@c -*- 1917 -*-
@c $Id: 52.txt,v 1.10 1996/05/28 18:37:36 ceder Exp $
@c Peik J Stromsholm och hans vnner har knappat in hela 1 Tess.
@c ASCII-version av Mika Hirsimki 1992
*52/ Paulus' frsta brev till tessalonikerna
*52/01 Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet
         Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 1 Kapitlet

                Paulus hlsar de kristna i Tessalonika
                och tackar Gud fr evangelii framgng
                              bland dem.

  1.  Paulus och Silvanus och Timoteus hlsa tessalonikernas
      frsamling i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.  Nd och
      frid[1] vare med eder.

  2.  Vi tacka Gud alltid fr eder alla, nr vi tnka p eder i vra
      bner.
  3.  Ty oavltligen ihgkomma vi infr vr Gud och Fader edra
      grningar i tron och edert arbete i krleken och eder
      stndaktighet i hoppet, i vr Herre Jesus Kristus.
  4.  Vi veta ju, kre brder, i Guds lskade, huru det var, nr I
      bleven utvalda:
  5.  vrt evangelium kom till eder icke med ord allenast, utan i
      kraft och helig ande och med full visshet.  I veten ock p vad
      stt vi upptrdde bland eder, till edert bsta.
  6.  Och I  eder sida bleven vra efterfljare och drmed Herrens, i
      det att I, mitt under stort betryck, togen emot ordet med gldje
      i helig ande.
  7.  S bleven I sjlva ett fredme fr alla de troende i Macedonien
      och Akaja.
  8.  Ty frn eder har genljudet av Herrens ord gtt vidare ut; icke
      allenast i Macedonien och Akaja, utan allestdes har eder tro p
      Gud blivit knd, s att vi fr vr del icke behva tala ngot
      drom.
  9.  Ty sjlva frkunna de om oss, med vilken framgng vi begynte
      vrt arbete hos eder, och huru I frn avgudarna omvnden eder
      till Gud, till att tjna den levande och sanne Guden,
 10.  och till att vnta hans Son frn himmelen, honom som han har
      uppvckt frn de dda, Jesus, som frlsar oss undan den kommande
      vredesdomen.

[1]  av Gud, vr Fader, och Herren Jesu Kristus
*52/02 Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet
         Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 2 Kapitlet

                  Paulus pminner tessalonikerna om
                  sitt frsta upptrdande bland dem,
                  tackar Gud fr deras trohet under
                   utstndna lidanden, uttalar sin
                    lngtan efter att terse dem.

  1.  I veten ju sjlva, kre brder, att det icke var utan kraft vi
      begynte vrt arbete hos eder.
  2.  Nej, fastn vi, ssom i veten, i Filippi frut hade ftt utst
      lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vr Gud
      till att frkunna fr eder Guds evangelium, under mycken kamp.
  3.  Ty vad vi tala till trst och frmaning, det har icke sin grund i
      villfarelse eller i orent uppst, ej heller sker det med svek;
  4.  utan drfr att vi av Gud hava prvats vrdiga att f evangelium
      oss betrott, tala vi i enlighet drmed, icke fr att vara
      mnniskor till behag, utan fr att vara Gud till behag, honom
      som prvar vra hjrtan.
  5.  Aldrig ngonsin hava vi upptrtt med smickrets ord, det veten I,
      ej heller s, att vi skulle f en frevndning att bereda oss
      vinning -- Gud r vrt vittne.
  6.  Ej heller hava vi skt pris av mnniskor, vare sig av eder eller
      av andra,
  7.  fastn vi ssom Kristi apostlar vl hade kunnat upptrda med
      myndighet.  Tvrtom hava vi visat oss milda bland eder, ssom nr
      en moder omhuldar sina spda barn.
  8.  I sdan mhet om eder ville vi grna icke allenast gra ocks
      eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra vra
      liv fr eder, ty I haden blivit oss kra.
  9.  I kommen ju ihg, kre brder, vrt arbete och vr mda, huru
      vi, under det att vi predikade fr eder Guds evangelium,
      strvade natt och dag, fr att icke bliva ngon av eder till
      tunga.
 10.  I sjlva ren vra vittnen, och Gud r vrt vittne, I veten, och
      han vet huru heligt och rttfrdigt och ostraffligt vi frhllo
      oss mot eder, I som tron.
 11.  Likaledes veten I huru vi frmanade och uppmuntrade var och en
      av eder, ssom en fader sina barn,
 12.  och huru vi uppfordrade eder att fra en vandel som vore vrdig
      Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin hrlighet.

 13.  Drfr tacka vi ock oavltligen Gud fr att I, nr I undfingen
      det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det ssom
      mnniskoord, utan ssom Guds ord, vilket det frvisso r, ett
      ord som ock r verksamt i eder som tron.
 14.  I, kre brder, haven ju blivit efterfljare till de Guds
      frsamlingar i Kristus Jesus som ro i Judeen.  Ty I haven av
      edra egna landsmn ftt lida detsamma som de hava lidit av
      judarna --
 15.  av dem som ddade bde Herren Jesus och profeterna och frjagade
      oss, och som ro misshagliga fr Gud och fiender till alla
      mnniskor,
 16.  i det att de ska hindra oss att tala till hedningarna, s att
      dessa kunna bliva frlsta.  S uppfylla de alltjmt sina synders
      mtt.  Dock, vredesdomen har kommit ver dem i all sin strnghet.

 17.  Men d vi nu hava mst vara skilda frn eder, kre brder --
      visserligen allenast fr en kort tid och i utvrtes mtto, icke
      till hjrtat -- hava vi blivit s mycket mer angelgna att f se
      edra ansikten och knt stor stundan drefter.
 18.  Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, fr
      min del bde en och tv gnger -- men Satan har hindrat oss.
 19.  Ty vem r vrt hopp och vr gldje och vr bermmelses krona
      infr vr Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just
      I?
 20.  Ja, I ren vr ra och vr gldje.
*52/03 Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet
         Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 3 Kapitlet

               Paulus, som icke sjlv har kunnat beska
                tessalonikerna, har snt Timoteus till
                    dem och glder sig nu ver de
                underrttelser som denne har frt med
                            sig tillbaka.

  1.  Drfr, nr vi icke mer kunde uthrda, beslto vi att stanna
      ensamma kvar i Aten,
  2.  och snde stad Timoteus, vr broder och Guds tjnare vid
      frkunnandet av evangelium om Kristus, fr att han skulle styrka
      och uppmuntra eder i eder tro,
  3.  s att ingen bleve vacklande under dessa lidanden.  Ty I veten
      sjlva att sdana ro oss frelagda.
  4.  Redan nr vi voro hos eder, sade vi ju eder frut att vi skulle
      komma att utst lidanden.  S har nu ock skett, det veten I.
  5.  Det var ocks drfr som jag snde honom stad, nr jag icke mer
      kunde uthrda; ty jag ville veta ngot om eder tro, eftersom jag
      fruktade att frestaren till ventyrs hade s frestat eder, att
      vrt arbete skulle bliva utan frukt.
  6.  Men nu, d Timoteus har kommit till oss frn eder och frkunnat
      fr oss det glada budskapet om eder tro och krlek, och sagt oss
      att I alltjmt haven oss i god hgkomst, och att I lngten efter
      att se oss, likasom vi lngta efter eder,
  7.  nu hava vi i frga om eder, kre brder, genom eder tro ftt
      hugnad i all vr nd och allt vrt lidande.
  8.  Ty nu leva vi, eftersom I stn fasta i Herren.
  9.  Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud fr eder, till gengld fr
      all den gldje som vi genom eder hava infr vr Gud?
 10.  Natt och dag r det vr innerligaste bn, att vi m f se edra
      ansikten och avhjlpa vad som kan brista i eder tro.

 11.  Men vr Gud och Fader sjlv och vr Herre Jesus m fr oss jmna
      vgen till eder.
 12.  Och eder m Herren giva en allt strre och mer verfldande
      krlek till varandra, ja, till alla mnniskor, en sdan krlek
      som vi hava till eder,
 13.  s att edra hjrtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet
      infr vr Gud och Fader vid vr Herre Jesu tillkommelse, nr han
      kommer med alla sina heliga.
*52/04 Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 4 Kapitlet
         Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 4 Kapitlet

                 Paulus nskar att tessalonikerna m
               ytterligare frkovras i vad som hr till
               en helig vandel, uttalar sig om Herrens
                     tillkommelse och om de ddas
                            uppstndelse.

  1.  Ytterligare, kre brder, bedja vi nu och frmana eder i Herren
      Jesus att allt mer frkovra eder i en sdan vandel som I haven
      ftt lra av oss att I skolen fra, Gud till behag -- en sdan
      vandel som I redan fren.
  2.  I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
  3.  Ty detta r Guds vilja, detta som hr till eder helgelse, att I
      avhllen eder frn otukt,
  4.  och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse
      och ra,
  5.  icke i begrelses lusta ssom hedningarna -- vilka icke knna
      Gud --
  6.  och att ingen i sitt frhllande till sin broder krnker honom
      eller gr honom ngot frfng, ty Herren r en hmnare ver allt
      detta, ssom vi redan frut hava sagt och betygat fr eder.
  7.  Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i
      helgelse.
  8.  Den som icke vill veta av detta, han frkastar allts icke en
      mnniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i
      eder.

  9.  Om broderlig krlek r det icke behvligt att skriva till eder,
      ty I haven sjlva ftt lra av Gud att lska varandra;
 10.  s handlen I ju ock mot alla brderna i hela Macedonien.  Men vi
      frmana eder, kre brder, att allt mer frkovra eder hri
 11.  och att stta eder ra i att leva i stillhet och skta vad eder
      ligger och arbeta med edra hnder, enligt vad vi hava bjudit
      eder,
 12.  s att I skicken eder hviskt mot dem som st utanfr och icke
      behven anlita ngons hjlp.

 13.  Vi vilja icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om huru det
      frhller sig med dem som avsomna, fr att I icke skolen srja
      ssom de andra, de som icke hava ngot hopp.
 14.  Ty lika visst som Jesus, ssom vi tro, har dtt och har
      uppsttt, lika visst skall ock Gud genom Jesus fra dem som ro
      avsomnade fram jmte honom.
 15.  Ssom ett ord frn Herren sga vi eder nmligen detta, att vi
      som leva och lmnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda
      skola komma fre dem som ro avsomnade.
 16.  Ty Herren skall sjlv stiga ned frn himmelen, och ett maktbud
      skall ljuda, en verngels rst och en Guds basun.  Och frst
      skola de i Kristus dda uppst;
 17.  sedan skola vi som d nnu leva och hava lmnats kvar bliva
      jmte dem bortryckta p skyar upp i luften, Herren till mtes;
      och s skola vi alltid f vara hos Herren.
 18.  S trsten nu varandra med dessa ord.
*52/05 Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 5 Kapitlet
         Paulus' frsta brev till tessalonikerna, 5 Kapitlet

                 Ytterligare om Herrens tillkommelse.
                     Frmaningar och slutnskan.

  1.  Vad ter angr tid och stund hrfr, s r det icke behvligt
      att drom skriva till eder, kre brder.
  2.  Ty I veten sjlva nogsamt att Herrens dag kommer ssom en tjuv
      om natten.
  3.  Bst de sga: Allt str vl till, och ingen fara r p frde,
      d kommer pltsligt frdrv ver dem, ssom fdslovndan ver en
      havande kvinna, och de skola frvisso icke kunna fly undan.
  4.  Men I, kre brder, I leven icke mrker, s att den dagen kan
      komma ver eder ssom en tjuv;
  5.  I ren ju alla ljusets barn och dagens barn.  Ja, vi hra icke
      natten eller mrkret till;
  6.  ltom oss allts icke sova ssom de andra, utan ltom oss vaka
      och vara nyktra.
  7.  De som sova, de sova om natten, och de som dricka sig druckna,
      de ro druckna om natten;
  8.  men vi som hra dagen till, vi m vara nyktra, ikldda trons och
      krlekens pansar, med frlsningens hopp ssom hjlm.
  9.  Ty Gud har icke bestmt oss till att drabbas av vrede, utan till
      att vinna frlsning genom vr Herre, Jesus Kristus,
 10.  som har dtt fr oss, p det att vi m leva tillika med honom,
      vare sig vi nnu ro vakna eller vi ro avsomnade.
 11.  Trsten drfr varandra, och uppbyggen varandra inbrdes, ssom
      I ock redan gren.

 12.  Vi bedja eder, kre brder, att rtt uppskatta de mn som arbeta
      bland eder, och som ro edra frestndare i Herren och frmana
      eder.
 13.  Lten dem vara eder vermttan kra, fr det verks skull som de
      utfra.

      Hllen frid inbrdes.

 14.  Vi bjuda eder, kre brder: Frmanen de oordentliga, uppmuntren
      de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tlamod mot var
      man.
 15.  Sen till, att ingen vedergller ngon med ont fr ont; faren
      fastmer alltid efter att gra vad gott r mot varandra och mot
      var man.
 16.  Varen alltid glada.
 17.  Bedjen oavltligen.
 18.  Tacken Gud i alla livets frhllanden.  Ty att I s gren r Guds
      vilja i Kristus Jesus.
 19.  Utslcken icke Anden,
 20.  frakten icke profetisk tal,
 21.  men prven allt, behllen vad gott r,
 22.  avhllen eder frn allt ont, av vad slag det vara m.

 23.  Men fridens Gud sjlv helge eder till hela eder varelse, s att
      hela eder ande och eder sjl och eder kropp finnas bevarade
      ostraffliga vid vr Herres, Jesu Kristi, tillkommelse.
 24.  Trofast r han som kallar eder; han skall ock utfra sitt verk.

 25.  Kre brder, bedjen fr oss.
 26.  Hlsen alla brderna med en helig kyss.
 27.  Jag besvr eder vid Herren att lta upplsa detta brev fr alla
      brderna.
 28.  Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.
