@c -*- 1917 -*-
*35/ Habackuk
*35/01 Habackuk, 1 Kapitlet
                         Habackuk, 1 Kapitlet

                Klagan ver folkets ondska.  Hemskelse
                           genom kalderna.

  1.  Detta r den utsaga som uppenbarades fr profeten Habackuk.

  2.    Huru lnge, HERRE, skall jag ropa,
            utan att du hr
        klaga infr dig ver vld,
            utan att du frlsar?
  3.    Varfr lter du mig se sdan ondska?
            Huru kan du sjlv skda p sdan orttrdighet,
        p det frdrv och det vld jag har infr mina gon?
        S uppstr ju kiv, och s upphva sig trtor.
  4.    Drigenom bliver lagen vanmktig,
        och rtten kommer aldrig fram.
        Ty den ogudaktige snrjer den rttfrdige;
        s framstr rtten frvrngd.

  5.    Sen efter bland hedningarna och skden;
            hpnen, ja, stn dr med hpnad
        Ty en grning utfr han i edra dagar,
        som I icke skolen tro, nr den frtljes.
      >Apg. 13,41.

  6.    Ty se, jag skall uppvcka kalderna
        det bistra och ofrvgna folket,
        som drager ut s vitt som jorden nr
        och inkrktar boningar som icke ro deras.
  7.    Det folket r frskrckligt och fruktansvrt;
        rtt och myndighet tager det sig sjlvt.
  8.    Dess hstar ro snabbare n pantrar
        och vildare n vargar om aftonen;
        dess ryttare jaga fram i fyrsprng.
        Ja, fjrran ifrn komma dess ryttare,
        de flyga stad ssom rnen,
            nr han strtar sig ver sitt rov
      >Jer. 4,13. 5,6. Sef. 3,3. Matt. 24,28.
  9.    Alla hasta de till vld,
        av sin stridslust drivas de framt;
        och fngar hopa de ssom sand.
 10.    Konungar ro dem ett tlje,
        och furstar rkna de fr lekverk;
        t alla slags fsten le de,
        de kasta upp jordvallar och intaga dem.
 11.    S fara de stad ssom vinden,
        alltjmt framt till att samka sig skuld;
        ty deras egen kraft r deras gud.

 12.    r du d icke till av lder?
        Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej d!
        HERRE, till en dom r det du har satt dem,
        och till en tuktan har du berett dem, du vr klippa.
      >5 Mos. 32,4.
 13.    Du vilkens gon ro fr rena fr att se p det onda,
        du som icke lider att skda p orttrdighet,
        huru kan du nd skda p dessa trolsa mnniskor
        och tiga stilla, nr den ogudaktige frdrvar
        den som har rtt mot honom?
      >Job 21,7. Ps. 5,5 f. Jer. 12,1 f.
 14.    S vllar du att mnniskorna bliva lika fiskar i havet,
        lika krldjur, som icke hava ngon herre.

 15.    Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok,
            han fngar dem i sitt nt
            och frsamlar dem i sitt garn;
        drver r han glad och frjdar sig.
 16.    Frdenskull frambr han offer t sitt nt
            och tnder offereld t sitt garn;
        genom dem bliver ju hans andel s fet
        och hans mat s krslig.
 17.    Men skall han drfr framgent f tmma sitt nt
        och bestndigt drpa folken
            utan ngon frskoning
*35/02 Habackuk, 2 Kapitlet
                         Habackuk, 2 Kapitlet

                Den kaldeiske frtryckarens undergng.

  1.    Jag vill stiga upp p min vaktpost
            och stlla mig p muren;
        jag vill speja fr att se
            vad han skall tala genom mig,
        och vilket svar p mitt klagoml
            jag skall f att frambra.
      >Jes. 21,8. Hes. 3,17. 33,7.

  2.    Och HERREN svarade mig och sade:
            Skriv upp din syn,
        och uppteckna den p skrivtavlor, med tydlig skrift,
            s att den ltt kan lsas.
      >Jes. 8,1. 30,8.
  3.    Ty nnu mste synen vnta p sin
        men den lngtar efter fullbordan och skall icke sl fel.
        Om den drjer, s frbida den,
        ty den kommer frvisso, den skall ej utebliva.

  4.    Se, uppblst och orttrdig r dennes sjl i honom;
        men den rttfrdige skall leva genom sin tro.
      >Ords. 11,4 f. Jes. 13,1 f. Rom. 1,17. Gal. 3,11. Hebr. 10,38.
  5.    Ty ssom vinet icke r att lita p,
        s skall denne vermodige ej best,
        om han ock sprrar upp sitt gap ssom ddsriket
        och r omttlig ssom dden,
        om han ock har frsamlat till sig alla folk
        och hmtat tillhopa till sig alla folkslag.
      >Ords. 27,20. Jes. 5,14.
  6.    Sannerligen, de skola allasammans
        stmma upp en visa ver honom,
        ja, en smdesng om honom med vlbetnkta ord; man skall sga:

        Ve dig som hopar vad som icke r ditt
        och belastar dig med utpantat gods -- men fr huru lnge!
  7.    Sannerligen, ofrtnkt skola borgenrer resa sig mot dig
        och anfktare vakna upp mot dig,
        och du skall bliva ett byte fr dem.
  8.    Ssom du sjlv har plundrat mnga folk,
        s skola ock alla andra folk f plundra dig,
        fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
        mot stder och alla som bo i dem.
      >Jes. 33,1. Jer. 51,24 f.

  9.    Ve dig som sker ortt vinning t ditt hus,
        fr att kunna bygga ditt nste hgt uppe
        och s skydda dig undan olyckans vld!
      >Ords. 15,27. Dan. 4,27.
 10.    Med dina rdslag drager du skam ver ditt hus,
        i det att du gr nde p mnga folk
        och s syndar mot dig sjlv.
 11.    Ty stenarna i muren skola ropa,
        och bjlkarna i trvirket skola svara dem.
      >1 Mos. 4,10.

 12.    Ve dig som bygger upp stder med blodsdd
        och befster orter med orttfrdighet!
      >Jer. 22,13. Mik. 3,10.
 13.    Se, av HERREN Sebaot r det ju sagt:
        S mda sig folken
            fr det som skall frbrnnas av elden-
        och folkslagen arbeta sig trtta
            fr det som skall bliva till intet.
      >Jer. 51,58.
 14.    Ty jorden skall varda full
        av HERRENS hrlighets kunskap,
        likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.
      >Jes. 11,9.

 15.    Ve dig som isknker vin t din nsta
        och blandar ditt gift dri och berusar honom,
        fr att f skda hans blygd!
 16.    Med skam skall du f mtta dig i stllet fr med ra.
        Ja, du skall ocks sjlv f dricka,
        till dess du ligger dr med blottad frhud.
        Kalken skall i sin ordning rckas dig av HERRENS hand,
        och smlek skall hlja din ra.
      >Jer. 25,16, 27. Nah. 3,5, 11.
 17.    Ty ver dig skall komma en hemskelse, lik Libanons,
        och en frhrjelse, lik den som skrmmer bort dess djur,
        fr dina blodsdd mot mnniskor och ditt vld mot lnder,
        mot stder och alla som bo i dem.
      >Jes. 14,8.

 18.    Vad kan ett skuret belte hjlpa,
        eftersom en snidare vill sljda sdant?
        Och vad ett gjutet belte, en falsk vgvisare,
        eftersom dess formare s frtrstar drp,
        att han gr sig stumma avgudar?
      >Jes. 44,9 f. Jer. 10,3 f., 14 f.

 19.    Ve dig som sger till stocken: Vakna!,
        och till dda stenen: Vakna upp!
        Kan en sdan giva ngon vgvisning?
        Visst r den verdragen med guld och silver,
        men alls ingen ande r dri.

 20.    Men HERREN r i sitt heliga tempel.
        Hela jorden vare stilla infr honom.
      >Ps. 11,4. 46,11. Sef. 1,7. Sak. 2,13.
*35/03 Habackuk, 3 Kapitlet
                         Habackuk, 3 Kapitlet

                           Bn och lovsng.

  1.  En bn av profeten Habackuk; till Sigjont.

  2.    HERRE, jag har hrt om dig och hpnat.
        HERRE, frnya i dessa r dina grningar,
        lt oss frnimma dem i dessa r.
        Mitt i din vrede m du tnka p frbarmande.

  3.    Gud kommer frn Teman,
        den helige frn berget Paran.  Sela.
        Hans majestt vertcker himmelen,
        och av hans lov r jorden full.
      >2 Mos. 19,16 f. 5 Mos. 33,2. Dom. 5,4.
  4.    D uppstr en glans ssom av solljus,
        strlar g ut ifrn honom,
        och han hljer i dem sin makt.
      >2 Mos. 24,17.

  5.    Framfr honom gr pest,
        och febergld fljer i hans spr.
      >2 Mos. 9,3. 12,29.
  6.    Han trder fram -- drmed kommer han jorden att darra;
        en blick -- och han kommer folken att bva.
        De urldriga bergen splittras,
        de eviga hjderna sjunka ned.
        Han vandrar de vgar han fordom gick.
      >Ps. 68,8 f.

  7.    Jag ser Kusans hyddor hemskta av frdrv;
        tlten darra i Midjans land.
  8.    Harmas d HERREN p strmmar?
        Ja, r din vrede upptnd mot strmmarna
        eller din frgrymmelse mot havet,
        eftersom du s frdas fram med dina hstar,
        med dina segerrika vagnar?
      >2 Mos. 14,26 f. 15,3 f.
  9.    Framtagen och blottad r din bge,
        ditt besvurna ords pilar.  Sela.
      >5 Mos. 32,41 f.

        Till strmfror klyver du jorden.
 10.    Bergen se dig och bva;
        ssom en strtskur far vattnet ned.
        Djupet lter hra sin rst,
        mot hjden lyfter det sina hnder.
      >Ps. 77,19.
 11.    Sol och mne stanna i sin boning
        fr skenet av dina farande pilar,
        fr glansen av ditt blixtrande spjut.
      >Jos. 10,12 f.

 12.    I frgrymmelse gr du fram ver jorden,
        i vrede trskar du snder folken.
 13.    Du drager ut fr att frlsa ditt folk,
        fr att bereda frlsning t din smorde.
        Du krossar taket p de ogudaktigas hus,
        du bryter ned huset, frn grunden till tinnarna.  Sela.
 14.    Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar,
        nr de storma fram till att frskingra oss, under frjd,
        ssom gllde det att i lnndom ta upp en betryckt.

 15.    Du far med dina hstar fram ver havet,
        ver de stora vattnens svall.
      >Ps. 77,20.
 16.    Jag hr det och darrar i mitt innersta,
        vid dnet sklva mina lppar;
        maktlshet griper benen i min kropp,
        jag darrar p platsen dr jag str.
        Ty jag mste ju stilla uthrda ndens tid,
        medan det kommer, som skall trnga folket.

 17.    Ja, fikontrdet blomstrar icke mer,
        och vintrden giva ingen skrd,
        olivtrdets frukt slr fel
        och flten alstra ingen ring,
        fren ryckas bort ur fllorna,
        och inga oxar finnas mer i stallen.

 18.    Likvl vill jag gldja mig i HERREN
        och frjda mig i min frlsnings Gud.
      >Ps. 46,2 f.
 19.    HERREN, Herren r min starkhet;
        han gr mina ftter ssom hindens
        och lter mig g fram ver mina hjder.

        Fr sngmstaren, med mitt strngaspel.
      >2 Sam. 22,34. Ps. 18,34.
