@c -*- 1917 -*-
*44/ Apostlagrningarna
*44/01 Apostlagrningarna, 1 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 1 Kapitlet

                Jesu himmelsfrd.  Mattias insatt till
                               apostel.

  1.  I min frra skrift, gode Teofilus, har jag berttat om allt vad
      Jesus gjorde och lrde,
  2.  nda till den dag d han blev upptagen, sedan han genom helig
      ande hade givit sina befallningar t apostlarna som han hade
      utvalt.
  3.  Fr dem hade han ock genom mnga skra bevis tett sig ssom
      levande, efter utstndet lidande; ty under fyrtio dagar lt han
      sig ses av dem och talade med dem om Guds rike.

  4.  Nr han d var tillsammans med dem, bjd han dem och sade:
      Lmnen icke Jerusalem, utan frbiden dr vad Fadern har
      utlovat, det varom I haven hrt av mig.
  5.  Ty Johannes dpte med vatten, men f dagar hrefter skolen I
      bliva dpta i helig ande.

  6.  D de nu hade kommit tillhopa, frgade de honom och sade:
      Herre, skall du nu i denna tid upprtta igen riket t Israel?
  7.  Han svarade dem: Det tillkommer icke eder att f veta tider
      eller stunder som Fadern i sin makt har faststllt.
  8.  Men nr den helige Ande kommer ver eder, skolen I undf kraft
      och bliva mina vittnen, bde i Jerusalem och i hela Judeen och
      Samarien, och sedan intill jordens nda.

  9.  Nr han hade sagt detta, lyftes han infr deras gon upp i
      hjden, och en sky tog honom bort ur deras syn.
 10.  Och medan de skdade mot himmelen, under det han for upp, se, d
      stodo hos dem tv mn i vita klder.
 11.  Och dessa sade: I galileiske mn, varfr stn I och sen mot
      himmelen?  Denne Jesus, som har blivit upptagen frn eder till
      himmelen, han skall komma igen p samma stt som I haven sett
      honom fara upp till himmelen.

 12.  Sedan vnde de tillbaka till Jerusalem frn det berg som kallas
      Oljeberget, vilket ligger nra Jerusalem, icke lngre drifrn,
      n man fr frdas p en sabbat.
 13.  Och nr de hade kommit dit, gingo de upp i den sal i vre
      vningen, dr de plgade vara tillsammans: Petrus och Johannes
      och Jakob och Andreas, Filippus och Tomas, Bartolomeus och
      Matteus, Jakob, Alfeus' son, och Simon ivraren och Judas, Jakobs
      son.
 14.  Alla dessa hllo endrktigt ut i bn tillika med Maria, Jesu
      moder, och ngra andra kvinnor samt Jesu brder.

 15.  En av de dagarna stod Petrus upp och talade bland brderna, som
      d voro frsamlade till ett antal av omkring etthundratjugu; han
      sade:
 16.  Mina brder, det skriftens ord skulle fullbordas, som den
      helige Ande genom Davids mun hade profetiskt talat om Judas,
      vilken blev vgvisare t de mn som grepo Jesus.
 17.  Han var ju rknad bland oss och hade ocks ftt detta mbete p
      sin lott.
 18.  Och med de penningar han hade ftt ssom ln fr sin ogrning
      frvrvade han sig en ker.  Men han strtade framstupa ned, och
      hans kropp brast mitt itu, s att alla hans inlvor gvo sig ut.
 19.  Detta blev bekant fr alla Jerusalems invnare, och s blev den
@c Akeldamak och Blodskern r skrivna i sprrad stil.
      kern p deras tungoml kallad Akeldamak (det betyder
      Blodskern).
 20.  S r ju skrivet i Psalmernas bok:
        'Hans grd blive de,
        och ingen m finnas, som bor dri';
      och vidare:
        'Hans mbete tage en annan.'

 21.  Drfr br nu ngon av de mn som fljde oss under hela den tid
      d Herren Jesus gick ut och in bland oss,
 22.  allt ifrn den dag d han dptes av Johannes nda till den dag
      d han blev upptagen och skildes ifrn oss -- ngon av dessa mn
      br insttas till att jmte oss vittna om hans uppstndelse.

 23.  Drefter stllde de fram tv: Josef (som kallades Barsabbas och
      hade tillnamnet Justus) och Mattias.
 24.  Och de bdo och sade: Herre, du som knner allas hjrtan, visa
      oss vilken av dessa tv du har utvalt
 25.  till att f den plats ssom tjnare och apostel, vilken Judas
      vergav, fr att g till den plats som var hans.
 26.  Och de drogo lott om dem, och lotten fll p Mattias.  Och s
      blev denne, jmte de elva, rknad ssom apostel.
*44/02 Apostlagrningarna, 2 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 2 Kapitlet

                  Andens utgjutelse p pingstdagen.
               Petrus' tal till folket.  Frsamlingens
                   tillvxt, endrkt och frkovran.

  1.  Nr sedan pingstdagen var inne, voro de alla frsamlade med
      varandra.
  2.  D kom pltsligt frn himmelen ett dn, ssom om en vldsam
      storm hade dragit fram; och det uppfyllde hela huset dr de
      sutto.
  3.  Och tungor ssom av eld visade sig fr dem och frdelade sig och
      satte sig p dem, en p var av dem.
  4.  Och de blevo alla uppfyllda av helig ande och begynte tala andra
      tungoml, efter som Anden ingav dem att tala.

  5.  Nu bodde i Jerusalem fromma judiska mn frn allahanda folk
      under himmelen.
  6.  Och nr dnet hrdes, frsamlade sig hela hopen, och en stor
      rrelse uppstod, ty var och en hrde sitt eget tungoml talas av
      dem.
  7.  Och de uppfylldes av hpnad och frundran och sade: ro de icke
      galiler, alla dessa som hr tala?
  8.  Huru kommer det d till, att var och en av oss hr sitt eget
      modersml talas?
  9.  Vi m vara parter eller meder eller elamiter, vi m hava vrt
      hem i Mesopotamien eller Judeen eller Kappadocien, i Pontus
      eller provinsen Asien,
 10.  i Frygien eller Pamfylien, i Egypten eller i Libyens bygder, t
      Cyrene till, eller vara hitflyttade frmlingar frn Rom,
 11.  vi m vara judar eller proselyter, kretenser eller araber, alla
      hra vi dem p vra egna tungoml tala om Guds vldiga
      grningar.
 12.  S uppfylldes de alla av hpnad och visste icke vad de skulle
      tnka.  Och de sade, den ene till den andre: Vad kan detta
      betyda?
 13.  Men somliga drevo gck med dem och sade: De ro fulla av stt
      vin.

 14.  D trdde Petrus fram, jmte de elva, och hov upp sin rst och
      talade till dem:

      I judiske mn och I alla Jerusalems invnare, detta mn I veta,
      och lyssnen nu till mina ord:
 15.  Det r icke s som I menen, att dessa ro druckna; det r ju
      blott tredje timmen p dagen.
 16.  Nej, hr uppfylles det som r sagt genom profeten Joel:

 17.    'Och det skall ske i de yttersta dagarna, sger Gud,
        att jag skall utgjuta av min Ande ver allt ktt,
        och edra sner och edra dttrar skola profetera,
        och edra ynglingar skola se syner,
        och edra gamla mn skola hava drmmar;
 18.    ja, ver mina tjnare och mina tjnarinnor
        skall jag i de dagarna utgjuta av min Ande,
        och de skola profetera.
 19.    Och jag skall lta undertecken synas uppe p himmelen
        och tecken nere p jorden:
        blod och eld och rkmoln.
 20.    Solen skall vndas i mrker
        och mnen i blod,
        frrn Herrens dag kommer,
        den stora och hrliga.
 21.    Och det skall ske att var och en som kallar Herrens namn,
        han skall varda frlst.'

 22.  I mn av Israel, hren dessa ord: Jesus frn Nasaret, en man som
      infr eder fick vittnesbrd av Gud genom kraftgrningar och under
      och tecken, vilka Gud genom honom gjorde bland eder, ssom I
      sjlva veten,
 23.  denne som blev given i edert vld, enligt vad Gud i sitt rdslut
      och sin frsyn hade bestmt, honom haven I genom mn som icke
      veta av lagen ltit fastnagla vid korset och dda.
 24.  Men Gud gjorde en nde p ddens vnda och lt honom uppst,
      eftersom det icke var mjligt att han skulle kunna behllas av
      dden.
 25.  Ty David sger med tanke p honom:
        'Jag har haft Herren
        fr mina gon alltid,
        ja, han r p min hgra sida,
        fr att jag icke skall vackla.
 26.    Frdenskull glder sig mitt hjrta,
        och min tunga frjdar sig,
        och jmvl min kropp
        fr vila med en frhoppning:
 27.    den, att du icke skall lmna
        min sjl t ddsriket
        och icke lta din Helige
        se frgngelse.
 28.    Du har kungjort mig livets vgar;
        du skall uppfylla mig med gldje infr ditt ansikte.'

 29.  Mina brder, jag kan vl fritt sga till eder om vr stamfader
      David att han r bde dd och begraven; hans grav finnes ju
      ibland oss nnu i dag.
 30.  Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade
      lovat honom att 'av hans livs frukt stta en konung p hans
      tron',
 31.  drfr frutsg han att Messias skulle uppst, och talade drom
      och sade att Messias icke skulle lmnas t ddsriket, och att
      hans kropp icke skulle se frgngelse.

 32.  Denne -- Jesus -- har nu Gud ltit uppst; drom kunna vi alla
      vittna.
 33.  Och sedan han genom Guds hgra hand har blivit upphjd och av
      Fadern undftt den utlovade helige Anden, har han utgjutit vad I
      hr sen och hren.
 34.  Ty icke har David farit upp till himmelen; fastmer sger han
      sjlv:
        'Herren sade till min herre:
        Stt dig p min hgra sida,
 35.    till dess jag har lagt dina fiender
        dig till en fotapall.

 36.  S m nu hela Israels hus veta och vara frvissat om att denne
      Jesus som I haven korsfst, honom har Gud gjort bde till Herre
      och till Messias.

 37.  Nr de hrde detta, knde de ett styng i hjrtat.  Och de sade
      till Petrus och de andra apostlarna: Brder, vad skola vi
      gra?
 38.  Petrus svarade dem: Gren bttring, och lten alla dpa eder i
      Jesu Kristi namn till edra synders frltelse; d skolen I ssom
      gva undf den helige Ande.
 39.  Ty eder gller lftet och edra barn, jmvl alla dem som ro i
      fjrran, s mnga som Herren, vr Gud, kallar.

 40.  Ocks med mnga andra ord bad och frmanade han dem, i det han
      sade: Lten frlsa eder frn detta vrnga slkte.
 41.  De som d togo emot hans ort lto dpa sig; och s kades
      frsamlingen p den dagen med vid pass tre tusen personer.
 42.  Och dessa hllo fast vid apostlarnas undervisning och
      brdragemenskapen, vid brdsbrytelsen och bnerna.

 43.  Och fruktan kom ver var och en; och mnga under och tecken
      gjordes genom apostlarna.
 44.  Men alla de som trodde hllo sig tillsammans och hade allting
      gemensamt;
 45.  de slde sina jordagods och vad de eljest gde och delade med
      sig drav t alla, eftersom var och en behvde.
 46.  Och stndigt, var dag, voro de endrktigt tillsammans i
      helgedomen; och hemma i husen brto de brd och to med frjd
      och i hjrtats enfald, och lovade Gud.
 47.  Och allt folket vad dem vl bevget.  Och Herren kade
      frsamlingen, dag efter dag, med dem som lto sig frlsas.
*44/03 Apostlagrningarna, 3 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 3 Kapitlet

               Petrus botar en ofrdig man och predikar
                   om Jesus ssom den av profeterna
                          bebdade Messias.

  1.  Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bn
      som hlls vid nionde timmen.
  2.  Och dr bars fram en man som hade varit ofrdig allt ifrn
      moderlivet, och som man var dag plgade stta vid den port i
      helgedomen, som kallades Skna porten, fr att han skulle kunna
      begra allmosor av dem som gingo in i helgedomen.
  3.  Nr denne nu fick se Petrus och Johannes, d de skulle g in i
      helgedomen, bad han dem om en allmosa.
  4.  D fste Petrus och Johannes sina gon p honom, och Petrus
      sade: Se p oss.
  5.  Nr han d gav akt p dem, i frvntan att f ngot av dem,
  6.  sade Petrus: Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det
      giver jag dig.  I Jesu Kristi, nasarens namn: st upp och g.
  7.  Och s fattade han honom vid hgra handen och reste upp honom.
      Och strax fingo hans ftter och fotleder styrka,
  8.  och han sprang upp och stod upprtt och begynte g och fljde
      dem in i helgedomen, alltjmt gende och springande, under det
      att han lovade Gud.
  9.  Och allt folket sg honom, dr han gick omkring och lovade Gud.
 10.  Och nr de knde igen honom och sgo att det var samme man som
      plgade sitta och begra allmosor vid Skna porten i helgedomen,
      blevo de uppfyllda av hpnad och bestrtning ver det som hade
      vederfarits honom.

 11.  D han nu hll sig till Petrus och Johannes, strmmade allt
      folket, utom sig av hpnad, tillsammans till dem p den plats
      som kallades Salomos pelargng.
 12.  Nr Petrus sg detta, tog han till orda och talade till folket
      s:

      I mn av Israel, varfr undren I ver denne man, och varfr sen
      I s p oss, likasom hade vi genom ngon vr kraft eller fromhet
      stadkommit att han kan g?
 13.  Nej, Abrahams och Isaks och Jakobs Gud, vra fders Gud, har
      frhrligat sin tjnare Jesus, honom som I utlmnaden, och som I
      frnekaden infr Pilatus, nr denne redan hade beslutit att giva
      honom ls.
 14.  Ja, I frnekaden honom, den helige och rttfrdige, och begrden
      att en drpare skulle givas t eder.
 15.  Och livets furste drpten I, men Gud uppvckte honom frn de
      dda; drom kunna vi sjlva vittna.
 16.  Och det r p grund av tron p hans namn som denne man, vilken I
      sen och knnen, har undftt styrka av hans namn; och den tro som
      verkas genom Jesus har, i allas eder syn, gjort att han nu kan
      bruka alla lemmar.

 17.  Nu vet jag vl, mina brder, att I svl som edra rdsherrar
      haven gjort detta, drfr att I icke vissten bttre.
 18.  Men Gud har p detta stt ltit det g i fullbordan, som han
      frut genom alla sina profeters mun hade frkunnat, nmligen att
      hans Smorde skulle lida.

 19.  Gren drfr bttring och omvnden eder, s att edra synder
      bliva utplnade,
 20.  p det att tider av vederkvickelse m komma frn Herren, i det
      att han snder den Messias som han har utsett t eder, nmligen
      Jesus,
 21.  vilken dock himmelen mste behlla intill de tider n allt skall
      bliva upprttat igen, varom Gud har talat genom sina forntida
      heliga profeters mun.
 22.  Moses har ju sagt: 'En profet skall Herren Gud lta uppst t
      eder, av edra brder, en som r mig lik; honom skolen I lyssna
      till i allt vad han talar till eder.
 23.  Och det skall ske att var och en som icke lyssnar till den
      profeten, han skall utrotas ur folket.'
 24.  Och sedan hava alla profeterna, bde Samuel och de som fljde
      efter honom, s mnga som hava talat, ocks bebdat dessa tider.
 25.  I ren sjlva barn av profeterna och delaktiga i det frbund som
      Gud slt med edra fder, nr han sade till Abraham: 'Och i din
      sd skola alla slkter p jorden varda vlsignade.'
 26.  Fr eder frst och frmst har Gud ltit sin tjnare uppst, och
      han har snt honom fr att vlsigna eder, nr I, en och var,
      omvnden eder frn eder ondska.
*44/04 Apostlagrningarna, 4 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 4 Kapitlet

                Petrus och Johannes gripas och stllas
                   infr Stora rdet, men lsgivas.
               Frsamlingen frenas i bn och inbrdes
                               krlek.

  1.  Medan de nnu talade till folket, kommo prsterna och
      tempelvaktens beflhavare och sadducerna ver dem.
  2.  Ty det frtrt dem att du undervisade folket och i Jesus
      frkunnade uppstndelsen frn de dda.
  3.  Drfr grepo de dem nu och satte dem i fngsligt frvar till
      fljande dag, eftersom det redan var afton.
  4.  Men mnga av dem som hade hrt vad som hade talats kommo till
      tro; och antalet av mnnen uppgick nu till vid pass fem tusen.

  5.  Dagen drefter frsamlade sig deras rdsherrar och ldste och
      skriftlrde i Jerusalem;
  6.  dr voro d ock Hannas, versteprsten, och Kaifas och Johannes
      och Alexander och alla som voro av versteprsterlig slkt.
  7.  Och de lto fra fram dem infr sig och frgade dem: Av vilken
      makt eller i genom vilket namn haven I gjort detta?
  8.  D sade Petrus till dem, uppfylld av helig ande:

      I folkets rdsherrar och ldste,
  9.  eftersom vi i dag underkastas rannsakning fr en god grning mot
      en sjuk man och tillfrgas varigenom denne har blivit botad,
 10.  s mn I veta, I alla och hela Israels folk, att det r genom
      Jesu Kristi, nasarens, namn, hans som I haven korsfst, men som
      Gud har uppvckt frn de dda -- att det r genom det namnet som
      denne man str infr eder frisk och frdig.
 11.  Han r 'den stenen som av byggningsmnnen' -- av eder sjlva --
      'aktades fr intet, men som har blivit en hrnsten'.
 12.  Och i ingen annan finnes frlsning; ej heller finnes under
      himmelen ngot annat namn, bland mnniskor givet, genom vilket
      vi kunna bliva frlsta.

 13.  Nr de sgo Petrus och Johannes vara s frimodiga och frnummo
      att de voro olrda mn ur folket, frundrade de sig.  Men s
      knde de igen dem och pminde sig att de hade varit med Jesus.
 14.  Och nr de sgo mannen som hade blivit botad st dr bredvid
      dem, kunde de icke sga ngot dremot.
 15.  De befallde dem allts att g ut frn rdsfrsamlingen.  Sedan
      verlade de med varandra
 16.  och sade: Vad skola vi gra med dessa mn?  Att ett mrkligt
      tecken har blivit gjort av dem, det r ju uppenbart fr alla
      Jerusalems invnare, och vi kunna icke frneka det.
 17.  Men fr att detta icke nnu mer skall komma ut bland folket, m
      vi strngeligen frbjuda dem att hdanefter i det namnet tala
      fr ngon mnniska.

 18.  Drefter kallade de in dem och frbjdo dem helt och hllet att
      tala eller undervisa i Jesu namn.
 19.  Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: Om det r
      rtt infr Gud att vi hrsamma eder mer r Gud, drom mn I
      sjlva dma;
 20.  vi fr vr del kunna icke underlta att tala vad vi hava sett
      och hrt.
 21.  D frbjdo de dem detsamma nnu strngare, men lto dem sedan
      g.  Ty eftersom alla prisade Gud fr det som hade skett, kunde
      de, fr folkets skull, icke finna ngon utvg genom att straffa
      dem.
 22.  Mannen som genom detta tecken hade blivit botad var nmligen
      ver fyrtio r gammal.

 23.  Nr de allts hade blivit lsgivna, kommo de till sina egna och
      omtalade fr dem allt vad versteprsterna och de ldste hade
      sagt dem.
 24.  D de hrde detta, ropade de endrktigt till Gud och sade:

      Herre, det r du som har gjort himmelen och jorden och havet
      och allt vad i dem r.
 25.  Och du har genom vr fader Davids, din tjnares, mun sagt genom
      helig ande:
        'Varfr larmade hedningarna
        och tnkte folken ffnglighet?
 26.    Jordens konungar trdde fram,
        och furstarna samlade sig tillhopa
        mot Herren och hans Smorde.'

 27.  Ja, i sanning, de frsamlade sig i denna stad mot din helige
      tjnare Jesus, mot honom som du har smort: Herodes och Pontius
      Pilatus med hedningarna och Israels folkstammar;
 28.  de frsamlade sig till att utfra allt vad din hand och ditt
      rdslut frut hade bestmt skola ske.
 29.  Och nu, Herre, se till deras hotelser, och giv dina tjnare att
      de med all frimodighet m frkunna ditt ord,
 30.  i det att du utrcker din hand till att bota de sjuka, och till
      att lta tecken och under ske genom din helige tjnare Jesu
      namn.

 31.  Nr de hade slutat att bedja, skakades platsen dr de voro
      frsamlade, och de blevo alla uppfyllda av den helige Ande, och
      de frkunnade Guds ord med frimodighet.

 32.  Och i hela skaran av dem som trodde var ett hjrta och en sjl.
      Ingen enda kallade ngot av det han gde fr sitt, utan du hade
      allting gemensamt.
 33.  Och med stor kraft framburo apostlarna vittnesbrdet om Herren
      Jesu uppstndelse; och stor nd var ver dem alla.
 34.  Bland dem fanns ingen som led nd; ty alla som gde ngot
      jordstycke eller ngot hus slde detta och buro fram betalningen
      fr det slda
 35.  och lade den fr apostlarnas ftter, och man delade ut drav, s
      att var och en fick efter som han behvde.

@c Barnabas str i sprrad stil.
 36.  Josef, som av apostlarna ock kallades Barnabas (det betyder
@c frmanaren str i sprrad stil.
      frmanaren), en levit som var brdig frn Cypern,
 37.  ocks han slde en ker som han gde och bar fram penningarna
      och lade dem fr apostlarnas ftter.
*44/05 Apostlagrningarna, 5 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 5 Kapitlet

                 Ananias och hans hustru straffas fr
                  bedrgeri.  Apostlarna gra under,
               fngslas, befrias av en ngel, inkallas
                   fr Stora rdet, men lsgivas p
                         Gamaliels uppmaning.

  1.  Men en ung man vid namn Ananias och hans hustru Safira slde ett
      jordagods,
  2.  och han tog drvid, med sin hustrus vetskap, undan ngot av
      betalningen drfr; allenast en del bar han fram och lade fr
      apostlarnas ftter.
  3.  D sade Petrus: Ananias, varfr har Satan ftt uppfylla ditt
      hjrta, s att du har velat bedraga den helige Ande och taga
      undan ngot av betalningen fr jordstycket?
  4.  Detta var ju din egendom, medan du hade det kvar; och nr det
      var slt, voro ju penningarna i din makt.  Huru kunde du f
      ngot sdant i sinnet?  Du har ljugit, icke fr mnniskor, utan
      fr Gud.
  5.  Nr Ananias hrde dessa ord, fll han ned och gav upp andan.
      Och stor fruktan kom ver alla som hrde detta.
  6.  Och de yngre mnnen stodo upp och hljde in honom och buro ut
      honom och begrovo honom.

  7.  Vid pass tre timmar drefter kom hans hustru in, utan att veta
      om, vad som hade skett.
  8.  Petrus sade d till henne: Sg mig, var det fr den summan I
      slden jordstycket?  Hon svarade: Ja, fr den summan.
  9.  D sade Petrus till henne: Huru kunden I vilja komma verens om
      att fresta Herrens Ande?  Se, hrutanfr drren hras nu
      fotstegen av de mn som hava begravt din man; och de skola bra
      ut ocks dig.
 10.  Och strax fll hon ned vid hans ftter och gav upp andan; och
      nr de unge mnnen kommo in, funno de henne dd.  De buro d ut
      henne och begrovo henne bredvid hennes man.
 11.  Och stor fruktan kom ver hela frsamlingen och ver alla andra
      som hrde detta.

 12.  Och genom apostlarna gjordes mnga tecken och under bland
      folket; och de hllo sig alla endrktigt tillsammans i Salomos
      pelargng.
 13.  Av de andra dristade sig ingen att nrma sig dem, men folket
      hll dem i ra.
 14.  Och nnu flera trodde och slto sig till Herren, hela skaror av
      bde mn och kvinnor.
 15.  Ja, man bar de sjuka ut p gatorna och lade dem p brar och i
      sngar, fr att, nr Petrus kom gende, tminstone hans skugga
      mtte falla p ngon av dem.
 16.  Och jmvl frn stderna runt omkring Jerusalem kom folket i
      skaror och frde med sig sjuka och sdana som voro plgade av
      orena andar; och alla blevo botade.

 17.  D stod versteprsten upp och alla som hllo med honom -- de
      som hrde till sadducernas parti -- och de uppfylldes av
      nitlskan
 18.  och lto gripa apostlarna och stta dem i allmnt hkte.
 19.  Men en Herrens ngel ppnade om natten fngelsets portar och
      frde ut dem och sade:
 20.  Gn stad och trden upp i helgedomen, och talen till folket
      alla det sanna livets ord.
 21.  Nr de hade hrt detta, gingo de inemot dagbrckningen in i
      helgedomen och undervisade.

      Emellertid kommo versteprsten och de som hllo med honom och
      sammankallade Stora rdet, alla Israels barns ldste.  Drefter
      snde de stad till fngelset fr att hmta dem.
 22.  Men nr rttstjnarna kommo dit, funno de dem icke i fngelset.
      De vnde d tillbaka och omtalade detta
 23.  och sade: Fngelset funno vi stngt med all omsorg och vktarna
      stende utanfr portarna, men d vi ppnade, funno vi ingen
      drinne.
 24.  Nr tempelvaktens beflhavare och versteprsterna hrde detta,
      visst de icke vad de skulle tnka drom, eller vad som skulle
      bliva av detta.
 25.  D kom ngon och berttade fr den: De mn som I haven insatt i
      fngelset, de st nu i helgedomen och undervisa folket.

 26.  Beflhavaren gick d med rttstjnarna stad och hmtade dem;
      dock brukade de icke vld, ty de fruktade att bliva stenade av
      folket.
 27.  Och sedan de hade hmtat dem, frde de dem fram infr Stora
      rdet.  Och versteprsten anstllde frhr med dem
 28.  och sade: Vi hava ju allvarligen frbjudit eder att undervisa i
      det namnet, och likvl haven I uppfyllt Jerusalem med eder
      undervisning, och I viljen nu lta den mannens blod komma ver
      oss.
 29.  Men Petrus och de andra apostlarna svarade och sade: Man mste
      lyda Gud mer n mnniskor.
 30.  Vra fders Gud har uppvckt Jesus, som I haden upphngt p tr
      och ddat.
 31.  Och Gud har med sin hgra hand upphjt honom till en hvding och
      frlsare, fr att t Israel frlna bttring och syndernas
      frltelse.
 32.  Om allt detta kunna vi sjlva vittna, s ock den helige Ande,
      vilken Gud har givit t dem som ro honom lydiga.

 33.  Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade och ville dda
      dem.
 34.  Men en faris, en laglrare vid namn Gamaliel, som var aktad av
      allt folket, stod d upp i Rdet och tillsade att man fr en kort
      stund skulle fra ut mnnen.
 35.  Sedan sade han till de andra: I mn av Israel, sen eder fr vad
      I tnken gra med dessa mn.
 36.  Fr en tid sedan upptrdde ju Teudas och gav sig ut fr att
      ngot vara, och till honom slt sig en hop av vid pass fyra
      hundra mn.  Och han blev ddad, och alla som hade trott p
      honom frskingrades och blevo till intet.
 37.  Efter honom upptrdde Judas frn Galileen, vid den tid d
      skattskrivningen pgick; denne frledde en hop folk till avfall,
      s att de fljde honom.  Ocks han frgicks, och alla som hade
      trott p honom blevo frskingrade.
 38.  Och nu sger jag eder: Befatten eder icke med dessa mn, utan
      lten dem vara; ty skulle detta vara ett rdslag eller ett verk
      av mnniskor, s kommer det att sls ned;
 39.  men r det av Gud, s kunnen I icke sl ned dessa mn.  Sen
      till, att I icke mn befinnas strida mot Gud sjlv.

 40.  Och de lydde hans rd; de kallade in apostlarna, och sedan de
      hade ltit gissla dem, frbjdo de dem att tala i Jesu namn och
      lto dem drefter g.

 41.  Och de gingo ut frn rdsfrsamlingen, glada ver att de hade
      aktats vrdiga att lida smlek fr det namnets skull.
 42.  Och de upphrde icke att var dag undervisa i helgedomen och
      hemma i husen och frkunna evangelium om Kristus Jesus.
*44/06 Apostlagrningarna, 6 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 6 Kapitlet

                 Sju mn utvljas fr att besrja den
                  dagliga utdelningen.  Frsamlingen
                tillvxer.  Stefanus drages infr Stora
                                rdet.

  1.  Vid denna tid, d nu lrjungarnas antal frkades, begynte de
      grekiska judarna knorra mot de infdda hebrerna ver att deras
      nkor blevo frbisedda vid den dagliga utdelningen.
  2.  D sammankallade de tolv hela lrjungaskaran och sade: Det r
      icke tillbrligt att vi frsumma Guds ord fr att gra tjnst
      vid borden.
  3.  S utsen nu bland eder, I brder, sju mn som hava gott
      vittnesbrd om sig och ro fulla av ande och vishet, mn som vi
      kunna stta till att skta denna syssla.
  4.  Vi skola d helt f gna oss t bnen och t ordets tjnst.

  5.  Det talet behagade hela menigheten.  Och de utvalde Stefanus, en
      man som var full av tro och helig ande, vidare Filippus och
      Prokorus och Nikanor och Timon och Parmenas, slutligen Nikolaus,
      en proselyt frn Antiokia.
  6.  Dem lto de trda fram fr apostlarna, och dessa bdo och lade
      hnderna p dem.

  7.  Och Guds ord hade framgng, och lrjungarnas antal frkades
      mycket i Jerusalem; och en stor hop av prsterna blevo lydiga
      och trodde.

  8.  Och Stefanus var full av nd och kraft och gjorde stora under
      och tecken bland folket.
  9.  Men av dem som hrde till den synagoga som kallades De
      frigivnes och cyrenernas och alexandrinernas synagoga, s ock
      av dem som voro frn Cilicien och provinsen Asien, stodo ngra
      upp fr att disputera med Stefanus.
 10.  Dock frmdde de icke st emot den vishet och den ande som hr
      talade.
 11.  D skaffade de ngra mn som fregvo att de hade hrt honom
      tala hdiska ord mot Moses och mot Gud.
 12.  De uppeggade s folket och de ldste och de skriftlrde och
      verfllo honom och grepo honom och frde honom infr Stora
      rdet.
 13.  Dr lto de falska vittnen trda fram, vilka sade: Denne man
      upphr icke att tala mot vr heliga plats och mot lagen.
 14.  Ty vi hava hrt honom sga att Jesus, han frn Nasaret, skall
      bryta ned denna byggnad och frndra de stadgar som Moses har
      givit oss.
 15.  D nu alla som sutto i Rdet fste sina gon p honom, syntes
      dem hans ansikte vara ssom en ngels ansikte.
*44/07 Apostlagrningarna, 7 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 7 Kapitlet

               Stefanus' tal infr Stora rdet och hans
                              martyrdd.

  1.  Och versteprsten frgade: Frhller detta sig s?
  2.  D sade han:

      Brder och fder, hren mig.  Hrlighetens Gud uppenbarade sig
      fr vr fader Abraham, medan han nnu var i Mesopotamien, och
      frrn han bosatte sig i Karran,
  3.  och sade till honom: 'G ut ur ditt land och frn din slkt, och
      drag till det land som jag skall visa dig.'
  4.  D gick han stad ut ur kaldernas land och bosatte sig i
      Karran.  Sedan, efter han faders dd, bjd Gud honom att flytta
      drifrn till detta land, dr I nu bon.
  5.  Han gav honom ingen arvedel dri, icke ens s mycket som en
      fotsbredd, men lovade att giva det till besittning t honom och
      t hans sd efter honom; detta var p den tid d han nnu icke
      hade ngon son.
  6.  Och vad Gud sade var detta, att hans sd skulle leva ssom
      frmlingar i ett land som icke tillhrde dem, och att man skulle
      gra dem till trlar och frtrycka dem i fyra hundra r.
  7.  'Men det folk vars trlar de bliva skall jag dma', sade Gud;
      'sedan skola de draga ut och hlla gudstjnst t mig p denna
      plats.'

  8.  Och han upprttade ett omskrelsens frbund med honom.  Och s
      fdde han Isak och omskar honom p ttonde dagen, och Isak fdde
      Jakob, och Jakob fdde vra tolv stamfder.

  9.  Och vra stamfder avundades Josef och slde honom till
      Egypten.  Men Gud var med honom
 10.  och frlste honom ur allt hans betryck och lt honom finna nd
      och gav honom vishet infr Farao, konungen i Egypten; och denne
      satte honom till herre ver Egypten och ver hela sitt hus.
 11.  Och hungersnd kom ver hela Egypten och Kanaan med stort
      betryck, och vra fder kunde icke f ngot att ta.
 12.  Men nr Jakob fick hra att brd fanns i Egypten, snde han vra
      fder stad dit, en frsta gng.
 13.  Sedan, nr de fr andra gngen kommo dit, blev Josef igenknd av
      sina brder, och Farao fick kunskap och Josefs slkt.
 14.  Drefter snde Josef stad och kallade till sig sin fader Jakob
      och hela sin slkt, sjuttiofem personer.
 15.  Och Jakob for ned till Egypten; och han dog dr, han svl som
      vra fder.
 16.  Och man frde dem drifrn till Sikem och lade dem i den grav
      som Abraham fr en summa penningar hade kpt av Emmors barn i
      Sikem.

 17.  Och alltefter som tiden nalkades att det lfte skulle uppfyllas,
      som Gud hade givit Abraham, vxte folket till och frkade sig i
      Egypten,
 18.  till dess en ny konung ver Egypten uppstod, en som icke visste
      av Josef.
 19.  Denne konung gick listigt till vga mot vrt folk och frtryckte
      vra fder och drev dem till att utstta sina spda barn, fr
      att dessa icke skulle bliva vid liv.

 20.  Vid den tiden fddes Moses, och han 'var ett vackert barn' infr
      Gud.  Under tre mnader fostrades han i sin faders hus;
 21.  sedan, nr han hade blivit utsatt, lt Faraos dotter hmta honom
      till sig och uppfostra honom ssom sin egen son.
 22.  Och Moses blev undervisad i all egyptiernas visdom och var
      mktig i ord och grningar.
 23.  Men nr han blev fyrtio r gammal, fick han i sinnet att beska
      sina brder, Israels barn.
 24.  Nr han d sg att en av dem led ortt, tog han den misshandlade
      i frsvar och hmnades honom, i det att han slog ihjl
      egyptiern.
 25.  Nu menade han att hans brder skulle frst att Gud genom honom
      ville bereda dem frlsning; men de frstodo det icke.
 26.  Dagen drefter kom han ter fram till dem, dr de tvistade, och
      ville frlika dem och sade: 'I mn, I ren ju brder; varfr
      gren I d varandra ortt?'
 27.  Men den som gjorde ortt mot sin landsman sttte bort honom och
      sade: 'Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
 28.  Kanske du vill dda mig, ssom du i gr ddade egyptiern?'
 29.  Vid det talet flydde Moses bort och levde sedan ssom frmling i
      Madiams land och fdde dr tv sner.

 30.  Och nr fyrtio r ter voro frlidna, uppenbarade sig fr honom,
      i knen vid berget Sinai, en ngel i en brinnande trnbuske.
 31.  Nr Moses sg detta, frundrade han sig ver synen; och d han
      gick fram fr att se vad det var, hrdes Herrens rst:
 32.  'Jag r dina fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.'  D
      greps Moses av bvan och dristade sig icke att se dit.
 33.  Och Herren sade till honom: 'Ls dina skor av dina ftter, ty
      platsen dr du str r helig mark.
 34.  Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och deras
      suckan har jag hrt, och jag har stigit ned fr att rdda dem.
      Drfr m du nu g stad; jag vill snda dig till Egypten.

 35.  Denne Moses, som de hade frnekat, i det de sade: 'Vem har satt
      dig till hvding och domare?', honom snde Gud att vara bde en
      hvding och en frlossare, genom ngeln som uppenbarade sig fr
      honom i trnbusken.
 36.  Det var han som frde ut dem, och som gjorde under och tecken i
      Egyptens land och i Rda havet och i knen, under fyrtio r.

 37.  Det var samme Moses som sade till Israels barn: 'En profet skall
      Gud lta uppst t eder, av edra brder, en som r mig lik.'
 38.  Det var och han, som under den tid d menigheten levde i knen,
      bde var hos ngeln, som talade med honom p berget Sinai, och
      tillika hos vra fder; och han undfick levande ord fr att giva
      dem t eder.
 39.  Men vra fder ville icke bliva honom lydiga, utan sttte bort
      honom och vnde sig med sina hjrtan mot Egypten
 40.  och sade till Aron: 'Gr oss gudar, som kunna g framfr oss; ty
      vi veta icke vad som har vederfarits denne Moses, som frde oss
      ut ur Egyptens land.'
 41.  Och de gjorde i de dagarna en kalv och buro sedan fram offer t
      avguden och gladde sig ver sina hnders verk.
 42.  D vnde Gud sig bort och prisgav dem till att dyrka himmelens
      hrskara, ssom det r skrivet i Profeternas bok:
        'Framburen I vl t mig slaktoffer och spisoffer
        under de fyrtio ren i knen,
        I av Israels hus?
 43.    Nej, I buren Moloks tlt
        och guden Romfas stjrna,
        de bilder som I hade gjort fr att tillbedja.
        Drfr skall jag lta eder fras stad
        nda bortom Babylon.'

 44.  Vra fder hade vittnesbrdets tabernakel i knen, s inrttat,
      som han som talade till Moses hade frordnat att denne skulle
      gra det, efter den mnsterbild som han hade ftt se.
 45.  Och vra fder togo det i arv och frde det sedan under Josua
      hitin, nr de togo landet i besittning, efter de folk som Gud
      frdrev fr vra fder.  S var det nda till Davids tid.
 46.  Denne fann nd infr Gud och bad att han mtte finna 'ett rum
      till boning' t Jakobs Gud.
 47.  Men det var Salomo som fick bygga ett hus t honom.
 48.  Dock, den Hgste bor icke i hus som ro gjorda med hnder, ty
      det r ssom profeten sger:
 49.    'Himmelen r min tron,
        och jorden r min fotapall;
        vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig, sger Herren,
        och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
 50.    Min hand har ju gjort allt detta.'

 51.  I hrdnackade, med oomskurna hjrtan och ron, I stn alltid
      emot den helige Ande, I likavl som edra fder.
 52.  Vilken av profeterna hava icke edra fder frfljt?  De hava ju
      drpt dem som frkunnade att den Rttfrdige skulle komma, han
      som I sjlva nu haven frrtt och drpt,
 53.  I som fingen lagen eder given genom nglars frsorg, men icke
      haven hllit den.

 54.  Nr de hrde detta, blevo de mycket frbittrade i sina hjrtan
      och beto sina tnder samman mot honom.
 55.  Men han, full av helig ande, skdade upp mot himmelen och fick
      se Guds hrlighet och sg Jesus st p Guds hgra sida.
 56.  Och han sade: Jag ser himmelen ppen och Mnniskosonen st p
      Guds hgra sida.
 57.  D skriade de med hg rst och hllo fr sina ron och stormade
      alla p en gng emot honom
 58.  och frde honom ut ur staden och stenade honom.  Och vittnena
      lade av sina mantlar vid en ung mans ftter, som hette Saulus.
 59.  S stenade de Stefanus, under det att han kallade och sade:
      Herre Jesus, tag emot min ande.
 60.  Och han fll ned p sina knn och ropade med hg rst: Herre,
      tillrkna dem icke denna synd.  Och nr han hade sagt detta,
      avsomnade han.

8:1.  [1]

[1]  Apg 8:1a hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr den
     elektroniska utgvan.
*44/08 Apostlagrningarna, 8 Kapitlet
  1.  Och jmvl Saulus hade gillat att man ddade honom.

                    Apostlagrningarna, 8 Kapitlet

                    Frfljelse mot frsamlingen i
                   Jerusalem.  Evangelium predikat i
               Samarien.  Trollkarlen Simon.  En etiopisk
                             hovmans dop.

      Samma dag utbrt en svr frfljelse mot frsamlingen i
      Jerusalem; och alla, utom apostlarna, blevo kringspridda ver
      Judeens och Samariens landsbygd.
  2.  Ngra fromma mn begrovo dock Stefanus och hllo en stor
      ddsklagan efter honom.
  3.  Saulus ter for vldsamt fram mot frsamlingen; han gick omkring
      i husen och drog fram mn och kvinnor och lt stta dem i
      fngelse.

  4.  Men de som hade blivit kringspridda gingo omkring och frkunnade
      evangelii ord.
  5.  Och Filippus kom s ned till huvudstaden i Samarien och
      predikade Kristus fr folket dr.
  6.  Och nr de hrde Filippus och sgo de tecken som han gjorde,
      aktade de endrktigt p det som han talade.
  7.  Ty frn mnga som voro besatta av orena andar foro andarna ut
      under hga rop, och mnga lama och ofrdiga blevo botade.
  8.  Och det blev stor gldje i den staden.

  9.  Nu var dr i staden fre honom en man vid namn Simon, som hade
      vat trolldom, s att han hade slagit det samaritiska folket med
      hpnad, och som sade sig vara ngot stort.
 10.  Till honom hllo sig alla, bde sm och stora, och sade: Denne
      r vad man kallar 'Guds stora kraft.'
 11.  Och de hllo sig till honom, drfr att han genom sina
      trollkonster under ganska lng tid hade slagit dem med hpnad.
 12.  Men nu, d de satte tro till Filippus, som frkunnade evangelium
      om Guds rike och om Jesu Kristi namn, lto de dpa sig, bde mn
      och kvinnor.
 13.  Ja, Simon sjlv kom till tro; och sedan han hade blivit dpt,
      hll han sig stndigt till Filippus.  Och nr han sg de stora
      tecken och kraftgrningar som denne gjorde, betogs han av
      hpnad.

 14.  D nu apostlarna i Jerusalem fingo hra att Samarien hade tagit
      emot Guds ord, snde de dit Petrus och Johannes.
 15.  Och nr dessa kommo ditned, bdo de fr dem, att de mtte undf
      helig ande;
 16.  ty helig ande hade nnu icke fallit p ngon av dem, utan de
      voro allenast dpta i Herren Jesu namn.
 17.  De lade d hnderna p dem, och de undfingo helig ande.
 18.  Nr d Simon sg att det var genom apostlarnas handplggning
      som Anden blev given, bjd han dem penningar
 19.  och sade: Given ock mig den makten, s att var och en som jag
      lgger hnderna p undfr helig ande.
 20.  D sade Petrus till honom: M dina penningar med dig sjlv g i
      frdrvet, eftersom du menar att Guds gva kan kpas fr
      penningar.
 21.  Du har ingen del eller lott i det som hr r frga om, ty ditt
      hjrta r icke rttsinnigt infr Gud.
 22.  Gr frdenskull bttring och upphr med denna din ondska, och
      bed till Herren att den tanke som har uppsttt i ditt hjrta m,
      om mjligt r, bliva dig frlten.
 23.  Ty jag ser att du r frgiftad av ondska och fngen i
      orttfrdighetens bojor.
 24.  D svarade Simon och sade: Bedjen I till Herren fr mig, att
      intet av det som I haven sagt m komma ver mig.

 25.  Och sedan de hade framburit sitt vittnesbrd och talat Herrens
      ord, begvo de sig tillbaka till Jerusalem och frkunnade drvid
      evangelium i mnga samaritiska byar.

 26.  Men en Herrens ngel talade till Filippus och sade: St upp och
      begiv dig vid middagstiden ut p den vg som leder ned frn
      Jerusalem till Gasa; den r tom p folk.
 27.  D stod han upp och begav sig stad.  Och se, en etiopisk man
      for dr fram, en hovman som var en mktig herre hos Kandace,
      drottningen i Etiopien, och var satt ver hela hennes
      skattkammare.  Denne hade kommit till Jerusalem fr att dr
      tillbedja,
 28.  men var nu stadd p hemvgen och satt i sin vagn och lste
      profeten Esaias.
 29.  D sade Anden till Filippus: G fram och nrma dig till denna
      vagn.
 30.  Filippus skyndade fram och hrde att han lste profeten Esaias.
      D frgade han: Frstr du vad du lser?
 31.  Han svarade: Huru skulle jag vl kunna frst det, om ingen
      vgleder mig?  Och han bad Filippus stiga upp och stta sig
      bredvid honom.

 32.  Men det stlle i skriften som han lste var detta:
        Ssom ett fr frdes han bort till att slaktas;
        och ssom ett lamm som r tyst infr den som klipper det,
        s ppnade han icke sin mun.
 33.    Genom hans frnedring blev hans dom borttagen.
        Vem kan rkna hans slkte?
        Ty hans liv ryckes undan frn jorden.

 34.  Och hovmannen frgade Filippus och sade: Jag beder dig, sg mig
      om vilken profeten talar detta, om sig sjlv eller om ngon
      annan?
 35.  D ppnade Filippus sin mun och begynte med detta skriftens ord
      och frkunnade fr honom evangelium om Jesus.
 36.  Och medan de frdades vgen fram, kommo de till ett vatten.  D
      sade hovmannen: Se, hr finnes vatten.  Vad hindrar att jag
      dpes?
 37.  [1]
 38.  Och han lt vagnen stanna; och de stego bda ned i vattnet,
      Filippus och hovmannen, och han dpte honom.
 39.  Men nr de hade stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande bort
      Filippus, och hovmannen sg honom icke mer, d han nu glad
      fortsatte sin frd.
 40.  Men Filippus blev eftert sedd i Asdod.  Drefter vandrade han
      omkring och frkunnade evangelium i alla stder, till dess han
      kom till Cesarea.

[1]  V. 37 se Nya testamentets text i Ordfrkl.
*44/09 Apostlagrningarna, 9 Kapitlet
                    Apostlagrningarna, 9 Kapitlet

               Saulus omvndes, predikar i Damaskus och
                 i Jerusalem.  Frsamlingen tillvxer.
                Petrus botar Eneas, uppvcker Tabita.

  1.  Men Saulus, som alltjmt andades hot och mordlust mot Herrens
      lrjungar, gick till versteprsten
  2.  och utbad sig av honom brev till synagogorna i Damaskus, fr
      att, om han funne ngra som voro p den vgen[1], vare sig mn
      eller kvinnor, han skulle kunna fra dem bundna till Jerusalem.

  3.  Men nr han p sin frd nalkades Damaskus, hnde sig att ett
      sken frn himmelen pltsligt kringstrlade honom.
  4.  Och han fll ned till jorden och hrde d en rst som sade till
      honom: Saul, Saul, varfr frfljer du mig?
  5.  D sade han: Vem r du, Herre?  Han svarade: Jag r Jesus,
      den som du frfljer.
  6.  Men st nu upp och g in i staden, s skall dr bliva dig sagt
      vad du har att gra.
  7.  Och mnnen som voro med honom p frden stodo mllsa av skrck,
      ty de hrde vl rsten, men sgo ingen.
  8.  Och Saulus reste sig upp frn jorden, men nr han ppnade sina
      gon, kunde han icke mer se ngot.  De togo honom drfr vid
      handen och ledde honom in i Damaskus.
  9.  Och under tre dagar sg han intet; och han varken t eller
      drack.

 10.  Men i Damaskus fanns en lrjunge vid namn Ananias.  Till honom
      sade Herren i en syn: Ananias!  Han svarade: Hr r jag,
      Herre.
 11.  Och Herren sade till honom: St upp och g till den gata som
      kallas Raka gatan och frga i Judas' hus efter en man vid namn
      Saulus, frn Tarsus.  Ty se, han beder.
 12.  Och i en syn har han sett huru en man vid namn Ananias kom in
      och lade hnderna p honom, fr att han skulle f sin syn igen.
 13.  D svarade Ananias: Herre, jag har av mnga hrt huru mycket
      ont den mannen har gjort dina heliga i Jerusalem.
 14.  Och han har nu hr med sig fullmakt ifrn versteprsterna att
      fngsla alla dem som kalla ditt namn.
 15.  Men Herren sade till honom: G stad; ty denne man r mig ett
      utvalt redskap till att bra fram mitt namn infr hedningar och
      konungar och infr Israels barn;
 16.  och jag skall visa honom huru mycket han mste lida fr mitt
      namns skull.

 17.  D gick Ananias stad och kom in i huset; och han lade sina
      hnder p honom och sade: Saul, min broder, Herren har snt
      mig, Jesus, som visade sig fr dig p vgen dr du frdades; han
      har snt mig, fr att du skall f din syn igen och bliva
      uppfylld av helig ande.
 18.  D var det strax ssom om fjll fllo ifrn hans gon, och han
      fick sin syn igen.  Och han stod upp och lt dpa sig.
 19.  Sedan tog han sig mat och blev drav strkt.

      Drefter var han ngon tid tillsammans med lrjungarna i
      Damaskus.
 20.  Och strax begynte han i synagogorna predika om Jesus, att han
      var Guds Son.
 21.  Och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad och sade:
      Var det icke denne som i Jerusalem frgjorde dem som kallade
      det namnet?  Och hade han icke kommit hit, fr att han skulle
      fra sdana mnniskor bundna till versteprsterna?

 22.  Men Saulus upptrdde med allt strre kraft och gjorde de judar
      som bodde i Damaskus svarslsa, i det han bevisade att Jesus var
      Messias.

 23.  Nr s en lngre tid hade frgtt, rdslogo judarna om att rja
      honom ur vgen;
 24.  men deras anslag blev bekant fr Saulus.  Och d de nu, fr att
      kunna rja honom ur vgen, till och med hllo vakt vid
      stadsportarna bde dag och natt,
 25.  togo hans lrjungar honom en natt och slppte honom ut genom
      muren, i det att de snkte ned honom i en korg.

 26.  Nr han sedan kom till Jerusalem, frskte han att nrma sig
      lrjungarna; men alla fruktade fr honom, ty de trodde icke att
      han verkligen var en lrjunge.
 27.  D tog Barnabas sig an honom och frde honom till apostlarna och
      frtljde fr dem huru han p vgen hade sett Herren, som hade
      talat till honom, och huru han i Damaskus hade frimodigt
      predikat i Jesu namn.
 28.  Sedan gick han fritt ut och in bland dem i Jerusalem och
      predikade frimodigt i Herrens namn;
 29.  och han talade och disputerade med de grekiska judarna.  Men de
      gjorde frsk att rja honom ur vgen.
 30.  Nr brderna frnummo detta, frde de honom ned till Cesarea och
      snde honom drifrn vidare till Tarsus.

 31.  S hade nu frsamlingen frid i hela Judeen och Galileen och
      Samarien; och den blev uppbyggd och vandrade i Herrens fruktan
      och vxte till genom den helige Andes trst och frmaning.

 32.  Medan nu Petrus vandrade omkring bland dem alla, hnde sig att
      han ock kom ned till de heliga som bodde i Lydda.
 33.  Dr trffade han p en man vid namn Eneas, som i tta r hade
      legat till sngs; han var nmligen lam.
 34.  Och Petrus sade till honom: Eneas, Jesus Kristus botar dig.
      St upp och lgg ihop din bdd.  D stod han strax upp.
 35.  Och alla som bodde i Lydda och i Saron sgo honom; och de
      omvnde sig till Herren.

@c 'Tabita' str i sprrad stil p nsta rad.
 36.  I Joppe bodde d en lrjunginna vid namn Tabita (det betyder
@c 'Dorkas' str i sprrad stil p nsta rad.
      detsamma som Dorkas).[2]  Hon verfldade i goda grningar och
      gav allmosor rikligen.
 37.  Men just i de dagarna hnde sig att hon blev sjuk och dog.  Och
      man tvdde henne och lade henne i en sal i vre vningen.
 38.  D nu Lydda lg nra Joppe och lrjungarna hade hrt att Petrus
      var dr, snde de tv mn till honom och bdo honom att utan
      drjsml komma till dem.
 39.  Petrus stod d upp och fljde med dem.  Och nr han kom dit,
      frde de honom upp i salen; och alla nkorna kommo dr omkring
      honom grtande och visade honom alla livkldnader och mantlar
      som Dorkas hade gjord, medan hon nnu levde ibland dem.
 40.  D tillsade Petrus dem allasammans att g ut och fll ned p
      sina knn och bad; sedan vnde han sig mot den dda och sade:
      Tabita, st upp.  D slog hon upp gonen, och nr hon fick se
      Petrus, satte hon sig upp.
 41.  Och han rckte henne handen och reste upp henne och kallade
      sedan in de heliga, jmte nkorna, och stllde henne levande
      framfr den.
 42.  Detta blev bekant i hela Joppe, och mnga kommo till tro p
      Herren.
 43.  Drefter stannade han en lngre tid i Joppe hos en garvare vid
      namn Simon.

[1]  Se Vg i Ordfrkl.
@c 'hind' str i sprrad stil p nsta rad.
[2]  Bda namnen betyda hind; det frra r ett arameiskt ord, det
     senare ett grekiskt.
*44/10 Apostlagrningarna, 10 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 10 Kapitlet

               Kornelius' syn.  Petrus' syn, hans besk
                 i Cesarea och hans predikan dr.  Det
                         frsta hedningdopet.

  1.  I Cesarea bodde en man vid namn Kornelius, en hvitsman vid den
      s kallade italiska krigsskaran.
  2.  Han var en from man, som fruktade Gud[1] tillika med hela sitt
      hus; han utdelade rikligen allmosor t folket och bad alltid
      till Gud.

  3.  En dag omkring nionde timmen sg denne tydligt i en syn en Guds
      ngel, som kom in till honom och sade till honom: Kornelius!
  4.  Han betraktade honom frskrckt och frgade: Vad r det,
      herre?  D sade ngeln till honom: Dina bner och dina
      allmosor hava uppstigit till Gud och ro i minnelse hos honom.
  5.  S snd nu ngra mn till Joppe och lt hmta en viss Simon, som
      ock kallas Petrus.
  6.  Han gstar hos en garvare vid namn Simon, som har ett hus vid
      havet.

  7.  Nr ngeln som hade talat med honom var borta, kallade han till
      sig tv av sina tjnare och en from krigsman, en av dem som
      hrde till hans nrmaste flje,
  8.  och frtljde alltsammans fr dem och snde dem stad till
      Joppe.

  9.  Men dagen drefter, medan dessa voro p vgen och nalkades
      staden, gick Petrus vid sjtte timmen upp p taket fr att
      bedja.
 10.  Och han blev hungrig och ville hava ngot att ta.  Medan man nu
      tillredde maten, fll han i hnryckning.
 11.  Han sg himmelen ppen och ngonting komma ned som liknade en
      stor linneduk, och som fasthlls vid de fyra hrnen och snktes
      ned till jorden.
 12.  Och dri funnos alla slags fyrfota och krlande djur som leva p
      jorden, och alla slags himmelens fglar.
 13.  Och en rst kom till honom: St upp, Petrus, slakta och t.
 14.  Men Petrus svarade: Bort det, Herre!  Jag har aldrig tit ngot
      oheligt och orent.
 15.  ter, fr andra gngen, kom en rst till honom: Vad Gud har
      frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.
 16.  Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan blev duken strax
      ter upptagen till Himmelen.

 17.  Medan Petrus i sitt sinne undrade ver vad den syn han hade sett
      skulle betyda, hade de mn som voro utsnda av Kornelius redan
      frgat sig fram till Simons hus; och de stannade nu vid porten
 18.  och ropade p ngon fr att f veta om Simon, som ock kallades
      Petrus, gstade dr.
 19.  Men under det Petrus alltjmt begrundade synen, sade Anden till
      honom: Hr ro ett par mn som frga efter dig.
 20.  St upp, och g ditned och flj med dem, utan att tveka; ty det
      r jag som har snt dem.

 21.  D steg Petrus ned till mnnen och sade: Se hr r jag, den som
      I frgen efter.  Av vilken orsak haven I kommit hit?
 22.  De svarade: Hvitsmannen Kornelius, en rttfrdig och
      gudfruktig man, som har gott vittnesbrd om sig av hela det
      judiska folket, har i en uppenbarelse ftt befallning av en
      helig ngel att hmta dig till sig och hra vad du har att
      sga.
 23.  D bjd han dem komma in och beredde dem hrbrge.

      Dagen drefter stod han upp och begav sig stad med dem; och
      ngra av brderna i Joppe fljde med honom.
 24.  Fljande dag kommo de fram till Cesarea.  Och Kornelius vntade
      p dem och hade kallat tillhopa sina frnder och nrmaste
      vnner.
 25.  D nu Petrus skulle trda in, gick Kornelius emot honom och
      betygade honom sin vrdnad, i det att han fll ned fr hans
      ftter.
 26.  Men Petrus reste upp honom och sade: St upp; ocks jag r en
      mnniska.
 27.  Och under samtal med honom trdde Petrus in och fann mnga vara
      dr frsamlade.
 28.  Och han sade till dem: I veten sjlva att det r en judisk man
      frbjudet att hava ngot umgnge med en utlnning eller att
      beska en sdan; men mig har Gud lrt att icke rkna ngon
      mnniska fr ohelig eller oren.
 29.  Drfr kom jag ock utan invndning hit, nr jag blev hmtad.
      Och nu frgar jag eder av vilket skl I haven ltit hmta mig.
 30.  D svarade Kornelius: Det r nu fjrde dagen sedan jag, just
      vid denna timme, frrttade i mitt hus den bn som man beder vid
      nionde timmen.  D fick jag se en man i skinande kldnad st
      framfr mig,
 31.  och han sade: 'Kornelius, din bn r hrd, och dina allmosor
      hava kommit i minnelse infr Gud.
 32.  S snd nu bud till Joppe och kalla till dig Simon, som ock
      kallas Petrus: han gstar i garvaren Simons hus vid havet.'
 33.  D snde jag strax bud till dig, och du gjorde vl i att du
      kom.  Och nu ro vi alla hr tillstdes infr Gud fr att hra
      allt som har blivit dig befallt av Herren.

 34.  D ppnade Petrus sin mun och sade:

      Nu frnimmer jag i sanning att 'Gud icke har anseende till
      personen',
 35.  utan att den som fruktar honom och var rttfrdighet, han tages
      emot av honom, vilket folk han n m tillhra.
 36.  Det ord som han har snt till Israels barn fr att genom Jesus
      Kristus, som r allas Herre, frkunna det glada budskapet om
      frid, det ordet knnen I,
 37.  den frkunnelse som gick ut ver hela Judeen, sedan den hade
      begynt i Galileen efter den dpelse Johannes predikade --
 38.  frkunnelsen om Jesus frn Nasaret och om huru Gud hade smort
      honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och
      gjorde gott och botade alla som voro under djvulens vld; ty
      Gud var med honom.
 39.  Vi kunna sjlva vittna om allt vad han gjorde bde p den
      judiska landsbygden och i Jerusalem; likvl upphngde man honom
      p tr och ddade honom.
 40.  Men honom har Gud uppvckt p tredje dagen och ltit honom bliva
      uppenbar,
 41.  vl icke fr allt folket, men fr oss, som redan frut av Gud
      hade blivit utvalda till vittnen, och som to och drucko med
      honom, sedan han hade uppsttt frn de dda.
 42.  Och han bjd oss predika fr folket och betyga att han r den
      som av Gud har blivit bestmd till att vara domare ver levande
      och dda.
 43.  Om honom bra alla profeterna vittnesbrd och betyga att var och
      en som tror p honom skall f syndernas frltelse genom hans
      namn.

 44.  Medan Petrus nnu s talade, fll den helige Ande p alla dem
      som hrde hans tal.
 45.  Och alla de omskurna troende mn som hade kommit dit med Petrus
      blevo uppfyllda av hpnad ver att den helige Ande hade blivit
      utgjuten jmvl ver hedningarna, ssom en gva t dem.
 46.  De hrde dem nmligen tala tungoml och storligen prisa Gud.
 47.  D tog Petrus till orda och sade: Icke kan vl ngon hindra att
      dessa dpas med vatten, d de hava undftt den helige Ande, de
      likavl som vi?
 48.  Och s bjd han att man skulle dpa dem i Jesu Kristi namn.

      Drefter bdo de honom att han skulle stanna hos dem ngra
      dagar.

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*44/11 Apostlagrningarna, 11 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 11 Kapitlet

                  Petrus frsvarar hedningdopet.  Den
                  frsta hedningkristna frsamlingen
                 grundas i Antiokia.  Understd sndes
                   drifrn till brderna i Judeen.

  1.  Men apostlarna och de brder som voro i Judeen fingo hra att
      ocks hedningarna hade tagit emot Guds ord.
  2.  Nr s Petrus kom upp till Jerusalem, begynte de som voro
      omskurna g till rtta med honom;
  3.  de sade: Du har ju beskt oomskurna mn och tit med dem.
  4.  D begynte Petrus frn brjan och omtalade fr dem allt i fljd
      och ordning; han sade:

  5.  Jag var i staden Joppe, stadd i bn; d sg jag under
      hnryckning i en syn ngonting komma ned, som liknade en stor
      linneduk, vilken fasthlls vid de fyra hrnen och snktes ned
      frn himmelen; och det kom nda ned till mig.
  6.  Och jag betraktade det och gav akt drp; d fick jag dri se
      fyrfota djur, sdana som leva p jorden, tama och vilda, s ock
      krlande djur och himmelens fglar.
  7.  Jag hrde ock en rst sga till mig: 'St upp, Petrus, slakta
      och t.'
  8.  Men jag svarade: 'Bort det, Herre!  Aldrig har ngot oheligt
      eller orent kommit i min mun.'
  9.  Fr andra gngen talade en rst frn himmelen: 'Vad Gud har
      frklarat fr rent, det m du icke hlla fr oheligt.'
 10.  Detta skedde tre gnger efter varandra; sedan drogs alltsammans
      ter upp till himmelen.
 11.  Och i detsamma kommo tre mn, som hade blivit snda till mig
      frn Cesarea, och stannade framfr huset dr vi voro.
 12.  Och Anden sade till mig att jag skulle flja med dem, utan att
      gra ngon tskillnad mellan folk och folk.  Ocks de sex brder
      som ro hr kommo med mig; och vi gingo in i mannens hus.
 13.  Och han berttade fr oss huru han hade sett ngeln trda in i
      hans hus, och att denne hade sagt: 'Snd stad till Joppe och
      lt hmta Simon, som ock kallas Petrus.
 14.  Han skall tala till dig ord genom vilka du skall bliva frlst,
      du sjlv och hela ditt hus.'
 15.  Och nr jag hade begynt tala, fll den helige Ande p dem,
      alldeles ssom det under den frsta tiden skedde med oss.
 16.  D kom jag ihg Herrens ord, huru han hade sagt: 'Johannes dpte
      med vatten, men I skolen bliva dpta i helig ande.'
 17.  D allts Gud t dem hade givit samma gva som t oss, som hava
      kommit till tro p Herren Jesus Kristus, huru skulle d jag hava
      kunnat stta mig emot Gud?

 18.  Nr de hade hrt detta, gvo de sig till freds och prisade Gud
      och sade: S har d Gud ocks t hedningarna frlnat den
      bttring som fr till liv.

 19.  De som hade blivit kringspridda genom den frfljelse som utbrt
      fr Stefanus' skull drogo emellertid omkring nda till Fenicien
      och Cypern och Antiokia, men frkunnade icke ordet fr andra n
      fr judar.
 20.  Dock funnos bland dem ngra mn frn Cypern och Cyrene, som nr
      de kommo till Antiokia, ocks talade till grekerna och fr dem
      frkunnade evangelium om Herren Jesus.
 21.  Och Herrens hand var med dem, och en stor skara kom till tro och
      omvnde sig till Herren.

 22.  Ryktet hrom ndde frsamlingen i Jerusalem; och de snde d
      Barnabas till Antiokia.
 23.  Nr han kom dit och fick se vad Guds nd hade verkat, blev han
      glad och frmanade dem alla att med hjrtats fasta fresats
      stadigt hlla sig till Herren.
 24.  Ty han var en god man och full av helig ande och tro.  Och
      ganska mycket folk blev ytterligare frt till Herren.
 25.  Sedan begav han sig stad till Tarsus fr att uppska Saulus.
 26.  Och nr han hade trffat honom, tog han honom med sig till
      Antiokia.  Ett helt r hade de sedan sin umgngelse inom
      frsamlingen och undervisade ganska mycket folk.  Och det var i
      Antiokia som lrjungarna frst begynte kallas kristna.

 27.  Vid den tiden kommo ngra profeter frn Jerusalem ned till
      Antiokia.
 28.  Och en av dem, vid namn Agabus, trdde upp och gav genom Andens
      ingivelse till knna att en stor hungersnd skulle komma ver
      hela vrlden; den kom ocks p Klaudius' tid.
 29.  D bestmde lrjungarna att de, var och en efter sin frmga,
      skulle snda ngot till understd t de brder som bodde i
      Judeen.
 30.  Detta gjorde de ocks, och genom Barnabas och Saulus versnde
      de det till de ldste.
*44/12 Apostlagrningarna, 12 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 12 Kapitlet

                  Jakob ddas.  Petrus fngslas, men
               befrias genom en Herrens ngel.  Herodes
                                 dr.

  1.  Vid den tiden lt konung Herodes gripa och misshandla ngra av
      dem som hrde till frsamlingen.
  2.  Och Jakob, Johannes' broder, lt han avrtta med svrd.
  3.  Nr han sg att detta behagade judarna, fortsatte han och lt
      fasttaga ocks Petrus.  Detta skedde under det osyrade brdets
      hgtid.
  4.  Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fngelse och
      uppdrog t fyra vaktavdelningar krigsmn, vardera p fyra man,
      att bevaka honom; och hans avsikt var att efter psken stlla
      honom fram infr folket.
  5.  Under tiden frvarades Petrus i fngelset, men frsamlingen bad
      entrget till Gud fr honom.

  6.  Natten fre den dag d Herodes tnkte draga honom infr rtta
      lg Petrus och sov mellan tv krigsmn, fngslad med tv kedjor;
      och utanfr drren voro vktare utsatta till att bevaka
      fngelset.
  7.  D stod pltsligt en Herrens ngel dr, och ett sken lyste i
      rummet.  Och han sttte Petrus i sidan och vckte honom och
      sade: St nu strax upp; och kedjorna fllo ifrn hans hnder.
  8.  ngeln sade ytterligare till honom: Omgjorda dig, och tag p
      dig dina sandaler.  Och han gjorde s.  drefter sade ngeln
      till honom: Tag din mantel p dig och flj mig.
  9.  Och Petrus gick ut och fljde honom; men han frstod icke att
      det som skedde genom ngeln var ngot verkligt, utan trodde att
      det var en syn han sg.
 10.  Nr de s hade gtt genom frsta och andra vakten, kommo de till
      jrnporten som ledde ut till staden.  Den ppnade sig fr dem av
      sig sjlv, och de trdde ut och gingo en gata fram; och i
      detsamma frsvann ngeln ifrn honom.
 11.  Nr sedan Petrus kom till sig igen, sade han: Nu vet jag och r
      frvissad om att Herren har utsnt sin ngel och rddat mig ur
      Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade
      vntat sig.

 12.  Nr han allts hade frsttt huru det var, gick han till det hus
      dr Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock
      kallades Markus; dr voro ganska mnga frsamlade och bdo.
 13.  D han nu klappade p portdrren, kom en tjnsteflicka, vid namn
      Rode, fr att hra vem det var.
 14.  Och nr hon knde igen Petrus' rst, ppnade hon i sin gldje
      icke porten, utan skyndade in och berttade att Petrus stod
      utanfr porten.
 15.  D sade de till henne: Du r frn dina sinnen.  Men hon
      bedyrade att det var ssom hon hade sagt.  D sade de: Det r
      vl hans ngel.
 16.  Men Petrus fortfor att klappa; och nr de ppnade, sgo de med
      hpnad att det var han.
 17.  Och han gav tecken t dem med handen att de skulle tiga, och
      frtljde fr dem huru Herren hade frt honom ut ur fngelset.
      Och han tillade: Lten Jakob och de andra brderna f veta
      detta.  Sedan gick han drifrn och begav sig till en annan
      ort.

 18.  Men nr det hade blivit dag, uppstod bland krigsmnnen en ganska
      stor oro och undran ver vad som hade blivit av Petrus.
 19.  Nr s Herodes ville hmta honom, men icke fann honom, anstllde
      han rannsakning med vktarna och bjd att de skulle fras bort
      till bestraffning.  Drefter for han ned frn Judeen till
      Cesarea och vistades sedan dr.

 20.  Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna.
      Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade ftt
      Blastus, konungens kammarherre, p sin sida, bdo de om fred, ty
      deras land hade sin nring av konungens.
 21.  P utsatt dag kldde sig d Herodes i konungslig skrud och satte
      sig p tronen och hll ett tal till dem.
 22.  D ropade folket: En guds rst r detta, och icke en
      mnniskas.
 23.  Men i detsamma slog honom en Herrens ngel, drfr att han icke
      gav Gud ran.  Och han fll i en sjukdom som bestod dri att han
      uppfrttes av maskar, och s gav han upp andan.

 24.  Men Guds ord hade framgng och utbredde sig.
 25.  Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i
      Jerusalem och avlmnat understdet, vnde de tillbaka och togo
      d med sig Johannes, som ock kallades Markus.
*44/13 Apostlagrningarna, 13 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 13 Kapitlet

                Brjan av Paulus' frsta missionsresa:
                  Paulus utsndes med Barnabas frn
               Antiokia i Syrien; de predika evangelium
                 p Cypern och i Antiokia i Pisidien;
                  judarna frkasta, men hedningarna
                         mottaga evangelium.

  1.  I den frsamling som fanns i Antiokia verkade nu ssom profeter
      och lrare Barnabas och Simeon, som kallades Niger, och Lucius
      frn Cyrene, s ock Manaen, landsfursten Herodes'
      fosterbroder[1], och Saulus.
  2.  Nr dessa frrttade Herrens tjnst och fastade, sade den helige
      Ande: Avskiljen t mig Barnabas och Saulus fr det verk som jag
      har kallat dem till.
  3.  D fastade de och bdo och lade hnderna p dem och lto dem
      begiva sig stad.

  4.  Dessa, som s hade blivit utsnda av den helige Ande, foro nu
      ned till Seleucia och seglade drifrn till Cypern.
  5.  Och nr de hade kommit till Salamis, frkunnade de Guds ord i
      judarnas synagogor.  De hade ocks med sig Johannes ssom
      tjnare.
  6.  Och sedan de hade frdats ver hela n nda till Pafos, trffade
      de dr p en judisk trollkarl och falsk profet, vid namn
      Barjesus,
  7.  som vistades hos landshvdingen Sergius Paulus.  Denne var en
      frstndig man.  Han kallade till sig Barnabas och Saulus och
      begrde att f hra Guds ord.

@c 'Elymas' och 'trollkarlen' ska vara i sprrad stil p nsta rad.
  8.  Men Elymas (eller trollkarlen, ty namnet har den betydelsen)
      stod emot dem och ville hindra landshvdingen frn att komma
      till tro.
  9.  Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes d av helig ande och
      fste gonen p honom
 10.  och sade: O du djvulens barn, du som r full av allt slags
      svek och arglistighet och en fiende till allt vad rtt r, skall
      du d icke upphra att frvrida Herrens raka vgar?
 11.  Se, nu kommer Herrens hand ver dig, och du skall till en tid
      bliva blind och icke kunna se solen.  Och strax fll tcken och
      mrker ver honom; och han gick omkring och skte efter ngon
      som kunde leda honom.
 12.  Nr d landshvdingen sg vad som hade skett, hpnade han ver
      Herrens lra och kom till tro.

 13.  Paulus och hans fljeslagare lade sedan ut ifrn Pafos och foro
      till Perge i Pamfylien.  Dr skilde sig Johannes ifrn dem och
      vnde tillbaka till Jerusalem.
 14.  Men sjlva foro de vidare frn Perge och kommo till Antiokia i
      Pisidien.  Och p sabbatsdagen gingo de in i synagogan och satte
      sig dr.
 15.  Och sedan man hade frelst ur lagen och profeterna, snde
      synagogfrestndarna till dem och lto sga: Brder, haven I
      ngot frmaningens ord att sga till folket, s sgen det.
 16.  D stod Paulus upp och gav tecken med handen och sade:

      I mn av Israels hus och I som 'frukten Gud'[2], hren mig.
 17.  Detta folks, Israels, Gud utvalde vra fder, och han upphjde
      detta folk, medan de nnu bodde ssom frmlingar i Egyptens
      land, och frde dem sedan ut drifrn 'med upplyft arm'.
 18.  Och under en tid av vid pass fyrtio r hade han frdrag med dem
      i knen.
 19.  Och sedan han hade utrotat sju folk i Kanaans land, utskiftade
      han dessas land till arvedelar t dem.
 20.  Drunder frgick en tid av vid pass fyra hundra femtio r.
      Sedan gav han dem domare, nda till profeten Samuels tid.
 21.  Drefter begrde de en konung; och Gud gav dem Saul, Kis' son, en
      man av Benjamins stam, fr en tid av fyrtio r.

 22.  Men denne avsatte han och gjorde David till konung ver dem.
      Honom gav han ock sitt vittnesbrd, i det han sade: 'Jag har
      funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjrta.  Han skall
      i alla stycken gra min vilja.'
 23.  Av dennes sd har Gud efter sitt lfte ltit Jesus komma, ssom
      Frlsare t Israel.
 24.  Men redan innan han upptrdde, hade Johannes predikat
      bttringens dpelse fr hela Israels folk.
 25.  Och nr Johannes hll p att fullborda sitt lopp, sade han: 'Vad
      I menen mig vara, det r jag icke.  Men se, efter mig kommer den
      vilkens skor jag icke r vrdig att lsa av han ftter.'

 26.  Mina brder, I som ren barn av Abrahams slkt, s ock I andra
      hr, I som 'frukten Gud', till oss har ordet om denna frlsning
      blivit snt.
 27.  Ty eftersom Jerusalems invnare och deras rdsherrar icke knde
      honom, uppfyllde de ock genom sin dom ver honom profeternas
      utsagor, vilka var sabbat frelses;
 28.  och fastn de icke funno honom skyldig till ngot som frtjnade
      dden, bdo de likvl Pilatus att han skulle lta dda honom.
 29.  Nr de s hade frt till fullbordan allt som var skrivet om
      honom, togo de honom ned frn korsets tr och lade honom i en
      grav.
 30.  Men Gud uppvckte honom frn de dda.
 31.  Sedan visade han sig under mnga dagar fr dem som med honom
      hade gtt upp frn Galileen till Jerusalem, och som nu ro hans
      vittnen infr folket.

 32.  Och vi frkunna fr eder det glada budskapet, att det lfte som
      gavs t vra fder, det har Gud ltit g i fullbordan fr oss,
      deras barn, drigenom att han har ltit Jesus uppst,
 33.  ssom ock r skrivet i andra psalmen:
        'Du r min Son,
        jag har i dag ftt dig.'
 34.  Och att han har ltit honom uppst frn de dda, s att han icke
      mer skall vnda tillbaka till frgngelsen, det har han sagt med
      dessa ord:
        'Jag skall uppfylla t eder de heliga lften
        som jag i trofasthet har givit t David.'
 35.  Drfr sger han ock i en annan psalm:
        'Du skall icke lta din Helige se frgngelsen.'
 36.  Nr David i sin tid hade tjnat Guds vilja, avsomnade han ju och
      blev samlad till sina fder och sg frgngelsen;
 37.  men den som Gud har uppvckt, han har icke sett frgngelsen.
 38.  S mn I nu veta, mena brder, att genom honom syndernas
      frltelse frkunnas fr eder,
 39.  och att i honom var och en som tror bliver rttfrdig och friad
      ifrn allt det varifrn I icke under Moses' lag kunden bliva
      friade.
 40.  Sen drfr till, att ver eder icke m komma det som r sagt hos
      profeterna:
 41.    'Sen hr, I fraktare, och frundren eder,
        och bliven till intet;
        ty en grning utfr jag i edra dagar,
        en grning som I alls icke skullen tro,
        om den frtljdes fr eder.'

 42.  Nr de sedan gingo drifrn, bad men dem att de nsta sabbat
      skulle tala fr dem om samma sak.
 43.  Och nr frsamlingen tskildes, fljde mnga judar och
      gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas.  Dessa talade d
      till dem och frmanade dem att stadigt hlla sig till Guds nd.

 44.  Fljande sabbat kom nstan hela staden tillsammans fr att hra
      Guds ord.
 45.  D nu judarna sgo det myckna folket, uppfylldes de av nitlskan
      och foro ut i smdelser och motsade det som Paulus talade.
 46.  D togo Paulus och Barnabas mod till sig och sade: Guds ord
      mste i frsta rummet frkunnas fr eder.  Men eftersom I stten
      det bort ifrn eder och icke akten eder sjlva vrdiga det eviga
      livet, s vnda vi oss nu till hedningarna.
 47.  Ty s har Herren bjudit oss:
        'Jag har satt dig till ett ljus fr hednafolken,
        fr att du skall bliva till frlsning intill jordens nda.'

 48.  Nr hedningarna hrde detta, blevo de glada och prisade Herrens
      ord; och de kommo till tro, s mnga det var beskrt att f
      evigt liv.
 49.  Och Herrens ord utbredde sig ver hela landet.

 50.  Men judarna uppeggade de ansedda kvinnor som fruktade Gud, s
      ock de frnmsta mnnen i staden, och uppvckte en frfljelse
      mot Paulus och Barnabas och drevo dem bort ifrn sin stads
      omrde.
 51.  Dessa skuddade d stoftet av sina ftter mot dem och begvo sig
      till Ikonium.

 52.  Och lrjungarna uppfylldes alltmer av gldje och helig ande.

[1]  Se Fosterbroder i Ordfrkl.
[2]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*44/14 Apostlagrningarna, 14 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 14 Kapitlet

                    Fortsttning av Paulus' frsta
                  missionsresa: Paulus och Barnabas
               predika evangelium i Ikonium, Lystra och
                 Derbe och vnda sedan tillbaka till
                          Antiokia i Syrien.

  1.  P samma stt tillgick det i Ikonium: de gingo in i judarnas
      synagoga och talade s, att en stor hop av bde judar och greker
      kommo till tro;
  2.  men de judar som voro ohrsamma retade upp hedningarna och
      vckte deras frbittring mot brderna.
  3.  S vistades de dr en lngre tid och predikade frimodigt, i
      frtrstan p Herren, och han gav vittnesbrd t sitt ndesord,
      i det att han lt tecken och under ske genom dem.
  4.  Men folket i staden delade sig, s att somliga hllo med
      judarna, andra ter med apostlarna.
  5.  Och nr sedan, bde ibland hedningar och ibland judar med deras
      frestndare, en storm hade blivit uppvckt emot dem, och man
      ville misshandla och stena dem,
  6.  flydde de, s snart de frstodo huru det var, till stderna
      Lystra och Derbe i Lykaonien och till trakten omkring dem.
  7.  Och dr frkunnade de evangelium.

  8.  I Lystra fanns nu en man som satt dr ofrmgen att bruka sina
      ftter, ty allt ifrn sin moders liv hade han varit ofrdig och
      hade aldrig kunnat g.
  9.  Denne hrde p, nr Paulus talade.  Och d Paulus fste sina
      gon p honom och sg att han hade tro, s att han kunde bliva
      botad,
 10.  sade han med hg rst: Res dig upp och st p dina ftter.  D
      sprang mannen upp och begynte g.
 11.  Nr folket sg vad Paulus hade gjort, hovo de upp sin rst och
      ropade p lykaoniskt tungoml: Gudarna hava stigit ned till oss
      i mnniskogestalt.
 12.  Och de kallade Barnabas fr Jupiter, men Paulus kallade de fr
      Merkurius, eftersom det var han som frde ordet.
 13.  Och prsten vid det Jupiterstempel som lg utanfr staden frde
      fram tjurar och kransar till portarna och ville jmte folket
      anstlla ett offer.
 14.  Men nr apostlarna, Barnabas och Paulus, fingo hra detta, revo
      de snder sina klder och sprungo ut bland folket och ropade
 15.  och sade: I mn, vad r det I gren?  Ocks vi ro mnniskor,
      av samma natur som I, och vi frkunna fr eder evangelium, att I
      msten omvnda eder frn dessa ffngliga avgudar till den
      levande Guden, 'som har gjort himmelen och jorden och havet och
      allt vad i dem r'.
 16.  Han har under framfarna slktens tider tillstatt alla hedningar
      att g sina egna vgar.
 17.  Dock har han icke ltit sig vara utan vittnesbrd, ty han har
      bevisat eder vlgrningar, i det han har givit eder regn och
      fruktbara tider frn himmelen och s vederkvickt edra hjrtan
      med mat och gldje.
 18.  Genom sdana ord stillade de med knapp nd folket, s att man
      icke offrade t dem.

 19.  Men ngra judar kommo dit frn Antiokia och Ikonium.  Dessa
      drogo folket ver p sin sida och stenade Paulus och slpade
      honom ut ur staden, i tanke att han var dd.
 20.  Men sedan lrjungarna hade samlat sig omkring honom, reste han
      sig upp och gick in i staden.

      Dagen drefter begav han sig med Barnabas stad drifrn till
      Derbe.
 21.  Och de frkunnade evangelium i den staden och vunno ganska mnga
      lrjungar.  Sedan vnde de tillbaka till Lystra och Ikonium och
      Antiokia
 22.  och styrkte lrjungarnas sjlar, i det de frmanade dem att st
      fasta i tron och sade dem, att det r genom mycken bedrvelse
      som vi mste ing i Guds rike.
 23.  Drefter utvalde de t dem ldste fr var srskild frsamling
      och anbefallde dem efter bn och fastor t Herren, som de nu
      trodde p.

 24.  Sedan frdades de vidare genom Pisidien och kommo till
      Pamfylien.
 25.  Dr frkunnade de ordet i Perge och foro sedan ned till Attalia.
 26.  Drifrn avseglade de till Antiokia, samma ort varifrn de hade
      blivit utsnda, sedan man hade anbefallt dem t Guds nd, fr
      det verk som de nu hade fullbordat.
 27.  Och nr de hade kommit dit, kallade de tillhopa frsamlingen och
      omtalade fr dem huru stora ting Gud hade gjort med dem, och
      huru han fr hedningarna hade ppnat en drr till tro.
 28.  Sedan vistades de dr hos lrjungarna en ganska lng tid.
*44/15 Apostlagrningarna, 15 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 15 Kapitlet

                P ett mte i Jerusalem avgres frgan
                  om hedningarnas stllning till den
                 mosaiska lagen.  Barnabas och Paulus
                skiljas frn varandra.  Paulus antrder
                       sin andra missionsresa.

  1.  Men frn Judeen kommo ngra mn ditned och lrde brderna s:
      Om I icke lten omskra eder, ssom Moses har stadgat, s
      kunnen I icke bliva frlsta.
  2.  D uppstod sndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska
      skarpt ordskifte med dem.  Det bestmdes drfr, att Paulus och
      Barnabas och ngra andra av dem skulle, fr denna tvistefrgas
      skull, fara upp till apostlarna och de ldste i Jerusalem.
  3.  Och frsamlingen utrustade dem fr resan, och de foro genom
      Fenicien och Samarien och frtljde utfrligt om hedningarnas
      omvndelse och gjorde drmed alla brderna stor gldje.
  4.  Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av
      frsamlingen och av apostlarna och de ldste och omtalade huru
      stora ting Gud hade gjort med dem.
  5.  Men ngra ifrn farisernas parti, vilka hade kommit till tro,
      stodo upp och sade att man borde omskra dem och bjuda dem att
      hlla Moses' lag.

  6.  D trdde apostlarna och de ldste tillsammans fr att verlgga
      om denna sak.
  7.  Och sedan man lnge hade frhandlat drom, stod Petrus upp och
      sade till dem:

      Mina brder, I veten sjlva att Gud, fr lng tid sedan, bland
      eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna
      skulle f hra evangelii ord och komma till tro.
  8.  Och Gud, som knner allas hjrtan, gav dem sitt vittnesbrd,
      drigenom att han lt dem, likavl som oss, undf den helige
      Ande.
  9.  Och han gjorde ingen tskillnad mellan oss och dem, i det att
      han genom tron renade deras hjrtan.
 10.  Varfr fresten I d nu Gud, genom att p lrjungarnas hals vilja
      lgga ett ok som varken vra fder eller vi hava frmtt bra?
 11.  Vi tro ju fastmer att det r genom Herren Jesu nd som vi bliva
      frlsta, vi likavl som de.

 12.  D teg hela menigheten, och man hrde p Barnabas och Paulus,
      som frtljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade
      gjort bland hedningarna.

 13.  Nr de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade:

      Mina brder, hren mig.
 14.  Simeon har frtljt huru Gud frst s skickade, att han bland
      hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
 15.  Drmed stmmer ock verens vad profeterna hava talat; ty s r
      skrivet:
 16.    'Drefter skall jag komma tillbaka
        och ter bygga upp Davids frfallna hydda;
        ja, dess ruiner skall jag bygga upp och s upprtta den igen,
 17.    fr att ock vriga mnniskor skola ska Herren,
        alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn.
        S sger Herren, han som skall gra detta,
 18.    ssom han ock har vetat det frut av evighet.'

 19.  Drfr r min mening att man icke br betunga sdana som hava
      varit hedningar, men omvnt sig till Gud,
 20.  utan allenast skriva till dem att de skola avhlla sig frn
      avgudastyggelser och frn otukt och frn kttet av frkvvda
      djur och frn blod.
 21.  Ty Moses har av lder sina frkunnare i alla stder, d han ju
      var sabbat frelses i synagogorna.

 22.  Drefter beslto apostlarna och de ldste, tillika med hela
      frsamlingen, att bland sig utvlja ngra mn, som jmte Paulus
      och Barnabas skulle sndas till Antiokia; och de valde Judas,
      som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland brderna voro
      ledande mn.
 23.  Och man versnde genom dem fljande skrivelse:

      Apostlarna och de ldste, edra brder, hlsa eder, I brder av
      hednisk brd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien.

 24.  Alldenstund vi hava hrt att ngra som hava kommit frn oss hava
      frvirrat eder med sitt tal och vckt oro i edra sjlar, utan
      att de hava haft ngot uppdrag av oss,
 25.  s hava vi enhlligt kommit till det beslutet att utvlja ngra
      mn, som vi skulle snda till eder jmte Barnabas och Paulus,
      vra lskade brder,
 26.  vilka hava vgat sina liv fr vr Herres, Jesu Kristi, namns
      skull.
 27.  Allts snda vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola
      kungra detsamma fr eder.
 28.  Den helige Ande och vi hava nmligen beslutit att icke plgga
      eder ngon ytterligare brda, utver fljande ndvndiga
      freskrifter:
 29.  att I skolen avhlla eder frn avgudaoffersktt och frn blod
      och frn kttet av frkvvda djur och frn otukt.  Om I noga
      tagen eder till vara fr detta, s skall det g eder vl.  Faren
      vl.

 30.  De fingo s begiva sig stad och kommo ned till Antiokia.  Dr
      kallade de tillsammans menigheten och lmnade fram brevet.
 31.  Och nr menigheten lste detta, blevo de glada ver det
      hugnesamma budskapet.
 32.  Judas och Silas, som sjlva voro profeter, talade drefter mnga
      frmaningens ord till brderna och styrkte dem.
 33.  Och sedan de hade uppehllit sig dr ngon tid, fingo de i frid
      fara ifrn brderna tillbaka till dem som hade snt dem.
 34.  [1]
 35.  Men Paulus och Barnabas vistades fortfarande i Antiokia, dr de
      undervisade och, jmte mnga andra frkunnade evangelii ord frn
      Herren.

 36.  Efter ngon tid sade Paulus till Barnabas: Lt oss nu fara
      tillbaka och beska vra brder, i alla de stder dr vi hava
      frkunnat Herrens ord, och se till, huru det r med dem.
 37.  Barnabas ville d att de skulle taga med sig Johannes, som ock
      kallades Markus.
 38.  Men Paulus fann icke skligt att taga med sig en man som hade
      vergivit dem i Pamfylien och icke fljt med dem till deras
      arbete.
 39.  Och s skarp blev deras tvist att de skilde sig ifrn varandra;
      och Barnabas tog med sig Markus och avseglade till Cypern.
 40.  Men Paulus utvalde t sig Silas; och sedan han av brderna hade
      blivit anbefalld t Herrens nd, begav han sig stad
 41.  och frdades genom Syrien och Cilicien och styrkte
      frsamlingarna.

[1]  V. 34 se Nya testamentets text i Ordfrkl.
*44/16 Apostlagrningarna, 16 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 16 Kapitlet

                    Fortsttning av Paulus' andra
                missionsresa: han frdas genom Mindre
                   Asien, far ver till Macedonien,
               predikar evangelium i Filippi, fngslas
                             och befrias.

  1.  Han kom d ocks till Derbe och till Lystra.  Dr fanns en
      lrjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk
      kvinna och en grekisk fader,
  2.  och som hade gott vittnesbrd om sig av brderna i Lystra och
      Ikonium.
  3.  Paulus ville nu att denne skulle fara med honom.  Fr de judars
      skull som bodde i dessa trakter tog han honom drfr till sig
      och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
  4.  Och nr de sedan foro genom stderna, meddelade de
      frsamlingarna till efterfljd de stadgar som voro faststllda
      av apostlarna och de ldste i Jerusalem.
  5.  S styrktes nu frsamlingarna i tron, och brdernas antal
      frkades fr var dag.

  6.  Sedan togo de vgen genom Frygien och det galatiska landet; de
      frhindrades nmligen av den helige Ande att frkunna ordet i
      provinsen Asien.
  7.  Och nr de hade kommit fram emot Mysien, frskte de att fara in
      i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
  8.  D begvo de sig ver Mysien ned till Troas.
  9.  Hr visade sig fr Paulus i en syn om natten en macedonisk man,
      som stod dr och bad honom och sade: Far ver till Macedonien
      och hjlp oss.
 10.  Nr han hade sett denna syn, skte vi strax ngon lgenhet att
      fara drifrn till Macedonien, ty vi frstodo nu att Gud hade
      kallat oss att frkunna evangelium fr dem.

 11.  Vi lade allts ut frn Troas och foro raka vgen till Samotrace
      och dagen drefter till Neapolis
 12.  och sedan drifrn till Filippi.  Denna stad, en romersk koloni,
      r den frsta i denna del av Macedonien.  I den staden vistades
      vi ngon tid.

 13.  P sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, lngs med en flod,
      till en plats som gllde ssom bnestlle.  Dr satte vi oss ned
      och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
 14.  Och en kvinna som fruktade Gud[1], en purpurkrmerska frn
      staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och
      Herren ppnade hennes hjrta, s att hon aktade p det som
      Paulus talade.
 15.  Och sedan hon jmte sitt husfolk hade ltit dpa sig, bad hon
      oss och sade: Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror p
      Herren, s kommen in i mitt hus och stannen dr.  Och hon
      ndgade oss drtill.

 16.  Och det hnde sig en gng, d vi gingo ned till bnestllet, att
      vi mtte en tjnsteflicka, som hade en spdomsande i sig och
      genom sina spdomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
 17.  Denne fljde efter Paulus och oss andra och ropade och sade:
      Dessa mn ro Guds, den Hgstes, tjnare, och de frkunna fr
      eder frlsningens vg.
 18.  S gjorde hon under mnga dagar.  Men Paulus tog illa vid sig
      och vnde sig om och sade till anden: I Jesu Kristi namn bjuder
      jag dig att fara ut ur henne.  Och anden for ut i samma stund.

 19.  Men nr hennes herrar sgo att det fr dem var slut med allt
      hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och slpade
      dem till torget infr verhetspersonerna.
 20.  Och sedan de hade frt dem tid fram, till domarna, sade de:
      Dessa mn uppvcka stor oro i vr stad; de ro judar
 21.  och vilja infra stadgar som det fr oss, ssom romerska
      medborgare, icke r lovligt att antaga eller hlla.
 22.  Ocks folket reste sig upp emot dem, och domarna lto slita av
      dem deras klder och bjdo att man skulle piska dem med spn.
 23.  Och sedan de hade ltit giva dem mnga slag, kastade de dem i
      fngelse och bjdo fngvaktaren att hlla dem i skert frvar.
 24.  D denne fick en s strng befallning, satte han in dem i det
      innersta fngelserummet och fastgjorde deras ftter i stocken.

 25.  Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bn och lovade
      Gud med sng, och de andra fngarna hrde p dem.
 26.  D kom pltsligt en stark jordstt, s att fngelsets grundvalar
      skakades; och i detsamma ppnades alla drrar, och allas bojor
      lstes.
 27.  D vaknade fngvaktaren; och nr han fick se fngelsets drrar
      ppna, drog han sitt svrd och ville dda sig sjlv, i tanke att
      fngarna hade kommit undan.
 28.  Men Paulus ropade med hg rst och sade: Gr dig intet ont; ty
      vi ro alla hr.
 29.  D lt han hmta ljus och sprang in och fll ned fr Paulus och
      Silas, bvande.
 30.  Drefter frde han ut dem och sade: I herrar, vad skall jag
      gra fr att bliva frlst?
 31.  De svarade: Tro p Herren Jesus, s bliver du med ditt hus
      frlst.
 32.  Och de frkunnade Guds ord fr honom och fr alla dem som voro i
      hans hus.
 33.  Och redan under samma timme p natten tog han dem till sig och
      tvdde deras sr och lt strax dpa sig med allt sitt husfolk.
 34.  Och han frde dem upp i sitt hus och dukade ett bord t dem och
      frjdade sig ver att han med allt sitt hus hade kommit till tro
      p Gud.

 35.  Men nr det hade blivit dag, snde domarna stad rttstjnarna
      och lto sga: Slpp ut mnnen.
 36.  Fngvaktaren underrttade d Paulus hrom och sade: Domarna
      hava snt bud att I skolen slppas ut.  Gn drfr nu eder vg i
      frid.
 37.  Men Paulus sade till dem: De hava offentligen ltit gissla oss,
      utan dom och rannsakning, oss som ro romerska medborgare, och
      hava kastat oss i fngelse; nu vilja de ocks i tysthet slppa
      oss ut!  Nej, icke s; de mste sjlva komma och taga oss ut.
 38.  Rttstjnarna inberttade detta fr domarna.  Nr dessa hrde
      att de voro romerska medborgare, blevo de frskrckta.
 39.  Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut
      och bdo dem lmna staden.
 40.  Nr de s hade kommit ut ur fngelset, begvo de sig hem till
      Lydia.  Och sedan de dr hade trffat brderna och talat
      frmaningens ord till dem, drogo de vidare.

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*44/17 Apostlagrningarna, 17 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 17 Kapitlet

                    Fortsttning av Paulus' andra
               missionsresa: han predikar evangelium i
                     Tessalonika, Berea och Aten.

  1.  Och de foro ver Amfipolis och Apollonia och kommo s till
      Tessalonika.  Dr hade judarna en synagoga;
      >1 Tess. 2,1 f.
  2.  i den gick Paulus in, ssom hans sed var.  Och under tre
      sabbater talade han dr med dem, i det han utgick ifrn
      skrifterna
  3.  och utlade dem och bevisade att Messias mste lida och uppst
      frn de dda; och han sade: Denne Jesus som jag frkunnar fr
      eder r Messias.
      >Matt. 16,21. Luk. 24,26 f., 45 f.
  4.  Och ngra av dem lto vertyga sig och slto sig till Paulus och
      Silas; s gjorde ock en stor hop greker som fruktade Gud[1],
      likas ganska mnga av de frnmsta kvinnorna.

  5.  D grepos judarna av nitlskan och togo med sig allahanda dligt
      folk ifrn gatan och stllde till folkskockning och oroligheter
      i staden och trngde fram mot Jasons hus och ville draga dem ut
      infr folket.
  6.  Men nr de icke funno dem, slpade de Jason och ngra av
      brderna infr stadens styresmn och ropade: Dessa mn, som
      hava uppviglat hela vrlden, hava nu ocks kommit hit;
      >Apg. 16,20. 24,5.
  7.  och Jason har tagit emot dem i sitt hus.  De gra alla tvrtemot
      kejsarens pbud och sga att en annan, en som heter Jesus, r
      konung.
      >Luk. 23,2. Joh. 19,12.
  8.  S vckte de oro bland folket och hos stadens styresmn, nr de
      hrde detta.
  9.  Dessa lto d Jason och de andra stlla borgen fr sig och
      slppte dem drefter lsa.

 10.  Men strax om natten blevo Paulus och Silas av brderna snda
      stad till Berea.  Och nr de hade kommit dit, gingo de till
      judarnas synagoga.
      >Apg. 9,25.
 11.  Dessa voro dlare till sinnes n judarna i Tessalonika; de togo
      emot ordet med all villighet och rannsakade var dag skrifterna,
      fr att se om det frhlle sig ssom nu sades.
      >Joh. 5,39.
 12.  Mnga av dem kommo drigenom till tro, likas ganska mnga
      ansedda grekiska kvinnor och jmvl mn.
 13.  Men nr judarna i Tessalonika fingo veta att Guds ord
      frkunnades av Paulus ocks i Berea, kommo de dit och uppviglade
      ocks dr folket och vckte oro bland dem.
      >1 Tess. 2,14 f.
 14.  Strax snde d brderna Paulus stad nda ned till havet, men
      bde Silas och Timoteus stannade kvar p platsen.
 15.  De som ledsagade Paulus frde honom vidare till Aten och foro s
      drifrn tillbaka, med bud till Silas och Timoteus att dessa med
      det snaraste skulle komma till honom.

 16.  Men, Paulus nu vntade p dem i Aten, upprrdes han i sin ande,
      nr han sg huru uppfylld staden var med avgudabilder.
 17.  Han hll drfr i synagogan samtal med judarna och med dem som
      fruktade Gud, s ock p torget, var dag, med dem som han
      trffade dr
 18.  Ocks ngra filosofer, dels av epikurernas skola, dels av
      stoikernas, gvo sig i ordskifte med honom.  Och somliga sade:
      Vad kan vl denne pratmakare vilja sga?  Andra ter: Han
      tyckes vara en frkunnare av frmmande gudar.  De evangelium om
      Jesus och om uppstndelsen.
 19.  Och de grepo honom och frde honom till Areopagen och sade:
      Kunna vi f veta vad det r fr en ny lra som du frkunnar?
 20.  Ty det r frunderliga ting som du talar oss i ronen.  Vi vilja
      nu veta vad detta skall betyda.
 21.  Det var nmligen s med alla atenare, likasom ock med de
      frmlingar som hade bosatt sig bland dem, att de icke hade tid
      och hg fr annat n att tala om eller hra p ngot nytt fr
      dagen.

 22.  D trdde Paulus fram mitt p Areopagen och sade: Atenare, jag
      ser av allting att I ren mycket ivriga gudsdyrkare.
 23.  Ty medan jag har gtt omkring och betraktat edra helgedomar, har
      jag ock funnit ett altare med den inskriften: 't en oknd Gud.'
      Om just detta vsende, som I slunda dyrken utan att knna det,
      r det jag nu kommer med budskap till eder.
 24.  Den Gud som har gjort vrlden och allt vad dri r, han som r
      Herre ver himmel och jord, han bor icke i tempel som ro gjorda
      med hnder,
      >1 Mos. 1,1. 1 Kon. 8,27. Jes. 66,1 f.  Apg. 7,48 f. 14,15.
 25.  ej heller lter han betjna sig av mnniskohnder, ssom vore
      han i behov av ngot, han som sjlv t alla giver liv, anda och
      allt.
      >Mos. 2,7. Job 33,4. Ps. 50,8 f. Jes. 42,5.
 26.  Och han har skapat mnniskoslktets alla folk, alla frn en enda
      stamfader, till att bostta sig utver hela jorden; och han har
      faststllt fr dem bestmda tider och utstakat de grnser inom
      vilka de skola bo --
      >5 Mos. 32,8.
 27.  detta fr att de skola ska Gud, om de till ventyrs skulle
      kunna treva sig fram till honom och finna honom; fastn han ju
      icke r lngt ifrn ngon enda av oss.
      >Ps. 145,18. Jes. 55,6. Jer. 23,23. Vish. 13,6. Rom. 1,20.
 28.  Ty i honom r det som vi leva och rra oss och ro till, ssom
      ock ngra av edra egna skalder hava sagt: 'Vi ro ju ock av hans
      slkt.'
      >Job 10,12. 12,10.
 29.  ro vi nu av Guds slkt, s bra vi icke mena att gudomen r lik
      ngonting av guld eller silver eller sten, ngot som r danat
      genom mnsklig konst och uppfinning.
      >1 Mos. 1,27. Jes. 40,18 f. Apg. 19,26.

 30.  Med sdana okunnighetens tider har Gud hittills haft frdrag,
      men nu bjuder han mnniskorna att de alla allestdes skola gra
      bttring.
      >Luk. 24,47. Apg. 14,16. Tit. 2,11 f.
 31.  Ty han har faststllt en dag d han skall 'dma vrlden med
      rttfrdighet', genom en man som han har bestmt drtill; och
      han har t alla givit en bekrftelse hrp, i det att han har
      ltit honom uppst frn de dda.
      >Ps. 9,9. Joh. 5,22, 27. Apg. 10,42.

 32.  Nr de hrde talas om att uppst frn de dda, drevo somliga
      gck drmed, andra ter sade: Vi vilja hra dig tala hrom nnu
      en gng.
      >1 Kor. 1,22 f. 2,14.
 33.  Med detta besked gick Paulus bort ifrn dem.
 34.  Dock slto sig ngra mn till honom och kommo till tro.  Bland
      dessa var Dionysius, han som tillhrde Areopagens domstol, s
      ock en kvinna vid namn Damaris och ngra andra jmte dem.

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*44/18 Apostlagrningarna, 18 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 18 Kapitlet

                    Avslutningen av Paulus' andra
               missionsresa: han frkunnar evangelium i
                  Korint, tervnder ver Efesus och
               Cesarea (mjligen ocks ver Jerusalem)
               till Antiokia.  Brjan av Paulus' tredje
                missionsresa: han frdas genom Mindre
               Asien.  -- Apollos kommer till Efesus och
                       far drifrn till Akaja.

  1.  Drefter lmnade Paulus Aten och kom till Korint.
  2.  Dr trffade han en jude vid namn Akvila, brdig frn Pontus,
      vilken nyligen hade kommit frn Italien med sin hustru
      Priscilla.  (Klaudius hade nmligen pbjudit att alla judar
      skulle lmna Rom.) Till dessa bda slt han sig nu,
      >Rom. 16,3. 1 Kor. 16,19. 2 Tim. 4,19.
  3.  och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar
      hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nmligen till
      yrket tltmakare.
      >Apg. 20,34. 1 Kor. 4,12. 1 Tess. 2,9. 2 Tess. 3,8.

  4.  Och i synagogan hll han var sabbat samtal och vertygade bde
      judar och greker.
      >Apg. 17,17.
  5.  Nr sedan Silas och Timoteus kommo ditned frn Macedonien, var
      Paulus helt upptagen av att frkunna ordet, i det att han
      betygade fr judarna att Jesus var Messias.
      >Apg. 9,22. 17,14 f.
  6.  Men nr dessa stodo emot honom och foro ut i smdelser, skakade
      han stoftet av sina klder och sade till dem: Edert blod komme
      ver edra egna huvuden.  Jag r utan skuld och gr nu till
      hedningarna.
      >Matt. 10,14. Apg. 13,46, 51. 20,26.

  7.  Och han gick drifrn och tog in hos en man vid namn Titius
      Justus, som fruktade Gud[1]; denne hade sitt hus invid
      synagogan.
  8.  Men Krispus, synagogfrestndaren, kom med hela sitt hus till
      tro p Herren; ocks mnga andra korintier som hrde honom
      trodde och lto dpa sig.
      >1 Kor. 1,14.
  9.  Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: Frukta icke,
      utan tala och tig icke;
      >Jes. 41,10. Apg. 16,9. 23,11. 1 Kor. 2,3.
 10.  ty jag r med dig, och ingen skall komma vid dig och gra dig
      skada.  Jag har ock mycket folk i denna stad.
      >Jos 1,5 f. Jer. 1,8. Joh. 10,16.
 11.  S uppehll han sig dr bland dem ett r och sex mnader och
      undervisade i Guds ord.

 12.  Men nr Gallio var landshvding i Akaja, reste sig judarna, alla
      tillhopa, upp mot Paulus och frde honom infr domstolen
 13.  och sade: Denne man frleder mnniskorna att dyrka Gud p ett
      stt som r emot lagen.
 14.  Nr d Paulus ville ppna sin mun och tala, sade Gallio till
      judarna: Vore ngot brott eller ngot ont och arglistigt dd
      begnget, d kunde vl vara skligt att jag tlmodigt hrde p
      eder, I judar.
      >Apg. 25,18 f.
 15.  Men r det ngon tvistefrga om ord och namn eller om eder egen
      lag, s mn I sjlva avgra saken; i sdana ml vill jag icke
      vara domare.
 16.  Och s visade han bort dem frn domstolen.
 17.  D grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogfrestndaren, och
      slogo honom infr domstolen; och Gallio frgade alls icke
      drefter.

 18.  Men Paulus stannade dr nnu ganska lnge.  Drp tog han avsked
      av brderna och avseglade till Syrien, tfljd av Priscilla och
      Akvila, sedan han i Kenkrea hade ltit raka sitt huvud; han hade
      nmligen bundit sig genom ett lfte.
      >4 Mos. 6,2 f. Apg. 21,23 f.
 19.  S kommo de till Efesus, och dr lmnade Paulus dem.  Sjlv gick
      han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
 20.  Och de bdo honom att han skulle stanna dr ngot lngre; men
      han samtyckte icke drtill,
 21.  utan tog avsked av dem med de orden: Om Gud vill, skall jag
      vnda tillbaka till eder.  Och s lmnade han Efesus.
 22.  Och nr han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och
      hlsade p hos frsamlingen och for drefter ned till Antiokia.

 23.  Sedan han hade uppehllit sig dr ngon tid, for han vidare, och
      frdades frst genom det galatiska landet och drefter genom
      Frygien och styrkte alla lrjungarna.

 24.  Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, brdig frn
      Alexandria, en lrd man, mycket frfaren i skrifterna.
 25.  Denne sade blivit undervisad om Herrens vg[2] och talade,
      brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastn
      han allenast hade kunskap om Johannes' dpelse.
      >Apg. 19,3 f.
 26.  Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan.  Nr Priscilla
      och Akvila hrde honom, togo de honom till sig och undervisade
      honom grundligare om Guds vg.
 27.  Och d han sedan ville fara till Akaja, skrevo brderna till
      lrjungarna dr och uppmanade dem att taga vnligt emot
      honom.  Och nr han hade kommit fram, blev han dem som trodde
      till mycken hjlp, genom den nd han hade undftt.
      >1 Kor. 3,6.
 28.  Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade
      genom skrifterna att Jesus var Messias.

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
[2]  Se Vg i Ordfrkl.
*44/19 Apostlagrningarna, 19 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 19 Kapitlet

                    Fortsttning av Paulus' tredje
               missionsresa: han predikar evangelium i
                Efesus med stor framgng, men utsttes
                fr frfljelse, i det att guldsmeden
               Demetrius stller till ett upplopp emot
                                honom.

  1.  Medan Apollos var i Korint, kom Paulus, sedan han hade farit
      genom de vre delarna av landet, ned till Efesus.  Dr trffade
      han ngra lrjungar.
      >Apg. 18,21, 24 f.
  2.  Och han frgade dessa: Undfingen I helig ande, nr I kommen
      till tro?  De svarade honom: Nej, vi hava icke ens hrt att
      helig ande r given.
      >Joh. 7,39. Apg. 2,38. 10,44 f.
  3.  Han frgade: Vilken dpelse bleven I d dpta med?  De svarade:
      Vi dptes med Johannes' dpelse
  4.  D sade Paulus: Johannes' dpelse var en dpelse till bttring;
      och han sade drvid till folket, att det var p den som skulle
      komma efter honom, det r p Jesus, som de skulle tro.
      >Matt. 3,11. Apg. 1,5. 11,16.
  5.  Sedan de hade hrt detta, lto de dpa sig i Herren Jesu namn.
  6.  Och nr Paulus lade hnderna p dem, kom den helige Ande ver
      dem, och de talade tungoml och profeterade.
      >Apg. 2,4. 8,17.
  7.  Och tillsammans voro de vid pass tolv mn.

  8.  Drefter gick han in i synagogan; och under tre mnader
      samtalade han dr, frimodigt och vertygande, med dem om Guds
      rike.
  9.  Men nr ngra av dem frhrdade sig och voro ohrsamma och infr
      menigheten talade illa om den vgen[1], vnde han sig ifrn
      dem och avskilde lrjungarna och samtalade sedan dagligen med
      dessa i Tyrannus' lrosal.
      >2 Kor. 6,17.
 10.  S fortgick det i tv r, och alla provinsen Asiens inbyggare,
      bde judar och greker, fingo p detta stt hra Herrens ord.

 11.  Och Gud gjorde genom Paulus kraftgrningar av icke vanligt slag.
      >Mark. 16,20. Apg. 14,3.
 12.  Man till och med tog handklden och frklden, som hade varit i
      berring med hans kropp, och lade dem p de sjuka; och
      sjukdomarna veko d ifrn dem, och de onda andarna foro ut.
      >Apg. 5,15.

 13.  Men ocks ngra kringvandrande judiska besvrjare fretogo sig
      nu att ver dem som voro besatta av onda andar nmna Herren Jesu
      namn; de sade: Jag besvr eder vid den Jesus som Paulus
      predikar.
      >Luk. 9,49 f.
 14.  Bland dem som s gjorde voro sju sner av en viss Skevas, en
      judisk versteprst.
 15.  Men den onde anden svarade d och sade till dem: Jesus knner
      jag, Paulus r mig ock vl bekant men vilka ren I?
      >Mark. 1,34.
 16.  Och mannen som var besatt av den onde anden strtade sig p dem
      och vermannade bde den ene och den andre; han betedde sig s
      vldsamt mot dem, att de mste fly ut ur huset, nakna och
      sargade.
 17.  Och detta blev bekant fr alla Efesus' invnare, bde judar och
      greker, och fruktan fll ver dem alla, och Herren Jesu namn
      blev storligen prisat.
 18.  Och mnga av dem som hade kommit till tro trdde fram och
      beknde sin synd och omtalade vad de hade gjort.
 19.  Och ganska mnga av dem som hade vat vidskepliga konster
      samlade ihop sina bcker och brnde upp dem i allas syn.  Och
      nr man rknade tillsammans vad bckerna voro vrda, fann man
      att vrdet uppgick till femtio tusen silverpenningar[2].

 20.  P detta stt hade Herrens ord mktig framgng och visade sin
      kraft.
      >Jes. 55,11. Apg. 6,7. 12,24.

 21.  Efter allt detta bestmde sig Paulus genom Andens tillskyndelse,
      att ver Macedonien och Akaja fara till Jerusalem.  Och han sade:
      Sedan jag har varit dr, mste jag ock se Rom.
      >Apg. 23,11. Rom. 1,13. 15,25.
 22.  Han snde d tv av sina medhjlpare, Timoteus och Erastus,
      stad till Macedonien, men sjlv stannade han nnu ngon tid i
      provinsen Asien.
      >1 Kor. 4,17.

 23.  Vid den tiden uppstod ganska mycket ovsen angende den vgen.
      >2 Kor. 1,8 f.
 24.  Dr fanns nmligen en guldsmed, vid namn Demetrius, som
      frfrdigade Dianatempel av silver och drmed skaffade
      hantverkarna en ganska stor inkomst.
 25.  Han kallade tillhopa dessa, jmte andra som hade liknande
      arbete, och sade: I man, I veten att det r detta arbete som
      giver oss vr goda brgning;
 26.  men nu sen och hren I att denne Paulus icke allenast i Efesus,
      utan i nstan hela provinsen Asien genom sitt tal har frlett
      ganska mycket folk, i det han sger att de gudar som gras med
      mnniskohnder icke ro gudar.
      >Ps. 115,4 f. Jer. 10,3. Apg. 17,29.
 27.  Och det r fara vrt, icke allenast att denna vr hantering
      kommer i missaktning, utan ock att den stora gudinnan Dianas
      helgedom bliver rknad fr intet, och att jmvl denna gudinna,
      som hela provinsen Asien, ja, hela vrlden dyrkar, kommer att
      lida avbrck i sitt stora anseende.

 28.  Nr de hrde detta, blevo de fulla av vrede och skriade: Stor
      r efesiernas Diana!
 29.  Och hela staden kom i rrelse, och alla stormade p en gng till
      skdebanan och slpade med sig Gajus och Aristarkus, tv
      macedonier som voro Paulus' fljeslagare
 30.  Paulus ville d g in bland folket men lrjungarna tillstadde
      honom det icke.
 31.  Ocks ngra asiarker, som voro hans vnner, snde bud till honom
      och bdo honom att han icke skulle giva sig in p skdebanan.
 32.  Och de skriade, den ene s och den andre s; ty menigheten var
      upprrd, och de flesta visste icke varfr de hade kommit
      tillsammans.
 33.  D drog man ur folkhopen fram Alexander, som judarna skto
      framfr sig.  Och Alexander gav tecken med handen att han ville
      hlla ett frsvarstal infr folket.
 34.  Men nr de mrkte att han var jude, begynte de ropa, alla med en
      mun, och skriade under ett par timmars tid: Stor r efesiernas
      Diana!
 35.  Men stadens kansler lugnade folket och sade: Efesier, finnes d
      ngon mnniska som icke vet, att efesiernas stad r vrdare av
      den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit
      ned frn himmelen?
 36.  Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bren I hlla eder lugna
      och icke fretaga eder ngot frhastat.
 37.  Emellertid haven I dragit fram dessa mn, som icke ro
      helgernare, ej heller smda vr gudinna,
 38.  Om nu Demetrius och de hantverkare som hlla ihop med honom hava
      sak mot ngon, s finnas ju domstolssammantrden och
      landshvdingar.  M de allts gra upp saken med varandra infr
      rtta.
 39.  Och haven I ngot att andraga som gr drutver, s m sdant
      avgras i den lagliga folkfrsamlingen.
 40.  P grund av det som i dag har skett lpa vi ju till och med fara
      att bliva anklagade fr upplopp, fastn vi icke hava gjort ngot
      ont; och ngon giltig anledning till denna folkskockning kunna
      vi icke heller uppgiva.

      Med dessa ord fick han menigheten att skiljas t.

[1]  Se Vg i Ordfrkl.
[2]  Se Silverpenning i Ordfrkl.
*44/20 Apostlagrningarna, 20 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 20 Kapitlet

                    Fortsttning av Paulus' tredje
               missionsresa: han besker Macedonien och
                Grekland, tervnder genom Macedonien
                  och Troas, kommer till Miletus och
                    hller dr ett avskedstal till
                          efesiernas ldste.

  1.  D nu oroligheterna voro stillade, kallade Paulus lrjungarna
      till sig och talade till dem frmaningens ord; och sedan han
      hade tagit avsked av dem, begav han sig stad fr att fara till
      Macedonien.
  2.  Och nr han hade frdats genom det landet och jmvl dr talat
      mnga frmaningens ord, kom han till Grekland.
  3.  Dr uppehll han sig i tre mnader.  Nr han sedan tnkte avsegla
      drifrn till Syrien, beslt han, eftersom judarna frehade
      ngot anslag mot honom, att gra terfrden genom Macedonien.
  4.  Och med honom fljde Sopater, Pyrrus' son, frn Berea, och av
      tessalonikerna Aristarkus och Sekundus, vidare Gajus frn Derbe
      och Timoteus, slutligen Tykikus och Trofimus frn provinsen
      Asien.
      >Apg. 19,29. 21,29. Ef. 6,21.
  5.  Men dessa foro i frvg och invntade oss i Troas.
  6.  Sedan, efter det osyrade brdets hgtid, avseglade vi andra
      ifrn Filippi och trffade dem p femte dagen ter i Troas; och
      dr vistades vi i sju dagar.

  7.  P frsta veckodagen voro vi frsamlade till brdsbrytelse, och
      Paulus, som tnkte fara vidare dagen drefter, samtalade med
      brderna.  Och samtalet drog ut nda till midnattstiden;
      >Apg. 2,42 46. 1 Kor. 16,2
  8.  och ganska mnga lampor voro tnda i den sal i vre vningen,
      dr vi voro frsamlade.
  9.  Invid fnstret satt d en yngling vid namn Eutykus, och nr
      Paulus talade s lnge, fll denne i djup smn och blev s
      vervldigad av smnen, att han strtade ned frn tredje
      vningen; och nr man tog upp honom, var han dd
 10.  D gick Paulus ned och lade sig ver honom och fattade om honom
      och sade: Klagen icke s; ty livet r nnu kvar i honom.
      >1 Kon. 17,21. 2 Kon. 4,32 f. Luk. 4,39.
 11.  Sedan gick han ter upp, och brt brdet och t, och samtalade
      ytterligare ganska lnge med dem, nda till dess att det
      dagades; frst d begav han sig i vg.
 12.  Och de frde ynglingen hem levande och knde sig nu icke litet
      trstade.

 13.  Men vi andra gingo i frvg ombord p skeppet och avseglade till
      Assos, dr vi tnkte taga Paulus ombord; ty s hade han
      frordnat, eftersom han sjlv tnkte fara land vgen.
 14.  Och nr han sammantrffade med oss i Assos, togo vi honom ombord
      och kommo sedan till Mitylene.
 15.  Drifrn seglade vi vidare och kommo fljande dag mitt fr Kios.
      Dagen drefter lade vi till vid Samos; och sedan vi hade legat
      ver i Trogyllium, kommo vi nstfljande dag till Miletus.
 16.  Paulus hade nmligen beslutit att segla frbi Efesus, fr att
      icke frdrja sig i provinsen Asien; ty han pskyndade sin frd,
      fr att, om det bleve honom mjligt, till pingstdagen kunna vara
      i Jerusalem.

 17.  Men frn Miletus snde han bud till Efesus och kallade till sig
      frsamlingens ldste.
 18.  Och nr de hade kommit till honom, sade han till dem: I veten
      sjlva p vad stt jag hela tiden, ifrn frsta dagen d jag kom
      till provinsen Asien, har umgtts med eder:
      >Apg. 19,10.
 19.  huru jag har tjnat Herren i all dmjukhet, under trar och
      prvningar, som hava vllats mig genom judarnas anslag.
 20.  Och I veten att jag icke har dragit mig undan, nr det gllde
      ngot som kunde vara eder nyttigt, och att jag icke har
      frsummat att offentligen och hemma i husen predika fr eder och
      undervisa eder.
 21.  Ty jag har allvarligt uppmanat bde judar och greker att gra
      bttring och vnda sig till Gud och tro p vr Herre Jesus.
      >Mark. 1,15. Luk. 24,47.

 22.  Och se, bunden i anden begiver jag mig nu till Jerusalem, utan
      att veta vad dr skall vederfaras mig;
      >Apg. 19,21.
 23.  allenast det vet jag, att den helige Ande i den ene staden efter
      den andra betygar fr mig och sger att bojor och bedrvelser
      vnta mig.
      >Upp . 9,16. 21,4, 11, 33.
 24.  Dock anser jag mitt liv icke vara av ngot vrde fr mig sjlv,
      om jag blott fr vl fullborda mitt lopp och vad som hr till
      det mbete jag har mottagit av Herren Jesus: att vittna om Guds
      nds evangelium.
      >Apg. 21,13. Gal. 1,1. 2 Tim. 4,7. Tit. 1,3.
 25.  Och se, jag vet nu att I icke mer skolen f se mitt ansikte, I
      alla bland vilka jag har gtt omkring och predikat om riket.
 26.  Drfr betygar jag fr eder nu i dag att jag icke br skuld fr
      ngons blod.
      >Apg. 18,6.
 27.  Ty jag har icke undandragit mig att frkunna fr eder allt Guds
      rdslut.
 28.  S haven nu akt p eder sjlva och p hela den hjord i vilken
      den helige Ande har satt eder till frestndare, till att vara
      herdar fr Guds frsamling, som han har vunnit med sitt eget
      blod.
      >Ef. 1,7.  1 Tim. 3,1 f. 4,16. 1 Petr. 1,18 f. 5,2. Upp. 5,9.
 29.  Jag vet, att sedan jag har skilts frn eder svra ulvar skola
      komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden.
      >Matt. 7,15 f. Joh. 10,12 2 Petr. 2,1 f.
 30.  Ja, bland eder sjlva skola mn upptrda, som tala vad frvnt
      r, fr att locka lrjungarna att flja sig.
      >Gal. 4,17. 1 Joh. 2,18 f.
 31.  Vaken drfr, och kommen ihg att jag i tre rs tid, natt och
      dag, oavltligen under trar har frmanat var och en srskild av
      eder.
      >Mark. 13,35 f. Apg. 19,10. 1 Tess. 2,11.

 32.  Och nu anbefaller jag eder t Gud och hans ndesord, t honom
      som frmr uppbygga eder och giva t eder eder arvedel bland
      alla som ro helgade.
      >Ef. 1,11. Kol. 1,12.
 33.  Silver eller guld eller klder har jag icke stundat av ngon.
      >4 Mos. 16,16. 1 Sam. 12,3. Matt. 10,8 f. 1 Kor. 9,12.
      >2 Kor. 11,9. 12,13.
 34.  I veten sjlva att dessa mina hnder hava gjort tjnst, fr att
      skaffa ndtorftigt uppehlle t mig och t dem som hava varit
      med mig.
      >Apg. 18,3. 1 Kor. 4,12. 1 Tess. 2,9. 2 Tess. 3,8.
 35.  I allt har jag genom mitt fredme visat eder att man s, under
      eget arbete, br taga sig an de svaga och komma ihg Herren Jesu
      ord, huru han sjlv sade: 'Saligare r att giva n att taga.'
      >Luk. 6,38.

 36.  Nr han hade sagt detta, fll han ned p sina knn och bad med
      dem alla.
      >Apg. 21,5 f.
 37.  Och de begynte alla att grta bitterligen och fllo Paulus om
      halsen och kysste honom innerligt;
 38.  och mest srjde de fr det ordets skull som han hade sagt, att
      de icke mer skulle f se hans ansikte.  Och s ledsagade de honom
      till skeppet.
*44/21 Apostlagrningarna, 21 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 21 Kapitlet

               Paulus avslutar sin tredje missionsresa,
                hjlper vid terkomsten till Jerusalem
                   ngra mn att infria ett lfte,
                  verfalles drvid i helgedomen av
                   judarna och bortfres fngslad.

  1.  Sedan vi hade skilts ifrn dem, lade vi ut och foro raka vgen
      till Kos och kommo dagen drefter till Rodus och drifrn till
      Patara.
  2.  Dr funno vi ett skepp som skulle fara ver till Fenicien; p
      det gingo vi ombord och lade ut.
  3.  Och nr vi hade ftt Cypern i sikte, lmnade vi denna  p
      vnster hand och seglade till Syrien och landade vid Tyrus; ty
      dr skulle skeppet lossa sin last.
  4.  Och vi uppskte dr lrjungarna och stannade hos dem i sju
      dagar.  Dessa sade nu genom Andens tillskyndelse till Paulus att
      han icke borde begiva sig till Jerusalem.
  5.  Men nr vi hade stannat dr de dagarna ut, brto vi upp drifrn
      och gvo oss i vg, ledsagade av dem alla, med hustrur och barn,
      nda utom staden.  Och p stranden fllo vi ned p vra knn och
      bdo
      >Apg. 20,36.
  6.  och togo sedan avsked av varandra.  Drefter stego vi ombord p
      skeppet, och de andra vnde tillbaka hem igen.

  7.  Frn Tyrus kommo vi till Ptolemais, och drmed avslutade vi
      sjresan.  Och vi hlsade p hos brderna dr och stannade hos
      dem en dag.
  8.  Men fljande dag begvo vi oss drifrn och kommo till Cesarea.
      Dr togo vi in hos evangelisten Filippus, en av de sju, och
      stannade kvar hos honom.
      >Apg. 6,5. Ef. 4,11.
  9.  Denne hade fyra ogifta dttrar, som gde profetisk
      gva.
      >Apg. 2,17.
 10.  Under den tid av flera dagar, som vi stannade dr, kom en
      profet, vid namn Agabus, dit ned frn Judeen.
      >Apg. 11,28.
 11.  Nr denne hade kommit till oss, tog han Paulus' blte och band
      drmed sina hnder och ftter och sade: S sger den helige
      Ande: 'Den man som detta blte tillhr, honom skola judarna s
      binda i Jerusalem, och sedan skola de verlmna honom i
      hedningarnas hnder.'
      >Apg. 20,22 f
 12.  Nr vi hrde detta, bdo svl vi sjlva som brderna i staden
      honom att han icke skulle begiva sig upp till Jerusalem.
      >Matt. 16,22.
 13.  Men d svarade Paulus: Varfr grten I s och sargen mitt
      hjrta?  Jag r ju redo icke allenast att lta mig bindas, utan
      ock att d i Jerusalem, fr Herren Jesu namns skull.
 14.  D han allts icke lt vertala sig, gvo vi oss till freds och
      sade: Ske Herrens vilja.
      >Matt. 6,10. Luk. 22,42.

 15.  Efter de dagarnas frlopp gjorde vi oss i ordning och begvo oss
      upp till Jerusalem.
 16.  Frn Cesarea fljde ocks ngra av lrjungarna med oss, och
      dessa frde oss till en viss Mnason frn Cypern, en gammal
      lrjunge, som vi skulle gsta hos.
 17.  Och nr vi kommo till Jerusalem, togo brderna emot oss med
      gldje.

 18.  Dagen drefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo
      ock alla de ldste.
      >Apg. 15,13.
 19.  Och sedan han hade hlsat dem frtljde han fr dem alltsammans,
      det ena med det andra, som Gud genom hans arbete hade gjort
      bland hedningarna.
      >Apg. 14,27. 15,4.
 20.  Nr de hrde detta, prisade de Gud.  Och de sade till honom: Du
      ser, kre broder, huru mnga tusen judar det r som hava kommit
      till tro, och alla nitlska de fr lagen.
      >Apg. 15,1. Rom. 10,2 f.
 21.  Nu har det blivit dem sagt om dig, att du lr alla judar som bo
      spridda bland hedningarna att avfalla frn Moses, i det du sger
      att de icke behva omskra sina barn, ej heller i vrigt vandra
      efter vad stadgat r.
      >Apg. 16,3. 1 Kor. 9,20 f.
 22.  Vad r d att gra?  Helt visst skall man f hra att du har
      kommit hit.
 23.  Gr drfr ssom vi nu vilja sga dig.  Vi hava hr fyra mn som
      hava bundit sig genom ett lfte.
      >4 Mos. 6,2 f. Apg. 18,18.
 24.  Tag med dig dessa, och lt helga dig tillsammans med dem, och
      tag dig omkostnaderna fr dem, s att de kunna lta raka sina
      huvuden.  D skola alla frst att intet av allt det som har
      blivit dem sagt om dig ger ngon grund, utan att ocks du
      vandrar efter lagen och hller den.
 25.  Vad ter angr de hedningar som hava kommit till tro, s hava vi
      hr beslutit och jmvl skrivit till dem, att de bra taga sig
      till vara fr ktt frn avgudaoffer och fr blod och fr kttet
      av frkvvda djur och fr otukt.
      >Apg. 15,19 f.

 26.  S tog d Paulus mnnen med sig och lt fljande dag helga sig
      tillsammans med dem; sedan gick han in i helgedomen och gav till
      knna nr den tid skulle g till nda, fr vilken de hade ltit
      helga sig, den tid fre vars utgng offer skulle frambras fr
      var och en srskild av dem.
      >Apg. 24,18.

 27.  Nr de sju dagarna nstan voro ute, fingo judarna frn provinsen
      Asien se honom i helgedomen och uppviglade d allt folket.  Och
      de grepo honom
 28.  och ropade: I mn av Israel, kommen till hjlp!  Hr r den man
      som allestdes lr alla sdant som r emot vrt folk och emot
      lagen och emot denna plats.  Drtill har han nu ock frt greker
      in i helgedomen och oskrat denna heliga plats.
      >5 Mos. 23,3. Hes. 44,7 . Apg. 6,13. 24,6.
 29.  De hade nmligen frut sett efesiern Trofimus i staden
      tillsammans med honom och menade att Paulus hade frt denne in i
      helgedomen.
      >Apg. 20,4.
 30.  Och hela staden kom i rrelse, och folket skockade sig
      tillsammans.  Och d de nu hade gripit Paulus, slpade de honom
      ut ur helgedomen, varefter portarna genast stngdes igen.

 31.  Men just som de stodo frdiga att drpa honom, anmldes det hos
      versten fr den romerska vakten att hela Jerusalem var i
      uppror.
 32.  Denne tog d strax med sig krigsmn och hvitsmn och skyndade
      ned till dem.  Och nr de fingo se versten och krigsmnnen,
      upphrde de att sl Paulus
 33.  versten gick d fram och tog honom i frvar och bjd att man
      skulle fngsla honom med tv kedjor.  Och han frgade vem han var
      och vad han hade gjort.
 34.  Men bland folket ropade den ene s, den andre s.  D han allts
      fr larmets skull icke kunde f ngot skert besked, bjd han
      att man skulle fra honom till kasernen.
 35.  Och nr han kom fram till trappan, trngde folket s vldsamt
      p, att han mste bras av krigsmnnen,
 36.  ty folkhopen fljde efter och skriade: Bort med honom!
      >Apg. 22,22.

 37.  D nu Paulus skulle fras in i kasernen, sade han till versten:
      Tillstdjes det mig att sga ngot till dig?  Han svarade: Kan
      du tala grekiska?
 38.  r du d icke den egyptier som fr en tid sedan stllde till
      'dolkmnnens'[1] uppror, de fyra tusens, och frde dem ut i
      knen?
 39.  D svarade Paulus: Nej, jag r en judisk man frn Tarsus,
      medborgare allts i en betydande stad i Cilicien.  Men jag beder
      dig, tillstd mig att tala till folket.
 40.  Och han tillstadde honom det.  D gav Paulus frn trappan, dr
      han stod, med handen ett tecken t folket.  Och sedan dr hade
      blivit helt tyst, talade han till dem p hebreiska[2] och sade:

[1]  Se Dolkmn i Ordfrkl.
*44/22 Apostlagrningarna, 22 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 22 Kapitlet

                 Paulus' tal till folket i Jerusalem.
                        Judarnas frbittring.

  1.  Brder och fder, hren vad jag nu infr eder vill tala till
      mitt frsvar.
      >Apg. 7,2 f.
  2.  Nr de hrde att han talade till dem p hebreiska, blevo de nnu
      mer stilla.  Och han fortsatte:
  3.  Jag r en judisk man, fdd i Tarsus i Cilicien, men uppfostrad
      hr i staden och undervisad vid Gamaliels ftter, efter fdernas
      lag i all dess strnghet.  Och jag var en man som nitlskade fr
      Gud, ssom I allasammans i dag gren.
      >Apg. 5,34. 8,3. 26,9 f. Rom. 10,2. 2 Kor. 11,22. Gal. 1,14.
  4.  Jag frfljde 'den vgen'[1] nda till dds, och bde mn och
      kvinnor lt jag binda och stta i fngelse;
      >Apg. 9,1 f.
  5.  det vittnesbrdet kan versteprsten och de ldstes hela rd
      giva mig.  Ocks fick jag av dem brev till brderna i Damaskus;
      och jag begav mig dit, fr att fngsla jmvl dem som voro dr
      och fra dem till Jerusalem, s att de kunde bliva straffade.

  6.  Men nr jag var p vgen och nalkades Damaskus, hnde sig vid
      middagstiden att ett starkt sken frn himmelen pltsligt
      kringstrlade mig.
      >1 Kor. 15,8.
  7.  Och jag fll ned till marken och hrde d en rst som sade till
      mig: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig?'
  8.  D svarade jag: 'Vem r du, Herre?'  Han sade till mig: 'Jag r
      Jesus frn Nasaret, den som du frfljer.'
  9.  Och de som voro med mig sgo vl skenet, men hrde icke rsten
      av den som talade till mig.
 10.  D frgade jag: 'Vad skall jag gra, Herre?'  Och Herren svarade
      mig: 'St upp och g in i Damaskus; dr skall allt det bliva dig
      sagt, som r dig frelagt att gra.'
 11.  Men eftersom jag, till fljd av det starka skenet, icke mer
      kunde se togo mina fljeslagare mig vid handen och ledde mig, s
      att jag kom in i Damaskus.
 12.  Dr fanns en efter lagen fram man, Ananias, vilken hade gott
      vittnesbrd om sig av alla judar som bodde dr.
      >Apg. 9,10 f
 13.  Denne kom nu och trdde fram till mig och sade: 'Saul, min
      broder, hav din syn igen.'  Och i samma stund fick jag min syn
      igen och sg upp p honom.
 14.  D sade han: 'Vra fders Gud har utsett dig till att knna hans
      vilja och till att se den Rttfrdige och hra ord frn hans
      mun.
      >Apg. 3,14.
 15.  Ty du skall vara hans vittne infr alla mnniskor och vittna om
      vad du har sett och hrt.
 16.  Varfr drjer du d nu?  St upp och lt dpa dig och avtv dina
      synder, och kalla drvid hans namn.'
      >Apg. 2,38

 17.  Men nr jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, hnde sig,
      medan jag bad i helgedomen, att jag fll i hnryckning
      >2 Kor. 12,2.
 18.  och sg honom och hrde honom sga till mig: 'Skynda dig med
      hast bort ifrn Jerusalem; ty de skola icke hr taga emot ditt
      vittnesbrd om mig.'
 19.  Men jag sade: 'Herre, de veta sjlva att det var jag som
      verallt i synagogorna lt fngsla och gissla dem som trodde p
      dig.
 20.  Och nr Stefanus', ditt vittnes, blod utgts, var ock jag
      tillstdes och gillade vad som skedde och vaktade de mns
      klder, som ddade honom.'
      >Apg. 7,58. 8,1.
 21.  D sade han till mig: G; jag vill snda dig stad lngt bort
      till hedningarna.'
      >Apg. 9,15. 13,2. Gal. 1,15 f. 2,8. Ef. 3,8. 1 Tim. 2,7.
      >2 Tim. 1,11.

 22.  nda till dess att han sade detta hade de hrt p honom.  Men nu
      hovo de upp sin rst och ropade: Bort ifrn jorden med den
      mnniskan!  Det r icke tillbrligt att en sdan fr leva.
      >Apg. 21,36.
 23.  D de s skriade och drvid revo av sig sina klder och kastade
      stoft upp i luften,
 24.  bjd versten att man skulle fra in honom i kasernen, och gav
      befallning om att man skulle frhra honom under gisselslag, s
      att han finge veta varfr de s ropade mot honom.
 25.  Men nr de redan hade strckt ut honom till gissling, sade
      Paulus till den hvitsman som stod dr: r det lovligt fr eder
      att gissla en romersk medborgare, och det utan dom och
      rannsakning?
      >Apg. 16,37. 23,27.
 26.  Nr hvitsmannen hrde detta, gick han till versten och
      underrttade honom hrom och sade: Vad r det du tnker gra?
      Mannen r ju romersk medborgare.
 27.  D gick versten dit och frgade honom: Sg mig, r du
      verkligen romersk medborgare?  Han svarade: Ja.
 28.  versten sade d: Mig har det kostat en stor summa penningar att
      kpa den medborgarrtten.  Men Paulus sade: Jag dremot har den
      redan genom fdelsen.
 29.  Mnnen som skulle hava frhrt honom drogo sig d strax undan
      och lmnade honom.  Och nr versten nu hade ftt veta att han
      var romersk medborgare, blev ocks han frskrckt, vid tanken p
      att han hade ltit fngsla honom.

 30.  D han emellertid ville f skert besked om varfr Paulus
      anklagades av judarna, lt han dagen drefter taga av honom
      bojorna och bjd versteprsterna och hela Stora rdet att komma
      tillsammans.  Sedan lt han fra Paulus ditned och stllde honom
      infr dem.

[1]  Se Vg i Ordfrkl.
*44/23 Apostlagrningarna, 23 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 23 Kapitlet

               Paulus talar infr Stora rdet.  Judarna
               stmpla mot hans liv.  Han bortfres till
                               Cesarea.

  1.  Och Paulus fste gonen p Rdet och sade: Mina brder, allt
      intill denna dag har jag vandrat infr Gud med ett i allo gott
      samvete.
      >Apg. 24,16. 2 Tim. 1,3.
  2.  D befallde versteprsten Ananias dem som stodo bredvid honom,
      att de skulle sl honom p munnen.
      >Joh. 18,22 f.
  3.  Paulus sade d till honom: Gud skall sl dig, du vitmenade
      vgg.  Du sitter hr fr att dma mig efter lagen, och nd
      bjuder du, tvrtemot lagen, att man skall sl mig!
      >3 Mos. 19,15, 35. Hes. 13,10 f. Matt. 23,27.
  4.  D sade de som stodo drbredvid: Smdar du Guds versteprst?
  5.  Paulus svarade: Jag visste icke, mina brder, att han var
      versteprst.  Det r ju skrivet: 'Mot en hvding i ditt folk
      skall du icke tala onda ord.'
      >2 Mos. 22,28.

  6.  Nu hade Paulus mrkt att den ena delen av dem utgjordes av
      sadducer och den andra av fariser.  Drfr sade han med
      ljudelig rst infr Rdet: Mina brder, jag r faris, en
      avkomling av fariser.  Det r fr vrt hopps skull, fr de
      ddas uppstndelses skull, som jag str hr infr rtta.
      >Apg. 4,1 f. 24,15, 21. 26,5 f. Fil. 3,5.
  7.  Knappt hade han sagt detta, frrn en strid uppstod mellan
      fariserna och sadducerna, s att hopen blev delad.
  8.  Sadducerna sga nmligen att det icke finnes ngon
      uppstndelse, ej heller ngon ngel eller ande, men fariserna
      beknna sig tro p bde det ena och det andra.
      >Matt. 22,23. Mark. 12,18. Luk. 20,27.
  9.  Och man begynte ropa och larma; och ngra skriftlrde som hrde
      till farisernas parti stodo upp och begynte ivrigt disputera
      med de andra och sade: Vi finna intet ont hos denne
      man.  Kanhnda har en ande eller en ngel verkligen talat med
      honom.
      >Apg. 5,39. 22,17 f. 25,25. 26,31.
 10.  D nu en s hftig strid hade uppsttt, fruktade versten att de
      skulle slita Paulus i stycken, och bjd manskapet g ned och
      rycka honom undan dem och fra honom till kasernen.
 11.  Natten drefter kom Herren och stod framfr honom och sade: Var
      vid gott mod; ty ssom du har vittnat om mig i Jerusalem, s
      mste du ock vittna i Rom.
      >Apg. 18,9. 19,21. 28,23.

 12.  Nr det sedan hade blivit dag, sammangaddade sig judarna och
      frpliktade sig med dyr ed att varken ta eller dricka, frrn
      de hade drpt Paulus.
 13.  Och det var mer n fyrtio mn som s hade sammansvurit sig.
 14.  Dessa gingo till versteprsterna och de ldste och sade: Vi
      hava med dyr ed frpliktat oss att ingenting smaka, frrn vi
      hava drpt Paulus.
      >Joh. 16,2.
 15.  S mn I nu, tillsammans med Rdet, hemstlla hos versten att
      han lter fra honom ned till eder, detta under fregivande att
      I tnken grundligare underska hans sak.  Vi skola d vara redo
      att rja honom ur vgen, innan han hinner fram.

 16.  Men Paulus' systerson fick hra om frstet.  Han kom drfr till
      kasernen och gick ditin och omtalade fr Paulus vad han hade
      hrt.
 17.  Paulus bad d att en av hvitsmnnen skulle komma till honom,
      och sade: Fr denne yngling till versten; ty han har en
      underrttelse att lmna honom.
 18.  Denne tog honom d med sig och frde honom till versten och
      sade: Fngen Paulus har kallat mig till sig och bett mig fra
      denne yngling till dig, ty han har ngot att sga dig.
 19.  D tog versten honom vid handen och gick avsides med honom och
      frgade honom: Vad r det fr en underrttelse du har att lmna
      mig?
 20.  Han svarade: Judarna hava kommit verens om att bedja dig att
      du i morgon lter fra Paulus ned till Rdet, detta under
      fregivande att det tnker skaffa sig grundligare kunskap om
      honom.
 21.  Gr dem nu icke till viljes hri; ty mer n fyrtio av dem ligga
      i frst fr honom och hava med dyr ed frpliktat sig att varken
      ta eller dricka, frrn de hava rjt honom ur vgen.  Och nu ro
      de redo och vnta allenast p att du skall bevilja deras
      begran.
 22.  versten bjd d ynglingen att icke fr ngon omtala att han
      hade yppat detta fr honom, och lt honom sedan g.

 23.  Drefter kallade han till sig tv av hvitsmnnen och sade till
      dem: Lten tv hundra krigsmn gra sig redo att i natt vid
      tredje timmen avg till Cesarea, s ock sjuttio ryttare och tv
      hundra spjutbrare.
 24.  Och han tillsade dem att skaffa snor, som de skulle lta Paulus
      rida p s att han oskadd kunde fras till landshvdingen Felix.
 25.  Och han skrev ett brev, s lydande:

 26.  Klaudius Lysias hlsar den dle landshvdingen Felix.

 27.  Denne man blev gripen av judarna, och det var nra att han hade
      blivit ddad av dem.  D kom jag tillstdes med mitt manskap och
      tog honom ifrn dem, sedan jag hade ftt veta att han var
      romersk medborgare.
      >Apg. 21,27, 33. 22,25 f.
 28.  Men d jag ocks ville veta vad de anklagade honom fr, lt jag
      stlla honom infr deras Stora rd.
 29.  Jag fann d att anklagelsen mot honom gllde ngra tvistefrgor
      i deras lag, men att han icke var anklagad fr ngot som
      frtjnade dd eller fngelse.
      >Apg. 18,14 f. 26,31.
 30.  Sedan har jag ftt knnedom om att ngot anslag frehaves mot
      honom, och drfr snder jag honom nu strax till dig.  Jag har
      jmvl bjudit hans anklagare att infr dig fra sin talan mot
      honom.

 31.  S togo nu krigsmnnen Paulus, ssom det hade blivit dem
      befallt, och frde honom om natten till Antipatris.
 32.  Dagen drefter vnde de sjlva tillbaka till kasernen och lto
      ryttarna frdas vidare med honom.
 33.  Nr dessa kommo till Cesarea, lmnade de fram brevet till
      landshvdingen och frde jmvl Paulus fram infr honom.
 34.  Sedan han hade lst brevet, frgade han frn vilket landskap han
      var; och nr han hade ftt veta att han var frn Cilicien, sade
      han:
 35.  Jag skall hra vad du har att sga, nr ocks dina anklagare
      hava kommit tillstdes.  Och s bjd han att man skulle frvara
      honom i Herodes' borg.
*44/24 Apostlagrningarna, 24 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 24 Kapitlet

                Paulus anklagas infr Felix, frsvarar
                sig, kvarhlles ssom fnge i Cesarea.

  1.  Fem dagar drefter for versteprsten Ananias ditned med ngra
      av de ldste och en sakfrare, Tertullus; dessa anmlde infr
      landshvdingen klagoml mot Paulus.
      >Apg. 23,2.
  2.  Och sedan denne hade blivit frekallad, begynte Tertullus sitt
      anklagelsetal; han sade:
  3.  Att vi genom dig tnjuta mycken frid och ro, och att genom din
      frsorg, dle Felix, goda tgrder hava blivit vidtagna fr
      detta folk, det erknna vi p allt stt och allestdes, med
      mnga tacksgelser.
      >Apg. 23,24 f.
  4.  Men fr att icke alltfr lnge besvra dig beder jag att du, i
      din mildhet, ville hra allenast ngra f ord av oss.
  5.  Vi hava funnit att denne r en frdrvlig man, som uppvcker
      strid bland alla judar i hela vrlden, och att han r en
      huvudman fr nasarernas parti.
      >Apg. 17,6.
  6.  Han har ock frskt att oskra helgedomen; drfr grepo vi
      honom,
      >Apg. 21,28 f.
  7.  [1]
  8.  och du kan nu sjlv anstlla rannsakning med honom och s skaffa
      dig knnedom om allt det som vi anklaga honom fr.

  9.  De andra judarna instmde hri och pstodo att det frhll sig
      s.

 10.  D landshvdingen nu gav tecken t Paulus att han skulle tala,
      tog han till orda och sade:
      Eftersom jag vet att du nu i mnga r har varit domare ver
      detta folk, frsvarar jag min sak med frimodighet.
 11.  Du kan sjlv ltt frvissa dig om att det icke r mer n tolv
      dagar sedan jag kom upp till Jerusalem fr att tillbedja.
      >Apg. 21,17
 12.  Och varken i helgedomen eller i synagogorna eller ute i staden
      har man funnit mig tvista med ngon eller stlla till
      folkskockning.
      >Apg. 25,8. 28,17.
 13.  Ej heller kunna de infr dig bevisa det som de nu anklaga mig
      fr.
 14.  Men det beknner jag fr dig att jag, i enlighet med 'den
      vgen'[2], vilken de kalla en partimening, s tjnar mina fders
      Gud, att jag tror allt vad som r skrivet i lagen och i
      profeterna,
 15.  och att jag har samma hopp till Gud som dessa hysa, att de dda
      skola uppst, bde rttfrdiga och orttfrdiga.
      >Dan. 12,2. Joh. 5,28 f. Apg. 23,6.
 16.  Drfr lgger ocks jag mig vinn om att alltid hava ett okrnkt
      samvete infr Gud och mnniskor.
      >Apg. 23,1. 1 Petr. 3,16.

 17.  S kom jag nu, efter flera rs frlopp, tillbaka fr att
      verlmna ngra allmosor till mitt folk och fr att frambra
      offer.
      >Apg. 11,29 f. Rom. 15,25. Gal. 2,10.
 18.  Drunder ptrffades jag i helgedomen, sedan jag hade ltit
      helga mig, utan att hava vllat ngon folkskockning eller ngot
      larm,
      >Apg. 21,26 f.
 19.  av ngra judar frn provinsen Asien, vilka nu borde vara hr
      tillstdes infr dig och framstlla sina klagoml, om de hava
      ngot att anklaga mig fr.
 20.  Eller ock m dessa som ro hr tillstdes sga vad ortt de
      funno mig skyldig till, nr jag stod infr Stora rdet,
 21.  om det icke skulle vara i frga om detta enda ord, som jag
      ljudeligen uttalade, dr jag stod ibland dem: 'Det r fr de
      ddas uppstndelses skull som jag i dag str infr rtta hr
      bland eder.'
      >Apg. 28,20.

 22.  Men Felix, som mycket vl knde till den vgen[3], uppskt
      mlet och sade: Nr versten Lysias kommer hit ned, vill jag
      underska eder sak.
 23.  Och han befallde hvitsmannen att hlla honom i frvar, dock s,
      att man skulle behandla honom milt och icke hindra ngon av hans
      nrmaste frn att vara honom till tjnst.
      >Apg. 27,3. 28,16.

 24.  Ngon tid drefter infann sig Felix tillsammans med sin hustru
      Drusilla, som var judinna; och han lt hmta Paulus och hrde
      honom om tron p Kristus Jesus.
 25.  Men nr Paulus talade med dem om rttfrdighet och
      terhllsamhet och om den tillstundande domen, blev Felix
      frskrckt och sade: G din vg fr denna gng; nr jag fr
      lglig tid, vill jag kalla dig till mig.
 26.  Han hoppades ocks att han skulle f penningar av Paulus, varfr
      han ock ganska ofta lt hmta honom och samtalade med honom.

 27.  Nr tv r voro frlidna, fick Felix till eftertrdare Porcius
      Festus.  Och eftersom Felix ville gra judarna sig bevgna,
      lmnade han Paulus kvar i fngelset.

[1]  V. 7 se Nya testamentets text i Ordfrkl.
[2]  Se Vg i Ordfrkl.
[3]  Se Vg i Ordfrkl.
*44/25 Apostlagrningarna, 25 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 25 Kapitlet

                 Paulus anklagas infr Festus, vdjar
                 till kejsaren, stlles infr konung
                               Agrippa.

  1.  Tre dagar efter det att Festus hade tilltrtt hvdingdmet for
      han frn Cesarea upp till Jerusalem.
  2.  versteprsterna och de frnmsta bland judarna anmlde d infr
      honom klagoml mot Paulus.
      >Apg. 24,1 f.
  3.  Fr att f denne i sitt vld anhllo de hos Festus och begrde
      ssom en ynnest, att han skulle lta hmta honom till
      Jerusalem.  De ville nmligen lgga frst fr honom, s att de
      kunde dda honom under vgen.
      >Apg. 23,15 f.
  4.  Festus svarade d att Paulus hlls i frvar i Cesarea, och att
      han sjlv tnkte inom kort fara dit tillbaka.
  5.  Och han tillade: De bland eder som det vederbr m allts fara
      dit ned med mig och framlgga sin anklagelse mot mannen, om han
      r skyldig till ngot ont.

  6.  Sedan han hade vistats hos dem hgst tta eller tio dagar, kom
      han ter ned till Cesarea.  Dagen drefter satte han sig p
      domarstet och bjd att Paulus skulle fras fram.
  7.  Nr denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade
      kommit ned frn Jerusalem, och dessa framstllde nu mnga svra
      beskyllningar.  Men de frmdde icke bevisa dem,
  8.  ty Paulus frsvarade sig och visade att han icke p ngot stt
      hade frsyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot
      helgedomen eller mot kejsaren.
      >Apg. 24,12.
  9.  Men Festus ville gra judarna sig bevgna och frgade Paulus och
      sade: Vill du fara upp till Jerusalem och dr st till rtta
      infr mig i denna sak?
 10.  Paulus svarade: Jag str hr infr kejserlig domstol, och av
      sdan domstol br jag dmas.  Mot judarna har jag intet ortt
      gjort, ssom du sjlv mycket vl vet.
 11.  Om jag nu eljest r skyldig till ngot ortt och har gjort ngot
      som frtjnar dden, s vill jag icke undandraga mig att d; men
      om deras anklagelser mot mig ro utan grund, s kan ingen giva
      mig till pris t dem.  Jag vdjar till kejsaren.  --
 12.  Sedan Festus drefter hade verlagt med sitt rd, svarade han:
      Till kejsaren har du vdjat, till kejsaren skall du ock f
      fara.

 13.  Efter ngra dagars frlopp kommo konung Agrippa och Bernice till
      Cesarea och hlsade p hos Festus.
 14.  Medan de nu i flera dagar vistades dr, framlade Festus Paulus'
      sak fr konungen och sade: Felix har hr lmnat efter sig en
      man ssom fnge;
      >Apg. 24,27.
 15.  och nr jag var i Jerusalem, anmlde judarnas versteprster och
      ldste klagoml mot honom och begrde att han skulle dmas
      skyldig.
 16.  Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva
      ngon mnniska, frrn den anklagade hade ftt st ansikte mot
      ansikte med sina anklagare och haft tillflle att frsvara sig
      mot anklagelsen.
 17.  Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig allts utan
      uppskov, dagen drefter, p domarstet och bjd att mannen
      skulle fras fram.
 18.  Men nr hans anklagare upptrdde, anfrde de mot honom ingen
      beskyllning fr sdana frbrytelser som jag hade tnkt mig;
 19.  de voro allenast i tvist med honom om ngra frgor som rrde
      deras srskilda gudsdyrkan, och angende en viss Jesus, som r
      dd, men om vilken Paulus pstod att han lever.
      >Apg. 18,15.
 20.  D jag var villrdig huru jag skulle gra med underskningen
      hrom, frgade jag om han ville fara till Jerusalem och dr st
      till rtta i denna sak.
 21.  Nr Paulus d sade sig vilja vdja till kejsaren och begrde att
      bliva hllen i frvar, fr att sedan underg rannsakning infr
      honom, bjd jag att han skulle hllas i frvar, till dess jag
      kunde snda honom till kejsaren.
 22.  D sade Agrippa till Festus: Jag skulle ocks sjlv grna vilja
      hra den mannen.  Han svarade: I morgon skall du f hra
      honom.

 23.  Dagen drefter kommo allts Agrippa och Bernice, med stor stt,
      och gingo in i domsalen, tillika med verstarna och de frnmsta
      mnnen i staden; och p Festus' befallning blev Paulus infrd.
      >Matt. 10,18.
 24.  D sade Festus: Konung Agrippa, och alla I andra som ren har
      tillstdes med oss, I sen hr den man fr vilkens skull hela
      hopen av judar, bde i Jerusalem och hr, har legat ver mig med
      sina rop att han icke borde f leva lngre.
      >Apg. 22,22.
 25.  Jag fr min del har kommit till insikt om att han icke har gjort
      ngot som frtjnar dden;
      >Apg. 23,9. 26,31 f.
 26.  men d han nu sjlv har vdjat till kejsaren, har jag beslutit
      att snda honom till denne.  Jag har emellertid icke ngot skert
      besked om honom att giva min hge herre, nr jag skriver.  Drfr
      har jag frt honom fram infr eder, och frst och frmst infr
      dig, konung Agrippa, fr att jag, efter det att rannsakning har;
      blivit hllen, skall f veta vad jag br skriva.
 27.  Ty det synes mig vara orimligt att snda stad en fnge, utan
      att p samma gng giva till knna vad han r anklagad fr.
*44/26 Apostlagrningarna, 26 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 26 Kapitlet

                   Paulus' frsvarstal infr konung
                               Agrippa.

  1.  Agrippa sade nu till Paulus: Det tillstdjes dig att tala fr
      din sak.  D rckte Paulus ut handen och talade s till sitt
      frsvar:

  2.  Jag skattar mig lycklig att jag, i frga om allt det som
      judarna anklaga mig fr, i dag skall frsvara mig infr dig,
      konung Agrippa,
  3.  som s vl knner judarnas alla stadgar och tvistefrgor.  Drfr
      beder jag dig hra mig med tlamod.

  4.  Hurudant mitt liv allt ifrn ungdomen har varit, det veta alla
      judar, ty jag har ju frn tidiga r framlevat det bland mitt
      folk och i Jerusalem.
  5.  Och sedan lng tid tillbaka knna de om mig -- sframt de nu
      vilja tillst det -- att jag har tillhrt det strngaste partiet
      i vr gudsdyrkan och levat ssom faris.
      >Apg. 23,6.
  6.  Och nu str jag hr till rtta fr vrt hopp om det som Gud har
      lovat vra fder,
      >Apg. 13,32 f.
  7.  det vartill ock vra tolv stammar, under det de tjna Gud med
      iver bde natt och dag, hoppas att n fram.  Fr det hoppets
      skull, o konung, r jag anklagad av judarna.
      >Apg. 24,15.
  8.  Varfr hlles det d bland eder fr otroligt att Gud uppvcker
      dda?

  9.  Jag fr min del menade allts att jag med all makt borde strida
      mot Jesu, nasarens, namn;
      >Apg. 8,3. 9,1 f. 22,4 f.
 10.  s gjorde jag ock i Jerusalem.  Och mnga av de heliga
      insprrade jag i fngelse, sedan jag av versteprsterna hade
      ftt fullmakt drtill; och nr man ville dda dem, rstade ock
      jag drfr.
 11.  Och verallt i synagogorna frskte jag, gng p gng, att genom
      straff tvinga dem till hdelse.  I mitt raseri mot dem gick jag
      s lngt, att jag frfljde dem till och med nda in i utlndska
      stder.

 12.  Nr jag nu i detta rende var p vg till Damaskus, med fullmakt
      och uppdrag frn versteprsterna,
 13.  fick jag under min frd, o konung, mitt p dagen se ett sken
      frn himmelen, klarare n solens glans, kringstrla mig och mina
      fljeslagare.
 14.  Och vi fllo alla ned till jorden, och jag hrde d en rst sga
      till mig p hebreiska: 'Saul, Saul, varfr frfljer du mig'?
      Det r dig svrt att spjrna mot udden.'
 15.  D sade jag: 'Vem r du, Herre?'  Herren svarade: 'Jag r Jesus,
      den som du frfljer.
 16.  Men res dig upp och st p dina ftter; ty drfr har jag visat
      mig fr dig, att jag har velat utse dig till en tjnare och ett
      vittne, som skall vittna bde om huru du nu har sett mig, och om
      huru jag vidare skall uppenbara mig fr dig.
 17.  Och jag skall rdda dig svl frn ditt eget folk som frn
      hedningarna.  Ty till dem snder jag dig,
 18.  fr att du skall ppna deras gon, s att de omvnda sig frn
      mrkret till ljuset, och frn Satans makt till Gud, p det att
      de m, genom tron p mig, undf syndernas frltelse och f sin
      lott bland dem som ro helgade.'
      >Jes 35,5 f. 42,7. 60,1. 61,1 f. Apg. 20,32. Ef. 1,11, 18.
      >Kol. 1,12 f. 1 Petr. 2,9.

 19.  S blev jag d, konung Agrippa, icke ohrsam mot den himmelska
      synen,
      >Gal. 1,16 f.
 20.  utan predikade frst fr dem som voro i Damaskus och i
      Jerusalem, och sedan ver hela judiska landet och fr
      hedningarna, att de skulle gra bttring och omvnda sig till
      Gud och gra sdana grningar som tillhra bttringen.
      >Matt. 3,8.  Apg. 9,19 f., 26 f. 13,l4 f. 22,17 f.
 21.  Fr denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen
      och frskte att dda mig.
      >Apg. 21,30 f.

 22.  Genom den hjlp som jag har undftt av Gud str jag allts nnu
      i dag ssom ett vittne infr bde sm och stora; och jag sger
      intet annat, n vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
      >Luk. 24,44 f.
 23.  nmligen att Messias skulle lida och, ssom frstlingen av dem
      som uppst frn de dda, bra budskap om ljuset, svl till vrt
      eget folk som till hedningarna.
      >Luk. 2,32. 1 Kor. 15,20. Kol. 1,18. Upp. 1,5.

 24.  Nr han p detta satt frsvarade sig, utropade Festus: Du r
      frn dina sinnen, Paulus; den myckna lrdomen gr dig frryckt.
      >1 Kor. 2,14.
 25.  Men Paulus svarade: Jag r icke frn mina sinnen, dle Festus;
      jag talar sanna ord med lugn besinning.
 26.  Konungen knner vl till dessa ting; drfr talar jag ocks
      frimodigt infr honom.  Ty jag kan icke tro att ngot av detta r
      honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i ngon undangmd
      vr.
      >Joh. 18,20.
 27.  Tror du profeterna, konung Agrippa?  Jag vet att du tror dem.

 28.  D sade Agrippa till Paulus: Fga fattas att du vertalar mig
      och gr mig till kristen.
 29.  Paulus svarade: Vare sig det fattas litet eller fattas mycket,
      skulle jag nska infr Gud att icke allenast du, utan alla som i
      dag hra mig, mtte bliva sdana som jag r, dock med undantag
      av dessa bojor.
      >1 Kor. 7,7.

 30.  Drefter stod konungen upp, och med honom landshvdingen och
      Bernice och de som sutto dr tillsammans med dem.
 31.  Och nr de gingo drifrn, talade de med varandra och sade: Den
      mannen har icke gjort ngot som frtjnar dd eller fngelse.
      >Apg. 23,9. 25,25.
 32.  Och Agrippa sade till Festus: Denne man hade vl kunnat
      frigivas, om han icke hade vdjat till kejsaren.
      >Apg. 25,11.
*44/27 Apostlagrningarna, 27 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 27 Kapitlet

                 Paulus skickas ssom fnge till Rom,
                  lider skeppsbrott, bliver rddad.

  1.  Nr det nu var beslutet att vi skulle avsegla till Italien, blev
      Paulus jmte ngra andra fngar verlmnad t en hvitsman, vid
      namn Julius, som tillhrde den kejserliga vakten.
      >Apg. 25,12.
  2.  Och vi gingo ombord p ett skepp frn Adramyttium, som skulle
      anlpa provinsen Asiens kuststder.  S lade vi ut, och vi hade
      med oss Aristarkus, en macedonier frn Tessalonika.
      >Apg. 19,29. 20,4. Kol. 4,10.
  3.  Dagen drefter lade vi till vid Sidon.  Och Julius, som bemtte
      Paulus med vlvilja, tillstadde honom att beska sina vnner dr
      och tnjuta deras omvrdnad.
      >Apg. 24,23. 28,16.
  4.  Nr vi hade lagt ut drifrn, seglade vi under Cypern, eftersom
      vinden lg emot.
  5.  Och sedan vi hade seglat ver havet, utanfr Cilicien och
      Pamfylien, landade vi vid Myrra i Lycien.
  6.  Dr trffade hvitsmannen p ett skepp frn Alexandria, som
      skulle segla till Italien, och p det frde han oss ombord.
  7.  Under en lngre tid gick nu seglingen lngsamt, och vi kommo med
      knapp nd inemot Knidus.  Och d vinden icke var oss gynnsam,
      seglade vi in under Kreta vid Salmone.
  8.  Det var med knapp nd som vi kommo dr frbi och hunno fram till
      en ort som kallades Goda hamnarna, icke lngt frn staden Lasea.

  9.  Hrunder hade ganska lng tid hunnit frflyta, och sjfarten
      begynte redan vara osker; fastedagen[1] var nmligen redan
      frbi.  Paulus varnade dem d
      >3 Mos. 16,29. 23,27 f.
 10.  och sade: I mn, jag ser att denna sjresa kommer att medfra
      vedervrdigheter och stor olycka, icke allenast fr last och
      skepp, utan ock fr vra liv.
      >2 Kor. 11,25 f,
 11.  Men hvitsmannen trodde mer p styrmannen och skepparen n p
      det som Paulus sade.
 12.  Och d hamnen icke lg vl till fr vervintring, var flertalet
      av den meningen att man borde lgga ut drifrn och frska om
      man kunde komma fram till Fenix, en hamn p Kreta, som ligger
      skyddad mot sydvst och nordvst; dr skulle de sedan stanna
      ver vintern.
 13.  Och d nu en lindrig sunnanvind blste upp, menade de sig hava
      mlet vunnet, och lyfte ankar och foro ttt utmed Kreta.

 14.  Men icke lngt drefter kom en vldsam stormvind farande ned
      frn n; det var den s kallade nordostorkanen.
 15.  D skeppet av denna rycktes med och icke kunde hllas upp mot
      vinden, gvo vi efter och lto det driva.
 16.  Nr vi kommo under en liten  som hette Kauda, frmdde vi dock,
      fastn med knapp nd, brga skeppsbten.
 17.  Sedan manskapet hade dragit upp den, tillgrepo de
      ndhjlpsmedel och slogo tg om skeppet.  Och d de fruktade att
      bliva kastade p Syrtenrevlarna, lade de ut drivankare och lto
      skeppet s driva.
 18.  Och eftersom vi alltjmt hrt ansattes av stormen, vrkte de
      dagen drefter en del av lasten ver bord.
 19.  P tredje dagen kastade de med egna hnder ut skeppsredskapen.
 20.  Och d under flera dagar varken sol eller stjrnor hade synts,
      och stormen lg ganska hrt p, hade vi icke mer ngot hopp om
      rddning.

 21.  D nu mnga funnos som ingenting ville frtra, trdde Paulus
      upp mitt ibland dem och sade: I mn, I haden bort lyda mig och
      icke avsegla frn Kreta; I haden d kunnat spara eder dessa
      vedervrdigheter och denna olycka.
 22.  Men nu uppmanar jag eder att vara vid gott mod, ty ingen av eder
      skall frlora sitt liv; allenast skeppet skall g frlorat.
 23.  Ty i natt kom en ngel frn den Gud som jag tillhr, och som jag
      ocks tjnar, och stod bredvid mig och sade:
      >Apg. 23,11.
 24.  'Frukta icke, Paulus.  Du skall komma att st infr kejsaren; och
      se, Gud har sknkt dig alla dem som segla med dig.'
 25.  Varen drfr vid gott mod, I mn; ty jag har den frtrstan till
      Gud, att s skall ske som mig r sagt.
 26.  Men p en  mste vi bliva kastade.
      >Apg. 28,1.

 27.  Nr vi nu den fjortonde natten drevo omkring p Adriatiska
      havet, tyckte sjmnnen sig vid midnattstiden finna att de
      nrmade sig ngot land.
 28.  De lodade d och funno tjugu famnars djup.  Nr de hade kommit
      ett litet stycke lngre fram lodade de ter och funno femton
      famnars djup.
 29.  D fruktade de att vi skulle stta p ngot skarpt grund, och
      kastade drfr ut fyra ankaren frn akterskeppet och lngtade
      efter att det skulle dagas.
 30.  Sjmnnen ville emellertid fly ifrn skeppet och firade ned
      skeppsbten i havet, under fregivande att de tnkte fra ut
      ankaren ifrn frskeppet.
 31.  D sade Paulus till hvitsmannen och krigsmnnen: Om icke dessa
      stanna kvar p skeppet, s kunnen I icke rddas.
 32.  D hggo krigsmnnen av de tg som hllo skeppsbten, och lto
      den fara.

 33.  Medan det nu hll p att dagas, uppmanade Paulus alla att taga
      sig mat och sade: Det r i dag fjorton dagar som I haven vntat
      och frblivit fastande, utan att frtra ngot.
 34.  Drfr uppmanar jag eder att taga eder mat; detta skall
      frhjlpa eder till rddning.  Ty p ingen av eder skall ett
      huvudhr g frlorat.
      >Matt. 10,30. Luk. 12,7. 21,18.
 35.  Nr han hade sagt detta, tog han ett brd och tackade Gud i
      allas syn och brt det och begynte ta.
      >Joh. 6,11.
 36.  D blevo alla de andra vid gott mod och togo sig mat, ocks de.
 37.  Och vi voro p skeppet tillsammans tv hundra sjuttiosex
      personer.
 38.  Sedan de hade tit sig mtta, lttade de skeppet genom att kasta
      vetelasten i havet.

 39.  Nr det blev dag, knde de icke igen landet; men de blevo varse
      en vik med lg strand och beslto d att, om mjligt, lta
      skeppet driva upp p denna.
 40.  De kapade s ankartgen p bda sidor och lmnade ankarna kvar i
      havet; tillika lsgjorde de rodren och hissade frseglet fr
      vinden och styrde mot stranden.
 41.  De sttte d p ett rev och lto skeppet g upp p det.  Dr
      fastnade frskeppet och blev stende orrligt, men akterskeppet
      begynte brytas snder av vgsvallet.
 42.  D ville krigsmnnen dda fngarna, fr att ingen skulle kunna
      fly undan simmande.
 43.  Men hvitsmannen ville rdda Paulus och hindrade dem drfr i
      deras uppst, och bjd att de simkunniga frst skulle kasta sig
      i vattnet och ska komma i land,
 44.  och att drefter de vriga skulle giva sig ut, somliga p
      plankor, andra p spillror av skeppet.  S lyckades det fr alla
      att komma vlbehllna i land.

[1]  Se Fastedagen i Ordfrkl.
*44/28 Apostlagrningarna, 28 Kapitlet
                   Apostlagrningarna, 28 Kapitlet

                Paulus vervintrar p n Malta, kommer
                fram till Rom, predikar dr frst fr
                  judarna och sedan fr hedningarna.

  1.  Frst sedan vi hade blivit rddade, fingo vi veta att n hette
      Malta.
      >Apg. 27,26.
  2.  Och infdingarna visade oss en icke vanlig vlvilja; de tnde
      upp en eld och togo oss alla med sig dit, fr det pkommande
      regnets och fr kldens skull.
  3.  Nr Paulus d tog upp ett fng torra kvistar som han lade p
      elden, kom, i fljd av hettan, en huggorm fram drur och hgg
      sig fast vid hans hand.
  4.  D infdingarna fingo se ormen hnga dr vid hans hand, sade de
      till varandra: Helt visst r denne man en drpare, som
      rttvisans gudinna icke tillstdjer att leva, om han nu ock har
      blivit rddad undan havet.
  5.  Men han skakade ormen ifrn sig i elden och led ingen skada.
      >Mark. 16,18. Luk. 10,19.
  6.  De vntade att han skulle svlla upp eller helt pltsligt falla
      ned dd; men nr de efter lng vntan fingo se att intet ont
      vederfors honom, ndrade de mening och sade att han var en gud.
      >Apg. 14,11.

  7.  I nrheten av detta stlle var en lantgrd, som tillhrde den
      frnmste mannen p n, en som hette Publius; denne tog
      vlvilligt emot oss och gav oss hrbrge i tre dagar.
  8.  Nu hnde sig att Publius' fader lg sjuk i en magsjukdom med
      feberanfall.  Paulus gick d in till honom och bad och lade
      hnderna p honom och gjorde honom frisk.
  9.  Men nr detta hade skett, kommo ocks de av ns vriga inbyggare
      som hade ngon sjukdom till honom och blevo botade.
 10.  Och de bevisade oss ra p mngahanda stt; och nr vi skulle
      avsegla, frsgo de oss med vad vi behvde.

 11.  D tre mnader voro frlidna, avseglade vi p ett skepp som hade
      legat vid n ver vintern; det var frn Alexandria och bar
      Tvillinggudarnas bilder.
 12.  Och vi lade till vid Syrakusa och stannade dr i tre dagar.
 13.  Drifrn foro vi lngs kusten och kommo till Regium.  Dagen
      drefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo s redan p andra
      dagen till Puteoli.
 14.  Dr trffade vi p brder, och hos dem stannade vi, p deras
      inbjudning, i sju dagar.

      P detta stt kommo vi till Rom.
 15.  S snart brderna dr fingo hra om oss, gingo de oss till mtes
      nda till Forum Appii och Tres Taberne.  Nr Paulus fick se dem,
      tackade han Gud och fick nytt mod.
 16.  Och d vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo
      fr sig sjlv, med den krigsman som skulle bevaka honom.
      >Apg. 24,23. 27,3.

 17.  Tre dagar drefter kallade han tillhopa de frnmsta av judarna;
      och nr de hade kommit tillsammans, sade han till dem:
      Mina brder, fastn jag icke har gjort ngot mot vrt folk
      eller mot fdernas stadgar, blev jag likvl i Jerusalem
      verlmnad i romarnas hnder och frdes bort drifrn ssom
      fnge.
      >Apg. 21,30 f. 24,12. 25,8.
 18.  Och nr de hade anstllt rannsakning med mig, ville de giva mig
      ls, eftersom jag icke hade gjort ngot som frtjnade dden.
      >Apg. 23,9. 26,31 f.
 19.  Men d judarna satte sig dremot, ndgades jag vdja till
      kejsaren; dock, icke som om jag hade ngon anklagelse att gra
      mot mitt folk.
      >Apg. 25,11.
 20.  Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, fr att f se
      eder och tala med eder, ty det r fr Israels hopps skull som
      jag r bunden med denna kedja.
      >Apg. 23,6. 2l,2l. 26,# f. Ef. 6,20.

 21.  D svarade de honom: Vi hava icke frn Judeen mottagit ngon
      skrivelse om dig, ej heller har ngon av vra brder kommit och
      berttat eller sagt ngot ont om dig.
 22.  Men vi finna skligt att du lter oss hra huru du tnker.  Ty om
      det partiet r oss bekant att det allestdes mtes med
      gensgelse.
      >Luk. 2,34. Apg. 24,5.

 23.  Sedan utsatte de en viss dag fr honom, och p den kommo nnu
      flera till honom i hans hrbrge.  D vittnade han fr dem om
      Guds rike och utlade vad drtill hr, och frskte att vertyga
      dem i frga om Jesus, med bevis bde ur Moses' lag och ur
      profeterna; drmed hll han p frn morgonen nda till aftonen.
      >Apg. 26,22.
 24.  Och somliga lto vertyga sig av det som han sade, men andra
      trodde icke.
      >Apg. 17,4 f.
 25.  Och d de icke kunde komma verens med varandra, gingo de sin
      vg, och drvid sade Paulus allenast detta ord: Rtt talade den
      helige Ande genom profeten Esaias till edra fder,
      >2 Petr. 1,21.
 26.  nr han sade:

        'G stad och sg till detta folk:
        Med hrande ron skolen I hra,
        och dock alls intet frst,
        och med seende gon skolen I se,
        och dock alls intet frnimma.
      >Jes. 6,9 f. Hes. 12,2. Matt. 13,14 f.
 27.    Ty detta folks hjrta har blivit frstockat;
        och med ronen hra de illa,
        och sina gon hava de tillslutit,
        s att de icke se med sina gon
        eller hra med sina ron
        eller frst med sina hjrtan
        och omvnda sig och bliva helade av mig'

 28.  Det mn I drfr veta: till hedningarna bar denna Guds frlsning
      blivit snd; de skola ock akta drp.[1]
      >Ps. 67,3. 98,3. Luk. 3,6. 24,47. Apg. 13,46. 18,6.
 30.  I tv hela r bodde han sedan kvar i en bostad som han sjlv
      hade hyrt.  Och alla som kommo till honom tog han emot;
 31.  och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus
      Kristus med all frimodighet, utan att ngon hindrade honom dri.
