@c -*- 1917 -*-
*41/ Evangelium enligt Markus
*41/01 Evangelium enligt Markus, 1 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 1 Kapitlet

                  Johannes predikar och dper.  Jesus
                 dpes, frestas av djvulen, begynner
               predika, kallar lrjungar, driver ut en
                oren ande, botar Simons svrmoder och
                  andra sjuka, predikar i Galileens
                  synagogor, botar en spetlsk man.

  1.  Detta r begynnelsen av evangelium om Jesus Kristus, Guds Son.

  2.  S r skrivet hos profeten Esaias:
        Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
        och han skall bereda vgen fr dig.
  3.    Hr rsten av en som ropar i knen:
        'Bereden vgen fr Herren,
        gren stigarna jmna fr honom.'
  4.  I enlighet hrmed upptrdde Johannes dparen i knen och
      predikade bttringens dpelse till syndernas frltelse.
  5.  Och hela judiska landet och alla Jerusalems invnare gingo ut
      till honom och lto dpa sig av honom i floden Jordan, och
      beknde drvid sina synder.
  6.  Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
      sina lnder och levde av grshoppor och vildhonung.
  7.  Och han predikade och sade: Efter mig kommer den som r
      starkare n jag; jag r icke ens vrdig att bja mig ned fr att
      upplsa hans skorem.
  8.  Jag dper eder med vatten, men han skall dpa eder med helig
      ande.

  9.  Och det hnde sig vid den tiden att Jesus kom frn Nasaret i
      Galileen.  Och han lt dpa sig i Jordan av Johannes.
 10.  Och strax d han steg upp ur vattnet, sg han himmelen dela sig
      och Anden ssom en duva snka sig ned ver honom.
 11.  Och en rst kom frn himmelen: Du r min lskade Son; i dig har
      jag funnit behag.

 12.  Strax drefter frde Anden honom ut i knen.
 13.  Och han var i knen i fyrtio dagar och frestades av Satan och
      levde bland vilddjuren; och nglarna betjnade honom.

 14.  Men sedan Johannes hade blivit satt i fngelse, kom Jesus till
      Galileen och predikade Guds evangelium
 15.  och sade: Tiden r fullbordad, och Guds rike r nra; gren
      bttring, och tron evangelium.

 16.  Nr han nu gick fram utmed Galileiska sjn, fick han se Simon
      och Simons broder Andreas kasta ut nt i sjn, ty de voro
      fiskare.
 17.  Och Jesus sade till dem: Fljen mig, s skall jag gra eder
      till mnniskofiskare.
 18.  Strax lmnade de nten och fljde honom.
 19.  Nr han hade gtt litet lngre fram, fick han se Jakob,
      Sebedeus' son, och Johannes, hans broder, dr de sutto i bten,
      ocks de, och ordnade sina nt.
 20.  Och strax kallade han dem till sig; och de lmnade sin fader
      Sebedeus med legodrngarna kvar i bten och fljde honom.

 21.  Sedan begvo de sig in i Kapernaum; och strax, p sabbaten, gick
      han in i synagogan och undervisade.
 22.  Och folket hpnade ver hans frkunnelse; ty han frkunnade sin
      lra fr dem med makt och myndighet, och icke ssom de
      skriftlrde.

 23.  Strax hrefter befann sig i deras synagoga en man som var besatt
      av en oren ande.  Denne ropade
 24.  och sade: Vad har du med oss att gra, Jesus frn Nasaret?  Har
      du kommit fr att frgra oss?  Jag vet vem du r, du Guds
      Helige.
 25.  Men Jesus tilltalade honom strngt och sade: Tig, och far ut ur
      honom.
 26.  D slet och ryckte den orene anden honom och ropade med hg rst
      och for ut ur honom.
 27.  Och alla hpnade, s att de begynte frga varandra och sga:
      Vad r detta?  Det r ju en ny lra, med makt och myndighet.
      Till och med de orena andarna befaller han, och de lyda honom.
 28.  Och ryktet om honom gick strax ut verallt i hela den
      kringliggande trakten av Galileen.

 29.  Och strax d de hade kommit ut ur synagogan, begvo de sig med
      Jakob och Johannes till Simons och Andreas' hus.
 30.  Men Simons svrmoder lg sjuk i feber, och de talade strax med
      honom om henne.
 31.  D gick han fram och tog henne vid handen och reste upp henne;
      och febern lmnade henne, och hon betjnade dem.

 32.  Men nr solen hade gtt ned och det hade blivit afton, frde man
      till honom alla som voro sjuka eller besatta;
 33.  och hela staden var frsamlad utanfr drren.
 34.  Och han botade mnga som ledo av olika slags sjukdomar; och han
      drev ut mnga onda andar, men tillstadde icke de onda andarna
      att tala, eftersom de knde honom.

 35.  Och bittida om morgonen, medan det nnu var mrkt, stod han upp
      och gick stad bort till en de trakt, och bad dr.
 36.  Men Simon och de som voro med honom skyndade efter honom.
 37.  Och nr de funno honom, sade de till honom: Alla frga efter
      dig.
 38.  D sade han till dem: Lt oss draga bort t annat hll, till de
      nrmaste smstderna, fr att jag ocks dr m predika; ty
      drfr har jag begivit mig ut.
 39.  Och han gick stad och predikade i hela Galileen, i deras
      synagogor, och drev ut de onda andarna.

 40.  Och en spetlsk man kom fram till honom och fll p kn och bad
      honom och sade till honom: Vill du, s kan du gra mig ren.
 41.  D frbarmade han sig och rckte ut handen och rrde vid honom
      och sade till honom: Jag vill; bliv ren.
 42.  Och strax vek spetlskan ifrn honom, och han blev ren.
 43.  Sedan vnde Jesus strax bort honom med strnga ord
 44.  och sade till honom: Se till, att du icke sger ngot hrom fr
      ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr fr din
      rening det offer som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd
      fr dem.
 45.  Men nr han kom ut, begynte han ivrigt frkunna och utsprida vad
      som hade skett, s att Jesus icke mer kunde ppet g in i ngon
      stad, utan mste hlla sig ute i de trakter; och dit kom man
      till honom frn alla hll.
*41/02 Evangelium enligt Markus, 2 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 2 Kapitlet

                 Jesus botar en lam man, kallar Levi,
               undervisar om fasta och om sabbatsbudet.

  1.  Ngra dagar drefter kom han ter till Kapernaum; och nr det
      spordes att han var hemma,
  2.  frsamlade sig s mycket folk, att icke ens platsen utanfr
      drren mer kunde rymma dem; och han frkunnade ordet fr dem.
  3.  D kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra mn.
  4.  Och d de fr folkets skull icke kunde komma fram till honom med
      mannen, togo de bort taket ver platsen dr han var; och sedan
      de s hade gjort en ppning, slppte de ned sngen, som den lame
      lg p.
  5.  Nr Jesus sg deras tro, sade han till den lame: Min son, dina
      synder frltas dig.
  6.  Nu sutto dr ngra skriftlrde, och dessa tnkte i sina hjrtan:
  7.  Huru kan denne tala s?  Han hdar ju.  Vem kan frlta synder,
      utom Gud allena?
  8.  Strax frnam d Jesus i sin ande att de tnkte s vid sig
      sjlva; och han sade till dem: Huru kunnen I tnka sdant i
      edra hjrtan?
  9.  Vilket r lttare, att sga till den lame: 'Dina synder frltas
      dig' eller att sga: 'St upp, tag din sng och g'?
 10.  Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
      jorden att frlta synder,
 11.  s sger jag dig (och hrmed vnde han sig till den lame): St
      upp, tag din sng och g hem.
 12.  D stod han upp och tog strax sin sng och gick ut i allas syn,
      s att de alla uppfylldes av hpnad och prisade Gud och sade:
      Sdant hava vi aldrig sett.

 13.  ter begav han sig ut och gick lngs med sjn.  Och allt folket
      kom till honom, och han undervisade dem.
 14.  Nr han nu gick dr fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta
      vid tullhuset.  Och han sade till denne: Flj mig.  D steg han
      upp och fljde honom.

 15.  Nr Jesus drefter lg till bords i hans hus, voro dr ssom
      bordsgster, jmte Jesus och hans lrjungar, ocks mnga
      publikaner och syndare; ty mnga sdana funnos bland dem som
      fljde honom.
 16.  Men nr de skriftlrde bland fariserna sgo att han t med
      publikaner och syndare, sade de till hans lrjungar: Huru kan
      han ta med publikaner och syndare?
 17.  Nr Jesus hrde detta, sade han till dem: Det r icke de friska
      som behva lkare, utan de sjuka.  Jag har icke kommit fr att
      kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

 18.  Och Johannes' lrjungar och fariserna hllo fasta.  Och man kom
      och sade till honom: Varfr fasta icke dina lrjungar, d
      Johannes' lrjungar och farisernas lrjungar fasta?
 19.  Jesus svarade dem: Kunna vl brllopsgsterna fasta, medan
      brudgummen nnu r hos dem?  Nej, s lnge de hava brudgummen
      hos sig, kunna de icke fasta.
 20.  Men den tid skall komma, d brudgummen tages ifrn dem, och d,
      p den tiden, skola de fasta.  --
 21.  Ingen syr en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel; om ngon
      s gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort nnu mer av
      den gamla manteln, och hlet skulle bliva vrre.
 22.  Ej heller slr ngon nytt vin i gamla skinnlglar; om ngon s
      gjorde, skulle vinet sprnga snder lglarna, s att bde vinet
      och lglarna frdrvades.  Nej, nytt vin slr man i nya lglar.

 23.  Och det hnde sig p sabbaten att han tog vgen genom ett
      sdesflt; och hans lrjungar begynte rycka av axen, medan de
      gingo.
 24.  D sade fariserna till honom: Se!  Huru kunna de p sabbaten
      gra vad som icke r lovligt?
 25.  Han svarade dem: Haven I aldrig lst vad David gjorde, nr han
      sjlv och de som fljde honom kommo i nd och blevo hungriga:
 26.  huru han d, p den tid Abjatar var versteprst, gick in i Guds
      hus och t skdebrden -- fastn det ju icke r lovligt fr
      andra n fr prsterna att ta sdant brd -- och huru han
      jmvl gav t dem som fljde honom?
 27.  Drefter sade han till dem: Sabbaten blev gjord fr mnniskans
      skull, och icke mnniskan fr sabbatens skull.
 28.  S r d Mnniskosonen herre ocks ver sabbaten.
*41/03 Evangelium enligt Markus, 3 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 3 Kapitlet

               Jesus botar en man som har en frvissnad
               hand, s ock andra sjuka, frordnar tolv
                    apostlar, frsvarar sig mot de
               skriftlrde, varnar fr hdelse mot den
               helige Ande, giver till knna vilka som
                       ro hans rtta frnder.

  1.  Och han gick ter in i en synagoga.  Dr var d en man som hade
      en frvissnad hand.
  2.  Och de vaktade p honom, fr att se om han skulle bota denne p
      sabbaten; de ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
  3.  D sade han till mannen som hade den frvissnade handen: St
      upp, och kom fram.
  4.  Sedan sade han till dem: Vilketdera r lovligt p sabbaten: att
      gra vad gott r, eller att gra vad ont r, att rdda ngons
      liv, eller att dda?  Men de tego.
  5.  D sg han sig omkring p dem med vrede, bedrvad ver deras
      hjrtans frstockelse, och sade till mannen: Rck ut din hand.
      Och han rckte ut den; och hans hand blev frisk igen.  --
  6.  D gingo fariserna bort och fattade strax, tillsammans med
      herodianerna, det beslutet att de skulle frgra honom.

  7.  Och Jesus drog sig med sina lrjungar undan till sjn, och en
      stor hop folk fljde honom frn Galileen.
  8.  Och frn Judeen och Jerusalem och Idumeen och frn landet p
      andra sidan Jordan och frn trakterna omkring Tyrus och Sidon
      kom en stor hop folk till honom, nr de fingo hra huru stora
      ting han gjorde.
  9.  Och han tillsade sina lrjungar att en bt skulle hllas
      tillreds t honom, fr folkets skull, fr att de icke skulle
      trnga sig inp honom.
 10.  Ty han botade mnga och blev drfr verlupen av alla som hade
      ngon plga och frdenskull ville rra vid honom.
 11.  Och nr de orena andarna sgo honom, fllo de ned fr honom och
      och ropade och sade: Du r Guds Son.
 12.  Men han frbjd dem strngeligen, ter och ter, att rja honom.

 13.  Och han gick upp p berget och kallade till sig ngra som han
      sjlv utsg; och de kommo till honom.
 14.  S frordnade han tolv som skulle flja honom, och som han ville
      snda ut till att predika,
 15.  och de skulle hava makt att bota sjuka och driva ut onda andar.
 16.  Han frordnade allts dessa tolv: Simon, t vilken han gav
      tillnamnet Petrus;
 17.  vidare Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, Jakobs broder, t
      vilka han gav tillnamnet Boanerges (det betyder tordnsmn);
 18.  vidare Andreas och Filippus och Bartolomeus och Matteus och
      Tomas och Jakob, Alfeus' son, och Taddeus och Simon ivraren
 19.  och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.

 20.  Och nr han kom hem, frsamlade sig folket ter, s att de icke
      ens fingo tillflle att ta.
 21.  D nu hans nrmaste fingo hra hrom, gingo de stad fr att
      taga vara p honom; ty de menade att han var frn sina sinnen.
 22.  Och de skriftlrde som hade kommit ned frn Jerusalem sade att
      han var besatt av Beelsebul, och att det var med de onda
      andarnas furste som han drev ut de onda andarna.
 23.  D kallade han dem till sig och sade till dem i liknelser:

      Huru skulle Satan kunna driva ut Satan?
 24.  Om ett rike har kommit i strid med sig sjlvt, s kan det riket
      ju icke hava bestnd;
 25.  och om ett hus har kommit i strid med sig sjlvt, s skall icke
      heller det huset kunna ga bestnd.
 26.  Om allts Satan har satt sig upp mot sig sjlv och kommit i
      strid med sig sjlv, s kan han icke ga bestnd, utan det r d
      ute med honom.  --
 27.  Nej, ingen kan g in i en stark mans hus och plundra honom p
      hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke.  Frst
      drefter kan han plundra hans hus.

 28.  Sannerligen sger jag eder: Alla andra synder skola bliva
      mnniskors barn frltna, ja ock alla andra hdelser, huru
      hdiskt de n m tala;
 29.  men den som hdar den helige Ande, han fr icke ngonsin
      frltelse, utan r skyldig till evig synd.

 30.  De hade ju nmligen sagt att han var besatt av en oren ande.

 31.  S kommo nu hans moder och hans brder; och de stannade
      drutanfr och snde bud in till honom fr att kalla honom ut.
 32.  Och mycket folk satt dr omkring honom; och man sade till honom:
      Se, din moder och dina brder st hrutanfr och frga efter
      dig.
 33.  D svarade han dem och sade: Vilken r min moder, och vilka ro
      mina brder?
 34.  Och han sg sig omkring p dem som sutto dr runt omkring honom,
      och han sade: Se hr r min moder, och hr ro mina brder!
 35.  Den som gr Guds vilja, den r min broder och min syster och min
      moder.
*41/04 Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 4 Kapitlet

                   Jesus undervisar i liknelser om
                 himmelriket och stillar en storm p
                                sjn.

  1.  Och han begynte ter undervisa vid sjn.  Och dr frsamlade sig
      en stor hop folk omkring honom.  Drfr steg han i en bt; och
      han satt i den ute p sjn, under det att allt folket stod p
      land utmed sjn.
  2.  Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i
      sin undervisning:

  3.  Hren!  En sningsman gick ut fr att s.
  4.  D hnde sig, nr han sdde, att somt fll vid vgen, och
      fglarna kommo och to upp det.
  5.  Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
      det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
  6.  men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det icke
      hade ngon rot, torkade det bort.
  7.  Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
      det, s att det icke gav ngon frukt.
  8.  Men somt fll i god jord, och det skt upp och vxte och gav
      frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.
  9.  Och han tillade: Den som har ron till att hra, han hre.

 10.  Nr han sedan hade dragit sig undan ifrn folket, frgade honom
      de tolv, och med dem de andra som fljde honom, om liknelserna.
 11.  D sade han till dem: t eder r Guds rikes hemlighet given,
      men t dem som st utanfr meddelas alltsammans i liknelser,
 12.  fr att de 'med seende gon skola se, och dock intet frnimma,
      och med hrande ron hra, och dock intet frst, s att de icke
      omvnda sig och undf frltelse'.

 13.  Sedan sade han till dem: Frstn I icke denna liknelse, huru
      skolen I d kunna fatta alla de andra liknelserna?  --
 14.  Vad sningsmannen sr r ordet.
 15.  Och att sden sddes vid vgen, det r sagt om dem i vilka ordet
      vl bliver stt, men nr de hava hrt det, kommer strax Satan
      ock tager bort ordet som sddes i dem.
 16.  Sammalunda frhller det sig med det som ss p stengrunden: det
      r sagt om dem, som nr de f hra ordet, vl strax taga emot
      det med gldje,
 17.  men icke hava ngon rot i sig, utan bliva bestndande allenast
      till en tid; nr sedan bedrvelse eller frfljelse pkommer fr
      ordets skull, d komma de strax p fall.
 18.  Annorlunda frhller det sig med det som ss bland trnena: det
      r sagt om dem som vl hra ordet,
 19.  men lta tidens omsorger och rikedomens bedrgliga lockelse, och
      begrelser efter andra ting, komma drin och frkvva ordet, s
      att det bliver utan frukt.
 20.  Men att det sddes i den goda jorden, det r sagt om dem som
      bde hra ordet och taga emot det, och som bra frukt,
      trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

 21.  Och han sade till dem: Icke tager man vl fram ett ljus, fr
      att det skall sttas under skppan eller under bnken; man gr
      det ju, fr att det skall sttas p ljusstaken.
 22.  Ty intet r frdolt, utom fr att det skall bliva uppenbarat; ej
      heller har ngot blivit undangmt, utom fr att det skall komma
      i dagen.
 23.  Om ngon har ron till att hra, s hre han.

 24.  Och han sade till dem: Akten p vad I hren.  Med det mtt som
      I mten med skall ock mtas t eder, och nnu mer skall bliva
      eder tilldelat.
 25.  Ty den som har, t honom skall varda givet; men den som icke
      har, frn honom skall tagas ocks det han har.

 26.  Och han sade: S r det med Guds rike, som nr en man sr sd i
      jorden;
 27.  och han sover, och han vaknar, och ntter och dagar g, och
      sden skjuter upp och vxer i hjden, han vet sjlv icke huru.
 28.  Av sig sjlv br jorden frukt, frst str och sedan ax, och
      omsider finnes fullbildat vete i axet.
 29.  Nr s frukten r mogen, lter han strax lien g, ty skrdetiden
      r d inne.

 30.  Och han sade: Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med
      vilken liknelse skola vi framstlla det?
 31.  Det r ssom ett senapskorn, som nr det lgges ned i jorden, r
      minst av alla frn p jorden;
 32.  men sedan det r nedlagt, skjuter det upp och bliver strst
      bland alla kryddvxter och fr s stora grenar, att himmelens
      fglar kunna bygga sina nsten i dess skugga.

 33.  I mnga sdana liknelser frkunnade han ordet fr dem, efter
      deras frmga att fatta det;
 34.  och utan liknelse talade han icke till dem.  Men fr sina
      lrjungar uttydde han allt, nr de voro allena.

 35.  Samma dag, om aftonen, sade han till dem: Lt oss fara ver
      till andra stranden.
 36.  S lto de folket g och togo honom med i bten, dr han redan
      frut var; och jmvl andra btar fljde med honom.
 37.  D kom en hftig stormvind, och vgorna slogo in i bten, s att
      bten redan begynte fyllas.
 38.  Men han sjlv lg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgrden.
      D vckte de honom och sade till honom: Mstare, frgar du icke
      efter att vi frgs?
 39.  Nr han s hade vaknat, npste han vinden och sade till sjn:
      Tig, var stilla.  Och vinden lade sig, och det blev alldeles
      lugnt.
 40.  Drefter sade han till dem: Varfr rdens I?  Haven I nnu
      ingen tro?
 41.  Och de hade blivit mycket hpna och sade till varandra: Vem r
      d denne, eftersom bde vinden och sjn ro honom lydiga?
*41/05 Evangelium enligt Markus, 5 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 5 Kapitlet

               Jesus botar en besatt och en kvinna som
                 lider av blodgng, uppvcker Jairus'
                          dotter frn dden.

  1.  S kommo de ver till gerasenernas land, p andra sidan sjn.
  2.  Och strax d han hade stigit ur bten, kom en man, som var
      besatt av en oren ande, emot honom frn gravarna dr;
  3.  han hade nmligen sitt tillhll bland gravarna.  Och icke ens
      med kedjor kunde man numera fngsla honom;
  4.  ty vl hade han mnga gnger blivit fngslad med fotbojor och
      kedjor, men han hade slitit itu kedjorna och brutit snder
      fotbojorna, och ingen kunde f makt med honom.
  5.  Och han vistades alltid, dag och natt, bland gravarna och p
      bergen och skriade och sargade sig sjlv med stenar.
  6.  Nr denne nu fick se Jesus p avstnd, skyndade han fram och
      fll ned fr honom
  7.  och ropade med hg rst och sade: Vad har du med mig att gra,
      Jesus, du Guds, den Hgstes, Son?  Jag besvr dig vid Gud, plga
      mig icke.
  8.  Jesus skulle nmligen just sga till honom: Far ut ur mannen,
      du orena ande.
  9.  D frgade han honom: Vad r ditt namn?  Han svarade honom:
      Legion r mitt namn, ty vi ro mnga.
 10.  Och han bad honom entrget att icke driva dem bort ifrn den
      trakten.
 11.  Nu gick dr vid berget en stor svinhjord i bet.
 12.  Och de bdo honom och sade: Snd oss stad in i svinen; lt oss
      f fara in i dem.
 13.  Och han tillstadde dem det.  D gvo sig de orena andarna stad
      och foro in i svinen.  Och hjorden, vid pass tv tusen svin,
      strtade sig utfr branten ned i sjn och drunknade i sjn.
 14.  Men de som vaktade dem flydde och berttade hrom i staden och
      p landsbygden; och folket gick stad fr att se vad det var som
      hade skett.
 15.  Nr de d kommo till Jesus, fingo de se den som hade varit
      besatt, mannen som hade haft legionen i sig, sitta dr kldd och
      vid sina sinnen; och de betogos av hpnad.
 16.  Och de som hade sett hndelsen frtljde fr dem vad som hade
      vederfarits den besatte, och vad som hade skett med svinen.
 17.  D begynte folket bedja honom att han skulle g bort ifrn deras
      omrde.
 18.  Nr han sedan steg i bten, bad honom mannen som hade varit
      besatt, att han skulle f flja honom.
 19.  Men han tillstadde honom det icke, utan sade till honom: G hem
      till de dina, och bertta fr dem huru stora ting Herren har
      gjort med dig, och huru han har frbarmat sig ver dig.
 20.  D gick han stad och begynte frkunna i Dekapolis huru stora
      ting Jesus hade gjort med honom; och alla frundrade sig.

 21.  Och nr Jesus hade farit ver i bten, tillbaka till andra
      stranden, frsamlade sig mycket folk omkring honom, dr han stod
      vid sjn.
 22.  D kom en synagogfrestndare, vid namn Jairus, dit; och nr
      denne fick se honom, fll han ned fr hans ftter
 23.  och bad honom entrget och sade: Min dotter ligger p sitt
      yttersta.  Kom och lgg hnderna p henne, s att hon bliver
      hulpen och fr leva.
 24.  D gick han med mannen; och honom fljde mycket folk, som
      trngde sig inp honom.

 25.  Nu var dr en kvinna som hade haft blodgng i tolv r,
 26.  och som hade lidit mycket hos mnga lkare och kostat p sig
      allt vad hon gde, utan att det hade varit henne till ngot
      gagn; snarare hade det blivit vrre med henne.
 27.  Hon hade ftt hra om Jesus och kom nu i folkhopen, bakom honom,
      och rrde vid hans mantel.
 28.  Ty hon tnkte: Om jag tminstone fr rra vid hans klder, s
      bliver jag hulpen.
 29.  Och strax uttorkade hennes blods klla, och hon knde i sin
      kropp att hon var botad frn sin plga.
 30.  Men strax d Jesus inom sig frnam vilken kraft som hade gtt ut
      ifrn honom, vnde han sig om i folkhopen och frgade: Vem
      rrde vid mina klder?
 31.  Hans lrjungar sade till honom: Du ser huru folket trnger p,
      och nd frgar du: 'Vem rrde vid mig?'
 32.  D sg han sig omkring fr att f se den som hade gjort detta.
 33.  Men kvinnan fruktade och bvade, ty hon visste vad som hade
      skett med henne; och hon kom fram och fll ned fr honom och
      sade honom hela sanningen.
 34.  D sade han till henne: Min dotter, din tro har hjlpt dig.  G
      i frid, och var botad frn din plga.

 35.  Medan han nnu talade, kommo ngra frn synagogfrestndarens
      hus och sade: Din dotter r dd; du m icke vidare gra
      mstaren omak.
 36.  Men nr Jesus mrkte vad som talades, sade han till
      synagogfrestndaren: Frukta icke, tro allenast.
 37.  Och han tillstadde ingen att flja med, utom Petrus och Jakob
      och Johannes, Jakobs broder.
 38.  S kommo de till synagogfrestndarens hus, och han fick dr se
      en hop mnniskor som hjde klagolt och grto och jmrade sig
      hgt.
 39.  Och han gick in och sade till dem: Varfr klagen I och grten?
      Flickan r icke dd, hon sover.
 40.  D hnlogo de t honom.  Men han visade ut dem allasammans; och
      han tog med sig allenast flickans fader och moder och dem som
      hade ftt flja med honom, och gick in dit dr flickan lg.
 41.  Och han tog flickan vid handen och sade till henne: Talita,
      kum (det betyder: Flicka, jag sger dig, st upp).
 42.  Och strax stod flickan upp och begynte g omkring (hon var
      nmligen tolv r gammal); och de blevo strax uppfyllda av stor
      hpnad.
 43.  Men han frbjd dem strngeligen att lta ngon f veta vad som
      hade skett.  Drefter tillsade han att man skulle giva henne
      ngot att ta.
*41/06 Evangelium enligt Markus, 6 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 6 Kapitlet

                 Jesus bemtes i sin fdernestad med
                frakt, snder ut sina tolv apostlar.
                  Johannes dparen halshugges.  Jesus
               bespisar fem tusen mn, gr p vattnet,
                   botar sjuka i Gennesarets land.

  1.  Och han gick bort drifrn och begav sig till sin fdernestad;
      och hans lrjungar fljde honom.
  2.  Och nr det blev sabbat, begynte han undervisa i synagogan.  Och
      folket hpnade, nr de hrde honom; de sade: Varifrn har han
      ftt detta?  Och vad r det fr vishet som har blivit honom
      given?  Och dessa stora kraftgrningar som gras genom honom,
      varifrn komma de?
  3.  r d denne icke timmermannen, han som r Marias son och broder
      till Jakob och Joses och Judas och Simon?  Och bo icke hans
      systrar hr hos oss?  S blev han fr dem en sttesten.
  4.  D sade Jesus till dem: En profet r icke fraktad utom i sin
      fdernestad och bland sina frnder och i sitt eget hus.
  5.  Och han kunde icke dr gra ngon kraftgrning, utom att han
      botade ngra f sjuka, genom att lgga hnderna p dem.
  6.  Och han frundrade sig ver deras otro.

      Sedan gick han omkring i byarna, frn den ena byn till den
      andra, och undervisade.

  7.  Och han kallade till sig de tolv och snde s ut dem, tv och
      tv, och gav dem makt ver de orena andarna.
  8.  Och han bjd dem att icke taga ngot med sig p vgen, utom
      allenast en stav: icke brd, icke rnsel, icke penningar i
      bltet.
  9.  Sandaler finge de dock hava p ftterna, men de skulle icke bra
      dubbla livkldnader.
 10.  Och han sade till dem: Nr I haven kommit in i ngot hus, s
      stannen dr, till dess I lmnen den orten.
 11.  Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
      eder, s gn bort drifrn, och skudden av stoftet som r under
      edra ftter, till ett vittnesbrd mot dem.

 12.  Och de gingo ut och predikade att man skulle gra bttring;
 13.  och de drevo ut mnga onda andar och smorde mnga sjuka med olja
      och botade dem.

 14.  Och konung Herodes fick hra om honom, ty hans namn hade blivit
      knt.  Man sade: Det r Johannes dparen, som har uppsttt frn
      de dda, och drfr verka dessa krafter i honom.
 15.  Men andra sade: Det r Elias.  Andra ter sade: Det r en
      profet, lik de andra profeterna.
 16.  Men nr Herodes hrde detta, sade han: Det r Johannes, den som
      jag lt halshugga.  Han bar uppsttt frn de dda.

 17.  Herodes hade nmligen snt stad och ltit gripa Johannes och
      binda honom och stta honom i fngelse, fr Herodias', sin
      broder Filippus' hustrus, skull.  Ty henne hade Herodes tagit
      till kta,
 18.  och Johannes hade d sagt till honom: Det r icke lovligt fr
      dig att hava din broders hustru.
 19.  Drfr hyste nu Herodes agg till honom och ville dda honom, men
      han hade icke makt drtill.
 20.  Ty Herodes frstod att Johannes var en rttfrdig och helig man,
      och han fruktade fr honom och gav honom sitt beskydd.  Och nr
      han hade hrt honom, blev han betnksam i mnga stycken; och han
      hrde honom grna.
 21.  Men s kom en lglig dag, i det att Herodes p sin fdelsedag
      gjorde ett gstabud fr sina stormn och fr krigsverstarna och
      de frnmsta mnnen i Galileen.
 22.  D gick Herodias' dotter ditin och dansade; och hon behagade
      Herodes och hans bordsgster.  Och konungen sade till flickan:
      Begr av mig vadhelst du vill, s skall jag giva dig det.
 23.  Ja, han lovade henne detta med ed och sade: Vadhelst du begr
      av mig, det skall jag giva dig, nda till hlften av mitt rike.
 24.  D gick hon ut och frgade sin moder: Vad skall jag begra?
      Hon svarade: Johannes dparens huvud.
 25.  Och strax skyndade hon in till konungen och framstllde sin
      begran och sade: Jag vill att du nu genast giver mig p ett
      fat Johannes dparens huvud.
 26.  D blev konungen mycket bekymrad, men fr edens och fr
      bordsgsternas skull ville han icke avvisa henne.
 27.  Allts snde konungen strax en drabant med befallning att hmta
      hans huvud.  Och denne gick stad och halshgg honom i fngelset
 28.  och bar sedan fram hans huvud p ett fat och gav det t flickan,
      och flickan gav det t sin moder.
 29.  Men nr hans lrjungar fingo hra hrom, kommo de och togo hans
      dda kropp och lade den i en grav.

 30.  Och apostlarna frsamlade sig hos Jesus och omtalade fr honom
      allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lrt folket.
 31.  D sade han till dem: Kommen nu I med mig bort till en de
      trakt, dr vi f vara allena, och vilen eder ngot litet.  Ty de
      fingo icke ens tid att ta; s mnga voro de som kommo och
      gingo.
 32.  De foro allts i bten bort till en de trakt, dr de kunde vara
      allena.
 33.  Men man sg dem fara sin vg, och mnga fingo veta det; och frn
      alla stder strmmade d mnniskor tillsammans dit landvgen och
      kommo fram fre dem.
 34.  Nr han s steg i land, fick han se att dr var mycket folk.  D
      mkade han sig ver dem, eftersom de voro lika fr som icke
      hade ngon herde; och han begynte undervisa dem i mngahanda
      stycken.

 35.  Men nr det redan var lngt lidet p dagen, trdde hans
      lrjungar fram till honom och sade: Trakten r de, och det r
      redan lngt lidet p dagen.
 36.  Lt dem skiljas t, s att de kunna g bort i grdarna och
      byarna hromkring och kpa sig ngot att ta.
 37.  Men han svarade och sade till dem: Given I dem att ta.  De
      svarade honom: Skola vi d g bort och kpa brd fr tv hundra
      silverpenningar[1] och giva dem att ta?
 38.  Men han sade till dem: Huru mnga brd haven I?  Gn och sen
      efter.  Sedan de hade gjort s, svarade de: Fem, och drtill
      tv fiskar.
 39.  D befallde han dem att lta alla i skilda matlag lgga sig ned
      i grna grset.
 40.  Och de lgrade sig dr i skilda hopar, hundra eller femtio i
      var.
 41.  Drefter tog han de fem brden och de tv fiskarna och sg upp
      till himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav
      dem t lrjungarna, fr att de skulle lgga fram t folket;
      ocks de tv fiskarna delade han mellan dem alla.
 42.  Och de to alla och blevo mtta.
 43.  Sedan samlade man upp verblivna brdstycken, tolv korgar fulla,
      drtill ock kvarlevor av fiskarna.
 44.  Och det var fem tusen mn som hade tit.

 45.  Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
      i frvg fara ver till Betsaida p andra stranden, medan han
      sjlv tillsg att folket skildes t.
 46.  Och nr han hade tagit avsked av folket, gick han drifrn upp
      p berget fr att bedja.
 47.  Nr det s hade blivit afton, var bten mitt p sjn, och han
      var ensam kvar p land.
 48.  Och han sg dem vara hrt ansatta, dr de rodde fram, ty vinden
      lg emot dem.  Vid fjrde nattvkten kom han d till dem, gende
      p sjn, och skulle just g frbi dem.
 49.  Men nr de fingo se honom g p sjn, trodde de att det var en
      vlnad och ropade hgt;
 50.  ty de sgo honom alla och blevo frfrade.  Men han begynte
      strax tala med dem och sade till dem: Varen vid gott mod; det
      r jag, varen icke frskrckta.
 51.  Drefter steg han upp till dem i bten, och vinden lade sig.
      Och de blevo uppfyllda av stor hpnad;
 52.  ty de hade icke kommit till frstnd genom det som hade skett
      med brden, utan deras hjrtan voro frstockade.

 53.  Nr de hade farit ver till andra stranden, kommo de till
      Gennesarets land och lade till dr.
 54.  Och nr de stego ur bten, knde man strax igen honom;
 55.  och man skyndade omkring med bud i hela den trakten, och folket
      begynte d verallt bra de sjuka p sngar dit dr man hrde
      att han var.
 56.  Och varhelst han gick in i ngon by eller ngon stad eller ngon
      grd, dr lade man de sjuka p de ppna platserna.  Och de bdo
      honom att tminstone f rra vid hrntofsen p hans mantel; och
      alla som rrde vid den blevo hulpna.

[1]  Se Silverpenning i Ordfrklaringarna.
*41/07 Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 7 Kapitlet

                 Jesus bestraffar farisernas och de
               skriftlrdes skrymtaktiga nit, bnhr en
                 kananeisk kvinna, botar en dvstum.

  1.  Och fariserna, s ock ngra skriftlrde som hade kommit frn
      Jerusalem, frsamlade sig omkring honom;
  2.  och de fingo d se ngra av hans lrjungar ta med orena, det
      r otvagna, hnder.
  3.  Nu r det s med fariserna och alla andra judar, att de icke
      ta ngot utan att frut, till tlydnad av de ldstes stadgar,
      noga hava tvagit sina hnder,
  4.  likasom de icke heller, nr de komma frn torget, ta ngot utan
      att frut hava tvagit sig; mnga andra stadgar finnas ock, som
      de av lder plga hlla, ssom att sklja bgare och trkannor
      och kopparsklar.
  5.  Drfr frgade honom nu fariserna och de skriftlrde: Varfr
      vandra icke dina lrjungar efter de ldstes stadgar, utan ta
      med orena hnder?
  6.  Men han svarade dem: Rtt profeterade Esaias om eder, I
      skrymtare, ssom det r skrivet:
        'Detta folk rar mig med sina lppar,
        men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
  7.    och ffngt dyrka de mig,
        eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'
  8.  I stten Guds bud  sido och hllen mnniskors stadgar.
  9.  Ytterligare sade han till dem: Rtt s; I upphven Guds bud fr
      att hlla edra egna stadgar!
 10.  Moses har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och 'Den som
      smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
 11.  Men I sgen: om en son sger till sin fader eller sin moder:
      'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
      stllet ssom korban' (det betyder offergva),
 12.  d kunnen I icke tillstdja honom att vidare gra ngot fr sin
      fader eller sin moder.
 13.  P detta stt gren I Guds budord om intet genom edra
      fdernervda stadgar.  Och mycket annat sdant gren I.

 14.  Drefter kallade han ter folket till sig och sade till dem:
      Hren mig alla och frstn.
 15.  Intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne, men vad
      som gr ut ifrn mnniskan, detta r det som orenar henne.
 16.  [1]

 17.  Nr han sedan hade lmnat folket och kommit inomhus, frgade
      hans lrjungar honom om detta bildliga tal.
 18.  Han svarade dem: ren d ocks I s utan frstnd?  Insen I
      icke att intet som utifrn gr in i mnniskan kan orena henne,
 19.  eftersom det icke gr in i hennes hjrta, utan ned i buken, och
      har sin naturliga utgng?  Hrmed frklarade han all mat fr
      ren.
 20.  Och han tillade: Vad som gr ut ifrn mnniskan, detta r det
      som orenar mnniskan.
 21.  Ty inifrn, frn mnniskornas hjrtan, utg deras onda tankar,
      otukt, tjuveri, mord,
 22.  ktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lsaktighet, avund,
      hdelse, vermod, ofrsynt vsende.
 23.  Allt detta onda gr inifrn ut, och det orenar mnniskan.

 24.  Och han stod upp och begav sig bort drifrn till Tyrus' omrde.
      Dr gick han in i ett hus och ville icke att ngon skulle f
      veta det.  Dock kunde han icke frbliva obemrkt,
 25.  utan en kvinna, vilkens dotter var besatt av en oren ande, kom,
      strax d hon hade ftt hra om honom, och fll ned fr hans
      ftter;
 26.  det var en grekisk kvinna av syrofenicisk hrkomst.  Och hon bad
      honom att han skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
 27.  Men han sade till henne: Lt barnen frst bliva mttade; det r
      ju otillbrligt att taga brdet frn barnen och kasta det t
      hundarna.
 28.  Hon svarade och sade till honom: Ja, Herre; ocks ta hundarna
      under bordet allenast av barnens smulor.
 29.  D sade han till henne: Fr det ordets skull sger jag dig: G;
      den onde anden har farit ut ur din dotter.
 30.  Och nr hon kom hem, fann hon flickan ligga p sngen och sg
      att den onde anden hade farit ut.

 31.  Sedan begav han sig ter bort ifrn Tyrus' omrde och tog vgen
      ver Sidon och kom, genom Dekapolis' omrde, till Galileiska
      sjn.
 32.  Och man frde till honom en som var dv och nstan stum och bad
      honom att lgga handen p denne.
 33.  D tog han honom avsides ifrn folket och satte sina fingrar i
      hans ron och spottade och rrde vid hans tunga
 34.  och sg upp till himmelen, suckade och sade till honom: Effata
      (det betyder: Upplt dig).
 35.  D ppnades hans ron, och hans tungas band lstes, och han
      talade redigt och klart.
 36.  Och Jesus frbjd dem att omtala detta fr ngon; men ju mer han
      frbjd dem, dess mer frkunnade de det.
 37.  Och folket hpnade vermttan och sade: Allt har han vl
      bestllt: de dva lter han hra och de stumma tala.

[1]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
*41/08 Evangelium enligt Markus, 8 Kapitlet
                 Evangelium enligt Markus, 8 Kapitlet

                Jesus bespisar fyra tusen mn, avvisar
                ngra som begra tecken frn himmelen,
                 varnar fr farisernas och Herodes'
                 surdeg, giver en blind man hans syn,
                   beknnes av Petrus som Messias,
                frutsger sitt lidande, talar om sin
                            efterfljelse.

  1.  D vid samma tid ter mycket folk hade kommit tillstdes, och de
      icke hade ngot att ta, kallade han sina lrjungar till sig och
      sade till dem:
  2.  Jag mkar mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de
      hava drjt kvar hos mig, och de hava intet att ta.
  3.  Om jag nu lter dem fastande g ifrn mig hem, s uppgivas de p
      vgen; somliga av dem hava ju kommit lngvga ifrn.
  4.  D svarade hans lrjungar honom: Varifrn skall man hr i en
      ken kunna f brd till att mtta dessa med?
  5.  Han frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju.
  6.  D tillsade han folket att lgra sig p marken.  Ock han tog de
      sju brden, tackade Gud och brt dem och gav t sina lrjungar,
      fr att de skulle lgga fram dem; och de lade fram t folket.
  7.  De hade ock ngra f smfiskar; och nr han hade vlsignat
      dessa, bjd han att man likaledes skulle lgga fram dem.
  8.  S to de och blevo mtta.  Och man samlade sedan upp sju korgar
      med verblivna stycken.
  9.  Men antalet av dem som voro tillstdes var vid pass fyra tusen.
      Sedan lt han dem skiljas t.
 10.  Och strax drefter steg han i bten med sina lrjungar och for
      till trakten av Dalmanuta.

 11.  Och fariserna kommo ditut och begynte disputera med honom; de
      ville stta honom p prov och begrde av honom ngot tecken frn
      himmelen.
 12.  D suckade han ur sin andes djup och sade: Varfr begr detta
      slkte ett tecken?  Sannerligen sger jag eder: t detta slkte
      skall intet tecken givas.
 13.  S lmnade han dem och steg ter i bten och for ver till andra
      stranden.

 14.  Och de hade frgtit att taga med sig brd; icke mer n ett enda
      brd hade de med sig i bten.
 15.  Och han bjd dem och sade: Sen till, att I tagen eder till vara
      fr farisernas surdeg och fr Herodes' surdeg.
 16.  D talade de med varandra om att de icke hade brd med sig.
 17.  Men nr han mrkte detta, sade han till dem: Varfr talen I om
      att I icke haven brd med eder?  Fatten och frstn I d nnu
      ingenting?  ro edra hjrtan s frstockade?

 18.  I haven ju gon; sen I d icke?  I haven ju ron; hren I d
      icke?
 19.  Och kommen I icke ihg huru mnga korgar fulla av stycken I
      samladen upp, nr jag brt de fem brden t de fem tusen?  De
      svarade honom: Tolv.
 20.  Och nr jag brt de sju brden t de fyra tusen, huru mnga
      korgar fulla av stycken samladen I d upp?  De svarade: Sju.
 21.  D sade han till dem: Frstn I d nnu ingenting?

 22.  Drefter kommo de till Betsaida.  Och man frde till honom en
      som var blind och bad honom att han skulle rra vid denne.
 23.  D tog han den blinde vid handen och ledde honom utanfr byn;
      sedan spottade han p hans gon och lade hnderna p honom och
      frgade honom: Ser du ngot?
 24.  Han sg d upp och svarade: Jag kan urskilja mnniskorna; jag
      ser dem g omkring, men de likna trd.
 25.  Drefter lade han ter hnderna p hans gon, och nu sg han
      tydligt och var botad och kunde jmvl p lngt hll se allting
      klart.
 26.  Och Jesus bjd honom g hem och sade: G icke ens in i byn.

 27.  Och Jesus gick med sina lrjungar bort till byarna vid Cesarea
      Filippi.  P vgen dit frgade han sina lrjungar och sade till
      dem: Vem sger folket mig vara?
 28.  De svarade och sade: Johannes dparen; andra sga dock Elias,
      andra ter sga: 'Det r en av profeterna.'
 29.  D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?  Petrus svarade
      och sade till honom: Du r Messias.
 30.  D frbjd han dem strngeligen att fr ngon sga detta om
      honom.

 31.  Sedan begynte han undervisa dem om att Mnniskosonen mste lida
      mycket, och att han skulle bliva frkastad av de ldste och
      versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
      ddad, men att han tre dagar drefter skulle uppst igen.
 32.  Och han talade detta i ofrtckta ordalag.  D tog Petrus honom
      avsides och begynte ivrigt motsga honom.
 33.  Men han vnde sig om, och nr han d sg sina lrjungar, talade
      han strngt till Petrus och sade: G bort, Satan, och st mig
      icke i vgen; ty dina tankar ro icke Guds tankar, utan
      mnniskotankar.

 34.  Och han kallade till sig folket jmte sina lrjungar och sade
      till dem: Om ngon vill efterflja mig, s frsake han sig
      sjlv och tage sitt kors p sig; s flje han mig.
 35.  Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
      som mister sitt liv, fr min och fr evangelii skull, han skall
      bevara det.
 36.  Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
      frlorar sin sjl?
 37.  Och vad kan en mnniska giva till lsen fr sin sjl?
 38.  Den som blyges fr mig och fr mina ord, i detta trolsa och
      syndiga slkte, fr honom skall ock Mnniskosonen blygas, nr
      han kommer i sin Faders hrlighet med de heliga nglarna.

9:1.  [1]

[1]  Mark. 9:1 hr  egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*41/09 Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet
  1.  Ytterligare sade han till dem: Sannerligen sger jag eder:
      Bland dem som hr st finnas ngra som icke skola smaka dden,
      frrn de f se Guds rike vara kommet i sin kraft.

                 Evangelium enligt Markus, 9 Kapitlet

               Jesus frklaras, botar en mnadsrasande
               gosse, frutsger p nytt sitt lidande,
                bestraffar lrjungarnas storhetstankar
                  och falska nit, talar om faran av
                             frfrelser.

  2.  Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
      Johannes och frde dem ensamma upp p ett hgt berg, dr de voro
      allena.  Och hans utseende frvandlades infr dem;
  3.  och hans klder blevo glnsande och mycket vita, s att ingen
      valkare p jorden kan gra klder s vita.
  4.  Och fr dem visade sig Elias jmte Moses, och dessa samtalade
      med Jesus.
  5.  D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Rabbi, hr r oss
      gott att vara[1]; lt oss gra tre hyddor, t dig en och t Moses
      en och t Elias en.
  6.  Han visste nmligen icke vad han skulle sga; s stor var deras
      frskrckelse.
  7.  D kom en sky som verskyggde dem, och ur skyn kom en rst:
      Denne r min lskade Son; hren honom.
  8.  Och pltsligt mrkte de, nr de sgo sig omkring, att dr icke
      mer fanns ngon hos dem utom Jesus allena.

  9.  D de sedan gingo ned frn berget, bjd han dem att de icke,
      frrn Mnniskosonen hade uppsttt frn de dda, skulle fr
      ngon omtala vad de hade sett.
 10.  Och de lade mrke till det ordet och begynte tala med varandra
      om vad som kunde menas med att han skulle uppst frn de dda.
 11.  Och de frgade honom och sade: De skriftlrde sga ju att Elias
      frst mste komma?
 12.  Han svarade dem: Elias mste visserligen frst komma och
      upprtta allt igen.  Men huru kan det d vara skrivet om
      Mnniskosonen att han skall lida mycket och bliva fraktad?
 13.  Dock, jag sger eder att Elias redan har kommit; och de frforo
      mot honom alldeles ssom de ville, och ssom det var skrivet att
      det skulle g honom.

 14.  Nr de drefter kommo till lrjungarna, sgo de att mycket folk
      var samlat omkring dem, och att ngra skriftlrde disputerade
      med dem.
 15.  Och strax d allt folket fick se honom, blevo de mycket hpna
      och skyndade fram och hlsade honom.
 16.  D frgade han dem: Varom disputeren I med dem?
 17.  Och en man i folkhopen svarade honom: Mstare, jag har frt
      till dig min son, som r besatt av en stum ande.
 18.  Och varhelst denne fr fatt i honom kastar han omkull honom, och
      fradgan str gossen om munnen, och han gnisslar med tnderna och
      bliver ssom livls.  Nu bad jag dina lrjungar att de skulle
      driva ut honom, men de frmdde det icke.
 19.  D svarade han dem och sade: O du otrogna slkte, huru lnge
      mste jag vara hos eder?  Huru lnge mste jag hrda ut med
      eder?  Fren honom till mig.
 20.  Och de frde honom till Jesus.  Och strax d han fick se Jesus,
      slet och ryckte anden honom, och han fll ned p jorden och
      vltrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
 21.  Jesus frgade d hans fader: Huru lnge har det varit s med
      honom?  Han svarade: Alltsedan han var ett litet barn;
 22.  och det har ofta hnt att han har kastat honom n i elden, n i
      vattnet, fr att frgra honom.  Men om du frmr ngot, s
      frbarma dig ver oss och hjlp oss.
 23.  D sade Jesus till honom: Om jag frmr, sger du.  Allt frmr
      den som tror.
 24.  Strax ropade gossens fader och sade: Jag tror!  Hjlp min
      otro.
 25.  Men nr Jesus sg att folk strmmade tillsammans dit, tilltalade
      han den orene anden strngt och sade till honom: Du stumme och
      dve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer
      in i honom.
 26.  D skriade han och slet och ryckte gossen svrt och for ut; och
      gossen blev ssom dd, s att folket menade att han verkligen
      var dd.
 27.  Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod
      d upp.

 28.  Nr Jesus drefter hade kommit inomhus, frgade hans lrjungar
      honom, d de nu voro allena: Varfr kunde icke vi driva ut
      honom?
 29.  Han svarade dem: Detta slag kan icke drivas ut genom ngot
      annat n bn och fasta.

 30.  Och de gingo drifrn och vandrade genom Galileen; men han ville
      icke att ngon skulle f veta det.
 31.  Han undervisade nmligen sina lrjungar och sade till dem:
      Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors hnder, och
      man skall dda honom; men tre dagar efter det att han har blivit
      ddad skall han uppst igen.
 32.  Och de frstodo icke vad han sade, men de fruktade att frga
      honom.

 33.  Och de kommo till Kapernaum.  Och nr han hade kommit dit dr
      han bodde, frgade han dem: Vad var det I samtaladen om p
      vgen?
 34.  Men de tego, ty de hade p vgen talat med varandra om vilken
      som vore strst.
 35.  D satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till
      dem: Om ngon vill vara den frste, s vare han den siste av
      alla och allas tjnare.
 36.  Och han tog ett barn och stllde det mitt ibland dem; sedan tog
      han det upp i famnen och sade till dem:
 37.  Den som tager emot ett sdant barn i mitt namn, han tager emot
      mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan
      honom som har snt mig.

 38.  Johannes sade till honom: Mstare, vi sgo huru en man som icke
      fljer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville
      hindra honom, eftersom han icke fljde oss.
 39.  Men Jesus sade: Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt
      namn har gjort en kraftgrning kan strax drefter tala illa om
      mig.
 40.  Ty den som icke r emot oss, han r fr oss.
 41.  Ja, den som giver eder en bgare vatten att dricka, drfr att I
      hren Kristus till -- sannerligen sger jag eder: Han skall
      ingalunda g miste om sin ln.
 42.  Och den som frfr en av dessa sm som tro, fr honom vore det
      bttre, om en kvarnsten hngdes om hans hals och han kastades i
      havet.

 43.  Om nu din hand r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
      bttre fr dig att ing i livet lytt, n att hava bda hnderna
      i behll och komma till Gehenna, till den eld som icke
      utslckes.
 44.  [2]
 45.  Och om din fot r dig till frfrelse, s hugg av den.  Det r
      bttre fr dig att ing i livet halt, n att hava bda ftterna
      i behll och kastas i Gehenna.
 46.  [2]
 47.  Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det.  Det r
      bttre fr dig att ing i Guds rike engd, n att hava bda
      gonen i behll och kastas i Gehenna,
 48.  dr 'deras mask icke dr och elden icke utslckes'.
 49.  Ty var mnniska mste saltas med eld.
 50.  Saltet r en god sak; men om saltet mister sin slta, varmed
      skolen I d terstlla dess kraft?  -- Haven salt i eder och
      hllen frid inbrdes.

[1]  Eller: D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Rabbi, det r
     gott att vi ro hr tillstdes osv.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
*41/10 Evangelium enligt Markus, 10 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 10 Kapitlet

               Jesus lmnar Galileen, besvarar en frga
               om ktenskapsskillnad, vlsignar barnen,
               undervisar en rik man om livets vg och
               sina lrjungar om den sanna frsakelsens
                  ln, frutsger nnu en gng sitt
               lidande, tillrttavisar Sebedeus' sner,
                     giver en blind man hans syn.

  1.  Och han stod upp och begav sig drifrn, genom landet p andra
      sidan Jordan, till Judeens omrde.  Och mycket folk frsamlades
      ter omkring honom, och ter undervisade han dem, ssom hans sed
      var.

  2.  D ville ngra fariser snrja honom, och de trdde fram och
      frgade honom om det vore lovligt fr en man att skilja sig frn
      sin hustru.
  3.  Men han svarade och sade till dem: Vad har Moses bjudit eder?
  4.  De sade: Moses tillstadde att en man fick skriva skiljebrev t
      sin hustru och s skilja sig frn henne.
  5.  D sade Jesus till dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull skrev
      han t eder detta bud.
  6.  Men redan vid vrldens begynnelse 'gjorde Gud dem till man och
      kvinna'.
  7.  'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin moder.
  8.  Och de tu skola varda ett ktt.'  S ro de icke mer tv, utan
      ett ktt.
  9.  Vad nu Gud har sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
 10.  Nr de sedan hade kommit hem, frgade hans lrjungar honom ter
      om detsamma.
 11.  Och han svarade dem: Den som skiljer sig frn sin hustru och
      tager sig en annan hustru, han begr ktenskapsbrott mot henne.
 12.  Och om en hustru skiljer sig frn sin man och tager sig en annan
      man, d begr hon ktenskapsbrott.

 13.  Och man bar fram barn till honom, fr att han skulle rra vid
      dem; men lrjungarna visade bort dem.
 14.  Nr Jesus sg detta, blev han misslynt och sade till dem: Lten
      barnen komma till mig, och frmenen dem det icke; ty Guds rike
      hr sdana till.
 15.  Sannerligen sger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike
      ssom ett barn, han kommer aldrig ditin.
 16.  Och han tog dem upp i famnen och lade hnderna p dem och
      vlsignade dem.

 17.  Nr han sedan begav sig stad fr att fortstta sin vg,
      skyndade en man fram och fll p kn fr honom och frgade
      honom: Gode Mstare, vad skall jag gra fr att f evigt liv
      till arvedel?
 18.  Jesus sade till honom: Varfr kallar du mig god?  Ingen r god
      utom Gud allena.
 19.  Buden knner du: 'Du skall icke drpa', 'Du skall icke beg
      ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du skall icke bra
      falskt vittnesbrd', 'Du skall icke undanhlla ngon vad honom
      tillkommer', Hedra din fader och din moder.'
 20.  D svarade han honom: Mstare, allt detta har jag hllit frn
      min ungdom.
 21.  D sg Jesus p honom och fick krlek till honom och sade till
      honom: Ett fattas dig: g bort och slj allt vad du ger och
      giv t de fattiga; d skall du f en skatt i himmelen.  Och kom
      sedan och flj mig.
 22.  Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrvad
      bort, ty han hade mnga godelar.
 23.  D sg Jesus sig omkring och sade till sina lrjungar: Huru
      svrt r det icke fr dem som hava penningar att komma in i Guds
      rike!
 24.  Men lrjungarna hpnade vid hans ord.  D tog Jesus ter till
      orda och sade till dem: Ja, mina barn, huru svrt r det icke
      att komma in i Guds rike!
 25.  Det r lttare fr en kamel att komma igenom ett nlsga, n fr
      den som r rik att komma in i Guds rike.
 26.  D blevo de nnu mer hpna och sade till varandra: Vem kan d
      bliva frlst?
 27.  Jesus sg p dem och sade: Fr mnniskor r det omjligt, men
      icke fr Gud, ty fr Gud r allting mjligt.

 28.  D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
      vergivit allt och fljt dig.
 29.  Jesus svarade: Sannerligen sger jag eder: Ingen som fr min
      och evangelii skull har vergivit hus, eller brder eller
      systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
 30.  ingen sdan finnes, som icke skall f hundrafalt igen: redan hr
      i tiden hus, och brder och systrar, och mdrar och barn, och
      jordagods, mitt under frfljelser, och i den tillkommande
      tidsldern evigt liv.
 31.  Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, medan de sista
      bliva de frsta.

 32.  Och de voro p vgen upp till Jerusalem.  Och Jesus gick fre
      dem, och de gingo dr bvande; och de som fljde med dem voro
      uppfyllda av fruktan.  D tog han ter till sig de tolv och
      begynte tala till dem om vad som skulle verg honom:
 33.  Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
      verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
      dma honom till dden och verlmna honom t hedningarna,
 34.  och dessa skola begabba honom och bespotta honom och gissla
      honom och dda honom; men tre dagar drefter skall han uppst
      igen.

 35.  D trdde Jakob och Johannes, Sebedeus' sner, fram till honom
      och sade till honom: Mstare, vi skulle vilja att du lte oss
      f vad vi nu tnka begra av dig.
 36.  Han frgade dem: Vad viljen I d att jag skall lta eder f?
 37.  De svarade honom: Lt den ene av oss i din hrlighet f sitta
      p din hgra sida, och den andre p din vnstra.
 38.  Men Jesus sade till dem: I veten icke vad I begren.  Kunnen I
      dricka den kalk som jag dricker, eller genomg det dop som jag
      genomgr?
 39.  De svarade honom: Det kunna vi.  D sade Jesus till dem: Ja,
      den kalk jag dricker skolen I f dricka, och det dop jag
      genomgr skolen I genomg,
 40.  men platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra
      tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla
      dem fr vilka s r bestmt.

 41.  Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p Jakob och
      Johannes.
 42.  D kallade Jesus dem till sig och sade till dem: I veten att de
      som rknas fr folkens furstar upptrda mot dem ssom herrar,
      och att deras mktige lta dem knna sin myndighet.
 43.  Men s r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst
      bland eder, han vare de andras tjnare,
 44.  och den som vill vara frmst bland eder, han vare allas drng.
 45.  Ocks Mnniskosonen har ju kommit, icke fr att lta tjna sig,
      utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.

 46.  Och de kommo till Jeriko.  Men nr han ter gick ut ifrn
      Jeriko, fljd av sina lrjungar och en ganska stor hop folk,
      satt dr vid vgen en blind tiggare, Bartimeus, Timeus' son.
 47.  Nr denne hrde att det var Jesus frn Nasaret, begynte han ropa
      och sga: Jesus, Davids son, frbarma dig ver mig.
 48.  Och mnga tillsade honom strngeligen att han skulle tiga; men
      han ropade nnu mycket mer: Davids son, frbarma dig ver mig.
 49.  D stannade Jesus och sade: Kallen honom hit.  Och de kallade
      p den blinde och sade till honom: Var vid gott mod, st upp;
      han kallar dig till sig.
 50.  D kastade han av sig sin mantel och stod upp med hast och kom
      fram till Jesus.
 51.  Och Jesus talade till honom och sade: Vad vill du att jag skall
      gra dig?  Den blinde svarade honom: Rabbuni, lt mig f min
      syn.
 52.  Jesus sade till honom: G; din tro har hjlpt dig.  Och strax
      fick han sin syn och fljde honom p vgen.
*41/11 Evangelium enligt Markus, 11 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 11 Kapitlet

               Jesus rider in Jerusalem, frbannar ett
               fikontrd, rensar helgedomen, undervisar
               om trons kraft, tillsprjes om sin makt.

  1.  Nr de nu nalkades Jerusalem och voro nra Betfage och Betania
      vid Oljeberget, snde han stad tv av sina lrjungar
  2.  och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
      s skolen I, strax d I kommen ditin, finna en snefle st dr
      bunden, som nnu ingen mnniska har suttit p; lsen den och
      fren den hit.
  3.  Och om ngon frgar eder varfr I gren detta, s skolen I
      svara: 'Herren behver den, men han skall strax snda den
      tillbaka hit.

  4.  D gingo de stad och funno en snefle st dr bunden utanfr
      en port vid vgen, och de lste den.
  5.  Och ngra som stodo dr bredvid sade till dem: Vad gren I?
      Varfr lsen I flen?
  6.  Men de svarade dem ssom Jesus hade bjudit.  D lt man dem
      vara.
  7.  Och de frde flen till Jesus och lade sina mantlar p den,
      och han satte sig upp p den.
  8.  Och mnga bredde ut sina mantlar p vgen, andra ter skuro av
      kvistar och lv p flten och strdde p vgen.
  9.  Och de som gingo fre och de som fljde efter ropade:

        Hosianna!
        Vlsignad vare han som kommer[1],
        i Herrens namn.
 10.    Vlsignat vare vr fader Davids rike,
        som nu kommer.
        Hosianna i hjden!

 11.  S drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och nr han
      hade sett sig omkring verallt och det redan var sent p dagen,
      gick han med de tolv ut till Betania.

 12.  Nr de dagen drefter voro p vg tillbaka frn Betania, blev
      han hungrig.
 13.  Och d han p avstnd fick se ett fikontrd som hade lv, gick
      han dit fr att se om han till ventyrs skulle finna ngot
      drp; men nr han kom fram till det, fann han intet annat n
      lv, det var icke d fikonens tid.
 14.  D talade han och sade till trdet: Aldrig ngonsin mer te
      ngon frukt av dig.  Och hans lrjungar hrde detta.

 15.  Nr de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen
      och begynte driva ut dem som slde och kpte i helgedomen.  Och
      han sttte omkull vxlarnas bord och duvomnglarnas sten;
 16.  han tillstadde icke heller att man bar ngonting genom
      helgedomen.
 17.  Och han undervisade dem och sade: Det r ju skrivet: 'Mitt hus
      skall kallas ett bnehus fr alla folk.'  Men I haven gjort det
      till en rvarkula.

 18.  D versteprsterna och de skriftlrde fingo hra hrom, skte
      de efter tillflle att frgra honom; ty de fruktade fr honom,
      eftersom allt folket hpnade ver hans undervisning.

 19.  Nr det blev afton, begvo de sig ut ur staden.
 20.  Men d de nu p morgonen ter gingo dr fram, fingo de se
      fikontrdet vara frtorkat nda frn roten.
 21.  D kom Petrus ihg vad som hade skett och sade till honom:
      Rabbi, se, fikontrdet som du frbannade r frtorkat.
 22.  Jesus svarade och sade till dem: Haven tro p Gud.
 23.  Sannerligen sger jag eder: Om ngon sger till detta berg: 'Hv
      dig upp, och kasta dig i havet' och drvid icke tvivlar i sitt
      hjrta, utan tror att det han sger skall ske, d skall det ske
      honom s.
 24.  Drfr sger jag eder: Allt vad I bedjen om och begren, tron
      att det r eder givet; och det skall ske eder s.
 25.  Och nr I stn och bedjen, s frlten, om I haven ngot emot
      ngon, fr att ocks eder Fader, som r i himmelen, m frlta
      eder edra frsyndelser.
 26.  [2]

 27.  S kommo de ter till Jerusalem.  Och medan han gick omkring i
      helgedomen, kommo versteprsterna och de skriftlrde och de
      ldste fram till honom;
 28.  och de sade till honom: Med vad myndighet gr du detta?  Och
      vem har givit dig myndighet att gra detta?
 29.  Jesus svarade dem: Jag vill stlla en frga till eder; svaren
      mig p den, s skall ock jag sga eder med vad myndighet jag gr
      detta.
 30.  Johannes' dpelse, var den frn himmelen eller frn mnniskor?
      Svaren mig hrp.
 31.  D verlade de med varandra och sade: Om vi svara: 'Frn
      himmelen', s frgar han: 'Varfr trodden I honom d icke?'
 32.  Eller skola vi svara: 'Frn mnniskor'?  -- det vgade de icke
      av fruktan fr folket, ty alla hllo fre att Johannes verkligen
      var en profet.
 33.  De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
      Jesus till dem: S sger icke heller jag eder med vad myndighet
      jag gr detta.

[1]  Se Messias i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
*41/12 Evangelium enligt Markus, 12 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 12 Kapitlet

                 Jesus bestraffar i en liknelse om en
               vingrd sina motstndare, besvarar deras
                    frgor om skattepenningen, om
               uppstndelsen och om det yppersta budet,
                  stller sjlv till dem en frga om
               Messias ssom Davids son, varnar fr de
                 skriftlrde, uttalar sig om en nkas
                              offergva.

  1.  Och han begynte tala till dem i liknelser: En man planterade en
      vingrd och satte stngsel dromkring och hgg ut ett presskar
      och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
      vingrdsmn och for utrikes.
  2.  Nr sedan rtta tiden var inne, snde han en tjnare till
      vingrdsmnnen, fr att denne av vingrdsmnnen skulle uppbra
      ngon del av vingrdens frukt.
  3.  Men de togo fatt p honom och misshandlade honom och lto honom
      g tomhnt tillbaka.
  4.  ter snde han till dem en annan tjnare.  Honom slogo de i
      huvudet och skymfade.
  5.  Sedan snde han stad nnu en annan, men denne drpte de.
      Likas gjorde de med mnga andra: somliga misshandlade de, och
      andra drpte de.
  6.  Nu hade han ock en enda son, vilken han lskade.  Honom snde
      han slutligen stad till dem, ty han tnkte: 'De skola vl hava
      frsyn fr min son.'
  7.  Men vingrdsmnnen sade till varandra: 'Denne r arvingen; kom,
      lt oss drpa honom, s bliver arvet vrt.'
  8.  Och de togo fatt p honom och drpte honom och kastade honom ut
      ur vingrden.  --
  9.  Vad skall nu vingrdens herre gra?  Jo, han skall komma och
      frgra vingrdsmnnen och lmna vingrden t andra.
 10.  Haven I icke lst detta skriftens ord:
        'Den sten som byggningsmnnen frkastade,
        den har blivit en hrnsten;
 11.    av Herren har den blivit detta,
        och underbar r den i vra gon'?

 12.  De hade nu grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket;
      ty de frstodo att det var om dem som han hade talat i denna
      liknelse.  S lto de honom vara och gingo sin vg.
 13.  Drefter snde de till honom ngra fariser och herodianer, fr
      att dessa skulle fnga honom genom ngot hans ord.
 14.  Dessa kommo nu och sade till honom: Mstare, vi veta att du r
      sannfrdig och icke frgar efter ngon, ty du ser icke till
      personen, utan lr om Guds vg vad sant r.  r det lovligt att
      giva kejsaren skatt, eller r det icke lovligt?  Skola vi giva
      skatt, eller icke giva?
 15.  Men han frstod deras skrymteri och sade till dem: Varfr sken
      I att snrja mig?  Tagen hit en penning[1], s att jag fr se
      den.
 16.  D lmnade de fram en sdan.  Drefter frgade han dem: Vems
      bild och verskrift r detta?  De svarade honom: Kejsarens.
 17.  D sade Jesus till dem: S given kejsaren vad kejsaren tillhr,
      och Gud vad Gud tillhr.  Och de frundrade sig hgeligen ver
      honom.

 18.  Sedan kommo till honom ngra av sadducerna, vilka mena att det
      icke gives ngon uppstndelse.  Dessa frgade honom och sade:
 19.  Mstare, Moses har givit oss den freskriften, att om ngon har
      en broder som dr, och som efterlmnar hustru, men icke lmnar
      barn efter sig, s skall han taga sin broders hustru till kta
      och skaffa avkomma t sin broder.
 20.  Nu voro hr sju brder.  Den frste tog sig en hustru, men dog
      utan att lmna ngon avkomma efter sig.
 21.  D tog den andre i ordningen henne, men ocks han dog utan att
      lmna ngon avkomma efter sig; sammalunda den tredje.
 22.  S skedde med alla sju: ingen av dem lmnade ngon avkomma efter
      sig.  Sist av alla dog ock hustrun.
 23.  Vilken av dem skall nu vid uppstndelsen, nr de uppst, f
      henne till hustru?  De hade ju alla sju tagit henne till
      hustru.
 24.  Jesus svarade dem: Visar icke eder frga att I faren vilse och
      varken frstn skrifterna, ej heller Guds kraft?
 25.  Efter uppstndelsen frn de dda taga mn sig icke hustrur, ej
      heller givas hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i
      himmelen.
 26.  Men vad nu det angr, att de dda uppst, haven I icke lst i
      Moses' bok, p det stlle dr det talas om trnbusken, huru Gud
      sade till honom s: 'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och
      Jakobs Gud'?
 27.  Han r en Gud icke fr dda, utan fr levande.  I faren mycket
      vilse.

 28.  D trdde en av de skriftlrde fram, en som hade hrt deras
      ordskifte och frsttt att han hade svarat dem vl.  Denne
      frgade honom: Vilket r det frnmsta av alla buden?
 29.  Jesus svarade: Det frnmsta r detta: 'Hr, Israel!  Herren,
      vr Gud, Herren r en.
 30.  Och du skall lska Herren, din Gud, av allt ditt hjrta och av
      all din sjl och av allt ditt frstnd och av all din kraft.'
 31.  Drnst kommer detta: 'Du skall lska din nsta ssom dig
      sjlv.'  Intet annat bud r strre n dessa.
 32.  D svarade den skriftlrde honom: Mstare, du har i sanning
      rtt i vad du sger, att han r en, och att ingen annan r n
      han.
 33.  Och att lska honom av allt sitt hjrta och av allt sitt
      frstnd och av all sin kraft och att lska sin nsta ssom sig
      sjlv, det r 'frmer n alla brnnoffer och slaktoffer'.
 34.  D nu Jesus mrkte att han hade svarat frstndigt, sade han
      till honom: Du r icke lngt ifrn Guds rike.  Sedan dristade
      sig ingen att vidare stlla ngon frga p honom.

 35.  Medan Jesus undervisade i helgedomen, framstllde han denna
      frga: Huru kunna de skriftlrde sga att Messias r Davids
      son?
 36.  David sjlv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse:
        'Herren sade till min herre:
        Stt dig p min hgra sida,
        till dess jag har lagt dina fiender
        dig till en fotapall.'
 37.  S kallar nu David sjlv honom 'herre'; huru kan han d vara
      hans son?

      Och folkskarorna hrde honom grna.

 38.  Och han undervisade dem och sade till dem: Tagen eder till vara
      fr de skriftlrde, som grna g omkring i fotsida klder och
      grna vilja bliva hlsade p torgen
 39.  och grna sitta frmst i synagogorna och p de frmsta platserna
      vid gstabuden --
 40.  detta under det att de utsuga nkors hus, medan de fr syns
      skull hlla lnga bner.  De skola f en dess hrdare dom.

 41.  Och han satte sig mitt emot offerkistorna och sg huru folket
      lade ned penningar i offerkistorna.  Och mnga rika lade dit
      mycket.
 42.  Men en fattig nka kom och lade ned tv skrvar[2], det r ett
      re.
 43.  D kallade han sina lrjungar till sig och sade till dem:
      Sannerligen sger jag eder: Denna fattiga nka lade dit mer n
      alla de andra som lade ngot i offerkistorna.
 44.  Ty dessa lade alla dit av sitt verfld, men hon lade dit av
      sitt armod allt vad hon hade, s mycket som fanns i hennes go.

[1]  Se Penning i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Skrv i Ordfrklaringarna.
*41/13 Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 13 Kapitlet

                   Jesu frutsgelse om Jerusalems
                 frstring och om sin tillkommelse.

  1.  D han nu gick ut ur helgedomen, sade en av hans lrjungar till
      honom: Mstare, se hurudana stenar och hurudana byggnader!
  2.  Jesus svarade honom: Ja, du ser nu dessa stora byggnader; men
      hr skall frvisso icke lmnas sten p sten; allt skall bliva
      nedbrutet.

  3.  Nr han sedan satt p Oljeberget, mitt emot helgedomen, frgade
      honom Petrus och Jakob och Johannes och Andreas, d de voro
      allena:
  4.  Sg oss nr detta skall ske, och vad som bliver tecknet till
      att tiden r inne, d allt detta skall g i fullbordan.
  5.  D begynte Jesus tala till dem och sade:

      Sen till, att ingen frvillar eder.
  6.  Mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Det r jag' och
      skola frvilla mnga.
  7.  Men nr I fn hra krigslarm och rykten om krig, s frloren
      icke besinningen; sdant mste komma, men drmed r nnu icke
      nden inne.
  8.  Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
      skall bliva jordbvningar p den ena orten efter den andra, och
      hungersnd skall uppst; detta r begynnelsen till
      'fdslovndorna'[1].
  9.  Men tagen I eder till vara.  Man skall d draga eder infr
      domstolar, och I skolen bliva gisslade i synagogor och stllas
      fram infr landshvdingar och konungar, fr min skull, till ett
      vittnesbrd fr dem.
 10.  Men evangelium mste frst bliva predikat fr alla folk.

 11.  Nr man nu fr eder stad och drager eder infr rtta, s gren
      eder icke frut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som
      bliver eder givet i den stunden, det mn I tala.  Ty det r icke
      I som skolen tala, utan den helige Ande.

 12.  Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
      ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
      frldrar och skola dda dem.
 13.  Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
      den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.

 14.  Men nr I fn se 'frdelsens styggelse'[2] st dr han icke
      borde st -- den som lser detta, han give akt drp -- d m de
      som ro i Judeen fly bort till bergen,
 15.  och den som r p taket m icke stiga ned och g in fr att
      hmta ngot ur sitt hus,
 16.  och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
      hmta sin mantel.
 17.  Och ve de som ro havande, eller som giva di p den tiden!
 18.  Men bedjen att det icke m ske om vintern.
 19.  Ty den tiden skall bliva 'en tid av vedermda, s svr att dess
      like icke har frekommit allt ifrn vrldens begynnelse, frn
      den tid d Gud skapade vrlden, intill nu', ej heller ngonsin
      skall frekomma.
 20.  Och om Herren icke frkortade den tiden, s skulle intet ktt
      bliva frlst; men fr de utvaldas skull, fr de mnniskors
      skull, som han har utvalt, har han frkortat den tiden.

 21.  Och om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Se
      dr r han', s tron det icke.
 22.  Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
      s ock falska profeter, och de skola gra tecken och under, fr
      att, om mjligt, frvilla de utvalda.
 23.  Men tagen I eder till vara.  Jag har nu sagt eder allt frut.

 24.  Men p den tiden, efter den vedermdan, skall solen frmrkas
      och mnen upphra att giva sitt sken,
 25.  och stjrnorna skola falla ifrn himmelen, och makterna[3] i
      himmelen skola bva.
 26.  Och d skall man f se 'Mnniskosonen komma i skyarna' med stor
      makt och hrlighet.
 27.  Och han skall d snda ut sina nglar och frsamla sina utvalda
      frn de fyra vderstrecken, frn jordens nda till himmelens
      nda.
 28.  Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
      begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
      sommaren r nra.
 29.  Likas, nr I sen detta ske, d kunnen I ock veta att han r
      nra och str fr drren.
 30.  Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
      frrn allt detta sker.
 31.  Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola icke frgs.
 32.  Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke nglarna
      i himmelen, icke ens Sonen -- ingen utom Fadern.

 33.  Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke nr tiden r inne.
 34.  Ssom nr en man reser utrikes och lmnar sitt hus och giver
      sina tjnare makt och myndighet drver, t var och en hans
      srskilda syssla, och drvid ock bjuder portvaktaren att vaka.
 35.  likas bjuder jag eder: Vaken; ty I veten icke nr husets herre
      kommer, om han kommer p aftonen eller vid midnattstiden eller i
      hanegllet eller p morgonen;
 36.  vaken, s att han icke finner eder sovande, nr han ofrtnkt
      kommer.
 37.  Men vad jag sger till eder, det sger jag till alla: Vaken!

[1]  Se Fdslovndor i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Frdelsens styggelse i Ordfrklaringarna.
[3]  Se Makter i Ordfrklaringarna.
*41/14 Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 14 Kapitlet

                 versteprsterna och de skriftlrde
                 lgga rd mot Jesus.  Han smrjes i
                  Betania, frrdes av Judas, hller
                pskmltid med lrjungarna, instiftar
                nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
               frhres infr Stora rdet, frnekas av
                               Petrus.

  1.  Tv dagar drefter var det psk och det osyrade brdets hgtid.
      Och versteprsterna och de skriftlrde skte efter tillflle
      att gripa honom med list och dda honom.
  2.  De sade nmligen: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter
      skola uppst bland folket.

  3.  Men nr han var i Betania, i Simon den spetlskes hus, och dr
      lg till bords, kom en kvinna som hade med sig en
      alabasterflaska med smrjelse av dyrbar kta nardus.  Och hon
      brt snder flaskan och gt ut smrjelsen ver hans huvud.
  4.  Ngra som voro dr blevo d misslynta och sade till varandra:
      Varfr skulle denna smrjelse frspillas?
  5.  Man hade ju kunnat slja den fr mer n tre hundra
      silverpenningar[1] och giva dessa t de fattiga.  Och de talade
      hrda ord till henne.
  6.  Men Jesus sade: Lten henne vara.  Varfr oroen I henne?  Det
      r en god grning som hon har gjort mot mig.
  7.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, och nrhelst I viljen
      kunnen I gra dem gott, men mig haven I icke alltid.
  8.  Vad hon kunde, det gjorde hon.  Hon har i frvg smort min kropp
      ssom en tillredelse till min begravning.
  9.  Och sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden
      evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
      gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

 10.  Och Judas Iskariot, han som var en av de tolv, gick bort till
      versteprsterna och ville frrda honom t dem.
 11.  Nr de hrde detta, blevo de glada och lovade att giva honom en
      summa penningar.  Sedan skte han efter tillflle att frrda
      honom, d lgligt var.

 12.  P frsta dagen i det osyrade brdets hgtid, nr man slaktade
      pskalammet, sade hans lrjungar till honom: Vart vill du att
      vi skola g och reda till, s att du kan ta pskalammet?
 13.  D snde han stad tv av sina lrjungar och sade till dem: Gn
      in i staden; dr skolen I mta en man som br en kruka vatten.
      Fljen honom.
 14.  Och sgen till husbonden i det hus dr han gr in: 'Mstaren
      frgar: Var finnes hrbrget dr jag skall ta pskalammet med
      mina lrjungar?'
 15.  D skall han visa eder en stor sal i vre vningen, tillredd och
      ordnad fr mltid; reden till t oss dr.
 16.  Och lrjungarna begvo sig i vg och kommo in i staden och funno
      det s som han hade sagt dem; och de redde till pskalammet.

 17.  Nr det sedan hade blivit afton, kom han dit med de tolv.
 18.  Och medan de lgo till bords och to, sade Jesus: Sannerligen
      sger jag eder: En av eder skall frrda mig, 'den som ter med
      mig'.
 19.  D begynte de bedrvas och frga honom, den ene efter den andre:
      Icke r det vl jag?
 20.  Och han sade till dem: Det r en av de tolv, den som jmte mig
      doppar i fatet.
 21.  Ja, Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom;
      men ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!
      Det hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
      fdd.

 22.  Medan de nu to, tog han ett brd och vlsignade det och brt
      det och gav t dem och sade: Tagen detta; detta r min
      lekamen.
 23.  Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav t dem; och de
      drucko alla drav.
 24.  Och han sade till dem: Detta r mitt blod, frbundsblodet, som
      varder utgjutet fr mnga.
 25.  Sannerligen sger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som
      kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det nytt i
      Guds rike.

 26.  Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
      Oljeberget.
 27.  D sade Jesus till dem: I skolen alla komma p fall; ty det r
      skrivet:
        'Jag skall sl herden,
        och fren skola frskingras.'
 28.  Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
      Galileen.
 29.  D svarade Petrus honom: Om n alla andra komma p fall, s
      skall dock jag det icke.
 30.  Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: Redan i denna
      natt, frrn hanen har galit tv gnger, skall du tre gnger
      frneka mig.
 31.  D frskrade han nnu ivrigare: Om jag n mste d med dig, s
      skall jag dock icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
@c "Och de kommo" skall enligt skd-1946 och Peter Karlssons bibel
@c hra till vers 32.  Enligt Peter Karlssons familjebibel skall det
@c vara s hr.
      andra.  Och de kommo till ett stlle som kallades Getsemane.

 32.  D sade han till sina lrjungar: Bliven kvar hr, medan jag
      beder.
 33.  Och han tog med sig Petrus och Jakob och Johannes; och han
      begynte bva och ngslas.
 34.  Och han sade till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
      dds; stannen kvar hr och vaken.
 35.  Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p jorden och
      bad, att om mjligt vore, den stunden skulle bliva honom
      besparad.
 36.  Och han sade: Abba, Fader, allt r mjligt fr dig.  Tag denna
      kalk ifrn mig.  Dock icke vad jag vill, utan vad du vill!
 37.  Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande.  D sade han till
      Petrus: Simon, sover du?  Frmdde du d icke vaka en kort
      stund?
 38.  Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
      villig, men kttet r svagt.
 39.  Och han gick ter bort och bad och sade samma ord.
 40.  Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
      gon voro frtyngda.  Och de visste icke vad de skulle svara
      honom.
 41.  Fr tredje gngen kom han tillbaka och sade d till dem: Ja, I
      soven nnu alltjmt och vilen eder!  Det r nog.  Stunden r
      kommen.  Mnniskosonen skall nu bliva verlmnad i syndarnas
      hnder.
 42.  Stn upp, lt oss g; se, den som frrder mig r nra.

 43.  Och i detsamma, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv,
      och jmte honom en folkskara med svrd och stavar, utsnd frn
      versteprsterna och de skriftlrde och de ldste.
 44.  Men frrdaren hade kommit verens med dem om ett tecken och
      sagt: Den som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa och
      fra bort under sker bevakning.
 45.  Och nr han nu kom dit, trdde han strax fram till honom och
      sade: Rabbi!  och kysste honom hftigt.
 46.  D grepo de Jesus och togo honom fngen.

 47.  Men en av dem som stodo dr bredvid drog sitt svrd och hgg
      till versteprstens tjnare och hgg s av honom rat.

 48.  Och Jesus talade till dem och sade: Ssom mot en rvare haven I
      gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.
 49.  Var dag har jag varit ibland eder i helgedomen och undervisat,
      utan att I haven gripit mig.  Men skrifterna skulle ju
      fullbordas.

 50.  D vergvo de honom alla och flydde.
 51.  Och bland dem som hade fljt med honom var en ung man, hljd i
      ett linneklde, som var kastat ver blotta kroppen; honom grepo
      de.
 52.  Men han lmnade linnekldet kvar och flydde undan naken.

 53.  S frde de nu Jesus bort till versteprsten, och dr
      frsamlade sig alla versteprsterna och de ldste och de
      skriftlrde.
 54.  Och Petrus fljde honom p avstnd nda in p versteprstens
      grd; dr satt han sedan tillsammans med tjnarna och vrmde sig
      vid elden.

 55.  Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
      vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom; men de funno
      intet.
 56.  Ty vl vittnade mnga falskt mot honom, men vittnesbrden stmde
      icke verens.
 57.  Och ngra stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:
 58.  Vi hava sjlva hrt honom sga: 'Jag skall bryta ned detta
      tempel, som r gjort med hnder, och skall sedan p tre dagar
      bygga upp ett annat, som icke r gjort med hnder.'
 59.  Men icke ens i det stycket stmde deras vittnesbrd verens.
 60.  D stod versteprsten upp ibland dem och frgade Jesus och
      sade: Svarar du intet?  Huru r det med det som dessa vittna
      mot dig?
 61.  Men han teg och svarade intet.  ter frgade versteprsten
      honom och sade till honom: r du Messias, den Hgtlovades Son?
 62.  Jesus svarade: Jag r det.  Och I skolen f se Mnniskosonen
      sitta p Maktens hgra sida och komma med himmelens skyar.
 63.  D rev versteprsten snder sina klder och sade: Vad behva
      vi mer ngra vittnen?
 64.  I hrden hdelsen.  Vad synes eder?  D dmde de alla honom
      skyldig till dden.
 65.  Och ngra begynte spotta p honom; och sedan de hade hljt ver
      hans ansikte, slogo de honom p kinderna med knytnvarna och
      sade till honom: Profetera.  Ocks rttstjnarna slogo honom p
      kinderna.

 66.  Medan nu Petrus befann sig drnere p grden, kom en av
      versteprstens tjnstekvinnor dit.
 67.  Och nr hon fick se Petrus, dr han satt och vrmde sig, sg hon
      p honom och sade: Ocks du var med nasaren, denne Jesus.
 68.  Men han nekade och sade: Jag varken vet eller frstr vad du
      menar.  Sedan gick han ut p den yttre grden.
 69.  Nr tjnstekvinnan d fick se honom dr, begynte hon ter sga
      till dem som stodo bredvid: Denne r en av dem.
 70.  D nekade han ter.  Litet drefter sade terigen de som stodo
      dr bredvid till Petrus: Frvisso r du en av dem; du r ju
      ocks en galil.
 71.  D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den man
      som I talen om.
 72.  Och i detsamma gol hanen fr andra gngen.  D kom Petrus ihg
      Jesu ord, huru han hade sagt till honom: Frrn hanen har galit
      tv gnger, skall du tre gnger frneka mig.  Och han brast ut i
      grt.

[1]  Se Silverpenning i Ordfrklaringarna.
*41/15 Evangelium enligt Markus, 15 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 15 Kapitlet

                 Jesus fres till Pilatus, frhres,
                dmes, gisslas, begabbas, korsfstes,
                      uppgiver andan, begraves.

  1.  Sedan nu versteprsterna, tillsammans med de ldste och de
      skriftlrde, hela Stora rdet, p morgonen hade fattat sitt
      beslut, lto de strax binda Jesus och frde honom bort och
      verlmnade honom t Pilatus.
  2.  D frgade Pilatus honom: r du judarnas konung?  Han svarade
      honom och sade: Du sger det sjlv.
  3.  Och versteprsterna framstllde mnga anklagelser mot honom.
  4.  Pilatus frgade honom d ter och sade: Svarar du intet?  Du
      hr ju huru mycket det r som de anklaga dig fr.
  5.  Men Jesus svarade intet mer, s att Pilatus frundrade sig.

  6.  Nu plgade han vid hgtiden giva dem en fnge ls, den som de
      begrde.
  7.  Och dr fanns d en man, han som kallades Barabbas, vilken satt
      fngslad jmte de andra som hade gjort upplopp och under
      upploppet begtt drp.
  8.  Folket kom ditupp och begynte begra att han skulle gra t dem
      ssom han plgade gra.
  9.  Pilatus svarade dem och sade: Viljen I att jag skall giva eder
      'judarnas konung' ls?
 10.  Han frstod nmligen att det var av avund som versteprsterna
      hade dragit Jesus infr rtta.
 11.  Men versteprsterna uppeggade folket till att begra att han
      hellre skulle giva dem Barabbas ls.
 12.  Nr allts Pilatus ter tog till orda och frgade dem: Vad
      skall jag d gra med den som I kallen 'judarnas konung'?,
 13.  s skriade de ter: Korsfst honom!
 14.  Men Pilatus frgade dem: Vad ont har han d gjort?  D skriade
      de nnu ivrigare: Korsfst honom!
 15.  Och eftersom Pilatus ville gra folket till viljes, gav han dem
      Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och utlmnade honom sedan
      till att korsfstas.

 16.  Och krigsmnnen frde honom in i palatset, eller pretoriet, och
      kallade tillhopa hela den romerska vakten.
 17.  Och de kldde p honom en purpurfrgad mantel och vredo samman
      en krona av trnen och satte den p honom.
 18.  Sedan begynte de hlsa honom: Hell dig, judarnas konung!
 19.  Och de slogo honom i huvudet med ett rr och spottade p honom;
      drvid bjde de kn och gvo honom sin hyllning.
 20.  Och nr de hade begabbat honom, kldde de av honom den
      purpurfrgade manteln och satte p honom hans egna klder och
      frde honom ut fr att korsfsta honom.

 21.  Och en man som kom utifrn marken gick dr fram, Simon frn
      Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att g
      med och bra hans kors.

 22.  Och de frde honom till Golgataplatsen (det betyder
      huvudskalleplatsen).
 23.  Och de rckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke
      emot det.
 24.  Och de korsfste honom och delade sedan hans klder mellan sig,
      genom att kasta lott om vad var och en skulle f.
 25.  Och det var vid tredje timmen som de korsfste honom.
 26.  Och den verskrift som man hade satt upp ver honom, fr att
      angiva vad han var anklagad fr, hade denna lydelse: Judarnas
      konung.

 27.  Och de korsfste med honom tv rvare, den ene p hans hgra
      sida och den andre p hans vnstra.
 28.  [1]
 29.  Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
      och sade: Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp
      det igen inom tre dagar'!
 30.  Hjlp dig nu sjlv, och stig ned frn korset.
 31.  Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde,
      begabbande ord med varandra och sade: Andra har han hjlpt; sig
      sjlv kan han icke hjlpa.
 32.  Han som r Messias, Israels konung, han stige nu ned frn
      korset, s att vi f se det och tro.  Ocks de mn som voro
      korsfsta med honom smdade honom.

 33.  Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
      varade nda till nionde timmen.
 34.  Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst: Eloi, Eloi,
      lema sabaktani[2]?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr har
      du vergivit mig?
 35.  D ngra av dem som stodo dr bredvid hrde detta, sade de:
      Hr, han kallar p Elias.
 36.  Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ttikvin och
      satte den p ett rr och gav honom att dricka, i det han sade:
      Lt oss se om Elias kommer och tager honom ned.
 37.  Men Jesus ropade med hg rst och gav upp andan.

 38.  D rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn och nda
      ned.
 39.  Men nr hvitsmannen, som stod dr mitt emot honom, sg att han
      p sdant stt gav upp andan, sade han: Frvisso var denne man
      Guds Son.

 40.  Ocks ngra kvinnor stodo dr p avstnd och sgo vad som
      skedde.  Bland dessa voro jmvl Maria frn Magdala och den
      Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, s ock Salome
 41.  -- vilka hade fljt honom och tjnat honom, medan han var i
      Galileen -- drtill mnga andra kvinnor, de som med honom hade
      vandrat upp till Jerusalem.

 42.  Det var nu tillredelsedag (det r dagen fre sabbaten), och det
      hade blivit afton.
 43.  Josef frn Arimatea, en ansedd rdsherre och en av dem som
      vntade p Guds rike, tog drfr nu mod till sig och gick in
      till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.
 44.  D frundrade sig Pilatus ver att Jesus redan skulle vara dd,
      och han kallade till sig hvitsmannen och frgade honom om det
      var lnge sedan han hade dtt.
 45.  Och nr han av hvitsmannen hade ftt veta huru det var, sknkte
      han t Josef hans dda kropp.
 46.  Denne kpte d en linneduk och tog honom ned och svepte honom i
      linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en
      klippa; sedan vltrade han en sten fr ingngen till graven.
 47.  Men Maria frn Magdala och den Maria som var Joses' moder sgo
      var han lades.

[1]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Betoning i Ordfrklaringarna.
*41/16 Evangelium enligt Markus, 16 Kapitlet
                Evangelium enligt Markus, 16 Kapitlet

               En ngel frkunnar Jesu uppstndelse fr
               kvinnorna vid graven.  [Jesus uppenbarar
                  sig drefter vid olika tillfllen,
                 befaller sina lrjungar att predika
                evangelium i hela vrlden och upptages
                           till himmelen.]

  1.  Och nr sabbaten var frliden, kpte Maria frn Magdala och den
      Maria som var Jakobs moder och Salome vlluktande kryddor, fr
      att sedan g stad och smrja honom.
  2.  Och bittida om morgonen p frsta veckodagen kommo de till
      graven, redan vid soluppgngen.
  3.  Och de sade till varandra: Vem skall t oss vltra bort stenen
      frn ingngen till graven?
  4.  Men nr de sgo upp, fingo de se att stenen redan var
      bortvltrad.  Den var nmligen mycket stor.
  5.  Och nr de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta
      dr p hgra sidan, kldd i en vit fotsid kldnad; och de blevo
      frskrckta.
  6.  Men han sade till dem: Varen icke frskrckta.  I sken Jesus
      frn Nasaret, den korsfste.  Han r uppstnden, han r icke
      hr.  Se dr r platsen dr de lade honom.
  7.  Men gn bort och sgen till hans lrjungar, och srskilt till
      Petrus: 'Han skall fre eder g till Galileen; dr skolen I f
      se honom, ssom han bar sagt eder.'
  8.  D gingo de ut och flydde bort ifrn graven, ty bvan och
      bestrtning hade kommit ver dem.  Och i sin fruktan sade de
      intet till ngon.

  9.  [Men efter sin uppstndelse visade han sig p frsta
      veckodagens morgon frst fr Maria frn Magdala, ur vilken han
      hade drivit ut sju onda andar.
 10.  Hon gick d och omtalade det fr dem som hade fljt med honom,
      och som nu srjde och grto.
 11.  Men nr dessa hrde sgas att han levde och hade blivit sedd av
      henne, trodde de det icke.

 12.  Drefter uppenbarade han sig i en annan skepnad fr tv av dem,
      medan de voro stadda p vandring utt landsbygden.
 13.  Ocks dessa gingo bort och omtalade det fr de andra; men icke
      heller dem trodde man.

 14.  Sedan uppenbarade han sig ocks fr de elva, nr de lgo till
      bords; och han frebrdde dem d deras otro och deras hjrtans
      hrdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom
      vara uppstnden.

 15.  Och han sade till dem: Gn ut i hela vrlden och prediken
      evangelium fr allt skapat.
 16.  Den som tror och bliver dpt, han skall bliva frlst; men den
      som icke tror, han skall bliva frdmd.
 17.  Och dessa tecken skola tflja dem som tro: genom mitt namn
      skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungoml,
 18.  ormar skola de taga i hnderna, och om de dricka ngot ddande
      gift, s skall det alls icke skada dem; p sjuka skola de lgga
      hnderna, och de skola d bliva friska.

 19.  Drefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han
      upptagen i himmelen och satte sig p Guds hgra sida.
 20.  Men de gingo ut och predikade allestdes.  Och Herren verkade
      med dem och stadfste ordet genom de tecken som tfljde
      det.][1]

[1]  V. 9--20 se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
