@c -*- 1917 -*-
*66/ Johannes' uppenbarelse
*66/01 Johannes' uppenbarelse, 1 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 1 Kapitlet

               Johannes hlsar de sju frsamlingarna i
                provinsen Asien, omtalar att Jesus har
                 uppenbarat sig fr honom och befallt
               honom att nedskriva vad han i syner fr
                                skda.

  1.  Detta r en uppenbarelse frn Jesus Kristus, en som Gud gav
      honom fr att visa sina tjnare, vad som snart skall ske.  Och
      medelst ett budskap genom sin ngel gav han det till knna fr
      sin tjnare Johannes,
  2.  som hr vittnar och frambr Guds ord och Jesu Kristi
      vittnesbrd, allt vad han sjlv har sett.

  3.  Salig r den som fr upplsa denna profetias ord, och saliga
      ro de som f hra dem och som taga vara p, vad dri r
      skrivet; ty tiden r nra.

  4.  Johannes hlsar de sju frsamlingarna i provinsen Asien.  Nd
      vare med eder och frid frn honom som r, och som var, och som
      skall komma, s ock frn de sju andar, som st infr hans tron,
  5.  och frn Jesus Kristus, det trovrdiga vittnet, den frstfdde
      bland de dda, den som r hrskaren ver konungarna p
      jorden.  Honom som lskar oss, och som har lst oss frn vra
      synder med sitt blod
  6.  och gjort oss till ett konungadme, till prster t sin Gud och
      Fader, honom tillhr ran och vldet i evigheternas evigheter,
      amen.

  7.  Se, han kommer med skyarna, och allas gon skola se honom, ja
      ock deras som hava stungit honom; och alla slkter p jorden
      skola jmra sig vid hans syn.  Ja, amen.

  8.  Jag r A och O[1], sger Herren Gud, han som r, och som var,
      och som skall komma, den Allsmktige.

  9.  Jag, Johannes, eder broder, som med eder har del i bedrvelsen
      och riket och stndaktigheten i Jesus, jag befann mig p den 
      som heter Patmos, fr Guds ords och Jesu vittnesbrds skull.
 10.  Jag kom i andehnryckning p Herrens dag och fick d bakom mig
      hra en stark rst, lik ljudet av en basun,
 11.  och den sade: Skriv upp i en bok vad du fr se, och snd den
      till de sju frsamlingarna i Efesus och Smyrna och Pergamus och
      Tyatira och Sardes och Filadelfia och Laodicea.
 12.  Och jag vnde mig om fr att se vad det var fr en rst som
      talade till mig; och nr jag vnde mig om, fick jag se sju
      gyllene ljusstakar
 13.  och mitt i bland ljusstakarna ngon som liknade en mnniskoson,
      kldd i en fotsid kldnad och omgjordad kring brstet med ett
      gyllene blte.
 14.  Hans huvud och hr var vitt ssom vit ull, ssom sn, och hans
      gon voro ssom eldslgor.
 15.  Hans ftter liknade glnsande malm, nr den har blivit gldgad i
      en ugn.  Och hans rst var ssom bruset av stora vatten.
 16.  I sin hgra hand hade han sju stjrnor, och frn hans mun utgick
      ett skarpt tveeggat svrd, och hans ansikte var ssom solen, nr
      den skiner i sin fulla kraft.
 17.  Nr jag sg honom, fll jag ned fr hans ftter, ssom hade jag
      varit dd.  Men han lade sin hgra hand p mig och sade:

      Frukta icke.  Jag r den frste och den siste
 18.  och den levande; jag var dd, men se, jag lever i evigheternas
      evigheter och jag har nycklarna till dden och ddsriket.
 19.  S skriv nu upp, vad du har sett, och skriv upp bde vad som nu
      r, och vad som hrefter skall ske.
 20.  Vad angr hemligheten med de sju stjrnorna, som du har sett i
      min hgra hand, och de sju gyllene ljusstakarna, s m du veta
      att de sju stjrnorna ro de sju frsamlingarnas nglar, och att
      de sju ljusstakarna ro de sju frsamlingarna.

[1]  Se A och O i Ordfrkl.
*66/02 Johannes' uppenbarelse, 2 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 2 Kapitlet

               Sndebrev till frsamlingarna i Efesus,
                    Smyrna, Pergamus och Tyatira.

  1.  Skriv till Efesus' frsamlings ngel: S sger han som hller
      de sju stjrnorna i sin hgra hand, han som gr omkring bland de
      sju gyllene ljusstakarna:
  2.  Jag knner dina grningar och ditt arbete och din stndaktighet,
      och jag vet att du icke kan lida onda mnniskor; du har prvat
      dem som sga sig vara apostlar, men icke ro det, och har funnit
      dem vara lgnare.
  3.  Och du r stndaktig och har burit mycket fr mitt namns skull
      och har icke frtrttats.
  4.  Men jag har det emot dig, att du har vergivit din frsta
      krlek.
  5.  Betnk d varifrn du har fallit, och bttra dig, och gr ter
      sdana grningar som du gjorde under din frsta tid.  Varom
      icke, s skall jag komma ver dig och skall flytta din ljusstake
      frn dess plats, sframt du icke gr bttring.
  6.  Men den bermmelsen har du, att du hatar nikolaiternas
      grningar, som ocks jag hatar.  --
  7.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till
      frsamlingarna.  Den som vinner seger, t honom skall jag giva
      att ta av livets trd, som str i Guds paradis.

  8.  Och skriv till Smyrnas frsamlings ngel:

      S sger den frste och den siste, han som var dd och ter har
      blivit levande:
  9.  Jag knner din bedrvelse och din fattigdom -- dock, du r rik!
      -- och jag vet vilken frsmdelse du utstr av dem som sga sig
      vara judar, men icke ro detta, utan ro en Satans synagoga.
 10.  Frukta icke fr det som du skall f lida.  Se, djvulen skall
      kasta somliga av eder i fngelse, fr att I skolen sttas p
      prov; och I skolen f utst bedrvelse i tio dagar.  Var trogen
      intill dden, s skall jag giva dig livets krona,
 11.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till
      frsamlingarna.  Den som vinner seger, han skall frvisso icke
      lida ngon skada av den andra dden.

 12.  Och skriv till Pergamus' frsamlings ngel: S sger han som
      har det skarpa tveeggade svrdet:
 13.  Jag vet var du bor: dr varest Satan har sin tron.  Och dock
      hller du fast vid mitt namn; och tron p mig frnekade du icke
      ens p den tid d Antipas, mitt vittne, min trogne tjnare,
      blev drpt hos eder -- dr varest Satan bor.
 14.  Men jag har ngot litet emot dig: du har hos dig ngra som hlla
      fast vid Balaams lra, hans som lrde Balak huru han skulle
      lgga en sttesten fr Israels barn, s att de skulle ta ktt
      frn avgudaoffer och bedriva otukt.
 15.  S har ocks du ngra som p lika stt hlla sig till
      nikolaiternas lra.
 16.  Gr d bttring; varom icke, s skall jag snart komma ver dig
      och skall strida mot dem med min muns svrd.
 17.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.
      Den som vinner seger, t honom skall jag giva av det frdolda
      mannat; och jag skall giva honom en vit sten och ett nytt namn
      skrivet p den stenen, ett namn som ingen knner, utom den som
      fr det.

 18.  Och skriv till Tyatiras frsamlings ngel: S sger Guds Son,
      han som har gon ssom eldslgor, han vilkens ftter likna
      glnsande malm:
 19.  Jag knner dina grningar och din krlek och din tro, och jag
      vet huru du har tjnat och varit stndaktig, och huru dina sista
      grningar ro flera n dina frsta.
 20.  Men jag har det emot dig att du r s efterlten mot kvinnan
      Jesabel -- hon som sger sig vara en profetissa och upptrder
      ssom lrare och frleder mina tjnare till att bedriva otukt
      och till att ta ktt frn avgudaoffer.
 21.  Jag har givit henne tid till bttring, men hon vill icke gra
      bttring och upphra med sin otukt.
 22.  Se, jag vill lgga henne ned p sjuksngen; och ver dem som med
      henne beg ktenskapsbrott vill jag snda stor vedermda,
      sframt de icke bttra sig och upphra med att gra hennes
      grningar.
 23.  Och hennes barn skall jag drpa.  Och alla frsamlingarna skola
      frnimma, att jag r den som rannsakar njurar och hjrtan; och
      jag skall giva var och en av eder efter hans grningar.
 24.  Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som
      icke haven denna lra, d I ju icke haven lrt knna
      djupheterna, ssom de sga -- ja, Satans djupheter!  -- till eder
      sger jag: Jag lgger icke p eder ngon ny brda;
 25.  hllen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.
 26.  Den som vinner seger och intill nden troget gr mina grningar,
      t honom skall jag giva makt ver hedningarna.
 27.  och han skall styra dem med jrnspira, likasom nr man krossar
      lerkrl,
 28.  ssom ock jag har ftt den makten av min Fader; och jag skall
      giva honom morgonstjrnan.
 29.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.
*66/03 Johannes' uppenbarelse, 3 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 3 Kapitlet

               Sndebrev till frsamlingarna i Sardes,
                       Filadelfia och Laodicea.

  1.  Och skriv till Sardes' frsamlings ngel:

      S sger han som har Guds sju andar och de sju stjrnorna: Jag
      knner dina grningar; du har det namnet om dig, att du lever,
      men du r dd.
  2.  Vakna upp och hll dig vaken, och styrk det som nnu r kvar, det
      som har varit nra att d.  Ty jag har icke funnit dina grningar
      vara fullkomliga infr min Gud.
  3.  Tnk nu p huru du undfick ordet och hrde det, och tag vara p
      drp och gr bttring.  Om du icke hller dig vaken, s skall
      jag komma ssom en tjuv, och du skall frvisso icke veta vilken
      stund jag kommer ver dig.
  4.  Dock kunna hos dig i Sardes nmnas ngra f som icke hava
      flckat sina klder; och dessa skola vandra med mig i vita
      klder, ty de ro vrdiga drtill.
  5.  Den som vinner seger, han skall s bliva kldd i vita klder,
      och jag skall aldrig utplna hans namn ur livets bok, utan
      knnas vid hans namn infr min Fader och infr hans nglar.
  6.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

  7.  Och skriv till Filadelfias frsamlings ngel:

      S sger den Helige, den Sannfrdige, han som har 'Davids
      nyckel', han som 'upplter, och ingen kan tillsluta', han som
      'tillsluter, och ingen upplter':
  8.  Jag knner dina grningar.  Se, jag har ltit dig finna en ppen
      drr, som ingen kan tillsluta.  Ty vl r din kraft ringa, men du
      har tagit vara p mitt ord och icke frnekat mitt namn.
  9.  Se, jag vill verlmna t dig ngra frn Satans synagoga, ngra
      av dem som sga sig vara judar, men icke ro det, utan ljuga;
      ja, jag vill gra s, att de komma ock falla ned fr dina
      ftter, och de skola frst, att jag har ftt dig kr.
 10.  Eftersom du har tagit vara p mitt bud om stndaktighet, skall
      ock jag taga vara p dig och frlsa dig ut ur den prvningens
      stund som skall komma ver hela vrlden, fr att stta jordens
      inbyggare p prov.
 11.  Jag kommer snart; hll fast det du har, s att ingen tager din
      krona.
 12.  Den som vinner seger, honom skall jag gra till en pelare i min
      Guds tempel, och han skall aldrig mer lmna det; och jag skall
      skriva p honom min Guds namn och namnet p min Guds stad, det
      nya Jerusalem, som kommer ned frn himmelen, frn min Gud, s
      ock mitt eget nya namn.
 13.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

 14.  Och skriv till Laodiceas frsamlings ngel: S sger han som r
      Amen[1], den trovrdiga och sannfrdiga vittnet, begynnelsen
      till Guds skapelse:
 15.  Jag knner dina grningar: du r varken kall eller varm.  Jag
      skulle nska att du vore antingen kall eller varm.
 16.  Men nu, d du r ljum och varken varm eller kall, skall jag
      utspy dig ur min mun.
 17.  Du sger ju: 'Jag r rik, ja, jag har vunnit rikedomar och
      behver intet'; och du vet icke att du just r elndig och
      mkansvrd och fattig och blind och naken.
 18.  S rder jag dig d att du kper av mig guld som r luttrat i
      eld, fr att du skall bliva rik, och att du kper vita klder
      till att klda dig i, fr att din nakenhets skam icke skall
      bliva uppenbar, och att du kper gonsalva till att smrja dina
      gon med, fr att du skall kunna se.
 19.  'Alla som jag lskar, dem tuktar och agar jag.'  S gr nu
      bttring med all flit.
 20.  Se, jag str fr drren och klappar; om ngon lyssnar till min
      rst och upplter drren, s skall jag g in till honom och
      hlla mltid med honom och han med mig.
 21.  Den som vinner seger, honom skall jag lta sitta med mig p min
      tron, likasom jag sjlv har vunnit seger och satt mig med min
      Fader p hans tron.
 22.  Den som har ra, han hre vad Anden sger till frsamlingarna.

[1]  Detta uttryck r hmtat frn Jes. 65:16, dr det ord, som i den
     svenska versttningen tergives med den sannfrdige, i den
     hebreiska grundtexten r amen.
*66/04 Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 4 Kapitlet

                  Johannes ser i en syn Guds tron i
                              himmelen.

  1.  Sedan fick jag se en drr vara ppnad i himmelen; och den rst,
      lik ljudet av en basun, som jag frut hade hrt tala till mig,
      sade: Kom hit upp, s skall jag visa dig, vad som skall ske
      hrefter.
  2.  I detsamma kom jag i andehnryckning.  Och jag fick se en tron
      vara framsatt i himmelen, och ngon satt p den tronen;
  3.  och han som satt drp var till utseendet ssom jaspissten och
      karneol.  Och runt omkring tronen gick en regnbge, som till
      utseendet var ssom en smaragd.
  4.  Och jag sg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och p
      de tronerna sutto tjugufyra ldste, kldda i vita klder, med
      gyllene kransar p sina huvuden.
  5.  Och frn tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordn; och
      framfr tronen brunno sju eldbloss, det r Guds sju andar.
  6.  Framfr tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall;
      och runt omkring tronen stodo fyra vsenden, ett mitt fr var
      sida av tronen och de voro fullsatta med gon framtill och
      baktill.
  7.  Och det frsta vsendet liknade ett lejon, det andra vsendet
      liknade en ung tjur, det tredje vsendet hade ett ansikte ssom
      en mnniska, det fjrde vsendet liknade en flygande rn.
  8.  Och vart och ett av de fyra vsendena hade sex vingar; runt
      omkring, jmvl under vingarna voro de fullsatta med gon.  Och
      dag och natt sade de utan uppehll: Helig, helig, helig r
      Herren Gud den Allsmktige, han som var, och som r, och som
      skall komma.

  9.  Och nr vsendena hembra pris och ra och tack t honom som
      sitter p tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas
      evigheter,
 10.  d falla de tjugufyra ldste ned infr honom som sitter p
      tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
      och lgga sina kransar ned infr tronen och sga;

 11.  Du, vr Herre och Gud, r vrdig att mottaga pris och ra och
      makt, ty du har skapat allting, och drfr att s var din vilja,
      kom det till och blev skapat.
*66/05 Johannes' uppenbarelse, 5 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 5 Kapitlet

                    Bokrullen med de sju inseglen.

  1.  Och i hgra handen p honom som satt p tronen sg jag en
      bokrulle, med skrift bde p insidan och p utsidan, och
      frseglad med sju insegel.
  2.  Och jag sg en vldig ngel som utropade med hg rst: Vem r
      vrdig att ppna bokrullen och bryta dess insegel?
  3.  Men ingen, vare sig i himmelen eller p jorden eller under
      jorden, kunde ppna bokrullen eller se vad som stod dri.
  4.  Och jag grt bittert ver att ingen befanns vara vrdig att
      ppna bokrullen eller se, vad som stod dri.
  5.  Men en av de ldste sade till mig: Grt icke.  Se, lejonet av
      Juda stam, telningen frn Davids rot, har vunnit seger, s att
      han kan ppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.

  6.  D fick jag se att mellan tronen och de fyra vsendena och de
      ldste stod ett lamm, som sg ut ssom hade det varit slaktat.  Det
      hade sju horn och sju gon, det r Guds sju andar, vilka ro
      utsnda ver hela jorden.
  7.  Och det trdde fram och tog bokrullen ur hgra handen p honom
      som satt p tronen.

  8.  Och nr han tog bokrullen, fllo de fyra vsendena och de
      tjugufyra ldste ned infr Lammet; och de hade var och en sin
      harpa och hade gyllene sklar, fulla med rkelse, det r de
      heligas bner.
  9.  Och de sjngo en ny sng som lydde s:
        Du r vrdig att taga bokrullen
        och att bryta dess insegel,
        ty du har blivit slaktad,
        och med ditt blod har du t Gud kpt mnniskor,
        av alla stammar och tungoml och folk och folkslag,
 10.    och gjort dem t vr Gud till ett konungadme och till prster,
        och de skola regera p jorden

 11.  Och i min syn fick jag hra rster av mnga nglar runt omkring
      tronen och omkring vsendena och de ldste; och deras antal var
      tio tusen gnger tio tusen och tusen gnger tusen.
 12.  Och de sade med hg rst: Lammet som blev slaktat, r vrdigt
      att mottaga makten, s ock rikedom och vishet och starkhet och
      ra, och pris och lov.
 13.  Och allt skapat, bde i himmelen och p jorden och under jorden
      och p havet, och allt vad i dem var, hrde jag sga: Honom, som
      sitter p tronen, och Lammet tillhr lovet och ran och priset
      och vldet i evigheternas evigheter.
 14.  Och de fyra vsendena sade amen, och de ldste fllo ned och
      tillbdo.
*66/06 Johannes' uppenbarelse, 6 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 6 Kapitlet

                    De sex frsta inseglen brytas.

  1.  Och jag sg Lammet bryta det frsta av de sju inseglen; och jag
      hrde ett av de fyra vsendena sga ssom med tordnsrst:
      Kom.
  2.  D fick jag se en vit hst; och mannen som satt p den hade en
      bge, och en segerkrans blev honom given, och han drog ut ssom
      segrare och fr att segra.

  3.  Och nr det brt det andra inseglet, hrde jag det andra
      vsendet sga Kom.
  4.  D kom en annan hst fram, en som var rd; och t mannen som
      satt p den blev givet att taga friden bort frn jorden, s att
      mnniskorna skulle slakta varandra.  Och ett stort svrd blev
      honom givet.

  5.  Och nr det brt det tredje inseglet, hrde jag det tredje
      vsendet sga Kom.  D fick jag se en svart hst; och mannen
      som satt p den hade en vgskl i sin hand.
  6.  Och jag hrde likasom en rst mitt ibland de fyra vsendena
      sga: Ett mtt[1] vete fr en silverpenning[1] och tre mtt
      korn fr en silverpenning!  Och oljan och vinet m du icke
      skada.

  7.  Och nr det brt det fjrde inseglet, hrde jag det fjrde
      vsendets rst sga: Kom.
  8.  D fick jag se en blekgul hst; och mannen som satt p den,
      hans namn var Dden, och Ddsriket fljde med honom.  Och t dem
      gavs makt ver fjrdedelen av jorden, s att de skulle f drpa
      med svrd och genom hungersnd och pest och genom vilddjuren p
      jorden.

  9.  Och nr det brt det femte inseglet, sg jag under altaret de
      mnniskors sjlar, som hade blivit slaktade fr Guds ords skull
      och fr det vittnesbrds skull, som de hade.
 10.  Och de ropade med hg rst och sade: Huru lnge, du helige och
      sannfrdige Herre, skall du drja att hlla dom och att utkrva
      vrt blod av jordens inbyggare?
 11.  Och t var och en av dem gavs en vit, fotsid kldnad, och t dem
      blev tillsagt att de nnu en liten tid skulle giva sig till ro,
      till dess jmvl skaran av deras medtjnare och brder, som
      skulle bliva drpta likasom de sjlva, hade blivit fulltalig.

 12.  Och jag sg Lammet bryta det sjtte inseglet.  D blev det en
      stor jordbvning, och solen blev svart som en sorgdrkt, och
      mnen blev hel och hllen ssom blod;
 13.  och himmelens stjrnor fllo ned p jorden, ssom nr ett
      fikontrd fller sina omogna frukter, d det skakas av en stark
      vind.
 14.  Och himmelen vek undan, ssom nr en bokrulle rullas tillhopa;
      och alla berg och ar flyttades bort ifrn sin plats.
 15.  Och konungarna p jorden och stormnnen och krigsverstarna och
      alla de rika och de vldiga, ja, alla, bde trlar och fria,
      dolde sig i hlor och bland bergsklippor.
 16.  Och de sade till bergen och klipporna: Fallen ver oss och
      dljen oss fr dens ansikte, som sitter p tronen, och fr
      Lammets vrede.
 17.  Ty deras vredes stora dag r kommen, och vem kan best?

[1]  Se Mtt och Silverpenning i Ordfrkl.
*66/07 Johannes' uppenbarelse, 7 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 7 Kapitlet

               Guds tjnare bland Israels barns stammar
                tecknas med insegel.  En stor skara ur
               alla folk str infr Guds tron och lovar
                                honom.

  1.  Sedan sg jag fyra nglar st vid jordens fyra hrn och hlla
      tillbaka jordens fyra vindar, fr att ingen vind skulle blsa
      ver jorden eller ver havet eller mot ngot trd.
  2.  Och jag sg en annan ngel trda fram ifrn ster med den
      levande Gudens signet.  Och han ropade med hg rst till de fyra
      nglar som hade ftt sig givet att skada jorden och havet,
  3.  och sade: Gren icke jorden eller havet eller trden ngon
      skada, frrn vi hava tecknat vr Guds tjnare med insegel p
      deras pannor.
  4.  Och jag fick hra antalet av dem som voro tecknade med insegel,
      ett hundra fyrtiofyra tusen tecknade, av alla Israels barns
      stammar;
  5.    av Juda stam tolv tusen tecknade,
        av Rubens stam tolv tusen,
        av Gads stam tolv tusen,
  6.    av Asers stam tolv tusen,
        av Neftalims stam tolv tusen,
        av Manasses' stam tolv tusen,
  7.    av Simeons stam tolv tusen,
        av Levi stam tolv tusen,
        av Isaskars stam tolv tusen,
  8.    av Sabulons stam tolv tusen,
        av Josefs stam tolv tusen,
        av Benjamins stam tolv tusen tecknade.

  9.  Sedan fick jag se en stor skara, som ingen kunde rkna, en skara
      ur alla folkslag och stammar och folk och tungoml st infr
      tronen och infr Lammet; och de voro kldda i vita, fotsida
      klder och hade palmer i sina hnder.
 10.  Och de ropade med hg rst och sade: Frlsningen tillhr vr
      Gud, honom som sitter p tronen, och Lammet.
 11.  Och alla nglar, som stodo runt omkring tronen och omkring de
      ldste och de fyra vsendena, fllo ned p sina ansikten infr
      tronen och tillbdo Gud
 12.  och sade: Amen.  Lovet och priset och visheten och tacksgelsen
      och ran och makten och starkheten tillhra vr Gud i
      evigheternas evigheter.  Amen.

 13.  Och en av de ldste tog till orda och sade till mig: Dessa som
      ro kldda i de vita, fotsida klderna, vilka ro de, och
      varifrn hava de kommit?
 14.  Jag svarade honom: Min herre, du vet sjlv det.  D sade han
      till mig: Dessa ro de som komma ur den stora bedrvelsen, och
      som hava tvagit sina klder och gjort dem vita i Lammets blod.
 15.  Drfr st de infr Guds tron och tjna honom, dag och natt, i
      hans tempel.  Och han som sitter p tronen skall sl upp sitt
      tabernakel ver dem.
 16.    'De skola icke mer hungra och icke mer trsta,
        och solens hetta skall icke trffa dem,
        ej heller eljest ngon brnnande hetta.
 17.  Ty Lammet, som str mitt fr tronen, skall vara deras herde och
      leda dem till livets vattenkllor, och 'Gud skall avtorka alla
      trar frn deras gon'.
*66/08 Johannes' uppenbarelse, 8 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 8 Kapitlet

                  Det sjunde inseglet brytes.  De sju
                   nglar som st infr Gud mottaga
               basuner.  En annan ngel offrar rkelse.
                 De fyra frsta nglarna stta i sina
                               basuner.

  1.  Och nr Lammet brt det sjunde inseglet, uppstod i himmelen en
      tystnad, som varade vid pass en halv timme.
  2.  Och jag fick se de sju nglar, som st infr Gud; t dem gvos sju
      basuner.
  3.  Och en annan ngel kom och stllde sig vid altaret, och han hade
      ett gyllene rkelsekar; och mycken rkelse var given t honom,
      fr att han skulle lgga den till alla de heligas bner p det
      gyllene altare som stod framfr tronen.
  4.  Och ur ngelns hand steg rken av rkelsen med de heligas bner
      upp infr Gud.
  5.  Och ngeln tog rkelsekaret och fyllde det med eld frn altaret
      och kastade elden ned p jorden.  D kommo tordn och dunder och
      ljungeldar och jordbvning.

  6.  Och de sju nglarna, som hade de sju basunerna, gjorde sig redo
      att stta i sina basuner.

  7.  Och den frste sttte i sin basun.  D kom hagel och eld, blandat
      med blod, och det kastades ned p jorden; och tredjedelen av
      jorden brndes upp, och tredjedelen av trden brndes upp, och
      allt grnt grs brndes upp.

  8.  Och den andre ngeln sttte i sin basun.  D var det som om ett
      stort brinnande berg hade blivit kastat i havet; och tredjedelen
      av havet blev blod.
  9.  Och tredjedelen av de levande varelser som funnos i havet omkom;
      och tredjedelen av skeppen frgicks.

 10.  Och den tredje ngeln sttte i sin basun.  D fll frn himmelen
      en stor stjrna, brinnande ssom ett bloss; och den fll ned
      ver tredjedelen av strmmarna och ver vattenkllorna.
 11.  Och stjrnans namn var Malrt.  Och tredjedelen av vattnet blev
      bitter malrt; och mnga mnniskor omkommo genom vattnet, drfr
      att det hade blivit s bittert.

 12.  Och den fjrde ngeln sttte i sin basun.  D drabbade
      hemskelsen tredjedelen av solen och tredjedelen av mnen och
      tredjedelen av stjrnorna, s att tredjedelen av dem frmrkades
      och dagen miste tredjedelen av sitt ljus, sammalunda ock natten.

 13.  Sedan fick jag i min syn hra en rn, som flg fram uppe i
      himlarymden, ropa med hg rst: Ve, ve, ve ver jordens
      inbyggare, nr de tre vriga nglar, som skola stta i basun,
      lta sina basuner ljuda!
*66/09 Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet
                  Johannes' uppenbarelse, 9 Kapitlet

               Den femte och den sjtte ngeln stta i
                            sina basuner.

  1.  Och den femte ngeln sttte i sin basun.  D sg jag en stjrna
      vara fallen ifrn himmelen ned p jorden; och t henne gavs
      nyckeln till avgrundens brunn.
  2.  Och hon ppnade avgrundens brunn.  D steg en rk upp ur brunnen,
      lik rken frn en stor ugn, och solen och luften frmrkades av
      rken frn brunnen.
  3.  Och ur rken kommo grshoppor ut ver jorden; och t dem gavs
      samma makt som skorpionerna p jorden hava.
  4.  Och dem blev tillsagt, att de icke skulle skada grset p jorden
      eller ngot annat grnt eller ngot trd, utan allenast de
      mnniskor som icke hade Guds insegel p sina pannor.
  5.  Och t dem blev givet att, icke att dda dem, men att plga dem
      i fem mnader; och plgan, som de vllade var ssom den plga
      en skorpion stadkommer, nr den stinger en mnniska.
  6.  P den tiden skola mnniskorna ska dden, men icke kunna finna
      den; de skola stunda att d, men dden skall fly undan ifrn
      dem.

  7.  Och grshopporna tedde sig ssom hstar, rustade till strid.  P
      sina huvuden hade de likasom kransar, som syntes vara av
      guld.  Deras ansikten voro ssom mnniskors ansikten.
  8.  De hade hr ssom kvinnors hr, och deras tnder voro ssom
      lejons.
  9.  De hade brst, som liknade jrnpansar; och rasslet av deras
      vingar var ssom vagnsrasslet, nr mnga hstar med sina vagnar
      strta fram till strid.
 10.  De hade stjrtar med gaddar, ssom skorpioner hava; och i deras
      stjrtar lg den makt de hade ftt att i fem mnader skada
      mnniskorna.
 11.  Till konung ver sig hade de avgrundens ngel, vilkens namn p
      hebreiska r Abaddon och som p grekiska har namnet Apollyon[1].

 12.  Det frsta ve har gtt till nda; se, efter detta komma nnu tv
      andra ve.

 13.  Och den sjtte ngeln sttte i sin basun.  D hrde jag en rst
      frn de fyra hornen p det gyllene altare, som stod infr Guds
      ansikte,
 14.  sga till den sjtte ngeln, den som hade basunen: Ls de fyra
      nglar, som hllas bundna invid den stora floden Eufrat.
 15.  Och de fyra nglarna lstes, de som just fr den timmen, p den
      dagen, i den mnaden, under det ret hade hllits redo att drpa
      tredjedelen av mnniskorna.
 16.  Och antalet ryttare i de ridande skarorna var tv gnger tio
      tusen gnger tio tusen; jag fick hra att de voro s mnga.
 17.  Och hstarna och mnnen som sutto p dem tedde sig fr min syn
      p detta stt: mnnen hade eldrda och mrkbl och svavelgula
      pansar; och hstarna hade huvuden ssom lejon, och ur deras gap
      gick ut eld och rk och svavel.
 18.  Av dessa tre plgor -- av elden och rken och svavlet som gick
      ut ur deras gap -- ddades tredjedelen av mnniskorna.
 19.  Ty hstarnas makt lg i deras gap och i deras svansar.  Deras
      svansar liknade nmligen ormar, och hade huvuden, och med dem
      var det, som de gjorde skada.

 20.  Men de terstende mnniskorna, de som icke hade blivit ddade
      genom dessa plgor, gjorde icke bttring; de vnde sig icke ifrn
      beltena, som de hade gjort med egna hnder, och upphrde icke
      att tillbedja onda andar och avgudar av guld och silver och
      koppar och sten och tr, som varken kunna se eller hra eller
      g.
 21.  De gjorde icke bttring och upphrde icke med sina mordgrningar
      och trolldomskonster, sin otukt och sitt tjuveri.

[1]  D. . frdrvaren.
*66/10 Johannes' uppenbarelse, 10 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 10 Kapitlet

                ngeln med den ppna bokrullen.  De sju
                              tordnen.

  1.  Och jag sg en annan vldig ngel komma ned frn himmelen.  Han
      var kldd i en sky och hade regnbgen ver sitt huvud, och hans
      ansikte var ssom solen, och hans ben voro ssom eldpelare;
  2.  och i sin hand hade han en ppen liten bokrulle.  Och han satte
      sin hgra fot p havet och sin vnstra p jorden.
  3.  Och han ropade med hg rst, ssom nr ett lejon ryter.  Och nr
      han hade ropat, lto de sju tordnen hra sina rster.
  4.  Och sedan de sju tordnen hade talat, tnkte jag skriva, men jag
      fick d hra en rst frn himmelen sga: Gm ssom under
      insegel vad de sju tordnen hava talat, och skriv icke upp det.

  5.  Och ngeln, som jag sg st p havet och p jorden, lyfte sin
      hgra hand upp mot himmelen
  6.  och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom
      som har skapat himmelen och vad dri r, och jorden och vad drp
      r, och havet och vad dri r, och sade: Ingen tid skall mer
      givas,
  7.  utan i de dagar, d den sjunde ngelns rst hres, nr det sker
      att han stter i sin basun, d r Guds hemliga rdslut
      fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har
      frkunnat fr sina tjnare profeterna.

  8.  Och den rst som jag hade hrt frn himmelen hrde jag nu ter
      tala till mig; den sade: G och tag den ppna bokrulle som
      ngeln har i sin hand, han som str p havet och p jorden.
  9.  D gick jag bort till ngeln och bad honom att han skulle giva
      mig bokrullen.  Och han sade till mig: Tag den och t upp den;
      den skall vlla dig bitter plga i din buk, men i din mun skall
      den vara st ssom honung.
 10.  D tog jag bokrullen ur ngelns hand och t upp den; och den var
      i min mun st ssom honung, men nr jag hade tit upp den, knde
      jag bitter plga i min buk.
 11.  Och mig blev sagt: Du mste n ytterligare profetera om mnga
      folk och folkslag och tungoml och konungar.
*66/11 Johannes' uppenbarelse, 11 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 11 Kapitlet

                Befallning att mta Guds tempel.  Guds
                   tv vittnen.  Den sjunde basunen.

  1.  Och ett rr, likt en mtstng, gavs t mig, och mig blev sagt:
      St upp och mt Guds tempel och altaret tillika med dem som
      tillbedja drinne.
  2.  Men lmna  sido templets yttre frgrd och mt den icke; ty den
      r prisgiven t hedningarna, och de skola under fyrtiotv
      mnader frtrampa den heliga staden.
  3.  Och jag skall lta mina tv vittnen under ett tusen tv hundra
      sextio dagar profetera, hljda i scktyg.

  4.  Dessa vittnen ro de tv olivtrd och de tv ljusstakar som st
      infr jordens Herre.
  5.  Och om ngon vill gra dem skada, s gr eld ut ur deras mun och
      frtr deras ovnner; ja, om ngon vill gra dem skada, s skall
      han bliva ddad p det sttet.
  6.  De hava makt att tillsluta himmelen, s att intet regn faller
      under den tid de profetera; de hava ock makt ver vattnet, att
      frvandla det till blod, och makt att sl jorden med alla slags
      plgor, s ofta de vilja.
  7.  Och nr de hava till fullo framburit sitt vittnesbrd, skall
      vilddjuret, det som skall stiga upp ur avgrunden, giva sig i
      strid med dem och skall vervinna dem och dda dem.
  8.  Och deras dda kroppar skola bliva liggande p gatan i den stora
      staden som, andligen talat, heter Sodom och Egypten, den stad
      dr ocks deras Herre blev korsfst.
  9.  Och mnniskor av allahanda folk och stammar och tungoml och
      folkslag skola i tre och en halv dagar se deras dda kroppar
      ligga dr, och de skola icke tillstdja att kropparna lggas i
      ngon grav.
 10.  Och jordens inbyggare skola gldjas ver vad som har vederfarits
      dem och skola frjda sig och snda varandra gvor; ty dessa tv
      profeter hade varit en plga fr jordens inbyggare.

 11.  Men efter tre och en halv dagar kom livets ande frn Gud in i
      dem, och de reste sig upp p sina ftter; och en stor fruktan
      fll ver dem som sgo dem.
 12.  Och de hrde en stark rst frn himmelen, som sade till dem:
      Kommen hit upp.  D stego de i en sky upp till himmelen, i
      sina ovnners syn.
 13.  Och i samma stund blev det en stor jordbvning, och tiondedelen
      av staden strtade samman, och genom jordbvningen omkommo sju
      tusen mnniskor; och de vriga blevo frskrckta och gvo ra t
      Gud i himmelen.
 14.  Det andra ve har gtt till nda; se, det tredje ve kommer snart.

 15.  Och den sjunde ngeln sttte i sin basun.  D ljdo i himmelen
      starka rster som sade: Vldet ver vrlden har blivit vr
      Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i
      evigheternas evigheter.
 16.  Och de tjugufyra ldste, som sutto p sina troner infr Gud,
      fllo ned p sina ansikten och tillbdo Gud
 17.  och sade: Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmktige, du som r,
      och som var, fr att du har tagit i besittning din stora makt
      och trtt fram ssom konung.
 18.  Folken vredgades, men din vredes dag har nu kommit, och den tid
      d de dda skola f sin dom, och d du skall lna dina tjnare
      profeterna och de heliga och dem som frukta ditt namn, bde sm
      och stora, och d du skall frdrva dem som frdrva jorden.

 19.  Och Guds tempel i himmelen ppnades, och hans frbundsark blev
      synlig i hans tempel.  D kommo ljungeldar och dunder och tordn
      och jordbvning och starkt hagel.
*66/12 Johannes' uppenbarelse, 12 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 12 Kapitlet

                Kvinnan och draken.  Mikaels strid med
                               draken.

  1.  Och ett stort tecken visade sig i himmelen: dr syntes en
      kvinna, som hade solen till sin kldnad och mnen under sina
      ftter, och en krans av tolv stjrnor p sitt huvud.
  2.  Hon var havande och ropade i barnsnd och fdslovnda.
  3.  nnu ett annat tecken visade sig i himmelen: dr syntes en stor
      rd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och p sina
      huvuden sju kronor.
  4.  Och hans stjrt drog med sig tredjedelen av himmelens stjrnor
      och kastade den ned p jorden.  Och draken stod framfr kvinnan
      som skulle fda, ty han ville uppsluka hennes barn, nr hon hade
      ftt det.
  5.  Och hon fdde ett barn gossebarn, som en gng skall styra alla
      folk med jrnspira.  Men hennes barn blev uppryckt till Gud och
      till hans tron;
  6.  Och kvinnan flydde ut i knen, dr hon har en plats sig beredd
      av Gud, och dr hon skulle f sitt uppehlle under ett tusen tv
      hundra sextio dagar.

  7.  Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans nglar gvo sig
      i strid med draken; och draken och hans nglar stridde mot dem,
  8.  men de frmdde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer
      ngon plats fr dem.
  9.  Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som
      kallas Djvul och Satan, och som frvillar hela vrlden; han blev
      nedkastad till jorden, och hans nglar kastades ned jmte honom.

 10.  Och jag hrde en stark rst i himmelen sga: Nu har frlsningen
      och makten och riket blivit vr Guds, och vldet hans Smordes; ty
      vra brders klagare r nedkastad, han som dag och natt
      anklagade dem infr vr Gud.
 11.  De vervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt
      vittnesbrds ord: de lskade icke s sitt liv, att de drogo sig
      undan dden.
 12.  Gldjens frdenskull, I himlar och I som bon i dem.  Men ve dig,
      du jord, och dig, du hav!  Ty djvulen har kommit ned till eder i
      stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar r kort.

 13.  Och nr draken sg att han var nedkastad p jorden, frfljde
      han kvinnan, som hade ftt gossebarnet.
 14.  Men t kvinnan gvos den stora rnens tv vingar, fr att hon
      skulle flyga ut i knen till den plats dr hon skulle f sitt
      uppehlle under en tid och tider och en halv tid, fjrran ifrn
      ormens syn.
 15.  D sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan ssom en
      strm, fr att strmmen skulle bortfra henne.
 16.  Men jorden kom kvinnan till hjlp; jorden ppnade sin mun och
      drack upp strmmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
 17.  Och draken vredgades n mer p kvinnan och gick stad fr att
      fra krig mot de vriga av hennes sd, mot dem som hlla Guds
      bud och hava Jesu vittnesbrd.

                 Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet

                          De tv vilddjuren.

 18.  Och han stllde sig p sanden invid havet.
*66/13 Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet
  1.  D sg jag ett vilddjur stiga upp ur havet; det hade tio horn
      och sju huvuden, och p sina horn hade det tio kronor och p
      sina huvuden hdiska namn.
  2.  Och vilddjuret, som jag sg, liknade en panter, men det hade
      ftter ssom en bjrn och gap ssom ett lejon.  Och draken gav
      det sin makt och sin tron och gav det stor myndighet.
  3.  Och jag sg ett av dess huvuden vara likasom srat till dds, men
      dess ddssr blev lkt.  Och hela jorden sg med frundran efter
      vilddjuret.
  4.  Och de tillbdo draken, drfr att han hade givit vilddjuret
      sdan myndighet; de tillbdo och vilddjuret och sade Vem r lik
      vilddjuret, och vem kan strida mot det?
  5.  Och det fick en mun sig given, som talade stora ord och vad
      hdiskt var, och det fick makt att s gra under fyrtiotv
      mnader.
  6.  Och den ppnade sin mun till att fra hdiskt tal mot Gud, till
      att hda hans namn och hans tabernakel och dem som bo i
      himmelen.
  7.  Och det fick makt att fra krig mot de heliga och att vervinna
      dem; och det fick makt ver alla stammar och folk och tungoml
      och folkslag.
  8.  Och alla jordens inbyggare skola tillbedja det, ja, envar som
      icke har sitt namn frn vrldens begynnelse skrivet i livets
      bok, det slaktade Lammets bok.
  9.  Den som har ra, han hre.
 10.  Den som fr andra bort i fngenskap, han skall sjlv bliva
      bortfrd i fngenskap; den som drper andra med svrd, han skall
      sjlv bliva drpt med svrd.  Hr gller det fr de heliga att
      hava stndaktighet och tro.

 11.  Och jag sg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade tv
      horn, lika ett lamms, och det talade ssom en drake.
 12.  Och det utvar det frsta vilddjurets hela myndighet, i dess
      syn.  Och det kommer jorden och dem som bo drp att tillbedja
      det frsta vilddjuret, det vars ddssr blev lkt.
 13.  Och det gr stora tecken, s att det till och med lter eld i
      mnniskornas syn falla ned frn himmelen p jorden.
 14.  Och genom de tecken, som det har ftt makt att gra i vilddjurets
      syn, frvillar det jordens inbyggare; det frmr genom sitt tal
      jordens inbyggare att gra en bild t vilddjuret, det som var
      srat med svrd, men ter kom till liv.
 15.  Och det fick makt att giva ande t vilddjurets bild, s att
      vilddjurets bild till och med kunde tala och kunde lta dda
      alla som icke tillbdo vilddjurets bild.
 16.  Och det frmr alla, bde sm och stora, bde rika och fattiga,
      bde fria och trlar, att lta giva sig ett mrke p hgra
      handen eller p pannan,
 17.  s att ingen fr vare sig kpa eller slja ngot, utom den som
      r mrkt med vilddjurets namn eller dess namns tal.
 18.  Hr gller det att vara vis; den som har frstnd, han rkne ut
      betydelsen av vilddjurets tal, ty det r en mnniskas tal.  Och
      dess tal r sex hundra sextiosex.
*66/14 Johannes' uppenbarelse, 14 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 14 Kapitlet

                Lammet med de tecknade p Sions berg.
               Domsfrkunnelse genom tre nglar.  Lfte
                   till dem som d i Herren.  De tv
                           skrdenglarna.

  1.  Och jag fick se Lammet st p Sions berg jmte det ett hundra
      fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna
      p sina pannor.
  2.  Och jag hrde ett ljud frn himmelen, likt bruset av stora
      vatten och dnet av ett starkt tordn; och ljudet som jag
      hrde var ssom nr harpospelare spela p sina harpor.
  3.  Och de sjngo infr tronen och infr de fyra vsendena och de
      ldste vad som tycktes vara en ny sng; och ingen kunde lra
      sig den sngen, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro
      frikpta ifrn jorden.
  4.  Dessa ro de som icke hava orenat sig med kvinnor; ty de ro
      ssom jungfrur.  Dessa ro de som flja Lammet varthelst det
      gr.  De hava blivit frikpta ifrn mnniskorna till en frstling
      t Gud och Lammet.
  5.  Och i deras mun har ingen lgn blivit funnen; de ro
      ostraffliga.

  6.  Och jag sg en annan ngel flyga fram uppe i himlarymden; han
      hade ett evigt evangelium, som han skulle frkunna fr dem som
      bo p jorden, fr alla folkslag och stammar och tungoml och
      folk.
  7.  Och han sade med hg rst: Frukten Gud och given honom ra; ty
      stunden r kommen, d han skall hlla dom.  Ja, tillbedjen honom
      som har skapat himmel och jord och hav och vattenkllor.

  8.  Och nnu en annan ngel fljde honom; denne sade: Fallet,
      fallet r det stora Babylon, som har givit alla folk att dricka
      av sin otukts vredesvin.

  9.  Och nnu en tredje ngel fljde dem; denne sade med hg rst:
      Om ngon tillbeder vilddjuret och dess bild och tager dess
      mrke p sin panna eller p sin hand,
 10.  s skall ock han f dricka av Guds vredesvin, det som r isknkt
      i hans vredes kalk, obemngt; och han skall bliva plgad med eld
      och svavel, i heliga nglars och i Lammets syn.
 11.  Och nr de s plgas, uppstiger rken drav i evigheters
      evigheter, och de hava ingen ro, vaken dag eller natt, de som
      tillbedja vilddjuret och dess bild, eller som lta mrka sig med
      dess namn.
 12.  Hr gller det fr de heliga att hava stndaktighet, fr dem som
      hlla Guds bud och bevara tron p Jesus.

 13.  Och jag hrde en rst frn himmelen sga: Skriv: Saliga ro de
      dda som d i Herren hrefter.  Ja, sger Anden, de skola f
      vila sig frn sitt arbete, ty deras grningar flja dem.

 14.  Och jag fick se en vit sky, och p skyn satt en som liknade en
      mnniskoson; och han hade p sitt huvud en gyllene krans, och i
      sin hand en vass lie.

 15.  Och en annan ngel kom ut ur templet och ropade med hg rst
      till den som satt p skyn: Lt din lie g, och inbrga skrden;
      ty skrdetiden r kommen, och sden p jorden r fullt mogen
      till skrd.
 16.  Den som satt p skyn hgg d till med sin lie p jorden, och
      jorden blev avbrgad.

 17.  Och en annan ngel kom ut ur templet i himmelen, och jmvl han
      hade en vass lie.

 18.  Och nnu en ngel kom fram ifrn altaret, den som hade makt ver
      elden.  Denne ropade med hg rst till den som hade den vassa
      lien; han sade Lt din vassa lie g, och skr av druvklasarna
      frn vintrden p jorden, ty deras druvor ro fullmogna.
 19.  Och ngeln hgg till med sin lie p jorden och skar av frukten
      ifrn vintrden p jorden och kastade den i Guds vredes stora
      vinpress.
 20.  Och vinpressen trampade utanfr staden, och blod gick ut frn
      pressen och steg nda upp till betslen p hstarna, p en
      strcka av ett tusen sex hundra stadier.
*66/15 Johannes' uppenbarelse, 15 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 15 Kapitlet

                   De sju nglarna med de sju sista
                  plgorna.  Moses' och Lammets sng.

  1.  Och jag sg ett annat tecken i himmelen, stort och underbart;
      sju nglar med de sju plgor som bliva de sista, ty med dem r
      Guds vredesdom fullbordad.

  2.  Och jag fick se ngot som sg ut ssom ett glashav, blandat med
      eld.  Och jag sg dem som hade vunnit seger ver vilddjuret, med
      dess bild och dess namns tal, st vid glashavet, med Guds harpor
      i sina hnder.
  3.  Och de sjngo Moses', Guds tjnares, sng och
      Lammets sng: de sjngo:
        Stora och underbara ro dina verk,
        Herre Gud, du Allsmktige;
        rttfrdiga och rtta ro dina vgar,
        du folkens konung.
  4.    Vem skulle icke frukta dig, Herre,
        och prisa ditt namn?
        Du allena r helig,
        och alla folk skola komma
        och tillbedja infr dig.
        Ty dina domar hava blivit uppenbara.

  5.  Sedan sg jag att vittnesbrdets tabernakels tempel i himmelen
      ppnades.
  6.  Och de sju nglarna med de sju plgorna kommo ut ur templet,
      kldda i rent, skinande linne, och omgjordade kring brstet med
      gyllene blten.
  7.  Och ett av de fyra vsendena gav de sju nglarna sju gyllene
      sklar, fulla av Guds vrede, hans som lever i evigheternas
      evigheter.
  8.  Och templet blev uppfyllt av rk frn Guds hrlighet och frn
      hans makt, och ingen kunde g in i templet, frrn de sju
      nglarnas sju plgor hade ftt sin fullbordan.
*66/16 Johannes' uppenbarelse, 16 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 16 Kapitlet

                   De sju nglarna utgjuta Guds sju
                       vredessklar p jorden.

  1.  Och jag hrde en stark rst frn templet sga till de sju
      nglarna: Gn stad och gjuten ut Guds sju vredessklar p
      jorden.

  2.  Och den frste gick stad och gt ut sin skl p jorden.  D
      kommo onda och svra srnader p de mnniskor som buro
      vilddjurets mrke och tillbdo dess bild.

  3.  Och den andre gt ut sin skl i havet.  D frvandlades det till
      blod, likt blodet av en dd mnniska, och alla levande varelser
      i havet dogo.

  4.  Och den tredje gt ut sin skl i strmmarna och
      vattenkllorna.  D frvandlades dessa till blod.
  5.  Och jag hrde vattnens ngel sga: Rttfrdig r du, du som r
      och som var, du helige, som har dmt s.
  6.  De hava utgjutit heliga mns och profeters blod.  Drfr har ock
      du givit dem blod att dricka; de ro det vrda.
  7.  Och jag hrde altaret sga: Ja, Herre Gud, du Allsmktige,
      rtta och rttfrdiga ro dina domar.

  8.  Och den fjrde gt ut sin skl ver solen.  D fick denna makt
      att brnna mnniskorna ssom med eld.
  9.  Och nr nu mnniskorna blevo brnda av stark hetta, hdade de
      Guds namn, hans som hade makten ver dessa plgor; de gjorde
      icke bttring och gvo honom icke ra.

 10.  Och den femte gt ut sin skl ver vilddjurets tron.  D blev
      dess rike frmrkat, och mnniskorna beto snder sina tungor i
      sin vnda.
 11.  Och de hdade himmelens Gud fr sin vndas och sina srnaders
      skull; de gjorde icke bttring och upphrde icke med sina
      grningar.

 12.  Och den sjtte gt ut sin skl ver den stora floden Eufrat.  D
      torkade dess vatten ut, fr att vg skulle beredas t konungarna
      frn stern.
 13.  Och ur drakens gap och ur vilddjurets gap och ur den falske
      profetens mun sg jag tre orena andar utg, lika paddor.
 14.  De ro nmligen onda andar som gra tecken, och som g ut till
      konungarna i hela vrlden, fr att samla dem till striden p
      Guds, den Allsmktiges, stora dag.
 15.  (Se, jag kommer ssom en tjuv; salig r den som vakar och
      bevarar sina klder, s att han icke mste g naken, och man fr
      se hans skam.)
 16.  Och de frsamlade dem till den plats som p hebreiska heter
      Harmagedon.

 17.  Och den sjunde gt ut sin skl i luften.  D gick en stark rst
      ut frn tronen i templet och sade Det r gjort.
 18.  Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordn, och det blev en
      stor jordbvning, en jordbvning s vldsam och s stor, att
      dess like icke hade frekommit, alltsedan mnniskor blevo till
      p jorden.
 19.  Och den stora staden rmnade sder i tre delar, och folkens
      stder strtade samman; och Gud kom ihg det stora Babylon, s
      att han rckte det kalken med sin strnga vredes vin.
 20.  Och alla ar flydde, och inga berg funnos mer.
 21.  Och stora hagel, centnertunga, fllo ned frn himmelen p
      mnniskorna; och mnniskorna hdade Gud fr den plga som haglen
      vllade, ty den plgan var mycket stor.
*66/17 Johannes' uppenbarelse, 17 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 17 Kapitlet

                 Skkan p vilddjuret.  Lammets seger.

  1.  Och en av de sju nglarna med de sju sklarna kom och talade med
      mig och sade: Kom hit, s skall jag visa dig, huru den stora
      skkan fr sin dom, hon som tronar vid stora vatten,
  2.  hon som jordens konungar hava bedrivit otukt med och av vilkens
      otukts vin jordens inbyggare hava druckit sig druckna.

  3.  Sedan frde han mig i anden bort till en ken.  Dr sg jag en
      kvinna som satt p ett scharlakansrtt vilddjur, fulltecknat
      med hdiska namn; och det hade sju huvuden och tio horn.
  4.  Och kvinnan var kldd i purpur och scharlakan och glnste av guld
      och dla stenar och prlor; och i sin hand hade hon en gyllene
      kalk, full av styggelser och av hennes otukts orenlighet.
  5.  Och p hennes panna var skrivet ett namn med hemlig betydelse:
      Det stora Babylon, hon som r moder till skkorna och till
      styggelserna p jorden.
  6.  Och jag sg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu
      vittnens blod.  Och jag frundrade mig storligen, nr jag sg
      henne.

  7.  Och ngeln sade till mig: Varfr frundrar du dig?  Jag skall
      sga dig hemligheten om kvinnan, och om vilddjuret som br
      henne, och som har de sju huvudena och de tio hornen.
  8.  Vilddjuret som du har sett, det har varit, och r icke mer; men
      det skall stiga upp ur avgrunden, och det gr sedan i
      frdrvet.  Och de av jordens inbyggare, vilkas namn icke frn
      vrldens begynnelse ro skrivna i livets bok, skola frundra
      sig, nr de f se vilddjuret som har varit, och icke mer r, men
      dock skall komma.  --
  9.  Hr gller det att ga ett frstnd med vishet.  De sju huvudena
      ro sju berg, som kvinnan tronar p.  De ro ock sju konungar;
 10.  fem av dem hava fallit, en r, och den terstende har nnu icke
      kommit, och nr han kommer, skall han bliva kvar en liten tid.
 11.  Och vilddjuret som har varit, och icke mer r, det r sjlvt den
      ttonde, och dock en av de sju, och det gr i frdrvet.
 12.  Och de tio horn som du har sett, de ro tio konungar, som nnu
      icke hava kommit till konungavlde, men som fr en kort tid,
      tillika med vilddjuret, f makt ssom konungar.
 13.  Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och
      myndighet t vilddjuret.
 14.  De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jmte de
      kallade och utvalda och trogna som flja det, skall vervinna
      dem, ty Lammet r herrarnas herre och konungarnas konung.

 15.  Och han sade ytterligare till mig: Vattnen som du har sett,
      dr varest skkan tronar, ro folk och mnniskoskaror och
      folkslag och tungoml.
 16.  Och de tio horn, som du har sett, och vilddjuret, de skola hata
      skkan och gra henne utblottad och naken, och skola ta hennes
      ktt och brnna upp henne i eld.
 17.  Ty Gud har ingivit dem i hjrtat att de skola utfra vad han
      har i sinnet, och att de alla skola handla i ett och samma sinne,
      och att de skola giva sitt vlde t vilddjuret, till dess Guds
      utsagor hava fullbordats.
 18.  Och kvinnan som du har sett r den stora staden, som har
      konungsligt vlde ver jordens konungar.
*66/18 Johannes' uppenbarelse, 18 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 18 Kapitlet

                            Babylons fall.

  1.  Drefter sg jag en annan ngel komma ned frn himmelen; han
      hade stor makt, och jorden upplystes av hans hrlighet.
  2.  Och han ropade med stark rst och sade:

      Fallet, fallet r det stora Babylon; det har blivit en boning
      fr onda andar, ett tillhll fr alla slags orena andar och ett
      tillhll fr alla slags orena och vederstyggliga fglar.
  3.  Ty av hennes otukts vredesvin hava alla folk druckit; konungarna
      p jorden hava bedrivit otukt med henne, och kpmnnen p jorden
      hava skaffat sig rikedom genom hennes omttliga vllust.

  4.  Och jag hrde en annan rst frn himmelen sga:

      Dragen ut ifrn henne, I mitt folk, s att I icke gren eder
      delaktiga i hennes synder och fn eder del av hennes plgor.
  5.  Ty hennes synder rcka nda upp till himmelen, och Gud har
      kommit ihg hennes orttfrdiga grningar.
  6.  Vedergllen henne vad hon har gjort, ja, given henne dubbelt
      igen fr hennes grningar; isknken dubbelt t henne i den kalk
      vari hon har isknkt.
  7.  S mycken ra och vllust som hon har berett sig, s mycken
      pina och sorg mn I bereda henne.  Eftersom hon sger i sitt
      hjrta: 'Jag tronar ssom drottning och och sitter icke ssom
      nka, och aldrig skall jag veta av ngon sorg',
  8.  drfr skola p en och samma dag hennes plgor komma ver henne:
      dd och sorg och hungersnd; och hon skall brnnas upp i eld.  Ty
      stark r Herren Gud, han som har dmt henne.

  9.  Och jordens konungar, som hava bedrivit otukt och levat i
      vllust med henne, skola grta och jmra sig ver henne, nr de
      se rken av hennes brand.
 10.  De skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina, och skola
      sga: 'Ve, ve dig, Babylon, du stora stad, du starka stad!
      Pltsligt har nu din dom kommit.'

 11.  Och kpmnnen p jorden grta och srja ver henne, d nu ingen
      mer kper de varor som de frakta:
 12.  guld och silver, dla stenar och prlor, fint linne och purpur,
      siden och scharlakan, allt slags vlluktande tr, alla slags
      arbeten av elfenben och dyrbaraste tr, av koppar och jrn och
      marmor,
 13.  drtill kanel och kostbar salva, rkverk, smrjelse och
      vlluktande harts, vin och olja, fint mjl och vete, fkreatur
      och fr, hstar och vagnar, livegna och trlar.
 14.  De frukter som din sjl hade begr till hava frsvunnit ifrn
      dig; allt vad krsligt och prktigt du hade har gtt frlorat
      fr dig och skall aldrig mer bliva funnet.
 15.  De som handlade med sdant, de som skaffade sig rikedom genom
      henne, de skola st lngt ifrn, av frfran ver hennes pina; de
      skola grta och srja
 16.  och skola sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, du som var kldd i
      fint linne och purpur och scharlakan, du som glnste av guld och
      dla stenar och prlor!
 17.  I ett gonblick har nu denna stora rikedom blivit frdd.'

      Och alla skeppare och alla kustfarare och sjmn och alla andra
      som hava sitt arbete p havet st lngt ifrn;
 18.  och nr de ser rken av hennes brand, ropa de och sga: 'Var
      fanns den stora stadens like?'
 19.  Och de str stoft p sina huvuden och ropa under grt och sorg
      och sga: 'Ve, ve dig, du stora stad, genom vars skatter alla de
      drinne, som hade skepp p havet, blevo rika!  I ett gonblick
      har den nu blivit frdd.

 20.  Gld dig ver vad som har vederfarits henne, du himmel och I
      helige och I apostlar och profeter, d nu Gud har hllit dom
      ver henne och utkrvt vedergllning fr eder!

 21.  Och en vldig ngel tog upp en sten, lik en stor kvarnsten, och
      kastade den i havet och sade: S skall Babylon, den stora
      staden, med fart strtas ned och aldrig mer bliva funnen.
 22.  Av harpospelare och sngare, av fljtblsare och basunblsare
      skall aldrig mer ngot ljud bliva hrt i dig; aldrig mer skall
      ngon konstfrfaren man av ngot slags yrke finnas i dig;
      bullret av en kvarn skall aldrig mer hras i dig;
 23.  en lampas sken skall aldrig mer lysa i dig; rop fr brudgum och
      brud skall aldrig mer hras i dig -- du vars kpmn voro stormn
      p jorden, du genom vars trolldom alla folk blevo frvillade,
 24.  och i vilken man sg profeters och heliga mns blod, ja, alla de
      mnniskors blod, som hade blivit slaktade p jorden.
*66/19 Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 19 Kapitlet

               Himlaskaran lovar Gud vid Babylons fall
                  och vid Lammets brllop.  Kristus
                       strider mot vilddjuret.

  1.  Sedan hrde jag likasom starka rster av en stor skara i
      himmelen, som sade Halleluja!  Frlsningen och ran och makten
      tillhra vr Gud.
  2.  Ty rtta och rttfrdiga ro hans domar; han har dmt den stora
      skkan, som frdrvade jorden genom sin otukt, och han har
      utkrvt sina tjnares blod av hennes hand.
  3.  Och ter sade de: Halleluja!  Och rken frn henne stiger upp i
      evigheternas evigheter!
  4.  Och de tjugufyra ldste och de fyra vsendena fllo ned och
      tillbdo Gud, som satt p tronen; de sade: Amen!  Halleluja!

  5.  Och frn tronen utgick en rst, som sade: Loven vr Gud, alla I
      hans tjnare, I som frukten honom, bde sm och stora.
  6.  Och jag hrde likasom rster av en stor skara, lika bruset av
      stora vatten och dnet av starka tordn; de sade: Halleluja!
      Herren, vr Gud, den Allsmktige, har nu trtt fram ssom
      konung.
  7.  Ltom oss gldjas och frjda oss och giva honom ran; ty tiden
      r inne fr Lammets brllop, och dess brud har gjort sig redo.
  8.  Och t henne har blivit givet att klda sig i fint linne,
      skinande och rent.  Det fina linnet r de heligas rttfrdighet.

  9.  Och han sade till mig: Skriv: Saliga ro de som ro bjudna till
      Lammets brllopsmltid.  Ytterligare sade han till mig: Dessa
      ord ro sanna Guds ord.
 10.  Och jag fll ned fr hans ftter fr att tillbedja honom, men
      han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och dina
      brders, deras som hava Jesu vittnesbrd.  Gud skall du
      tillbedja.  Ty Jesu vittnesbrd r profetians ande.

 11.  Och jag sg himmelen ppen och fick dr se en vit hst; och
      mannen som satt p den heter Trofast och sannfrdig, och han
      dmer och strider i rttfrdighet.
 12.  Hans gon voro ssom eldslgor, och p sitt huvud bar han mnga
      kronor och hade ett namn dr skrivet, som ingen knner utom han
      sjlv.
 13.  Och han var kldd i en mantel som var doppad i blod; och det
      namn han har ftt r Guds Ord.
 14.  Och honom fljde, p vita hstar, de himmelska hrskarorna,
      kldda i fint linne, vitt och rent.
 15.  Och frn hans mun utgick ett skarpt svrd, varmed han skulle sl
      folken.  Och han skall styra dem med jrnspira; och han trampar
      Guds, den Allsmktiges, strnga vredes vinpress.
 16.  Och p sin mantel, ver sin lnd, har han detta namn skrivet:
      Konungarnas konung och herrarnas herre.

 17.  Och jag sg en ngel st i solen, och denne ropade med hg rst
      och sade till alla fglar som flgo fram uppe i himlarymden:
      Kommen hit, frsamlen eder till Guds stora gstabud,
 18.  fr att ta ktt av konungar och krigsverstar och hjltar, ktt
      av hstar och deras ryttare, ja, ktt av alla, bde fria och
      trlar, bde sm och stora.

 19.  Och jag sg vilddjuret och konungarna p jorden med sina
      hrskaror, samlade fr att utkmpa sin strid mot honom som satt
      p hsten och mot hans hrskara.
 20.  Och vilddjuret blev gripet, drjmte ock den falske profeten,
      som i dess syn hade gjort de tecken med vilka han hade
      frvillat dem som hade tagit vilddjurets mrke, och dem som hade
      tillbett dess bild.  Bda blevo de levande kastade i eldsjn,
      som brann med svavel.
 21.  Och de andra blevo drpta med ryttarens svrd, det som utgick
      frn hans mun; och alla fglar blevo mttade av deras ktt.
*66/20 Johannes' uppenbarelse, 20 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 20 Kapitlet

               Satan fngslad.  Den frsta uppstndelsen
                och det tusenriga riket.  Satan ter
                    ls.  Den slutliga vrldsdomen.

  1.  Och jag sg en ngel komma ned frn himmelen; han hade nyckeln
      till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand.
  2.  Och han grep draken, den gamle ormen, det r djvulen och Satan,
      och fngslade honom fr tusen r
  3.  och kastade honom i avgrunden och stngde igen och satte dit ett
      insegel ver honom p det att han icke mer skulle frvilla
      folken, frrn de tusen ren hade gtt till nda.  Drefter skall
      han ter komma ls fr en liten tid.

  4.  Och jag sg troner st dr, och de satte sig p dem, de t
      vilka gavs makt att hlla dom.  Och jag sg de mnniskors sjlar,
      som hade blivit halshuggna fr Jesu vittnesbrds och Guds Ords
      skull, och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild, och
      icke heller tagit dess mrke p sina pannor och sina hnder;
      dessa blevo nu ter levande och fingo regera med Kristus i tusen
      r.
  5.  (De vriga dda blevo icke levande, frrn de tusen ren hade
      gtt till nda.) Detta r den frsta uppstndelsen.
  6.  Salig och helig r den som har del i den frsta uppstndelsen;
      ver dem har den andra dden ingen makt, utan de skola vara Guds
      och Kristi prster och skola f regera med honom de tusen ren.

  7.  Men nr de tusen ren hava gtt till nda, skall Satan komma ls
      ur sitt fngelse.
  8.  Han skall d g ut fr att frvilla de folk som bo vid jordens
      fyra hrn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande
      striden; och de ro till antalet ssom sanden i havet.
  9.  Och de draga fram ver jordens hela vidd och omringa de heligas
      lger och den lskade staden; men eld faller ned frn himmelen
      och frtr dem.
 10.  Och djvulen, som frvillade dem, bliver kastad i samma sj av
      eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade
      blivit kastade; och de skola dr plgas dag och natt i
      evigheternas evigheter.

 11.  Och jag sg en stor vit tron och honom som satt drp; och fr
      hans ansikte flydde jord och himmel, och ingen plats blev funnen
      fr dem.
 12.  Och jag sg de dda, bde stora och sm, st infr tronen, och
      bcker blevo uppltna.  Och jmvl en annan bok blev upplten;
      det var livets bok.  Och de dda blevo dmda efter sina
      grningar, p grund av det som var upptecknat i bckerna.
 13.  Och havet gav igen de dda som voro dri, och dden och
      ddsriket gvo igen de dda som voro i dem; och dessa blev
      dmda, var och en efter sina grningar.
 14.  Och dden och ddsriket blevo kastade i den brinnande sjn;
      detta, den brinnande sjn, r den andra dden.
 15.  Och om ngon icke fanns skriven i livets bok, s blev han kastad
      i den brinnande sjn.
*66/21 Johannes' uppenbarelse, 21 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 21 Kapitlet

                 En ny himmel och en ny jord.  Det nya
                        Jerusalems hrlighet.

  1.  Och jag sg en ny himmel och en ny jord; ty den frra himmelen
      och den frra jorden voro frgngna, och havet fanns icke mer.
  2.  Och jag sg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned
      frn himmelen, frn Gud, frdigsmyckad ssom en brud som r
      prydd fr sin brudgum.
  3.  Och jag hrde en stark rst frn tronen sga: Se, nu str Guds
      tabernakel bland mnniskorna, och han skall bo ibland dem, och
      de skola vara hans folk; ja, Gud sjlv skall vara hos dem
  4.  och skall avtorka alla trar frn deras gon.  Och dden skall
      icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plga
      skall vara mer; ty det som frr var r nu frgnget.

  5.  Och han som satt p tronen sade: Se, jag gr allting nytt.
      Ytterligare sade han: Skriv: ty dessa ord ro visa och sanna.
  6.  Han sade vidare till mig: Det r gjort.  Jag r A och O[1],
      begynnelsen och nden.  t den som trstar skall jag giva att
      dricka fr intet ur kllan med livets vatten.
  7.  Den som vinner seger, han skall f detta till arvedel, och jag
      skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
  8.  Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad
      styggeligt r, och drpare och otuktiga mnniskor och
      trollkarlar och avgudadyrkare och alla lgnare skola f sin del
      i den sj som brinner med eld och svavel; detta r den andra
      dden.

  9.  Och en av de sju nglarna med de sju sklar, som voro fulla med
      de sju sista plgorna, kom och talade till mig och sade: Kom
      hit, s skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.
 10.  Och han frde mig i anden stad upp p ett stort och hgt berg
      och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned frn
      himmelen, frn Gud,
 11.  med Guds hrlighet.  Den glnste likt den dyrbaraste delsten,
      den var ssom kristallklar jaspis.
 12.  Den hade en stor och hg mur med tolv portar, och vid portarna
      stodo tolv nglar, och ver portarna voro skrivna namn: namnen
      p Israels barns tolv stammar.
 13.  I ster voro tre portar, i norr tre portar, i sder tre portar
      och i vster tre portar.
 14.  Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och p dem stodo tolv
      namn: namnen p Lammets tolv apostlar.

 15.  Och han som talade till mig hade en gyllene mtstng fr att
      drmed mta staden och dess portar och dess mur.
 16.  Och staden utgjorde en fyrkant, och dess lngd var lika stor som
      dess bredd.  Och med stngen mtte han staden: dess mtt var tolv
      tusen stadier, dess lngd och bredd och hjd voro lika.
 17.  Och han mtte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar
      efter mnniskors mtt, som ock r nglars.

 18.  Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden sjlv var av rent
      guld, likt rent glas.
 19.  Stadsmurens grundstenar voro sknt lagda och utgjordes av alla
      slags delstenar.  Den frsta grundstenen var en jaspis, den
      andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjrde en smaragd,
 20.  den femte en sardonyx, den sjtte en karneol, den sjunde en
      krysolit, den ttonde den beryll, den nionde en topas, den
      tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en
      ametist.
 21.  Och de tolv portarna utgjordes av tolv prlor; var srskild port
      utgjordes av en enda prla.  Och stadens gata var av rent guld,
      likt genomskinligt glas.

 22.  Och jag sg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmktige,
      r dess tempel, han och Lammet.
 23.  Och staden behver icke sol eller mne till att lysa dr, ty
      Guds hrlighet upplyser den och dess ljus r Lammet.

 24.  Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar fra
      ditin, vad hrligt de hava.
 25.  Dess portar skola aldrig stngas om dagen -- natt skall icke
      finnas dr
 26.  och vad hrligt och dyrbart folken hava skall man fra ditin.
 27.  Men intet orent skall ngonsin komma ditin, och ingen som gr
      vad styggeligt r och lgn, utan allenast de som ro skrivna
      i livets bok, Lammets bok.

[1]  Se A och O i Ordfrkl.
*66/22 Johannes' uppenbarelse, 22 Kapitlet
                 Johannes' uppenbarelse, 22 Kapitlet

                Ytterligare om det nya Jerusalem.  Den
                profetiska synens sanning.  Jesu snara
                tillkommelse.  Slutord och slutnskan.

  1.  Och han visade mig en strm med vatten, klar som kristall.  Den
      gick ut frn Guds och Lammets tron
  2.  och flt fram mitt igenom stadens gata.  Och p bda sidor om
      strmmen stodo livstrd, som gvo tolv skrdar, ty de buro frukt
      var mnad; och trdens lv tjnade till lkedom fr folken.
  3.  Och ingen frbannelse skall vara mer.  Och Guds och Lammets tron
      skall st dr inne, och hans tjnare skall tjna honom
  4.  och skola se hans ansikte; och hans namn skall st tecknat p
      deras pannor.
  5.  Och ingen natt skall vara mer; och de behva icke ngon lampas
      ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa ver dem,
      och de skola regera i evigheternas evigheter.

  6.  Och han sade till mig: Dessa ord ro vissa och sanna; och
      Herren, profeternas andars Gud, har snt sin ngel fr att visa
      sina tjnare, vad som snart skall ske.
  7.  Och se, jag kommer snart.  Salig r den som tager vara p de
      profetians ord som st i denna bok.

  8.  Och jag, Johannes, var den som hrde och sg detta.  Och nr jag
      hade hrt och sett det, fll jag ned fr att tillbedja infr
      ngelns ftter, hans som visade mig detta.
  9.  Men han sade till mig: Gr icke s.  Jag r din medtjnare och
      dina brders, profeternas, och deras som taga vara p denna boks
      ord.  Gud skall du tillbedja.

 10.  Och han sade till mig: Gm icke under ngot insegel de
      profetians ord som st i denna bok; ty tiden r nra.
 11.  M den som r orttfrdig fortfara att va sin orttfrdighet
      och den som r oren att orena sig.  S ock den som r rttfrdig,
      han fortfare att va sin rttfrdighet, och den som r helig att
      helga sig.
 12.  Se, jag kommer snart och har med mig min ln, fr att vederglla
      var och en efter som hans grningar ro.
 13.  Jag r A och O[1], den frste och den siste, begynnelsen och
      nden.
 14.  Saliga ro de som tv sina klder fr att f rtt att ta av
      livets trd och att g in i staden genom dess portar.
 15.  Men de som ro hundar och trollkarlar och otuktiga och drpare
      och avgudadyrkare och alla som lska och gra lgn, de mste
      alla stanna drutanfr.

 16.  Jag, Jesus, har snt min ngel fr att i frsamlingarna vittna
      om detta fr eder.  Jag r telningen frn Davids rot och kommen
      av hans slkt, jag r den klara morgonstjrnan.
 17.  Och Anden och bruden sga: Kom.  Och den som hr det, han sge
      Kom.  Och den som trstar, han komme; ja den som vill, han tage
      livets vatten fr intet.

 18.  Fr var och en som hr de profetians ord, som st i denna bok
      betygar jag detta: Om ngon lgger ngot till dem, s skall Gud
      p honom lgga de plgor om vilka r skrivet i denna bok.
 19.  Och om ngon tager bort ngot frn de ord som st i denna
      profetias bok, s skall Gud taga ifrn honom hans del i livets
      trd och i den heliga staden, om vilka r skrivet i denna bok.

 20.  Han som betygar detta sger: Ja, jag kommer snart.  Amen.  Kom
      Herre Jesus!

 21.  Herren Jesu nd vare med alla.

[1]  Se A och O i Ordfrkl.
