*38/ Sakarja
*38/01 Sakarja, 1 Kapitlet
                         Sakarja, 1 Kapitlet

                 Uppmaning till omvndelse.  Ryttarna.
                          Hornen.  Smederna.

  1.  I ttonde mnaden av Darejaves' andra regeringsr kom HERRENS
      ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han
      sade:
      >Esr. 5,1. Neh. 12,16.

  2.  Svrt frtrnad var HERREN p edra fder.
  3.  Sg drfr nu till folket s sger HERREN Sebaot: Vnden om till
      mig, sger HERREN Sebaot, s vill jag vnda om till eder, sger
      HERREN Sebaot.
      >Mal. 3,7.
  4.  Varen icke ssom edra fder, fr vilka forna tiders profeter
      predikade och sade: S sger HERREN Sebaot: Vnden om frn edra
      onda vgar och edra onda grningar; men de ville icke hra och
      aktade icke p mig sger HERREN.
      >Jes. 31,6;. Jer. 3,12. Hes. 18,30 f. Hos. 14,2. Joel 2,12 f.

  5.  Edra fder, var ro de?  Och profeterna, leva de kvar
      evinnerligen?
  6.  Nej, men mina ord och mina rdslut, de som jag betrodde t mina
      tjnare profeterna, de trffade ju edra fder, s att de mste
      vnda om och sga: Ssom HERREN Sebaot hade beslutit att gra
      med oss, och ssom vra vgar och vra grningar frtjnade, s
      har han ock gjort med oss.

  7.  P tjugufjrde dagen i elfte mnaden, det r mnaden Sebat, i
      Darejeves' andra regeringsr, kom HERRENS ord till Sakarja, son
      till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
  8.  Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red p en rd
      hst; och han hll stilla bland myrtentrden i
      dalsnkningen.  Och bakom honom stodo andra hstar, rda, bruna
      och vita.
  9.  D frgade jag: Vad betyda dessa, min herre?  ngeln som talade
      med mig svarade mig: Jag vill lta dig frst vad dessa
      betyda.
 10.  Och mannen som stod bland myrtentrden tog till orda och sade:
      Det r dessa som HERREN har snt ut till att fara omkring p
      jorden.
      >Sak. 6,7.
 11.  Och sjlva togo de till orda och sade till HERRENS ngel, som
      stod bland myrtentrden: Vi hava farit omkring p jorden och
      hava funnit hela jorden lugn och stilla.

 12.  D tog HERRENS ngel ter till orda och sade: HERRE Sebaot,
      huru lnge skall det drja, innan du frbarmar dig ver
      Jerusalem och Juda stder?  Du har ju nu varit vred p dem i
      sjuttio r.
      >Jer. 25,11. 29,10.
 13.  Och HERREN svarade ngeln som talade med mig goda och trstliga
      ord;
 14.  och ngeln som talade med mig sade sedan till mig:

      Predika och sg: S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan
      fr Jerusalem och Sion;
      >Sak. 8,2.
 15.  och jag r storligen frtrnad p hednafolken, som sitta s
      skra; ty nr jag var allenast litet frtrnad, hjlpte de
      ytterligare till att frdrva.
      >Jes. 47,6 f.

 16.  Drfr sger HERREN s: Jag vill ter vnda mig till Jerusalem i
      barmhrtighet; mitt hus skall dr bliva uppbyggt, sger HERREN
      Sebaot, och mtsnret skall spnnas ver Jerusalem.
      >Sak. 2,1 f. 4,10.

 17.  Ytterligare m du predika och sga: S sger HERREN Sebaot: nnu
      en gng skola mina stder f njuta verfld av goda hvor; ja,
      HERREN skall nnu en gng trsta Sion, och nnu en gng skall
      han utvlja Jerusalem.
      >Jes. 14,1. 52,9. Sak. 2,12.

 18.  Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se fyra horn.
 19.  D frgade jag ngeln som talade med mig: Vad betyda dessa?
      Han svarade mig: Detta r de horn som hava frstrtt Juda,
      Israel och Jerusalem.

 20.  Sedan lt HERREN mig se fyra smeder.
 21.  D frgade jag: I vad rende hava dessa kommit?  Han svarade:
      De frra voro de horn som frstrdde Juda, s att ingen kunde
      upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit fr att injaga
      skrck hos dem, och fr att sl av hornen p de hednafolk som
      hava lyft sitt horn mot Juda land, till att frstr dess
      inbyggare.
*38/02 Sakarja, 2 Kapitlet
                         Sakarja, 2 Kapitlet

                        Mannen med mtsnret.

  1.  Sedan lyfte jag upp mina gon och fick d se en man som hade ett
      mtsnre i sin hand.
  2.  D frgade jag: Vart gr du?  Han svarade mig: Till att mta
      Jerusalem, fr att se huru brett och huru lngt det skall
      bliva.
  3.  D fick jag se ngeln som talade ned mig komma fram, och en
      annan ngel kom emot honom.
  4.  Och han sade till denne: Skynda stad och tala till den unge
      mannen dr och sg: 'Jerusalem skall ligga ssom en obefst
      plats; s stor myckenhet av mnniskor och djur skall finnas
      drinne.
      >Jes. 49,19 f.
  5.  Men jag sjlv, sger HERREN, skall vara en eldsmur dromkring,
      och jag skall bevisa mig hrlig drinne.'
      >Ps. 46,6. Jes. 60,19.

  6.  Upp, upp!  Flyn bort ur nordlandet, sger HERREN, I som av mig
      haven blivit frstrdda t himmelens fyra vderstreck, sger
      HERREN.
  7.  Upp, Sion!  Rdda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
      >Jer. 48,20.
  8.  Ty s sger HERREN Sebaot, han som har snt mig stad fr att
      frhrliga sig, s sger han om hednafolken, vilka plundrade
      eder (ty den som rr vid eder, han rr vid hans gonsten):
      >5 Mos. 32,10. Ps. 17,8.
  9.  Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte
      fr sina forna trlar; och I skolen s frnimma att HERREN
      Sebaot har snt mig.
      >Sak. 6,15.

 10.  Jubla och gld dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer fr att
      aga min boning i dig, sger HERREN.
      >Jes. 12,6. Sak. 9,9. Joh. 1,14. 14,23. 2 Kor. 6,16.
 11.  Och d skola mnga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva
      mitt folk.  Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall
      frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
      dig.
      >3 Mos. 26,12. Jes. 14,1 f. Hes. 36,27.
 12.  Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga
      landet, och nnu en gng skall han utvlja Jerusalem.
      >Sak. 1,17.

 13.  Allt ktt vare stilla infr HERREN; ty han har sttt upp och
      trtt fram ur sin heliga boning.
      >Hab. 2,20. Sef. 1,7.
*38/03 Sakarja, 3 Kapitlet
                         Sakarja, 3 Kapitlet

                  versteprsten Josua infr Herrens
                                ngel.

  1.  Sedan lt han mig se versteprsten Josua stende infr HERRENS
      ngel; och klagaren[1] stod vid hans hgra sida fr att anklaga
      honom.
  2.  Men HERREN sade till klagaren: HERREN skall npsa dig, du
      klagare; ja, HERREN skall npsa dig, han som har utvalt
      Jerusalem.  r d icke denne en brand, ryckt ur elden?
      >Am. 4,11. Sak. 1,17. 2,12.

  3.  Och Josua var kldd i orena klder, dr han stod infr ngeln
  4.  Och denne tog till orda och sade till dem som stodo dr ssom
      hans tjnare: Tagen av honom de orena klderna.  Och till honom
      sjlv sade han: Se, jag har tagit bort ifrn dig din
      missgrning, och man skall nu klda dig i hgtidsklder.
      >Jes. 4,4. 61,10. Mik. 7,18. Luk. 15,22.
  5.  D sade jag: M man ock stta en ren bindel p hans huvud.  Och
      de satte en ren bindel p hans huvud och kldde p honom andra
      klder, medan HERRENS ngel stod drbredvid.
      >2 Mos. 28,4, 36 f.

  6.  Och HERRENS ngel betygade fr Josua och sade:
  7.  S sger HERREN Sebaot: Om du vandrar p mina vgar och hller
      vad jag har bjudit dig hlla, s skall du ock f styra mitt hus
      och vakta mina grdar; och jag skall lta dig hava din gng
      bland dessa som hr gra tjnst.
  8.  Hr hrp, Josua, du versteprst, med dina medbrder, som sitta
      hr infr dig (ty dessa mn skola vara ett tecken): Se, jag vill
      lta min tjnare Telningen komma;
      >Jes. 8,18.  11,1 f. Jer. 23,5. 33,15. Sak. 6,12 f.
  9.  ty se, i den sten som jag har lagt infr Josua -- ver vilken
      ena sten sju gon vaka -- i den skall jag inrista den inskrift
      som hr drtill, sger HERREN Sebaot; och jag skall utplna
      detta lands missgrning p en enda dag.
      >Sak. 4,10.
 10.  P den tiden, sger HERREN Sebaot, skall var och en av eder
      kunna inbjuda den andre till gst under sitt vintrd och
      fikontrd.
      >1 Kon. 4,25. Mik. 4,4.

[1]  Se Djvul i Ordfrkl.
*38/04 Sakarja, 4 Kapitlet
                         Sakarja, 4 Kapitlet

                  Den gyllene ljusstaken och de tv
                             olivtrden.

  1.  Sedan blev jag av ngeln som talade med mig ter uppvckt,
      likasom nr ngon vckes ur smnen.
  2.  Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
      ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskl ovantill och med
      sina sju lampor; och sju rr g till de srskilda lamporna
      drovantill.
  3.  Och tv olivtrd strcka sig ver den, ett p hgra sidan om
      sklen och ett p vnstra.

  4.  Sedan frgade jag och sade till ngeln som talade med mig: Vad
      betyda dessa ting, min herre?
  5.  Men ngeln som talade med mig svarade och sade till mig:
      Frstr du d icke vad de betyda?  Jag svarade: Nej, min
      herre.
  6.  D talade han och sade till mig: Detta r HERRENS ord till
      Serubbabel: Icke genom ngon mnniskas styrka eller kraft skall
      det ske, utan genom min Ande, sger HERREN Sebaot.
      >Hagg. 2,6.
  7.  Vilket du n m vara, du stora berg som reser dig mot
      Serubbabel, s skall du nd frvandlas till jmn mark.  Ty han
      skall f fra fram slutstenen under jubelrop: 'Nd, nd m vila
      ver den!'

  8.  Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
  9.  Serubbabels hnder hava lagt grunden till detta hus; hans
      hnder skola ock f fullborda det.  Och du skall frnimma att
      HERREN Sebaot har snt mig till eder.
 10.  Ty vem r den som vill frakta: den ringa begynnelsens dag, nr
      dessa sju gldjas ver att se murlodet i Serubbabels hand, dessa
      HERRENS gon, som verfara hela jorden?
      >Sak. 3,9.

 11.  Och jag frgade och sade till honom: Vad betyda dessa tv
      olivtrd, det p hgra och det p vnstra sidan om ljusstaken?
 12.  Och ytterligare frgade jag och sade till honom: Vad betyda de
      tv olivkvistar som strcka sig intill de tv gyllene rnnor
      genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?
 13.  D sade han till mig: Frstr du d icke vad de betyda?  Jag
      svarade: Nej, min herre.
 14.  D sade han: Dessa ro de tv oljesmorda som st ssom tjnare
      infr hela jordens Herre.
      >Upp. 11,4.
*38/05 Sakarja, 5 Kapitlet
                         Sakarja, 5 Kapitlet

                  Den flygande bokrullen.  Kvinnan i
                               skppan.

  1.  Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se en bokrulle
      flyga fram.
  2.  Och han sade till mig: Vad ser du?  Jag svarade: Jag ser en
      bokrulle flyga fram; den r tjugu alnar lng och tio alnar
      bred.
  3.  D sade han till mig: Detta r Frbannelsen, som gr ut ver
      hela landet; ty i kraft av den skall var och en som stjl varda
      bortrensad hrifrn, och i kraft av den skall var och en som
      svr varda bortrensad hrifrn.
      >Ps. 109,17 f.
  4.  Jag har ltit den g ut, sger HERREN Sebaot, fr att den skall
      komma in i tjuvens hus och in i dens hus, som svr falskt vid
      mitt namn; och den skall stanna dr i huset och frta upp det
      med bde trvirke och stenar.

  5.  Sedan kom ngeln som talade med mig fram och sade till mig:
      Lyft upp dina gon och se vad det r som dr kommer fram.
  6.  Och jag frgade: Vad r det?  Han svarade: Det r en
      sdesskppa som kommer fram.  Ytterligare sade han: S r det
      bestllt med dem i hela landet.
  7.  Jag fick d se huru en rund skiva av bly lyfte sig; och nu
      syntes dr en kvinna som satt i skppan.
  8.  Drefter sade han: Detta r Ogudaktigheten.  Och s sttte han
      henne ter ned i skppan och slog igen blylocket ver dess
      ppning.

  9.  Nr jag sedan lyfte upp mina gon, fick jag se tv kvinnor komma
      fram; och vinden fyllde deras vingar, ty de hade vingar lika
      hgerns.  Och de lyfte upp skppan mellan jord och himmel.
 10.  D frgade jag ngeln som talade med mig: Vart fra de
      skppan?
 11.  Han svarade mig: De hava i sinnet att bygga ett hus t henne i
      Sinears land; och nr det r frdigt, skall hon dr bliva
      nedsatt p sin plats.
*38/06 Sakarja, 6 Kapitlet
                         Sakarja, 6 Kapitlet

               De fyra vagnarna.  versteprsten Josuas
                               krning.

  1.  Nr jag sedan ter lyfte upp mina gon, fick jag se fyra vagnar
      komma fram mellan tv berg, och bergen voro av koppar.
  2.  Fr den frsta vagnen voro rda hstar, fr den andra vagnen
      svarta hstar,
      >Upp. 6,2 f.
  3.  fr den tredje vagnen vita hstar, och fr den fjrde vagnen
      flckiga hstar, starkare n de andra.
  4.  D tog jag till orda och frgade ngeln som talade med mig: Vad
      betyda dessa, min herre?
  5.  ngeln svarade och sade till mig: Det r himmelens fyra vindar,
      vilka nu draga ut, sedan de hava ftt trda infr hela jordens
      Herre.
      >Ps. 103,20 f. 104.,4. Jer. 49,36. Dan. 7,2. Upp. 7,1.
  6.  Vagnen med de svarta hstarna drager mot nordlandet, de vita
      flja efter dem, och de flckiga draga mot sydlandet.
  7.  Men nr de som voro starkast skulle draga ut, voro de ivriga att
      f fara omkring p jorden.  D sade han: Ja, I mn fara omkring
      p jorden.  Och de foro stad omkring p jorden.
      >Sak. 1,10.
  8.  Drefter ropade han p mig och talade till mig och sade: Se,
      genom dem som draga ut mot nordlandet skall jag slcka min vrede
      p nordlandet.

  9.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 10.  Tag emot av Heldai gvorna frn de landsflyktiga, frn Tobia och
      Jedaja; du sjlv m redan samma dag g stad bort till Josias,
      Sefanjas sons, hus, dit dessa hava kommit frn Babel.
 11.  Nr du s har ftt silver och guld, skall du drav lta gra
      kronor; och du skall stta en p versteprsten Josuas, Josadaks
      sons, huvud.
 12.  Och du skall sga till honom: S sger HERREN Sebaot: Se, dr
      r en man som skall kallas Telningen.  Under honom skall det
      gro, och han skall bygga upp HERRENS tempel.
      >Jes. 11,1 f. Jer. 23,5. 33,15. Sak. 3,8.
 13.  Ja, han skall bygga upp HERRENS tempel och frvrva majestt och
      sitta p sin tron och regera; och en prst skall han vara p sin
      tron; och fridens rdslag skola vara mellan bda.
 14.  Men kronorna skola frvaras i HERRENS tempel, till en minnelse
      av Helem, Tobia och Jedaja och Hen, Sefanjas son.
 15.  Och fjrran ifrn skall man komma och bygga p HERRENS tempel;
      och I skolen s frnimma att HERREN Sebaot har snt mig till
      eder.  Och s skall ske, om I troget hren HERRENS, eder Guds,
      rst.
      >Sak. 2,9.
*38/07 Sakarja, 7 Kapitlet
                         Sakarja, 7 Kapitlet

                             Rtt fasta.

  1.  Och i konung Darejaves' fjrde regeringsr hnde sig att HERRENS
      ord kom till Sakarja, p fjrde dagen i nionde mnaden, det r
      Kisleu.
  2.  Ty frn Betel hade d Sareser och Regem-Melek med sina mn
      blivit snda fr att bnfalla infr HERREN;
  3.  de skulle nmligen frga prsterna i HERREN Sebaots hus och
      profeterna slunda: Skola vi framgent hlla grtodag och spka
      oss i femte mnaden, ssom vi hava gjort nu i s mnga r?
      >Jer. 52,12 f.

  4.  S kom d HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
  5.  Sg till allt folket i landet och till prsterna: Nr I nu under
      sjuttio r haven hllit faste- och klagodagar i femte och i
      sjunde mnaden, har det d varit t mig som I haven hllit
      fasta?
      >2 Kon. 25,25. Jes. 58,3 f. Jer. 41,1 f.
  6.  Och nr I ten och dricken, r det icke d fr eder egen rkning
      som I ten och dricken?
  7.  Haven I icke frnummit de ord som HERREN lt predika genom forna
      tiders profeter, medan Jerusalem nnu tronade i god ro med sina
      stder omkring sig, och medan Sydlandet och Lglandet nnu voro
      bebodda?
      >Jos. 15,20 f. Jer. 17,26.
  8.  Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
  9.  S sade ju HERREN Sebaot: Dmen rtta domar, och bevisen
      varandra krlek och barmhrtighet.
      >Jes. 1,17. Jer. 7,5 f. 21,12. Hos. 6,6. Sak. 8,16 f.
 10.  Frtrycken icke nkan och den faderlse, frmlingen och den
      fattige, och tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra.
      >2 Mos. 22,21 f.
 11.  Men de ville icke akta drp, utan spjrnade emot i
      genstrvighet och tillslto sina ron fr att slippa att hra.
      >Hos. 4,16.
 12.  ja, de gjorde sina hjrtan hrda ssom diamant, fr att slippa
      att hra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande
      hade snt, frmedelst forna tiders profeter.  Drfr utgick stor
      vrede frn HERREN Sebaot.
      >Jes. 48,4. Hes. 11,19.
 13.  Och det skedde, att likasom de icke hade velat hra, nr han
      ropade, s sade nu HERREN Sebaot: Jag vill icke hra, nr de
      ropa;
      >Jer. 11,11. 14,12.
 14.  utan jag skall frstr dem ssom genom en stormvind bland
      allahanda hednafolk som de icke knna.  S har nu landet blivit
      de efter dem, s att ingen frdas dr, vare sig fram eller
      tillbaka; ty de hava s gjort det ljuvliga landet till en
      demark.
      >Ps. 79,1 f. Hes. 33,28.
*38/08 Sakarja, 8 Kapitlet
                         Sakarja, 8 Kapitlet

                Sion upprttas ter.  Ocks hedningarna
                    ska gemenskap med Guds folk.

  1.  Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
  2.  S sger HERREN Sebaot: Jag har stor nitlskan fr Sion, ja, med
      stor vrede nitlskar jag fr henne.
      >Sak. 1,14.

  3.  S sger HERREN: Jag vill vnda: ter till Sion och taga min
      boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas den trogna
      staden, och HERREN Sebaots berg det heliga berget.
      >Jes. 1,21, 26.

  4.  S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skola gamla mn och gamla
      kvinnor vara att finna p gatorna i Jerusalem, var och en med
      sin stav i handen, fr hg lders skull.
  5.  Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som
      leka dr p gatorna,

  6.  S sger HERREN Sebaot.  Om n sdant p den tiden kan komma att
      synas alltfr underbart fr kvarlevan av detta folk, icke mste
      det vl drfr synas alltfr underbart ocks fr mig?  sger
      HERREN Sebaot.
  7.  S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall frlsa mitt folk ut ur
      bde sterland och vsterland
      >Jes. 43,6. Jer. 30,10.
  8.  och lta dem komma och bostta sig i Jerusalem; och de skola
      vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och
      rttfrdighet.
      >Jer. 30,22.
  9.  S sger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hren
      dessa ord av samma profeters mun, som talade p den tid d
      grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas
      upp.
 10.  Ty fre den tiden var mnniskornas arbete lnlst och djurens
      arbete ffngt; ingen hade ngon ro fr sina ovnner, vare sig
      han gick ut eller in, ty jag eggade alla mnniskor mot varandra.
      >Hagg. 1,6,9 f. Sak. 11,6.
 11.  Men nu r jag icke mer s sinnad mot kvarlevan av detta folk som
      jag var i forna dagar, sger HERREN Sebaot.
 12.  Ty nu skall friden skaffa utsde, vintrdet skall giva sin
      frukt, jorden skall giva sin grda, och himmelen skall giva sin
      dagg; och jag skall lta kvarlevan av detta folk f allt detta
      till sin arvedel.
 13.  Och det skall ske, att likasom I, bde Juda hus och Israels hus,
      haven varit ett exempel som man har nmnt, nr man frbannade
      bland hedningarna, s skolen I nu, d jag har frlsat eder,
      tvrtom bliva nmnda, nr man vlsignar.  Frukten icke, utan
      fatten mod.

 14.  Ty s sger HERREN Sebaot: Likasom jag, nr edra fder
      frtrnade mig, beslt att gra eder ont, sger HERREN Sebaot,
      och icke sedan ngrade det,
 15.  s har jag tvrtom i denna tid beslutit att gra gott mot
      Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
 16.  Men detta r vad I skolen gra: Talen sanning med varandra;
      domen rtta och fridsamma domar i edra
      portar.
      >Jes. 1,17. Sak. 7,9 f. Ef.4,25.
 17.  Tnken icke i edra hjrtan ut ont mot varandra, och lsken icke
      falska eder; ty allt sdant hatar jag, sger HERREN.
 18.  Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
 19.  S sger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjrde, femte, sjunde och
      tionde mnaden skola fr Juda hus bliva till frjd och gldje
      och till skna hgtider.  Men lsken sanning och frid.
      >2 Kon. 25,1, 25.  Jer. 39,2. 41,1 f. 52,12 f. Sak. 7,3 f.
 20.  S sger HERREN Sebaot: nnu en gng skall det ske att folk
      skola komma hit och mnga stders invnare;
      >Ps. 102,23. Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f. Sak. 6,15.
 21.  och invnarna i den ena staden skola g till den andra och sga:
      Upp, ltom oss g stad och bnfalla infr HERREN och ska
      HERREN Sebaot; jag sjlv vill ock g stad.
 22.  Ja, mnga folk och mktiga hednafolk skola komma och ska HERREN
      Sebaot i Jerusalem och bnfalla infr HERREN,
 23.  S sger HERREN Sebaot: P den tiden skall det ske att tio mn
      av allahanda tungoml som talas bland hednafolken skola fatta en
      judisk man i mantelfliken och sga: Lt oss g med eder, ty vi
      hava hrt att Gud r med eder.
*38/09 Sakarja, 9 Kapitlet
                         Sakarja, 9 Kapitlet

                 Domsord ver Israels fiender.  Sions
               konung.  Israels tillkommande hrlighet.

  1.  Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Hadraks land;
      ocks i Damaskus skall den sl ned -- ty HERREN har sitt ga p
      andra mnniskor svl som p Israels alla stammar.
      >Jes. 17,1. Jer. 32,19.
  2.  Den drabbar ock Hamat, som grnsar drintill, s ock Tyrus och
      Sion, dr man r s vis.
      >Hes. 26,2. 28,3 f.

  3.    Tyrus byggde sig ett fste;
        hon hopade silver ssom stoft
        och guld ssom orenlighet p gatan.
  4.    Men se, Herren skall ter gra henne fattig,
        han skall bryta hennes murar ned i havet,
        och hon sjlv skall frtras av eld.

  5.    Askelon m se det med fruktan,
        och Gasa med stor bvan,
        s ock Ekron, ty dess hopp skall komma p skam.
        Gasa mister sin konung,
        Askelon bliver en obebodd plats
      >Jes. 14,29 f. Jer. 47,q f. Hes. 25,15 f.
  6.    Asdod skall bebos av en vanbrdig hop;
        s skall jag utrota filisternas stolthet.

  7.    Men nr jag har ryckt blodmaten ur deras mun
        och styggelserna undan deras tnder
        d skall ocks av dem bliva en kvarleva t vr Gud,
        de skola bliva ssom stamfurstar i Juda,
        och Ekrons folk skall bliva ssom jebuserna.
      >1 Sam. 14,32 f. Hes. 33,25. Sak. 6,15. 8,22 f.

  8.    Och jag skall sl upp mitt lger till ett vrn fr mitt hus,
        mot hrar som komma eller g,
        och ej mer skall ngon plgare komma ver dem;
        ty jag vaktar nu med ppna gon.
      >Sak. 2,5.

  9.    Frjda dig storligen, du dotter Sion;
            hj jubelrop, du dotter Jerusalem.
        Se, din konung kommer till dig;
            rttfrdig och segerrik r han.
        Han kommer fattig, ridande p en sna,
            p en sninnas fle.
      >Jes. 12,6. 62,11. Sef. 3,14. Sak. 2,10. Matt. 21,5. Joh. 12,15.
 10.    S skall jag utrota vagnar Efraim
            och hstar ur Jerusalem;
        ja, stridens bgar skola utrotas,
        och han skall tala frid till folken.
        Och hans herradme skall n frn hav till hav,
        och ifrn floden intill jordens ndar.
      >Ps. 72,8. Jes. 2,4. 9,5. 31,1. Mik. 4,3. 5,10. 7,12.

 11.    Fr ditt frbundsblods skull vill jag ock
        slppa dina fngar fria ur gropen
        dr intet vatten finnes.
      >2 Mos. 24,8. Jer. 31,32. Hebr. 9,19 f.
 12.    S vnden d ter till edert fste,
            I fngar som nu haven ett hopp.
        Ja, det vare eder frkunnat i dag att jag vill giva eder
        dubbelt igen.
      >Jes. 40,2. 61,7.
 13.    Ty jag skall spnna Juda ssom min bge
        och lgga Efraim ssom pil p den,
        och dina sner, du Sion, skall jag svnga
        ssom spjut mot dina sner, du Javan,
        och gra dig lik en hjltes svrd.
 14.    Ja, HERREN skall uppenbara sig i hjden,
        och ssom en ljungeld skall hans pil fara ut;
        Herren, HERREN skall stta i basunen,
        och med sunnanstormar skall han draga fram.

 15.    HERREN Sebaot,
            han skall beskrma dem;
        de skola uppsluka sina fiender
            och trampa deras slungstenar under ftterna;
        under stridslarm skola de svlja
            sina fiender ssom vin,
        till dess de sjlva ro s fulla av blod
            som offersklar och altarhrn.
      >2 Mos. 24,6.

 16.    Och HERREN, deras Gud,
            skall p den tiden giva dem seger,
        ty de ro ju det folk
            som han har till sin hjord.
        Ja, delstenar ro de i en krona,
            strlande ver hans land.
      >Ps. 100,3. Joh. 10,11.
 17.    Huru stor bliver icke deras lycka,
            huru stor deras hrlighet!
        Av deras sd skola ynglingar blomstra upp,
            och jungfrur av deras vin.
      >5 Mos. 33,28 f.
*38/10 Sakarja, 10 Kapitlet
                         Sakarja, 10 Kapitlet

                     Herren den rtte hjlparen.

  1.    HERREN mn I bedja om regn,
        nr vrregnets tid r inne;
        HERREN r det som snder ljungeldarna.
        Regn skall han d giva mnniskorna i ymnigt mtt,
        grda p marken t var och en.
      >5 Mos. 11,14 f.
  2.    Men husgudarnas tal r ffnglighet,
        spmnnens syner ro lgn,
        tomma drmmar r vad de tala,
        och den trst de giva r ett intet.
        Drfr mste folket draga hdan ssom en frhjord
        och fara illa, dr det gr utan herde.
      >Jes. 8,19. 53,6. Klag. 2,14. Matt. 9,36.

  3.    Mot herdarna r min vrede upptnd
        och bockarna skall jag hemska.
        Ja, HERREN Sebaot skall vrda sig om
            sin hjord, Juda hus,
        och skall s gra den
            till en stolt stridshst t sig.
      >Jer. 23,1 f. Hes. 34,17.
  4.    Frn den hjorden skall en hrnsten komma,
            frn den en stdjepelare,
        frn den en bge till striden,
        frn den allt vad styresman heter.
      >Jer. 30,21.
  5.    Och de skola vara lika hjltar, som g fram i striden,
        likasom trampade de i orenlighet p gatan.
        Ja, strida skola de, ty HERREN r med dem,
        och ryttarna p sina hstar skola d komma p skam.
      >Mik. 7,10.
  6.  Jag skall giva styrka t Juda hus,
      och t Josefs hus skall jag giva seger.
      Jag skall i min barmhrtighet lta dem komma tillbaka,
      och det skall bliva ssom hade jag aldrig frkastat dem.
      Ty jag r HERREN, deras Gud, och skall bnhra dem.
      >Sak. 13,9.

  7.    Och Efraims mn skola bliva lika hjltar,
        och deras hjrtan skola gldja sig ssom av vin.
        Deras barn skola ock se det och bliva glada;
        deras hjrtan skola frjda sig i HERREN.

  8.    Jag skall locka p dem och samla dem tillhopa,
        ty jag frlossar dem;
        och de skola bliva lika talrika som de fordom voro.
  9.    Och nr jag planterar ut dem bland folken,
        skola de tnka p mig i fjrran land;
        och med sina barn skola de f leva och komma tillbaka.
      >Hos. 2,23.
 10.    Ja, frn Egyptens land skall jag lta dem komma tillbaka
        och frn Assur skall jag frsamla dem.
        Sedan skall jag fra dem till Gileads land och till Libanon;
        och dr skall icke finnas rum nog fr dem.
      >Jes. 27,12 f. Mik. 7,12, 14.

 11.    Han skall draga fram genom havet p en trng vg,
        bljorna i havet skall han sl ned,
        och alla Nilflodens djup skola torka ut.
        S skall Assurs stolthet bliva nedbruten
        och spiran tagen ifrn Egypten.
      >2 Mos. 14,16. Ps. 114,3.
 12.    Men dem skall jag gra starka i HERREN,
        och i hans namn skola de g fram, sger HERREN.
      >Mik. 4,5.
*38/11 Sakarja, 11 Kapitlet
                         Sakarja, 11 Kapitlet

               De hrliga trdens fall.  Israels herdar.

  1.    ppna dina drrar, Libanon,
        ty eld skall nu frtra dina cedrar.
  2.    Jmra dig, du cypress, ty cedern mste falla,
        de hrliga trden skola frdas.
        Jmren eder, I Basans ekar,
        ty skogen, den ogenomtrngliga, varder flld.
  3.    Hr huru herdarna jmra sig, nr deras hrlighet bliver frdd!
        Hr huru de unga lejonen ryta,
        nr Jordanbygdens snr varda frdda!
      >Jer. 25,36 f.

  4.  S sade HERREN, min Gud: Bliv en herde fr slaktfren,
  5.  ty deras kpare slakta dem utan all frsyn, och deras sljare
      sga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.'  Ej heller
      skonas de av sina egna herdar.
      >Ps. 44,23. Rom. 8,36.

  6.  Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare, sger
      HERREN, utan lta mnniskorna falla i varandras hand och i sina
      konungars hand, och dessa skola frdrva landet, och jag skall
      icke rdda ngon ur deras hand.
      >Sak. 8,10.

  7.  S blev jag en herde fr slaktfren, de arma fren.  Och jag tog
      mig tv stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra
      kallade jag Endrkt; och jag vaktade s fren
  8.  Men sedan jag inom en mnad hade frgjort de tre herdarna, blev
      jag led vid fren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

  9.  D sade jag: Jag vill icke mer vara eder herde.  Vad som vill
      d, det m d, och vad som vill frgs, det m frgs; och de
      som sedan bliva kvar m ta varandras ktt.
 10.  S tog jag min stav Ljuvlig ro och brt snder den, till att
      upplsa det frbund som jag hade slutit med alla folk.
      >Hos. 2,18.
 11.  Och nr detta nu p den dagen blev upplst, frnummo de arma
      fren, som aktade p mig, att det var HERRENS ord.
 12.  Drefter sade jag till dem: Om I s finnen fr gott, s given
      mig min ln; varom icke, m det s vara.  Och de vgde upp
      trettio siklar silver ssom ln t mig.
      >2 Mos. 21,32. Matt. 26,15.
 13.  D sade HERREN till mig: Kasta det t krukmakaren -- det
      hrliga pris vartill jag hade blivit vrderad av dem!  Och jag
      tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus t
      krukmakaren.
      >Matt. 27,3 f., 9.
 14.  Drefter brt jag snder min andra stav, Endrkt, till att
      upplsa broderskapet mellan Juda och Israel.

 15.  Och HERREN sade till mig: Tag dig nu redskap ssom en
      ofrnuftig herde;
 16.  ty se, jag vill lta en herde uppst i landet, som icke vrdar
      sig om de fr som hlla p att frgs, icke uppsker det
      frskingrade, icke helar det sargade, icke srjer fr det som r
      helbrgda, utan allenast ter kttet av de feta och river snder
      klvarna p dem.
      >Jer. 23,1 f. Hes. 34,3 f.

 17.    Ve ver denne ovrdige herde,
            som vergiver sin hjord!
        M ett svrd trffa hans arm
            och hans hgra ga!
        M hans arm alldeles frtvina
            och hans hgra ga
            frmrkas i grund!
      >Sak. 13,7. Joh. 10,12.
*38/12 Sakarja, 12 Kapitlet
                         Sakarja, 12 Kapitlet

                    Jerusalems rddning och nger.

  1.  Detta r en utsaga som innehller HERRENS ord ver Israel.

      S sger HERREN, han som har utspnt himmelen och grundat jorden
      och danat mnniskans ande i henne:
      >Ps. 104,2 f. Jes. 42,5.
  2.  Se, jag skall gra Jerusalem till an berusningens kalk fr alla
      folk runt omkring; jmvl ver Juda skall det komma, nr
      Jerusalem bliver belgrat.
      >Jes. 51,17, 22. Mik. 4,11 f. Hab. 2,16.
  3.  Och det skall ske p den tiden att jag skall gra Jerusalem till
      en lyftesten fr alla folk; var och en som frsker lyfta den
      skall illa sarga sig drp.  Och alla jordens folk skola frsamla
      sig mot det.

  4.  P den tiden, sger HERREN, skall jag sl alla hstar med
      frvirring och deras ryttare med vanvett.  Men ver Juda hus
      skall jag upplta mina gon, nr jag bland hednafolken slr alla
      hstar med blindhet.
  5.  D skola Juda stamfurstar sga i sina hjrtan: Jerusalems
      invnare ro vr styrka, genom HERREN Sebaot, sin Gud.

  6.  P den tiden skall jag lta Juda stamfurstar bliva ssom
      brinnande fyrfat bland ved, och ssom eldbloss bland halmkrvar,
      s att de frbrnna alla folk runt omkring, bde t hger och t
      vnster; men Jerusalem skall framgent trona p sin plats, dr
      Jerusalem nu r.
      >Ob. v. 18. Sak. 14,10.
  7.  Och frst skall HERREN giva seger t Juda hyddor, fr att icke
      Davids hus och Jerusalems invnare skola tillrkna sig strre
      ra n Juda.

  8.  P den tiden skall HERREN beskrma Jerusalems invnare; den
      skrpligaste bland dem skall p den tiden vara ssom David, och
      Davids hus skall vara ssom ett gudavsen, ssom HERRENS ngel
      framfr dem.
      >1 Sam. 17,50. 18,7. 2 Sam. 17,8. 18,3. Joel 3,10.
  9.  Och jag skall p den tiden stta mig i sinnet att frgra alla
      folk som komma mot Jerusalem.

 10.    Men ver Davids hus
        och ver Jerusalems invnare
        skall jag utgjuta en ndens och bnens ande,
        s att de se upp till mig,
            och se vem de hava stungit.
        Och de skola hlla ddsklagan efter honom,
            ssom man hller ddsklagan efter ende sonen,
        och skola bittert srja honom,
            ssom man srjer sin frstfdde.
      >Jer. 6,26. Hes. 39,29. Joel 2,28. Am. 8,10. Joh. 19,37.
      >Upp. 1,7.

 11.  Ja, p den tiden skall i Jerusalem hllas stor ddsklagan, sdan
      den var, som hlls i Hadadrimmon p Megiddons sltt.
      >2 Kon. 23,29. 2 Krn. 36,22, 25.
 12.  Och slkterna i landet skola hlla ddsklagan var fr sig:
      Davids hus slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Natans hus'
      slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig,
 13.  Levi hus' slkt fr sig, och dess kvinnor fr sig, Simeis slkt
      fr sig, och dess kvinnor fr sig;
      >2 Mos. 6,17.
 14.  s ock alla vriga slkter var fr sig, och deras kvinnor fr
      sig.
*38/13 Sakarja, 13 Kapitlet
                         Sakarja, 13 Kapitlet

                Jerusalems rening.  Herden slagen, hans
                    hjord frskingrad och luttrad.

  1.  P den tiden skola Davids hus och Jerusalems invnare f en
      ppen brunn, till att avtv sin synd och orenhet.
      >Jes. 55,1. Hes. 36,25.
  2.  Och det skall ske p den tiden, sger HERREN Sebaot, att jag
      skall utrota avgudarnas namn ur landet, s att de icke mer skola
      nmnas; profeterna och orenhetens ande skall jag ock skaffa bort
      ur landet.
      >Hes. 30,13. Hos, 2,17. 1 Joh. 4,1 f.

  3.  Och det skall ske, att om ngon drefter upptrder ssom profet,
      s skola hans egna frldrar, hans fader och moder, sga till
      honom: Du kan icke f leva, du som talar lgn i HERRENS namn.
      Och hans egna frldrar, hans fader och moder, skola stinga
      ihjl honom, nr han vill profetera.
      >5 Mos. 13,1 f. 18,20. Jer. 14,15.

  4.  Och det skall ske p den tiden att alla profeter skola blygas
      fr sina syner, nr de vilja profetera; och fr att icke bliva
      rjda skola de icke mer klda sig i mantel av hr.
      >2 Kon. 1,8. Matt. 3,4.
  5.  Och var och en av dem skall sga: Jag r ingen profet, en
      kerman r jag; redan i min ungdom blev jag kpt till trl.
      >Am. 7,14.
  6.  Och om man d frgar honom: Vad r det fr sr du har p din
      kropp?  s skall han svara: Dem har jag ftt drhemma, hos
      mina nrmaste.

  7.    Svrd, upp mot min herde,
        mot den man som fick st mig nra!
        sger HERREN Sebaot.
        M herden bliva slagen,
            s att fren frskingras;
        ty jag vill nu vnda min hand mot de svaga.
      >Sak. 11,17. Matt. 26,31. Mark. 14,27.
  8.    Och det skall ske i hela landet, sger HERREN,
        att tv tredjedelar dr skola utrotas och frgs;
        allenast en tredjedel skall dr lmnas kvar.
  9.    Och den tredjedelen skall jag lta g genom eld;
        jag skall luttra dem, ssom man luttrar silver,
        och prva dem, ssom man prvar guld.
        S skola de kalla mitt namn,
        och jag skall bnhra dem.
        Jag skall sga: Detta r mitt folk.
        Och det skall svara: HERREN r min Gud.
      >Ps. 50,15. 91,15. 144,15. Jes. 1,25. 6,13. 48,10.
      >Hos. 2,21 f. Mal. 3,3. Joh. 20,28.; Petr. 1,6 f.
*38/14 Sakarja, 14 Kapitlet
                         Sakarja, 14 Kapitlet

                 Herrens dag.  Jerusalems tillkommande
                       hrlighet och helighet.

  1.  Se, en dag skall komma, en HERRENS dag, d man i dig skall
      utskifta byte.
  2.  Ty jag skall frsamla alla folk till strid mot Jerusalem; och
      staden skall intagas, och husen skola plundras och kvinnorna
      skndas.  Och hlften av folket i staden skall fras bort i
      fngenskap.  Men terstoden drav skall icke bliva utrotad ur
      staden;
      >Jes. 13,16.
  3.  ty HERREN skall draga ut och strida mot de folken, ssom han
      stridde frr p drabbningens dag.
      >Jes. 42,13

  4.  Och han skall den dagen st med sina ftter p Oljeberget, gent
      emot Jerusalem, sterut; och Oljeberget skall rmna mitt itu,
      mot ster och vster, till en mycket stor dal, i det att ena
      hlften av berget viker undan mot norr, och andra hlften drav
      mot sder.
  5.  Och I skolen fly ned i dalen mellan mina berg, ty dalen mellan
      bergen skall rcka nda till Asel; I skolen fly, ssom I flydden
      fr jordbvningen i Ussias, Juda konungs, tid.  D skall HERREN,
      min Gud, komma, ja, du sjlv och alla heliga med dig.
      >Am. 1,1.

  6.  Och det skall ske p den dagen att ljuset skall bliva borta, ty
      himlaljusen skola frmrkas.
  7.  Och det bliver en dag som r ensam i sitt slag, och som r knd
      av HERREN, en dag d det varken r dag eller natt, en dag d det
      bliver ljust, nr aftonen kommer.
      >Upp. 21,25.

  8.  Och det skall ske p den tiden att rinnande vatten skola utg
      frn Jerusalem, ena hlften mot stra havet och andra hlften
      mot Vstra havet; bde sommar och vinter skall det vara s.
      >5 Mos. 11,24. Hes. 47,1 f. Joel 3,18. Joh. 4,14. Upp. 22,1.
  9.  Och HERREN skall d vara konung ver hela jorden; ja, p den
      tiden skall HERREN vara en, och hans namn ett.
      >Mal. 1,11. Joh. 10,16.

 10.  Hela landet frn Geba till Rimmon, sder om Jerusalem, skall d
      frvandlas till en slttmark; men sjlva staden skall trona p
      sin hjd, och strcka sig frn Benjaminsporten nda till den
      plats dr den frra porten stod, till Hrnporten och
      Hananeltornet och till de kungliga vinpressarna;
      >Jos. 15,32. 19,7. 2 Kon. 14,13. Neh. 3,1 8. Jes. 2,2.
      >Jer. 31,38. Mik. 4,1. Sak. 12,6.
 11.  och folket skall bo dr i ro och icke mer givas till spillo, ty
      Jerusalem skall trona i trygghet.
      >Mal. 4,6.

 12.  Men denna hemskelse skall HERREN lta drabba alla de folk som
      drogo ut fr att strida mot Jerusalem: han skall lta deras ktt
      ruttna, medan de nnu st p sina ftter; deras gon skola
      ruttna i sina hlor och deras tunga skall ruttna i deras mun.
 13.  Och det skall ske p den tiden att HERREN skall snda en stor
      frvirring bland dem; de skola bra hand p varandra, och den
      enes hand skall lyftas mot den andres.
 14.  Ocks Juda skall strida mot Jerusalem.  Och skatter skola samlas
      tillhopa frn alla folk runt omkring: guld, silver och klder i
      stor myckenhet.

 15.  En likadan hemskelse skall ock drabba hstar, mulsnor,
      kameler, snor och alla andra djur som finnas dr i lgren.

 16.  Och det skall ske att alla verblivna ur alla de folk som kommo
      mot Jerusalem skola r efter r draga ditupp, fr att tillbedja
      konungen HERREN Sebaot, och fr att fira lvhyddohgtiden.
      >Jes. 66,23.
 17.  Men om ngon av jordens folkstammar icke drager upp till
      Jerusalem, fr att tillbedja konungen HERREN Sebaot, d skall
      ver den icke komma ngot regn.
      >Jes. 5,6.
 18.  Om Egyptens folkstam icke drager stad och kommer ditupp, s
      skall ej heller ver den komma regn.  Detta bliver den
      hemskelse som HERREN skall lta drabba de folk som icke draga
      upp fr att fira lvhyddohgtiden.
 19.  Ja, s skall Egypten drabbas av sin synd, s skola ock alla
      andra folk drabbas av sin synd, om de icke draga upp fr att
      fira lvhyddohgtiden.

 20.  P den tiden skall p hstarnas bjllror st att lsa: Helgad
      t HERREN, och grytorna i HERRENS hus skola vara ssom
      offersklarna framfr altaret.
      >2 Mos. 28,36.
 21.  Och var gryta i Jerusalem och Juda skall vara helgad t HERREN
      Sebaot, s att var och en som vill offra kan komma och taga en
      sdan och koka i den.  Och ingen kanan skall mer finnas i HERREN
      Sebaots hus, p den tiden.
      >Hes. 44,7. Joel 3,17. Upp. 21,27.
