@c -*- 1917 -*-
@c Brevet till hebr`erna / ASCII-version av Markus Ihalainen 1994
@c Omformatterat enligt Projekt Runebergs regler av Per Cederqvist
@c 1995-06-17.  Styckeindelning ej gjord.
*58/ Brevet till hebrerna
*58/01 Brevet till hebrerna, 1 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 1 Kapitlet

                  Guds uppenbarelse genom Sonen, som
                enligt skriften r strre n nglarna.

  1.  Sedan Gud fordom mnga gnger och p mnga stt hade talat till
      fderna genom profeterna,
  2.  har han nu, p det yttersta av denna tid, talat till oss genom
      sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken
      han ock har skapat vrlden.
  3.  Och eftersom denne r hans hrlighets tersken och hans vsens
      avbild och genom sin makts ord br allt, har han -- sedan han
      hade utfrt en rening frn synderna -- satt sig p Majesttets
      hgra sida i hjden.
  4.  Och han har blivit s mycket strre n nglarna som det namn han
      har rvt r frmer n deras.
  5.  Ty till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Du r min
      Son, jag har i dag ftt dig?  eller: Jag skall vara hans
      Fader, och han skall vara min Son?
  6.  Likas sger han, med tanke p den tid d han ter skall lta
      den frstfdde intrda i vrlden: Och alla Guds nglar skola
      tillbedja honom.
  7.  Och medan han om nglarna sger: Han gr sina nglar till
      vindar och sina tjnare till eldslgor,
  8.  sger han om Sonen: Gud, din tron frbliver alltid och
      evinnerligen, och rttvisans spira r ditt rikes spira.
  9.  Du har lskat rttfrdighet och hatat orttfrdighet; drfr, o
      Gud, har din Gud smort dig med gldjens olja mer n dina
      medbrder;
 10.  s ock: Du, Herre, lade i begynnelsen jordens grund, och
      himlarna ro dina hnders verk;
 11.  de skola frgs, men du frbliver; de skola alla ntas ut ssom
      en kldnad,
 12.  och ssom en mantel skall du hoprulla dem; ssom en kldnad
      skola de ock bytas om.  Men du r densamme, och dina r skola
      icke hava ngon nde.
 13.  Och till vilken av nglarna har han ngonsin sagt: Stt dig p
      min hgra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en
      fotapall?
 14.  ro de icke allasammans tjnsteandar, som sndas ut till tjnst
      fr deras skull som skola f frlsning till arvedel?
*58/02 Brevet till hebrerna, 2 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 2 Kapitlet

                Vi bra noga akta p den frlsning som
               genom Herren har frkunnats.  Jesus, som
               allenast fr en kort tid har varit gjord
                 ringare n nglarna, har genom sitt
                ddslidande frhrligats och s blivit
                    vr frlsnings hvding och vr
                            versteprst.

  1.  Drfr bra vi s mycket mer akta p det som vi hava hrt, s
      att vi icke g frlorade.
  2.  Ty om det ord som talades genom nglar blev bestndande, och all
      vertrdelse och olydnad fick sin rttvisa ln,
  3.  huru skola d vi kunna undkomma, om vi icke taga vara p en
      sdan frlsning?  -- en frlsning som ju frst frkunnades genom
      Herren och sedan bekrftades fr oss av dem som hade hrt honom,
  4.  varjmte Gud sjlv ytterligare gav sitt vittnesbrd genom tecken
      och under och allahanda kraftgrningar, och genom att utdela
      helig ande, allt efter sin vilja.
  5.  Ty det var icke under nglars vlde som han lade den
      tillkommande vrlden, den som vi tala om.
  6.  Dremot har ngon ngonstdes betygat och sagt: Vad r en
      mnniska, att du tnker p henne, eller en mnniskoson, att du
      lter dig vrda om honom?
  7.  En liten tid lt du honom vara ringare n nglarna, men krnte
      honom sedan med hrlighet och ra och satte honom till herre
      ver dina hnders verk;
  8.  allt lade du under hans ftter.  Nr han underlade honom
      allting, undantog han nmligen intet frn att bliva honom
      underlagt -- om vi ock nnu icke se allting vara honom
      underlagt.
  9.  Men honom som en liten tid hade blivit gjord ringare n
      nglarna, honom, Jesus, se vi fr sitt ddslidandes skull hava
      blivit krnt med hrlighet och ra, fr att det genom Guds nd
      skulle komma alla till godo att han smakade dden.
 10.  Ty den fr vilkens skull allting r, och genom vilken allting
      r, honom hvdes det, att nr han ville fra mnga sina barn
      till hrlighet, genom lidanden fullkomna deras frlsnings
      hvding.
 11.  Han som helgar och de som bliva helgade hava nmligen alla en
      och samme Fader.  Frdenskull blyges han icke fr att kalla dem
      brder;
 12.  han sger ju: Jag skall frkunna ditt namn fr mina brder,
      mitt i frsamlingen skall jag prisa dig;
 13.  s ock: Jag vill stta min frtrstan till honom; s ock: Se
      hr ro jag och barnen som Gud har givit mig.
 14.  D nu barnen hade blivit delaktiga av ktt och blod, blev ock
      han p ett liknande stt delaktig drav, fr att han genom sin
      dd skulle gra dens makt om intet, som hade dden i sitt vld,
      det r djvulen,
 15.  och gra alla dem fria, som av fruktan fr dden hela sitt liv
      igenom hade varit hemfallna till trldom.
 16.  Ty det r ju icke nglar som han tager sig an; det r Abrahams
      sd som han tager sig an.
 17.  Drfr mste han i allt bliva lik sina brder, fr att han
      skulle bliva barmhrtig och en trogen versteprst i sin tjnst
      infr Gud, till att frsona folkets synder.
 18.  Ty drigenom att han har lidit, i det han sjlv blev frestad,
      kan han hjlpa dem som frestas.
*58/03 Brevet till hebrerna, 3 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 3 Kapitlet

                 Kristus strre n Moses.  Varning fr
                 frhrdelse, med hnvisning till det
                 straff som drabbade Israel i knen.

  1.  Drfr, I helige brder, I som haven blivit delaktiga av en
      himmelsk kallelse, skolen I akta p vr beknnelses apostel och
      versteprst, Jesus,
  2.  huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses
      var trogen i hela hans hus.
  3.  Ty han har blivit aktad vrdig s mycket strre hrlighet n
      Moses, som uppbyggaren av ett hus tnjuter strre ra n sjlva
      huset.
  4.  Vart och ett hus bygges ju av ngon, men Gud r den som har
      byggt allt.
  5.  Och vl var Moses trogen i hela hans hus, ssom tjnare,
      till ett vittnesbrd om vad som framdeles skulle frkunnas;
  6.  men Kristus var trogen ssom son, en son satt ver hans
      hus.  Och hans hus ro vi, sframt vi intill nden hlla fast vr
      frimodighet och vr bermmelse i hoppet.
  7.  S sger den helige Ande: I dag, om I fn hra hans rst,
  8.  mn I icke frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig
      p frestelsens dag i knen,
  9.  dr edra fder frestade mig och prvade mig, fastn de hade sett
      mina verk i fyrtio r.
 10.  Drfr blev jag frtrnad p det slktet och sade: 'Alltid fara
      de vilse med sina hjrtan.'  Men de ville icke veta av mina
      vgar.
 11.  S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in i min vila.
 12.  Sen drfr till, mina brder, att icke hos ngon bland eder
      finnes ett ont otroshjrta, s att han avfaller frn den levande
      Guden,
 13.  utan frmanen varandra alla dagar, s lnge det heter i dag,
      p det att ingen av eder m bliva frhrdad genom syndens makt
      att bedraga.
 14.  Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, sframt vi eljest intill
      nden hlla fast vr frsta tillfrsikt.
 15.  Nr det nu sges: I dag, om I fn hra hans rst, mn I icke
      frhrda edra hjrtan, ssom nr de frbittrade mig,
 16.  vilka voro d de som frbittrade honom, fastn de hade hrt hans
      ord?  Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur
      Egypten?
 17.  Och vilka voro de som han var frtrnad p i fyrtio r?  Var det
      icke de som hade syndat, de vilkas kroppar fllo i knen?
 18.  Och vilka gllde den ed som han svor, att de icke skulle komma
      in i hans vila, vilka, om icke dem som hade varit ohrsamma?
 19.  S se vi d att det var fr otros skull som de icke kunde komma
      ditin.
*58/04 Brevet till hebrerna, 4 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 4 Kapitlet

               Guds folks sabbatsvila.  Guds ords kraft.
                 Kristus en barmhrtig versteprst.

  1.  Eftersom nu ett lfte att f komma in i hans vila nnu str
      kvar, m vi allts med fruktan se till, att icke ngon bland
      eder en gng befinnes hava blivit efter p vgen.
  2.  Ty det glada budskapet hava vi mottagit svl som de; men fr
      dem blev det lftesord de fingo hra till intet gagn, eftersom
      det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hrde det.
  3.  Vi som hava kommit till tro, vi f ju komma in i vilan.  Det
      heter ocks: S svor jag d i min vrede: De skola icke komma in
      i min vila, och detta fastn hans verk stodo dr frdiga allt
      ifrn den tid d vrlden var skapad.
  4.  Ty om den sjunde dagen heter det ngonstdes s: Och Gud vilade
      p sjunde dagen frn alla sina verk;
  5.  hr ter heter det: De skola icke komma in i min vila.
  6.  Eftersom det allts str kvar att ngra skola f komma in i den,
      och eftersom de som frst mottogo det glada budskapet fr sin
      ohrsamhets skull icke kommo ditin,
  7.  s bestmmer han genom ordet i dag ter en viss dag, nu d han
      s lng tid drefter sger hos David, ssom frut r nmnt: I
      dag, om I fn hra hans rst, mn I icke frhrda edra hjrtan.
  8.  Ty om Josua hade frt dem in i vilan, s skulle Gud icke hava
      talat om en annan, senare dag.
  9.  Allts str en sabbatsvila nnu ter fr Guds folk.
 10.  Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila frn
      sina verk, likasom Gud frn sina.
 11.  S ltom oss nu med all flit strva efter att f komma in i den
      vilan, fr att ingen m, ssom de, falla och bliva ett varnande
      exempel p ohrsamhet.
 12.  Ty Guds ord r levande och kraftigt och skarpare n ngot
      tveeggat svrd, och trnger igenom, s att det tskiljer sjl
      och ande, mrg och ben; och det r en domare ver hjrtats
      uppst och tankar.
 13.  Intet skapat r frdolt fr honom, utan allt ligger blottat och
      uppenbart fr hans gon; och infr honom skola vi gra
      rkenskap.
 14.  Eftersom vi nu hava en stor versteprst, som har farit upp
      genom himlarna, nmligen Jesus, Guds Son, s ltom oss hlla
      fast vid beknnelsen.
 15.  Ty vi hava icke en sdan versteprst som ej kan hava medlidande
      med vra svagheter, utan en som har varit frestad i allting,
      likasom vi, dock utan synd.
 16.  Ltom oss drfr med frimodighet g fram till ndens tron, fr
      att vi m undf barmhrtighet och finna nd, till hjlp i rtt
      tid.
*58/05 Brevet till hebrerna, 5 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 5 Kapitlet

                    Kristus en versteprst efter
                          Melkisedeks stt.

  1.  Ty var och en som skall bliva versteprst uttages bland
      mnniskor och tillsttes fr att till mnniskors bsta gra
      tjnst infr Gud, genom att frambra gvor och offer fr synder.
  2.  Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande,
      just drfr att han sjlv r behftad med svaghet
  3.  och, fr denna sin svaghets skull, mste offra fr sina egna
      synder likavl som fr folkets.
  4.  Och ingen tager sig sjlv denna vrdighet, utan han mste, ssom
      Aron, kallas drtill av Gud.
  5.  S tog sig icke heller Kristus sjlv ran att bliva
      versteprst, utan den ran tillfll honom genom den som sade
      till honom: Du r min Son, jag har i dag ftt dig,
  6.  likasom han ock p ett annat stlle sger: Du r en prst till
      evig tid, efter Melkisedeks stt.
  7.  Och med starkt rop och trar frambar han, under sitt ktts
      dagar, bner och kallan till den som kunde frlsa honom frn
      dden; och han blev bnhrd och tagen ur sin ngest.
  8.  S lrde han, fastn han var Son, lydnad genom sitt lidande;
  9.  och nr han hade blivit fullkomnad, blev han, fr alla dem som
      ro honom lydiga, upphovet till evig frlsning
 10.  och hlsades av Gud ssom versteprst efter Melkisedeks stt.
 11.  Hrom hava vi mycket att sga, mycket som r svrt att gra
      tydligt i ord, eftersom I haven blivit s trga till att hra.
 12.  Ty fastn det kunde vara p tiden att I sjlva voren lrare,
      behves det snarare att man nu ter undervisar eder i de allra
      frsta grunderna av Guds ord; det har kommit drhn med eder,
      att I behven mjlk i stllet fr stadig mat.
 13.  Men om ngon r sdan att han nnu mste leva av mjlk, d r
      han oskicklig att frst en undervisning om rttfrdighet; han
      r ju nnu ett barn.
 14.  Ty den stadiga maten tillhr de fullmogna, dem som genom vanan
      hava sina sinnen vade till att skilja mellan gott och ont.
*58/06 Brevet till hebrerna, 6 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 6 Kapitlet

                 Varning fr avfall.  Oryggligheten av
                             Guds lfte.

  1.  Ltom oss drfr lmna bakom oss de frsta grunderna av lran om
      Kristus och g framt mot det som hr till fullkomningen; ltom
      oss icke ter lgga grunden med bttring frn dda grningar och
      med tro p Gud,
  2.  med undervisning om dop och handplggning, om de ddas
      uppstndelse och en evig dom.
  3.  Ja, detta vilja vi gra, sframt Gud eljest tillstdjer det.
  4.  Ty dem till vilka ljuset en gng har kommit, och som hava smakat
      den himmelska gvan och blivit delaktiga av helig ande,
  5.  och som hava ftt smaka det goda gudsordet och den tillkommande
      tidslderns krafter,
  6.  men som nd hava avfallit -- dem r det omjligt att terfra
      till ny bttring, eftersom de p nytt korsfsta Guds Son t sig
      och utstta honom fr bespottelse.
  7.  Det r ju s, att den jord som indricker regnet, nr det titt
      och ofta strmmar ned drver, och som framalstrar vxter, dem
      till gagn fr vilkas rkning den brukas, den jorden fr
      vlsignelse frn Gud.
  8.  Den ter som br trne och tistel, den r ingenting vrd och r
      frbannelsen nra, och slutet bliver att den avbrnnes med eld.
  9.  Men i frga om eder, I lskade, ro vi vissa om vad bttre r,
      och vad som lnder till frlsning, om vi ock nu tala p detta
      stt.
 10.  Ty Gud r icke orttvis, s att han frgter vad I haven verkat,
      och vilken krlek I bevisaden mot hans namn, d I tjnaden de
      heliga, ssom I nnu gren.
 11.  Men vr stundan r att var och en av eder visar samma nit att
      intill nden bevara full visshet i sitt hopp,
 12.  s att I icke bliven trga, utan bliven efterfljare t dem som
      genom tro och tlamod f till arvedel vad utlovat r.
 13.  Ty nr Gud gav lftet t Abraham, svor han vid sig sjlv --
      eftersom han icke hade ngon hgre att svrja vid --
 14.  och sade: Sannerligen, jag skall rikligen vlsigna dig och
      storligen frka dig.
 15.  Och nr denne tligt frbidade, fick han s vad utlovat var.
 16.  Mnniskor svrja ju vid den som r hgre n de, och eden tjnar
      dem till bekrftelse och gr en nde p all tvist.
 17.  Drfr, nr Gud ville fr dem som skulle f till arvedel vad
      lftet innebar nnu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt
      rdslut, lade han drtill en ed.
 18.  S skulle vi genom tv oryggliga utsagor, i vilka Gud omjligen
      kunde ljuga, undf en kraftig uppmuntran, vi som hava skt vr
      rddning i att hlla fast vid det hopp som ligger framfr oss.
 19.  I det hoppet hava vi ett skert och fast sjlens ankare, som nr
      innanfr frlten,
 20.  dit Jesus, ssom vr frelpare, har gtt in fr oss, i det han
      blev en versteprst efter Melkisedeks stt, till evig tid.
*58/07 Brevet till hebrerna, 7 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 7 Kapitlet

                     Ytterligare om Kristus ssom
                 versteprst efter Melkisedeks stt.
               Hans prstadmes fretrde framfr det
                              levitiska.

  1.  Denne Melkisedek, som var konung i Salem och prst t Gud den
      Hgste -- han som gick Abraham till mtes, nr denne var stadd
      p tervgen, sedan han hade slagit konungarna, och som
      vlsignade honom,
  2.  varvid Abraham  sin sida gav honom tionde av allt; denne, som
      nr man uttyder vad han kallas, r frst och frmst
      rttfrdighetens konung, men drjmte ock Salems konung, det
      r fridens konung,
  3.  denne som str dr utan fader, utan moder och utan slktledning,
      utan begynnelse p sina dagar och utan nde p sitt liv och
      likstlles med Guds Son -- denne frbliver en prst fr
      bestndigt.
  4.  Och sen nu huru stor han r, denne t vilken vr stamfader
      Abraham gav tionde av det frnmsta bytet.
  5.  Medan de av Levi sner, som undf prstmbetet, hava befallning
      att enligt lagen taga tionde av folket, det r av sina brder,
      fastn dessa hava utgtt frn Abrahams lnd,
  6.  tog denne, som icke var av deras slkt, tionde av Abraham och
      vlsignade honom, densamme som hade ftt lftena.
  7.  Nu lr ingen kunna neka att det plgar vara den ringare som
      mottager vlsignelse av den som str hgre.
  8.  Och medan det hr r ddliga mnniskor som taga tionde, r det
      dr en som fr det vittnesbrdet att han frbliver levande.
  9.  Genom Abraham har p visst stt ocks Levi, som tager tionde,
      ftt giva tionde;
 10.  ty han var nnu i sin stamfaders lnd, nr Melkisedek gick denne
      till mtes.
 11.  Vore det nu s, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska
      prstadmet -- och p detta var ju folkets lagstiftning byggd --
      varfr hade det d behvts att en prst av annat slag, efter
      Melkisedeks stt, skulle uppst, en som icke nmnes efter
      Arons stt?
 12.  (Om prstadmet frndras, mste ju med ndvndighet ocks lagen
      frndras.)
 13.  Den som detta sges om hrde nmligen till en annan stam, en
      stam frn vilken ingen har utgtt, som har gjort tjnst vid
      altaret.
 14.  Ty det r en knd sak att han som r vr Herre har trtt fram ur
      Juda stam; och med avseende p den har Moses icke talat ngot om
      prster.
 15.  Och nnu mycket tydligare blir detta, d nu en prst av annat
      slag uppstr, lik Melkisedek dri,
 16.  att han har blivit prst icke p grund av en lag som stadgar
      hrstamning efter kttet, utan p grund av en kraft som kommer
      av ofrgngligt liv.
 17.  Han fr nmligen det vittnesbrdet: Du r en prst till evig
      tid, efter Melkisedeks stt.
 18.  S upphves nu visserligen en fregende stadga, drfr att den
      var svag och gagnls --
 19.  eftersom lagen icke kunde stadkomma ngot fullkomligt -- men
      ett bttre hopp sttes i stllet, ett hopp genom vilket vi f
      nalkas Gud.
 20.  Och i s mtto som detta icke har kommit till stnd utan edlig
      bekrftelse -- det r nmligen s, att medan de andra hava
      blivit prster utan edlig bekrftelse,
 21.  har denne blivit det med sdan bekrftelse, genom den som sade
      till honom: Herren har svurit och skall icke ngra sig: 'Du r
      en prst till evig tid' --
 22.  i s mtto r ocks det frbund bttre, som har Jesus till
      lftesman.
 23.  Och medan de frra prsterna hava mst bliva flera, drfr att
      de genom dden hindrades frn att frbliva i sin tjnst,
 24.  har dremot denne ett ofrgngligt prstadme, eftersom han
      frbliver till evig tid.
 25.  Drfr kan han ock till fullo frlsa dem som genom honom komma
      till Gud, ty han lever alltid fr att mana gott fr dem.
 26.  En sdan versteprst hvdes oss ocks att hava, en som vore
      helig, oskyldig, obesmittad, skild frn syndare och upphjd ver
      himmelen,
 27.  en som icke var dag behvde frambra offer, ssom de andra
      versteprsterna, frst fr sina egna synder och sedan fr
      folkets; detta gjorde han nmligen en gng fr alla, nr han
      offrade sig sjlv.
 28.  Ty lagen instter till versteprster mnniskor som ro
      behftade med svaghet, men det lftesord, som efter lagens
      utgivande gavs under edlig bekrftelse, instter en Son som r
      fullkomnad till evig tid.
*58/08 Brevet till hebrerna, 8 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 8 Kapitlet

               Kristus versteprst i det sannskyldiga
                   tabernaklet.  Det nya frbundet.

  1.  Men en huvudpunkt i vad vi vilja sga r detta: Vi hava en
      versteprst som sitter p hgra sidan om Majesttets tron i
      himmelen,
  2.  fr att gra tjnst i det allraheligaste, i det sannskyldiga
      tabernaklet, vilket Herren har upprttat, och icke ngon
      mnniska.
  3.  Ty var och en som bliver versteprst tillsttes fr att
      frambra gvor och offer; drfr mste ocks denne hava ngot
      att frambra.
  4.  Om han nu vore p jorden, s vore han icke ens prst, d andra
      dr finnas, som efter lagens bud hava att frambra gvorna,
  5.  i det att de tjna i den helgedom som r en avbild och en skugga
      av den himmelska.  Om en sdan fick ock Moses befallning genom en
      uppenbarelse, nr han skulle frfrdiga tabernaklet.  Se till,
      heter det, att du gr allt efter den mnsterbild som har blivit
      dig visad p berget.
  6.  Men nu har denne ftt ett s mycket frnmligare mbete, som han
      r medlare fr ett bttre frbund, vars ordning vilar p bttre
      lften.
  7.  Ty om det frra frbundet hade varit utan brist, s skulle vl
      plats icke hava skts fr ett annat.
  8.  Men nu frebrr Gud dem och sger: Se, dagar skola komma, sger
      Herren, d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och
      med Juda hus;
  9.  icke ett sdant frbund som det jag gjorde med deras fder, p
      den dag d jag tog dem vid handen till att fra dem ut ur
      Egyptens land.  Ty de frblevo icke i mitt frbund, och drfr
      frgade icke heller jag efter dem, sger Herren.
 10.  Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus i
      kommande dagar, sger Herren: Jag skall lgga mina lagar i deras
      sinnen, och i deras hjrtan skall jag skriva dem, och jag skall
      vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
 11.  D skall den ene medborgaren aldrig behva undervisa den andre,
      icke den ene brodern den andre och sga: 'Lr knna Herren'; ty
      de skola alla knna mig, frn den minste bland dem till den
      strste.
 12.  Ty jag skall i nd frlta deras missgrningar, och deras synder
      skall jag aldrig mer komma ihg.
 13.  Nr han sger ett nytt frbund, har han drmed givit till
      knna att det frra r frldrat; men det som frldras och
      bliver gammalt, det r nra att frsvinna.
*58/09 Brevet till hebrerna, 9 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 9 Kapitlet

                  Den prsterliga tjnsten i de bda
                              frbunden.

  1.  Nu hade visserligen ocks det frra frbundet sina
      gudstjnststadgar och sin jordiska helgedom.
  2.  Ty i tabernaklet inrttades ett frmre rum, vari stodo
      ljusstaken och bordet med skdebrden; och detta rum kallas det
      heliga.
  3.  Men bakom den andra frlten var ett annat rum i tabernaklet,
      ett som kallas det allraheligaste,
  4.  med ett gyllene rkelsealtare och frbundets ark, p alla sidor
      verdragen med guld.  I denna frvarades ett gyllene mbar med
      mannat, s ock Arons stav, som hade grnskat, och drtill
      frbundets tavlor.
  5.  Drovanp stodo hrlighetskeruber, som verskyggde
      ndastolen.  Men om vart srskilt av dessa freml r nu icke
      tillflle att tala.
  6.  S blev detta inrttat.  Och i det frmre tabernakelrummet g
      prsterna stndigt in och frrtta vad som hr till
      gudstjnsten,
  7.  men i det andra gr allenast versteprsten in en gng om ret,
      och d aldrig utan blod; och han frambr blodet fr sig sjlv
      och fr folkets ouppstliga synder.
  8.  Drmed giver den helige Ande till knna att vgen till det
      allraheligaste nnu icke har blivit uppenbarad, s lnge det
      frmre tabernakelrummet fortfarande ger bestnd.
  9.  Ty detta r en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i
      enlighet hrmed frambras gvor och offer, vilka dock icke kunna
      fullkomna, efter samvetets krav, den som frrttar sin
      gudstjnst,
 10.  utan allenast ro utvrtes stadgar -- de svl som
      freskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar --
      stadgar plagda intill dess tiden vore inne fr en bttre
      ordning.
 11.  Men Kristus kom ssom versteprst fr det tillkommande goda;
      och genom det strre och fullkomligare tabernakel som icke r
      gjort med hnder, det r, som icke tillhr den skapelse som nu
      r,
 12.  gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget
      blod, en gng fr alla in i det allraheligaste och vann en evig
      frlossning.
 13.  Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stnkt
      p dem som hava blivit orenade, helgar till utvrtes renhet,
 14.  huru mycket mer skall icke Kristi blod -- d han nu genom evig
      ande har framburit sig sjlv ssom ett felfritt offer t Gud --
      rena vra samveten frn dda grningar till att tjna den
      levande Guden!
 15.  S r han medlare fr ett nytt frbund, p det att de som voro
      kallade skulle f det utlovade eviga arvet, drigenom att en led
      dden till frlossning ifrn vertrdelserna under det frra
      frbundet.
 16.  Ty dr ett testamente finnes, dr mste det styrkas att den som
      har gjort testamentet r dd.[1]
 17.  Frst genom dden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det
      icke ger gllande kraft, s lnge den som har gjort det nnu
      lever.
 18.  Drfr har icke heller det frra frbundet blivit invigt utan
      blod.
 19.  Ty sedan alla buden, ssom de lyda i lagen, hade blivit av Moses
      kungjorda fr allt folket, tog han blod av kalvar och bockar,
      tillika med vatten och rd ull och isop, och bestnkte svl
      sjlva boken som allt folket
 20.  och sade: Detta r frbundets blod, det frbunds som Gud har
      stadgat fr eder.
 21.  Likaledes stnkte han ock blod p tabernaklet och p alla de
      ting som hrde till gudstjnsten.
 22.  S renas enligt lagen nstan allting med blod, och utan att blod
      utgjutes gives ingen frltelse.
 23.  Allts var det ndvndigt att avbilderna av de himmelska tingen
      renades genom sdana medel; men de himmelska tingen sjlva mste
      renas genom bttre offer n dessa.
 24.  Ty Kristus har icke gtt in i ett allraheligaste som r gjort
      med hnder, och som allenast r en efterbildning av det
      sannskyldiga, utan han har gtt in i sjlva himmelen, fr att nu
      trda fram infr Guds ansikte, oss till godo.
 25.  Ej heller har han gtt ditin, fr att mnga gnger offra sig
      sjlv, ssom versteprsten r efter r gr in i det
      allraheligaste, med blod som icke r hans eget.
 26.  Han hade annars mst lida mnga gnger allt ifrn vrldens
      begynnelse.  I stllet har han uppenbarats en enda gng, nu vid
      tidernas nde, fr att genom offret av sig sjlv utplna synden.
 27.  Och ssom det r mnniskorna frelagt att en gng d och sedan
      dmas,
 28.  s skall Kristus, sedan han en gng har blivit offrad fr att
      bra mngas synder, fr andra gngen, utan synd, lta sig ses av
      dem som bida efter honom, till frlsning.

[1]  Grundtexten har i v. 15 f. samma uttryck fr testamente och
     frbund.
*58/10 Brevet till hebrerna, 10 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 10 Kapitlet

               Kristi fullkomliga offer.  Frmaning till
                   frimodig ingng i den himmelska
               helgedomen.  Frnyad varning fr avfall.

  1.  Ty lagen innehller en skugga av det tillkommande goda, men
      framstller icke tingen i deras verkliga gestalt; drfr kan den
      aldrig genom de offer som stndigt frambras, r efter r p
      samma stt, fullkomna dem som framtrda med sdana.
  2.  Annars skulle man vl hava upphrt att offra, d ju de som s
      frrttade sin gudstjnst icke mer kunde veta med sig ngon
      synd, sedan de en gng hade blivit renade.
  3.  Men just i offren ligger en rlig pminnelse om synd.
  4.  Ty omjligt r att tjurars och bockars blod skulle kunna
      borttaga synder.
  5.  Drfr sger han vid sitt intrde i vrlden: Slaktoffer och
      spisoffer begrde du icke, men en kropp beredde du t mig;
  6.  i brnnoffer och syndoffer fann du icke behag.
  7.  D sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen r skrivet om mig --
      fr att gra din vilja, o Gud.'
  8.  Sedan han frst har sagt: Slaktoffer och spisoffer, brnnoffer
      och syndoffer begrde du icke, och i sdana fann du icke behag
      -- och dock frambras de efter lagen --
  9.  sger han vidare: Se, jag kommer fr att gra din vilja.  S
      tager han bort det frra, fr att stta det andra i stllet.
 10.  Och i kraft av denna vilja hava vi blivit helgade, drigenom
      att Jesu Kristi kropp en gng fr alla har blivit offrad.
 11.  Och alla andra prster st dag efter dag i sin tjnst och
      frambra gng p gng enahanda offer, som dock aldrig kunna
      borttaga synder;
 12.  men sedan denne har framburit ett enda offer fr synderna,
      sitter han fr bestndigt p Guds hgra sida
 13.  och vntar nu allenast p att hans fiender skola bliva lagda
      honom till en fotapall.
 14.  Ty med ett enda offer har han fr bestndigt fullkomnat dem som
      bliva helgade.
 15.  Hrom vittnar jmvl den helige Ande fr oss.  Ty sedan Herren
      hade sagt:
 16.  Detta r det frbund som jag skall sluta med dem i kommande
      dagar, sger han: Jag skall lgga mina lagar i deras hjrtan,
      och i deras sinnen skall jag skriva dem;
 17.  och vidare: Deras synder och deras orttfrdiga grningar skall
      jag aldrig mer komma ihg.
 18.  Men dr frltelse fr dessa r given, dr behves icke mer
      ngot offer fr synd.
 19.  Eftersom vi nu, mina brder, hava en fast tillfrsikt att f g
      in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
 20.  i det att han t oss har invigt en ny och levande vg ditin
      genom frlten -- det r genom sitt ktt --
 21.  och eftersom vi hava en stor versteprst ver Guds hus,
 22.  s ltom oss med uppriktiga hjrtan g fram i full trosvisshet,
      bestnkta till vra hjrtan och drigenom renade frn ett ont
      samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
 23.  Ltom oss oryggligt hlla fast vid hoppets beknnelse, ty den
      som har givit oss lftet, han r trofast.
 24.  Och ltom oss akta p varandra fr att uppliva varandra till
      krlek och goda grningar;
 25.  ltom oss icke vergiva vr frsamlingsgemenskap, ssom somliga
      hava fr sed, utan m vi frmana varandra -- detta s mycket mer
      som I sen huru dagen nalkas.
 26.  Ty om vi med bertt mod synda, sedan vi hava undftt kunskapen
      om sanningen, s terstr icke mer ngot offer fr vra synder,
 27.  utan allenast en frskrcklig vntan p dom och glden av en eld
      som skall frtra motstndarna.
 28.  Den som fraktar Moses' lag, han skall efter tv eller tre
      vittnens utsago ddas utan barmhrtighet;
 29.  huru mycket svrare straff tron I icke d att den skall anses
      vrd, som frtrampar Guds Son och aktar frbundets blod fr
      orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smdar
      ndens Ande!
 30.  Vi veta ju vem han r som sade: Min r hmnden; jag skall
      vederglla det, och ter: Herren skall dma sitt folk.
 31.  Det r frskrckligt att falla i den levande Gudens hnder.
 32.  Men kommen ihg den frgngna tiden, d I, sedan ljuset hade
      kommit till eder, stndaktigt uthrdaden mngen lidandets kamp
 33.  och dels sjlva genom smlek och misshandling bleven gjorda till
      ett skdespel fr vrlden, dels leden med andra som fingo
      genomg sdant.
 34.  Ty I haven delat de fngnas lidanden och med gldje underkastat
      eder att bliva bervade edra godelar.  I vissten nmligen att I
      haven en egendom som r bttre och bliver bestndande.
 35.  S kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor
      ln.
 36.  I behven nmligen stndaktighet fr att kunna gra Guds vilja
      och f vad utlovat r.
 37.  Ty nnu en helt liten tid, s kommer den som skall komma, och
      han skall icke drja;
 38.  och min rttfrdige skall leva av tro.  Men om ngon drager sig
      undan, s finner min sjl icke behag i honom.
 39.  Dock, vi hra icke till dem som draga sig undan, sig sjlva till
      frdrv; vi hra till dem som tro och s vinna sina sjlar.
*58/11 Brevet till hebrerna, 11 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 11 Kapitlet

               Trons kraft, bevisad av trosvittnen frn
                      det gamla frbundets tid.

  1.  Men tron r en fast tillfrsikt om det som man hoppas, en
      vertygelse om ting som man icke ser.
  2.  P grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbrd.
  3.  Genom tron frst vi att vrlden har blivit fullbordad genom ett
      ord av Gud, s att det man ser icke har blivit till av ngot
      synligt.
  4.  Genom tron frambar Abel t Gud ett bttre offer n Kain, och
      genom den fick han det vittnesbrdet att han var rttfrdig, i
      det Gud sjlv gav vittnesbrd om hans offergvor; och genom tron
      talar han nnu, fastn han r dd.
  5.  Genom tron togs Enok bort, fr att han icke skulle se dden; och
      man sg honom icke mer, ty Gud tog honom bort.  Frrn han togs
      bort, fick han nmligen det vittnesbrdet att han hade tckts
      Gud;
  6.  men utan tro r det omjligt att tckas Gud.  Ty den som vill
      komma till Gud mste tro att han r till, och att han lnar dem
      som ska honom.
  7.  Genom tron var det som Noa, sedan han hade ftt uppenbarelse om
      ngot som man nnu icke sg, i from frtrstan byggde en ark fr
      att rdda sitt hus; och genom den blev han vrlden till dom och
      fick till arvedel den rttfrdighet som hr tron till.
  8.  Genom tron var Abraham lydig, nr han blev kallad, och han drog
      s ut till det land som han skulle f till arvedel; han drog ut,
      fastn han icke visste vart han skulle komma.
  9.  Genom tron bosatte han sig ssom frmling i det utlovade landet,
      likasom i ett frmmande land, och bodde i tlt med Isak och
      Jakob, som voro hans medarvingar till samma lfte.
 10.  Ty han vntade p staden med de fasta grundvalarna, vars
      byggmstare och skapare r Gud.
 11.  Genom tron fick jmvl Sara, fastn verrig, kraft att bliva
      stammoder fr en avkomma, i det hon hll den fr trovrdig, som
      hade givit lftet.
 12.  Drfr fddes ock av en och samme man, en som var s gott som
      dd, avkomlingar s talrika som stjrnorna p himmelen och som
      sanden p havets strand, som man icke kan rkna.
 13.  I tron dogo alla dessa, innan de nnu hade ftt vad utlovat var;
      de hade allenast sett det i fjrran och hade hlsat det och
      beknt sig vara gster och frmlingar p jorden.
 14.  De som s tala giva ju drmed till knna att de ska efter ett
      fdernesland.
 15.  Och om de hade menat det land som de hade gtt ut ifrn, s hade
      de haft tillflle att vnda tillbaka dit.
 16.  Men nu stod deras hg till ett bttre, nmligen det
      himmelska.  Drfr blyges icke Gud fr att kallas deras Gud; ty
      han har berett t dem en stad.
 17.  Genom tron var det som Abraham frambar Isak ssom offer, nr han
      blev satt p prov; ja, sin ende son frambar han ssom offer, han
      som hade mottagit lftena,
 18.  han till vilken det hade blivit sagt: Genom Isak r det som sd
      skall uppkallas efter dig.
 19.  Ty han tnkte p att Gud var mktig att till och med uppvcka
      frn de dda; frn de dda fick han honom ock tillbaka,
      liknelsevis talat.
 20.  Genom tron gav jmvl Isak sin vlsignelse t Jakob och Esau fr
      kommande tider.
 21.  Genom tron vlsignade den dende Jakob Josefs bda sner och
      tillbad, lutad mot ndan av sin stav.
 22.  Genom tron talade Josef, nr han lg fr dden, om Israels barns
      uttg och gav befallning om vad som skulle gras med hans ben.
 23.  Genom tron blev Moses vid sin fdelse dold av sina frldrar och
      hlls av dem gmd i tre mnader, eftersom de sgo att det var
      ett vackert barn; och de lto icke frskrcka sig av konungens
      pbud.
 24.  Genom tron frsmdde Moses, sedan han hade blivit stor, att
      kallas Faraos dotterson.
 25.  Han ville hellre utst lidande med Guds folk n fr en kort tid
      leva i syndig njutning;
 26.  han hll nmligen Kristi smlek fr en strre rikedom n
      Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad p lnen.
 27.  Genom tron vergav han Egypten, utan att lta frskrcka sig av
      konungens vrede; ty drigenom att han likasom sg den Osynlige
      kunde han hrda ut.
 28.  Genom tron har han ock frordnat om psken och
      blodbestrykningen, p det att Frdrvaren, som frgjorde allt
      frstftt, icke skulle komma vid dem.
 29.  Genom tron drogo de fram genom Rda havet likasom p torra
      landet; men nr egyptierna frskte g samma vg, drnktes de.
 30.  Genom tron fllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gtt
      runt omkring dem.
 31.  Genom tron undgick skkan Rahab att frgs tillsammans med de
      ohrsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna ssom vnner.
 32.  Och vad skall jag nu vidare sga?  Tiden bleve mig ju fr kort,
      ifall jag skulle frtlja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om
      David och Samuel och profeterna,
 33.  om dessa som genom tron besegrade konungariken, vade
      rttfrdighet, fingo lften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,
 34.  dmpade eldens kraft, undkommo svrdets egg, blevo starka frn
      att hava varit svaga, blevo vldiga i krig och drevo frmmande
      hrar p flykten.
 35.  Kvinnor funnos som fingo igen sina dda genom deras
      uppstndelse.  Andra lto sig lggas p strckbnk och ville icke
      taga emot ngon befrielse, i hopp om en s mycket bttre
      uppstndelse.
 36.  Andra ter underkastade sig begabberi och gisselslag, drtill
      ock bojor och fngelse;
 37.  de blevo stenade, marterade, sndersgade, ddade med svrd.  De
      gingo omkring hljda i frskinn och gethudar, ndstllda,
      misshandlade, plgade,
 38.  dessa mnniskor som vrlden icke var vrdig att hysa; de irrade
      omkring i knar och bergstrakter och levde i hlor och
      jordkulor.
 39.  Och fastn alla dessa genom tron hava ftt sitt vittnesbrd,
      undfingo de nd icke vad utlovat var;
 40.  ty Gud hade t oss utsett ngot bttre, p det att de icke oss
      frutan skulle bliva fullkomnade.
*58/12 Brevet till hebrerna, 12 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 12 Kapitlet

                 Frmaning till uthllighet, srskilt
                  under Guds aga.  Det nya frbundets
                              hrlighet.

  1.  Allts, d vi nu hava omkring oss en s stor hop av vittnen, m
      ock vi lgga av allt som r oss till hinder, och srskilt
      synden, som s hrt omsnrjer oss, och med uthllighet lpa
      framt i den tvlingskamp som r oss frelagd.
  2.  Och m vi drvid se p Jesus, trons hvding och fullkomnare, p
      honom, som i stllet fr att taga den gldje som lg framfr
      honom, utstod korsets lidande och aktade smleken fr intet, och
      som nu sitter p hgra sidan om Guds tron.
  3.  Ja, p honom, som har utsttt s mycken gensgelse av syndare,
      p honom mn I tnka, s att I icke trttnen och uppgivens i
      edra sjlar.
  4.  nnu haven I icke sttt emot nda till blods, i eder kamp mot
      synden.
  5.  Och I haven alldeles frgtit den frmaningens rst som talar
      med eder, ssom man talar med sner: Min son, frkasta icke
      Herrens aga, och giv dig icke ver, nr du tuktas av honom.
  6.  Ty den Herren lskar, den agar han, och han straffar med riset
      var son som han har kr.
  7.  Det r till eder fostran som I fn utst lidande; Gud handlar
      med eder ssom med sner.  Ty var finnes den son som icke bliver
      agad av sin fader?
  8.  Om I lmnadens utan aga, medan alla andra finge sin del drav,
      s voren I okta sner och icke kta.
  9.  Vidare: vi hava haft kttsliga fder, som agade oss, och vi
      visade frsyn fr dem; skola vi d icke mycket mer vara
      underdniga andarnas Fader, s att vi f leva?
 10.  De frra agade oss ju fr en kort tid, ssom det syntes dem
      gott, men denne agar oss fr vrt verkliga gagn, fr att vi
      skola f del av hans helighet.
 11.  Vl synes alla aga fr tillfllet vara icke till gldje, utan
      till sorg; men eftert br den, fr dem som hava blivit fostrade
      drmed, en fridsfrukt som r rttfrdighet.
 12.  Allts: strken maktlsa hnder och vacklande knn,
 13.  och gren rta stigar fr edra ftter, s att den fot som
      haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.
 14.  Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse
      fr ingen se Herren.
 15.  Och sen till, att ingen gr miste om Guds nd, och att ingen
      giftig rot skjuter skott och bliver till frdrv, s att
      menigheten drigenom bliver besmittad;
 16.  sen till, att ingen r en otuktig mnniska eller ohelig ssom
      Esau, han som fr en enda matrtt slde sin frstfdslortt.
 17.  I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, nr han p grund
      av arvsrtt ville f vlsignelsen; han kunde nmligen icke vinna
      ngon ndring, fastn han med trar skte drefter.
 18.  Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga p, ett
      som brann i eld, icke till tcken och mrker och storm,
 19.  icke till basunljud och till en rst som talade s, att de
      som hrde den bdo att intet ytterligare skulle talas till dem.
 20.  Ty de kunde icke hrda ut med det pbud som gavs dem: Ocks om
      det r ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.
 21.  Och s frskrcklig var den syn man sg, att Moses sade: Jag r
      frskrckt och bvar.
 22.  Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad,
      det himmelska Jerusalem, och till nglar i mngtusental,
 23.  till en hgtidsskara och frsamling av frstfdda sner som ro
      uppskrivna i himmelen, och till en domare som r allas Gud, och
      till fullkomnade rttfrdigas andar,
 24.  och till ett nytt frbunds medlare, Jesus, och till ett
      stnkelseblod som talar bttre n Abels blod.
 25.  Sen till, att I icke visen ifrn eder honom som talar.  Ty om
      dessa icke kunde undfly, nr de visade ifrn sig honom som hr
      p jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola d vi
      kunna det, om vi vnda oss ifrn honom som kungr sin vilja frn
      himmelen?
 26.  Hans rst kom d jorden att bva; men nu har han lovat och sagt:
      nnu en gng skall jag komma icke allenast jorden, utan ock
      himmelen att bva.
 27.  Dessa ord nnu en gng giva till knna att de ting, som kunna
      bva, skola, eftersom de ro skapade, bliva frvandlade, fr att
      de ting, som icke kunna bva, skola bliva bestndande.
 28.  Drfr, d vi nu skola undf ett rike som icke kan bva, s
      ltom oss vara tacksamma.  P det sttet tjna vi Gud, honom till
      behag, med helig fruktan och rddhga.
 29.  Ty vr Gud r en frtrande eld.
*58/13 Brevet till hebrerna, 13 Kapitlet
                  Brevet till hebrerna, 13 Kapitlet

                Frmaningar till ett heligt liv, till
                lydnad mot lrare och till frbn fr
                   dem.  Slutnskan och hlsningar.

  1.  Frbliven fasta i broderlig krlek.
  2.  Frgten icke att bevisa gstvnlighet; ty genom gstvnlighet
      hava ngra, utan att veta det, ftt nglar till gster.
  3.  Tnken p dem som ro fngna, likasom voren I deras medfngar,
      och tnken p dem som utst misshandling, eftersom ocks I
      sjlva haven en kropp.
  4.  ktenskapet m hllas i ra bland alla, och kta sng bevaras
      obesmittad; ty otuktiga mnniskor och ktenskapsbrytare skall
      Gud dma.
  5.  Varen i eder handel och vandel fria ifrn penningbegr; lten
      eder nja med vad I haven.  Ty han har sjlv sagt: Jag skall
      icke lmna dig eller vergiva dig.
  6.  Allts kunna vi dristigt sga: Herren r min hjlpare, jag
      skall icke frukta; vad kunna mnniskor gra mig?
  7.  Tnken p edra lrare, som hava talat Guds ord till eder; sen
      huru de slutade sin levnad, och efterfljen deras tro.
  8.  Jesus Kristus r densamme i gr och i dag, s ock i evighet.
  9.  Lten eder icke vilsefras av allahanda frmmande lror.  Ty det
      r gott att bliva styrkt i sitt hjrta genom nd och icke genom
      offermltider; de som hava befattat sig med sdant hava icke
      haft ngot gagn drav.
 10.  Vi hava ett altare, frn vilket de som gra tjnst vid
      tabernaklet icke hava rtt att f ngot att ta.
 11.  Det r ju s, att kropparna av de djur, vilkas blod
      versteprsten br in i det allraheligaste till frsoning fr
      synd, brnnas upp utanfr lgret.
 12.  Drfr var det ock utanfr stadsporten som Jesus utstod sitt
      lidande, fr att han genom sitt eget blod skulle helga folket.
 13.  Ltom oss allts g ut till honom utanfr lgret och bra hans
      smlek.
 14.  Ty vi hava hr ingen varaktig stad, utan ska efter den
      tillkommande staden.
 15.  S ltom oss d genom honom alltid till Gud frambra ett lovets
      offer, det r en frukt ifrn lppar som prisa hans namn.
 16.  Men frgten icke att gra gott och dela med eder, ty sdana
      offer har Gud behag till.
 17.  Varen edra lrare hrsamma, och bjen eder fr dem; ty de vaka
      ver edra sjlar, eftersom de skola avlgga rkenskap.  M de d
      kunna gra det med gldje, och icke med suckan, ty detta vore
      eder icke nyttigt.
 18.  Bedjen fr oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi
      ska att i alla stycken fra en god vandel.
 19.  Och jag uppmanar eder att gra detta, s mycket mer som jag
      hoppas att drigenom dess snarare bliva tergiven t eder.
 20.  Men fridens Gud, som frn de dda har terfrt vr Herre Jesus,
      vilken genom ett evigt frbunds blod r den store herden fr
      fren,
 21.  han fullkomne eder i allt vad gott r, s att I gren hans
      vilja; och han verke i oss vad som r vlbehagligt infr honom,
      genom Jesus Kristus.  Honom tillhr ran i evigheternas
      evigheter.  Amen.
 22.  Jag beder eder, mina brder: tagen icke illa upp dessa
      frmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.
 23.  Veten att vr broder Timoteus har blivit lsgiven.  Om han snart
      kommer hit, vill jag tillsammans med honom beska eder.
 24.  Hlsen alla edra lrare och alla de heliga.  De italiska brderna
      hlsa eder.
 25.  Nd vare med eder alla.
