@c -*- 1917 -*-
@c Peik J Stromsholm och hans vnner har knappat in hela Johannes Evangelium.
*43/ Evangelium enligt Johannes
@c $Id: 43.txt,v 1.19 1998/11/28 17:18:39 ceder Exp $
*43/01 Evangelium enligt Johannes, 1 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 1 Kapitlet

               Det gudomliga Ordets mnniskoblivande i
                   Jesus Kristus.  Johannes dparens
                 vittnesbrd.  Jesu frsta lrjungar.

  1.  I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var
      Gud.
  2.  Detta var i begynnelsen hos Gud.
  3.  Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit
      till, som r till.
  4.  I det var liv, och livet var mnniskornas ljus.
  5.  Och ljuset lyser i mrkret, och mrkret har icke ftt makt
      drmed.

  6.  En man upptrdde, snd av Gud; hans namn var Johannes.
  7.  Han kom ssom ett vittne, fr att vittna om ljuset, p det att
      alla skulle komma till tro genom honom.
  8.  Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
  9.  Det sanna ljuset, det som lyser ver alla mnniskor, skulle nu
      komma i vrlden.
 10.  I vrlden var han, och genom honom hade vrlden blivit till, men
      vrlden ville icke veta av honom.
 11.  Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.
 12.  Men t alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds
      barn, t dem som tro p hans namn;
 13.  och de hava blivit fdda, icke av blod, ej heller av kttslig
      vilja, ej heller av ngon mans vilja, utan av Gud.

 14.  Och Ordet vart ktt och tog sin boning ibland oss, och vi sgo
      hans hrlighet, vi sgo likasom en enfdd Sons hrlighet frn
      sin Fader, och han var full av nd och sanning.
 15.  Johannes vittnar om honom, han ropar och sger: Det var om
      denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han r fre mig; ty
      han var frr n jag.'
 16.  Av hans fullhet hava vi ju alla ftt, ja, nd utver nd;
 17.  ty genom Moses blev lagen given, men nden och sanningen hava
      kommit genom Jesus Kristus.
 18.  Ingen har ngonsin sett Gud; den enfdde Sonen, som r i Faderns
      skte[1], han har kungjort vad Gud r.

 19.  Och detta r vad Johannes vittnade, nr judarna hade snt till
      honom prster och leviter frn Jerusalem fr att frga honom vem
      han var.
 20.  Han svarade ppet och frnekade icke; han sade ppet: Jag r
      icke Messias.
 21.  ter frgade de honom: Vad r du d?  r du Elias?  Han
      svarade: Det r jag icke.  -- r du Profeten?  Han svarade:
      Nej.
 22.  D sade de till honom: Vem r du d?  Sg oss det, s att vi
      kunna giva dem svar, som hava snt oss.  Vad sger du om dig
      sjlv?
 23.  Han svarade: Jag r rsten av en som ropar i knen: 'Jmnen
      vgen fr Herren', ssom profeten Esaias sade.
 24.  Och mnnen voro utsnda ifrn fariserna.
 25.  Och de frgade honom och sade till honom: Varfr dper du d,
      om du icke r Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?
 26.  Johannes svarade dem och sade: Jag dper i vatten; men mitt
      ibland eder str en som I icke knnen:
 27.  han som kommer efter mig[2], vilkens skorem jag icke r vrdig
      att upplsa.

 28.  Detta skedde i Betania, p andra sidan Jordan, dr Johannes
      dpte.

 29.  Dagen drefter sg han Jesus nalkas; d sade han: Se, Guds
      Lamm, som borttager vrldens synd!
 30.  Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som r
      fre mig; ty han var frr n jag.'
 31.  Och jag knde honom icke; men fr att han skall bliva uppenbar fr
      Israel, drfr r jag kommen och dper i vatten.
 32.  Och Johannes vittnade och sade: Jag sg Anden ssom en duva
      snka sig ned frn himmelen; och han frblev ver honom.
 33.  Och jag knde honom icke; men den som snde mig till att dpa i
      vatten, han sade till mig: 'Den ver vilken du fr se Anden
      snka sig ned och frbliva, han r den som dper i helig ande.'
 34.  Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne r Guds
      Son.

 35.  Dagen drefter stod Johannes ter dr med tv av sina lrjungar.
 36.  Nr d Jesus kom gende, sg Johannes p honom och sade: Se,
      Guds Lamm!
 37.  Och de tv lrjungarna hrde hans ord och fljde Jesus.
 38.  D vnde sig Jesus om, och nr han sg att de fljde honom,
      frgade han dem: Vad viljen I?  De svarade honom: Rabbi (det
      betyder mstare) var bor du?
 39.  Han sade till dem: Kommen och sen.  D gingo de med honom och
      sgo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom.  --
      Detta skedde vid den tionde timmen.
 40.  En av de tv som hade hrt var Johannes sade, och som hade fljt
      Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.
 41.  Denne trffade frst sin broder Simon och sade till honom: Vi
      hava funnit Messias (det betyder detsamma som Kristus).[3]
 42.  Och han frde honom till Jesus.  D sg Jesus p honom och sade:
      Du r Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas (det betyder
      detsamma som Petrus).[4]

 43.  Dagen drefter ville Jesus g drifrn till Galileen, och han
      trffade d Filippus.  Och Jesus sade till honom: Flj mig.
 44.  Och Filippus var frn Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

 45.  Filippus trffade Natanael och sade till honom: Den som Moses
      har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom
      hava vi funnit, Jesus, Josefs son, frn Nasaret.
 46.  Natanael sade till honom: Kan ngot gott komma frn Nasaret?
      Filippus svarade honom: Kom och se.
 47.  Nr nu Jesus sg Natanael nalkas, sade han om honom: Se, denne
      r en rtt israelit, i vilken icke finnes ngot svek.
 48.  Natanael frgade honom: Huru kunna du knna mig?  Jesus svarade
      och sade till honom: Frrn Filippus kallade dig, sg jag dig,
      dr du var under fikontrdet.
 49.  Natanael svarade honom: Rabbi, du r Guds Son, du r Israels
      konung.
 50.  Jesus svarade och sade till honom: Eftersom jag sade dig att
@c Norman har inget frgetecken p nsta rad.
      jag sg dig under fikontrdet, tror du?  Strre ting n vad
      detta r skall du f se.
 51.  Drefter sade han till honom: Sannerligen, sannerligen sger
      jag eder: I skolen f se himmelen ppen och Guds nglar fara upp
      och fara ned ver Mnniskosonen.

[1]  Eller: Ingen har ngonsin sett Gud; en enfdd Gud, han som r i
     Faderns skte, osv.
@c Denna fotnot skall nog ej finnas.  Finns i Norman.
[2]  vilken har varit fre mig.
[3]  Bda orden betyda den smorde; det frra r arameiska, det senare
     grekiska.
[4]  Det arameiska ordet kefa betyder klippa -- Jfr Matt. 16:18.
*43/02 Evangelium enligt Johannes, 2 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 2 Kapitlet

                Jesus gr vid ett brllop i Kana sitt
                frsta under, kommer vid pskhgtiden
                  till Jerusalem, rensar helgedomen.

  1.  P tredje dagen var ett brllop i Kana i Galileen, och Jesu
      moder var dr.
  2.  Ocks Jesus och hans lrjungar blevo bjudna till brllopet.
  3.  Och vinet begynte taga slut.  D sade Jesu moder till honom: De
      hava intet vin.
  4.  Jesus svarade henne: Lt mig vara, moder; min stund r nnu
      icke kommen.
  5.  Hans moder sade d till tjnarna: Vadhelst han sger till eder,
      det skolen I gra.
  6.  Nu stodo dr sex stenkrukor, sdana som judarna hade fr sina
      reningar; de rymde tv eller tre bat-mtt var.
  7.  Jesus sade till dem: Fyllen krukorna med vatten.  Och de fyllde
      dem nda till brdden.
  8.  Sedan sade han till dem: sen nu upp och bren till
      vertjnaren.  Och de gjorde s.
  9.  Och vertjnaren smakade p vattnet, som nu hade blivit vin; och
      han visste icke varifrn det hade kommit, vilket dremot
      tjnarna visste, de som hade st upp vattnet.  D kallade
      vertjnaren p brudgummen.
 10.  och sade till honom: Man brukar eljest alltid stta fram det
      goda vinet, och sedan, nr gsterna hava ftt fr mycket, det
      som r smre.  Du har gmt det goda vinet nda tills nu.
 11.  Detta var det frsta tecknet som Jesus gjorde.  Han gjorde det i
      Kana i Galileen och uppenbarade s sin hrlighet; och hans
      lrjungar trodde p honom.

 12.  Drefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina
      brder och sina lrjungar; och dr stannade de ngra f dagar.
 13.  Judarnas psk var nu nra, och Jesus begav sig d upp till
      Jerusalem.
 14.  Och nr han fick i helgedomen se huru dr sutto mn som slde
      fkreatur och fr och duvor, och huru vxlare sutto dr.
 15.  D gjorde han sig ett gissel av tg och drev dem alla ut ur
      helgedomen, med fr och fkreatur, och slog ut vxlarnas
      penningar och sttte omkull deras bord.
 16.  Och till duvomnglarna sade han: Tagen bort detta hrifrn;
      gren icke min Faders hus till ett marknadshus.
 17.  Hans lrjungar kommo d ihg att det var skrivet: Nitlskan fr
      ditt hus skall frtra mig.
 18.  D togo judarna till orda och sade till honom: Vad fr tecken
      lter du oss se, eftersom du gr p detta stt?
 19.  Jesus svarade och sade till dem: Bryten ned detta tempel, s
      skall jag inom tre dagar lta det uppst igen.
 20.  D sade judarna: I fyrtiosex r har man byggt p detta tempel,
      och du skulle lta det uppst igen inom tre dagar?
 21.  Men det var om sin kropps tempel han talade.
 22.  Sedan, nr han hade uppsttt frn de dda, kommo hans lrjungar
      ihg att han hade sagt detta; och de trodde d skriften och det
      ord som Jesus hade sagt.
 23.  Medan han nu var i Jerusalem, under psken, vid hgtiden, kommo
      mnga till tro p hans namn, nr de sgo de tecken som han
      gjorde.
 24.  Men sjlv betrodde sig Jesus icke t dem, eftersom han knde
      alla
 25.  och icke behvde ngon annans vittnesbrd om mnniskorna; ty av
      sig sjlv visste han vad i mnniskan var.
*43/03 Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 3 Kapitlet

                 Jesu samtal med Nikodemus.  Johannes
                     dparens sista vittnesbrd.

  1.  Men bland fariserna var en man som hette Nikodemus, en av
      judarnas rdsherrar.
  2.  Denne kom till Jesus om natten och sade till honom: Rabbi, vi
      veta att det r frn Gud du har kommit ssom lrare; ty ingen
      kan gra sdana tecken som du gr, om icke Gud r med honom.
  3.  Jesus svarade och sade till honom: Sannerligen, sannerligen
      sger jag dig: Om en mnniska icke bliver fdd p nytt[1], s
      kan hon icke f se Guds rike.
  4.  Nikodemus sade till honom: Huru kan en mnniska fdas, nr hon
      r gammal?  Icke kan hon vl ter g in i sin moders liv och
      fdas?
  5.  Jesus svarade: Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Om en
      mnniska icke bliver fdd av vatten och ande, s kan hon icke
      komma in i Guds rike.
  6.  Det som r ftt av ktt, det r ktt; och det som r ftt av
      Anden, det r ande.
  7.  Frundra dig icke ver att jag sade dig att I msten fdas p
      nytt.
  8.  Vinden blser vart den vill, och du hr dess sus, men du vet
      icke varifrn den kommer, eller vart den far; s r det med var
      och en som r fdd av Anden[2].
  9.  Nikodemus svarade och sade till honom: Huru kan detta ske?
 10.  Jesus svarade och sade till honom: r du Israels lrare och
      frstr icke detta?
 11.  Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Vad vi veta, det tala
      vi, och vad vi hava sett, det vittna vi om, men vrt vittnesbrd
      tagen I icke emot.
 12.  Tron i icke, nr jag talar till eder om jordiska ting, huru
      skolen I d kunna tro, nr jag talar till eder om himmelska
      ting?
 13.  Och likvl har ingen stigit upp till himmelen, utom den som steg
      ned frn himmelen, Mnniskosonen, som var i himmelen.
 14.  Och ssom Moses upphjde ormen i knen, s mste Mnniskosonen
      bliva upphjd,
 15.  s att var och en som tror skall i honom hava evigt liv.
 16.  Ty s lskade Gud vrlden, att han utgav sin enfdde Son, p det
      att var och en som tror p honom skall icke frgs, utan hava
      evigt liv.
 17.  Ty icke snde Gud sin Son i vrlden fr att dma vrlden, utan
      fr att vrlden skulle bliva frlst genom honom.
 18.  Den som tror p honom, han bliver icke dmd, men den som icke
      tror, han r redan dmd, eftersom han icke tror p Guds enfdde
      Sons namn.
 19.  Och detta r domen, att nr ljuset hade kommit i vrlden,
      mnniskorna dock lskade mrkret mer n ljuset, eftersom deras
      grningar voro onda,
 20.  Ty var och en som gr vad ont r, han hatar ljuset och kommer
      icke till ljuset, p det att hans grningar icke skola bliva
      blottade.
 21.  Men den som gr sanningen, han kommer till ljuset, fr att det
      skall bliva uppenbart att hans grningar ro gjorda i Gud.

 22.  Drefter begav sig Jesus med sina lrjungar till den judiska
      landsbygden, och dr vistades han med dem och dpte.
 23.  Men ocks Johannes dpte, i Enon, nra Salim, ty dr fanns
      mycket vatten; och folket kom dit och lt dpa sig.
 24.  Johannes hade nmligen nnu icke blivit kastad i fngelse.
 25.  D uppstod mellan Johannes' lrjungar och en jude en tvist om
      reningen.
 26.  Och de kommo till Johannes och sade till honom: Rabbi, se, den
      som var hos dig p andra sidan Jordan, den som du har vittnat
      om, han dper, och alla komma till honom.
 27.  Johannes svarade och sade: En mnniska kan intet taga, om det
      icke bliver henne givet frn himmelen.
 28.  I kunnen sjlva giva mig det vittnesbrdet att jag sade: 'Icke
      r jag Messias; jag r allenast snd framfr honom.'
 29.  Brudgum r den som har bruden; men brudgummens vn, som str dr
      och hr honom, han glder sig storligen t brudgummens rst.  Den
      gldjen r mig nu given i fullt mtt.
 30.  Det r ssom sig br att han vxer till, och att jag
      frminskas.  --
 31.  Den som kommer ovanifrn, han r ver alla; den som r frn
      jorden, han r av jorden, och av jorden talar han.  Ja, den som
      kommer frn himmelen, han r ver alla,
 32.  och vad han har sett och hrt, det vittnar han om; och likvl
      tager ingen emot hans vittnesbrd.
 33.  Men om ngon tager emot hans vittnesbrd, s bekrftar han
      drmed att Gud r sannfrdig.
 34.  Ty den som Gud har snt, han talar Guds ord; Gud giver nmligen
      icke Anden efter mtt.
 35.  Fadern lskar Sonen, och allt har han givit i hans hand.
 36.  Den som tror p Sonen, han har evigt liv; men den som icke
      hrsammar Sonen, han skall icke f se livet, utan Guds vrede
      frbliver ver honom.

[1]  Grundtextens uttryck har den dubbla betydelsen p nytt och
     ovanifrn; jfr v. 31.
[2]  Grundtexten har hr samma uttryck fr vind som fr ande.
*43/04 Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 4 Kapitlet

               Jesus samtalar med en samaritisk kvinna,
                mottages med tro av samariterna, botar
                     en kunglig tjnstemans son.

  1.  Men Herren fick nu veta att fariserna hade hrt hurusom Jesus
      vann flera lrjungar och dpte flera n Johannes;
  2.  dock var det icke Jesus sjlv som dpte, utan hans lrjungar.
  3.  D lmnade han Judeen och begav sig ter till Galileen.
  4.  Drvid mste han taga vgen genom Samarien.
  5.  S kom han till en stad i Samarien som hette Sykar, nra det
      jordstycke som Jakob gav t sin son Josef.
  6.  Och dr var Jakobs brunn.  Eftersom nu Jesus var trtt av
      vandringen, satte han sig strax ned vid brunnen.  Det var vid den
      sjtte timmen.
  7.  D kom en samaritisk kvinna fr att hmta vatten.  Jesus sade
      till henne: Giv mig att dricka.
  8.  Hans lrjungar hade nmligen gtt in i staden fr att kpa mat.
  9.  D sade den samaritiska kvinnan till honom: Huru kan du, som r
      jude, bedja mig, som r en samaritisk kvinna, om ngot att
      dricka?  Judarna hava nmligen ingen umgngelse med samariterna.
 10.  Jesus svarade och sade till henne: Frstode du Guds gva, och
      vem den r som sger till dig: 'Giv mig att dricka', s skulle i
      stllet du hava bett honom, och han skulle d hava givit dig
      levande vatten[1].
 11.  Kvinnan sade till honom: Herre, du har ju intet att hmta upp
      vatten med, och brunnen r djup.  Varifrn fr du d det friska
      vattnet?
 12.  Icke r du vl frmer n vr fader Jakob, som gav oss brunnen
      och sjlv med sina barn och sin boskap drack ur den?
 13.  Jesus svarade och sade till henne: Var och en som dricker av
      detta vatten, han bliver trstig igen;
 14.  men den som dricker av det vatten som jag giver honom, han skall
      aldrig ngonsin trsta, utan det vatten jag giver honom skall
      bliva i honom en klla vars vatten springer upp med evigt liv.
 15.  Kvinnan sade till honom: Herre, giv mig det vattnet, s att jag
      icke mer behver trsta och komma hit fr att hmta vatten.
 16.  Han sade till henne: G och hmta din man, och kom sedan
      tillbaka.
 17.  Kvinnan svarade och sade: Jag har ingen man.  Jesus sade till
      henne: Du har rtt i vad du sger, att du icke har ngon man.
 18.  Ty fem mn har du haft, och den du nu har r icke din man; dri
      sade du sant.
 19.  D sade kvinnan till honom: Herre, jag ser att du r en profet.
 20.  Vra fder hava tillbett p detta berg, men I sgen att i
      Jerusalem den plats finnes, dr man br tillbedja.
 21.  Jesus sade till henne: Tro mig, kvinna: den tid kommer, d det
      varken r p detta berg eller i Jerusalem som I skolen tillbedja
      Fadern.
 22.  I tillbedjen vad I icke knnen, vi tillbedja vad vi knna -- ty
      frlsningen kommer frn judarna --
 23.  men den tid skall komma, ja, den r redan inne, d sanna
      tillbedjare skola tillbedja Fadern i ande och sanning; ty sdana
      tillbedjare vill Fadern hava.
 24.  Gud r ande, och de som tillbedja mste tillbedja i ande och
      sanning.
 25.  Kvinnan sade till honom: Jag vet att Messias skall komma, han
      som ock kallas Kristus; nr han kommer, skall han frkunna oss
      allt.
 26.  Jesus svarade henne: Jag, som talar med dig, r den du nu
      nmnde.
 27.  I detsamma kommo hans lrjungar; och de frundrade sig ver att
      han talade med en kvinna.  Dock frgade ingen vad han ville
      henne, eller varfr han talade med henne.
 28.  Men kvinnan lt sin kruka st och gick in i staden och sade till
      folket:
 29.  Kommen och sen en man som har sagt mig allt vad jag har
      gjort.  Mnne icke han r Messias?
 30.  D gingo de ut ur staden och kommo till honom.
 31.  Under tiden bdo lrjungarna honom och sade: Rabbi, tag och
      t.
 32.  Men han svarade dem: Jag har mat att ta som I icke veten om.
 33.  D sade lrjungarna till varandra: Kan vl ngon hava burit mat
      till honom?
 34.  Jesus sade till dem: Min mat r att gra dens vilja, som har
      snt mig, och att fullborda hans verk.
 35.  I sgen ju att det nnu r fyra mnader innan skrdetiden
      kommer.  Men se, jag sger eder: Lyften upp edra gon, och sen p
      flten, huru de hava vitnat till skrd.
 36.  Redan nu fr den som skrdar uppbra sin ln och samla in frukt
      till evigt liv; s kunna den som sr och den som skrdar
      tillsammans gldja sig.
 37.  Ty hr sannas det ordet, att en r den som sr och en annan den
      som skrdar.
 38.  Jag har snt eder att skrda, dr I icke haven arbetat.  Andra
      hava arbetat, och I haven ftt g in i deras arbete[2].

 39.  Och mnga samariter frn den staden kommo till tro p honom fr
      kvinnans ords skull, d hon vittnade att han hade sagt henne
      allt vad hon hade gjort.
 40.  Nr sedan samariterna kommo till honom, bde de honom att stanna
      kvar hos dem.  S stannade han dr i tv dagar.
 41.  Och lngt flera kommo d till tro fr hans egna ords skull.
 42.  Och de sade till kvinnan: Nu r det icke mer fr dina ords
      skull som vi tro, ty vi hava nu sjlva hrt honom, och vi veta
      nu att han i sanning r vrldens Frlsare.

 43.  Men efter de tv dagarna gick han drifrn till Galileen.
 44.  Ty Jesus vittnade sjlv att en profet icke r aktad i sitt eget
      fdernesland.
 45.  Nr han nu kom till Galileen, togo galilerna vnligt emot
      honom, eftersom de hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem
      vid hgtiden.  Ocks de hade nmligen varit dr vid hgtiden.
 46.  S kom han ter till Kana i Galileen, dr han hade gjort vattnet
      till vin.  I Kapernaum fanns d en man i konungens tjnst,
      vilkens son lg sjuk.
 47.  Nr han nu hrde att Jesus hade kommit frn Judeen till
      Galileen, begav han sig stad till honom och bad att han skulle
      komma ned och bota hans son; ty denne lg fr dden.
 48.  D sade Jesus till honom: Om I icke sen tecken och under, s
      tron I icke.
 49.  Mannen sade till honom: Herre, kom ned, frrn mitt barn dr.
 50.  Jesus svarade honom: G, din son fr leva.  D trodde mannen
      det ord som Jesus sade till honom, och gick.
 51.  Och medan han nnu var p vgen hem, mtte honom hans tjnare
      och sade: Din son kommer att leva.
 52.  D frgade han dem vid vilken timme det hade blivit bttre med
      honom.  De svarade honom: I gr vid den sjunde timmen lmnade
      febern honom.
 53.  D mrkte fadern att det hade skett just den timme d Jesus sade
      till honom: Din son fr leva.  Och han kom till tro, s ock
      hela hans hus.
 54.  Detta var nu ter ett tecken, det andra i ordningen som Jesus
      gjorde, sedan han hade kommit frn Judeen till Galileen.

[1]  Grundtextens uttryck, som bokstavligen betyder levande vatten,
     har vanligen betydelsen friskt, rinnande vatten; kvinnan fattar
     uttrycket i den senare betydelsen.
[2]  Eller: Jag har snt eder att skrda, dr I icke haven arbetat.
     Andra hava arbetat, och deras arbete har kommit eder till godo.
*43/05 Evangelium enligt Johannes, 5 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 5 Kapitlet

                 Jesus botar p en sabbat en sjuk vid
                   Betesda, frfljes drfr ssom
                  sabbatsbrytare, frsvarar sig och
               vittnar om sitt frhllande till Fadern.

  1.  Drefter infll en av judarnas hgtider, och Jesus for upp till
      Jerusalem.
  2.  Vid Frporten i Jerusalem ligger en damm, p hebreiska kallad
      Betesda, och invid den finnas fem pelargngar.
  3.  I dessa lgo mnga sjuka, blinda, halta, frtvinade.
  4.  [1]
  5.  Dr fanns nu en man som hade varit sjuk i trettiotta r.
  6.  D Jesus fick se denne, dr han lg, och fick veta att han redan
      lng tid hade varit sjuk, sade han till honom: Vill du bliva
      frisk?
  7.  Den sjuke svarade honom: Herre, jag har ingen som hjlper mig
      ned i dammen, nr vattnet har kommit i rrelse; och s stiger en
      annan ditned fre mig, medan jag nnu r p vg.
  8.  Jesus sade till honom: St upp, tag din sng och g.
  9.  Och strax blev mannen frisk och tog sin sng och gick.  Men det
      var sabbat den dagen.
 10.  Drfr sade judarna till mannen som hade blivit botad: Det r
      sabbat; det r icke lovligt fr dig att bra sngen.
 11.  Men han svarade dem: Den som gjorde mig frisk, han sade till
      mig: 'Tag din sng och g.'
 12.  D frgade de honom: Vem var den mannen som sade till dig att
      du skulle taga sin sng och g?
 13.  Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty
      Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var dr p
      platsen.  --
 14.  Sedan trffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom:
      Se, du har blivit frisk; synda icke hrefter, p det att icke
      ngot vrre m vederfaras dig.
 15.  Mannen gick d bort och omtalade fr judarna, att det var Jesus
      som hade gjort honom frisk.
@c Denna fotnot finns ej i ceders NT.
 16.  Drfr frfljde nu judarna Jesus[2], eftersom han gjorde
      sdant p sabbaten.
 17.  Men han svarade dem: Min Fader verkar nnu alltjmt; s verkar
      ock jag.
 18.  Och drfr stodo judarna nnu mer efter att dda honom, eftersom
      han icke allenast ville gra sabbaten om intet, utan ock kallade
      Gud sin Fader och gjorde sig sjlv lik Gud.

 19.  D talade Jesus ter och sade till dem: Sannerligen,
      sannerligen sger jag eder: Sonen kan icke gra ngot av sig
      sjlv, utan han gr allenast vad han ser Fadern gra; ty vad han
      gr, det gr likaledes ock Sonen.
 20.  Ty Fadern lskar Sonen och lter honom se allt vad han sjlv
      gr; och strre grningar, n dessa ro, skall han lta honom
      se, s att I skolen frundra eder.
 21.  Ty ssom Fadern uppvcker dda och gr dem levande, s gr ock
      Sonen levande vilka han vill.
 22.  Icke heller dmer Fadern ngon, utan all dom har han verltit
      t Sonen,
 23.  fr att alla skola ra Sonen ssom de ra Faderns.  Den som icke
      rar Sonen, han rar icke heller Fadern, som har snt honom.
 24.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hr mina ord
      och tror honom som har snt mig, han har evigt liv och kommer
      icke under ngon dom, utan har vergtt frn dden till livet.
 25.  Sannerligen sger jag eder: Den stund kommer, jag, den r redan
      inne, s de dda skola hra Guds Sons rst, och de som hra den
      skola bliva levande.
 26.  Ty ssom Fadern har liv i sig sjlv, s har han ock givit t
      Sonen att hava liv i sig sjlv.
 27.  Och han har givit honom makt att hlla dom, eftersom han r
      Mnniskoson.
 28.  Frundren eder icke ver detta.  Ty den stund kommer, d alla som
      ro i gravarna skola hra hans rst
 29.  och g ut ur dem: de som hava gjort vad gott r skola uppst
      till liv, och de som hava gjort vad ont r skola uppst till
      dom.
 30.  Jag kan icke gra ngot av mig sjlv.  Ssom jag hr, s dmer
      jag; och min dom r rttvis, ty jag sker icke min vilja, utan
      dens vilja, som har snt mig.
 31.  Om jag sjlv vittnar om mig, s gller icke mitt vittnesbrd.
 32.  Men det r en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans
      vittnesbrd om mig r sant.
 33.  I haven snt bud till Johannes, och han har vittnat fr
      sanningen,
 34.  Dock, det r icke av ngon mnniska som jag tager emot
      vittnesbrd om mig; men jag sger detta, fr att I skolen bliva
      frlsta.
 35.  Han var den brinnande, skinande lampan, och fr en liten stund
      villen I frjdas i dess ljus.
 36.  Men jag har ett vittnesbrd om mig, som r frmer n Johannes'
      vittnesbrd: de grningar som Fadern har givit mig att
      fullborda, just de grningar som jag gr, de vittna om mig, att
      Fadern har snt mig.
 37.  Ja, Fadern, som har snt mig, han har sjlv vittnat om mig.  Hans
      rst haven I aldrig ngonsin hrt, ej heller haven I sett hans
      gestalt,
 38.  och hans ord haven I icke ltit frbliva i eder.  Ty den han har
      snt, honom tron I icke.
 39.  I rannsaken skrifterna, drfr att I menen eder i dem hava evigt
      liv; och det r dessa som vittna om mig.
 40.  Men I viljen icke komma till mig fr att f liv.
 41.  Jag tager icke emot pris av mnniskor;
 42.  men jag knner eder och vet att I icke haven Guds krlek i eder.
 43.  Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig;
      kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.
 44.  Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och
      icke sken det pris som kommer frn honom som allena r Gud?
 45.  Menen icke att det r jag som skall anklaga eder hos Fadern.
      Den som anklagar eder r Moses, han till vilken I stten edert
      hopp.
 46.  Trodden I Moses, s skullen I ju tro mig, ty om mig har han
      skrivit.
 47.  Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I d kunna tro mina
      ord?

@c Ska fotnoten se ut s hr? Ska den finnas?
@c [1]  som vntade p att vattnet skulle upprras.  4.  Ty en ngel steg
@c      tidtals ned i dammen och upprrde vattnet.  Den som nu frst steg ned
@c      i vattnet, sedan det hade blivit upprrt, han blev frisk, med vilken
@c      sjukdom han n var behftad.
[2]  och skte att dda honom.
*43/06 Evangelium enligt Johannes, 6 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 6 Kapitlet

                 Jesus bespisar fem tusen mn, gr p
                 vattnet, undervisar om livets brd,
                beknnes av Petrus vara Guds Helige.

  1.  Drefter for Jesus ver Galileiska sjn, Tiberias' sj.
  2.  Och mycket folk fljde efter honom, drfr att de sgo de tecken
      som han gjorde med de sjuka.
  3.  Men Jesus gick upp p berget och satte sig dr med sina
      lrjungar.
  4.  Och psken, judarnas hgtid, var nra.
  5.  D nu Jesus lyfte upp sina gon och sg att mycket folk kom till
      honom, sade han till Filippus: Varifrn skola vi kpa brd, s
      att dessa f ta?
  6.  Men detta sade han fr att stta honom p prov, ty sjlv visste
      han vad han skulle gra.
  7.  Filippus svarade honom: Brd fr tv hundra silverpenningar[1]
      vore icke nog fr att var och en skulle f ett litet stycke.
  8.  D sade till honom en annan av hans lrjungar, Andreas, Simon
      Petrus' broder:
  9.  Hr r en gosse som har fem kornbrd och tv fiskar; men vad
      frslr det fr s mnga?
 10.  Jesus sade: Lten folket lgga sig hr.  Och p det stllet var
      mycket grs.  D lgrade sig mnnen dr, och deras antal var vid
      pass fem tusen.
 11.  Drefter tog Jesus brden och tackade Gud och delade ut t dem
      som hade lagt sig ned dr, likaledes ock av fiskarna, s mycket
      de ville hava.
 12.  Och nr de voro mtta, sade han till sina lrjungar: Samlen
      tillhopa de verblivna styckena, s att intet frfares.
 13.  D samlade de dem tillhopa och fyllde tolv korgar med stycken,
      som av de fem kornbrden hade blivit ver efter dem som hade
      tit.
 14.  D nu mnniskorna hade det tecken som han hade gjort, sade de:
      Denne r frvisso Profeten som skulle komma i vrlden.
 15.  Nr d Jesus mrkte att de tnkte komma och med vld fra honom
      med sig och gra honom till konung, drog han sig ter undan till
      berget, helt allena.

 16.  Men nr det blev afton, gingo hans lrjungar ned till sjn
 17.  och stego i en bt fr att fara ver sjn till Kapernaum.  Det
      hade d redan blivit mrkt, och Jesus hade nnu icke kommit till
      dem;
 18.  och sjn gick hg, ty det blste hrt.
 19.  Nr de s hade rott vid pass tjugufem eller trettio stadier,
      fingo de se Jesus komma gende p sjn och nalkas bten.  D
      blevo de frskrckta.
 20.  Men han sade till dem: Det r jag; varen icke frskrckta.
 21.  De ville d taga honom upp i bten; och strax var bten framme
      vid landet dit de foro.

 22.  Dagen drefter hnde sig detta.  Folket som stod kvar p andra
      sidan sjn hade lagt mrke till att dr icke fanns mer n en
      enda bt, och att Jesus icke hade stigit i den bten med sina
      lrjungar, utan att lrjungarna hade farit bort allena.
 23.  Andra btar hade likvl kommit frn Tiberias och lagt till nra
      det stlle dr folket bespisades efter det att Herren hade
      uttalat tacksgelsen.
 24.  Nr allts folket nu sg att Jesus icke var dr, ej heller hans
      lrjungar, stego de sjlva i btarna och foro till Kapernaum fr
      att ska efter Jesus.
 25.  Och d de funno honom dr p andra sidan sjn, frgade de honom:
      Rabbi, nr kom du hit?
 26.  Jesus svarade dem och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag
      eder: I sken mig icke drfr att I haven sett tecken, utan
      drfr att I fingen ta av brden och bleven mtta.
 27.  Verken icke fr att f den mat som frgs, utan fr att f den
      mat som frbliver och har med sig evigt liv, den som
      Mnniskosonen skall giva eder; ty honom har Fadern, Gud sjlv,
      ltit undf sitt insegel.
 28.  D sade de till honom: Vad skola vi gra fr att utfra Guds
      grningar?
 29.  Jesus svarade och sade till dem: Detta r Guds grning, att I
      tron p den han har snt.
 30.  De sade till honom: Vad fr tecken gr du d?  Lt oss se ngot
      tecken, s att vi kunna tro dig.  Vilken grning utfr du?
 31.  Vra fder fingo ta manna i knen, ssom det r skrivet: 'Han
      gav dem brd frn himmelen att ta.'
 32.  D svarade Jesus dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
      Det r icke Moses som har givit eder brdet frn himmelen, men
      det r min Fader som giver eder det rtta brdet frn himmelen.
 33.  Ty Guds brd r det brd som kommer ned frn himmelen och giver
      vrlden liv.
 34.  D sade de till honom: Herre, giv oss alltid det brdet.
 35.  Jesus svarade: Jag r livets brd.  Den som kommer till mig, han
      skall aldrig hungra, och den som tror p mig, han skall aldrig
      trsta.
 36.  Men det r ssom jag har sagt eder: fastn I haven sett mig,
      tron I dock icke.
 37.  Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som
      kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut.
 38.  Ty jag har kommit ned frn himmelen, icke fr att gra min
      vilja, utan fr att gra dens vilja, som har snt mig.
 39.  Och detta r dens vilja, som har snt mig, att jag icke skall
      lta ngon enda g frlorad av dem som han har givit mig, utan
      att jag skall lta dem uppst p den yttersta dagen.
 40.  Ja, detta r min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och
      tror p honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall lta
      honom uppst p den yttersta dagen.
 41.  D knorrade judarna ver honom, drfr att han hade sagt: Jag
      r det brd som har kommit ned frn himmelen.
 42.  Och de sade: r denne icke Jesus, Josefs son, vilkens fader och
      moder vi knna?  Huru kan han d sga: 'Jag har kommit ned frn
      himmelen'?
 43.  Jesus svarade och sade till dem: Knorren icke eder emellan.
 44.  Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har snt mig,
      drager honom; och jag skall lta honom uppst p den yttersta
      dagen.
 45.  Det r skrivet hos profeterna: 'De skola alla hava ftt lrdom
      av Gud.'  Var och en som har lyssnat till Fadern och lrt av
      honom, han kommer till mig.
 46.  Icke som om ngon skulle hava sett Fadern, utom den som r frn
      Gud; han har sett Fadern.
 47.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror, han har
      evigt liv.
 48.  Jag r livets brd.
 49.  Edra fder to manna i knen, och de dogo.
 50.  Men med det brd som kommer ned frn himmelen r det s, att om
      ngon ter drav, s skall han icke d.
 51.  Jag r det levande brdet som har kommit ned frn himmelen.  Om
      ngon ter av det brdet, s skall han leva till evig tid.  Och
      det brd som jag skall giva r mitt ktt; och jag giver det, fr
      att vrlden skall leva.
 52.  D tvistade judarna med varandra och sade: Huru skulle denne
      kunna giva oss sitt ktt att ta?
 53.  Jesus sade d till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
      eder: Om I icke ten Mnniskosonens ktt och dricken hans blod,
      s haven I icke liv i eder.
 54.  Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han har evigt liv,
      och jag skall lta honom uppst p den yttersta dagen.
 55.  Ty mitt ktt r sannskyldig mat, och mitt blod r sannskyldig
      dryck.
 56.  Den som ter mitt ktt och dricker mitt blod, han frbliver i
      mig, och jag frbliver i honom.
 57.  Ssom Fadern, han som r den levande, har snt mig, och ssom
      jag lever genom Fadern, s skall ock den som ter mig leva genom
      mig.
 58.  S r det med det brd som har kommit ned frn himmelen.  Det r
      icke ssom det fderna fingo ta, vilka sedan dogo; den som ter
      detta brd, han skall leva till evig tid.
 59.  Detta sade han, nr han undervisade i synagogan i Kapernaum.
 60.  Mnga av hans lrjungar, som hrde detta, sade d: Detta r ett
      hrt tal; vem str ut med att hra p honom?
 61.  Men Jesus visste inom sig att hans lrjungar knorrade ver
      detta; och han sade till dem: r detta fr eder en sttesten?
 62.  Vad skolen I d sga, om I fn se Mnniskosonen uppstiga dit dr
      han frut var?  --
 63.  Det r anden som gr levande; kttet r till intet gagneligt.  De
      ord som jag har talat till eder ro ande och ro liv.
 64.  Men bland eder finnas ngra som icke tro.  Jesus visste nmligen
      frn begynnelsen vilka de voro som icke trodde, s ock vilken
      den var som skulle frrda honom.
 65.  Och han tillade: Frdenskull har jag sagt eder att ingen kan
      komma till mig, om det icke bliver honom givet av Fadern.
 66.  Fr detta tals skull drogo sig mnga av hans lrjungar tillbaka,
      s att de icke lngre vandrade med honom.
 67.  D sade Jesus till de tolv: Icke viljen vl ocks I g bort?
 68.  Simon Petrus svarade honom: Herre, till vem skulle vi g?  Du
      har det eviga livets ord,
 69.  och vi tro och frst att du r Guds helige.
 70.  Jesus svarade dem: Har icke jag sjlv utvalt eder, I tolv?  Och
      likvl r en av eder en djvul.
 71.  Detta sade han om Judas, Simon Iskariots son; ty det var denne
      som skulle frrda honom, och han var en av de tolv.
*43/07 Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 7 Kapitlet

                Jesus gr upp till lvhyddohgtiden i
                 Jerusalem, talar i helgedomen om sin
                 sndning och om sabbatsbudet, om sin
                  bortgng till Fadern och om Andens
               utgjutelse, frkastas av ngra i folket,
               mottages med tro av andra.  Rttstjnare
               sndes ut fr att gripa honom.  Nikodemus
                       talar till hans frsvar.

  1.  Drefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville
      han icke vandra omkring, d nu judarna stodo efter att dda
      honom.
  2.  Men judarnas lvhyddohgtid var nu nra.
  3.  D sade hans brder till honom: Begiv dig hrifrn och g till
      Judeen, s att ocks dina lrjungar f se de grningar som du
      gr.
  4.  Ty ingen som vill vara knd bland mnniskor utfr sitt verk i
      hemlighet.  D du nu gr sdana grningar, s trd ppet fram fr
      vrlden.
  5.  Det var nmligen s, att icke ens hans brder trodde p honom.
  6.  D sade Jesus till dem: Min tid r nnu icke kommen, men fr
      eder r tiden alltid lglig.
  7.  Vrlden kan icke hata eder, men mig hatar hon, eftersom jag
      vittnar om henne, att hennes grningar ro onda.
  8.  Gn I upp till hgtiden; jag r icke stadd p vg upp till denna
      hgtid, ty min tid r nnu icke fullbordad.
  9.  Detta sade han till dem och stannade s kvar i Galileen.
 10.  Men nr hans brder hade gtt upp till hgtiden, d gick ocks
      han ditupp, dock icke ppet, utan likasom i hemlighet.
 11.  Och judarna skte efter honom under hgtiden och sade: Var r
      han?
 12.  Och bland folket talades i tysthet mycket om honom.  Somliga
      sade: Han r en rttsinnig man, men andra sade: Nej, han
      frvillar folket.
 13.  Dock talade ingen ppet om honom, av fruktan fr judarna.

 14.  Men nr redan halva hgtiden var frliden, gick Jesus upp i
      helgedomen och undervisade.
 15.  D frundrade sig judarna och sade: Varifrn har denne sin
      lrdom, han som icke har ftt undervisning?
 16.  Jesus svarade dem och sade: Min lra r icke min, utan hans som
      har snt mig.
 17.  Om ngon vill gra hans vilja, s skall han frst om denna lra
      r frn Gud, eller om jag talar av mig sjlv.
 18.  Den som talar av sig sjlv, han sker sin egen ra; men den som
      sker dens ra, som har snt honom, han r sannfrdig, och
      orttfrdighet finnes icke i honom.  --
 19.  Har icke Moses givit eder lagen?  Och likvl fullgr ingen av
      eder lagen.  Varfr stn I efter att dda mig?
 20.  Folket svarade: Du r besatt av en ond ande.  Vem str efter
      att dda dig?
 21.  Jesus svarade och sade till dem: En grning allenast gjorde
      jag, och alla frundren I eder ver den.
 22.  Moses har givit eder omskrelsen -- icke som om den vore ifrn
      Moses, ty den r ifrn fderna -- och s omskren I mnniskor
      ocks p en sabbat.
 23.  Om nu en mnniska undfr omskrelsen p en sabbat, fr att
      Moses' lag icke skall gras om intet, huru kunnen I d vredgas
      p mig, drfr att jag p en sabbat gjorde en mnniska hel och
      frisk?
 24.  Dmen icke efter skenet, utan dmen en rtt dom.

 25.  D sade ngra av folket i Jerusalem: r det icke denne som de
      st efter att dda?
 26.  Och nd fr han tala fritt, utan att de sga ngot till
      honom.  Hava d rdsherrarna verkligen blivit frvissade om att
      denne r Messias?
 27.  Dock, denne knna vi, och vi veta varifrn han r; men nr
      Messias kommer, knner ingen varifrn han r.
 28.  D sade Jesus med hg rst, dr han undervisade i helgedomen:
      Javl, I knnen mig, och I veten varifrn jag r.  Likvl har
      jag icke kommit av mig sjlv, men han som har snt mig r en som
      verkligen har myndighet att snda, han som I icke knnen.
 29.  Men jag knner honom, ty frn honom r jag kommen, och han har
      snt mig.
 30.  D ville de gripa honom; dock kom ingen med sin hand vid honom,
      ty hans stund var nnu icke kommen.
 31.  Men mnga av folket trodde p honom, och de sade: Icke skall
      vl Messias, nr han kommer, gra flera tecken n denne har
      gjort?

 32.  Sdant fingo fariserna hra folket i tysthet tala om honom.  D
      snde versteprsterna och fariserna ut rttstjnare fr att
      gripa honom.
 33.  Men Jesus sade: nnu en liten tid r jag hos eder; sedan gr
      jag bort till honom som har snt mig.
 34.  I skolen d ska efter mig, men I skolen icke finna mig, och dr
      jag r, dit kunnen I icke komma.
 35.  D sade judarna till varandra: Vart tnker denne g, eftersom
      vi icke skola kunna finna honom?  Mnne han tnker g till dem
      som bo kringspridda bland grekerna?  Tnker han d undervisa
      grekerna?
 36.  Vad betyder det ord som han sade: 'I skolen ska efter mig, men
      I skolen icke finna mig, och dr jag r, dit kunnen I icke
      komma'?

 37.  P den sista dagen i hgtiden, som ock var den frnmsta, stod
      Jesus dr och ropade och sade: Om ngon trstar, s komme han
      till mig och dricke.
 38.  Den som tror p mig, av hans innersta skola strmmar av levande
      vatten[1] flyta fram, ssom skriften sger.
 39.  Detta sade han om Anden, vilken de som trodde p honom skulle
      undf; ty ande var d nnu icke given, eftersom Jesus nnu icke
      hade blivit frhrligad.
 40.  Ngra av folket, som hrde dessa ord, sade d: Denne r
      frvisso Profeten.
 41.  Andra sade: Han r Messias.  Andra ter sade: Icke kommer vl
      Messias frn Galileen?
 42.  Sger icke skriften att Messias skall komma av Davids sd och
      frn den lilla staden Betlehem, dr David bodde?
 43.  S uppstodo fr hans skull stridiga meningar bland folket,
 44.  och somliga av dem ville gripa honom; dock kom ingen med sin
      hand vid honom.

 45.  Nr sedan rttstjnarna kommo tillbaka till versteprsterna och
      fariserna, frgade dessa dem: Varfr haven I icke frt honom
      hit?
 46.  Tjnarna svarade: Aldrig har ngon mnniska talat, som den
      mannen talar.
 47.  D svarade fariserna dem: Haven nu ocks I blivit frvillade?
 48.  Har d ngon av rdsherrarna trott p honom?  Eller ngon av
      fariserna?
 49.  Nej; men detta folk, som icke knner lagen, det r frbannat.
 50.  D sade Nikodemus till dem, han som frut hade beskt honom[2],
      och som sjlv var en av dem:
 51.  Icke dmer vl vr lag ngon, utan att man frst har frhrt
      honom och utrnt vad han frehar?
 52.  De svarade och sade till honom: Kanske ocks du r frn
      Galileen?  Rannsaka, s skall du finna att ingen profet kommer
      frn Galileen.

                Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet

                 [ktenskapsbryterskan infr Jesus.]
                Jesus vittnar om sig sjlv, att han r
               vrldens ljus; undervisar och bestraffar
                  folket.  Judarna vilja stena honom.

 53.  [Och de gingo hem, var och en till sitt.

[1]  Jmfr noten till Joh. 4:10.
[2]  om natten.
*43/08 Evangelium enligt Johannes, 8 Kapitlet

  1.  Och Jesus gick ut till Oljeberget.

  2.  Men i dagbrckningen kom han ter till helgedomen[2].
  3.  D frde versteprsterna och fariserna dit en kvinna som hade
      blivit betrdd med ktenskapsbrott; och nr de hade lett henne
      fram,
  4.  sade de till honom: Mstare, denna kvinna har p bar grning
      blivit betrdd med ktenskapsbrott.
  5.  Nu bjuder Moses i lagen att sdana skola stenas.  Vad sger d
      du?
  6.  Detta sade de fr att snrja honom, p det att de skulle f
      ngot att anklaga honom fr.  D bjde Jesus sig ned och skrev
      med fingret p jorden.
  7.  Men nr de stodo fast vid sin frga, reste han sig upp och sade
      till dem: Den av eder som r utan synd, han kaste frsta stenen
      p henne.
  8.  Sedan bjde han sig ter ned och skrev p jorden.
  9.  Nr de hrde detta[3], gingo de ut, den ene efter den andre,
      frst de ldsta, och Jesus blev lmnad allena med kvinnan, som
      stod dr kvar.
 10.  D sg Jesus upp och sade till kvinnan: Var ro de andra?  Har
      ingen dmt dig?
 11.  Hon svarade: Herre, ingen.  D sade han till henne: Icke
      heller jag dmer dig.  G, och synda icke hrefter.][1]

 12.  ter talade Jesus till dem och sade: Jag r vrldens ljus; den
      som fljer mig, han skall frvisso icke vandra i mrkret, utan
      skall hava livets ljus.
 13.  D sade fariserna till honom: Du vittnar om dig sjlv; ditt
      vittnesbrd gller icke.
 14.  Jesus svarade och sade till dem: Om jag n vittnar om mig
      sjlv, s gller dock mitt vittnesbrd, ty jag vet varifrn jag
      har kommit, och vart jag gr; men I veten icke varifrn jag
      kommer, eller vart jag gr.
 15.  I dmen efter kttet; jag dmer ingen.
 16.  Och om jag n dmer, s r min dom en rtt dom, ty jag r drvid
      icke ensam, utan med mig r han som har snt mig.
 17.  I eder lag r ju ock skrivet att vad tv mnniskor vittna, det
      gller ssom sant.
 18.  Hr r nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar ocks Fadern,
      som har snt mig.
 19.  D sade de till honom: Var r d din Fader?  Jesus svarade: I
      knnen varken mig eller min Fader.  Om I knden mig, s knden I
      ock min Fader.
 20.  Det var p det stlle dr offerkistorna stodo som han talade
      dessa ord, medan han undervisade i helgedomen; men ingen bar
      hand p honom, ty hans stund var nnu icke kommen.

 21.  ter sade han till dem: Jag gr bort, och I skolen d ska
      efter mig; men I skolen d i eder synd.  Dig jag gr, dit kunnen
      I icke komma.
 22.  D sade judarna: Icke vill han vl drpa sig sjlv, eftersom
      han sger: 'Dit jag gr, dit kunnen I icke komma'?
 23.  Men han svarade dem: I ren hrnedifrn, jag r ovanifrn; I
      ren av denna vrlden, jag r icke av denna vrlden.
 24.  Drfr sade jag till eder att I skullen d i edra synder; ty om
      I icke tron att jag r den jag r, s skolen I d i edra
      synder.
 25.  D frgade de honom: Vem r du d?  Jesus svarade dem: Det som
      jag redan frn begynnelsen har uttalat fr eder.
 26.  Mycket har jag nnu att tala och att dma i frga om eder.  Men
      han som har snt mig r sannfrdig, och vad jag har hrt av
      honom, det talar jag ut infr vrlden.
 27.  Men de frstodo icke att det var om Fadern som han talade till
      dem.

 28.  D sade Jesus: Nr I haven upphjt Mnniskosonen, d skolen I
      frsta att jag r den jag r, och att jag icke gr ngot av mig
      sjlv, utan talar detta ssom Fadern har lrt mig.
 29.  Och han som har snt mig r med mig; han har icke lmnat mig
      allena, eftersom jag alltid gr vad honom behagar.
 30.  Nr han talade detta, kommo mnga till tro p honom.
 31.  D sade Jesus till de judar som hade satt tro till honom: Om I
      frbliven i mitt ord, s ren I i sanning mina lrjungar;
 32.  Och I skolen d frst sanningen, och sanningen skall gra eder
      fria.
 33.  De svarade honom: Vi ro Abrahams sd och hava aldrig varit
      trlar under ngon.  Huru kan du d sga: 'I skolen bliva fria'?
 34.  Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Var
      och en som gr synd, han r syndens trl.
 35.  Men trlen fr icke frbliva i huset fr alltid; sonen fr
      frbliva dr fr alltid.
 36.  Om nu Sonen gr eder fria, s bliven i verkligen fria.
 37.  Jag vet att I ren Abrahams sd; men I stn efter att dda mig,
      eftersom mitt ord icke fr ngon ingng i eder.
 38.  Jag talar vad jag har sett hos min Fader; s gren ock I vad I
      haven hrt av eder fader.
 39.  De svarade och sade till honom: Vr fader r ju Abraham.  Jesus
      svarade till dem: ren I Abrahams barn, s gren ock Abrahams
      grningar.
 40.  Men nu stn I efter att dda mig, en man som har sagt eder
      sanningen, ssom jag har hrt den av Gud.  S handlade icke
      Abraham.
 41.  Nej, I gren eder faders grningar.  De sade till honom: Vi ro
      icke fdda i ktenskapsbrott.  Vi hava Gud till fader och ingen
      annan.
 42.  Jesus svarade dem: Vore Gud eder fader, s lskaden I ju mig,
      ty frn Gud har jag utgtt, och frn honom r jag kommen.  Ja,
      jag har icke kommit av mig sjlv, utan det r han som har snt
      mig.
 43.  Varfr fatten I d icke vad jag talar?  Jo, drfr att I icke
      'stn ut med' att hra p mitt ord.
 44.  I haven djvulen till eder fader, och vad eder fader har begr
      till, det viljen i gra.  Han har varit en mandrpare frn
      begynnelsen, och i sanningen str han icke, ty sanning finnes
      icke i honom.  Nr han talar lgn, d talar han av sitt eget, ty
      han r en lgnare, ja, lgnens fader.
 45.  Men mig tron I icke, just drfr att jag talar sanning.
 46.  Vilken av eder kan verbevisa mig om ngon synd?  Om jag allts
      talar sanning, varfr tron I mig d icke?
 47.  Den som r av Gud, han lyssnar till Guds ord; och det r drfr
      att I icke ren av Gud som I icke lyssnen drtill.
 48.  Judarna svarade och sade till honom: Hava vi icke rtt, d vi
      sga att du r en samarit och r besatt av en ond ande?
 49.  Jesus svarade: Jag r icke besatt av ngon ond ande; fastmer
      hedrar jag min Fader.  I ter skymfen mig.
 50.  Men jag sker icke min egen ra; en finnes dock som sker den
      och som dmer.
 51.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som hller mitt
      ord, han skall aldrig ngonsin se dden.
 52.  Judarna sade till honom: Nu frst vi att du r besatt av en
      ond ande.  Abraham har dtt, s ock profeterna, och likvl sger
      du: 'Den som hller mitt ord, han skall aldrig ngonsin smaka
      dden.'
 53.  Icke r vl du frmer n vr Fader Abraham?  Och han har ju
      dtt.  Profeterna hava ocks dtt.  Till vem gr du d dig
      sjlv?
 54.  Jesus svarade: Om jag sjlv ville skaffa mig ra, s vore min
      ra intet; men det r min Fader som frlnar mig ra, han som I
      sger vara eder Gud.
 55.  Dock, I haven icke lrt knna honom, men jag knner honom; och
      om jag sade att jag icke knde honom, s bleve jag en lgnare
      likasom I; men jag knner honom och hller hans ord.
 56.  Abraham, eder fader, frjdade sig ver att han skulle f se min
      dag.  Han fick se den och blev glad.
 57.  D sade judarna till honom: Femtio r gammal r du icke nnu,
      och Abraham har du sett!
 58.  Jesus sade till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag eder:
      Frrn Abraham blev till, r jag.
 59.  D togo de upp stenar fr att kasta p honom.  Men Jesus gmde
      sig undan och gick sedan ut ur helgedomen.

[1]  7:53--8:11.  Se Nya testamentets text i Ordfrkl.
@c Denna fotnot finns ej i skd-1946.
[2]  och allt folket kom till honom, och han satte sig och lrde dem.
@c Denna fotnot finns ej i skd-1946.
[3]  och knde sig verbevisade av samvetet.
*43/09 Evangelium enligt Johannes, 9 Kapitlet
                Evangelium enligt Johannes, 9 Kapitlet

                    Jesus botar en blindfdd man.

  1.  Nr han nu gick vgen fram, fick han se en man som var fdd
      blind.
  2.  D frgade hans lrjungar honom och sade: Rabbi, vilken har
      syndat, denne eller hans frldrar, s att han har blivit fdd
      blind?
  3.  Jesus svarade: Det r varken denne som har syndat eller hans
      frldrar, utan s har skett, fr att Guds grningar skulle
      uppenbaras p honom.
  4.  Medan dagen varar, mste vi gra dens grningar, som har snt
      mig; natten kommer, d ingen kan verka.
  5.  S lnge jag r i vrlden, r jag vrldens ljus.
  6.  Nr han hade sagt detta, spottade han p jorden och gjorde en
      deg av spotten och lade degen p mannens gon
  7.  och sade till honom: G bort och tv dig i dammen Siloam (det
      betyder utsnd).  Mannen gick d dit och tvdde sig; och nr han
      kom igen, kunde han se.
  8.  D sade grannarna och andra som frut hade sett honom ssom
      tiggare: r detta icke den man som att och tiggde?
  9.  Somliga svarade: Det r han.  Andra sade: Nej, men han r lik
      honom.  Sjlv sade han: Jag r den mannen.
 10.  Och de frgade honom: Huru blevo d dina gon ppnade?
 11.  Han svarade: Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde
      drmed mina gon och sade till mig: 'G bort till Siloam och tv
      dig.'  Jag gick d dit och tvdde mig, och s fick jag min syn.
 12.  De frgade honom: Var r den mannen?  Han svarade: Det vet jag
      icke.
 13.  D frde de honom, mannen som frut hade varit blind, bort till
      fariserna.
 14.  Och det var sabbat den dag d Jesus gjorde degen och ppnade
      hans gon.
 15.  Nr nu jmvl fariserna i sin ordning frgade honom huru han
      hade ftt sin syn, svarade han dem: Han lade en deg p mina
      gon, och jag fick tv mig, och nu kan jag se.
 16.  D sade ngra av fariserna: Den mannen r icke frn Gud,
      eftersom han icke hller sabbaten.  Andra sade: Huru skulle
      ngon som r en syndare kunna gra sdana tecken?  S funnos
      bland dem stridiga meningar.
 17.  D frgade de ter den blinde: Vad sger du sjlv om honom, d
      det ju var dina gon han ppnade?  Han svarade: En profet r
      han.
 18.  Men judarna trodde icke att han hade varit blind och ftt sin
      syn, frrn de hade kallat till sig mannen frldrar, hans som
      hade ftt sin syn.
 19.  Dem frgade de och sade: r detta eder son, den som I sgen
      vara fdd blind?  Huru kommer det d till, att han nu kan se?
 20.  D svarade han frldrar och sade: Att denne r vr son, och
      att han fddes blind, det veta vi.
 21.  Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem
      som har ppnat hans gon.  Frgen honom sjlv; han r gammal
      nog, han m sjlv tala fr sig.
 22.  Detta sade hans frldrar, drfr att de fruktade judarna; ty
      judarna hade redan kommit verens om att den som beknde Jesus
      vara Messias, han skulle utsttas ur synagogan.
 23.  Drfr var det som hans frldrar sade: Han r gammal nog;
      frgen honom sjlv.
 24.  D kallade de fr andra gngen till sig mannen som hade varit
      blind och sade till honom: Sg nu sanningen, Gud till pris.  Vi
      veta att denne man r en syndare.
 25.  Han svarade: Om han r en syndare vet jag icke; ett vet jag:
      att jag, som var blind, nu kan se.
 26.  D frgade de honom: Vad gjorde han med dig?  P vad stt
      ppnade han dina gon?
 27.  Han svarade dem: Jag har ju redan sagt eder det, men I hrden
      icke p mig.  Varfr viljen I d ter hra det?  Kanske viljen
      ocks I bliva hans lrjungar?
 28.  D bannade de honom och sade: Du r sjlv hans lrjunge; vi ro
      Moses' lrjungar.
 29.  Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrn denne r,
      det veta vi icke.
 30.  Mannen svarade och sade till dem: Ja, dri ligger det
      frunderliga, att I icke veten varifrn han r, och nd har han
      ppnat mina gon.
 31.  Vi veta ju att Gud icke hr syndare, men ocks att om ngon r
      gudfruktig och gr hans vilja, d hr han honom.
 32.  Aldrig frut har man hrt att ngon har ppnat gonen p en som
      fddes blind.
 33.  Vore denne icke frn Gud, s kunde han intet gra.
 34.  De svarade och sade till honom: Du r hel och hllen fdd i
      synd, och du vill undervisa oss!  Och s drevo de ut honom.
 35.  Jesus fick sedan hra att de hade drivit ut honom, och nr han
      s trffade honom, sade han: Tror du p Mnniskosonen?
 36.  Han svarade och sade: Herre, vem r han d?  Sg mig det, s att
      jag kan tro p honom.
 37.  Jesus sade till honom: Du har sett honom; det r han som talar
      med dig.
 38.  D sade han: Herre, jag tror.  Och han fll ned fr honom.
 39.  Och Jesus sade: Till en dom har jag kommit hit i vrlden, fr
      att de som icke se skola varda seende, och fr att de som se
      skola varda blinda.
 40.  Nr ngra fariser som voro i hans nrhet hrde detta, sade de
      till honom: ro d kanske ocks vi blinda?
 41.  Jesus svarade dem: Voren I blinda, s haden I icke synd.  Men nu
      sgen I: 'Vi se', drfr str eder synd kvar.
*43/10 Evangelium enligt Johannes, 10 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 10 Kapitlet

                  Jesus talar om sig ssom den gode
                herden, vittnar vid tempelinvigningens
                hgtid om att han r Messias.  Judarna
                       vilja ter stena honom.

  1.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som icke gr in i
      frahuset genom drren, utan stiger in ngon annan vg, han r
      en tjuv och en rvare.
  2.  Men den som gr in genom drren, han r frens herde.
  3.  Fr honom ppnar drrvaktaren, och fren lyssna till hans rst,
      och han kallar sina fr vid namn och fr dem ut.
  4.  Och nr han har slppt ut alla sina fr, gr han framfr dem,
      och fren flja honom, ty de knna hans rst.
  5.  Men en frmmande flja de alls icke, utan fly bort ifrn honom,
      ty de knna icke de frmmandes rst.
  6.  S talade Jesus till dem i frtckta ord; men de frstodo icke
      vad det var som han talade till dem.
  7.  ter sade Jesus till dem: Sannerligen, sannerligen sger jag
      eder: Jag r drren in till fren.
  8.  Alla de som hava kommit fre mig ro tjuvar och rvare, men
      fren hava icke lyssnat till dem.
  9.  Jag r drren; den som gr in genom mig, han skall bliva frlst,
      och han skall f g ut och in och skall finna bete.
 10.  Tjuven kommer allenast fr att stjla och slakta och
      frgra.  Jag har kommit, fr att de skola hava liv och hava ver
      nog.
 11.  Jag r den gode herden.  En god herde giver sitt liv fr fren.
 12.  Men den som r lejd och icke r herden sjlv, nr han, den som
      fren icke tillhra, ser ulven komma, d vergiver han fren och
      flyr, och ulven rvar bort dem och frskingrar dem.
 13.  Han r ju lejd och frgar icke efter fren.
 14.  Jag r den gode herden, och jag knner mina fr, och mina fr
      knna mig,
 15.  ssom Fadern knner mig, och ssom jag knner Fadern; och jag
      giver mitt liv fr fren.
 16.  Jag har ock andra fr, som icke hra till detta frahus; ocks
      dem mste jag draga till mig, och de skola lyssna till min
      rst.  S skall det bliva en hjord och en herde.
 17.  Drfr lskar Fadern mig, att jag giver mitt liv -- fr att
      sedan taga igen det.
 18.  Ingen tager det ifrn mig, utan jag giver det av fri vilja.  Jag
      har makt att giva det, och jag har makt att taga igen det.  Det
      budet har jag ftt av min Fader.
 19.  Fr dessa ords skull uppstodo ter stridiga meningar bland
      judarna.
 20.  Mnga av dem sade: Han r besatt av en ond ande och r frn
      sina sinnen.  Varfr hren I p honom?
 21.  Andra ter sade: Sdana ord talar icke den som r besatt.  Icke
      kan vl en ond ande ppna blindas gon?

 22.  Drefter infll tempelinvigningens hgtid i Jerusalem.  Det var
      nu vinter,
 23.  och Jesus gick fram och ter i Salomos pelargng i helgedomen.
 24.  D samlade sig judarna omkring honom och sade till honom: Huru
      lnge vill du hlla oss i ovisshet?  Om du r Messias, s sg oss
      det ppet.
 25.  Jesus svarade dem: Jag har sagt eder det, men I tron mig
      icke.  De grningar som jag gr i min Faders namn, de vittna om
      mig.
 26.  Men I tron mig icke, ty I ren icke av mina fr.
 27.  Mina fr lyssna till min rst, och jag knner dem, och de flja
      mig.
 28.  Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig ngonsin
      frgs, och ingen skall rycka dem ur min hand.
 29.  Min Fader, som har givit mig dem, r strre n alla, och ingen
      kan rycka dem ur min Faders hand.
 30.  Jag och Fadern ro ett.

 31.  D togo judarna ter upp stenar fr att stena honom.
 32.  Men Jesus sade till dem: Mnga goda grningar, som komma frn
      min Fader, har jag ltit eder se.  Fr vilken av dessa grningar
      r det som I viljen stena mig?
 33.  Judarna svarade honom: Det r icke fr ngon god grnings skull
      som vi vilja stena dig, utan drfr att du hdar och gr dig
      sjlv till Gud, du som r en mnniska.
 34.  Jesus svarade dem: Det r ju s skrivet i eder lag: 'Jag har
      sagt att I ren gudar'.
 35.  Om han nu har kallat fr gudar dem som Guds ord kom till -- och
      skriften kan ju icke bliva om intet --
 36.  huru kunnen d I, p den grund att jag har sagt mig vara Guds
      Son, anklaga mig fr hdelse, mig som Fadern har helgat och snt
      i vrlden?
 37.  Gr jag icke min Faders grningar, s tron mig icke.
 38.  Men gr jag dem, s tron grningarna, om I n icke tron mig; d
      skolen I fatta och frst att Fadern r i mig, och att jag r i
      Fadern.
 39.  D ville de ter gripa honom, men han gick sin vg, undan deras
      hnder.
 40.  Sedan begav han sig ter bort till det stlle p andra sidan
      Jordan, dr Johannes frst hade dpt, och stannade kvar dr.
 41.  Och mnga kommo till honom.  Och de sade: Vl gjorde Johannes
      intet tecken, men allt vad Johannes sade om denne var sant.
 42.  Och mnga kommo dr till tro p honom.
*43/11 Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 11 Kapitlet

                 Jesus uppvcker Lasarus.  Stora rdet
                       beslutar att dda Jesus.

  1.  Och en man vid namn Lasarus lg sjuk; han var frn Betania, den
      by dr Maria och hennes syster Marta bodde.
  2.  Det var den Maria som smorde Herren med smrjelse och torkade
      hans ftter med sitt hr.  Och nu lg hennes broder Lasarus
      sjuk.
  3.  D snde systrarna bud till Jesus och lto sga: Herre, se, han
      som du har s kr ligger sjuk.
  4.  Nr Jesus hrde detta, sade han: Den sjukdomen r icke till
      dds, utan till Guds frhrligande, s att Guds Son genom den
      bliver frhrligad.
  5.  Och Jesus hade Marta och hennes syster och Lasarus kra.
  6.  Nr han nu hrde att denne lg sjuk, stannade han frst tv
      dagar dr han var;
  7.  men drefter sade han till lrjungarna: Lt oss g tillbaka
      till Judeen.
  8.  Lrjungarna sade till honom: Rabbi, nyligen ville judarna stena
      dig, och ter gr du dit?
  9.  Jesus svarade: Dagen har ju tolv timmar; den som vandrar om
      dagen, han stter sig icke, ty han ser d denna vrldens ljus.
 10.  Men den som vandrar om natten, han stter sig, ty han har d
      intet som lyser honom.
 11.  Sedan han hade talat detta, sade han ytterligare till dem:
      Lasarus, vr vn, har somnat in; men jag gr fr att vcka upp
      honom ur smnen.
 12.  D sade hans lrjungar till honom: Herre, sover han, s bliver
      han frisk igen.
 13.  Men Jesus hade talat om hans dd; de ter menade att han talade
      om vanlig smn.
 14.  D sade Jesus ppet till dem: Lasarus r dd.
 15.  Och fr eder skull, fr att I skolen tro, glder jag mig ver
      att jag icke var dr.  Men lt oss nu g till honom.
 16.  D sade Tomas, som kallades Didymus, till de andra lrjungarna:
      Lt oss g med, fr att vi m d med honom.
 17.  Nr s Jesus kom dit, fann han att den dde redan hade legat
      fyra dagar i graven.
 18.  Nu lg Betania nra Jerusalem, vid pass femton stadier drifrn,
 19.  och mnga judar hade kommit till Marta och Maria fr att trsta
      dem i sorgen ver deras broder.
 20.  D nu Maria fick hra att Jesus kom, gick hon honom till mtes;
      men Maria satt kvar hemma.
 21.  Och Marta sade till Jesus: Herre, hade du varit hr, s vore
      min broder icke dd.
 22.  Men jag vet nd att allt vad du beder Gud om, det skall Gud
      giva dig.
 23.  Jesus sade till henne: Din broder skall st upp igen.
 24.  Marta svarade honom: Jag vet att han skall st upp, vid
      uppstndelsen p den yttersta dagen.
 25.  Jesus svarade till henne: Jag r uppstndelsen och livet.  Den
      som tror p mig, han skall leva, om han n dr;
 26.  och var och en som lever och tror p mig, han skall aldrig
      ngonsin d.  Tror du detta?
 27.  Hon svarade honom: Ja, Herre, jag tror att du r Messias, Guds
      Son, han som skulle komma i vrlden.
 28.  Nr hon hade sagt detta, gick hon bort och kallade p Maria, sin
      syster, och sade hemligen till henne: Mstaren r hr och
      kallar dig till sig.
 29.  Nr hon hrde detta, stod hon strax upp och gick stad till
      honom.
 30.  Men Jesus hade nnu icke kommit in i byn, utan var kvar p det
      stlle dr Marta hade mtt honom.
 31.  D nu de judar, som voro inne i huset hos Maria fr att trsta
      henne, sgo att hon s hastigt stod upp och gick ut, fljde de
      henne, i tanke att hon gick till graven fr att grta dr.
 32.  Nr s Maria kom till det stlle dr Jesus var och fick se
      honom, fll hon ned fr hans ftter och sade till honom: Herre,
      hade du varit dr, s vore min broder icke dd.
 33.  D nu Jesus sg henne grta och sg jmvl att de judar, som
      hade kommit med henne, grto, upptndes han i sin ande och blev
      upprrd
 34.  och frgade: Var haven I lagt honom?  De svarade honom: Herre,
      kom och se.  Och Jesus grt.
 35.  D sade judarna: Se huru kr han hade honom!
 36.  Men somliga av dem sade:
 37.  Kunde icke han, som ppnade den blindes gon, ock hava s gjort
      att denne icke hade dtt?
 38.  D upptndes Jesus ter i sitt innersta och gick bort till
      graven.  Den var urholkad i berget, och en sten lg framfr
      ingngen.
 39.  Jesus sade: Tagen bort stenen.  D sade den ddes syster Marta
      till honom: Herre, han luktar redan, ty han har varit dd i
      fyra dygn.
 40.  Jesus svarade henne: Sade jag dig icke, att om du trodde,
      skulle du f se Guds hrlighet?
 41.  D togo de bort stenen.  Och Jesus lyfte upp sina gon och sade:
      Fader, jag tackar dig fr att du har hrt mig.
 42.  Jag visste ju frut att du alltid hr mig; men fr folkets
      skull, som str hr omkring, sger jag detta, fr att de skola
      tro att det r du som har snt mig.
 43.  Nr han hade sagt detta, ropade han med hg rst: Lasarus, kom
      ut.
 44.  Och han som hade varit dd kom ut, med hnder och ftter
      inlindade i bindlar och med ansiktet inhljt i en duk.  Jesus
      sade till dem: Lsen honom, och lten honom g.

 45.  Mnga judar, som hade kommit till Maria och hade sett vad Jesus
      hade gjort, trodde d p honom.
 46.  Men ngra av dem gingo bort till fariserna och omtalade fr dem
      vad Jesus hade gjort.
 47.  D sammankallade versteprsterna och fariserna en
      rdsfrsamling och sade: Vad skola vi taga oss till?  Denne man
      gr ju mnga tecken.
 48.  Om vi skola lta honom s fortfara, skola alla tro p honom, och
      romarna komma d att taga ifrn oss bde land och folk.
 49.  Men en av dem, Kaifas, som var versteprst fr det ret, sade
      till dem: I frstn intet,
 50.  och I besinnen icke huru mycket bttre det r fr eder att en
      man dr fr folket, n att hela folket frgs.
 51.  Detta sade han icke av sig sjlv, utan genom profetisk
      ingivelse, eftersom han var versteprst fr det ret; ty Jesus
      skulle d fr folket.
 52.  Ja, icke allenast fr folket; han skulle d ocks fr att
      samla och frena Guds frskingrade barn.
 53.  Frn den dagen var deras beslut fattat att dda honom.

 54.  S vandrade d Jesus icke lngre ppet bland judarna, utan drog
      sig undan till en stad som hette Efraim, p landsbygden, i
      nrheten av knen; dr stannade han kvar med sina lrjungar.
 55.  Men judarnas psk var nra, och mnga begvo sig d, fre
      psken, frn landsbygden upp till Jerusalem fr att helga sig.
 56.  Och de skte efter Jesus och sade till varandra, dr de stodo i
      helgedom: Vad menen I?  Skall han d alls icke komma till
      hgtiden?
 57.  Och versteprsterna och fariserna hade utfrdat pbud om att
      den som finge veta var han fanns skulle giva det till knna, fr
      att de mtte kunna gripa honom.
*43/12 Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 12 Kapitlet

               Jesus smrjes i Betania av Maria, rider
                in i Jerusalem, skes av ngra greker,
                talar om betydelsen av sin dd, undfr
                ett vittnesbrd frn himmelen, vittnar
                    om sin sndning ifrn Fadern.

  1.  Sex dagar fre psk kom nu Jesus till Betania, dr Lasarus
      bodde, han som av Jesus hade blivit uppvckt frn de dda.
  2.  Dr gjorde man d fr honom ett gstabud, och Marta betjnade
      dem, men Lasarus var en av dem som lgo till bords jmte honom.
  3.  D tog Maria ett sklpund smrjelse av dyrbar kta nardus och
      smorde drmed Jesu ftter; sedan torkade hon hans ftter med
      sitt hr.  Och huset uppfylldes med vllukt av smrjelsen.
  4.  Men Judas Iskariot, en av hans lrjungar, den som skulle frrda
      honom, sade d:
  5.  Varfr slde man icke hellre denna smrjelse fr tre hundra
      silverpenningar[1] och gav dessa t de fattiga?
  6.  Detta sade han, icke drfr, att han frgade efter de fattiga,
      utan drfr, att han var en tjuv och plgade taga vad som lades
      i penningpungen, vilken han hade om hand.
  7.  Men Jesus sade: Lt henne vara; m hon f fullgra detta fr
      min begravningsdag.
  8.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
      alltid.
  9.  Nu hade det blivit knt fr den stora hopen av judarna att Jesus
      var dr, och de kommo dit, icke allenast fr hans skull, utan
      ock fr att se Lasarus, som han hade uppvckt frn de dda.
 10.  D beslto versteprsterna att dda ocks Lasarus.
 11.  Ty fr hans skull gingo mnga judar bort och trodde p Jesus.

 12.  Nr dagen drefter det myckna folk som hade kommit till hgtiden
      fick hra att Jesus var p vg till Jerusalem,
 13.  togo de palmkvistar och gingo ut fr att mta honom och ropade:
        Hosianna!
        Vlsignad vare han som kommer[2],
        i Herrens namn,
        han som r Israels konung.
 14.  Och Jesus fick sig en snefle och satte sig upp p den, ssom
      det r skrivet:
 15.    Frukta icke, du dotter Sion.
        Se, din konung kommer,
        sittande p en sninnas fle.
 16.  Detta frstodo hans lrjungar icke d strax, men nr Jesus hade
      blivit frhrligad, d kommo de ihg att detta var skrivet om
      honom, och att man hade gjort detta med honom.
 17.  S gav nu folket honom sitt vittnesbrd, de som hade varit med
      honom, nr han kallade Lasarus ut ur graven och uppvckte honom
      frn de dda.
 18.  Drfr kom ocks det vriga folket emot honom, eftersom de hrde
      att han hade gjort det tecknet.
 19.  D sade fariserna till varandra: I sen att I alls intet kunnen
      utrtta; hela vrlden lper ju efter honom.

 20.  Nu voro dr ock ngra greker, av dem som plgade fara upp fr
      att tillbedja under hgtiden.
 21.  Dessa kommo till Filippus, som var frn Betsaida i Galileen, och
      bdo honom och sade: Herre, vi skulle vilja se Jesus.
 22.  Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus
      gingo och sade det till Jesus.
 23.  Jesus svarade dem och sade: Stunden r kommen att Mnniskosonen
      skall frhrligas.
 24.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Om icke vetekornet
      faller i jorden och dr, s frbliver det ett ensamt korn; men
      om det dr, s br det mycken frukt.
 25.  Den som lskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt
      liv i denna vrlden, han skall behlla det och skall hava evigt
      liv.
 26.  Om ngon vill tjna mig, s flje han mig; och dr jag r, dr
      skall ocks min tjnare f vara.  Om ngon tjnar mig, s skall
      min Fader ra honom.
 27.  Nu r min sjl i ngest; vad skall jag vl sga?  Fader, frls
      mig undan denna stund.  Dock, just drfr har jag kommit till
      denna stund.
 28.  Fader, frhrliga ditt namn.  D kom en rst frn himmelen: Jag
      har redan frhrligat det, och jag skall ytterligare frhrliga
      det.
 29.  Folket, som stod dr och hrde detta, sade d: Det var ett
      tordn.  Andra sade: Det var en ngel som talade med honom.
 30.  D svarade Jesus och sade: Denna rst kom icke fr min skull,
      utan fr eder skull.
 31.  Nu gr en dom ver denna vrlden, nu skall denna vrldens furste
      utkastas.
 32.  Och nr jag har blivit upphjd frn jorden, skall jag draga alla
      till mig.
 33.  Med dessa ord gav han till knna p vad stt han skulle d.
 34.  D svarade folket honom: Vi hava hrt av lagen att Messias
      skall stanna kvar fr alltid.  Huru kan du d sga att
      Mnniskosonen mste bliva upphjd?  Vad r vl detta fr en
      Mnniskoson?
 35.  Jesus sade till dem: nnu en liten tid r ljuset ibland
      eder.  Vandren medan I haven ljuset, p det att mrkret icke m
      f makt med eder; den som vandrar i mrkret, han vet ju icke var
      han gr.
 36.  Tron p ljuset, medan I haven ljuset, s att I bliven ljusets
      barn.  Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig fr
      dem.
 37.  Men fastn han hade gjort s mnga tecken infr dem, trodde de
      icke p honom.
 38.  Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias sger:
        Herre, vem trodde, vad som predikades fr oss,
        och fr vem var Herrens arm uppenbar?
 39.  Allts kunde de icke tro; Esaias sger ju ytterligare:
 40.    Han har frblindat deras gon
        och frstockat deras hjrtan,
        s att de icke kunna se med sina gon
        eller frst med sina hjrtan
        och omvnda sig och bliva helade av mig.
 41.  Detta kunde Esaias sga, eftersom han hade sett hans hrlighet,
      nr han talade med honom.  --
 42.  Dock funnos jmvl bland rdsherrarna mnga som trodde p honom;
      men fr farisernas skulle ville de icke beknna det, fr att de
      icke skulle bliva utsttta ur synagogan.
 43.  Ty de skattade hgre att bliva rade av mnniskor n att bliva
      rade av Gud.

 44.  Men Jesus sade med hg rst: Den som tror p mig, han tror icke
      p mig, utan p honom som har snt mig.
 45.  Och den som ser mig, han ser honom som har snt mig.
 46.  Ssom ett ljus har jag kommit i vrlden, fr att ingen av dem
      som tro p mig skall frbliva i mrkret.
 47.  Om ngon hr mina ord, men icke hller dem, s dmer icke jag
      honom; ty jag har icke kommit fr att dma vrlden, utan fr att
      frlsa vrlden.
 48.  Den som frkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock
      en domare ver sig; det ord som jag har talat, det skall dma
      honom p den yttersta dagen.
 49.  Ty jag har icke talat av mig sjlv, utan Fadern, som har snt
      mig, han har bjudit mig vad jag skall sga, och vad jag skall
      tala.
 50.  Och jag vet att hans bud r evigt liv; drfr, vad jag talar,
      det talar jag ssom Fadern har sagt mig.

[1]  Se Silverpenning i Ordfrkl.
[2]  Se Messias i Ordfrkl.
*43/13 Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 13 Kapitlet

                Jesus hller sin sista mltid med sina
               lrjungar, tvr deras ftter, giver till
                  knna vem som skall frrda honom,
                begynner sitt avskedstal, talar drvid
                om sitt frhrligande, giver ett nytt
                 bud, frutsger Petrus' frnekelse.

  1.  Fre pskhgtiden hnde sig detta.  Jesus visste att stunden var
      kommen fr honom att g bort ifrn denna vrlden till Fadern;
      och ssom han allt hittills hade lskat sina egna hr i vrlden,
      s gav han dem nu ett yttersta bevis p sin krlek.
  2.  De hllo nu aftonmltid, och djvulen hade redan ingivit Judas
      Iskariot, Simons son, i hjrtat att frrda Jesus.
  3.  Och Jesus visste att Fadern hade givit allt i hans hnder, och
      att han hade gtt ut frn Gud och skulle g till Gud.
  4.  Men han stod upp frn mltiden och lade av sig verkldnaden och
      tog en linneduk och band den om sig.
  5.  Sedan slog han vatten i ett bcken och begynte tv lrjungarnas
      ftter och torkade dem med linneduken som han hade bundit om
      sig.
  6.  S kom han till Simon Petrus.  Denne sade d till honom: Herre,
      skulle du tv mina ftter?
  7.  Jesus svarade och sade till honom: Vad jag gr frstr du icke
      nu, men framdeles skall du fatta det.
  8.  Petrus sade till honom: Aldrig ngonsin skall du tv mina
      ftter!  Jesus svarade honom: Om jag icke tvr dig, s har du
      ingen del med mig.
  9.  D sade Simon Petrus till honom: Herre, icke allenast mina
      ftter, utan ock hnder och huvud!
 10.  Jesus svarade honom: Den som r helt tvagen, han behver
      allenast tv ftterna; han r ju i vrigt hel och hllen ren.  S
      ren ock I rena -- dock icke alla.
 11.  Han visste nmligen vem det var som skulle frrda honom; drfr
      sade han att de icke alla voro rena.

 12.  Sedan han nu hade tvagit deras ftter och tagit p sig
      verkldnaden och ter lagt sig ned vid bordet, sade han till
      dem:
        Frstn I vad jag har gjort med eder?
 13.  I kallen mig 'Mstare' och 'Herre', och I sger rtt, ty jag r
      s.
 14.  Har nu jag, eder Herre och Mstare, tvagit edra ftter, s ren
      ock I pliktiga att tv varandras ftter.
 15.  Jag har ju givit eder ett fredme, fr att I skolen gra ssom
      jag har gjort mot eder.
 16.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Tjnaren r icke frmer
      n sin herre, ej heller sndebudet frmer n den som har snt
      honom.
 17.  D I veten detta, saliga ren I, om I ock gren det.
 18.  Jag talar icke om eder alla; jag vet vilka jag har utvalt.  Men
      detta skriftens ord skulle ju fullbordas:
        'Den som t mitt brd,
        han lyfte mot mig sin hl.'
 19.  Redan nu, frrn det sker, sger jag eder det, fr att I, nr
      det har skett, skolen tro att jag r den jag r.
 20.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tager emot den
      jag snder, han tager emot mig; och den som tager emot mig, han
      tager emot honom som har snt mig.

 21.  Nr Jesus hade sagt detta, blev han upprrd i sin ande och
      betygade och sade: Sannerligen, sannerligen sger jag eder: En
      av eder skall frrda mig.
 22.  D sgo lrjungarna p varandra och undrade vilken han talade
      om.
 23.  Nu var dr bland lrjungarna en som lg till bords invid Jesu
      brst, den lrjunge som Jesus lskade.
 24.  t denne gav d Simon Petrus ett tecken och sade till honom:
      Sg vilken det r som han talar om.
 25.  Han lutade sig d mot Jesu brst och frgade honom: Herre,
      vilken r det?
 26.  D svarade Jesus: Det r den t vilken jag rcker brdstycket
      som jag nu doppar.  Drvid doppade han brdstycket och rckte
      det t Judas, Simon Iskariots son.
 27.  D, nr denne hade tagit emot brdstycket, for Satan in i
      honom.  Och Jesus sade till honom: Gr snart vad du gr.
 28.  Men ingen av dem som lgo dr till bords frstod varfr han sade
      detta till honom.
 29.  Ty eftersom Judas hade penningpungen om hand, menade ngra att
      Jesus hade velat sga till honom: Kp vad vi behva till
      hgtiden, eller ock att han hade tillsagt honom att giva ngot
      t de fattiga.
 30.  D han nu hade tagit emot brdstycket, gick han strax ut; och
      det var natt.

 31.  Och nr han hade gtt ut, sade Jesus:
        Nu r Mnniskosonen frhrligad,
        och Gud r frhrligad i honom.
 32.  r nu Gud frhrligad i honom, s skall ock Gud frhrliga honom
      i sig sjlv, och han skall snart frhrliga honom.
 33.  Kra barn, allenast en liten tid r jag nnu hos eder; I skolen
      sedan ska efter mig, men det som jag sade till judarna: 'Dit
      jag gr, dit kunnen I icke komma', detsamma sger jag nu ock
      till eder.
 34.  Ett nytt bud giver jag eder, att I skolen lska varandra; ja,
      ssom jag har lskat eder, s skolen ock I lska varandra.
 35.  Om I haven krlek inbrdes, s skola alla drav frst att I
      ren mina lrjungar.
 36.  D frgade Simon Petrus honom: Herre, vart gr du?  Jesus
      svarade: Dit jag gr, dit kan du icke nu flja mig; men
      framdeles skall du flja mig.
 37.  Petrus sade till honom: Herre, varfr kan jag icke flja dig
      nu?  Mitt liv vill jag giva fr dig.
 38.  Jesus svarade: Ditt liv vill du giva fr mig?  Sannerligen,
      sannerligen sger jag dig: Hanen skall icke gala, frrn du tre
      gnger har frnekat mig.
*43/14 Evangelium enligt Johannes, 14 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 14 Kapitlet

                Fortsttning av Jesu avskedstal: Hans
                 frestende bortgng; hans enhet med
                  Fadern; hans lfte om den kommande
                              Hjlparen.

  1.  Edra hjrtan vare icke oroliga.  Tron p Gud; tron ock p mig.
  2.  I min Faders hus ro mnga boningar; om s icke voro, skulle jag
      nu sga eder att jag gr bort fr att bereda eder rum.
  3.  Och om jag n gr bort fr att bereda eder rum, s skall jag
      dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill att dr jag
      r, dr skolen I ock vara.
  4.  Och vgen som leder dit jag gr, den veten I.
  5.  Tomas sade till honom: Herre, vi veta icke vart du gr; huru
      kunna vi d veta vgen?
  6.  Jesus svarade honom: Jag r vgen och sanningen och livet;
      ingen kommer till Fadern utom genom mig.
  7.  Haden I knt mig, s haden I ock knt min Fader; nu knnen I
      honom och haven sett honom.
  8.  Filippus sade till honom: Herre, lt oss se Fadern, s hava vi
      nog.
  9.  Jesus svarade honom: S lng tid har jag varit hos eder, och du
      har icke lrt knna mig, Filippus?  Den som har sett mig, han har
      sett Fadern.  Huru kan du d sga: 'Lt oss se Fadern'?
 10.  Tror du icke att jag r i Fadern, och att Fadern r i mig?  De
      ord jag talar till eder talar jag icke av mig sjlv.  Och
      grningarna, dem gr Fadern, som bor i mig; de ro hans verk.
 11.  Tron mig; jag r i Fadern, och Fadern i mig.  Varom icke, s
      tron fr sjlva grningarnas skull.
 12.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: Den som tror p mig,
      han skall ock sjlv gra de grningar som jag gr; och nnu
      strre n dessa skall han gra.  Ty jag gr till Fadern,
 13.  och vadhelst I bedjen om i mitt namn, det skall jag gra, p det
      att Fadern m bliva frhrligad i Sonen.
 14.  Ja, om I bedjen om ngot i mitt namn, s skall jag gra det.

 15.  lsken I mig, s hllen I mina bud,
 16.  och jag skall bedja Fadern, och han skall giva eder en annan
      Hjlpare, som fr alltid skall vara hos eder:
 17.  sanningens Ande, som vrlden icke kan taga emot, ty hon ser
      honom icke och knner honom icke.  Men I knnen honom, ty han bor
      hos eder och skall vara i eder.
 18.  Jag skall icke lmna eder faderlsa; jag skall komma till eder.
 19.  nnu en liten tid, och vrlden ser mig icke mer, men I sen
      mig.  Ty jag lever; I skolen ock leva.
 20.  P den dagen skolen I frst att jag r i min Fader, och att I
      ren i mig, och att jag r i eder.
 21.  Den som har mina bud och hller dem, han r den som lskar mig;
      och den som lskar mig, han skall bliva lskad av min Fader, och
      jag skall lska honom och jag skall uppenbara mig fr honom.
 22.  Judas -- icke han som kallades Iskariot -- sade d till honom:
      Herre, varav kommer det att du tnker uppenbara dig fr oss,
      men icke fr vrlden?
 23.  Jesus svarade och sade till honom: Om ngon lskar mig, s
      hller han mitt ord; och min Fader skall lska honom, och vi
      skola komma till honom och taga vr boning hos honom.
 24.  Den som icke lskar mig, han hller icke mina ord; och likvl r
      det ord som I hren icke mitt, utan Faderns, som har snt mig.
 25.  Detta har jag talat till eder, medan jag nnu r kvar hos eder.
 26.  Men Hjlparen, den helige Ande, som Fadern skall snda i mitt
      namn, han skall lra eder allt och pminna eder om allt vad jag
      har sagt eder.
 27.  Frid lmnar jag efter mig t eder, min frid giver jag eder; icke
      giver jag eder den ssom vrlden giver.  Edra hjrtan vare icke
      oroliga eller frsagda.
 28.  I hrden att jag sade till eder: 'Jag gr bort, men jag kommer
      ter till eder.'  Om I lskaden mig, s skullen I ju gldjas
      ver att jag gr bort till Fadern, ty Fadern r strre n jag.
 29.  Och nu har jag sagt eder det, frrn det sker, p det att I mn
      tro, nr det har skett.
 30.  Hrefter talar jag icke mycket med eder, ty denna vrldens
      furste kommer.  I mig finnes intet som hr honom till;
 31.  men detta sker, fr att vrlden skall frst att jag lskar
      Fadern och gr ssom Fadern har bjudit mig.  Stn upp, lt oss g
      hrifrn.
*43/15 Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 15 Kapitlet

                   Fortsttning av Jesu avskedstal:
                   Vintrdet och grenarna; budet om
                inbrdes krlek; vrldens hat; Andens
                             vittnesbrd.

  1.  Jag r det sanna vintrdet, och min Fader r vingrdsmannen.
  2.  Var gren i mig, som icke br frukt, den tager han bort; och var
      och en som br frukt, den rensar han, fr att den skall bra mer
      frukt.
  3.  I ren redan nu rena, i kraft av det ord som jag har talat till
      eder.
  4.  Frbliven i mig, s frbliver ock jag i eder.  Ssom grenen icke
      kan bra frukt av sig sjlv, utan allenast om den frbliver i
      vintrdet, s kunnen I det ej heller, om I icke frbliven i mig.
  5.  Jag r vintrdet, I ren grenarna.  Om ngon frbliver i mig, och
      jag i honom, s br han mycken frukt; ty mig frutan kunnen I
      intet gra.
  6.  Om ngon icke frbliver i mig, s kastas han ut ssom en
      avbruten gren och frtorkas; och man samlar tillhopa sdana
      grenar och kastar dem i elden, och de brnnas upp.
  7.  Om I frbliven i mig, och mina ord frbliva i eder, s mn I
      bedja om vadhelst I viljen, och det skall vederfaras eder.
  8.  Drigenom bliver min Fader frhrligad, att i bren mycken frukt
      och bliven mina lrjungar.
  9.  Ssom Fadern har lskat mig, s har ock jag lskat eder;
      frbliven i min krlek.
 10.  Om I hllen mina bud, s frbliven I i min krlek, likasom jag
      har hllit min Faders bud och frbliver i hans krlek.
 11.  Detta har jag talat till eder, fr att min gldje skall bo i
      eder, och fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.

 12.  Detta r mitt bud, att I skolen lska varandra, ssom jag har
      lskat eder.
 13.  Ingen har strre krlek, n att han giver sitt liv fr sina
      vnner.
 14.  I ren mina vnner, om I gren vad jag bjuder eder.
 15.  Jag kallar eder nu icke lngre tjnare, ty tjnaren fr icke
      veta vad hans herre gr; vnner kallar jag eder, ty allt vad jag
      har hrt av min Fader har jag kungjort fr eder.
 16.  I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; och jag har
      bestmt om eder att I skolen g stad och bra frukt, sdan
      frukt som bliver bestndande, p det att Fadern m giva eder
      vadhelst I bedjen honom om i mitt namn.
 17.  Ja, det bjuder jag eder, att I skolen lska varandra.

 18.  Om vrlden hatar eder, s betnken att hon har hatat mig frr n
      eder.
 19.  Voren I av vrlden, s lskade ju vrlden vad henne tillhrde;
      men eftersom I icke ren av vrlden, utan av mig haven blivit
      utvalda och tagna ut ur vrlden, drfr hatar vrlden eder.
 20.  Kommen ihg det ord som jag sade till eder: 'Tjnaren r icke
      frmer n sin herre.'  Hava de frfljt mig, s skola de ock
      frflja eder; hava de hllit mitt ord, s skola de ock hlla
      edert.
 21.  Men allt detta skola de gra mot eder fr mitt namns skull,
      eftersom de icke knna honom som har snt mig.
 22.  Hade jag icke kommit och talat till dem, s skulle de icke hava
      haft synd; men nu hava de ingen urskt fr sin synd.
 23.  Den som hatar mig, han hatar ock min Fader.
 24.  Hade jag icke bland dem gjort sdana grningar, som ingen annan
      har gjort, s skulle de icke hava haft synd; men nu hava de sett
      dem, och hava likvl hatat bde mig och min Fader.
 25.  Men det ordet skulle ju fullbordas, som r skrivet i deras lag:
      'De hava hatat mig utan sak.'

 26.  Dock, nr Hjlparen kommer, som jag skall snda eder ifrn
      Fadern, sanningens Ande, som utgr ifrn Fadern, d skall han
      vittna om mig.
 27.  Ocks I kunnen vittna, eftersom I haven varit med mig frn
      begynnelsen.
*43/16 Evangelium enligt Johannes, 16 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 16 Kapitlet

               Slutet av Jesu avskedstal: Frutsgelse
                  om frfljelser; Andens verk; Jesu
               frestende bortgng och hans terkomst.

  1.  Detta har jag talat till eder, fr att I icke skolen komma p
      fall.
  2.  Man skall utstta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, d
      vemhelst som drper eder skall mena sig drmed frrtta
      offertjnst t Gud.
  3.  Och s skola de gra, drfr att de icke hava lrt knna Fadern,
      ej heller mig.
  4.  Men detta har jag talat till eder, fr att I, nr den tiden r
      inne, skolen komma ihg att jag har sagt eder det.  Jag sade eder
      det icke frn begynnelsen, ty jag var ju hos eder.

  5.  Och nu gr jag bort till honom som har snt mig; och ingen av
      eder frgar mig vart jag gr.
  6.  Men edra hjrtan ro uppfyllda av bedrvelse, drfr att jag har
      sagt eder detta.
  7.  Dock sger jag eder sanningen: Det r nyttigt fr eder att jag
      gr bort, ty om jag icke ginge bort, s komme icke Hjlparen
      till eder; men d jag nu gr bort, skall jag snda honom till
      eder.
  8.  Och nr han kommer, skall han lta vrlden f veta sanningen i
      frga om synd och rttfrdighet och dom:
  9.  i frga om synd, ty de tro icke p mig;
 10.  i frga om rttfrdighet, ty jag gr till Fadern, och I sen mig
      icke mer;
 11.  i frga om dom, ty denna vrldens furste r nu dmd.
 12.  Jag hade nnu mycket att sga eder, men I kunnen icke nu bra
      det.
 13.  Men nr han kommer, som r sanningens Ande, d skall han leda
      eder fram till hela sanningen.  Ty han skall icke tala av sig
      sjlv, utan vad han hr, allt det skall han tala; och han skall
      frkunna fr eder vad komma skall.
 14.  Han skall frhrliga mig, ty av mitt skall han taga och skall
      frkunna det fr eder.
 15.  Allt vad Fadern har, det r mitt; drfr sade jag att han skall
      taga av mitt och frkunna det fr eder.

 16.  En liten tid, och I sen mig icke mer; och ter en liten tid, och
      I fn se mig[1].
 17.  D sade ngra av hans lrjungar till varandra: Vad r detta som
      han sger till oss: 'En liten tid, och I sen mig icke; och ter
      en liten tid, och I fn se mig', s ock: 'Jag gr till Fadern'?
 18.  De sade allts: Vad r detta som han sger: 'En liten tid'?  Vi
      frst icke vad han talar.
 19.  D mrkte Jesus att de ville frga honom, och han sade till dem:
      I talen med varandra om detta som jag sade: 'En liten tid, och
      I sen mig icke; och ter en liten tid, och I fn se mig.'
 20.  Sannerligen, sannerligen sger jag eder: I skolen bliva
      bedrvade, men eder bedrvelse skall vndas i gldje.
 21.  Nr en kvinna fder barn, har hon bedrvelse, ty hennes stund r
      kommen; men nr hon har ftt barnet, kommer hon icke mer ihg
      sin vedermda, ty hon glder sig ver att en mnniska r fdd
      till vrlden.
 22.  S haven ock I nu bedrvelse; men jag skall se eder ter, och d
      skola edra hjrtan gldja sig, och ingen skall taga eder gldje
      ifrn eder.
 23.  Och p den dagen skolen I icke frga mig om ngot.  Sannerligen,
      sannerligen sger jag eder: Vad I bedjen Fadern om, det skall
      han giva eder i mitt namn.
 24.  Hittills haven I icke bett om ngot i mitt namn; bedjen, och I
      skolen f, fr att eder gldje skall bliva fullkomlig.
 25.  Detta har jag talat till eder i frtckta ord; den tid kommer,
      d jag icke mer skall tala till eder i frtckta ord, utan ppet
      frkunna fr eder om Fadern.
 26.  P den dagen skolen I bedja i mitt namn.  Och jag sger eder icke
      att jag skall bedja Fadern fr eder,
 27.  ty Fadern sjlv lskar eder, eftersom I haven lskat mig och
      haven trott att jag r utgngen frn Gud.
 28.  Ja, jag har gtt ut ifrn Fadern och har kommit i vrlden; ter
      lmnar jag vrlden och gr till Fadern.

 29.  D sade hans lrjungar: Se, nu talar du ppet och brukar inga
      frtckta ord.
 30.  Nu veta vi att du vet allt, och att det icke r behvligt fr
      dig att man frgar dig; drfr tro vi att du r utgngen frn
      Gud.
 31.  Jesus svarade dem: Nu tron I?
 32.  Se, den stund kommer, ja, den r redan kommen, s I skolen
      frskingras, var och en t sitt hll, och lmna mig
      allena.  Dock, jag r icke allena, ty Fadern r med mig.
 33.  Detta har jag talat till eder, fr att I skolen hava frid i
      mig.  I vrlden liden i betryck; men varen vid gott mod, jag har
      vervunnit vrlden.

[1]  ty jag gr till Fadern.
*43/17 Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 17 Kapitlet

                 Jesus beder fr sig sjlv, fr sina
                lrjungar och fr alla dem som tro p
                                honom.

  1.  Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina gon mot
      himmelen och sade: Fader, stunden r kommen; frhrliga din
      Son, p det att din Son m frhrliga dig,
  2.  eftersom du har givit honom makt ver allt ktt, fr att han
      skall giva evigt liv t alla dem som du har givit t honom.
  3.  Och detta r evigt liv, att de knna dig, den enda sanne Guden,
      och den du har snt, Jesus Kristus.
  4.  Jag har frhrligat dig p jorden, genom att fullborda det verk
      som du har givit mig att utfra.
  5.  Och nu, Fader, frhrliga du mig hos dig sjlv, med den
      hrlighet som jag hade hos dig, frrn vrlden var till.
  6.  Jag har uppenbarat ditt namn fr de mnniskor som du har tagit
      ut ur vrlden och givit t mig.  De voro dina, och du har givit
      dem t mig, och de hava hllit ditt ord.
  7.  Nu hava de frsttt att allt vad du har givit t mig, det kommer
      frn dig.
  8.  Ty de ord som du har givit t mig har jag givit t dem: och de
      hava tagit emot dem och hava i sanning frsttt att jag r
      utgngen frn dig, och de tro att du har snt mig.

  9.  Jag beder fr dem; det r icke fr vrlden jag beder, utan fr
      dem som du har givit t mig, ty de ro dina
 10.  -- ssom allt mitt r ditt, och ditt r mitt -- och jag r
      frhrligad i dem.
 11.  Jag r nu icke lngre kvar i vrlden, men de ro kvar i vrlden,
      nr jag gr till dig.  Helige Fader, bevara dem i ditt namn --
      det som du har frtrott t mig -- fr att de m vara ett,
      likasom vi ro ett.
 12.  Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du
      har frtrott t mig; jag vakade ver dem, och ingen av dem gick
      i frdrvet, ingen utom frdrvets man, ty skriften skulle ju
      fullbordas.
 13.  Nu gr jag till tid; dock talar jag detta, medan jag nnu r hr
      i vrlden, fr att de skola hava min gldje fullkomlig i sig.
 14.  Jag har givit dem ditt ord; och vrlden har hatat dem, eftersom
      de icke ro av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
 15.  Jag beder icke att du skall taga dem bort ur vrlden, utan att
      du skall bevara dem frn det onda.
 16.  De ro icke av vrlden, likasom icke heller jag r av vrlden.
 17.  Helga dem i sanningen; ditt ord r sanning.
 18.  Ssom du har snt mig i vrlden, s har ock jag snt dem i
      vrlden.
 19.  Och jag helgar mig till ett offer fr dem, p det att ock de m
      vara i sanning helgade.

 20.  Men icke fr dessa allenast beder jag, utan ock fr dem som
      genom deras ord komma till tro p mig;
 21.  jag beder att de alla m vara ett, och att, ssom du, Fader, r
      i mig, och jag i dig, ocks de m vara i oss, fr att vrlden
      skall tro att du har snt mig.
 22.  Och den hrlighet som du har givit mig, den har jag givit t
      dem, fr att de skola vara ett, ssom vi ro ett
 23.  -- jag i dem, och du i mig -- ja, fr att de skola vara
      fullkomligt frenade till ett, s att vrlden kan frst att du
      har snt mig, och att du har lskat dem, ssom du har lskat
      mig.
 24.  Fader, jag vill att dr jag r, dr skola ock de som du har
      givit mig vara med mig, s att de f se min hrlighet, som du
      har givit mig; ty du har lskat mig fre vrldens begynnelse.
 25.  Rttfrdige Fader, vrlden har icke lrt knna dig, men jag
      knner dig, och dessa hava frsttt att du har snt mig.
 26.  Och jag har kungjort fr dem ditt namn och skall kungra det, p
      det att den krlek, som du har lskat mig med, m vara i dem,
      och jag i dem.
*43/18 Evangelium enligt Johannes, 18 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 18 Kapitlet

                   Jesus frrdes av Judas, gripes,
                   frhres infr versteprsterna,
               frnekas av Petrus, fres infr Pilatus.

  1.  Nr Jesus hade sagt detta, begav han sig med sina lrjungar
      drifrn och gick ver bcken Kidron till andra sidan.  Dr var
      en rtagrd, och i den gick han in med sina lrjungar.
  2.  Men ocks Judas, han som frrdde honom, knde till det stllet,
      ty dr hade Jesus och hans lrjungar ofta kommit tillsammans.
  3.  Och Judas tog nu med sig den romerska vakten, s ock ngra av
      versteprsternas och farisernas tjnare, och kom dit med bloss
      och lyktor och vapen.
  4.  Och Jesus, som visste allt vad som skulle verg honom, gick
      fram och sade till dem: Vem sken I?
  5.  De svarade honom: Jesus frn Nasaret.  Jesus sade till dem:
      Det r jag.  Och Judas, frrdaren, stod ocks dr ibland dem.
  6.  Nr Jesus nu sade till dem: Det r jag, veko de tillbaka och
      fllo till marken.
  7.  ter frgade han dem d: Vem sken I?  De svarade: Jesus frn
      Nasaret.
  8.  Jesus sade: Jag har sagt eder att det r jag; om det allts r
      mig I sken, s lten dessa g.
  9.  Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: Av dem som
      du har givit mig har jag icke frlorat ngon.
 10.  Och Simon Petrus, som hade ett svrd, drog ut det och hgg till
      versteprstens tjnare och hgg s av honom hgra rat; och
      tjnarens namn var Malkus.
 11.  D sade Jesus till Petrus: Stick ditt svrd i skidan.  Skulle
      jag icke dricka den kalk som min Fader har givit mig?

 12.  Den romerska vakten med sin verste och de judiska rttstjnarna
      grepo d Jesus och bundo honom
 13.  och frde honom bort, frst till Hannas; denne var nmligen
      svrfader till Kaifas, som var versteprst det ret.
 14.  Och det var Kaifas som under rdplgningen hade sagt till
      judarna, att det vore bst om en man finge d fr folket.
 15.  Och Simon Petrus jmte en annan lrjunge fljde efter Jesus.  Den
      lrjungen var bekant med versteprsten och gick med Jesus in p
      versteprstens grd;
 16.  men Petrus stod utanfr vid porten.  Den andre lrjungen, den som
      var bekant med versteprsten, gick d ut och talade med
      portvakterskan och fick s fra Petrus ditin.
 17.  Tjnstekvinnan som vaktade porten sade drvid till Petrus: r
      icke ocks du en av den mannens lrjungar?  Han svarade: Nej,
      det r jag icke.

 18.  Men tjnarna och rttsbetjnterna hade gjort upp en koleld, ty
      det var kallt, och de stodo dr och vrmde sig; bland dem stod
      ocks Petrus och vrmde sig.
 19.  versteprsten frgade nu Jesus om hans lrjungar och om hans
      lra.
 20.  Jesus svarade honom: Jag har ppet talat fr vrlden, jag har
      alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, p stllen dr
      alla judar komma tillsammans; hemligen har jag intet talat.
 21.  Varfr frgar du d mig?  Dem som hava hrt mig m du frga om
      vad jag har talat till dem.  De veta ju vad jag har sagt.
 22.  Nr Jesus sade detta, gav honom en av rttstjnarna, som stod
      dr bredvid, ett slag p kinden och sade: Skall du s svara
      versteprsten?
 23.  Jesus svarade honom: Har jag talat ortt, s bevisa att det var
      ortt; men har jag talat rtt, varfr slr du mig d?
 24.  Och Hannas snde honom bunden till versteprsten Kaifas.

 25.  Men Simon Petrus stod och vrmde sig.  D sade de till honom: r
      icke ocks du en av hans lrjungar?  Han nekade och sade: Det
      r jag icke.
 26.  D sade en av versteprstens tjnare, en frnde till den som
      Petrus hade huggit rat av: Sg jag icke sjlv att du var med
      honom i rtagrden?
 27.  D nekade Petrus ter.  Och i detsamma gol hanen.

 28.  Sedan frde de Jesus frn Kaifas till pretoriet; och det var nu
      morgon.  Men sjlva gingo de icke in i pretoriet, fr att de icke
      skulle bliva orenade, utan skulle kunna ta pskalammet.
 29.  D gick Pilatus ut till dem och sade: Vad haven I fr
      anklagelse att frambra mot denne man?
 30.  De svarade och sade till honom: Vore han icke en
      illgrningsman, s hade vi icke verlmnat honom t dig.
 31.  D sade Pilatus till dem: Tagen I honom, och dmen honom efter
      eder lag.  Judarna svarade honom: Fr oss r det icke lovligt
      att avliva ngon.
 32.  Ty Jesu ord skulle fullbordas, det som han hade sagt fr att
      giva till knna p vad stt han skulle d.
 33.  Pilatus gick ter in i pretoriet och kallade Jesus till sig och
      sade till honom: r du judarnas konung?
 34.  Jesus svarade: Sger du detta av dig sjlv, eller hava andra
      sagt dig det om mig?
 35.  Pilatus svarade: Jag r vl icke en jude!  Ditt eget folk och
      versteprsterna hava verlmnat dig t mig.  Vad har du gjort?
 36.  Jesus svarade: Mitt rike r icke av denna vrlden.  Om mitt rike
      vore av denna vrlden, s hade vl mina tjnare kmpat fr att
      jag icke skulle bliva verlmnad t judarna.  Men nu r mitt rike
      icke av denna vrlden.
 37.  S sade Pilatus till honom: S r du dock en konung?  Jesus
      svarade: Du sger det sjlv, att jag r en konung.  Ja, drtill
      r jag fdd, och drtill har jag kommit i vrlden, att jag skall
      vittna fr sanningen.  Var och en som r av sanningen, han hr
      min rst.
 38.  Pilatus sade till honom: Vad r sanning?  Nr han hade sagt
      detta, gick han ter ut till judarna och sade till dem: Jag
      finner honom icke skyldig till ngot brott.
 39.  Nu r det en sedvnja hos eder, att jag vid psken skall giva
      eder en fnge ls.  Viljen I d att jag skall giva eder 'judarnas
      konung' ls?
 40.  D skriade de ter och sade: Icke honom, utan Barabbas.  Men
      Barabbas var en rvare.
*43/19 Evangelium enligt Johannes, 19 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 19 Kapitlet

                   Jesus gisslas, begabbas, dmes,
                korsfstes, uppgiver andan, begraves.

  1.  S tog d Pilatus Jesus och lt gissla honom.
  2.  Och krigsmnnen vredo samman en krona av trnen och satte den p
      hans huvud och kldde p honom en purpurfrgad mantel.
  3.  Sedan trdde de fram till honom och sade: Hell dig, du judarnas
      konung!  och slogo honom p kinden.
  4.  ter gick Pilatus ut och sade till folket: Se, jag vill fra
      honom ut till eder, p det att I mn frst att jag icke finner
      honom skyldig till ngot brott.
  5.  Och Jesus kom d ut, kldd i trnekronan och den purpurfrgade
      manteln.  Och han sade till dem: Se mannen!
  6.  D nu versteprsterna och rttstjnarna fingo se honom, skriade
      de: Korsfst!  Korsfst!  Pilatus sade till dem: Tagen I
      honom, och korsfsten honom; jag finner honom icke skyldig till
      ngot brott.
  7.  Judarna svarade honom: Vi hava sjlva en lag, och efter den
      lagen mste han d, ty han har gjort sig till Guds Son.
  8.  Nr Pilatus hrde dem tala s, blev hans fruktan nnu strre.
  9.  Och han gick ter in i pretoriet och frgade Jesus: Varifrn r
      du?  Men Jesus gav honom intet svar.
 10.  D sade Pilatus till honom: Svarar du mig icke?  Vet du d icke
      att jag har makt att giva dig ls och makt att korsfsta dig?
 11.  Jesus svarade honom: Du hade alls ingen makt ver mig, om den
      icke vore dig given ovanifrn.  Drfr har den strre synd, som
      har verlmnat mig t dig.
 12.  Frn den stunden skte Pilatus efter ngon utvg att giva honom
      ls.  Men judarna ropade och sade: Giver du honom ls, s r du
      icke kejsarens vn.  Vemhelst som gr sig till konung, han stter
      sig upp mot kejsaren.
 13.  Nr Pilatus hrde de orden, lt han fra ut Jesus och satte sig
      p domarstet, p en plats som kallades Litostroton, p
      hebreiska Gabbata.
 14.  Och det var tillredelsedagen fre psken, vid sjtte timmen.  Och
      han sade till judarna: Se hr r eder konung!
 15.  D skriade de: Bort med honom!  Bort med honom!  Korsfst
      honom!  Pilatus sade till dem: Skall jag korsfsta eder
      konung?  versteprsterna svarade: Vi hava ingen annan konung
      n kejsaren.
 16.  D gjorde han dem till viljes och bjd att han skulle
      korsfstas.

      Och de togo Jesus med sig.
 17.  Och han bar sjlv sitt kors och kom s ut till det stlle som
      kallades Huvudskalleplatsen, p hebreiska Golgata.
 18.  Dr korsfste de honom, och med honom tv andra, en p vardera
      sidan, och Jesus i mitten.
 19.  Men Pilatus lt ock gra en verskrift och stta upp den p
      korset; och den lydde s: Jesus frn Nasaret, judarnas konung.
 20.  Den verskriften lste mnga av judarna, ty det stlle dr Jesus
      var korsfst lg nra staden: och den var avfattad p hebreiska,
      p latin och p grekiska.
 21.  D sade judarnas versteprster till Pilatus: Skriv icke:
      'Judarnas konung', utan skriv att han har sagt sig vara judarnas
      konung.
 22.  Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.
 23.  D nu krigsmnnen hade korsfst Jesus, togo de hans klder och
      delade dem i fyra delar, en del t var krigsman.  Ocks
      livkldnaden togo de.  Men livkldnaden hade inga smmar, utan
      var vvd i ett stycke, uppifrn och alltigenom.
 24.  Drfr sade de till varandra: Lt oss icke skra snder den,
      utan kasta lott om vilken den skall tillhra.  Ty skriftens ord
      skulle fullbordas: De delade mina klder mellan sig och kastade
      lott om min kldnad.  S gjorde nu krigsmnnen.

 25.  Men vid Jesu kors stodo hans moder och hans moders syster,
      Maria, Klopas' hustru, och Maria frn Magdala.
 26.  Nr Jesus nu fick se sin moder och bredvid henne den lrjunge
      som han lskade, sade han till sin moder: Moder, se din son.
 27.  Sedan sade han till lrjungen: Se din moder.  Och frn den
      stunden tog lrjungen henne hem till sig.
 28.  Eftersom nu Jesus visste att allt annat redan var fullbordat,
      sade han drefter, d ju skriften skulle i allt uppfyllas: Jag
      trstar.
 29.  Dr stod d en krl som var fullt av ttikvin.  Med det vinet
      fyllde de en svamp, som de satte p en isopsstngel och frde
      till hans mun.
 30.  Och nr Jesus hade tagit emot vinet, sade han: Det r
      fullbordat.  Sedan bjde han ned huvudet och gav upp andan.

 31.  Men eftersom det var tillredelsedag och judarna icke ville att
      kropparna skulle bliva kvar p korset ver sabbaten (det var
      nmligen en stor sabbatsdag), bdo de Pilatus att han skulle
      lta sndersl de korsfstas ben och taga bort kropparna.
 32.  S kommo d krigsmnnen och slogo snder den frstes ben och
      sedan den andres som var korsfst med honom.
 33.  Nr de drefter kommo till Jesus och sgo honom redan vara dd,
      slogo de icke snder hans ben;
 34.  men en av krigsmnnen stack upp han sida med ett spjut, och
      strax kom drifrn ut blod och vatten.
 35.  Och den som har sett detta, han har vittnat drom, fr att ock I
      skolen tro; och hans vittnesbrd r sant, och han vet att han
      talar sanning.
 36.  Ty detta skedde, fr att skriftens ord skulle fullbordas: Intet
      ben skall sndersls p honom.
 37.  Och ter ett annat skriftens ord lyder s:
        De skola se upp till honom
        som de hava stungit.

 38.  Men Josef frn Arimatea, som var en Jesu lrjunge -- fastn i
      hemlighet, av fruktan fr judarna -- kom drefter och bad
      Pilatus att f taga Jesu kropp; och Pilatus tillstadde honom
      det.  D gick han stad och tog hans kropp.
 39.  Och jmvl Nikodemus kom dit, han som frsta gngen hade beskt
      honom om natten; denne frde med sig en blandning av myrra och
      aloe, vid pass hundra sklpund.
 40.  Och de togo Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och
      lade dit de vlluktande kryddorna, ssom judarna hava fr sed
      vid tillredelse till begravning.
 41.  Men invid det stlle dr han hade blivit korsfst var en
      rtagrd, och i rtagrden fanns en ny grav, som nnu ingen hade
      varit lagd i.
 42.  Dr lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag
      och graven lg nra.
*43/20 Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 20 Kapitlet

                    Jesus uppenbarar sig efter sin
               uppstndelse fr Maria frn Magdala, fr
                  apostlarna och srskilt fr Tomas.

  1.  Men p frsta veckodagen, medan det nnu var mrkt, kom Maria
      frn Magdala dit till graven och fick se stenen vara borttagen
      frn graven.
  2.  D skyndade hon drifrn och kom till Simon Petrus och till den
      andre lrjungen, den som Jesus lskade, och sade till dem: De
      hava tagit Herren bort ur graven, och vi veta icke var de hava
      lagt honom.
  3.  D begvo sig Petrus och den andre lrjungen stad p vg till
      graven.
  4.  Och de sprungo bda p samma gng; men den andre lrjungen
      sprang fortare n Petrus och kom frst fram till graven.
  5.  Och nr han lutade sig ditin, s han linnebindlarna ligga dr;
      dock gick han icke in.
  6.  Sedan, efter honom, kom ock Simon Petrus dit.  Han gick in i
      graven och fick s se huru bindlarna lgo dr,
  7.  och huru duken som hade varit hljd ver hans huvud icke lg
      tillsammans med bindlarna, utan fr sig sjlv p ett srskilt
      stlle, hopvecklad.
  8.  D gick ock den andre lrjungen ditin, han som frst hade kommit
      till graven; och han sg och trodde.
  9.  De hade nmligen nnu icke frsttt skriftens ord, att han
      skulle uppst frn de dda.
 10.  Och lrjungarna gingo s hem till sitt igen.
 11.  Men Maria stod och grt utanfr graven.  Och under det hon grt,
      lutade hon sig in i graven
 12.  och fick d se tv nglar i vita klder sitta dr Jesu kropp
      hade legat, den ene vid huvudets plats, den andre vid ftternas.
 13.  Och de sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Hon svarade
      dem: De hava tagit bort min Herre, och jag vet icke var de hava
      lagt honom.
 14.  Vid det hon sade detta, vnde hon sig om och fick se Jesus st
      dr; men hon visste icke att det var Jesus.
 15.  Jesus sade till henne: Kvinna, varfr grter du?  Vem sker du?
      Hon trodde att det var rtagrdsmstaren och svarade honom:
      Herre, om det r du som har burit bort honom, s sg mig var du
      har lagt honom, s att jag kan hmta honom.
 16.  Jesus sade till henne: Maria!  D vnde hon sig om och sade
      till honom p hebreiska: Rabbuni! (det betyder mstare).
 17.  Jesus sade till henne: Rr icke vid mig; jag har ju nnu icke
      farit upp till Fadern.  Men g till mina brder, och sg till dem
      att jag far upp till min Fader och eder Fader, till min Gud och
      eder Gud.
 18.  Maria frn Magdala gick d och omtalade fr lrjungarna att hon
      hade sett Herren, och att han hade sagt detta till henne.

 19.  P aftonen samma dag, den frsta veckodagen, medan lrjungarna
      av fruktan fr judarna voro samlade inom stngda drrar, kom
      Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med
      eder!
 20.  Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sin
      sida.  Och lrjungarna blevo glada, nr de sgo Herren.
 21.  ter sade Jesus till dem: Frid vare med eder!  Ssom Fadern har
      snt mig, s snder ock jag eder.
 22.  Och nr han hade sagt detta, andades han p dem och sade till
      dem: Tagen emot helig ande!
 23.  Om I frlten ngon hans synder, s ro de honom frltna; och
      om I binden ngon i hans synder, s r han bunden i dem.
 24.  Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var icke med
      dem, nr Jesus kom.
 25.  D nu de andra lrjungarna sade till honom att de hade sett
      Herren, svarade han dem: Om jag icke ser hlen efter spikarna i
      hans hnder och sticker mitt finger i hlen efter spikarna och
      sticker min hand i hans sida, s kan jag icke tro det.

 26.  tta dagar drefter voro hans lrjungar ter drinne, och Tomas
      var med bland dem.  D kom Jesus, medan drrarna voro stngda,
      och stod mitt ibland de, och sade: Frid vare med eder!
 27.  Sedan sade han till Tomas: Rck hit dit finger, se hr ro mina
      hnder; och rck hit din hand, och stick den i min sida.  Och
      tvivla icke, utan tro.
 28.  Tomas svarade och sade till honom: Min Herre och min Gud!
 29.  Jesus sade till honom: Eftersom du har sett mig, tror du?
      Saliga ro de som icke se och dock tro.

 30.  nnu mnga andra tecken, som icke ro uppskrivna i denna bok,
      gjorde Jesus i sina lrjungars syn.
 31.  Men dessa hava blivit uppskrivna, fr att I skolen tro att Jesus
      r Messias, Guds Son, och fr att I genom tron skolen hava liv i
      hans namn.
*43/21 Evangelium enligt Johannes, 21 Kapitlet
               Evangelium enligt Johannes, 21 Kapitlet

                Jesus uppenbarar sig vid Tiberias' sj
                     fr ngra av sina lrjungar.
                             Efterskrift.

  1.  Drefter uppenbarade sig Jesus ter fr lrjungarna, vid
      Tiberias' sj; och vid den uppenbarelsen gick s till:
  2.  Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael, han
      som var frn Kana i Galileen, och Sebedeus' sner voro
      tillsammans, och med dem tv andra av hans lrjungar.
  3.  Simon Petrus sade d till dem: Jag vill g stad och fiska.  De
      sade till honom: Vi g ocks med dig.  S begvo de sig stad
      och stego i bten.  Men den natten fingo de intet.
  4.  Nr det sedan hade blivit morgon, stod Jesus dr p stranden;
      dock visste lrjungarna icke att det var Jesus.
  5.  Och Jesus sade till dem: Mina barn, haven I ngot att ta?  De
      svarade honom: Nej.
  6.  Han sade till dem: Kasten ut ntet p hgra sidan om bten, s
      skolen I f.  D kastade de ut; och nu fingo de en s stor hop
      fiskar, att de icke frmdde draga upp ntet.
  7.  Den lrjunge som Jesus lskade sade d till Petrus: Det r
      Herren.  Nr Simon Petrus hrde att det var Herren, tog han p
      sig sin verkldnad -- ty han var okldd -- och gav sig i sjn.
  8.  Men de andra lrjungarna kommo med bten och drogo efter sig
      ntet med fiskarna; de voro nmligen icke lngre frn land n
      vid pass tv hundra alnar.
  9.  Nr de sedan hade stigit i land, sgo de gld ligga dr och
      fisk, som lg drp, och brd.
 10.  Jesus sade till dem: Tagen hit av de fiskar som I nu fingen.
 11.  D steg Simon Petrus i bten och drog ntet upp p land, och det
      var fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre stycken.  Och
      fastn de voro s mnga, hade ntet icke gtt snder.
 12.  Drefter sade Jesus till dem: Kommen hit och ten.  Och ingen
      av lrjungarna dristade sig att frga honom vem han var, ty de
      frstodo att det var Herren.
 13.  Jesus gick d fram och tog brdet och gav dem, likaledes ock av
      fiskarna.
 14.  Detta var nu tredje gngen som Jesus uppenbarade sig fr sina
      lrjungar, sedan han hade uppsttt frn de dda.
 15.  Nr de hade tit, sade Jesus till Simon Petrus: Simon,
      Johannes' son, lskar du mig mer n dessa gra?  Han svarade
      honom: Ja, Herre; du vet att jag har dig kr.  D sade han till
      honom: Fd mina lamm.
 16.  ter frgade han honom, fr andra gngen: Simon, Johannes' son,
      lskar du mig?  Han svarade honom: Ja, Herre; du vet att jag
      har dig kr.  D sade han till honom: Var en herde fr mina
      fr.
 17.  Fr tredje gngen frgade han honom: Simon, Johannes' son, har
      du mig kr?  Petrus blev bedrvad ver att han fr tredje gngen
      frgade honom: Har du mig kr?  Och han svarade honom: Herre,
      du vet allting; du vet att jag har dig kr.  D sade Jesus till
      honom: Fd mina fr.
 18.  Sannerligen, sannerligen sger jag dig: Nr du var yngre,
      omgjordade du dig sjlv och gick vart du ville; men nr du
      bliver gammal, skall du ndgas strcka ut dina hnder, och en
      annan skall omgjorda dig och fra dig dit du icke vill.
 19.  Detta sade han fr att giva till knna med hurudan dd Petrus
      skulle frhrliga Gud.  Och sedan han hade sagt detta, sade han
      till honom: Flj mig.
 20.  Nr Petrus vnde sig om, fick han se att den lrjunge som Jesus
      lskade fljde med, densamme som under aftonmltiden hade lutat
      sig mot hans brst och frgat honom: Herre, vilken r det som
      skall frrda dig?
 21.  D nu Petrus sg den lrjungen, frgade han Jesus: Herre, huru
      bliver det d med denne?
 22.  Jesus svarade honom: Om jag vill att han skall leva kvar, till
      dess jag kommer, vad kommer det dig vid?  Flj du mig.
 23.  S kom det talet ut ibland brderna, att den lrjungen icke
      skulle d.  Men Jesus hade icke sagt till honom att han icke
      skulle d, utan allenast: Om jag vill att han skall leva kvar,
      till dess jag kommer, vad kommer det dig vid?
 24.  Det r den lrjungen som vittnar om detta, och som har skrivit
      detta; och vi veta att hans vittnesbrd r sant.

 25.  nnu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta
      skulle uppskrivas, det ena med det andra, s tror jag att icke
      ens hela vrlden skulle kunna rymma de bcker som d bleve
      skrivna.
