@c -*- 1917 -*-
*46/ Paulus' frsta brev till korintierna
*46/01 Paulus' frsta brev till korintierna, 1 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 1 Kapitlet

                  Paulus hlsar de kristna i Korint,
                tackar Gud fr den nd som har blivit
                  dem given, frmanar till enighet,
                framhller huru talet om korset vl r
               fr mnga mnniskor en drskap, men fr
                de kallade en Guds kraft, och huru Gud
                har utvalt just dem som i vrlden ro
                             ringaktade.

  1.  Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, s ock
      brodern Sostenes,
  2.  hlsar den Guds frsamling som finnes i Korint, de i Kristus
      Jesus helgade, dem som ro kallade och heliga, jmte alla andra
      som kalla vr Herres, Jesu Kristi, namn, p alla orter dr de
      eller vi bo.
  3.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr Fader, och Herren
      Jesus Kristus.

  4.  Jag tackar Gud alltid fr eder skull, fr den Guds nd som har
      blivit eder given i Kristus Jesus,
  5.  att I haven i honom blivit rikligen begvade i alla stycken, i
      frga om allt vad tal och kunskap heter.
  6.  S har ju ock vittnesbrdet om Kristus blivit befst hos eder,
  7.  s att I icke stn tillbaka i frga om ngon ndegva, medan I
      vnten p vr Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
  8.  Han skall ock gra eder stndaktiga intill nden, s att I ren
      ostraffliga p vr Herres, Jesu Kristi, dag.
  9.  Gud r trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till
      gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vr Herre.

 10.  Men jag frmanar eder, mina brder, vid vr Herres, Jesu Kristi,
      namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke lta
      sndringar finnas bland eder, utan hlla fast tillhopa i samma
      sinnelag och samma tnkestt.
 11.  Det har nmligen av Kloes husfolk blivit mig berttat om eder,
      mina brder, att tvister hava uppsttt bland eder.
 12.  Hrmed menar jag att bland eder den ene sger: Jag hller mig
      till Paulus, den andre: Jag hller mig till Apollos, en
      annan: Jag hller mig till Cefas, ter en annan: Jag hller
      mig till Kristus.  --
 13.  r d Kristus delad?  Icke blev vl Paulus korsfst fr eder?
      Och icke bleven I vl dpta i Paulus' namn?
 14.  Jag tackar Gud fr att jag icke har dpt ngon bland eder utom
      Krispus och Gajus,
 15.  s att ingen kan sga att I haven blivit dpta i mitt namn.
 16.  Dock, jag har dpt ocks Stefanas' husfolk; om jag eljest har
      dpt ngon vet jag icke.

 17.  Ty Kristus har icke snt mig till att dpa, utan till att
      frkunna evangelium, och detta icke med en visdom som bestr i
      ord, fr att Kristi kors icke skall bervas sin kraft.
 18.  Ty talet om korset r visserligen en drskap fr dem som g
      frlorade, men fr oss som bliva frlsta r det en Guds kraft.
 19.  Det r ju skrivet:
        Jag skall gra de visas vishet om intet,
        och de frstndigas frstnd skall jag sl ned.

 20.  Ja, var ro de visa?  Var ro de skriftlrda?  Var ro denna
      tidslders klyftiga mn?  Har icke Gud gjort denna vrldens
      visdom till drskap?
 21.  Jo, eftersom vrlden icke genom sin visdom lrde knna Gud i
      hans visdom, behagade det Gud att genom den drskap han lt
      predikas frlsa dem som tro.
 22.  Ty judarna begra tecken, och grekerna stunda visdom,
 23.  vi ter predika en korsfst Kristus, en som fr judarna r en
      sttesten och fr hedningarna en drskap,
 24.  men som fr de kallade, vare sig judar eller greker, r en
      Kristus som r Guds kraft och Guds visdom.
 25.  Ty Guds drskap r visare n mnniskor, och Guds svaghet r
      starkare n mnniskor.

 26.  Ty betnken, mina brder, huru det var vid eder kallelse: icke
      mnga som voro visa efter kttet blevo kallade, icke mnga
      mktiga, icke mnga av frnmlig slkt.
 27.  Men det som fr vrlden var draktigt, det utvalde Gud, fr att
      han skulle lta de visa komma p skam.
 28.  Och det som i vrlden var svagt, det utvalde Gud, fr att han
      skulle lta det starka komma p skam.  Och det som i vrlden var
      ringa och fraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var
      -- fr att han skulle gra det till intet, som ngonting var.
 29.  Ty han ville icke att ngot ktt skulle kunna bermma sig infr
      Gud.
 30.  Men hans verk r det, att I ren i Kristus Jesus, som fr oss
      har blivit till visdom frn Gud, till rttfrdighet och helgelse
      och till frlossning,
 31.  fr att s skall ske, som det r skrivet: Den som vill bermma
      sig, han bermme sig av Herren.
*46/02 Paulus' frsta brev till korintierna, 2 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 2 Kapitlet

                Paulus har icke kommit till korintierna
                  med mnsklig visdoms hga ord.  En
                djupare visdom finnes, vilken Gud har
                beskrt t dem som lska honom.  Denna
               visdom mottages icke av den mnniska som
                          saknar Guds Ande.

  1.  Nr jag kom till eder, mina brder, var det ocks icke med hga
      ord eller hg visdom som jag kom och frambar fr eder Guds
      vittnesbrd.
  2.  Ty jag hade beslutit mig fr, att medan jag var bland eder icke
      veta om ngot annat n Jesus Kristus, och honom ssom korsfst.
  3.  Och jag upptrdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken
      bvan.
  4.  Och mitt tal och min predikan framstlldes icke med vertalande
      visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
  5.  ty eder tro skulle icke vara grundad p mnniskors visdom, utan
      p Guds kraft.

  6.  Visdom tala vi dock bland dem som ro fullmogna, men en visdom
      som icke tillhr denna tidslder eller denna tidslders mktige,
      vilkas makt bliver till intet.
  7.  Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den frdolda, om vilken Gud,
      redan fre tidsldrarnas begynnelse, har bestmt att den skall
      bliva oss till hrlighet,
  8.  och som ingen av denna tidslders mktige har knt; ty om de
      hade knt den, s hade de icke korsfst hrlighetens Herre.
  9.  Vi tala -- ssom det heter i skriften -- vad intet ga har sett
      och intet ra har hrt, och vad ingen mnniskas hjrta har
      kunnat tnka, vad Gud har berett t dem som lska honom.
 10.  Ty fr oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande.  Anden
      utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
 11.  Ty vilken mnniska vet vad som r i en mnniska, utom den
      mnniskans egen ande?  Likas knner ingen vad som r i Gud, utom
      Guds Ande.
 12.  Men vi hava icke ftt vrldens ande, utan den Ande som r av
      Gud, fr att vi skola veta vad som har blivit oss sknkt av Gud.

 13.  Om detta tala vi ock, icke med sdana ord som mnsklig visdom
      lr oss, utan med sdana ord som Anden lr oss; vi hava ju att
      tyda andliga ting fr andliga mnniskor.
 14.  Men en sjlisk[1] mnniska tager icke emot vad som hr Guds
      Ande till.  Det r henne en drskap, och hon kan icke frst det,
      ty det mste utgrundas p ett andligt stt.
 15.  Den andliga mnniskan ter kan utgrunda allt, men sjlv kan
      hon icke utgrundas av ngon.
 16.  Ty
        vem har lrt knna Herrens sinne,
        s att han skulle kunna undervisa honom?
      Men vi hava Kristi sinne.

[1]  Se Sjlisk i Ordfrkl.
*46/03 Paulus' frsta brev till korintierna, 3 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 3 Kapitlet

               Huru en kristen frsamling br betrakta
               sina lrare.  Vikten av att bygga rtt p
               den sanna grunden, Kristus, och icke p
                egen visdom eller p mnskliga lrare.

  1.  Och jag kunde icke tala till eder, mina brder, ssom till
      andliga mnniskor, utan mste tala ssom till mnniskor av
      kttslig natur, ssom till dem som nnu ro barn i Kristus.
  2.  Mjlk gav jag eder att dricka; fast fda gav jag eder icke, ty
      det frdrogen I d nnu icke.  Ja, icke ens nu frdragen I det,
  3.  eftersom I nnu haven ett kttsligt sinne.  Ty om avund och kiv
      finnes bland eder, haven I icke d ett kttsligt sinne, och
      vandren I icke d p vanligt mnniskostt?
  4.  Nr den ene sger: Jag hller mig till Paulus och den andre:
      Jag hller mig till Apollos, ren I icke d lika hopen av
      mnniskor?

  5.  Vad r d Apollos?  Vad r Paulus?  Allenast tjnare, genom vilka
      I haven kommit till tro; och de ro det i mn av vad Herren har
      beskrt t var och en av dem.
  6.  Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav vxten.
  7.  Allts kommer det icke an p den som planterar, ej heller p den
      som vattnar, utan p Gud, som giver vxten.
  8.  Den som planterar och den som vattnar -- den ene r ssom den
      andre, dock s, att var och en skall f sin srskilda ln efter
      sitt srskilda arbete.
  9.  Ty vi ro Guds medarbetare; I ren ett Guds kerflt, en Guds
      byggnad.

 10.  Efter den Guds nd som blev mig given lade jag grunden ssom en
      frfaren byggmstare, och en annan bygger nu vidare drp.  Men
      var och en m se till, huru han bygger drp.
 11.  Ty en annan grund kan ingen lgga, n den som r lagd, nmligen
      Jesus Kristus;
 12.  men om ngon bygger p den grunden med guld, silver och dyrbara
      stenar eller med tr, h och str,
 13.  s skall det en gng visa sig huru det r med vars och ens
      verk.  Den dagen[1] skall gra det kunnigt; ty den skall
      uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk r, det skall
      elden prva.
 14.  Om det byggnadsverk, som ngon har uppfrt p den grunden,
      bliver bestndande, s skall han undf ln;
 15.  men om hans verk brnnes upp, s skall han g miste om lnen.
      Sjlv skall han dock bliva frlst, men ssom igenom eld.

 16.  Veten I icke att I ren ett Guds tempel och att Guds Ande bor i
      eder?
 17.  Om nu ngon frdrvar Guds tempel, s skall Gud frdrva honom;
      ty Guds tempel r heligt, och det templet ren I.

 18.  Ingen bedrage sig sjlv.  Om ngon bland eder menar sig vara
      vis genom denna tidslders visdom, s blive han en dre, fr att
      han skall kunna bliva vis.
 19.  Ty denna vrldens visdom r drskap infr Gud.  Det r ju
      skrivet:
        Han fngar de visa i deras klokskap;
 20.  s ock:
        Herren knner
        de visas tankar,
        han vet att de ro ffngliga.

 21.  S bermme sig d ingen av mnniskor.  Allt hr ju eder till;
 22.  det m vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela vrlden,
      det m vara liv eller dd, vad som nu r, eller vad som skall
      komma, alltsammans hr eder till.
 23.  Men I hren Kristus till, och Kristus hr Gud till.

[1]  Se Dagen i Ordfrkl.
*46/04 Paulus' frsta brev till korintierna, 4 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 4 Kapitlet

                Paulus str ssom Kristi tjnare icke
                under mnniskors dom, utan under Guds.
                 Korintierna m taga sig till vara fr
               partisinne och hgmod; de m besinna att
                apostlarna sjlva fr evangelii skull
                  mste leva i ringhet, utsatta fr
                           vrldens frakt.

  1.  Ssom Kristi tjnare och ssom frvaltare av Guds hemligheter,
      s m man anse oss.
  2.  Vad man nu drutver sker hos frvaltare r att en sdan m
      befinnas vara trogen.
  3.  Fr mig betyder det likvl fga att I -- eller verhuvud ngon
      mnsklig domstol -- stten eder till doms ver mig.  Ja, jag
      vill icke ens stta mig till doms ver mig sjlv.
  4.  Ty vl vet jag intet med mig, men drigenom r jag icke
      rttfrdigad; det r Herren som sitter till doms ver mig.
  5.  Dmen drfr icke frrn tid r, icke frrn Herren kommer, han
      som skall draga fram i ljuset vad som r frdolt i mrker och
      uppenbara alla hjrtans rdslag.  Och d skall var och en undf
      av Gud den bermmelse som honom tillkommer.

  6.  Detta, mina brder, har jag nu fr eder skull s framstllt, som
      gllde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i frga om
      oss lra eder detta: Icke utver vad skrivet r.  Jag vill icke
      att I skolen st emot varandra, uppblsta var och en ver sin
      lrare.
  7.  Vem sger d att du har ngot fretrde?  Och vad ger du, som du
      icke har ftt dig givet?  Men har du nu ftt dig givet vad du
      har, huru kan du d bermma dig, ssom om du icke hade ftt det
      dig givet?

  8.  I ren kantnka redan mtta, I haven redan blivit rika; oss
      frutan haven I blivit sannskyldiga konungar!  Ja, jag skulle
      nska att I verkligen haden blivit konungar, s att vi kunde f
      bliva edra medkonungar.
  9.  Mig tyckes nmligen att Gud har stllt oss apostlar hr ssom de
      ringaste bland alla, ssom livdmda mn; ett skdespel hava vi
      ju blivit fr vrlden, fr bde nglar och mnniskor.
 10.  Vi ro drar fr Kristi skull, men I ren kloka i Kristus; vi
      ro svaga, men I ren starka; I ren rade, men vi ro
      fraktade.
 11.  nnu i denna stund lida vi bde hunger och trst, vi mste g
      nakna, vi f uppbra hugg och slag, vi hava intet stadigt
      hemvist,
 12.  vi mste mda oss och arbeta med vra hnder.  Vi bliva smdade
      och vlsigna likvl; vi lida frfljelse och hrda dock ut;
 13.  man talar illa om oss, men vi tala goda ord.  Vi hava blivit
      ssom vrldens avskum, ssom var mans avskrap, och vi ro s
      nnu alltjmt.

 14.  Detta skriver jag, icke fr att komma eder att blygas, utan
      ssom en frmaning till mina lskade barn.
 15.  Ty om I n haden tio tusen uppfostrare i Kristus, s haven I
      dock icke mnga fder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom
      evangelium fdde eder till liv.
 16.  Drfr frmanar jag eder: Bliven mina efterfljare.

 17.  Just fr denna saks skull snder jag nu till eder Timoteus, min
      lskade och trogne son i Herren; han skall pminna eder om huru
      jag gr till vga i Kristus, i enlighet med den lra jag
      frkunnar allestdes, i alla frsamlingar.
 18.  Nu r det vl s, att somliga hava blivit uppblsta, under
      frmenande att jag icke skulle komma till eder.
 19.  Men om Herren s vill, skall jag snart komma till eder; och d
      skall jag lra knna, icke dessa uppblsta mnniskors ord, utan
      deras kraft.
 20.  Ty Guds rike bestr icke i ord, utan i kraft.
 21.  Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller
      i krlek och saktmods ande?
*46/05 Paulus' frsta brev till korintierna, 5 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 5 Kapitlet

                Svr otuktssynd sges frekomma bland
                   korintierna.  Paulus angiver huru
                 frsamlingen br frfara mot dem som
               gra sig skyldiga till sdan synd eller
                       till andra svra synder.

  1.  Det frljudes svl att verhuvud otukt bedrives bland eder, som
      ock att sdan otukt frekommer, som man icke ens finner bland
      hedningarna, nmligen att en son har sin faders hustru.
  2.  Och nd ren I uppblsta och haven icke fastmer blivit
      uppfyllda av sdan sorg, att I haven drivit ut ur eder krets den
      som har gjort detta.
  3.  Jag, som vl till kroppen r frnvarande, men till anden
      nrvarande, har fr min del redan, ssom vore jag nrvarande,
      fllt domen ver den som har frvat en sdan ogrning:
  4.  i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande,
      med vr Herre Jesu kraft,
  5.  och verlmna den mannen t Satan till kttets frdrv, fr att
      anden skall bliva frlst p Herren Jesu dag.

  6.  Det r icke vl bestllt med eder bermmelse.  Veten I icke att
      litet surdeg syrar hela degen?
  7.  Rensen bort den gamla surdegen, s att I bliven en ny deg.  I
      ren ju osyrade; ty vi hava ock ett pskalamm, som r slaktat,
      nmligen Kristus.
  8.  Ltom oss drfr hlla hgtid, icke med gammal surdeg, icke med
      elakhetens och ondskans surdeg, utan med renhetens och
      sanningens osyrade brd.

  9.  Jag skrev till eder i mitt brev att I icke skullen hava ngot
      umgnge med otuktiga mnniskor --
 10.  detta icke sagt i allmnhet, om alla denna vrldens otuktiga
      mnniskor eller om giriga och roffare eller om avgudadyrkare;
      annars msten I ju rymma ur vrlden.
 11.  Nej, d jag skrev s till eder, menade jag, att om ngon som
      kallades broder vore en otuktig mnniska eller en girig eller en
      avgudadyrkare eller en smdare eller en drinkare eller en
      roffare, s skullen I icke hava ngot umgnge med en sdan eller
      ta tillsammans med honom.
 12.  Ty icke tillkommer det vl mig att dma dem som ro utanfr?
      Dem som ro innanfr haven I ju att dma;
 13.  dem som ro utanfr skall Gud dma.  I skolen driva ut ifrn
      eder den som r ond.
*46/06 Paulus' frsta brev till korintierna, 6 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 6 Kapitlet

                Korintierna bra icke g till rtta med
                 varandra, allra minst infr hednisk
                   domstol.  Otukt tillhr icke den
               kristliga friheten, utan r en synd mot
                Gud, ty mnniskans kropp r Guds Andes
                               tempel.

  1.  Huru kan ngon av eder taga sig fr, att nr han har sak med en
      annan, g till rtta icke infr de heliga, utan infr de
      orttfrdiga?
  2.  Veten I d icke att de heliga skola dma vrlden?  Men om nu I
      skolen sitta till doms ver vrlden, ren I d icke goda nog att
      dma i helt ringa ml?
  3.  I veten ju att vi skola dma nglar; huru mycket mer bra vi
      icke d kunna dma i timliga ting?
  4.  Och likvl, nr I nu haven fre ngot ml som gller sdana
      ting, stten I till domare just dem som ro ringa aktade i
      frsamlingen!
  5.  Eder till blygd sger jag detta.  r det d s omjligt att bland
      eder finna ngon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina
      brder?
  6.  Mste i stllet den ene brodern g till rtta med den andre, och
      det infr de otrogna?

  7.  verhuvud r redan det en brist hos eder, att I gn till rtta
      med varandra.  Varfr liden I icke hellre ortt?  Varfr lten I
      icke hellre andra gra eder skada?
  8.  I stllet gren I nu sjlva ortt och skada, och detta mot
      brder.

  9.  Veten I d icke att de orttfrdiga icke skola f Guds rike till
      arvedel?  Faren icke vilse.  Varken otuktiga mnniskor eller
      avgudadyrkare eller ktenskapsbrytare, varken de som lta bruka
      sig till synd mot naturen eller de som sjlva va sdan synd,
 10.  varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smdare eller
      roffare skola f Guds rike till arvedel.
 11.  Sdana voro ock somliga bland eder, men I haven ltit tv eder
      rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rttfrdiggjorda i
      Herrens, Jesu Kristi, namn och i vr Guds Ande.

 12.  Allt r mig lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
      mig lovligt; ja, men jag br icke lta ngot f makt ver mig.
 13.  Maten r fr buken och buken fr maten, men bdadera skall Gud
      gra till intet.  Dremot r kroppen icke fr otukt, utan fr
      Herren, och Herren fr kroppen;
 14.  och Gud, som har uppvckt Herren, skall ock genom sin kraft
      uppvcka oss.
 15.  Veten I icke att edra kroppar ro Kristi lemmar?  Skall jag nu
      taga Kristi lemmar och gra dem till en skkas lemmar?  Bort det!
 16.  Veten I d icke att den som hller sig till en skka, han bliver
      en kropp med henne?  Det heter ju: De tu skola varda ett ktt.
 17.  Men den som hller sig till Herren, han r en ande med honom.

 18.  Flyn otukten.  All annan synd som en mnniska kan beg r utom
      kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar p sin egen
      kropp.
 19.  Veten I d icke att eder kropp r ett tempel t den helige Ande,
      som bor i eder, och som I haven undftt av Gud, och att I icke
      ren edra egna?
 20.  I ren ju kpta, och betalning r given.  S frhrligen d Gud i
      eder kropp.
*46/07 Paulus' frsta brev till korintierna, 7 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 7 Kapitlet

                 Rd och freskrifter fr korintierna
               angende ktenskap och ogift stnd m. m.

  1.  Vad nu angr det I haven skrivit om, s svarar jag detta:

      En man gr visserligen vl i att icke komma vid ngon kvinna;
  2.  men fr att undg otuktssynder m var man hava sin egen hustru,
      och var kvinna sin egen man.
  3.  Mannen give sin hustru vad han r henne pliktig, sammalunda ock
      hustrun sin man.
  4.  Hustrun rder icke sjlv ver sin kropp, utan mannen; sammalunda
      rder ej heller mannen ver sin kropp, utan hustrun.
  5.  Dragen eder icke undan frn varandra, om icke mjligen, med
      bdas samtycke, till en tid, fr att I skolen hava ledighet till
      bnen.  Kommen sedan ter tillsammans, s att Satan icke frestar
      eder, d I nu icke kunnen leva terhllsamt.
  6.  Detta sger jag likvl ssom en tillstdjelse, icke ssom en
      befallning.
  7.  Jag skulle dock vilja att alla mnniskor vore ssom jag.  Men var
      och en har ftt sin srskilda ndegva frn Gud, den ene s, den
      andre s.

  8.  Till de ogifta ter och till nkorna sger jag att de gra vl,
      om de frbliva i samma stllning som jag.
  9.  Men kunna de icke leva terhllsamt, s m de gifta sig; ty det
      r bttre att gifta sig n att vara upptnd av begr.

 10.  Men dem som ro gifta bjuder jag -- dock icke jag, utan Herren;
      En hustru m icke skilja sig frn sin man
 11.  (om hon likvl skulle skilja sig, s frblive hon ogift eller
      frlike sig ter med mannen), ej heller m en man frskjuta sin
      hustru.

 12.  Till de andra ter sger jag sjlv, icke Herren: Om ngon som
      hr till brderna har en hustru som icke r troende, och denna
      r villig att leva tillsammans med honom, s m han icke
      frskjuta henne.
 13.  Likas, om en hustru har en man som icke r troende, och denne
      r villig att leva tillsammans med henne, s m hon icke
      frskjuta mannen.
 14.  Ty den icke troende mannen r helgad i och genom sin hustru, och
      den icke troende hustrun r helgad i och genom sin man, d han
      r en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu ro de
      heliga.  --
 15.  Om dremot den icke troende vill skiljas, s m han f
      skiljas.  En broder eller syster r i sdana fall intet tvng
      underkastad, och Gud har kallat oss till att leva i frid.
 16.  Ty huru kan du veta, du hustru, om du skall frlsa din man?
      Eller du man, huru vet du om du skall frlsa din hustru?
 17.  M allenast var och en vandra den vg fram, som Herren har
      bestmt t honom, var och en i den stllning vari Gud har kallat
      honom.  Den ordningen stadgar jag fr alla frsamlingar.
 18.  Har ngon blivit kallad ssom omskuren, s gre han sig icke
      ter lik de oomskurna; har ngon blivit kallad ssom oomskuren,
      s lte han icke omskra sig.
 19.  Det kommer icke an p om ngon r omskuren eller oomskuren; allt
      beror p huruvida han hller Guds bud.
 20.  Var och en frblive i den kallelse vari han var, nr han blev
      kallad.
 21.  Har du blivit kallad ssom trl, s lt detta icke g dig till
      sinnes; dock, om du kan bliva fri, s begagna dig hellre
      drav[1].
 22.  Ty den trl som har blivit kallad till att vara i Herren, han r
      en Herrens frigivne; sammalunda r ock den frie, som har blivit
      kallad, en Kristi livegne.
 23.  I ren kpta, och betalningen r given; bliven icke mnniskors
      trlar.
 24.  Ja, mina brder, var och en frblive infr Gud i den stllning
      vari han har blivit kallad.

 25.  Vad vidare angr dem som ro jungfrur, s har jag icke att
      beropa ngon befallning av Herren, utan giver allenast ett rd,
      ssom en som genom Herrens barmhrtighet har blivit frtroende
      vrd.
 26.  Jag menar allts, med tanke p den nd som str fr drren, att
      den mnniska gr vl, som frbliver ssom hon r.
 27.  r du bunden vid hustru, s sk icke att bliva ls.  r du utan
      hustru, s sk icke att f hustru.
 28.  Om du likvl skulle gifta dig, s syndar du icke drmed; ej
      heller syndar en jungfru, om hon gifter sig.  Dock komma de som
      s gra att draga ver sig lekamliga vedermdor; och jag skulle
      grna vilja skona eder.

 29.  Men det sger jag, mina brder: Tiden r kort; drfr m
      hrefter de som hava hustrur vara ssom hade de inga,
 30.  och de som grta ssom grte de icke, och de som gldja sig
      ssom gladde de sig icke, och de som kpa ngot ssom finge de
      icke behlla det,
 31.  och de som bruka denna vrlden ssom gjorde de icke ngot bruk
      av den.  Ty den nuvarande vrldsordningen gr mot sitt slut;
 32.  och jag skulle grna vilja att I voren fria ifrn omsorger.  Den
      man som icke r gift gnar nmligen sin omsorg t vad som hr
      Herren till, huru han skall behaga Herren;
 33.  men den gifte mannen gnar sin omsorg t vad som hr vrlden
      till, huru han skall behaga sin hustru,
 34.  och s r hans hjrta delat.  Likas gnar den kvinna, som icke
      lngre r gift eller som r jungfru, sin omsorg t vad som hr
      Herren till, att hon m vara helig till bde kropp och ande; men
      den gifta kvinnan gnar sin omsorg t vad som hr vrlden till,
      huru hon skall behaga sin man.
 35.  Detta sger jag till eder egen nytta, och icke fr att lgga
      ngot band p eder, utan fr att I skolen fra en hvisk vandel
      och stadigt frbliva vid Herren.

 36.  Men om ngon menar sig handla otillbrligt mot sin ogifta dotter
      drmed att hon fr bliva verrig, d m han gra ssom han
      vill, om det nu mste s vara; han begr drmed ingen synd.  M
      hon f gifta sig.
 37.  Om dremot ngon r fast i sitt sinne och icke bindes av ngot
      ndtvng, utan kan flja sin egen vilja, och s i sitt sinne r
      besluten att lta sin ogifta dotter frbliva ssom hon r, d
      gr denne vl.
 38.  Allts: den som gifter bort sin dotter, han gr vl; och den som
      icke gifter bort henne, han gr nnu bttre.

 39.  En hustru r bunden s lnge hennes man lever; men nr hennes
      man r avsomnad, str det henne fritt att gifta sig med vem hon
      vill, blott det sker i Herren.
 40.  Men lyckligare r hon, om hon frbliver ssom hon r.  S r min
      mening, och jag tror att ocks jag har Guds Ande.

[1]  Eller: Har du blivit kallad ssom trl, s lt detta icke g dig
     till sinnes; om du n kunde bliva fri, s behll hellre din
     stllning.
*46/08 Paulus' frsta brev till korintierna, 8 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 8 Kapitlet

                     Kristlig frihet och kristlig
                krleksplikt i frga om frtrande av
               kttet frn djur som hava blivit offrade
                            t avgudarna.

  1.  Vad ter angr ktt frn avgudaoffer, s knna vi nog det talet:
      Alla hava vi 'kunskap'[1].  Kunskapen uppblser, men
      krleken uppbygger.
  2.  Om ngon menar sig hava ftt ngon kunskap, s har han nnu
      icke ftt kunskap p sdant stt som han borde hava.
  3.  Men den som lskar Gud, han r knd av honom.

  4.  Vad allts angr tandet av ktt frn avgudaoffer, s sger jag
      detta:

      Vi veta visserligen att ingen avgud finnes till i vrlden, och
      att det icke finnes mer n en enda Gud.
  5.  Ty om ock ngra s kallade gudar skulle finnas, vare sig i
      himmelen eller p jorden -- och det finnes ju mnga gudar och
      mnga herrar --
  6.  s finnes dock fr oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken
      allt r, och till vilken vi sjlva ro, och en enda Herre: Jesus
      Kristus, genom vilken allt r, och genom vilken vi sjlva ro.

  7.  Dock, icke alla hava denna kunskap, utan somliga, som ro vana
      att nnu alltjmt tnka p avguden, ta kttet ssom
      avgudaoffersktt.  Och eftersom deras samvete r svagt, bliver
      det hrigenom beflckat.
  8.  Men maten skall icke avgra vr stllning till Gud.  Avhlla vi
      oss frn att ta, s bliva vi icke drigenom smre; ta vi, s
      bliva vi icke drigenom bttre.

  9.  Sen likvl till, att denna eder frihet icke till ventyrs bliver
      en sttesten fr de svaga.
 10.  Ty om ngon fr se dig, som har undftt kunskap, ligga till
      bords i ett avgudahus, skall d icke hans samvete, om han r
      svag, drav bliva uppbyggt p det stt att han ter kttet
      frn avgudaoffer?
 11.  Genom din kunskap gr ju d den svage frlorad -- han, din
      broder, som Kristus har lidit dden fr.
 12.  Om I p sdant stt synden mot brderna och sren deras svaga
      samveten, d synden I mot Kristus sjlv.

 13.  Drfr, om maten kan bliva min broder till fall, s vill jag
      sannerligen hellre fr alltid avst frn att ta ktt, p det
      att jag icke m bliva min broder till fall.

[1]  Se Kunskap i Ordfrkl.
*46/09 Paulus' frsta brev till korintierna, 9 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 9 Kapitlet

                     Fr vad aposteln har gjort i
               frsamlingens tjnst kunde han hava haft
               rttighet till ln, men denna rttighet
                har han fr evangelii skull frivilligt
               frsakat.  Han har i stllet begagnat sin
                 frihet s, att han har blivit allas
               tjnare.  Likasom man fr att segra p en
                  tvlingsbana mste underkasta sig
                 frsakelser, s vinner man ej heller
                  utan frsakelser den ofrgngliga
                            segerkransen.

  1.  r jag icke fri?  r jag icke en apostel?  Har jag icke sett
      Jesus, vr Herre?  ren icke I mitt verk i Herren?
  2.  Om jag icke fr andra r en apostel, s r jag det tminstone
      fr eder, ty I sjlva ren i Herren inseglet p mitt
      apostlambete.

  3.  Detta r mitt frsvar mot dem som stta sig till doms ver mig.

  4.  Skulle vi kanhnda icke hava rtt att f mat och dryck?
  5.  Skulle vi icke hava rtt att f ssom hustru fra med oss p
      vra resor ngon som r en syster, vi likavl som de andra
      apostlarna och Herrens brder och srskilt Cefas?
  6.  Eller ro jag och Barnabas de enda som icke hava rtt att vara
      fritagna ifrn kroppsarbete?
  7.  Vem tjnar ngonsin i krig p egen sold?  Vem planterar en
      vingrd och ter icke dess frukt?  Eller vem vaktar en hjord och
      frtr icke mjlk frn hjorden?

  8.  Icke talar jag vl detta drfr att mnniskor plga s tala?
      Sger icke sjlva lagen detsamma?
  9.  I Moses' lag r ju skrivet: Du skall icke binda munnen till p
      oxen som trskar.  Mnne det r om oxarna som Gud har sdan
      omsorg?
 10.  Eller sger han det icke i alla hndelser med tanke p oss?
      Jo, fr vr skull blev det skrivet, att den som pljer br plja
      med en frhoppning, och att den som trskar br gra det i
      frhoppning om att f sin del.
 11.  Om vi hava stt t eder ett utsde av andligt gott, r det d
      fr mycket, om vi f inbrga frn eder en skrd av lekamligt gott?
 12.  Om andra hava en viss rttighet ver eder, skulle d icke vi n
      mer hava det?  Och likvl hava vi icke gjort bruk av den
      rttigheten, utan vi frdraga allt, fr att icke lgga ngot
      hinder i vgen fr Kristi evangelium.
 13.  I veten ju att de som frrtta tjnsten i helgedomen f sin fda
      ifrn helgedomen, och att de som ro anstllda vid altaret f
      sin del, nr altaret fr sin.
 14.  S har ock Herren frordnat att de som frkunna evangelium skola
      hava sitt uppehlle av evangelium.
 15.  Men jag fr min del har icke gjort bruk av ngon sdan frmn.

      Detta skriver jag nu icke, fr att jag sjlv skall f ngon
      sdan; lngt hellre ville jag d.  Nej, ingen skall gra min
      bermmelse om intet.
 16.  Ty om jag frkunnar evangelium, s r detta ingen bermmelse
      fr mig.  Jag mste ju s gra; och ve mig, om jag icke frkunnade
      evangelium!
 17.  Gr jag det av egen drift, s har jag rtt till ln; men d jag
      nu icke gr det av egen drift, s r den syssla som jag r
      betrodd med allenast en livegen frvaltares[1].  --
 18.  Vilken r allts min ln?  Jo, just den, att nr jag frkunnar
      evangelium, s gr jag detta utan kostnad fr ngon, i det att
      jag avstr frn att gra bruk av den rttighet jag har ssom
      frkunnare av evangelium.

 19.  Ty fastn jag r fri och oberoende av alla, har jag dock
      gjort mig till allas tjnare, fr att jag skall vinna dess flera.
 20.  Fr judarna har jag blivit ssom en jude, fr att kunna vinna
      judar; fr dom som st under lagen har jag, som sjlv icke str
      under lagen, blivit ssom stode jag under lagen, fr att kunna
      vinna dem som st under lagen.
 21.  Fr dem som ro utan lag har jag, som icke r utan Guds lag, men
      r i Kristi lag, blivit ssom vore jag utan lag, fr att jag
      skall vinna dem som ro utan lag.
 22.  Fr de svaga har jag blivit svag, fr att kunna vinna de svaga;
      fr alla har jag blivit allt, fr att jag i alla hndelser skall
      frlsa ngra.
 23.  Men allt gr jag fr evangelii skull, fr att ocks jag skall
      bliva delaktig av dess goda.

 24.  I veten ju, att fastn de som lpa p tvlingsbanan allasammans
      lpa, s vinner allenast en segerlnen.  Lpen ssom denne, fr
      att I mn vinna lnen.
 25.  Men alla som vilja deltaga i en sdan tvlan plgga sig
      terhllsamhet i alla stycken: dessa fr att vinna en frgnglig
      segerkrans, men vi fr att vinna en ofrgnglig.
 26.  Jag fr min del lper allts icke ssom gllde det ett ovisst
      ml; jag kmpar icke likasom en man som hugger i vdret.
 27.  Fastmer tuktar jag min kropp och kuvar den, fr att jag icke,
      nr jag predikar fr andra, sjlv skall komma till korta vid
      provet.

[1]  Se Frvaltare i Ordfrkl.
*46/10 Paulus' frsta brev till korintierna, 10 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 10 Kapitlet

                 Utlggning av berttelsen om Israels
                kenvandring.  Varning fr deltagande i
               hedniska offermltider.  Kristlig frihet,
                  srskilt i frga om frtrandet av
                offerktt, och denna frihets grnser.

  1.  Ty jag vill sga eder detta, mina brder:

      Vra fder voro alla under molnskyn och gingo alla genom havet;
  2.  alla blevo de i molnskyn och i havet dpta till Moses;
  3.  alla to de samma andliga mat,
  4.  och alla drucko de samma andliga dryck -- de drucko nmligen ur
      en andlig klippa, som tfljde dem, och den klippan var Kristus.
  5.  Men de flesta av dem hade Gud icke behag till; de blevo ju
      nedgjorda i knen.
  6.  Detta skedde oss till en varnagel, fr att vi icke skulle hava
      begrelse till det onda, ssom de hade begrelse drtill.
  7.  Ej heller skolen I bliva avgudadyrkare, ssom somliga av dem
      blevo; s r ju skrivet: Folket satte sig ned till att ta och
      dricka, och drp stodo de upp till all leka.
  8.  Ltom oss icke heller bedriva otukt, ssom somliga av dem
      gjorde, varfr ock tjugutre tusen fllo p en enda dag.
  9.  Ltom oss icke heller fresta Kristus, ssom somliga av dem
      gjorde, varfr de ock blevo ddade av ormarna.
 10.  Knorren icke heller, ssom somliga av dem gjorde, varfr de ock
      blevo ddade av Frdrvaren.
 11.  Men detta vederfors dem fr att tjna till en varnagel, och det
      blev upptecknat till lrdom fr oss, som hava tidernas nde inp
      oss.
 12.  Drfr, den som menar sig st, han m se till, att han icke
      faller.
 13.  Inga andra frestelser hava mtt eder n sdana som vanligen mta
      mnniskor.  Och Gud r trofast; han skall icke tillstdja att I
      bliven frestade ver eder frmga, utan nr han lter frestelsen
      komma, skall han ock bereda en utvg drur, s att I kunnen
      hrda ut i den.

 14.  Allts, mina lskade, undflyn avgudadyrkan.
 15.  Jag sger detta till eder ssom till frstndiga mnniskor;
      sjlva mn I dma om det som jag sger.
 16.  Vlsignelsens kalk, ver vilken vi uttala vlsignelsen, r icke
      den en delaktighet av Kristi blod?  Brdet, som vi bryta, r icke
      det en delaktighet av Kristi kropp?
 17.  Eftersom det r ett enda brd, s ro vi, fastn mnga, en enda
      kropp, ty alla f vi vr del av detta ena brd.
 18.  Sen p det lekamliga Israel: ro icke de som ta av offren
      delaktiga i altaret?

 19.  Vad vill jag d sga hrmed?  Mnne att avgudaoffersktt r
      ngonting, eller att en avgud r ngonting?
 20.  Nej, det vill jag sga, att vad hedningarna offra, det offra de
      t onda andar och icke t Gud; och jag vill icke att I skolen
      hava ngon gemenskap med de onda andarna.
 21.  I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk;
      I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars
      bord.
 22.  Eller vilja vi reta Herren?  ro d vi starkare n han?

 23.  Allt r lovligt; ja, men icke allt r nyttigt.  Allt r
      lovligt; ja, men icke allt uppbygger.
 24.  Ingen ske sitt eget bsta, utan envar den andres.

 25.  Allt som sljes i kttboden mn I ta; I behven icke fr
      samvetets skull gra ngon underskning drom.
 26.  Ty
        jorden r Herrens, och allt vad drp r.

 27.  Om ngon av dem som icke ro troende bjuder eder till sig och I
      viljen g till honom, s mn I ta av allt som sttes fram t
      eder; I behven icke fr samvetets skull gra ngon underskning
      drom.
 28.  Men om ngon d sger till eder: Detta r offerktt, s skolen
      I avhlla eder frn att ta, fr den mans skull, som gav saken
      till knna, och fr samvetets skull --
 29.  jag menar icke ditt eget samvete, utan den andres; ty varfr
      skulle jag lta min frihet dmas av en annans samvete?
 30.  Om jag ter drav med tacksgelse, varfr skulle jag d bliva
      smdad fr det som jag tackar Gud fr?

 31.  Allts, vare sig I ten eller dricken, eller vadhelst annat I
      gren, s gren allt till Guds ra.
 32.  Bliven icke fr ngon till en sttesten, varken fr judar
      eller fr greker eller fr Guds frsamling;
 33.  varen ssom jag, som i alla stycken fogar mig efter alla och
      icke sker min egen nytta, utan de mngas, fr att de skola bliva
      frlsta.
11:1. [1]

[1]  1 Kor 11:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr den
     elektroniska utgvan.
*46/11 Paulus' frsta brev till korintierna, 11 Kapitlet
  1.  Varen I mina efterfljare, ssom jag r Kristi.

           Paulus' frsta brev till korintierna, 11 Kapitlet

                   Kvinnan m icke vid gudstjnsten
                  upptrda med ohljt huvud.  Herrens
               mltid m icke hllas p ovrdigt stt.

  2.  Jag prisar eder fr det att I i alla stycken haven mig i minne
      och hllen fast vid mina lrdomar, ssom de ro eder givna av
      mig.

  3.  Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus r envar mans
      huvud, och att mannen r kvinnans huvud, och att Gud r Kristi
      huvud.
  4.  Var och en man som har sitt huvud betckt, nr han beder eller
      profeterar, han vanrar sitt huvud.
  5.  Men var kvinna som beder eller profeterar med ohljt huvud, hon
      vanrar sitt huvud, ty det r d alldeles som om hon hade sitt
      hr avrakat.
  6.  Om en kvinna icke vill hlja sig, s kan hon lika vl lta skra
      av sitt hr; men eftersom det r en skam fr en kvinna att lta
      skra av sitt hr eller att lta raka av det, s m hon hlja
      sig.
  7.  En man r icke pliktig att hlja sitt huvud, eftersom han r
      Guds avbild och terspeglar hans hrlighet, d kvinnan dremot
      terspeglar mannens hrlighet.
  8.  Ty mannen r icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
  9.  Icke heller skapades mannen fr kvinnans skull, utan kvinnan fr
      mannens skull.
 10.  Drfr br kvinnan p sitt huvud hava en makt, fr nglarnas
      skull.
 11.  Dock r det i Herren s, att varken kvinnan r till utan mannen,
      eller mannen utan kvinnan.
 12.  Ty ssom kvinnan r av mannen, s r ock mannen genom kvinnan;
      men alltsammans r av Gud.  --
 13.  Dmen sjlva: hves det en kvinnan att ohljd bedja till Gud?
 14.  Lr icke sjlva naturen eder att det lnder en man till
      vanheder, om han har lngt hr,
 15.  men att det lnder en kvinna till ra, om hon har lngt hr?
      Hret r ju henne givet ssom slja.
 16.  Om nu likvl ngon vill vara genstridig, s mn han veta att vi
      fr vr del icke hava en sdan sedvnja, ej heller andra Guds
      frsamlingar.

 17.  Detta bjuder jag eder nu.  Men vad jag icke kan prisa r att I
      kommen tillsammans, icke till frbttring, utan till frsmring.
 18.  Ty frst och frmst hr jag sgas att vid edra frsamlingsmten
      sndringar yppa sig bland eder.  Och till en del tror jag att s
      r.
 19.  Ty partier mste ju finnas bland eder, fr att det skall bliva
      uppenbart vilka bland eder som hlla provet.

 20.  Nr I allts kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens
      mltid hllas;
 21.  ty vid mltiden tager var och en i frvg sjlv den mat han
      har medfrt, och s fr den ene hungra, medan den andre fr fr
      mycket.
 22.  Haven I d icke edra hem, dr I kunnen ta ock dricka?  Eller
      r det s, att I frakten Guds frsamling och viljen komma dem att
      blygas, som intet hava?  Vad skall jag d sga till eder?  Skall jag
      prisa eder?  Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.

 23.  Ty jag har frn Herren undftt detta, som jag ock har meddelat
      eder: I den natt d Herren Jesus blev frrdd tog han ett brd
@c Alternativ kommatering frn Norman-1977:
@c      I den natt, d Herren Jesus blev frrdd, tog han ett brd
@c Kontrollera en klla till och ta bort denna kommentar.
 24.  och tackade Gud och brt det och sade: Detta r min lekamen,
      som varder utgiven fr eder.  Gren detta till min minnelse.
@c I Norman-1977 (men inte i bibelsllskapens edition 1934) str det
@c "brt det och sade: @fotnot{Tagen, ten.} Detta r..." Denna text
@c finns inte i NT-81 (och dr finns igen fotnot om den).  I "The
@c Amplified Bible" str "Take, eat" i kursiv stil, vilket troligen
@c innebr att det r en av "certain familiar passages now recognized
@c as not adequately supported by the original manuscripts."  Jag har
@c sett fotnoten i en annan 1917-bibel ocks, 1954 eller s tror jag
@c den var tryckt.
 25.  Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
      kalk r det nya frbundet, i mitt blod.  S ofta I dricken den,
      s gren detta till min minnelse.

 26.  Ty s ofta I ten detta brd och dricken kalken, frkunnen I
      Herrens dd, till dess att han kommer.
 27.  Den som nu p ett ovrdigt stt ter detta brd eller dricker
      Herrens kalk, han frsyndar sig p Herrens lekamen och blod.
 28.  Prve d mnniskan sig sjlv, och te s av brdet och dricke av
      kalken.
 29.  Ty den som ter och dricker, utan att gra tskillnad mellan
      Herrens lekamen och annan spis, han ter och dricker en dom ver
      sig.
 30.  Drfr finnas ock bland eder mnga som ro svaga och sjuka, och
      ganska mnga ro avsomnade.
 31.  Om vi ginge till doms med oss sjlva, s bleve vi icke dmda.
 32.  Men d vi nu bliva dmda, s r detta en Herrens tuktan, som
      drabbar oss, fr att vi icke skola bliva frdmda tillika med
      vrlden.

 33.  Allts, mina brder, nr I kommen tillsammans fr att hlla
      mltid, s vnten p varandra.
 34.  Om ngon r hungrig, d m han ta hemma, s att eder
      sammankomst icke bliver eder till en dom.

      Om det vriga skall jag frordna, nr jag kommer.

*46/12 Paulus' frsta brev till korintierna, 12 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 12 Kapitlet

               Andens olika gvor och deras rtta bruk.

  1.  Vad nu angr dem som hava andliga gvor, s vill jag sga eder,
      mina brder, huru med dem frhller sig.
  2.  I veten att I, medan I voren hedningar, lten eder blindvis
      fras bort till de stumma avgudarna.
  3.  Drfr vill jag nu frklara fr eder, att likasom ingen som
      talar i Guds Ande sger: Frbannad vare Jesus, s kan ej
      heller ngon sga: Jesus r Herre annat n i den helige Ande.

  4.  Ndegvorna ro mngahanda, men Anden r en och densamme.
  5.  Tjnsterna ro mngahanda, men Herren r en och densamme.
  6.  Kraftverkningarna ro mngahanda, men Gud r en och densamme,
      han som verkar allt i alla.
  7.  Men de gvor i vilka Anden uppenbarar sig givas t var och en
      s, att de kunna bliva till nytta.
  8.  S gives genom Anden t den ene att tala visdomens ord, t en
      annan att efter samme Ande tala kunskapens ord,
  9.  t en annan gives tro i samme Ande, t en annan givas
      helbrgdagrelsens gvor i samme ene Ande,
 10.  t en annan gives gvan att utfra kraftgrningar, t en annan
      att profetera, t en annan att skilja mellan andar, t en annan
      att tala tungoml p olika stt, t en annan att uttyda, nr
      ngon talar tungoml.
 11.  Men allt detta verkar densamme ene Anden, i det han, alltefter
      sin vilja, tilldelar t var och en ngon srskild gva.

 12.  Ty likasom kroppen r en och likvl har mnga lemmar, och
      likasom kroppens alla lemmar, fastn de ro mnga, likvl utgra
      en enda kropp, likas r det med Kristus.
 13.  Ty i en och samme Ande ro vi alla dpta till att utgra en och
      samma kropp, vare sig vi ro judar eller greker, vare sig vi ro
      trlar eller fria; och alla hava vi ftt en och samme Ande
      utgjuten ver oss.
 14.  Kroppen utgres ju icke heller av en enda lem, utan av mnga.
 15.  Om foten ville sga: Jag r icke hand, drfr hr jag icke till
      kroppen, s skulle den icke dess mindre hra till kroppen.
 16.  Och om rat ville sga: Jag r icke ga, drfr hr jag icke
      till kroppen, s skulle det icke dess mindre hra till kroppen.
 17.  Om hela kroppen vore ga, var funnes d hrseln?  Och om den hel
      och hllen vore ra, var funnes d lukten?
 18.  Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem p
      det stt som han har velat.
 19.  Om ter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes d sjlva
      kroppen?
 20.  Men nu r det s, att lemmarna ro mnga, och att kroppen dock
      r en enda.
 21.  gat kan icke sga till handen: Jag behver dig icke, ej
      heller huvudet till ftterna: Jag behver eder icke.
 22.  Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast ro som
      mest ndvndiga.
 23.  Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
      dem beklda vi med s mycket strre heder; och dem som vi blygas
      fr, dem skyla vi med s mycket strre blygsamhet,
 24.  under det att de andra icke behva ngot sdant.  Men nr Gud
      sammanfogade kroppen av olika delar och drvid lt den ringare
      delen f en s mycket strre heder,
 25.  s skedde detta, fr att sndring icke skulle uppst i kroppen,
      utan alla lemmar endrktigt hava omsorg om varandra.
 26.  Om nu en lem lider, s lida alla de andra lemmarna med den; om
      ter en lem ras, s gldja sig alla de andra lemmarna med den.

 27.  Men nu ren I Kristi kropp och hans lemmar, var och en i sin
      mn.
 28.  Och Gud har i frsamlingen satt frst och frmst ngra till
      apostlar, fr det andra ngra till profeter, fr det tredje
      ngra till lrare, vidare ngra till att utfra kraftgrningar,
      ytterligare ngra till att hava helbrgdagrelsens gvor, eller
      till att taga sig an de hjlplsa, eller till att vara
      styresmn, eller till att p olika stt tala tungoml.
 29.  Icke ro vl alla apostlar?  Icke ro vl alla profeter?  Icke
      ro vl alla lrare?  Icke utfra vl alla kraftgrningar?
 30.  Icke hava vl alla helbrgdagrelsens gvor?  Icke tala vl alla
      tungoml?  Icke kunna vl alla uttyda?
 31.  Men varen ivriga att undf de ndegvor som ro de strsta.

      Och nu vill jag ytterligare visa eder en vg, en vermttan
      hrlig vg.
*46/13 Paulus' frsta brev till korintierna, 13 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 13 Kapitlet

                            Krlekens lov.

  1.  Om jag talade bde mnniskors och nglars tungoml, men icke
      hade krlek, s vore jag allenast en ljudande malm eller en
      klingande cymbal.
  2.  Och om jag hade profetians gva och visste alla hemligheter och
      gde all kunskap, och om jag hade all tro, s att jag kunde
      frflytta berg, men icke hade krlek, s vore jag intet.
  3.  Och om jag gve bort allt vad jag gde till brd t de fattiga,
      ja, om jag offrade min kropp till att brnnas upp, men icke hade
      krlek, s vore detta mig till intet gagn.

  4.  Krleken r tlig och mild.  Krleken avundas icke, krleken
      frhver sig icke, den uppblses icke.
  5.  Den skickar sig icke ohviskt, den sker icke sitt, den
      frtrnas icke, den hyser icke agg fr en ofrrtts skull.
  6.  Den glder sig icke ver orttfrdigheten, men har sin gldje i
      sanningen.
  7.  Den frdrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den
      uthrdar allting.

  8.  Krleken frgr aldrig.  Men profetians gva, den skall
      frsvinna, och tungomlstalandet, det skall taga slut, och
      kunskapen, den skall frsvinna.
  9.  Ty vr kunskap r ett styckverk, och vrt profeterande r ett
      styckverk;
 10.  men nr det kommer, som r fullkomligt, d skall det frsvinna,
      som r ett styckverk.
 11.  Nr jag var barn, talade jag ssom ett barn, mitt sinne var
      ssom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev
      man, har jag lagt bort vad barnsligt var.
 12.  Nu se vi ju p ett dunkelt stt, ssom i en spegel, men d skola
      vi se ansikte mot ansikte.  Nu r min kunskap ett styckverk, men
      d skall jag knna till fullo, ssom jag sjlv har blivit till
      fullo knd.

 13.  S bliva de d bestndande, tron, hoppet, krleken, dessa tre;
      men strst bland dem r krleken.
*46/14 Paulus' frsta brev till korintierna, 14 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 14 Kapitlet

                Tungomlstalandets gva r ringare n
                profetians gva.  Huru man m tala, och
                  vilka som m tala i frsamlingen.

  1.  Faren efter krleken, men varen ock ivriga att undf de andliga
      gvorna, framfr allt profetians gva.
  2.  Ty den som talar tungoml, han talar icke fr mnniskor, utan
      fr Gud; ingen frstr honom ju, han talar i andehnryckning
      hemlighetsfulla ord.
  3.  Men den som profeterar, han talar fr mnniskor, dem till
      uppbyggelse och frmaning och trst.
  4.  Den som talar tungoml uppbygger allenast sig sjlv, men den som
      profeterar, han uppbygger en hel frsamling.
  5.  Jag skulle vl vilja att I alla taladen tungoml, men nnu
      hellre ville jag att I profeteraden.  Den som profeterar r
      frmer n den som talar tungoml, om nmligen den senare icke
      drjmte uttyder sitt tal, s att frsamlingen fr ngon
      uppbyggelse.
  6.  Ja, mina brder, om jag komme till eder och talade tungoml, vad
      gagn gjorde jag eder drmed, sframt jag icke drjmte genom
      mitt tal meddelade eder antingen ngon uppenbarelse eller ngon
      kunskap eller ngon profetia eller ngon undervisning?

  7.  Gller det icke jmvl om livlsa ting som giva ljud ifrn sig,
      det m nu vara en fljt eller en harpa, att vad som spelas p
      dem icke kan uppfattas, om de icke giva ifrn sig toner som
      kunna skiljas frn varandra?
  8.  Likas, om den signal som basunen giver r otydlig, vem gr sig
      d redo till strid?
  9.  Detsamma gller nu fr eder; om I icke med edra tungor
      frambringen begripliga ord, huru skall man d kunna frst vad I
      talen?  D bliver det ju ett tal i vdret.

 10.  Det finnes hr i vrlden olika sprk, vem vet huru mnga, och
      bland dem finnes intet vars ljud ro utan mening.
 11.  Men om jag nu icke frstr sprket, s bliver jag en frmling
      fr den som talar, och den som talar bliver en frmling fr mig.
 12.  Detta gller ock fr eder; nr I ren ivriga att undf andliga
      gvor, s m eder strvan efter att dessa hos eder skola
      verflda hava frsamlingens uppbyggelse till ml.
 13.  Drfr m den som talar tungoml bedja om att han ock m kunna
      uttyda.
 14.  Ty om jag talar tungoml, nr jag beder, s beder visserligen
      min ande, men mitt frstnd kommer ingen frukt stad.

 15.  Vad fljer d hrav?  Jo, jag skall vl bedja med anden, men jag
      skall ock bedja med frstndet; jag skall vl lovsjunga med
      anden, men jag skall ock lovsjunga med frstndet.
 16.  Eljest, om du lovar Gud med anden, huru skola de som sitta p de
      olrdas plats d kunna sga sitt amen till din tacksgelse?
      De frst ju icke vad du sger.
 17.  Om n din tacksgelse r god, s bliva de andra dock icke
      uppbyggda drav.  --
 18.  Gud vare tack, jag talar tungoml mer n I alla;
 19.  och dock vill jag hellre i frsamlingen tala fem ord med mitt
      frstnd, till undervisning jmvl fr andra, n tio tusen ord i
      tungoml.

 20.  Mina brder, varen icke barn till frstndet; nej varen barn i
      ondskan, men varen fullmogna till frstndet.
 21.  Det r skrivet i lagen:
        Genom mnniskor med frmmande tungoml
        och genom frmlingars lppar
        skall jag tala till detta folk,
        men icke ens s skola de hra p mig, sger Herren.
 22.  Allts ro tungomlen ett tecken, ej fr dem som tro, utan fr
      dem som icke tro; profetian dremot r ett tecken, ej fr dem
      som icke tro, utan fr dem som tro.
 23.  Om nu hela frsamlingen komme tillhopa till gemensamt mte, och
      alla dr talade tungoml, och s ngra som vore olrda komme
      ditin, eller ngra som icke trodde, skulle d icke dessa sga
      att I voren ifrn edra sinnen?
 24.  Om ter alla profeterade, och s ngon som icke trodde, eller
      som vore olrd komme ditin, d skulle denne knna sig avsljad
      av alla och av alla utrannsakad.
 25.  Vad som vore frdolt i hans hjrta bleve d uppenbart, och s
      skulle han falla ned p sitt ansikte och tillbedja Gud och
      betyga att Gud verkligen r i eder.

 26.  Vad fljer d hrav, mina brder?  Jo, nr I kommen tillsammans,
      s har var och en ngot srskilt att meddela: den ene har en
      psalm, den andre ngot till undervisning, en annan ter ngon
      uppenbarelse, en talar tungoml, en annan uttyder; allt detta m
      nu ske s, att det lnder till uppbyggelse.
 27.  Vill man tala tungoml, s m fr var gng tv eller hgst tre
      f tala, och av dessa en i snder, och en m uttyda det.
 28.  r ingen uttydare tillstdes, s m de tiga i frsamlingen och
      tala allenast fr sig sjlva och fr Gud.

 29.  Av dem som vilja profetera m tv eller tre f tala, och de
      andra m dma om det som talas.
 30.  Men om ngon annan som sitter dr fr en uppenbarelse, d m den
      frste tiga.
 31.  Ty I kunnen alla f profetera, den ene efter den andre, s att
      alla bliva undervisade och alla frmanade;
 32.  och profeters andar ro profeterna underdniga.
 33.  Gud r ju icke oordningens Gud, utan fridens.

 34.  Ssom kvinnorna tiga i alla andra de heligas frsamlingar, s m
      de ock tiga i edra frsamlingar.  Det r dem icke tillstatt att
      tala, utan de bra underordna sig, ssom lagen bjuder.
 35.  Vilja de hava upplysning om ngot, s m de hemma frga sina
      mn; ty det r en skam fr en kvinna att tala i frsamlingen.  --
 36.  Eller r det frn eder som Guds ord har utgtt?  Eller har det
      kommit allenast till eder?

 37.  Om ngon menar sig vara en profet eller en man med andegva, s
      m han ock inse att vad jag skriver till eder r Herrens bud.
 38.  Men vill ngon icke inse detta, s vare det hans egen sak.

 39.  Allts, mina brder, varen ivriga att undf profetians gva och
      frmenen ej heller ngon att tala tungoml.
 40.  Men lten allt tillg p hviskt stt och med ordning.
*46/15 Paulus' frsta brev till korintierna, 15 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 15 Kapitlet

                        De ddas uppstndelse.

  1.  Mina brder, jag vill pminna eder om det evangelium som jag
      frkunnade fr eder, som I jmvl togen emot, och som I nnu
      stn kvar i,
  2.  genom vilket I ock bliven frlsta; jag vill pminna eder om huru
      jag frkunnade det fr eder, sframt I eljest hllen fast drvid
      -- om nu icke s r att I frgves haven kommit till tro.
  3.  Jag meddelade eder ju ssom ett huvudstycke vad jag sjlv hade
      undftt: att Kristus dog fr vra synder, enligt skrifterna,
  4.  och att han blev begraven, och att han har uppsttt p tredje
      dagen, enligt skrifterna,
  5.  och att han visade sig fr Cefas och sedan fr de tolv.
  6.  Drefter visade han sig fr mer n fem hundra brder p en gng,
      av vilka de flesta nnu leva kvar, medan ngra ro avsomnade.
  7.  Drefter visade han sig fr Jakob och sedan fr alla apostlarna.
  8.  Allra sist visade han sig ocks fr mig, som r att likna vid
      ett ofullgnget foster.
  9.  Ty jag r den ringaste bland apostlarna, ja, icke ens vrdig att
      kallas apostel, jag som har frfljt Guds frsamling.
 10.  Men genom Guds nd r jag vad jag r, och hans nd mot mig har
      icke varit ffng, utan jag har arbetat mer n de alla -- dock
      icke jag, utan Guds nd, som har varit med mig.

 11.  Det m nu vara jag eller de andra, s r det p det sttet vi
      predika, och p det sttet I haven kommit till tro.

 12.  Om det nu predikas om Kristus att han har uppsttt frn de dda,
      huru kunna d somliga bland eder sga att det icke finnes ngon
      uppstndelse frn de dda?
 13.  Om det ter icke finnes ngon uppstndelse frn de dda, d har
      icke heller Kristus uppsttt.
 14.  Men om Kristus icke har uppsttt, d r ju vr predikan ffng,
      d r ock eder tro ffng;
 15.  d befinnas vi ock vara falska Guds vittnen, eftersom vi hava
      vittnat mot Gud att han har uppvckt Kristus, som han icke har
      uppvckt, om det r sant att dda icke uppst.
 16.  Ja, om dda icke uppst, s har ej heller Kristus uppsttt.
 17.  Men om Kristus icke har uppsttt, s r eder tro frgves; I
      ren d nnu kvar i edra synder.
 18.  D hava ju ock de gtt frlorade, som hava avsomnat i Kristus.
 19.  Om vi i detta livet hava i Kristus haft vrt hopp, och drav
      intet bliver, d ro vi de mest mkansvrda av alla mnniskor.

 20.  Men nu har Kristus uppsttt frn de dda, ssom frstlingen av
      de avsomnade.
 21.  Ty eftersom dden kom genom en mnniska, s kom ock genom en
      mnniska de ddas uppstndelse.
 22.  Och ssom i Adam alla d, s skola ock i Kristus alla gras
      levande.
 23.  Men var och en i sin ordning: Kristus ssom frstlingen,
      drnst, vid Kristi tillkommelse, de som hra honom till.
 24.  Drefter kommer nden, d nr han verlmnar riket t Gud och
      Fadern, sedan han frn andevrldens alla furstar och alla
      vldigheter och makter har tagit all deras makt.
 25.  Ty han mste regera
        till dess han har lagt alla sina fiender
        under sina ftter.
 26.  Sist bland hans fiender bliver ock dden bervad all sin makt;
 27.  ty
        allt har han lagt under hans ftter.

      Men nr det heter att allt r honom underlagt, d r
      uppenbarligen den undantagen, som har lagt allt under honom.
 28.  Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, d skall ock Sonen
      sjlv giva sig under den som har lagt allt under honom.  Och s
      skall Gud bliva allt i alla.

 29.  Vad kunna annars de som lta dpa sig fr de ddas skull vinna
      drmed?  Om s r att dda alls icke uppst, varfr lter man d
      dpa sig fr deras skull?
 30.  Och varfr undstta vi oss sjlva var stund fr faror?
 31.  Ty -- s sant jag i Kristus Jesus, vr Herre, kan bermma mig av
      eder, mina brder -- jag lider dden dag efter dag.
 32.  Om jag hade tnkt ssom mnniskor plga tnka, nr jag i Efesus
      kmpade mot vilddjuren, vad gagnade mig d det jag gjorde?  Om
      dda icke uppst -- ltom oss d ta och dricka, ty i morgon
      mste vi d.

 33.  Faren icke vilse:
        Fr goda seder dligt sllskap r frdrv.
 34.  Vaknen upp till rtt nykterhet, och synden icke.  Somliga finnas
      ju, som leva i okunnighet om Gud; eder till blygd sger jag
      detta.

 35.  Nu torde ngon frga: P vad stt uppst d de dda, och med
      hurudan kropp skola de trda fram?
 36.  Du ofrstndige!  Det fr du sr, det fr ju icke liv, om det
      icke frst har dtt.
 37.  Och nr du sr, d r det du sr icke den vxt som en gng skall
      komma upp, utan ett naket korn, kanhnda ett vetekorn, kanhnda
      ngot annat.
 38.  Men Gud giver det en kropp, en sdan som han vill, och t vart
      fr dess srskilda kropp.
 39.  Icke allt ktt r av samma slag, utan mnniskors har sin art,
      boskapsdjurs ktt en annan art, fglars ktt ter en annan,
      fiskars terigen en annan.
 40.  S finnas ock bde himmelska kroppar och jordiska kroppar, men
      de himmelska kropparnas hrlighet r av ett slag, de jordiska
      kropparnas av ett annat slag.
 41.  En hrlighet har solen, en annan hrlighet har mnen, ter en
      annan hrlighet hava stjrnorna; ja, den ena stjrnan r icke
      lik den andra i hrlighet.  --
 42.  S r det ock med de ddas uppstndelse: vad som bliver stt
      frgngligt, det uppstr ofrgngligt;
 43.  vad som bliver stt i ringhet, det uppstr i hrlighet; vad som
      bliver stt i svaghet, det uppstr i kraft;
 44.  hr ss en sjlisk[1] kropp, dr uppstr en andlig kropp.  S
      visst som det finnes en sjlisk kropp, s visst finnes det ock
      en andlig.
 45.  S r ock skrivet: Den frsta mnniskan, Adam, blev en levande
      varelse med sjl.  Den siste Adam ter blev en levandegrande
      ande.
 46.  Men icke det andliga r det frsta, utan det sjliska; sedan
      kommer det andliga.
 47.  Den frsta mnniskan var av jorden och jordisk, den andra
      mnniskan r av himmelen.
 48.  Sdan som den jordiska var, sdana ro ock de jordiska; och
      sdan som den himmelska r, sdana ro ock de himmelska.
 49.  Och ssom vi hava burit den jordiskas gestalt, s skola vi ock
      bra den himmelskas gestalt.

 50.  Mina brder, vad jag nu vill sga r detta, att ktt och blod
      icke kunna f Guds rike till arvedel; ej heller fr
      frgngligheten ofrgngligheten till arvedel.
 51.  Se, jag sger eder en hemlighet: Vi skola icke alla avsomna, men
      alla skola vi bliva frvandlade,
 52.  och det i ett nu, i ett gonblick, vid den sista basunens ljud.
      Ty basunen skall ljuda, och de dda skola uppst till
      ofrgnglighet, och d skola vi bliva frvandlade.
 53.  Ty detta frgngliga mste iklda sig ofrgnglighet, och
      detta ddliga iklda sig oddlighet.
 54.  Men nr detta frgngliga har ikltt sig ofrgnglighet, och
      detta ddliga har ikltt sig oddlighet, d skall det ord
      fullbordas, som str skrivet: Dden r uppslukad och seger
      vunnen.
 55.  Du dd, var r din seger?  Du dd, var r din udd?
 56.  Ddens udd r synden, och syndens makt kommer av lagen.
 57.  Men Gud vare tack, som giver oss segern genom vr Herre Jesus
      Kristus!

 58.  Allts, mina lskade brder, varen fasta, orubbliga, alltid
      verfldande i Herrens verk, eftersom I veten att edert arbete
      icke r ffngt i Herren.

[1]  Se Sjlisk i Ordfrkl.
*46/16 Paulus' frsta brev till korintierna, 16 Kapitlet
           Paulus' frsta brev till korintierna, 16 Kapitlet

                Insamlingen t de kristna i Jerusalem.
               Apostelns tillmnade resor.  Personliga
               meddelanden.  Hlsningar och slutnskan.

  1.  Vad nu angr insamlingen till de heliga, s mn I frfara p
      samma stt som jag har frordnat fr frsamlingarna i Galatien.
  2.  Var och en av eder m spara ihop vad han fr tillflle till, och
      p frsta dagen i var vecka m han lgga av detta hemma hos sig,
      s att insamlingen icke gres frst vid min ankomst.
  3.  Men nr jag kommer, skall jag snda stad de mn som I sjlva
      prven vara lmpliga, med brev till Jerusalem, fr att dr
      frambra eder krleksgva.
  4.  Och om saken befinnes vara vrd att ocks jag reser, s skola de
      f tflja mig.

  5.  Jag tnker nmligen komma till eder, sedan jag har farit genom
      Macedonien.  Ty Macedonien vill jag allenast fara igenom,
  6.  men hos eder skall jag kanhnda stanna ngot, mjligen vintern
      ver, fr att I drefter mn hjlpa mig till vgs, dit jag kan
      vilja begiva mig.
  7.  Jag vill icke beska eder nu strax, p genomresa, ty jag hoppas
      att ngon tid f stanna hos eder, om Herren s tillstdjer.
  8.  Men i Efesus vill jag stanna nda till pingst.
  9.  Ty en drr till stor och fruktbrande verksamhet har ppnats fr
      mig; jag har ock mnga motstndare.

 10.  Men nr Timoteus kommer, s sen till, att han utan fruktan m
      kunna vistas hos eder.  Han utfr ju Herrens verk, han svl som
      jag;
 11.  m drfr ingen frakta honom.  Hjlpen honom sedan till vgs i
      frid, s att han kommer ter till mig; ty jag vntar honom med
      brderna.

 12.  Vad angr brodern Apollos, s har jag ivrigt uppmanat honom att
      med de andra brderna begiva sig till eder.  Han var dock alls
      icke hgad att komma just nu; men nr det bliver honom lgligt,
      skall han komma.

 13.  Vaken, stn fasta i tron, skicken eder ssom mn, varen starka.
 14.  Lten allt hos eder ske i krlek.

 15.  Mina brder, jag vill giva eder en frmaning: I knnen ju
      Stefanas' husfolk och veten att de ro frstlingen i Akaja, och
      att de hava gnat sig t de heligas tjnst;
 16.  drfr mn I  eder sida underordna eder under dessa mn och
      under envar som bistr dem i deras arbete och sjlv gr sig
      mda.
 17.  Jag glder mig ver att Stefanas och Fortunatus och Akaikus hava
      kommit hit, ty dessa hava givit mig ersttning fr vad jag har
      mst sakna genom att vara skild frn eder;
 18.  de hava vederkvickt min ande svl som eder ande.  S lren eder
      nu att rtt uppskatta sdana mn.

 19.  Frsamlingarna i provinsen Asien hlsar eder.  Akvila och
      Priska, tillika med den frsamling som kommer tillhopa i deras
      hus, hlsa eder mycket i Herren.
 20.  Ja, alla brderna hlsa eder.  Hlsen varandra med en helig
      kyss.

 21.  Hr skriver jag, Paulus, min hlsning med egen hand.

 22.  Om ngon icke har Herren kr, s vare han frbannad.

      Marana, ta![1]

 23.  Herren Jesu nd vare med eder.
 24.  Min krlek r med eder alla, i Kristus Jesus.

[1]  Arameiska ord, som betyda: Du vr Herre, kom!  -- Jmfr Upp.
     22:20.
