@c -*- 1917 -*-
*42/ Evangelium enligt Lukas
@c $Id: 42.txt,v 1.17 1999/03/21 15:13:40 ceder Exp $
*42/01 Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 1 Kapitlet

               nglabudskapen till Sakarias och Maria.
                Maria och Elisabet.  Johannes' fdelse
                       och hans faders lovsng.

  1.  Alldenstund mnga andra hava fretagit sig att om de hndelser,
      som bland oss hava timat, avfatta berttelser,
  2.  i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som sjlva
      voro syna vittnen och ordets tjnare,
  3.  s har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt nda
      ifrn begynnelsen, beslutit mig fr att i fljd och ordning
      skriva drom till dig, dle Teofilus,
  4.  s att du kan inse huru tillfrlitliga de stycken ro, i vilka
      du har blivit undervisad.
  5.  P den tid d Herodes var konung ver Judeen levde en prst vid
      namn Sakarias, av Abias' dagsavdelning.  Denne hade till hustru
      en av Arons dttrar som hette Elisabet.
  6.  De voro bda rttfrdiga infr Gud och vandrade ostraffligt
      efter alla Herrens bud och stadgar.
  7.  Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och bda voro
      de komna till hg lder.
  8.  Medan han nu en gng, nr ordningen kom till hans avdelning,
      gjorde prsterlig tjnst infr Gud,
  9.  hnde det sig, vid den vliga lottningen om de prsterliga
      sysslorna, att det tillfll honom att g in i Herrens tempel och
      tnda rkelsen.
 10.  Och hela menigheten stod utanfr och bad, medan rkoffret
      frrttades.
 11.  D visade sig fr honom en Herrens ngel, stende p hgra sidan
      om rkelsealtaret.
 12.  Och nr Sakarias sg honom, blev han frskrckt, och fruktan
      fll ver honom.
 13.  Men ngeln sade till honom: Frukta icke, Sakarias; ty din bn
      r hrd, och din hustru Elisabet skall fda dig en son, och
      honom skall du giva namnet Johannes.
 14.  Och han skall bliva dig till gldje och frjd, och mnga skola
      gldja sig ver hans fdelse.
 15.  Ty han skall bliva stor infr Herren.  Vin och starka drycker
      skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han
      bliva uppfylld av helig ande.
 16.  Och mnga av Israels barn skall han omvnda till Herren, deras
      Gud.
 17.  Han skall g framfr honom i Elias' ande och kraft, fr att
      'vnda fdernas hjrtan till barnen' och omvnda de ohrsamma
      till de rttfrdigas sinnelag, s att han skaffar t Herren ett
      vlberett folk.
 18.  D sade Sakarias till ngeln: Varav skall jag veta detta?  Jag
      r ju sjlv gammal, och min hustru r kommen till hg lder.
 19.  ngeln svarade och sade till honom: Jag r Gabriel, som str
      infr Gud, och jag r utsnd fr att tala till dig och frkunna
      dig detta glada budskap.
 20.  Och se, nda till den dag d detta sker skall du vara mlls och
      icke kunna tala, drfr att du icke trodde mina ord, vilka dock
      i sin tid skola fullbordas.
 21.  Och folket stod och vntade p Sakarias och frundrade sig ver
      att han s lnge drjde i templet;
 22.  och nr han kom ut, kunde han icke tala till dem.  D frstodo
      de att han hade sett ngon syn i templet.  Och han tecknade t
      dem och frblev stum.
 23.  Och nr tiden fr hans tjnstgring hade gtt till nda, begav
      han sig hem.
 24.  Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och hll
      sig dold i fem mnader;
 25.  och hon sade: S har Herren gjort med mig nu, d han har sett
      till min smlek bland mnniskorna, fr att borttaga den.
 26.  I sjtte mnaden blev ngeln Gabriel snd av Gud till en stad i
      Galileen som hette Nasaret,
 27.  till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av
      Davids hus; och jungfruns namn var Maria.
 28.  Och ngeln kom in till henne och sade: Hell dig, du
      hgtbendade!  Herren r med dig.
 29.  Men hon blev mycket frskrckt vid hans ord och tnkte p vad
      denna hlsning mnde innebra.
 30.  D sade ngeln till henne: Frukta icke, Maria; ty du har funnit
      nd fr Gud.
 31.  Se, du skall bliva havande och fda en son, och honom skall du
      giva namnet Jesus.
 32.  Han skall bliva stor och kallas den Hgstes Son, och Herren Gud
      skall giva honom hans fader Davids tron.
 33.  Och han skall vara konung ver Jakobs hus till evig tid, och p
      hans rike skall ingen nde vara.
 34.  D sade Maria till ngeln: Huru skall detta ske?  Jag vet ju
      icke av ngon man.
 35.  ngeln svarade och sade till henne: Helig ande skall komma ver
      dig, och kraft frn den Hgste skall verskygga dig; drfr
      skall ock det heliga som varder ftt kallas Guds Son.
 36.  Och se, jmvl din frnka Elisabet har blivit havande och skall
      fda en son, nu p sin lderdom; och detta r sjtte mnaden fr
      henne, som sges vara ofruktsam.
 37.  Ty fr Gud kan intet vara omjligt.
 38.  D sade Maria: Se, jag r Herrens tjnarinna; ske mig ssom du
      har sagt.  Och ngeln lmnade henne.

 39.  En av de nrmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt
      till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.
 40.  Och hon trdde in i Sakarias' hus och hlsade Elisabet.
 41.  Nr d Elisabet hrde Marias hlsning, spratt barnet till i
      hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande
 42.  och brast ut och ropade hgt och sade: Vlsignad vare du bland
      kvinnor, och vlsignad din livsfrukt!
 43.  Men varfr sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?
 44.  Se, nr ljudet av din hlsning ndde mina ron, spratt barnet
      till av frjd i mitt liv.
 45.  Och salig r du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev
      dig sagt frn Herren.
 46.  D sade Maria:
        Min sjl prisar storligen Herren,
 47.    och min ande frjdar sig i Gud, min Frlsare.
 48.    Ty han har sett till sin tjnarinnas ringhet;
        och se, hrefter skola alla slkten prisa mig salig.
 49.    Ty den Mktige har gjort stora ting med mig,
        och heligt r hans namn.
 50.    Hans barmhrtighet varar frn slkte till slkte
        ver dem som frukta honom.
 51.    Han har utfrt vldiga grningar med sin arm,
        han har frskingrat dem som tnkte vermodiga tankar i sina hjrtan.
 52.    Hrskare har han strtat frn deras troner,
        och ringa mn har han upphjt;
 53.    hungriga har han mttat med sitt goda,
        och rika har han skickat bort med tomma hnder.
 54.    Han har tagit sig an sin tjnare Israel
        och tnkt p att bevisa barmhrtighet
 55.    mot Abraham
        och mot hans sd till evig tid,
        efter sitt lfte till vra fder.
 56.  Och Maria stannade hos henne vid pass tre mnader och vnde
      drefter hem igen.
 57.  S var nu fr Elisabet tiden inne, d hon skulle fda; och hon
      fdde en son.
 58.  Och nr hennes grannar och frnder fingo hra att Herren hade
      bevisat henne s stor barmhrtighet, gladde de sig med henne.
 59.  Och p ttonde dagen kommo de fr att omskra barnet; och de
      ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.
 60.  Men hans moder tog till orda och sade: Ingalunda; han skall
      heta Johannes.
 61.  D sade de till henne: I din slkt finnes ju ingen som har det
      namnet.
 62.  Och de frgade hans fader genom tecken vad han ville att barnet
      skulle heta.
 63.  D begrde han en tavla och skrev dessa ord: Johannes r hans
      namn.  Och alla frundrade sig.
 64.  Men i detsamma ppnades hans mun, och hans tunga lstes, och han
      talade och lovade Gud.
 65.  Och deras grannar betogos alla av hpnad, och ryktet om allt
      detta gick ut ver Judeens hela bergsbygd.
 66.  Och alla som hrde det lade mrke drtill och sade: Vad mnde
      vl varda av detta barn?  Ocks var ju Herrens hand med honom.
 67.  Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och
      profeterade och sade:
 68.    Lovad vare Herren, Israels Gud,
        som har sett till sitt folk och berett det frlossning,
 69.    och som har upprttat t oss ett frlsningens horn
        i sin tjnare Davids hus,
 70.    ssom han hade lovat
        genom sin forntida heliga profeters mun.
 71.    Ty han ville frlsa oss frn vra ovnner
        och ur alla vra motstndares hand,
 72.    och s gra barmhrtighet med vra fder
        och tnka p sitt heliga frbund,
 73.    vad han med ed hade lovat fr vr fader Abraham,
 74.    Han ville beskra oss
        att f tjna honom utan fruktan,
        frlsta ur vra ovnners hand,
 75.    ja, att gra tjnst infr honom i helighet och rttfrdighet
        i alla vra dagar.
 76.    Och du, barn, skall bliva kallad
        den Hgstes profet,
        ty du skall g framfr Herren
        och bereda vgar fr honom,
 77.    till att giva hans folk kunskap om frlsning,
        i det att deras synder bliva dem frltna.
 78.    S skall ske fr vr Guds frbarmande krleks skull,
        som skall lta ett ljus g upp
        och skda ned till oss frn hjden,
 79.    fr att 'skina ver dem som sitta i mrker och ddsskugga'
        och s styra vra ftter in p fridens vg.
 80.  Och barnet vxte upp och blev allt starkare i anden.  Och han
      vistades i knen, intill den dag d han skulle trda fram fr
      Israel.
*42/02 Evangelium enligt Lukas, 2 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 2 Kapitlet

                Jesus fdes i Betlehem, omskres och
               frambres i Jerusalems helgedom, besker
                vid tolv rs lder Jerusalem, sitter i
               helgedomen och hr p lrarna och frgar
                                 dem.

  1.  Och det hnde sig vid den tiden att frn kejsar Augustus utgick
      ett pbud att hela vrlden skulle skattskrivas.
  2.  Detta var den frsta skattskrivningen, och den hlls, nr
      Kvirinius var landshvding ver Syrien.
  3.  D frdades alla var och en till sin stad, fr att lta
      skattskriva sig.
  4.  S gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och
      slkt, for han frn staden Nasaret i Galileen upp till Davids
      stad, som heter Betlehem, i Judeen,
  5.  fr att lta skattskriva sig jmte Maria, sin trolovade, som var
      havande.
  6.  Medan de voro dr, hnde sig att tiden var inne, d hon skulle
      fda.
  7.  Och hon fdde sin frstfdde son och lindade honom och lade
      honom i en krubba, ty det fanns icke rum fr dem i hrbrget.
  8.  I samma nejd voro d ngra herdar ute p marken och hllo vakt
      om natten ver sin hjord.
  9.  D stod en Herrens ngel framfr dem, och Herrens hrlighet
      kringstrlade dem; och de blevo mycket frskrckta.
 10.  Men ngeln sade till dem: Varen icke frskrckta.  Se, jag
      bdar eder en stor gldje, som skall vederfaras allt folket.
 11.  Ty i dag har en Frlsare blivit fdd t eder i Davids stad, och
      han r Messias, Herren.
 12.  Och detta skall fr eder vara tecknet: I skolen finna ett nyftt
      barn, som ligger lindat i en krubba.
 13.  I detsamma sgs dr jmte ngeln en stor hop av den himmelska
      hrskaran, och de lovade Gud och sade:
 14.    ra vare Gud i hjden,
        och frid p jorden,
        bland mnniskor till vilka han har behag!
 15.  Nr s nglarna hade farit ifrn herdarna upp i himmelen, sade
      dessa till varandra: Lt oss nu g till Betlehem och se det som
      dr har skett, och som Herren har kungjort fr oss.
 16.  Och de skyndade stad dit och funno Maria och Josef, och barnet
      som lg i krubban.
 17.  Och nr de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt
      till dem om detta barn.
 18.  Och alla som hrde det frundrade sig ver vad herdarna
      berttade fr dem.
 19.  Men Maria gmde och begrundade allt detta i sitt hjrta.
 20.  Och herdarna vnde tillbaka och prisade och lovade Gud fr allt
      vad de hade ftt hra och se, alldeles ssom det blivit dem
      sagt.
 21.  Nr sedan tta dagar hade gtt till nda och han skulle
      omskras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit
      nmnt av ngeln, frrn han blev avlad i sin moders liv.
 22.  Och nr deras reningsdagar hade gtt till nda, de som voro
      freskrivna i Moses' lag, frde de honom upp till Jerusalem fr
      att bra honom fram infr Herren,
 23.  enligt den freskriften i Herrens lag, att allt mankn som
      ppnar moderlivet skall rknas ssom helgat t Herren,
 24.  s ock fr att offra ett par duvor eller tv unga turturduvor,
      ssom stadgat var i Herrens lag.
 25.  I Jerusalem levde d en man, vid namn Simeon, en rttfrdig och
      from man, som vntade p Israels trst; och helig ande var ver
      honom.
 26.  Och av den helige Ande hade han ftt den uppenbarelsen att han
      icke skulle se dden, frrn han hade ftt se Herrens Smorde.
 27.  Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen.  Och nr
      frldrarna buro in barnet Jesus, fr att s gra med honom som
      sed var efter lagen,
 28.  d tog ocks han honom i sin famn och lovade Gud och sade:
 29.    Herre, nu lter du din tjnare fara hdan
        i frid, efter ditt ord,
 30.    ty mina gon hava sett din frlsning,
 31.    vilken du har berett till att skdas av alla folk:
 32.    ett ljus som skall uppenbaras fr hedningarna,
        och en hrlighet som skall givas t ditt folk Israel.
 33.  Och hans fader och moder frundrade sig ver det som sades om
      honom.
 34.  Och Simeon vlsignade dem och sade till Maria, hans moder: Se,
      denne r satt till fall eller upprttelse fr mnga i Israel,
      och till ett tecken som skall bliva motsagt.
 35.  Ja, ocks genom din sjl skall ett svrd g.  S skola mnga
      hjrtans tankar bliva uppenbara.
 36.  Dr fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers
      stam.  Hon var kommen till hg lder; i sju r hade hon levat
      med sin man, frn den tid d hon var jungfru,
 37.  och hon var nu nka, ttiofyra r gammal.  Och hon lmnade
      aldrig helgedomen, utan tjnade dr Gud med fastor och bner,
      natt och dag.
 38.  Hon kom ocks i samma stund tillstdes och prisade Gud och
      talade om honom till alla dem som vntade p frlossning fr
      Jerusalem.
 39.  Och nr de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag,
      vnde de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.
 40.  Men barnet vxte upp och blev allt starkare och uppfylldes av
      vishet; och Guds nd var ver honom.
 41.  Nu plgade hans frldrar rligen vid pskhgtiden begiva sig
      till Jerusalem.
 42.  Nr han var tolv r gammal, gingo de ocks dit upp, ssom sed
      var vid hgtiden.
 43.  Men nr de hade varit med om alla hgtidsdagarna och vnde hem
      igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans
      frldrar lade mrke drtill.
 44.  De menade att han var med i ressllskapet och vandrade s en
      dagsled och skte efter honom bland frnder och vnner.
 45.  Nr de d icke funno honom, vnde de tillbaka till Jerusalem och
      skte efter honom.
 46.  Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, dr han satt
      mitt ibland lrarna och hrde p dem och frgade dem;
 47.  och alla som hrde honom blevo uppfyllda av hpnad ver hans
      frstnd och hans svar.
 48.  Nr de nu fingo se honom dr, frundrade de sig hgeligen; och
      hans moder sade till honom: Min son, varfr gjorde du oss
      detta?  Se, din fader och jag hava skt efter dig med stor oro.
 49.  D sade han till dem: Varfr behvden I ska efter mig?
      Vissten I d icke att jag br vara dr min Fader bor?
 50.  Men de frstodo icke det som han talade till dem.
 51.  S fljde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem
      underdnig.  Och hans moder gmde allt detta i sitt hjrta.
 52.  Och Jesus vxte till i lder och vishet och nd infr Gud och
      mnniskor[1].

[1]  Eller: Och Jesus vxte upp och vxte till i vishet och nd osv.
*42/03 Evangelium enligt Lukas, 3 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 3 Kapitlet

                 Johannes predikar, dper, fngslas.
                    Jesus dpes.  Hans slkttavla.

  1.  I femtonde ret av kejsar Tiberius' regering, nr Pontius
      Pilatus var landshvding i Judeen, och Herodes var landsfurste i
      Galileen, och hans broder Filippus landsfurste i Itureen och
      Trakonitis-landet, och Lysanias landsfurste i Abilene,
  2.  p den tid d Hannas var versteprst jmte Kaifas -- d kom
      Guds befallning till Johannes, Sakarias' son, i knen;
  3.  och han gick stad och predikade i hela trakten omkring Jordan
      bttringens dpelse till syndernas frltelse.
  4.  S uppfylldes vad som var skrivet i profeten Esaias' utsagors
      bok:
        Hr rsten av en som ropar i knen:
        Bereden vgen fr Herren,
        gren stigarna jmna fr honom.
  5.    Alla dalar skola fyllas
        och alla berg och hjder snkas;
        vad krokigt r skall bliva rak vg,
        och vad olndigt r skall bliva slta stigar;
  6.    och allt ktt skall se Guds frlsning.'
  7.  Han sade nu till folket som kom ut fr att lta dpa sig av
      honom: I huggormars avfda, vem har ingivit eder att ska komma
      undan den tillstundande vredesdomen?
  8.  Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.  Och sgen icke
      vid eder sjlva: 'Vi hava ju Abraham till fader'; Ty jag sger
      eder att Gud av dessa stenar kan uppvcka barn t Abraham.
  9.  Redan r ocks yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
      trd som icke br god frukt avhugget och kastat p elden.
 10.  Och folket frgade honom och sade: Vad skola vi d gra?
 11.  Han svarade och sade till dem: Den som har tv livkldnader,
      han dele med sig t den som icke har ngon; och en som har
      matfrrd, han gre sammalunda.
 12.  S kommo ock publikaner fr att lta dpa sig, och de sade till
      honom: Mstare, vad skola vi gra?
 13.  Han svarade dem: Krven icke ut mer n vad som r eder
      freskrivet.
 14.  Ocks krigsmn frgade honom och sade: Vad skola d vi gra?
      Han svarade dem: Tilltvingen eder icke penningar av ngon,
      genom hot eller p annat otillbrligt stt, utan lten eder nja
      med eder sold.
 15.  Och folket gick dr i frbidan, och alla undrade i sina hjrtan
      om Johannes icke till ventyrs vore Messias.
 16.  Men Johannes tog till orda och sade: till dem alla: Jag dper
      eder med vatten, men den som kommer, som r starkare n jag, den
      vilkens skorem jag icke r vrdig att upplsa; han skall dpa
      eder i helig ande och eld.
 17.  Han har sin kastskovel i handen, ty han vill noga rensa sin loge
      och samla in vetet i sin lada; men agnarna skall han brnna upp
      i en eld som icke utslckes.
 18.  S frmanade han folket ocks i mnga andra stycken och
      frkunnade evangelium fr dem.
 19.  Men nr han hade frehllit Herodes, landsfursten, hans synd i
      frga om hans broders hustru Herodias och frehllit honom allt
      det onda som han eljest hade gjort,
 20.  lade Herodes till allt annat ocks det att han insprrade
      Johannes i fngelse.
 21.  Nr nu allt folket lt dpa sig och jmvl Jesus blev dpt, s
      skedde drvid, medan han bad, att himmelen ppnades,
 22.  och den helige Ande snkte sig ned ver honom I lekamlig skepnad
      ssom en duva; och frn himmelen kom en rst: Du r min lskade
      Son; i dig har jag funnit behag.
 23.  Och Jesus var vid pass trettio r gammal, nr han begynte sitt
      verk.  Och man menade att han var son av Josef, som var son av
      Eli,
 24.  som var son av Mattat, som var son av Levi, som var son av
      Melki, som var son av Jannai, som var son av Josef,
 25.  som var son av Mattatias, som var son av Amos, som var son av
      Naum, som var son av Esli, som var son av Naggai,
 26.  som var son av Maat, som var son av Mattatias, som var son av
      Semein, som var son av Josek, som var son av Joda,
 27.  som var son av Joanan, som var son av Resa, som var son av
      Sorobabel, som var son av Salatiel, som var son av Neri,
 28.  som var son av Melki, som var son av Addi, som var son av Kosam,
      som var son av Elmadam, som var son av Er,
 29.  som var son av Jesus, som var son av Elieser, som var son av
      Jorim, som var son av Mattat, som var son av Levi,
 30.  som var son av Simeon, som var son av Judas, som var son av
      Josef, som var son av Jonam, som var son av Eljakim,
 31.  som var son av Melea, som var son av Menna, som var son av
      Mattata, som var son av Natam, som var son av David,
 32.  som var son av Jessai, som var son av Jobed, som var son av
      Boos, som var son av Sala, som var son av Naasson,
 33.  som var son av Aminadab, som var son av Admin, som var son av
      Arni, som var son av Esrom, som var son av Fares, som var son av
      Judas,
 34.  som var son av Jakob, som var son av Isak, som var son av
      Abraham, som var son av Tara, som var son av Nakor,
 35.  som var son av Seruk, som var son av Ragau, som var son av
      Falek, som var son av Eber, som var son av Sala,
 36.  som var son av Kainam, som var son av Arfaksad, som var son av
      Sem, som var son av Noa, som var son av Lamek,
 37.  som var son av Matusala, som var son av Enok, som var son av
      Jaret som var son av Maleleel, som var son av Kainan,
 38.  som var son av Enos, som var son av Set, som var son av Adam,
      som var son av Gud.
*42/04 Evangelium enligt Lukas, 4 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 4 Kapitlet

               Jesus frestas av djvulen, undervisar i
                  Nasarets synagoga och i Kapernaum,
                 driver ut en oren ande, botar Simons
                svrmoder och andra sjuka, predikar i
                          Judeens synagogor.

  1.  Sedan vnde Jesus tillbaka frn Jordan, full av helig ande, och
      frdes genom Anden omkring i knen
  2.  och frestades av djvulen under fyrtio dagar.  Och under de
      dagarna t han intet; men nr de hade gtt till nda, blev han
      hungrig.
  3.  D sade djvulen till honom: r du Guds Son, s bjud denna sten
      att bliva brd.
  4.  Jesus svarade honom: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva icke
      allenast av brd.'
  5.  Och djvulen frde honom upp p en hjd och visade honom i ett
      gonblick alla riken i vrlden
  6.  och sade till honom: t dig vill jag giva makten ver allt
      detta med dess hrlighet; ty t mig har den blivit verlmnad,
      och t vem jag vill kan jag giva den.
  7.  Om du allts tillbeder infr mig, s skall den hel och hllen
      hra dig till.
  8.  Jesus svarade och sade till honom: Det r skrivet: 'Herren, din
      Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjna.'
  9.  Och han frde honom till Jerusalem och stllde honom uppe p
      helgedomens mur och sade till honom: r du Guds Son, s kasta
      dig ned hrifrn;
 10.  det r ju skrivet:
        'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
        att de skola vl bevara dig';
 11.  s ock:
        'De skola bra dig p hnderna,
        s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
 12.  D svarade Jesus och sade till honom: Det r sagt: 'Du skall
      icke fresta Herren, din Gud.'
 13.  Nr djvulen s hade slutat med alla sina frestelser, vek han
      ifrn honom, intill lglig tid.
 14.  Och Jesus vnde i Andens kraft tillbaka till Galileen; och
      ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.
 15.  Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.
 16.  S kom han till Nasaret, dr han var uppfdd.  Och p
      sabbatsdagen gick han, ssom hans sed var, in i synagogan: och
      dr stod han upp till att frelsa.
 17.  D rckte man t honom profeten Esaias' bok; och nr han ppnade
      boken, fick han se det stlle dr det stod skrivet:
 18.    Herrens Ande r ver mig,
        ty han har smort mig.
        Han har satt mig till att frkunna
        gldjens budskap fr de fattiga,
        till att predika frihet fr de fngna
        och syn fr de blinda,
        ja, till att giva de frtryckta frihet
 19.    och till att predika ett ndens r frn Herren.
 20.  Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka t tjnaren och
      satte sig ned.  Och alla som voro i synagogan hade sina gon
      fsta p honom.
 21.  D begynte han tala och sade till dem: I dag r detta skriftens
      ord fullbordat infr edra ron.
 22.  Och de gvo honom alla sitt vittnesbrd och frundrade sig ver
      de ndens ord som utgingo frn hans mun, och sade: r d denne
      icke Josefs son?
 23.  D sade han till dem: Helt visst skolen I nu vnda mot mig det
      ordet: 'Lkare, bota dig sjlv' och sga: 'Sdana stora ting som
      vi hava hrt vara gjorda i Kapernaum, sdana m du gra ocks
      hr i din fdernestad.'
 24.  Och han tillade: Sannerligen sger jag eder: Ingen profet
      bliver i sitt fdernesland vl mottagen.
 25.  Men jag sger eder, ssom sant r: I Israel funnos mnga nkor
      p Elias' tid d himmelen var tillsluten i tre r och sex
      mnader, och stor hungersnd kom ver hela landet --
 26.  och likvl blev Elias icke snd till ngon av dessa, utan
      allenast till en nka i Sarepta i Sidons land.
 27.  Och mnga spetlska funnos i Israel p profeten Elisas tid; och
      likvl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman frn
      Syrien.
 28.  Nr de som voro i synagogan hrde detta, uppfylldes de alla av
      vrede
 29.  och stodo upp och drevo honom ut ur staden och frde honom nda
      fram till branten av det berg som deras stad var byggd p, och
      ville strta honom drutfr.
 30.  Men han gick sin vg mitt igenom hopen och vandrade vidare.
 31.  Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och
      undervisade folket p sabbaten.
 32.  Och de hpnade ver hans undervisning, ty han talade med makt
      och myndighet.
 33.  Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande.
      Denne ropade med hg rst:
 34.  Bort hrifrn!  Vad har du med oss att gra, Jesus frn
      Nasaret?  Har du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r,
      du Guds Helige.
 35.  Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig och far ut ur
      honom.  D kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem
      och for ut ur honom, utan att hava gjort honom ngon skada.
 36.  Och hpnad kom ver dem alla, och de talade med varandra och
      sade: Vad r det med dennes ord?  Med myndighet och makt
      befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.
 37.  Och ryktet om honom spriddes t alla hll i den kringliggande
      trakten.
 38.  Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons
      hus.  Och Simons svrmoder var ansatt av en svr feber, och de
      bdo honom fr henne.
 39.  D trdde han fram och lutade sig ver henne och npste febern,
      och den lmnade henne; och strax stod hon upp och betjnade dem.
 40.  Men nr solen gick ned, frde alla till honom sina sjuka, sdana
      som ledo av olika slags sjukdomar.  Och han lade hnderna p var
      och en av dem och botade dem.
 41.  Onda andar blevo ock utdrivna ur mnga, och de ropade drvid och
      sade: Du r Guds Son.  Men han tilltalade dem strngt och
      tillsade dem att icke sga ngot, eftersom de visste att han var
      Messias.
 42.  Och nr det ter hade blivit dag, gick han stad bort till en
      de trakt.  Men folket skte efter honom; och nr de kommo fram
      till honom, ville de hlla honom kvar och hindra honom att g
      sin vg.
 43.  Men han sade till dem: Ocks fr de andra stderna mste jag
      frkunna evangelium om Guds rike, ty drtill har jag blivit
      utsnd.
 44.  Och han predikade i synagogorna i Judeen.
*42/05 Evangelium enligt Lukas, 5 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 5 Kapitlet

                  Jesus kallar Petrus vid ett stort
               fiskafnge, botar en spetlsk man och en
                 lam man, kallar Levi, undervisar om
                                fasta.

  1.  D nu en gng folket, fr att hra Guds ord, trngde sig inp
      honom dr han stod vid Gennesarets sj,
  2.  fick han se tv btar ligga vid sjstranden; men de som fiskade
      hade gtt i land och hllo p att sklja sina nt.
      > Matt. 4:18 f. Mark. 1:16 f.
  3.  D steg han i en av btarna, den som tillhrde Simon, och bad
      honom lgga ut ngot litet frn land.  Sedan satte han sig ned
      och undervisade folket frn bten.
  4.  Och nr han hade slutat att tala, sade han till Simon: Lgg ut
      p djupet; och kasten dr ut edra nt till fngst.
      > Joh. 21:6
  5.  D svarade Simon och sade: Mstare, vi hava arbetat hela
      natten och ftt intet; men p ditt ord vill jag kasta ut
      nten.
  6.  Och nr de hade gjort s, fingo de en stor hop fiskar i sina
      nt; och nten gingo snder.
  7.  D vinkade de t sina kamrater i den andra bten, att dessa
      skulle komma och hjlpa dem.  Och de kommo och fyllde upp bda
      btarna, s att de begynte sjunka.
  8.  Nr Simon Petrus sg detta, fll han ned fr Jesu knn och sade:
      G bort ifrn mig, Herre; jag r en syndig mnniska.
  9.  Ty fr detta fiskafnges skull hade han och alla som voro med
      honom betagits av hpnad,
 10.  jmvl Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, som deltogo med
      Simon i fisket.  Men Jesus sade till Simon: Frukta icke;
      hrefter skall du fnga mnniskor.
      > Matt. 13:47 f.
 11.  Och de frde btarna i land och lmnade alltsammans och fljde
      honom.
      > Matt 19:27.

 12.  Och medan han var i en av stderna, hnde sig, att dr kom en
      man som var full av spetlska.  Nr denne fick se Jesus, fll han
      ned p sitt ansikte och bad honom och sade: Herre, vill du,
      s kan du gra mig ren.
      > Matt 8:2 f. Mark 1:40 f.
 13.  D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag
      vill; bliv ren.  Och strax vek spetlskan ifrn honom.
 14.  Och han frbjd honom att omtala detta fr ngon, men tillade:
      G stad och visa dig fr prsten och frambr fr din rening
      ett offer, ssom Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr
      dem.
      > 3 Mos 14:2 f.
 15.  Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk
      samlade sig fr att hra honom och fr att bliva botade frn
      sina sjukdomar.
 16.  Men han drog sig undan till de trakter och bad.

 17.  Nu hnde sig en dag, d han undervisade folket, att dr sutto
      ngra fariser och laglrare -- sdana hade nmligen kommit dit
      frn alla byar i Galileen och Judeen och frn Jerusalem -- och
      Herrens kraft verkade, s att sjuka blevo botade av honom.
 18.  D kommo ngra mn dit med en lam man, som de buro p en sng;
      och de frskte komma in med honom fr att lgga honom ned
      framfr Jesus.
      > Matt 9:2 f. Mark 2:3 f.
 19.  Men d de fr folkets skull icke kunde finna ngot annat stt
      att komma in med honom stego de upp p taket och slppte honom
      tillika med sngen ned genom tegelbelggningen, mitt ibland dem,
      framfr Jesus.
 20.  Nr han sg deras tro, sade han: Min vn, dina synder ro dig
      frltna.
      > Luk 7:48 f.
 21.  D begynte de skriftlrde och fariserna tnka s: Vad r
      denne fr en, som talar s hdiska ord?  Vem kan frlta synder
      utom Gud allena?
      > Jes 43:25
 22.  Men Jesus frnam deras tankar och svarade och sade till dem:
      Vad r det I tnken i edra hjrtan?
 23.  Vilket r lttare att sga: 'Dina synder ro dig frltna' eller
      att sga: 'St upp och g'?
 24.  Men fr att I skolen veta, att Mnniskosonen har makt hr p
      jorden att frlta synder, s sger jag dig (och hrmed vnde
      han sig till den lame): St upp, tag din sng och g
      hem.
 25.  D stod han strax upp i deras syn och tog sngen, som han hade
      legat p, och gick hem, prisande Gud.
 26.  Och de grepos alla av bestrtning och prisade Gud; och de sade,
      fulla av hpnad: Vi hava i dag sett frunderliga ting.

 27.  Sedan begav han sig drifrn.  Och han fick se en publikan, vid
      namn Levi, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj
      mig.
      > Matt 9:9. Mark 2:14.
 28.  D lmnade han allt och stod upp och fljde honom.
 29.  Och Levi gjorde i sitt hus ett stort gstabud fr honom; och en
      stor hop publikaner och andra voro bordsgster dr jmte dem.
      > Matt 9:10 f. Mark 2:15 f. Luk 15:1 f.
 30.  Men fariserna -- srskilt de skriftlrde bland dem -- knorrade
      mot hans lrjungar och sade: Huru kunnen I ta och dricka
      med publikaner och syndare?
 31.  D svarade Jesus och sade till dem: De r icke de friska som
      behva lkare, utan de sjuka.
 32.  Jag har icke kommit fr att kalla rttfrdiga, utan syndare,
      till bttring.
      > Luk 19:10. 1 Tim 1:15.
 33.  Och de sade till honom: Johannes' lrjungar fasta ofta och
      hlla bner, sammalunda ock farisernas; men dina lrjungar ta
      och dricka.
      > Matt 9:14 f. Mark 2:18 f.
 34.  Jesus svarade dem: Icke kunnen I vl lgga brllopsgsterna
      att fasta, medan brudgummen nnu r hos dem?
 35.  Men en annan tid skall komma, och d, nr brudgummen tages ifrn
      dem, d, p den tiden, skola de fasta.  --
 36.  Han framstllde ock fr dem denna liknelse: Ingen river av en
      lapp frn en ny mantel och stter den p en gammal mantel; om
      ngon s gjorde, skulle han icke allenast riva snder den nya
      manteln, utan drtill komme, att lappen frn den nya manteln
      icke skulle passa den gamla.
 37.  Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
      gjorde, skulle det nya vinet sprnga snder lglarna, och vinet
      skulle spillas ut, jmte det att lglarna frdrvades.
 38.  Nej, nytt vin br man sl i nya lglar.  --
 39.  Och ingen som har druckit gammalt vin vill sedan grna hava
      nytt; ty han tycker, att det gamla r bttre.
*42/06 Evangelium enligt Lukas, 6 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 6 Kapitlet

               Jesus undervisar om sabbatsbudet, botar
                  en man som har en frvissnad hand,
                frordnar tolv apostlar, predikar fr
                  sina lrjungar och det frsamlade
                               folket.

  1.  Och det hnde sig p en sabbat att han tog vgen genom ett
      sdesflt; och hans lrjungar ryckte av axen och gnuggade snder
      dem med hnderna och to.
  2.  D sade ngra av fariserna; Huru kunnen I gra vad som icke r
      lovligt att gra p sabbaten?
  3.  Jesus svarade och sade till dem: Haven I icke lst om det som
      David gjorde, nr han sjlv och de som fljde honom blevo
      hungriga:
  4.  huru han d gick in i Guds hus och tog skdebrden och t, och
      jmvl gav t dem som fljde honom, fastn det ju icke r
      lovligt fr andra n allenast fr prsterna att ta sdant
      brd?
  5.  Drefter sade han till dem: Mnniskosonen r herre ver
      sabbaten.

  6.  P en annan sabbat hnde sig att han gick in i synagogan och
      undervisade.  Dr var d en man vilkens hgra hand var
      frvissnad.
  7.  Och de skriftlrde och fariserna vaktade p honom, fr att se
      om han botade ngon p sabbaten; de ville nmligen finna ngot
      att anklaga honom fr.
  8.  Men han frstod deras tankar och sade till mannen som hade den
      frvissnade handen: St upp, och trd fram.  D stod han upp
      och trdde fram.
  9.  Sedan sade Jesus till dem: Jag vill gra eder en
      frga.  Vilketdera r lovligt p sabbaten: att gra vad gott r,
      eller att gra vad ont r, att rdda ngons liv, eller att
      frgra det?
 10.  Och han sg sig omkring p dem alla och sade till mannen: Rck
      ut din hand.  Och han gjorde s; och hans hand blev frisk igen.
 11.  Men de blevo ssom ursinniga och talade med varandra om vad de
      skulle kunna fretaga sig mot Jesus.

 12.  S hnde sig p den tiden att han gick stad upp p berget fr
      att bedja; och han blev kvar dr ver natten i bn till Gud.
 13.  Men nr det blev dag, kallade han till sig sina lrjungar och
      utvalde bland dem tolv, som han ock benmnde apostlar:
 14.  Simon, vilken han ock gav namnet Petrus, och Andreas, hans
      broder; vidare Jakob och Johannes och Filippus och Bartolomeus
 15.  och Matteus och Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Simon, som
      kallades ivraren;
 16.  vidare Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, den som blev en
      frrdare.

 17.  Dessa tog han nu med sig och steg ter ned och stannade p en
      jmn plats; och en stor skara av hans lrjungar var dr
      frsamlad, s ock en stor hop folk ifrn hela Judeen och
      Jerusalem, och frn kuststrckan vid Tyrus och Sidon.
 18.  Dessa hade kommit fr att hra honom och fr att bliva botade
      frn sina sjukdomar.  Och jmvl de som voro kvalda av orena
      andar blevo botade.
 19.  Och allt folket skte att f rra vid honom, ty kraft gick ut
      ifrn honom och botade alla.
 20.  Och han lyfte upp sina gon och sg p sina lrjungar och sade:
      Saliga ren I, som ren fattiga, ty eder hr Guds rike till.
 21.  Saliga ren I, som nu hungren, ty I skolen bliva mttade.  Saliga
      ren I, som nu grten, ty I skolen le.
 22.  Saliga ren I, nr mnniskorna fr Mnniskosonens skull hata
      eder och frskjuta och smda eder och kasta bort edert namn
      ssom ngot ont.
 23.  Gldjens p den dagen, ja, springen upp av frjd, ty se, eder
      ln r stor i himmelen.  P samma satt gjorde ju deras fder med
      profeterna.
 24.  Men ve eder, I som ren rika, ty I haven ftt ut eder hugnad!
 25.  Ve eder, som nu ren mtta, ty I skolen hungra!  Ve eder, som nu
      len, ty I skolen srja och grta!
 26.  Ve eder, nr alla mnniskor tala vl om eder!  P samma stt
      gjorde ju deras fader i frga om de falska profeterna.

 27.  Men till eder, som hren mig, sger jag: lsken edra ovnner,
      gren gott mot dem som hata eder,
 28.  vlsignen dem som frbanna eder, bedjen fr dem som frortta
      eder.
 29.  Om ngon slr dig p den ena kinden, s hll ock fram den andra
      t honom; och om ngon tager manteln ifrn dig, s frvgra
      honom icke heller livkldnaden.
 30.  Giv t var och en som beder dig; och om ngon tager ifrn dig
      vad som r ditt, s krv det icke igen.
 31.  Ssom I viljen att mnniskorna skola gra mot eder, s skolen I
      ock gra mot dem.
 32.  Om I lsken dem som lska eder, vad tack kunnen I f drfr?
      Ocks syndare lska ju dem av vilka de bliva lskade.
 33.  Och om I gren gott mot dem som gra eder gott, vad tack kunnen
      I f drfr?  Ocks syndare gra ju detsamma.
 34.  Och om I lnen t dem av vilka I kunnen hoppas att sjlva f
      ngot, vad tack kunnen I f drfr?  Ocks syndare lna ju t
      syndare fr att f lika igen.
 35.  Nej, lsken edra ovnner, och gren gott och given ln utan att
      hoppas p ngon gengld.  D skall eder ln bliva stor, och d
      skolen I vara den Hgstes barn; ty han r mild mot de otacksamma
      och onda.

 36.  Varen barmhrtiga, ssom eder Fader r barmhrtig.
 37.  Dmen icke, s skolen I icke bliva dmda; frdmen icke, s
      skolen I icke bliva frdmda.  Frlten, och eder skall bliva
      frltet.
 38.  Given, och eder skall bliva givet.  Ett gott mtt, vl packat,
      skakat och verfldande, skall man giva eder i sktet; ty med
      det mtt som I mten med skall ock mtas t eder igen.

 39.  Han framstllde ock fr dem denna liknelse:
      Kan vl en blind leda en blind?  Falla de icke d bda i
      gropen?
 40.  Lrjungen r icke frmer n sin mstare; nr ngon bliver
      fullrd, s bliver han allenast sin mstare lik.
 41.  Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
      icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
 42.  Huru kan du sga till din broder: 'Broder, lt mig taga ut
      grandet i ditt ga', du som icke ser bjlken i ditt eget ga?
      Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
      du se till, att du kan tala ut grandet i din broders ga.

 43.  Ty intet gott trd finnes, som br dlig frukt, och lika litet
      finnes ngot dligt trd som br god frukt;
 44.  vart och ett trd knnes ju igen p sin frukt.  Icke hmtar man
      vl fikon ifrn trnen, ej heller skrdar man vindruvor av
      trnbuskar.
 45.  En god mnniska br ur sitt hjrtas goda frrd fram vad gott
      r, och en ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r;
      ty vad hennes hjrta r fullt av, det talar hennes mun.  --
 46.  Men varfr ropen I till mig: 'Herre, Herre', och gren dock icke
      vad jag sger?

 47.  Var och en som kommer till mig och hr mina ord och gr efter
      dem, vem han r lik, det skall jag visa eder.
 48.  Han r lik en man som ville bygga ett hus och som d grvde
      djupt och lade dess grund p hlleberget.  Nr sedan
      versvmning kom, strtade sig vattenstrmmen mot det huset, men
      den frmdde dock icke skaka det, eftersom det var s byggt.
 49.  Men den som hr och icke gr, han r lik en man som byggde ett
      hus p blotta jorden, utan att lgga ngon grund.  Och
      vattenstrmmen strtade sig emot det, och strax fll det samman,
      och det husets fall blev stort.
*42/07 Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 7 Kapitlet

                  Jesus botar en hvitsmans tjnare,
                uppvcker en nkas son i Nain, vittnar
               om sig och om Johannes dparen, mottager
                 en synderska i farisen Simons hus.

  1.  Nr han nu hade talat allt detta till slut infr folket, gick
      han in i Kapernaum.

  2.  Men dr var en hvitsman som hade en tjnare, vilken lg sjuk
      och var nra dden; och denne var hgt skattad av honom.
  3.  D han nu fick hra om Jesus, snde han till honom ngra av
      judarnas ldste och bad honom komma och bota hans tjnare.
  4.  Nr dessa kommo till Jesus, bdo de honom entrget och sade:
      Han r vrd att du gr honom detta,
  5.  ty han har vrt folk krt, och det r han som har byggt
      synagogan t oss.
  6.  D gick Jesus med dem.  Men nr han icke var lngt ifrn
      hvitsmannens hus, snde denne ngra av sina vnner och lt sga
      till honom: Herre, gr dig icke omak; ty jag r icke vrdig att
      du gr in under mitt tak.
  7.  Drfr har jag ej heller aktat mig sjlv vrdig att komma till
      dig Men sg ett ord, s bliver min tjnare frisk.
  8.  Jag r ju sjlv en man som str under andras befl; jag har ock
      krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
      gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han, och om jag
      sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
  9.  Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig ver honom och vnde
      sig om och sade till folket som fljde honom: Jag sger eder:
      Icke ens i Israel har jag funnit s stor tro.
 10.  Och de som hade blivit utsnda gingo hem igen och funno tjnaren
      vara frisk.

 11.  Drefter begav han sig till en stad som hette Nain; och med
      honom gingo hans lrjungar och mycket folk.
 12.  Och se, d han kom nra stadsporten, bars dr ut en dd, och han
      var sin moders ende son, och hon var nka; och en ganska stor
      hop folk ifrn staden gick med henne.

 13.  Nr Herren fick se henne, mkade han sig ver henne och sade
      till henne: Grt icke.
 14.  Och han gick fram och rrde vid bren, och de som buro stannade.
      Och han sade: Unge man, jag sger dig: St upp.
 15.  D satte sig den dde upp och begynte tala.  Och han gav honom t
      hans moder.
 16.  Och alla betogos av hpnad och prisade Gud och sade: Den stor
      profet har uppsttt ibland oss och: Gud har sett till sitt
      folk.
 17.  Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och i hela landet
      dromkring.

 18.  Och allt detta fick Johannes hra berttas av sina lrjungar.
 19.  D kallade Johannes till sig tv av sina lrjungar och snde dem
      till Herren med denna frga: r du den som skulle komma, eller
      skola vi frbida ngon annan?
 20.  Nr mannen kommo fram till honom, sade de: Johannes dparen har
      snt oss till dig och lter frga: 'r du den som skulle komma,
      eller skola vi frbida ngon annan?'
@c I "gleerup-1934" str det "af" i stllet fr "av" p nsta rad!
 21.  Just d hll Jesus p med att bota mnga som ledo av sjukdomar
      och plgor, eller som voro besatta av onda andar, och t mnga
      blinda gav han deras syn.
 22.  Och han svarade och sade till mnnen: Gn tillbaka och omtalen
      fr Johannes vad I haven sett och hrt: blinda f sin syn, halta
      g, spetlska bliva rena, dva hra, dda uppst, 'fr fattiga
      frkunnas gldjens budskap'.
 23.  Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

 24.  Nr sedan Johannes' sndebud hade gtt sin vg, begynte han tala
      till folket om Johannes: Varfr var det I gingen ut i knen?
      Var det fr att se ett rr som drives hit och dit av vinden?
 25.  Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd i
      fina klder?  De som bra prktiga klder och leva i krslighet,
      dem finnen I ju i konungapalatsen.
 26.  Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
      sger eder: nnu mer n en profet r han.
 27.  Han r den om vilken det r skrivet:
        'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
        och han skall bereda vgen fr dig.'
 28.  Jag sger eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor har ingen
      varit strre n Johannes; men den som r minst i Guds rike r
      likvl strre n han.
 29.  S gav ock allt folket som hrde honom Gud rtt, jmvl
      publikanerna, och lto dpa sig med Johannes' dop.
 30.  Men fariserna och de lagkloke fraktade Guds rdslut i frga om
      dem sjlva och lto icke dpa sig av honom.

 31.  Vad skall jag d likna detta slktes mnniskor vid?  Ja, vad ro
      de lika?
 32.  De ro lika barn som sitta p torget och ropa till varandra och
      sga:
        'Vi hava spelat fr eder,
        och I haven icke dansat;
        vi hava sjungit sorgesng,
        och I haven icke grtit.'
 33.  Ty Johannes dparen har kommit, och han ter icke brd och
      dricker ej heller vin, och s sgen I: 'Han r besatt av en ond
      ande.'
 34.  Mnniskosonen har kommit, och han bde ter och dricker, och nu
      sgen I: 'Se, vilken frossare och vindrinkare han r, en
      publikaners och syndares vn!'
 35.  Men Visheten har ftt rtt av alla sina barn.

 36.  Och en faris inbjd honom till en mltid hos sig; och han gick
      in i farisens hus och lade sig till bords.
 37.  Nu fanns dr i staden en synderska; och nr denna fick veta att
      han lg till bords i farisens hus, gick hon dit med en
      alabasterflaska med smrjelse
 38.  och stannade bakom honom vid hans ftter, grtande, och begynte
      vta hans ftter med sina trar och torkade dem med sitt
      huvudhr och kysste ivrigt hans ftter och smorde dem med
      smrjelsen.
 39.  Men nr farisen som hade inbjudit honom sg detta, sade han vid
      sig sjlv: Vore denne en profet, s skulle han knna till,
      vilken och hurudan denna kvinna r, som rr vid honom; han
      skulle d veta att hon r en synderska.

 40.  D tog Jesus till orda och sade till honom: Simon, jag har
      ngot att sga dig.  Han svarade: Mstare, sg det.
 41.  En man som lnade ut penningar hade tv gldenrer.  Den ene var
      skyldig honom fem hundra silverpenningar, den andre femtio.
 42.  Men d de icke kunde betala, eftersknkte han skulden fr dem
      bda.  Vilken av dem kommer nu att lska honom mest?
 43.  Simon svarade och sade: Jag menar den t vilken han
      eftersknkte mest.  D sade han till honom: Rtt dmde du
 44.  Och s vnde han sig t kvinnan och sade till Simon: Ser du
      denna kvinna?  Nr jag kom in i ditt hus, gav du mig intet vatten
      till mina ftter, men hon har vtt mina ftter med sina trar
      och torkat dem med sitt hr.
 45.  Du gav mig ingen hlsningskyss, men nda ifrn den stund d jag
      kom hitin, har hon icke upphrt att ivrigt kyssa mina ftter.
 46.  Du smorde icke mitt huvud med olja, men hon har smort mina
      ftter med smrjelse.
 47.  Frdenskull sger jag dig: Hennes mnga synder ro henne
      frltna; hon har ju ock visat mycken krlek.  Men den som fr
      litet frltet, han lskar ock litet.
 48.  Sedan sade han till henne: Dina synder ro dig frltna.
 49.  D begynte de som voro bordsgster jmte honom att sga vid sig
      sjlva: Vem r denne, som till och med frlter synder?
 50.  Men han sade till kvinnan: Din tro har frlst dig.  G i frid.
*42/08 Evangelium enligt Lukas, 8 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 8 Kapitlet

               Jesus vandrar omkring, och undervisar i
                 liknelser om himmelriket, giver till
               knna vilka som ro hans rtta frnder,
                  stillar en storm p sjn, botar en
                  besatt och en kvinna som lider av
               blodgng, uppvcker Jairus' dotter frn
                                dden.

  1.  Drefter vandrade han igenom landet, frn stad till stad och
      frn by till by, och predikade och frkunnade evangelium om Guds
      rike.  Och med honom fljde de tolv,
  2.  s ock ngra kvinnor som hade blivit befriade frn onda andar
      och botade frn sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena, ur
      vilken sju onda andar hade blivit utdrivna,
  3.  och Johanna, hustru till Herodes' fogde Kusas, och Susanna och
      mnga andra som tjnade dem med sina godelar.
  4.  D nu mycket folk kom tillhopa, i det att inbyggarna i de
      srskilda stderna begvo sig ut till honom, sade han i en
      liknelse:

  5.  En sningsman gick ut fr att s sin sd.  Och nr han sdde,
      fll somt vid vgen och blev nedtrampat, och himmelens fglar
      to upp det.
  6.  Och somt fll p stengrund, och nr det hade vuxit upp, torkade
      det bort, eftersom det icke dr hade ngon fuktighet.
  7.  Och somt fll bland trnen, och trnena vxte upp tillsammans
      drmed och frkvvde det.
  8.  Men somt fll i god jord, och nr det hade vuxit upp, bar det
      hundrafaldig frukt.  Sedan han hade talat detta, sade han med
      hg rst: Den som har ron till att hra, han hre.

  9.  D frgade hans lrjungar honom vad denna liknelse betydde.
 10.  Han sade: Eder r givet att lra knna Guds rikes hemligheter,
      men t de andra meddelas de i liknelser, fr att de med seende
      gon intet skola se och med hrande ron intet frst'.
 11.  S r nu detta liknelsens mening: Sden r Guds ord.
 12.  Och att den sddes vid vgen, det r sagt om dem som hava hrt
      ordet, men sedan kommer djvulen och tager bort det ur deras
      hjrtan, fr att de icke skola komma till tro och bliva frlsta.
 13.  Och att den sddes p stengrunden det r sagt om dem, som nr de
      f hra ordet, taga emot det med gldje, men icke hava ngon
      rot; de tro allenast till en tid, och i frestelsens stund
      avfalla de.
 14.  Och att den fll bland trnena, det r sagt om dem, som nr de
      hava hrt ordet, g bort och lta sig frkvvas av rikedomens
      omsorger och njutandet av livets goda och s icke fra ngot
      fram till mognad.
 15.  Men att den fll i den goda jorden, det r sagt om dem, som nr
      de hava hrt ordet, behlla det i rttsinniga och goda hjrtan
      och bra frukt i stndaktighet.

 16.  Ingen tnder ett ljus och gmmer det sedan under ett krl eller
      stter det under en bnk, utan man stter det p en ljusstake,
      fr att de som komma in skola se skenet.
 17.  Ty intet r frdolt, som icke skall bliva uppenbart, ej heller
      r ngot undangmt, som icke skall bliva knt och komma i dagen.
 18.  Akten frdenskull p huru I hren.  Ty den som har, t honom
      skall varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas
      ocks det han menar sig hava.

 19.  Och hans moder och hans brder kommo och skte honom, men fr
      folkets skull kunde de icke komma in till honom.
 20.  D sade man till honom: Din moder och dina broder st
      hrutanfr och vilja trffa dig.
 21.  Men han svarade och sade till dem: Min moder och mina brder
      ro dessa, som hra Guds ord och gra det.

 22.  En dag steg han med sina lrjungar i en bt och sade till dem:
      Lt oss fara ver sjn till andra sidan.  Och de lade ut.
 23.  Och medan de seglade fram, somnade han.  Men en stormvind for ned
      ver sjn, och deras bt begynte fyllas med vatten, s att de
      voro i fara.
 24.  D gingo de fram och vckte upp honom och sade: Mstare,
      Mstare, vi frgs.  Nr han s hade vaknat, npste han vinden
      och vattnets vgor, och de stillades, och det blev lugnt.
 25.  Drefter sade han till dem: Var r eder tro?  Men de hade
      blivit hpna och frundrade sig och sade till varandra: Vem r
      d denne?  Han befaller ju bde vindarna och vattnet, och de
      lyda honom.

 26.  S foro de ver till gerasenernas land, som ligger mitt emot
      Galileen.
 27.  Och nr han hade stigit i land, kom en man frn staden emot
      honom, en som var besatt av onda andar, och som under ganska
      lng tid icke hade haft klder p sig och icke bodde i hus, utan
      bland gravarna.
 28.  D nu denne fick se Jesus, skriade han och fll ned fr honom
      och sade med hg rst: Vad har du med mig att gra, Jesus, du
      Guds, den Hgstes, son?  Jag beder dig, plga mig icke.
 29.  Jesus skulle nmligen just bjuda den orene anden att fara ut ur
      mannen.  Ty i lng tid hade han farit svrt fram med mannen; och
      vl hade denne varit fngslad med kedjor och fotbojor och
      hllits i frvar, men han hade slitit snder bojorna och hade av
      den onde anden blivit driven ut i knarna.
 30.  Jesus frgade honom: Vad r ditt namn?  Han svarade: Legion.
      Ty det var mnga onda andar som hade farit in i honom.
 31.  Och dessa bdo Jesus att han icke skulle befalla dem att fara
      ned i avgrunden.
 32.  Nu gick dr en ganska stor svinhjord i bet p berget.  Och de
      bdo honom att han ville tillstdja dem att fara in i
      svinen.  Och han tillstadde dem det.
 33.  D gvo sig de onda andarna stad ut ur mannen och foro in i
      svinen.  Och hjorden strtade sig utfr branten ned i sjn och
      drunknade.
 34.  Men nr herdarna sgo vad som hade skett, flydde de och
      berttade hrom i staden och p landsbygden.
 35.  Och folket gick ut fr att se vad som hade skett.  Nr de d
      kommo till Jesus, funno de mannen, ur vilken de onda andarna
      hade blivit utdrivna, sitta invid Jesu ftter, kldd och vid
      sina sinnen; och de betogos av hpnad.
 36.  Och de som hade sett hndelsen omtalade fr dem huru den besatte
      hade blivit botad.
 37.  Allt folket ifrn den kringliggande trakten av gerasenernas land
      bad d Jesus att han skulle g bort ifrn dem, ty de voro gripna
      av stor frskrckelse.  S steg han d i en bt fr att vnda
      tillbaka.
 38.  Och mannen, ur vilken de onda andarna hade blivit utdrivna, bad
      honom att f flja honom.  Men Jesus tillsade honom att g, med
      de orden:
 39.  Vnd tillbaka hem, och frtlj huru stora ting Gud har gjort
      med dig.  D gick han bort och frkunnade i hela staden huru
      stora ting Jesus hade gjort med honom.

 40.  Nr Jesus kom tillbaka, mottogs han av folket; ty alla vntade
      de p honom.
 41.  D kom dr en man, vid namn Jairus, som var frestndare fr
      synagogan.  Denne fll ned fr Jesu ftter och bad honom att han
      skulle komma till hans hus;
 42.  ty han hade ett enda barn, en dotter, vid pass tolv r gammal,
      som lg fr dden.  Men under det att han var p vg dit,
      trngde folket hrt p honom.
 43.  Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r och icke
      hade kunnat botas av ngon.
 44.  Hon nrmade sig honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans
      mantel, och strax stannade hennes blodgng
 45.  Men Jesus frgade: Vem var det som rrde vid mig?  D alla
      nekade till att hava gjort det, sade Petrus: Mstare, hela
      folkhopen trycker och trnger dig ju.
 46.  Men Jesus sade: Det var ngon som rrde vid mig; ty jag knde
      att kraft gick ut ifrn mig.
 47.  D nu kvinnan sg att hon icke hade blivit obemrkt, kom hon
      fram bvande och fll ned fr honom och omtalade infr allt
      folket varfr hon hade rrt vid honom, och huru hon strax hade
      blivit frisk.
 48.  D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
      i frid.

 49.  Medan han nnu talade, kom ngon frn synagogfrestndarens hus
      och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra mstaren
      omak.
 50.  Men nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Frukta icke;
      tro allenast, s fr hon liv igen.
 51.  Och nr han hade kommit fram till hans hus, tillstadde han ingen
      att g med ditin, utom Petrus och Johannes och Jakob och drtill
      flickans fader och moder.
 52.  Och alla grto och jmrade sig ver henne.  Men han sade: Grten
      icke; hon r icke dd, hon sover.
 53.  D hnlogo de t honom, ty de visste ju att hon var dd.
 54.  Men han tog henne vid handen och sade med hg rst: Flicka, st
      upp.
 55.  D kom hennes ande igen, och hon stod strax upp.  Och han
      tillsade att man skulle giva henne ngot att ta.
 56.  Och hennes frldrar blevo uppfyllda av hpnad; men han frbjd
      dem att fr ngon omtala vad som hade skett.
*42/09 Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 9 Kapitlet

                 Jesus snder ut sina tolv apostlar,
                 bespisar fem tusen mn, beknnes av
                 Petrus vara Messias, frutsger sitt
                 lidande, talar om sin efterfljelse,
                  frklaras, botar en mnadsrasande,
                   frutsger p nytt sitt lidande,
                bestraffar lrjungarnas storhetstankar
                   och falska nit, avvisas frn en
               samaritisk by, undervisar ytterligare om
                          sin efterfljelse.

  1.  Och han kallade tillhopa de tolv och gav dem makt och myndighet
      ver alla onda andar, s ock makt att bota sjukdomar.
  2.  Och han snde ut dem till att predika Guds rike och till att
      bota sjuka.
  3.  Och han sade till dem: Tagen intet med eder p vgen, varken
      stav eller rnsel eller brd eller penningar, och haven icke
      heller dubbla livkldnader.
  4.  Och nr I haven kommit in ngot hus, s stannen dr, till dess I
      lmnen den orten.
  5.  Och om man ngonstdes icke tager emot eder, s gn bort ifrn
      den staden, och skudden stoftet av edra ftter, till ett
      vittnesbrd mot dem.
  6.  Och de gingo ut och vandrade igenom landet, frn by till by, och
      frkunnade evangelium och botade sjuka allestdes.

  7.  Men nr Herodes, landsfursten, fick hra om allt detta som
      skedde visste han icke vad han skulle tro.  Ty somliga sade:
      Det r Johannes, som har uppsttt frn de dda.

  8.  Men andra sade: Det r Elias, som har visat sig.  Andra ter
      sade: Det r ngon av de gamla profeterna, som har uppsttt.
  9.  Men Herodes sjlv sade: Johannes har jag ltit halshugga.  Vem
      r d denne, som jag hr sdant om?  Och han skte efter
      tillflle att f se honom.

 10.  Och apostlarna kommo tillbaka och frtljde fr Jesus huru stora
      ting de hade gjort.  De tog han dem med sig och drog sig undan
      till en stad som hette Betsaida, dr de kunde vara allena.
 11.  Men nr folket fick veta detta, gingo de efter honom.  Och han
      lt dem komma till sig och talade till dem om Guds rike; och dem
      som behvde botas gjorde han friska.

 12.  Men dagen begynte nalkas sitt slut.  D trdde de tolv fram och
      sade till honom: Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort
      i byarna och grdarna hromkring och skaffa sig hrbrge och f
      mat; vi ro ju hr i en de trakt.
 13.  Men han sade till dem: Given I dem att ta.  De svarade: Vi
      hava icke mer n fem brd och tv fiskar, sframt vi icke skola
      g bort och kpa mat t allt detta folk.
 14.  Dr voro nmligen vid pass fem tusen mn.  D sade han till sina
      lrjungar: Lten dem lgga sig ned i matlag, femtio eller s
      omkring i vart.
 15.  Och de gjorde s och lto dem alla lgga sig ned.
 16.  Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
      till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav t
      lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket.
 17.  Och de to alla och blevo mtta.  sedan samlade man upp de
      stycken som hade blivit ver efter dem, tolv korgar.

 18.  Nr han en gng hade dragit sig undan och var stadd i byn, voro
      hans lrjungar hos honom.  Och han frgade dem och sade: Vem
      sger folket mig vara?
 19.  De svarade och sade: Johannes dparen; dock sga andra Elias;
      andra ter sga: 'Det r ngon av de gamla profeterna, som har
      uppsttt.'
 20.  D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
      och sade: Guds Smorde.
 21.  D frbjd han dem strngeligen att sga detta till ngon.
 22.  Och han sade: Mnniskosonen mste lida mycket, och han skall
      bliva frkastad av de ldste och versteprsterna och de
      skriftlrda och skall bliva ddad, men p tredje dagen skall han
      uppst igen.

 23.  Och han sade till alla: Om ngon vill efterflja mig, s
      frsake han sig sjlv och tage sitt kors p sig var dag; s
      flje han mig.
 24.  Ty den som vill bevara sitt liv han skall mista det; men den som
      mister sitt liv, fr min skull, han skall bevara det.
 25.  Och vad hjlper det en mnniska om hon vinner hela vrlden, men
      mister sig sjlv eller sjlv gr frlorad?
 26.  Den som blyges fr mig och fr mina ord, fr honom skall
      Mnniskosonen blygas, nr han kom mer i sin och min Faders och
      de heliga nglarnas hrlighet.
 27.  Men sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas
      ngra som icke skola smaka dden, frrn de f se Guds rike.
 28.  Vid pass tta dagar efter det att han hade talat detta tog han
      Petrus och Johannes och Jakob med sig och gick upp p berget fr
      att bedja.
 29.  Och under det att han bad, blev hans ansikte frvandlat, och
      hans klder blevo skinande vita.
 30.  Och de, tv mn stodo dr och samtalade med honom, och dessa
      voro Moses och Elias.
 31.  De visade sig i hrlighet och talade om hans bortgng, vilken
      han skulle fullborda i Jerusalem.
 32.  Men Petrus och de som voro med honom voro frtyngda av smn; d
      de sedan vaknade, sgo de hans hrlighet och de bda mnnen, som
      stodo hos honom.
 33.  Nr s dessa skulle skiljas ifrn honom, sade Petrus till Jesus:
      Mstare, har r oss gott att vara; lt oss gra tre hyddor, en
      t dig och en t Moses och en t Elias.  Han visste nmligen
      icke vad han sade.
 34.  Medan han s talade, kom en sky och verskyggde dem; och de
      blevo frskrckta, nr de trdde in i skyn.
 35.  Och ur skyn kom en rst som sade: Denne r min Son, den
      utvalde; hren honom.
 36.  Och i detsamma som rsten kom, funno de Jesus vara dr
      allena.  -- Och de frtego detta och omtalade icke fr ngon p
      den tiden ngot av vad de hade sett.

 37.  Nr de dagen drefter gingo ned frn berget, hnde sig att
      mycket folk kom honom till mtes.
 38.  D ropade en man ur folkhopen och sade: Mstare, jag beder dig,
      se till min son, ty han r mitt enda barn.
 39.  Det r s, att en ande plgar gripa fatt i honom, och strax
      skriar han d, och anden sliter och rycker honom, och fradgan
      str honom om munnen.  Och det r med knapp nd han slpper
      honom, sedan han har snderbrkat honom.
 40.  Nu bad jag dina lrjungar att de skulle driva ut honom, men de
      kunde det icke.
 41.  D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
      lnge mste jag vara hos eder och hrda ut med eder?  Fr hit din
      son.
 42.  Men nnu medan denne var p vg fram, kastade den onde anden
      omkull honom och slet och ryckte honom.  D tilltalade Jesus den
      orene anden strngt och gjorde gossen frisk och gav honom
      tillbaka t hans fader.
 43.  Och alla hpnade ver Guds stora makt.

      D nu alla frundrade sig ver alla de grningar som han gjorde,
      sade han till sina lrjungar:
 44.  Tagen emot dessa ord med ppna ron: Mnniskosonen skall bliva
      verlmnad i mnniskors hnder.
 45.  Men de frstodo icke detta som han sade, och det var frborgat
      fr dem, s att de icke kunde fatta det; dock fruktade de att
      frga honom om det som han hade sagt.

 46.  Och bland dem uppstod tanken p vilken av dem som vore strst.
 47.  Men Jesus frstod deras hjrtans tankar och tog ett barn och
      stllde det bredvid sig
 48.  och sade till dem: Den som tager emot detta barn i mitt namn,
      han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager emot
      honom som har snt mig.  Ty den som r minst bland eder alla, han
      r strst.

 49.  Och Johannes tog till orda och sade: Mstare, sgo huru en man
      drev ut onda andar genom ditt namn; och du ville hindra honom,
      eftersom han icke fljde med oss.
 50.  Men Jesus sade till honom: Hindren honom icke; ty den som icke
      r emot eder, han r fr eder.

 51.  D nu tiden var inne att han skulle bliva upptagen, beslt han
      att stlla sin frd till Jerusalem.
 52.  Och han snde budbrare framfr sig; och de gingo stad och
      kommo in i en samaritisk by fr att reda till t honom.
 53.  Men folket dr tog icke emot honom, eftersom han var stadd p
      frd till Jerusalem.
 54.  Nr de bda lrjungarna Jakob i och Johannes frnummo detta,
      sade de: Herre, vill du att vi skola bedja att eld kommer ned
      frn himmelen och frtr dem?
 55.  D vnde han sig om och tillrttavisade dem.
 56.  Och de gingo till en annan by.

 57.  Medan de nu frdades fram p vgen, sade ngon till honom: Jag
      vill flja dig, varthelst du gr.
 58.  D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
      fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
      kan vila sitt huvud.
 59.  Och till en annan sade han: Fl; mig.  Men denne svarade:
      Tillstd mig att frst g bort och begrava min fader.
 60.  D sade han till honom: Lt de dda begrava sina dda; men g
      du stad och frkunna Guds rike.
 61.  ter en annan sade: Jag vill flja dig, Herre, men tillstd mig
      att frst taga avsked av dem som hra till mitt hus.
 62.  D svarade Jesus honom: Ingen som ser sig tillbaka, sedan han
      har satt sin hand till plogen, r skickad fr Guds rike.
*42/10 Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 10 Kapitlet

                Jesus snder ut sjuttiotv lrjungar,
                   prisar sin Faders frlsningsrd,
               framstller liknelsen om den barmhrtige
                 samariten, besker Marta och Maria.

  1.  Drefter utsg Herren sjuttiotv andra och snde ut dem framfr
      sig, tv och tv, till var stad och ort dit han sjlv tnkte
      komma
  2.  Skrden r mycken, men arbetarna ro f.  Bedjen frdenskull
      skrdens Herre att han snder ut arbetare till sin skrd.
  3.  Gn stad.  Se, jag snder eder ssom lamm mitt in ibland ulvar.
  4.  Bren ingen penningpung, ingen rnsel, inga skor, och hlsen
      icke p ngon under vgen.
  5.  Men nr I kommen in i ngot hus, s sgen frst: 'Frid vare ver
      detta hus.'
  6.  Om d ngon finnes drinne, som r frid vrd, s skall den frid
      I tillnsken vila ver honom; varom icke, s skall den vnda
      tillbaka ver eder sjlva.
  7.  Och stannen kvar i det huset, och ten och dricken vad de hava
      att giva, ty arbetaren r vrd sin ln.  Gn icke ur hus i hus.
  8.  Och nr I kommen in i ngon stad dr man tager emot eder, s
      ten vad som sttes fram t eder,
  9.  och boten de sjuka som finnas dr, och sgen till dem: 'Guds
      rike r eder nra.'
 10.  Men nr I kommen in i ngon stad dr man icke tager emot eder,
      s gn ut p dess gator och sgen:
 11.  'Till och med det stoft som lder vid vra ftter ifrn eder stad
      skaka vi av oss t eder.  Men det mn I veta, att Guds rike r
      nra.'
 12.  Jag sger eder att det fr Sodom skall p 'den dagen' bliva
      drgligare n fr den staden.

 13.  Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar som
      ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
      skulle de fr lnge sedan hava suttit i sck och aska och gjort
      bttring.
 14.  Men ocks skall det vid domen bliva drgligare fr Tyrus och
      Sidon n fr eder.
 15.  Och du.  Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
      Nej, ned till ddsriket mste du fara.  --
 16.  Den som hr eder, han hr mig, och den som frkastar eder, han
      frkastar mig; men den som frkastar mig, han frkastar honom
      som har snt mig.

 17.  Och de sjuttiotv kommo tillbaka, uppfyllda av gldje, och sade:
      Herre, ocks de onda andarna ro oss underdniga genom ditt
      namn.
 18.  D sade han till dem: Jag sg Satan falla ned frn himmelen
      ssom en ljungeld.
 19.  Se, jag har givit eder makt att trampa p ormar och skorpioner
      och att frtrampa all ovnnens hrsmakt, och han skall icke
      kunna gra eder ngon skada.
 20.  Dock, gldjens icke ver att nglarna ro eder underdniga, utan
      gldjens ver att edra namn ro skrivna i himmelen.

 21.  I samma stund uppfylldes han av frjd genom den helige Ande och
      sade: Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre,
      fr att du vl har dolt detta fr de visa och kloka, men
      uppenbarat det fr de enfaldiga.  Ja, Fader; s har ju varit ditt
      behag.
 22.  Allt har av min Fader blivit fr trott t mig.  Och ingen knner
      vem Sonen r utom Fadern, ej heller vem Fadern r, utom Sonen
      och den fr vilken Sonen vill gra honom knd.

 23.  Sedan vnde han sig till lrjungarna, nr han var allena med dem
      och sade: Saliga ro de gon som se det I sen.
 24.  Ty jag sger eder: Mnga profeter och konungar ville se det som
      I sen men fingo dock icke se det, och hra det som I hren, men
      fingo dock icke hra det.

 25.  Men en lagklok stod upp och ville snrja honom och sade:
      Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
 26.  D sade han till honom: Vad r skrivet i lagen?  Huru lser du?
 27.  Han svarade och sade: 'Du skall lska Herren, din Gud, av allt
      ditt hjrta och av all din sjl och av all din kraft och av allt
      ditt frstnd och din nsta ssom dig sjlv.'
 28.  Han sade till honom: Rtt svarade du.  Gr det, s fr du leva,
 29.  D ville han rttfrdiga sig och sade till Jesus: Vilken r d
      min nsta?
 30.  Jesus svarade och sade: En man begav sig frn Jerusalem ned
      till Jeriko, men rkade ut fr rvare, som togo ifrn honom hans
      klder och drtill slogo honom; drefter gingo de sin vg och
      lto honom ligga dr halvdd.
 31.  S hnde sig att en prst frdades samma vg; och nr han fick
      se honom, gick han frbi.
 32.  Likaledes ock en levit: nr denne kom till det stllet och fick
      se honom, gick han frbi.
 33.  Men en samarit, som frdades samma vg, kom ocks dit dr han
      lg; och nr denne fick se honom, mkade han sig ver honom
 34.  och gick fram till honom och gt olja och vin i hans sr och
      frband dem.  Sedan lyfte han upp honom p sin sna och frde
      honom till ett hrbrge och sktte honom.
 35.  Morgonen drefter tog han fram tv silverpenningar och gav dem
      t vrden och sade: 'Skt honom och vad du mer kostar p honom
      skall jag betala dig, nr jag kommer tillbaka.'  --
 36.  Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens
      nsta, som hade fallit i rvarhnder?
 37.  Han svarade: Den som bevisade honom barmhrtighet.  D sade
      Jesus till honom: G du och gr sammalunda.

 38.  Nr de nu voro p vandring, gick han in i en by, och en kvinna,
      vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.
 39.  Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid
      Herrens ftter och hrde p hans ord.
 40.  Men Marta var upptagen av mngahanda bestyr fr att tjna honom.
      Och hon gick fram och sade: Herre, frgar du icke efter att min
      syster har lmnat alla bestyr t mig allena?  Sg nu till henne
      att hon hjlper mig.
 41.  D svarade Herren och sade till henne: Marta, Marta, du gr dig
      bekymmer och oro fr mngahanda,
 42.  men allenast ett r ndvndigt.  Maria har utvalt den goda
      delen, och den skall icke tagas ifrn henne.
*42/11 Evangelium enligt Lukas, 11 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 11 Kapitlet

                  Jesus undervisar sina lrjungar om
                bnen, botar en besatt, frsvarar sig
               mot fariserna, avvisar ngra som begra
                   tecken, bestraffar vid en mltid
                     fariserna och de lagkloke.

  1.  Nr han en gng uppehll sig p ett stlle fr att bedja och
      hade slutat sin bn, sade en av hans lrjungar till honom:
      Herre, lr oss att bedja, ssom ock Johannes lrde sina
      lrjungar.
  2.  D sade han till dem: Nr I bedjen, skolen I sga s: 'Fader,
      helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike;
  3.  vrt dagliga brd giv oss var dag;
  4.  och frlt oss vra synder, ty ocks vi frlta var och en som
      r oss ngot skyldig; och inled oss icke i frestelse.'

  5.  Ytterligare sade han till dem: Om ngon av eder har en vn och
      mitt i natten kommer till denne och sger till honom: 'Kre vn,
      lna mig tre brd;
  6.  ty en av mina vnner har kommit resande till mig, och jag har
      intet att stta fram t honom'
  7.  s svarar kanske den andre inifrn huset och sger: 'Gr mig
      icke omak; drren r redan stngd, och bde jag och mina barn
      hava gtt till sngs; jag kan icke st upp och gra dig ngot.'
  8.  Men jag sger eder: Om han n icke, av det sklet att han r
      hans vn, vill st upp och giva honom ngot, s kommer han
      likvl, drfr att den andre r s ptrngande, att st upp och
      giva honom s mycket han behver.
  9.  Likas sger jag till eder: Bedjen, och eder skall varda givet;
      sken, och I skolen finna; klappen, och fr eder skall varda
      uppltet.
 10.  Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
      och fr den som klappar skall varda uppltet.
 11.  Finnes bland eder ngon fader, som nr hans son beder honom om
      en fisk, i stallet fr en fisk rcker honom en orm,
 12.  eller som rcker honom en skorpion, nr han beder om ett gg?
 13.  Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
      huru mycket mer skall icke d den himmelske Fadern giva helig
      ande t dem som bedja honom!

 14.  Och han drev ut en ond ande som var dvstum.  Och nr den onde
      anden hade blivit utdriven, talade den dvstumme; och folket
      frundrade sig.
 15.  Men ngra av dem sade: Det r med Beelsebul, de onda andarnas
      furste, som han driver ut de onda andarna.
 16.  Och ngra andra ville stta honom p prov och begrde av honom
      ett tecken frn himmelen.
 17.  Men han frstod deras tankar och sade till dem: Vart rike som
      har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt, s att hus
      faller p hus.
 18.  Om nu Satan har kommit i strid med sig sjlv, huru kan d hans
      rike hava bestnd?  I sgen ju att det r med Beelsebul som jag
      driver ut de onda andarna.
 19.  Men om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
      med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
      vara edra domare.
 20.  Om det ter r med Guds finger som jag driver ut de onda
      andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.  --
 21.  Nr en stark man, fullt vpnad, bevakar sin grd, d ro hans
      godelar fredade.
 22.  Men om ngon som r starkare n han angriper honom och
      vervinner honom, s tager denne ifrn honom alla vapnen, som
      han frtrstade p, och skiftar ut bytet efter honom.
 23.  Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
      frsamlar med mig, han frskingrar.

 24.  Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
      omkring i kentrakter och sker efter ro.  Men d han icke finner
      ngon, sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som
      jag gick ut ifrn.'
 25.  Och nr han kommer dit och finner det fejat och prytt,
 26.  d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
      vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
      fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.

 27.  Nr han sade detta, hov en kvinna in folkhopen upp sin rst och
      ropade till honom: Saligt r det modersskte som har burit dig,
      och de brst som du har diat.
 28.  Men han svarade: Ja, saliga r de som hra Guds ord och gmma
      det.

 29.  Men nr folket strmmade till tog han till orda och sade: Detta
      slkte r ett ont slkte Det begr ett tecken, men intet annat
      tecken skall givas det n Jonas' tecken.
 30.  Ty ssom Jonas blev ett tecken fr nineviterna, s skall ock
      Mnniskosonen vara ett tecken fr detta slkte.
 31.  Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
      tillsammans med detta slktes mn och bliva dem till dom.  Ty hon
      kom frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, har
      r vad som r mer n Salomo.
 32.  Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
      slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
      predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.

 33.  Ingen tnder ett ljus och stter det p en undangmd plats eller
      under skppan, utan man stter det p ljusstaken, fr att de som
      komma in skola se skenet.

 34.  Ditt ga r kroppens lykta.  Nr ditt ga r friskt, d har ock
      hela din kropp ljus; men nr det r frdrvat, d r ock din
      kropp hljd i mrker.
 35.  Se drfr till, att ljuset som du har i dig icke r mrker.
 36.  Om s hela din kropp fr ljus och icke har ngon del hljd i
      mrker, d har den ljus i sin helhet, ssom nr en lykta lyser
      dig med sitt klara sken.

 37.  Under det att han s talade, inbjd en faris honom till mltid
      hos sig; och han gick ditin och tog plats vid bordet.
 38.  Men nr farisen sg att han icke tvdde sig fre mltiden,
      frundrade han sig.
 39.  D sade Herren till honom: I fariser, I gren nu det yttre av
      bgaren och fatet rent, medan edert inre r fullt av rofferi och
      ondska.
 40.  I drar, har icke han som har gjort det yttre ocks gjort det
      inre?
 41.  Given fastmer ssom allmosa vad inuti krlet r; frst d bliver
      allt hos eder rent.

 42.  Men ve eder, I fariser, som given tionde av mynta och ruta och
      alla slags kryddvxter, men icke akten p rtten och p krleken
      till Gud!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
 43.  Ve eder, I fariser, som grna viljen sitta frmst i synagogorna
      och grna viljen bliva hlsade p torgen!
 44.  Ve eder, I som ren lika gravar som ingen kan mrka, och ver
      vilka mnniskorna g fram utan att veta det!

 45.  D tog en av de lagkloke till orda och sade till honom:
      Mstare, nr du s talar, skymfar du ocks oss.
 46.  Han svarade: Ja, ve ock eder, I lagkloke, som p mnniskorna
      lggen brdor, svra att bra, men sjlva icke viljen med ett
      enda finger rra vid de brdorna!
 47.  Ve eder, I som byggen upp profeternas gravar, deras som edra
      fder drpte!
 48.  S bren I d vittnesbrd om edra fders grningar och gillen
      dem; ty om de drpte profeterna, s byggen I upp deras gravar.
 49.  Drfr har ock Guds vishet sagt: 'Jag skall snda till dem
      profeter och apostlar, och somliga av dem skola de drpa, och
      andra skola de frflja.
 50.  Och s skall av detta slkte utkrvas alla profeters blod, allt
      det som r utgjutet frn vrldens begynnelse,
 51.  nda ifrn Abels blod intill Sakarias' blod, hans som frgjordes
      mellan altaret och templet.'  Ja, jag sger eder: Det skall
      utkrvas av detta slkte.
 52.  Ve eder, I lagkloke, som haven tagit bort nyckeln till
      kunskapen!  Sjlva haven I icke kommit ditin och fr dem som
      ville komma dit haven I lagt hinder.

 53.  Nr han infr allt folket sade detta till dem, blevo fariserna
      och de lagkloke mycket frbittrade och gvo sig i strid med
      honom om mnga stycken;
 54.  de skte nmligen efter tillflle att kunna anklaga honom.
*42/12 Evangelium enligt Lukas, 12 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 12 Kapitlet

                     Jesus varnar fr skrymteri,
               mnniskofruktan, hdelse mot den helige
               Ande, girighet och vrldsliga bekymmer,
                   manar till vaksamhet och trohet,
                frutsger sndringar, talar om tidens
                               tecken.

  1.  D nu otaligt mycket folk var frsamlat omkring honom, s att de
      trampade p varandra, tog han till orda och sade, nrmast till
      sina lrjungar: Tagen eder till vara fr farisernas surdeg,
      det r fr skrymteri.
  2.  Intet r frborgat, som icke skall bliva uppenbarat, och intet
      r frdolt, som icke skall bliva knt.
  3.  Drfr skall allt vad I haven sagt i mrkret bliva hrt i
      ljuset, och vad I haven viskat i ngons ra i kammaren, det
      skall bliva utropat p taken.

  4.  Men jag sger eder, mina vnner: Frukten icke fr dem som vl
      kunna drpa kroppen, men sedan icke hava makt att gra ngot
      mer.
  5.  Jag vill lra eder vem I skolen frukta: frukten honom som har
      makt att, sedan han har drpt, ocks kasta i Gehenna.  Ja, jag
      sger eder: Honom skolen I frukta.  --
  6.  Sljas icke fem sparvar fr tv skrvar?  Och icke en av dem r
      frgten hos Gud.
  7.  Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
      Frukten icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
  8.  Och jag sger eder: Var och en som beknner mig infr
      mnniskorna, honom skall ock Mnniskosonen knnas vid infr
      Guds nglar.
  9.  Men den som frnekar mig infr mnniskorna, han skall ock bliva
      frnekad infr Guds nglar.
 10.  Och om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
      honom frltet; men den som hdar den helige Ande, honom skall
      det icke bliva frltet.

 11.  Men nr man drager eder fram infr synagogor och verheter och
      myndigheter, s gren eder icke bekymmer fr huru eller varmed I
      skolen frsvara eder, eller vad I skolen sga;
 12.  ty den helige Ande skall i samma stund lra eder vad I skolen
      sga.

 13.  Och en man i folkhopen sade till honom: Mstare, sg till min
      broder att han skiftar arvet med mig.
 14.  Men han svarade honom: Min vn, vem har satt mig till domare
      eller skiftesman ver eder?
 15.  Drefter sade han till dem: Sen till, att I tagen eder till
      vara fr allt slags girighet; ty en mnniskas liv beror icke
      drp att hon har verfld p godelar.

 16.  Och han framstllde fr dem en liknelse; han sade: Det var en
      rik man vilkens krar buro ymniga skrdar.
 17.  Och han tnkte vid sig sjlv och sade: 'Vad skall jag gra?  Jag
      har ju icke rum nog fr att inbrga min skrd.'
 18.  Drefter sade han: 'S vill jag gra: jag vill riva ned mina
      lador och bygga upp strre, och i dem skall jag samla in all min
      grda och allt mitt goda.
 19.  Sedan vill jag sga till min sjl: Kra sjl, du har mycket gott
      fr varat fr mnga r; giv dig nu ro, t, drick och var glad.
 20.  Men Gud sade till honom: 'Du dre, i denna natt skall din sjl
      utkrvas av dig; vem skall d f vad du har samlat i frrd?'  --
 21.  S gr det den som samlar skatter t sig sjlv, men icke r rik
      infr Gud.

 22.  Och han sade till sina lrjungar: Drfr sger jag eder: Gren
      eder icke bekymmer fr edert liv, vad I skolen ta, ej heller
      fr eder kropp, vad I skolen klda eder med.
 23.  Livet r ju mer n maten, och kroppen mer n klderna.
 24.  Given akt p korparna: de s icke, ej heller skrda de, och de
      hava varken visthus eller lada; och likvl fder Gud dem.  Huru
      mycket mer ren icke I n fglarna!
 25.  Vilken av eder kan med allt sitt bekymmer lgga en aln till sin
      livslngd?
 26.  Frmn I nu icke ens det som minst r, varfr gren I eder d
      bekymmer fr det vriga?
 27.  Given akt p liljorna, huru de varken spinna eller vva; och
      likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin hrlighet
      var s kldd som en av dem.
 28.  Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
      morgon kastas i ugnen, huru mycket mer skall han d icke klda
      eder, I klentrogne!
 29.  Sken drfr icke heller I efter vad I skolen ta, eller vad I
      skolen dricka, och begren icke vad som r fr hgt.
 30.  Efter allt detta ska ju hedningarna i vrlden, och eder Fader
      vet att I behven detta.
 31.  Nej, sken efter hans rike, s skall ocks detta andra tillfalla
      eder.
 32.  Frukta icke, du lilla hjord; ty det har behagat eder Fader att
      giva eder riket.
 33.  Sljen vad I gen och given allmosor; skaffen eder penningpungar
      som icke ntas ut, en outtmlig skatt i himmelen, dit ingen tjuv
      nr, och dr man icke frdrvar.
 34.  Ty dr eder skatt r, dr komma ock edra hjrtan att vara.

 35.  Haven edra lnder omgjordade och edra lampor brinnande.
 36.  Och varen I lika tjnare som vnta p att deras herre skall
      bryta upp frn brllopet, fr att strax kunna ppna fr honom,
      nr han kommer och klappar.
 37.  Saliga ro de tjnare som deras herre finner vakande, nr han
      kommer.  Sannerligen sger jag eder: Han skall fsta upp sin
      kldnad och lta dem taga plats vid bordet och sjlv g fram och
      betjna dem.
 38.  Och vare sig han kommer under den andra nattvkten eller under
      den tredje och finner dem s gra -- saliga ro de d.
 39.  Men det frstn I vl, att om husbonden visste vilken stund
      tjuven skulle komma, s tillstadde han icke att ngon brt sig
      in i hans hus.
 40.  S varen ock I redo ty i en stund d I icke vnten det skall
      Mnniskosonen komma.

 41.  D sade Petrus: Herre, r det om oss som du talar i denna
      liknelse, eller r det om alla?
 42.  Herren svarade: Finnes ngon trogen och frstndig frvaltare,
      som av sin herre kan sttas ver hans husfolk, fr att i rtt
      tid giva dem deras bestmda kost --
 43.  salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
      honom gra s.
 44.  Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
      han ger.
 45.  Men om s r, att tjnaren sger i sitt hjrta: 'Min herre
      kommer icke s snart', och han begynner att sl de andra
      tjnarna och tjnarinnorna och att ta och dricka s att han
      bliver drucken,
 46.  d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
      det, och i en stund d han icke tnker sig det, och han skall
      lta hugga honom i stycken och lta honom f sin del med de
      otrogna.  --
 47.  Och den tjnare som hade ftt veta sin herres vilja, men icke
      redde till eller gjorde efter hans vilja, han skall bliva
      straffad med mnga slag.
 48.  Men den som, utan att hava ftt veta hans vilja, gjorde vad som
      val slag vrt, han skall bliva straffad med allenast f
      slag.  Var och en t vilken mycket r givet, av honom skall
      mycket varda utkrvt och den som har blivit betrodd med mycket,
      av honom skall man fordra dess mera.
 49.  Jag har kommit fr att tnda en eld p jorden; och huru grna
      ville jag icke att den redan brunne!
 50.  Men jag mste genomg ett dop; och huru ngslas jag icke, till
      dess att det r fullbordat!
 51.  Menen I att jag har kommit fr att skaffa frid p jorden?  Nej,
      sger jag eder, fastmer sndring.
 52.  Ty om fem finnas i samma hus, skola de hrefter vara sndrade
      frn varandra, s att tre st mot tv Och tv mot tre:
 53.  fadern mot sin son och sonen mot sin fader, modern mot sin
      dotter och dottern mot sin moder, svrmodern mot sin sonhustru
      och sonhustrun mot sin svrmoder.

 54.  Han hade ocks till folket: Nr I sen ett moln stiga upp i
      vster, sgen I strax: 'Nu kommer regn'; och det sker s.
 55.  Och nr I sen sunnanvind blsa, sgen I: 'Nu kommer stark
      hetta'; och detta sker.
 56.  I skrymtare, jordens och himmelens utseende frstn I att tyda;
      huru kommer det d till, att I icke kunnen tyda denna tiden?
 57.  Varfr lten I icke edert eget inre dma om vad rtt r?
 58.  Nr du gr till en verhetsperson med din motpart, s gr dig
      under vgen all mda att bliva frlikt med denne, s att han
      icke drager dig fram infr domaren; d hnder att domaren
      verlmnar dig t rttstjnaren, och att rttstjnaren kastar
      dig i fngelse.
 59.  Jag sger dig: Du skall icke slippa ut drifrn, frrn du har
      betalt nda till den yttersta skrven.
*42/13 Evangelium enligt Lukas, 13 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 13 Kapitlet

                    Jesus frmanar till bttring,
                    framstller en liknelse om ett
               fikontrd, botar en kvinna p sabbaten,
                 undervisar i liknelser om Guds rike,
               varnar fr andlig skerhet, klagar ver
                      Jerusalems obotfrdighet.

  1.  Vid samma tid kommo ngra och berttade fr honom om de galiler
      vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
  2.  D svarade han och sade till dem: Menen I att dessa galiler
      voro strre syndare n alla andra galiler, eftersom de fingo
      lida sdant?
  3.  Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
      sammalunda frgs.
  4.  Eller de aderton som ddades, nr tornet i Siloam fll p dem,
      menen I att de voro mer brottsliga n alla andra mnniskor som
      bo i Jerusalem?
  5.  Nej, sger jag eder; men om I icke gren bttring, skolen I alla
      sammalunda frgs.

  6.  Och han framstllde denna liknelse: En man hade ett fikontrd
      planterat i sin vingrd; och han kom och skte frukt drp, men
      fann ingen.
  7.  D sade han till vingrdsmannen: 'Se, nu i tre r har jag kommit
      och skt frukt p detta fikontrd, utan att finna ngon.  Hugg
      bort det.  Varfr skall det drjmte f utsuga jorden?'
  8.  Men vingrdsmannen svarade och sade till honom: 'Herre, lt det
      st kvar ocks detta r, fr att jag under tiden m grva
      omkring det och gda det;
  9.  kanhnda skall det s till nsta  bra frukt.  Varom icke, s m
      du d hugga bort det.'

 10.  Nr han en gng p sabbaten undervisade i en synagoga,
 11.  var dr en kvinna som i aderton r hade varit besatt av en
      sjukdomsande, och hon var s hopkrumpen, att hon alls icke kunde
      rta upp sin kropp.
 12.  D nu Jesus fick se henne, kallade han henne till sig och sade
      till henne Kvinna, du r fri ifrn din sjuk dom,
 13.  och han lade drvid hnderna p henne.  Och strax rtade hon upp
      sig och prisade Gud.

 14.  Men det frtrt synagogfrestndaren att Jesus p sabbaten
      botade sjuka; och han tog till orda och sade till folket: Sex
      dagar finnas, p vilka man br arbeta.  P dem mn I allts komma
      och lta bota eder, men icke p sabbatsdagen.
 15.  D svarade Herren honom och sade: I skrymtare, lser icke var
      och en av eder p sabbaten sin oxe eller sna frn krubban och
      leder den bort fr att vattna den?
 16.  Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hllit
      bunden nu i aderton r, skulle d icke hon p sabbatsdagen f
      lsas frn sin boja?
 17.  Nr han sade detta, blygdes alla hans motstndare; och allt
      folket gladde sig ver alla de hrliga grningar som gjordes av
      honom.

 18.  S sade han d: Vad r Guds rike likt, ja, vad skall jag likna
      det vid?
 19.  Det r likt ett senapskorn som en man tager och lgger ned i sin
      trdgrd, och det vxer och bliver ett trd, och himmelens
      fglar bygga sina nsten p dess grenar.

 20.  Ytterligare sade han: Vad skall jag likna Guds rike vid?
 21.  Det r likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre
      skppor mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

 22.  Och han vandrade frn stad till stad och frn by till by och
      undervisade folket, under det att han fortsatte sin frd till
      Jerusalem.
 23.  Och ngon frgade honom: Herre, r det allenast f som bliva
      frlsta?  D svarade han dem:
 24.  Kmpen fr att komma in genom den trnga drren; ty mnga,
      sger jag eder, skola frska att komma in och skola dock icke
      frm det.
 25.  Om husbonden har sttt upp och tillslutit drren, och I sedan
      kommen och stllen eder drutanfr och klappen p drren och
      sgen: 'Herre, lt upp fr oss', s skall han svara och sga
      till eder: 'Jag vet icke varifrn I ren.'
 26.  Och I skolen d sga: 'Vi hava ju tit och druckit med dig, och
      du har undervisat p vra gator.'
 27.  Men han skall svara: 'Jag sger eder: Jag vet icke varifrn I
      ren; gn bort ifrn mig, alla I ogrningsmn.'
 28.  Dr skall d bliva grt och tandagnisslan, nr I fn se Abraham,
      Isak och Jakob och alla profeterna vara i Guds rike, men finnen
      eder sjlva utkastade.
 29.  Ja, mnniskor skola komma frn ster och vster, frn norr och
      sder och bliva bordsgster i Guds rike.
 30.  Och se, d skola somliga som ro de sista bliva de frsta, och
      somliga som ro de frsta bliva de sista.

 31.  I samma stund kommo ngra fariser fram och sade till honom:
      Begiv dig stad bort hrifrn; ty Herodes vill drpa dig.
 32.  D svarade han dem: Gn och sgen den rven, att jag i dag och
      i morgon driver ut onda andar och botar sjuka, och att jag frst
      p tredje dagen r frdig.
 33.  Men jag mste vandra i dag och i morgon och i vermorgon, ty det
      r icke i sin ordning att en profet frgres annorstdes n i
      Jerusalem.  --
 34.  Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
      som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
      dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
      vingar!  Men haven icke velat.
 35.  Se, edert hus skall komma att st vergivet.  Men jag sger eder:
      I skolen icke se mig, frrn den tid kommen, d I sgen:
      'Vlsignad vare han som kommer, i Herrens namn.'
*42/14 Evangelium enligt Lukas, 14 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 14 Kapitlet

                Jesus botar p sabbaten en vattusiktig
                man, undervisar om dmjukhet och rtt
               gstfrihet, framstller liknelsen om den
               stora mltiden, undervisar om det sanna
                           lrjungaskapet.

  1.  Nr han p en sabbat hade kommit in till en av de frnmligaste
      fariserna fr att intaga en mltid, hnde sig, medan man dr
      vaktade p honom,
  2.  att en vattusiktig man kom dit och stod framfr honom.
  3.  D tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariserna:
      r det lovligt att bota sjuka p sabbaten, eller r det icke
      lovligt?
  4.  Men de tego.  D tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk
      och lt honom g.
  5.  Sedan sade han till dem: Om ngon av eder har en sna eller en
      oxe som faller i en brunn, gr han icke d strax och drager upp
      den, jmvl p sabbatsdagen?
  6.  Och de frmdde icke svara ngot hrp.

  7.  D han nu mrkte huru gsterna utvalde t sig de frmsta
      platserna, framstllde han fr dem en liknelse; han sade till
      dem:
  8.  Nr du av ngon har blivit bjuden till brllop, s tag icke den
      frmsta platsen vid bordet.  Ty kanhnda finnes bland gsterna
      ngon som r mer ansedd n du,
  9.  och d kommer till ventyrs den som har bjudit bde dig och
      honom och sger till dig: 'Giv plats t denne'; och s mste du
      med skam intaga den nedersta platsen.
 10.  Nej, nr du har blivit bjuden, s g och tag den nedersta
      platsen vid bordet.  Ty det kan d hnda att den som har bjudit
      dig sger till dig, nr han kommer: 'Min vn, stig hgre upp.'
      D vederfares dig heder infr alla de andra bordsgsterna.
 11.  Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och
      den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

 12.  Han sade ock till den som hade bjudit honom: Nr du gr ett
      gstabud, p middagen eller p aftonen, s inbjud icke dina
      vnner eller dina brder eller dina frnder, ej heller rika
      grannar, s att de bjuda dig igen och du drigenom fr
      vedergllning.
 13.  Nej, nr du gr gstabud, s bjud fattiga, krymplingar, halta,
      blinda.
 14.  Salig r du d; ty eftersom de icke frm vederglla dig, skall
      du f din vedergllning vid de rttfrdigas uppstndelse.
 15.  D nu en av de andra vid bordet hrde detta, sade denne till
      honom: Salig r den som fr bliva bordsgst i Guds rike!
 16.  D sade han till honom: En man tillredde ett stort gstabud
      och bjd mnga.
 17.  Och nr gstabudet skulle hllas, snde han ut sin tjnare och
      lt sga till dem som voro bjudna: 'Kommen, ty nu r allt redo.'
 18.  Men de begynte alla strax urskta sig.  Den frste sade till
      honom: 'Jag har kpt ett jordagods, och jag mste g ut och bese
      det.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
 19.  En annan sade: 'Jag har kpt fem par oxar, och jag skall nu g
      stad och frska dem.  Jag beder dig, tag emot min urskt.'
 20.  ter en annan sade: 'Jag har tagit mig hustru, och drfr kan
      jag icke komma.'
 21.  Och tjnaren kom igen och omtalade detta fr sin herre.  D blev
      husbonden vred och sade till sin tjnare: 'G strax ut p gator
      och grnder i staden, och fr hitin fattiga och krymplingar och
      blinda och halta.'
 22.  Sedan sade tjnaren: 'Herre, vad du befallde har blivit gjort,
      men har r nnu rum.'
 23.  D sade herren till tjnaren: 'G ut p vgar och stigar, och
      ndga mnniskorna att komma hitin, s att mitt hus bliver fullt.
 24.  Ty jag sger eder att ingen av de mn som voro bjudna skall
      smaka sin mltid.'

 25.  Och mycket folk gick med honom; och han vnde sig om och sade
      till dem:
 26.  Om ngon kommer till mig, och han drvid ej hatar sin fader och
      sin moder, och sin hustru och sina barn, och sina brder och
      systrar, drtill ock sitt eget liv, s kan han icke vara min
      lrjunge.
 27.  Den som icke br sitt kors och efterfljer mig, han kan icke
      vara min lrjunge.

 28.  Ty om ngon bland eder vill bygga ett torn, stter han sig icke
      d frst ned och berknar kostnaden och mer till, om han ger
      vad som behves fr att bygga det frdigt?
 29.  Eljest, om han lade grunden, men icke frmdde fullborda verket
      skulle ju alla som finge se det begynna att begabba honom
 30.  och sga: 'Den mannen begynte bygga, men frmdde icke fullborda
      sitt verk.'

 31.  Eller om en konung vill draga ut i krig fr att drabba samman
      med en annan konung, stter han sig icke d frst ned och tnker
      efter, om han frmr att med tio tusen mta den som kommer emot
      honom med tjugu tusen?
 32.  Om s icke r, mste han ju, medan den andre nnu r lngt
      borta, skicka sndebud och underhandla om fred.

 33.  Likas kan ingen av eder vara min lrjunge, om han icke frsakar
      allt vad han ger.  --
 34.  S r vl saltet en god sak, men om till och med saltet mister
      sin slta, varmed skall man d terstlla dess kraft?
 35.  Varken fr jorden eller fr gdselhgen r det tjnligt; man
      kastar ut det.  Den som har ron till att hra, han hre.
*42/15 Evangelium enligt Lukas, 15 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 15 Kapitlet

                 Jesus framstller liknelserna om det
                   frlorade fret, den borttappade
                  penningen och den frlorade sonen.

  1.  Och till honom kom allt vad publikaner och syndare hette fr att
      hra honom.
  2.  Men fariserna och de skriftlrde knorrade och sade: Denne
      tager emot syndare och ter med dem.
  3.  D framstllde han fr dem denna liknelse; han sade:

  4.  Om ibland eder finnes en man som har hundra fr, och han
      frlorar ett av dem, lmnar han icke d de nittionio i knen och
      gr och sker efter det frlorade, till dess han finner det?
  5.  Och nr han har funnit det, lgger han det p sina axlar med
      gldje.
  6.  Och nr han kommer hem, kallar han tillhopa sina vnner och
      grannar och sger till dem: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
      mitt fr, som var frlorat.'
  7.  Jag sger eder att likas bliver mer gldje i himmelen ver en
      enda syndare som gr bttring, n ver nittionio rttfrdiga som
      ingen bttring behva.

  8.  Eller om en kvinna har tio silverpenningar, och hon tappar bort
      en av dem, tnder hon icke d upp ljus och sopar huset och sker
      noga, till dess hon finner den?
  9.  Och nr hon har funnit den, kallar hon tillhopa sina vninnor
      och grannkvinnor och sger: 'Gldjens med mig, ty jag har funnit
      den penning som jag hade tappat bort.'
 10.  Likas, sger jag eder, bliver gldje hos Guds nglar ver en
      enda syndare som gr bttring.

 11.  Ytterligare sade han: En man hade tv sner.
 12.  Och den yngre av dem sade till fadern: 'Fader, giv mig den del
      av frmgenheten, som faller p min lott.'  D skiftade han sina
      godelar mellan dem.
 13.  Och icke lng tid drefter lade den yngre sonen allt sitt
      tillhopa och for lngt bort till ett frmmande land.  Dr levde
      han i utsvvningar och frfor s sin frmgenhet.
 14.  Men sedan han hade slsat bort allt, kom en svr hungersnd ver
      det landet, och han begynte lida nd.
 15.  D gick han bort och gav sig under en man dr i landet, och
      denne snde honom ut p sina marker fr att vakta svin.
 16.  Och han stundade att f fylla sin buk med de frskidor som
      svinen to; men ingen gav honom ngot.
 17.  D kom han till besinning och sade: 'Huru mnga legodrngar hos
      min fader hava icke brd i verfld, medan jag har frgs av
      hunger!
 18.  Jag vill st upp och g till min fader och sga till honom:
      Fader, jag har syndat mot himmelen och infr dig;
 19.  jag r icke mer vrd att kallas din son.  Lt mig bliva ssom en
      av dina legodrngar.'

 20.  S stod han upp och gick till sin fader.  Och medan han nnu var
      lngt borta, fick hans fader se honom och mkade sig ver honom
      och skyndade emot honom och fll honom om halsen och kysste
      honom innerligt.
 21.  Men sonen sade till honom: 'Fader, jag har syndat mot himmelen
      och infr dig; jag r icke mer vrd att kallas din son.'
 22.  D sade fadern till sina tjnare 'Skynden eder att taga fram den
      yppersta kldnaden och klden honom i den, och stten en ring p
      hans hand och skor p hans ftter.
 23.  Och hmten den gdda kalven och slakten den, s vilja vi ta och
      gr oss glada.
 24.  Ty denne min son var dd, men har ftt liv igen; han var
      frlorad men r terfunnen.'  Och de begynte gra sig glada.

 25.  Men hans ldre son var ute p marken.  Nr denne nu vnde
      tillbaka och hade kommit nra huset fick han hra spel och dans.
 26.  D kallade han till sig en av tjnarna och frgade vad detta
      kunde betyda.
 27.  Denne svarade honom: 'Din broder har kommit hem; och d nu din
      fader har ftt honom vlbehllen tillbaka, har han ltit slakta
      den gdda kalven.'
 28.  D blev han vred och ville icke g in.  Hans fader gick d ut och
      talade vanligt med honom.
 29.  Men han svarade och sade till sin fader: 'Se, i s mnga r har
      jag nu tjnat dig, och aldrig har jag vertrtt ngot ditt bud;
      och lik vl har du t mig aldrig givit ens en killing, fr att
      jag skulle kunna gra mig glad med mina vnner.
 30.  Men nr denne din son, som har frtrt dina godelar tillsammans
      med skkor, nu har kommit tillbaka, s har du fr honom ltit
      slakta den gdda kalven.'
 31.  D sade han till honom: 'Min son, du r alltid hos mig, och all
      mitt r ditt.
 32.  Men nu mste vi frjda oss och vara glada; ty denne din broder
      var dd, men har ftt liv igen, han var frlorad, men r
      terfunnen.'
*42/16 Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 16 Kapitlet

                 Jesus framstller liknelserna om den
                 otrogne frvaltaren och om den rike
                         mannen och Lasarus.

  1.  Han sade ocks till sina lrjungar: En rik man hade en
      frvaltare som hos honom blev angiven fr frskingring av hans
      godelar.
  2.  D kallade han honom till sig och sade till honom: 'Vad r det
      jag hr om dig?  Gr rkenskap fr din frvaltning; ty du kan
      icke lngre f vara frvaltare.'
  3.  Men frvaltaren sade vid sig sjlv: 'Vad skall jag gra, d min
      herre nu tager ifrn mig frvaltningen?  Grva orkar jag icke;
      att tigga blyges jag fr.
  4.  Dock, nu vet jag vad jag skall gra, fr att man m upptaga mig
      i sina hus, nr jag bliver avsatt ifrn frvaltningen.'
  5.  Och han kallade till sig sin herres gldenrer, var och en
      srskilt.  Och han frgade den frste: 'Huru mycket r du skyldig
      min herre?'
  6.  Han svarade: 'Hundra fat[1] olja.'  D sade han till honom: 'Tag
      hr ditt skuldebrev, och stt dig nu strax ned och skriv
      femtio.'
  7.  Sedan frgade han en annan: 'och du, huru mycket r du skyldig?'
      Denne svarade: 'hundra tunnor[2] vete.'  D sade han till honom:
      'Tag hr ditt skuldebrev och skriv ttio.'
  8.  Och husbonden prisade den orttrdige frvaltaren fr det att
      han hade handlat klokt.  Ty denna tidslders barn skicka sig
      klokare mot sitt slkte n ljusets barn.
  9.  Och jag sger eder: Skaffen eder vnner medelst den orttrdige
      Mamons goda, fr att de, nr detta har tagit slut, m taga emot
      eder i de eviga hyddorna.

 10.  Den som r trogen i det minsta, han r ock trogen i vad mer r,
      och den som r orttrdig i det minsta, han r ock orttrdig i
      vad mer r.
 11.  Haven I nu icke varit trogna, nr det gllde den orttrdige
      Mamons goda, vem vill d betro eder det sannskyldiga goda?
 12.  Och haven I icke varit trogna, nr det gllde vad som tillhrde
      en annan, vem vill d giva eder det som hr eder till?

 13.  Ingen som tjnar kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d
      att hata den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla
      sig till den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna
      bde Gud och Mamon.

 14.  Allt detta hrde nu fariserna, som voro penningkra, och de
      drevo d gck med honom.
 15.  Men han sade till dem: I hren till dem som gra sig
      rttfrdiga infr mnniskorna.  Men Gud knner edra hjrtan; ty
      det som bland mnniskor r hgt r en styggelse infr Gud.

 16.  Lagen och profeterna hava haft sin tid intill Johannes.  Sedan
      dess frkunnas evangelium om Guds rike, och var man vill storma
      ditin.
 17.  Men snarare kunna himmel och jord frgs, n en enda prick av
      lagen kan falla bort.

 18.  Var och en som skiljer sig frn sin hustru och tager sig en
      annan hustru, han begr ktenskapsbrott.  Och den som tager till
      hustru en kvinna som r skild frn sin man, han begr
      ktenskapsbrott.

 19.  Det var en rik man som kldde sig i purpur och fint linne och
      levde var dag i gldje och prakt.
 20.  Men en fattig man, vid namn Lasarus, lg vid hans port, full av
      sr,
 21.  och stundade att f stilla sin hunger med vad som kunde falla
      ifrn den rike mannens bord.  Ja, det gick s lngt att hundarna
      kommo och slickade hans sr.
 22.  S hnde sig att den fattige dog och blev frd av nglarna till
      Abrahams skte.  Ocks den rike dog och blev begraven.
 23.  Nr han nu lg i ddsriket och plgades, lyfte han upp sina gon
      och fick se Abraham lngt borta och Lasarus i hans skte.
 24.  D ropade han och sade: 'Fader Abraham, frbarma dig ver mig,
      och snd Lasarus att doppa det yttersta av sitt finger i vatten
      och svalka min tunga, ty jag pinas svrt i dessa lgor.'
 25.  Men Abraham svarade: 'Min son kom ihg att du, medan du levde,
      fick ut ditt goda och Lasarus dremot vad ont var; nu ter fr
      han hr hugnad, under det att du pinas.
 26.  Och till allt detta kommer, att ett stort svalg r satt mellan
      oss och eder, fr att de som vilja begiva sig ver hrifrn till
      eder icke skola kunna det, och fr att ej heller ngon drifrn
      skall kunna komma ver till oss.
 27.  D sade han: 'S beder jag dig d, fader, att du snder honom
      till min faders hus,
 28.  dr jag har fem brder, och lter honom varna dem, s att icke
      ocks de komma till detta pinorum.'
 29.  Men Abraham sade: 'De hava Moses och profeterna; dem m de
      lyssna till.'
 30.  Han svarade: 'Nej, fader Abraham; men om ngon kommer till dem
      frn de dda, s skola de gra bttring.'
 31.  D sade han till honom: 'Lyssna de icke till Moses och
      profeterna, s skola de icke heller lta vertyga sig, om ngon
      uppstr frn de dda.'

[1]  Se Fat i Ordfrkl.
[2]  Se Tunna i Ordfrkl.
*42/17 Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 17 Kapitlet

                     Jesus undervisar om faran av
                  frfrelser, om rtt beteende mot
                felande brder, om trons kraft och om
               vars och ens plikt att beknna sig vara
                blott en ringa tjnare; han botar tio
               spetlska mn, talar sedan om Guds rike
                       och om sin tillkommelse.

  1.  Och han sade till sina lrjungar: Det r icke annat mjligt n
      att frfrelser mste komma, men ve den genom vilken de komma!
  2.  Fr honom vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals
      och han kastades i havet, n att han skulle frfra en av dessa
      sm.
  3.  Tagen eder till vara!

      Om din broder frsyndat sig, s tillrttavisa honom; och om han
      d ngrar sig, s frlt honom.
  4.  Ja, om han sju gnger om dagen frsyndar sig mot dig och sju
      gnger kommer tillbaka till dig och sger: 'Jag ngrar mig' s
      skall du frlta honom.
  5.  Och apostlarna sade till Herren: Frka vr tro.
  6.  D sade Herren: Om I haden tro, vore den ock blott ssom ett
      senapskorn, s skullen I kunna sga till detta
      mullbrsfikontrd: 'Ryck dig upp med rtterna, och plantera dig
      i havet', och det skulle lyda eder.

  7.  Om ngon bland eder har en tjnare som kr plogen eller vaktar
      boskap, icke sger han vl till tjnaren, nr denne kommer hem
      frn marken: 'G du nu strax till bords'?
  8.  Sger han icke fastmer till honom: 'Red till min mltid, och
      fst s upp din kldnad och betjna mig, medan jag ter och
      dricker; sedan m du sjlv ta och dricka'?
  9.  Icke tackar han vl tjnaren fr att denne gjorde det som blev
      honom befallt?
 10.  Sammalunda, nr I haven gjort allt som har blivit eder befallt,
      d skolen I sga: 'Vi ro blott ringa tjnare: vi hava endast
      gjort vad vi voro pliktiga att gra.'
 11.  D han nu var stadd p sin frd till Jerusalem, tog han vgen
      mellan Samarien och Galileen.
 12.  Och nr han kom in i en by, mttes han av tio spetlska mn.
      Dessa stannade p avstnd
 13.  och ropade och sade: Jesus, Mstare, frbarma dig ver oss.
 14.  Nr han fick se dem, sade han till dem: Gn och visen eder fr
      prsterna.  Och medan de voro p vg dit, blevo de rena.
 15.  Och en av dem vnde tillbaka, nr han sg att han hade blivit
      botad, och prisade Gud med hg rst
 16.  och fll ned p mitt ansikte fr Jesu ftter och tackade
      honom.  Och denne var en samarit.
 17.  D svarade Jesus och sade: Blevo icke alla tio gjorda rena?  Var
      ro de nio?
 18.  Fanns d ibland dem ingen som vnde tillbaka fr att prisa Gud,
      utom denne frmling?
 19.  Och han sade till honom: St upp och g dina frde.  Din tro har
      frlst dig.

 20.  Och d han blev tillfrgad av fariserna nr Guds rike skulle
      komma, svarade han dem och sade: Guds rike kommer icke p
      sdant stt att det kan frnimmas med gonen,
 21.  ej heller skall man kunna sga: 'Se hr r det', eller: 'Dr r
      det.'  Ty se, Guds rike r invrtes i eder.

 22.  Och han sade till lrjungarna: Den tid skall komma, d I grna
      skullen vilja se en av Mnniskosonens dagar, men I skolen icke f
      det.
 23.  Vl skall man d sga till eder: 'Se dr r han', eller: 'Se hr
      r han'; men gn icke dit, och lpen icke drefter.
 24.  Ty ssom ljungelden, nr den ljungar fram, lyser frn himmelens
      ena nda till den andra, s skall det vara med Mnniskosonen p
      hand dag.
 25.  Men frst mste han lida mycket och bliva frkastad av detta
      slkte.
 26.  Och ssom det skedde p Noas tid, s skall det ock ske i
      Mnniskosonens dagar:
 27.  mnniskorna to och drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur
      gvos t mn, nda till den dag d Noa gick in i arken; d kom
      floden och frgjorde dem allasammans.
 28.  Likaledes, ssom det skedde p Lots tid: mnniskorna to och
      drucko, kpte och slde, planterade och byggde,
 29.  men p den dag d Lot gick ut frn Sodom regnade eld och svavel
      ned frn himmelen och frgjorde dem allasammans,
 30.  alldeles p samma stt skall det ske den dag d Mnniskosonen
      uppenbaras.
 31.  Den som den dagen r p taket och har sitt bohag inne i huset,
      han m icke stiga ned fr att hmta det; ej heller m den som r
      ute p marken vnda tillbaka.
 32.  Kommen ihg Lots hustru.
 33.  Den som str efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men
      den som mister det, han skall rdda det.
 34.  Jag sger eder: Den natten skola tv ligga i samma sng; den ene
      skall bliva upptagen, den andre skall lmnas kvar.
 35.  Tv kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen,
      den andra skall lmnas kvar.
 36.  D frgade de honom: Var d, Herre?  Han svarade dem: Dr den
      dda kroppen r, dit skola ock rovfglarna frsamla sig.
*42/18 Evangelium enligt Lukas, 18 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 18 Kapitlet

                Jesus framstller liknelserna om nkan
                   och domaren samt om farisen och
               publikanen, vlsignar barnen, undervisar
               en rik man om livets vg och lrjungarna
                    om den sanna frsakelsens ln,
                frutsger nnu en gng sitt lidande,
                     giver en blind man hans syn.

  1.  Och han framstllde fr dem en liknelse, fr att lra dem att de
      alltid borde bedja, utan att frtrttas.
  2.  Han sade: I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och
      ej heller hade frsyn fr ngon mnniska.
  3.  I samma stad fanns ock en nka som ter och ter kom till honom
      och sade: 'Skaffa mig rtt av min motpart.'
  4.  Till en tid ville han icke.  Men omsider sade han vid sig sjlv:
      'Det m nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har
      frsyn fr ngon mnniska;
  5.  likvl, eftersom denna nka r mig s besvrlig, vill jag nd
      skaffa henne rtt, fr att hon icke med sina ideliga besk skall
      alldeles pina ut mig.'
  6.  Och Herren tillade: Hren vad den orttfrdige domaren hr
      sger.
  7.  Skulle d Gud icke skaffa rtt t sina utvalda, som ropa till
      honom dag och natt, och skulle han icke hava tlamod med dem?
  8.  Jag sger eder: Han skall snart skaffa dem rtt.  Men skall vl
      Mnniskosonen, nr han kommer, finna tro hr p jorden?

  9.  Ytterligare framstllde han denna liknelse fr somliga som
      frtrstade p sig sjlva och menade sig vara rttfrdiga, under
      det att de fraktade andra:
 10.  Tv mn gingo upp i helgedomen fr att bedja; den ene var en
      faris och den andre en publikan.
 11.  Farisen trdde fram och bad s fr sig sjlv: 'Jag tackar dig,
      Gud, fr att jag icke r ssom andra mnniskor, rvare,
      orttrdiga, ktenskapsbrytare, ej heller ssom denne publikan.
 12.  Jag fastar tv gnger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag
      frvrvar.'
 13.  Men publikanen stod lngt borta och ville icke ens lyfta sina
      gon upp mot himmelen, utan slog sig fr sitt brst och sade:
      'Gud, misskunda dig ver mig syndare.'  --
 14.  Jag sger eder: Denne gick hem igen rttfrdig mer an den andre.
      Ty var och en som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, men
      den som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.
 15.  Man bar fram till honom ocks spda barn, fr att han skulle
      rra vid dem; men nr hans lrjungar sgo detta, visade de bort
      dem.
 16.  D kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: Lten barnen
      komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike hr
      sdana till.
 17.  Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
      ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.

 18.  Och en verhetsperson frgade honom och sade: Gode Mstare, vad
      skall jag gra fr att f evigt liv till arvedel?
 19.  Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
      utom Gud allena.
 20.  Buden knner du: 'Du skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall
      icke drpa', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra falskt
      vittnesbrd', 'Hedra din fader och din moder.'
 21.  D svarade han: Allt detta har jag hllit frn min ungdom.
 22.  Nr Jesus hrde detta, sade han till honom: Ett terstr dig
      nnu: slj allt vad du ger och dela ut t de fattiga; d skall
      du f en skatt i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
 23.  Men nr han hrde detta, blev han djupt bedrvad, ty han var
      mycket rik.
 24.  D nu Jesus sg huru det var med honom, sade han: Huru svrt r
      det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
 25.  Ja, det r lttare fr en kamel att komma in genom ett nlsga,
      n fr den som r rik att komma in i Guds rike.
 26.  D sade de som hrde detta: Vem kan d bliva frlst?
 27.  Men han svarade: Vad som r omjligt fr mnniskor, det r
      mjligt fr Gud.

 28.  D sade Petrus: Se, vi hava vergivit allt som var vrt och
      hava fljt dig.
 29.  Han svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr Guds
      rikes skull har vergivit hus, eller hustru, eller brder, eller
      frldrar eller barn,
 30.  ingen sdan finnes, som icke skall mngfaldigt igen redan hr i
      tiden, och i den tillkommande tidsldern evigt liv.

 31.  Och han tog till sig de tolv och sade till dem: Se, vi g nu
      upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom
      profeterna r skrivet om Mnniskosonen.
 32.  Ty han skall bliva verlmnad t hedningarna och bliva begabbad
      och skymfad och bespottad,
 33.  och de skola gissla honom och dda honom; men p tredje dagen
      skall han uppst igen.
 34.  Och de frstodo intet hrav; ja, detta som han talade var dem s
      frdolt, att de icke fattade vad som sades.

 35.  D han nu nalkades Jeriko, hnde sig att en blind man satt vid
      vgen och tiggde.
 36.  Nr denne hrde en hop mnniskor g dr fram, frgade han vad
      det var.
 37.  Och man omtalade fr honom att det var Jesus frn Nasaret som
      kom p vgen.
 38.  D ropade han och sade: Jesus, Davids son, frbarma dig ver
      mig.
 39.  Och de som gingo framfr tillsade honom strngeligen att han
      skulle tiga; men han ropade nnu mycket mer: Davids son,
      frbarma dig ver mig.
 40.  D stannade Jesus och bjd att mannen skulle ledas fram till
      honom.  Och nr han hade kommit fram, frgade han honom:
 41.  Vad vill du att jag skall gra dig?  Han svarade: Herre, lt
      mig f min syn.
 42.  Jesus sade till honom: Hav din syn; din tro har hjlpt dig.
 43.  Och strax fick han sin syn och fljde honom och prisade Gud.  Och
      allt folket som sg detta lovade Gud.
*42/19 Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 19 Kapitlet

                Jesus gstar hos Sackeus, framstller
                liknelsen om de tio punden, rider in i
                Jerusalem, grter ver staden, rensar
                             helgedomen.

  1.  Och han kom in i Jeriko och gick fram genom staden.
  2.  Dr fanns en man, vid namn Sackeus, som var frman fr
      publikanerna och en rik man.
  3.  Denne ville grna veta vem som var Jesus och ville se honom, men
      han kunde det icke fr folkets skull, ty han var liten till
      vxten.
  4.  D skyndade han i frvg och steg upp i ett mullbrsfikontrd
      fr att f se honom, ty han skulle komma den vgen fram.
  5.  Nr Jesus nu kom till det stllet, sg han upp och sade till
      honom: Sackeus, skynda dig ned, ty i dag mste jag gsta i ditt
      hus.
  6.  Och han skyndade sig ned och tog emot honom med gldje.
  7.  Men alla som sgo det knorrade och sade: Han har gtt in fr
      att gsta hos en syndare.
  8.  Men Sackeus trdde fram och sade till Herren: Herre, hlften av
      mina godelar giver jag nu t de fattiga; och om jag har utkrvt
      fr mycket av ngon, s giver jag fyradubbelt igen.
  9.  Och Jesus sade om honom: I dag har frlsning vederfarits detta
      hus, eftersom ocks han r en Abrahams son.
 10.  Ty Mnniskosonen har kommit fr att uppska och frlsa det som
      var frlorat.

 11.  Medan de hrde hrp, framstllde han ytterligare en liknelse,
      eftersom han var nra Jerusalem och de nu menade att Guds rike
      strax skulle uppenbaras.
 12.  Han sade allts: En man av frnmlig slkt tnkte fara bort
      till ett avlgset land fr att utverka t sig konungslig
      vrdighet; sedan skulle han komma tillbaka.
 13.  Och han kallade till sig tio sin tjnare och gav dem tio pund
      och sade till dem: 'Frvalten dessa, till dess jag kommer
      tillbaka.'
 14.  Men hans landsmn hatade honom och snde, efter hans avfrd,
      stad en beskickning och lto sga: 'Vi vilja icke att denne
      skall bliva konung ver oss.
 15.  Nr han sedan kom tillbaka, efter att hava utverkat t sig den
      konungsliga vrdigheten, lt han kalla till sig de tjnare t
      vilka han hade givit penningarna, ty han ville veta vad var och
      en genom sin frvaltning hade frvrvat.
 16.  D kom den frste fram och sade: 'Herre, ditt pund har givit i
      vinst tio pund.'
 17.  Han svarade honom: 'Rtt s, du gode tjnare!  Eftersom du har
      varit trogen i en mycket ringa sak, skall du f makt och
      myndighet ver tio stder.'
 18.  Drefter kom den andre i ordningen och sade: 'Herre, ditt pund
      har avkastat fem pund.'
 19.  D sade han jmvl till denne: 'S vare ock du satt ver fem
      stder.'
 20.  Och den siste kom fram och sade: 'Herre, se hr r ditt pund;
      jag har haft det frvarat i en duk.
 21.  Ty jag fruktade fr dig, eftersom du r en strng man; du vill
      taga upp vad du icke har lagt ned, och skrda vad du icke har
      stt.'
 22.  Han sade till honom: 'Efter dina egna ord vill jag dma dig, du
      onde tjnare.  Du visste allts att jag r en strng man, som
      vill taga upp vad jag icke har lagt ned, och skrda vad jag icke
      har stt?
 23.  Varfr satte du d icke in mina penningar i en bank?  D hade
      jag, nr jag kom hem, ftt uppbra dem med rnta.'
 24.  Och han sade till dem som stodo vid hans sida: 'Tagen ifrn
      honom hans pund, och given det t den som har de tio punden.'
 25.  De sade till honom: 'Herre, han har ju redan tio pund.'
 26.  Han svarade: 'Jag sger eder: Var och en som har, t honom skall
      varda givet; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
      det han har.
 27.  Men dessa mina ovnner, som icke ville hava mig till konung ver
      sig, fren dem hit huggen ned dem hr infr mig.

 28.  Sedan Jesus hade sagt detta, gick han framfr de andra upp mot
      Jerusalem.
 29.  Nr han d nalkades Betfage och Betania, vid det berg som kallas
      Oljeberget, snde han stad tv av lrjungarna
 30.  och sade: Gn in i byn som ligger hr mitt framfr.  Och nr I
      kommen ditin, skolen I finna en snefle st dr bunden, som
      ingen mnniska ngonsin har suttit p, lsen den och fren den
      hit.
 31.  Och om ngon frgar eder varfr I lsen den skolen I svara s:
      'Herren behver den.'

 32.  Och de som hade blivit utsnda gingo stad och funno det s som
      han hade sagt dem.
 33.  Och nr de lste flen, frgade garen dem: Varfr lsen I
      flen?
 34.  De svarade: Herren behver den.
 35.  Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den och
      lto Jesus stta sig drovanp.
 36.  Och dr han frdades fram bredde de ut sina mantlar under honom
      p vgen.
 37.  Och d han var nra foten av Oljeberget, begynte hela
      lrjungaskaran i sin gldje att med hg rst lova Gud fr alla
      de kraftgrningar som de hade sett;
 38.  och de sade:

      Vlsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn.  Frid
      vare i himmelen och ra i hjden!
 39.  Och ngra fariser som voro med i folkhopen sade till honom:
      Mstare, frbjud dina lrjungar att ropa s.
 40.  Men han svarade och sade: Jag sger eder: Om dessa tiga, skola
      stenarna ropa.

 41.  D han nu kom nrmare och fick se staden, begynte han grta ver
      den
 42.  och sade: O att du i dag hade insett, ocks du, vad din frid
      tillhr!  Men nu r det frdolt fr dina gon.
 43.  Ty den tid skall komma ver dig, d dina fiender skola omgiva
      dig med belgringsvall och innesluta dig och trnga dig p alla
      sidor.
 44.  Och de skola sl ned dig till jorden, tillika med dina barn, som
      ro i dig, och skola icke lmna kvar i dig sten p sten, drfr
      att du icke aktade p den tid d du var skt.
 45.  Och han gick in i helgedomen och begynte driva ut dem som slde
      drinne;
 46.  och han sade till dem: Det r skrivet: 'Och mitt hus skall vara
      ett bnehus.'  Men I haven gjort det till en rvarkula.
 47.  Och han undervisade var dag i helgedomen.  Och versteprsterna
      och de skriftlrde och folkets frnmste mn skte efter
      tillflle att frgra honom;
 48.  men de kunde icke finna ngon utvg drtill, ty allt folket hll
      sig till honom och hrde honom.
*42/20 Evangelium enligt Lukas, 20 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 20 Kapitlet

                 Jesus tillsprjes om sin myndighet,
               bestraffar i liknelsen om vingrdsmnnen
                 versteprsterna och de skriftlrde,
                besvarar frgor om skattepenningen och
               om uppstndelsen, stller sjlv till de
                skriftlrde en frga om Messias ssom
                Davids son, varnar fr de skriftlrde.

  1.  Och en dag, d han undervisade folket i helgedomen och
      frkunnade evangelium, trdde versteprsterna och de
      skriftlrde, tillika med de ldste, fram
  2.  och talade till honom och sade: Sg oss, med vad myndighet gr
      du detta?  Och vem r det som har rivit dig sdan myndighet?
  3.  Han svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
      till eder; svaren mig p den.
  4.  Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
  5.  D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
      himmelen' s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
  6.  Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d kommer allt folket att
      stena oss, ty de ro frvissade om att Johannes var en profet.
  7.  De svarade allts att de icke visste varifrn den var.
  8.  D sade Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad
      myndighet jag gr detta.
  9.  Och han framstllde fr folket denna liknelse: En man
      planterade en vingrd och lejde ut den t vingrdsmn och fr
      utrikes fr lng tid.
 10.  Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
      vingrdsmnnen, fr att de t denne skulle lmna ngon del av
      vingrdens frukt.  Men vingrdsmnnen misshandlade honom och lto
      honom g tomhnt bort.
 11.  Ytterligare snde han en annan tjnare.  Ocks honom misshandlade
      och skymfade de och lto honom g tomhnt bort.
 12.  Ytterligare snde han en tredje.  Men ocks denne slogo de
      blodig och drevo bort honom.
 13.  D sade vingrdens herre: 'Vad skall jag gra?  Jo, jag vill
      snda min lskade son; fr honom skola de vl nd hava frsyn.'
 14.  Men nr vingrdsmannen fingo se honom, verlade de med varandra
      och sade: 'Denne r arvingen; lt oss drpa honom, fr att arvet
      m bliva vrt.'
 15.  Och de frde honom ut ur vingrden och drpte honom.  Vad skall
      nu vingrdens herre gra med dem?
 16.  Jo, han skall komma och frgra de vingrdsmnnen och lmna
      vingrden t andra.  Nr de hrde detta, sade de: Bort det!
 17.  D sg han p dem och sade: Vad betyder d detta skriftens ord:

      'Den sten som byggningsmnnen frkastade, den har blivit en
      hrnsten'?

 18.  Var och en som faller p den stenen, han skall bliva krossad;
      men den som stenen faller p, honom skall den sndersmula.
 19.  Och de skriftlrde och versteprsterna hade grna velat i samma
      stund gripa honom, men de fruktade fr folket.  Ty de frstodo
      att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
 20.  Och de vaktade p honom och snde ut ngra som frstligen
      skulle ltsa sig vara rttsinniga mn, fr att dessa skulle
      fnga honom genom ngot hans ord, s att de skulle kunna
      verlmna honom t verheten, i landshvdingens vld.
 21.  Dessa frgade honom och sade: Mstare, vi veta att du talar och
      undervisar rtt och icke har anseende till personen, utan lr om
      Guds vg vad sant r.
 23.  r det lovligt fr oss att giva kejsaren skatt, eller r det
      icke lovligt?
 23.  Men han mrkte deras illfundighet och sade till dem:
 24.  Lten mig se en penning.  Vems bild och verskrift br den?  De
      svarade: Kejsarens.
 25.  D sade han till dem: Given allts kejsaren vad kejsaren
      tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
 26.  Och de frmdde icke fnga honom genom ngot hans ord infr
      folket, utan frundrade sig ver hans svar och tego.

 27.  Drefter trdde ngra sadducer fram och ville pst att det
      icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom
 28.  och sade: Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om
      ngon har en broder som r gift, men dr barnls, s skall han
      taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma t sin
      broder.
 29.  Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
      barnls.
 30.  D tog den andre i ordningen henne
 31.  och drefter den tredje; sammalunda alla sju.  Men de dogo alla,
      utan att ngon av dem lmnade barn efter sig.
 32.  Slutligen dog ock hustrun.
 33.  Vilken av dem skall d vid uppstndelsen f kvinnan till hustru?
      De hade ju alla sju tagit henne till hustru.
 34.  Jesus svarade dem: Med den nuvarande tidslderns barn r det
      s, att mn taga sig hustrur, och hustrur givas t mn;
 35.  men de som bliva aktade vrdiga att f del i den nya tidsldern
      och i uppstndelsen frn de dda, med dem r det s, att varken
      mn tag sig hustrur, eller hustrur givas mn.
 36.  De kunna ju ej heller mer d ty de ro lika nglarna och ro,
      Guds sner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppstndelsen.
 37.  Men att de dda uppst, det har ock Moses, p det stlle dr det
      talas om trnbusken, givit till knna, nr han kallar Herren
      'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
 38.  Och han r en Gud icke fr dda, utan fr levande, ty fr honom
      leva alla.
 39.  D svarade ngra av de skriftlrde och sade: Mstare, du har
      talat rtt.
 40.  De dristade sig nmligen icke att vidare stlla ngon frga p
      honom.

 41.  Men han sade till dem: Huru kan man sga att Messias r Davids
      son?
 42.  David sjlv sger ju i Psalmernas bok:

      Herren sade till min herre: Stt dig p min hgra sida,
 43.  till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
 44.  David kallar honom allts 'herre'; huru kan han d vara hans
      son?
 45.  Och han sade till sina lrjungar, s att allt folket hrde det:
 46.  Tagen eder till vara fr de skriftlrde, som grna g omkring i
      fotsida klder och grna vilja bliva hlsade p torgen och grna
      sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna vid
      gstabuden --
 47.  detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
      skull hlla lnga baner.  Del skola f en dess hrdare dom.
*42/21 Evangelium enligt Lukas, 21 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 21 Kapitlet

                  Jesu ord om nkans offergva.  Hans
                frutsgelse om Jerusalems frstring
                       och om sin tillkommelse.

  1.  Och nr han sg upp, fick han se huru de rika lade ned sina
      gvor i offerkistorna.
  2.  Drvid fick han ock se huru en fattig nka lade ned tv skrvar.
  3.  D sade han: Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka
      lade dit mer n alla de andra.
  4.  Ty det var av sitt verfld som alla dessa lade ned ngot bland
      gvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin
      go.

  5.  Och d ngra talade om helgedomen, huru den var uppfrd av
      hrliga stenar och prydd med helgedomssknker, sade han:
  6.  Dagar skola komma, d av allt detta som I nu sen icke skall
      lmnas sten p sten, utan allt skall bliva nedbrutet.
  7.  D frgade de honom och sade: Mstare, nr skall detta ske?  Och
      vad bliver tecknet till att tiden r inne, d detta kommer att
      ske?
  8.  Han svarade: Sen till, att I icke bliven frvillade.  Ty mnga
      skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och: 'Tiden
      r nra'.  Men fljen dem icke.
  9.  Och nr I fn hra krigslarm och upprorslarm, s bliven icke
      frfrade; ty sdant mste frst komma, men drmed r icke strax
      nden inne.

 10.  Drefter sade han till dem: Folk skall resa sig upp mot folk
      och rike mot rike;
 11.  och det skall bliva stora jordbvningar, s ock hungersnd och
      farsoter p den ena orten efter den andra, och skrcksyner skola
      visa sig och stora tecken p himmelen.
 12.  Men fre allt detta skall man gripa eder, man skall frflja
      eder och draga eder infr synagogorna och stta eder i fngelse
      och fra eder fram infr konungar och landshvdingar, fr mitt
      namns skull.
 13.  S skolen I f tillflle att frambra vittnesbrd.
 14.  Mrken drfr noga att I icke frut mn gra eder bekymmer fr
      huru I skolen frsvara eder.
 15.  Ty jag skall giva eder sdana ord och sdan vishet, att ingen av
      edra vedersakare skall kunna st emot eller sga ngot emot.
 16.  I skolen bliva frrdda till och med av frldrar och brder och
      frnder och vnner; och somliga av eder skall man dda.
 17.  Och I skolen bliva hatade av alla fr mitt namns skull.
 18.  Men icke ett hr p edra huvuden skall g frlorat.
 19.  Genom att vara stndaktiga skolen I vinna edra sjlar.

 20.  Men nr I fn se Jerusalem omringas av krigshrar, d skolen I
      veta att dess delggelse r nra.
 21.  D m de som ro i Judeen fly bort till bergen, och de som ro
      inne i staden m draga ut drifrn och de som ro ute p
      landsbygden m icke g ditin.
 22.  Ty detta r en hmndens tid, d allt som r skrivet skall
      uppfyllas.
 23.  Ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!  Ty stor
      nd skall d komma i landet, och en vredesdom ver detta folk.
 24.  Och de skola falla fr svrdsegg och bliva bortfrda i
      fngenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva
      frtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider ro
      fullbordade.

 25.  Och tecken skola ske i solen och mnen och i stjrnorna, och p
      jorden skall ngest komma ver folken, och de skola st rdlsa
      vid havets och vgornas dn,
 26.  d nu mnniskor uppgiva andan av frskrckelse och ngslan fr
      det som skall verg vrlden; ty himmelens makter skola bva.
 27.  Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i en sky', med stor
      makt och hrlighet.
 28.  Men nr detta begynner ske, d mn I resa eder upp och upplyfta
      edra huvuden, ty d nalkas eder frlossning.
 29.  Och han framstllde fr dem en liknelse: Sen p fikontrdet och
      p alla andra trd.
 30.  Nr I fn se att de skjuta knopp, d veten I av eder sjlva att
      sommaren redan r nra.
 31.  Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att Guds rike
      r nra.
 32.  Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
      frrn allt detta sker.
 33.  Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
 34.  Men tagen eder till vara fr att lta edra hjrtan frtyngas av
      omttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, s att den
      dagen kommer p eder ofrtnkt;
 35.  ty ssom en snara skall den komma ver hela jordens alla
      inbyggare.
 36.  Men vaken alltjmt, och bedjen att I mn kunna undfly allt detta
      som skall komma, och kunna best infr Mnniskosonen.

 37.  Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna
      gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade dr
      ver natten.
 38.  Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen
      fr att hra honom.
*42/22 Evangelium enligt Lukas, 22 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 22 Kapitlet

                 versteprsterna och de skriftlrde
                lgga rd mot Jesus och mottaga Judas'
               anbud om hjlp.  Jesus hller pskmltid
                med lrjungarna, instiftar nattvarden,
                 frmanar till dmjukhet, frutsger
                Petrus' frnekelse, beder i Getsemane,
                gripes, frnekas av Petrus, begabbas,
                     frhres infr Stora rdet.

  1.  Det osyrade brdets hgtid, som ock kallas psk, var nu nra.
  2.  Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
      att rja honom ur vgen.  De fruktade nmligen fr folket.

  3.  Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en
      av de tolv.
  4.  Denne gick bort och talade med versteprsterna och beflhavarna
      fr tempelvakten om huru han skulle verlmna honom t dem.
  5.  D blevo de glada och frklarade sig villiga att giva honom en
      summa penningar.
  6.  Och han gick in p deras anbud och skte sedan efter lgligt
      tillflle att frrda honom t dem, utan att ngon folkskockning
      uppstod.

  7.  S kom nu den dag i det osyrad brdets hgtid, d man skulle
      slakta pskalammet.
  8.  D snde han stad Petrus och Johannes och sade: Gn stad och
      reden till t oss, s att vi kunna ta pskalammet.
  9.  De frgade honom: Var vill du att vi skola reda till det?
 10.  Han svarade dem: Nr I kommen in i staden, skolen I mta en man
      som br en kruka vatten.  Fljen honom till det hus dr han gr
      in.
 11.  Och sgen till husbonden i det huset: 'Mstaren frgar dig: Var
      finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med mina
      lrjungar?'
 12.  D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, ordnad fr
      mltid; reden till dr.
 13.  Och de gingo stad och funno det s som han hade sagt dem; och
      de redde till pskalammet.

 14.  Och nr stunden var inne, lade han sig till bords, och
      apostlarna med honom.
 15.  Och han sade till dem: Jag har hgeligen stundat att ta detta
      pskalamm med eder, frrn mitt lidande begynner;
 16.  ty jag sger eder att jag icke mer skall fira denna hgtid,
      frrn den kommer till fullbordan i Guds rike.
 17.  Och han lt giva sig en kalk och tackade Gud och sade: Tagen
      detta och delen eder emellan;
 18.  ty jag sger eder att jag hrefter icke, frrn Guds rike
      kommer, skall dricka av det som kommer frn vintrd.
 19.  Sedan tog han ett brd och tackade Gud och brt det och gav t
      dem och sade: Detta r min lekamen, som varder utgiven fr
      eder.  Gren detta till min minnelse.
 20.  Sammalunda tog han ock kalken, efter mltiden, och sade: Denna
      kalk r det nya frbundet, i mitt blod, som varder utgjutet fr
      eder.
 21.  Men se, den som frrder mig, hans hand r med mig p bordet.
 22.  Ty Mnniskosonen skall g bort, ssom frut r bestmt; men ve
      den mnniska genom vilken han bliver frrdd!
 23.  Och de begynte tala med varandra om vilken av dem det vl kunde
      vara som skulle gra detta.

 24.  En tvist uppstod ock mellan dem om vilken av dem som skulle
      rknas fr den strste.
 25.  D sade han till dem: Konungarna upptrda mot sina folk ssom
      hrskare, och de som hava myndighet ver folken lta kalla sig
      'ndige herrar'.
 26.  Men s r det icke med eder; utan den som r strst bland eder,
      han vare ssom den yngste, och den som r den frnmste, han
      vare ssom en tjnare.
 27.  Ty vilken r strre: den som ligger till bords eller den som
      tjnar?  r det icke den som ligger till bords?  Och likvl r
      jag hr ibland eder ssom en tjnare.  --
 28.  Men I ren de som hava frblivit hos mig i mina prvningar;
 29.  och ssom min Fader har verltit konungslig makt t mig, s
      verlter jag likadan makt t eder,
 30.  s att I skolen f ta och dricka vid mitt bord i mitt rike och
      sitta p troner ssom domare ver Israels tolv slkter.

 31.  Simon, Simon!  Se, Satan har begrt att f eder i sitt vld, fr
      att kunna slla eder ssom vete;
 32.  men jag har bett fr dig, att din tro icke m bliva om
      intet.  Och nr du en gng har omvnt dig, s styrk dina brder.

 33.  D sade han till honom: Herre, jag r redo att med dig bde g
      i fngelse och g i dden.
 34.  Men han svarade: Jag sger dig, Petrus: I dag skall icke hanen
      gala, frrn du tre gnger har frnekat mig och sagt att du icke
      knner mig.

 35.  Ytterligare sade han till dem: Nr jag snde eder stad utan
      penningpung, utan rnsel, utan skor, icke fattades eder d
      ngot?  De svarade: Intet.
 36.  D sade han till dem: Nu ter m den som har en penningpung
      taga den med sig, och den som har en rnsel, han gre
      sammalunda; och den som icke har ngot svrd, han slje sin
      mantel och kpe sig ett sdant.
 37.  Ty jag sger eder att p mig mste fullbordas detta skriftens
      ord: 'Han blev rknad bland ogrningsmn'.  Ja, det som r
      frutsagt om mig, det gr nu i fullbordan
 38.  D sade de: Herre, se hr ro tv svrd.  Han svarade dem: Det
      r nog.

 39.  Och han gick ut och begav sig till Oljeberget, ssom hans sed
      var; och hans lrjungar fljde honom.
 40.  Men nr han hade kommit till platsen, sade han till dem: Bedjen
      att I icke mn komma i frestelse.
 41.  Sedan gick han bort ifrn dem, vid pass ett stenkast, och fll
      ned p sina knn och bad
 42.  och sade: Fader, om det r din vilja, s tag denna kalk ifrn
      mig.  Dock, ske icke min vilja, utan din.
 43.  D visade sig fr honom en ngel frn himmelen, som styrkte
      honom.
 44.  Men han hade kommit i svr ngest och bad allt ivrigare, och
      hans svett blev ssom blodsdroppar, som fllo ned p jorden.
 45.  Nr han sedan stod upp frn bnen och kom tillbaka till
      lrjungarna, fann han dem insomnade av bedrvelse.
 46.  D sade han till dem: Varfr soven I?  Stn upp, och bedjen att
      I icke mn komma i frestelse.
 47.  Och se, medan han nnu talade, kom en folkskara; och en av de
      tolv, den som hette Judas, gick framfr dem.  Och han trdde fram
      till Jesus fr att kyssa honom.
 48.  Men Jesus sade till honom: Judas, frrder du Mnniskosonen med
      en kyss?
 49.  D nu de som voro med Jesus sgo vad som var p frde, frgade
      de: Herre, skola vi hugga till med svrd?
 50.  Och en av dem hgg till versteprstens tjnare och hgg s av
      honom hgra rat.
 51.  D svarade Jesus och sade: Lten det g s lngt.  Och han
      rrde vid hans ra och helade honom.
 52.  Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom, till
      versteprsterna och beflhavarna fr tempelvakten och de
      ldste: Ssom mot en rvare haven I gtt ut med svrd och
      stavar.
 53.  Fastn jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke
      strckt ut edra hnder emot mig men detta r eder stund, och nu
      rder mrkrets makt.
 54.  S grepo de honom och frde honom stad in i versteprstens
      hus.  Och Petrus fljde efter p avstnd.
 55.  Och de tnde upp en eld mitt p grden och satte sig dr
      tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

 56.  Men en tjnstekvinna, som fick se honom, dr han satt vid elden
      fste gonen p honom och sade: Ocks denne var med honom.
 57.  Men han nekade och sade: Kvinna, jag knner honom icke.
 58.  Kort drefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade:
      Ocks du r en av dem.  Men Petrus svarade: Nej, det r jag
      icke.
 59.  Vid pass en timme drefter kom en annan som bedyrade och sade:
      Frvisso var ocks denne med honom; han r ju ock en galil.
 60.  D svarade Petrus: Jag frstr icke vad du menar.  Och i
      detsamma, medan han nnu talade, gol hanen.
 61.  D vnde Herren sig om och sg p Petrus; och Petrus kom d ihg
      Herrens ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen i dag
      har galit, skall du tre gnger frneka mig.
 62.  Och han gick ut och grt bitterligen.

 63.  Och de mn som hllo Jesus fngen begabbade honom och
      misshandlade honom.
 64.  De hljde ver honom och frgade honom och sade: Profetera: vem
      var det som slog dig?
 65.  Mnga andra smdliga ord talade de ock mot honom.

 66.  Men nr det blev dag, frsamlade sig folkets ldste,
      versteprster och skriftlrde, och lto fra honom infr sitt
      Stora rd
 67.  och sade: r du Messias, s sg oss det.  Men han svarade dem:
      Om jag sger eder det, s tron I det icke.
 68.  Och om jag frgar, s svaren I icke.
 69.  Men hrefter skall Mnniskosonen sitta p den gudomliga Maktens
      hgra sida.
 70.  D sade de alla: S r du d Guds Son?  Han svarade dem: I
      sgen det sjlva, att jag r det.
 71.  D sade de: Vad behva vi mer ngot vittnesbrd?  Vi hava ju
      sjlva nu hrt det av hans egen mun.
*42/23 Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 23 Kapitlet

                 Jesus fres till Pilatus, frhres,
                   sndes till Herodes, korsfstes,
                      uppgiver andan, begraves.


  1.  Och de stodo upp, hela hopen, och frde honom till Pilatus.
  2.  Dr begynte de anklaga honom och sade: Vi hava funnit att denne
      man frleder vrt folk och vill frhindra att man giver kejsaren
      skatt, och att han sger sig vara Messias, en konung.
  3.  D frgade Pilatus honom och sade: r du judarnas konung?  Han
      svarade honom och sade: Du sger det sjlv.

  4.  Men Pilatus sade till versteprsterna och till folket: Jag
      finner intet brottsligt hos denne man.
  5.  D blevo de nnu ivrigare och sade: Han uppviglar med sin lra
      folket i hela Judeen, allt ifrn Galileen och nda hit.
  6.  Nr Pilatus hrde detta, frgade han om mannen var frn
      Galileen.
  7.  Och d han fick veta att han var frn det land som lydde under
      Herodes' vlde, snde han honom bort till Herodes, som under
      dessa dalar ocks var i Jerusalem.

  8.  Nr Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade
      sedan lng tid velat se honom; han hade nmligen hrt talas om
      honom, och han hoppades nu att f se honom gra ngot tecken.
  9.  Men fastn han stllde ganska mnga frgor p Jesus, svarade
      denne honom intet.
 10.  Och versteprsterna och de skriftlrde stodo dr och anklagade
      honom hftigt.
 11.  Men Herodes och hans krigsfolk bemtte honom med frakt och
      begabbade honom; och sedan de hade satt p honom en lysande
      kldnad, snde de honom tillbaka till Pilatus.
 12.  Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vnner med varandra;
      Frut hade nmligen dem emellan rtt ovnskap.

 13.  Sedan kallade Pilatus tillhopa versteprsterna och rdsherrarna
      och folket
 14.  och sade till dem: I haven frt till mig denne man och sagt att
      han frleder folket; och jag har nu i eder nrvaro anstllt
      rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till ngot
      av det som I anklagen honom fr.
 15.  Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju snt
      honom tillbaka till oss.  I sen allts att denne icke har gjort
      ngot som frtjnar dden.
 16.  Drfr vill jag giva honom ls, medan jag har tuktat honom.
 18.  D skriade hela hopen och sade: Hav bort denne, och giv oss
      Barabbas ls.
 19.  (Denne man hade blivit kastad i fngelse p grund av ett
      upplopp, som hade gt rum i staden, och fr ett drps skull.)
 20.  ter talade Pilatus till dem, ty han nskade att kunna giva
      Jesus ls.
 21.  Men de ropade emot honom: Korsfst, korsfst honom!
 22.  D talade han till dem fr tredje gngen och frgade: Vad ont
      har denne d gjort?  Jag har icke funnit honom skyldig till ngot
      som frtjnar dden Drfr vill jag giva honom ls, sedan jag
      har tuktat honom.
 23.  Men de lgo ver honom med hga rop och begrde att han skulle
      lta korsfsta honom; och deras rop blevo honom vermktiga.
 24.  D dmde Pilatus att s skulle ske, som de begrde.
 25.  Och han lsgav den man de begrde, den som hade blivit kastad i
      fngelse fr upplopp och drp; men Jesus utlmnade han, fr att
      med honom skulle ske efter deras vilja.

 26.  Nr de sedan frde bort honom, fingo de fatt en man, Simon frn
      Cyrene, som kom utifrn marken; p honom lade de korset, fr att
      han skulle bra det efter Jesus.

 27.  Men en stor hop folk fljde med honom, bland dem ocks kvinnor
      som jmrade sig och grto ver honom.
 28.  D vnde Jesus sig om till dem och sade: I Jerusalems dttrar,
      grten icke ver mig, utan grten ver eder sjlva och ver edra
      barn.
 29.  Ty se, den tid skall komma, d man skall sga: 'Saliga ro de
      ofruktsamma, de moderliv som icke hava ftt barn, och de brst
      som icke hava givit di.'
 30.  D skall man begynna sga till: bergen: 'Fallen ver oss', och
      till hjderna: 'Skylen oss.'
 31.  Ty om han gr s med det friska trdet, vad skall icke d ske
      med det torra!

 32.  Jmvl tv andra, tv ogrningsmn, frdes ut fr att avlivas
      tillika med honom.
 33.  Och nr de hade kommit till den plats som kallades
      Huvudskallen korsfste de honom dr, s ock ogrningsmnnen,
      den ene p hgra sidan och den andre p vnstra.
 34.  Men Jesus sade.  Fader, frlt dem; ty de veta icke vad de gra.
      Och de delade hans klder mellan sig och kastade lott om dem.  --
 35.  Men folket stod och sg drp.  Och jmvl rdsherrarna drevo
      gck med honom och sade: Andra har han hjlpt; nu m han hjlpa
      sig sjlv, om han r Guds Smorde, den utvalde.
 36.  Ocks krigsmnnen gingo fram och begabbade honom och rckte
      honom ttikvin
 37.    och sade: r du judarnas konung, s hjlp dig sjlv.
 38.  Men ver honom hade man ock satt upp en verskrift: Denne r
      judarnas konung.

 39.  Och en av de ogrningsmn som voro dr upphngda smdade honom
      och sade: Du r ju Messias; hjlp d dig sjlv och oss.
 40.  D tillrttavisade honom den andre och svarade och sade:
      Fruktar icke heller du Gud, du som r under samma dom?
 41.  Oss vederfares detta med all rtt, ty vi lida vad vra grningar
      ro vrda, men denne man har intet ont gjort.
 42.  Sedan sade han: Jesus, tnk p mig, nr du kommer i ditt rike.
 43.  Han svarade honom: Sannerligen sger jag dig: I dag skall du
      vara med mig i paradiset.

 44.  Det var nu omkring sjtte timmen; d kom ver hela landet ett
      mrker, som varade nda till nionde timmen,
 45.  i det att solen miste sitt sken.  Och frlten i templet rmnade
      mitt itu.
 46.  Och Jesus ropade med hg rst och sade: Fader, i dina hnder
      befaller jag min ande.  Och nr han hade sagt detta, gav han upp
      andan.
 47.  Men nr hvitsmannen sg vad som skedde, prisade han Gud och
      sade: S var d denne verkligen en rttfrdig man!
 48.  Och nr allt folket, de som hade kommit tillsammans fr att se
      hrp, sgo vad som skedde, slogo de sig fr brstet och vnde
      hem igen.
 49.  Men alla hans vnner stodo p avstnd och sgo detta, bland dem
      ocks ngra kvinnor, de som hade fljt med honom frn Galileen.

 50.  Nu var dr en rdsherre, vi namn Josef, en god och rttfrdig
      man,
 51.  som icke hade samtyckt till deras rdslag och grning.  Han var
      frn Arimatea, en stad i Judeen; och han vntade p Guds rike.
 52.  Denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
 53.  Och han tog ned den och svepte den i en linneduk.  Sedan lade han
      den i en grav som var uthuggen i klippan, och dr nnu ingen
      hade varit lagd.
 54.  Det var d tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ing.
 55.  Och de kvinnor, som med honom hade kommit frn Galileen, fljde
      efter och sgo graven och sgo huru hans kropp lades ned dri.
 56.  Sedan vnde de hem igen och redde till vlluktande kryddor och
      smrjelse; men p sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.
*42/24 Evangelium enligt Lukas, 24 Kapitlet
                 Evangelium enligt Lukas, 24 Kapitlet

                nglar frkunna Jesu uppstndelse fr
                kvinnorna vid graven.  Jesus uppenbarar
               sig fr tv lrjungar p vg till Emmaus
                 och fr de frsamlade lrjungarna i
                Jerusalem, giver dem sin vlsignelse,
                       upptages till himmelen.

  1.  Men p frsta veckodagen kommo de, tidigt i sjlva
      dagbrckningen, till graven med de vlluktande kryddor som de
      hade tillrett.
  2.  Och de funno stenen vara bortvltrad frn graven.
  3.  D gingo de ditin, men funno icke Herren Jesu kropp.
  4.  Nr de nu icke visste vad de skulle tnka hrom, se, d stodo
      tv man framfr dem i skinande klder.
  5.  Och de blevo frskrckta och bjde sina ansikten ned mot
      jorden.  D sade mannen till dem Varfr sken I den levande
      bland de dda?
  6.  Han r icke har, han r uppstnden.  Kommen ihg vad han talade
      till eder, medan han nnu var i Galileen, huru han sade:
  7.  'Mnniskosonen mste bliva verlmnad i syndiga mnniskors
      hnder och bliva korsfst; men p tredje dagen skall han uppst
      igen.'
  8.  D kommo de ihg hans ord.
  9.  Och de vnde tillbaka frn graven och omtalade allt detta fr de
      elva och fr alla de andra.  --
 10.  Kvinnorna voro Maria frn Magdala och Johanna och den Maria som
      var Jakobs moder.  Och jmvl de andra kvinnorna instmde med dem
      och sade detsamma till apostlarna.
 11.  Deras ord syntes dock fr dessa vara lst tal, och de trodde dem
      icke.
 12.  Men Petrus stod upp och skyndade till graven; och nr han lutade
      sig ditin sg han dr allenast linnebindlarna.  Sedan gick han
      hem till sitt, uppfylld av frundran ver det som hade skett.
 13.  Men tv av dem voro samma dag stadda p vandring till en by som
      hette Emmaus, och som lg sextio stadiers vg frn Jerusalem.
 14.  Och de samtalade med varandra om allt detta som hade skett.
 15.  Medan de nu samtalade och verlade med varandra, nalkades Jesus
      sjlv och gick med dem.
 16.  Men deras gon voro tillslutna, s att de icke knde igen honom.
 17.  Och han sade till dem: Vad r det I talen om med varandra,
      medan I gn hr?  D stannade de och sgo bedrvade ut.
 18.  Och den ene, som hette Kleopas, svarade och sade till honom: Du
      r vl en frmling i Jerusalem, den ende som icke har hrt vad
      dr har skett i dessa dagar?
 19.  Han frgade dem: Vad d?  De svarade honom: Det som har skett
      med Jesus frn Nasaret, vilken var en profet, mktig i grningar
      och ord infr Gud och allt folket:
 20.  huru nmligen vra versteprster och rdsherrar hava utlmnat
      honom till att dmas till dden och hava korsfst honom.
 21.  Men vi hoppades att han var den som skulle frlossa Israel.  Och
      likvl, till allt detta kommer att det redan r tredje dagen
      sedan detta skedde.
 22.  Men nu hava drjmte ngra av vra kvinnor gjort oss hpna; ty
      sedan de bittida p morgonen hade varit vid graven
 23.  och icke funnit hans kropp, kommo de igen och sade att de till
      och med hade sett en nglasyn, och nglarna hade sagt att han
      levde.
 24.  Och nr ngra av dem som voro.  med oss gingo bort till graven,
      funno de det vara s som kvinnorna hade sagt, men honom sjlv
      sgo de icke.

 25.  D sade han till dem: O, huru ofrstndiga ren I icke och
      trghjrtade till att tro p allt vad profeterna hava talat!
 26.  Mste icke Messias lida detta, fr I att s ing i sin
      hrlighet?
 27.  Och han begynte att genomg Moses och alla profeterna och
      uttydde fr dem vad som i alla skrifterna var sagt om honom.
 28.  Nr de nu nalkades byn dit de voro p vg, stllde han sig som
      om han ville g vidare.
 29.  Men de ndgade honom och sade: Bliv kvar hos oss, ty det lider
      mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.  D gick han
      ditin och stannade kvar hos dem.
 30.  Och nr han nu lg till bords med dem, tog han brdet och
      vlsignade och brt det och rckte t dem.
 31.  Drvid ppnades deras gon, s att de knde igen honom.  Men d
      frsvann han ur deras syn.

 32.  Och de sade till varandra: Voro icke vra hjrtan brinnande i
      oss, nr han talade med oss p vgen och uttydde skrifterna fr
      oss?
 33.  Och i samma stund stodo de upp och vnde tillbaka till
      Jerusalem; och de funno dr de elva frsamlade, s ock de andra
      som hade slutit sig till dem.
 34.  Och dessa sade: Herren r verkligen uppstnden, och han har
      visat sig fr Simon.
 35.  D frtljde de sjlva vad som hade skett p vgen, och huru han
      hade blivit igenknd av dem, nr han brt brdet.

 36.  Medan de nu talade hrom, stod han sjlv mitt ibland dem och
      sade till dem: Frid vare med eder.
 37.  D blevo de frfrade och uppfylldes av fruktan och trodde att
      det var en ande de sgo.
 38.  Men han sade till dem: Varfr ren I s frskrckta, och varfr
      uppstiga tvivel i edra hjrtan?
 39.  Sen hr mina hnder och mina ftter, och sen att det r jag
      sjlv; ja, tagen p mig och sen.  En ande har ju icke ktt och
      ben, ssom I sen mig hava.
 40.  Och nr han hade sagt detta, visade han dem sina hnder och sina
      ftter.
 41.  Men d de nnu icke trodde, fr gldjes skull, utan allenast
      frundrade sig, sade han till dem: Haven I hr ngot att ta?
 42.  D rckte de honom ett stycke stekt fisk och ngot av en
      honungskaka;
 43.  och han tog det och t drav i deras syn.

 44.  Och han sade till dem: Det r ssom jag sade till eder, medan
      jag nnu var bland eder, att allt mste fullbordas, som r
      skrivet om mig i Moses' lag och hos profeterna och i psalmerna.
 45.  Drefter ppnade han deras sinnen, s att de frstodo skrifterna.
 46.  Och han sade till dem: Det r s skrivet, att Messias skulle
      lida och p tredje dagen uppst frn de dda,
 47.  och att bttring till syndernas frltelse i hans namn skulle
      predikas bland alla folk, och frst i Jerusalem.
 48.  I kunnen vittna hrom.
 49.  Och se, jag vill snda till eder vad min Fader har utlovat.  Men
      I skolen stanna kvar hr i staden, till dess I frn hjden
      bliven bekldda med kraft.

 50.  Sedan frde han dem ut till Betania; och dr lyfte han upp sina
      hnder och vlsignade dem.
 51.  Och medan han vlsignade dem, frsvann han ifrn dem och blev
      upptagen till himmelen.
 52.  D tillbdo de honom och vnde sedan tillbaka till Jerusalem,
      uppfyllda av stor gldje.
 53.  Och de voro sedan alltid i helgedomen och lovade Gud.
