@c -*- 1917 -*-
*27/ Daniel
*27/01 Daniel, 1 Kapitlet
                          Daniel, 1 Kapitlet

                Daniels och hans medbrders fngenskap
                       och uppfostran i Babel.

  1.  I Jojakims, Juda konungs, tredje regeringsr kom Nebukadnessar,
      konungen i Babel, mot Jerusalem och belgrade det.
      >2 Krn. 36,6 f.
  2.  Och Herren gav Jojakim, Juda konung, i hans hand, s ock en del
      av krlen i Guds hus; och han frde dem till Sinears land, in i
      sin guds hus.  Och krlen frde han in i sin guds skattkammare.
      >1 Mos. 10,10.

  3.  Och konungen befallde Aspenas, sin verste hovman, att han
      skulle av Israels barn taga till sig ynglingar av konungslig
      slkt eller av frnm brd,
      >2 Kon. 20,18. Jes. 39,7.
  4.  sdana som icke hade ngot lyte, utan voro fagra att skda och
      utrustade med frstnd till att inhmta allt slags visdom, kloka
      och lraktiga ynglingar, som kunde bliva dugliga att tjna i
      konungens palats; dem skulle han lta undervisa i kaldernas
      skrift och tungoml.
  5.  Och konungen bestmde t dem ett visst underhll fr var dag, av
      konungens egen mat och av det vin han sjlv drack, och befallde
      att man skulle uppfostra dem i tre r; nr den tiden vore
      frliden, skulle de f gra tjnst hos konungen.

  6.  Bland dessa voro nu Daniel, Hananja, Misael och Asarja, av Juda
      barn.
  7.  Men verste hovmannen gav dem andra namn: Daniel kallade han
      Beltesassar, Hananja Sadrak, Misael Mesak och Asarja Abed-Nego.
      >Dan. 4,5.

  8.  Men Daniel lt sig angelget vara att icke orena sig med
      konungens mat eller med vinet som denne drack av; och han bad
      verste hovmannen att han icke skulle ndgas orena sig.
      >Tob. 1,10 f.
  9.  Och Gud lt Daniel finna nd och barmhrtighet infr verste
      hovmannen.
      >1 Mos. 39,21.
 10.  Men verste hovmannen sade till Daniel: Jag fruktar att min
      herre, konungen, som har bestllt om eder mat och dryck, d
      skall finna edra ansikten magrare n de ynglingars som ro
      jmnriga med eder, och att I s skolen draga skuld ver mitt
      huvud infr konungen.

 11.  D sade Daniel till hovmstaren som av verste hovmannen hade
      blivit satt till att hava uppsikt ver Daniel, Hananja, Misael
      och Asarja:
 12.  Gr ett frsk med dina tjnare i tio dagar, och lt giva oss
      grnsaker att ta och vatten att dricka.
 13.  Sedan m du jmfra vrt utseende med de ynglingars som hava
      tit av konungens mat; och efter vad du d anser m du gra med
      dina tjnare.

 14.  Och han lyssnade till denna deras begran och gjorde ett frsk
      med dem i tio dagar.
 15.  Och efter de tio dagarnas frlopp befunnos de vara fagrare att
      skda och stadda vid bttre hull n alla de ynglingar som hade
      tit av konungens mat.
 16.  D lt hovmstaren dem allt fortfarande slippa den mat som hade
      varit bestmd fr dem och det vin som de skulle hava druckit,
      och gav dem grnsaker.

 17.  t dessa fyra ynglingar gav nu Gud kunskap och insikt i allt
      slags skrift och visdom; och Daniel fick frstnd p alla slags
      syner och drmmar.
 18.  Och nr den tid var frliden, efter vilken de, enligt konungens
      befallning, skulle fras fram fr honom, blevo de av verste
      hovmannen frda infr Nebukadnessar
 19.  Nr d konungen talade med dem, fanns bland dem alla ingen som
      kunde frliknas med Daniel, Hananja, Misael och Asarja; och de
      fingo s gra tjnst hos konungen.
 20.  Och nrhelst konungen tillfrgade dem i en sak som fordrade
      vishet i frstndet, fann han dem vara tio gnger klokare n
      ngon av de spmn och besvrjare som funnos i hela hans rike.
 21.  Och Daniel fortfor s intill konung Kores' frsta regeringsr.
      >Dan. 6,28. 10,1.
*27/02 Daniel, 2 Kapitlet
                          Daniel, 2 Kapitlet

                    Nebukadnessars drm om de fyra
                            vrldsrikena.

  1.  I sitt andra regeringsr hade Nebukadnessar drmmar av vilka han
      blev orolig till sinnes, och smnen vek bort ifrn honom.
      >1 Mos. 41,1, 8.
  2.  D lt konungen tillkalla sina spmn, besvrjare, trollkarlar
      och kalder[1], fr att de skulle giva konungen till knna vad
      han hade drmt, och de kommo och trdde fram fr konungen.
      >Jes. 47,12 f.

  3.  Och konungen sade till dem: Jag har haft en drm, och jag r
      orolig till sinnes och ville veta vad jag har drmt.
  4.  D talade kalderna till konungen p arameiska: M du leva
      evinnerligen, o konung!  Frtlj drmmen fr dina tjnare, s
      skola vi meddela uttydningen.
      >Dan. 3,9. 5,10. 6,6,21.
  5.  Konungen svarade och sade till kalderna: Nej, mitt oryggliga
      beslut r, att om I icke sgen mig drmmen och dess uttydning,
      skolen I huggas i stycken, och edra hus skola gras till platser
      fr orenlighet.
      >2 Kon. 10,27. Esr. 6,11. Dan. 3,29.
  6.  Men om I meddelen drmmen och dess uttydning, s skolen I f
      gvor och sknker och stor ra av mig.  Meddelen mig allts nu
      drmmen och dess uttydning.
  7.  De svarade fr andra gngen och sade: Konungen m frtlja
      drmmen fr sina tjnare, s skola vi meddela uttydningen.
  8.  Konungen svarade och sade: Jag mrker nogsamt att I viljen
      vinna tid, eftersom I sen att mitt beslut r oryggligt,
  9.  att om I icke sgen mig drmmen, domen ver eder icke kan bliva
      annat n en.  Ja, I haven kommit verens om att infr mig fra
      lgnaktigt och bedrgligt tal, i hopp att tiderna skola frndra
      sig.  Sgen mig allts nu vad jag har drmt, s mrker jag att I
      ock kunnen meddela mig uttydningen drp.
 10.  D svarade kalderna konungen och sade: Det finnes ingen
      mnniska p jorden, som frmr meddela konungen det som han vill
      veta; aldrig har ju heller ngon konung, huru stor och mktig
      han n var, begrt sdant som detta av ngon spman eller
      besvrjare eller kald.
 11.  Ty det som konungen begr r alltfr svrt, och ingen finnes,
      som kan meddela konungen det, frutom gudarna; och de hava icke
      sin boning ibland de ddliga.

 12.  D blev konungen vred och mycket frtrnad och befallde att man
      skulle frgra alla de vise i Babel.
 13.  Nr allts pbudet hrom hade blivit utfrdat och man skulle
      dda de vise, skte man ock efter Daniel och hans medbrder fr
      att dda dem.
 14.  D vnde sig Daniel med kloka och frstndiga ord till Arjok,
      versten fr konungens drabanter, vilken hade dragit ut fr att
      dda de vise i Babel.
 15.  Han tog till orda och frgade Arjok, konungens hvitsman:
      Varfr har detta strnga pbud blivit utfrdat av konungen?  D
      omtalade Arjok fr Daniel vad som var p frde.
 16.  Och Daniel gick in och bad konungen att tid mtte beviljas
      honom, s skulle han meddela konungen uttydningen.
 17.  Drefter gick Daniel hem och omtalade fr Hananja, Misael och
      Asarja, sina medbrder, vad som var p frde,
 18.  och han uppmanade dem att bedja himmelens Gud om frbarmande, s
      att denna hemlighet bleve uppenbarad, p det att icke Daniel och
      hans medbrder mtte frgras tillika med de vriga vise Babel.

 19.  D blev hemligheten uppenbarad fr Daniel i en syn om
      natten.  Och Daniel lovade himmelens Gud drfr;
 20.  Daniel hov upp sin rst och sade: Lovat vare Guds namn frn
      evighet till evighet!  Ty vishet och makt hra honom till.
      >Ps. 113,2.
 21.  Han lter tider och stunder omskifta, han avstter konungar och
      tillstter konungar, han giver t de visa deras vishet och t de
      frstndiga deras frstnd.
      >Job 32,8.
 22.  Han uppenbarar det som r djupt och frborgat, han vet vad i
      mrkret r, och hos honom bor ljuset.
      >Ps. 104,2. 1 Kor. 2,10.
 23.  Dig, mina fders Gud, tackar och prisar jag fr att du har givit
      mig vishet och frmga, och fr att du nu har uppenbarat fr mig
      det vi bdo dig om; ty det som konungen ville veta har du
      uppenbarat fr oss.

 24.  I fljd hrav gick Daniel in till Arjok, som av konungen hade
      ftt befallning att frgra de vise i Babel; han gick stad och
      sade till honom s: De vise i Babel m du icke frgra.  Fr mig
      in till konungen, s skall jag meddela konungen uttydningen.
 25.  D frde Arjok med hast Daniel infr konungen och sade till
      honom s: Jag har bland de judiska fngarna funnit en man som
      kan sga konungen uttydningen.
 26.  Konungen svarade och sade till Daniel, som hade ftt namnet
      Beltesassar: Frmr du sga mig den drm som jag har haft och
      dess uttydning?
      >Dan. 1,7.
 27.  Daniel svarade konungen och sade:

      Den hemlighet som konungen begr att f veta kunna inga vise,
      besvrjare, spmn eller stjrntydare meddela konungen.
 28.  Men det finnes en Gud i himmelen, som kan uppenbara hemligheter,
      och han har ltit konung Nebukadnessar veta vad som skall ske i
      kommande dagar.  Detta var din drm och den syn du hade p ditt
      lger:

 29.  Nr du, o konung, lg p ditt lger, uppstego hos dig tankar p
      vad som skall ske i framtiden; och han som uppenbarar
      hemligheter lt dig veta vad som skall ske.
 30.  Och fr mig har denna hemlighet blivit uppenbarad, icke i kraft
      av ngon vishet som jag ger framfr alla andra levande
      varelser, utan p det att uttydningen m bliva kungjord fr
      konungen, s att du frstr ditt hjrtas tankar.
      >1 Mos. 41,16.

 31.  Du, o konung, sg i din syn en stor bildstod st framfr dig,
      och den stoden var hg och dess glans vermttan stor, och den
      var frskrcklig att skda.
 32.  Bildstodens huvud var av bsta guld, dess brst och armar voro
      av silver, dess buk och lnder av koppar; dess ben voro av jrn,
 33.  dess ftter delvis av jrn och delvis av lera.
 34.  Medan du nu betraktade den, blev en sten lsriven, dock icke
      genom mnniskohnder, och den trffade bildstoden p ftterna,
      som voro av jrn och lera, och krossade dem.
 35.  D blev p en gng alltsammans krossat, jrnet, leran, kopparen,
      silvret och guldet, och det blev ssom agnar p en trskloge om
      sommaren, och vinden frde bort det, s att man icke mer kunde
      finna ngot spr drav.  Men av stenen som hade trffat
      bildstoden blev ett stort berg, som uppfyllde hela jorden.

 36.  Detta var drmmen; och vi vilja nu sga konungen uttydningen:
 37.  Du, o konung, konungarnas konung, t vilken himmelens Gud har
      givit rike, vldighet, makt och ra,
      >Hes. 26,7 f. Dan. 4,19. 5,18.
 38.  och i vilkens hand han har givit mnniskors barn och djuren p
      marken och fglarna under himmelen, varhelst varelser bo, och
      som han har satt till herre ver allasammans, du r det gyllene
      huvudet.
      >Jer. 27,6. 28,14.
 39.  Men efter dig skall uppst ett annat rike, ringare n ditt, och
      drefter nnu ett tredje rike, ett som r av koppar, och det
      skall rda ver hela jorden.
 40.  Ett fjrde rike skall ock uppst och vara starkt ssom jrn, ty
      jrnet krossar och snderslr ju allt; och ssom jrnet frstr
      allt annat, s skall ock detta krossa och frstra.
 41.  Men att du sg ftterna och trna vara delvis av krukmakarlera
      och delvis av jrn, det betyder att det skall vara ett sndrat
      rike, dock s att det har ngot av jrnets fasthet, ty du sg ju
      jrn vara dr, blandat med lerjord.
 42.  Och att trna p ftterna voro delvis av jrn och delvis av
      lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis
      svagt.
 43.  Och att du sg jrnet vara blandat med lerjord, det betyder att
      vl en beblandning dr skall ga rum genom mnniskosd, men att
      delarna likvl icke skola hlla ihop med varandra, lika litet
      som jrn kan frbinda sig med lera.

 44.  Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprtta ett rike
      som aldrig i evighet skall frstras och vars makt icke skall
      bliva verlmnad t ngot annat folk.  Det skall krossa och gra
      en nde p alla dessa andra riken, men sjlvt skall det best
      evinnerligen;
      >Ps. 2,8 f. 110,1 f., 6. Dan. 7,14, 27. Mik. 4,7.
      >Luk. 1,33. 1 Kor. 15,24.
 45.  ty du sg ju att en sten blev lsriven frn berget, dock icke
      genom mnniskohnder, och att den krossade jrnet, kopparen,
      leran, silvret och guldet.

      S har en stor Gud uppenbarat fr konungen vad som skall ske i
      framtiden, och drmmen r viss, och dess uttydning r
      tillfrlitlig.

 46.  D fll konung Nebukadnessar p sitt ansikte och tillbad infr
      Daniel, och befallde att man skulle offra t honom spisoffer och
      rkoffer.
      >Apg. 14,1l f.
 47.  Och konungen svarade Daniel och sade: I sanning, eder Gud r en
      Gud ver andra gudar och en herre ver konungar och en
      uppenbarare av hemligheter, eftersom du har kunnat uppenbara
      denna hemlighet.
      >2 Mos. 15,11. Ps. 86,8. 1 Tim. 6,15.

 48.  Drefter upphjde konungen Daniel och gav honom mnga stora
      sknker och satte honom till herre ver hela Babels hvdingdme
      och till hgste frestndare fr alla de vise i Babel.
      >1 Mos. 41,41.
 49.  Och p Daniels bn frordnade konungen Sadrak, Mesak och
      Abed-Nego att frvalta Babels hvdingdme; men Daniel sjlv
      stannade vid konungens hov.
      >Dan. 1,7. 3,12, 30.

[1]  Se Kalder i Ordfrkl.
*27/03 Daniel, 3 Kapitlet
                          Daniel, 3 Kapitlet

                 De tre mnnen i den brinnande ugnen.

  1.  Konung Nebukadnessar lt gra en gyllene bildstod, sextio alnar
      hg och sex alnar bred; den lt han stlla upp p Durasltten i
      Babels hvdingdme.
  2.  Och konung Nebukadnessar snde stad och lt frsamla satraper,
      landshvdingar och stthllare, fogdar, skattmstare, domare,
      lagtolkare och alla andra makthavande i hvdingdmena, fr att
      de skulle komma till invigningen av den bildstod som konung
      Nebukadnessar hade ltit stlla upp.
  3.  D frsamlade sig satraperna, landshvdingarna och stthllarna,
      fogdarna, skattmstarna, domarna, lagtolkarna och alla andra
      makthavande i hvdingdmena till invigningen av den bildstod som
      konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp och nr de s stodo
      framfr den bildstod som Nebukadnessar hade ltit stlla upp,
  4.  utropade en hrold med hg rst: Detta vare eder befallt, I folk
      och stammar och tungoml:
  5.  Nr I hren ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
      sckpipor och allahanda andra instrumenter, skolen I falla ned
      och tillbedja den gyllene bildstod som konung Nebukadnessar har
      ltit stlla upp.
      >Vish. 14,16.
  6.  Men den som icke faller ned och tillbeder, han skall i samma
      stund kastas i den brinnande ugnen.
      >Jer. 29,22. Upp. 13,15.

  7.  S snart nu allt folket hrde ljudet av horn, pipor, cittror,
      sambukor, psaltare och allahanda andra instrumenter, fllo de
      allts ned, alla folk och stammar och tungoml, och tillbdo den
      gyllene bildstod som konung Nebukadnessar hade ltit stlla upp.

  8.  Men strax drefter kommo ngra kaldeiska mn fram och anklagade
      judarna.
  9.  De togo till orda och sade till konung Nebukadnessar: M du leva
      evinnerligen, o konung!
      >Dan. 2,4. 5,10. 6,6, 21.
 10.  Du, o konung, har givit befallning att alla mnniskor, nr de
      hrde ljudet av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare,
      sckpipor och allahanda andra instrumenter, skulle falla ned och
      tillbedja den gyllene bildstoden,
 11.  och att var och en som icke flle ned och tillbde skulle kastas
      i den brinnande ugnen.
 12.  Men nu ro hr ngra judiska mn, Sadrak, Mesak och Abed-Nego,
      vilka du har frordnat att frvalta Babels hvdingdme.  Dessa
      mn hava icke aktat p dig, o konung.  De dyrka icke dina gudar;
      och den gyllene bildstod som du har ltit stlla upp tillbedja
      de icke.
      >Dan 2,49.

 13.  D befallde Nebukadnessar i vrede och frbittring att man skulle
      fra fram Sadrak, Mesak och Abed-Nego.  Och nr man hade frt
      fram mnnen infr konungen,
 14.  talade Nebukadnessar till dem och sade: r det av frakt som I,
      Sadrak, Mesak och Abed-Nego, icke dyrken mina gudar och icke
      tillbedjen den gyllene bildstod som jag har ltit stlla upp?
 15.  Vlan, allt m vara gott, om I ren redo, att nr I hren ljudet
      av horn, pipor, cittror, sambukor, psaltare, sckpipor och
      allahanda andra instrumenter, falla ned och tillbedja den
      bildstod som jag har ltit gra.  Men om I icke tillbedjen, d
      skolen I i samma stund bliva kastade i den brinnande ugnen; och
      vilken r vl den gud som d kan rdda eder ur min hand?
 16.  D svarade Sadrak, Mesak och Abed-Nego och sade till konungen:
      O Nebukadnessar, vi behva icke giva dig ngot svar p detta.
 17.  Om vr Gud, den som vi dyrka, frmr rdda oss, s skall han ock
      rdda oss ur den brinnande ugnen och ur din hand, o konung.
      >Ps. 66,12. 68,21.
 18.  Men om han icke vill det, s m du veta, o konung, att vi nd
      icke dyrka dina gudar, och att vi icke vilja tillbedja den
      gyllene bildstod som du har ltit stlla upp.
      >2 Mos. 20,4 f. 23,24.

 19.  D uppfylldes Nebukadnessar av vrede mot Sadrak, Mesak och
      Abed-Nego, s att hans ansikte frvandlades.  Och han hov upp sin
      rst och befallde att man skulle gra ugnen sju gnger hetare,
      n man ngonsin hade sett den vara.
 20.  Och ngra handfasta mn i hans hr fingo befallning att binda
      Sadrak, Mesak och Abed-Nego och kasta dem i den brinnande ugnen.
 21.  S blevo dessa med sina underklder, livrockar, mssor och andra
      klder bundna och kastade i den brinnande ugnen.
 22.  Men eftersom konungens befallning hade varit s strng, och
      ugnen drfr hade blivit s vermttan starkt upphettad, blevo
      de mn som frde Sadrak, Mesak och Abed-Nego ditupp sjlva
      ddade av eldslgorna,
 23.  vid det att de tre mnnen Sadrak, Mesak och Abed-Nego bundna
      kastades ned i den brinnande ugnen.

 24.  D blev konung Nebukadnessar frskrckt och stod upp med hast
      och frgade sina rdsherrar och sade: Var det icke tre mn som
      vi lto kasta bundna i elden?  De svarade och sade till konungen:
      Jo frvisso, o konung.
 25.  Han fortfor och sade: Och nd ser jag nu fyra mn, som g lsa
      och lediga inne i elden, och ingen skada har skett dem; och den
      fjrde ser s ut, som vore han en gudason.
 26.  Drefter trdde Nebukadnessar fram till ppningen p den
      brinnande ugnen och hov upp sin rst och sade: Sadrak, Mesak
      och Abed-Nego, I den hgste Gudens tjnare kommen hitut.  D
      gingo Sadrak, Mesak och Abed-Nego ut ur elden.
 27.  Och satraperna, landshvdingarna och stthllarna och konungens
      rdsherrar frsamlade sig dr, och fingo d se att elden icke
      hade haft ngon makt ver mnnens kroppar, och att hret p
      deras huvuden icke var svett, och att deras klder icke hade
      blivit skadade; ja, man kunde icke ens knna lukten av ngot
      brnt p dem.
      >Jes. 43,2. Hebr. 11,34.

 28.  D hov Nebukadnessar upp sin rst och sade: Lovad vare Sadraks,
      Mesaks och Abed-Negos Gud, som snde sin ngel och rddade sina
      tjnare, vilka s frtrstade p honom, att de vertrdde
      konungens befallning och vgade sina liv fr att icke ndgas
      dyrka eller tillbedja ngon annan gud n sin egen Gud!
      >Apg. 5,29.
 29.  Och hrmed giver jag nu befallning att vilken som helst av alla
      folk och stammar och tungoml, som sger ngot otillbrligt om
      Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, han skall huggas i stycken,
      och hans hus skall gras till en plats fr orenlighet; ty ingen
      gud finnes, som s kan hjlpa som denne.
      >Esr. 6,11. Dan. 2.5.

 30.  Drefter lt konungen Sadrak, Mesak och Abed-Nego komma till
      stor ra och makt i Babels hvdingdme.
      >Dan. 2,49.

                          Daniel, 4 Kapitlet

                 Skrivelse frn konung Nebukadnessar
                  rrande hans drm om det avhuggna
                               trdet.

 31.  Konung Nebukadnessar till alla folk och stammar och tungoml som
      finnas p hela jorden.  Mycken frid vare med eder!
      >Dan. 6,25.

 32.  Jag har funnit fr gott att hrmed kungra de tecken och under
      som den hgste Guden har gjort med mig.
 33.  Ty stora ro frvisso hans tecken, och mktiga ro hans
      under.  Hans rike r ett evigt rike, och hans vlde varar frn
      slkte till slkte.
      >Ps. 93,1 f. Dan. 6,27. 7,14.
*27/04 Daniel, 4 Kapitlet
  1.  Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i
      mitt palats.
  2.  D hade jag en drm som frskrckte mig; jag ngslades genom
      drmbilder p mitt lger och genom en syn som jag sg.
  3.  Drfr gav jag befallning att man skulle hmta alla de vise i
      Babel till mig, fr att de skulle sga mig drmmens uttydning.
  4.  S kommo nu spmnnen, besvrjarna, kalderna och stjrntydarna,
      och jag frtljde drmmen fr dem, men de kunde icke sga mig
      dess uttydning.
  5.  Slutligen kom ock Daniel infr mig, han som hade ftt namnet
      Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande
      r; och jag frtljde drmmen fr honom slunda:
      >Dan. 1,7. 5,11,14.

  6.  Beltesassar, du som r den verste bland spmnnen, du om
      vilken jag vet att heliga gudars ande r i dig, och att ingen
      hemlighet r dig fr svr, sg mig vad jag sg i min drm, och
      vad den betyder.
      >Hes. 28,3.

  7.  Detta var den syn jag hade p mitt lger: Jag sg i min syn ett
      trd st mitt p jorden, och det var mycket hgt.
      >Hes. 31,3 f.
  8.  Ja, stort och vldigt var trdet, och s hgt att det rckte upp
      till himmelen och syntes allt intill jordens nda.
  9.  Dess lvverk var sknt, och de bar mycken frukt, s att det hade
      fda t alla.  Markens djur funno skugga drunder, och himmelens
      fglar bodde p dess grenar, och allt ktt hade sin fda drav.
      >Hes. 17,23. 31,6.
 10.  Vidare sg jag, i den syn jag hade p mitt lger, huru en helig
      ngel steg ned frn himmelen.
 11.  Han ropade med hg rst och sade: 'Huggen ned trdet och skren
      av dess grenar, riven bort dess lvverk och frstrn dess frukt,
      s att djuren som ligga drunder fara sin vg och fglarna flyga
      bort ifrn dess grenar.
 12.  Dock m stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med
      kedjor av jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg
      skall han vtas och hava sin lott med djuren bland markens
      rter.
 13.  Hans hjrta skall frvandlas, s att det icke mer r en
      mnniskas, och ett djurs hjrta skall givas t honom, och sju
      tider skola s g fram ver honom.
 14.  S r det frordnat genom nglarnas rdslut, och s r det
      befallt om denna sak av de heliga, fr att de levande skola
      besinna att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver dem
      t vem han vill, ja, upphjer den lgste bland mnniskor till
      att hrska ver dem.'
      >1 Sam. 16,1, 12. 1 Kon 22,19. Job 1,6. Dan. 2,21. 5,21.
      >Luk. 1,52.

 15.  Sdan var den drm som jag, konung Nebukadnessar, hade.  Och du,
      Beltesassar, m nu sga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt
      rike kan sga mig uttydningen, men du kan det vl, ty heliga
      gudars ande r i dig.

 16.  D stod Daniel, som ocks hade namnet Beltesassar, en stund
      hpen, uppfylld av oroliga tankar.  Men konungen tog ter till
      orda och sade: Beltesassar, lt icke drmmen och vad den
      betyder frskrcka dig.  Beltesassar svarade och sade:
      Min herre, o att drmmen gllde dem som hata dig, och dess
      betydelse dina fiender!
 17.  Trdet som du sg, vilket var s stort och vldigt och s hgt
      att det rckte upp till himmelen och syntes ver hela jorden,
 18.  och som hade ett s sknt lvverk och bar mycken frukt, s att
      det hade fda t alla, trdet under vilket markens djur bodde,
      och p vars grenar himmelens fglar hade sina nsten,
 19.  det r du sjlv, o konung, du som har blivit s stor och vldig,
      du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har ntt upp
      till himmelen, och vilkens vlde strcker sig till jordens nda.
      >Dan. 2,37.
 20.  Men att konungen sg en helig ngel stiga ned frn himmelen,
      vilken sade: 'Huggen ned trdet och frstren det; dock m
      stubben med rtterna lmnas kvar i jorden, bunden med kedjor av
      jrn och koppar, bland markens grs; av himmelens dagg skall han
      vtas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju
      tider hava gtt fram ver honom',
 21.  detta betyder fljande, o konung, och detta r den Hgstes
      rdslut, som har drabbat min herre konungen:
 22.  Du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
      markens djur och ta grs ssom en oxe och vtas av himmelens
      dagg; och sju tider skola s g fram ver dig, till dess du
      besinnar att den Hgste rder ver mnniskors riken och giver
      dem t vem han vill.
      >Jes. 37,16. Dan. 5,21.
 23.  Men att det befalldes att trdets stubbe med rtterna skulle
      lmnas kvar, det betyder att du skall terf ditt rike, nr du
      har besinnat att det r himmelen som har makten.

 24.  Drfr, o konung, m du lta mitt rd tckas dig: gr dig fri
      ifrn dina synder genom att gra gott, och ifrn dina
      missgrningar genom att va barmhrtighet mot de fattiga, om
      till ventyrs din lycka s kunde bliva bestndande.
      >Ords. 16,6. Tob. 4,10. Syr. 3,30 f. 29,12.

 25.  Allt detta drabbade ocks konung Nebukadnessar.
 26.  Tolv mnader drefter, nr konungen en gng gick omkring p
      taket av det kungliga palatset i Babel,
 27.  hov han upp sin rst och sade: Se, detta r det stora Babel,
      som jag har byggt upp till ett konungaste genom min vldiga
      makt, min hrlighet till ra!
 28.  Medan ordet nnu var i konungens mun, kom en rst frn himmelen:
      Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit
      taget ifrn dig;
 29.  du skall bliva utsttt frn mnniskorna och ndgas bo ibland
      markens djur och ta grs ssom en oxe; och sju tider skola s
      g fram ver dig, till dess du besinnar att den Hgste rder
      ver mnniskors riken och giver dem t vem han vill.
 30.  I samma stund gick det ordet i fullbordan p Nebukadnessar; han
      blev utsttt frn mnniskorna och mste ta grs ssom en oxe,
      och av himmelens dagg vttes hans kropp, till dess att hans hr
      vxte och blev ssom rnfjdrar, och till dess att hans naglar
      blevo ssom fgelklor.

 31.  Men nr tiden var frliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina
      gon till himmelen och fick ter mitt frstnd.  D lovade jag
      den Hgste, jag prisade och rade honom som lever evinnerligen,
      honom vilkens vlde r ett evigt vlde, och vilkens rike varar
      frn slkte till slkte,
      >Dan. 7,14.
 32.  honom mot vilken alla som bo p jorden ro att akta ssom intet,
      ty han gr vad han vill bde med himmelens hr och med dem som
      bo p jorden, och ingen kan st emot hans hand eller sga till
      honom: Vad gr du?
      >Job 9,12. Jes. 24,21. 40,17. 43,13. Vish. 12,12.

 33.  S fick jag d p den tiden ter mitt frstnd, och jag fick
      tillbaka min hrlighet och glans, mitt rike till ra; och mina
      rdsherrar och stormn skte upp mig.  Och jag blev ter insatt i
      mitt rike, och nnu strre makt blev mig given.
 34.  Drfr prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphjer och rar
      himmelens konung, ty alla hans grningar ro sanning, och hans
      vgar ro rtta, och dem som vandra i hgmod kan han dmjuka.
      >Dan. 5,20. 1 Petr. 5,5 f.
*27/05 Daniel, 5 Kapitlet
                          Daniel, 5 Kapitlet

                         Belsassars gstabud.

  1.  Konung Belsassar gjorde ett stort gstabud fr sina tusen
      stormn och hll dryckeslag med de tusen.
  2.  Medan nu Belsassar var under vinets vlde, befallde han att man
      skulle bra fram de krl av guld och silver, som hans fader
      Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem; ur dem skulle
      s konungen och hans stormn, hans gemler och bihustrur dricka.
      >2 Kon. 25,15. 2 Krn. 36,18. Dan. 1,2.
  3.  D bar man fram de gyllene krl som hade blivit tagna ur
      tempelsalen i Guds hus i Jerusalem; och konungen och hans
      stormn, hans gemler och bihustrur drucko ur dem.
  4.  Medan de s drucko vin, prisade de sina gudar av guld och
      silver, av koppar, jrn, tr och sten.

  5.  D visade sig i samma stund fingrar ssom av en mnniskohand,
      vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo p den vitmenade
      vggen i konungens palats; och konungen sg handen som skrev.
  6.  D vek frgen bort ifrn konungens ansikte, och han uppfylldes
      av oroliga tankar, s att hans lnder sklvde och hans knn
      slogo emot varandra.
  7.  Och konungen ropade med hg rst och befallde att man skulle
      hmta besvrjarna, kalderna ock stjrntydarna.  Och konungen lt
      sga s till de vise i Babel: Vemhelst som kan lsa denna
      skrift och meddela mig dess uttydning, han skall bliva kldd i
      purpur, och den gyllene kedjan skall hngas om hans hals, och
      han skall bliva den tredje herren i riket.
      >1 Mos. 41,42.

  8.  D kommo alla konungens vise tillstdes, men de kunde icke lsa
      skriften eller sga konungen dess uttydning.
  9.  D blev konung Belsassar nnu mer frskrckt, och frgen vek
      bort ifrn hans ansikte, och hans stormn stodo bestrta.
 10.  Men nr konungens och hans stormns tal kom fr konungamodern,
      begav hon sig till gstabudssalen; dr tog hon till orda och
      sade: M du leva evinnerligen, o konung!  Lt icke oroliga
      tankar uppfylla dig, och m frgen icke vika bort ifrn ditt
      ansikte.
      >Dan. 2,4. 3,9. 6,6, 21.
 11.  I ditt rike finnes en man i vilken heliga gudars ande r.  I din
      faders dagar befanns han hava insikt och frstnd och vishet,
      lik gudars vishet; och din fader, konung Nebukadnessar, satte
      honom till den verste bland spmnnen, besvrjarna, kalderna
      och stjrntydarna; ja, detta gjorde din fader konungen,
      >Dan. 1,17. 2,48. 4,5.
 12.  eftersom en vermttan hg ande och klokhet och frstnd och
      skicklighet att uttyda drmmar och lsa gtor och reda ut
      invecklade ting fanns hos denne Daniel, t vilken konungen hade
      givit namnet Beltesassar.  Lt drfr nu tillkalla Daniel; han
      skall meddela uttydningen.
      >Dan. 1,17

 13.  Nr s Daniel hade blivit hmtad till konungen, talade denne
      till Daniel och sade: Du r ju Daniel, en av de judiska fngar
      som min fader konungen frde hit frn Juda?
      >Dan. 1,6.
 14.  Jag har hrt sgas om dig att gudars ande r i dig, och att du
      har befunnits hava insikt och frstnd och vermttan stor
      vishet.
 15.  Nu r det s, att de vise och besvrjarna hava blivit hmtade
      hit till mig fr att lsa denna skrift och sga mig dess
      uttydning; men de kunna icke meddela mig ngon uttydning drp.
 16.  Men om dig har jag hrt att du kan giva uttydningar och reda ut
      invecklade ting.  Om du allts nu kan lsa skriften och sga mig
      dess uttydning, s skall du bliva kldd i purpur, och den
      gyllene kedjan skall hngas om din hals, och du skall bliva den
      tredje herren i riket.

 17.  D svarade Daniel och sade till konungen:

      Dina gvor m du sjlv behlla, och dina sknker m du giva t
      en annan; dem frutan skall jag lsa skriften fr konungen och
      sga honom uttydningen:

 18.  t din fader Nebukadnessar, o konung, gav den hgste Guden rike,
      storhet, ra och hrlighet;
      >Dan. 2,37. 4,19.
 19.  och fr den storhets skull som han hade givit honom darrade alla
      folk och stammar och tungoml, i frskrckelse fr honom.  Vem
      han ville ddade han, och vem han ville lt han leva; vem han
      ville upphjde han, och vem han ville dmjukade han.
 20.  Men nr hans hjrta frhvde sig och hans ande blev stolt och
      vermodig, d strtades han frn sin konungatron, och hans ra
      togs ifrn honom.
      >Dan. 4,27, 34.
 21.  Han blev utsttt frn mnniskors barn, och hans hjrta blev likt
      ett djurs, och han mste bo ibland vildsnor och ta grs ssom
      en oxe, och av himmelens dagg vttes hans kropp -- detta till
      dess han besinnade att den hgste Guden rder ver mnniskors
      riken och upphjer vem han vill till att hrska ver dem.
      >Dan. 4,22, 30.
 22.  Men du, Belsassar, hans son, som har vetat allt detta, har nd
      icke dmjukat ditt hjrta,
 23.  utan frhvt dig mot himmelens Herre och ltit bra fram infr
      dig krlen frn hans hus; och du och dina stormn, dina gemler
      och bihustrur haven druckit vin ur dem och du har drunder
      prisat dina gudar av silver och guld, av koppar, jrn, tr och
      sten, som varken se eller hra eller veta ngot.  Men den Gud som
      har i sitt vld din ande och alla dina vgar, honom har du icke
      rat.
      >5 Mos. 4,28 Ps. 115,4 f. 135,15 f. Upp. 9,20.

 24.  Drfr har nu av honom denna hand blivit snd och denna skrift
      blivit tecknad.
 25.  Och s lyder den skrift som hr r tecknad: Mene mene tekel
      u-farsin.
 26.  Och detta r uttydningen drp: Mene, det betyder: Gud har
      rknat[1] ditt rikes dagar och gjort nde p det
 27.  Tekel, det betyder: du r vgd[2] p en vg och befunnen fr
      ltt.
 28.  Peres, det betyder: ditt rike har blivit styckat[3] och givet t
      meder och perser[4].

 29.  D befallde Belsassar att man skulle klda Daniel i purpur, och
      att den gyllene kedjan skulle hngas om hans hals, och att man
      skulle utropa om honom att han skulle vara den tredje herren i
      riket.
      >1 Mos. 41,42.

 30.  Samma natt blev Belsassar, kaldernas konung, ddad.

                          Daniel, 6 Kapitlet

                        Daniel i lejongropen.

 31.  Och Darejaves av Medien mottog riket, nr han var sextiotv r
      gammal.

[1]  P arameiska men.
[2]  P arameiska tekilt.
[3]  P arameiska perist.
[4]  P arameiska u-fars.
*27/06 Daniel, 6 Kapitlet
  1.  Darejaves fann fr gott att stta ver riket ett hundra tjugu
      satraper, fr att sdana skulle finnas verallt i riket.
  2.  Och ver dem satte han tre furstar, av vilka Daniel var en;
      infr dessa skulle satraperna avlgga rkenskap, s att konungen
      icke lede ngot men.
  3.  Men Daniel gjorde sig bemrkt framfr de andra furstarna och
      satraperna, ty en vermttan hg ande var i honom, och konungen
      var betnkt p att stta honom ver hela riket.

  4.  D skte de andra furstarna och satraperna att finna ngon sak
      mot Daniel i det som angick riket.  Men de kunde icke finna ngon
      sdan sak eller ngot som var ortt, eftersom han var trogen i
      sin tjnst; ingen frsummelse och intet ortt var att finna hos
      honom.
  5.  D sade mnnen: Vi lra icke finna ngon sak mot denne Daniel,
      om vi icke till ventyrs kunna finna en sdan i hans
      gudsdyrkan.

  6.  Drefter skyndade furstarna och satraperna in till konungen och
      sade till honom s: M du leva evinnerligen, konung Darejaves!
      >Dan. 2,4. 3,9. 6,10.
  7.  Alla rikets furstar, landshvdingarna och satraperna,
      rdsherrarna och stthllarna hava rdslagit om att en kunglig
      frordning borde utfrdas och ett frbud stadgas, av det
      innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder sig
      med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n till
      dig, o konung, han skall kastas i lejongropen.
  8.  S lt nu, o konung, hrom utfrda ett frbud och stta upp en
      skrivelse, som efter Mediens och Persiens oryggliga lag icke kan
      terkallas.
      >Est. 1,19. 8,8.
  9.  I verensstmmelse hrmed lt d konung Darejaves stta upp en
      skrivelse och utfrda ett frbud.

 10.  Men s snart Daniel hade ftt veta att skrivelsen var uppsatt,
      gick han in i sitt hus, varest han i sin vre sal hade fnster
      som voro ppna i riktning mot Jerusalem.  Dr fll han tre gnger
      om dagen ned p sina knn och bad och tackade sin Gud, ssom han
      frut hade plgat gra.
      >1 Kon. 8,44, 48. Ps. 55,18.
 11.  Nr mnnen nu skyndade till, funno de Daniel bedjande och
      kallande sin Gud.
 12.  Drefter gingo de till konungen och frgade honom angende det
      kungliga frbudet: Har du icke ltit stta upp ett frbud, av
      det innehll att vilken som helst som under trettio dagar vnder
      sig med bn till ngon annan, vare sig gud eller mnniska, n
      till dig, o konung, han skall kastas i lejongropen?  Konungen
      svarade och sade: Jo, och det pbudet str fast efter Mediens
      och Persiens oryggliga lag.
      >Dan. 3,10 f.
 13.  D svarade de och sade till konungen: Daniel, en av de judiska
      fngarna, aktar varken p dig eller p det frbud som du har
      ltit stta upp, utan frrttar sin bn tre gnger om dagen.
 14.  Nr konungen hrde detta, blev han mycket bedrvad och gjorde
      sig bekymmer ver huru han skulle kunna rdda Daniel; nda till
      solnedgngen mdade han sig med att ska en utvg att hjlpa
      honom.
 15.  D skyndade mnnen till konungen och sade till honom: Vet, o
      konung, att det r en Mediens och Persiens lag att intet frbud
      och ingen frordning som konungen utfrdar kan terkallas.
 16.  D lt konungen hmta Daniel och kasta honom i lejongropen och
      konungen talade till Daniel och sade: Din Gud, den som du s
      oavltligen dyrkar, han m rdda dig.
 17.  Och man frde fram en sten och lade den ver gropens ppning,
      och konungen frseglade den med sitt eget och med sina stormns
      signet, fr att ingen frndring skulle kunna gras i det som nu
      hade skett med Daniel.
      >Matt. 27,60, 66.

 18.  Drefter gick konungen hem till sitt palats och tillbragte hela
      natten under fasta och lt inga kvinnor komma infr sig; och
      smnen flydde honom.
 19.  Sedan om morgonen, nr det dagades, stod konungen upp och gick
      med hast till lejongropen.
 20.  Och nr han hade kommit nra intill gropen, ropade han p Daniel
      med ngslig rst; konungen talade till Daniel och sade: Daniel,
      du den levande Gudens tjnare, har vl din Gud, den som du s
      oavltligen dyrkar, kunnat rdda dig frn lejonen?
      >1 Mack. 2,60.
 21.  D svarade Daniel konungen: M du leva evinnerligen, o konung!
 22.  Min Gud har snt sin ngel och tillslutit lejonens gap, s att
      de icke hava gjort mig ngon skada.  Ty jag har infr honom
      befunnits oskyldig; ej heller har jag frbrutit mig mot dig, o
      konung.
      >Ps. 34,8. 91,10 f. Dan. 3,28.

 23.  D blev konungen mycket glad, och befallde att man skulle taga
      Daniel upp ur gropen.  Och nr Daniel hade blivit tagen upp ur
      gropen, kunde man icke upptcka ngon skada p honom; ty han
      hade trott p sin Gud.
 24.  Sedan lt konungen hmta de mn som hade anklagat Daniel, och
      han lt kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur; och
      innan de nnu hade hunnit till bottnen i gropen, fllo lejonen
      ver dem och krossade alla deras ben.

 25.  Drefter lt konung Darejaves skriva till alla folk och stammar
      och tungoml som funnos p hela jorden: Mycken frid vare med
      eder!
      >Dan. 3,31 f.
 26.  Hrmed giver jag befallning att man inom mitt rikes hela omrde
      skall bva och frukta fr Daniels Gud.  Ty han r den levande
      Guden, som frbliver evinnerligen; och hans rike r sdant att
      det icke kan frstras, och hans vlde bestr intill nden.
      >Dan. 2,44. 4,31. 7,14.
 27.  Han r en rddare och hjlpare, och han gr tecken och under i
      himmelen och p jorden, han som har rddat Daniel ur lejonens
      vld.

 28.  Och denne Daniel steg i ra och makt under Darejaves' och under
      persern Kores' regeringar.
      >Dan. 1,21.
*27/07 Daniel, 7 Kapitlet
                          Daniel, 7 Kapitlet

                  De fyra djuren och mnniskosonen.

  1.  I den babyloniske konungen Belsassars frsta regeringsr hade
      Daniel en drm och sg en syn p sitt lger.  Sedan tecknade han
      upp drmmen och meddelade huvudsumman av dess innehll.
  2.  Detta r Daniels berttelse:

      Jag hade en syn om natten, och sg i den huru himmelens fyra
      vindar stormade fram mot det stora havet.
  3.  Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det
      andra.

  4.  Det frsta liknade ett lejon, men det hade vingar ssom en
      rn.  Medan jag nnu sg hrp, rycktes vingarna av djuret, och
      det restes upp frn jorden, s att det blev stllt p tv ftter
      ssom en mnniska, och ett mnskligt hjrta blev givet t det.
      >Jer 48,40. 49,19, 22.  50,17. Hes. 17,8, 7. Hab. 1,8.

  5.  Sedan fick jag se nnu ett djur, det andra i ordningen; det var
      likt en bjrn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre
      revben i sitt gap, mellan tnderna.  Och till det djuret blev s
      sagt: St upp och sluka mycket ktt.

  6.  Drefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men
      p sina sidor hade det fyra fgelvingar; och djuret hade fyra
      huvuden, och vlde blev givet t det.

  7.  Drefter fick jag i min syn om natten se ett fjrde djur,
      vermttan frskrckligt, fruktansvrt och starkt; det hade
      stora tnder av jrn, det uppslukade och krossade, och vad som
      blev kvar trampade det under ftterna; det var olikt alla de
      frra djuren och hade tio horn.
  8.  Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan
      dem ett annat horn skt upp, ett litet, fr vilket tre av de
      frra hornen blevo bortsttta; och se, det hornet hade gon lika
      mnniskogon, och en mun som talade stora ord.
      >Upp. 13,5.

  9.  Medan jag nnu sg hrp, blevo troner framsatta, och en som var
      gammal satte sig ned.  Hans kldnad var snvit, och hret p hans
      huvud var ssom ren ull; hans tron var av eldslgor, och hjulen
      drp voro av flammande eld.
      >Upp. 1,14. 4,2 f.
 10.  En flod av eld strmmade ut frn honom, tusen gnger tusen voro
      hans tjnare, och tio tusen gnger tio tusen stodo dr till hans
      tjnst.  S satte man sig ned till doms, och bcker blevo
      uppltna.
      >Ps. 68,18.  97,3. 103,20 f. Upp. 5,11. 20,12.
 11.  Medan jag nu sg hrp, skedde det att, fr de stora ords skull
      som hornet talade -- medan jag nnu sg hrp -- djuret ddades
      och dess kropp frstrdes och kastades i elden fr att brnnas
      upp.
 12.  Frn de vriga djuren togs ock deras vlde, ty deras livslngd
      var bestmd till tid och stund.

 13.  Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en
      mnniskoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle
      och frdes fram infr honom.
      >Matt. 16,27. 24,30. 25,31. 26,64. Mark. 14,62. Upp. 1,7. 14,14.
 14.  t denne gavs vlde och ra och rike, och alla folk och stammar
      och tungoml mste tjna honom.  Hans vlde r ett evigt vlde,
      som icke skall tagas ifrn honom, och hans rike skall icke
      frstras.
      >Ps. 45,7 f. Dan. 2,44. 3,33. 4,31. 6,26. Mik. 4,7. Luk. 1,33.
      >Hebr 1,8.

 15.  D knde jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn
      som jag hade haft frskrckte mig.
 16.  Jag gick fram till en av dem som stodo dr och bad honom om en
      tillfrlitlig frklaring p allt detta Och han svarade mig och
      sade mig uttydningen drp:
 17.  De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppst p
      jorden.
 18.  Men sedan skola den Hgstes heliga undf riket och taga det i
      besittning fr evig tid, ja, fr evigheters evighet.

 19.  Drefter ville jag hava tillfrlitlig frklaring angende det
      fjrde djuret, som var olikt alla de andra, det som var s
      vermttan frskrckligt och hade tnder av jrn och klor av
      koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under
      ftterna vad som blev kvar;
 20.  s ock angende de tio hornen p dess huvud, och angende det
      nya hornet, det som sedan skt upp, och fr vilket tre andra
      fllo av, det hornet som hade gon, och en mun som talade stora
      ord, det som var strre att skda n de vriga,
 21.  det hornet som jag ock hade sett; fra krig mot de heliga och
      bliva dem vermktigt,
      >Upp. 13,7.
 22.  till dess att den gamle kom och rtt blev skipad t den Hgstes
      heliga och tiden var inne, d de heliga fingo taga riket i
      besittning.

 23.  D svarade han s: Det fjrde djuret betyder att ett fjrde
      rike skall uppst p jorden, ett som r olikt alla de andra
      rikena.  Det skall uppsluka hela jorden och frtrampa och krossa
      den.
 24.  Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppst i det
      riket; och efter dem skall uppst en annan, som skall vara olik
      de frra, och som skall sl ned tre konungar.
      >Upp. 17,12.
 25.  Och denne skall upphva sitt tal mot den Hgste och frda den
      Hgstes heliga; han skall stta sig i sinnet att frndra heliga
      tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid,
      och tider, och en halv tid.
      >Dan. 11,36. 12,7. 1 Mack. 1,44 f. Upp. 12,14.
 26.  Men dom skall bliva hllen, och hans vlde skall tagas ifrn
      honom och frdrvas och frgras i grund.
 27.  Men rike och vlde och storhet, utver alla riken under
      himmelen, skall givas t den Hgstes heligas folk.  Dess rike
      skall vara ett evigt rike, och alla vlden skola tjna och lyda
      det.

 28.  Hr slutar berttelsen.  Men jag, Daniel, uppfylldes av mnga
      oroliga tankar, och frgen vek bort ifrn mitt ansikte; men jag
      bevarade i mitt hjrta vad som hade hnt.
      >Dan. 5,6. 10,8.
*27/08 Daniel, 8 Kapitlet
                          Daniel, 8 Kapitlet

                         Vduren och bocken.

  1.  I konung Belsassars tredje regeringsr sg jag, Daniel, en syn,
      en som kom efter den jag frut hade sett.
      >Dan. 7,1 f.
  2.  D jag nu i denna syn sg till, tyckte jag mig vara i Susans
      borg i hvdingdmet Elam; och d jag vidare sg till i synen,
      fann jag mig vara vid floden Ulai.
  3.  Och nr jag lyfte upp mina gon, fick jag se en vdur st
      framfr floden, och han hade tv horn; och bda hornen voro
      hga, men det ena var hgre n det andra, och detta som var
      hgre skt sist upp.
  4.  Jag sg vduren stta med hornen vsterut och norrut och
      sderut, och intet djur kunde st honom emot, och ingen kunde
      rdda ur hans vld; han for fram ssom han ville och fretog sig
      stora ting.

  5.  Och nr jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma
      vsterifrn och g fram ver hela jorden, dock utan att rra vid
      jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.
  6.  Och han nalkades vduren med de bda hornen, den som jag hade
      sett st framfr floden, och sprang emot honom i vldig vrede.
  7.  Jag sg honom komma nda inp vduren och strta ver honom i
      frbittring, och han sttte till vduren och krossade hans bda
      horn, s att vduren icke hade ngon kraft att st emot
      honom.  Sedan slog han honom till jorden och trampade p honom;
      och ingen fanns, som kunde rdda vduren ur hans vld.

  8.  Och bocken fretog sig mycket stora ting.  Men nr han hade
      blivit som starkast, brast det stora hornet snder, och fyra
      andra ansenliga horn skto upp i dess stlle, t himmelens fyra
      vderstreck.
  9.  Och frn ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet,
      och det vxte vermttan sderut och sterut och t det hrliga
      landet till.
      >Jer. 3,19. Hes. 20,6, 15. Dan. 11,16, 41.
 10.  Och det vxte nda upp till himmelens hrskara och kastade ngra
      av denna hrskara, av stjrnorna, ned till jorden och trampade
      p dem.
      >Job 20,6. Jes 14,13. 2 Mack. 9,10.
 11.  Ja, till och med mot hrskarornas furste fretog han sig stora
      ting: han tog bort ifrn honom det dagliga offret, och hans
      helgedoms boning slogs ned.
      >4 Mos. 28,3 f. 1 Mack. 1,23.
 12.  Jmte det dagliga offret bliver ock en hrskara prisgiven, fr
      vertrdelses skull.  Och det slr sanningen ned till jorden och
      lyckas vl i vad det fretager sig.

 13.  Sedan hrde jag en av de heliga tala, och en annan helig frgade
      denne som talade: Huru lng tid avser synen om det dagliga
      offret, och om vertrdelsen som kommer stad frdelse, och om
      frtrampandet av bde helgedom och hrskara?
 14.  D svarade han mig: Tv tusen tre hundra aftnar och morgnar;
      drefter skall helgedomen komma till sin rtt igen.

 15.  Nr nu jag, Daniel, hade sett denna syn och skte att frst
      den, fick jag se en som sg ut ssom en man st framfr mig.
 16.  Och mitt ver Ulai hrde jag rsten av en mnniska som ropade
      och sade: Gabriel, uttyd synen fr denne.
 17.  D kom han intill platsen dr jag stod, men jag blev frskrckt,
      nr han kom, och fll ned p mitt ansikte.  Och han sade till
      mig: Giv akt hrp, du mnniskobarn; ty synen syftar p ndens
      tid.
 18.  Medan han s talade med mig, lg jag i vanmakt, med mitt ansikte
      mot jorden; men han rrde vid mig och reste upp mig igen.
      >Dan. 10,9 f., 16 f.

 19.  Drefter sade han: Se, jag vill kungra fr dig vad som skall
      ske, nr det lider mot slutet med vreden ty p ndens tid syftar
      detta.
 20.  Vduren som du sg, han med de tv hornen, betyder Mediens och
      Persiens konungar.
 21.  Men bocken r Javans konung, och det stora hornet i hans panna
      r den frste konungen.
 22.  Men att det brast snder, och att fyra andra uppstodo i dess
      stlle, det betyder att fyra riken skola uppst av hans folk,
      dock icke jmlika med honom i kraft.
 23.  Och vid slutet av deras vlde, nr vertrdarna hava fyllt sitt
      mtt, skall en frck och arglistig konung uppst;
 24.  han skall bliva stor i kraft, dock icke jmlik med den frre i
      kraft och han skall komma stad s stort frdrv att man mste
      frundra sig; och han skall lyckas vl och f fullborda sitt
      uppst.  Ja, han skall frdrva mnga, och jmvl de heligas
      folk.
 25.  Drigenom att han r s klok, skall han lyckas s vl med sitt
      svek, han skall frestta sig stora ting, ofrtnkt skall han
      frdrva mnga.  Ja, mot furstarnas furste skall han stta sig
      upp; men utan mnniskohand skall han d varda krossad.
      >2 Mack. 9,5 f.
 26.  Och synen angende aftnarna och morgnarna, varom nu r talat, r
      sanning.  Men gm du den synen, ty den syftar p en avlgsen
      framtid.
 27.  Men jag, Daniel, blev maktls och lg sjuk en tid.  Sedan stod
      jag upp och frrttade min tjnst hos konungen; och jag var
      hpen ver synen, men ingen frstod den.
*27/09 Daniel, 9 Kapitlet
                          Daniel, 9 Kapitlet

                 Daniels bn.  De sjuttio rsveckorna.

  1.  I Darejaves', Ahasveros' sons, frsta regeringsr -- hans som
      var av medisk slkt, men som hade blivit upphjd till konung
      ver kaldernas rike --
  2.  i dennes frsta regeringsr kom jag, Daniel, att i skrifterna
      lgga mrke till det antal r, som HERREN hade angivit fr
      profeten Jeremia, nr han sade att han ville lta sjuttio r g
      till nda, medan Jerusalem lg de.
      >Jer. 25,11 f. 29,10.
  3.  D vnde jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bn och
      kallan, och fastade drvid i sck och aska.
      >Matt. 11,21.
  4.  Jag bad till HERREN, min Gud, och beknde och sade:
      Ack Herre, du store och fruktansvrde Gud, du som hller
      frbund och bevarar nd mot dem som lska dig och hlla dina
      bud!
      >5 Mos. 7,8 f. Neh. 1,5.
  5.  Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och
      avflliga; vi hava vikit av ifrn dina bud och rtter.
      >Ps. 106,6.
  6.  Vi hava icke hrsammat dina tjnare profeterna, som talade i
      ditt namn till vra konungar, furstar och fader och till allt
      folket i landet.
  7.  Du, Herre, r rttfrdig, men vi mste blygas, ssom vi ock nu
      gra, vi Juda man och Jerusalems invnare, ja, hela Israel, bde
      de som bo nra och de som bo fjrran i alla andra lnder dit du
      har frdrivit dem, drfr att de voro otrogna mot dig.
      >Esr. 9,6 f. Bar. 1,15 f. 2,6.
  8.  Ja, Herre, vi med vra konungar, furstar och fder mste blygas,
      drfr att vi hava syndat mot dig.
      >Neh. 9,34. Jer. 2,26. 44,17.
  9.  Men hos Herren, vr Gud, r barmhrtighet och frltelse.  Ty vi
      voro avflliga frn
      >Ps. 130,4, 7. Klag. 3,22 f.
 10.  och hrde icke HERRENS, vr Guds, rst, s att vi vandrade efter
      hans lagar, dem som han frelade oss genom sina tjnare
      profeterna.
      >2 Krn. 36,15 f.
 11.  Nej, hela Israel vertrdde din lag och vek av, utan att hra
      din rst.  Drfr utgt sig ock ver oss den frbannelse som han
      hade svurit att snda, och som str skriven i Moses, Guds
      tjnares, lag; ty vi hade ju syndat mot honom.
      >3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 27,15 f. 28,15 f. 29,20. 30,17 f.
 12.  Han hll sina ord, vad han hade talat mot oss, och mot domarna
      som dmde oss; och han lt en s stor olycka komma ver oss, att
      ingenstdes under himmelen ngot sdant har skett, som det som
      nu har skett i Jerusalem.
      >Klag. 2,17. Bar. 2,1 f.
 13.  I enlighet med vad som str skrivet i Moses lag kom all denna
      olycka ver oss, men nd skte vi icke att blidka HERREN, vr
      Gud, genom att omvnda oss frn vra missgrningar och akta p
      din sanning.
 14.  Drfr vakade ock HERREN ver att olyckan drabbade oss; ty
      HERREN, vr Gud, r rttfrdig i alla de grningar som han gr,
      men hrde icke hans rst.
      >Neh. 9,33. Ps. 119,137. Jer. 1,12. 44,27. Bar. 2,9 f.
      >Upp. 16,5.

 15.  Och nu, Herre, vr Gud, du som frde ditt folk ut ur Egyptens
      land med stark hand, och s gjorde dig ett namn, som r detsamma
      n i dag!  Vi hava syndat, vi hava varit ogudaktiga.
      >2 Mos. 12,41. 13,9. Neh. 9,10. Jer. 32,20. Bar. 2,11 f.
 16.  Men Herre, lt, fr all din rttfrdighets skull, din vrede och
      frtrnelse vnda sig ifrn din stad Jerusalem, ditt heliga
      berg; ty genom vra synder och genom vra faders missgrningar
      hava Jerusalem och ditt folk blivit till smlek fr alla som bo
      omkring oss.
 17.  Och hr nu, du vr Gud, din tjnares bn och kallan, och lt
      ditt ansikte lysa ver din delagda helgedom, fr Herrens skull.
 18.  Bj, min Gud, ditt ra hrtill och hr; ppna dina gon och se
      vilken frdelse som har vergtt oss, och se till staden som r
      uppkallad efter ditt namn.  Ty icke i frlitande p vad
      rttfrdigt vi hava gjort bnfalla vi infr dig, utan i
      frlitande p din stora barmhrtighet.
      >Jes. 37,17. Tit. 3,5.
 19.  O Herre, hr, o Herre, frlt; o Herre, akta hrp, och utfr
      ditt verk utan att drja -- fr din egen skull, min Gud, ty din
      stad och ditt folk ro uppkallade efter ditt namn.

 20.  Medan jag nnu s talade och bad och beknde min egen och mitt
      folk Israels synd och infr HERREN, min Gud, frambar min frbn
      fr min Guds heliga berg --
 21.  medan jag allts nnu s talade i min bn, kom Gabriel till mig
      i flygande hast, den man som jag frut hade sett i min syn; och
      det var vid tiden fr aftonoffret.
      >4 Mos. 28,4, 8. Dan. 8,16 f.
 22.  Han undervisade mig och talade till mig och sade:

      Daniel, jag har nu begivit mig hit fr att lra dig frstnd.
 23.  Redan nr du begynte din bn, utgick befallning, och jag har
      kommit fr att giva dig besked, ty du r hgt bendad.  S giv nu
      akt p ordet, och akta p synen.
      >Jes. 65,24. Dan. 10,12.

 24.  Sjuttio veckor ro bestmda ver ditt folk och ver din heliga
      stad, innan en grns sttes fr vertrdelsen och synderna f en
      nde och missgrningen varder frsonad och en evig rttfrdighet
      framhavd, och innan syn och profetia beseglas och en hghelig
      helgedom bliver smord.
 25.  S vet nu och frst: Frn den tid d ordet om att Jerusalem
      ter skulle byggas upp utgick, till dess en smord, en furste,
      kommer, skola sju veckor frg; och under sextiotv veckor skall
      det ter byggas upp med sina gator och sina vallgravar, om ock i
      tider av trngml.
 26.  Men efter de sextiotv veckorna skall en som r smord frgras,
      utan att ngon efterfljer honom.  Och staden och helgedomen
      skall en anryckande furstes folk frstra; men sjlv skall denne
      f sin nde i strtfloden.  Och intill nden skall strid vara;
      frdelse r oryggligt besluten.
 27.  Och han skall med mnga sluta ett starkt frbund fr en vecka,
      och fr en halv vecka skola genom honom slaktoffer och spisoffer
      vara avskaffade; och p styggelsens vinge skall frdaren
      komma.  Detta skall fortg, till dess att frstring och
      oryggligt besluten straffdom utgjuter sig ver frdaren.
      >Jes. 28,22.  Dan. 11,31. Matt. 21,15. Mark. 13,14.
*27/10 Daniel, 10 Kapitlet
                         Daniel, 10 Kapitlet

                  Uppenbarelsen vid floden Hiddekel
                              (Tigris).

  1.  I den persiske konungen Kores' tredje regeringsr fick Daniel,
      som ock kallades Beltesassar, en uppenbarelse; den uppenbarelsen
      r sanning och bdar stor vedermda.  Och han aktade p
      uppenbarelsen och lade mrke till synen.
      >Dan. 1,7.

  2.  Jag, Daniel, hade d gtt srjande tre veckors tid.
  3.  Jag t ingen smaklig mat, ktt och vin kommo icke i min mun, ej
      heller smorde jag min kropp med olja, frrn de tre veckorna
      hade gtt till nda.
  4.  P tjugufjrde dagen i frsta mnaden, nr jag var vid stranden
      av den stora floden, nmligen Hiddekel,
      >1 Mos. 2,14.
  5.  fick jag, d jag lyfte upp mina gon, se en man st dr, kldd i
      linneklder och omgjordad kring sina lnder med ett blte av
      guld frn Ufas.
      >Jer. 10,9. Dan. 12,6. Upp. 1,13 f.
  6.  Hans kropp var ssom av krysolit hans ansikte liknade en
      ljungeld hans gon voro ssom eldbloss, han armar och ftter
      ssom glnsande koppar; och ljudet av hans tal var ssom ett
      vldigt dn.
  7.  Och jag, Daniel, var den ende som sg synen; de mn som voro med
      mig sgo den icke, men en stor frskrckelse fll ver dem, s
      att de flydde bort och gmde sig.
      >Apg. 9,7.
  8.  S blev jag allena kvar, och nr jag sg den stora synen,
      frgick all min kraft; frgen vek bort ifrn mitt ansikte, s
      att det blev ddsblekt, och jag hade ingen kraft mer kvar.
      >Dan. 7,28.

  9.  D hrde jag ljudet av hans tal; och p samma gng jag hrde
      ljudet av hans tal, dr jag lg i vanmakt p mitt ansikte, med
      ansiktet mot jorden,
      >Dan. 8,18. Matt. 17,6.
 10.  rrde en hand vid mig och hjlpte mig, s att jag sklvande
      kunde resa mig p mina knn och hnder.
 11.  Sedan sade han till mig: Daniel, du hgt bendade man, giv akt
      p de ord som jag vill tala till dig, och res dig upp p dina
      ftter; ty jag har nu blivit snd till dig.  Nr han s talade
      till mig, reste jag mig bvande upp.
      >Dan. 9,22 f.
 12.  Och han sade till mig: Frukta icke, Daniel, ty redan ifrn
      frsta dagen, d nr du vnde ditt hjrta till att ska frstnd
      och till att dmjuka dig infr din Gud, hava dina ord varit
      hrda; och jag har nu kommit fr dina ords skull.
      >Luk. 1,13.
 13.  Fursten fr Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men
      d kom Mikael, en av de frnmsta furstarna, mig till hjlp,
      under det att jag frut hade sttt dr allena mot Persiens
      konungar.
      >Dan. 12,1. Syr. 17,17. Judas v. 9. Upp. 12,7.
 14.  Och nu har jag kommit fr att undervisa dig om vad som skall
      hnda ditt folk i kommande dagar; ty ocks detta r en syn som
      syftar p framtiden.
      >Dan. 8,26.

 15.  Under det han s talade till mig, bjde jag mitt ansikte mot
      jorden och var stum.
 16.  Men se, han som var lik en mnniska rrde vid mina lppar.  D
      upplt jag min mun och talade och sade till honom som stod
      framfr mig: Min herre, vid den syn jag sg har jag knt mig
      gripen av vnda, och jag har ingen kraft mer kvar.
 17.  Huru skulle ocks min herres tjnare, en sdan som jag, kunna
      tala med en sdan som min herre r?  Jag har nu ingen kraft mer i
      mig och frmr icke mer att andas.
 18.  D rrde han som sg ut ssom en mnniska ter vid mig och
      styrkte mig.
 19.  Han sade: Frukta icke, du hgt bendade man; frid vare med dig,
      var stark, ja, var stark.  Nr han s talade med mig, knde jag
      mig styrkt och sade: Tala, min herre, ty du har nu styrkt mig.
 20.  D sade han: Kan du nu frst varfr jag har kommit till dig?
      Men jag mste strax vnda tillbaka fr att strida mot fursten
      fr Persien, och nr jag r fri ifrn honom, kommer fursten fr
      Javan.
 21.  Dock vill jag frkunna fr dig vad som r upptecknat i
      sanningens bok.  Och ingen enda str mig bi mot dessa, frutom
      Mikael, eder furste.
11:1. [1]

[1]  Dan 11:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*27/11 Daniel, 11 Kapitlet
  1.  Och jag stod vid hans sida ssom hans std och vrn i medern
      Darejaves' frsta regeringsr.

                         Daniel, 11 Kapitlet

               Fortsttning av fregende uppenbarelse:
                    Persiens, Javans (Greklands),
               Sderlandets (Egyptens) och Nordlandets
                (Syriens) konungavlden.  Hemskelser
                ver det hrliga landet (Palestina).

  2.  Och nu skall jag frkunna fr dig vad visst r.

      Se, nnu tre konungar skola uppst i Persien, och den fjrde
      skall frvrva sig strre rikedomar n ngon av de andra, och
      nr han har blivit som starkast genom sina rikedomar, skall han
      uppbjuda all sin makt mot Javans rike.
  3.  Sedan skall en vldig konung uppst, och han skall hrska med
      stor makt och gra vad han vill.
  4.  Men knappt har han uppsttt, s skall hans rike brista snder
      och bliva delat efter himmelens frra vderstreck; och det skall
      icke tillfalla hans avkomlingar eller frbliva lika mktigt som
      nr han hade makten; ty hans rike skall omstrtas och tillfalla
      andra n dem.
      >Dan. 8,8, 22.

  5.  Och konungen i Sderlandet skall bliva mktig, s ock en av hans
      furstar; ja, denne skall bliva en nnu mktigare hrskare n han
      sjlv, och hans herradme skall bliva stort.
  6.  Och efter ngra r skola de frbinda sig med varandra, och
      Sderlandskonungens dotter skall draga till konungen i
      Nordlandet fr att komma stad frlikning.  Men hon skall icke
      kunna behlla den makt hon vinner, ej heller skall han och hans
      makt bliva bestndande; utan hon skall bliva given till pris,
      hon jmte dem som lto henne draga dit, bde hennes fader och
      den man som i sin tid tog henne till sig.

  7.  Men av telningarna frn hennes rot skall en stiga upp p hans
      plats; denne skall draga mot Nordlandskonungens hr och trnga
      in i hans fste och gra med folket vad han vill och behlla
      vermakten.
  8.  Deras gudar och belten och deras dyrbara hvor, bde silver och
      guld, skall han ock fra ssom byte till Egypten.  Sedan skall
      han i ngra r lmna Nordlandskonungen i ro.
  9.  Dremot skall denne trnga in i Sderlandskonungens rike, men
      han skall f vnda tillbaka till sitt land igen.

 10.  Och hans sner skola rusta sig till strid och samla en vldig
      krigs hr; och den skall rycka fram och svmma ver och utbreda
      sig; och den skall komma igen, och striden skall fras nda fram
      till hans fste.
 11.  D skall konungen i Sderlandet resa sig i frbittring och draga
      ut och strida mot konungen i Nordlandet; och denne skall stlla
      upp en stor hrskara, men den hrskaran skall varda given i den
      andres hand.
 12.  Nr d hrskaran r sin kos, vxer hans vermod; men om han n
      han slagit ned tiotusenden, fr han dock icke makten.
 13.  Konungen i Nordlandet skall stlla upp en ny hrskara, strre n
      den frra; och efter en tid av ngra r skall han komma med en
      stor krigshr och stora frrd.
 14.  Vid samma tid skola mnga andra resa sig mot konungen i
      Sderlandet; vldsmn av ditt eget folk skola ock upphva sig,
      fr att synen skall fullbordas; men dessa skola falla.
 15.  Och konungen i Nordlandet skall rycka an och kasta upp vallar
      och intaga en vlbefst stad; och Sderlandets makt skall icke
      kunna hlla stnd, dess utvalda krigsfolk skall icke hava ngon
      kraft till motstnd.
 16.  Och han som rycker emot honom skall gra vad han vill, och ingen
      skall kunna st emot honom; han skall stta sig fast i det
      hrliga landet, och frstring skall komma genom hans hand.
 17.  Han skall rycka an med hela sitt rikes makt; dock r han hgad
      fr frlikning, och en sdan skall han komma stad.  En av sina
      dttrar skall han giva t honom till hustru, henne till
      frdrv.  Men detta skall icke hava ngot bestnd och icke vara
      honom till gagn.
 18.  Drefter skall han vnda sig mot lnderna och intaga mnga; men
      en hrfrare skall gra slut p hans smdelser, ja, lta hans
      smdelser vnda tillbaka ver honom sjlv.
 19.  D skall han vnda sig till sitt eget lands fsten; men han
      skall vackla och falla och sedan icke mer finnas till.
 20.  Och p hans plats skall uppst en annan, en som lter en fogde
      draga igenom det land som r hans rikes prydnad; men efter ngra
      dagar skall han strtas, dock icke genom vrede, ej heller i
      krig.
      >Hes. 20,6. 2 Mack. 3,7 f.

 21.  Och p hans plats skall uppst en fraktlig man, t vilken
      konungavrdighet icke var mnad; ofrtnkt skall han komma och
      bemktiga sig riket genom rnker.
      >2 Mack. 4,34.
 22.  Och versvmmande hrar skola svmmas bort fr honom och
      krossas, s ock frbundets furste.
 23.  Frn den stund d man frbinder sig med honom skall han bedriva
      svek.  Han skall draga stad och f vermakten, med allenast
      litet folk.
 24.  Ofrtnkt skall han falla in i landets brdigaste trakter, och
      skall gra ting som hans fder och hans fders fder icke hade
      gjort; byte och rov och gods skall han str ut t sitt folk; och
      mot fstena skall han frehava anslag, intill en viss tid.
      >1 Mack. 3,30.

 25.  Och han skall uppbjuda sin kraft; och sitt mod emot konungen i
      Sderlandet och komma med en stor hr, men konungen i
      Sderlandet skall ock rusta sig till strid, med en mycket stor
      och talrik hr; dock skall han icke kunna hlla stnd, fr de
      anslags skull som gras mot honom.
      >1 Mack. 1,16.
 26.  De som ta hans brd skola strta honom.  Och hans hr skall
      svmma ver, och mnga skola bliva slagna och falla.
 27.  Bda konungarna skola hava ont i sinnet, dr de sitta tillhopa
      vid samma bord, skola de tala lgn, men det skall icke hava
      ngon framgng; ty nnu drjer nden, intill den bestmda tiden.
 28.  Han skall vnda tillbaka till sitt land med stora frrd, och
      han skall lgga planer mot det heliga frbundet; och nr han har
      fullbordat dem, skall han vnda tillbaka till sitt land.
      >1 Mack. 1,21 f.

 29.  P bestmd tid skall han sedan ter draga stad mot Sderlandet,
      men denna senare gng skall det ej g ssom den frra.
 30.  Ty skepp frn Kittim skola komma emot honom, och han skall
      frlora modet.  D skall han vnda om och rikta sin vrede mot det
      heliga frbundet och giva den fritt lopp.  Och nr han har kommit
      hem, skall han lyssna till dem som hava vergivit det heliga
      frbundet.
 31.  Och hrar, utsnda av honom, skola komma och oskra helgedomens
      fste och avskaffa det dagliga offret och stlla upp frdelsens
      styggelse[1].
      >4 Mos. 28,4. Dan. 8,11. 9,27.  1 Mack. 1,30 f., 46 f., 54 f.
      >Matt. 24,15.
 32.  Och dem som hava krnkt frbundet skall han med hala ord locka
      till helt avfall; men de av folket, som knna sin Gud, skola st
      fasta och hlla ut.
 33.  Och de frstndiga bland folket skola lra mnga insikt; men de
      skola bliva hemskta med svrd och eld, med fngenskap och
      plundring, till en tid;
      >Dan. 12,3.
 34.  dock skall under hemskelsen en liten seger beskras dem, och
      mnga skola d av skrymteri sluta sig till dem.
 35.  Hemskelsen skall trffa somliga av de frstndiga, fr att en
      luttring skall ske bland dem, s att de varda renade och tvagna
      till ndens tid; ty nnu drjer denna, intill den bestmda
      tiden.
      >Dan. 12,10. 1 Petr. 1,7.

 36.  Och konungen skall gra vad han vill och skall frhva sig och
      upptrda stormodigt mot allt vad gud heter; ja, mot gudars Gud
      skall han tala sdant att man mste frundra sig.  Och allt skall
      lyckas honom vl, till dess att vredens tid r ute, d nr det
      har skett, som r oryggligt beslutet.
      >Dan. 7,8. 2 Tess. 2,4. Upp. 13,5.
 37.  P sina fders gudar skall han icke akta, ej heller skall han
      akta p den som r kvinnors lust eller p ngon annan Gud, utan
      han skall upptrda stormodigt mot dem alla.
      >Hes. 8,14.
 38.  Men fstenas gud skall han i stllet ra; en gud som hans fder
      icke hava knt skall han ra med guld och silver och dla stenar
      och andra dyrbara ting.
 39.  Och mot starka fsten skall han med en frmmande guds hjlp gra
      vad honom lyster; dem som erknna denne skall han bevisa stor
      ra, han skall stta dem att rda ver mnga, och han skall
      utskifta jord t dem till belning.

 40.  Men p ndens tid skall konungen i Sderlandet drabba samman med
      honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med
      vagnar och ryttare och mnga skepp, och skall falla in i
      frmmande lnder och svmma ver och utbreda sig.
 41.  Han skall ock falla in i det hrliga landet, och mnga andra
      lnder skola bliva hemskta; men dessa skola komma undan hans
      hand: Edom och Moab och huvuddelen av Ammons
      barn.
      >Dan. 8,9. 11,16.
 42.  Ja, han skall utrcka sin hand mot frmmande lnder, och
      Egyptens land skall icke slippa undan;
 43.  han skall bemktiga sig skatter av guld och silver och allahanda
      dyrbara ting i Egypten; och libyer och etiopier skola flja
      honom t.
 44.  D skall han frn ster och norr f hra rykten som frskrcka
      honom; och kan skall draga ut i stor vrede fr att frgra mnga
      och giva dem till spillo.
 45.  Och sina palatstlt skall han sl upp mellan havet och
      helgedomens hrliga berg.  Men han gr till sin undergng, och
      ingen skall finnas, som hjlper honom.

[1]  Se Frdelsens styggelse i Ordfrkl.
*27/12 Daniel, 12 Kapitlet
                         Daniel, 12 Kapitlet

               Fortsttning av fregende uppenbarelse:
               Mikaels strid fr Israel; uppstndelsen
                           och ndens tid.

  1.  P den tiden skall Mikael trda upp, den store fursten som str
      ssom frsvarare fr dina landsmn; och d kommer en tid av nd,
      vars like icke har funnits, allt ifrn den dag d mnniskor
      blevo till och nda till den tiden.  Men p den tiden skola av
      ditt folk alla de varda frlsta, som finnas skrivna i boken.
      >Jes. 4,3. Dan. 10,13, 20. Ob. v. 17. Matt. 24,21. Mark. l3,19.
  2.  Och mnga av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till
      evigt liv, och somliga till smlek och evig blygd.
      >Jes. 66,24. 2 Mack. 7,9. Matt. 25,46. Joh. 5,28 f.
  3.  De frstndiga skola d lysa, ssom fstet lyser, och de som
      hava frt de mnga till rttfrdighet ssom stjrnor, alltid och
      evinnerligen.
      >Hes. 3,18 f. Dan. 11,33. Vish. 3,7. Matt. 13,43.
      >1 Kor. 15,41 f.

  4.  Men du, Daniel, m gmma dessa ord och frsegla denna skrift
      intill ndens tid; mnga komma att rannsaka den, och insikten
      skall s vxa till.
      >Dan. 8,26.

  5.  Nr nu jag, Daniel, sg till, fick jag se tv andra st dr, en
      p flodens ena strand, och en p dess andra strand.
  6.  Och en av dem sade till mannen som var kldd i linneklder, och
      som stod ovanfr flodens vatten: Huru lnge drjer det, innan
      nden kommer med dessa frunderliga ting?
      >Dan. 10,5.
  7.  Och jag hrde p mannen som var kldd i linneklder, och som
      stod ovanfr flodens vatten, och han lyfte sin hgra hand och
      sin vnstra hand upp mot himmelen och svor vid honom som lever
      evinnerligen att efter en tid, och tider, och en halv tid, och
      nr det heliga folkets makt hade blivit krossad i grund, d
      skulle allt detta varda fullbordat.
      >5 Mos. 32,40. Dan. 7,25 f. Upp. 10,5 f. 12,14.
  8.  Och jag hrde detta, men frstod det icke; och jag frgade: Min
      herre, vad bliver slutet p allt detta?
  9.  D sade han: G, Daniel, ty dessa ord skola frbliva gmda och
      frseglade intill ndens tid.
 10.  Mnga skola varda renade och tvagna och luttrade, men de
      ogudaktiga skola va sin ogudaktighet, och ingen ogudaktig skall
      frst detta; men de frstndiga skola frst det.
      >Dan. 11,35.
 11.  Och frn den tid d det dagliga offret bliver avskaffat och
      frdelsens styggelse[1] uppstlld skola ett tusen tv hundra
      nittio dagar frg.
      >Dan. 8,14. 11,31.
 12.  Sll r den som frbidar och hinner fram till ett tusen tre
      hundra trettiofem dagar.
 13.  Men g du stad mot ndens tid; sedan du har vilat, skall du
      uppst till din del, vid dagarnas nde.

[1]  Se Frdelsens styggelse i Ordfrkl.
