*48/ Paulus' brev till galaterna
*48/01 Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 1 Kapitlet

               Paulus hlsar frsamlingarna i Galatien,
                uttalar sin frundran ver deras snara
                  avfall frn det evangelium han har
                  frkunnat, framhller att han har
                   mottagit detta evangelium genom
                 uppenbarelse frn Gud och icke genom
                      undervisning av mnniskor.

  1.  Paulus, apostel, icke frn mnniskor, ej heller genom ngon
      mnniska, utan genom Jesus Kristus och genom Gud, Fadern, som
      har uppvckt honom frn de dda --
  2.  jag, jmte alla de brder som ro hr med mig, hlsar
      frsamlingarna i Galatien.
  3.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och ifrn
      Herren Jesus Kristus,
  4.  som har utgivit sig sjlv fr vra synder, fr att rdda oss
      frn den nuvarande onda tidsldern, efter vr Guds och Faders
      vilja.
  5.  Honom tillhr ran i evigheternas evigheter.  Amen.

  6.  Det frundrar mig att I s hastigt avfallen frn honom, som har
      kallat eder till att vara i Kristi nd, och vnden eder till ett
      nytt evangelium.
  7.  Likvl r detta icke ngot annat evangelium; det r allenast
      s, att ngra finnas som vlla frvirring bland eder och vilja
      frvnda Kristi evangelium.
  8.  Men om ngon, vore det ock vi sjlva eller en ngel frn
      himmelen, frkunnar evangelium i strid mot vad vi hava frkunnat
      fr eder, s vare han frbannad.
  9.  Ja, ssom vi frut hava sagt, s sger jag nu ter: Om ngon
      frkunnar evangelium fr eder i strid mot vad I haven undftt,
      s vare han frbannad.

 10.  r det d mnniskor som jag nu sker vinna fr mig, eller r det
      Gud?  Str jag verkligen efter att vara mnniskor till behag?
      Nej, om jag nnu ville vara mnniskor till behag, s vore jag
      icke en Kristi tjnare.

 11.  Ty det vill jag sga eder, mina brder, att det evangelium som
      har blivit frkunnat av mig icke r ngon mnniskolra.
 12.  Det r ju icke heller av ngon mnniska som jag har undftt det
      eller blivit undervisad dri, utan genom en uppenbarelse frn
      Jesus Kristus.

 13.  I haven ju hrt huru det var med mig, medan jag nnu vandrade i
      judiskt vsende: att jag d vermttan vldsamt frfljde Guds
      frsamling och ville utrota den,
 14.  ja, att jag gick lngre i judiskt vsende n mnga av mina
      samtida landsmn och nnu ivrigare nitlskade fr mina fders
      stadgar.
 15.  Men nr han, som allt ifrn min moders liv har avskilt mig, och
      som genom sin nd har kallat mig,
 16.  tcktes i mig uppenbara sin Son, fr att jag bland hedningarna
      skulle frkunna evangelium om honom, d begav jag mig strax
      stad; jag rdfrde mig icke med ngon mnniska,
 17.  ej heller for jag upp till Jerusalem, till dem som fre mig voro
      apostlar.  I stllet for jag bort till Arabien och vnde s ter
      tillbaka till Damaskus.

 18.  Frst sedan, tre r drefter, for jag upp till Jerusalem, fr
      att lra knna Cefas, och jag stannade hos honom femton dagar.
 19.  Men av de andra apostlarna sg jag ingen; allenast Jakob,
      Herrens broder, sg jag.
 20.  Och Gud vet att jag icke ljuger i vad jag hr skriver till eder.

 21.  Drefter for jag till Syriens och Ciliciens bygder.
 22.  Men fr de kristna frsamlingarna i Judeen var jag personligen
      oknd.
 23.  De hrde allenast huru man sade: Han som frut frfljde oss,
      han frkunnar nu evangelium om den tro som han frr ville
      utrota.
 24.  Och de prisade Gud fr min skull.
*48/02 Paulus' brev till galaterna, 2 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 2 Kapitlet

                Paulus framhller huru det evangelium,
               som han frkunnar fr hedningarna, till
                  fullo har blivit godknt ocks av
                apostlarna i Jerusalem, och huru han i
               Antiokia mot Petrus har frsvarat detta
                 frihetens evangelium.  Bde judar och
                hedningar bliva rttfrdiga av tro p
                    Kristus, icke av laggrningar.

  1.  Efter fjorton rs frlopp for jag sedan ter upp till Jerusalem,
      tfljd av Barnabas; jag tog d ocks Titus med mig.
  2.  Men det var p grund av en uppenbarelse som jag for dit.  Och
      fr brderna dr framlade jag det evangelium som jag predikar
      bland hedningarna; srskilt framlade jag det fr de mn som
      stodo hgst i anseende -- detta av oro fr att mitt strvande nu
      vore frgves eller frut hade varit det.
  3.  Men icke ens Titus, min fljeslagare, som var grek, blev ndgad
      att lta omskra sig.
  4.  Det var nmligen s, att ngra falska brder hade kommit att
      upptagas i frsamlingen, dit de hade smugit sig in fr att
      bespeja vr frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de
      ville trlbinda oss.
  5.  Dock gvo vi icke ens ett gonblick vika fr dem genom en sdan
      underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva
      bevarad hos eder.
  6.  Och vad angr dem som ansgos ngot vara -- hurudana de nu voro,
      det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen --
      s skte icke dessa mn, de som stodo hgst i anseende, att
      plgga mig ngra nya frpliktelser.
  7.  Tvrtom; de sgo att jag hade blivit betrodd med att frkunna
      evangelium fr de oomskurna, likasom Petrus hade ftt de
      omskurna p sin del --
  8.  ty densamme som hade sttt Petrus bi vid hans apostlaverksamhet
      bland de omskurna, han hade ock sttt mig bi bland hedningarna
      --
  9.  och nr de nu frnummo vilken nd som hade blivit mig given,
      rckte de mig och Barnabas handen till samarbete, bde Jakob och
      Cefas och Johannes, de mn som rknades fr sjlva
      stdjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland
      de omskurna.
 10.  Allenast skulle vi tnka p de fattiga; och just detta har jag
      ocks vinnlagt mig om att gra.

 11.  Men nr Cefas kom till Antiokia, trdde jag ppet upp mot honom,
      ty han hade befunnits skyldig till en frsyndelse.
 12.  Frut hade han nmligen tit tillsammans med hedningarna; men s
      kommo ngra mn dit frn Jakob, och efter deras ankomst drog han
      sig tillbaka och hll sig undan, av fruktan fr de omskurna.
 13.  Till samma skrymteri gjorde sig ocks de andra judarna skyldiga,
      och s blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
 14.  Men nr jag sg att de icke vandrade med fasta steg, enligt
      evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas nrvaro: Om du,
      som r en jude, kan leva efter hednisk sed i stllet fr efter
      judisk, varfr vill du d ndga hedningarna att leva efter
      judiskt stt?

 15.  Vi fr vr del ro vl p grund av vr hrkomst judar och icke
      hedniska syndare;
 16.  men d vi nu veta att en mnniska icke bliver rttfrdig av
      laggrningar, utan genom tro p Kristus Jesus, hava ocks vi
      satt vr tro till Jesus Kristus, fr att vi skola bliva
      rttfrdiga av tro p Kristus, och icke av laggrningar.  Ty av
      laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt.
 17.  Men om nu jmvl vi, i det vi skte att bliva rttfrdiga i
      Kristus, hava befunnits vara syndare, d r ju Kristus en
      syndatjnare?  Bort det!
 18.  Om s vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har
      brutit ned, d bevisade jag drmed, att jag var en vertrdare.
 19.  Ty jag fr min del har genom lagen dtt bort ifrn lagen, fr
      att jag skall leva fr Gud.  Jag r korsfst med Kristus,
 20.  och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv
      som jag nu lever i kttet, det lever jag i tron p Guds Son, som
      har lskat mig och utgivit sig sjlv fr mig.
 21.  Jag frkastar icke Guds nd.  Om rttfrdighet kunde vinnas
      genom lagen, d hade ju Kristus icke behvt lida dden.
*48/03 Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 3 Kapitlet

                Galaterna, som sjlva hava undftt den
                  helige Ande genom tro, icke genom
                 laggrningar, borde frst att lagen
                  icke gr till fyllest.  Av tro blev
               Abraham rttfrdig, och lftet till honom
                upphvdes icke genom den lngt senare
               utgivna lagen, som allenast skulle vara
                     en uppfostrare till Kristus.

  1.  I ofrstndige galater!  Vem har s drat eder, I som dock haven
      ftt Jesus Kristus mlad fr edra gon ssom korsfst?
  2.  Allenast det vill jag att I skolen svara mig p: Kom det sig av
      laggrningar att I undfingen Anden, eller kom det sig drav att
      I lyssnaden i tro?
  3.  ren I s ofrstndiga?  I, som haven begynt i Anden, viljen I
      nu sluta i kttet?
  4.  Haven I d upplevat s mycket frgves -- om det nu verkligen
      har varit frgves?
  5.  Allts, att han som frlnade eder Anden och utfrde
      kraftgrningar bland eder gjorde detta, kom det sig av
      laggrningar eller drav att I lyssnaden i tro,
  6.  i enlighet med det ordet: Abraham trodde Gud, och det rknades
      honom till rttfrdighet?

  7.  S mn I nu veta att de som lta det bero p tro, de ro
      Abrahams barn.
  8.  Och eftersom skriften frutsg att det var av tro som
      hedningarna skulle bliva rttfrdiggjorda av Gud, s gav den i
      frvg t Abraham detta glada budskap: I dig skola alla folk
      varda vlsignade.
  9.  Allts bliva de som lta det bero p tro vlsignade tillika med
      Abraham, honom som trodde.

 10.  Ty alla de som lta det bero p laggrningar, de ro under
      frbannelse.  Det r nmligen skrivet: Frbannad vare var och
      en som icke frbliver vid allt som r skrivet i lagens bok, och
      icke gr drefter.
 11.  Och att ingen i kraft av lag bliver rttfrdig infr Gud, det r
      uppenbart, eftersom det heter: Den rttfrdige skall leva av
      tro.
 12.  Men i lagen beror det icke p tro; tvrtom heter det: Den som
      gr efter dessa stadgar skall leva genom dem.
 13.  Kristus frikpte oss frn lagens frbannelse, nr han blev en
      frbannelse fr vr skull.  Det r ju skrivet: Frbannad r var
      och en som r upphngd p tr.
 14.  Vi frikptes, fr att den vlsignelse som hade givits t Abraham
      skulle i Jesus Kristus komma ocks hedningarna till del, s att
      vi genom tron skulle undf den utlovade Anden.

 15.  Mina brder, jag vill taga ett exempel frn vad som gller bland
      mnniskor.  Icke ens nr frga r om en mnniskas
      testamentsfrordnande, kan ngon upphva det eller lgga ngot
      drtill, sedan det en gng har vunnit gllande kraft.
 16.  Nu gvos lftena t Abraham, s ock t hans sd.  Det heter
      icke: och t dem som komma av din sd, ssom nr det talas om
      mnga; utan det heter, ssom nr det talas om en enda: och t
      din sd, vilken r Kristus.
 17.  Vad jag allts vill sga r detta: Ett frordnande som Gud
      redan hade givit gllande kraft kan icke genom en lag, som
      utgavs fyra hundra trettio r drefter, hava blivit ogiltigt, s
      att lftet drmed har gjorts om intet.
 18.  Om det nmligen vore p grund av lag som arvet skulle undfs, s
      vore det icke p grund av lfte.  Men t Abraham har Gud sknkt
      det genom ett lfte.

 19.  Vartill tjnade d lagen?  Jo, p det att vertrdelserna skulle
      komma i dagen, blev den eftert given, fr att glla till dess
      att sden skulle komma, han t vilken lftet hade blivit
      givet; och den utgavs genom nglar och verlmnades i en
      medlares hand.
 20.  Men den som r medlare r icke medlare fr allenast en enda.
      Men Gud r en.

 21.  r d lagen emot Guds lften?  Bort det!  Om en lag hade blivit
      given, som kunde gra levande, d skulle rttfrdigheten
      verkligen komma av lagen.
 22.  Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, fr att
      det som var utlovat skulle, av tro p Jesus Kristus, komma dem
      till del som tro.

 23.  Men frrn tron kom, voro vi inneslutna under lagen och hllos i
      frvar under den, i frbidan p den tro som en gng skulle
      uppenbaras.
 24.  S har lagen blivit vr uppfostrare till Kristus, fr att vi
      skola bliva rttfrdiga av tro.
 25.  Men sedan tron har kommit, st vi icke mer under uppfostrare.
 26.  Alla ren I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;
 27.  ty I alla, som haven blivit dpta till Kristus, haven ikltt
      eder Kristus.
 28.  Hr r icke jude eller grek, hr r icke trl eller fri, hr r
      icke man och kvinna: alla ren I ett i Kristus Jesus.
 29.  Hren I nu Kristus till, s ren I drmed ock Abrahams sd,
      arvingar enligt lftet.
*48/04 Paulus' brev till galaterna, 4 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 4 Kapitlet

                 Fordom, nr vi voro barn, trlade vi
                 under falska gudamakter, men Gud har
               frigjort oss och upptagit oss till sina
               barn.  Galaterna bra taga vara p denna
                sin frihet och behlla samma sinnelag
               mot aposteln som frr, utan att lta sig
                 vilseledas av andra.  Trldomen under
                lagen och friheten i Kristus hava sina
                     frebilder i Hagar och Sara.

  1.  Vad jag vill sga r detta: S lnge arvingen r barn, finnes
      ingen skillnad mellan honom och en trl, fastn han r herre
      ver alla godelarna;
  2.  ty han str under frmyndare och frvaltare, intill den tid som
      fadern har bestmt.
  3.  Sammalunda hllos ock vi, nr vi voro barn, i trldom under
      vrldens makter[1].
  4.  Men nr tiden var fullbordad, snde Gud sin Son, fdd av kvinna
      och stlld under lagen,
  5.  fr att han skulle frikpa dem som stodo under lagen, s att vi
      skulle f sners rtt.
  6.  Och eftersom I nu ren sner, har han snt i vra hjrtan sin
      Sons Ande, som ropar: Abba!  Fader!
  7.  S r du nu icke mer trl, utan son; och r du son, s r du ock
      arvinge, insatt drtill av Gud.

  8.  Frut, innan I nnu knden Gud, voren I trlar under gudar som
      till sitt vsende icke voro gudar.
  9.  Men nu, sedan I haven lrt knna Gud och, vad mer r, haven
      blivit knda av Gud, huru kunnen I nu vnda tillbaka till de
      svaga och arma makter, under vilka I ter p nytt viljen bliva
      trlar?
 10.  I akten ju p dagar och p mnader och p srskilda tider och
      r.  --
 11.  Jag r bekymrad fr eder och fruktar att jag till ventyrs har
      arbetat frgves fr eder.

 12.  Jag beder eder, mina brder: Bliven ssom jag r, eftersom jag
      har blivit ssom I voren.  I haven icke gjort mig ngot fr nr.
 13.  I veten ju att det var p grund av kroppslig svaghet som jag
      frsta gngen kom att frkunna evangelium fr eder.
 14.  Och fastn mitt kroppsliga tillstnd d vl hade kunnat innebra
      en frestelse fr eder, s sgen I det nd icke med ringaktning
      eller leda, utan togen emot mig ssom en Guds ngel, ja, ssom
      Kristus Jesus sjlv.
 15.  Nr hr man eder nu prisa eder saliga?  Det vittnesbrdet kan
      jag nmligen giva eder, att I d, om s hade varit mjligt,
      skullen hava rivit ut edra gon och givit dem t mig.
 16.  S har jag d blivit eder ovn drigenom att jag sger eder
      sanningen!
 17.  Man sker med iver att vinna eder fr sig, men icke med en god
      iver; nej, del vilja avsprra eder frn andra, fr att I med s
      mycket strre iver skolen hlla eder till dem.
 18.  Och det r nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en
      god sak, alltid, och icke allenast nr jag r tillstdes hos
      eder,
 19.  I mina barn, som jag nu ter med vnda mste fda till livet,
      intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
 20.  Jag skulle nska att jag just nu vore hos eder och kunde gra
      min rst rtt bevekande.  Ty jag vet mig knappt ngon rd med
      eder.

 21.  Sgen mig, I som viljen st under lagen: haven I icke hrt vad
      lagen sger?
 22.  Det r ju skrivet att Abraham fick tv sner, en med sin
      tjnstekvinna, och en med sin fria hustru.
 23.  Men tjnstekvinnans son r fdd efter kttet, d dremot den
      fria hustruns son r fdd i kraft av lftet.
 24.  Dessa ord hava en djupare mening; ty de bda kvinnorna beteckna
      tv frbund.  Av dessa kommer det ena frn berget Sina och fder
      sina barn till trldom, och detta har sin frebild i Agar.
 25.  Berget Sina kallas nmligen i Arabien fr Agar och svarar emot
      det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i trldom.
 26.  Men det Jerusalem som r drovan, det r fritt, och det r vr
      moder.
 27.  S r ju skrivet:
        Jubla, du ofruktsamma,
        du som icke fder barn;
        brist ut och ropa,
        du som icke bliver moder,
        Ty den ensamma skall hava mnga barn,
        flera n den som har man.
 28.  Och I, mina brder, ren lftets barn, likasom Isak var.
 29.  Men likasom frr i tiden den son som var fdd efter kttet
      frfljde den som var fdd efter Anden, s r det ock nu.
 30.  Dock, vad sger skriften?  Driv ut tjnstekvinnan och hennes
      son; ty tjnstekvinnans son skall frvisso icke rva med den
      fria hustruns son.

 31.  Allts, mina brder, vi ro icke barn av en tjnstekvinna, utan
      av den fria hustrun.

[1]  Se Makter i Ordfrkl.
*48/05 Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 5 Kapitlet

           Paulus varnar galaterna fr judiskt lagvsende:
               de ro ju kallade till frihet, dock icke
               till en frihet i kttsligt sinne och med
                 kttets grningar, utan till ett liv
                 under Andens ledning och med Andens
                              grningar.

  1.  Fr att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss.  Stn
      drfr fasta, och lten icke ngot nytt trldomsok lggas p
      eder.

  2.  Se, jag sger eder, jag Paulus, att om I lten omskra eder, s
      bliver Kristus eder till intet gagn.
  3.  Och fr var och en som lter omskra sig betygar jag nu ter att
      han r pliktig att fullgra hela lagen.
  4.  I haven kommit bort ifrn Kristus, I som viljen bliva
      rttfrdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nden.
  5.  Vi vnta nmligen genom ande, av tro, den rttfrdighet som r
      vrt hopp.
  6.  Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida ngon r omskuren
      eller oomskuren; allt beror p huruvida han har en tro som r
      verksam genom krlek.

  7.  I begynten edert lopp vl.  Vem har nu lagt hinder i eder vg,
      s att I icke mer lyden sanningen?
  8.  Till sdant kom ingen maning frn honom som har kallat eder.
  9.  Litet surdeg syrar hela degen.
 10.  Fr min del har jag i Herren den tillfrsikten till eder, att I
      icke hri skolen tnka p annat stt; men den som vllar
      frvirring bland eder, han skall bra sin dom, vem han n m
      vara.
 11.  Om s vore, mina brder, att jag sjlv nnu predikade
      omskrelse, varfr skulle jag d nnu alltjmt lida frfljelse?
      D vore ju korsets sttesten rjd ur vgen.  --
 12.  Jag skulle nska att de mn som uppvigla eder lte omskra sig
      nda till avstympning.

 13.  I ren ju kallade till frihet, mina brder; bruken dock icke
      friheten s, att kttet fr ngot tillflle.  Fastmer mn I
      tjna varandra genom krleken.
 14.  Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nmligen
      detta: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
 15.  Men om I bitens inbrdes och ten p varandra, s mn I se till,
      att I icke bliven upptna av varandra.

 16.  Vad jag vill sga r detta: Vandren i ande, s skolen I
      frvisso icke gra vad kttet har begrelse till.
 17.  Ty kttet har begrelse mot Anden, och Anden mot kttet; de tv
      ligga ju i strid med varandra, fr att hindra eder att gra vad
      I viljen.
 18.  Men om I drivens av ande, s stn I icke under lagen.

 19.  Men kttets grningar ro uppenbara: de ro otukt, orenhet,
      lsaktighet,
 20.  avgudadyrkan, trolldom, ovnskap, kiv, avund, vrede,
      genstridighet, tvedrkt, partisndring,
 21.  missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sdant,
      varom jag sger eder i frvg, ssom jag redan frut har sagt,
      att de som gra sdant, de skola icke f Guds rike till arvedel.

 22.  Andens frukt ter r krlek, gldje, frid, tlamod, mildhet,
      godhet, trofasthet,
 23.  saktmod, terhllsamhet.  Mot sdant r icke lagen.
 24.  Och de som hra Kristus Jesus till hava korsfst sitt ktt
      tillika med dess lustar och begrelser.

 25.  Om vi nu hava liv genom ande, s ltom oss ock vandra i ande.
 26.  Ltom oss icke ska ffnglig ra, i det att vi utmana varandra
      och avundas varandra.
*48/06 Paulus' brev till galaterna, 6 Kapitlet
               Paulus' brev till galaterna, 6 Kapitlet

                  Frmaningar.  terblick p brevets
                       huvudtanke.  Slutnskan.

  1.  Mina brder, om s hnder att ngon ertappas med att beg en
      frsyndelse, d mn I, som ren andliga mnniskor, upprtta
      honom i saktmods ande.  Och du m hava akt p dig sjlv, att
      icke ocks du bliver frestad.
  2.  Bren varandras brdor; s uppfyllen I Kristi lag.
  3.  Ty om ngon tycker sig ngot vara, fastn han intet r, s
      bedrager han sig sjlv.
  4.  M var och en prva sina egna grningar; han skall d tillmta
      sig bermmelse allenast efter vad han sjlv r, och icke efter
      vad andra ro.
  5.  Ty var och en har sin egen brda att bra.

  6.  Den som fr undervisning i ordet, han lte den som undervisar
      honom f del med sig i allt gott.

  7.  Faren icke vilse.  Gud lter icke gcka sig.  Ty vad mnniskan
      sr, det skall hon ock skrda.
  8.  Den som sr i sitt ktts ker, han skall av kttet skrda
      frgngelse, men den som sr i Andens ker, han skall av Anden
      skrda evigt liv.
  9.  Och ltom oss icke frtrttas att gra vad gott r; ty om vi
      icke uppgivas, s skola vi, nr tiden r inne, f inbrga vr
      skrd.
 10.  M vi allts, medan vi hava tillflle, gra vad gott r mot var
      man, och frst och frmst mot dem som ro vra medbrder i tron.

 11.  Sen hr med vilka stora bokstver jag egenhndigt skriver till
      eder!

 12.  Alla de som efterstrva ett gott anseende hr i kttet, de vilja
      ndga eder till omskrelse, detta allenast fr att de sjlva
      skola undg att bliva frfljda fr Kristi kors' skull.
 13.  Ty icke ens dessa omskurna sjlva hlla lagen.  Nej, det r fr
      att kunna bermma sig av edert ktt som de vilja att I skolen
      lta omskra eder.
 14.  Men vad mig angr, s vare det fjrran ifrn mig att bermma mig
      av ngot annat n av vr Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket
      vrlden fr mig r korsfst, och jag fr vrlden.
 15.  Ty det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren;
      allt beror p huruvida han r en ny skapelse.
 16.  Och ver alla dem som komma att vandra efter detta rttesnre,
      ver dem vare frid och barmhrtighet, ja, ver Guds Israel.

 17.  M nu ingen hrefter vlla mig oro; ty jag br Jesu mrken p
      min kropp.

 18.  Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder ande, mina brder.
      Amen.
