@c -*- 1917 -*-
*45/ Paulus' brev till romarna
*45/01 Paulus' brev till romarna, 1 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 1 Kapitlet

                   Paulus hlsar de kristna i Rom,
                uttrycker sin lngtan efter att bland
                 dem f frkunna evangelium, talar om
                 huru mnniskorna genom avguderi hava
               frfallit till skamliga laster och allt
                         slags orttfrdighet.

  1.  Paulus, Jesu Kristi tjnare, kallad till apostel, avskild till
      att frkunna Guds evangelium,
  2.  vilket Gud redan frut genom sina profeter hade i heliga
      skrifter utlovat,
  3.  evangelium om hans Son, vilken ssom mnniska i kttet r fdd
      av Davids sd
  4.  och ssom helig andevarelse r med kraft bevisad vara Guds Son,
      allt ifrn uppstndelsen frn de dda, ja, evangelium om Jesus
      Kristus, vr Herre,
  5.  genom vilken vi hava ftt nd och apostlambete fr att, hans
      namn till ra, upprtta trons lydnad bland alla hednafolk,
  6.  bland vilka jmvl I ren, I som ren kallade och Jesu Kristi
      egna --
  7.  jag, Paulus, hlsar alla Guds lskade som bo i Rom, dem som ro
      kallade och heliga.  Nd vare med eder och frid ifrn Gud, vr
      Fader, och Herren Jesus Kristus.

  8.  Frst och frmst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus fr eder
      alla, drfr att man i hela vrlden talar om eder tro.
  9.  Ty Gud, som jag i min ande tjnar ssom frkunnare av evangelium
      om hans Son, han r mitt vittne, han vet huru oavltligt jag
      tnker p eder
 10.  och i mina bner alltid beder att jag dock nu omsider m f ett
      gynnsamt tillflle att komma till eder, om Gud s vill.
 11.  Ty jag lngtar efter att se eder, fr att jag m kunna meddela
      eder ngon andlig ndegva till att styrka eder;
 12.  jag menar: fr att jag i eder krets m tillsammans med eder f
      hmta hugnad ur vr gemensamma tro, eder och min.

 13.  Jag vill sga eder, mina brder, att jag ofta har haft i sinnet
      att komma till eder, fr att ocks bland eder f skrda ngon
      frukt, ssom bland vriga hednafolk; dock har jag allt hittills
      blivit hindrad.
 14.  Bde mot greker och mot andra folk, bde mot visa och mot ovisa
      har jag frpliktelser.
 15.  Drfr r jag villig att frkunna evangelium ocks fr eder som
      bon i Rom.

 16.  Ty jag blyges icke fr evangelium; ty det r en Guds kraft till
      frlsning fr var och en som tror, frst och frmst fr juden,
      s ock fr greken.
 17.  Rttfrdighet frn Gud uppenbaras nmligen dri, av tro till
      tro; s r ock skrivet: Den rttfrdige skall leva av tro.

 18.  Ty Guds vrede uppenbarar sig frn himmelen ver all ogudaktighet
      och orttfrdighet hos mnniskor som i orttfrdighet
      undertrycka sanningen.
 19.  Vad man kan knna om Gud r nmligen uppenbart bland dem; Gud
      har ju uppenbarat det fr dem.
 20.  Ty hans osynliga vsen, hans eviga makt och gudomshrlighet hava
      nda ifrn vrldens skapelse varit synliga, i det att de kunna
      frsts genom hans verk.  S ro de d utan urskt.
 21.  Ty fastn de hade lrt knna Gud, prisade och tackade de honom
      dock icke ssom Gud, utan frfllo till ffngliga tankar; och
      s blevo deras ofrstndiga hjrtan frmrkade.
 22.  Nr de bermde sig av att vara visa, blevo de drar
 23.  och bytte bort den ofrgnglige Gudens hrlighet mot belten,
      som voro avbilder av frgngliga mnniskor, ja ock av fglar
      och fyrfotadjur och krlande djur.
 24.  Drfr prisgav Gud dem i deras hjrtans begrelser t orenhet,
      s att de med varandra skndade sina kroppar.
 25.  De hade ju bytt bort Guds sanning mot lgn och tagit sig fr att
      dyrka och tjna det skapade framfr Skaparen, honom som r
      hgtlovad i evighet, amen.
 26.  Frdenskull gav Gud dem till pris t skamliga lustar: deras
      kvinnor utbytte det naturliga umgnget mot ett onaturligt;
 27.  sammalunda vergvo ock mnnen det naturliga umgnget med
      kvinnan och upptndes i lusta till varandra och bedrevo
      styggelse, man med man.  S fingo de p sig sjlva uppbra sin
      villas tillbrliga ln.
 28.  Och eftersom de icke hade aktat det ngot vrt att taga vara p
      sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris t ett ovrdigt
      sinnelag, till att bedriva otillbrliga ting.
 29.  S hava de blivit uppfyllda av allt slags orttfrdighet,
      ondska, girighet, elakhet; de ro fulla av avund, mordlust,
      trtlystnad, svek, vrngsinthet;
 30.  de ro rontasslare, frtalare, styggelser fr Gud,
      vldsverkare, vermodiga, stortaliga, illfundiga, olydiga mot
      sina frldrar,
 31.  ofrstndiga, trolsa, utan krlek till sina egna, utan
      barmhrtighet mot andra.
 32.  Och fastn de vl veta vad Gud har stadgat ssom rtt, att
      nmligen de som handla s frtjna dden, r det dem icke nog
      att sjlva s gra, de giva ock sitt bifall t andra som handla
      likas.
*45/02 Paulus' brev till romarna, 2 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 2 Kapitlet

               Bde judar och hedningar st under Guds
                rttvisa dom; ty Gud skall vederglla
                var och en efter hans grningar.  Lagen
                gagnar judarna intet, om de icke hlla
                den, och ej heller omskrelsen, om den
                   icke r en hjrtats omskrelse.

  1.  Drfr r du utan urskt, du mnniska, vem du n r, som dmer.
      Ty drmed att du dmer en annan frdmer du dig sjlv, eftersom
      du, som dmer den andre, sjlv handlar p samma stt.
  2.  Och vi veta att Guds dom verkligen kommer ver dem som handla
      s.
  3.  Men du menar vl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du
      mnniska, som dmer dem som handla s, och dock gr detsamma som
      de?
  4.  Eller fraktar du hans godhets, skonsamhets och lngmodighets
      rikedom, utan att frst att denna Guds godhet vill fra dig
      till bttring?
  5.  Genom din hrdhet och ditt hjrtas obotfrdighet samlar du ju
      ver dig vrede, som skall drabba dig p vredens dag, d nr det
      bliver uppenbart att Gud r en rttvis domare.
  6.  Ty han skall vederglla var och en efter hans grningar.
  7.  Evigt liv skall han giva t dem som med uthllighet i att gra
      det goda ska hrlighet och ra och ofrgnglighet.
  8.  Men ver dem som ro genstridiga och icke lyda sanningen, utan
      lyda orttfrdigheten, ver dem kommer vrede och frtrnelse.
  9.  Ja, bedrvelse och ngest skall komma ver den mnniskas sjl,
      som gr det onda, frst och frmst ver judens, s ock ver
      grekens.
 10.  Men hrlighet och ra och frid skall tillfalla var och en som
      gr det goda, frst och frmst juden, s ock greken.

 11.  Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;
 12.  alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag frgs, och
      alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dmda.
 13.  Ty icke lagens hrare ro rttfrdiga infr Gud, men lagens
      grare skola frklaras rttfrdiga.
 14.  Ty d hedningarna, som icke hava lag, av naturen gra vad lagen
      innehller, s ro dessa, utan att hava lag, sig sjlv en lag,
 15.  d de ju slunda visa att lagens verk ro skrivna i deras
      hjrtan.  Drom utgra ocks deras egna samveten ett
      vittnesbrd, s ock, i den inbrdes umgngelsen, deras tankar,
      nr dessa anklaga eller ock frsvara dem.
 16.  Ja, s skall det befinnas vara p den dag d Gud, enligt det
      evangelium jag frkunnar, genom Kristus Jesus dmer ver vad som
      r frdolt hos mnniskorna.

 17.  Du kallar dig jude och frlitar dig p lagen och bermmer dig av
      Gud.
 18.  Du knner ock hans vilja, och eftersom du har ftt din
      undervisning ur lagen, kan du dma om vad rttast r;
 19.  och du tilltror dig att vara en ledare fr blinda, ett ljus fr
      mnniskor som vandra i mrker,
 20.  en uppfostrare fr ofrstndiga, en lrare fr enfaldiga,
      eftersom du i lagen har uttrycket fr kunskapen och sanningen.
 21.  Du som vill lra andra, du lr icke dig sjlv!  Du som predikar
      att man icke skall stjla, du begr sjlv stld!
 22.  Du som sger att man icke skall beg ktenskapsbrott, du begr
      sjlv sdant brott!  Du som hller avgudarna fr styggelser, du
      gr dig sjlv skyldig till tempelrn!
 23.  Du som bermmer dig av lagen, du vanrar Gud genom att vertrda
      lagen,
 24.  ty, ssom det r skrivet, fr eder skull varder Guds namn
      smdat bland hedningarna.

 25.  Ty vl r omskrelse till gagn, om du hller lagen; men om du r
      en lagvertrdare, s r du med din omskrelse dock oomskuren.
 26.  Om nu den oomskurne hller lagens stadgar, skall han d icke,
      fastn han r oomskuren, rknas ssom omskuren?
 27.  Jo, och han som i fljd av sin hrkomst r oomskuren, men nd
      fullgr lagen, skall bliva dig till dom, dig som ger lagens
      bokstav och omskrelsen, men likvl r en lagvertrdare.
 28.  Ty den r icke jude, som r det i utvrtes mtto, ej heller r
      det omskrelse, som sker utvrtes p kttet.
 29.  Nej, den r jude, som r det i invrtes mtto, och omskrelse r
      hjrtats omskrelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av
      bokstaven; och han har sin bermmelse, icke frn mnniskor, utan
      frn Gud.
*45/03 Paulus' brev till romarna, 3 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 3 Kapitlet

                Judarna hava vl det fretrdet att de
                 ga Guds lftesord, men de ro dock
                  syndare infr honom, de svl som
                 hedningarna.  t alla har Gud likvl
                berett rttfrdighet genom tro p Jesus
                               Kristus.

  1.  Vilket fretrde hava d judarna, eller vad gagn hava de av
      omskrelsen?
  2.  Jo, ett stort fretrde, p allt stt; frst och frmst det, att
      de hava blivit betrodda med Guds lftesord.
  3.  Ty vad betyder det, om ngra av dem blevo trolsa?  Kan d deras
      trolshet gra Guds trofasthet om intet?
  4.  Bort det!  M Gud st ssom sannfrdig, om ock var mnniska r
      en lgnare.  S r ju skrivet:
        P det att du m finnas rttfrdig i dina ord
        och f rtt, nr man stter sig till doms ver dig.

  5.  Men r det nu s, att vr orttfrdighet tjnar till att bevisa
      Guds rttfrdighet, vad skola vi d sga?  Kan vl Gud, han som
      lter vredesdomen drabba, vara orttfrdig?  (Jag talar ssom
      vore det frga om en mnniska.)
  6.  Bort det!  Huru skulle Gud d kunna dma vrlden?
  7.  Och  andra sidan, om Guds sannfrdighet genom min lgnaktighet
      nnu mer har trtt i dagen, honom till ra, varfr skall d jag
      likvl dmas ssom syndare?
  8.  Och varfr skulle vi icke gra vad ont r, fr att gott mtte
      komma drav, ssom man, fr att smda oss, pstr att vi gra,
      och ssom ngra fregiva att vi lra?  -- Sdana f med rtta
      sin dom.

  9.  Huru r det allts?  ro vi d ngot frmer n de andra?
      Ingalunda.  Redan hrfrut har jag ju mst anklaga bde judar
      och greker fr att allasammans vara under synd.
 10.  S r ock skrivet:
        Ingen rttfrdig finnes,
        icke en enda.
 11.    Ingen frstndig finnes,
        ingen finnes som sker Gud.

 12.    Nej, alla hava de avvikit,
        allasammans hava de blivit odugliga,
        ingen finnes som gr vad gott r,
        det finnes ingen enda.

 13.    En ppen grav r deras strupe,
        sina tungor bruka de till svek.
        Huggormsgift r inom deras lppar.
 14.    Deras mun r full av frbannelse och bitterhet.
 15.    Deras ftter ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
 16.    Frdelse och elnde r p deras vgar,
 17.    och fridens vg knna de icke.
 18.    Guds fruktan r icke fr deras gon.

 19.  Nu veta vi att allt vad lagen sger, det talar den till dem som
      hava lagen, fr att var mun skall bliva tillstoppad och hela
      vrlden st med skuld infr Gud;
 20.  ty av laggrningar bliver intet ktt rttfrdigt infr honom.
      Vad som kommer genom lagen r knnedom om synden.

 21.  Men nu har, utan lag, en rttfrdighet frn Gud blivit
      uppenbarad, en som lagen och profeterna vittna om,
 22.  en rttfrdighet frn Gud genom tro p Jesus Kristus, fr alla
      dem som tro.  Ty hr r ingen tskillnad.
 23.  Alla hava ju syndat och ro i saknad av hrligheten frn Gud;
 24.  och de bliva rttfrdiggjorda utan frskyllan, av hans nd,
      genom frlossningen i Kristus Jesus,
 25.  honom som Gud har stllt fram ssom ett frsoningsmedel genom
      tro, i hans blod.  S ville Gud -- d han i sin skonsamhet hade
      haft frdrag med de synder som frut hade blivit begngna -- nu
      visa att han dock var rttfrdig.
 26.  Ja, s ville han i den tid som nu r lmna beviset fr att han
      r rttfrdig.  Hrigenom skulle han bde sjlv befinnas vara
      rttfrdig och gra den rttfrdig, som lter det bero p tro p
      Jesus.

 27.  Huru bliver det d med vr bermmelse?  Den r utestngd.  Genom
      vilken lag?  Mnne genom en grningarnas lag?  Nej, genom en
      trons lag.
 28.  Vi hlla nmligen fre att mnniskan bliver rttfrdig genom
      tro, utan laggrningar.
 29.  Eller r Gud allenast judarnas Gud?  r han icke ock
      hedningarnas?  Jo, frvisso ocks hedningarnas,
 30.  s visst som Gud r en, han som skall gra de omskurna
      rttfrdiga av tro, s ock de oomskurna genom tron.

 31.  Gra vi d vad lag r om intet genom tron?  Bort det!  Vi gra
      tvrtom lag gllande.
*45/04 Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 4 Kapitlet

                 Abraham blev rttfrdig, icke genom
               grningar, utan genom att tro; s skola
                ock vi, oomskurna svl som omskurna,
                    genom tro vinna rttfrdighet.

  1.  Vad skola vi d sga om Abraham, vr stamfader efter kttet?
  2.  Om Abraham blev rttfrdig av grningar, s har han ju ngot att
      bermma sig av.  Dock icke infr Gud.
  3.  Ty vad sger skriften?  Abraham trodde Gud, och det rknades
      honom till rttfrdighet.
  4.  Den som hller sig till grningar, honom bliver lnen tillrknad
      icke p grund av nd, utan p grund av frtjnst.
  5.  Men den som icke hller sig till grningar, utan tror p honom
      som gr den ogudaktige rttfrdig, honom rknas hans tro till
      rttfrdighet.
  6.  S prisar ock David den mnniska salig, som Gud tillrknar
      rttfrdighet, utan grningar:
  7.    Saliga ro de vilkas vertrdelser ro frltna,
        och vilkas synder ro verskylda.
  8.    Salig r den man
        som Herren icke tillrknar synd.

  9.  Gller nu detta ordet salig de omskurna allenast eller ock de
      oomskurna?  Vi sga ju att tron rknades Abraham till
      rttfrdighet.
 10.  Huru blev den honom d tillrknad?  Skedde det sedan han hade
      blivit omskuren, eller medan han nnu var oomskuren?  Det skedde
      icke sedan han hade blivit omskuren, utan medan han nnu var
      oomskuren.
 11.  Och han undfick omskrelsens tecken ssom ett insegel p den
      rttfrdighet genom tron, som han hade, medan han nnu var
      oomskuren.  Ty s skulle han bliva en fader fr alla oomskurna
      som tro, och s skulle rttfrdighet tillrknas dem.
 12.  Han skulle ock bliva en fader fr omskurna, nmligen fr sdana
      som icke allenast ro omskurna, utan ock vandra i spren av den
      tro som vr fader Abraham hade, medan han nnu var oomskuren.

 13.  Det var nmligen icke genom lag som Abraham och hans sd undfick
      det lftet att han skulle f vrlden till arvedel; det var genom
      rttfrdighet av tro.
 14.  Ty om de som lta det bero p lag skola f arvedelen, s r tron
      till intet nyttig, och lftet r gjort om intet.
 15.  Vad lagen kommer stad r ju vredesdom; men dr ingen lag
      finnes, dr finnes icke heller ngon vertrdelse.
 16.  Drfr mste det bero p tro, fr att det skulle vara av nd, s
      att lftet kunde bliva bestndande fr all hans sd, icke blott
      fr dem som hrde till lagens folk, utan ock fr dem som
      allenast hade Abrahams tro.  Han r ju allas vr fader,
 17.  enligt detta skriftens ord: Jag har bestmt dig till att bliva
      en fader till mnga folk; han r detta infr den Gud som han
      trodde, infr honom som gr de dda levande och kallar p de
      ting som icke ro till, likasom voro de till.

 18.  Och dr ingen frhoppning fanns, dr hoppades han nd och
      trodde; och han kunde s bliva en fader till mnga folk, efter
      vad som var frutsagt: S skall din sd bliva.
 19.  Och han frsvagades icke i sin tro, nr han betnkte huru hans
      egen kropp var ssom dd -- han var ju omkring hundra r gammal
      -- och huru jmvl Saras moderliv var ssom dtt.
 20.  Han tvivlade icke p Guds lfte i otro, utan blev fastmer
      starkare i sin tro; ty han rade Gud
 21.  och var fullt viss om att vad Gud hade lovat, det var han ocks
      mktig att hlla.
 22.  Drfr rknades det honom ock till rttfrdighet.

 23.  Men att det s tillrknades honom, det r skrivet icke ssom
      gllde det allenast honom,
 24.  utan det skulle glla ocks oss; ty det skall tillrknas jmvl
      oss, oss som tro p honom som frn de dda uppvckte Jesus, vr
      Herre,
 25.  vilken utgavs fr vra synders skull och uppvcktes fr vr
      rttfrdiggrelses skull.
*45/05 Paulus' brev till romarna, 5 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 5 Kapitlet

                Rttfrdiggrelsens frukter.  Synd och
                     dd hava kommit genom Adam,
                 rttfrdighet och liv genom Kristus.

  1.  D vi nu hava blivit rttfrdiggjorda av tro, hava vi frid med
      Gud genom vr Herre Jesus Kristus[1]
  2.  -- genom vilken vi ock hava ftt tilltrde till den nd vari vi
      nu st -- och vi bermma oss i hoppet om Guds hrlighet.
  3.  Och icke det allenast, vi till och med bermma oss av vra
      lidanden, eftersom vi veta att lidandet verkar stndaktighet,
  4.  och stndaktigheten beprvad fasthet, och fastheten hopp,
  5.  och hoppet lter oss icke komma p skam; ty Guds krlek r
      utgjuten i vra hjrtan genom den helige Ande, vilken har blivit
      oss given.

  6.  Ty medan vi nnu voro svaga, led Kristus, nr tiden var inne,
      dden fr oss ogudaktiga.
  7.  Nppeligen vill ju eljest ngon d ens fr en rttfrdig man --
      om nu ock till ventyrs ngon kan hava mod att d fr den som
      har gjort honom gott --
  8.  men Gud bevisar sin krlek till oss dri att Kristus dog fr
      oss, medan vi nnu voro syndare.
  9.  S mycket mer skola vi drfr, sedan vi nu hava blivit
      rttfrdiggjorda i och genom hans blod, ocks genom honom bliva
      frlsta undan vredesdomen.
 10.  Ty om vi, medan vi voro Guds ovnner, blevo frsonade med honom
      genom hans Sons dd, s skola vi, sedan vi hava blivit
      frsonade, nnu mycket mer bliva frlsta i och genom hans liv.
 11.  Och icke det allenast; vi bermma oss ock av Gud genom vr Herre
      Jesus Kristus, genom vilken vi nu hava undftt frsoningen.

 12.  Drfr r det s: Genom en enda mnniska har synden kommit in i
      vrlden och genom synden dden; och s har dden kommit ver
      alla mnniskor, eftersom de alla hava syndat.
 13.  Ty synd fanns i vrlden redan innan lagen fanns.  Men synd
      tillrknas icke dr ingen lag finnes;
 14.  och dock har under tiden frn Adam till Moses dden haft vldet
      ocks ver dem som icke hade syndat genom en vertrdelse, i
      likhet med vad Adam gjorde, han som r en frebild till den som
      skulle komma.

 15.  Likvl r det icke s med ndegvan, som det var med
      syndafallet.  Ty om genom en endas fall de mnga hava blivit
      dden underlagda, s har nnu mycket mer Guds nd och gvan i
      och genom nd -- vilken, ocks den, r kommen genom en enda
      mnniska, Jesus Kristus -- blivit p ett verfldande stt de
      mnga beskrd.
 16.  Och med gvan r det icke ssom det var med det som kom genom
      denne ene som syndade: domen kom genom en enda, och ledde till
      en frdmelsedom, men ndegvan kom i fljd av mngas fall, och
      ledde till en rttfrdiggrelsedom.
 17.  Och om dden p grund av en endas fall kom till konungavlde
      genom denne ene, s skola nnu mycket mer de som undf den
      verfldande nden och rttfrdighetsgvan f konungsligt vlde
      i liv, ocks det genom en enda, Jesus Kristus.  --
 18.  Allts, likasom det, som kom genom en endas fall, fr alla
      mnniskor ledde till en frdmelsedom, s leder det, som kom
      genom rttfrdiggrelsedomen frmedelst en enda, fr alla
      mnniskor till en rttfrdiggrelse som medfr liv.
 19.  Ty ssom genom en enda mnniskas olydnad de mnga fingo st
      ssom syndare, s skola ock genom en endas lydnad de mnga st
      ssom rttfrdiga.

 20.  Men lagen har drjmte kommit in, fr att fallet skulle bliva s
      mycket strre; dock, dr synden blev strre, dr verfldade
      nden mycket mer.
 21.  Ty ssom synden hade utvat sitt vlde i och genom dden, s
      skulle nu ock nden genom rttfrdighet utva sitt vlde till
      evigt liv, och det genom Jesus Kristus, vr Herre.

[1]  Eller: D vi nu hava blivit rttfrdiggjorda av tro, m vi hava
     frid osv.
*45/06 Paulus' brev till romarna, 6 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 6 Kapitlet

                 Vi skola d frn synden och leva ett
               nytt liv med Kristus, i rttfrdighetens
                       tjnst, icke i syndens.

  1.  Vad skola vi d sga?  Skola vi frbliva i synden, fr att nden
      skall bliva s mycket strre?
  2.  Bort det!  Vi som hava dtt frn synden, huru skulle vi nnu
      kunna leva i den?
  3.  Veten I d icke att vi alla som hava blivit dpta till Kristus
      Jesus, vi hava blivit dpta till hans dd?
  4.  Och vi hava s, genom detta dop till dden, blivit begravna med
      honom, fr att, ssom Kristus uppvcktes frn de dda genom
      Faderns hrlighet, ocks vi skola vandra i ett nytt vsende, i
      liv.
  5.  Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika dd, s skola
      vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppstndelse.
  6.  Vi veta ju detta, att vr gamla mnniska har blivit korsfst med
      honom, fr att syndakroppen skall gras om intet, s att vi icke
      mer tjna synden.
  7.  Ty den som r dd, han r friad ifrn synden.
  8.  Hava vi nu dtt med Kristus, s tro vi att vi ock skola leva med
      honom,
  9.  eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppsttt frn de
      dda, icke mer dr; dden rder icke mer ver honom.
 10.  Ty hans dd var en dd frn synden en gng fr alla, men hans
      liv r ett liv fr Gud.
 11.  S mn ock I hlla fre att I ren dda frn synden och leven
      fr Gud, i Kristus Jesus.

 12.  Lten drfr icke synden hava vldet i edra ddliga kroppar, s
      att I lyden deras begrelser.
 13.  Och stllen icke edra lemmar i syndens tjnst, att vara
      orttfrdighetsvapen, utan stllen eder sjlva i Guds tjnst,
      ssom de dr frn dden hava kommit till livet, och edra lemmar
      i Guds tjnst, att vara rttfrdighetsvapen.
 14.  Ty synden skall icke rda ver eder, eftersom I icke stn under
      lagen, utan under nden.

 15.  Huru r det allts?  Skola vi synda, eftersom vi icke st under
      lagen, utan under nden?  Bort det!
 16.  I veten ju, att nr I stllen eder i ngons tjnst fr att lyda
      honom, s ren I tjnare under denne, som I slunda lyden, vare
      sig det r under synden, vilket leder till dd, eller under
      lydnaden, vilket leder till rttfrdighet.
 17.  Men Gud vare tack fr att den tid r frbi, d I voren syndens
      tjnare, och fr att I haven blivit av hjrtat lydiga, s att I
      fljen den lra som har givits eder till mnsterbild,
 18.  och fr att I, nr I nu haven gjorts fria ifrn synden, haven
      blivit tjnare under rttfrdigheten --
 19.  om jag nu fr tala p mnniskostt, fr eder kttsliga svaghets
      skull.  Ja, likasom I frr stllden edra lemmar i orenhetens och
      orttfrdighetens tjnst, till orttfrdighet, s mn I nu
      stlla edra lemmar i rttfrdighetens tjnst, till helgelse.
 20.  Medan I voren syndens tjnare, voren I ju fria ifrn
      rttfrdighetens tjnst;
 21.  men vilken frukt skrdaden I d drav?  Jo, det som I nu blygens
      fr; nden p sdant r ju dden.
 22.  Men nu, d I haven gjorts fria ifrn synden och blivit Guds
      tjnare, nu skrden I frukten av detta: I varden helgade; och
      nden bliver att I undfn evigt liv.
 23.  Ty den ln som synden giver r dden, men den gva som Gud av
      nd giver r evigt liv, i Kristus Jesus, vr Herre.
*45/07 Paulus' brev till romarna, 7 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 7 Kapitlet

                  Vr frihet ifrn lagen.  Lagen och
               synden.  Mnniskans vanmakt i striden mot
                               kttet.

  1.  Eller veten I icke, mina brder -- jag talar ju till sdana som
      knna lagen -- att lagen rder ver en mnniska fr s lng tid
      som hon lever?
  2.  S r ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, s lnge
      denne lever; men om mannen dr, d r hon lst frn den lag som
      band henne vid mannen.
  3.  Allts, om hon giver sig t en annan man, medan hennes man
      lever, s kallas hon ktenskapsbryterska; men om mannen dr, d
      r hon fri ifrn lagen, s att hon icke r ktenskapsbryterska,
      om hon giver sig t en annan man.
  4.  S haven ock I, mina brder, genom Kristi kropp blivit ddade
      frn lagen fr att tillhra en annan, nmligen honom som har
      uppsttt frn de dda, p det att vi m bra frukt t Gud.
  5.  Ty medan vi nnu voro i ett kttsligt vsende, voro de syndiga
      lustar, som uppvcktes genom lagen, verksamma i vra lemmar till
      att bra frukt t dden.
  6.  Men nu ro vi lsta frn lagen, i det att vi hava dtt frn det
      varunder vi frr hllos fngna; och s tjna vi nu i Andens nya
      vsende, och icke i bokstavens gamla vsende.

  7.  Vad skola vi d sga?  r lagen synd?  Bort det!  Men synden
      skulle jag icke hava lrt knna, om icke genom lagen; ty jag
      hade icke vetat av begrelsen, om icke lagen hade sagt: Du
      skall icke hava begrelse.
  8.  Men d nu synden fick tillflle, uppvckte den genom budordet
      allt slags begrelse i mig.  Ty utan lag r synden dd.
  9.  Jag levde en gng utan lag; men nr budordet kom, fick synden
      liv,
 10.  och jag hemfll t dden.  S befanns det att budordet, som var
      givet till liv, det blev mig till dd;
 11.  ty d synden fick tillflle, frledde den mig genom budordet och
      ddade mig genom det.

 12.  Allts r visserligen lagen helig, och budordet heligt och
      rttfrdigt och gott.
 13.  Har d verkligen det som r gott blivit mig till dd?  Bort det!
      Men synden har blivit det, fr att s skulle varda uppenbart att
      den var synd, i det att den genom ngot som sjlvt var gott drog
      ver mig dd; och s skulle synden bliva till vermtt syndig,
      genom budordet.

 14.  Vi veta ju att lagen r andlig, men jag r av kttslig natur,
      sld till trl under synden.
 15.  Ty jag kan icke fatta att jag handlar ssom jag gr; jag gr ju
      icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gr jag.
 16.  Om jag nu gr det som jag icke vill, s giver jag mitt bifall t
      lagen och vidgr att den r god.
 17.  S r det nu icke mer jag som gr sdant, utan synden, som bor i
      mig.
 18.  Ty jag vet att i mig, det r i mitt ktt, bor icke ngot gott;
      viljan r vl tillstdes hos mig, men att gra det goda frmr
      jag icke.
 19.  Ja, det goda som jag vill gr jag icke; men det onda som jag
      icke vill, det gr jag.
 20.  Om jag allts gr vad jag icke vill, s r det icke mer jag som
      gr det, utan synden, som bor i mig.

 21.  S finner jag nu hos mig, som har viljan att gra det goda, den
      lagen, att det onda fastmer r tillstdes hos mig.
 22.  Ty efter min invrtes mnniska har jag min lust i Guds lag;
 23.  men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid
      med den lag som r i min hg, en som gr mig till fnge under
      syndens lag, som r i mina lemmar.
 24.  Jag arma mnniska!  Vem skall frlsa mig frn denna ddens
      kropp?  --
 25.  Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vr Herre!

      Allts tjnar jag, sdan jag r i mig sjlv, visserligen med min
      hg Guds lag, men med kttet tjnar jag syndens lag.
*45/08 Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 8 Kapitlet

                    Genom Kristus frlsas vi ifrn
               frdmelsen och f kraft att vandra icke
                efter kttet, utan efter Anden.  Ssom
                Guds barn skola vi efter denna tidens
                   lidanden g till Guds hrlighet.

  1.  S finnes nu ingen frdmelse fr dem som ro i Kristus Jesus.
  2.  Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri ifrn
      syndens och ddens lag.
  3.  Ty det som lagen icke kunde stadkomma, i det den var frsvagad
      genom kttet, det gjorde Gud, d han, fr att borttaga synden,
      snde sin Son i syndigt ktts gestalt och frdmde synden i
      kttet.
  4.  S skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter
      kttet, utan efter Anden.

  5.  Ty de som ro kttsliga, de hava sitt sinne vnt till vad kttet
      tillhr; men de som ro andliga, de hava sitt sinne vnt till
      vad Anden tillhr.
  6.  Och kttets sinne r dd, medan Andens sinne r liv och frid.
  7.  Kttets sinne r nmligen fiendskap mot Gud, eftersom det icke
      r Guds lag underdnigt, ej heller kan vara det.
  8.  Men de som ro i ett kttsligt vsende kunna icke behaga Gud.

  9.  I ter ren icke i ett kttsligt vsende, utan i ett andligt, om
      eljest Guds Ande bor i eder; men den som icke har Kristi Ande,
      han hr icke honom till.
 10.  Om nu Kristus r i eder, s r vl kroppen hemfallen t dden,
      fr syndens skull, men Anden r liv, fr rttfrdighetens skull.
 11.  Och om dens Ande, som uppvckte Jesus frn de dda, bor i eder,
      s skall han som uppvckte Kristus Jesus frn de dda gra ocks
      edra ddliga kroppar levande, genom sin Ande, som bor i eder.

 12.  Allts, mina brder, hava vi icke ngon frpliktelse mot kttet,
      s att vi skola leva efter kttet.
 13.  Ty om i leven efter kttet, s skolen I d; men om I genom ande
      dden kroppens grningar, s skolen I leva.
 14.  Ty alla de som drivas av Guds Ande, de ro Guds barn.
 15.  I haven ju icke ftt en trldomens ande, s att I ter skullen
      knna fruktan; I haven ftt en barnaskapets ande, i vilken vi
      ropa: Abba!  Fader!
 16.  Anden sjlv vittnar med vr ande att vi ro Guds barn.
 17.  Men ro vi barn, s ro vi ock arvingar, nmligen Guds arvingar
      och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, fr att
      ocks med honom bliva frhrligade.

 18.  Ty jag hller fre att denna tidens lidanden intet betyda, i
      jmfrelse med den hrlighet som kommer att uppenbaras p oss.
 19.  Ty skapelsens trngtan strcker sig efter Guds barns
      uppenbarelse.
 20.  Skapelsen har ju blivit lagd under frgngligheten, icke av eget
      val, utan fr dens skull, som lade den drunder; dock s, att en
      frhoppning skulle finnas,
 21.  att ocks skapelsen en gng skall bliva frigjord ifrn sin
      trldom under frgngelsen och komma till den frihet som tillhr
      Guds barns hrlighet.

 22.  Vi veta ju att nnu i denna stund hela skapelsen samfllt suckar
      och vndas.
 23.  Och icke den allenast; ocks vi sjlva, som hava ftt Anden
      ssom frstlingsgva, ocks vi sucka inom oss och bida efter
      barnaskapet, vr kropps frlossning.
 24.  Ty i hoppet ro vi frlsta.  Men ett hopp som man ser fullbordat
      r icke mer ett hopp; huru kan ngon hoppas det som han redan
      ser?
 25.  Om vi nu hoppas p det som vi icke se, s bida vi drefter med
      stndaktighet.

 26.  S kommer ock Anden vr svaghet till hjlp; ty vad vi rtteligen
      bra bedja om, det veta vi icke, men Anden sjlv manar gott fr
      oss med outsgliga suckar.
 27.  Och han som rannsakar hjrtan, han vet vad Anden menar, ty det
      r efter Guds behag som han manar gott fr de heliga.

 28.  Men vi veta att fr dem som lska Gud samverkar allt till det
      bsta, fr dem som ro kallade efter hans rdslut.
 29.  Ty dem som frut hava blivit knda av honom, dem har han ock
      frut bestmt till att bliva hans Sons avbilder, honom lika, s
      att denne skulle bliva den frstfdde bland mnga brder.
 30.  Och dem som han har frut bestmt, dem kallar han ock, och dem
      som han har kallat, dem rttfrdiggr han ock, och dem som han
      har rttfrdiggjort, dem frhrligar han ock.

 31.  Vad skola vi nu sga hrom?  r Gud fr oss, vem kan d vara
      emot oss?
 32.  Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit honom fr oss
      alla, huru skulle han kunna annat n ocks sknka oss allt med
      honom?
 33.  Vem vill anklaga Guds utvalda?  Gud r den som rttfrdiggr.
 34.  Vem r den som vill frdma?  Kristus Jesus r den som har dtt,
      ja, n mer, den som har uppsttt; och han sitter p Guds hgra
      sida, han manar ock gott fr oss.
 35.  Vem skulle kunna skilja oss frn Kristi krlek?  Mnne
      bedrvelse eller ngest eller frfljelse eller hunger eller
      nakenhet eller fara eller svrd?
 36.  S r ju skrivet:
        Fr din skull varda vi ddade hela dagen;
        vi hava blivit aktade ssom slaktfr.
 37.  Nej, i allt detta vinna vi en hrlig seger genom honom som har
      lskat oss.
 38.  Ty jag r viss om att varken dd eller liv, varken nglar eller
      andefurstar, varken ngot som nu r eller ngot som skall komma,
 39.  varken ngon makt i hjden eller ngon makt i djupet, ej heller
      ngot annat skapat skall kunna skilja oss frn Guds krlek i
      Kristus Jesus, vr Herre.
*45/09 Paulus' brev till romarna, 9 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 9 Kapitlet

                    Icke alla av Israel voro rtta
                israeliter; Gud har kallat jmvl dem
                som icke ro av Israel till att bliva
                hans folk, genom rttfrdighet av tro.

  1.  Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger icke -- drom br mitt
      samvete mig vittnesbrd i den helige Ande --
  2.  nr jag sger att jag har stor bedrvelse och oavltligt kval i
      mitt hjrta.
  3.  Ja, jag skulle nska att jag sjlv vore frbannad och bortkastad
      frn Kristus, om detta kunde gagna mina brder, mina frnder
      efter kttet.
  4.  De ro ju israeliter, dem tillhra barnaskapet och hrligheten
      och frbunden och lagstiftningen och tempeltjnsten och lftena.
  5.  Dem tillhra ock fderna, och frn dem r Kristus kommen efter
      kttet, han som r ver allting, Gud, hgtlovad i evighet, amen.

  6.  Detta sger jag icke som om Guds lftesord skulle hava blivit om
      intet.  Ty Israel, det r icke detsamma som alla de som
      hrstamma frn Israel.
  7.  Ej heller ro de alla barn, drfr att de ro Abrahams sd.
      Nej, det heter: Genom Isak r det som sd skall uppkallas efter
      dig.
  8.  Detta vill sga: Icke de ro Guds barn, som ro barn efter
      kttet, men de som ro barn efter lftet, de rknas fr sd.
  9.  Ty ett lftesord var det ordet: Vid denna tid skall jag komma
      tillbaka, och d skall Sara hava en son.
 10.  n mer: s skedde ock, nr Rebecka genom en och samme man,
      nmligen vr fader Isak, blev moder till sina barn.
 11.  Ty frrn dessa voro fdda, och innan de nnu hade gjort vare sig
      gott eller ont, blev det ordet henne sagt -- fr att Guds
      utkorelse-rdslut skulle bliva bestndande, varvid det icke
      skulle bero p ngons grningar, utan p honom som kallar --
 12.  det ordet:
        Den ldre skall tjna den yngre.

 13.  S r ock skrivet:
        Jakob lskade jag,
        men Esau hatade jag.

 14.  Vad skola vi d sga?  Kan vl orttfrdighet finnas hos Gud?
      Bort det!
 15.  Han sger ju till Moses: Jag skall vara barmhrtig mot den jag
      vill vara barmhrtig emot, och jag skall frbarma mig ver den
      jag vill frbarma mig ver.
 16.  Allts beror det icke p ngon mnniskas vilja eller strvan,
      utan p Guds barmhrtighet.
 17.  Ty skriften sger till Farao: Just drtill har jag ltit dig
      uppst, att jag skall visa min makt p dig, och att mitt namn
      skall varda frkunnat p hela jorden.
 18.  Allts r han barmhrtig mot vem han vill, och vem han vill
      frhrdar han.

 19.  Nu torde du sga till mig: Vad har han d att frebr oss?  Kan
      vl ngon st emot hans vilja?
 20.  O mnniska, vem r d du, som vill trta med Gud?  Icke skall
      verket sga till sin mstare: Varfr gjorde du mig s?
 21.  Har icke krukmakaren den makten ver leret, att han av samma
      lerklump kan gra ett krl till hedersamt bruk, ett annat till
      mindre hedersamt?

 22.  Men om nu Gud, nr han ville visa sin vrede och uppenbara sin
      makt, likvl i stor lngmodighet hade frdrag med vredens
      krl, som voro frdiga till frdrv, vad har du d att sga?
 23.  Och om han gjorde detta fr att tillika f uppenbara sin
      hrlighets rikedom p barmhrtighetens krl, som han frut
      hade berett till hrlighet?

 24.  Och till att vara sdana har han ock kallat oss, icke allenast
      dem som ro av judisk brd, utan jmvl dem som ro av hednisk.
 25.  S sger han ock hos Oseas:
        Det folk som icke var mitt folk,
        det skall jag kalla 'mitt folk',
        och henne som jag icke lskade
        skall jag kalla 'min lskade'.
 26.    Och det skall ske att p den ort dr det sades till dem:
        'I ren icke mitt folk',
        dr skola de kallas 'den levande Gudens barn'.
 27.  Men Esaias utropar om Israel:
        Om n Israels barn vore till antalet ssom sanden i havet,
        s skall dock allenast en kvarleva bliva frlst.
 28.    Ty dom skall Herren hlla p jorden,
        en slutdom, som avgr saken med hast.
 29.  Och det r ssom redan Esaias har sagt:
        Om Herren Sebaot icke hade lmnat
        en avkomma kvar t oss,
        d vore vi ssom Sodom,
        vi vore Gomorra lika.

 30.  Vad skola vi d sga?  Jo, att hedningarna, som icke foro efter
      rttfrdighet, hava vunnit rttfrdighet, nmligen den
      rttfrdighet som kommer av tro,
 31.  under det att Israel, som for efter en rttfrdighetslag, icke
      har kommit till ngon sdan lag.
 32.  Varfr?  Drfr att de icke skte den p trons vg, utan ssom
      ngot som skulle vinnas p grningarnas vg.  De sttte sig mot
      sttestenen,
 33.  ssom det r skrivet:
        Se, jag lgger i Sion en sttesten
        och en klippa som skall bliva dem till fall;
        men den som tror p den skall icke komma p skam.
*45/10 Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 10 Kapitlet

                Judarna fara vilse, d de vilja vinna
                 rttfrdighet genom laggrningar och
                icke genom tro, fastn evangelium har
                       blivit predikat fr dem.

  1.  Mina brder, mitt hjrtas stundan och min bn till Gud fr dem
      r att de m bliva frlsta.
  2.  Ty det vittnesbrdet giver jag dem, att de nitlska fr Gud.
      Dock gra de detta icke med rtt insikt.
  3.  De frst nmligen icke rttfrdigheten frn Gud, utan ska att
      komma stad en sin egen rttfrdighet och hava icke givit sig
      under rttfrdigheten frn Gud.

  4.  Ty lagen har ftt sin nde i Kristus, till rttfrdighet fr var
      och en som tror.
  5.  Moses skriver ju om den rttfrdighet som kommer av lagen, att
      den mnniska som var sdan rttfrdighet skall leva genom den.
  6.  Men den rttfrdighet som kommer av tro sger s: Du behver
      icke frga i ditt hjrta: 'Vem vill fara upp till himmelen
      (nmligen fr att hmta Kristus ned)?'
  7.  ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nmligen fr att
      hmta Kristus upp ifrn de dda?'
  8.  Vad sger den d?  Ordet r dig nra, i din mun och i ditt
      hjrta (nmligen ordet om tron, det som vi predika).
  9.  Ty om du med din mun beknner Jesus vara Herre och i ditt hjrta
      tror att Gud har uppvckt honom frn de dda, d bliver du
      frlst.
 10.  Ty genom hjrtats tro bliver man rttfrdig, och genom munnens
      beknnelse bliver man frlst.
 11.  Skriften sger ju:
        Ingen som tror p honom skall komma p skam.

 12.  Det r ingen tskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en
      och samme Herre, och han har rikedomar att giva t alla som
      kalla honom.
 13.  Ty
        var och en som kallar Herrens namn,
        han skall varda frlst.

 14.  Men huru skulle de kunna kalla den som de icke hava kommit till
      tro p?  Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hrt?
      Och huru skulle de kunna hra, om ingen predikade?
 15.  Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve snda?
      S r och skrivet:
        Huru ljuvliga ro icke fotstegen
        av de mn som frambra gott budskap!
 16.  Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga.  Esaias sger ju:
        Herre, vem trodde vad som predikades fr oss?
 17.  Allts kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi
      ord.

 18.  Jag frgar d: Hava de kanhnda icke hrt predikas?  Jo,
      visserligen; det heter ju:
        Deras tal har gtt ut ver hela jorden,
        och deras ord till vrldens ndar.
 19.  Jag frgar d vidare: Har Israel kanhnda icke frsttt det?
      Redan Moses sger:
        Jag skall uppvcka eder avund mot ett folk som icke r ett folk;
        mot ett hednafolk utan frstnd skall jag reta eder till vrede.
 20.  Och Esaias gr s lngt, att han sger:
        Jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig,
        jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig.
 21.  Men om Israel sger han:
        Hela dagen har jag utrckt mina hnder
        till ett ohrsamt och genstrvigt folk.
*45/11 Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 11 Kapitlet

               En kvarleva av Israel r redan upptagen
               till nd.  Genom det vriga Israels otro
               har frlsningen kommit till hedningarna;
                 genom hedningarnas tro skall s ter
                 hela Israel bliva frt till tro och
                              frlsning.

  1.  S frgar jag nu: Har d Gud frskjutit sitt folk?  Bort det!
      Jag r ju sjlv en israelit, av Abrahams sd och av Benjamins
      stam.
  2.  Gud har icke frskjutit sitt folk, som redan frut hade blivit
      knt av honom.  Eller veten I icke vad skriften sger, dr den
      talar om Elias, huru denne infr Gud trder upp mot Israel med
      dessa ord:
  3.  Herre, de hava drpt dina profeter och rivit ned dina altaren;
      jag allena r kvar, och de st efter mitt liv?
  4.  Och vad fr han d fr svar av Gud?  Jag har ltit bliva kvar
      t mig sju tusen mn, som icke hava bjt kn fr Baal.
  5.  Likas finnes ock, i den tid som nu r, en kvarleva, i kraft av
      en utkorelse som har skett av nd.
  6.  Men har den skett av nd, s har den icke skett p grund av
      grningar; annars vore nd icke mer nd.

  7.  Huru r det allts?  Vad Israel str efter, det har det icke
      ftt; allenast de utvalda hava ftt det, medan de andra hava
      blivit frstockade.
  8.  S r ju skrivet: Gud har givit dem en smnaktighetens ande,
      gon som de icke kunna se med och ron som de icke kunna hra
      med; s r det nnu i dag.
  9.  Och David sger:
        M deras bord bliva dem till en snara,
        s att de bliva fngade;
        m det bliva dem till ett giller,
        s att de f sin vedergllning.
 10.    M deras gon frmrkas,
        s att de icke se;
        bj deras rygg alltid.

 11.  S frgar jag nu: Var det d fr att de skulle komma p fall som
      de stapplade?  Bort det!  Men genom deras fall har frlsningen
      kommit till hedningarna, fr att de sjlva skola uppvckas till
      avund.
 12.  Och har nu redan deras fall varit till rikedom fr vrlden, och
      har deras ftalighet varit till rikedom fr hedningarna, huru
      mycket mer skall icke deras fulltalighet s bliva!

 13.  Men till eder, I som ren av hednisk brd, sger jag: Eftersom
      jag nu r en hedningarnas apostel, hller jag mitt mbete hgt
      --
 14.  om jag till ventyrs s skulle kunna uppvcka avund hos dem
      som ro mitt ktt och blod och frlsa ngra bland dem.
 15.  Ty om redan deras frkastelse hade med sig vrldens frsoning,
      vad skall d deras upptagande hava med sig, om icke liv frn de
      dda?
 16.  Om frstlingsbrdet r heligt, s r ock hela degen helig; och
      om roten r helig, s ro ock grenarna heliga.
 17.  Men om nu ngra av grenarna hava brutits bort, och du, som r av
      ett vilt olivtrd, har blivit inympad bland grenarna och med dem
      har ftt delaktighet i det kta olivtrdets saftrika rot,
 18.  s m du icke drfr frhva dig ver grenarna.  Nej, om du
      skulle vilja frhva dig, s besinna att det icke r du som br
      roten, utan att roten br dig.

 19.  Nu sger du kanhnda: Det var fr att jag skulle bliva inympad
      som en del grenar brtos bort.
 20.  Visserligen.  Fr sin otros skull blevo de bortbrutna, och du
      fr vara kvar genom din tro.  Hav d inga hgmodiga tankar, utan
      lev i fruktan.
 21.  Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, s skall han icke
      heller skona dig.

 22.  Se allts hr Guds godhet och strnghet: Guds strnghet mot dem
      som fllo och hans godhet mot dig, om du nmligen hller dig
      fast vid hans godhet; annars bliver ocks du borthuggen.
 23.  Men jmvl de andra skola bliva inympade, om de icke hlla fast
      vid sin otro; Gud r ju mktig att ter inympa dem.
 24.  Ty om du har blivit borthuggen frn ditt av naturen vilda
      olivtrd och mot naturen inympats i ett delt olivtrd, huru
      mycket snarare skola d icke dessa kunna inympas i sitt eget
      kta olivtrd, det som de efter naturen tillhra!

 25.  Ty fr att I, mina brder, icke skolen hlla eder sjlva fr
      kloka, vill jag yppa fr eder denna hemlighet: Frstockelse har
      drabbat en del av Israel och skall fortfara intill dess
      hedningarna i fulltalig skara hava kommit in;
 26.  och s skall hela Israel bliva frlst, ssom det r skrivet:
        Frn Sion skall frlossaren komma,
        han skall skaffa bort all ogudaktighet frn Jakob.
 27.    Och nr jag borttager deras synder,
        d skall detta vara det frbund, som jag gr med dem.

 28.  Se vi nu p evangelium, s ro de hans ovnner, fr eder skull;
      men se vi p utkorelsen, s ro de hans lskade, fr fdernas
      skull.
 29.  Ty sina ndegvor och sin kallelse kan Gud icke ngra.
 30.  Ssom I frut voren ohrsamma mot Gud, men nu genom dessas
      ohrsamhet haven ftt barmhrtighet,
 31.  s hava nu ock dessa varit ohrsamma, fr att de, genom den
      barmhrtighet som har vederfarits eder, ocks sjlva skola f
      barmhrtighet.
 32.  Ty Gud har givit dem alla till pris t ohrsamhet, fr att sedan
      frbarma sig ver dem alla.

 33.  O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!  Huru
      outgrundliga ro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans
      vgar!
 34.  Ty
        vem har lrt knna Herrens sinne,
        eller vem har varit hans rdgivare?
 35.    Eller vem har frst givit honom ngot,
        som han allts br betala igen?
 36.  Av honom och genom honom och till honom r ju allting.  Honom
      tillhr ran i evighet, amen.
*45/12 Paulus' brev till romarna, 12 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 12 Kapitlet

                  Frmaningar till en helig vandel i
                 dmjukhet, inbrdes tjnstaktighet,
                       plikttrohet och krlek.

  1.  S frmanar jag nu eder, mina brder, vid Guds barmhrtighet,
      att frambra edra kroppar till ett levande, heligt och Gud
      vlbehagligt offer -- eder andliga tempeltjnst.
  2.  Och skicken eder icke efter denna tidslders vsende, utan
      frvandlen eder genom edert sinnes frnyelse, s att I kunnen
      prva vad som r Guds vilja, vad som r gott och vlbehagligt
      och fullkomligt.

  3.  Ty i kraft av den nd som har blivit mig given, tillsger jag
      var och en av eder att icke hava hgre tankar om sig n
      tillbrligt r, utan tnka blygsamt, i verensstmmelse med det
      mtt av tro som Gud har tilldelat var och en.
  4.  Ty ssom vi i en och samma kropp hava mnga lemmar, men alla
      lemmarna icke hava samma frrttning,
  5.  s utgra ock vi, fastn mnga, en enda kropp i Kristus, men var
      fr sig ro vi lemmar, varandra till tjnst.
  6.  Och vi hava olika gvor, alltefter den nd som har blivit oss
      given.  Har ngon profetians gva, s bruke han den efter mttet
      av sin tro;
  7.  har ngon ftt en tjnst, s akte han p tjnsten; r ngon satt
      till lrare, s akte han p sitt lrarkall;
  8.  r ngon satt till att frmana, s akte han p sin plikt att
      frmana.  Den som delar ut gvor, han gre det med gott hjrta;
      den som r satt till frestndare, han vare det med nit; den som
      var barmhrtighet, han gre det med gldje.

  9.  Eder krlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hllen fast vid
      det goda.
 10.  lsken varandra av hjrtat i broderlig krlek; sken vertrffa
      varandra i inbrdes hedersbevisning.
 11.  Varen icke trga, dr det gller nit; varen brinnande i anden,
      tjnen Herren.
 12.  Varen glada i hoppet, tliga i bedrvelsen, uthlliga i bnen.
 13.  Tagen del i de heligas behov.  Varen angelgna om att bevisa
      gstvnlighet.
 14.  Vlsignen dem som frflja eder; vlsignen, och frbannen icke.
 15.  Gldjens med dem som ro glada, grten med dem som grta.
 16.  Varen ens till sinnes med varandra.  Haven icke edert sinne vnt
      till vad hgt r, utan hllen eder till det som r ringa.
      Hllen icke eder sjlva fr kloka.
 17.  Vedergllen ingen med ont fr ont.  Vinnlggen eder om vad gott
      r infr var man.
 18.  Hllen frid med alla mnniskor, om mjligt r, och s mycket som
      p eder beror.
 19.  Hmnens icke eder sjlva, mina lskade, utan lmnen rum fr
      vredesdomen; ty det r skrivet: Min r hmnden, jag skall
      vederglla det, sger Herren.
 20.    Fastmer,
        om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
        om han r trstig, s giv honom att dricka;
        ty om du s gr, samlar du gldande kol p hans huvud.
 21.  Lt dig icke vervinnas av det onda, utan vervinn det onda med
      det goda.
*45/13 Paulus' brev till romarna, 13 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 13 Kapitlet

                 Frmaningar till underdnighet under
                verheten, till krlek mot nstan och
                        till en hvisk vandel.

  1.  Var och en vare underdnig den verhet som han har ver sig.  Ty
      ingen verhet finnes, som icke r av Gud; all verhet som finnes
      r frordnad av Gud.
  2.  Drfr, den som stter sig upp mot verheten, han str emot vad
      Gud har frordnat; men de som st emot detta, de skola f sin
      dom.
  3.  Ty de som hava vldet ro till skrck, icke fr dem som gra vad
      gott r, utan fr dem som gra vad ont r.  Vill du vara utan
      fruktan fr verheten, s gr vad gott r; du skall d bliva
      prisad av den,
  4.  ty verheten r en Guds tjnare, dig till fromma.  Men gr du
      vad ont r, d m du frukta; ty verheten br icke svrdet
      frgves, utan r en Guds tjnare, en hmnare, till att utfra
      vredesdomen ver den som gr vad ont r.
  5.  Drfr mste man vara den underdnig, icke allenast fr
      vredesdomens skull, utan ock fr samvetets skull.
  6.  Frdenskull betalen I ju ock skatt; ty verheten frrttar Guds
      tjnst och r just fr detta ndaml stndigt verksam.

  7.  S given t alla vad I ren dem skyldiga; skatt t den som
      skatt tillkommer, tull t den som tull tillkommer, fruktan t
      den som fruktan tillkommer, heder t den som heder tillkommer.
  8.  Varen ingen ngot skyldiga -- utom nr det gller krlek till
      varandra; ty den som lskar sin nsta, han har uppfyllt lagen.
  9.  De buden: Du skall icke beg ktenskapsbrott, Du skall icke
      drpa, Du skall icke stjla, Du skall icke hava begrelse
      och vilka andra bud som helst, de sammanfattas ju alla i det
      ordet: Du skall lska din nsta ssom dig sjlv.
 10.  Krleken gr intet ont mot nstan; allts r krleken lagens
      uppfyllelse.

 11.  Akten p allt detta, s mycket mer som I veten vad tiden lider,
      att stunden nu r inne fr eder att vakna upp ur smnen.  Ty
      frlsningen r oss nu nrmare, n d vi kommo till tro.
 12.  Natten r framskriden, och dagen r nra.  Ltom oss drfr
      avlgga mrkrets grningar och iklda oss ljusets vapenrustning.
 13.  Ltom oss fra en hvisk vandel, ssom om dagen, icke med vilt
      leverne och dryckenskap, icke i otukt och lsaktighet, icke i
      kiv och avund.
 14.  Iklden eder fastmer Herren Jesus Kristus, och haven icke sdan
      omsorg om kttet, att onda begrelser drav uppvckas.
*45/14 Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 14 Kapitlet

                Plikter mot de svaga i tron, som hysa
                betnkligheter rrande vissa utvrtes
                                ting.

  1.  Om ngon r svag i tron, s upptagen honom dock vnligt, utan
      att dma ver andras betnkligheter.
  2.  Den ene har tro till att ta vad som helst, under det att den
      som r svag allenast ter vad som vxer p jorden.
  3.  Den som ter m icke frakta den som icke ter.  Ej heller m
      den som icke ter dma den som ter; ty Gud har upptagit honom,
  4.  och vem r du som dmer en annans tjnare?  Om han str eller
      faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall
      vl bliva stende, ty Herren r mktig att hlla honom stende.

  5.  Den ene gr skillnad mellan dag och dag, den andre hller alla
      dagar fr lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
  6.  Om ngon srskilt aktar p ngon dag, s gr han detta fr
      Herren, och om ngon ter, s gr han detta fr Herren; han
      tackar ju Gud.  S ock, om ngon avhller sig frn att ta, gr
      han detta fr Herren, och han tackar Gud.
  7.  Ty ingen av oss lever fr sig sjlv, och ingen dr fr sig
      sjlv.
  8.  Leva vi, s leva vi fr Herren; d vi, s d vi fr Herren.
      Evad vi leva eller d, hra vi allts Herren till.
  9.  Ty drfr har Kristus dtt och ter blivit levande, att han
      skall vara herre ver bde dda och levande.
 10.  Men du, varfr dmer du din broder?  Och du ter, varfr
      fraktar du din broder?  Vi skola ju alla en gng st infr Guds
      domstol.
 11.  Ty det r skrivet:
        S sant jag lever, sger Herren,
        fr mig skola alla knn bja sig,
        och alla tungor skola prisa Gud.
 12.  Allts skall var och en av oss infr Gud gra rkenskap fr sig
      sjlv.

 13.  Ltom oss drfr icke mer dma varandra.  Dmen hellre s, att
      ingen m fr sin broder lgga en sttesten eller ngot som
      bliver honom till fall.
 14.  Jag vet vl och r i Herren Jesus viss om att intet i sig sjlvt
      r orent; allenast om ngon hller ngot fr orent, s r det
      fr honom orent.
 15.  Om nu genom din mat bekymmer vllas din broder, s vandrar du
      icke mer i krleken.  Bliv icke genom din mat till frdrv fr
      den som Kristus har lidit dden fr.
 16.  Lten allts icke det goda som I haven ftt bliva utsatt fr
      smdelse.
 17.  Ty Guds rike bestr icke i mat och dryck, utan i rttfrdighet
      och frid och gldje i den helige Ande.
 18.  Den som hri tjnar Kristus, han r vlbehaglig fr Gud och
      hller provet infr mnniskor.
 19.  Vi vilja allts fara efter det som lnder till frid och till
      inbrdes uppbyggelse.
 20.  Bryt icke fr mats skull ned Guds verk.  Vl r allting rent,
      men om tandet fr ngon r en sttesten, s bliver det fr den
      mnniskan till ondo;
 21.  du gr vl i att avhlla dig frn att ta ktt och dricka vin
      och frn annat som fr din broder bliver en sttesten.
 22.  Den tro du har m du hava fr dig sjlv infr Gud.  Salig r den
      som icke mste dma sig sjlv, nr det gller ngot som han har
      prvat vara rtt.
 23.  Men om ngon hyser betnkligheter och likvl ter, d r han
      dmd, eftersom det icke sker av tro.  Ty allt som icke sker av
      tro, det r synd.
*45/15 Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 15 Kapitlet

                   Paulus frmanar till saktmod och
                 endrkt, talar om ndamlet med sitt
                brev och om sin apostoliska kallelse,
               redogr fr sina tillmnade resor, beder
                       om frsamlingens frbn.

  1.  Vi som ro starka ro pliktiga att bra de svagas skrpligheter
      och att icke leva oss sjlva till behag.
  2.  Var och en av oss m leva sin nsta till behag, honom till
      fromma och honom till uppbyggelse.
  3.  Kristus levde ju icke sig sjlv till behag, utan med honom
      skedde ssom det r skrivet:
        Dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
  4.  Ty allt vad som fordom har blivit skrivet, det r skrivet oss
      till undervisning, fr att vi, genom stndaktighet och genom den
      trst som skrifterna giva, skola bevara vrt hopp.
  5.  Och stndaktighetens och trstens Gud give eder att vara ens
      till sinnes med varandra i Kristi Jesu efterfljelse,
  6.  s att I endrktigt och med en mun prisen vr Herres, Jesu
      Kristi, Gud och Fader.

  7.  Drfr m den ene av eder vnligt upptaga den andre, ssom
      Kristus, Gud till ra, har upptagit eder.
  8.  Vad jag vill sga r detta: Fr de omskurna har Kristus blivit
      en tjnare, till ett vittnesbrd om Guds sannfrdighet, fr att
      bekrfta de lften som hade givits t fderna;
  9.  hedningarna ter hava ftt prisa Gud fr hans barmhrtighets
      skull.  S r ock skrivet:
        Frdenskull vill jag prisa dig bland hedningarna
        och lovsjunga ditt namn.
 10.  Och ter heter det:
        Jublen, I hedningar, med hans folk;
 11.  s ock:
        Loven Herren, alla hedningar,
        ja, honom prise alla folk.
 12.  S sger ock Esaias: Telningen frn Jessais rot skall komma,
      ja, han som skall st upp fr att rda ver hedningarna; p
      honom skola hedningarna hoppas.
 13.  Men hoppets Gud uppfylle eder med all gldje och frid i tron, s
      att I haven ett verfldande hopp i den helige Andes kraft.

 14.  Jag r vl redan nu viss om att I, mina brder, av eder sjlva
      ren fulla av godhet, uppfyllda med all kunskap, i stnd jmvl
      att frmana varandra.
 15.  Dock har jag, p ett delvis ngot dristigt stt, skrivit till
      eder med ytterligare pminnelser, detta i kraft av den nd som
      har blivit mig given av Gud:
 16.  att jag nmligen skall frrtta Kristi Jesu tjnst bland
      hedningarna och vara en prsterlig frvaltare av Guds
      evangelium, s att hedningarna bliva ett honom vlbehagligt
      offer, helgat i den helige Ande.
 17.  Allts r det i Kristus Jesus som jag har ngot att bermma mig
      av i frga om min tjnst infr Gud.
 18.  Ty jag skall icke drista mig att orda om ngot annat n vad
      Kristus, fr att gra hedningarna lydaktiga, har verkat genom
      mig, med ord och med grning,
 19.  genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.  S har
      jag, frn Jerusalem och runt omkring nda till Illyrien,
      verallt frkunnat evangelium om Kristus.
 20.  Och jag har hrvid satt min ra i att icke frkunna evangelium,
      dr Kristi namn redan var knt, ty jag ville icke bygga p en
      annans grundval;
 21.  utan s har skett, som skrivet r:
        De fr vilka intet har varit frkunnat om honom skola f se,
        och de som intet hava hrt skola frst.

 22.  Det r ocks hrigenom som jag s mnga gnger har blivit
      frhindrad att komma till eder.
 23.  Men d jag nu icke mer har ngot att utrtta i dessa trakter och
      under ganska mnga r har lngtat efter att komma till eder,
 24.  vill jag beska eder, nr jag begiver mig till Spanien.  Jag
      hoppas nmligen att p genomresan f se eder och att drefter av
      eder bliva utrustad fr frden dit, sedan jag frst i ngon mn
      har ftt min lngtan efter eder stillad.
 25.  Men nu far jag till Jerusalem med understd t de heliga.
 26.  Macedonien och Akaja hava nmligen knt sig manade att gra ett
      sammanskott t dem bland de heliga i Jerusalem, som leva i
      fattigdom.
 27.  Ja, drtill hava de knt sig manade; de st ocks i skuld hos
      dem.  Ty om hedningarna hava ftt del i deras andliga goda, s
      ro de  sin sida skyldiga att vara dem till tjnst med sitt
      lekamliga goda.  --
 28.  Nr jag s har fullgjort detta och lmnat i deras hnder vad som
      har blivit insamlat, mnar jag drifrn begiva mig till Spanien
      och taga vgen genom eder stad.
 29.  Och jag vet, att nr jag kommer till eder, kommer jag med Kristi
      vlsignelse i fullt mtt.

 30.  Och nu uppmanar jag eder, mina brder, vid vr Herre Jesus
      Kristus och vid vr krlek i Anden, att bist mig i min kamp,
      genom att bedja fr mig till Gud,
 31.  att jag m bliva frlst undan de ohrsamma i Judeen, och att det
      understd som jag fr med mig till Jerusalem m bliva vl
      mottaget av de heliga.
 32.  S skall jag, om Gud vill, med gldje komma till eder och
      vederkvicka mig tillsammans med eder.

 33.  Fridens Gud vare med eder alla.  Amen.
*45/16 Paulus' brev till romarna, 16 Kapitlet
                Paulus' brev till romarna, 16 Kapitlet

                  Anbefallning fr Febe.  Hlsningar.
                 Varning fr falska lrare.  Slutord.

  1.  Jag anbefaller t eder vr syster Febe, som r
      frsamlingstjnarinna i Kenkrea.
  2.  S mottagen d henne i Herren, ssom det hves de heliga, och
      bistn henne i allt vari hon kan behva eder; ty hon har sjlv
      varit ett std fr mnga och jmvl fr mig.

  3.  Hlsen Priska och Akvila, mina medarbetare i Kristus Jesus.
  4.  De hava ju vgat sitt liv fr mig; och icke allenast jag tackar
      dem drfr, utan ocks alla hednafrsamlingar.
  5.  Hlsen ock den frsamling som kommer tillhopa i deras hus.
      Hlsen Epenetus, min lskade broder, som r frstlingen av dem
      som i provinsen Asien hava kommit till Kristus.
  6.  Hlsen Maria, som har arbetat s mycket fr eder.
  7.  Hlsen Andronikus och Junias, mina landsmn och medfngar, som
      hava ett s gott anseende bland apostlarna, och som lngre n
      jag hava varit i Kristus.
  8.  Hlsen Ampliatus, min lskade broder i Herren.
  9.  Hlsen Urbanus, vr medarbetare i Kristus, och Stakys, min
      lskade broder.
 10.  Hlsen Apelles, den i Kristus beprvade.  Hlsen dem som hra
      till Aristobulus' hus.
 11.  Hlsen Herodion, min landsman.  Hlsen dem av Narcissus' hus,
      som ro i Herren.
 12.  Hlsen Tryfena och Tryfosa, som arbeta i Herren.  Hlsen Persis,
      den lskade systern, som har s mycket arbetat i Herren.
 13.  Hlsen Rufus, den i Herren utvalde, och hans moder, som ocks
      fr mig har varit en moder.
 14.  Hlsen Asynkritus, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och de
      brder som ro tillsammans med dem.
 15.  Hlsen Filologus och Julia, Nereus och hans syster och Olympas
      och alla de heliga som ro tillsammans med dem.
 16.  Hlsen varandra med en helig kyss.  Alla Kristi frsamlingar
      hlsa eder.

 17.  Men jag frmanar eder, mina brder, att hava akt p dem som
      vlla tvedrkt och kunna bliva eder till fall, i strid med den
      lra som I haven inhmtat; dragen eder ifrn dem.
 18.  Ty sdana tjna icke vr Herre Kristus, utan sin egen buk; och
      genom sina milda ord och sitt fagra tal bedraga de oskyldiga
      mnniskors hjrtan.
 19.  Eder lydnad r ju knd av alla.  ver eder glder jag mig
      drfr; men jag skulle nska att I voren visa i frga om det
      goda, och menlsa i frga om det onda.
 20.  Och fridens Gud skall snart lta Satan bliva krossad under edra
      ftter.

      Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder.

 21.  Timoteus, min medarbetare, hlsar eder: s gra ock Lucius och
      Jason och Sosipater, mina landsmn.
 22.  Jag, Tertius, som har nedskrivit detta brev, hlsar eder i
      Herren.
 23.  Gajus, min och hela frsamlingens vrd, hlsar eder.  Erastus,
      stadens kamrerare, och brodern Kvartus hlsar eder.
 24.  [1]

 25.  Men honom som frmr styrka eder, enligt det evangelium jag
      frkunnar och min predikan om Jesus Kristus, ja, enligt den nu
      avsljade hemlighet som frut under evrdliga tider har varit
      outtalad,
 26.  men som nu har blivit uppenbarad och, enligt den eviga Gudens
      befallning, blivit, med std av profetiska skrifter, kungjord
      bland alla hedningar, fr att bland dem upprtta trons lydnad --
 27.  honom, den ende vise Guden, tillhr ran, genom Jesus Kristus, i
      evigheternas evigheter.  Amen.

@c I Norman finns fljande fotnot:
@c [1] Vr Herres, Jesu Kristi, nd vare med eder alla.  Amen.
[1]  V. 24 se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
