@c -*-1917-*-
*47/ Paulus' andra brev till korintierna
*47/01 Paulus' andra brev till korintierna, 1 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 1 Kapitlet

                  Paulus hlsar de kristna i Korint,
               tackar Gud fr den trst han har undftt
               och fr rddning ur en ddsfara, omtalar
               varfr han icke har sttt fast vid sitt
                beslut att taga vgen till Macedonien
                             ver Korint.

  1.  Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, s ock brodern
      Timoteus, hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, och
      tillika alla de heliga som finnas i hela Akaja.
  2.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
      Jesus Kristus.

  3.  Lovad vare vr Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader,
      barmhrtighetens Fader och all trsts Gud,
  4.  han som trstar oss i all vr nd, s att vi genom den trst vi
      sjlva undf av Gud kunna trsta dem som ro stadda i allahanda
      nd.
@c Tv biblar av fyra konsulterade tycker att det ska st
@c "Kristus-lidanden" i stllet fr "Kristuslidanden". Den ldsta av
@c dem (1922) tycker Kristuslidanden, s det fr st s.
  5.  Ty ssom Kristuslidanden till verfld komma ver oss, s kommer
      ock genom Kristus trst till oss i verfldande mtt.
  6.  Men drabbas vi av nd, s sker detta till trst och frlsning
      fr eder.  Undf vi dremot trst, s sker ock detta till trst
      fr eder, en trst som skall visa sin kraft dri, att I
      stndaktigt uthrden samma lidanden som vi utst.  Och det hopp
      vi hysa i frga om eder r fast,
  7.  ty vi veta att ssom I delen vra lidanden, s delen I ock den
      trst vi undf.

  8.  Vi vilja nmligen icke lmna eder, kre brder, i okunnighet om
      vilken nd vi fingo utst i provinsen Asien, och huru vermttan
      svrt det blev oss, utver vr frmga, s att vi till och med
      misstrstade om livet.
  9.  Ja, vi hade redan i vrt inre likasom ftt vr ddsdom, fr att
      vi icke skulle frtrsta p oss sjlva, utan p Gud, som
      uppvcker de dda.
 10.  Och ur en sdan ddsnd frlste han oss, och han skall n vidare
      frlsa oss; ja, till honom hava vi satt vrt hopp att han allt
      framgent skall frlsa oss.
 11.  Ocks I stn oss ju bi med eder frbn.  Och s skola mnga
      hembra tacksgelse fr oss, fr den nd som genom mngas bner
      har kommit oss till del.

 12.  Ty vad vi kunna bermma oss av, och vad vrt samvete br oss
      vittnesbrd om, det r att vi i denna vrlden hava vandrat i
      Guds helighet och renhet, icke ledda av kttslig vishet, utan av
      Guds nd; s framfr allt i vrt frhllande till eder.
 13.  Ty i vad vi skriva till eder ligger icke ngot annat n just vad
      I lsen och vl kunnen frst.  Och jag hoppas att I skolen
      komma att till fullo frst
 14.  vad I redan nu delvis frstn om oss: att vi ro eder
      bermmelse, likasom I ren vr bermmelse, p vr Herre Jesu
      dag.

 15.  Och i denna tillfrsikt tnkte jag komma frst till eder, fr
      att I skullen f nnu ett krleksbevis.
 16.  Genom eder stad ville jag allts taga vgen till Macedonien, och
      jag skulle sedan frn Macedonien terigen komma till eder, fr
      att d av eder utrustas fr resan till Judeen.
 17.  S tnkte jag; och icke har jag vl drfr nu handlat i
      vankelmod?  Eller plgar jag kanhnda fatta mina beslut efter
      kttet, s att vad jag sger r p samma gng ja, ja och nej,
      nej?
 18.  Ingalunda; s sant Gud r trofast, vad vi tala till eder r icke
      ja och nej.
 19.  Guds Son, Jesus Kristus, han som bland eder har blivit predikad
      genom oss -- genom mig och Silvanus och Timoteus -- han kom ju
      icke ssom ja och nej, utan ja har kommit i och genom honom.
 20.  Ty Guds lften, s mnga de ro, hava i honom ftt sitt ja;
      drfr f de ock genom honom sitt amen, p det att Gud m
      bliva rad genom oss.
 21.  Men den som befster oss svl som eder i Kristus, och den som
      har smort oss, det r Gud,
 22.  han som har ltit oss undf sitt insegel och givit oss Anden
      till en underpant i vra hjrtan.

 23.  Jag kallar Gud till vittne ver min sjl, att det r av
      skonsamhet mot eder som jag nnu icke har kommit till Korint.
 24.  (Detta sger jag icke, som om vi vore herrar ver eder tro;
      fastmer ro vi edra medarbetare till att bereda eder gldje, ty
      i tron stn I fasta.)
2:1.  [1]
2:2.  [1]
2:3.  [1]
2:4.  [1]

[1]  2 Kor 2:1--4 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan
*47/02 Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet
  1.  Jag satte mig nmligen i sinnet att jag icke ter skulle komma
      till eder med bedrvelse.
  2.  Ty om jag bedrvade eder, vem skulle d bereda mig gldje?
      Mnne ngon annan n den som genom mig hade blivit bedrvad?
  3.  Och vad jag skrev, det skrev jag, fr att jag icke vid min
      ankomst skulle f bedrvelse frn dem som jag borde f gldje
      av.  Ty jag har den tillfrsikten till eder alla, att min gldje
      r allas eder gldje.
  4.  Och det var i stor nd och hjrtengest, under mnga trar, som
      jag skrev till eder, icke fr att I skullen bliva bedrvade,
      utan fr att I skullen frst den synnerliga krlek som jag har
      till eder.

            Paulus' andra brev till korintierna, 2 Kapitlet

               Paulus frklarar att en viss syndare m
                efter utstndet straff f frltelse;
               han tackar Gud, som lter evangelium g
                  fram i segertg, omgivet av Kristi
                   kunskaps rkelsedoft, till vars
               spridande Paulus har undftt skicklighet
                               av Gud.

  5.  Men om en viss man har vllat bedrvelse, s r det icke
      srskilt mig han har bedrvat, utan eder alla, i ngon mn --
      fr att jag nu icke skall tala fr strngt.
  6.  Nu r det likvl nog med den npst som han har ftt mottaga frn
      de flesta bland eder.
  7.  I mn allts nu tvrtom snarare frlta och trsta honom, s att
      han icke till ventyrs gr under genom sin alltfr stora
      bedrvelse.
  8.  Drfr uppmanar jag eder att fatta gemensamt beslut om att
      bemta honom med krlek.
  9.  Ty nr jag skrev, var det just fr att f veta huru I skullen
      hlla provet, huruvida I voren lydiga i allting.
 10.  Den som I frlten ngot, honom frlter ock jag, likasom jag
      ocks frut, om jag har haft ngot att frlta, har infr Kristi
      ansikte frltit det fr eder skull.
 11.  Jag vill nmligen icke att vi skola lida frfng av Satan; ty
      vad han har i sinnet, drom ro vi icke i okunnighet.

 12.  Jag kom till Troas fr att frkunna evangelium om Kristus, och
      en drr till verksamhet i Herren ppnades fr mig;
 13.  men jag fick ingen ro i min ande, ty jag fann icke dr min
      broder Titus.  Jag tog d avsked av dem som voro dr och begav
      mig till Macedonien.

 14.  Men Gud vare tack, som i Kristus alltid fr oss fram i segertg
      och genom oss allestdes utbreder hans kunskaps vllukt!
 15.  Ty vi ro en Kristi vlluktande rkelse infr Gud, bde ibland
      dem som bliva frlsta och ibland dem som g frlorade.
 16.  Fr dessa senare ro vi en lukt frn dd till dd; fr de frra
      ro vi en lukt frn liv till liv.

      Vem r nu skicklig hrtill?
 17.  Jo, vi frfalska ju icke av vinningslystnad Guds ord, ssom s
      mnga andra gra; utan av rent sinne, drivna av Gud, frkunna vi
      ordet i Kristus, infr Gud.
*47/03 Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 3 Kapitlet

                      Korintierna sjlva ro ett
                anbefallningsbrev fr Paulus.  Det nya
                  och det gamla frbundets mbeten.

  1.  Begynna vi nu ter att anbefalla oss sjlva?  Eller behva vi
      kanhnda, ssom somliga, ett anbefallningsbrev till eder?  Eller
      kanhnda ifrn eder?
  2.  Nej, I ren sjlva vrt brev, ett brev som r inskrivet i vra
      hjrtan, knt och lst av alla mnniskor.
  3.  Ty det r uppenbart att I ren ett Kristus-brev, avfattat genom
      oss, skrivet icke med blck, utan med den levande Gudens Ande,
      icke p tavlor av sten, utan p tavlor av ktt, p
      mnniskohjrtan.

  4.  En sdan tillfrsikt hava vi genom Kristus till Gud.
  5.  Icke som om vi av oss sjlva vore skickliga att tnka ut ngot,
      ssom komme det frn oss sjlva, utan den skicklighet vi hava
      kommer frn Gud,
  6.  som ocks har gjort oss skickliga till att vara tjnare t ett
      nytt frbund, ett som icke r bokstav, utan r ande; ty
      bokstaven ddar, men Anden gr levande.

  7.  Om nu redan ddens mbete, som var med bokstver inristat p
      stenar, framtrdde i hrlighet, s att Israels barn icke kunde
      se p Moses' ansikte fr hans ansiktes hrlighets skull, vilken
      dock var frsvinnande,
  8.  huru mycket strre hrlighet skall d icke Andens mbete hava!
  9.  Ty om redan frdmelsens mbete var hrligt, s mste
      rttfrdighetens mbete nnu mycket mer verflda av hrlighet.
 10.  Ja, en s versvinnlig hrlighet har detta mbete, att vad som
      frr hade hrlighet hr visar sig vara utan all hrlighet.
 11.  Ty om redan det som var frsvinnande framtrdde i hrlighet, s
      mste det som bliver bestndande hava en nnu mycket strre
      hrlighet.

 12.  D vi nu hava ett sdant hopp, g vi helt ppet till vga
 13.  och gra icke ssom Moses, vilken hngde ett tckelse fr sitt
      ansikte, s att Israels barn icke kunde se huru det som var
      frsvinnande tog en nde.
 14.  Men deras sinnen blevo frstockade.  Nr det gamla frbundets
      skrifter frelsas, hnger ju nnu i denna dag samma tckelse
      oborttaget kvar; ty frst i Kristus frsvinner det.
 15.  Ja, nnu i dag hnger ett tckelse ver deras hjrtan, d Moses
      frelses.
 16.  Men nr de en gng omvnda sig till Herren, tages tckelset
      bort.
 17.  Och Herren r Anden, och dr Herrens Ande r, dr r frihet.
 18.  Men vi alla som med avhljt ansikte terspegla Herrens
      hrlighet, vi frvandlas till hans avbilder, i det vi stiga frn
      den ena hrligheten till den andra, ssom nr den Herre verkar,
      som sjlv r ande.
*47/04 Paulus' andra brev till korintierna, 4 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 4 Kapitlet

                Paulus frkunnar evangelium frimodigt,
                rent och klart, under bedrvelser och
                faror, men med kraft frn Gud och med
                  hopp om en stundande, versvinnlig
                              hrlighet.

  1.  Drfr, d vi nu, genom den barmhrtighet som har vederfarits
      oss, hava detta mbete, s flla vi icke modet.
  2.  Nej, vi hava frnsagt oss allt skamligt hemlighetsvsen och g
      icke illfundigt till vga, ej heller frfalska vi Guds ord, utan
      framlgga ppet sanningen och anbefalla oss s, infr Gud, hos
      var mnniskas samvete.
  3.  Och om vrt evangelium nu verkligen r bortskymt av ett
      tckelse, s finnes det tckelset hos dem som g frlorade.
  4.  Ty de otrognas sinnen har denna tidslders gud s frblindat,
      att de icke se det sken som utgr frn evangelium om Kristi,
      Guds egen avbilds, hrlighet.
  5.  Vi predika ju icke oss sjlva, utan Kristus Jesus ssom Herre,
      och oss ssom tjnare t eder, fr Jesu skull.
  6.  Ty den Gud som sade: Ljus skall lysa fram ur mrkret, han r
      den som har ltit ljus g upp i vra hjrtan, fr att kunskapen
      om Guds hrlighet, som strlar fram i Kristi ansikte, skall
      kunna sprida sitt sken.

  7.  Men denna skatt hava vi i lerkrl, fr att den versvinnliga
      kraften skall befinnas vara Guds och icke ngot som kommer frn
      oss.
  8.  Vi ro p allt stt i trngml, dock icke utan utvg; vi ro
      rdvilla, dock icke rdlsa;
  9.  vi ro frfljda, dock icke givna till spillo; vi ro slagna
      till marken, dock icke frlorade.
 10.  Alltid bra vi Jesu ddsmrken p vr kropp, fr att ocks Jesu
      liv skall bliva uppenbarat i vr kropp.
 11.  Ja, nnu medan vi leva, verlmnas vi fr Jesu skull bestndigt
      t dden, p det att ock Jesu liv m bliva uppenbarat i vrt
      ddliga ktt.

 12.  S utfr nu dden sitt verk i oss, men i eder verkar livet.
 13.  Men ssom det r skrivet: Jag tror, drfr talar jag ock, s
      tro ocks vi, eftersom vi hava samma trons Ande; drfr tala vi
      ock,
 14.  ty vi veta att han som uppvckte Herren Jesus, han skall ock
      uppvcka oss med Jesus och stlla oss infr sig tillsammans med
      eder.
 15.  Allt sker nmligen fr eder skull, p det att nden, genom att
      komma allt flera till del, m bliva s mycket strre och verka
      en allt mer verfldande tacksgelse, Gud till ra.

 16.  Drfr flla vi icke modet; om ock vr utvrtes mnniska frgs,
      s frnyas likvl vr invrtes mnniska dag efter dag.
 17.  Ty vr bedrvelse, som varar ett gonblick och vger fga,
      bereder t oss, i versvinnligen rikt mtt, en hrlighet som
      vger versvinnligen tungt och varar i evighet --
 18.  t oss som icke hava till gonmrke de ting som synas, utan dem
      som icke synas; ty de ting som synas, de vara allenast en tid,
      med de som icke synas, de vara i evighet.
*47/05 Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 5 Kapitlet

                Vr jordiska kroppshydda skall utbytas
                mot en himmelsk.  Under vntan p denna
                frvaltar Paulus sitt mbete med gott
                 mod, till Guds ra och frsamlingens
               bsta, i tro p den uppstndne, p en ny
               skapelse och p frsoning med Gud genom
                               Kristus.

  1.  Ty vi veta, att om vr kroppshydda, vr jordiska boning,
      nedbrytes, s hava vi en byggnad som kommer frn Gud, en boning
      som icke r gjord med hnder, en evig boning i himmelen.
  2.  Drfr sucka vi ju ock av lngtan att f verklda oss med vr
      himmelska hydda;
  3.  ty hava vi en gng ikltt oss denna, skola vi sedan icke komma
      att befinnas nakna.
  4.  Ja, vi som nnu leva hr i kroppshyddan, vi sucka och ro
      betungade, eftersom vi skulle vilja undg att avklda oss och i
      stllet f verklda oss, s att det som r ddligt bleve
      uppslukat av livet.
  5.  Och den som har berett oss till just detta, det r Gud, som till
      en underpant har givit oss Anden.

  6.  S ro vi d alltid vid gott mod.  Vi veta vl att vi ro borta
      ifrn Herren, s lnge vi ro hemma i kroppen;
  7.  ty vi vandra hr i tro och icke i skdning.
  8.  Men vi ro vid gott mod och skulle helst vilja flytta bort ifrn
      kroppen och komma hem till Herren.
  9.  Drfr ska vi ock vr ra i att vara honom till behag, vare sig
      vi ro hemma eller borta.
 10.  Ty vi mste alla, sdana vi ro, trda fram infr Kristi
      domstol, fr att var och en skall f igen sitt jordelivs
      grningar, alltefter som han har handlat, vare sig han har gjort
      gott eller ont.

 11.  D vi allts veta vad det r att frukta Herren, ska vi att
      vinna mnniskor, men fr Gud r det uppenbart hurudana vi ro;
      och jag hoppas att det ocks r uppenbart fr edra samveten.

 12.  Vi vilja nu ingalunda ter anbefalla oss sjlva hos eder, men vi
      vilja giva eder en anledning att bermma eder i frga om oss, s
      att I haven ngot att svara dem som bermma sig av utvrtes ting
      och icke av vad som r i hjrtat.
 13.  Ty om vi hava varit frn vra sinnen, s har det varit i Guds
      tjnst; om vi ter ro vid lugn besinning, s r det eder till
      godo.
 14.  Ty Kristi krlek tvingar oss, eftersom vi tnka s: en har dtt
      fr alla, allts hava de alla dtt.
 15.  Och han har dtt fr alla, p det att de som leva icke mer m
      leva fr sig sjlva, utan leva fr honom som har dtt och
      uppsttt fr dem.

 16.  Allt ifrn denna tid veta vi drfr fr vr del icke av ngon
      efter kttet.  Och om vi n efter kttet hade lrt knna
      Kristus, s knna vi honom nu icke mer p det sttet.
 17.  Allts, om ngon r i Kristus, s r han en ny skapelse.  Det
      gamla r frgnget; se, ngot nytt har kommit!
 18.  Men alltsammans kommer frn Gud, som har frsonat oss med sig
      sjlv genom Kristus och givit t oss frsoningens mbete.
 19.  Ty det var Gud som i Kristus frsonade vrlden med sig sjlv;
      han tillrknar icke mnniskorna deras synder, och han har
      betrott oss med frsoningens ord.
 20.   Kristi vgnar ro vi allts sndebud; det r Gud som frmanar
      genom oss.  Vi bedja  Kristi vgnar: Lten frsona eder med
      Gud.
 21.  Den som icke visste av ngon synd, honom har han fr oss gjort
      till synd, p det att vi i honom m bliva rttfrdighet frn
      Gud.
*47/06 Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 6 Kapitlet

                 Paulus frmanar korintierna att rtt
                mottaga Guds nd, framhller huru han
                sjlv under mnga lidanden har bevisat
                sig ssom Guds tjnare, bjuder dem att
                 skilja sig ifrn de otrogna och att
                        beflita sig om renhet.

  1.  Men ssom medarbetare frmana vi eder ock att icke s mottaga
      Guds nd, att det bliver utan frukt.
  2.  Han sger ju:
        Jag bnhr dig i behaglig tid,
        och jag hjlper dig p frlsningens dag.
      Se, nu r den vlbehagliga tiden; se, nu r frlsningens dag.

  3.  Hrvid vilja vi icke i ngot stycke vara till ngon anstt, p
      det att vrt mbete icke m bliva smdat.
  4.  Fastmer vilja vi i allting bevisa oss ssom Guds tjnare, i
      mycken stndaktighet, under bedrvelse och nd och ngest,
  5.  under hugg och slag, under fngenskap och upprorslarm, under
      mdor, vakor och svlt,
  6.  i renhet, i kunskap, i tlamod och godhet, i helig ande, i
      oskrymtad krlek,
  7.  med sanning i vrt tal, med kraft frn Gud, med rttfrdighetens
      vapen bde i hgra handen och i vnstra,
  8.  under ra och smlek, under ont rykte och gott rykte, ssom
      villolrare, d vi dock ro sannfrdiga,
  9.  ssom oknda, fastn vi ro vl knda, ssom dende, men se, vi
      leva, ssom tuktade, men likvl icke till dds,
 10.  ssom bedrvade, men dock alltid glada, ssom fattiga, medan vi
      dock gra mnga rika, ssom utblottade p allt, men likvl
      gande allt.

 11.  Vi hava nu uppltit vr mun och talat ppet till eder, I
      korintier.  Vrt hjrta har vidgat sig fr eder.
 12.  Ja, det rum I haven i vrt inre r icke litet, men i edra
      hjrtan r allenast litet rum.
 13.  Given oss d lika fr lika -- om jag nu fr tala ssom till barn
      -- ja, vidgen ocks I edra hjrtan.

 14.  Gn icke i ok tillsammans med dem som icke tro; det bleve omaka
      par.  Vad har vl rttfrdighet att skaffa med orttfrdighet,
      eller vilken gemenskap har ljus med mrker?
 15.  Huru frlika sig Kristus och Beliar, eller vad delaktighet har
      den som tror med den som icke tror?
 16.  Eller huru lter ett Guds tempel frena sig med avgudar?  Vi ro
      ju ett den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo
      i dem och vandra ibland dem; jag skall vara deras Gud, och de
      skola vara mitt folk.
 17.  Allts: Gn ut ifrn dem och skiljen eder ifrn dem, sger
      Herren; kommen icke vid det orent r.  D skall jag taga emot
      eder
 18.  och vara en Fader fr eder; och I skolen vara mina sner och
      dttrar, sger Herren, den Allsmktige.

7:1.  [1]

[1]  2 Kor 7:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan. --Red fr den
     elektroniska utgvan.
*47/07 Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet

  1.  D vi nu hava dessa lften, mina lskade, s ltom oss rena oss
      frn allt som beflckar vare sig ktt eller ande, i det vi
      fullborda vr helgelse i Guds fruktan.

            Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet

               Paulus glder sig ver de vittnesbrd om
               korintiernas tillgivenhet och lydnad som
                    han har mottagit genom Titus.

  2.  Bereden oss ett rum i edra hjrtan; vi hava icke handlat ortt
      mot ngon, icke varit ngon till skada, icke gjort ngon ngot
      frfng.  --
  3.  Jag sger icke detta fr att dma eder; jag har ju redan sagt
      att I haven ett rum i vrt hjrta, s att vi skola bde d och
      leva med varandra.
  4.  Stor r den tillit som jag har till eder, mycket bermmer jag
      mig av eder; jag har ftt hugnad i fullt mtt och gldje i rikt
      verfld, mitt i allt vrt betryck.

  5.  Ty vl fingo vi till kttet ingen ro, icke ens sedan vi hade
      kommit till Macedonien, utan vi voro p allt stt i trngml,
      utifrn genom strider, inom oss genom farhgor;
  6.  men Gud, som trstar dem som ro betryckta, han trstade oss
      genom Titus' ankomst,
  7.  och icke allenast genom hans ankomst, utan ock drigenom att han
      hade ftt s mycken hugnad av eder.  Han omtalade nmligen fr
      oss eder lngtan, eder klagan, eder iver i frga om mig; och s
      gladde jag mig nnu mer.

  8.  Ty om jag ock bedrvade eder genom mitt brev, s ngrar jag nu
      icke detta.  Nej, om jag frut ngrade det -- eftersom jag ser
      att det brevet har bedrvat eder, lt vara allenast fr en liten
      tid --
  9.  s glder jag mig nu i stllet, icke drfr att I bleven
      bedrvade, utan drfr att eder bedrvelse lnde eder till
      bttring.  Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrvade,
      och I haven allts icke genom oss lidit ngon skada.
 10.  Ty den bedrvelse som r efter Guds sinne kommer stad en
      bttring som leder till frlsning, och som man icke ngrar; men
      vrldens bedrvelse kommer stad dd.
 11.  Se, just detta, att I bleven bedrvade efter Guds sinne, huru
      mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru mnga
      urskter, huru stor frtrytelse, huru mycken fruktan, huru
      mycken lngtan, huru mycken iver, huru mnga bestraffningar!  P
      allt stt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det
      hr gller.  --
 12.  Om jag skrev till eder, s skedde detta allts icke fr den mans
      skull, som hade gjort ortt, ej heller fr den mans skull, som
      hade lidit ortt, utan p det att edert nit fr oss skulle bliva
      uppenbart bland eder sjlva infr Gud.

 13.  S hava vi nu ftt hugnad.  Och till den hugnad, som vi redan
      fr egen del fingo, kom den nnu mer verfldande gldje som
      bereddes oss av den gldje Titus hade ftt.  Ty hans ande har
      ftt vederkvickelse genom eder alla.
 14.  Och om jag infr honom har bermt mig ngot i frga om eder, s
      har jag icke kommit p skam drmed; utan likasom vi eljest i
      allting hava talat sanning infr eder, s har ocks det som vi
      infr Titus hava sagt till eder bermmelse visat sig vara
      sanning.
 15.  Och hans hjrta verfldar nnu mer av krlek till eder, d han
      nu pminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot
      honom, med fruktan och bvan.

 16.  Jag glder mig ver att jag, i allt vad eder angr, kan vara vid
      gott mod.
*47/08 Paulus' andra brev till korintierna, 8 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 8 Kapitlet

               Paulus uppmanar korintierna att deltaga i
               en insamling fr de kristna i Jerusalem.
                 Titus, som nu sndes fr att uppbra
               deras bidrag, anbefalles, jmte sina tv
                    fljeslagare, t frsamlingen.

  1.  Vi vilja meddela eder, kre brder, huru Guds nd har verkat i
      Macedoniens frsamlingar.
  2.  Fastn de hava varit prvade av svr nd, har deras verfldande
      gldje, mitt under deras djupa fattigdom, s fldat ver, att de
      av gott hjrta hava givit rikliga gvor.
  3.  Ty de hava givit efter sin frmga, ja, ver sin frmga, och
      det sjlvmant; drom kan jag vittna.
  4.  Mycket entrget bdo de oss om den ynnesten att f vara med om
      understdet t de heliga.
  5.  Och de gvo icke allenast vad vi hade hoppats, utan sig sjlva
      gvo de, frst och frmst t Herren, och s t oss, genom Guds
      vilja.
  6.  S kunde vi uppmana Titus att han skulle fortstta ssom han
      hade begynt och fra jmvl detta krleksverk bland eder till
      fullbordan.
  7.  Ja, d I nu utmrken eder i alla stycken: i tro, i tal, i
      kunskap, i allskns nit, i krlek, den krlek som av eder har
      blivit oss bevisad, s mn I se till, att I ocks utmrken eder
      i detta krleksverk.

  8.  Detta sger jag dock icke ssom en befallning, utan drfr att
      jag, genom att framhlla andras nit, vill prva om ocks eder
      krlek r kta.
  9.  I knnen ju vr Herres, Jesu Kristi, nd, huru han, som var rik,
      likvl blev fattig fr eder skull, p det att I genom hans
      fattigdom skullen bliva rika.
 10.  Det r allenast ett rd som jag hrmed giver.  Ty detta kan vara
      nyttigt fr eder.  I voren ju fre de andra -- redan under frra
      ret -- icke allenast nr det gllde att stta saken i verket,
      utan till och med nr det gllde att besluta sig fr den.
 11.  Fullborden nu ock edert verk, s att I, som voren s villiga att
      besluta det, jmvl, i mn av edra tillgngar, fren det till
      fullbordan.
 12.  Ty om den goda viljan r fr handen, s bliver den vlbehaglig
      med de tillgngar den har och bedmes ej efter vad den icke har.
 13.  Ty meningen r icke att andra skola hava lttnad och I sjlva
      lida nd.  Nej, en utjmning skall ske,
 14.  s att edert verfld denna gng kommer deras brist till hjlp,
      fr att en annan gng deras verfld skall komma eder brist till
      hjlp.  S skall en utjmning ske,
 15.  efter skriftens ord: Den som hade samlat mycket hade intet till
      verlopps, och den som hade samlat litet, honom fattades intet.

 16.  Gud vare tack, som ocks i Titus' hjrta ingiver samma nit fr
      eder.
 17.  Ty han mottog villigt vr uppmaning; ja, han var s nitisk, att
      han nu sjlvmant far stad till eder.

 18.  Med honom snda vi ock hr en broder som i alla vra
      frsamlingar prisas fr sitt nit om evangelium;
 19.  dessutom har han ock av frsamlingarna blivit utvald att vara
      vr fljeslagare, nr vi skola begiva oss stad med den
      krleksgva som nu genom vr frsorg kommer till stnd, Herren
      till ra och ssom ett vittnesbrd om vr goda vilja.
 20.  Drmed vilja vi frebygga att man talar illa om oss, i vad som
      rr det rikliga sammanskott som nu genom vr frsorg kommer till
      stnd.
 21.  Ty vi vinnlgga oss om vad som r gott icke allenast infr
      Herren, utan ock infr mnniskor.

 22.  Jmte dessa snda vi en annan av vra brder, vilkens nit vi
      ofta och i mnga stycken hava funnit hlla provet, och som nu p
      grund av sin stora tillit till eder r nnu mycket mer nitisk.

 23.  Om jag nu har anbefallt Titus, s mn I besinna att han r min
      medbroder och min medarbetare till edert bsta; och om jag har
      skrivit om andra vra brder, s mn I besinna att de ro
      frsamlingssndebud och Kristi ra.
 24.  Given allts infr frsamlingarna bevis p eder krlek, och
      drmed ocks p sanningen av det som vi infr dem hava sagt till
      eder bermmelse.
*47/09 Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet
            Paulus' andra brev till korintierna, 9 Kapitlet

               Ytterligare uppmaningar till korintierna
               att lmna bidrag till understdet t de
                         kristna i Jerusalem.

  1.  Om understdet till de heliga r det nu visserligen verfldigt
      att jag hr skriver till eder;
  2.  jag knner ju eder goda vilja, och av den plgar jag, i frga om
      eder, bermma mig infr macedonierna, i det jag omtalar att
      Akaja nda sedan frra ret har varit redo, och att det r just
      edert nit som har eggat s mnga andra.
  3.  Likvl snder jag nu stad dessa brder, fr att det som jag har
      sagt till eder bermmelse icke skall i denna del befinnas hava
      varit tomt tal.  Ty, ssom jag frut har sagt, jag vill att I
      skolen vara redo.
  4.  Eljest, om ngra macedonier komma med mig och finna eder
      oberedda, kunna vi -- fr att icke sga I -- till ventyrs komma
      p skam med vr tillfrsikt i denna sak.
  5.  Jag har drfr funnit det vara ndvndigt att uppmana brderna
      att i frvg begiva sig till eder och frbereda den rikliga
      vlsignelsegva som I redan haven utlovat.  De skola laga att
      denna r tillreds ssom en riklig gva, och icke ssom en gva i
      njugghet.

  6.  Besinnen detta: den som sr sparsamt, han skall ock skrda
      sparsamt; men den som sr rikligt, han skall ock skrda riklig
      vlsignelse.

  7.  Var och en give efter som han har knt sig manad i sitt hjrta,
      icke med olust eller av tvng, ty Gud lskar en glad givare.

  8.  Men Gud r mktig att i verfldande mtt lta all nd komma
      eder till del, s att I alltid i allo haven allt till fyllest
      och i verfld kunnen giva till allt gott verk,
  9.  efter skriftens ord:
        Han utstrr, han giver t de fattiga,
        hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
 10.  Och han som giver sningsmannen sd till att s och brd till
      att ta, han skall ock giva eder utsdet och lta det frka
      sig och skall bereda vxt t eder rttfrdighets frukt.
 11.  I skolen bliva s rika p allt, att I av gott hjrta kunnen giva
      allahanda gvor, vilka, nr de verlmnas genom oss, skola
      framkalla tacksgelse till Gud.
 12.  Ty det understd, som kommer till stnd genom denna eder tjnst,
      skall icke allenast avhjlpa de heligas brist, utan verka nnu
      lngt mer genom att framkalla mnga tacksgelser till Gud.
 13.  De skola nmligen, drfr att I visen eder s vl hlla provet i
      frga om detta understd, komma att prisa Gud fr att I med s
      lydaktigt sinne beknnen eder till Kristi evangelium och av s
      gott hjrta visen dem och alla andra edert deltagande.
 14.  De skola ock sjlva bedja fr eder och lngta efter eder, fr
      den Guds nds skull, som i s versvinnligen rikt mtt beskres
      eder.

 15.  Ja, Gud vare tack fr hans outsgligt rika gva!
*47/10 Paulus' andra brev till korintierna, 10 Kapitlet
           Paulus' andra brev till korintierna, 10 Kapitlet

                 Paulus bemter sina motstndare, som
                 hade psttt att han vl i brev, men
                 icke personligen kunde upptrda med
                 myndighet, och att han otillbrligt
                             bermde sig.

  1.  Jag Paulus sjlv, som r s dmjuk, nr jag str ansikte mot
      ansikte med eder, men visar mig s modig mot eder, nr jag r
      lngt borta, jag frmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet
  2.  och beder eder se till, att jag icke, nr jag en gng r hos
      eder, mste visa mig modig, i det jag helt ofrskrckt tnker
      vga mig p somliga som mena att vi vandra efter kttet.
  3.  Ty fastn vi vandra i kttet, fra vi dock icke en strid efter
      kttet.
  4.  Vra stridsvapen ro nmligen icke av kttslig art; de ro
      tvrtom s mktiga infr Gud, att de kunna bryta ned fsten.
  5.  Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags hga blverk, som
      uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags
      tankefunder till fnga och lgga dem under Kristi lydnad.
  6.  Och nr lydnaden fullt har kommit till vldet bland eder, d ro
      vi redo att npsa all olydnad.

  7.  Sen d vad som ligger ppet fr allas gon.  Om ngon i sitt
      sinne r viss om att han hr Kristus till, s m han ytterligare
      besinna inom sig, att lika visst som han sjlv hr Kristus till,
      lika visst gra ocks vi det.
  8.  Och om jag n ngot hrutver bermmer mig, d nu frga r om
      vr myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga
      eder och icke till att nedbryta -- s skall jag dock icke komma
      p skam drmed.
  9.  Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev
      allenast tnkte skrmma eder.
 10.  Ty man sger ju: Hans brev ro vl myndiga och strnga, men nr
      han kommer sjlv, upptrder han utan kraft, och p hans ord
      aktar ingen.
 11.  Den som sger sdant, han m emellertid gra sig beredd p att
      sdana som vi ro i orden, genom vra brev, nr vi ro
      frnvarande, sdana skola vi ock visa oss i grningarna, nr vi
      ro nrvarande.

 12.  Ty vi ro icke nog dristiga att rkna oss till eller jmfra oss
      med somliga som giva sig sjlva gott vitsord, men som ro utan
      frstnd, i det att de mta sig allenast efter sig sjlva och
      jmfra sig allenast med sig sjlva.
 13.  Vi fr vr del vilja icke bermma oss till vermtt, utan
      allenast efter mttet av det omrde som Gud tillmtte t oss,
      nr han bestmde att vi skulle n fram jmvl till eder.
 14.  Ty vi strcka oss icke utom vrt omrde, ssom ndde vi icke
      rtteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om
      Kristus hunnit fram jmvl till eder.
 15.  Nr vi sga detta, bermma vi oss icke till vermtt, icke av
      andras arbete.  Men vl hava vi det hoppet, att i samma mn som
      eder tro vxer till, vi inom det omrde som har tillfallit oss
      skola bland eder vinna framgng, i s verfldande mtt,
 16.  att vi ocks f frkunna evangelium i trakter som ligga bortom
      eder -- och detta utan att vi, inom ett omrde som tillhr
      andra, bermma oss i frga om det som redan dr r utrttat.
 17.  Men den som vill bermma sig, han bermme sig av Herren.
 18.  Ty icke den hller provet, som giver sig sjlv gott vitsord,
      utan den som Herren giver sdant vitsord.
*47/11 Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet
           Paulus' andra brev till korintierna, 11 Kapitlet

               Paulus beder korintierna hava frdrag med
               hans drskap, att han nmligen nu, d
                 de visade sig icke uppskatta vad han
                oegennyttigt hade gjort fr dem, mste
                framhlla att han dock i Kristi tjnst
                bde hade arbetat och lidit mer n de
               falska apostlar som hlla p att frleda
                                 dem.

  1.  Jag skulle nska att I villen hava frdrag med mig, om jag nu
      talar ngot litet efter drars stt.  Dock, I haven helt visst
      frdrag med mig.
  2.  Ty jag nitlskar fr eder ssom Gud nitlskar, och jag har
      trolovat eder med Kristus, och ingen annan, fr att kunna stlla
      fram infr honom en ren jungfru.
  3.  Men jag fruktar att ssom ormen i sin illfundighet bedrog Eva,
      s skola till ventyrs ocks edra sinnen frdrvas och dragas
      ifrn den uppriktiga troheten mot Kristus.
  4.  Om ngon kommer och predikar en annan Jesus, n den vi hava
      predikat, eller om I undfn ett annat slags ande, n den I frut
      haven undftt, eller ett annat slags evangelium, n det I frut
      haven mottagit, d frdragen I ju sdant alltfr vl.

  5.  Jag menar nu att jag icke i ngot stycke str tillbaka fr dessa
      s vermttan hga apostlar.
  6.  Om jag n r ofrfaren i talkonsten, s r jag det likvl icke i
      frga om kunskap.  Tvrtom, vi hava p allt stt, i alla
      stycken, lagt vr kunskap i dagen infr eder.

  7.  Eller var det vl en synd jag begick, nr jag fr intet
      frkunnade Guds evangelium fr eder och slunda dmjukade mig,
      p det att I skullen bliva upphjda?
  8.  Andra frsamlingar plundrade jag, i det jag, fr att kunna tjna
      eder, tog ln av dem.
  9.  Och nr jag under min vistelse hos eder led brist, lg jag nd
      ingen till last; ty den brist jag led avhjlptes av brderna,
      nr de kommo frn Macedonien.  Ja, p allt stt aktade jag mig
      fr att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta
      mig drfr.
 10.  S visst som Kristi sannfrdighet r i mig, den bermmelsen
      skall icke f tagas ifrn mig i Akajas bygder.
 11.  Varfr?  Mnne drfr att jag icke lskar eder?  Gud vet att jag
      s gr.
 12.  Och vad jag nu gr, det skall jag ock framgent gra, fr att de
      som trakta efter tillflle att bliva likstllda med oss i frga
      om bermmelse skola genom mig bervas tillfllet drtill.
 13.  Ty de mnnen ro falska apostlar, oredliga arbetare, som
      frskapa sig till Kristi apostlar.
 14.  Och detta r icke att undra p.  Satan sjlv frskapar sig ju
      till en ljusets ngel.
 15.  Det r d icke ngot mrkligt, om jmvl hans tjnare s
      frskapa sig, att de likna rttfrdighetens tjnare.  Men deras
      nde skall svara emot deras grningar.

 16.  ter sger jag: Ingen m mena att jag r en dre; men om jag
      vore det, s mn I nd hlla till godo med mig -- lt vara
      ssom med en dre -- s att ock jag fr bermma mig ngot litet.
 17.  Vad jag talar, d jag nu med sdan tillfrsikt bermmer mig, det
      talar jag icke efter Herrens sinne, utan efter drars stt.
 18.  D s mnga bermma sig p kttsligt vis, vill ock jag bermma
      mig;
 19.  I haven ju grna frdrag med drar, I som sjlva ren s kloka.
 20.  I frdragen ju, om man trlbinder eder, om man utsuger eder, om
      man fngar eder, om man frhver sig ver eder, om man slr eder
      i ansiktet.
 21.  Till vr skam mste jag tillst att vi fr vr del hava varit
      fr svaga till sdant.  Men eljest, vadhelst andra kunna gra
      sig stora med, det kan ocks jag gra mig stor med -- om jag nu
      fr tala efter drars stt.
 22.  ro de hebrer, s r jag det ock.  ro de israeliter, s r jag
      det ock.  ro de Abrahams sd, s r jag det ock.
 23.  ro de Kristi tjnare, s r jag det nnu mer -- om jag nu fr
      tala ssom vore jag en dre.  Jag har haft mer arbete, oftare
      varit i fngelse, ftt hugg och slag till verfld, varit i
      ddsnd mnga gnger.
 24.  Av judarna har jag fem gnger ftt fyrtio slag, p ett nr.
 25.  Tre gnger har jag blivit piskad med spn, en gng har jag
      blivit stenad, tre gnger har jag lidit skeppsbrott, ett helt
      dygn har jag drivit omkring p djupa havet.
 26.  Jag har ofta mst vara ute p resor; jag har utsttt faror p
      floder, faror bland rvare, faror genom landsmn, faror genom
      hedningar, faror i stder, faror i knar, faror p havet, faror
      bland falska brder --
 27.  allt under arbete och mda, under mngfaldiga vakor, under
      hunger och trst, under svlt titt och ofta, under kld och
      nakenhet.
 28.  Och till allt annat kommer det, att jag var dag r verlupen, d
      jag mste hava omsorg om alla frsamlingarna.
 29.  Vem r svag, utan att ocks jag bliver svag?  Vem kommer p
      fall, utan att jag bliver upptnd?  --
 30.  Om jag nu mste bermma mig, s vill jag bermma mig av min
      svaghet.
 31.  Herren Jesu Gud och Fader, han som r hgtlovad i evighet, vet
      att jag icke ljuger.

 32.  I Damaskus lt konung Aretas' stthllare stta ut vakt vid
      damaskenernas stad fr att gripa mig;
 33.  och jag mste i en korg slppas ned genom en ppning p muren
      och kom s undan hans hnder.
*47/12 Paulus' andra brev till korintierna, 12 Kapitlet
           Paulus' andra brev till korintierna, 12 Kapitlet

               Paulus omnmner sina himmelska syner och
              tillika sin svaghet, vilken genom Guds nd
              har blivit hans starkhet.  Mot korintierna
                har varken han sjlv eller ngon av de
               mn han har snt till dem frbrutit sig.

  1.  Jag mste ytterligare bermma mig.  Vl r sdant icke eljest
      nyttigt, men jag kommer nu till syner och uppenbarelser, som
      hava beskrts mig av Herren.
  2.  Jag vet om en man som r i Kristus, att han fr fjorton r sedan
      blev uppryckt nda till tredje himmelen; huruvida det nu var i
      kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
      jag icke, Gud allena vet det.
  3.  Ja, jag vet om denne man, att han -- huruvida det nu var i
      kroppslig mtto, eller om han var skild frn sin kropp, det vet
      jag icke, Gud allena vet det --
  4.  jag vet om honom, att han blev uppryckt till paradiset och fick
      hra outsgliga ord, sdana som det icke r lovligt fr en
      mnniska att uttala.
  5.  I frga om den mannen vill jag bermma mig, men i frga om mig
      sjlv vill jag icke bermma mig, om icke av min svaghet.
  6.  Visserligen skulle jag icke vara en dre, om jag ville bermma
      mig sjlv, ty det vore sanning som jag d skulle tala; men
      likvl avhller jag mig drifrn, fr att ingen skall hava hgre
      tankar om mig n skligt r, efter vad han ser hos mig eller hr
      av mig.
  7.  Och fr att jag icke skall frhva mig p grund av mina
      vermttan hga uppenbarelser, har jag ftt en trntagg i mitt
      ktt, en Satans ngel, som skall sl mig i ansiktet, fr att jag
      icke skall frhva mig.
  8.  Att denne mtte vika ifrn mig, drom har jag tre gnger bett
      till Herren.
  9.  Men Herren har sagt till mig; Min nd r dig nog, ty kraften
      fullkomnas i svaghet.  Drfr vill jag hellre med gldje
      bermma mig av min svaghet, p det att Kristi kraft m komma och
      vila ver mig.
 10.  Ja, drfr finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nd, i
      frfljelse, i ngest fr Kristi skull; ty nr jag r svag, d
      r jag stark.

 11.  S har jag nu gjort mig till en dre; I haven sjlva ndgat mig
      drtill.  Jag hade ju bort f gott vitsord av eder; ty om jag n
      r ett intet, s har jag dock icke i ngot stycke sttt tillbaka
      fr dessa s vermttan hga apostlar.
 12.  De grningar som ro en apostels knnemrken hava ock med all
      uthllighet blivit gjorda bland eder, genom tecken och under och
      kraftgrningar.
 13.  Och haven I vl i ngot stycke blivit tillbakasatta fr de andra
      frsamlingarna?  Dock, kanhnda i det stycket, att jag fr min
      del icke har legat eder till last?  Den ofrrtten mn I d
      frlta mig.

 14.  Se, det r nu tredje gngen som jag str redo att komma till
      eder.  Och jag skall icke ligga eder till last, ty icke edert
      sker jag, utan eder sjlva.  Och barnen ro ju icke pliktiga
      att spara t frldrarna, utan frldrarna t barnen.
 15.  Och fr min del vill jag grna fr edra sjlar bde offra vad
      jag ger och lta mig sjlv offras hel och hllen.  Om jag nu s
      hgt lskar eder, skall jag vl drfr bliva mindre lskad?

 16.  Dock, det kunde ju vara s, att jag visserligen icke sjlv hade
      betungat eder, men att jag p en listig omvg hade fngat eder,
      jag som r s illfundig.
 17.  Har jag d verkligen, genom ngon av dem som jag har snt till
      eder, berett mig ngon ortt vinning av eder?
 18.  Sant r att jag bad Titus fara och snde med honom den andre
      brodern.  Men icke har vl Titus berett mig ngon ortt vinning
      av eder?  Hava vi icke bda vandrat i en och samme Ande?  Hava
      vi icke bda gtt i samma fotspr?

 19.  Nu torden I redan lnge hava menat att det r infr eder som vi
      frsvara oss.  Nej, det r infr Gud, i Kristus, som vi tala,
      men visserligen alltsammans fr att uppbygga eder, I lskade.
 20.  Ty jag fruktar att jag vid min ankomst till ventyrs icke skall
      finna eder sdana som jag skulle nska, och att jag sjlv d av
      eder skall befinnas vara sdan som I icke skullen nska.  Jag
      fruktar att till ventyrs kiv, avund, vrede, genstridighet,
      frtal, skvaller, uppblsthet och oordning rda bland eder.
 21.  Ja, jag fruktar att min Gud skall lta mig vid min ankomst ter
      bliva frdmjukad genom eder, och att jag skall f srja ver
      mnga av dem som frut hava syndat, och som nnu icke hava knt
      nger ver den orenhet och otukt och lsaktighet som de hava
      vat.
*47/13 Paulus' andra brev till korintierna, 13 Kapitlet
           Paulus' andra brev till korintierna, 13 Kapitlet

               Paulus frbereder korintierna p att han
                vid sin ankomst vill hlla rannsakning
               med dem och frmanar dem att redan frut
                  hlla rannsakning med sig sjlva.
               Avslutande frmaningar.  Sluthlsning och
                             slutnskan.

  1.  Det r nu tredje gngen som jag skall komma till eder; efter
      tv eller tre vittnens utsago skall var sak avgras.
  2.  Till dem som frut hava syndat och till alla de andra har jag
      redan i frvg sagt, och jag sger nu ter i frvg -- nu d jag
      r borta ifrn eder, likasom frut d jag fr andra gngen var
      hos eder -- att jag icke skall visa ngon skonsamhet, nr jag
      kommer igen.
  3.  I viljen ju hava ett bevis fr att det r Kristus som talar i
      mig, han som icke r svag mot eder, utan r stark bland eder.
  4.  Ty om han n blev korsfst i fljd av svaghet, s lever han dock
      av Guds kraft.  Ocks vi ro ju svaga i honom, men av Guds kraft
      skola vi leva med honom och bevisa det p eder.

  5.  Rannsaken eder sjlva, huruvida I ren i tron, ja, prven eder
      sjlva.  Eller knnen I icke med eder sjlva att Jesus Kristus
      r i eder?  Varom icke, s hllen I ej provet.
  6.  Att vi fr vr del icke ro av dem som ej hlla provet, det
      hoppas jag att I skolen f lra knna.
  7.  Men vi bedja till Gud att I icke mn gra ngot ont, detta icke
      fr att vi  vr sida skola synas hlla provet, utan fr att I
      sjlva verkligen skolen gra vad gott r.  Sedan m vi  vr
      sida grna anses icke hlla provet.
  8.  Ty icke mot sanningen, utan allenast fr sanningen frm vi
      ngot.
  9.  Och vi gldja oss, nr vi ro svaga, men I ren starka.  Just
      detta bedja vi ocks om, att I mn alltmer fullkomnas.
 10.  Och medan jag nnu r borta ifrn eder, skriver jag detta, fr
      att jag icke, nr jag r hos eder, skall ndgas upptrda med
      strnghet, i kraft av den myndighet som Herren har givit mig,
      till att uppbygga och icke till att nedbryta.

 11.  Fr vrigt, mina brder, varen glada, lten fullkomna eder,
      lten frmana eder, varen ens till sinnes, hllen frid; d skall
      krlekens och fridens Gud vara med eder.

 12.  Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla de heliga hlsa eder.

 13.  Herrens, Jesu Kristi, nd och Guds krlek och den helige Andes
      delaktighet vare med eder alla.
