@c -*- 1917 -*-
*34/ Nahum
*34/01 Nahum, 1 Kapitlet
                         Nahum, 1 Kapitlet[1]

                Sng om Herrens nitlskan och Herrens
               nd, Nineves straff och Juda frlsning.

  1.  Detta r en utsaga om Nineve, den bok som innehller elkositen
      Nahums syn.

  2.    HERREN r en nitlskande Gud och en hmnare,
        ja, en hmnare r HERREN, en som kan vredgas.

        En hmnare r HERREN mot sina ovnner,
        vrede behller han mot sina fiender.
      >2 Mos. 20,5. 34,14. 5 Mos. 4,24. 5,9. Jos. 24 19. Ps. 103,9.

  3.    HERREN r lngmodig, men han r stor i kraft,
        och ingalunda lter han ngon bliva ostraffad.

        HERREN har sin vg i storm och ovder
        och molnen ro dammet efter hans ftter.
      >2 Mos. 34,6 f. 4 Mos. 14,18. Neh. 9,17. Ps. 18,14. 103,8. 145,8.
      >Joel 2,13.

  4.    Han npser havet och lter det uttorka
        och alla strmmar lter han sina bort.

        D frsmkta Basan och Karmel,
        Libanons grnska frsmktar.
      >2 Mos. 14,21. Jos. 3,16. Ps. 106,9. 114,3 f. Jes. 50,2.

  5.    Bergen bva fr honom,
        och hjderna frsmlta av ngest.

        Jorden rres upp fr hans ansikte,
        jordens krets med alla som bo drp.
      >2 Mos. 19,18. Ps. 18,8. 24,1. Joel 3,16. Am. 9,5. Mik. 1,4.

  6.    Vem kan best fr hans ogunst,
        och vem kan uthrda hans vrede gld?

        Hans frtrnelse utgjuter sig ssom eld,
        och klipporna rmna infr honom.

  7.    HERREN r god, ett vrn i ndens tid,
        och han lter sig vrda om dem som frtrsta p honom.
      >Ps. 9,10.

  8.    Men genom en strtflod gr han nde
            p platsen dr den staden str,
        och hans fiender frfljas av mrker.
      >Ords. 13,21.

  9.    Ja, p edert anslag mot HERREN gr han nde,
        icke tv gnger behver hemskelsen drabba.

 10.    Ty om de ock ro hopslingrade ssom trnsnr
        och s fulla av livssaft, som deras dryck r av must,
        skola de likvl alla frbrnnas ssom torrt str.

 11.    Ty frn dig drog ut en man
            som hade onda anslag mot HERREN,
        en vilkens rdslag voro frdrv.

 12.    S sger HERREN:
        Huru starka och huru mnga de ock m vara,
        skola de nd mejas av och frsvinna;
        och om jag frr har plgat dig,
        s skall jag nu ej gra det mer.
      >Nah. 2,2.

 13.    Ty nu skall jag bryta snder de ok han har lagt p dig,
        och hans band skall jag slita av.

 14.    Men om dig bjuder HERREN s
        Ingen avkomma av ditt namn skall mer f finnas.
        Ur dina gudars hus skall jag utrota alla belten,
            bde skurna och gjutna.
        En grav bereder jag t dig, ty p skam har du kommit.

 15.    Se, ver bergen nalkas gldjebudbrarens ftter
            hans som frkunnar frid:
        Fira dina hgtider, Juda,
            infria dina lften.
        Ty ej mer skall frdrvaren draga fram mot dig;
            han varder frgjord i grund.
      >Jes. 52,7. Rom. 10,15.

[1]  Delvis alfabetisk sng; se Poesi i a Ordfrkl.
*34/02 Nahum, 2 Kapitlet
                          Nahum, 2 Kapitlet

                            Nineves fall.

  1.    En folkfrskingrare drager upp mot dig;
            bevaka dina fsten.
        Speja utt vgen, omgjorda dina lnder
            bruka din kraft, s mycket du frmr.
      >Jes. 8,9 f. 10,12.
  2.    Ty HERREN vill terstlla Jakobs hghet
            ssom Israels hghet,
        d nu plundrare s hava delagt dem
            och s frdrvat deras vintrd.
      >Nah. 1,12.

  3.    Hans hjltars skldar ro frgade rda,
            stridsmnnen g kldda i scharlakan;
        vagnarna gnistra av eld,
            nr han gr dem redo till strid;
            och man skakar lansar av cypresstr.
  4.    P vgarna storma vagnarna fram,
            de kra om varandra p flten;
        ssom bloss ro de att skda
            lika ljungeldar fara de stad.
  5.    Han vet nogsamt vilka vldiga kmpar han ger;
            de strta vernda, dr de rusa framt.
        De hasta mot stadens murar,
            och stormtaken gras redo.
  6.    Strmportarna mste ppna sig,
            och palatset frsmlter av ngest.

  7.    Ja, domen str fast:
            hon bliver blottad, bortslpad;
        hennes trnor mste sucka
            likasom duvor
            och sl sig fr sitt brst.
  8.    I all sin tid var Nineve
            lik en vattenrik damm,
            men nu flyr vattnet bort.
        Stannen!  Stannen!  --
            Nej, ingen vnder sig om.

  9.    Rven nu silver,
            rven guld.
        Hr finnas skatter utan nde,
            verfld p alla
            dyrbara hvor.

 10.    delggelse och frdelse och frstrelse!
        Frfrade hjrtan
            och sklvande knn!
        Darrande lnder allestdes!
        Allas ansikten hava skiftat frg.
      >Jes. 13,7. Joel 2,6.

 11.    Var r nu lejonens kula,
        den plats dr de unga lejonen frtrde sitt rov,
        dr lejonet och lejoninnan hade sin gng,
        dr lejonungen gick omkring,
        utan att ngon skrmde bort den?
      >Hes. 19,1 f.
 12.    Var r lejonet som tog rov, s mycket dess ungar ville hava,
            och ddade t sina lejoninnor,
        ja, uppfyllde sina hlor med rov
            och sina kulor med rvat gods?

 13.    Se, jag skall vnda mig mot dig,
        sger HERREN Sebaot;
        dina vagnar skall jag lta g upp i rk,
        och dina unga lejon skall svrdet frtra.
        Jag skall utrota ditt rvade gods frn jorden
        och man skall ej mer hra dina sndebuds rst
*34/03 Nahum, 3 Kapitlet
                          Nahum, 3 Kapitlet

                   Nineves vermod och dess straff.

  1.    Ve dig, du blodstad,
            alltigenom s full av lgn och vld,
        du som aldrig upphr att rva!
      >Hes. 24,6, 9.

  2.    Hr, piskor smlla!
            Hr, vagnshjul dna!
        Hstar jaga fram,
            och vagnar rulla stad.
  3.    Ryttare komma i fyrsprng;
            svrden ljunga,
            och spjuten blixtra.
        Slagna ser man i mngd
            och lik i stora hopar;
        igen nde r p dda,
            man stupar ver dda.

  4.    Allt detta fr den myckna otukt hon bedrev,
        hon, den fagra och trollkunniga skkan,
        som prisgav folkslag genom sin otukt
        och folkstammar genom sina trolldomskonster.

  5.    Se, jag skall vnda mig mot dig,
        sger HERREN Sebaot;
        jag skall lyfta upp ditt mantelslp ver ditt ansikte
        och lta folkslag se din blygd
        och konungariken din skam.
      >Jes. 47,2 f. Jer. 13,22, 26. Hes. 16,37. Hab. 2,16.
  6.    Och jag skall kasta p dig vad styggeligt r,
        jag skall lta dig bliva fraktad, ja, gra dig till ett skdespel.
  7.    Var och en som ser dig skall sky dig
        och skall sga: Nineve r delagt, men vem kan mka det?
        Ja, var finner man ngon som vill trsta dig?

  8.    r du d bttre n No-Amon,
            hon som tronade vid Nilens strmmar,
            omsluten av vatten --
        ett havets fste,
            som hade ett hav till mur?
      >Jer. 16,25.
  9.    Etiopier i mngd
            och egyptier utan nde,
        puter och libyer
        voro dig till hjlp.
      >2 Krn. 12,3. 14,9. Jer. 46,9.
 10.    Ocks hon mste ju
            g i landsflykt och fngenskap,
        ocks hennes barn blevo krossade
            i alla gathrn;
        om hennes dlingar
            kastade man lott,
        och alla hennes stormn
            blevo fngslade med kedjor

 11.    S skall ock du bliva drucken
            och sjunka i vanmakt;
        ocks du skall f leta
            efter ngot vrn mot fienden.
 12.    Alla dina fsten
            likna fikontrd med brdmogen frukt:
        vid minsta skakning
            falla de i munnen p den som vill ta dem.
 13.    Se, ditt manskap
            r hos dig ssom kvinnor;
        ditt lands portar st vidppna
            fr dina fiender;
        eld frtr dina bommar.
      >Jer. 50,37. 51,30.

 14.    Hmta dig vatten
            till frrd under belgringen,
            frstrk dina fsten.
        Stig ned i leran
            och trampa i murbruket;
            grip till tegelformen.
 15.    Bst du str dr, skall elden frtra dig
            och svrdet utrota dig.
        Ja, ssom av grsmaskar skall du bliva uppfrtt,
            om du ock sjlv samlar skaror s talrika som grsmaskar,
        skaror s talrika som grshoppor.
 16.    Om du ock har krmare
            flera n himmelens stjrnor,
        s vet: grsmaskarna flla sina vingars hljen
            och flyga bort.
 17.    Ja, dina furstar ro ssom grshoppor
            och dina hvdingar ssom grshoppssvrmar:
        de stanna inom murarna,
            s lnge det r svalt,
        men nr solen kommer fram,
            d fly de bort,
        och sedan vet ingen
            var de finnas.

 18.    Dina herdar hava slumrat in,
            du Assurs konung;
            dina vldige ligga i ro.
        Ditt folk r frstrtt
            uppe p bergen,
            och ingen frsamlar det.
      >4 Mos. 27,17. 1 Kon. 22,17. Ps. 76,6. Jer. 23,2. 25,34.
 19.    Det finnes ingen bot fr din skada
            olkligt r ditt sr.
        Alla som hra vad som har hnt dig
            klappa i hnderna ver dig.
        Ty ver vem gick ej
            din ondska bestndigt?
      >Jer. 30,12,

[1]  Delvis alfabetisk sng; se Poesi i Ordfrkl.
