@c -*- 1917 -*-
@c Inknappad av Per-Olov Bergman, <pober@lysator.liu.se>
*33/ Mika
*33/01 Mika, 1 Kapitlet
                           Mika, 1 Kapitlet

                    Domsord ver Juda och Israel.

  1.  Detta r HERRENS ord som kom till morastiten Mika i Jotams,
      Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid, vad han skdade angende
      Samaria och Jerusalem.

  2.    Hren, I folk, allasammans;
        akta hrp, du jord med allt vad p dig r.
        Och vare Herren, HERREN ett vittne mot eder,
        Herren i sitt heliga tempel.
  3.    Ty se, HERREN trder
            ut ur sin boning,
        han far ned och gr fram
            ver jordens hjder.
  4.    Bergen smlta under hans ftter,
        och dalar bryta sig fram --
        ssom vaxet gr fr elden,
        ssom vattnet, nr det strtar utfr branten.

  5.    Genom Jakobs vertrdelse sker allt detta
            och genom Israels hus' synder.
        Vem r d upphovet till Jakobs vertrdelse?
            r det icke Samaria?
        Och vem till Juda offerhjder?
            r det icke Jerusalem?

  6.    S skall jag d gra Samaria till en stenhop p marken,
            till en plats fr vingrdsplanteringar;
        jag skall vrka hennes stenar ned i dalen,
            och hennes grundvalar skall jag blotta.
  7.    Alla hennes belten skola bliva krossade,
        alla hennes skkosknker uppbrnda i eld,
        alla hennes avgudar skall jag frstra;
        ty av skkoln har hon hopsamlat dem,
        och skkoln skola de ter bliva.

  8.    Frdenskull mste jag klaga och jmra mig,
        jag mste g barfota och naken;
        jag mste upphva klagoskri ssom en schakal
        och sorgelt ssom en struts.
  9.    Ty ohelbara ro hennes sr;
            slaget har ntt nda till Juda,
        det har drabbat nda till mitt folks port,
            nda till Jerusalem.

 10.    Frkunnen det icke i Gat;
            grten icke s bittert.
        I Bet-Leafra
            vltrar jag mig i stoftet.
 11.    Dragen stad,
            I Safirs invnare,
            i nakenhet och skam.
        Saanans invnare
            vga sig icke ut.
        Klagolten i Bet-Haesel
            tillstdjer eder ej att drja dr.
 12.    Ty Marots invnare
            vndas efter trst;
        ned ifrn HERREN
            har ju en olycka kommit,
            intill Jerusalems port.
 13.    Spnnen travare fr vagnen,
            I Lakis' invnare,
        I som voren upphovet
            till dottern Sions synd;
        ty hos eder var det
            som Israels vertrdelser frst funnos.
 14.    Drfr mste du giva skiljebrev
            t Moreset-Gat.
        Husen i Aksib
            hava fr Israels konungar
            blivit ssom en frsinande bck.
 15.    nnu en gng skall jag lta
            ervraren komma ver eder,
            I Maresas invnare.
        nda till Adullam
            skall Israels hrlighet komma.
 16.    Raka dig skallig och skr av ditt hr,
            i sorg ver barnen, som voro din lust;
        gr ditt huvud s kalt som gamens,
            ty de skola fras bort ifrn dig.
*33/02 Mika, 2 Kapitlet
                           Mika, 2 Kapitlet

                Domsord ver frtryckare och profetians
                 fraktare.  Lfte om en vgbrytare fr
                           Israels hjord.

  1.    Ve dessa som tnka ut vad frdrvligt r
            och bereda vad ont r p sina lger,
        och som stta det i verket, s snart morgonen gryr,
        allenast det str i deras makt;
  2.    dessa som hava begrelse till sin nstas krar och rva dem,
            eller till hans hus och tillgna sig dem;
        dessa som va vld mot bde mnniskor och hus,
            mot bde gare och egendom!

  3.  Drfr sger HERREN s: Se, jag tnker ut mot detta slkte vad
      ont r; och I skolen icke kunna draga eder hals drur, ej heller
      skolen I sedan g s stolta, ty det bliver en ond tid.
  4.  P den dagen skall man stmma upp en visa ver eder och sjunga
      en sorgesng; man skall sga:

        Det r ute med oss, vi ro frstrda i grund!
        Mitt folks arvslott bliver nu given t en annan.
        Ja i sanning, den ryckes ifrn mig,
        och t avfllingar utskiftas vra krar.

  5.  S sker det att hos dig icke mer finnes ngon som fr spnna
      mtsnre ver en lott i HERRENS frsamling.

  6.    Hren d upp att predika, s r deras predikan;
            om sdant fr man icke predika;
            det r ju ingen nde p smdelser!

  7.    r detta ett tillbrligt tal, du Jakobs hus?
        Har d HERREN varit snar till vrede?
            Hava hans grningar visat ngot sdant?
        ro icke fastmer mina ord milda
            mot den som vandrar redligt?

  8.    Men nu sedan en tid
            uppreser sig mitt folk ssom en fiende.
        I sliten manteln bort
            ifrn klderna p mnniskor
        som trygga g sin vg fram
            och ej vilja veta av strid.
  9.    Mitt folks kvinnor driven I ut
            frn de hem dr de hade sin lust;
        deras barn berven I fr alltid
            den bermmelse de hade av mig.

 10.    Stn upp och gn eder vg!
            Hr skolen I icke hava ngon vilostad,
        fr eder orenhets skull, som drager i frdrv,
            ja, i gruvligt frdrv.
 11.    Om ngon som fore
            med munvder och falskhet
            sade i sin lgnaktighet:
        Jag vill predika fr dig
            om vin och starka drycker --
        det vore en predikare
            fr detta folk!

 12.    Jag vill frsamla dig, Jakob,
            ja, hela ditt folk.
        Jag vill hmta tillhopa
            Israels kvarlevor,
        jag vill fra dem tillsammans
            ssom fren till fllan,
        ssom en hjord till dess betesmark,
            s att dr uppstr ett gny av mnniskor.
 13.    En vgbrytare drager ut framfr dem;
            de bryta sig igenom och tga fram,
            genom porten vandra de ut.
        Deras konung tgar framfr dem,
            HERREN gr i spetsen fr dem.
*33/03 Mika, 3 Kapitlet
                           Mika, 3 Kapitlet

                Frdrvet bland Israels hvdingar och
                      profeter.  Domen ver Sion.

  1.    Och jag sade:
        Hren, I Jakobs hvdingar
        och I furstar av Israels hus.
        Tillkommer det ej eder att veta vad rtt r,
  2.    I som haten det goda
            och lsken det onda,
        I som sliten huden av kroppen p mnniskorna
            och kttet frn deras ben?

  3.    Men eftersom dessa ta mitt folks ktt
        och riva huden av deras kropp
        och bryta snder deras ben,
        fr att stycka dem likasom det man kastar i grytan,
        ja, likasom ktt som lgges i kitteln,
  4.    drfr skall HERREN icke svara dem,
        nr de ropa till honom;
        han skall dlja sitt ansikte fr dem p den tiden,
        fr deras onda vsendes skull.

  5.    S talar HERREN mot de profeter
        som fra mitt folk vilse,
        mot dem som ropa: Allt str vl till!,
        s lnge de hava ngot att tugga med sina tnder,
        men bda upp folket till helig strid
        mot den som ej giver dem ngot i gapet.
  6.    Drfr skall natt komma ver eder, s att det bliver slut p
                                 edra syner,
        och mrker, s att det bliver slut p edra spdomar.

        Ja, solen skall g ned ver profeterna
        och dagen varda mrk ver dem.
  7.    Siarna skola st dr med skam,
            och spmnnen skola f blygas;
        de skola alla ndgas skyla sitt skgg,
        d nu intet svar mer kommer frn Gud.

  8.    Men jag, jag r uppfylld med kraft,
            ja, med HERRENS Ande,
            med rttsinne och frimodighet,
        s att jag kan frkunna fr Jakob hans vertrdelse
            och fr Israel hans synd.
  9.    Hren d detta,
            I hvdingar av Jakobs hus
            och I furstar av Israels hus,
        I som hllen fr styggelse vad rtt r
            och gren krokigt allt vad rakt r,
 10.    I som byggen upp Sion med blodsdd
        och Jerusalem med orttfrdighet --
 11.    den stad vars hvdingar dma fr mutor,
        vars prster undervisa fr betalning,
        och vars profeter sp fr penningar,
        allt under det de stdja sig p HERREN och sga:
        r icke HERREN mitt ibland oss?
        Olycka skall ej komma ver oss.

 12.    Drfr skall fr eder skull Sion varda uppljt till en ker
        och Jerusalem bliva en stenhop
        och tempelberget en skogbevuxen hjd.
*33/04 Mika, 4 Kapitlet
                           Mika, 4 Kapitlet

                Sions framtida storhet, dess vnda och
                          dess frlossning.

  1.    Men det skall ske i kommande dagar
        att det berg dr HERRENS hus r
        skall st dr fast grundat, ypperst ibland bergen,
        och vara upphjt ver andra hjder;
        och folk skall strmma ditupp,
  2.    ja, mnga hednafolk skola g stad
            och skola sga:
        Upp, lt oss draga stad
            till HERRENS berg,
            upp till Jakobs Guds hus,
        fr att han m undervisa oss om sina vgar,
            s att vi kunna vandra p hans stigar.
        Ty frn Sion skall lag utg,
        och HERRENS ord frn Jerusalem.
  3.    Och han skall dma mellan mnga folk
        och skipa rtt t mktiga hednafolk,
            nda bort i fjrran land.
        D skola de smida sina svrd till plogbillar
        och sina spjut till vingrdsknivar.
        Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
        och icke mer lra sig att strida.
  4.    Och var och en skall sitta under sitt vintrd
        och sitt fikontrd, och ingen skall frskrcka honom;
        ty s har HERREN Sebaots mun talat.

  5.    Ja, alla andra folk vandra
        vart och ett i sin guds namn,
        men vi vilja vandra i HERRENS, vr Guds, namn,
        alltid och evinnerligen.

  6.    P den dagen, sger HERREN,
            skall jag frsamla de haltande
        och hmta tillhopa de frdrivna
            och dem som jag har hemskt med olyckor.
  7.    Och jag skall lta de haltande bliva en kvarleva
        och de lngt bort frjagade ett mktigt folk;
        och HERREN skall vara konung ver dem
            p Sions berg
            frn nu och till evig tid.
  8.    Och du Herdetorn,
            du dotter Sions kulle,
            till dig skall det komma,
        ja, till dig skall det tervnda, det forna herradmet,
        dottern Jerusalems konungavlde.

  9.    Men varfr skriar du nu s hgt?
        Finnes d ingen konung i dig,
        har du icke mer ngon rdklok man,
        eftersom ngest, lik en barnafderskas, har gripit dig?
 10.    Ja, vl m du vrida dig i fdslosmrtor
            ssom en barnafderska, du dotter Sion;
        ty nu mste du ut ur staden,
            du mste bo p ppna fltet;
        ja, du skall komma nda till Babel --
            dr skall du finna rddning,
        dr skall HERREN frlossa dig
            ur dina fienders hand.

 11.    Nu hava mnga hednafolk
            frsamlat sig mot dig,
        och de sga: M hon varda skndad,
            s att vra gon f skda med lust p Sion.
 12.    Men dessa knna icke
            HERRENS tankar,
        de frst icke hans rdslut,
        att han har samlat dem ssom krvar till trskplatsen.
 13.    Upp d och trska, du dotter Sion!
        Ty jag skall giva dig horn av jrn
        och giva dig klvar av koppar,
        fr att du m snderkrossa mnga folk.
        Och deras byte skall du giva till spillo t HERREN
        och deras skatter t hela jordens HERRE.
*33/05 Mika, 5 Kapitlet
                           Mika, 5 Kapitlet

                Fursten av Davids stad och hans segrar.
                    Israels rensning frn krig och
                            avgudadyrkan.

  1.    Nu m du samla dina skaror, du skarornas stad.
        Blverk har man rest upp mot oss;
        Israels domare slr man
            med ris p kinden.

  2.    Men du Bet-Lehem Efrata,
        som r s ringa fr att vara bland Juda slkter,
        av dig skall t mig utg
        en som skall bliva en furste i Israel,
        en vilkens hrkomst tillhr frgngna ldrar,
            forntidens dagar.
  3.    Drfr skola de prisgivas
        intill den tid d hon som skall fda har ftt;
        d skall terstoden av hans brder
        f vnda tillbaka till Israels barn.
  4.    Och han skall trda fram och vakta sin hjord
            i HERRENS kraft,
        i HERRENS, sin Guds,
            namns hghet;
        och den skall hava ro, ty han skall d vara stor
            intill jordens ndar.
  5.    Och tryggheten skall vara sdan,
        att om Assur vill falla in i vrt land
        och trnga in i vra palats,
        s kunna vi stlla upp mot honom sju herdar,
        ja, tta furstliga herrar;
  6.    och dessa skola avbeta Assurs land med svrd
        och Nimrods land nda in i dess portar.
        S skall han rdda oss frn Assur,
            om denne vill falla in i vrt land
            och trnga fram ver vra grnser.

  7.    D skall Jakobs kvarleva
        vara bland mnga folk
        ssom dagg frn HERREN,
        ssom en regnskur p grs,
        vilken icke drjer fr ngon mans skull
        eller vntar fr mnniskobarns skull.
  8.    Och Jakobs kvarleva skall d vara bland hedningarna,
        mitt ibland mnga folk,
        ssom ett lejon bland boskap i skogen,
        ssom ett ungt lejon bland frhjordar,
        vilket frtrampar, var det gr fram,
        och griper sitt rov utan rddning.

  9.    Ja, m din hand vara upplyft ver dina ovnner,
        och m alla dina fiender bliva utrotade!

 10.    Och det skall ske p den dagen, sger HERREN,
        att jag skall utrota dina hstar ur ditt land
        och frstra dina vagnar;
 11.    jag skall utrota stderna i ditt land
        och riva ned alla dina fsten;
 12.    jag skall utrota all trolldom hos dig,
        och inga teckentydare skola mer trffas hos dig;
 13.    jag skall utrota dina belten
            och dina stoder ur ditt land,
        s att du icke mer skall tillbedja
            dina hnders verk;
 14.    jag skall omstrta dina Aseror
            och skaffa dem bort ur ditt land;
            och dina stder skall jag delgga.
 15.    Och i vrede och frtrnelse
            skall jag utkrva hmnd av hednafolken,
            dem som icke hava varit hrsamma.
*33/06 Mika, 6 Kapitlet
                           Mika, 6 Kapitlet

                 Herrens sak mot Israel.  Rtt offer.
                       Orttrdighetens straff.

  1.    Hren vad HERREN sger:
        St upp och utfr din sak infr bergen,
        och lt hjderna hra din rst.

  2.    Ja, hren HERRENS sak, I berg
        och I fasta klippor, jordens grundvalar!
        Ty HERREN har sak mot sitt folk,
        och med Israel vill han g till rtta.

  3.    Mitt folk, vad har jag gjort mot dig,
        och varmed har jag betungat dig?  Svara mig!
  4.    Jag frde dig ju upp ur Egyptens land,
        och ur trldomshuset frlossade jag dig;
        och Mose, Aron och Mirjam
        lt jag g framfr dig.
  5.    Mitt folk, kom ihg vad Balak,
        konungen i Moab, hade i sinnet,
        och vad Bileam, Beors son, svarade honom;
        kom ihg huru det var mellan Sittim och Gilgal,
        och lr dig s frst HERRENS rttfrdighets grningar.

  6.    Varmed skall jag trda fram infr HERREN,
        och varmed bja mig ned infr Gud i hjden?
        Skall jag trda fram infr honom med brnnoffer,
        med rsgamla kalvar?
  7.    Har HERREN behag till vdurar i tusental,
        till oljestrmmar i tiotusental?
        Skall jag giva min frstfdde till offer fr min vertrdelse,
        min livsfrukt till syndoffer fr min sjl?
  8.    Nej, vad gott r har han kungjort fr dig, o mnniska.
        Ty vad annat begr HERREN av dig,
        n att du gr vad rtt r och vinnlgger dig om krlek
        och vandrar i dmjukhet infr din Gud?

  9.    Hr huru HERREN ropar till staden!
        Ja, sll r den som aktar p ditt namn.
        Hren om straffet, och vem han r, som har bestmt det.

 10.    Kunna ogudaktighetens skatter framgent
        f stanna i den ogudaktiges hus?
        Kan dr f finnas ett undermligt efa-mtt,
        vrt att frbannas?
 11.    Vore jag rttfrdig, om jag frdroge ortt vg
        och falska vikter i pungen,
 12.    om de rika i staden finge vara fulla av orttrdighet,
        om dess invnare finge tala lgn
        och hava falsk tunga i sin mun?

 13.    Nej, och drfr mste jag sl dig med olkliga sr,
        hemska dig med frdelse fr dina synders skull.
 14.    Nr du ter ngot,
            skall du icke bliva mtt,
            och tomhet skall rda i din buk.
        Vad du skaffar undan
            skall du nd icke kunna rdda,
        och vad du rddar
            skall jag giva t svrdet.
 15.    Du skall s,
            men icke f skrda;
        du skall pressa oliver,
            men icke f smrja din kropp med oljan,
        du skall pressa ut druvmust,
            men icke f dricka vinet.

 16.    Vid Omris stadgar hller man fast,
        man efterfljer alla Ahabs hus' grningar;
        ty efter dessas rdslag r det I vandren.
        Drfr skall jag gra dig till ett freml fr hpnad,
        och invnarna i staden till ett ml fr begabberi;
        ja, mitt folks smlek skolen I f bra.
*33/07 Mika, 7 Kapitlet
                           Mika, 7 Kapitlet

                  Frdrvet i Israel.  Hopp om bttre
                                tider.

  1.    Ve mig!  Det r mig,
        ssom nr frukten r insamlad om sommaren,
        eller ssom nr efterskrden efter vinbrgningen r slut
        och ingen druvklase mer finnes att ta,
        intet frstlingsfikon av dem jag hade haft lust till.
  2.    De fromma ro frsvunna ur landet,
        och ingen redlig man finnes bland mnniskorna.
        Alla ligga de p lur efter blod;
        envar vill fnga den andre i sitt nt.
  3.    Till att frmja det onda ro deras hnder redo:
        fursten begr gvor,
            och domaren str efter vinning;
        den mktige krver ppet
            vad honom lyster;
        s bedriva de vrnghet.
  4.    Den bste ibland dem r ssom ett trnsnr,
            den redligaste vrre n en taggig hck.
        Men nr dina siares dag r inne,
            ja, nr hemskelsen nr dig,
        d skall bestrtning komma ibland dem.

  5.    Man fr icke tro p ngon vn,
            icke lita p ngon frtrogen;
        fr henne som vilar i din famn
            mste du vakta din muns drrar.
  6.    Ty sonen fraktar sin fader,
        dottern stter sig upp mot sin moder,
        sonhustrun mot sin svrmoder,
        och envar har sitt eget husfolk till fiender.

  7.    Men jag vill skda efter HERREN,
        jag vill hoppas p min frlsnings Gud;
        min Gud skall hra mig.
  8.    Gldjens icke ver mig, I mina fiender.
            Om jag n har fallit, skall jag dock st upp igen;
        om jag n sitter i mrkret,
            r dock HERREN mitt ljus.
  9.    Eftersom jag har syndat mot HERREN,
            vill jag bra hans vrede,
        till dess att han utfr min sak
            och skaffar mig rtt,
        till dess att han fr mig ut i ljuset,
            s att jag med lust fr se p hans rttfrdighet.
 10.    Nr mina fiender se det,
            skola de hljas med skam,
        desamma som sga till mig:
            Var r nu HERREN, din Gud?
        Mina gon skola se med lust p dem;
        ty d skola de bliva nedtrampade
             ssom orenlighet p gatan.

 11.    En dag skall komma, d dina murar skola byggas upp;
        p den dagen skola dina grnser strcka sig vida.
 12.    P den dagen
            skall man komma till dig
        bde frn Assur
            och frn Egyptens stder,
        ja frn Egypten
            och nda ifrn floden,
        och frn hav till hav,
            och frn berg till berg.
 13.    Men eljest skall jorden bliva en demark
            fr sina inbyggares skull;
        det skall vara deras grningars frukt.

 14.    Vakta med din stav ditt folk,
            din arvedels hjord,
        s att den fr hava sin avskilda boning
            i skogen p Karmel;
        lt den g i bet i Basan och i Gilead,
            likasom under forna dagar.

 15.    Ja, likasom i de dagar d du drog ut ur Egyptens land
            skall jag lta dem se underbara ting.
 16.    Hedningarna skola se det och komma p skam
            med all sin makt.
        De skola ndgas lgga handen p munnen,
            deras ron skola vara bedvade.
 17.    De skola slicka stoftet ssom ormar;
            lika maskar som krla p jorden
            skola de med bvan vergiva sina borgar.
        Med frskrckelse skola de ska HERREN, vr Gud;
            Ja, fr dig skola de frukta.

 18.    Vem r en sdan Gud som du?  --
            du som frlter
        kvarlevan av din arvedel dess missgrning
            och tillgiver den dess vertrdelse,
        du som icke behller vrede evinnerligen,
        ty du har lust till nd,
 19.    och du skall ter frbarma dig ver oss
            och trampa vra missgrningar under ftterna.
        Ja, du skall kasta alla deras synder
            i havets djup.
 20.    Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
            och nd mot Abraham,
        ssom du med ed har lovat vra fder
            i forntidens dagar.
