@c -*- 1917 -*-
*40/ Evangelium enligt Matteus
*40/01 Evangelium enligt Matteus, 1 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 1 Kapitlet

                Jesu slkttavla.  Hans fdelse och hans
                                namn.

  1.  Detta r Jesu Kristi, Davids sons, Abrahams sons, slkttavla.

  2.  Abraham fdde Isak, Isak fdde Jakob, Jakob fdde Judas och hans
      brder;
  3.  Judas fdde Fares och Sara med Tamar, Fares fdde Esrom, Esrom
      fdde Aram;
  4.  Aram fdde Aminadab, Aminadab fdde Naasson, Naasson fdde
      Salmon;
  5.  Salmon fdde Boes med Rakab, Boes fdde Jobed med Rut, Jobed
      fdde Jessai;
  6.  Jessai fdde David, konungen, David fdde Salomo med Urias'
      hustru;
  7.  Salomo fdde Roboam, Roboam fdde Abia.  Abia fdde Asaf;
  8.  Asaf fdde Josafat, Josafat fdde Joram, Joram fdde Osias;
  9.  Osias fdde Joatam, Joatam fdde Akas, Akas fdde Esekias;
 10.  Esekias fdde Manasses, Manasses fdde Amos, Amos fdde Josias;
 11.  Josias fdde Jekonias och hans brder, vid den tid d folket
      blev bortfrt i fngenskap till Babylonien.
 12.  Sedan folket hade blivit bortfrt i fngenskap till Babylonien,
      fdde Jekonias Salatiel, Salatiel fdde Sorobabel;
 13.  Sorobabel fdde Abiud, Abiud fdde Eljakim, Eljakim fdde Asor;
 14.  Asor fdde Sadok, Sadok fdde Akim, Akim fdde Eliud;
 15.  Eliud fdde Eleasar, Eleasar fdde Mattan, Mattan fdde Jakob;
 16.  Jakob fdde Josef, Marias man, och av henne fddes Jesus, som
      kallas Kristus.
 17.  S utgra slktlederna frn Abraham intill David tillsammans
      fjorton leder, och frn David intill dess att folket blev
      bortfrt i fngenskap till Babylonien fjorton leder, och frn
      det att folket blev bortfrt i fngenskap till Babylonien intill
      Kristus fjorton leder.

 18.  Med Jesu Kristi fdelse gick det s till.

      Sedan Maria, hans moder, hade blivit trolovad med Josef, befanns
      hon, frrn de kommo tillsammans, vara havande av helig ande.
 19.  Nu var Josef, hennes man, en rttsinnig man och ville icke
      utstta henne for vanra; drfr beslt han att hemligen skilja
      sig frn henne.
 20.  Men nr han hade ftt detta i sinnet, se, d visade sig i
      drmmen en Herrens ngel fr honom och sade: Josef, Davids son,
      frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som r
      avlat i henne r av helig ande.
 21.  Och hon skall fda en son, och honom skall du giva namnet
      Jesus[1], ty han skall frlsa sitt folk ifrn deras synder.

 22.  Allt detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var
      sagt av Herren genom profeten som sade:
 23.  Se, jungfrun skall bliva havande och fda en son, och man skall
      giva honom namnet Emmanuel (det betyder Gud med oss).

 24.  Nr Josef hade vaknat upp ur smnen, gjorde han som Herrens
      ngel hade befallt honom och tog sin hustru till sig.
 25.  Och han knde henne icke, frrn hon hade ftt en son; och honom
      gav han namnet Jesus.

[1]  Jmfr hebr. jeschu, som betyder frlsning.
*40/02 Evangelium enligt Matteus, 2 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 2 Kapitlet

                De vise mnnen.  Flykten till Egypten.
                   Herodes' barnamord.  terkomsten.

  1.  Nr nu Jesus var fdd i Betlehem i Judeen, p konung Herodes'
      tid, d kommo vise mn frn sterns lnder till Jerusalem
  2.  och sade: Var r den nyfdde judakonungen?  Vi hava nmligen
      sett hans stjrna i stern och hava kommit fr att giva honom
      vr hyllning.
  3.  Nr konung Herodes hrde detta, blev han frskrckt, och hela
      Jerusalem med honom.
  4.  Och han frsamlade alla versteprster och skriftlrde bland
      folket och frgade dem var Messias skulle fdas.
  5.  De svarade honom: I Betlehem i Judeen; ty s r skrivet genom
      profeten:
  6.    'Och du Betlehem, du judiska bygd,
        ingalunda r du minst bland Juda furstar,
        ty av dig skall utg en furste
        som skall vara en herde fr mitt folk Israel.'

  7.  D kallade Herodes hemligen till sig de vise mnnen och
      utfrgade dem noga om tiden d stjrnan hade visat sig.
  8.  Sedan lt han dem fara till Betlehem och sade: Faren stad och
      forsken noga efter barnet; och nr I haven funnit det, s lten
      mig veta detta, fr att ocks jag m komma och giva det min
      hyllning.
  9.  Nr de hade hrt konungens ord, foro de stad; och se, stjrnan
      som de hade sett i stern gick framfr dem, till dess att den
      kom ver det stlle dr barnet var.  Dr stannade den.
 10.  Och nr de sgo stjrnan, uppfylldes de av mycket stor gldje.
 11.  Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess
      moder.  D fllo de ned och gvo det sin hyllning; och de togo
      fram sina skatter och framburo t det sknker: guld, rkelse och
      myrra.
 12.  Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drmmen, befallning att
      icke tervnda till Herodes; och de drogo s en annan vg
      tillbaka till sitt land.

 13.  Men nr de hade dragit stad, se, d visade sig i drmmen en
      Herrens ngel fr Josef och sade: St upp och tag barnet och
      dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar dr,
      till dess jag sger dig till; ty Herodes tnker ska efter
      barnet fr att frgra det.
 14.  D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten,
      och drog bort till Egypten.
 15.  Dr blev han kvar intill Herodes' dd, fr att det skulle
      fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade:
        Ut ur Egypten kallade jag min son.

 16.  Nr Herodes nu sg att han hade blivit gckad av de vise mnnen,
      blev han mycket vred.  Och han snde stad och lt dda alla de
      gossebarn i Betlehem och hela omrdet dromkring, som voro tv r
      gamla och drunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han
      hade ftt genom att utfrga de vise mnnen.
 17.  D fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
      han sade:
 18.    Ett rop hrdes i Rama,
        grt och mycken jmmer;
        det var Rakel som begrt sina barn,
        och hon ville icke lta trsta sig,
        eftersom de icke mer voro till.

 19.  Men nr Herodes var dd, se, d visade sig i drmmen en Herrens
      ngel for Josef, i Egypten,
 20.  och sade: St upp och tag barnet och dess moder med dig, och
      begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets
      liv ro nu dda.
 21.  D stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och
      kom s till Israels land.
 22.  Men nr han hrde att Arkelaus regerade ver Judeen; efter sin
      fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och p grund av
      en uppenbarelse i drmmen drog han bort till Galileens bygder.
 23.  Och nr han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette
      Nasaret, fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom
      profeterna, att han skulle kallas nasar.
*40/03 Evangelium enligt Matteus, 3 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 3 Kapitlet

                  Johannes predikar och dper.  Jesus
                                dpes.

  1.  Vid den tiden upptrdde Johannes dparen och predikade i Judeens
      ken
  2.  och sade: Gren bttring, ty himmelriket r nra.
  3.  Det var om denne som profeten Esaias talade, nr han sade:
        Hr rsten av en som ropar i knen:
        'Bereden vgen fr Herren,
        gren stigarna jmna fr honom.'

  4.  Och Johannes hade klder av kamelhr och bar en ldergrdel om
      sina lnder, och hans mat var grshoppor och vildhonung.
  5.  Och frn Jerusalem och hela Judeen och hela trakten omkring
      Jordan gick d folket ut till honom
  6.  och lt dpa sig av honom i floden Jordan, och beknde drvid
      sina synder.

  7.  Men nr han sg mnga fariser och sadducer komma fr att lta
      dpa sig, sade han till dem: I huggormars avfda, vem har
      ingivit eder att ska komma undan den tillstundande vredesdomen?
  8.  Bren d ock sdan frukt som tillhr bttringen.
  9.  Och menen icke att I kunnen sga vid eder sjlva: 'Vi hava ju
      Abraham till fader'; ty jag sger eder att Gud av dessa stenar
      kan uppvcka barn t Abraham.
 10.  Och redan r yxan satt till roten p trden; s bliver d vart
      trd som icke br god frukt avhugget och kastat i elden.
 11.  Jag dper eder i vatten till bttring, men den som kommer efter
      mig, han r starkare n jag, och jag r icke ens vrdig att bra
      hans skor; han skall dpa eder i helig ande och eld.
 12.  Han har sin kastskovel i handen, och han skall noga rensa sin
      loge och samla in sitt vete i ladan; men agnarna skall han
      brnna upp i en eld som icke utslckes.

 13.  Drefter kom Jesus frn Galileen till Johannes, vid Jordan, fr
      att lta dpa sig av honom;
 14.  men denne ville hindra honom och sade: Jag behvde dpas av
      dig, och du kommer till mig?
 15.  D svarade Jesus och sade till honom: Lt det nu s ske; ty det
      hves oss att s uppfylla all rttfrdighet.  D tillstadde han
      honom det.
 16.  Och nr Jesus var dpt, steg han strax upp ur vattnet; och se,
      d ppnades himmelen, och han sg Guds Ande snka sig ned ssom
      en duva och komma ver honom.
 17.  Och frn himmelen kom en rst, som sade: Denne r min lskade
      Son, i vilken jag har funnit behag.
*40/04 Evangelium enligt Matteus, 4 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 4 Kapitlet

               Jesus frestas av djvulen, bostter sig
                i Kapernaum, begynner predika, kallar
                       lrjungar, botar sjuka.

  1.  Drefter blev Jesus av Anden frd upp i knen, fr att han
      skulle frestas av djvulen.
  2.  Och nr han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio ntter, blev
      han omsider hungrig.
  3.  D trdde frestaren fram och sade till honom: r du Guds Son,
      s bjud att dessa stenar bliva brd.
  4.  Men han svarade och sade: Det r skrivet: 'Mnniskan skall leva
      icke allenast av brd, utan av allt det som utgr av Guds mun.'
  5.  Drefter tog djvulen honom med sig till den heliga staden och
      stllde honom uppe p helgedomens mur
  6.  och sade till honom: r du Guds Son, s kasta dig ned; det r
      ju skrivet:
        'Han skall giva sina nglar befallning om dig,
        och de skola bra dig p hnderna,
        s att du icke stter din fot mot ngon sten.'
  7.  Jesus sade till honom: Det r ock skrivet: 'Du skall icke
      fresta Herren, din Gud.'
  8.  ter tog djvulen honom med sig, upp p ett mycket hgt berg,
      och visade honom alla riken i vrlden och deras hrlighet
  9.  och sade till honom: Allt detta vill jag giva dig, om du faller
      ned och tillbeder mig.
 10.  D sade Jesus till honom: G bort, Satan; ty det r skrivet:
      'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du
      tjna.'
 11.  D lmnade djvulen honom; och se, nglar trdde fram och
      betjnade honom.

 12.  Men nr han hrde att Johannes hade blivit satt i fngelse, drog
      han sig tillbaka till Galileen.
 13.  Och han lmnade Nasaret och begav sig till Kapernaum, som ligger
      vid sjn, p Sabulons och Neftalims omrde, och bosatte sig dr,
 14.  fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
      Esaias, nr han sade:

 15.    Sabulons land och Neftalims land,
        trakten t havet till,
        landet p andra sidan Jordan,
        hedningarnas Galileen --
 16.    det folk som dr satt i mrker
        fick se ett stort ljus;
        ja, de som sutto i ddens ngd och skugga,
        fr dem gick upp ett ljus.

 17.  Frn den tiden begynte Jesus predika och sga: Gren bttring,
      ty himmelriket r nra.

 18.  D han nu vandrade utmed Galileiska sjn, fick han se tv brder,
      Simon, som kallas Petrus, och Andreas, hans broder, kasta ut nt
      i sjn, ty de voro fiskare.
 19.  Och han sade till dem: Fljen mig s skall jag gra eder till
      mnniskofiskare.
 20.  Strax lmnade de nten och fljde honom.
 21.  Nr han hade gtt drifrn ett stycke lngre fram, fick han se
      tv andra brder, Jakob, Sebedeus' son, och Johannes, hans
      broder, dr de jmte sin fader Sebedeus sutto i bten och
      ordnade sina nt; och han kallade dem till sig.
 22.  Och strax lmnade de bten och sin fader och fljde honom.

 23.  Och han gick omkring i hela Galileen och undervisade i deras
      synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla
      slags sjukdomar och allt slags skrplighet bland folket.
 24.  Och ryktet om honom gick ut ver hela Syrien, och man frde till
      honom alla sjuka som voro hemskta av olika slags lidanden och
      plgor, alla som voro besatta eller mnadsrasande eller lama;
      och han botade dem.
 25.  Och honom fljde mycket folk ifrn Galileen och Dekapolis och
      Jerusalem och Judeen och frn landet p andra sidan Jordan.
*40/05 Evangelium enligt Matteus, 5 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 5 Kapitlet

                    Brjan av Jesu bergspredikan.

  1.  Nr han nu sg folket, gick han upp p berget; och sedan han
      hade satt sig ned, trdde hans lrjungar fram till honom.
  2.  D ppnade han sin mun och undervisade dem och sade:
  3.  Saliga ro de som ro fattiga i anden, ty dem hr himmelriket
      till.
  4.  Saliga ro de som srja, ty de skola bliva trstade.
  5.  Saliga ro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.
  6.  Saliga ro de som hungra och trsta efter rttfrdighet, ty de
      skola bliva mttade.
  7.  Saliga ro de barmhrtiga, ty dem skall vederfaras
      barmhrtighet.
  8.  Saliga ro de renhjrtade, ty de skola se Gud.
  9.  Saliga ro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.
 10.  Saliga ro de som lida frfljelse fr rttfrdighets skull, ty
      dem hr himmelriket till.
 11.  Ja, saliga ren I, nr mnniskorna fr min skull smda och
      frflja eder och sanningslst sga allt ont mot eder.
 12.  Gldjens och frjden eder, ty eder ln r stor i himmelen.  S
      frfljde man ju ock profeterna, som voro fre eder.

 13.  I ren jordens salt; men om saltet mister sin slta, varmed
      skall man d giva det slta igen?  Till intet annat duger det n
      till att kastas ut och trampas ned av mnniskorna.
 14.  I ren vrldens ljus.  Icke kan en stad dljas, som ligger uppe
      p ett berg?
 15.  Ej heller tnder man ett ljus och stter det under skppan, utan
      man stter det p ljusstaken, s att det lyser fr alla dem som
      ro i huset.
 16.  P samma stt m ock edert ljus lysa infr mnniskorna, s att
      de se edra goda grningar och prisa eder Fader, som r i
      himmelen.

 17.  I skolen icke mena att jag har kommit fr att upphva lagen
      eller profeterna.  Jag har icke kommit fr att upphva, utan fr
      att fullborda.
 18.  Ty sannerligen sger jag eder: Intill dess himmel och jord
      frgs, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av
      lagen frgs, frrn det allt har fullbordats.
 19.  Drfr, den som upphver ett av de minsta bland dessa bud och
      lr mnniskorna s, han skall rknas fr en av de minsta i
      himmelriket; men den som hller dem och lr mnniskorna s, han
      skall rknas fr stor i himmelriket.
 20.  Ty jag sger eder, att om eder rttfrdighet icke vergr de
      skriftlrdes och farisernas, s skolen I icke komma in i
      himmelriket.

 21.  I haven hrt att det r sagt till de gamle: 'Du skall icke
      drpa; och den som drper, han r hemfallen t Domstolens[1]
      dom.'
 22.  Men jag sger eder: Var och en som vredgas p sin broder, han r
      hemfallen t Domstolens dom; men den som sger till sin broder:
      'Du odga', han r hemfallen t Stora rdets dom; och den som
      sger: 'Du dre', han r hemfallen t det brinnande Gehenna.
 23.  Drfr, om du kommer med din gva till altaret, och dr drager
      dig till minnes att din broder har ngot emot dig,
 24.  s lgg ned din gva dr framfr altaret, och g frst bort och
      frlik dig med din broder, och kom sedan och br fram din gva.
 25.  Var villig till snar frlikning med din motpart, medan du nnu
      r med honom p vgen, s att din motpart icke drager dig infr
      domaren, och domaren verlmnar dig t rttstjnaren, och du
      bliver kastad i fngelse.
 26.  Sannerligen sger jag dig: Du skall icke slippa ut drifrn,
      frrn du har betalt den yttersta skrven.

 27.  I haven hrt att det r sagt: 'Du skall icke beg
      ktenskapsbrott.'
 28.  Men jag sger eder: Var och en som med begrelse ser p en
      annans hustru, han har redan begtt ktenskapsbrott med henne i
      sitt hjrta.
 29.  Om nu ditt hgra ga r dig till frfrelse, s riv ut det och
      kasta det ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
      lemmar frdrvas, n att hela din kropp kastas i Gehenna.
 30.  Och om din hgra hand r dig till frfrelse, s hugg av den och
      kasta den ifrn dig; ty det r bttre fr dig att en av dina
      lemmar frdrvas, n att hela din kropp kommer till Gehenna.

 31.  Det r ock sagt: 'Den som vill skilja sig frn sin hustru han
      skall giva henne skiljebrev.'
 32.  Men jag sger eder: Var och en som skiljer sig frn sin hustru
      fr ngon annan saks skull n fr otukt, han bliver orsak till
      att ktenskapsbrott begs med henne.  Och den som tager en
      frnskild kvinna till hustru, han begr ktenskapsbrott.

 33.  Ytterligare haven I hrt att det r sagt till de gamle: 'Du
      skall icke svrja falskt' och 'Du skall hlla din ed infr
      Herren.'
 34.  Men jag sger eder att I alls icke skolen svrja, varken vid
      himmelen, ty den r 'Guds tron',
 35.  ej heller vid jorden, ty den r 'hans fotapall', ej heller vid
      Jerusalem, ty det r 'den store Konungens stad';
 36.  ej heller m du svrja vid ditt huvud, ty du kan icke gra ett
      enda hr vare sig vitt eller svart;
 37.  utan sdant skall edert tal vara, att ja r ja, och nej r nej.
      Vad drutver r, det r av ondo.

 38.  I haven hrt att det r sagt: 'ga fr ga och tand fr tand.'
 39.  Men jag sger eder att I icke skolen st emot en ofrrtt; utan
      om ngon slr dig p den hgra kinden, s vnd ock den andra
      till t honom;
 40.  och om ngon vill g till rtta med dig fr att berva dig din
      livkldnad, s lt honom f manteln med;
 41.  och om ngon tvingar dig att till hans tjnst g med en mil, s
      g tv med honom.
 42.  Giv t den som beder dig, och vnd dig icke bort ifrn den som
      vill lna av dig.

 43.  I haven hrt att det r sagt: 'Du skall lska din nsta och hata
      din ovn.'
 44.  Men jag sger eder: lsken edra ovnner, och bedjen fr dem som
      frflja eder,
 45.  och varen s eder himmelske Faders barn; han lter ju sin sol g
      upp ver bde onda och goda och lter det regna ver bde
      rttfrdiga och orttfrdiga.
 46.  Ty om I lsken dem som lska eder, vad ln kunnen I f drfr?
      Gra icke publikanerna detsamma?
 47.  Och om I visen vnlighet mot edra brder allenast, vad
      synnerligt gren I drmed?  Gra icke hedningarna detsamma?
 48.  Varen allts I fullkomliga, ssom eder himmelske Fader r
      fullkomlig.

[1]  Se Domstol i Ordfrkl.
*40/06 Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 6 Kapitlet

                 Fortsttning av Jesu bergspredikan.

  1.  Tagen eder till vara fr att va eder rttfrdighet infr
      mnniskorna, fr att bliva sedda av dem; annars haven I ingen
      ln hos eder Fader, som r i himmelen.
  2.  Drfr, nr du giver en allmosa, s lt icke stta i basun fr
      dig, ssom skrymtarna gra i synagogorna och p gatorna, fr att
      de skola bliva prisade av mnniskorna.  Sannerligen sger jag
      eder: De hava ftt ut sin ln.
  3.  Nej, nr du giver en allmosa, lt d din vnstra hand icke f
      veta vad den hgra gr,
  4.  s att din allmosa gives i det frdolda.  D skall din Fader,
      som ser i det frdolda, vederglla dig.

  5.  Och nr I bedjen, skolen I icke vara ssom skrymtarna, vilka
      grna st i synagogorna och i gathrnen och bedja, fr att bliva
      sedda av mnniskorna.  Sannerligen sger jag eder: De hava ftt
      ut sin ln.
  6.  Nej, nr du vill bedja, g d in i din kammare, och stng igen
      din drr, och bed till din Fader i det frdolda.  D skall din
      Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

  7.  Men i edra bner skolen I icke hopa tomma ord ssom hedningarna,
      vilka mena att de skola bliva bnhrda fr sina mnga ords
      skull.
  8.  S varen d icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behven,
      frrn I bedjen honom.
  9.  I skolen allts bedja slunda:

      'Fader vr, som r i himmelen!  Helgat varde ditt namn[1];
 10.  tillkomme ditt rike; ske din vilja, ssom i himmelen, s ock p
      jorden;
 11.  vrt dagliga brd giv oss i dag;
 12.  och frlt oss vra skulder, ssom ock vi frlta dem oss
      skyldiga ro;
 13.  och inled oss icke i frestelse, utan frls oss ifrn ondo.'

 14.  Ty om I frlten mnniskorna deras frsyndelser, s skall ock
      eder himmelske Fader frlta eder;
 15.  men om I icke frlten mnniskorna, s skall ej heller eder
      Fader frlta edra frsyndelser.

 16.  Och nr I fasten, skolen I icke visa en bedrvad uppsyn ssom
      skrymtarna, vilka vanstlla sina ansikten fr att bliva sedda av
      mnniskorna med sin fasta.  Sannerligen sger jag eder: De hava
      ftt ut sin ln.
 17.  Nej, nr du fastar, smrj d ditt huvud och tv ditt ansikte,
 18.  fr att du icke m bliva sedd av mnniskorna med din fasta, utan
      allenast av din Fader, som r i det frdolda.  D skall din
      Fader, som ser i det frdolda, vederglla dig.

 19.  Samlen eder icke skatter p jorden, dr mott och mal frstra,
      och dr tjuvar bryta sig in och stjla,
 20.  utan samlen eder skatter i himmelen, dr mott och mal icke
      frstra, och dr inga tjuvar bryta sig in och stjla.
 21.  Ty dr din skatt r, dr kommer ock ditt hjrta att vara.

 22.  gat r kroppens lykta.  Om nu ditt ga r friskt, s fr hela
      din kropp ljus.
 23.  Men om ditt ga r frdrvat, d bliver hela din kropp hljd i
      mrker.  r det nu s, att ljuset, som du har i dig, r mrker,
      huru djupt bliver d icke mrkret!

 24.  Ingen kan tjna tv herrar; ty antingen kommer han d att hata
      den ene och lska den andre, eller kommer han att hlla sig till
      den frre och frakta den senare.  I kunnen icke tjna bde Gud
      och Mamon[2].

 25.  Drfr sger jag eder: Gren eder icke bekymmer fr edert liv,
      vad I skolen ta eller dricka, ej heller fr eder kropp, vad I
      skolen klda eder med.  r icke livet mer n maten, och kroppen
      mer n klderna?
 26.  Sen p fglarna under himmelen: de s icke, ej heller skrda de,
      ej heller samla de in i lador; och likvl fder eder himmelske
      Fader dem.  ren I icke mycket mer n de?
 27.  Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lgga en enda aln
      till sin livslngd?
 28.  Och varfr bekymren I eder fr klder?  Beskden liljorna p
      marken, huru de vxa: de arbeta icke, ej heller spinna de;
 29.  och likvl sger jag eder att icke ens Salomo i all sin
      hrlighet var s kldd som en av dem.
 30.  Klder nu Gud s grset p marken, vilket i dag str och i
      morgon kastas i ugnen, skulle han d icke mycket mer klda eder,
      I klentrogne?
 31.  S gren eder nu icke bekymmer, och sgen icke: 'Vad skola vi
      ta?'  eller: 'Vad skola vi dricka?'  eller: 'Vad skola vi klda
      oss med?'
 32.  Efter allt detta ska ju hedningarna, och eder himmelske Fader
      vet att I behven allt detta.
 33.  Nej, sken frst efter hans rike och hans rttfrdighet, s
      skall ocks allt detta andra tillfalla eder.
 34.  Gren eder allts icke bekymmer fr morgondagen, ty morgondagen
      skall sjlv bra sitt bekymmer.  Var dag har nog av sin egen
      plga.

[1]  Se Fader vr i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Mamon i Ordfrklaringarna.
*40/07 Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet

                    Slutet av Jesu bergspredikan.

  1.  Dmen icke, p det att I icke mn bliva dmda;
  2.  ty med den dom varmed I dmen skolen I bliva dmda, och med det
      mtt som I mten med skall ock mtas t eder.
  3.  Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders ga, men
      icke bliver varse bjlken i ditt eget ga?
  4.  Eller huru kan du sga till din broder: 'Lt mig taga ut grandet
      ur ditt ga', du som har en bjlke i ditt eget ga?
  5.  Du skrymtare, tag frst ut bjlken ur ditt eget ga; drefter m
      du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders ga.

  6.  Given icke t hundarna vad heligt r, och kasten icke edra
      prlor fr svinen, p det att dessa icke m trampa dem under
      ftterna och sedan vnda sig om och sarga eder.

  7.  Bedjen, och eder skall varda givet; sken, och I skolen finna;
      klappen, och fr eder skall varda uppltet.
  8.  Ty var och en som beder, han fr; och den som sker, han finner;
      och fr den som klappar skall varda uppltet.
  9.  Eller vilken r den man bland eder, som rcker sin son en sten,
      nr han beder honom om brd,
 10.  eller som rcker honom en orm, nr han beder om fisk?
 11.  Om nu I, som ren onda, frstn att giva edra barn goda gvor,
      huru mycket mer skall icke d eder Fader, som r i himmelen,
      giva vad gott r t dem som bedja honom!

 12.  Drfr, allt vad I viljen att mnniskorna skola gra eder, det
      skolen I ock gra dem; ty detta r lagen och profeterna.

 13.  Gn in genom den trnga porten.  Ty vid och bred r den vg som
      leder till frdrvet, och mnga ro de som g fram p den;
 14.  och den port r trng och den vg r smal, som leder till livet,
      och f ro de som finna den.

 15.  Tagen eder till vara fr falska profeter, som komma till eder i
      fraklder, men invrtes ro glupande ulvar.
 16.  Av deras frukt skolen I knna dem.  Icke hmtar man vl
      vindruvor frn trnen, eller fikon frn tistlar?
 17.  S br vart och ett gott trd god frukt, men ett dligt trd br
      ond frukt.
 18.  Ett gott trd kan icke bra ond frukt, ej heller kan ett dligt
      trd bra god frukt.
 19.  Vart trd som icke br god frukt bliver avhugget och kastat i
      elden.
 20.  Allts skolen I knna dem av deras frukt.  --
 21.  Icke kommer var och en in i himmelriket, som sger till mig:
      'Herre, Herre', utan den som gr min himmelske Faders vilja.
 22.  Mnga skola p 'den dagen'[1] sga till mig: 'Herre, Herre,
      hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit
      ut onda andar och genom ditt namn gjort mnga kraftgrningar?'
 23.  Men d skall jag betyga fr dem: 'Jag har aldrig knt eder; gn
      bort ifrn mig, I ogrningsmn.'

 24.  Drfr, var och en som hr dessa mina ord och gr efter dem, han
      m liknas vid en frstndig man som byggde sitt hus p
      hlleberget.
 25.  Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
      blste och kastade sig mot det huset; och likvl fll det icke
      omkull, eftersom det var grundat p hlleberget.
 26.  Men var och en som hr dessa mina ord och icke gr efter dem,
      han m liknas vid en ofrstndig man som byggde sitt hus p
      sanden.
 27.  Och slagregn fll, och vattenstrmmarna kommo, och vindarna
      blste och slogo mot det huset; och det fll omkull, och dess
      fall var stort.

 28.  Nr Jesus hade slutat detta tal, hpnade folket ver hans
      frkunnelse;
 29.  ty han frkunnade sin lra fr dem med makt och myndighet, och
      icke ssom deras skriftlrde.

[1]  Se Dagen i Ordfrklaringarna
*40/08 Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 8 Kapitlet

                  Jesus botar en spetlsk man och en
                  hvitsmans tjnare, s ock Petrus'
               svrmoder och andra sjuka, undervisar om
                sin efterfljelse, stillar en storm p
                       sjn, botar tv besatta.

  1.  Sedan han hade kommit ned frn berget, fljde honom mycket folk.
  2.  D trdde en spetlsk man fram och fll ned fr honom och sade:
      Herre, vill du, s kan du gra mig ren.
  3.  D rckte han ut handen och rrde vid honom och sade: Jag vill;
      bliv ren.  Och strax blev han ren frn sin spetlska.
  4.  Och Jesus sade till honom: Se till, att du icke sger detta fr
      ngon; men g bort och visa dig fr prsten, och frambr den
      offergva som Moses har pbjudit, till ett vittnesbrd fr dem.

  5.  Nr han drefter kom in i Kapernaum, trdde en hvitsman fram
      till honom och bad honom
  6.  och sade: Herre, min tjnare ligger drhemma lam och lider
      svrt.
  7.  Han sade till honom: Skall d jag komma och bota honom?
  8.  Hvitsmannen svarade och sade: Herre, jag r icke vrdig att du
      gr in under mitt tak.  Men sg allenast ett ord, s bliver min
      tjnare frisk.
  9.  Jag r ju sjlv en man som str under andras befl: jag har ock
      krigsmn under mig, och om jag sger till en av dem: 'G', s
      gr han, eller till en annan: 'Kom', s kommer han; och om jag
      sger till min tjnare: 'Gr det', d gr han s.
 10.  Nr Jesus hrde detta, frundrade han sig och sade till dem som
      fljde honom: Sannerligen sger jag eder: I Israel har jag icke
      hos ngon funnit s stor tro.
 11.  Och jag sger eder: Mnga skola komma frn ster och vster och
      f vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,
 12.  men rikets barn skola bliva utkastade i mrkret drutanfr; dr
      skall vara grt och tandagnisslan.
 13.  Och Jesus sade till hvitsmannen: G; ssom du tror, s m det
      ske dig.  Och i samma stund blev tjnaren frisk.

 14.  Nr Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svrmoder
      ligga sjuk i feber.
 15.  D rrde han vid hennes hand, och febern lmnade henne; och hon
      stod upp och betjnade honom.

 16.  Men nr det hade blivit afton, frde man till honom mnga som
      voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och
      alla som voro sjuka botade han,
 17.  fr att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten
      Esaias, nr han sade:
        Han tog p sig vra krankheter,
        och vra sjukdomar bar han.

 18.  D nu Jesus sg mycket folk omkring sig, bjd han att man skulle
      fara ver till andra stranden.
 19.  Och en skriftlrd kom fram och sade till honom: Mstare, jag
      vill flja dig varthelst du gr.
 20.  D svarade Jesus honom: Rvarna hava kulor, och himmelens
      fglar hava nsten; men Mnniskosonen har ingen plats dr han
      kan vila sitt huvud.
 21.  Och en annan av hans lrjungar sade till honom: Herre, tillstd
      mig att frst g bort och begrava min fader.
 22.  D svarade Jesus honom: Flj du mig, och lt de dda begrava
      sina dda.

 23.  Och han steg i bten, och hans lrjungar fljde honom.
 24.  Och se, d uppstod en hftig storm p sjn, s att vgorna
      slogo ver bten; men han lg och sov.
 25.  D gingo de fram och vckte honom och sade: Herre, hjlp oss;
      vi frgs.
 26.  Han sade till dem: I klentrogne, varfr rdens I?  Drefter
      stod han upp och npste vindarna och sjn, och det blev alldeles
      lugnt.
 27.  Och mnniskorna frundrade sig och sade: Vad r denne fr en,
      eftersom bde vindarna och sjn ro honom lydiga?

 28.  Nr han s hade kommit ver till gadarenernas land p andra
      stranden, kommo tv besatta emot honom, ut frn gravarna dr.
      Och de voro mycket vldsamma, s att ingen kunde frdas den
      vgen fram.
 29.  Dessa ropade d och sade: Vad har du med oss att gra, du Guds
      Son?  Har du kommit hit fr att plga oss, frrn tid r?
 30.  Nu gick dr lngt ifrn dem en stor svinhjord i bet.
 31.  Och de onda andarna bdo honom och sade: Om du vill driva ut
      oss s lt oss fara in i svinhjorden.
 32.  D sade han till dem: Faren stad.  Och de gvo sig stad och
      foro in i svinen.  Och se, d strtade sig hela hjorden utfr
      branten ned i sjn och omkom i vattnet.
 33.  Men herdarna flydde; och nr de hade kommit in i staden,
      omtalade de alltsammans, och srskilt vad som hade skett med de
      besatta.
 34.  D gick hela staden ut fr att mta Jesus; och nr de fingo se
      honom, bdo de att han skulle begiva sig bort ifrn deras
      omrde.
*40/09 Evangelium enligt Matteus, 9 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 9 Kapitlet

               Jesus botar en lam man, kallar Matteus,
               undervisar om fasta, botar en kvinna som
               lider av blodgng, uppvcker frn dden
               en synagogfrestndares dotter, ppnar
                 tv blindas gon, botar en dvstum,
                     vandrar omkring i Galileen.

  1.  Och han steg i en bt och for ver och kom till sin egen stad.
  2.  D frde de till honom en lam man, som lg p en sng.  Nr
      Jesus sg deras tro sade han till den lame: Var vid gott mod,
      min son; dina synder frltas dig.
  3.  D sade ngra av de skriftlrde vid sig sjlva: Denne hdar.
  4.  Men Jesus frstod deras tankar och sade: Varfr tnken I i edra
      hjrtan vad ont r?
  5.  Vilket r lttare, att sga: 'Dina synder frltas dig' eller
      att sga: 'St upp och g'?
  6.  Men fr att I skolen veta att Mnniskosonen har makt hr p
      jorden att frlta synder, s st upp -- sade han nu till den
      lame -- och tag din sng och g hem.
  7.  D stod han upp och gick hem.
  8.  Nr folket sg detta, blevo de hpna och prisade Gud, som hade
      givit sdan makt t mnniskor.

  9.  Nr Jesus drifrn gick vidare fram, fick han se en man, som
      hette Matteus, sitta vid tullhuset.  Och han sade till denne:
      Flj mig.  D stod han upp och fljde honom.

 10.  Nr han drefter lg till bords i hans hus, kommo mnga
      publikaner och syndare dit och voro bordsgster dr, jmte Jesus
      och hans lrjungar.
 11.  Men d fariserna sgo detta, sade de till hans lrjungar: Huru
      kan eder mstare ta med publikaner och syndare?
 12.  Nr han hrde detta, sade han: Det r icke de friska som behva
      lkare, utan de sjuka.
 13.  Men gn I stad och lren eder vad de orden betyda: 'Jag har
      behag till barmhrtighet, och icke till offer.'  Ty jag har icke
      kommit fr att kalla rttfrdiga, utan fr att kalla syndare.

 14.  Drefter kommo Johannes' lrjungar till honom och sade: Varfr
      fasta icke dina lrjungar d vi och fariserna ofta fasta?
 15.  Jesus svarade dem: Icke kunna vl brllopsgsterna srja, s
      lnge brudgummen r hos dem?  Men den tid skall komma, d
      brudgummen tages ifrn dem, och d skola de fasta. --
 16.  Ingen stter en lapp av okrympt tyg p en gammal mantel, ty det
      isatta stycket skulle riva bort nnu mer av manteln, och hlet
      skulle bliva vrre.
 17.  Ej heller slr man nytt vin I gamla skinnlglar; om ngon s
      gjorde, skulle lglarna sprngas snder och vinet spillas ut,
      jmte det att lglarna frdrvades.  Nej, man slr nytt vin i
      nya lglar, s bliva bda delarna bevarade.

 18.  Medan han talade detta till dem, trdde en synagogfrestndare
      fram och fll ned fr honom och sade: Min dotter har just nu
      dtt, men kom och lgg din hand p henne, s bliver hon ter
      levande.
 19.  D stod Jesus upp och fljde honom med sina lrjungar.

 20.  Men en kvinna, som i tolv r hade lidit av blodgng, nrmade sig
      honom bakifrn och rrde vid hrntofsen p hans mantel.
 21.  Ty hon sade vid sig sjlv: Om jag allenast fr rra vid hans
      mantel, s bliver jag hulpen.
 22.  D vnde Jesus sig om, och nr han fick se henne, sade han: Var
      vid gott mod, min dotter; din tro har hjlpt dig.  Och kvinnan
      var hulpen frn den stunden.

 23.  Nr Jesus sedan kom in i frestndarens hus och fick se
      fljtblsarna och folket som hjde klagolt,
 24.  sade han: Gn bort hrifrn; ty flickan r icke dd, hon
      sover.  D hnlogo de t honom.
 25.  Men sedan folket hade blivit utvisat, gick han in och tog
      flickan vid handen.  D stod hon upp.
 26.  Och ryktet hrom gick ut ver hela det landet.

 27.  Nr Jesus gick drifrn, fljde honom tv blinda som ropade och
      sade: Davids son, frbarma dig ver oss.
 28.  Och d han kom hem, trdde de blinda fram till honom; och Jesus
      frgade dem: Tron I att jag kan gra detta?  De svarade honom:
      Ja, Herre.
 29.  D rrde han vid deras gon och sade: Ske eder efter eder tro.
 30.  Och deras gon ppnades.  Och Jesus tillsade dem strngeligen
      att se till, att ingen finge veta detta.
 31.  Men de gingo stad och utspridde ryktet om honom ver hela det
      landet.

 32.  Nr dessa voro p vg ut, frde man till honom en dvstum som
      var besatt.
 33.  Och nr den onde anden hade blivit utdriven, talade den
      dvstumme.  Och folket frundrade sig och sade: Sdant har
      aldrig frut varit sett i Israel.
 34.  Men fariserna sade: Det r med de onda andarnas furste som han
      driver ut de onda andarna.

 35.  Och Jesus gick omkring i alla stder och byar och undervisade i
      deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade
      alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
 36.  Och nr han sg folkskarorna, mkade han sig ver dem, eftersom
      de voro s illa medfarna och uppgivna, lika fr som icke hava
      ngon herde.
 37.  Drfr sade han till sina lrjungar: Skrden r mycken, men
      arbetarna ro f.
 38.  Bedjen frdenskull skrdens Herre att han snder ut arbetare
      till sin skrd.
*40/10 Evangelium enligt Matteus, 10 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 10 Kapitlet

                 Jesus snder ut sina tolv lrjungar.

  1.  Och han kallade till sig sina tolv lrjungar och gav dem makt
      ver orena andar, till att driva ut dem, s ock makt att bota
      alla slags sjukdomar och allt slags skrplighet.
  2.  Och dessa ro de tolv apostlarnas namn: frst Simon, som kallas
      Petrus, och Andreas, hans broder; vidare Jakob, Sebedeus' son,
      och Johannes, hans broder;
  3.  Filippus och Bartolomeus; Tomas och Matteus, publikanen; Jakob,
      Alfeus' son, och Lebbeus;
  4.  Simon ivraren och Judas Iskariot, densamme som frrdde honom.
  5.  Dessa tolv snde Jesus ut; och han bjd dem och sade:

      Stllen icke eder frd till hedningarna, och gn icke in i
      ngon samaritisk stad,
  6.  utan gn hellre till de frlorade fren av Israels hus.
  7.  Och dr I gn fram skolen I predika och sga: 'Himmelriket r
      nra.'
  8.  Boten sjuka, uppvcken dda, gren spetlska rena, driven ut
      onda andar.  I haven ftt fr intet; s given ock fr intet.
  9.  Skaffen eder icke guld eller silver eller koppar i edra blten,
 10.  icke ngon rnsel fr eder frd, ej heller dubbla livkldnader,
      ej heller skor eller stav; ty arbetaren r vrd sin mat.
 11.  Men nr I haven kommit in i ngon stad eller by, s utforsken
      vilken drinne som r vrdig, och stannen hos honom, till dess I
      lmnen den orten.
 12.  Och nr I kommen in i ett hus, s hlsen det.
 13.  Om d det huset r vrdigt, s m den frid I tillnsken det
      komma drver; men om det icke r vrdigt, d m den frid I
      tillnsken det vnda tillbaka till eder.
 14.  Och om man p ngot stlle icke tager emot eder och icke hr p
      edra ord, s gn ut ur det huset eller den staden, och skudden
      stoftet av edra ftter.
 15.  Sannerligen sger jag eder: Fr Sodoms och Gomorras land skall
      det p domens dag bliva drgligare n fr den staden.

 16.  Se, jag snder eder stad ssom fr mitt in ibland ulvar.  Varen
      frdenskull kloka ssom ormar och menlsa ssom duvor.
 17.  Tagen eder till vara fr mnniskorna; ty de skola draga eder
      infr domstolar, och i sina synagogor skola de gissla eder;
 18.  och I skolen fras fram ocks infr landshvdingar och konungar,
      fr min skull, till ett vittnesbrd fr dem och fr hedningarna.

 19.  Men nr man drager eder infr rtta, gren eder d icke bekymmer
      fr huru eller vad I skolen tala; ty vad I skolen tala skall
      bliva eder givet i den stunden.
 20.  Det r icke I som skolen tala, utan det r eder Faders Ande som
      skall tala i eder.

 21.  Och den ene brodern skall d verlmna den andre till att ddas,
      ja ock fadern sitt barn; och barn skola stta sig upp mot sina
      frldrar och skola dda dem.
 22.  Och I skolen bliva hatade av alla, fr mitt namns skull.  Men
      den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.  --
 23.  Nr de nu frflja eder i en stad, s flyn till en annan; och om
      de ocks dr frflja eder, s flyn till nnu en annan.  Ty
      sannerligen sger jag eder: I skolen icke hava hunnit igenom
      alla Israels stder, frrn Mnniskosonen kommer.

 24.  Lrjungen r icke frmer n sin mstare, ej heller r tjnaren
      frmer n sin herre.
 25.  Det m vara lrjungen nog, om det gr honom ssom hans mstare,
      och tjnaren, om det gr honom ssom hans herre.  Om de hava
      kallat husbonden fr Beelsebul, huru mycket mer skola de icke s
      kalla hans husfolk!
 26.  Frukten allts icke fr dem; ty intet r frborgat, som icke
      skall bliva uppenbarat, och intet r frdolt, som icke skall
      bliva knt.
 27.  Vad jag sger eder i mrkret, det skolen sga i ljuset, och vad
      I hren viskas i edert ra, det skolen I predika p taken.
 28.  Och frukten icke fr dem som vl kunna drpa kroppen, men icke
      hava makt att drpa sjlen, utan frukten fastmer honom som har
      makt att frgra bde sjl och kropp i Gehenna.  --
 29.  Sljas icke tv sparvar fr en skrv[1]?  Och icke en av dem
      faller till jorden utan eder Faders vilja.
 30.  Men p eder ro till och med huvudhren allasammans rknade.
 31.  Frukten allts icke; I ren mer vrda n mnga sparvar.
 32.  Drfr, var och en som beknner mig infr mnniskorna, honom
      skall ock jag knnas vid infr min Fader, som r i himmelen.
 33.  Men den som frnekar mig infr mnniskorna, honom skall ock
      jag frneka infr min Fader, som r i himmelen.

 34.  I skolen icke mena att jag har kommit fr att snda frid p
      jorden.  Jag har icke kommit fr att snda frid, utan svrd.
 35.  Ja, jag har kommit fr att uppvcka sndring, s att
        'sonen stter sig upp mot sin fader
        och dottern mot sin moder
        och sonhustrun mot sin svrmoder,
 36.    och envar fr sitt eget husfolk till fiender'.

 37.  Den som lskar fader eller moder mer n mig, han r mig icke
      vrdig, och den som lskar son eller dotter mer n mig, han r
      mig icke vrdig;
 38.  och den som icke tager sitt kors p sig och efterfljer mig, han
      r mig icke vrdig.
 39.  Den som finner sitt liv, han skall mista det, och den som mister
      sitt liv, fr min skull, han skall finna det. --
 40.  Den som tager emot eder, han tager emot mig, och den som tager
      emot mig, han tager emot honom som har snt mig.
 41.  Den som tager emot en profet, drfr att det r en profet, han
      skall f en profets ln; och den som tager emot en rttfrdig
      man, drfr att det r en rttfrdig man, han skall f en
      rttfrdig mans ln.
 42.  Och den som giver en av dessa sm allenast en bgare friskt
      vatten att dricka, drfr att det r en lrjunge -- sannerligen
      sger jag eder: Han skall ingalunda g miste om sin ln.

[1]  Se Skrv i Ordfrklaringarna.
*40/11 Evangelium enligt Matteus, 11 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 11 Kapitlet

                 Jesus vittnar om sig och om Johannes
               dparen, bestraffar folkets otro, prisar
               sin Faders frlsningsrd, inbjuder till
                   sig de arbetande och betungade.

  1.  Nr Jesus hade givit sina tolv lrjungar alla dessa bud, gick
      han drifrn vidare, fr att undervisa och predika i deras
      stder.

  2.  Men nr Johannes i sitt fngelse fick hra om Kristi grningar,
      snde han bud med sina lrjungar
  3.  och lt frga honom: r du den som skulle komma, eller skola vi
      frbida ngon annan?
  4.  D svarade Jesus och sade till dem: Gn tillbaka och omtalen
      fr Johannes vad I hren och sen:
  5.  blinda f sin syn, halta g, spetlska bliva rena, dva hra,
      dda uppst, och 'fr fattiga frkunnas gldjens budskap'.
  6.  Och salig r den fr vilken jag icke bliver en sttesten.

  7.  Nr dessa sedan gingo bort, begynte Jesus tala till folket om
      Johannes:
      Varfr var det I gingen ut i knen?  Var det fr att se ett rr
      som drives hit och dit av vinden?
  8.  Eller varfr gingen I ut?  Var det fr att se en mnniska kldd
      i fina klder?  De som bra fina klder, dem finnen I ju i
      konungapalatsen.
  9.  Varfr gingen I d ut?  Var det fr att se en profet?  Ja, jag
      sger eder: nnu mer n en profet r han.
 10.  Han r den om vilken det r skrivet:
        'Se, jag snder ut min ngel framfr dig,
        och han skall bereda vgen fr dig.'
 11.  Sannerligen sger jag eder: Bland dem som ro fdda av kvinnor
      har ingen uppsttt, som har varit strre n Johannes dparen;
      men den som r minst i himmelriket r likvl strre n han.
 12.  Och frn Johannes dparens dagar intill denna stund trnger
      himmelriket fram med storm, och mnniskor storma fram och rycka
      det till sig.
 13.  Ty alla profeterna och lagen hava profeterat intill Johannes;
 14.  och om I viljen tro det: han r Elias, den som skulle komma.
 15.  Den som har ron, han hre.

 16.  Men vad skall jag likna detta slkte vid?  Det r likt barn som
      sitta p torgen och ropa till andra barn
 17.  och sga:
        'Vi hava spelat fr eder,
        och I haven icke dansat;
        vi hava sjungit sorgesng,
        och I haven icke jmrat eder.'
 18.  Ty Johannes kom, och han varken ter eller dricker, och s sger
      man: 'Han r besatt av en ond ande.'
 19.  Mnniskosonen kom, och han bde ter och dricker, och nu sger
      man: 'Se vilken frossare och vindrinkare han r, en publikaners
      och syndares vn!'  Men Visheten har ftt rtt av sina barn.

 20.  Drefter begynte han tala bestraffande ord till de stder i
      vilka han hade utfrt s mnga av sina kraftgrningar, och
      frehlla dem att de icke hade gjort bttring:
 21.  Ve dig, Korasin!  Ve dig, Betsaida!  Ty om de kraftgrningar
      som ro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, s
      skulle de fr lnge sedan hava gjort bttring i sck och aska.
 22.  Men jag sger eder: Fr Tyrus och Sidon skall det p domens dag
      bliva drgligare n fr eder.

 23.  Och du, Kapernaum, skall vl du bliva upphjt till himmelen?
      Nej, ned till ddsriket mste du fara.  Ty om de kraftgrningar
      som ro gjorda i dig hade blivit gjorda i Sodom, s skulle det
      hava sttt nnu i dag.
 24.  Men jag sger eder att det fr Sodoms land skall p domens dag
      bliva drgligare n fr dig.

 25.  Vid den tiden talade Jesus och sade: Jag prisar dig, Fader, du
      himmelens och jordens Herre, fr att du vl har dolt detta fr
      de visa och kloka, men uppenbarat det fr de enfaldiga.
 26.  Ja, Fader; s har ju varit ditt behag.
 27.  Allt har av min Fader blivit frtrott t mig.  Och ingen knner
      Sonen utom Fadern, ej heller knner ngon Fadern utom Sonen och
      den fr vilken Sonen vill gra honom knd.  --
 28.  Kommen till mig, I alla som arbeten och ren betungade, s skall
      jag giva eder ro.
 29.  Tagen p eder mitt ok och lren av mig, ty jag r saktmodig och
      dmjuk i hjrtat; 's skolen I finna ro fr edra sjlar'.
 30.  Ty mitt ok r milt, och min brda r ltt.
*40/12 Evangelium enligt Matteus, 12 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 12 Kapitlet

               Jesus undervisar om sabbatsbudet, botar
                en man som har en frvissnad hand, s
                   ock en besatt, frsvarar sig mot
                fariserna, varnar fr hdelse mot den
                helige Ande, avvisar ngra som begra
                tecken, giver till knna vilka som ro
                         hans rtta frnder.

  1.  Vid den tiden tog Jesus p sabbaten vgen genom ett sdesflt;
      och hans lrjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och
      ta.
  2.  Nr fariserna sgo detta, sade de till honom: Se, dina
      lrjungar gra vad som icke r lovligt att gra p en sabbat.
  3.  Han svarade dem: Haven I icke lst vad David gjorde, nr han
      och de som fljde honom blevo hungriga:
  4.  huru han d gick in i Guds hus, och huru de to skdebrden,
      fastn det ju varken fr honom eller fr dem som fljde honom
      var lovligt att ta sdant brd, utan allenast fr prsterna?
  5.  Eller haven I icke lst i lagen att prsterna p sabbaten bryta
      sabbaten i helgedomen, och likvl ro utan skuld?
  6.  Men jag sger eder: Hr r vad som r frmer n helgedomen.
  7.  Och haden I frsttt vad det r: 'Jag har behag till
      barmhrtighet, och icke till offer', s skullen I icke hava dmt
      dem skyldiga, som ro utan skuld.
  8.  Ty Mnniskosonen r herre ver sabbaten.

  9.  Och han gick drifrn vidare och kom in i deras synagoga.
 10.  Och se, dr var en man som hade en frvissnad hand.  D frgade
      de honom och sade: r det lovligt att bota sjuka p sabbaten?
      De ville nmligen f ngot att anklaga honom fr.
 11.  Men han sade till dem: Om ngon bland eder har ett fr, och
      detta p sabbaten faller i en grop, fattar han icke d i det och
      drager upp det?
 12.  Huru mycket mer vrd r nu icke en mnniska n ett fr!  Allts
      r det lovligt att p sabbaten gra vad gott r.
 13.  Drefter sade han till mannen: Rck ut din hand.  Och han
      rckte ut den, och den blev frisk igen och frdig ssom den
      andra.  --
 14.  D gingo fariserna bort och fattade det beslutet om honom, att
      de skulle frgra honom.

 15.  Men nr Jesus fick veta detta, gick han bort drifrn; och mnga
      fljde honom, och han botade dem alla,
 16.  men frbjd dem strngeligen att utbreda ryktet om honom.
 17.  Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias,
      nr han sade:

 18.    Se, ver min tjnare, som jag har utvalt,
        min lskade, i vilken min sjl har funnit behag,
        ver honom skall jag lta min Ande komma,
        och han skall frkunna rtten bland folken.
 19.    Han skall icke kiva eller skria,
        och hans rst skall man icke hra p gatorna,
 20.    Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
        och en rykande veke skall han icke utslcka,
        intill dess att han har frt rtten fram till seger.
 21.    Och till hans namn skola folken stta sitt hopp.

 22.  D frde man till honom en besatt, som var blind och dvstum.
      Och han botade honom, s att den dvstumme talade och sg.
 23.  Och allt folket uppfylldes av hpnad och sade: Mnne icke
      denne r Davids son?
 24.  Men nr fariserna hrde detta, sade de: Det r allenast med
      Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda
      andarna.
 25.  Men han frstod deras tankar och sade till dem:

      Vart rike som har kommit i strid med sig sjlvt bliver frtt,
      och intet samhlle eller hus som har kommit i strid med sig
      sjlvt kan hava bestnd.
 26.  Om nu Satan driver ut Satan, s har han kommit i strid med
      sig sjlv.  Huru kan d hans rike hava bestnd?
 27.  Och om det r med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna,
      med vem driva d edra egna anhngare ut dem?  De skola allts
      vara edra domare.
 28.  Om det ter r med Guds Ande som jag driver ut de onda
      andarna, s har ju Guds rike kommit till eder.  --
 29.  Eller huru kan ngon g in i en stark mans hus och berva honom
      hans bohag, sframt han icke frut har bundit den starke?  Frst
      drefter kan han plundra hans hus.
 30.  Den som icke r med mig, han r emot mig, och den som icke
      frsamlar med mig, han frskingrar.

 31.  Drfr sger jag eder: All annan synd och hdelse skall bliva
      mnniskorna frlten, men hdelse mot Anden skall icke bliva
      frlten.
 32.  Ja, om ngon sger ngot mot Mnniskosonen, s skall det bliva
      honom frltet; men om ngon sger ngot mot den helige Ande, s
      skall det icke bliva honom frltet, varken i denna tidsldern
      eller i den tillkommande.
 33.  I msten dma s: antingen r trdet gott, och d mste dess
      frukt vara god; eller r trdet dligt, och d mste dess frukt
      vara dlig.  Ty av frukten knner man trdet.
 34.  I huggormars avfda, huru skullen I kunna tala ngot gott, d I
      sjlva ren onda?  Vad hjrtat r fullt av, det talar ju munnen.
 35.  En god mnniska br ur sitt goda frrd fram vad gott r, och en
      ond mnniska br ur sitt onda frrd fram vad ont r.
 36.  Men jag sger eder, att fr vart ffngligt ord som mnniskorna
      tala skola de gra rkenskap p domens dag.
 37.  Ty efter dina ord skall du dmas rttfrdig, och efter dina ord
      skall du dmas skyldig.

 38.  D togo ngra av de skriftlrde och fariserna till orda och
      sade till honom: Mstare, vi skulle vilja se ngot tecken av
      dig.
 39.  Men han svarade och sade till dem:

      Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
      men intet annat tecken skall givas det n profeten Jonas'
      tecken.
 40.  Ty likasom Jonas tre dagar och tre ntter var i den stora
      fiskens buk, s skall ock Mnniskosonen tre dagar och tre ntter
      vara i jordens skte.
 41.  Ninevitiska mn skola vid domen trda fram tillsammans med detta
      slkte och bliva det till dom.  Ty de gjorde bttring vid Jonas'
      predikan; och se, hr r vad som r mer n Jonas.
 42.  Drottningen av Sderlandet skall vid domen trda fram
      tillsammans med detta slkte och bliva det till dom.  Ty hon kom
      frn jordens nda fr att hra Salomos visdom; och se, hr r
      vad som r mer n Salomo.

 43.  Nr en oren ande har farit ut ur en mnniska, vandrar han
      omkring i kentrakter och sker efter ro, men finner ingen.
 44.  D sger han: 'Jag vill vnda tillbaka till mitt hus, som jag
      gick ut ifrn.'  Och nr han kommer dit och finner det st
      ledigt och vara fejat och prytt,
 45.  d gr han stad och tager med sig sju andra andar, som ro
      vrre n han sjlv, och de g ditin och bo dr; och s bliver
      fr den mnniskan det sista vrre n det frsta.  S skall det
      ock g med detta onda slkte.

 46.  Medan han nnu talade till folket, kommo hans moder och hans
      brder och stannade drutanfr och ville tala med honom.
 47.  D sade ngon till honom: Se, din moder och dina brder st
      hrutanfr och vilja tala med dig.
 48.  Men han svarade och sade till den som omtalade detta fr honom:
      Vilken r min moder, och vilka ro mina brder?
 49.  Och han rckte ut handen mot sina lrjungar och sade: Se hr r
      min moder, och hr ro mina brder!
 50.  Ty var och en som gr min himmelske Faders vilja, den r min
      broder och min syster och min moder.
*40/13 Evangelium enligt Matteus, 13 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 13 Kapitlet

                   Jesus undervisar i liknelser om
                himmelriket, bemtes i sin fdernestad
                             med frakt.

  1.  Samma dag gick Jesus ut frn huset dr han bodde och satte sig
      vid sjn.
  2.  D frsamlade sig mycket folk omkring honom.  Drfr steg han i
      en bt; och han satt i den, medan allt folket stod p stranden.
  3.  Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade:

      En sningsman gick ut fr att s.
  4.  Och nr han sdde, fll somt vid vgen, och fglarna kommo och
      to upp det.
  5.  Och somt fll p stengrund, dr det icke hade mycket jord, och
      det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
  6.  men nr solen hade gtt upp, frbrndes det, och eftersom det
      icke hade ngon rot, torkade det bort.
  7.  Och somt fll bland trnen, och trnena skto upp och frkvvde
      det.
  8.  Men somt fll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt,
      dels sextiofalt, dels trettiofalt.
  9.  Den som har ron, han hre.

 10.  D trdde lrjungarna fram och sade till honom: Varfr talar du
      till dem i liknelser?
 11.  Han svarade och sade:

      Eder r givet att lra knna himmelrikets hemligheter, men dem
      r det icke givet.
 12.  Ty den som har, t honom skall varda givet, s att han fr ver
      nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks det han
      har.
 13.  Drfr talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende
      gon intet se, och med hrande ron intet hra, och intet heller
      frst.
 14.  S fullbordas p dem Esaias' profetia, den som sger:

        'Med hrande ron skolen I hra,
        och dock alls intet frst,
        och med seende gon skolen I se,
        och dock alls intet frnimma.
 15.    Ty detta folks hjrta har blivit frstockat,
        och med ronen hra de illa,
        och sina gon hava de tillslutit,
        s att de icke se med sina gon,
        eller hra med sina ron,
        eller frst med sina hjrtan,
        och omvnda sig och bliva helade av mig.

 16.  Men saliga ro edra gon, som se, och edra ron, som hra.
 17.  Ty sannerligen sger jag eder: Mnga profeter och rttfrdiga
      mn stundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det,
      och att hra det som I hren, men fingo dock icke hra det.

 18.  Hren allts I vad som menas med liknelsen om sningsmannen.
 19.  Nr ngon hr ordet om riket, men icke frstr det, d kommer
      den onde och river bort det som sddes i hans hjrta.  Om en
      sdan mnniska kan det sgas att sden sddes vid vgen.
 20.  Och att den sddes p stengrunden, det r sagt om den som vl
      hr ordet och strax tager emot det med gldje,
 21.  men som icke har ngon rot i sig, utan bliver bestndande
      allenast till en tid, och nr bedrvelse eller frfljelse
      pkommer fr ordets skull, d kommer han strax p fall.
 22.  Och att den sddes bland trnena, det r sagt om den som vl hr
      ordet, men lter tidens omsorger och rikedomens bedrgliga
      lockelse frkvva det, s att han bliver utan frukt.
 23.  Men att den sddes i den goda jorden, det r sagt om den som
      bde hr ordet och frstr det, och som jmvl br frukt och
      giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

 24.  En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade: Med
      himmelriket r det, ssom nr en man sdde god sd i sin ker;
 25.  men nr folket sov, kom hans ovn och sdde ogrs mitt ibland
      vetet och gick sedan sin vg.
 26.  Nr nu sden skt upp och satte frukt, s visade sig ock
      ogrset.

 27.  D trdde husbondens tjnare fram och sade till honom: 'Herre,
      du sdde ju god sd i din ker; varifrn har den d ftt ogrs?
 28.  Han svarade dem: 'En ovn har gjort detta.'  Tjnarna sade till
      honom: 'Vill du allts att vi skola g stad och samla det
      tillhopa?'
 29.  Men han svarade: 'Nej; ty d kunden I rycka upp vetet jmte
      ogrset, nr I samlen detta tillhopa.
 30.  Lten bda slagen vxa tillsammans intill skrdetiden; och nr
      skrdetiden r inne, vill jag sga till skrdemnnen: 'Samlen
      frst tillhopa ogrset, och binden det i knippor till att
      brnnas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'

 31.  En annan liknelse framstllde han fr dem; han sade:
      Himmelriket r likt ett senapskorn som en man tager och lgger
      ned i sin ker.
 32.  Det r minst av alla frn, men nr det har vxt upp, r det
      strst bland kryddvxter; ja, det bliver ett trd, s att
      himmelens fglar komma och bygga sina nsten p dess grenar.

 33.  En annan liknelse framstllde han fr dem: Himmelriket r likt
      en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skppor[1]
      mjl, till dess alltsammans bliver syrat.

 34.  Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan
      liknelser talade han intet till dem.
 35.  Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:
        Jag vill ppna min mun till liknelser,
        uppenbara vad frborgat har varit frn vrldens begynnelse.

 36.  Drefter lt han folket g och gick sjlv hem.  Och hans
      lrjungar trdde fram till honom och sade: Uttyd fr oss
      liknelsen om ogrset i kern.
 37.  Han svarade och sade:

      Den som sr den goda sden r Mnniskosonen.
 38.  kern r vrlden.  Den goda sden, det r rikets barn, men
      ogrset r ondskans barn.
 39.  Ovnnen, som sdde det, r djvulen.  Skrdetiden r tidens
      nde.  Skrdemnnen r nglar.
 40.  Ssom nu ogrset samlas tillhopa och brnnes upp i eld, s skall
      det ock ske vid tidens nde.
 41.  Mnniskosonen skall d snda ut sina nglar, och de skola samla
      tillhopa och fra bort ur hans rike alla dem som ro andra till
      fall, och dem som gra vad ortt r,
 42.  och skola kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt
      och tandagnisslan.
 43.  D skola de rttfrdiga lysa ssom solen, i sin Faders rike.
      Den som har ron, han hre.

 44.  Himmelriket r likt en skatt som har blivit gmd i en ker.  Och
      en man finner den, men hller det hemligt; och i sin gldje gr
      han bort och sljer allt vad han ger och kper den kern.

 45.  Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en kpman sker
      efter goda prlor;
 46.  och d han har funnit en dyrbar prla, gr han bort och sljer
      vad han ger och kper den.

 47.  Ytterligare r det med himmelriket, ssom nr en not kastas i
      havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.
 48.  Nr den s bliver full, drager man upp den p stranden och
      stter sig ned och samlar de goda i krl, men de dliga kastar
      man bort.  --
 49.  S skall det ock ske vid tidens nde: nglarna skola g ut och
      skilja de onda frn de rttfrdiga
 50.  och kasta dem i den brinnande ugnen; dr skall vara grt och
      tandagnisslan.

 51.  Haven I frsttt allt detta?
      De svarade honom: Ja.
 52.  D sade han till dem: S r nu var skriftlrd, som har blivit
      en lrjunge fr himmelriket, lik en husbonde som ur sitt frrd
      br fram nytt och gammalt.

 53.  Nr Jesus hade framstllt alla dessa liknelser, drog han bort
      drifrn.
 54.  Och han kom till sin fdernestad, och dr undervisade han folket
      i deras synagoga, s att de hpnade och sade: Varifrn har han
      ftt denna vishet?  Och hans kraftgrningar, varifrn komma de?
 55.  r d denne icke timmermannens son?  Heter icke hans moder
      Maria, och heta icke hans brder Jakob och Josef och Simon och
      Judas?
 56.  Och hans systrar, bo de icke alla hos oss?  Varifrn har han d
      ftt allt detta?
 57.  S blev han fr dem en sttesten.  Men Jesus sade till dem: En
      profet r icke fraktad utom i sin fdernestad och i sitt eget
      hus.
 58.  Och fr deras otros skull gjorde han dr icke mnga
      kraftgrningar.

[1]  Se Skppa i Ordfrklaringarna
*40/14 Evangelium enligt Matteus, 14 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 14 Kapitlet

                  Johannes dparen halshugges.  Jesus
               bespisar fem tusen mn, gr p vattnet,
                   botar sjuka i Gennesarets land.

  1.  Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, hra ryktet om Jesus.
  2.  D sade han till sina tjnare: Det r Johannes dparen.  Han
      har uppsttt frn de dda, och drfr verka dessa krafter i
      honom.

  3.  Herodes hade nmligen ltit gripa Johannes och binda honom och
      stta honom i fngelse, fr Herodias', sin broder Filippus'
      hustrus, skull.
  4.  Ty Johannes hade sagt till honom: Det r icke lovligt fr dig
      att hava henne.
  5.  Och han hade velat dda honom, men han fruktade fr folket,
      eftersom de hllo honom fr en profet.
  6.  Men s kom Herodes' fdelsedag.  D dansade Herodias' dotter
      infr dem; och hon behagade Herodes s mycket,
  7.  att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begrde.
  8.  Hon sade d, ssom hennes moder ingav henne: Giv mig hr p ett
      fat Johannes dparens huvud.
  9.  D blev konungen bekymrad, men fr edens och fr bordsgsternas
      skull bjd han att man skulle giva henne det,
 10.  och snde stad och lt halshugga Johannes i fngelset.
 11.  Och hans huvud blev framburet p ett fat och givet t flickan;
      och hon bar det till sin moder.
 12.  Men hans lrjungar kommo och togo hans dda kropp och begrovo
      honom.  Sedan gingo de och omtalade det fr Jesus.

 13.  D Jesus hrde detta, for han i en bt drifrn bort till en de
      trakt, dr de kunde vara allena.  Men nr folket fick hra
      hrom, kommo de landvgen efter honom frn stderna.
 14.  Och d han steg i land, fick han se att dr var mycket folk; och
      han mkade sig ver dem och botade deras sjuka.

 15.  Men nr det led mot aftonen, trdde hans lrjungar fram till
      honom och sade: Trakten r de, och tiden r redan framskriden.
      Lt folket skiljas t, s att de kunna g bort i byarna och kpa
      sig mat.
 16.  Men Jesus sade till dem: De behva icke g bort; given I dem
      att ta.
 17.  De svarade honom: Vi hava hr icke mer n fem brd och tv
      fiskar.
 18.  D sade han: Bren dem hit till mig.
 19.  Drefter tillsade han folket att lgga sig ned i grset.  Och
      han tog de fem brden och de tv fiskarna och sg upp till
      himmelen och vlsignade dem.  Och han brt brden och gav dem t
      lrjungarna, och lrjungarna gvo t folket.

 20.  Och de to alla och blevo mtta Sedan samlade man upp de
      verblivna styckena, tolv korgar fulla.
 21.  Men de som hade tit voro vid pass fem tusen mn, frutom
      kvinnor och barn.

 22.  Strax drefter ndgade han sina lrjungar att stiga i bten och
      fre honom fara ver till andra stranden, medan han tillsg att
      folket skildes t.
 23.  Och sedan detta hade skett, gick han upp p berget fr att vara
      allena och bedja.  Nr det s hade blivit afton, var han dr
      ensam.
 24.  Bten var d redan mnga stadier[1] frn land och hrt ansatt
      av vgorna, ty vinden lg emot.
 25.  Men under fjrde nattvkten kom Jesus till dem, gende fram ver
      sjn.
 26.  Nr d lrjungarna fingo se honom g p sjn, blevo de frfrade
      och sade: Det r en vlnad, och ropade av frskrckelse.
 27.  Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: Varen vid gott
      mod; det r jag, varen icke frskrckta.
 28.  D svarade Petrus honom och sade: Herre, r det du, s bjud mig
      att komma till dig p vattnet.
 29.  Han sade: Kom.  D steg Petrus ut ur bten och begynte g p
      vattnet och kom till Jesus.
 30.  Men nr han sg huru stark vinden var, blev han frskrckt; och
      d han nu begynte sjunka, ropade han och sade: Herre, hjlp
      mig.
 31.  Och strax rckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade
      till honom: Du klentrogne, varfr tvivlade du?
 32.  Nr de sedan hade kommit upp i bten, lade sig vinden.
 33.  Men de som voro i bten fllo ned fr honom och sade: Frvisso
      r du Guds Son.

 34.  Nr de hade farit ver, kommo de till Gennesarets land.
 35.  D nu folket dr p orten knde igen honom, snde de ut bud i
      hela trakten dromkring, och man frde till honom alla som voro
      sjuka.
 36.  Och de bdo honom att allenast f rra vid hrntofsen p hans
      mantel; och alla som rrde vid den blevo hulpna.

[1]  Se Stadie i Ordfrklaringarna.
*40/15 Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 15 Kapitlet

                     Jesus bestraffar farisernas
                skrymtaktiga nit, bnhr en kananeisk
               kvinna, botar mnga sjuka, bespisar fyra
                              tusen mn.

  1.  Hrefter kommo fariser och skriftlrde frn Jerusalem till
      Jesus och sade:
  2.  Varfr vertrda dina lrjungar de ldstes stadgar?  De tv ju
      icke sina hnder, nr de skola ta.
  3.  Men han svarade och sade till dem: Varfr vertrden I sjlva
      Guds bud, fr edra stadgars skull?
  4.  Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som
      smdar sin fader eller sin moder, han skall dden d.'
  5.  Men I sgen, att om ngon sger till sin fader eller sin moder:
      'Vad du av mig kunde hava ftt till hjlp, det giver jag i
      stllet ssom offergva', d behver han alls icke hedra sin
      fader eller sin moder.
  6.  I haven s gjort Guds budord om intet, fr edra stadgars skull.
  7.  I skrymtare, rtt profeterade Esaias om eder, nr han sade:

  8.    'Detta folk rar mig med sina lppar,
        men deras hjrtan ro lngt ifrn mig;
  9.    och ffngt dyrka de mig,
        eftersom de lror de frkunna ro mnniskobud.'

 10.  Och han kallade folket till sig och sade till dem: Hren och
      frstn.
 11.  Icke vad som gr in i munnen orenar mnniskan, men vad som gr
      ut ifrn munnen, det orenar mnniskan.
 12.  D trdde hans lrjungar fram och sade till honom: Vet du, att
      nr fariserna hrde det du nu sade, var det fr dem en
      sttesten?
 13.  Men han svarade och sade: Var planta som min himmelske Fader
      icke har planterat skall ryckas upp med rtterna.
 14.  Frgen icke efter dem.  De ro blinda ledare; och om en blind
      leder en blind, s falla de bda i gropen.

 15.  D tog Petrus till orda och sade till honom: Uttyd fr oss
      detta bildliga tal.
 16.  Han sade: ren d ocks I nnu utan frstnd?
 17.  Insen I icke att allt som gr in i munnen, det gr ned i buken
      och har sin naturliga utgng?
 18.  Men vad som gr ut ifrn munnen, det kommer frn hjrtat, och
      det r detta som orenar mnniskan.
 19.  Ty frn hjrtat komma onda tankar, mord, ktenskapsbrott, otukt,
      tjuveri, falskt vittnesbrd, hdelse.
 20.  Det r detta som orenar mnniskan; men att ta med otvagna
      hnder, det orenar icke mnniskan.

 21.  Och Jesus begav sig bort drifrn och drog sig undan till
      trakten av Tyrus och Sidon.
 22.  D kom en kananeisk kvinna frn det omrdet och ropade och sade:
      Herre, Davids son, frbarma dig ver mig.  Min dotter plgas
      svrt av en ond ande.
 23.  Men han svarade henne icke ett ord.  D trdde hans lrjungar
      fram och bdo honom och sade: Giv henne besked; hon frfljer
      oss ju med sitt ropande.
 24.  Han svarade och sade: Jag r icke utsnd till andra n till de
      frlorade fren av Israels hus.
 25.  Men hon kom fram och fll ned fr honom och sade: Herre, hjlp
      mig.
 26.  D svarade han och sade: Det r otillbrligt att taga brdet
      frn barnen och kasta det t hundarna.
 27.  Hon sade: Ja, Herre.  Ocks ta ju hundarna allenast av de
      smulor som falla ifrn deras herrars bord.
 28.  D svarade Jesus och sade till henne: O kvinna, din tro r
      stor.  Ske dig ssom du vill.  Och hennes dotter var frisk ifrn
      den stunden.

 29.  Men Jesus gick drifrn vidare och kom till Galileiska sjn.
      Och han gick upp p berget och satte sig dr.
 30.  D kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta,
      blinda, dvstumma, lytta och mnga andra; dem lade de ned fr
      hans ftter, och han botade dem,
 31.  s att folket frundrade sig, nr de funno dvstumma tala, lytta
      vara friska och frdiga, halta g och blinda se.  Och man
      prisade Israels Gud.

 32.  Och Jesus kallade sina lrjungar till sig och sade: Jag mkar
      mig ver folket, ty det r redan tre dagar som de hava drjt
      kvar hos mig, och de hava intet att ta; och jag vill icke lta
      dem g ifrn mig fastande, fr att de icke skola uppgivas p
      vgen.
 33.  D sade lrjungarna till honom: Varifrn skola vi hr, i en
      ken, f s mycket brd, att vi kunna mtta s mycket folk?
 34.  Jesus frgade dem: Huru mnga brd haven I?  De svarade: Sju,
      och drtill ngra f smfiskar.
 35.  D tillsade han folket att lgra sig p marken.
 36.  Och han tog de sju brden, s ock fiskarna, och tackade Gud och
      brt brden och gav t lrjungarna, och lrjungarna gvo t
      folket.
 37.  S to de alla och blevo mtta.  Och de verblivna styckena
      samlade man sedan upp, sju korgar fulla.
 38.  Men de som hade tit voro fyra tusen mn, frutom kvinnor och
      barn.
 39.  Sedan lt han folket skiljas t och steg i bten och for till
      Magadans omrde.
*40/16 Evangelium enligt Matteus, 16 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 16 Kapitlet

                Jesus avvisar ngra som begra tecken
                frn himmelen, varnar fr farisernas
                 och sadducernas surdeg, beknnes av
                    Petrus vara Messias, Guds Son,
                frutsger sitt lidande, talar om sin
                            efterfljelse.

  1.  Och fariserna och sadducerna kommo dit och ville stta honom
      p prov; de begrde att han skulle lta dem se ngot tecken frn
      himmelen.
  2.  Men han svarade och sade till dem: Om aftonen sgen I: 'Det
      bliver klart vder, ty himmelen r rd',
  3.  och om morgonen: 'Det bliver ovder i dag, ty himmelen r mulen
      och rd.'  Ja, om himmelens utseende frstn I att dma, men om
      tidernas tecken kunnen I icke dma.
  4.  Ett ont och trolst slkte r detta!  Det stundar ett tecken,
      men intet annat tecken skall givas det n Jonas' tecken.  Och s
      lmnade han dem och gick sin vg.

  5.  Nr sedan lrjungarna foro stad, ver till andra stranden, hade
      de frgtit att taga med sig brd.
  6.  Och Jesus sade till dem: Sen till, att I tagen eder till vara
      fr farisernas och sadducernas surdeg.
  7.  D talade de med varandra och sade: Det r drfr att vi icke
      hava tagit med oss brd.
  8.  Men nr Jesus mrkte detta, sade han: I klentrogne, varfr
      talen I eder emellan om att I icke haven brd med eder?
  9.  Frstn I nnu ingenting?  Och kommen I icke ihg de fem brden
      t de fem tusen, och huru mnga korgar I d togen upp?
 10.  Ej heller de sju brden t de fyra tusen, och huru mnga korgar
      I d togen upp?
 11.  Huru kommer det d till, att I icke frstn att det ej var om
      brd som jag talade till eder?  Tagen eder till vara fr
      farisernas och sadducernas surdeg.
 12.  D frstodo de att det icke var fr surdeg i brd som han hade
      bjudit dem att taga sig till vara, utan fr farisernas och
      sadducernas lra.

 13.  Men nr Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frgade han
      sina lrjungar och sade: Vem sger folket Mnniskosonen vara?
 14.  De svarade: Somliga sga Johannes dparen, andra Elias, andra
      ter Jeremias eller en annan av profeterna.
 15.  D frgade han dem: Vem sgen d I mig vara?
 16.  Simon Petrus svarade och sade: Du r Messias, den levande
      Gudens Son.
 17.  D svarade Jesus och sade till honom: Salig r du, Simon,
      Jonas' son; ty ktt och blod har icke uppenbarat detta fr dig,
      utan min Fader, som r i himmelen.
 18.  S sger ock jag dig att du r Petrus; och p denna klippa[1]
      skall jag bygga min frsamling, och ddsrikets portar skola icke
      bliva henne vermktiga.
 19.  Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder p
      jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du lser
      p jorden, det skall vara lst i himmelen.
 20.  Drefter frbjd han lrjungarna att fr ngon sga att han var
      Messias.

 21.  Frn den tiden begynte Jesus frklara fr sina lrjungar, att
      han mste g till Jerusalem och lida mycket av de ldste och
      versteprsterna och de skriftlrde, och att han skulle bliva
      ddad, men att han p tredje dagen skulle uppst igen.
 22.  D tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsga honom och
      sade: Bevare dig Gud, Herre!  Ingalunda fr detta vederfaras
      dig.
 23.  Men han vnde sig om och sade till Petrus: G bort, Satan, och
      st mig icke i vgen; du r fr mig en sttesten, ty dina tankar
      ro icke Guds tankar, utan mnniskotankar.

 24.  Drefter sade Jesus till sina lrjungar: Om ngon vill
      efterflja mig, s frsake han sig sjlv och tage sitt kors p
      sig: s flje han mig.
 25.  Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den
      som mister sitt liv, fr min skull, han skall finna det.
 26.  Och vad hjlper det en mnniska, om hon vinner hela vrlden, men
      frlorar sin sjl?  Eller vad kan en mnniska giva till lsen
      fr sin sjl?
 27.  Mnniskosonen skall komma i sin Faders hrlighet med sina
      nglar, och d skall han vederglla var och en efter hans
      grningar.
 28.  Sannerligen sger jag eder: Bland dem som hr st finnas ngra
      som icke skola smaka dden, frrn de f se Mnniskosonen komma
      i sitt rike.

[1]  Klippa heter p grekiska petra.
*40/17 Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 17 Kapitlet

               Jesus frklaras, botar en mnadsrasande
               gosse, frutsger p nytt sitt lidande,
                        betalar tempelskatten.

  1.  Sex dagar drefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och
      Johannes, Jakobs broder, och frde dem upp p ett hgt berg, dr
      de voro allena.
  2.  Och hans utseende frvandlades infr dem: hans ansikte sken
      ssom solen, och hans klder blevo vita ssom ljuset.
  3.  Och se, fr dem visade sig Moses och Elias, i samtal med honom.
  4.  D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Herre, hr r oss
      gott att vara[1]; vill du, s skall jag hr gra tre hyddor, t
      dig en och t Moses en och t Elias en.
  5.  Och se, medan han nnu talade, verskyggade dem en ljus sky, och
      ur skyn kom en rst som sade: Denne r min lskade Son, i
      vilken jag har funnit behag; hren honom.
  6.  Nr lrjungarna hrde detta, fllo de ned p sina ansikten i
      stor frskrckelse.
  7.  Men Jesus gick fram och rrde vid dem och sade: Stn upp, och
      varen icke frskrckta.
  8.  Nr de d lyfte upp sina gon, sgo de ingen utom Jesus allena.

  9.  D de sedan gingo ned frn berget, bjd Jesus dem och sade:
      Omtalen icke fr ngon denna syn, frrn Mnniskosonen har
      uppsttt frn de dda.
 10.  Men lrjungarna frgade honom och sade: Huru kunna d de
      skriftlrde sga att Elias frst mste komma?
 11.  Han svarade och sade: Elias mste visserligen komma och
      upprtta allt igen;
 12.  men jag sger eder att Elias redan har kommit.  Men de ville
      icke veta av honom, utan frforo mot honom alldeles ssom de
      ville.  Sammalunda skall ock Mnniskosonen f lida genom dem.
 13.  D frstodo lrjungarna att det var om Johannes dparen som han
      talade till dem.

 14.  Nr de drefter kommo till folket, trdde en man fram till honom
      och fll p kn fr honom
 15.  och sade: Herre, frbarma dig ver min son ty han r
      mnadsrasande och plgas svrt; ofta faller han i elden och ofta
      i vattnet.
 16.  Och jag frde honom till dina lrjungar, men de kunde icke bota
      honom.
 17.  D svarade Jesus och sade: O du otrogna och vrnga slkte, huru
      lnge mste jag vara bland eder?  Huru lnge mste jag hrda ut
      med eder?  Fren honom hit till mig.
 18.  Och Jesus tilltalade honom strngt, och den onde anden for ut ur
      honom; och gossen var botad frn den stunden.
 19.  Sedan, nr de voro allena, trdde lrjungarna fram till Jesus
      och frgade: Varfr kunde icke vi driva ut honom?
 20.  Han svarade dem: Fr eder otros skull.  Ty sannerligen sger
      jag eder: Om I haven tro, vore den ock blott ssom ett
      senapskorn, s skolen I kunna sga till detta berg: 'Flytta dig
      hrifrn dit bort', och det skall flytta sig; ja, intet skall d
      vara omjligt fr eder.
 21.  [2]

 22.  Medan de nu tillsammans vandrade omkring i Galileen, sade Jesus
      till dem: Mnniskosonen skall bliva verlmnad i mnniskors
      hnder,
 23.  och man skall dda honom, men p tredje dagen skall han uppst
      igen.  D blevo de mycket bedrvade.

 24.  Och nr de hade kommit till Kapernaum, trdde de som uppburo
      tempelskatten fram till Petrus och sade: Plgar icke eder
      mstare betala tempelskatt?
 25.  Han svarade: Jo.  Nr han sedan hade kommit hem, frekom honom
      Jesus med frgan: Vad synes dig, Simon?  Av vilka taga jordens
      konungar tull eller skatt, av sina sner eller av andra
      mnniskor?
 26.  Han svarade: Av andra mnniskor.  D sade Jesus till honom:
      Allts ro d snerna fria.
 27.  Men fr att vi icke skola bliva dem till en sttesten, s g ned
      till sjn och kasta ut en krok.  Tag s den frsta fisk som du
      drager upp, och nr du ppnar munnen p den skall du dr finna
      en silverpenning[3].  Tag den, och giv den t dem for mig och
      dig.

[1]  Eller: D tog Petrus till orda och sade till Jesus: Herre, det r
     gott att vi ro hr tillstdes osv.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
[3]  Se Silverpenning i Ordfrklaringarna.
*40/18 Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 18 Kapitlet

               Jesus undervisar om dmjukhet, talar om
                   faran av frfrelser och om rtt
                     beteende mot felande brder.

  1.  I samma stund trdde lrjungarna fram till Jesus och frgade:
      Vilken r den strste i himmelriket?
  2.  D kallade han fram ett barn och stllde det mitt ibland dem
  3.  och sade: Sannerligen sger jag eder: Om I icke omvnden eder
      och bliven ssom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
  4.  Den som nu s dmjukar sig, att han bliver ssom detta barn, han
      r den strste i himmelriket.
  5.  Och den som tager emot ett sdant barn I mitt namn, han tager
      emot mig.
  6.  Men den som frfr en av dessa sm som tro p mig, fr honom
      vore det bttre att en kvarnsten hngdes om hans hals och han
      snktes ned i havets djup.
  7.  Ve vrlden fr frfrelsers skull!  Frfrelser mste ju komma;
      men ve den mnniska genom vilken frfrelsen kommer!

  8.  Om nu din hand eller din fot r dig till frfrelse, s hugg av
      den och kasta den ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i
      livet lytt eller halt, n att hava bda hnderna eller bda
      ftterna i behll och kastas i den eviga elden.
  9.  Och om ditt ga r dig till frfrelse, s riv ut det och kasta
      det ifrn dig.  Det r bttre fr dig att ing i livet engd, n
      att hava bda gonen i behll och kastas i det brinnande
      Gehenna.
 10.  Sen till, att I icke frakten ngon av dessa sm; ty jag sger
      eder att deras nglar i himmelen alltid se min himmelske Faders
      ansikte.
 11.  [1]
 12.  Vad synes eder?  Om en man har hundra fr, och ett av dem har
      kommit vilse, lmnar han icke d de nittionio p bergen och gr
      stad och sker efter det som har kommit vilse?
 13.  Och hnder det d att han finner det -- sannerligen sger jag
      eder: d glder han sig mer ver det fret n ver de nittionio
      som icke hade kommit vilse.
 14.  S r det ej heller eder himmelske Faders vilja att ngon av
      dessa sm skall g frlorad.

 15.  Men om din broder frsyndar sig, s g stad och frehll honom
      det enskilt.  Om han d lyssnar till dig, s har du vunnit din
      broder.
 16.  Men om han icke lyssnar till dig, s tag med dig nnu en eller
      tv, fr att 'var sak m avgras efter tv eller tre vittnens
      utsago'.
 17.  Lyssnar han icke till dem, s sg det till frsamlingen.
      Lyssnar han ej heller till frsamlingen, s vare han fr dig
      ssom en hedning och en publikan.
 18.  Sannerligen sger jag eder: Allt vad I binden p jorden, det
      skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lsen p jorden,
      det skall vara lst i himmelen.

 19.  Ytterligare sger jag eder, att om tv av eder hr p jorden
      komma verens att bedja om ngot, vad det vara m, s skall det
      beskras dem av min Fader, som r i himmelen.
 20.  Ty var tv eller tre r frsamlade i mitt namn, dr r jag mitt
      ibland dem.

 21.  D trdde Petrus fram och sade till honom: Herre, huru mnga
      gnger skall jag frlta min broder, om han frsyndar sig mot
      mig?  r sju gnger nog?
 22.  Jesus svarade honom: Jag sger dig: Icke sju gnger, utan
      sjuttio gnger sju gnger.

 23.  Allts r det med himmelriket, ssom nr en konung ville hlla
      rkenskap med sina tjnare.
 24.  Och nr han begynte hlla rkenskap, frde man fram till honom
      en som var skyldig honom tio tusen pund[2].
 25.  Men d denna icke kunde betala, bjd hans herre att han skulle
      sljas, s ock hans hustru och barn och allt vad han gde, fr
      att skulden mtte bliva betald.
 26.  D fll tjnaren ned fr hans ftter och sade: 'Hav tlamod med
      mig, s skall jag betala dig alltsammans.'
 27.  Och tjnarens herre mkade sig ver honom och gav honom fri och
      eftersknkte honom hans skuld.
 28.  Men nr samme tjnare kom ut, trffade han p en av sina
      medtjnare, som var skyldig honom hundra silverpenningar[3];
      och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade:
      'Betala vad du r skyldig.'
 29.  D fll hans medtjnare ned och bad honom och sade: 'Hav tlamod
      med mig, s skall jag betala dig.'
 30.  Men han ville icke, utan gick stad och lt stta honom i
      fngelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
 31.  D nu hans medtjnare sgo det som skedde, togo de mycket illa
      vid sig och gingo och berttade fr sin herre allt som hade
      skett.
 32.  D kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du
      onde tjnare, allt vad du var skyldig eftersknkte jag dig,
      eftersom du bad mig drom.
 33.  Borde d icke ocks du hava frbarmat dig ver din medtjnare,
      ssom jag frbarmade mig ver dig?'
 34.  Och i sin vrede verlmnade hans herre honom i fngknektarnas
      vld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
 35.  S skall ock min himmelske Fader gra med eder, om I icke av
      hjrtat frlten var och en sin broder.

[1]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Pund i Ordfrklaringarna.
[3]  Se Silverpenningar i Ordfrklaringarna.
*40/19 Evangelium enligt Matteus, 19 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 19 Kapitlet

               Jesus lmnar Galileen, besvarar en frga
               om ktenskapsskillnad, vlsignar barnen,
               undervisar en rik ung man om livets vg
                     och lrjungarna om den sanna
                          frsakelsens ln.

  1.  Nr Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrn Galileen
      och begav sig, genom landet p andra sidan Jordan, till Judeens
      omrde.
  2.  Och mycket folk fljde honom, och han botade dr de sjuka.

  3.  D ville ngra fariser snrja honom och trdde fram till honom
      och sade: r det lovligt att skilja sig frn sin hustru av
      vilken orsak som helst?
  4.  Men han svarade och sade: Haven I icke lst att Skaparen redan
      i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'
  5.  och sade: 'Frdenskull skall en man vergiva sin fader och sin
      moder och hlla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett
      ktt'?
  6.  S ro de icke mer tv, utan ett ktt.  Vad nu Gud har
      sammanfogat, det m mnniskan icke tskilja.
  7.  D sade de till honom: Huru kunde d Moses bjuda att man skulle
      giva hustrun skiljebrev och s skilja sig frn henne?
  8.  Han svarade dem: Fr edra hjrtans hrdhets skull tillstadde
      Moses eder att skiljas frn edra hustrur, men frn begynnelsen
      har det icke varit s.
  9.  Och jag sger eder: Den som fr ngon annan orsaks skull n fr
      otukt skiljer sig frn sin hustru och tager sig en annan hustru,
      han begr ktenskapsbrott.
 10.  D sade lrjungarna till honom: r det s med mannens stllning
      till hustrun, d r det icke rdligt att gifta sig.
 11.  Men han svarade dem: Icke alla kunna taga emot det ordet, utan
      allenast de t vilka sdant r givet.
 12.  Ty visserligen finnas somliga som genom fdelsen, allt ifrn
      moderlivet, ro oskickliga till ktenskap, andra ter som av
      mnniskor hava gjorts oskickliga drtill, men somliga finnas
      ock, som fr himmelrikets skull sjlvmant hava gjort sig
      oskickliga drtill.  Den som kan taga emot detta, han tage emot
      det.

 13.  Drefter buros barn fram till honom, fr att han skulle lgga
      hnderna p dem och bedja; men lrjungarna visade bort dem.
 14.  D sade Jesus: Lten barnen vara, och frmenen dem icke att
      komma till mig; ty himmelriket hr sdana till.
 15.  Och han lade hnderna p dem och gick sedan drifrn.

 16.  D trdde en man fram till honom och sade: Mstare, vad gott
      skall jag gra fr att f evigt liv?
 17.  Han sade till honom: Varfr frgar du mig om vad som r gott?
      En finnes som r god.  Men vill du ing i livet, s hll buden.
 18.  Han frgade: Vilka?  Jesus svarade: 'Du skall icke drpa', 'Du
      skall icke beg ktenskapsbrott', 'Du skall icke stjla', 'Du
      skall icke bra falskt vittnesbrd',
 19.  'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall lska din nsta
      ssom dig sjlv.'
 20.  D sade den unge mannen till honom: Allt detta har jag hllit.
      Vad fattas mig nnu?
 21.  Jesus svarade honom: Vill du vara fullkomlig, s g bort och
      slj vad du ger och giv t de fattiga; d skall du f en skatt
      i himmelen.  Och kom sedan och flj mig.
 22.  Men nr den unge mannen hrde detta, gick han bedrvad bort, ty
      han hade mnga godelar.
 23.  D sade Jesus till sina lrjungar: Sannerligen sger jag eder:
      Fr den som r rik r det svrt att komma in i himmelriket.
 24.  Ja, jag sger eder: Det r lttare fr en kamel att komma in
      genom ett nlsga, n fr den som r rik att komma in i Guds
      rike.
 25.  Nr lrjungarna hrde detta, blevo de mycket hpna och sade:
      Vem kan d bliva frlst?
 26.  Men Jesus sg p dem och sade till dem: Fr mnniskor r detta
      omjligt, men fr Gud r allting mjligt.

 27.  D tog Petrus till orda och sade till honom: Se, vi hava
      vergivit allt och fljt dig; vad skola vi f drfr?
 28.  Jesus svarade dem: Sannerligen sger jag eder: Nr vrlden
      fdes p nytt, d nr Mnniskosonen stter sig p sin hrlighets
      tron, d skolen ocks I, som haven efterfljt mig, f sitta p
      tolv troner ssom domare ver Israels tolv stammar.
 29.  Och var och en som har vergivit hus, eller brder eller
      systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods,
      fr mitt namns skull, han skall f mngfaldigt igen, och skall
      f evigt liv till arvedel.
 30.  Men mnga som ro de frsta skola bliva de sista, och mnga som
      ro de sista skola bliva de frsta.
*40/20 Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 20 Kapitlet

               Jesus framstller liknelsen om arbetarna
                 i vingrden, frutsger nnu en gng
                sitt lidande, tillrttavisar Sebedeus'
                  sner, giver tv blinda deras syn.

  1.  Ty med himmelriket r det, ssom nr en husbonde bittida om
      morgonen gick ut fr att leja t sig arbetare till sin vingrd.
  2.  Och nr han hade kommit verens med arbetarna om en viss
      dagspenning[1], snde han dem till sin vingrd.
  3.  Nr han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se ngra andra
      st sysslolsa p torget;
  4.  och han sade till dem: 'Gn ock I till min vingrd, s skall jag
      giva eder vad skligt r.'
  5.  Och de gingo.  ter gick han ut vid sjtte timmen och vid nionde
      och gjorde sammalunda.
  6.  Ocks vid elfte timmen gick han ut och fann d ngra andra st
      dr; och han sade till dem: 'Varfr stn I hr hela dagen
      sysslolsa?'
  7.  De svarade honom: 'Drfr att ingen har lejt oss.'  D sade han
      till dem: 'Gn ock I till min vingrd.'
  8.  Nr det s hade blivit afton, sade vingrdens herre till sin
      frvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras ln, men
      begynn med de sista och g s tillbaka nda till de frsta.'
  9.  D nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var
      och en av dem full dagspenning.
 10.  Nr sedan de frsta kommo, trodde de att de skulle f mer, men
      ocks var och en av dem fick samma dagspenning.
 11.  Nr de s fingo, knorrade de mot husbonden.
 12.  och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du
      har nd stllt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga
      och solens hetta?'
 13.  D svarade han en av dem och sade: 'Min vn, jag gr dig ingen
      ortt.  Kom du icke verens med mig om den dagspenningen?
 14.  Tag vad dig tillkommer och g.  Men t denne siste vill jag giva
      lika mycket som t dig.
 15.  Har jag icke lov att gra ssom jag vill med det som r mitt?
      Eller skall du med onda gon se p att jag r s god?'  --
 16.  S skola de sista bliva de frsta, och de frsta bliva de
      sista.

 17.  D nu Jesus ville g upp till Jerusalem, tog han till sig de
      tolv, s att de voro allena; och under vgen sade han till dem:
 18.  Se, vi g nu upp till Jerusalem, och Mnniskosonen skall bliva
      verlmnad t versteprsterna och de skriftlrde, och de skola
      dma honom till dden
 19.  och verlmna honom t hedningarna till att begabbas och gisslas
      och korsfstas; men p tredje dagen skall han uppst igen.

 20.  D trdde Sebedeus' sners moder fram till honom med sina sner
      och fll ned fr honom och ville begra ngot av honom.
 21.  Han frgade henne: Vad vill du?  Hon svarade honom: Sg att i
      ditt rike den ene av dessa mina tv sner skall f sitta p din
      hgra sida, och den andre p din vnstra.
 22.  Men Jesus svarade och sade: I veten icke vad I begren.  Kunnen
      I dricka den kalk som jag skall dricka?  De svarade honom: Det
      kunna vi.
 23.  D sade han till dem: Ja, vl skolen I f dricka min kalk, men
      platsen p min hgra sida och platsen p min vnstra tillkommer
      det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem fr vilka
      s r bestmt av min Fader.

 24.  Nr de tio andra hrde detta, blevo de misslynta p de tv
      brderna.
 25.  D kallade Jesus dem till sig och sade: I veten att furstarna
      upptrda mot sina folk ssom herrar, och att de mktige lta
      folken knna sin myndighet.
 26.  S r det icke bland eder; utan den som vill bliva strst bland
      eder, han vare de andras tjnare,
 27.  och den som vill vara frmst bland eder, han vare de andras
      drng,
 28.  likasom Mnniskosonen har kommit, icke fr att lta tjna sig,
      utan fr att tjna och giva sitt liv till lsen fr mnga.
 29.  Nr de sedan gingo ut ifrn Jeriko, fljde honom mycket folk.
 30.  Och se, tv blinda sutto dr vid vgen.  Nr dessa hrde att det
      var Jesus som gick dr fram, ropade de och sade: Herre,
      frbarma dig ver oss, du Davids son.
 31.  Och folket tillsade dem strngeligen att de skulle tiga; men de
      ropade dess mer och sade: Herre, frbarma dig ver oss, du
      Davids son.
 32.  D stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: Vad viljen
      I att jag skall gra eder?
 33.  De svarade honom: Herre, lt vra gon bliva ppnade.
 34.  D frbarmade sig Jesus ver dem och rrde vid deras gon, och
      strax fingo de sin syn och fljde honom.

[1]  Se Dagspenning i Ordfrklaringarna.
*40/21 Evangelium enligt Matteus, 21 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 21 Kapitlet

                  Jesus rider in i Jerusalem, rensar
                 helgedomen, frbannar ett fikontrd,
                tillsprjes om sin makt, bestraffar i
                  tv liknelser versteprsterna och
                             fariserna.

  1.  Nr de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid
      Oljeberget, d snde Jesus stad tv lrjungar
  2.  och sade till dem: Gn in i byn som ligger mitt framfr eder,
      s skolen I strax finna en sninna st dr bunden och en fle
      bredvid henne; lsen dem och fren dem till mig.
  3.  Och om ngon sger ngot till eder, s skolen I svara: 'Herren
      behver dem'; d skall han strax slppa dem.
  4.  Detta har skett, fr att det skulle fullbordas, som var sagt
      genom profeten som sade:

  5.    Sgen till dottern Sion:
        'Se, din konung kommer till dig,
        saktmodig, ridande p en sna,
        p en arbetssninnas fle.'

  6.  Och lrjungarna gingo stad och gjorde ssom Jesus hade befallt
      dem
  7.  och ledde till honom sninnan och flen; och de lade sina
      mantlar p denne, och han satte sig drovanp.
  8.  Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar p
      vgen; men somliga skuro kvistar av trden och strdde p vgen.
  9.  Och folket, bde de som gingo fre honom och de som fljde
      efter, ropade och sade:
        Hosianna Davids son!
        Vlsignad vare han som kommer[1],
        i Herrens namn.
        Hosianna i hjden!

 10.  Nr han s drog in i Jerusalem, kom hela staden i rrelse, och
      man frgade: Vem r denne?
 11.  Och folket sade: Det r Jesus, profeten, frn Nasaret i
      Galileen.

 12.  Och Jesus gick in i helgedomen.  Och han drev ut alla dem som
      slde och kpte i helgedomen, och han sttte omkull vxlarnas
      bord och duvomnglarnas sten.
 13.  Och han sade till dem: Det r skrivet: 'Mitt hus skall kallas
      ett bnehus.'  Men I gren det till en rvarkula.

 14.  Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han
      botade dem.
 15.  Men nr versteprsterna och de skriftlrde sgo de under som
      han gjorde, och sgo barnen som ropade i helgedomen och sade:
      Hosianna Davids son!, d frtrt detta dem;
 16.  och de sade till honom: Hr du vad dessa sga?  D svarade
      Jesus dem: Ja; haven I aldrig lst:
        'Av barns och spenabarns mun
        har du berett dig lov'?
 17.  Drefter lmnade han dem och gick ut ur staden till Betania och
      stannade dr ver natten.

 18.  Nr han sedan p morgonen gick in till staden igen, blev han
      hungrig.
 19.  Och d han fick se ett fikontrd vid vgen, gick han fram till
      det, men fann intet drp, utom allenast lv.  D sade han till
      det: Aldrig ngonsin mer skall frukt vxa p dig.  Och strax
      frtorkades fikontrdet.
 20.  Nr lrjungarna sgo detta, frundrade de sig och sade: Huru
      kunde fikontrdet s i hast frtorkas?
 21.  D svarade Jesus och sade till dem: Sannerligen sger jag eder:
      Om I haven tro och icke tvivlen, s skolen I icke allenast kunna
      gra sdant som skedde med fikontrdet, utan I skolen till och
      med kunna sga till detta berg: 'Hv dig upp och kasta dig i
      havet', och det skall ske.
 22.  Och allt vad I med tro bedjen om i eder bn, det skolen I f.

 23.  Nr han drefter hade kommit in i helgedomen, trdde
      versteprsterna och folkets ldste fram till honom, dr han
      undervisade; och de sade: Med vad myndighet gr du detta?  Och
      vem har givit dig sdan myndighet?
 24.  Jesus svarade och sade till dem: Ocks jag vill stlla en frga
      till eder; om I svaren mig p den, s skall ock jag sga eder
      med vad myndighet jag gr detta.
 25.  Johannes' dpelse, varifrn var den: frn himmelen eller frn
      mnniskor?  D verlade de med varandra och sade: Om vi svara:
      'Frn himmelen', s frgar han oss: 'Varfr trodden I honom d
      icke?'
 26.  Men om vi svara: 'Frn mnniskor', d mste vi frukta fr
      folket, ty alla hlla de Johannes fr en profet.
 27.  De svarade allts Jesus och sade: Vi veta det icke.  D sade
      ock han till dem: S sger icke heller jag eder med vad
      myndighet jag gr detta.

 28.  Men vad synes eder?  En man hade tv sner.  Och han kom till
      den frste och sade: 'Min son, g i dag och arbeta i vingrden.'
 29.  Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men eftert ngrade han
      sig och gick.
 30.  Och han kom till den andre och sade sammalunda.  D svarade
      denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,
 31.  Vilken av de tv gjorde vad fadern ville?  De svarade: Den
      frste.  Jesus sade till dem: Ja, sannerligen sger jag eder:
      Publikaner och skkor skola frr g in i Guds rike n I.
 32.  Ty Johannes kom och lrde eder rttfrdighetens vg, och I
      trodden honom icke, men publikaner och skkor trodde honom.  Och
      fastn I sgen detta, ngraden I eder icke heller eftert, s
      att I trodden honom.

 33.  Hren nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingrd,
      och han satte stngsel omkring den och hgg ut ett presskar
      drinne och byggde ett vakttorn; drefter lejde han ut den t
      vingrdsmn och for utrikes.
 34.  Nr sedan frukttiden nalkades, snde han sina tjnare till
      vingrdsmnnen fr att uppbra frukten t honom.
 35.  Men vingrdsmnnen togo fatt p hans tjnare, och en
      misshandlade de, en annan drpte de, en tredje stenade de.
 36.  ter snde han stad andra tjnare, flera n de frra, men de
      gjorde med dem sammalunda.
 37.  Slutligen snde han till dem sin son, ty han tnkte: 'De skola
      vl hava frsyn fr min son.'
 38.  Men nr vingrdsmnnen fingo se hans son, sade de till varandra:
      'Denne r arvingen; kom, lt oss drpa honom, s f vi hans
      arv.'
 39.  Och de togo fatt p honom och frde honom ut ur vingrden och
      drpte honom.
 40.  Nr nu vingrdens herre kommer, vad skall han d gra med de
      vingrdsmnnen?
 41.  De svarade honom: Eftersom de hava illa gjort, skall han illa
      frgra dem, och vingrden skall han lmna t andra vingrdsmn,
      som giva honom frukten, nr tiden drtill r inne.
 42.  Jesus sade till dem: Ja, haven I aldrig lst i skrifterna:
        'Den sten som byggningsmnnen frkastade.
        den har blivit en hrnsten;
        av Herren har den blivit detta,
        och underbar r den i vra gon'?
 43.  Drfr sger jag eder att Guds rike skall tagas ifrn eder, och
      givas t ett folk som br dess frukt.
 44.  [2]

 45.  D nu versteprsterna och fariserna hrde hans liknelser,
      frstodo de att det var om dem som han talade.
 46.  Och de hade grna velat gripa honom, men de fruktade fr folket,
      eftersom man hll honom fr en profet.

[1]  Se Messias i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
*40/22 Evangelium enligt Matteus, 22 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 22 Kapitlet

                    Jesus framstller liknelsen om
                konungasonens brllop, besvarar frgor
               om skattepenningen, om uppstndelsen och
                 om det yppersta budet, stller sedan
                  sjlv till fariserna en frga om
                      Messias ssom Davids son.

  1.  Och Jesus begynte ter tala till dem i liknelser och sade:

  2.  Med himmelriket r det, ssom nr en konung gjorde brllop t
      sin son.
  3.  Han snde ut sina tjnare fr att kalla till brllopet dem som
      voro bjudna; men de ville icke komma.
  4.  ter snde han ut andra tjnare och befallde dem att sga till
      dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min mltid, mina oxar
      och min gdboskap ro slaktade, och allt r redo; kommen till
      brllopet.'
  5.  Men de aktade icke drp, utan gingo bort, den ene till sitt
      jordagods, den andre till sin kpenskap.
  6.  Och de vriga grepo hans tjnare och misshandlade och drpte
      dem.
  7.  D blev konungen vred och snde ut sitt krigsfolk och frgjorde
      drparna och brnde upp deras stad.
  8.  Drefter sade han till sina tjnare: 'Brllopet r tillrett, men
      de som voro bjudna voro icke vrdiga.
  9.  Gn drfr ut till vgsklen och bjuden till brllopet alla som
      I trffen p.'
 10.  Och tjnarna gingo ut p vgarna och samlade tillhopa alla som
      de trffade p, bde onda och goda, och brllopssalen blev full
      av bordsgster.
 11.  Men nr konungen nu kom in fr att se p gsterna, fick han dr
      se en man som icke var kldd i brllopsklder.
 12.  D sade han till honom: 'Min vn, huru har du kommit hitin, d
      du icke br brllopsklder?'  Och han kunde intet svara.
 13.  D sade konungen till tjnarna: 'Gripen honom vid hnder och
      ftter, och kasten honom ut i mrkret hrutanfr.'  Dr skall
      vara grt och tandagnisslan.
 14.  Ty mnga ro kallade, men f utvalda.

 15.  Drefter gingo fariserna bort och fattade det beslutet att de
      skulle ska snrja honom genom ngot hans ord.
 16.  Och de snde till honom sina lrjungar, tillika med
      herodianerna, och lto dem sga: Mstare, vi veta att du r
      sannfrdig och lr om Guds vg vad sant r, utan att frga efter
      ngon; ty du ser icke till personen.
 17.  S sg oss d: Vad synes dig?  r det lovligt att giva kejsaren
      skatt, eller r det icke lovligt?
 18.  Men Jesus mrkte deras ondska och sade: Varfr sken I att
      snrja mig, I skrymtare?
 19.  Lten mig se skattepenningen.  D lmnade de fram till honom en
      penning[1].
 20.  Drefter frgade han dem: Vems bild och verskrift r detta?
 21.  De svarade: Kejsarens.  D sade han till dem: S given d
      kejsaren vad kejsaren tillhr, och Gud vad Gud tillhr.
 22.  Nr de hrde detta, frundrade de sig.  Och de lmnade honom och
      gingo sin vg.

 23.  Samma dag trdde ngra sadducer fram till honom och ville pst
      att det icke gives ngon uppstndelse; de frgade honom
 24.  och sade: Mstare, Moses har sagt: 'Om ngon dr barnls, s
      skall hans broder i hans stlle kta hans hustru och skaffa
      avkomma t sin broder.'
 25.  Nu voro hos oss sju brder.  Den frste tog sig hustru och dog,
      och eftersom han icke hade ngon avkomma, lmnade han sin hustru
      efter sig t sin broder.
 26.  Sammalunda ock den andre och den tredje, allt intill den sjunde.
 27.  Sist av alla dog hustrun.
 28.  Vilken av de sju skall d vid uppstndelsen f henne till
      hustru?  De hade ju alla ktat henne.
 29.  Jesus svarade och sade till dem: I faren vilse, ty I frstn
      icke skrifterna, ej heller Guds kraft.
 30.  Vid uppstndelsen taga mn sig icke hustrur, ej heller givas
      hustrur t mn, utan de ro d ssom nglarna i himmelen.
 31.  Men vad nu angr de ddas uppstndelse, haven I icke lst vad
      eder r sagt av Gud:
 32.  'Jag r Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud'?  Han r en
      Gud icke fr dda, utan fr levande.
 33.  Nr folket hrde detta, hpnade de ver hans undervisning.

 34.  Men nr fariserna fingo hra att han hade stoppat munnen till
      p sadducerna, samlade de sig tillhopa;
 35.  och en av dem, som var lagklok, ville snrja honom och frgade:
 36.  Mstare, vilket r det yppersta budet i lagen?
 37.  D svarade han honom: 'Du skall lska HERREN, din Gud, av allt
      ditt hjrta och av all din sjl och av allt ditt frstnd.'
 38.  Detta r det yppersta och frnmsta budet.
 39.  Drnst kommer ett som r detta likt: 'Du skall lska din nsta
      ssom dig sjlv.'
 40.  P dessa tv bud hnger hela lagen och profeterna.

 41.  Men d nu fariserna voro frsamlade, frgade Jesus dem
 42.  och sade: Vad synes eder om Messias, vems son r han?  De
      svarade honom: Davids.
 43.  D sade han till dem: Huru kan d David, genom andeingivelse,
      kalla honom 'herre'?  Han sger ju:
 44.    'Herren sade till min herre:
        Stt dig p min hgra sida,
        till dess jag har lagt dina fiender
        under dina ftter.'
 45.  Om nu David kallar honom 'herre', huru kan han d vara hans
      son?
 46.  Och ingen frmdde svara honom ett ord.  Ej heller dristade sig
      ngon frn den dagen att vidare stlla ngon frga till honom.

[1]  Se Penning i Ordfrklaringarna.
*40/23 Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 23 Kapitlet

                  Jesu verop ver de skriftlrde och
                   fariserna och hans klagan ver
                      Jerusalems obotfrdighet.

  1.  Drefter talade Jesus till folket och till sina lrjungar
  2.  och sade:

      P Moses' stol hava de skriftlrde och fariserna satt sig.
  3.  Drfr, allt vad de sga eder, det skolen I gra och hlla, men
      efter deras grningar skolen I icke gra; ty de sga, men gra
      icke.
  4.  De binda ihop tunga brdor och lgga dem p mnniskornas
      skuldror, men sjlva vilja de icke rra ett finger fr att
      flytta dem.
  5.  Och alla sina grningar gra de fr att bliva sedda av
      mnniskorna.  De gra sina bneremsor breda och hrntofsarna p
      sina mantlar stora.
  6.  De vilja grna hava de frmsta platserna vid gstabuden och
      sitta frmst i synagogorna
  7.  och vilja grna bliva hlsade p torgen och av mnniskorna
      kallas 'rabbi'.
  8.  Men I skolen icke lta kalla eder 'rabbi', ty en r eder
      Mstare, och I ren alla brder.
  9.  Ej heller skolen I kalla ngon p jorden eder 'fader'[1], ty en
      r eder Fader, han som r i himmelen.
 10.  Ej heller skolen I lta kalla eder 'lromstare', ty en r eder
      lromstare, Kristus.
 11.  Den som r strst bland eder, han vare de andras tjnare.
 12.  Men den som upphjer sig, han skall bliva frdmjukad, och den
      som dmjukar sig, han skall bliva upphjd.

 13.  Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som tillsluten
      himmelriket fr mnniskorna!  Sjlva kommen I icke ditin, och
      dem som vilja komma dit tillstdjen I icke att komma in.
 14.  [2]

 15.  Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som faren
      omkring ver vatten och land fr att gra en proselyt, och nr
      ngon har blivit det, gren I honom till ett Gehennas barn,
      dubbelt vrre n I sjlva ren!

 16.  Ve eder, I blinde ledare, som sgen: 'Om ngon svr vid templet,
      s betyder det intet; men om ngon svr vid guldet i templet, d
      r han bunden av sin ed'!
 17.  I draktige och blinde, vilket r d frmer, guldet eller
      templet, som har helgat guldet?
 18.  S ock: 'Om ngon svr vid altaret, s betyder det intet; men om
      ngon svr vid offergvan som ligger drp, d r han bunden av
      sin ed.'
 19.  I blinde, vilket r d frmer, offergvan eller altaret, som
      helgar offergvan?
 20.  Den som svr vid altaret, han svr allts bde vid detta och vid
      allt som ligger drp.
 21.  Och den som svr vid templet, han svr bde vid detta och vid
      honom som bor dri.
 22.  Och den som svr vid himmelen, han svr bde vid Guds tron och
      vid honom som sitter drp.

 23.  Ve eder, I skriftlrde och fariser.  I skrymtare, som given
      tionde av mynta och dill och kummin, men underlten det som r
      viktigast i lagen, nmligen rtten och barmhrtigheten och
      troheten!  Det ena borden I gra, men icke underlta det andra.
 24.  I blinde ledare, som silen bort myggan och svljen kamelen!

 25.  Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som gren det
      yttre av bgaren och fatet rent, medan de inuti ro fulla av vad
      I haven frvrvat genom rofferi och omttlig ondska!
 26.  Du blinde faris, gr frst insidan av bgaren ren, fr att
      sedan ocks dess utsida m bliva ren.

 27.  Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som ren lika
      vitmenade gravar, vilka vl utanp synas prydliga, men inuti ro
      fulla av de ddas ben och allt slags orenlighet!
 28.  S synens ock I utvrtes fr mnniskorna rttfrdiga, men
      invrtes ren I fulla av skrymteri och orttfrdighet.

 29.  Ve eder, I skriftlrde och fariser, I skrymtare, som byggen upp
      profeternas gravar och pryden de rttfrdigas grifter
 30.  och sgen: 'Om vi hade levat p vra fders tid, s skulle vi
      icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!
 31.  S vittnen I d om eder sjlva, att I ren barn av dem som
      drpte profeterna.
 32.  Nvl, uppfyllen d I edra fders mtt.
 33.  I ormar, I huggormars avfda, huru skullen I kunna ska undg
      att dmas till Gehenna?
 34.  Se, drfr snder jag till eder profeter och vise och
      skriftlrde.  Somliga av dem skolen I drpa och korsfsta, och
      somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och frflja
      ifrn den ena staden till den andra.
 35.  Och s skall ver eder komma allt rttfrdigt blod som r
      utgjutet p jorden, nda ifrn den rttfrdige Abels blod intill
      Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I drpten mellan
      templet och altaret.
 36.  Sannerligen sger jag eder: Allt detta skall komma ver detta
      slkte.

 37.  Jerusalem, Jerusalem, du som drper profeterna och stenar dem
      som ro snda till dig!  Huru ofta har jag icke velat frsamla
      dina barn, likasom hnan frsamlar sina kycklingar under sina
      vingar!  Men I haven icke velat.
 38.  Se, edert hus skall komma att st vergivet och de.
 39.  Ty jag sger eder: Hrefter skolen I icke f se mig, intill den
      tid d I sgen:
        'Vlsignad vare han som kommer[3],
        i Herrens namn.'

[1]  Se Fader i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Nya testamentets text i Ordfrklaringarna.
[3]  Se Messias i Ordfrklaringarna.
*40/24 Evangelium enligt Matteus, 24 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 24 Kapitlet

                Jesus frutsger Jerusalems frstring
                        och sin tillkommelse.

  1.  Och Jesus gick drifrn, ut ur helgedomen.  Hans lrjungar
      trdde d fram och bdo honom giva akt p helgedomens byggnader.
  2.  D svarade han och sade till dem: Ja, I sen nu allt detta; men
      sannerligen sger jag eder: Hr skall icke lmnas sten p sten;
      allt skall bliva nedbrutet.
  3.  Nr han sedan satt p Oljeberget, trdde hans lrjungar fram
      till honom, medan de voro allena, och sade: Sg oss nr detta
      skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och
      tidens nde.
  4.  D svarade Jesus och sade till dem:

      Sen till, att ingen frvillar eder.
  5.  Ty mnga skola komma under mitt namn och sga: 'Jag r Messias'
      och skola frvilla mnga.
  6.  Och I skolen f hra krigslarm och rykten om krig; sen d till,
      att I icke frloren besinningen, ty sdant mste komma, men
      drmed r nnu icke nden inne.
  7.  Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det
      skall bliva hungersnd och jordbvningar p den ena orten efter
      den andra;
  8.  men allt detta r allenast begynnelsen till 'fdslovndorna'[1].
  9.  D skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall
      drpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, fr mitt
      namns skull.
 10.  Och d skola mnga komma p fall, och den ene skall frrda den
      andre, och den ene skall hata den andre.
 11.  Och mnga falska profeter skola uppst och skola frvilla mnga.
 12.  Och drigenom att laglsheten frkas, skall krleken hos de
      flesta kallna.
 13.  Men den som r stndaktig intill nden, han skall bliva frlst.
 14.  Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela
      vrlden, till ett vittnesbrd fr alla folk.  Och sedan skall
      nden komma.

 15.  Nr I nu fn se 'frdelsens styggelse'[2], om vilken r talat
      genom profeten Daniel, st p helig plats -- den som lser
      detta, han give akt drp --
 16.  d m de som ro i Judeen fly bort till bergen,
 17.  och den som r p taket m icke stiga ned fr att hmta vad som
      finnes i hans hus,
 18.  och den som r ute p marken m icke vnda tillbaka fr att
      hmta sin mantel.
 19.  Och ve dem som ro havande, eller som giva di p den tiden!
 20.  Men bedjen att eder flykt icke m ske om vintern eller p
      sabbaten.
 21.  Ty d skall det bliva 'en stor vedermda, vars like icke har
      frekommit allt ifrn vrldens begynnelse intill nu', ej heller
      ngonsin skall frekomma.
 22.  Och om den tiden icke bleve frkortad, s skulle intet ktt
      bliva frlst; men fr de utvaldas skull skall den tiden bliva
      frkortad.

 23.  Om ngon d sger till eder: 'Se hr r Messias', eller: 'Dr r
      han', s tron det icke.
 24.  Ty mnniskor som falskeligen sga sig vara Messias skola uppst,
      s ock falska profeter, och de skola gra stora tecken och
      under, fr att, om mjligt frvilla jmvl de utvalda.
 25.  Jag har nu sagt eder det frut.
 26.  Drfr, om man sger till eder: 'Se, han r i knen', s gn
      icke ditut, eller: 'Se, han r inne i huset', s tron det icke.
 27.  Ty ssom ljungelden, nr den gr ut frn ster, synes nda till
      vster, s skall Mnniskosonens tillkommelse vara.  --
 28.  Dr teln r, dit skola rovfglarna frsamla sig.

 29.  Men strax efter den tidens vedermda skall solen frmrkas och
      mnen upphra att giva sitt sken, och stjrnorna skola falla
      ifrn himmelen, och himmelens makter[3] skola bva.
 30.  Och d skall Mnniskosonens tecken visa sig p himmelen, och
      alla slkter p jorden skola d jmra sig.  Och man skall f se
      'Mnniskosonen komma p himmelens skyar' med stor makt och
      hrlighet.
 31.  Och han skall snda ut sina nglar med starkt basunljud, och de
      skola frsamla hans utvalda frn de fyra vderstrecken, frn
      himmelens ena nda till den andra.
 32.  Ifrn fikontrdet mn I hr hmta en liknelse.  Nr dess kvistar
      begynna att f save och lven spricka ut, d veten I att
      sommaren r nra.
 33.  Likas, nr I sen allt detta, d kunnen I ock veta att han r
      nra och str fr drren.
 34.  Sannerligen sger jag eder: Detta slkte skall icke frgs,
      frrn allt detta sker.
 35.  Himmel och jord skola frgs, men mina ord skola aldrig frgs.
 36.  Men om den dagen och den stunden vet ingen ngot, icke ens
      nglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

 37.  Ty ssom det skedde p Noas tid, s skall det ske vid
      Mnniskosonens tillkommelse.
 38.  Ssom mnniskorna levde p den tiden, fre floden: de to och
      drucko, mn togo sig hustrur, och hustrur gvos t mn, nda
      till den dag d Noa gick in i arken;
 39.  och de visste av intet, frrn floden kom och tog dem
      allasammans bort -- s skall det ske vid Mnniskosonens
      tillkommelse.
 40.  D skola tv mn vara tillsammans ute p marken; en skall bliva
      upptagen, och en skall lmnas kvar.
 41.  Tv kvinnor skola mala p samma kvarn; en skall bliva upptagen,
      och en skall lmnas kvar.
 42.  Vaken frdenskull; ty I veten icke vilken dag vr Herre kommer.
 43.  Men det frstn I vl, att om husbonden visste under vilken
      nattvkt tjuven skulle komma, s vakade han och tillstadde icke
      att ngon brt sig in i hans hus.
 44.  Varen drfr ock I redo; ty i en stund d I icke vnten det
      skall Mnniskosonen komma.

 45.  Finnes nu ngon trogen och frstndig tjnare, som av sin herre
      har blivit satt ver hans husfolk fr att giva dem mat i rtt
      tid --
 46.  salig r d den tjnaren, om hans herre, nr han kommer, finner
      honom gra s.
 47.  Sannerligen sger jag eder: Han skall stta honom ver allt vad
      han ger.
 48.  Men om s r, att tjnaren r en ond man, som sger i sitt
      hjrta: 'Min herre kommer icke s snart',
 49.  och han begynner sl sina medtjnare och ter och dricker med
      dem som ro druckna,
 50.  d skall den tjnarens herre komma p en dag d han icke vntar
      det, och i en stund d han icke tnker sig det,
 51.  och han skall lta hugga honom i stycken och lta honom f sin
      del med skrymtare.  Dr skall vara grt och tandagnisslan.

[1]  Se Fdslovndor i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Frdelsens styggelse i Ordfrklaringarna.
[3]  Se Makter i Ordfrklaringarna.
*40/25 Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 25 Kapitlet

               Jesus framstller liknelserna om de tio
               jungfrurna och om de anfrtrodda punden,
               talar om Mnniskosonens dom ver folken.

  1.  D skall det vara med himmelriket, ssom nr tio jungfrur togo
      sina lampor och gingo ut fr att mta brudgummen.
  2.  Men fem av dem voro ofrstndiga, och fem voro frstndiga.
  3.  De ofrstndiga togo vl sina lampor, men togo ingen olja med
      sig.
  4.  De frstndiga ter togo olja i sina krl, tillika med lamporna.
  5.  D nu brudgummen drjde, blevo de alla smniga och somnade.
  6.  Men vid midnattstiden ljd ett anskri: 'Se brudgummen kommer!
      Gn ut och mten honom.'
  7.  D stodo alla jungfrurna upp och redde till sina lampor.
  8.  Och de ofrstndiga sade till de frstndiga: 'Given oss av eder
      olja, ty vra lampor slockna.'
  9.  Men de frstndiga svarade och sade: 'Nej, den skulle ingalunda
      rcka till fr bde oss och eder.  Gn hellre bort till dem som
      slja, och kpen t eder.'
 10.  Men nr de gingo bort fr att kpa, kom brudgummen, och de som
      voro redo gingo in med honom till brllopet, och drren stngdes
      igen.
 11.  Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade: 'Herre, herre,
      lt upp fr oss.'
 12.  Men han svarade och sade: 'Sannerligen sger jag eder: Jag knner
      eder icke.'
 13.  Vaken frdenskull; ty I veten icke dagen, ej heller stunden.

 14.  Ty det skall ske, likasom nr en man som ville fara utrikes
      kallade till sig sina tjnare och verlmnade t dem sina
      godelar;
 15.  t en gav han fem pund[1], t en annan tv och t en tredje ett
      pund, t var och en efter hans frmga, och for utrikes.
 16.  Strax gick d den som hade ftt de fem punden bort och
      frvaltade dem s, att han med dem vann andra fem pund.
 17.  Den som hade ftt de tv punden vann p samma stt andra tv.
 18.  Men den som hade ftt ett pund gick bort och grvde en grop i
      jorden och gmde dr sin herres penningar.
 19.  En lng tid drefter kom tjnarnas herre hem och hll rkenskap
      med dem.
 20.  D trdde den fram, som hade ftt de fem punden, och bar fram
      andra fem pund och sade: 'Herre, du verlmnade t mig fem pund;
      se, andra fem pund har jag vunnit.'
 21.  Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
      Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
      stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
 22.  S trdde ock den fram, som hade ftt de tv punden, och sade:
      'Herre, du verlmnade t mig tv pund; se, andra tv pund har
      jag vunnit.'
 23.  Hans herre svarade honom: 'Rtt s, du gode och trogne tjnare!
      Nr du var satt ver det som ringa r, var du trogen; jag skall
      stta dig ver mycket.  G in i din herres gldje.'
 24.  Sedan trdde ock den fram, som hade ftt ett pund, och sade:
      'Herre, jag hade lrt knna dig ssom en strng man, som vill
      skrda, dr du icke har stt, och inbrga, dr du icke har
      utstrtt;
 25.  och av fruktan fr dig gick jag bort och gmde ditt pund i
      jorden.  Se hr har du vad dig tillhr.'
 26.  D svarade hans herre och sade till honom: 'Du onde och late
      tjnare, du visste att jag vill skrda, dr jag icke har stt,
      och inbrga, dr jag icke har utstrtt?
 27.  D borde du ocks hava satt in mina penningar i en bank, s att
      jag hade ftt igen mitt med rnta, nr jag kom hem.
 28.  Tagen drfr ifrn honom hans pund, och given det t den som har
      de tio punden.
 29.  Ty var och en som har, t honom skall varda givet, s att han
      fr ver nog; men den som icke har, frn honom skall tagas ocks
      det han har.
 30.  Och kasten den oduglige tjnaren ut i mrkret hrutanfr.'  Dr
      skall vara grt och tandagnisslan.

 31.  Men nr Mnniskosonen kommer i sin hrlighet, och alla nglar
      med honom, d skall han stta sig p sin hrlighets tron.
 32.  Och infr honom skola frsamlas alla folk och han skall skilja
      dem frn varandra, ssom en herde skiljer fren ifrn getterna.
 33.  Och fren skall han stlla p sin hgra sida, och getterna p
      den vnstra.
 34.  Drefter skall Konungen sga till dem som st p hans hgra
      sida: 'Kommen, I min Faders vlsignade, och tagen i besittning
      det rike som r tillrett t eder frn vrldens begynnelse.
 35.  Ty jag var hungrig, och I gven mig att ta; jag var trstig,
      och I gven mig att dricka; jag var husvill, och I gven mig
      hrbrge,
 36.  naken, och I kldden mig; jag var sjuk, och I beskten mig; jag
      var i fngelse, och I kommen till mig.'
 37.  D skola de rttfrdiga svara honom och sga: 'Herre, nr sgo
      vi dig hungrig och gvo dig mat, eller trstig och gvo dig att
      dricka?
 38.  Och nr sgo vi dig husvill och gvo dig hrbrge, eller naken
      och kldde dig?
 39.  Och nr sgo vi dig sjuk eller i fngelse och kommo till dig?'
 40.  D skall Konungen svara och sga till dem: 'Sannerligen sger
      jag eder: Vadhelst I haven gjort mot en av dessa mina minsta
      brder, det haven I gjort mot mig.'

 41.  Drefter skall han ock sga till dem som st p hans vnstra
      sida: 'Gn bort ifrn mig, I frbannade[2], till den eviga
      elden, som r tillredd t djvulen och hans nglar.
 42.  Ty jag var hungrig, och I gven mig icke att ta; jag var
      trstig, och I gven mig icke att dricka;
 43.  jag var husvill, och I gven mig icke hrbrge, naken, och I
      kldden mig icke, sjuk och i fngelse, och I beskten mig icke.'
 44.  D skola ocks de svara och sga: 'Herre, nr sgo vi dig
      hungrig eller trstig eller husvill eller naken eller sjuk eller
      i fngelse och tjnade dig icke?'
 45.  D skall han svara dem och sga: 'Sannerligen sger jag eder:
      Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I
      ej heller gjort mot mig.'
 46.  Och dessa skola d d bort till evigt straff, men de rttfrdiga
      till evigt liv.

[1]  Se Pund i Ordfrklaringarna.
[2]  Eller: Drefter skall han ock sga till dem som st p hans
     vnstra sida: 'Gn bort ifrn mig i frbannelse' osv.
*40/26 Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 26 Kapitlet

                    Jesus frutsger sitt lidande.
                versteprsterna och de ldste besluta
               att gripa och dda honom.  Han smrjes i
                  Betania, frrdes av Judas, hller
                pskmltid med lrjungarna, instiftar
                nattvarden, beder i Getsemane, gripes,
               frhres infr Stora rdet, frnekas av
                               Petrus.

  1.  Nr nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina
      lrjungar:
  2.  I veten att det tv dagar hrefter r psk; d skall
      Mnniskosonen bliva frrdd och utlmnad till att korsfstas.

  3.  Drefter frsamlade sig versteprsterna och folkets ldste hos
      versteprsten, som hette Kaifas, i hans hus,
  4.  och rdslogo om att lta gripa Jesus med list och dda honom.
  5.  Men de sade: Icke under hgtiden, fr att ej oroligheter skola
      uppst bland folket.

  6.  Men nr Jesus var i Betania, i Simon den spetlskes hus,
  7.  framtrdde till honom en kvinna som hade med sig en
      alabasterflaska med dyrbar smrjelse; denna gt hon ut ver hans
      huvud, dr han lg till bords.
  8.  D lrjungarna sgo detta, blevo de misslynta och sade: Varfr
      skulle detta frspillas?
  9.  Man hade ju kunnat slja det fr mycket penningar och giva dessa
      t de fattiga.
 10.  Nr Jesus mrkte detta, sade han till dem: Varfr oroen I
      kvinnan?  Det r en god grning som hon har gjort mot mig.
 11.  De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke
      alltid.
 12.  Nr hon gt ut denna smrjelse p min kropp, gjorde hon det
      ssom en tillredelse till min begravning.
 13.  Sannerligen sger jag eder: Varhelst i hela vrlden detta
      evangelium bliver predikat, dr skall ock det som hon nu har
      gjort bliva omtalat, henne till minnelse.

 14.  Drefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort
      till versteprsterna
 15.  och sade: Vad viljen I giva mig fr att jag skall verlmna
      honom t eder?  D vgde de upp t honom trettio
      silverpenningar[1].
 16.  Och frn den stunden skte han efter lgligt tillflle att
      frrda honom.

 17.  Men p frsta dagen i det osyrade brdets hgtid trdde
      lrjungarna fram till Jesus och frgade: Var vill du att vi
      skola reda till t dig att ta pskalammet?
 18.  Han svarade: Gn in i staden till den och den och sgen till
      honom: 'Mstaren lter sga: Min tid r nra; hos dig vill jag
      hlla pskhgtid med mina lrjungar.'
 19.  Och lrjungarna gjorde ssom Jesus hade befallt dem och redde
      till pskalammet.

 20.  Nr det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de
      tolv.
 21.  Och medan de to, sade han: Sannerligen sger jag eder: En av
      eder skall frrda mig.
 22.  D blevo de mycket bedrvade och begynte frga honom, var efter
      annan: Icke r det vl jag, Herre?
 23.  D svarade han och sade: Den som jmte mig nu doppade handen i
      fatet, han skall frrda mig.
 24.  Mnniskosonen skall g bort, ssom det r skrivet om honom; men
      ve den mnniska genom vilken Mnniskosonen bliver frrdd!  Det
      hade varit bttre fr den mnniskan, om hon icke hade blivit
      fdd.
 25.  Judas, han som frrdde honom, tog d till orda och frgade:
      Rabbi, icke r det vl jag?  Han svarade honom: Du har sjlv
      sagt det.

 26.  Medan de nu to, tog Jesus ett brd och vlsignade det och brt
      det och gav t lrjungarna och sade: Tagen och ten; detta r
      min lekamen.
 27.  Och han tog en kalk och tackade Gud och gav t dem och sade:
      Dricken hrav alla;
 28.  ty detta r mitt blod, frbundsblodet, som varder utgjutet fr
      mnga till syndernas frltelse.
 29.  Och jag sger eder: Hrefter skall jag icke mer dricka av det
      som kommer frn vintrd, frrn p den dag d jag dricker det
      nytt med eder i min Faders rike.

 30.  Nr de sedan hade sjungit lovsngen, gingo de ut till
      Oljeberget.
 31.  D sade Jesus till dem: I denna natt skolen I alla komma p
      fall fr min skull, ty det r skrivet:
        'Jag skall sl herden,
        och fren i hjorden skola frskingras.'
 32.  Men efter min uppstndelse skall jag fre eder g till
      Galileen.
 33.  D svarade Petrus och sade till honom: Om n alla andra komma
      p fall fr din skull, s skall dock jag aldrig komma p fall.
 34.  Jesus sade till honom: Sannerligen sger jag dig: I denna natt,
      frrn hanen har galit, skall du tre gnger frneka mig.
 35.  Petrus svarade honom: Om jag n mste d med dig, s skall jag
      dock frvisso icke frneka dig.  Sammalunda sade ock alla de
      andra lrjungarna.

 36.  Drefter kom Jesus med dem till ett stlle som hette Getsemane.
      Och han sade till lrjungarna: Bliven kvar hr, medan jag gr
      dit bort och beder.
 37.  Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' tv sner; och han
      begynte bedrvas och ngslas.
 38.  D sade han till dem: Min sjl r djupt bedrvad, nda till
      dds; stannen kvar hr och vaken med mig.
 39.  Drefter gick han litet lngre bort och fll ned p sitt ansikte
      och bad och sade: Min Fader, om det r mjligt, s gnge denna
      kalk ifrn mig.  Dock icke ssom jag vill, utan ssom du vill!
 40.  Sedan kom han tillbaka till lrjungarna och fann dem sovande.
      D sade han till Petrus: S litet frmdden I d vaka en kort
      stund med mig!
 41.  Vaken, och bedjen att I icke mn komma i frestelse.  Anden r
      villig, men kttet r svagt.
 42.  ter gick han bort, fr andra gngen, och bad och sade: Min
      Fader, om detta icke kan g ifrn mig, utan jag mste dricka
      denna kalk, s ske din vilja.
 43.  Nr han sedan kom tillbaka, fann han dem ter sovande, ty deras
      gon voro frtyngda.
 44.  D lt han dem vara och gick ter bort och bad, fr tredje
      gngen, och sade terigen samma ord.
 45.  Drefter kom han tillbaka till lrjungarna och sade till dem:
      Ja, I soven nnu alltjmt och vilen eder!  Se, stunden r nra
      d Mnniskosonen skall bliva verlmnad i syndares hnder.
 46.  Stn upp, lt oss g; se, den r nra, som frrder mig.

 47.  Och se, medan han nnu talade, kom Judas, en av de tolv, och
      jmte honom en stor folkskara, med svrd och stavar, utsnd frn
      versteprsterna och folkets ldste.
 48.  Men frrdaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: Den
      som jag kysser, den r det; honom skolen I gripa.
 49.  Och han trdde nu strax fram till Jesus och sade: Hell dig,
      rabbi!  och kysste honom hftigt.
 50.  Jesus sade till honom: Min vn, gr vad du r hr fr att
      gra.  D stego de fram och grepo Jesus och togo honom fngen.

 51.  Men en av dem som voro med Jesus frde handen till sitt svrd
      och drog ut det och hgg till versteprstens tjnare och hgg
      s av honom rat.
 52.  D sade Jesus till honom: Stick ditt svrd tillbaka i skidan:
      ty alla som taga till svrd skola frgras genom svrd.
 53.  Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att
      han nu snde till min tjnst mer n tolv legioner nglar?
 54.  Men huru bleve d skrifterna fullbordade, som sga att s mste
      ske?

 55.  I samma stund sade Jesus till folkskaran: Ssom mot en rvare
      haven I gtt ut med svrd och stavar fr att fasttaga mig.  Var
      dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven
      gripit mig.
 56.  Men allt detta har skett, fr att profeternas skrifter skola
      fullbordas.

      D vergvo alla lrjungarna honom och flydde.

 57.  Men de som hade gripit Jesus frde honom bort till
      versteprsten Kaifas, hos vilken de skriftlrde och de ldste
      hade frsamlat sig.
 58.  Och Petrus fljde honom p avstnd nda till versteprstens
      grd; dr gick han in och satte sig bland rttstjnarna fr att
      se vad slutet skulle bliva.

 59.  Och versteprsterna och hela Stora rdet skte efter ngot
      falskt vittnesbrd mot Jesus, fr att kunna dda honom;
 60.  men fastn mnga falska vittnen trdde fram, funno de likvl
      intet.  Slutligen trdde dock tv mn fram
 61.  och sade: Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och p
      tre dagar bygga upp det igen.'
 62.  D stod versteprsten upp och sade till honom: Svarar du
      intet?  Huru r det med det som dessa vittna mot dig?
 63.  Men Jesus teg.  D sade versteprsten till honom: Jag besvr
      dig vid den levande Guden, att du sger oss om du r Messias,
      Guds Son.
 64.  Jesus svarade honom: Du har sjlv sagt det.  Men jag sger
      eder: Hrefter skolen I f se Mnniskosonen sitta p Maktens
      hgra sida och komma p himmelens skyar.
 65.  D rev versteprsten snder sina klder och sade: Han har
      hdat.  Vad behva vi mer ngra vittnen?  I haven nu hrt
      hdelsen.
 66.  Vad synes eder?  De svarade och sade: Han r skyldig till
      dden.
 67.  Drefter spottade man honom i ansiktet och slog honom p
      kinderna, den ene med knytnven, den andre med flata handen,
 68.  och sade: Profetera fr oss, Messias: vem var det som slog
      dig?

 69.  Men Petrus satt utanfr p grden.  D kom en tjnstekvinna fram
      till honom och sade: Ocks du var med Jesus frn Galileen.
 70.  Men han nekade infr alla och sade: Jag frstr icke vad du
      menar.
 71.  Nr han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se
      honom och sade till dem som voro dr: Denne var med Jesus frn
      Nasaret.
 72.  ter nekade han med en ed och sade: Jag knner icke den
      mannen.
 73.  Litet drefter kommo de kringstende fram och sade till Petrus:
      Frvisso r ocks du en av dem; redan ditt uttal rjer dig ju.
 74.  D begynte han frbanna sig och svrja: Jag knner icke den
      mannen.  Och i detsamma gol hanen.
 75.  D kom Petrus ihg Jesu ord, huru han hade sagt: Frrn hanen
      gal, skall du tre gnger frneka mig.  Och han gick ut och grt
      bitterligen.

[1]  Se Silverpenning i Ordfrklaringarna.
*40/27 Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 27 Kapitlet

                Jesus fres till Pilatus.  Judas tager
                  sig sjlv av daga.  Jesus frhres,
                dmes, gisslas, begabbas, korsfstes,
               uppgiver andan, begraves.  Vakt utsttes
                            vid hans grav.

  1.  Men nr det hade blivit morgon, fattade alla versteprsterna
      och folkets ldste det beslutet angende Jesus, att de skulle
      dda honom.
  2.  Och de lto binda honom och frde honom bort och verlmnade
      honom t Pilatus, landshvdingen.

  3.  Nr d Judas, som hade frrtt honom, sg att han var dmd,
      ngrade han sig och bar de trettio silverpenningarna[1]
      tillbaka till versteprsterna och de ldste
  4.  och sade: Jag har syndat drigenom att jag har frrtt
      oskyldigt blod.  Men de svarade: Vad kommer det oss vid?  Du
      fr sjlv svara drfr.
  5.  D kastade han silverpenningarna i templet och gick sin vg.
      Sedan gick han bort och hngde sig.

  6.  Men versteprsterna togo silverpenningarna och sade: Det r
      icke lovligt att lgga dem i offerkistan, eftersom det r
      blodspenningar.
  7.  Och sedan de hade fattat sitt beslut, kpte de fr dem
      Krukmakarkern till begravningsplats fr frmlingar.
  8.  Drfr kallas den kern nnu i dag Blodskern.
  9.  S fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, nr
      han sade: Och jag tog de trettio silverpenningarna -- priset
      fr den man vilkens vrde hade blivit bestmt, den som
      israelitiska mn hade vrderat --
 10.  och jag gav dem till betalning fr Krukmakarkern, i enlighet
      med Herrens befallning till mig.

 11.  Men Jesus stlldes fram infr landshvdingen.  Och
      landshvdingen frgade honom och sade: r du judarnas konung?
      Jesus svarade honom: Du sger det sjlv.
 12.  Men nr versteprsterna och de ldste framstllde sina
      anklagelser mot honom, svarade han intet.
 13.  D sade Pilatus till honom: Hr du icke huru mycket de hava att
      vittna mot dig?
 14.  Men han svarade honom icke p en enda frga, s att
      landshvdingen mycket frundrade sig.

 15.  Nu var det sed att landshvdingen vid hgtiden gav folket en
      fnge ls, vilken de ville.
 16.  Och man hade d en beryktad fnge, som hette Barabbas.
 17.  Nr de nu voro frsamlade, frgade Pilatus dem: Vilken viljen I
      att jag skall giva eder ls, Barabbas eller Jesus, som kallas
      Messias?
 18.  Han visste nmligen att det var av avund som man hade dragit
      Jesus infr rtta.
 19.  Och medan han satt p domarstet, hade hans hustru snt bud till
      honom och ltit sga: Befatta dig icke med denne rttfrdige
      man; ty jag har i natt lidit mycket i drmmen fr hans skull.
 20.  Men versteprsterna och de ldste hade vertalat folket att
      begra Barabbas och lta frgra Jesus.
 21.  Nr allts landshvdingen nu frgade dem och sade: Vilken av de
      tv viljen I att jag skall giva eder ls?, s svarade de:
      Barabbas.
 22.  D frgade Pilatus dem: Vad skall jag d gra med Jesus, som 
      kallas Messias?  De svarade alla: Lt korsfsta honom.
 23.  Men han frgade: Vad ont har han d gjort?  D skriade de nnu
      ivrigare: Lt korsfsta honom.
 24.  Nr nu Pilatus sg att han intet kunde utrtta, utan att larmet
      blev allt starkare, lt han hmta vatten och tvdde sina hnder
      i folkets syn och sade: Jag r oskyldig till denne mans blod.
      I fn sjlva svara drfr.
 25.  Och allt folket svarade och sade: Hans blod komme ver oss och
      ver vra barn.
 26.  D gav han dem Barabbas ls; men Jesus lt han gissla och
      utlmnade honom sedan till att korsfstas.

 27.  D togo landshvdingens krigsmn Jesus med sig in i pretoriet
      och frsamlade hela den romerska vakten omkring honom.
 28.  Och de togo av honom hans klder och satte p honom en rd
      mantel
 29.  och vredo samman en krona av trnen och satte den p hans huvud,
      och i hans hgra hand satte de ett rr.  Sedan bjde de kn
      infr honom och begabbade honom och sade: Hell dig, judarnas
      konung!
 30.  Och de spottade p honom och togo rret och slogo honom drmed i
      huvudet.
 31.  Och nr de s hade begabbat honom, kldde de av honom manteln
      och satte p honom hans egna klder och frde honom bort till
      att korsfstas.

 32.  D de nu voro p vg ditut, trffade de p en man frn Cyrene,
      som hette Simon.  Honom tvingade de att g med och bra hans
      kors.

 33.  Och nr de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det
      betyder huvudskalleplats),
 34.  rckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men d han
      hade smakat drp, ville han icke dricka det.
 35.  Och nr de hade korsfst honom, delade de hans klder mellan sig
      genom att kasta lott om dem.
 36.  Sedan sutto de dr och hllo vakt om honom.
 37.  Och ver hans huvud hade man satt upp en verskrift, som angav
      vad han var anklagad fr, och den lydde s: Denne r Jesus,
      judarnas konung.

 38.  Med honom korsfstes d ock tv rvare, den ene p hgra sidan
      och den andre p vnstra.
 39.  Och de som gingo dr frbi bespottade honom och skakade huvudet
 40.  och sade: Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger
      upp det igen, hjlp dig nu sjlv, om du r Guds Son, och stig
      ned frn korset.
 41.  Sammalunda talade ock versteprsterna, jmte de skriftlrde och
      de ldste, begabbande ord och sade:
 42.  Andra har han hjlpt; sig sjlv kan han icke hjlpa.  Han r ju
      Israels konung; han stige nu ned frn korset, s vilja vi tro p
      honom.
 43.  Han har satt sin frtrstan p Gud, m nu han frlsa honom, om
      han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag r Guds Son.'
 44.  P samma stt smdade honom ocks rvarna som voro korsfsta med
      honom.

 45.  Men vid sjtte timmen kom ver hela landet ett mrker, som
      varade nda till nionde timmen.
 46.  Och vid nionde timmen ropade Jesus med hg rst och sade: Eli,
      Eli, lema sabaktani[2]?; det betyder: Min Gud, min Gud, varfr
      har du vergivit mig?
 47.  Men nr ngra av dem som stodo dr borde detta, sade de: Han
      kallar p Elias.
 48.  Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde
      den med ttikvin och satte den p ett rr och gav honom att
      dricka.
 49.  Men de andra sade: Lt oss se om Elias kommer och hjlper
      honom.
 50.  ter ropade Jesus med hg rst och gav upp andan.

 51.  Och se, d rmnade frlten i templet i tv stycken, uppifrn
      och nda ned, och jorden skalv, och klipporna rmnade,
 52.  och gravarna ppnades, och mnga avsomnade heligas kroppar stodo
      upp.
 53.  De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppstndelse in
      i den heliga staden och uppenbarade sig fr mnga.
 54.  Men nr hvitsmannen och de som med honom hllo vakt om Jesus
      sgo jordbvningen och det vriga som skedde, blevo de mycket
      frskrckta och sade: Frvisso var denne Guds Son.

 55.  Och mnga kvinnor som hade fljt Jesus frn Galileen och tjnat
      honom, stodo dr p avstnd och sgo vad som skedde.
 56.  Bland dessa voro Maria frn Magdala och den Maria som var Jakobs
      och Joses' moder, s ock Sebedeus' sners moder.

 57.  Men nr det hade blivit afton, kom en rik man frn Arimatea, vid
      namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lrjunge;
 58.  denne gick till Pilatus och utbad sig att f Jesu kropp.  D
      bjd Pilatus att man skulle lmna ut den t honom.
 59.  Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
 60.  och lade den i den nya grav som han hade ltit hugga ut t sig i
      klippan; och sedan han hade vltrat en stor sten fr ingngen
      till graven, gick han drifrn.
 61.  Men Maria frn Magdala och den andra Maria voro dr, och de
      sutto gent emot graven.

 62.  Fljande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, frsamlade
      sig versteprsterna och fariserna och gingo till Pilatus
 63.  och sade: Herre, vi hava dragit oss till minnes att den
      villolraren sade, medan han nnu levde: 'Efter tre dagar skall
      jag uppst.'
 64.  Bjud frdenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, s
      att hans lrjungar icke komma och stjla bort honom, och sedan
      sga till folket att han har uppsttt frn de dda.  D bliver
      den sista villan vrre n den frsta.
 65.  Pilatus svarade dem: Dr haven I vakt; gn stad och skydden
      graven s gott I kunnen.
 66.  Och de gingo stad och skyddade graven, i det att de icke
      allenast satte ut vakten, utan ock frseglade stenen.

[1]  Se Silverpenning i Ordfrklaringarna.
[2]  Se Betoning i Ordfrklaringarna.
*40/28 Evangelium enligt Matteus, 28 Kapitlet
                Evangelium enligt Matteus, 28 Kapitlet

                Jesus uppstr frn de dda, visar sig
                fr de srjande kvinnorna, uppenbarar
                sig i Galileen fr sina lrjungar och
               befaller dem att ssom hans sndebud g
                         ut bland alla folk.

  1.  Nr sabbaten hade gtt till nda, i gryningen till frsta
      veckodagen, kommo Maria frn Magdala och den andra Maria fr att
      se graven.
  2.  D blev det en stor jordbvning; ty en Herrens ngel steg ned
      frn himmelen och gick fram och vltrade bort stenen och satte
      sig p den.
  3.  Och han var att skda ssom en ljungeld, och hans klder voro
      vita ssom sn.
  4.  Och vktarna sklvde av frskrckelse fr honom och blevo ssom
      dda.

  5.  Men ngeln talade och sade till kvinnorna: Varen I icke
      frskrckta; jag vet att I sken Jesus, den korsfste.
  6.  Han r icke hr, ty han r uppstnden, ssom han hade frutsagt.
      Kommen hit, och sen platsen dr han har legat.
  7.  Och gn s stad med hast, och sgen till hans lrjungar att han
      r uppstnden frn de dda.  Och han skall fre eder g till
      Galileen; dr skolen I f se honom.  Jag har nu sagt eder det.
  8.  Och de gingo med hast bort ifrn graven, under fruktan och med
      stor gldje, och skyndade stad fr att omtala det fr hans
      lrjungar.
  9.  Men se, d kom Jesus emot dem och sade: Hell eder!  Och de
      gingo fram och fattade om hans ftter och tillbdo honom.
 10.  D sade Jesus till dem: Frukten icke; gn stad och omtalen
      detta fr mina brder, p det att de m g till Galileen; dr
      skola de f se mig.

 11.  Men under det att de voro p vgen, kommo ngra av vktarna till
      staden och underrttade versteprsterna om allt det som hade
      hnt.
 12.  D frsamlade sig dessa jmte de ldste; och sedan de hade
      fattat sitt beslut, gvo de en ganska stor summa penningar t
      krigsmnnen
 13.  och sade: S skolen I sga: 'Hans lrjungar kommo om natten och
      stulo bort honom, medan vi sovo.'
 14.  Och om saken kommer fr landshvdingens ron, s skola vi stlla
      honom till freds och srja fr, att I kunnen vara utan
      bekymmer.
 15.  Och de togo emot penningarna och gjorde ssom man hade lrt dem.
      Och det talet utspriddes bland judarna och r gngse bland dem
      nnu i denna dag.

 16.  Men de elva lrjungarna begvo sig till det berg i Galileen, dit
      Jesus hade bjudit dem att g.
 17.  Och nr de fingo se honom, tillbdo de honom.  Dock funnos ngra
      som tvivlade.
 18.  D trdde Jesus fram och talade till dem och sade: Mig r given
      all makt i himmelen och p jorden.
 19.  Gn frdenskull ut och gren alla folk till lrjungar, dpande
      dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn,
 20.  lrande dem att hlla allt vad jag har befallt eder.  Och se,
      jag r med eder alla dagar intill tidens nde.
