@c -*- 1917 -*-
*29/ Joel
*29/01 Joel, 1 Kapitlet
                           Joel, 1 Kapitlet

                  Grshoppor hava frtt landet.  Bot
                              pbjudes.

  1.  Detta r HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

  2.    Hren detta, I gamle,
        och lyssnen hrtill, I landets alla inbyggare.
        Har ngot sdant skett frut i edra dagar
        eller i edra fders dagar?
  3.    Nej, om detta mn I frtlja fr edra barn,
        och edra barn m frtlja drom fr sina barn,
        och deras barn fr ett kommande slkte.

  4.    Vad som blev kvar efter grsgnagarna,
            det to grshopporna upp;
        och vad som blev kvar efter grshopporna,
            det to grsbitarna upp;
        och vad som blev kvar efter grsbitarna
            det to grsfrtarna upp.

  5.    Vaknen upp, I druckne, och grten;
        ja, jmren eder, alla I som dricken vin,
        ver att druvsaften r ryckt undan eder mun.
  6.    Ty ett folk har dragit upp ver mitt land,
            ett mktigt, ett som ingen kan rkna;
        det har tnder likasom lejon,
        och dess kindtnder likna lejoninnors.
  7.    Mina vintrd har det frtt,
            och mina fikontrd har det brutit ned
        det har skalat dem nakna och kastat dem undan;
            vitnade ro deras rankor.

  8.    Klaga likasom en jungfru som br sorgdrkt
            efter sin ungdoms brudgum
  9.    Spisoffer och drickoffer ro frsvunna
            ifrn HERRENS hus;
        prsterna srja,
            HERRENS tjnare.
      >2 Mos. 29,41.
 10.    Flten ro frdda,
            marken ligger srjande,
        ty sden r frdd,
            vinet borttorkat,
            oljan utsinad.
 11.    kermnnen st med skam,
            vingrdsmnnen jmra sig,
        ver vetet och ver kornet;
        ty skrden p marken r frstrd.
      >Jes. 16,10. Jer. 48,33.
 12.    Vintrden ro frtorkade
            och fikontrden frsmkta;
        granattrden och palmerna och ppeltrden
        och alla andra trd p marken hava torkat bort.
        Ja, all frjd har vissnat
            och flytt ifrn mnniskors barn.

 13.    Klden eder i sorgdrkt och klagen, I prster;
        jmren eder, I som tjnen vid altaret;
        gn in och sitten i sorgdrkt natten igenom,
            I min Guds tjnare,
        eftersom eder Gud hus mste sakna
            spisoffer och drickoffer
 14.    Plysen en helig fasta,
            lysen ut en hgtidsfrsamling;
        frsamlen de gamla,
            ja, alla landets inbyggare,
        till HERRENS, eder Guds, hus;
            och ropen s till HERREN.
      >Joel 2,15.

 15.    Ve oss, vilken dag!
        ty HERRENS dag r nra,
        och ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
      >Jes. 13,6, 9. Joel 2,1.
 16.    Har icke vr brgning blivit frstrd
            mitt fr vra gon?
        har icke gldje och frjd frsvunnit
            ifrn var Guds hus?
 17.    Utsdet ligger frtorkat
            under mullen,
        frrdshusen st de,
            ladorna f frfalla,
            ty sden r borttorkad.
 18.    Huru stnar icke boskapen!
        Huru ngslas ej fkreaturens hjordar!
        De finna ju intet bete.
        Ja, ocks frhjordarna f lida under skulden.

 19.    Till dig, HERRE, ropar jag,
            nu d en eld har frtrt
            betesmarkerna i knen
        och en eldslga har frbrnt
            alla trd p marken.
 20.    Ja, ocks markens djur
            ropa med trngtan till dig,
        eftersom vattenbckarna ro uttorkade
            och betesmarkerna i knen
            ro frtrda av eld.
      >Job 39,3. Ps. 104,27. 147,9. Jon. 3,8.
*29/02 Joel, 2 Kapitlet
                           Joel, 2 Kapitlet

               Herrens dag r frskrcklig, men omsider
                   snder Herren ny vlsignelse och
                  utgjuter sin Ande ver alla folk.

  1.    Stten i basun p Sion,
        och blsen larmsignal p mitt heliga berg;
        m alla landets inbyggare darra!
        Ty HERRENS dag kommer, ja, den r nra;
      >Jes. 13,9 f. Joel 1,15.
  2.    en dag av mrker och tjocka,
        en dag av moln och tcken,
        lik en gryning som breder ut sig ver bergen.
        Ett stort och mktigt folk kommer,
        ett vars like aldrig ngonsin har funnits
        och ej heller hdanefter skall uppst,
        intill senaste slktens r.
      >Am. 5,18. Sef. 1,14.
  3.    Framfr dem gr en frtrande eld
        och bakom dem kommer en frbrnnande lga.
        Likt Edens lustgrd var landet framfr dem,
        men bakom dem r det en de ken;
        ja, undan dem finnes ingen rddning.

  4.    De te sig likasom hstar,
        och ssom stridshstar hasta de stad.
  5.    Med ett rassel likasom av vagnar
        sprnga de fram ver bergens toppar,
        med ett brus ssom av en eldslga,
            nr den frtr str;
        de ro ssom ett mktigt folk,
            ordnat till strid.
  6.    Vid deras syn gripas folken av ngest,
        alla ansikten skifta frg.
      >Nah. 2,10.
  7.    Ssom hjltar hasta de stad,
        lika stridsmn bestiga de murarna;
        var och en gr sin vg rakt fram,
        och ingen tager miste om sin strt.
  8.    Den ene trnger icke den andre,
        var och en gr sin givna bana;
        mitt igenom vapnen strta de fram utan hejd.
  9.    I staden rusa de in
            p murarna hasta de stad,
        i husen trnga de upp,
        genom fnstren bryta de sig vg,
            ssom tjuvar gra.
 10.    Vid deras syn darrar jorden,
        och himmelen bvar;
        solen och mnen frmrkas,
        och stjrnorna mista sitt sken.
      >Joel 3,15.
 11.    Och HERREN lter hra sin rst framfr sin hr
        ty hans skara r mycket stor,
        mktig r den skara som utfr hans befallning.
        Ja, HERRENS dag r stor
            och mycket fruktansvrd
            vem kan uthrda den?

 12.    Dock, nu mn I vnda om till mig
        av allt edert hjrta, sger HERREN,
        med fasta och grt och klagan.
      >Ords. 28,13. Jes. 45,22.
 13.    Ja, riven snder edra hjrtan, icke edra klder,
        och vnden om till HERREN, eder Gud;
        ty ndig och barmhrtig r han,
        lngmodig och stor i mildhet,
        och sdan att han ngrar det onda.
      >2 Mos. 34,6. 4 Mos. 11,18. 1 Sam. 15,29. Neh. 9,17.
      >Ps. 51,19. 86,5, 15. 103,8. 145,8. Jon. 4,2.
 14.    Mhnda vnder han om och ngrar sig
        och lmnar kvar efter sig ngon vlsignelse,
        till spisoffer och drickoffer
            t HERREN, eder Gud.
      >Jer. 18,8. Jon. 3,9.

 15.    Stten i basun p Sion,
        plysen en helig fasta
            lysen ut en hgtidsfrsamling;
      >4 Mos. 10,2. Joel 1,14. Jon. 3,5.
 16.    frsamlen folket,
            plysen en helig sammankomst,
        kallen tillhopa de gamla
            frsamlen de sm barnen,
            jmvl dem som nnu dia vid brstet
        brudgummen m komma ur sin kammare
        och bruden ur sitt gemak.
      >Ps. 8,3.
 17.    Mellan frhuset och altaret
            m prsterna, HERRENS tjnare,
            hlla klagogrt och sga:
        HERRE, skona ditt folk,
        och lt icke din arvedel bliva till smlek,
        till ett ordsprk bland hedningarna
        Varfr skulle man f sga bland folken:
        'Var r nu deras Gud?'
      >2 Mos. 32,12. Ps. 79,9 f. 115,2.

 18.  S upptndes d HERREN till nitlskan fr sitt land, och han
      mkade sig ver sitt folk;
 19.  HERREN svarade och sade till sitt folk:

      Se, jag vill snda eder sd och vin och olja, s att I fn mtta
      eder drav, och jag skall icke mer lta eder bliva till smlek
      bland hedningarna.
      >6 Mos. 28,11 f.
 20.  Och nordlandsskaran skall jag frjaga lngt bort ifrn eder, jag
      skall driva den undan till ett torrt och de Land, dess frtrupp
      till stra havet och dess eftertrupp till Vstra havet.  Och
      stank skall stiga upp drav, ja, vmjelig lukt skall stiga upp
      drav, eftersom den har tagit sig fr s stora ting.

 21.    Frukta icke, du land,
            utan frjda dig och glds,
        ty stora ting har HERREN tagit sig fr
 22.    Frukten icke, I markens djur,
        ty betesmarkerna i knen grnska,
        och trden bra sin frukt,
        fikontrden och vintrden
            giva sin kraft.
 23.    Och frjden eder, I Sions barn,
        varen glada i HERREN, eder Gud;
        ty han giver eder
            hstregn, i rtt tid,
        han som ock frr snde ned ver eder regn,
        bde hst och vr.
      >5 Mos. 11,14. Jer 5,24.
 24.    S skola logarna fyllas mod sd
        och pressarna flda ver
            av vin och olja.
      >Ords. 3,10.

 25.  Och jag skall giva eder gottgrelse fr de rsgrdor som tos
      upp av grshopporna, grsbitarna, grstarna och grsgnagarna,
      den stora hr som jag snde ut mot eder.
 26.  Och I skolen f ta till fyllest och bliva mtta; och d skolen
      I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat s
      underbart med eder; och mitt folk skall icke komma p skam
      evinnerligen.
 27.  Och I skolen frnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag r
      HERREN, eder Gud, och eljest ingen.  Ja, mitt folk skall icke
      komma p skam evinnerligen.
      >Jes. 45,5. 46,9.

 28.    Och det skall ske drefter
        att jag skall utgjuta min Ande ver allt ktt,
        och edra sner och edra dttrar skola profetera,
        edra gamla mn skola hava drmmar
        edra ynglingar skola se syner;
      >Jes. 44,3. Apg. 2,17 f. Gal. 4,6 f.
 29.    ocks ver dem som ro tjnare och tjnarinnor
        skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
 30.    Och jag skall lta tecken synas
            p himmelen och p jorden:
        blod och eld och rkstoder.
 31.    Solen skall vndas i mrker
            och mnen i blod
        frrn HERRENS dag kommer,
            den stora och fruktansvrda.
 32.    Men det skall ske att var och en som kallar HERRENS namn
            han skall varda frlst.
        Ty p Sions berg och i Jerusalem
            skall finnas en rddad skara,
            ssom HERREN har sagt;
        och till de undsluppna skola hra de som HERREN kallar.
      >Jes. 2,3. Ob. v.17. Rom. 10,13.
*29/03 Joel, 3 Kapitlet
                           Joel, 3 Kapitlet

               Dom ver folken.  Sions terupprttelse.

  1.  Ty se, i de dagarna och p den tiden, d jag ter upprttar Juda
      och Jerusalem,
  2.  d skall jag samla tillhopa alla hednafolk och fra dem ned till
      Josafats[1] dal, och dr skall jag hlla dom ver dem, fr mitt
      folks och min arvedels, Israels, skull, drfr att de hava
      frskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.
  3.  Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit
      ssom betalning t skkor, och flickorna hava de slt fr vin,
      som de hava druckit upp.

  4.  Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar,
      vad frehaven ocks I mot mig?  Haven I ngot att vederglla mig
      fr, eller r det I som viljen begynna ngot mot mig?  Snart och
      med hast skall jag lta det I haven gjort komma tillbaka ver
      edra egna huvuden,
      >Jes. 23,1 f. Am. 1,9.
  5.  eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och frt mina
      sknaste klenoder in i edra palats,
  6.  och eftersom I haven slt Judas och Jerusalems barn t Javans
      barn, till att fras lngt bort ifrn sitt land.
  7.  Se, jag skall kalla dem ter frn den ort dit I haven slt dem;
      och det som I haven gjort skall jag lta komma tillbaka ver
      edra egna huvuden.
  8.  Jag skall slja edra sner och dttrar i Juda barns hand, och de
      skola slja dem till saberna, folket i fjrran land.  Ty s har
      HERREN talat.

  9.    Ropen ut detta bland hednafolken,
            bden upp dem till helig strid.
        Manen p hjltarna,
        m alla stridsmnnen komma
            och draga framt.
 10.    Smiden edra plogbillar till svrd
        och edra vingrdsknivar till spjut;
        den svagaste m knna sig ssom en hjlte.
      >Jes. 2,4. Mik. 4,3.
 11.    Skynden att komma,
            alla I folk har omkring,
            och samlen eder tillhopa.
        Snd, o HERRE,
            ditned dina hjltar.
      >Ps. 2,1 f.
 12.    Ja, m hednafolken resa sig och draga stad
            till Josafats dal;
        ty dr skall jag sitta till doms
            ver alla folk hromkring.

 13.    Lten lien g,
            ty skrden r mogen.
        Kommen och trampen,
            ty pressen r full;
        presskaren flda ver,
            s stor r ondskan dr.
      >Jes. 63,3. Upp. 14,15,18 f.
 14.    Skaror hopa sig
            i Domens dal;
        ty HERRENS dag r nra
            i Domens dal.
 15.    Solen och mnen frmrkas,
            och stjrnorna mista sitt sken.
      >Joel 2,10.
 16.    Och HERREN upphver ett rytande frn Sion,
        och frn Jerusalem lter han hra sin rst,
        s att himmelen och jorden bva.
        Men fr sitt folk r HERREN en tillflykt
        och fr Israels barn ett vrn.
      >Jes. 2,3. Hos. 11,10. Am. 1,2. Mik. 4,2.
 17.    Och I skolen frnimma att jag r HERREN, eder Gud,
        som bor p Sion, mitt heliga berg.
        Och Jerusalem skall vara en helgad plats
        och frmlingar skola icke mer draga ditin.
      >Upp. 21,27.

 18.    P den tiden skall det ske
        att bergen drypa av druvsaft
        och hjderna flda av mjlk;
        och alla bckar i Juda skola flda av vatten.
        Och en klla skall rinna upp i HERRENS hus
        och vattna Akaciedalen.
      >Hes. 47,1, 8. Am. 9,13. Sak. 14,8. Upp. 22,1.
 19.    Men Egypten skall bliva en demark,
        och Edom skall varda en de ken
        drfr att de hava vat vld mot Juda barn
        och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.
      >1 Ob. v.10.
 20.    Sedan skall Juda trona evinnerligen,
        och Jerusalem frn slkte till slkte.
 21.    Och jag skall utplna deras blodskulder,
        dem som jag icke allaredan har utplnat.
        Och HERREN skall frbliva boende p Sion.
      >Ob. v.21.

[1]  Namnet kan versttas: Herren hller dom.
