@c -*- 1917 -*-
@c Peik J Stromsholm och hans vnner har knappat in hela Jak.
@c ASCII-version av Rolf Strmsund 1993
*64/ Jakobs' brev
*64/01 Jakobs' brev, 1 Kapitlet
                       Jakobs' brev, 1 Kapitlet

                Jakob hlsar de kristna av Israel, som
                bo kringspridda bland folken; frmanar
               dem till stndaktighet i frestelser och
               till en gudsdyrkan som visar sig verksam
                          i goda grningar.

  1.  Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjnare, hlsar de tolv
      stammar som bo kringspridda bland folken.
      >Joh. 7:35.

  2.  Mina brder, hllen det fr idel gldje, nr I kommen i
      allahanda frestelser,
      >1 Petr. 1:6 f.
  3.  och veten, att om eder tro hller provet, s verkar detta
      stndaktighet.
      >Rom. 5:3.
  4.  Och lten stndaktigheten hava med sig fullkomlighet i grning,
      s att I ren fullkomliga, utan fel och utan brist i ngot
      stycke.

  5.  Men om ngon av eder brister i vishet, s m han utbedja sig
      sdan frn Gud, som giver t alla villigt och utan hrda ord,
      och den skall bliva honom given.
      >1 Kon. 3:5 f. Ords. 2:3 f. Jer. 29:12 f. Vish. 8:21.
      >Matt. 7:7 f. Jak. 5:13 f.
  6.  Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar r lik
      havets vg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
      >Matt. 21:21 f. Mark. 11:24. Joh. 14:13 f.
  7.  En sdan mnniska m icke tnka att hon skall f ngot frn
      Herren --
  8.  en mnniska med delad hg, en som gr ostadigt fram p alla sina
      vgar.
      >Jak. 4:8.

  9.  Den broder som lever i ringhet bermme sig av sin hghet.
      >Jak. 2:5.
 10.  Den ter som r rik bermme sig av sin ringhet, ty ssom grsets
      blomster skall han frgs.
      >Ps. 103:15 f. Jes. 40:6 f. 2 Kor. 12:9 f. 1 Petr. 1:24.
 11.  Solen gr upp med sin brnnande hetta och frtorkar grset, och
      dess blomster faller av, och dess fgring frgr; s skall ock
      den rike frvissna mitt i sin vlan.
      >1 Joh. 2:17.

 12.  Salig r den man som r stndaktig i frestelsen; ty nr han har
      besttt sitt prov, skall han f livets krona, vilken Gud har
      lovat t dem som lska honom.
      >Matt. 10:22. 2 Tim. 4:7 f. 1 Petr. 3:14. Upp. 2:10.

 13.  Ingen sge, nr han bliver frestad, att det r frn Gud som hans
      frestelse kommer; ty ssom Gud icke kan frestas av ngot ont, s
      frestar han icke heller ngon.
      >Syr. 15:11.
 14.  Nej, nrhelst ngon frestas, s r det av sin egen begrelse som
      han drages och lockas.
      >Rom. 7:7 f.
 15.  Sedan, nr begrelsen har blivit havande, fder hon synd, och
      nr synden har blivit fullmogen, framfder hon dd.
      >Rom. 6:23.
 16.  Faren icke vilse, mina lskade brder.
 17.  Idel goda gvor och idel fullkomliga sknker komma ned
      ovanifrn, frn himlaljusens Fader, hos vilken ingen frndring
      ger rum och ingen vxling av ljus och mrker.
      >Joh. 3:27. 1 Kor. 4:7. 1 Joh. 1:5. 
 18.  Efter sitt eget beslut fdde han oss till liv genom sanningens
      ord, fr att vi skulle vara en frstling av de varelser han har
      skapat.
      >Joh. 1:13. 1 Kor. 4:15. 1 Petr. 1:23. Upp. 14:4.
 19.  Det veten I, mina lskade brder.

      Men var mnniska vare snar till att hra och sen till att tala
      och sen till vrede.
      >Ords. 17:27. Syr. 5:11. Jak. 3:1 f., 13.
 20.  Ty en mans vrede kommer icke stad vad rtt r infr Gud.
 21.  Skaffen drfr bort all orenhet och all ondska som finnes kvar,
      och mottagen med saktmod det ord som r plantat i eder, och som
      kan frlsa edra sjlar.
      >Luk. 8:11, 15. Rom. 1:16. 13:12. Kol. 3:8. 1 Petr. 2:1 f.
 22.  Men varen ordets grare, och icke allenast dess hrare, eljest
      bedragen I eder sjlva.
      >Matt. 7:21, 24 f. Luk. 11:28. Rom. 2:13. 1 Joh. 3:7. 
 23.  Ty om ngon r ordets hrare, men icke dess grare, s r han
      lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
      >Matt. 7:26 f.
 24.  nr han har betraktat sig dri, gr han sin vg och frgter
      strax hurudan han var.
 25.  Men den som skdar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag,
      och frbliver drvid och icke r en glmsk hrare, utan en
      verklig grare, han varder salig i sin grning.
      >Joh. 8:31 f. 13:17. Rom. 8:2. Jak. 2:12. 
 26.  Om ngon menar sig tjna Gud och icke tyglar sin tunga, utan
      bedrager sitt hjrta, s r hans gudstjnst intet vrd.
      >Ps. 39:2. 1 Petr. 3:10. 
 27.  En gudstjnst, som r ren och obesmittad infr Gud och Fadern,
      r det att vrda sig om fader- och moderlsa barn och nkor i
      deras bedrvelse, och att hlla sig obeflckad av vrlden.
      >Job 31:16 f. Jes. 58:6 f. Matt. 25:35 f. Joh. 17:15. Rom. 12:2.
*64/02 Jakobs' brev, 2 Kapitlet
                       Jakobs' brev, 2 Kapitlet

                Uppmaning att icke hava anseende till
                personen.  Varning fr en tro som icke
                        har med sig grningar.

  1.  Mina brder, menen icke att tron p vr Herre Jesus Kristus, den
      frhrligade, kan st tillsammans med att hava anseende till
      personen.
      >3 Mos. 19:15. Ords. 24:23.
  2.  Om till exempel i eder frsamling intrder en man med guldring
      p fingret och i prktiga klder, och jmte honom intrder en
      fattig man i smutsiga klder,
  3.  och I d vnden edra blickar till den som br de prktiga
      klderna och sgen till honom: Sitt du hr p denna goda
      plats, men dremot sgen till den fattige: St du dr, eller:
      Stt dig drnere vid min fotapall --
  4.  haven I icke d kommit i strid med eder sjlva och blivit domare
      som dma efter ortta grunder?

  5.  Hren, mina lskade brder: Har icke Gud utvald just dem som i
      vrldens gon ro fattiga till att bliva rika i tro, och att f
      till arvedel det rike han har lovat t dem som lska honom?
      >Luk. 6:20. 1 Kor. 1:26 f. 2:9. 
  6.  I ter haven visat frakt fr den fattige.  r det d icke de
      rika som frtrycka eder, och r det icke just de, som draga eder
      infr domstolarna?
      >1 Kor. 11:22.
  7.  r det icke de, som smda det goda namn som r nmnt ver eder?
  8.  Om I, ssom skriften bjuder, fullgren den konungsliga lagen:
      Du skall lska din nsta ssom dig sjlv, d gren I
      visserligen vl.
      >3 Mos. 19:18.
  9.  Men om I haven anseende till personen, s begn I synd och
      bliven av lagen verbevisade om att vara vertrdare.
      >5 Mos. 1:17. 16:19.
 10.  Ty om ngon hller hela lagen i vrigt, men felar i ett, s r
      han skyldig till allt.
      >5 Mos. 27:26. Matt. 5:19.
 11.  Densamme som sade: Du skall icke beg ktenskapsbrott, han
      sade ju ock: Du skall icke drpa.  Om du nu visserligen icke
      begr ktenskapsbrott, men drper, s r du dock en
      lagvertrdare.
      >2 Mos. 20:13 f.
 12.  Talen och handlen s, som det hves mnniskor vilka skola dmas
      genom frihetens lag.
      >Jak. 1:25.
 13.  Ty domen skall utan barmhrtighet drabba den som icke har visat
      barmhrtighet; barmhrtighet ter kan frimodigt trda fram infr
      domen.
      >Matt. 5:7. 6:15. 18:32 f. 25:31 f. 

 14.  Mina brder, vartill gagnar det, om ngon sger sig hava tro,
      men icke har grningar?  Icke kan vl tron frlsa honom?
      >Matt. 7:21 f. 21:30. Rom. 6:1 f. Gal. 5:6. 
 15.  Om ngon, vare sig en broder eller en syster, saknade klder och
      vore utan mat fr dagen
      >Luk. 3:11.
 16.  och ngon av eder d sade till denne: G i frid, kld dig
      varmt, och t dig mtt -- vartill gagnade detta, sframt han
      icke drjmte gve honom vad hans kropp behvde?
      >1  Joh. 3:17 f.
 17.  S r ock tron i sig sjlv dd, om den icke har med sig
      grningar.

 18.  Nu torde ngon sga: Du har ju tro?  -- Ja, och jag har ocks
      grningar; visa mig du din tro utan grningar, s vill jag genom
      mina grningar visa dig min tro.
 19.  Du tror att Gud r en.  Dri gr du rtt; ocks de onda andarna
      tro det och bva.
      >Mark. 1:24.
 20.  Men vill du d frst, du fkunniga mnniska, att tron utan
      grningar r till intet gagn!
 21.  Blev icke Abraham, vr fader, rttfrdig av grningar, nr han
      frambar sin son Isak p altaret?
      >1 Mos. 22:1 f. Hebr. 11:17.
 22.  Du ser allts att tron samverkade med hans grningar, och av
      grningarna blev tron fullkomnad,
 23.  och s fullbordades det skriftens ord som sger: Abraham trodde
      Gud, och det rknades honom till rttfrdighet; och han blev
      kallad Guds vn.
      >1 Mos. 15:6. 2 Krn. 20:7. Jes. 41:8. Rom. 4:3.

 24.  I sen allts att det r av grningar som en mnniska bliver
      rttfrdig, och icke av tro allenast.
      >Joh. 8:39.
 25.  Och var det icke p samma stt med skkan Rahab?  Blev icke hon
      rttfrdig av grningar, nr hon tog emot sndebuden och sedan
      p en annan vg slppte ut dem?
      >Jos. 2:1 f. 6:17, 23 f.
 26.  Ja, ssom kroppen utan ande r dd, s r ock tron utan
      grningar dd.
*64/03 Jakobs' brev, 3 Kapitlet
                       Jakobs' brev, 3 Kapitlet

                Tungans missbruk.  Den sanna visheten.

  1.  Mina brder, icke mnga av eder m trda upp ssom lrare; I
      bren veta att vi skola f en dess strngare dom.
      >Matt. 12:36 f. Jak. 1:19.
  2.  I mnga stycken fela vi ju alla; om ngon icke felar i sitt tal,
      s r denne en fullkomlig man, som frmr tygla hela sin kropp.
      >Ords. 20:9. Pred. 7:21. Syr. 19:16. 1 Petr. 3:10. 1 Joh. 1:8. 
      >Jak. 1:26.
  3.  Nr vi lgga betsel i hstarnas mun, fr att de skola lyda oss,
      d kunna vi drmed styra ocks hela deras vriga kropp.
  4.  Ja, till och med skeppen, som ro s stora, och som drivas av
      starka vindar, styras av ett helt litet roder t det hll dit
      styrmannen vill.
  5.  S r ock tungan en liten lem och kan likvl bermma sig av
      stora ting.  Betnken huru en liten eld kan antnda en stor skog.
      >Ps. 12:4 f. 140:2 f. Ords. 12:18. 15:2. 
  6.  Ocks tungan r en eld; ssom en vrld av orttfrdighet
      framstr den bland vra lemmar, tungan som beflckar hela
      kroppen och stter tillvarons hjul i brand, likasom den sjlv
      r antnd av Gehenna.
      >Matt. 15:11, 18 f.
  7.  Ty vl r det s, att alla varelsers natur, bde fyrfotadjurs
      och fglars och krldjurs och vattendjurs, lter tmja sig, och
      verkligen har blivit tamd, genom mnniskors natur.
  8.  Men tungan kan ingen mnniska tmja; ett oroligt och ont ting r
      den, och full av ddande gift.
  9.  Med den vlsigna vi Herren och Fadern, och med den frbanna vi
      mnniskorna, som ro skapade till att vara Gud lika.
      >1 Mos. 1:26 f.
 10.  Ja, frn en och samma mun utg vlsignelse och frbannelse.  S
      br det icke vara, mina brder.
 11.  Icke giver vl en klla frn en och samma der bde stt och
      bittert vatten?
 12.  Mina brder, icke kan vl ett fikontrd bra oliver eller ett
      vintrd fikon?  Lika litet kan en salt klla giva stt vatten.
      >Matt. 7:16.

 13.  Finnes bland eder ngon vis och frstndig man, s m han, i
      visligt saktmod, genom sin goda vandel lta se de grningar som
      hvas en sdan man.
      >Ef. 5:15. 1 Petr. 2:12.
 14.  Om I ter i edra hjrtan hysen bitter avund och ren
      genstridiga, d mn I icke frhva eder och ljuga, i strid mot
      sanningen.
      >Ef. 4:31. 1 Joh. 4:20.
 15.  Sdan vishet kommer icke ned ovanifrn, utan r av jorden och
      tillhr de sjliska[1] mnniskorna, ja, de onda andarna.
      >1 Kor. 2:6 f. Jak. 1:17.
 16.  Ty dr avund och genstridighet rda, dr rder oordning och allt
      vad ont r.
      >1 Kor. 3:3. Gal. 5:19 f.
 17.  Men den vishet som kommer ovanifrn r frst och frmst ren,
      vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhrtighet och andra
      goda frukter, fri ifrn tvivel, fri ifrn skrymtan.
      >Vish. 7:22 f.
 18.  Och rttfrdighetens frukt kommer av en sdd i frid, dem till
      del som hlla frid.
      >Jes. 32:17.

[1]  Se Sjlisk i Ordfrkl.
*64/04 Jakobs' brev, 4 Kapitlet
                       Jakobs' brev, 4 Kapitlet

                   Varning fr osmja, onda lustar,
                  vrdsligt sinne, hgfrd, frtal,
                        stortalig frmtenhet.

  1.  Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder?  Mnne icke
      av de lustar som fra krig i eder lemmar?
      >Rom. 7:23. 1 Petr. 2:11.
  2.  I ren fulla av begrelser, men haven dock intet; I drpen och
      hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och s tvisten och
      striden I.  I haven intet, drfr att I icke bedjen.
      >Ps. 66:18.
  3.  Dock, I bedjen, men I fn intet, ty I bedjen illa, nmligen fr
      att kunna i edra lustar frslsa vad I fn.
      >Job 27:8 f. 35:12 f. Ords. 1:28 f. Jes. 1:15. Joh. 15:7.
      >1 Joh. 5:14. 
  4.  I trolsa avfllingar, veten I d icke att vrldens vnskap r
      Guds ovnskap?  Den som vill vara vrldens vn, han bliver allts
      Guds ovn.
      >Matt. 6:24. Joh. 15:19. 17:14. 2 Kor. 11:2. 1 Joh. 2:15. 
  5.  Eller menen I att detta r ett tomt ord i skriften: Med
      svartsjuk krlek trngtar den Ande som han har ltit taga sin
      boning i oss?
      >2 Mos. 34:14. 
  6.  Men s mycket strre r den nd han giver; drfr heter det:
      Gud str emot de hgmodiga, men de dmjuka giver han nd.
      >Job 22:29. Ords. 3:34. 29:23. Syr. 3:18. 1 Petr. 5:5 f.
  7.  S varen nu Gud underdniga, men stn emot djvulen, s skall
      han fly bort ifrn eder.
      >Ef. 4:27. 6:11 f. 1 Petr. 5:8 f. 1 Joh. 5:18.
  8.  Nalkens Gud, s skall han nalkas eder.  Renen edra hnder, I
      syndare, och gren edra hjrtan rena, I mnniskor med delad hg.
      >Jes. 1:18 f. Sak. 1:3.
  9.  Knnen edert elnde och srjen och grten.  Edert lje vnde sig
      i sorg och eder gldje i bedrvelse.
      >Luk. 6:25.
 10.  dmjuken eder infr Herren, s skall han upphja eder.
      >Luk. 14:11.

 11.  Frtalen icke varandra, mina brder.  Den som frtalar en broder
      eller dmer sin broder, han frtalar lagen och dmer lagen.  Men
      dmer du lagen, s r du icke en lagens grare, utan dess
      domare.
      >3 Mos. 19:16. Ps. 15:3. Matt. 7:1. Rom. 2:1. 14:4. 1 Kor. 4:5. 
      >1 Petr. 2:1.
 12.  En r lagstiftaren och domaren, han som kan frlsa och kan
      frgra.  Vem r d du som dmer din nsta?

 13.  Hren nu, I som sgen: I dag eller i morgon vilja vi begiva oss
      till den och den staden, och dr vilja vi uppehlla oss ett r
      och driva handel och skaffa oss vinning --
      >Ords. 27:1. Luk. 12:16 f.
 14.  I veten ju icke vad som kan ske i morgon.  Ty vad r edert liv?
      En rk ren I, som synes en liten stund, men sedan frsvinner.
      >Ps. 39:6 f. Jes. 40:6.
 15.  I borden fastmera sga: Om Herren vill, och vi fr leva, skola
      vi gra det, eller det.
      >Apg. 18:21.
 16.  Men nu talen I stora ord i eder frmtenhet.  All sdan
      stortalighet r ond.
      >1 Kor. 5:6.

 17.  Allts, den som frstr att gra vad gott r, men icke gr det,
      fr honom bliver detta till synd.
      >Luk. 12:47. Rom. 14:23.
*64/05 Jakobs' brev, 5 Kapitlet
                       Jakobs' brev, 5 Kapitlet

                Dom ver orttfrdigt rika.  Frmaning
                 till tlamod.  Varning mot svrjande.
                Uppmaning till bn och frbn.  Plikten
                     att rdda den vilsefarande.

  1.  Hren nu, I rike: Grten och jmren eder ver det elnde som
      skall komma ver eder.
      >Luk. 6:24. 1 Tim. 6:9.
  2.  Eder rikedom multnar bort, och edra klder frtas snder av mal;
      >Matt. 6:19.
  3.  edert guld och silver frrostar, och rosten drp skall vara
      eder till ett vittnesbrd och skall ssom en eld frtra edert
      ktt.  I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
  4.  Se, den ln I haven frhllit arbetarna som hava avbrgat edra
      krar, den ropar ver eder, och skrdemnnens rop hava kommit
      fram till Herren Sebaots ron.
      >1 Mos. 18:20. 3 Mos. 19:13. 5 Mos. 24:14 f. Job 31:38 f.
      >Mal. 3:5
  5.  I haven levat i krslighet p jorden och gjort eder goda dagar;
      I haven gtt eder av hjrtans lust p eder slaktedag.
      >Job 21:12 f. Jer. 25:34.  Luk. 12:16. 16:19.
  6.  I haven dmt den rttfrdige skyldig och haven drpt honom; han
      str eder icke emot.
      >Matt. 5:39.
  7.  S biden nu tligt, mina brder, intill Herrens tillkommelse.  I
      sen huru kermannen vntar p jordens dyrbara frukt och tligt
      bidar efter den, till dess att den har ftt hstregn och
      vrregn.
      >5 Mos. 11:14. Sak. 10:1. Hebr. 10:36 f.
  8.  Ja, biden ock I tligt, och styrken edra hjrtan; ty Herrens
      tillkommelse r nra.
      >1 Kor. 10:11.
  9.  Sucken icke mot varandra, mina brder, p det att I icke mn
      bliva dmda.  Se, domaren str fr drren.
 10.  Mina brder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till
      edert fredme i att uthrda lidande och visa tlamod.
      >Matt. 5:12.
 11.  Vi prisa ju dem saliga, som hava varit stndaktiga.  Om Jobs
      stndaktighet haven I hrt, och I haven sett vilken utgng
      Herren beredde; ty Herren r nderik och barmhrtig.
      >Job 1:20 f. 42:10, 12. Ps. 103:8 f.

 12.  Men framfr allt, mina brder, svrjen icke, varken vid himmelen
      eller vid jorden, ej heller vid ngot annat, utan lten edert
      ja vara ja, och edert nej vara nej, s att I icke
      hemfallen under dom.
      >Matt. 5:33 f.

 13.  Fr ngon bland eder utst lidande, s m han bedja.
      >Ps. 50:15. Ef. 5:19.
 14.  r ngon glad, s m han sjunga lovsnger.  r ngon bland eder
      sjuk, m han d kalla till sig frsamlingens ldste; och dessa
      m bedja ver honom och i Herrens namn smrja honom med olja.
      >Mark. 6:13. 16:18.
 15.  Och trons bn skall hjlpa den sjuke, och Herren skall lta
      honom st upp igen; och om han har begtt synder, skall detta
      bliva honom frltet.
      >Ps. 30:3.
 16.  Beknnen allts edra synder fr varandra, och bedjen fr
      varandra, p det att I mn bliva botade.  Mycket frmr en
      rttfrdig mans bn, nr den bedes med kraft.
      >Ords. 15:29.
 17.  Elias var en mnniska, med samma natur som vi.  Han bad en bn
      att det icke skulle regna, och det regnade icke p jorden under
      tre r och sex mnader;
      >1 Kon. 17:1 f. Syr. 48:1 f. Luk. 4:25.
 18.  ter bad han, och d gav himmelen regn, och jorden bar sin
      frukt.
      >1 Kon. 18:41 f.

 19.  Mina brder, om ngon bland eder har farit vilse frn sanningen,
      och ngon omvnder honom,
      >Matt. 18:15. Gal. 6:1. 
 20.  s mn I veta att den som omvnder en syndare frn hans
      villovg, han frlsar hans sjl frn dden och verskyler en
      myckenhet av synder.
      >Ords. 10:12.
