@c -*- 1917 -*-
*26/ Hesekiel
*26/01 Hesekiel, 1 Kapitlet
                         Hesekiel, 1 Kapitlet

               Profeten skdar i en syn Herren p hans
                           hrlighets tron.

  1.  I det trettionde ret, p femte dagen i fjrde mnaden, nr jag
      var bland de fngna vid strmmen Kebar, ppnades himmelen, och
      jag sg en syn frn Gud.
  2.  P femte dagen i mnaden, nr femte ret gick, efter att konung
      Jojakin hade blivit bortfrd i fngenskap,
      >2 Kon. 24,12.
  3.  kom HERRENS ord till prsten Hesekiel, Busis son, i kaldernas
      land vid strmmen Kebar, och HERRENS hand kom dr ver honom.

  4.  Och jag fick se en stormvind komma norrifrn, ett stort moln med
      flammande eld, och ett sken omgav det; och mitt dri, mitt i
      elden, syntes ngot som var ssom glnsande malm.
      >Ps. 18,8 f. Hab. 3,3 f. Syr. 49,8.
  5.  Och mitt dri syntes ngot som liknade fyra vsenden, och dessa
      sgo ut p fljande stt: de liknade mnniskor,
      >1 Mos. 3,24. Upp. 4,7 f.
  6.  men vart vsende hade fyra ansikten, och vart och ett av dem
      hade fyra vingar,
  7.  och deras ben voro raka och deras ftter ssom ftterna p en
      kalv och de glimmade ssom glnsande koppar.
  8.  Och de hade mnniskohnder under sina vingar p alla fyra
      sidorna.  Och med de fyras ansikten och vingar frhll det sig
      s:
  9.  deras vingar slto sig intill varandra; och nr de gingo,
      behvde de icke vnda sig, utan gingo alltid rakt fram.
 10.  Och deras ansikten liknade mnniskoansikten, och alla fyra hade
      lejonansikten p hgra sidan, och alla fyra hade tjuransikten p
      vnstra sidan, och alla fyra hade ock rnansikten.
 11.  S var det med deras ansikten.  Och deras vingar voro utbredda
      upptill; vart vsende hade tv vingar med vilka de slto sig
      intill varandra, och tv som betckte deras kroppar.
 12.  Och de gingo alltid rakt fram; vart anden ville g, dit gingo
      de, och nr de gingo, behvde de icke vnda sig.
 13.  Och vsendena voro till sitt utseende lika eldsgld, som brunno
      likasom bloss, under det att elden for omkring mellan vsendena;
      och den gav ett sken ifrn sig, och ljungeldar foro ut ur elden.
 14.  Och vsendena hastade fram och tillbaka likasom blixtar.

 15.  Nr jag nu sg p vsendena, fick jag se ett hjul st p jorden,
      invid vsendena, vid var och en av deras fyra framsidor.
 16.  Och det sg ut som om hjulen voro gjorda av ngot som liknade
      krysolit, och alla fyra voro likadana; och det sg vidare ut som
      om de voro s gjorda, att ett hjul var insatt i ett annat.
 17.  Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
      icke vnda sig, nr de gingo.
 18.  Och deras ltar voro hga och frskrckliga, och p alla fyra
      voro ltarna fullsatta med gon runt omkring.
 19.  Och nr vsendena gingo, gingo ock hjulen invid dem, och nr
      vsendena lyfte sig upp ver jorden lyfte sig ock hjulen.
 20.  Vart anden ville g, dit gingo de, ja, varthelst anden ville g;
      och hjulen lyfte sig jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
 21.  Nr vsendena gingo, gingo ock dessa; nr de stodo stilla, stodo
      ock dessa stilla; nr de lyfte sig upp ver jorden, lyfte sig
      ock hjulen jmte dem, ty vsendenas ande var i hjulen.
 22.  Och ver vsendenas huvuden syntes ngot som liknade ett
      himlafste, till utseendet ssom underbar kristall, utspnt
      ovanp deras huvuden.
 23.  Och under fstet voro deras vingar utbredda rtt emot varandra
      Vart srskilt vsende hade tv vingar med vilka det kunde
      betcka sin kropp.
 24.  Och nr de gingo, lt dnet av deras vingar i mina ron ssom
      dnet av stora vatten, ssom den Allsmktiges rst; ja, det var
      ett vldigt dn, likt dnet frn en hrskara.  Men nr de stodo
      stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.
      >Ps 29,3 f.
 25.  Och ovan fstet, som vilade p deras huvuden, dnade det; nr de
      d stodo stilla, hllo de sina vingar nedsnkta.

 26.  Och ovanp fstet, som vilade p deras huvuden, syntes ngot som
      sg ut att vara av safirsten, och som liknade en tron; och
      ovanp det som liknade en tron satt en som till utseendet
      liknade en mnniska,
      >2 Mos. 24,10. Jes. 6,1 Hes. 10,1 f. Dan. 7,9 f. Upp. 4,2 f.
 27.  Och jag sg ngot som var ssom glnsande malm och omgivet runt
      omkring av ngot som sg ut ssom eld, nda ifrn det som sg ut
      att vara hans lnder och sedan allt uppt.  Men nedt frn det
      som sg ut att vara hans lnder sg jag ngot som sg ut ssom
      eld; och ett sken omgav honom.
 28.  Ssom bgen som synes i skyn, nr det regnar, s sg skenet ut
      dr runt omkring.

      S sg det ut, som tycktes mig vara HERRENS hrlighet; och nr
      jag sg det, fll jag ned p mitt ansikte, och jag hrde rsten
      av en som talade
      >1 Mos. 9,12 f. Dan. 10,9. Upp. 1,17.
*26/02 Hesekiel, 2 Kapitlet
                         Hesekiel, 2 Kapitlet

               Profetens sndning till det genstrviga
                          Israel.  Bokrullen.

  1.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, st upp p dina ftter,
      s vill jag tala med dig.
  2.  Nr han s talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp
      mig p mina ftter; och jag hrde p honom som talade till mig.
      >Hes. 3,24. Dan. 10,10.
  3.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, jag snder dig till
      Israels barn, de avflliga hedningarna som hava avfallit frn
      mig; de och deras fder hava begtt vertrdelser mot mig allt
      intill den dag som i dag r.
  4.  Till barnen med hrda pannor och frstockade hjrtan snder jag
      dig, och du skall sga till dem: 'S sger Herren, HERREN'
      >Jer. 3,8. 5,8. Hes. 3,7.
  5.  Och evad de hra drp eller icke -- ty de ro ett genstrvigt
      slkte -- s skola de dock frnimma att en profet har varit
      ibland dem.
      >Jes. 28,9, Hes. 33,33.
  6.  Och du, mnniskobarn, frukta icke fr dem, och frukta icke fr
      deras ord, fastn du omgives av tistlar och trnen och bor
      ibland skorpioner.  Nej, frukta icke fr deras ord, och var icke
      frfrad fr dem sjlva, d de nu ro ett genstrvigt slkte.
      >Jer 1,8, 17. 9,2 f. Hes. 3,9. Mik. 7,4.  Luk. 12,4 1 Petr. 3,14.
  7.  Utan tala mina ord till dem, evad de hra p dem eller icke, d
      de nu ro s genstrviga.
  8.  Men du, mnniskobarn, hr nu vad jag talar till dig; var icke
      genstrvig ssom detta genstrviga slkte.  ppna din mun och t
      vad jag giver dig.
      >Upp. 10,9 f.

  9.  Och jag fick se en hand utrckas mot mig, och i den sg jag en
      bokrulle.
 10.  Och denna breddes ut framfr mig, och den var fullskriven innan
      och utan; och dr voro uppskrivna klagosnger, suckan och verop.
*26/03 Hesekiel, 3 Kapitlet
                         Hesekiel, 3 Kapitlet

                Profeten ter upp bokrullen och sndes
                 stad att tala till det genstrviga
                  Israel.  En lrares ansvar fr sina
                      hrare.  Ny uppenbarelse.

  1.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, t vad du hr finner,
      t upp denna rulle, och g sedan stad och tala till Israels
      hus.
  2.  D ppnade jag min mun, och han gav mig rullen att ta.
  3.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, du mste mtta din buk
      och fylla dina inlvor med den rulle som jag nu giver dig.  Och
      jag t, och den var i min mun st ssom
      honung.
      >Ps. 19,11. Jer. 15,16.

  4.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, g bort till Israels
      hus och tala till dem med mina ord.
  5.  Ty du bliver ju icke snd till ett folk med obegripligt sprk
      och trg tunga, utan till Israels hus,
  6.  icke till mngahanda folk med obegripligt sprk och trg tunga,
      vilkas tal du icke frstr; sannerligen, snde jag dig till
      sdana, s skulle de hra p dig
  7.  Men Israels hus vill icke hra p dig, ty de vilja icke hra p
      mig; hela Israels hus har hrda pannor och frhrdade
      hjrtan.
      >Hes. 2,4.
  8.  Men se, jag gr ditt ansikte hrt ssom deras ansikten, och din
      panna hrd ssom deras pannor.
      >Jer. 1,18. Mik. 3,8.
  9.  Ja, jag gr din panna hrd ssom diamant, hrdare n flinta.  Du
      skall icke frukta fr dem och icke frfras fr dem, d de nu
      ro ett genstrvigt slkte.
      >Hes. 2,6.
 10.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, allt vad jag talar till
      dig skall du upptaga i ditt hjrta och hra med dina ron.
 11.  Och g bort till dina fngna landsmn, och tala till dem och sg
      till dem: 'S sger Herren, HERREN' -- evad de nu hra drp
      eller icke.

 12.  Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hrde bakom mig ljudet
      av ett vldigt dn: Lovad vare HERRENS hrlighet, dr varest
      den r!,
 13.  s ock ljudet av vsendenas vingar, som rrde vid varandra, och
      ljudet av hjulen jmte dem och ljudet av ett vldigt dn.
 14.  Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig bort, och jag
      frdades stad, bedrvad och upprrd i min ande, och HERRENS
      hand var stark ver mig.
      >Jer. 15,17.
 15.  Och jag kom till de fngna i Tel-Abib, till dem som bodde vid
      strmmen Kebar, till den plats dr de bodde; och jag satt dr
      ibland dem i sju dagar, frsnkt i djup sorg.

 16.  Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:
 17.  Du mnniskobarn, jag har satt dig till en vktare fr Israels
      hus, fr att du  mina vagnar skall varna dem, nr du hr ett
      ord frn min mun.
      >Jer. 6,17. Hes. 33,7 f.
 18.  Om jag sger till den ogudaktige: 'Du mste d' och du d icke
      varnar honom, ja, om du icke sger ngot till att varna den
      ogudaktige fr hans ogudaktiga vg och rdda hans liv, d skall
      vl den ogudaktige d genom sin missgrning, men hans blod skall
      jag utkrva av din hand.
 19.  Men om du varnar den ogudaktige och han likvl icke vnder om
      frn sin ogudaktighet och sin ogudaktiga vg, d skall
      visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv har
      rddat din sjl.
 20.  Och om en rttfrdig man vnder om frn sin rttfrdighet och
      gr vad ortt r, s skall jag lgga en sttesten i hans vg,
      och han skall d.  Om du d icke har varnat honom, s skall han
      vl d genom sin synd, och den rttfrdighet som han frr har
      vat skall icke varda ihgkommen, men hans blod skall jag
      utkrva av din hand.
      >Hes. 18,24. 33,12 f.
 21.  Men om du har varnat den rttfrdige, fr att han, den
      rttfrdige, icke skall synda, och han s avhller sig frn
      synd, d skall han frvisso f leva, drfr att han lt varna
      sig, och du sjlv har d rddat din sjl.

 22.  Och HERRENS hand kom dr ver mig, och han sade till mig: St
      upp och g ut p sltten; dr skall jag tala med dig.
 23.  D stod jag upp och gick ut p sltten; och se, dr stod HERRENS
      hrlighet, alldeles sdan som jag hade sett den vid strmmen
      Kebar; och jag fll ned p mitt ansikte.
      >Hes. 1,3.
 24.  Men en andekraft kom i mig och reste upp mig p mina ftter.  Och
      han talade med mig och sade till mig: G och stng dig inne i
      ditt hus.
      >Hes. 2,2.
 25.  Och se, du mnniskobarn, bojor skola lggas p dig, och du skall
      bliva bunden med sdana, s att du icke kan g ut bland de
      andra.
      >Hes. 4,8.
 26.  Och jag skall lta din tunga lda vid din gom, s att du bliver
      stum och icke kan bestraffa dem, d de nu ro ett genstrvigt
      slkte.
      >Hes. 2,5.
 27.  Men nr jag talar med dig, skall jag upplta din mun, s att du
      kan sga till dem: 'S sger Herren, HERREN.'  Den som d vill
      hra, han hre, och den som icke vill, han hre icke, d de nu
      ro ett genstrvigt slkte.
      >Hes 2,7.
*26/04 Hesekiel, 4 Kapitlet
                         Hesekiel, 4 Kapitlet

                   Jerusalems belgring frebildad.

  1.  Och du, mnniskobarn, tag dig en tegeltavla och lgg den framfr
      dig och rista p den in en stad, nmligen Jerusalem.
  2.  Och res upp blverk mot den och bygg en belgringsmur mot den
      och kasta upp en vall mot den och sl upp lger mot den och stt
      upp murbrckor mot den runt omkring.
  3.  Och tag dig en jrnplt och stt upp den ssom en jrnvgg
      mellan dig och staden; och vnd s ditt ansikte emot den och
      hll den belgrad och anstt den.  Detta skall vara ett tecken
      fr Israels hus.

  4.  Och lgg du dig p din vnstra sida och lgg Israels hus'
      missgrning ovanp; lika mnga dagar som du ligger s, skall du
      bra p deras missgrning.
  5.  Jag skall lta deras missgrningsr fr dig motsvaras av ett
      lika antal dagar, nmligen av tre hundra nittio dagar; s lnge
      skall du bara p Israels hus' missgrning.
  6.  Och sedan, nr du har fullgjort detta, skall du lgga dig p din
      hgra sida och bra p Juda hus' missgrning; i fyrtio dagar,
      var dag svarande mot ett r, skall denna min freskrift glla
      fr dig.
      >4 Mos. 14,34.
  7.  Och du skall vnda ditt ansikte och din blottade arm mot det
      belgrade Jerusalem och profetera mot det.

  8.  Och se, jag skall lgga bojor p dig, s att du icke kan vnda
      dig frn den ena sidan p den andra, frrn dina belgringsdagar
      ro slut.
  9.  Och tag dig vete, korn, bnor, linsrter, hirs och splt och
      lgg detta i ett och samma krl och baka dig brd drav; lika
      mnga dagar som du ligger p ena sidan, allts tre hundra nittio
      dagar, skall detta vara vad du har att ta.
 10.  Den mat som du fr att ta skall du ta efter vikt, tjugu siklar
      om dagen; detta skall du hava att ta frn en viss timme ena
      dagen till samma timme nsta dag
 11.  Du skall ock dricka vatten efter mtt, nmligen en sjttedels
      hin; s mycket skall du hava att dricka frn en viss timme ena
      dagen till samma timme nsta dag.
 12.  Tillredd ssom kornkakor skall maten tas av dig, och du skall
      tillreda den infr deras gon p brnsle av mnniskotrck.

 13.  Och HERREN tillade: Likas skola Israels barn ta sitt brd
      orent bland hedningarna, till vilka jag skall frdriva dem.
 14.  Men jag svarade: Ack, Herre, HERRE!  Se, jag har nnu aldrig
      blivit orenad.  Jag har aldrig, frn min ungdom och intill nu,
      tit ngot sjlvdtt eller ihjlrivet djur; och sdant ktt som
      rknas fr vederstyggligt har aldrig kommit i min mun.
      >3 Mos. 7,18, 24 f. 11,2 f. 19,7. Jes. 65,4. Apg. 10,14.
 15.  D sade han till mig: Vlan, jag vill lta dig taga kospillning
      i stllet fr mnniskotrck; vid sdan m du baka ditt brd.
 16.  Och han sade ter till mig: Du mnniskobarn, se, jag vill
      frdrva livsuppehllet fr Jerusalem, s att de skola ta brd
      efter vikt, och det med oro, och dricka vatten efter mtt, och
      det med frfran;
      >3 Mos. 26,26. Hes. 14,13.
 17.  ja, s att de lida brist p brd och vatten och gripas av
      frfran, den ene med den andre, och frsmkta genom sin
      missgrning.
*26/05 Hesekiel, 5 Kapitlet
                         Hesekiel, 5 Kapitlet

                   Frebildlig framstllning av den
                 undergng som skall drabba profetens
                                folk.

  1.  Och du, mnniskobarn, tag dig ett skarpt svrd och bruka det
      ssom rakkniv, och fr det ver ditt huvud och din haka; tag dig
      s en vgskl och dela det avrakade hret.
      >Jes. 7,20.
  2.  En tredjedel skall du brnna upp i eld mitt i staden, nr
      belgringsdagarna hava gtt till nda; en tredjedel skall du
      taga ut och sl den med svrdet dr runt omkring; och en
      tredjedel skall du str ut fr vinden, och mitt svrd skall jag
      draga ut efter dem.
  3.  Men ngra f strn skall du taga undan drifrn, och dem skall
      du knyta in i flikarna av din mantel.
      >Hes. 14,22.
  4.  Och av dessa strn skall du terigen taga ngra och kasta dem i
      elden och brnna upp dem i eld.  Hrifrn skall en eld g ut
      ver hela Israels hus.

  5.  S sger Herren, HERREN: Detta r Jerusalem, som jag har satt
      mitt ibland hednafolken, med lnder runt dromkring.
  6.  Men det var genstrvigt mot mina rtter p ett nnu ogudaktigare
      stt n hednafolken, och var nnu mer genstrvigt mot mina
      stadgar n lnderna runt dromkring; ty de frkastade mina
      rtter och vandrade icke efter mina stadgar.
      >Jer. 6,16. 44,16 f.
  7.  Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven rasat vrre n
      hednafolken runt omkring eder, och icke haven vandrat efter mina
      stadgar och icke gjort efter mina rtter, ja, icke ens gjort
      efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring eder,
      >Hes. 16,47 f. Rom. 2,14 f.
  8.  drfr sger Herren, HERREN s: Se, frdenskull skall jag ocks
      komma ver dig och skipa rtt mitt ibland dig infr hednafolkens
      gon;
  9.  jag skall gra med dig vad jag aldrig frr har gjort, och sdant
      som jag aldrig mer vill gra, fr alla dina styggelsers
      skull.
      >Matt. 24,21,
 10.  Drfr skola i dig frldrar ta sina barn, och barn sina
      frldrar; och jag skall skipa rtt i dig och str ut fr alla
      vindar allt som bliver kvar av dig.
      >3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53. Jer. 19,9, Klag. 2,20, 4,10.
 11.  Ja, s sant jag lever, sger Herren, HERREN: sannerligen, drfr
      att du har orenat min helgedom med alla dina skndligheter och
      alla dina styggelser, skall jag ocks utan skonsamhet vnda bort
      mitt ga och icke hava ngon misskund.
      >Jer. 21,7, Hes. 7,4. 8,18.
 12.  En tredjedel av dig skall d av pest och frgs av hunger i dig,
      en tredjedel skall falla fr svrd runt omkring dig; och en
      tredjedel skall jag str ut fr alla vindar, och mitt svrd
      skall jag draga ut efter dem.
      >Jer. 15,2,
 13.  Ja, min vrede skall f uttmma sig, och jag skall slcka min
      frtrnelse p dem och hmnas p dem; och nr jag s uttmmer
      min frtrnelse p dem, skola de frnimma att jag, HERREN, har
      talat i min nitlskan.
      >Jes. 1,24. Hes. 16,42. 24,13.
 14.  Och jag skall lta dig bliva en demark och en smlek bland
      folken runt omkring dig, infr var mans gon, som gr dr fram.
      >Jer. 18,16.
 15.  Ja, det skall bliva till smlek och hn, till varnagel och
      skrck fr folken runt omkring dig, nr jag s skipar rtt i dig
      med vrede och frtrnelse och frtrnelses tuktan.  Jag, HERREN,
      har talat.
 16.  Nr jag snder bland dem hungerns onda pilar, som bliva till
      frdrv, ja, nr jag snder dessa till att frdrva eder och s
      lter eder hunger bliva allt vrre, d skall jag frstra fr
      eder edert livsuppehlle.
      >Hes. 4,16, 14,13.
 17.  Jag skall snda ver eder hungersnd och vilddjur, som skola
      dda edra barn; och pest och blodsutgjutelse skall g ver dig,
      och svrd skall jag lta komma ver dig.  Jag, HERREN, har talat.
      >3 Mos. 26,22. 5 Mos. 32,24. Hes. 28,23.
*26/06 Hesekiel, 6 Kapitlet
                         Hesekiel, 6 Kapitlet

                  Domsord ver Israels berg fr den
                    avgudadyrkan som dr bedrives.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Israels berg och
      profetera mot dem
      >Hes. 36,1.
  3.  och sg: I Israels berg, hren Herrens, HERRENS ord: S sger
      Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
      dalarna: Se, jag skall lta svrd komma ver eder och frstra
      edra offerhjder.
  4.  Och edra altaren skola varda frdda och edra solstoder
      snderkrossade, och dem av eder, som bliva slagna, skall jag
      lta bliva kastade infr edra elndiga avgudar.
      >3 Mos. 26,30 f. 2 Kon. 23,11 f.
  5.  Och jag skall lta Israels barns dda kroppar ligga dr infr
      deras elndiga avgudar, och jag skall frstr edra ben runt
      omkring edra altaren.
  6.  Var I n ren bosatta skola stderna bliva de och offerhjderna
      delagda, s att edra altaren st de och frdda, och edra
      elndiga avgudar bliva snderslagna och f en nde, och edra
      solstoder bliva nedhuggna, och edra verk utplnade.
  7.  Ddsslagna mn skola d falla bland eder; och I skolen frnimma
      att jag r HERREN.
  8.  Och om jag lter ngra leva kvar, s att somliga av eder, nr I
      bliven frstrdda i lnderna, rddas undan svrdet ute bland
      folken,
  9.  s skola dessa edra rddade ute bland folken, dr de ro i
      fngenskap, tnka p mig, nr jag har krossat deras trolsa
      hjrtan, som veko av ifrn mig, och deras gon, som i trols
      avfllighet skdade efter deras elndiga avgudar; och de skola
      knna leda vid sig sjlva fr det onda som de hava gjort med alla
      sina styggelser.
      >3 Mos. 26,40 f. 4 Mos. 15,39.
 10.  Och de skola frnimma att jag r HERREN.  Det r icke ett tomt
      ord att jag skall lta denna olycka komma ver dem.

 11.  S sger Herren, HERREN: Sl dina hnder tillsammans, och stampa
      med dina ftter, och ropa ack och ve ver alla de onda
      styggelserna i Israels hus, ty genom svrd, hunger och pest
      mste de falla.
 12.  Den som r lngt borta skall d av pest, och den som r nra
      skall falla fr svrd, och den som bliver kvar och varder
      bevarad skall d av hunger; s skall jag uttmma min vrede p
      dem.
 13.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr deras slagna mn
      ligga dr mitt ibland sina elndiga avgudar, runt omkring sina
      altaren, p alla hga kullar, p alla bergstoppar, under alla
      grna trd och under alla lummiga terebinter, varhelst de hava
      ltit en vlbehaglig lukt uppstiga till alla sina olndiga
      avgudar.
      >2 Kon. 17,10. Jer. 2,20.
 14.  Och jag skall utrcka min hand mot dem och gra landet mer de
      och tomt n knen vid Dibla, var de n ro bosatta; och de skola
      frnimma att jag r HERREN.
      >Jer 48,22.
*26/07 Hesekiel, 7 Kapitlet
                         Hesekiel, 7 Kapitlet

                            nden kommer.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN till Israels land:
      nden!  Ja, nden kommer ver landets fyra hrn.
  3.  Nu kommer nden ver dig, ty jag skall snda min vrede mot dig
      och dma dig efter dina grningar och lta alla dina styggelser
      komma ver dig.
  4.  Jag skall icke visa dig ngon skonsamhet och icke hava ngon
      misskund; nej, jag skall lta dina grningar komma ver dig, och
      dina styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag
      r HERREN.

  5.  S sger Herren, HERREN: Se, en olycka kommer, en olycka ensam i
      sitt slag!
  6.  En nde kommer, ja, nden kommer, den vaknar upp och kommer ver
      dig.
  7.  Ja se, det kommer!  Nu kommer ordningen till dig, du folk som bor
      hr i landet; din stund kommer, frvirringens dag r nra, d
      intet skrdeskri mer skall hras p bergen.
  8.  Nu skall jag snart utgjuta min frtrnelse ver dig och uttmma
      min vrede p dig, och dma dig efter dina grningar och lta
      alla dina styggelser komma ver dig.
  9.  Jag skall icke visa ngon skonsamhet och icke hava ngon
      misskund, jag skall giva dig efter dina grningar, och dina
      styggelser skola vila p dig.  Och I skolen frnimma att jag,
      HERREN, r den som slr.
 10.  Se, dagen r inne; se, det kommer!  Ordningen gr sin gng, riset
      blomstrar upp, vermodet grnskar;
      >Jes. 10,5.
 11.  vldet reser sig till ett ris fr ogudaktigheten.  D bliver
      intet kvar av dem, intet av hela deras hop, intet av deras gods,
      och till intet bliver deras hrlighet.
 12.  Stunden kommer, dagen nalkas; kparen m icke gldja sig, och
      sljaren m icke srja, ty vredesgld kommer ver hela hopen
      drinne.
 13.  Sljaren skall icke f tillbaka vad han har slt, om han ens fr
      frbliva vid liv.  Ty profetian om hela hopen drinne skall icke
      ryggas och ingen som lever i missgrning skall kunna hlla
      stnd.
 14.  Man stter i basun och rustar allt i ordning, men ingen drager
      ut till strid; ty min vredesgld gr fram ver hela hopen
      drinne.
 15.  Ute hrjar svrdet och drinne pest och hungersnd, den som r
      ute p marken dr genom svrdet, och den som r i staden, honom
      frtr hungersnd och pest.
 16.  Och om ngra av dem bliva rddade, s skola de ska sin
      tillflykt i bergen och vara lika klyftornas duvor, som
      allasammans klaga.  S skall det g var och en genom hans
      missgrning.
      >Jes. 38,14.
 17.  Alla hnder skola sjunka ned, och alla knn skola bliva ssom
      vatten.
      >Jes. 13,7. Jer. 6,24.
 18.  Mnniskorna skola klda sig i sorgdrkt, och frfran skall
      vertcka dem, alla ansikten skola hljas av skam, och alla
      huvuden skola bliva skalliga.
      >Jes. 3,24.
 19.  Man skall kasta sitt silver ut p gatorna och akta sitt guld
      ssom orenlighet.  Deras silver och guld skall icke kunna rdda
      dem p HERRENS vredes dag, de skola icke kunna mtta sig drmed
      eller drmed fylla sin buk; ty det har varit fr dem en
      sttesten till missgrning.
      >Ords. 11,4. Sef. 1,18.
 20.  Dess skna glans brukade man till hgfrd, ja, de gjorde drav
      sina styggeliga bilder, sina skndliga avgudar.  Drfr skall jag
      gra det till orenlighet fr dem.
      >Hos. 2,8. 8,4.
 21.  Jag skall giva det ssom byte i frmlingars hand och ssom rov
      t de ogudaktigaste p jorden, fr att de m ohelga det.
 22.  Och jag skall vnda bort mitt ansikte ifrn dem, s att man fr
      ohelga min klenod; vldsmn skola f draga drin och ohelga den.

 23.  Gr kedjorna redo; ty landet r fullt av blodsdomar, och staden
      r full av ortt.
 24.  Och jag skall lta de vrsta hednafolk komma och taga deras hus
      i besittning.  S skall jag gra slut p de frckas vermod, och
      deras helgedomar skola varda oskrade.
 25.  Frskrckelse skall komma, och nr de ska rddning, skall ingen
      vara att finna.
 26.  Den ena olyckan skall komma efter den andra, det ena sorgebudet
      skall flja det andra.  Man skall f tigga profeterna om syner,
      prsterna skola komma till korta med sin undervisning och de
      ldste med sina rd.
      >Jer. 4,20. 18,18.
 27.  Konungen skall srja, hvdingarna skola klda sig i
      frskrckelse, och folket i landet skall st dr med darrande
      hnder.  Jag skall gra med den efter deras grningar och skipa
      rtt t dem ssom rtt r t dem; och de skola frnimma att jag
      r HERREN.
*26/08 Hesekiel, 8 Kapitlet
                         Hesekiel, 8 Kapitlet

                   Avgudastyggelserna i Jerusalem.

  1.  Och i sjtte ret, i sjtte mnaden, p femte dagen i mnaden,
      nr jag satt i mitt hus och de ldste i Juda sutto hos mig, kom
      Herrens, HERRENS hand dr ver mig.
      >Hes. 1,3 f.
  2.  Och jag fick se ngot som till utseendet liknade eld; allt, nda
      ifrn det som sg ut att vara hans lnder och sedan allt nedt,
      var eld.  Men frn hans lnder och sedan allt uppt syntes ngot
      som liknade strlande ljus, och som var ssom glnsande malm.
      >Hes. 1,27.
  3.  Och han rckte ut ngot som var bildat ssom en hand och fattade
      mig vid en lock av mitt huvudhr; och en andekraft lyfte mig upp
      mellan himmel och jord och frde mig, i en syn frn Gud, till
      Jerusalem, dit dr man gr in till den inre frgrden genom den
      port som vetter t norr, dr varest avgudabeltet, det som hade
      uppvckt Guds nitlskan, hade sin plats.
      >2 Krn. 33,7, 15. Hes. 3,12.
  4.  Och se, dr syntes Israels Guds hrlighet, alldeles sdan som
      jag hade sett den p sltten.
      >Hes. 3,12.
  5.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, lyft upp dina gon mot
      norr.  Nr jag nu lyfte upp mina gon mot norr, fick jag se
      avgudabeltet, det som hade uppvckt Guds nitlskan, st dr
      norr om altarporten, vid sjlva ingngen.
      >2 Mos. 20,5. 5 Mos. 32,16.
  6.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de gra hr?
      Stora ro de styggelser som Israels hus hr bedriver, s att jag
      mste draga lngt bort ifrn min helgedom; men du skall f se
      nnu flera, strre styggelser.
      >Hes. 11,23.

  7.  Sedan frde han mig till frgrdens ingng, och jag fick dr se
      ett hl i vggen.
  8.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, bryt igenom vggen.  D
      brt jag igenom vggen och fick nu se en drr.
  9.  Och han sade till mig: G in och se vilka onda styggelser de
      hr bedriva.
 10.  Nr jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av
      vederstyggliga krldjur och fyrfotadjur, s ock Israels hus'
      alla elndiga avgudar, inristade runt omkring p vggarna.
 11.  Och framfr dem stodo sjuttio av: de ldste i Israels hus, och
      Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av
      dem hade sitt rkelsekar i handen, och vllukt steg upp frn
      rkelsemolnet.
      >2 Kon. 22,3.
 12.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du vad de ldste i
      Israels hus bedriva i mrkret, var och en i sin avgudakammare?
      Ty de sga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har vergivit landet.'
      >Hes. 9,9.

 13.  Drefter sade han till mig: Du skall f se nnu flera, strre
      styggelser som dessa bedriva.
 14.  Och han frde mig fram mot ingngen till norra porten p HERRENS
      hus, och se, dr sutto kvinnor som begrto Tammus.
 15.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  Men du
      skall f se nnu flera styggelser, strre n dessa.
 16.  Och han frde mig till den inre frgrden till HERRENS hus, och
      se, vid ingngen till HERRENS tempel, mellan frhuset och
      altaret, stodo vid pass tjugufem mn, som vnde ryggarna t
      HERRENS tempel och ansiktena t ster, och som tillbdo solen i
      ster.
      >2 Kon. 23,5, 11.
 17.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, ser du detta?  r det
      icke nog fr Juda hus att bedriva de styggelser som de hr hava
      bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med ortt och
      ter hava frtrnat mig?  Se nu huru de stta vintrdskvisten fr
      nsan!
 18.  Drfr skall ocks jag utfra mitt: verk i vrede; jag skall icke
      visa ngon skonsamhet och icke hava ngon misskund.  Och om de n
      ropa med hg rst infr mig, skall jag dock icke hra dem.
      >Ords. 1,28. Jer. 11,11. Hes. 5,11.
*26/09 Hesekiel, 9 Kapitlet
                         Hesekiel, 9 Kapitlet

                 Syn i vilken profeten ser Jerusalems
                 invnare, dem som icke ro tecknade,
                        drabbas av hemskelse.

  1.  Och jag hrde honom ropa med hg rst och sga: Kommen hit med
      hemskelser ver staden, och var och en have sitt mordvapen i
      handen.
  2.  Och se, d kommo sex mn frn vre porten, den som vetter t
      norr och var och en hade sin stridshammare i handen; och bland
      dem fanns en man som var kldd i linneklder och hade ett
      skrivtyg vid sin lnd.  Och de kommo och stllde sig vid sidan
      av kopparaltaret.
      >Hes. 8,3, Upp. 15,1, 6.
  3.  Och Israels Guds hrlighet hade lyft sig frn keruben, som den
      vilade p, och hade flyttat sig till tempelhusets trskel, och
      ropade nu till mannen som var kldd i linneklderna och hade
      skrivtyget vid sin lnd;
      >Hes. 1,5 f.
  4.  HERREN sade till honom: G igenom Jerusalems stad, och teckna
      med ett tecken p pannan de mn som sucka och jmra sig ver
      alla styggelser som bedrivas drinne.
      >2 Mos. 12,23. Jer. 5,1. Upp. 7,3.
  5.  Och till de andra hrde jag honom sga: Dragen fram i staden
      efter honom och sln ned folket; visen ingen skonsamhet och
      haven ingen misskund.
  6.  Bde ldringar och ynglingar och jungfrur, bde barn och kvinnor
      skolen I drpa och frgra, men I mn icke komma vid ngon som
      har tecknet p sig, och I skolen begynna vid min helgedom.  Och
      de begynte med de ldste, med de mn som stodo framfr
      tempelhuset.
      >Jer. 25,29. Hes. 8,16. 1 Petr. 4,17.
  7.  Han sade nmligen till dem: Orenen tempelhuset, och fyllen upp
      frgrdarna med slagna; dragen sedan ut.  Och de drogo ut och
      slogo ned folket i staden.

  8.  D nu jag blev lmnad kvar, nr de s slogo folket, fll jag ned
      p mitt ansikte och ropade och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du
      d frgra hela kvarlevan av Israel, eftersom du s utgjuter din
      vrede ver Jerusalem?
  9.  Han sade till mig: Israels och Juda hus' missgrning r alltfr
      stor; landet r uppfyllt med ortt, och staden r full av
      lagvrngning.  Ty de sga: 'HERREN har vergivit landet, HERREN
      ser det icke.'
      >Hes. 7,23. 8,12. 11,6.
 10.  Drfr skall icke heller jag visa ngon skonsamhet eller hava
      ngon misskund, utan skall lta deras grningar komma ver deras
      huvuden.
      >Hes. 8,18.
 11.  Och mannen som var kldd i linneklderna och hade skrivtyget vid
      sin lnd kom nu tillbaka och gav besked och sade: Jag har gjort
      ssom du bjd mig.
*26/10 Hesekiel, 10 Kapitlet
                        Hesekiel, 10 Kapitlet

                 Herrens hrlighet, med keruberna och
               hjulen, visar sig fr profeten i en syn
                 genom vilken Jerusalems uppbrnning
                              pbjudes.

  1.  Och jag fick se att p fstet, som vilade p kerubernas huvuden,
      fanns ngot som tycktes vara av safirsten, ngot som till
      utseendet liknade en tron; detta syntes ovanp dem.
      >Hes. 1,22 f.
  2.  Och han sade till mannen som var kldd i linneklderna, han
      sade: G in mellan rundlarna, in under keruben, och tag dina
      hnder fulla med eldsgld frn platsen mellan keruberna, och
      str ut dem ver staden.  Och jag sg honom g.
      >Hes. 1,13.
  3.  Och keruberna stodo till hger om huset, nr mannen gick ditin,
      och molnet uppfyllde den inre frgrden.
      >1 Kon. 8,10. Jes. 6,4.
  4.  Men HERRENS hrlighet hjde sig upp frn keruben och flyttade
      sig till husets trskel; och huset uppfylldes d av molnet, och
      frgrden blev full av glansen frn HERRENS hrlighet.
      >Hes. 9,3.
  5.  Och dnet av kerubernas vingar hrdes nda till den yttre
      frgrden, likt Gud den Allsmktiges rst, d han talar.
      >Hes. 1,24.
  6.  Och nr han nu bjd mannen som var kldd i linneklderna och
      sade: Tag eld frn platsen mellan rundlarna, inne mellan
      keruberna, d gick denne ditin och stllde sig bredvid ett av
      hjulen.
  7.  D rckte keruben dr ut sin hand, mellan de andra keruberna,
      till elden som brann mellan keruberna, och tog drav och lade i
      hnderna p honom som var kldd i linneklderna; och denne tog
      det och gick s ut.

  8.  Och under vingarna p keruberna s syntes ngot som var bildat
      ssom en mnniskohand.
      >Hes. 1,8.
  9.  Och jag fick se fyra hjul st invid keruberna ett hjul invid var
      kerub och det sg ut som om hjulen voro av ngot som liknade
      krysolitsten.
      >Hes. 1,15. f.
 10.  De sgo alla fyra likadana ut, och ett hjul tycktes vara insatt
      i ett annat.
 11.  Nr de skulle g, kunde de g t alla fyra sidorna, de behvde
      icke vnda sig, nr de gingo.  Ty t det hll dit den frmste
      begav sig gingo de andra efter, utan att de behvde vnda sig,
      nr de gingo.
 12.  Och hela deras kropp, deras rygg, deras hnder och deras vingar,
      s ock hjulen, voro fulla med gon runt omkring; de fyra hade
      nmligen var sitt hjul.
 13.  Och jag hrde att hjulen kallades rundlar.
 14.  Och var och en hade fyra ansikten; det frsta ansiktet var en
      kerubs, det andra en mnniskas, det tredje ett lejons, det
      fjrde en rns.
      >Hes. 1,5 f.
 15.  Och keruberna hjde sig upp; de var samma vsenden som jag hade
      sett vid strmmen Kebar.
      >Hes. 1,3.
 16.  Och nr keruberna gingo, gingo ock hjulen invid dem; och nr
      keruberna lyfte sina vingar fr att hja sig ver jorden, skilde
      sig hjulen icke ifrn dem.
      >Hes. 1,19 f.
 17.  Nr de stodo stilla, stodo ock dessa stilla, och nr de hjde
      sig, hjde sig ock dessa med dem, ty vsendenas ande var i dem.

 18.  Och HERRENS hrlighet flyttade I sig bort ifrn husets trskel
      och stannade ver keruberna.
 19.  D sg jag huru keruberna lyfte sina vingar och hjde sig frn
      jorden, nr de begvo sig bort, och hjulen jmte dem; och de
      stannade vid ingngen till stra porten p HERRENS hus, och
      Israels Guds hrlighet vilade ovanp dem.
 20.  Det var samma vsenden som jag: hade sett under Israels Gud vid
      strmmen Kebar, och jag mrkte att det var keruber.
 21.  Var och en hade fyra ansikten och fyra vingar, och under deras
      vingar var ngot som liknade mnniskohnder.
 22.  Och deras ansikten voro likadana som de ansikten jag hade sett
      vid strmmen Kebar, s sgo de ut, och sdana voro de.  Och de
      gingo alla rakt fram.
      >Hes. 1,9,12.
*26/11 Hesekiel, 11 Kapitlet
                        Hesekiel, 11 Kapitlet

               Ytterligare domsord, tfljda av lften
                  om en kommande terupprttelse fr
                Israels folk.  Herrens hrlighet viker
                           bort ur staden.

  1.  Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig till stra porten
      p HERRENS hus, den som vetter t ster.  Dr fick jag se
      tjugufem mn st vid ingngen till porten; och jag sg bland dem
      Jaasanja, Assurs son, och Pelatja, Benajas son, som voro furstar
      i folket.
      >Hes. 8,3.
  2.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, det r dessa mn som
      tnka ut vad frdrvligt r och rda till vad ont r, hr i
      staden;
  3.  det r de som sga: 'Hus byggas icke upp s snart.  Hr r
      grytan, och vi ro kttet.
      >Hes. 12,22, 27. 24,3 f.
  4.  Profetera drfr mot dem, ja, profetera, du mnniskobarn.

  5.  D fll HERRENS Ande ver mig, han sade till mig: Sg: S sger
      HERREN: Sdant sgen I, I av Israels hus, och edra hjrtans
      tankar knner jag vl.
  6.  Mnga ligga genom eder slagna hr i staden; I haven uppfyllt
      dess gator med slagna.
      >Hes. 7,23.
  7.  Drfr sger Herren, HERREN s: De slagna vilkas fall I haven
      vllat i staden, de ro kttet, och den r grytan; men eder
      sjlva skall man fra bort ur den.
  8.  I frukten fr svrd, och svrd skall jag ock lta komma ver
      eder, sger Herren, HERREN.
  9.  Jag skall fra eder bort hrifrn och giva eder i frmlingars
      hand; och jag skall hlla dom ver eder.
 10.  Fr svrd skolen I falla; vid Israels grns skall jag dma
      eder.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN.
 11.  Staden skall icke vara en gryta fr eder, och I skolen icke vara
      kttet i den; nej, vid Israels grns skall jag dma eder.
 12.  D skolen I frnimma att jag r HERREN, I som icke haven vandrat
      efter mina stadgar och icke haven gjort efter mina rtter, utan
      haven gjort efter de hednafolks rtter, som bo runt omkring
      eder.

 13.  Medan jag s profeterade, hade Pelatja, Benajas son, uppgivit
      andan.  D fll jag ned p mitt ansikte och ropade med hg rst
      och sade: Ack, Herre, HERRE, vill du d alldeles gra nde p
      kvarlevan av Israel?
      >Jes. 10,20. Hes. 9,8.
 14.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 15.  Du mnniskobarn, dina brder, ja, dina brder dina nra frnder
      och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invnare
      sga: 'Hllen eder borta frn HERREN; det r t oss som landet
      har blivit givet till besittning' --
 16.  om dem skall du allts sga: S sger Herren, HERREN: Ja, vl
      har jag frt dem lngt bort ibland folken och frstrtt dem i
      lnderna, och med nd har jag varit fr dem en helgedom i de
      lnder dit de hava kommit;
      >Jer. 24,5 f.
 17.  men drfr skall du nu sga: S sger Herren, HERREN: Jag skall
      frsamla eder ifrn folkslagen och hmta eder tillhopa frn de
      lnder dit I haven blivit frstrdda, och skall giva eder
      Israels land.
      >Jer. 23,8.
 18.  Och nr de hava kommit dit, skola de skaffa bort drifrn alla
      de skndliga och styggeliga avgudar som nu finnas dr.
 19.  Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta, och en ny ande
      skall jag lta komma i deras brst; jag skall taga bort
      stenhjrtat ur deras kropp och giva dem ett hjrta av ktt,
      >Ps. 51,12.  Jer. 32,39. Hes. 36,26 f. Sef 3,9. Apg. 4,32.
 20.  s att de vandra efter mina stadgar och hlla mina rtter och
      gra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara
      deras Gud.
      >2 Mos. 6,7. 5 Mos. 30,9 f. Jer. 7,23. 24,7. 30,22. 31,1, 33. 32,38.
 21.  Men de vilkas hjrtan efterflja de skndliga och styggeliga
      avgudarnas hjrtan, deras grningar skall jag lta komma ver
      deras huvuden, sger Herren, HERREN.
      >Hes. 9,10.
 22.  Och keruberna, fljda av hjulen, lyfte sina vingar, och Israels
      Guds hrlighet vilade ovanp dem.
 23.  Och HERRENS hrlighet hjde sig och lmnade staden och stannade
      p berget ster om staden.
      >Hes. 10,19. Sak. 14,4.
 24.  Men mig hade en andekraft lyft upp och frt bort till de fngna
      i Kaldeen, s hade skett i synen, genom Guds Ande.  Sedan
      frsvann fr mig den syn jag hade ftt se.
 25.  Och jag talade till de fngna alla de ord som HERREN hade
      uppenbarat fr mig.
*26/12 Hesekiel, 12 Kapitlet
                        Hesekiel, 12 Kapitlet

                 Frebildlig framstllning av folkets
               landsflykt.  Profetians uppfyllelse viss
                        och nra frestende.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade;
  2.  Du mnniskobarn, du bor mitt i det genstrviga slktet, bland
      mnniskor som hava gon att se med, men dock icke se, och ron
      att hra med, men dock icke hra, eftersom de ro ett s
      genstrvigt slkte.
      >5 Mos. 29,4. Jes. 6,9 f. 42,18 f. Jer. 5,21. Hes. 2,3 f.
      >Matt. 13,14 f.
  3.  S red nu till t dig, du mnniskobarn, vad man behver, nr man
      skall g i landsflykt.  Och vandra i deras syn stad p ljusa
      dagen, ja, vandra i deras syn stad frn det stlle dr du nu
      bor bort till en annan ort -- om de till ventyrs ville akta
      drp, d de nu ro ett s genstrvigt slkte.
      >Jer. 26,3 36,3.
  4.  Fr ut ditt bohag, p ljusa dagen och i deras syn, ssom skulle
      du g i landsflykt, och vandra s i deras syn sjlv stad p
      aftonen, ssom landsflyktiga plga.
  5.  Gr dig i deras syn en ppning i vggen, och fr bohaget ut
      genom den.
  6.  Lyft det sedan i deras syn upp p axeln och fr bort det, nr
      det har blivit alldeles mrkt; och betck ditt ansikte, s att
      du icke ser landet.  Ty jag gr dig till ett tecken fr Israels
      hus.
      >Jes. 8,18. 20,3. Hes. 24,24. Sak. 3,8.
  7.  Och jag gjorde ssom han bjd mig; p ljusa dagen frde jag ut
      mitt bohag, ssom skulle jag g i landsflykt.  Sedan, om aftonen,
      gjorde jag mig med handen en ppning i vggen, och nr det hade
      blivit alldeles mrkt, frde jag det ut genom den och bar det s
      p axeln, i deras syn.

  8.  Och HERRENS ord kom till mig den fljande morgonen; han sade:
  9.  Du mnniskobarn, skert har Israels hus, det genstrviga
      slktet, frgat dig: Vad r det du gr?
 10.  S svara dem nu: S sger Herren, HERREN: Denna utsaga gller
      fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus, som ro
      drinne.
 11.  Sg: Jag r ett tecken fr eder; ssom jag har gjort, s skall
      det g dem: de skola vandra bort i landsflykt och fngenskap.
 12.  Och fursten som de hava ibland sig skall lyfta upp sin brda p
      axeln, nr det har blivit alldeles mrkt, och skall s draga
      ut.  Man skall gra en ppning i vggen, s att han genom den kan
      bra ut sin brda; och han skall betcka sitt ansikte, s att
      han icke ser landet med sitt ga.
 13.  Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
      fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel i
      kaldernas land, som han dock icke skall se; och dr skall han
      d.
      >2 Kon. 25,4 f. Jer. 52,7 f. Hes. 17,20. 32,3.
 14.  Och alla som ro omkring honom, till hans hjlp, och alla hans
      hrskaror skall jag frstr t alla vderstreck, och mitt svrd
      skall jag draga ut efter dem.
      >Hes. 5,12.
 15.  Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag frskingrar dem
      bland folken och frstrr dem i lnderna.
 16.  Men ngra f av dem skall jag lta bliva kvar efter svrd,
      hungersnd och pest, fr att de bland de folk till vilka de
      komma skola kunna frtlja om alla sina styggelser; och de skola
      frnimma att jag r HERREN.

 17.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 18.  Du mnniskobarn, t nu ditt brd med bvan, och drick ditt
      vatten darrande och med oro.
 19.  Och sg till folket i landet: S sger Herren, HERREN om
      Jerusalems invnare i Israels land: De skola ta sitt brd med
      oro och dricka sitt vatten med frfran; s skall landet bliva
      delagt och plundrat p allt vad dri r, fr den ortts skull
      som alla dess inbyggare hava vat.
      >Hes 4,16.
 20.  Och de stder som nu ro bebodda skola komma att ligga de, och
      landet skall bliva en demark; och I skolen frnimma att jag r
      HERREN.

 21.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 22.  Du mnniskobarn, vad r det fr ett ordsprk I haven i Israels
      land, nr I sgen: Tiden gr, och av alla profetsynerna bliver
      intet?
      >2 Petr. 3,4 f.
 23.  Sg nu till dem: S sger Herren, HERREN: Jag skall gra slut p
      det ordsprket, s att man icke mer skall bruka det i
      Israel.  Tala i stllet s till dem: Tiden kommer snart, med
      alla profetsynernas fullbordan.
      >Hab. 2,3.
 24.  Ty inga falska profetsyner och inga lgnaktiga spdomar skola
      mer finnas i Israels hus;
 25.  nej, jag, HERREN, skall tala det ord som jag vill tala, och det
      skall fullbordas, utan att lnge frdrjas.  Ja, du genstrviga
      slkte, i edra dagar skall jag tala ett ord och skall ock
      fullborda det, sger Herren, HERREN.
      >Jer. 1,12.

 26.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 27.  Du mnniskobarn, se, Israels hus sger: Den syn som han skdar
      gller dagar som icke komma s snart; han profeterar om tider
      som nnu ro lngt borta.
 28.  Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: Intet av vad jag
      har talat skall lngre frdrjas; vad jag talar, det skall ske,
      sger Herren, HERREN.
*26/13 Hesekiel, 13 Kapitlet
                        Hesekiel, 13 Kapitlet

                 Mot falska profeter och profetissor.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, profetera mot Israels profeterande profeter;
      sg till dem som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser:
      Hren HERRENS ord.
      >Jer. 23,1 f. Hes. 14,9. 34,2.
  3.  S sger Herren, HERREN: Ve eder, I draktiga profeter, som
      fljen eder egen ande och syner som I icke haven sett!  --
      >Jer. 14,14. 23,16, 21.
  4.  Lika rvar p de platser ro dina profeter, Israel.
  5.  I haven icke trtt fram i gapet eller frt upp ngon mur omkring
      Israels hus, s att det har kunnat best i striden p HERRENS
      dag.
      >Ps. 106,23. Hes. 22,30.
  6.  Nej, deras syner voro falskhet och deras spdomar lgn, fastn
      de sade S har HERREN sagt.  HERREN hade ju icke snt dem, men
      de hoppades att deras tal nd skulle g i fullbordan.
  7.  Ja, frvisso var det falska syner som I skdaden och lgnaktiga
      spdomar som I uttaladen, fastn I saden: S har HERREN sagt.
      Jag hade ju icke talat ngot sdant.

  8.  Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom edert tal r falskhet
      och edra syner ro lgn, se, drfr skall jag komma ver eder,
      sger Herren, HERREN.
  9.  Och min hand skall drabba profeterna som skda falska syner och
      sp lgnaktiga spdomar.  De skola icke f en plats i mitt folks
      frsamling och skola icke bliva upptagna i frteckningen p
      Israels hus, ej heller skola de f komma till Israels land; och
      I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.
      >Jes. 4,3.
 10.  Eftersom, ja, eftersom de frde mitt folk vilse, i det att de
      sade: Allt str vl till, och dock stod icke allt vl till,
      och eftersom de, nr folket bygger upp en mur, vitmena den,
      >Jer. 6,14. 8,11. 23,17. Mik. 3,5.
 11.  drfr m du sga till dessa vitmenare att den mste falla.  Ett
      slagregn skall komma -- ja, I skolen fara ned, I hagelstenar,
      och du skall bryta ned den, du stormvind!
 12.  Och nr s vggen faller, d skall man frvisso sga till eder:
      Var r nu vitmeningen som I strken p?
 13.  Drfr sger Herren, HERREN s; Jag skall i min frtrnelse lta
      en stormvind bryta ls, ett slagregn skall komma genom min
      vrede, och hagelstenar genom min frtrnelse, s att det bliver
      en nde drp.
 14.  Och jag skall frstra vggen som I bestrken med vitmening, jag
      skall sl den till jorden, s att dess grundval bliver
      blottad.  Och nr den faller, skolen I frgs drinne; och I
      skolen frnimma att jag r HERREN.
 15.  Och jag skall uttmma min frtrnelse p vggen och p dem som
      hava bestrukit den med vitmening; och s skall jag sga till
      eder: Det r ute med vggen, det r ute med dess vitmenare,
 16.  med Israels profeter, som profeterade om Jerusalem och skdade
      syner, det till behag, om att allt stod vl till, och dock stod
      icke allt vl till, sger Herren, HERREN.

 17.  Och du, mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot dina landsmaninnor
      som profetera efter sina egna hjrtans ingivelser; profetera mot
      dem
 18.  och sg: S sger Herren, HERREN: Ve eder som syn bindlar till
      alla handleder och gren sljor till alla huvuden, bde ungas
      och gamlas, fr att s fnga sjlar!  Skullen I f fnga sjlar
      bland mitt folk och dma somliga sjlar till liv, eder till
      vinning,
 19.  I som fr ngra nvar korn och ngra bitar brd ohelgen mig hos
      mitt folk, drmed att I dmen till dden sjlar som icke skola
      d, och dmen till liv sjlar som icke skola leva, i det att I
      ljugen fr mitt folk, som grna hr lgn?
      >Ords. 17,15.
 20.  Nej, och drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall vl n
      edra bindlar, i vilka I fngen sjlarna ssom fglar, och skall
      slita dem frn edra armar; och jag skall giva sjlarna fria, de
      sjlar som I haven fngat ssom fglar.
 21.  Och jag skall slita snder edra sljor och rdda mitt folk ur
      eder hand, och de skola icke mer vara ett byte i eder hand; och
      I skolen frnimma att jag r HERREN.
 22.  Eftersom I genom lgnaktigt tal haven gjort den rttfrdige
      frsagd i hjrtat, honom som jag ingalunda ville plga, men
      dremot haven styrkt den ogudaktiges mod, s att han icke vnder
      om frn sin onda vg och rddar sitt liv,
 23.  drfr skolen I icke f fortstta att skda falska syner och att
      va spdom; utan jag skall rdda mitt folk ur eder hand, och I
      skolen frnimma att jag r HERREN.
*26/14 Hesekiel, 14 Kapitlet
                        Hesekiel, 14 Kapitlet

               Herrens svar p avgudatjnarnas frgor.
                     Straffdomens allmnnelighet.

  1.  Och ngra av de ldste i Israel kommo till mig och satte sig ned
      hos mig.
      >Hes. 20,1 f.
  2.  D kom HERRENS ord till mig; han sade:
  3.  Du mnniskobarn, dessa mn hava ltit sina elndiga avgudar f
      insteg i sina hjrtan och hava stllt upp framfr sig vad som r
      dem en sttesten till missgrning.  Skulle jag vl lta frga mig
      av sdana?
      >Jes. 58,2. Hes. 11,5.
  4.  Nej; tala drfr med dem och sg till dem: S sger Herren,
      HERREN: Var och en av Israels hus, som lter sina elndiga
      avgudar f insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad
      som r honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
      profeten, honom skall jag, HERREN, giva svar ssom han har
      frtjnat genom sina mnga elndiga avgudar.
  5.  S skall jag gripa Israels barn i hjrtat, drfr att de
      allasammans hava vikit bort ifrn mig genom sina elndiga
      avgudar.
  6.  Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vnden om,
      ja, vnden eder bort ifrn edra elndiga avgudar, vnden edra
      ansikten bort ifrn alla edra styggelser.
  7.  Ty om ngon av Israels hus, eller av frmlingarna som bo i
      Israel, viker bort ifrn mig, och lter sina elndiga avgudar f
      insteg i sitt hjrta och stller upp framfr sig vad som r
      honom en sttesten till missgrning, och s kommer till
      profeten, fr att denne skall frga mig fr honom, s vill jag,
      HERREN, sjlv giva honom svar:
      >3 Mos. 17,8 f.
  8.  jag skall vnda mitt ansikte mot den mannen och gra honom till
      ett tecken och till ett ordsprk, och utrota honom ur mitt folk;
      och I skolen frnimma att jag r HERREN.
      >5 Mos. 28,37. Hes. 5,15.
  9.  Men om profeten lter frfra sig och talar ngot ord, s har
      jag, HERREN, ltit den profeten bliva frfrd; och jag skall
      utrcka min hand mot honom och frgra honom ur mitt folk
      Israel.
      >1 Kon. 22,20 f. Hes. 13,2 f. 2 Tess. 2,11.
 10.  Och de skola bda bra p sin missgrning: profetens missgrning
      skall rknas lika med den frgandes missgrning --
 11.  p det att Israels barn icke mer m g bort ifrn mig och fara
      vilse, ej heller mer orena sig med alla sina vertrdelser, utan
      vara mitt folk, ssom jag skall vara deras Gud, sger Herren,
      HERREN.

 12.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 13.  Du mnniskobarn, om ett land syndade mot mig och beginge
      otrohet, s att jag mste utrcka min hand mot det och frdrva
      dess livsuppehlle och snda hungersnd ver det och utrota
      drur bde mnniskor och djur,
      >Jes. 3,1. Hes. 4,16. 5,16.
 14.  och om d drinne funnes dessa tre mn: Noa, Daniel och Job, s
      skulle de genom sin rttfrdighet rdda allenast sina egna liv,
      sger Herren, HERREN.
      >1 Mos. 6,8 f. Dan. 2,18 f. Job. 42,8 f.
 15.  Om jag lte vilddjur draga fram genom landet och gra det
      folktomt, s att det bleve s de att ingen vgade draga dr
      fram fr djuren skull,
      >3 Mos. 26,22. 2 Kon. 17,25. Hes. 5,17.
 16.  d skulle, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, dessa tre
      mn, om de vore drinne, icke kunna rdda vare sig sner eller
      dttrar; allenast de sjlva skulle rddas, men landet mste
      bliva de.
 17.  Eller om jag lte svrd komma ver det landet, i det att jag
      sade: Svrdet fare fram genom landet!, och jag s utrotade
      drur bde mnniskor och djur,
 18.  och om d dessa tre mn vore drinne, s skulle de, s sant jag
      lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda sner eller
      dttrar; allenast de sjlva skulle rddas.
 19.  Eller om jag snde pest i det landet och utgte min vrede
      drver i blod, fr att utrota drur bde mnniskor och djur,
      >1 Krn. 21,14.
 20.  och om d Noa, Daniel och Job vore drinne, s skulle de, s
      sant jag lever, sger Herren, HERREN, icke kunna rdda vare sig
      son eller dotter; de skulle genom sin rttfrdighet rdda
      allenast sina egna liv.
 21.  Och s sger Herren, HERREN: Men huru mycket vrre bliver det
      icke, nr jag p en gng snder mina fyra svra straffdomar:
      svrd, hungersnd, vilddjur och pest, ver Jerusalem, fr att
      utrota drur bde mnniskor och djur!
      >2 Sam. 24,18. Jer. 15,3. Upp. 6,5.
 22.  Likvl skola ngra rddade bliva kvar dr, ngra sner och
      dttrar, som skola fras bort.  Och se, dessa skola draga bort
      till eder; och nr I fn se deras vandel och deras grningar, d
      skolen I trsta eder fr den olycka som jag har ltit komma ver
      Jerusalem, ja, fr allt som jag har ltit komma ver
      det.
      >Hes. 12,16.
 23.  De skola vara eder till trst, nr I sen deras vandel och deras
      grningar; I skolen d frst att jag icke utan sak har gjort
      allt vad jag har gjort mot det, sger Herren, HERREN.
*26/15 Hesekiel, 15 Kapitlet
                        Hesekiel, 15 Kapitlet

                  Det torra vintrdet Israel r icke
                        frmer n andra trd.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
      >Ps. 80,9 f. Hes. 17,6 f. 19,10 f.
  2.  Du mnniskobarn, varutinnan r vinstockens tr frmer n annat
      tr, vinstockens, vars rankor vxa upp bland skogens andra trd?
  3.  Tager man vl virke drav till att frfrdiga ngot nyttigt?  Gr
      man ens drav en plugg fr att p den hnga upp ngonting?
  4.  Och om det nu drtill har varit livet till mat t elden, s att
      dess bda ndar hava blivit frtrda av eld, och vad dremellan
      finnes r svett, duger det d till ngot nyttigt?
  5.  Icke ens medan det nnu var oskadat, kunde man frfrdiga ngot
      nyttigt drav; huru mycket mindre kan man frfrdiga ngot
      nyttigt drav, sedan det endels har blivit frtrt av elden och
      endels r svett!

  6.  Drfr sger Herren, HERREN s: Ssom det hnder med vinstockens
      tr bland annat tr frn skogen, att Jag lmnar det till mat t
      elden, s skall jag ock gra med Jerusalems invnare.
  7.  Jag skall vnda mitt ansikte mot dem; ur elden hava de kommit
      undan, men eld skall dock frtra dem.  Och I skolen frnimma
      att jag r HERREN, nr jag vnder mitt ansikte mot dem.
      >Hes. 14,8.
  8.  Och jag skall gra landet till en demark, drfr att de hava
      varit otrogna, sger Herren, HERREN.
*26/16 Hesekiel, 16 Kapitlet
                        Hesekiel, 16 Kapitlet

               Jerusalems trohetsbrott, dess straff och
                           dess bendning.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, frehll Jerusalem dess styggelser
  3.  och sg: S sger Herren, HERREN till Jerusalem: Frn Kanaans
      land stammar du, och dr r du fdd; din fader var en amor och
      din moder en hetitisk kvinna.
  4.  Och vid din fdelse gick det s till.  Nr du fddes, skar ingen
      av din navelstrng, och du blev icke rentvagen med vatten, ej
      heller ingniden med salt och lindad.
  5.  Ingen sg p dig med s mycken mkan, att han villa gra ngot
      sdant med dig eller visa dig ngon misskund, utan man kastade
      ut dig p ppna fltet den dag du fddes; s ringa aktade man
      ditt liv.
  6.  D gick jag frbi dr du lg och fick se dig sprattla i ditt
      blod, och jag sade till dig: Du skall f bliva vid liv, du som
      ligger dr i ditt blod.  Ja, jag sade till dig: Du skall f
      bliva vid liv, du som ligger dr i ditt blod;
  7.  ja, jag skall frka dig till mnga tusen, ssom vxterna ro p
      marken.  Och du skt upp och blev stor och mycket fager; dina
      brst hade hjt sig, och ditt hr hade vxt, men du var nnu
      naken och blottad.
  8.  D gick jag ter frbi dr du var och fick se att din tid var
      inne, din lskogstid; och jag bredde min mantel ver dig och
      betckte din blygd.  Och s gav jag dig min ed och ingick
      frbund med dig, sger Herren, HERREN, och du blev min.
      >1 Mos. 22,16. 24,7. Rut 3,9. Jer. 2,2 f. Hos. 2,2 f. 9,10.
  9.  Och jag tvdde dig med vatten och skljde blodet av dig, och
      smorde dig med olja,
      >2 Mos. 19,5 f. Jos. 5,2 f.
 10.  och kldde p dig brokigt vvda klder och satte p dig skor av
      tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slja av
      silke.
 11.  Och jag prydde dig med smycken: jag satte armband p dina armar
      och en kedja om din hals,
 12.  jag satte en ring i din nsa och rhngen i dina ron och en
      hrlig krona p ditt huvud.
 13.  S blev du prydd med guld och silver, och dina klder voro av
      fint linne, av siden och av tyg i brokig vvnad.  Fint mjl,
      honung och olja fick du ta.  Du blev vermttan skn, och s
      vart du omsider en drottning.
 14.  Och ryktet om dig gick ut bland folken fr din sknhets skull,
      ty den var fullkomlig genom de hrliga prydnader som jag hade
      satt p dig, sger Herren, HERREN.

 15.  Men du frlitade dig p din sknhet och bedrev otukt, sedan du
      nu hade ftt sdant rykte; du slsade din otukt p var och en
      som gick dr fram: det vore ju ngot fr honom.
      >Jer. 2,20.
 16.  Och du tog dina klder och gjorde dig med dem brokiga
      offerhjder och bedrev p dessa otukt, sdana grningar som
      eljest aldrig ngonsin hava frekommit, ej heller mer skola
      gras.
 17.  Och du tog dina hrliga smycken, det guld och silver som jag
      hade givit dig, och gjorde dig s mansbilder, med vilka du
      bedrev otukt.
      >Hes. 7,20. Hos. 2,8.
 18.  Och du tog dina brokigt vvda klder och hljde dem i dessa; och
      min olja och min rkelse satte du fram fr dem.
 19.  Och det brd som jag hade givit dig -- ty fint mjl, olja och
      honung hade jag ju ltit dig f att ta -- detta satte du fram
      fr dem till en vlbehaglig lukt; ja, drhn kom det, sger
      Herren, HERREN.
      >Hes. 6,13.
 20.  Och du tog dina sner och dttrar, dem som du hade ftt t mig,
      och offrade dessa t dem till spis.  Var det d icke nog att du
      bedrev otukt?
      >2 Kon. 16,3. Jer. 7,31. 32,35.
 21.  Skulle du ocks slakta mina sner och giva dem till pris ssom
      offer t dessa?
      >Jes. 57,5.
 22.  Och vid alla dina styggelser och din otukt tnkte du icke p din
      ungdoms dagar, d du var naken och blottad och lg dr
      sprattlande i ditt blod.
 23.  Och sedan du hade bedrivit all denna ondska -- ve, ve dig!  sger
      Herren, HERREN --
 24.  byggde du dig kummel och gjorde dig hjdaltaren p alla ppna
      platser.
 25.  I alla gathrn byggde du dig hjd altaren och lt din sknhet
      sknda och sprrade ut benen t alla som gingo dr fram; ja, du
      bedrev mycken otukt.
 26.  Du bedrev otukt med egyptierna, dina grannar med det stora
      kttet, ja, mycken otukt till att frtrna mig.
      >2 Mos. 32,1 f. Hes. 20,7 f. 23,3 f.
 27.  Men se, d utrckte jag min hand mot dig och minskade ditt
      underhll och gav dig till pris t dina fiender, filisternas
      dttrar, som blygdes ver ditt skndliga vsende.
      >Dom. 13,1 f. 1 Sam. 4,1 f.
 28.  Men sedan bedrev du otukt med assyrierna, ty du hade nnu icke
      blivit mtt; ja, du bedrev otukt med dem och blev nd icke
      mtt.
      >2 Krn. 28,16. Hes. 23,5 f.
 29.  Du gick med din otukt nda bort till krmarlandet, kaldernas
      land; men icke ens s blev du mtt.
      >Jes. 39,1 f. Hes. 17,4. 23,14 f.
 30.  Huru lskogskrankt var icke ditt hjrta, sger Herren, HERREN,
      eftersom du gjorde allt detta, sdana grningar som allenast den
      frckaste skka kan gra.
 31.  Med dina dttrar uppfrde du t dig kummel i alla gathrn och
      hjdaltaren p alla ppna platser.  Men dri var du olik andra
      skkor, att du frsmdde skkoln,
 32.  du ktenskapsbryterska, som i stllet fr den man du hade tog
      andra mn till dig.
 33.  t alla andra skkor mste man giva sknker, men hr var det du
      som gav sknker t alla dina lskare och mutade dem, fr att de
      skulle komma till dig frn alla hll och bedriva otukt med dig.
 34.  S gjorde du vid din otukt tvrt emot vad andra kvinnor gra;
      efter dig lopp ingen fr att bedriva otukt, men du gav skkoln,
      utan att sjlv f ngon skkoln; du gjorde tvrt emot andra.

 35.  Hr drfr HERRENS ord, du skka.
 36.  S sger Herren, HERREN: Eftersom du har varit s frikostig med
      din skam och blottat din blygd i otukt med din lskare, drfr,
      och fr alla dina vederstyggliga elndiga avgudars skull och fr
      dina sners blods skull, dina sners, som du gav t dessa,
 37.  se, drfr skall jag frsamla alla dina lskare, dem som du har
      varit till behag, ja, alla dem som du har lskat mer eller
      mindre; dem skall jag frsamla mot dig frn alla hll och blotta
      din blygd infr dem, s att de f se all din blygd.
      >Jer. 13,22,26. Klag. 1,8. Hes. 23,9 f. Hos. 2,5, 10.
 38.  Och jag skall dma dig efter den lag som gller fr
      ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor, och skall lta dig
      bliva ett blodigt offer fr min vrede och nitlskan.
      >1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Joh. 8,5.
 39.  Och jag skall giva dig i deras hand, och de skola sl ned dina
      kummel och bryta ned dina hjdaltaren, och slita av dig klderna
      och taga ifrn dig dina hrliga smycken och lta dig ligga naken
      och blottad.
 40.  Och de skola sammankalla en frsamling mot dig, och man skall
      stena dig och hugga snder dig med svrd;
      >Hes. 23,46 f.
 41.  och dina hus skall man brnna upp i eld.  S skall man hlla dom
      ver dig infr mnga kvinnors gon.  Och s skall jag gra slut
      p din otukt, och du skall icke mer kunna giva ngon skkoln.
      >2 Kon. 25,9. 2 Krn. 36,19. Jer. 39,8. 52,13.
 42.  Och jag skall slcka min vrede p dig, s att min nitlskan kan
      vika ifrn dig, och s att jag fr ro och slipper att mer
      frtrnas.
      >Hes. 5,13. 24,13.
 43.  Eftersom du icke tnkte p din ungdoms dagar, utan var avog mot
      mig i allt detta, se, drfr skall ocks jag lta dina grningar
      komma ver ditt huvud, sger Herren, HERREN, p det att du icke
      mer m lgga sdan skndlighet till alla dina andra
      styggelser.
      >Hes. 9,10.

 44.  Se, alla som bruka ordsprk skola p dig tillmpa det
      ordsprket: Sdan moder, sdan dotter.
 45.  Ja, du r din moders dotter, hennes som vergav sin man och sina
      barn; du r dina systrars syster deras som vergvo sina mn och
      sina barn; eder moder var en hetitisk kvinna och eder fader en
      amor.
 46.  Din strre syster var Samaria med sina dttrar, hon som bodde
      norrut frn dig; och din mindre syster, som bodde sderut frn
      dig, var Sodom med sina dttrar.
 47.  Men du njde dig icke med att vandra p deras vgar och att gra
      efter deras styggelser; inom kort bedrev du vrre ting n de, p
      alla dina vgar.
      >Hes. 5,7.
 48.  S sant jag lever, sger Herren, HERREN: din syster Sodom och
      hennes dttrar hava icke gjort vad du och dina dttrar haven
      gjort.
      >Matt. 11,23.
 49.  Se, detta var din syster Sodoms missgrning: fastn hghet,
      verfld och tryggad ro hade blivit henne och hennes dttrar
      beskrd, understdde hon likvl icke den arme och fattige.
      >1 Mos. 13,13.
 50.  Tvrtom blevo de hgfrdiga och bedrevo vad styggeligt var infr
      mig; drfr frskt jag dem, nr jag sg detta.
      >1 Mos. 18,20 f. 19,13, 24.
 51.  Ej heller Samaria har syndat hlften s mycket som du.  Du har
      gjort s mnga flera styggelser n dessa, att du genom alla de
      styggelser du har bedrivit har kommit dina systrar att synas
      rttfrdiga.
      >Jer. 3,11. Matt. 12,4l f. Luk. 11,31 f.
 52.  S m ocks du nu bara din skam, du som nu kan lnda dina
      systrar till urskt; ty drigenom att du har bedrivit nnu
      vederstyggligare synder n de, st nu ssom rttfrdiga i
      jmfrelse med dig.  Ja, blygs och br din skam ver att du s
      har kommit dina systrar att synas rttfrdiga.
 53.  Drfr skall jag ock ter upp rtta dem, Sodom med hennes
      dttrar och Samaria med hennes dttrar.  Dig skall jag ock ter
      upprtta mitt ibland dem,
 54.  fr att du m bra din skam och skmmas fr allt vad du har
      gjort, och drmed bliva dem till trst.
 55.  Och med dina systrar skall s ske: Sodom och hennes dttrar
      skola ter bliva vad de fordom voro, och Samaria och hennes
      dttrar skola ter bliva vad de fordom voro Ocks du sjlv och
      dina dttrar skolen ter bliva vad I fordom voren.
 56.  Men om du frr icke ens hrdes nmna din syster Sodom, under din
      hghetstid,
 57.  innan nnu din egen ondska hade blivit uppenbarad -- ssom den
      blev p den tid d du vart till smlek fr Arams dttrar och fr
      alla de kringboende filisternas dttrar, som hnade dig p alla
      sidor --
      >2 Kon. 15,37. 2 Krn. 28,18.
 58.  S mste du nu sjlv bra p din skndlighet och dina
      styggelser, sger HERREN.

 59.  Ty s sger Herren, HERREN: Jag har handlat med dig efter dina
      grningar, ty du hade ju fraktat eden och brutit
      frbundet.
      >Jer. 2,20.
 60.  Men jag vill nu tnka p det frbund som jag slt med dig i din
      ungdoms dagar, och upprtta med dig ett evigt frbund.
      >Jer. 2,2. 31,31 f. Rom. 11,25 f.
 61.  D skall du tnka tillbaka p dina vgar och skmmas, nr du fr
      taga till dig dina systrar, de strre jmte de mindre; ty jag
      skall giva dem t dig till dttrar, dock icke fr din trohet i
      frbundet.
 62.  Men jag skall upprtta mitt frbund med dig, och du skall
      frnimma att jag r HERREN;
 63.  och s skall du tnka drp och blygas, s att du av skam icke
      mer kan upplta din mun, d nr jag frlter dig allt vad du har
      gjort, sger Herren, HERREN.
*26/17 Hesekiel, 17 Kapitlet
                        Hesekiel, 17 Kapitlet

               Konung Sidkias frbundsbrott framstllt
                 i en liknelse.  Den nya telningen p
                            Israels berg.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, frelgg Israels hus en gta, och tala till det
      en liknelse;
  3.  sg: S sger Herren, HERREN: Den stora rnen med de stora
      vingarna och de lnga pennorna, han som r s full med brokiga
      fjdrar, han kom till Libanon och tog bort toppen p cedern.
      >Jer. 48,40. 49,22.
  4.  Han brt av dess versta kvist och frde den till krmarlandet
      och satte den i en kpmansstad.
  5.  Sedan tog han en telning som vxte i landet och planterade den i
      fruktbar jordmn; han tog den och satte den bland piltrd, p
      ett stlle dr mycket vatten fanns.
  6.  Och den fick vxa upp och bliva ett utgrenat vintrd, dock med
      lg stam, fr att dess rankor skulle vnda sig till honom och
      dess rtter vara under honom.  Den blev allts ett vintrd som
      bar grenar och skt skott.
  7.  Men dr var ock en annan stor rn med stora vingar och fjdrar i
      mngd; och se, till denne bjde nu vintrdet lngtansfullt sina
      grenar, och frn platsen dr det var planterat strckte det sina
      rankor mot honom, fr att han skulle vattna det.
  8.  Och dock var det planterat i god jordmn, p ett stlle dr
      mycket vatten fanns, s att det kunde f grenar och bra frukt
      och bliva ett hrligt vintrd.
  9.  Sg vidare: S sger Herren, HERREN: Kan det nu g det vl?
      Skall man icke rycka upp dess rtter och riva av dess frukt, s
      att det frtorkar, och s att alla blad som hava vuxit ut drp
      frtorka?  Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk
      behvas fr att flytta det bort ifrn dess rtter.
 10.  Visst str det fast planterat, men kan det g det vl?  Skall det
      icke alldeles frtorka, nr stanvinden nr det, ja, frtorka p
      den plats dr det har vuxit upp?

 11.  Och HERRENS ord kom till mig, han sade:
 12.  Sg till det genstrviga slktet Frstn I icke vad detta
      betyder?  S sg d: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och
      tog dess konung och dess furstar och hmtade dem till sig i
      Babel.
      >2 Kon. 24,10 f.
 13.  Och han tog en ttling av konungahuset och slt frbund med
      honom och lt honom anlgga ed.  Men de mktige i landet hade
      han frt bort med sig,
      >2 Kon. 24,17 f. 2 Krn. 36,10 f.
 14.  fr att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde
      uppresa sig, och som skulle ndgas hlla frbundet med honom, om
      det ville best.
 15.  Men han avfll frn honom och skickade sina sndebud till
      Egypten, fr att man dr skulle giva honom hstar och mycket
      folk.  Kan det g den vl, som s gr?  Kan han undkomma?  Kan
      den som bryter frbund undkomma?
      >Jer. 37,5.
 16.  S sant jag lever, sger Herren, HERREN: dr den konung bor, som
      gjorde honom till konung, den vilkens ed han likvl fraktade,
      och vilkens frbund han brt, dr, hos honom i Babel, skall han
      sannerligen d.
 17.  Och Farao skall icke med stor hrsmakt och mycket folk bist
      honom i kriget, nr en vall kastas upp och en belgringsmur
      bygges, till undergng fr mnga mnniskor.
      >2 Kon. 25,1 Hes. 4,2.
 18.  Eftersom han fraktade eden och brt frbundet och gjorde allt
      detta fastn han hade givit sitt lfte, drfr skall han icke
      undkomma.
 19.  Ja, drfr sger Herren, HERREN s: S sant jag lever, jag skall
      frvisso lta min ed, som han har fraktat, och mitt frbund,
      som han har brutit, komma ver hans huvud.
 20.  Och jag skall breda ut mitt nt ver honom, och han skall bliva
      fngad i min snara; och jag skall fra honom till Babel och dr
      hlla dom ver honom, fr den otrohets skull som han har begtt
      mot mig.
      >Hes. 12,13. 32,3.
 21.  Och alla flyktingar ur alla hans hrskaror skola falla fr
      svrd, och om ngra bliva rddade, s skola de varda frstrdda
      t alla vderstreck.  Och I skolen frnimma att jag, HERREN, har
      talat.

 22.  S sger Herren, HERREN: Jag vill ock sjlv taga en kvist av
      toppen p den hga cedern och stta den; av dess versta skott
      skall jag avbryta en spd kvist och sjlv plantera den p ett
      hgt och brant berg.
      >Jes. 11,1. Jer. 23,6. 33,15 f.
 23.  P Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall
      bra grenar och f frukt och bliva en hrlig ceder.  Och allt vad
      fglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i
      skuggan av dess grenar.
      >Jes. 2,2. Matt. 13,31 f.
 24.  Och alla trd p marken skola frnimma att det r jag, HERREN,
      som frdmjukar hga trd och upphjer lga trd, som lter
      friska trd frtorka och gr torra trd grnskande.  Jag, HERREN,
      har talat det, och jag fullbordar det ocks.
*26/18 Hesekiel, 18 Kapitlet
                        Hesekiel, 18 Kapitlet

               Den gudomliga vedergllningens ordning.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Vad orsak haven I till att bruka detta ordsprk i Israels land:
      Fderna ta sura druvor, och barnens tnder bliva mma drav?
      >Jer. 31,29 f.
  3.  S sant jag lever, sger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak
      mer hava att bruka detta ordsprk i Israel.
  4.  Se, alla sjlar ro mina, faderns sjl svl som sonens r min;
      den som syndar, han skall d.
      >1 Mos. 18,25.
  5.  Om nu en man r rttfrdig och var rtt och rttfrdighet,
  6.  om han icke hller offermltid p bergen, ej heller upplyfter
      sina gon till Israels hus' elndiga avgudar, om han icke
      skndar sin nstas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under
      hennes orenhets tid,
      >3 Mos. 18,19. 20,10.
  7.  om han icke frtrycker ngon, utan giver tillbaka den pant han
      har ftt fr skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt brd
      t den hungrige och klder den nakne,
      >Mos 22,26 f. 5 Mos. 24,10 f. Jes. 58,6 f. Matt. 25,35.
  8.  om han icke ockrar eller tager rnta, om han hller sin hand
      tillbaka frn vad ortt r och fller rtta domar mnniskor
      emellan --
      >2 Mos. 22,26. 5 Mos. 23,10. Ps. 15,5.
  9.  ja, om han s vandrar efter mina stadgar och hller mina rtter,
      i det att han gr vad redligt r, d r han rttfrdig och skall
      frvisso f leva, sger Herren, HERREN.

 10.  Men om han s fder en son som bliver en vldsverkare, vilken
      utgjuter blod eller gr allenast ngot av allt detta
 11.  som han sjlv icke gjorde, en som hller offermltid p bergen,
      skndar sin nstas hustru,
 12.  frtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant
      tillbaka, upplyfter sina gon till de elndiga avgudarna,
      bedriver vad styggeligt r,
      >Am. 2,8.
 13.  ockrar och tager rnta -- skulle d denne f leva?  Nej, han
      skall icke f leva, utan eftersom han bedriver sdana
      styggelser, skall han straffas med dden; hans blod skall komma
      ver honom.
      >3 Mos. 20,9 f.
 14.  Och om sedan denne fder en son, vilken ser alla de synder som
      hans fader begr, och vid synen av dem sjlv tager sig till
      vara fr att gra sdant,
 15.  en som icke hller offermltid p bergen, icke upplyfter sina
      gon till Israels hus' elndiga avgudar, icke skndar sin nstas
      hustru,
 16.  en som icke frtrycker ngon, icke fordrar pant eller tager rov,
      utan giver sitt brd t den hungrige och klder den nakne,
 17.  en som icke frgriper sig p den arme, ej heller ockrar eller
      tager rnta, utan gr efter mina rtter och vandrar efter mina
      stadgar, d skall denne icke d genom sin faders missgrning,
      utan skall frvisso f leva.
 18.  Hans fader dremot, som begick vldsgrningar och rvade frn
      sin broder och gjorde bland sina frnder det som icke var gott,
      se, han mste d genom sin missgrning.

 19.  Huru kunnen I nu frga: Varfr skulle icke sonen bra p sin
      faders missgrning?  Jo, sonen vade ju rtt och rttfrdighet
      och hll alla mina stadgar och gjorde efter dem; drfr skall
      han frvisso f leva.
 20.  Den som syndar, han skall d; en son skall icke bra p sin
      faders missgrning, och en fader skall icke bra p sin sons
      missgrning.  ver den rttfrdige skall hans rttfrdighet
      komma, och ver den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
      >5 Mos. 24,16. 2 Kon. 14,6. 2 Krn. 25,4.
 21.  Men om den ogudaktige omvnder sig frn alla de synder som han
      har begtt, och hller alla mina stadgar och var rtt och
      rttfrdighet, d skall han frvisso leva och icke d.
 22.  Ingen av de vertrdelser han har begtt skall du tillrknas
      honom; genom den rttfrdighet han har vat skall han f leva.
 23.  Menar du att jag har lust till den ogudaktiges dd, sger
      Herren, HERREN, och icke fastmer drtill att han vnder om frn
      sin vg och fr leva?
      >Hes. 33,11. 2 Petr. 3,9.

 24.  Men om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr
      vad ortt r, alla sdana styggelser som den ogudaktige gr --
      skulle han d f leva, om han gr s?  Nej, intet av all den
      rttfrdighet han har vat skall d ihgkommas, utan genom den
      otrohet han har begtt och den synd han har vat skall han d.
      >Hes. 3,20. 33,12 f.

 25.  Men nu sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Hren d,
      I av Israels hus: Skulle verkligen min vg icke alltid vara
      densamma?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid r
      densamma?
      >Hes. 33,17 f.
 26.  Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
      ortt r, s mste han d till straff drfr; genom det ortta
      som han gr mste han d.
 27.  Men om den ogudaktige vnder om frn den ogudaktighet som han
      har vat, och i stllet var rtt och rttfrdighet, d fr han
      behlla sin sjl vid liv.
 28.  Ja, eftersom han kom till insikt och vnde om frn alla de
      vertrdelser han hade begtt, skall han frvisso leva och icke
      d.
 29.  Och nd sga de av Israels hus: Herrens vg r icke alltid
      densamma!  Skulle verkligen mina vgar icke alltid vara desamma,
      I av Israels hus?  r det icke fastmer eder vg som icke alltid
      r densamma?

 30.  Allts: jag skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av
      Israels hus, sger Herren, HERREN.  Vnden om, ja, vnden eder
      bort ifrn alla edra vertrdelser, fr att eder missgrning
      icke m bliva eder till en sttesten.
 31.  Kasten bort ifrn eder alla de vertrdelser som I haven begtt,
      och skaffen eder ett nytt hjrta och en ny ande; ty icke viljen
      I vl d, I av Israels hus?
      >Ps. 51,12. Hes. 11,19.
 32.  Jag har ju ingen lust till ngons dd, sger Herren
      HERREN.  Omvnden eder drfr, s fn I leva.
*26/19 Hesekiel, 19 Kapitlet
                        Hesekiel, 19 Kapitlet

                   Klagosng ver Juda konungahus.

  1.    Men du, stm upp en klagosng
            ver Israels furstar;
  2.        sg:

            Huru var icke din moder en lejoninna!
            Bland lejon lg hon;
        hon fdde upp sina ungar
            bland kraftiga lejon.
      >1 Mos.49,9 f.
  3.    S fdde hon upp en av sina ungar,
            s att han blev ett kraftigt lejon;
        han lrde sig att taga rov,
            mnniskor t han upp.
      >2 Kon. 23,31 f. Jer. 22,10 f.
  4.    Men folken fingo hra om honom
            och han blev fngad i deras grop;
        och man frde honom med krok i nosen
            till Egyptens land.

  5.    Nr hon nu sg att hon fick vnta frgves,
            och att hennes hopp blev om intet,
        d tog hon en annan av sina ungar
            och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
      >2 Kon. 24,18 f.
  6.    Stolt gick han omkring bland lejonen,
            ja, han blev ett kraftigt lejon;
        han lrde sig att taga rov,
            mnniskor t han upp.
  7.    Han vldfrde deras nkor,
            deras stder frdde han.
        Och landet med vad dri var blev frfrat
            vid dnet av hans rytande.
  8.    D bdade man upp folk mot honom
            runt omkring frn lnderna;
        och de bredde ut sitt nt fr honom,
            och han blev fngad i deras grop
  9.    Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen,
            och frde honom till konungen Babel
        Dr satte man honom in i fasta borgar,
        fr att hans rst ej mer skulle hras
            bort till Israels berg.
      >2 Kon. 25,6.

 10.    Medan de levde i ro, var din moder ssom ett vintrd,
            planterat vid vatten.
        Och det blev ett fruktsamt trd, rikt p skott,
            genom det myckna vattnet.
 11.    Det fick starka grenar,
            tjnliga till hrskarspiror,
        och dess stam vxte hg,
            omgiven av lvverk,
        s att det syntes vida, ty det var hgt
            och rikt p rankor.

 12.    D ryckte man upp det i vrede,
            och det blev kastat p jorden,
        och stormen frn ster
            frtorkade dess frukt.
        Dess starka grenar
            brtos av och torkade bort,
            elden fick frtra dem.
      >Hes. 17,10. Hos. 13,15.
 13.    Nu r det utplanterat i knen,
            i ett torrt och trstande land.
 14.    Och eld har gtt ut frn dess yppersta gren
            och har frtrt dess frukt.
        S finnes dr nu ingen stark gren kvar,
         ingen hrskarspira!
      >2 Krn. 36,11, 19 f.

      En klagosng r detta, och den har ftt tjna ssom klagosng.
*26/20 Hesekiel, 20 Kapitlet
                        Hesekiel, 20 Kapitlet

                Israels genstrvighet, frkastelse och
               slutliga terupprttelse.  Elden i skogen
                               sderut.

  1.  I sjunde ret, p tionde dagen i femte mnaden, kommo ngra av
      de ldste i Israel fr att frga HERREN; och de satte sig ned
      hos mig.
      >Hes. 14,1.
  2.  D kom HERRENS ord till mig han sade:
  3.  Du mnniskobarn, tala med de ldste i Israel och sg till dem:
      S sger Herren, HERREN: Haven I kommit fr att frga mig?  S
      sant jag lever, jag lter icke frga mig av eder, sger Herren,
      HERREN.
  4.  Men vill du dma dem, ja, vill du dma, du mnniskobarn, s
      frehll dem deras fders styggelser
  5.  och sg till dem: S sger Herren, HERREN: P den dag d jag
      utvalde Israel, d upplyfte jag min hand till ed infr Jakobs
      hus' barn och gjorde mig knd fr dem i Egyptens land; jag
      upplyfte min hand till ed infr dem och sade: Jag r HERREN,
      eder Gud.
      >2 Mos. 6,8. 5 Mos. 7,6.
  6.  P den dagen lovade jag dem med upplyft hand att fra dem ut ur
      Egyptens land, till det land som jag hade utsett t dem, ett
      land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
      hrligast bland alla lnder.
      >2 Mos 3,8. Jer. 3,19.
  7.  Och jag sade till dem: Var och en av eder kaste bort sina gons
      styggelser, och ingen orene sig p Egyptens elndiga avgudar;
      jag r HERREN, eder Gud.
      >3 Mos. 18,3. Jos. 24,14. Hes. 23,3.
  8.  Men de voro genstrviga mot mig och ville icke hra p mig; de
      kastade icke bort var och en sina gons styggelser, och de
      vergvo icke Egyptens elndiga avgudar.  D tnkte jag p att
      utgjuta min frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p
      dem mitt i Egyptens land.
      >5 Mos. 9,7, 24.
  9.  Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
      detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, bland vilka de
      levde, och i vilkas syn jag gjorde mig knd fr dem, i det jag
      frde dem ut ur Egyptens land.

 10.  S frde jag dem d ut ur Egyptens land och lt dem komma in i
      knen.
 11.  Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde fr dem mina rtter;
      den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem.
      >2 Mos. 15,26. 20,1 f. 3 Mos. 18,5. 5 Mos. 5,1 f. 30,6.
      >Rom. 10,5. Gal. 3,12.
 12.  Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan
      mig och dem, fr att man skulle veta att jag r HERREN, som
      helgar dem.
      >2 Mos. 16,23 f. 20,8. 31,13, 17. Jes. 58,13.
 13.  Men Israels hus var genstrvigt mot mig i knen; de vandrade
      icke efter mina stadgar, utan fraktade mina rtter, fastn den
      mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de ohelgade ock
      svrt mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
      frtrnelse ver dem i knen och s frgra dem.
      >4 Mos. 14,2. 15,32.
 14.  Men vad jag gjorde, det gjorde jag fr mitt namns skull, fr att
      detta icke skulle bliva vanrat i de folks gon, i vilkas syn
      jag hade frt dem ut.
      >1 Mos. 14,13 f. 5 Mos. 9,28.
 15.  Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att jag
      icke skulle lta dem komma in i det land som jag hade givit dem,
      ett land som skulle flyta av mjlk och honung, och som vore
      hrligast bland alla lnder --
      >4 Mos. 14,21 f. 5 Mos. 1,34 f.
 16.  detta drfr att de fraktade mina rtter och icke vandrade
      efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras
      hjrtan fljde efter deras elndiga avgudar.
 17.  Men jag visade dem skonsamhet och frdrvade dem icke; jag
      gjorde icke alldeles nde p dem i knen.

 18.  Och jag sade till deras barn i knen: I skolen icke vandra
      efter edra fders stadgar och icke hlla deras rtter, ej heller
      orena eder p deras elndiga avgudar.
 19.  Jag r HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och hller
      mina rtter och gren efter dem.
      >5 Mos. 4,1.
 20.  Och helgen mina sabbater, och m de vara ett tecken mellan mig
      och eder, fr att man m veta att jag r HERREN, eder Gud.
 21.  Men deras barn voro genstrviga mot mig; de vandrade icke efter
      mina stadgar och hllo icke mina rtter, s att de gjorde efter
      dem fastn den mnniska som gr efter dem fr leva genom dem; de
      ohelgade ock mina sabbater.  D tnkte jag p att utgjuta min
      frtrnelse ver dem och att uttmma min vrede p dem i knen.
 22.  Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde
      jag fr mitt namns skull, fr att detta icke skulle bliva
      vanrat i de folks gon, i vilkas syn jag hade frt dem ut.
 23.  Likvl upplyfte jag min hand infr dem i knen och svor att
      frskingra dem bland folken och frstr dem i lnderna,
      >3 Mos. 26,39 f. 5 Mos. 28,64 f.
 24.  eftersom de icke gjorde efter mina rtter, utan fraktade mina
      stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras gon
      hngde vid deras fders elndiga avgudar.
 25.  Drfr gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras btnad,
      och rtter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.
      >Jer.8,8 Apg. 7,42 f. Rom. 1,24 f. 2 Tess. 2,10 f.
 26.  Och jag lt dem orena sig med sina offersknker, med att lta
      allt som ppnade moderlivet g genom eld, ty jag ville sl dem
      med frfran, p det att de skulle frst att jag r HERREN.
      >Krn. 33,6. Hes. 16,20 f.

 27.  Tala drfr till Israels hus, du mnniskobarn, och sg till dem:
      S sger Herren, HERREN: Ocks drmed hava edra fder hdat mig,
      att de hava begtt otrohet mot mig.
 28.  Nr jag hade ltit dem komma in i det land som jag med upplyft
      hand hade lovat att giva dem, och nr de s dr fingo se ngon
      hg kulle eller ngot lummigt trd, d offrade de dr sina
      slaktoffer och framburo dr sina offergvor, mig till
      frtrnelse, och lto dr sina offers vlbehagliga lukt uppstiga
      och utgto dr sina drickoffer.
      >Jes. 57,5 f.
 29.  D sade jag till dem: Vad r detta fr en offerhjd[1], denna
      som I kommen[2] till?  Drav fick en sdan plats namnet
      offerhjd, ssom man sger nnu i dag.

 30.  Sg drfr till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Skolen d
      I orena eder p samma stt som edra fder gjorde, och i trols
      avfllighet lpa efter deras styggelser?
 31.  I orenen eder nnu i dag p alla edra elndiga avgudar, i det
      att I frambren t dem edra offersknker och lten edra barn g
      genom eld.  Skulle jag d lta frga mig av eder, I av Israels
      hus?  Nej, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, ja lter icke
      frga mig av eder.
 32.  Och frvisso skall icke det f ske som har kommit eder i sinnet,
      d I tnken: Vi vilja bliva ssom hedningarna, ssom folken i
      andra lnder: vi vilja tjna tr och sten.
      >5 Mos. 4,28.
 33.  S sant jag lever, sger Herren, HERREN, med stark hand och
      utrckt arm och utgjuten frtrnelse skall jag sannerligen
      regera ver eder.
 34.  Och med stark hand och utrckt arm och utgjuten frtrnelse
      skall jag fra eder ut ifrn folken och frsamla eder frn de
      lnder i vilka I ren frstrdda.
      >Hes. 11,17.
 35.  Och jag skall fra eder in i Folkens ken, och dr skall jag g
      till rtta med eder, ansikte mot ansikte.
      >Hos. 2,14.
 36.  Likasom jag gick till rtta med edra fder i knen vid Egyptens
      land, s skall jag ock g till rtta med eder, sger Herren,
      HERREN.
 37.  Och jag skall lta eder draga fram under staven och tvinga eder
      in i frbundets band.
 38.  Och jag skall rensa bort ifrn eder dem som stta sig upp emot
      mig och avfalla frn mig, jag skall skaffa bort dem ur det land
      dr de nu bo, men in i Israels land skola de icke f komma; och
      I skolen frnimma att jag r HERREN.

 39.  Men hren nu, I av Israels hus: S sger Herren, HERREN: Vlan,
      gn stad och tjnen edra elndiga avgudar, var och en dem han
      har.  Sedan skolen I frvisso komma att hra p mig, och I
      skolen d icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offersknker
      och edra elndiga avgudar.
 40.  Ty p mitt heliga berg, p Israels hga berg, sger Herren,
      HERREN dr skall hela Israels hus tjna mig, s mnga drav som
      finnas i landet; dr skall jag finna behag i dem, dr skall jag
      hava lust till edra offergrder och till frstlingen av edra
      gvor, vadhelst I viljen helga.
 41.  Vid den vlbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, nr
      tiden kommer, att jag fr eder ut ifrn folken och frsamlar
      eder frn de lnder i vilka I ren frstrdda.  Och jag skall
      bevisa mig helig p eder infr folkens gon.
 42.  Ja, I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag lter eder
      komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand
      lovade att giva t edra fder.
 43.  Och dr skolen I tnka tillbaka p edra vgar och p alla de
      grningar som I orenaden eder med; och I skolen knna leda vid
      eder sjlva fr allt det onda som I haven gjort.
      >Hes. 6,9. 16,61 f. 36,31.
 44.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag s handlar med
      eder, fr mitt namns skull och icke efter edra onda vgar och
      edra skndliga grningar, I av Israels hus, sger Herren,
      HERREN.

 45.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 46.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte sderut och predika mot
      sder; ja, profetera mot skogslandet sderut;
 47.  sg till skogen sderut: Hr HERRENS ord: S sger Herren,
      HERREN: Se, jag skall tnda upp en eld i dig, och den skall
      frtra alla trd i dig, bde de friska och de torra; den
      flammande lgan skall icke kunna slckas, och av den skola allas
      ansikten frbrnnas, allas mellan sder och norr.
      >Jes. 10,17 f.
 48.  Och allt ktt skall se att jag, HERREN, har upptnt den; den
      skall icke kunna slckas.

 49.  Och jag sade: Ack, Herre, HERRE!  Dessa sga om mig: 'Denne
      talar ju gtor.'

[1]  Hebr. habbam.
[2]  Hebr. habbam.
*26/21 Hesekiel, 21 Kapitlet
                        Hesekiel, 21 Kapitlet

                Herrens svrd.  Straffet ver Juda med
                  dess konung och ver Ammons barn.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Jerusalem och predika mot
      helgedomarna, ja, profetera mot Israels land.
  3.  Och sg till Israels land: S sger HERREN: Se, jag skall vnda
      mig mot dig och draga ut mitt svrd ur skidan och utrota ur dig
      bde rttfrdiga och ogudaktiga.
  4.  Ja, eftersom jag skall utrota ur dig bde rttfrdiga och
      ogudaktiga, drfr skall mitt svrd fara ut ur skidan och vnda
      sig mot allt ktt mellan sder och norr;
  5.  och allt ktt skall frnimma att jag, HERREN, har dragit ut mitt
      svrd ur skidan; det skall icke mer stickas in igen.
  6.  Men du, mnniskobarn, m sucka, ja, du m sucka infr deras
      gon, som om dina lnder skulle brista snder i din bittra
      smrta.
  7.  Och nr de frga dig: Varfr suckar du?, d skall du svara:
      Fr ett olycksbud, som nr det kommer, skall gra att alla
      hjrtan frfras och alla hnder sjunka ned och alla sinnen
      omtcknas och alla knn bliva ssom vatten.  Se, det kommer, ja,
      det fullbordas!  sger Herren, HERREN.
      >Hes. 7,17

  8.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  9.  Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger HERREN: Sg: Ett
      svrd, ja, ett svrd har blivit vsst och har blivit fejat.
 10.  Det har blivit vsst, fr att det skall anstlla ett slaktande;
      det har blivit fejat, fr att det skall blixtra.  Eller skola vi
      f frjd drav?  Frjd av det som bliver ett tuktoris fr min
      son, ett fr vilket intet tr kan best!
 11.  Nej, han har lmnat det till att fejas, fr att det skall fattas
      i handen; svrdet har blivit vsst och fejat fr att sttas i en
      drpares hand.
 12.  Ropa och jmra dig, du mnniskobarn, ty det drabbar mitt folk,
      det drabbar alla Israels hvdingar.  De ro med mitt folk
      hemfallna t svrdet; drfr m du sl dig p lnden.
      >Jer. 31,19.
 13.  Ty rannsakning har redan skett; huru skulle det d vara mjligt
      att riset icke drabbade, det ris fr vilket intet kan best?
      sger Herren, HERREN.
 14.  Men du, mnniskobarn, profetera och sl hnderna tillsammans; m
      svrdet frdubblas, ja, bliva ssom tre, m det bliva ett
      mordsvrd, ett mordsvrd jmvl fr den strste, svrdet som
      drabbar dem frn alla hll.
      >Hes. 6,11.
 15.  Ja, fr att deras hjrtan m frsmlta av ngest, och fr att
      mnga m falla, skall jag snda det blnkande svrdet mot alla
      deras portar.  Ack, det r gjort likt en blixt, det r draget fr
      att slakta!
 16.  Hugg ls med all makt t hger, mtta t vnster, varthelst din
      egg kan bliva riktad.
 17.  Ocks jag skall sl mina hnder tillsammans och slcka min
      vrede.  Jag, HERREN, har talat.
      >Hes. 5,13.

 18.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 19.  Du mnniskobarn, mrk ut t dig tv vgar p vilka den
      babyloniske konungens svrd kan g fram; lt bda g ut frn ett
      och samma land.  Skr s ut en vgvisare, skr ut den fr den
      plats dr stadsvgarna skilja sig.
 20.  Mrk ut ssom det hll dit svrdet kan g dels Rabba i Ammons
      barns land, dels Juda med det befsta Jerusalem.
 21.  Ty konungen i Babel str redan vid vgsklet dr de bda vgarna
      begynna; han vill lta sp t sig, han skakar pilarna, han
      rdfrgar sina husgudar, han ser p levern.
 22.  I sin hgra hand fr han d ut lotten Jerusalem, fr att han
      dr skall stta upp murbrckor, ppna sin mun till krigsrop,
      upphva sin rst till hrskri, fr att han dr skall stta upp
      murbrckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en
      belgringsmur.  --
 23.  Detta synes dem vara en falsk spdom: de hava ju heliga eder.
      Men han uppvcker minnet av deras missgrning, och s ryckas de
      bort.
 24.  Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I haven uppvckt minnet
      av eder missgrning i det att edra vertrdelser hava blivit
      uppenbara, s att eder syndfullhet visar sig i allt vad I gren,
      ja, eftersom minnet av eder har blivit uppvckt, drfr skolen I
      komma att med makt ryckas bort.
 25.  Och du, ddsdmde, ogudaktige furste ver Israel, du vilkens dag
      kommer, nr din missgrning har ntt sin grns,
 26.  s sger Herren, HERREN: Tag av dig huvudbindeln, lyft av dig
      kronan.  Det som nu r skall icke frbliva vad det r; vad lgt
      r skall upphjas, och vad hgt r skall frdmjukas.
 27.  Omstrtas, omstrtas, omstrtas skall detta av mig; ocks detta
      skall vara utan bestnd, till dess han kommer, som har rtt
      drtill, den som jag har givit det t.
      >Hes. 17,22 f.

 28.  Och du, mnniskobarn, profetera Och sg: S sger Herren, HERREN
      om Ammons barn och om deras smdelser: Sg: Ett svrd, ja, ett
      svrd r draget, det r fejat fr att slakta fr att varda
      mttat och fr att blixtra,
      >Hes. 25,1 f.
 29.  mitt under det att man skdar t dig falska profetsyner och spr
      t dig lgnaktiga spdomar om att du skall sttas p de
      ddsdmda ogudaktigas hals, vilkas dag kommer, nr missgrningen
      har ntt sin grns.
 30.  M det stickas i skidan igen.  I den trakt dr du r skapad, i
      det land varifrn du stammar, dr skall jag dma dig.
 31.  Jag skall Utgjuta min vrede ver dig, jag skall mot dig blsa
      upp min frgrymmelses eld; och jag skall giva dig till pris t
      vilda mnniskor, t mn som ro mstare i att frdrva.
 32.  Du skall bliva till mat t elden, ditt blod skall flyta i
      landet; ingen skall mer tnka p dig.  Ty jag, HERREN, har talat.
*26/22 Hesekiel, 22 Kapitlet
                        Hesekiel, 22 Kapitlet

                 Jerusalems syndalista.  Dess straff.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vill du dma ja, vill du dma blodstaden?
      Frehll henne d alla hennes styggelser
      >Hes. 9,9. 20,4. 23,36. 24,6, 9.
  3.  och sg: S sger Herren, HERREN: Du stad som utgjuter dina
      invnares blod, s att din stund mste komma, du som gr
      elndiga avgudar t dig och s bliver orenad!
      >2 Kon. 21,16.
  4.  Genom det blod som du har utgjutit har du dragit dig skuld, och
      genom de elndiga avgudar som du har gjort har du orenat dig; s
      har du pskyndat dina dagars slut och nu hunnit grnsen fr dina
      r.  Drfr skall jag lta dig bliva till smlek fr folken och
      till spott fr alla lnder.
      >5 Mos. 28,37.
  5.  Ja, bde nra och fjrran skall man bespotta dig, du vilkens
      namn r skndat, du frvirringens stad.

  6.  Se, hos dig trotsa Israels hvdingar var och en p sin arm, om
      det gller att utgjuta blod.
  7.  ver fader och moder uttalar man frbannelser hos dig; mot
      frmlingen var man vld hos dig; den faderlse och nkan
      frtrycker man hos dig.
      >Jer. 7,6.
  8.  Mina heliga ting fraktar du, och mina sabbater ohelgar du.
      >Hes. 20,12 f.
  9.  Frtalare finnas hos dig, om det gller att utgjuta blod.  Man
      hller hos dig offermltider p bergen; man bedriver hos dig vad
      skndligt r.
      >Jer. 6,28. Hes. 18,6.
 10.  Man blottar sin faders blygd hos dig; man krnker hos dig
      kvinnan, nr hon har sin orenhets tid.
      >3 Mos. 18,19. 20,14 ,18.
 11.  Man bedriver styggelse, var och en med sin nstas hustru; ja,
      man orenar i skndlighet sin sons hustru; man krnker hos dig
      sin syster, sin faders dotter.
      >Jer. 5,8.
 12.  Man tager hos dig mutor fr att utgjuta blod; ja, du ockrar och
      tager rnta och skinnar din nsta med vld, och mig frgter du,
      sger Herren, HERREN.
 13.  Men se, jag slr mina hnder tillsammans i harm ver det
      skinneri du var, och i harm ver det blod som du utgjuter hos
      dig.
      >Hes. 21,14.
 14.  Menar du att ditt mod skall best, eller att dina hnder skola
      vara starka nog, nr tiden kommer, att jag utfr mitt verk p
      dig?  Jag HERREN, har talat, och jag fullbordar det ocks.
 15.  Jag skall frskingra dig bland folken och frstr dig i
      lnderna; s skall jag taga bort ifrn dig all din orenhet.
 16.  Du skall bliva vanrad infr folkens gon, genom din egen skuld;
      och du skall frnimma att jag r HERREN.

 17.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 18.  Du mnniskobarn, Israels hus har fr mig blivit slagg; de ro
      allasammans blott koppar, tenn, jrn och bly i ugnen; de ro ett
      silver som kan rknas fr slagg.
      >Jes. 1,22. Jer. 6,28.
 19.  Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom I allasammans haven
      blivit slagg, se, drfr skall jag hopsamla eder i Jerusalem.
 20.  Likasom man hopsamlar silver, koppar, jrn, bly och tenn i ugnen
      och dr blser upp eld under det och smlter det, s skall jag i
      min vrede och frtrnelse hopsamla eder och kasta eder i ugnen
      och smlta eder.
 21.  Ja, jag skall samla eder tillhopa; och blsa upp min
      frgrymmelses eld under eder, fr att I man smltas dri.
 22.  Likasom silver smltes i ugnen, s skolen I smltas dri; och I
      skolen frnimma att det r jag, HERREN, som utgjuter min
      frtrnelse ver eder.

 23.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Du mnniskobarn, sg
      till dem:
 24.  Du r ett land som icke bliver renat, icke varder skljt av regn
      p vredens dag.
 25.  De profeter som dr finnas hava sammansvurit sig och blivit
      ssom rytande, rovgiriga lejon; de ta upp sjlar, de riva till
      sig gods och dyrbarheter och gra mnga till nkor drinne.
      >Mik. 3,11. Mark. 12,40.
 26.  Prsterna dr vldfra min lag och ohelga mina heliga ting; de
      gra ingen tskillnad mellan heligt och oheligt och undervisa
      icke om skillnaden mellan rent och orent.  De tillsluta sina
      gon fr mina sabbater, och s bliver jag ohelgad mitt ibland
      dem.
      >3 Mos. 10,10 f. Jer. 2,8. Hes. 44,23. Sef. 3,4.
 27.  Furstarna drinne ro ssom rovgiriga vargar; de utgjuta blod
      och frgra sjlar fr att skaffa sig vinning.
 28.  De profeter som de hava tjna dem ssom vitmenare; de skda t
      dem falska profetsyner och sp t dem lgnaktiga spdomar; de
      sga: S sger Herren, HERREN, och det fastn HERREN icke har
      talat.
      >Hes. 13,10.
 29.  Folket i landet begr vldsgrningar och tager rov; den arme och
      fattige frtrycka de, och mot frmlingen va de vld, utan lag
      och rtt.
 30.  Jag sker bland dem efter ngon som skulle kunna uppfra en mur
      och trda fram i gapet infr mig till frsvar fr landet, p det
      att jag icke m frdrva det; men jag finner ingen.
      >Ps. 106,23. Jer. 5,1. Hes. 13,5.
 31.  Drfr utgjuter jag min vrede ver dem och gr nde p dem med
      min frgrymmelses eld.  Deras grningar skall jag lta komma ver
      deras huvuden, sger Herren, HERREN.
*26/23 Hesekiel, 23 Kapitlet
                        Hesekiel, 23 Kapitlet

                De bda systrarna Ohola (Samaria) och
                         Oholiba (Jerusalem).

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, det var en gng tv kvinnor, dttrar till en
      och samma moder.
  3.  Dessa bedrevo otukt i Egypten; de gjorde det redan i sin ungdom.
      Dr kramades deras brst, och dr smekte man deras jungfruliga
      barm.
      >Hes. 16,26.
  4.  Den ldre hette Ohola, och hennes syster Oholiba.  Drefter blevo
      de mina, och fdde sner och dttrar.  Och om deras namn r att
      veta att Ohola r Samaria, och Oholiba Jerusalem.
      >Hes. 16,8.

  5.  Men Ohola bedrev otukt i stllet fr att hlla sig till mig; hon
      upptndes av lusta till sina lskare hennes grannar assyrierna,
      >2 Kon. 15,19. 17,3 f. Hes. 16,28.
  6.  dr de kommo kldda i mrkbl purpur och voro stthllare och
      landshvdingar, vackra unga mn allasammans, ryttare som redo p
      hstar.
  7.  Hon gav t dem sin trolsa lskog, t Assurs alla yppersta
      sner; och varhelst hon upptndes av lusta, dr orenade hon sig
      p alla deras elndiga avgudar
  8.  Men nd uppgav hon icke sin otukt med egyptierna, som hade ftt
      ligga hos henne i hennes ungdom, och som hade smekt hennes
      jungfruliga barm och slsat p henne sin otukt.
  9.  Drfr gav jag henne till pris t hennes lskare, t Assurs
      sner, till vilka hon var upptnd av lusta.
      >Hes. 16,36 f.
 10.  Och sedan dessa hade blottat hennes blygd, frde de bort hennes
      sner och dttrar och drpte henne sjlv med svrd; s blev hon
      en varnagel fr andra kvinnor, d nu dom blev hllen ver henne.

 11.  Men fastn hennes syster Oholiba sg detta, upptndes hon av
      lusta nnu vrre och drev sin otukt nnu lngre n systern.
      >Jer. 3,7 f. Hes. 16,47 f.
 12.  Hon upptndes av lusta till Assurs sner; de voro ju stthllare
      och landshvdingar och voro hennes grannar, de kommo kldda i
      prktig drkt, ryttare som redo p hstar, vackra unga mn
      allasammans.
      >2 Kon. 16,7 f.
 13.  Och jag sg att ocks hon orenade sig; bda gingo de samma vg.
 14.  Men denna drev sin otukt nnu lngre.  Ty nr hon fick se
      mansbilder inristade i vggen, belten av kalder, som man hade
      inristat och mlat rda med dyrbar frg,
      >Hes. 8,10.
 15.  framstllda med grdlar kring sina lnder och med sttliga
      huvudbonader, allasammans lika kmpar, ja, nr hon fick se dessa
      bilder av Babels sner, av de mn som hade sitt fdernesland i
      Kaldeen;
 16.  d upptndes hon av lusta till dem, strax nr hon sg dem fr
      sina gon.  Och hon snde bud till dem i Kaldeen;
 17.  och Babels sner kommo till henne och lgo hos henne i lskog
      och orenade henne genom sin otukt.  Frst sedan hon hade blivit
      orenad av dem, vnde sig hennes sjl ifrn dem.
 18.  Men nr hon s ppet bedrev sin otukt och blottade sin blygd, d
      vnde sig min sjl ifrn henne, likasom den hade vnt sig ifrn
      hennes syster.

 19.  Dock drev hon sin otukt nnu lngre: hon mindes sin ungdoms
      dagar, d hon bedrev otukt i Egyptens land;
      >2 Kon. 18,21.
 20.  och s upptndes hon ter av lusta till bolarna dr, som hade
      ktt ssom snor och flde ssom hstar.
      >Jer. 5,8.
 21.  Ja, din hg stod ter till din ungdoms skndlighet, nr
      egyptierna smekte din barm, drfr att du hade s ungdomliga
      brst.
      >Hes. 17,15.

 22.  Drfr, du Oholiba, sger Herren, HERREN s: Se, jag skall
      uppvcka mot dig dina lskare, dem som din sjl har vnt sig
      ifrn, och jag skall lta dem komma ver dig frn alla sidor,
 23.  Babels sner och alla kalder, pekoder, soer och koer och
      alla Assurs sner med dem, vackra unga mn, stthllare och
      landshvdingar allasammans, kmpar och bermliga mn, som rida
      p hstar allasammans.
 24.  De skola komma ver dig med vagnar och hjuldon i mngd och med
      skaror av folk; rustade med skrmar och skldar och kldda
      hjlmar skola de anfalla dig frn alla sidor.  Och jag skall
      verlmna domen t dem, och de skola dma dig efter sina rtter.
 25.  Jag skall lta min nitlskan g ver dig, s att de fara grymt
      fram mot dig; de skola skra av dig nsa och ron, och de som
      bliva kvar av dig skola falla fr svrd.  Man skall fra bort
      dina sner och dttrar, och vad som bliver kvar av dig skall
      frtras av eld.
 26.  Man skall slita av dig dina klder och taga ifrn dig dina
      hrliga smycken.
 27.  S skall jag gra slut p din skndlighet och p den otukt som
      du begynte va i Egyptens land; och du skall icke mer lyfta upp
      dina gon till dem och icke mer tnka p Egypten.
 28.  Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill giva dig till pris t
      dem som du nu hatar, t dem som din sjl har vnt sig bort
      ifrn.
 29.  Och de skola fara fram mot dig ssom fiender, och skola taga
      ifrn dig allt vad du har frvrvat och lmna dig naken och
      blottad; ja, din otuktiga blygd skall varda blottad, med din
      skndlighet och din otukt.
 30.  Detta skall man gra dig, drfr att du i otukt lopp efter
      hedningarna och orenade dig p deras elndiga avgudar.
 31.  Du vandrade p din systers vg; drfr skall jag stta i din
      hand samma kalk som gavs t henne.
      >Ps. 75,9. Jes. 51,17. Jer. 25,15.
 32.  Ja, s sger Herren, HERREN: Du skall ndgas dricka din systers
      kalk, s djup och s vid som den r, och den skall bringa dig
      tlje och smlek i fullt mtt.
 33.  Du skall bliva drucken och bliva full av bedrvelse, ty en
      delggelsens och frdelsens kalk r din syster Samarias kalk.
 34.  Du skall ndgas dricka ut den till sista droppen, ja ock slicka
      dess skrvor, och du skall sarga ditt brst.  Ty jag har talat,
      sger Herren, HERREN.
 35.  Drfr sger Herren, HERREN s: Eftersom du har frgtit mig och
      kastat mig bakom din rygg, drfr mste du ock bra p din
      skndlighet och din otukt.
      >1 Kon. 14,9. Jer. 2,32. 3,21. 13,25. 18,15.

 36.  Och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, vill du dma Ohola
      och Oholiba?  Frehll dem d deras styggelser.
      >Hes. 22,2.
 37.  Ty de hava begtt ktenskapsbrott, och blod lder vid deras
      hnder.  Ja, med sina elndiga avgudar hava de begtt
      ktenskapsbrott; och till mat t dem hava de offrat sina barn,
      dem som de hade ftt t mig.
 38.  Drtill gjorde de mig detta: samma dag som de orenade min
      helgedom ohelgade de ock mina sabbater.
 39.  Ty samma dag som de slaktade sina barn t de elndiga avgudarna
      gingo de in i min helgedom och ohelgade den.  Se, sdant hava de
      gjort i mitt hus.
      >Jer. 7,9 f.

 40.  n mer, de snde bud efter mn som skulle komma fjrran ifrn;
      budbrare skickades till dem, och se, de kommo, de mn fr vilka
      du hade tvtt dig och sminkat dina gon och prytt dig med
      smycken.
 41.  Och du satt p en hrlig vilobdd, med ett dukat bord framfr,
      och du hade dr stllt fram min rkelse och min olja.
 42.  Sorglst larm hrdes drinne, och till de mn ur hopen, som voro
      dr, hmtade man ytterligare in dryckesbrder frn knen.  Och
      dessa satte armband p kvinnornas armar och hrliga kronor p
      deras huvuden.
 43.  D sade jag: Skall hon, den utlevade, f hlla i med att beg
      ktenskapsbrott?  Skall man alltjmt f bedriva otukt med henne,
      d hon r en sdan?
 44.  Ty man gick in till henne, ssom man gr in till en skka; ja,
      s gick man in till Ohola och till Oholiba, de skndliga
      kvinnorna.
 45.  Men rttfrdiga man skola dma dem efter den lag som gller fr
      ktenskapsbryterskor och blodsutgjuterskor; ty
      ktenskapsbryterskor ro de, och blod lder vid deras hnder.
      >1 Mos. 9,6. 3 Mos. 20,10. 4 Mos. 35,31 f. Hes. 16,38.
 46.  Ja, s sger Herren, HERREN: M man sammankalla en frsamling
      mot dem och prisgiva dem t misshandling och plundring.
      >Hes. 16,40 f.
 47.  Och frsamlingen skall stena dem och hugga dem i stycken med
      svrd, och drpa deras sner och dttrar, och brnna upp deras
      hus i eld.
 48.  S skall jag gra slut p skndligheten i landet, och alla
      kvinnor m lta varna sig, s att de icke bedriva sdan
      skndlighet som I.
 49.  Och man skall lta eder skndlighet komma ver eder, och I
      skolen f bra p de synder I haven begtt med edra elndiga
      avgudar; och I skolen frnimma att jag r Herren, HERREN.
*26/24 Hesekiel, 24 Kapitlet
                        Hesekiel, 24 Kapitlet

                 Jerusalem under bilden av en rostig
                    gryta.  Profetens frebildliga
                 upptrdande efter hans hustrus dd.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig i nionde ret, p tionde dagen i
      tionde mnaden; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, skriv upp t dig namnet p denna dag, just
      denna dag; ty konungen i Babel har p just denna dag ryckt fram
      mot Jerusalem.
      >2 Kon. 25,1. Jer. 52,4.
  3.  Och tala till det genstrviga slktet i en liknelse; sg till
      dem: S sger Herren, HERREN: Stt p grytan, och nr du har
      satt p den, s gjut vatten dri.
      >Jer. 1,13. Hes. 11,3 f.
  4.  Lgg sedan kttstyckena tillhopa dri, allahanda goda stycken,
      av lret och bogen; och fyll den s med de bsta mrgbenen.
  5.  Tag hrtill det bsta av hjorden; och lgg brnsle under den fr
      att koka benen.  Lt den koka starkt, s att ock benen bliva
      kokta i den.

  6.  S sger nu Herren, HERREN: Ve ver blodstaden, den rostiga
      grytan, varifrn rosten icke har kunnat tagas bort!  Det ena
      kttstycket efter det andra har man redan tagit ut drur, utan
      att kasta lott om ordningen.
      >Hes. 22,2.
  7.  Ty det blod hon har utgjutit r nnu kvar drinne; p kala
      klippan lt hon det rinna ned; hon utgt det icke p sdan mark
      att mullen har kunnat skyla det.
      >Job 16,18
  8.  Fr att vreden skulle hava sin gng, och fr att jag skulle
      utkrva hmnd, lt jag det blod hon utgt komma p kala klippan,
      dr det icke kunde skylas.
      >3 Mos. 17,13. 5 Mos. 12,16, 24.

  9.  Drfr sger Herren, HERREN s: Ve ver blodstaden!  Jag skall nu
      ytterligare ka p brnslet drunder.
      >Hes. 21,32. Nah. 3,1. Hab. 2,12.
 10.  Ja, lgg p mer ved, tnd upp eld, lt kttet bliva frstrt och
      spadet koka in och benen bliva frbrnda.
 11.  Och lt den sedan st tom p eldsglden, till dess att den
      bliver s upphettad att dess koppar gldgas och orenligheten
      smltes bort drur och rosten frsvinner.
 12.  Tung mda har den kostat, och nd har dess myckna rost icke
      gtt bort.  S m nu dess rst komma i elden!
 13.  Drfr att din orenhet r s skndlig, och drfr att du icke
      blev ren.  huru jag n skte rena dig, drfr skall du nu icke
      mer bliva fri ifrn din orenhet, frrn jag har slckt min vrede
      p dig.
      >Hes. 5,13. 16,42.
 14.  Jag, HERREN, har talat.  Det kommer!  Jag skall fullborda det!
      Jag skall icke slppa efter och icke skona och icke ngra mig.
      Efter dina vgar och dina grningar skall man dma dig, sger
      Herren, HERREN.

 15.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 16.  Du mnniskobarn, se, genom en pltslig dd skall jag taga ifrn
      dig den som r dina gons lust, men du m icke hlla ddsklagan
      eller grta eller flla trar.
 17.  Tyst m du jmra dig; men du skall icke hlla sorgefest ssom
      efter en dd.  Nej, stt p dig din huvudbindel och tag skor p
      dina ftter; skyl icke ditt skgg, och t icke det srskilda
      brd som eljest r vligt.
      >3 Mos. 10,6. 13,45.  2 Sam. 15,30. Jer. 16,7. Mik. 3,7.

 18.  Sedan talade jag nsta morgon till folket, men p aftonen dog
      min hustru; och fljande morgon gjorde jag ssom mig var
      befallt.
 19.  D sade folket till mig: Vill du icke omtala fr oss vad det
      betyder att du s gr?
 20.  Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:
 21.  Sg till Israels hus: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill
      ohelga min helgedom, eder stolta hrlighet, edra gons lust och
      eder sjls lngtan.  Och edra sner och dttrar, som I haven mst
      vergiva, skola falla fr svrd.
      >Jer. 7,4.
 22.  D skolen I komma att gra ssom jag har gjort: I skolen icke
      skyla skgget och icke ta det vliga brdet.
 23.  Och I skolen behlla huvudbindlarna p edra huvuden och skorna
      p edra ftter; I skolen icke hlla ddsklagan eller grta, utan
      skolen sitta dr frsmktande genom edra missgrningar och sucka
      med varandra.
      >Jer. 16,6. Hes. 4,17.
 24.  Hesekiel skall vara ett tecken fr eder; alldeles ssom han gr
      skolen I komma att gra.  Nr detta hnder, skolen I frnimma att
      jag r Herren, HERREN.
      >Hes. 12,6.

 25.  Men du, mnniskobarn, m veta att p den tid d jag tager ifrn
      dem deras vrn, deras hrliga frjd, deras gons lust och deras
      sjls begr, deras sner och dttrar,
 26.  p den tiden skall en rddad flykting komma till dig och
      frkunna detta.
      >Hes. 33,21 f.
 27.  Och d nr flyktingen r dr, skall din mun uppltas, och du
      skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken
      fr dem, och de skola frnimma att jag r HERREN.
      >Hes. 3,26
*26/25 Hesekiel, 25 Kapitlet
                        Hesekiel, 25 Kapitlet

               Profetia om Ammons barn, Moab, Edom och
                             filisterna.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt an- sikte mot Ammons barn och
      profetera mot dem.
      >Jer. 49,1 f. Hes. 21,28 f. Am. 1,13 f.
  3.  Och sg till Ammons barn: Hren Herrens, HERRENS ord: S sger
      Herren, HERREN: Eftersom du ropar: Rtt s!  ver min helgedom,
      som har blivit oskrad, och ver Israels land, som har blivit
      delagt, och ver Juda folk, som har mst vandra bort i
      fngenskap,
  4.  se, drfr vill jag giva dig till besittning t
      sterlnningarna, s att de f sl upp sina tltlger i dig och
      stta upp sina boningar i dig; de skola f ta din frukt, och de
      skola dricka din mjlk.
  5.  Och jag skall gra Rabba till en betesmark fr kameler och
      Ammons barns land till en lgerplats fr fr; och I skolen
      frnimma att Jag r HERREN.
  6.  Ty s sger Herren, HERREN: Eftersom du klappar i hnderna och
      stampar med ftterna och i ditt sinnes hela vermod glder dig
      vid Israels lands ofrd,
  7.  se, drfr skall jag utrcka min hand mot dig och giva dig till
      byte t hedningarna och utrota dig ifrn folken och utplna dig
      ur lnderna; jag skall frgra dig, och du skall frnimma att
      jag r HERREN.

  8.  S sger Herren, HERREN: Eftersom Moab och Seir sga: Se, nu r
      det med Juda hus likasom med alla andra folk,
      >Jes. 15,1 f. 16,1 f. Jer. 48,1 f. Am. 2,1 f.
  9.  se, drfr skall jag lgga Moabs bergsluttning ppen och
      frstra dess stder, Ja, dess stder s mnga de ro, vad
      hrligast r i landet, Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama.
 10.  t sterlnningarna skall jag giva det till besittning, likasom
      jag skall gra med Ammons barns land, s att man icke mer tnker
      p Ammons barn ibland folken.
 11.  Ja, ver Moab skall jag hlla dom, och de skola frnimma att jag
      r HERREN.

 12.  S sger Herren, HERREN: Eftersom Edom har handlat s
      hmndgirigt mot Juda hus och dragit sig svr skuld genom sin
      hmnd p dem,
      >Jer. 49,7 f.  Hes. 35,1 f. 36,5. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
 13.  drfr sger Herren, HERREN s: Jag skall utrcka min hand mot
      Edom och utrota drur bde mnniskor och djur.  Och jag skall
      gra det till en demark nda frn Teman, och nda borta i Dedan
      skola de falla fr svrd.
 14.  Och jag skall utfra min hmnd p Edom genom mitt folk Israel,
      och dessa skola gra med Edom efter min vrede och frtrnelse;
      och det skall s f knna min hmnd, sger Herren, HERREN.
      >1 Mack. 5,3. 2 Mack. 10,16 f.

 15.  S sger Herren, HERREN: Eftersom filisterna hava handlat s
      hmndgirigt, ja, eftersom de i sitt sinnes vermod hava velat
      utkrva hmnd och i sin eviga fiendskap hava velat bereda
      frdrv,
      >2 Krn. 28,18. Jes. 14,29 f. Jer. 47,1 f. Am. 1,6 f. Sak. 9,5 f.
 16.  drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill utrcka min hand
      mot filisterna och utrota kereterna och frgra vad som r
      kvar av Kustlandet vid havet.
 17.  Och jag skall taga stor hmnd p dem och tukta dem i
      frtrnelse.  Och nr jag lter min hmnd drabba dem, d skola
      de frnimma att jag r HERREN.
*26/26 Hesekiel, 26 Kapitlet
                        Hesekiel, 26 Kapitlet

                         Profetia mot Tyrus.

  1.  Och i elfte ret, p frsta dagen i mnaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, eftersom Tyrus sade om Jerusalem:

        Rtt s, uppbruten r nu
            folkens port,
        den r ppnad fr mig;
        jag bliver rik, nu d hon r frdd,
  3.        drfr sger Herren, HERREN s:

        Se, jag skall komma
            ver dig, Tyrus,
        och jag skall upphva
            mnga folk mot dig,
        likasom havet
            upphver sina bljor.
      >Jes. 23,1 f. Jer. 47,4. Am. 1,9 f.
  4.    De skola frstra Tyrus' murar
            och riva ned dess torn.
        S skall jag sopa bort sjlva dess grus
            och frvandla staden
            till en kal klippa.
  5.    En torkplats fr fisknt
            skall den vara ute i havet;
        ty jag har talat,
            sger Herren, HERREN.
        Ja, den skall bliva
            ett byte fr folken;
  6.    och dess dttrar p fastlandet
            skola drpas med svrd.
        De skola frnimma
            att jag r HERREN.

  7.  Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag vill lta Nebukadressar,
      konungen i Babel, konungarnas konung, komma norrifrn ver
      Tyrus, med hstar och vagnar och ryttare och med en stor hop
      folk.
      >Dan. 2,37.

  8.    Dina dttrar p fastlandet
            skall han drpa med svrd;
        han skall bygga en belgringsmur mot dig
        och kasta upp mot dig en vall
        och resa ett skldtak mot dig.
  9.    Sin murbrckas sttar
            skall han rikta mot dina murar
        och skall med sina krigsredskap
            bryta ned dina torn.
 10.    Hans hstar ro s mnga
            att dammet skall verhlja dig.
        Vid dnet av hans ryttare
            och av hans hjuldon och vagnar
        skola dina murar darra,
            nr han drager in genom dina portar,
        ssom man drager in
            i en ervrad stad.
 11.    Med sina hstars hovar
            skall han trampa snder alla dina gator;
        ditt folk skall han drpa med svrd,
        och dina stolta stoder
            skola strta till jorden.
      >Jes. 5,28. Jer. 47,3.
 12.    Man skall rva dina skatter
            och plundra dina handelsvaror;
        man skall riva dina murar
        och bryta ned dina skna hus;
        och stenarna, trvirket och gruset
        skall man kasta i havet.
 13.    Jag skall gra slut p dina sngers buller,
        och man skall icke mer hra
            klangen av dina harpor.
      >Jes. 24,8. Jer. 7,34. 16,9. Am. 5,23.
 14.    Ja, jag skall gra dig till en kal klippa
        en torkplats fr fisknt skall du bliva;
        aldrig mer skall du varda uppbyggd.
        Ty jag, HERREN, har talat,
        sger Herren, HERREN.

 15.  S sger Herren, HERREN till Tyrus:

        Sannerligen, vid dnet av ditt fall,
            nr de slagna jmra sig,
        vid det att man drper och mrdar i dig,
            skola havslnderna bva.
 16.    Och alla hvdingar vid havet
            skola stiga ned frn sina troner,
        de skola lgga bort sina mantlar
        och taga av sig sina brokigt vvda klder;
        frskrckelse bliver deras kldnad,
            och nere p jorden skola de sitta;
        deras frskrckelse varder stndigt ny,
            och de hpna ver ditt de.
      >Upp. 18,9.
 17.    De stmma upp en klagosng ver dig
            och sga om dig:

        Huru har du icke blivit frstrd, du havsfolkens tillhll,
            du hgtprisade stad,
        du som var s mktig p havet,
            dr du lg med dina invnare,
        vilka fyllde mnniskorna med skrck
            fr alla som bodde i dig!
 18.    Nu frskrckas havslnderna
            p ditt falls dag,
        och arna i havet
            frfras vid din undergng.

 19.    Ty s sger Herren, HERREN:
        Nr jag gr dig till en delagd stad,
        lik ngon stad som ingen bebor,
        ja, nr jag lter djupet upphva sig mot dig
        och de stora vattnen betcka dig,
 20.    d strtar jag dig ned till dem som hava farit ned i graven,
        till folk som levde fr lnge sedan;
        och lik en lngesedan delagd plats
        fr du ligga dr i jordens djup,
        hos dem som hava farit ned i graven.
        S skall du frbliva obebodd,
        medan jag gr hrliga ting i de levandes land.
 21.    Jag skall lta dig taga en ande med frskrckelse,
        s att man aldrig i evighet skall finna dig,
        huru man n sker efter dig,
        sger Herren, HERREN.
      >Hes. 27,36. 28,19.
*26/27 Hesekiel, 27 Kapitlet
                        Hesekiel, 27 Kapitlet

                    Tyrus ssom ett frlist skepp.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Tyrus;
      >Jes. 23,1 f. Am. 1,9 f.
  3.  sg till Tyrus:

        Du som bor vid havets portar
            och driver kpenskap med folken,
        hn till mnga havslnder,
            s sger Herren, HERREN:

        O Tyrus, du sger sjlv: Jag r sknhetens fullhet.
      >Ps. 50,2. Klag. 2,15.
  4.    Ja, dig som har ditt rike ute i havet,
            dig gjorde dina byggningsmn fullkomlig i sknhet.
  5.    Av cypress frn Senir timrade de
            allt plankverk p dig;
        de hmtade en ceder frn Libanon
            fr att gra din mast.
      >5 Mos. 3,9.
  6.    Av ekar frn Basan
            tillverkade de dina ror.
        Ditt dck prydde de med elfenben i delt tr
            frn kitternas lnder.
  7.    Ditt segel var av fint linne,
            med brokig vvnad frn Egypten,
            och det stod ssom ditt baner.
        Mrkbltt och purpurrtt tyg
            frn Elisas lnder
            hade du till soltlt.
  8.    Sidons och Arvads invnare
            voro roddare t dig;
        de frfarna mn du sjlv hade, o Tyrus,
            dem tog du till skeppare.
      >1 Mos. 10,18.
  9.    Gebals ldste och dess frfarnaste mn
            tjnade dig
            med att bota dina lckor.

        Alla havets skepp med sina sjmn
            tjnade dig
            vid ditt varubyte.
      >1 Kon. 5,18. Ps. 83,8.
 10.    Perser, luder och puter
            funnos i din hr
            och voro ditt krigsfolk.
        Skldar och hjlmar hngde de upp i dig;
            dessa gvo dig glans.
      >Jes. 66.19. Jer. 46,9. Nah. 3,9.
 11.    Arvads sner stodo med din hr
            runt om p dina murar,
        gamader hade sin plats i dina torn.
        Sina stora skldar hngde de upp
            runt om p dina murar;
        de gjorde din sknhet fullkomlig.
 12.    Tarsis var din handelsvn,
            ty du var rik p allt slags gods
        silver, jrn, tenn och bly
            gavs dig ssom betalning.
 13.    Javan, Tubal och Mesek,
            de drevo kpenskap med dig;
        trlar och kopparkrl
            gvo de dig i utbyte.
      >1 Mos. 10,2 f.
 14.    Vagnshstar, ridhstar och mulsnor
            gvos t dig ssom betalning
            frn Togarmas land.
 15.    Dedans sner drevo kpenskap med dig
            ja, mnga havslnder
            drevo handel i din tjnst;
        elfenben och ebenholts
            tillfrde de dig ssom hyllningsgvor.
 16.    Aram var din handelsvn,
            ty du var rik p konstarbeten;
        karbunkelstenar, purpurrtt tyg,
            brokiga vvnader och fint linne.
        koraller och rubiner
            gvo de dig ssom betalning.
 17.    Juda och Israels land
            drevo kpenskap med dig;
        vete frn Minnit,
            bakverk och honung,
        olja och balsam
            gvo de dig i utbyte.
      >Dom. 11,33.
 18.    Damaskus var din handelsvn,
            ty du var rik p konstarbeten,
            ja, p allt slags gods;
        de kommo med vin frn Helbon
            och med ull frn Sahar.
 19.    Vedan och Javan
            gvo dig spnad ssom betalning;
        konstsmitt jrn och kassia och kalmus
            fick du i utbyte.
 20.    Dedan drev kpenskap hos dig
        med sadeltcken att rida p.
 21.    Araberna och Kedars alla furstar,
            de drevo handel i din tjnst;
        med lamm och vdurar och bockar
            drevo de handel hos dig.
      >1 Mos. 25,13. Ps. 120,5.
 22.    Sabas och Raemas kpmn
            drevo kpenskap med dig;
        kryddor av allra yppersta slag
            och alla slags dla stenar och guld
            gvo de dig ssom betalning.
 23.    Haran, Kanne och Eden,
            Sabas kpmn,
        Assur och Kilmad
            drevo kpenskap med dig.
 24.    De drevo kpenskap hos dig med skna klder,
            med mrkbl, brokigt vvda mantlar,
            med mngfrgade tcken,
        med vlspunna, starka tg,
            p din marknad.
 25.    Tarsis-skepp foro stad
            med dina bytesvaror.

        S fylldes du med gods och blev tungt lastad,
            dr du lg i havet.
 26.    Och dina roddare frde dig stad,
            ut p de vida vattnen.
        D kom stanvinden och krossade dig.
            dr du lg i havet.
      >Hes. 17,10.
 27.    Ditt gods, dina handels- och bytesvaror,
            dina sjmn och skeppare,
        dina lckors botare och dina bytesmklare,
            allt krigsfolk p dig,
        allt manskap som fanns ombord p dig,
            de sjunka nu ned i havet,
        p ditt falls dag.
 28.    Vid dina skeppares klagorop
            bva markerna,
 29.    och alla som ro med ror
            vergiva sina skepp;
        sjmn och alla skeppare p havet
            begiva sig i land.
 30.    De ropa hgt ver ditt de
            och klaga bittert;
        de str stoft p sina huvuden
            och vltra sig i aska.
 31.    De raka sig skalliga fr din skull
            och hlja sig i sorgdrkt;
        de grta ver dig i bitter sorg,
            under bitter klagan.
      >Jer. 48,37.
 32.    Med jmmer stmma de upp en klagosng om dig,
            en klagosng ver ditt de:
        Vem var ssom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta
            ute i havet?
 33.    Dr dina handelsvaror sattes i land frn havet
            mttade du mnga folk;
        med ditt myckna gods och dina mnga bytesvaror
            riktade du jordens konungar.
 34.    Men nu, d du har frlist och frsvunnit ifrn havet,
            ned i vattnens djup,
        nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap
            sjunkit med dig.
 35.    Havslndernas alla inbyggare
            hpna ver ditt de,
        deras konungar st rysande,
            med frfran i sina ansikten.
 36.    Kpmnnen ute bland folken
            vissla t dig;
        du har tagit en nde med frskrckelse
            till evig tid.
      >Hes. 26,21. 28,19.
*26/28 Hesekiel, 28 Kapitlet
                        Hesekiel, 28 Kapitlet

                           Tyrus och Sidon.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, sg till fursten i Tyrus: S sger Herren,
      HERREN:

        Eftersom ditt hjrta r s hgmodigt
            och du sger: Jag r en gud,
        ja, p ett gudaste tronar jag
            mitt ute i havet,
        du som dock r en mnniska och icke en gud,
        huru mycket du n i ditt hjrta tycker dig vara en gud --
      >Jes. 31,3. Hes. 27,4. Dan. 5,20. Apg. 12,22.
  3.    och sant r att du r visare n Daniel;
        ingen hemlighet r frborgad fr dig;
      >Dan. 1,17, 20.
  4.    genom din vishet och ditt frstnd
            har du skaffat dig rikedom,
        guld och silver har du skaffat dig
            i dina frrdshus;
  5.    och genom den stora vishet varmed du drev din kpenskap
            har du kat din rikedom,
        och s har ditt hjrta blivit hgmodigt
            fr din rikedoms skull --
  6.    drfr sger Herren, HERREN s:
        Eftersom du i ditt hjrta
            tycker dig vara en gud,
  7.    se, drfr skall jag lta frmlingar komma ver dig,
            de grymmaste folk;
        och de skola draga ut sina svrd
            mot din visdoms sknhet
        och skola oskra din glans.
      >Hes. 26,7. 30,11.
  8.    De skola strta dig ned i graven, och du skall d
            ssom en ddsslagen man,
            mitt ute i havet.
      >Jes. 14,15.
  9.    Mnne du d skall sga till din drpare:
            Jag r en gud,
        du som ej r en gud, utan en mnniska,
            i dens vld, som slr dig till dds?
 10.    Ssom de oomskurna d, s skall du d,
            fr frmlingars hand.
        Ty jag har talat,
            sger Herren, HERREN.
      >Hes. 32,24.

 11.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
 12.  Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver konungen i Tyrus och
      sg till honom: S sger Herren, HERREN:

        Du var ypperst bland hrliga skapelser,
        full med vishet och fullkomlig i sknhet.
      >Hes. 27,2, 4.
 13.    I Eden, Guds lustgrd, bodde du,
        hljd i alla slags dla stenar:
        karneol, topas och kalcedon,
        krysolit, onyx och jaspis,
        safir, karbunkel och smaragd, jmte guld;
        du var prydd med smycken och klenoder,
        beredda den dag d du skapades.
 14.    Du var en kerub, som skuggade vida,
        och jag hade satt dig att vara p det heliga gudaberget,
        du fick dr g omkring bland gnistrande stenar.
      >2 Mos. 25,20. Jes. 14,13.
 15.    Lyckosam var du p dina vgar
        frn den dag d du skapades,
        till dess att orttfrdighet blev funnen hos dig.

 16.    Men under din myckna kpenskap
        blev ditt inre fyllt med ortt, och du fll i synd.
        D frvisade jag dig frn gudaberget
        och frgjorde dig, du vittskuggande kerub;
        du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna.
 17.    Eftersom ditt hjrta hgmodades ver din sknhet
            och du frspillde din vishet fr ditt prls skull,
        drfr slog jag dig ned till jorden
        och gav dig till pris t konungarna,
        s att de fingo se sin lust p dig.
 18.    Genom dina mnga missgrningar vid din orttrdiga kpenskap
        ohelgade du dina helgedomar.
        Drfr lt jag eld g ut ifrn dig,
            och av den blev du frtrd.
        Jag lt dig ligga ssom aska p jorden
            infr alla som beskte dig.
      >Dom. 9,20. Hes. 19,14.
 19.    Alla som knde dig bland folken
            hpnade ver ditt de.
        Du tog en nde med frskrckelse
            fr evig tid.
      >Hes. 26,16. 27,36.

 20.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 21.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Sidon och profetera mot
      det
      >Jes. 23,2, 4.
 22.  och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
      Sidon, och frhrliga mig i dig.  Ja, att jag r HERREN, det
      skall man frnimma, nr jag hller dom ver henne och bevisar
      mig helig p henne.
 23.  Och jag skall snda ver henne pest och blod p hennes gator,
      och ddsslagna mn skola falla drinne fr ett svrd som skall
      drabba henne frn alla sidor; och man skall frnimma att jag r
      HERREN.
 24.  Sedan skall fr Israels hus icke mer finnas ngon stingande tagg
      eller ngot srande trne bland alla de grannfolk som nu hna
      dem; och man skall frnimma att jag r Herren, HERREN.
 25.  Ja, s sger Herren, HERREN: Nr jag frsamlar Israels barn frn
      de folk bland vilka de ro frstrdda, d skall jag bevisa mig
      helig p dem infr folkens gon, och de skola sedan f bo i sitt
      land, det som jag har givit t min tjnare Jakob.
 26.  De skola bo dr i trygghet och bygga hus och plantera vingrdar
      ja, de skola bo i trygghet, nr jag hller dom ver alla som
      hna dem p alla sidor; och de skola frnimma att jag r HERREN,
      deras Gud.
*26/29 Hesekiel, 29 Kapitlet
                        Hesekiel, 29 Kapitlet

                        Profetia mot Egypten.

  1.  I tionde ret, p tolfte dagen i
      tionde mnaden, kom HERRENS
      ord till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Farao, konungen i
      Egypten, och profetera mot honom och mot hela Egypten.
      >Jes. 19,1 f. Jer. 43,8 t. 44,30. 46,2 f.
  3.  Tala och sg: S sger Herren, HERREN:

        Se, jag skall komma ver dig, Farao,
            du Egyptens konung,
        du stora drake, som ligger dr
            i dina strmmar
        och sger: Min Nilflod r min;
            sjlv har jag gjort mig.
      >Jes. 51,9. Hes. 32,2.
  4.    Jag skall stta krokar i dina kftar
            och lta fiskarna i dina strmmar
            fastna vid dina fjll,
        och s skall jag draga dig upp ur dina strmmar
            med alla de fiskar i dina strmmar,
        som hnga fast vid dina fjll.
  5.    Och jag skall kasta dig ut i knen
            med alla fiskarna ifrn dina strmmar;
        du skall falla p marken
            och ej tagas bort drifrn eller upphmtas,
        ty t markens djur och himmelens fglar
            vill jag giva dig till mat;
  6.    och alla Egyptens inbyggare skola frnimma
            att jag r HERREN.
        Ty de ro en rrstav
            fr Israels barn;
      >2 Kon. 18,21. Jes. 36,6.
  7.    ja, nr dessa fatta i dig med handen, gr du snder
        och srar envar av dem i sidan;
        och nr de stdja sig p dig, brytes du av
        och lmnar dem alla med vacklande lnder.

  8.  Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill lta svrd komma
      ver dig, och jag skall utrota ur dig bde mnniskor och djur.
  9.  Och Egyptens land skall bliva frtt och delagt, och man skall
      frnimma att jag r HERREN.  Detta drfr att han sade:
      Nilfloden r min; sjlv har jag gjort den.
      >Joel 3,19.
 10.  Ja, drfr skall jag komma ver dig och dina strmmar, och gra
      Egyptens land till en demark, ett delagt land, frn Migdol
      till Sevene, fram till Etiopiens grns.
      >Hes. 30,6.
 11.  Ingen mnniskofot skall g dr fram, och ingen fot av ngot
      boskapsdjur skall g dr fram; och det skall ligga obebott i
      fyrtio r.
 12.  Och jag skall gra Egyptens land till en demark bland delagda
      lnder, och dess stder skola ligga de bland frhrjade stder
      i fyrtio r; och jag skall frskingra egyptierna bland folken
      och frstr dem i lnderna.

 13.  Ty s sger Herren, HERREN: Nr fyrtio r ro frlidna, skall
      jag frsamla egyptierna frn de folk bland vilka de ro
      frskingrade.
 14.  Och jag skall ter upprtta Egypten och lta egyptierna komma
      tillbaka till Patros' land, varifrn de stamma.  Dr skola de
      bliva ett oansenligt rike,
      >Jes. 11,11.
 15.  ja, ett rike oansenligare n andra riken, s att det icke mer
      skall kunna upphva sig ver folken; jag skall lta dem bliva s
      f att de icke kunna rda ver folken.
 16.  Och Israels barn skola icke mer stta sitt hopp till dem som
      allenast uppvcka minnet av deras missgrning, nr de vnda sig
      till dem; och de skola frnimma att jag r Herren, HERREN.

 17.  I tjugusjunde ret, p frsta dagen i frsta mnaden, kom
      HERRENS ord till mig; han sade:
 18.  Du mnniskobarn, Nebukadressar konungen i Babel, har ltit sin
      hr frrtta ett svrt arbete mot Tyrus; alla huvuden hava
      blivit skalliga och alla skuldror snderskavda.  Men han och hans
      hr hava icke ftt ngon ln frn Tyrus fr det arbete som han
      har frrttat mot det.
 19.  Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag vill giva Egyptens land
      t Nebukadressar, konungen i Babel; och han skall fra bort dess
      rikedomar och taga rov drifrn och gra byte dr, och detta
      skall hans hr f till ln.
 20.  Ssom en vedergllning fr hans arbete giver jag honom Egyptens
      land; ty fr min rkning hava de utfrt sitt verk, sger Herren,
      HERREN.
 21.  P den tiden skall jag lta ett horn vxa upp t Israels hus,
      och du skall f upplta din mun mitt ibland dem; och de skola
      frnimma att jag r HERREN.
      >Hes. 33,22.
*26/30 Hesekiel, 30 Kapitlet
                        Hesekiel, 30 Kapitlet

                        Profetia mot Egypten.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, profetera och sg: S sger Herren, HERREN:
      Jmren eder: Ack ve, vilken dag!
  3.  Ty dagen r nra, HERRENS dag r nra; en molnhljd dag r det,
      hednafolkens stund r inne.
      >Joel 2,1 f. Sef. 1,14.
  4.  Ett svrd kommer ver Egypten, och Etiopien fattas av ngest,
      nr de slagna falla i Egypten och dess rikedomar fras bort och
      dess grundvalar upprivas.
      >Jes. 20,3 f.
  5.  Etiopier, puter och luder, och hela hopen av frmmande folk,
      och kuber och frbundslandets sner skola med dem falla fr
      svrd.
  6.  S sger HERREN: Ja, Egyptens frsvarare skola falla, och dess
      stolta makt skall strtas ned; frn Migdol till Sevene skola de
      som bo dr falla fr svrd, sger Herren, HERREN.
      >Hes. 29,10 f.
  7.  Och deras land skall ligga de bland delagda lnder, och
      stderna dr skola vara bland frhrjade stder.
      >Hes. 29,12.
  8.  Och man skall frnimma att jag r HERREN, nr jag tnder eld p
      Egypten och lter alla dess hjlpare varda krossade.
  9.  P den dagen skola sndebud draga ut frn mig p skepp, fr att
      injaga skrck hos Etiopien mitt i dess trygghet; och man skall
      dr fattas av ngest p Egyptens dag; ty se, det kommer!

 10.  S sger Herren, HERREN: Ja, jag skall gra slut p Egyptens
      rikedomar genom Nebukadressar, konungen i Babel.
 11.  Han och hans folk med honom, de grymmaste hedningar, skola
      hmtas dit till att frdrva landet; de skola draga sina svrd
      mot Egypten och uppfylla landet med slagna.
      >Hes. 28,7.
 12.  Och jag skall gra strmmarna till torr mark och slja landet i
      onda mns hand.  Jag skall delgga landet med allt vad dri r,
      genom frmmande mn.  Jag, HERREN, har talat.
      >Jes. 19,5 f.

 13.  S sger Herren, HERREN: Jag skall ock frstra de elndiga
      avgudarna och gra slut p avgudarna i Nof, och ur Egyptens land
      skall ingen furste mer uppst; och jag skall lta fruktan komma
      ver Egyptens land.
      >Jes. 19,16 f.
 14.  Jag skall delgga Patros och tnda eld p Soan och hlla dom
      ver No.
 15.  Och jag skall utgjuta min vrede ver Sin, Egyptens vrn, och
      utrota den larmande hopen i No.
 16.  Ja, jag skall tnda eld p Egypten, Sin skall gripas av ngest,
      No skall bliva intaget och Nof verfallas p ljusa dagen.
 17.  Avens och Pi-Besets unga mn skola falla fr svrd, och sjlva
      skola de vandra bort i fngenskap.
 18.  I Tehafnehes bliver dagen mrk, nr jag dr bryter snder
      Egyptens ok och dess stolta makt dr fr en nde; ja, ett moln
      skall vertcka det, och dess dttrar skola vandra bort i
      fngenskap.
 19.  Jag skall hlla dom ver Egypten, och man skall frnimma att jag
      r HERREN.

 20.  I elfte ret, p sjunde dagen i frsta mnaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
 21.  Du mnniskobarn, jag har brutit snder Faraos, den egyptiske
      konungens, arm; och se, den har icke blivit frbunden, man har
      icke brukat lkemedel, icke lindat den, icke lagt p den
      frband, fr att ter gra den stark nog till att fra svrdet.
 22.  Drfr sger Herren, HERREN s: Se, jag skall komma ver Farao,
      konungen i Egypten, och bryta snder hans armar, bde den som
      nnu r stark och den som redan r snderbruten, och skall lta
      svrdet falla ur hans hand.
 23.  Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
      i lnderna.
 24.  Den babyloniske konungens armar skall jag strka, och jag skall
      stta milt svrd i hans hand; men Faraos armar skall jag bryta
      snder, s att han upphver jmmerrop infr honom, ssom en
      ddsslagen kmpe gr.
 25.  Ja, jag skall strka den babyloniske konungens armar, men Faraos
      armar skola sjunka ned; och man skall frnimma att jag r
      HERREN, nr jag stter mitt svrd i den babyloniske konungens
      hand, fr att han skall svnga det mot Egyptens land.
 26.  Och jag skall frskingra egyptierna bland folken och frstr dem
      i lnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.
*26/31 Hesekiel, 31 Kapitlet
                        Hesekiel, 31 Kapitlet

                Egypten lik en hrlig ceder, som dock
                            skall fllas.

  1.  I elfte ret, p frsta dagen i tredje mnaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, sg till Farao, konungen i Egypten, och till
      hans larmande hop:

        Vem kan frliknas
            med dig i din storhet?
  3.    Se, du r ett delt trd,
            en ceder p Libanon,
        med skna grenar
            och skuggrik krona
            och hg stam,
        en som med sin topp
            rcker upp bland molnen.
  4.    Vatten gvo den vxt,
            djupets kllor gjorde den hg.
        Ty med sina strmmar omflto de
            platsen dr den var planterad;
        frst sedan snde de sina flden
            till alla andra trd p marken.
  5.    S fick den hgre stam
            n alla trd p marken,
        den fick talrika kvistar
            och lnga grenar,
        genom det myckna vatten den hade,
            nr den skt skott.
  6.    Alla himmelens fglar
            byggde sig nsten bland dess kvistar,
        under dess grenar fdde
            alla markens djur sina ungar,
        och i dess skugga bodde
            allahanda stora folk.
      >Dan. 4,9.
  7.    Och den blev skn genom sin storhet
            och genom sina grenars lngd,
        dr den stod med sin rot
            invid stora vatten.
  8.    Ingen ceder i Guds lustgrd
            gick upp emot denna,
        ingen cypress hade kvistar
            som kunde frliknas med dennas,
        ingen lnn bar grenar,
            jmfrliga med dennas;
        nej, intet trd i Guds lustgrd
            liknade den i sknhet
  9.    S skn hade jag ltit den bliva,
            i dess rikedom p grenar,
        att alla Edens trd i Guds lustgrd
            mste avundas den.

 10.  Drfr sger Herren, HERREN s Eftersom du vxte s hg, ja,
      eftersom ditt trd strckte sin topp upp bland molnen och
      frhvde sig i sitt hjrta ver att det var s hgt,
 11.  drfr skall jag prisgiva det t en som r vldig bland
      folken.  Han skall frvisso utfra sitt verk drp, ty fr dess
      ogudaktighets skull har jag frkastat det.

 12.  Ja, frmlingar hava ftt hugga ned det, de grymmaste folk, och
      hava ltit det ligga.  Dess kvistar hava nu fallit p bergen och
      i alla dalar; dess grenar hava blivit avbrutna och kastade i
      alla landets bckar, och alla folk p jorden hava mst draga
      bort drifrn och frsaka dess skugga och lta det ligga.
      >Hes. 28,7. 30,11.
 13.  P dess kullfallna stam bo alla himmelens fglar, och p dess
      grenar lgra sig alla markens djur.
 14.  S sker, fr att ett trd som vxer vid vatten aldrig skall yvas
      ver sin hjd och strcka sin topp upp bland molnen; ja, fr att
      icke ens de vldigaste av dem skola st och yvas, intet trd som
      har haft vatten att dricka.  Ty de ro allasammans hemfallna t
      dden och mste ned i jordens djup, till att vara dr bland
      mnniskors barn, hos dem som hava farit ned i graven.

 15.  S sger Herren, HERREN: P den dag d det for ned till
      ddsriket lt jag djupet fr dess skull hlja sig i sorgdrkt;
      jag hmmade strmmarna dr, och de stora vattnen hllos
      tillbaka.  Jag lt Libanon fr dess skull klda sig i svart, och
      alla trd p marken frtvinade i sorg ver det.
 16.  Genom dnet av dess fall kom jag folken att bva, nr jag
      strtade det ned i ddsriket, till dem som hade farit ned i
      graven.  Men d trstade sig i jordens djup alla Edens trd, de
      yppersta och bsta p Libanon, alla de som hade haft vatten att
      dricka.
      >Jes. 14,9 f. Hes. 32,18, 31.
 17.  Ocks de hade, ssom det trdet, mst fara ned till ddsriket,
      till dem som voro slagna med svrd; dit foro ock de som hade
      varit dess std och hade bott i dess skugga bland folken.
 18.  Kan nu ngot bland Edens trd frliknas med dig i hrlighet och
      storhet?  Och dock skall du, ssom Edens trd, strtas ned i
      jordens djup och ligga dr bland oomskurna, hos dem som ro
      slagna med svrd.  S skall det g Farao och hela hans larmande
      hop, sger Herren, HERREN.
      >Hes. 28,10. 32,19.
*26/32 Hesekiel, 32 Kapitlet
                        Hesekiel, 32 Kapitlet

                 Klagosnger ver Farao och Egypten.

  1.  I tolfte ret, p frsta dagen i tolfte mnaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, stm upp en klagosng ver Farao, konungen i
      Egypten, och sg till honom:

        Det r frbi med dig, du lejon bland folken!
        Och du var dock lik draken i havet,
            dr du for fram i dina strmmar
        och rrde upp vattnet med dina ftter
            och grumlade dess strmmar.
      >Hes. 29,3 f.


  3.  S sger nu Herren, HERREN:
        Jag skall breda ut mitt nt ver dig
        genom skaror av mnga folk,
        och de skola draga upp dig i mitt garn.
      >Hes. 12,13. 17,20.
  4.    Jag skall kasta dig upp p jorden,
        jag skall slunga dig bort p marken
        och lta alla himmelens fglar
            sl ned p dig
        och lta de vilda djuren p hela jorden
            mtta sig med dig.
      >Hes. 29,5. 31,13.
  5.    Jag skall kasta ditt ktt p bergen
        och fylla dalarna med ditt stora skrov.
  6.    Och landet som du har nedslat
            skall jag vattna med ditt blod
            nda upp till bergen,
        och bckarna skola bliva fulla av dig.
  7.    Och nr jag utslcker dig, skall jag vertcka himmelen
        och frmrka dess stjrnor;
        jag skall vertcka solen med moln,
        och mnens ljus skall icke lysa mer.
      >Jes. 13,10 14,12. Hes. 31,15 f. Joel 2,10, 31. 3,15.
      >Matt. 24,29. Luk. 21,25.
  8.    Alla ljus p himmelen
        skall jag frmrka fr din skull
        och lta mrker komma ver ditt land,
        sger Herren, HERREN.
  9.    Och mnga folks hjrtan
            skall jag sl med skrck,
        nr jag gr din undergng bekant bland folkslagen,
        ja, i lnder som du icke knner.
      >Hes. 26,15 f.
 10.    Jag skall komma mnga folk
            att hpna fr din skull,
        och deras konungar skola fr din skull
            gripas av bvan,
        nr jag i deras syn svnger mitt svrd;
        vart gonblick skola de frukta,
            envar fr sitt liv,
            p ditt falls dag.
 11.    Ty s sger Herren, HERREN:
        Den babyloniske konungens svrd
            skall komma ver dig.
 12.    Jag skall lta din larmande hop
            falla fr hjltars svrd,
        grymmast bland hedningar ro de alla.
        De skola frda Egyptens hrlighet,
        och hela dess larmande hop skall frgras;
      >Hes. 28,7.
 13.    jag skall utrota all dess boskap,
        den som betar vid det myckna vattnet.
        Av mnniskofot skall det icke mer rras upp,
        ej heller rras upp av boskapsklvar.
      >Hes. 29,11.
 14.    Sedan skall jag lta deras vatten sjunka undan
        och deras strmmar flyta bort ssom olja,
        sger Herren, HERREN,
 15.    i det jag gr Egyptens land
        till en dslig demark
        och bervar landet allt vad dri r,
        nr jag nu slr alla dess inbyggare,
        s att man frnimmer att jag r HERREN.

 16.    Detta r en klagosng som man skall sjunga,
        ja, folkens dttrar skola sjunga den;
        de skola sjunga den ver Egypten
            med hela dess larmande hop,
        sger Herren, HERREN.

 17.  I tolfte ret, p femtonde dagen i mnaden, kom HERRENS ord
      till mig; han sade:
 18.  Du mnniskobarn, sjung sorgesng ver Egyptens larmande
      hop.  Bjud henne att ssom dttrarna av de vldigaste folk fara
      ned i jordens djup, till dem som redan hava farit ned i graven.
      >Jes. 14,3 f.

 19.  Finnes ngon s ringa att du r frmer n hon?  Nej, far du ned
      och lt dig bddas bland de oomskurna.
      >Hes. 28,10.
 20.  Bland mn som ro slagna med svrd skola ock dina falla.  Svrdet
      r redo; slpen bort henne med hela hennes larmande hop.
 21.  Mktiga hjltar skola tala till Farao ur ddsriket, till honom
      och till hans hjlpare: Ja, de hava mst fara hitned, och nu
      ligga de dr, de oomskurna, slagna med svrd.
      >Jes. 14,9 f.

 22.  Dr ligger redan Assur med hela sin skara; runt omkring honom
      har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr slagna, fallna
      fr svrd.
 23.  Sin grav har han ftt lngst ned i underjorden, och runt omkring
      honom ligger hans skara begraven.  Allasammans ligga de slagna,
      fallna fr svrd, de man som en gng utbredde skrck i de
      levandes land.

 24.  Dr ligger Elam med hela sin larmande hop, vilande runt omkring
      hans grav.  Allasammans ligga de slagna, mnnen som fllo fr
      svrd, och som oomskurna mste fara, ned i jordens djup, desamma
      som en gng utbredde skrck omkring sig i de levandes land; nu
      mste de bra sin skam bland de andra som hava farit ned i
      graven.
 25.  Ja, bland slagna har han ftt sitt lger med hela sin larmande
      hop; runt omkring honom har denna sin gravplats.  Allasammans
      ligga de dr oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde sig
      ju skrck omkring dem i de levandes land, men de mste nu bra
      sin skam bland dem som hava farit ned i graven.  Ja, bland
      slagna har han ftt sin plats.

 26.  Dr ligger Mesek-Tubal med hela sin larmande hop; runt omkring
      honom har denna sin gravplats.  Allasammans ligga de dr
      oomskurna, slagna med svrd; en gng utbredde de ju skrck
      omkring sig i de levandes land.
      >Hes. 27,13.
 27.  Men dessa fallna mn ur de oomskurnas hop, de f icke vila bland
      hjltarna, bland dem som hava farit ned till ddsriket i sin
      krigiska rustning och ftt sina svrd lagda under sina
      huvuden.  Nej, deras missgrningar hava kommit ver deras ben.  De
      utbredde ju skrck i de levandes land, ssom hjltar gra.
 28.  Ja, ocks du skall bliva krossad bland de oomskurna och f ligga
      bland dem som ro slagna med svrd.

 29.  Dr ligger Edom med sina konungar och alla sina hvdingar; huru
      mktiga de n voro, hava de nu ftt sin plats bland dem som ro
      slagna med svrd; de mste ligga bland de oomskurna, bland dem
      som hava farit ned i graven.

 30.  Dr ligga Nordlandets furstar allasammans, med alla sidonier, ty
      de hava mst fara ned till de slagna, de hava kommit p skam,
      trots den skrck de utbredde genom sina vldiga grningar.  Och
      de ligga dr oomskurna bland dem som hava blivit slagna med
      svrd; de mste bra sin skam bland dem som hava farit ned i
      graven.

 31.  Dem skall nu Farao f se, och han skall s trsta sig ver hela
      sin larmande hop.  Ja, Farao och hela hans har ro slagna med
      svrd, sger Herren, HERREN.
      >Hes. 31,16.
 32.  Ty vl utbredde jag skrck fr honom i de levandes land, men nu
      mste han, Farao, med hela sin larmande hop, lta sig bddas
      bland de oomskurna, hos dem som ro slagna med svrd, sger
      Herren, HERREN.
*26/33 Hesekiel, 33 Kapitlet
                        Hesekiel, 33 Kapitlet

               En lrares ansvar fr sina hrare.  Den
                 gudomliga vedergllningens ordning.
                    Profetia vid underrttelsen om
               Jerusalems fall.  Folkets lttfrdighet.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, tala till dina landsmn och sg till dem: Om
      jag vill lta svrdet komma ver ett land, och folket i landet
      har utsett bland sig en man som det har gjort till sin vktare,
      >Hes. 31,7 f.
  3.  och denne ser svrdet komma ver landet och stter i basunen och
      varnar folket,
  4.  men den som fr hra basunljudet nda icke lter varna sig, och
      svrdet sedan kommer och tager honom bort, d kommer hans blod
      ver hans eget huvud.
  5.  Ty han hrde ju basunljudet, men lt icke varna sig; drfr
      kommer hans blod ver honom sjlv.  Om han hade ltit varna sig,
      s hade han rddat sitt liv.  --
  6.  Men om vktaren ser svrdet komma och icke stter i basunen och
      folket s icke bliver varnat, och svrdet sedan kommer och tager
      bort ngon bland dem, d bliver visserligen denne borttagen
      genom sin egen missgrning, men hans blod skall jag utkrva av
      vktarens hand.

  7.  Dig, du mnniskobarn, har jag satt till en vktare fr Israels
      hus, fr att du  mina vgnar skall varna dem, nr du hr ett
      ord frn min mun.
  8.  Om jag sger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du mste d,
      och du d icke sger ngot till att varna den ogudaktige fr
      hans vg, s skall vl den ogudaktige d genom sin missgrning,
      men hans blod skall jag utkrva av din hand.
  9.  Men om du varnar den ogudaktige fr hans vg, p det att han m
      vnda om ifrn den, och han likvl icke vnder om ifrn sin vg,
      d skall visserligen han d genom sin missgrning, men du sjlv
      har rddat din sjl.

 10.  Och du, mnniskobarn, sg till Israels hus: I sgen s: Vra
      vertrdelser och synder tynga p oss och vi frsmkta genom
      dem.  Huru kunna vi d bliva vid liv?
      >3 Mos. 26,39. Hes. 24,23.
 11.  Men svara dem: S sant jag lever, sger Herren, HERREN, jag har
      ingen lust till den ogudaktiges dd, utan fastmer drtill att
      den ogudaktige vnder om frn sin vg och fr leva.  S vnden d
      om, ja, vnden om frn edra onda vgar; ty icke viljen I vl d,
      I av Israels hus?
      >Hes. 18,23 f.

 12.  Men du, mnniskobarn, sg till dina landsmn: Den rttfrdiges
      rttfrdighet skall icke rdda honom, nr han begr
      vertrdelser; och den ogudaktige skall icke komma p fall genom
      sin ogudaktighet, nr han vnder om frn sin ogudaktighet, lika
      litet som den rttfrdige skall kunna leva genom sin
      rttfrdighet, nr han syndar.
      >Hes. 3,20.
 13.  Om jag sger till den rttfrdige att han skall f leva, och han
      sedan i frlitande p sin rttfrdighet gr vad ortt r, s
      skall intet ihgkommas av all hans rttfrdighet, utan genom det
      ortta som han gr skall han d.
 14.  Och om jag sger till den ogudaktige: Du mste d, och han
      sedan vnder om frn sin synd och var rtt och rttfrdighet,
      >Hes. 18,21 f.
 15.  s att han, den ogudaktige, give tillbaka den pant han har ftt
      och erstter vad han har rvat och vandrar efter livets stadgar,
      s att han icke gr vad ortt r, d skall han frvisso leva och
      icke d.
      >2 Mos. 22,26. 5 Mos. 24,13. Hes. 18,7 f.
 16.  Ingen av de synder han har begtt skall d tillrknas honom; han
      har vat rtt och rttfrdighet, drfr skall han frvisso f
      leva.  --
 17.  Men nu sga dina landsmn: Herrens vg r icke alltid
      densamma, d det fastmer r deras egen vg som icke alltid r
      densamma.
      >Hes. 18,25 f.
 18.  Om den rttfrdige vnder om frn sin rttfrdighet och gr vad
      ortt r, s mste han just drfr d.
 19.  Men om den ogudaktige vnder om frn sin ogudaktighet och var
      rtt och rttfrdighet, d skall han just drfr f leva.
 20.  Och nd sgen I: Herrens vg r icke alltid densamma.  Jo, jag
      skall dma var och en av eder efter hans vgar, I av Israels
      hus.

 21.  I det tolfte ret sedan vi hade blivit bortfrda i fngenskap,
      p femte dagen i tionde mnaden, kom en flykting ifrn Jerusalem
      till mig med budskapet: Staden r intagen.
 22.  Nu hade p aftonen fre flyktingens ankomst HERRENS hand kommit
      ver mig; men p morgonen ppnade han ter min mun, just fre
      mannens ankomst, s att jag, d nu min mun blev ppnad, upphrde
      att vara stum.
      >Hes. 24,26 f.
 23.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 24.  Du mnniskobarn, de som bo ibland ruinerna dr borta i Israels
      land sga Abraham var en ensam man, och han fick dock landet
      till besittning.  Vi ro mnga, oss mste vl landet d vara
      givet till besittning!
 25.  Sg drfr till dem: S sger Herren, HERREN: I ten ktt med
      blodet i, I upplyften edra gon till edra elndiga avgudar, och
      I utgjuten blod; och likvl skullen I f hava landet till
      besittning!
      >1 Mos. 9,4. 3 Mos. 19,23. Hes. 18,6.
 26.  I trotsen p edra svrd, I bedriven vad styggeligt r, I sknden
      varandras hustrur; och likvl skullen I f hava landet till
      besittning!
 27.  Nej; s skall du sga till dem: S sger Herren, HERREN: S sant
      jag lever, de som bo dr bland ruinerna skola falla fr svrd;
      och dem som bo p landsbygden skall jag giva till mat t de
      vilda djuren, och de som bo i bergfsten eller i grottor skola
      d genom pest.
 28.  Jag skall gra landet de och tomt, och dess stolta makt skall
      f en nde; och Israels berg skola delggas, s att ingen gr
      dr fram.
 29.  Och de skola frnimma att jag r HERREN, nr jag gr landet de
      och tomt, fr alla de styggelsers skull som de hava bedrivit.

 30.  Men du, mnniskobarn, dina landsmn, som orda om dig invid
      vggarna och i ingngarna till husen, de tala sinsemellan, den
      ene med den andre, och sga: Kom, lt oss hra vad det r fr
      ett ord som nu utgr frn HERREN.
 31.  Och de komma till dig, ssom gllde det en folkfrsamling, och
      stta sig hos dig ssom mitt folk; och de hra dina ord, men
      gra icke efter dem.  Ty vl hopgra de med munnen ljuvliga ord,
      men deras hjrtan st blott efter egen vinning.
      >Jes. 42,20. 53,1.
 32.  Och se, du r fr dem, ssom nr ngon som har vacker rst och
      spelar vl sjunger en krleksvisa; de hra vl dina ord, men
      gra icke efter dem.
 33.  Men nr det kommer -- ty se det kommer!  -- d skola de frnimma
      att en profet har varit ibland dem.
*26/34 Hesekiel, 34 Kapitlet
                        Hesekiel, 34 Kapitlet

               Profetia mot Israels herdar och lfte om
                            en rtt herde.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och sg
      till dem, till herdarna: S sger Herren, HERREN: Ve eder, I
      Israels herdar, som haven srjt allenast fr eder sjlva!  Var
      det d icke fr hjorden som herdarna borde srja?
      >Jer. 23,1 f.
  3.  I stllet ten I upp det feta, med ullen kldden I eder, det
      gdda slaktaden I; men om hjorden vrdaden I eder icke.
      >Sak. 11,16.
  4.  De svaga strkten I icke, det sjuka heladen I icke, det sargade
      frbunden I icke, det frdrivna frden I icke tillbaka, det
      frlorade uppskten I icke, utan med frtryck och hrdhet fren
      I fram mot dem.
  5.  S blevo de frskingrade, drfr att de icke hade ngon herde,
      de blevo till mat t alla markens djur, ja, de blevo
      frskingrade.
      >Jes. 53,6. Jer. 10,21. Matt. 9,36.
  6.  Mina fr g nu vilse p alla berg och alla hga kullar; ver
      hela jorden ro mina fr frskingrade, utan att ngon frgar
      efter dem eller uppsker dem.
  7.  Hren drfr HERRENS ord, I herdar:
  8.  S sant jag lever, sger Herren, HERREN, sannerligen, eftersom
      mina fr hava lmnats till rov, ja, eftersom mina fr hava
      blivit till mat t alla markens djur, d de nu icke hava ngon
      herde, och eftersom mina herdar icke frga efter mina fr ja,
      eftersom herdarna srja fr sig sjlva och icke srja fr mina
      fr,
  9.  drfr, I herdar: Hren HERRENS ord:
 10.  S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver herdarna och
      utkrva mina fr ur deras hand och gra slut p deras
      herdetjnst; och herdarna skola d icke mer kunna srja fr sig
      sjlva, ty jag skall rdda mina fr ur deras gap, s att de icke
      bliva till mat t dem.

 11.  Ty s sger Herren, HERREN: Se, jag skall sjlv taga mig an mina
      fr och leta dem tillsammans.
 12.  Likasom en herde letar tillsammans sin hjord, nr hans fr ro
      frstrdda omkring honom, s skall ock jag leta tillsammans mina
      fr och rdda dem frn alla de orter till vilka de frskingrades
      p en dag av moln och tcken.
      >Jer. 31,10. Joel 2,2. Luk. 15,4 f.
 13.  Och jag skall fra dem ut ifrn folken och frsamla dem ur
      lnderna, och skall lta dem komma till sitt eget land och fra
      dem i bet p Israels berg, vid bckarna och var man eljest kan
      bo i landet.
 14.  P goda betesplatser skall jag fra dem i bet, p Israels hga
      berg skola de f sina betesmarker; dr skola de lgra sig p
      goda betesmarker, och fett bete skola de hava p Israels berg.
      >Ps. 23,1 f.
 15.  Jag skall sjlv fra mina fr i bet och sjlv utse lgerplatser
      t dem, sger Herren, HERREN.
 16.  Det frlorade skall jag uppska, det frdrivna skall jag fra
      tillbaka, det sargade skall jag frbinda, och det svaga skall
      jag strka.  Men det feta och det starka skall jag frgra; ja,
      jag skall skta det ssom rtt r.
      >Sef. 3,19.

 17.  Men I, mina fr, s sger Herren, HERREN: Se, jag vill dma
      mellan fr och fr, mellan vdurar och bockar.
      >Matt. 25,32 f.
 18.  r det eder icke nog att I fn beta p den bsta betesplatsen,
      eftersom I med edra ftter trampen ned vad som r kvar p eder
      betesplats?  Och r det eder icke nog att I fn dricka det
      klaraste vattnet, eftersom I med edra ftter grumlen vad som har
      lmnats kvar?
 19.  Skola mina fr beta av det som edra ftter hava trampat ned, och
      dricka vad edra ftter hava grumlat?
 20.  Nej; drfr sger Herren, HERREN s till dem: Se, jag skall
      sjlv dma mellan de feta fren och de magra fren.
 21.  Eftersom I med sida och bog stten undan alla de svaga och med
      edra horn stngen dem, till dess att I haven drivit dem ut och
      frskingrat dem,
 22.  drfr skall jag frlsa mina fr, s att de icke mer bliva till
      rov, och skall dma mellan fr och fr.
 23.  Och jag skall lta en herde uppst, gemensam fr dem alla, och
      han skall fra dem i bet, nmligen min tjnare David; ja, han
      skall fra dem i bet, han skall vara deras herde.
      >Jes. 11,1 f. 40,11. Jes. 23,5. 30,9.  Hes. 37,24 f. Hos. 3,5.
      >Joh. 10,11. Hebr. 13,20. 1 Petr. 2,25.
 24.  Jag, HERREN, skall vara deras Gud, men min tjnare David skall
      vara hvding bland dem.  Jag, HERREN, har talat.
 25.  Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; jag skall gra
      nde p vilddjuren i landet, s att man i trygghet kan bo mitt i
      knen och sova i skogarna.
      >Jes.11,6 f. Hes. 37,26. Hos. 2,18 f.
 26.  Och jag skall lta dem sjlva och landet runt omkring min hjd
      bliva till vlsignelse.  Jag skall lta regn falla i rtt tid;
      regnskurar till vlsignelse skall det bliva.
      >Ps. 68,10. Jes. 44,8.
 27.  Trden p marken skola bra sin frukt, och jorden skall giva sin
      grda, och sjlva skola de bo i sitt land i trygghet; och de
      skola frnimma att jag r HERREN, nr jag bryter snder deras ok
      och rddar dem frn de mnniskors hand, som hava hllit dem i
      trldom.
 28.  De skola sedan icke mer bliva ett byte fr folken, och markens
      djur skola ej ta upp dem, utan de skola bo i trygghet, och
      ingen skall frskrcka dem.
      >Jer. 30,10. 46,27.
 29.  Och jag skall t dem lta en plantering vxa upp, som skall
      bliva dem till bermmelse; och de som bo i landet skola icke mer
      ryckas bort av hunger, ej heller skola de mer lida smlek av
      folken.
 30.  Och de skola frnimma att jag, HERREN, deras Gud, r med dem,
      och att de, Israels hus, ro mitt folk, sger Herren, HERREN.
 31.  Ja, I ren mina fr, I ren fr i min hjord, mnniskor som I
      ren, och jag r eder Gud, sger Herren, HERREN.
*26/35 Hesekiel, 35 Kapitlet
                        Hesekiel, 35 Kapitlet

                          Profetia mot Edom.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Seirs berg och profetera
      mot det;
      >Jer. 49,7 f. Hes. 25,8 f., 12 f.  Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
  3.  sg till det: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver
      dig, du Seirs berg, och utrcka min hand mot dig och gra dig
      de och tomt.
  4.  Jag skall gra dina stder till ruiner, och sjlvt skall du
      bliva de; och du skall frnimma att jag r HERREN.
  5.  Eftersom du har hyst en evig fiendskap mot Israels barn och
      givit dem till pris t svrdet under deras ofrds tid, den tid
      d missgrningen hade ntt sin grns,
      >Ps. 137,7.
  6.  drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
      frvandla dig till blod, och blod skall frflja dig; eftersom
      du icke har hatat blod, skall blod frflja dig.
  7.  Ja, jag skall gra Seirs berg tomt och de och utrota drifrn
      envar som frdas dr, fram eller tillbaka.
  8.  Och jag skall uppfylla dess berg med dess slagna mn; ja, p
      dina hjder, i dina dalar och vid alla dina bckar skola
      svrdsslagna mn falla.
  9.  Jag skall gra dig till en demark fr evrdlig tid, och dina
      stder skola icke mer bliva bebodda; och I skolen frnimma att
      jag r HERREN.
 10.  Eftersom du sade: De bda folken och de bda lnderna skola
      bliva mina, vi skola taga dem i besittning -- detta fastn
      HERREN bodde dr --
      >Ps. 83,13.
 11.  drfr, s sant jag lever, sger Herren, HERREN, skall jag
      utfra mitt verk med samma vrede och nitlskan varmed du i din
      htskhet har utfrt ditt verk mot dem; och jag skall gra mig
      knd bland dem, nr jag dmer dig.
 12.  Och du skall frnimma att jag r HERREN.  Jag har hrt alla de
      smdelser som du har talat mot Israels berg, i det du har sagt:
      Det r en demark; de ro givna t oss till mat.
 13.  Ja, I sprraden upp munnen mot mig och togen den full av ord mot
      mig; jag har vl hrt det.

 14.  S sger Herren, HERREN: Till hela jordens gldje skall jag gra
      dig till en demark.
 15.  Drfr att du gladde dig t att Israels hus' arvedel blev
      delagd, drfr skall jag gra likas med dig.  Du skall bliva en
      demark, du Seirs berg, du hela Edom, s lngt du strcker dig;
      och man skall frnimma att jag r HERREN.
*26/36 Hesekiel, 36 Kapitlet
                        Hesekiel, 36 Kapitlet

                       Israels terupprttelse.

  1.  Och du, mnniskobarn, profetera om Israels berg och sg: I
      Israels berg, hren HERRENS ord.
      >Hes. 6,3.
  2.  S sger Herren, HERREN: Eftersom fienden sger om eder: Rtt
      s, de urgamla offerhjderna hava nu blivit vr besittning,
      >Hes. 25,3. 26,2.
  3.  drfr m du profetera och sga: S sger Herren, HERREN:
      Eftersom, ja, eftersom man har frtt eder och fikar efter eder
      frn alla sidor, fr att I mtten tillfalla de vriga folken
      ssom deras besittning och eftersom I ren s utsatta fr onda
      tungors hn och folks frtal,
  4.  drfr, I Israels berg, mn I nu hra Herrens, HERRENS ord: S
      sger Herren, HERREN till bergen och hjderna, till bckarna och
      dalarna, till de frdda ruinerna och de vergivna stderna, som
      hava lmnats till rov och spott t de vriga folken runt
      omkring,
  5.  ja, drfr sger Herren, HERREN s: Sannerligen, i brinnande
      nitlskan talar jag mot de vriga folken och mot Edom, s lngt
      det strcker sig, ja, mot dessa som med hela sitt hjrtas gldje
      och i sitt sinnes vermod hava tillgnat sig mitt land ssom
      besittning, fr att driva ut dess inbyggare och gra det till
      sitt byte.
  6.  Profetera allts om Israels land och sg till bergen och
      hjderna, till bckarna och dalarna: S sger Herren, HERREN:
      Se, i nitlskan och vrede r det som jag talar, eftersom I liden
      sdan smlek av folken.
  7.  Drfr sger Herren, HERREN s Jag upplyfter min hand och
      betygar: Sannerligen, folken runt omkring eder skola sjlva f
      lida smlek.
  8.  Men I, Israels berg, I skolen ter grnska och bra frukt t
      mitt folk Israel, ty snart skola de komma ter.
  9.  Ty se, jag skall komma till eder, jag skall vnda mig till eder,
      och I skolen bliva brukade och besdda.
 10.  Och jag skall frsamla p eder mnniskor i myckenhet, alla
      Israels barn, s mnga de ro; och stderna skola nyo bliva
      bebodda och ruinerna ter byggas upp.
 11.  Ja, jag skall frsamla p eder mnniskor och boskap i myckenhet,
      och de skola frka sig och bliva fruktsamma.  Jag skall lta
      eder bliva bebodda, alldeles ssom I fordom voren; ja, jag skall
      gra eder nnu mer gott, n I frut fingen rna; och I skolen
      frnimma att jag r HERREN.
 12.  Jag skall lta mnniskor ter vandra fram ver eder, nmligen
      mitt folk Israel; de skola hava dig till besittning, och du
      skall vara deras arvedel; och du skall icke vidare dda deras
      barn.
 13.  S sger Herren, HERREN: Eftersom man sger till dig: Du r en
      mnniskoterska, du har ddat ditt eget folks barn,
 14.  drfr skall du nu icke mer f ta upp mnniskor och icke mer f
      dda ditt folks barn, sger Herren, HERREN.
 15.  Jag skall icke mer lta dig hra smlek av folken, och du skall
      icke mer ndgas bra folkslagens frakt; ej heller skall du mer
      bringa ditt folk p fall, sger Herren, HERREN.

 16.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
 17.  Du mnniskobarn nr Israels barn nnu bodde i sitt land, d
      orenade de det genom sitt vsende och sina grningar; ssom en
      kvinnas orenhet var deras vsende fr mig.
      >Jes. 64,6.
 18.  D utgt jag min vrede ver dem, fr det blods skull som de hade
      utgjutit ver landet, och drfr att de hade orenat det med sina
      elndiga avgudar.
 19.  Jag frskingrade dem bland folken, och de blevo frstrdda i
      lnderna; efter deras vsende och deras grningar dmde jag dem.
 20.  Men till vilka folk de n kommo vanrade de mitt heliga namn, i
      det att man sade om dem: Detta r HERRENS folk, och de hava
      likvl mst draga ut ur sitt land.
      >Jes. 52,5. Rom. 2,24.
 21.  D ville jag skona mitt heliga namn, som Israels barn vanrade
      bland de folk till vilka de kommo.
 22.  Sg drfr till Israels barn: S sger Herren, HERREN: Icke fr
      eder skull gr jag detta, I Israels barn, utan fr mitt heliga
      namns skull, som I haven vanrat bland de folk till vilka I
      haven kommit.
      >Jes. 43,22 f. Hes. 28,25.
 23.  Jag vill nu helga mitt stora namn, som har blivit vanrat bland
      folken, i det att I haven vanrat det bland dem; och folken
      skola frnimma att jag r HERREN, sger Herren, HERREN, nr jag
      bevisar mig helig p eder infr deras gon.
 24.  Ty jag skall hmta eder ifrn folken och frsamla eder ifrn
      alla lnder och fra eder till edert land.
 25.  Och jag skall stnka rent vatten p eder, s att I bliven rena;
      jag skall rena eder frn all eder orenhet och frn alla edra
      elndiga avgudar.
      >Ps. 51,4, 9. Jes. 44,3. Sak. 13,1.
 26.  Och jag skall giva eder ett nytt hjrta och lta en ny ande
      komma i edert brst; jag skall taga bort stenhjrtat ur eder
      kropp och giva eder ett hjrta av ktt.
      >Jer. 31,33 f.  32,39 f. Hes. 11,19 f. 18,31. Hebr. 10,16.
 27.  Jag skall lta min Ande komma i edert brst och s gra, att I
      vandren efter mina stadgar och hllen mina rtter och gren
      efter dem.
 28.  S skolen I f bo i det land som jag gav t edra fder, och I
      skolen vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud.
 29.  Och jag skall frlsa eder frn all eder orenhet.  Och jag skall
      kalla fram sden och lta den bliva ymnig och skall icke mer
      lta ngon hungersnd komma ver eder.
      >Hos. 2,21 f. Joel 2,21 f.
 30.  Ja, ymnig skall jag lta trdens frukt och markens grda bliva,
      fr att I icke mer skolen lida hungersndens smlek bland
      folken.
      >Hes. 34,29.
 31.  D skolen I tnka p edra onda vgar och p edra grningar, som
      icke voro goda; och I skolen knna leda vid eder sjlva fr edra
      missgrningars och styggelsers skull.
      >Hes. 6,9. 16,61. 20,43.
 32.  Men icke fr eder skull gr jag detta, sger Herren, HERREN; det
      vare eder kunnigt.  I mn skmmas och blygas fr edra vgar, I
      Israels barn.

 33.  S sger Herren, HERREN: Nr jag har renat eder frn alla edra
      missgrningar, d skall jag lta stderna nyo bliva bebodda,
      och d skola ruinerna ter byggas upp,
 34.  och det frdda landet skall ter bliva brukat, i stllet fr
      att det har legat ssom en demark infr var man som har gtt
      dr fram.
 35.  Och d skall man sga: Det landet som var s frtt har nu
      blivit ssom Edens lustgrd, och stderna som voro s delagda,
      frdda och frstrda, de ro nu bebodda och befsta.
 36.  D skola de folk som ro kvar runt omkring eder frnimma att
      jag, HERREN, nu ter har byggt upp det som var frstrt och nyo
      planterat det som var frtt.  Jag, HERREN, har talat det, och
      jag fullbordar det ocks.
      >Hes. 17,24.

 37.  S sger Herren, HERREN; Ocks p detta stt vill jag bnhra
      Israels barn, s vill jag handla med dem: jag skall dr frka
      mnniskorna, s att de bliva ssom frhjordar.
      >Hes. 34,31.
 38.  Ssom hjordar av offerdjur, ssom frhjordar i Jerusalem vid
      dess hgtider, s skola de hjordar av mnniskor vara, som skola
      uppfylla de delagda stderna.  Och man skall frnimma att jag r
      HERREN.
*26/37 Hesekiel, 37 Kapitlet
                        Hesekiel, 37 Kapitlet

                De frtorkade benen som f liv.  De tv
                     stavarna som fogas tillhopa.

  1.  HERRENS hand kom ver mig, och genom HERRENS Ande frdes jag
      stad och sattes ned mitt p sltten, som nu lg full med ben.
      >Hes. 3,12, 22. 11,24.
  2.  Och han frde mig fram runt omkring dem, och jag sg att de lgo
      dr i stor myckenhet utver dalen och jag sg att de voro
      alldeles frtorkade.
  3.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, kunna vl dessa ben
      ter bliva levande?  Jag svarade: Herre, HERRE, du vet det.
  4.  D sade han till mig: Profetera ver dessa ben och sg till
      dem: I frtorkade ben, hren HERRENS ord;
  5.  S sger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall lta ande
      komma in i eder, s att I ter bliven levande.
      >1 Mos. 2,7. Ps. 104,30.
  6.  Jag skall fsta senor vid eder och lta ktt vxa p eder och
      vertcka eder med hud och giva eder ande, s att I ter bliven
      levande; och I skolen frnimma att jag r HERREN.

  7.  Och jag profeterade, ssom det hade blivit mig bjudet.  Och nr
      jag nu profeterade, hrdes ett rassel, och dr blev ett gny, och
      benen kommo ter tillhopa, s att det ena benet fogades till det
      andra.
  8.  Och jag sg huru senor och ktt vxte p dem, och huru de
      vertcktes med hud drovanp; men ingen ande var nnu i dem.
  9.  D sade han till mig: Profetera och tala till anden, ja,
      profetera, du mnniskobarn, och sg till anden: S sger Herren,
      HERREN: Kom, du ande, frn de fyra vderstrecken[1] och bls p
      dessa drpta, s att de ter bliva levande.
 10.  Och jag profeterade, ssom han hade bjudit mig.  D kom anden in
      i dem, och de blevo ter levande och reste sig upp p sina
      ftter, en vermttan stor skara.
 11.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, dessa ben, de ro alla
      Israels barn.  Se, de sga: 'Vra ben ro frtorkade, vrt hopp
      har blivit om intet, det r ute med oss.'
      >Hes. 33,10.
 12.  Profetera drfr och sg till dem: S sger Herren, HERREN: Se,
      jag vill ppna edra gravar och hmta eder, mitt folk, upp ur
      edra gravar och lta eder komma till Israels land.
      >Jes. 26,19.
 13.  Och I skolen frnimma att jag r HERREN, nr jag ppnar edra
      gravar och hmtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.
 14.  Och jag skall lta min ande komma in i eder, s att I ter
      bliven levande, och jag skall lta eder f bo i edert land; och
      I skolen frnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag
      ocks har fullborda det, sger HERREN.
      >Hes. 36,26, 36.

 15.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
 16.  Du mnniskobarn, tag dig en trstav och skriv p den: Fr Juda
      och hans frnder bland Israels barn.  Tag sedan en annan trstav
      och skriv p den: En stav fr Josef, Efraim, och fr hans
      frnder av hela Israels hus.
 17.  Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, s att
      de bliva frenade till ett i din hand.
 18.  Nr d dina landsmn sga till dig: Frklara fr oss vad du
      menar hrmed,
      >Hes. 24,19.
 19.  s svara dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs
      stav, den som r i Efraims hand, vilken stav ock gller fr de
      stammar av Israel, som ro hans frnder, och intill denna vill
      jag lgga Judas stav, bda tillhopa, och s gra dem till en
      enda stav, s att de bliva ett i min hand.
 20.  Och stavarna som du har skrivit p skall du hlla i din hand
      infr deras gon.
 21.  Och du skall tala till dem: S sger Herren, HERREN: Se, jag
      skall hmta Israels barn ut ifrn de folk till vilka de hava
      mst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa frn alla hll
      och fra dem in i deras land.
      >Hes. 36,24 f.
 22.  Och jag skall gra dem till ett enda folk i landet, p Israels
      berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer
      vara tv folk och icke mer vara delade i tv riken.
      >Hos. 1,11. Joh. 10,16.

 23.  Sedan skola de icke mer orena sig med sina elndiga avgudar och
      styggelser och med alla slags vertrdelser.  Och jag skall
      frlsa dem och hmta dem frn alla orter dr de hava syndat, och
      skall rena dem, s att de bliva mitt folk, och jag skall vara
      deras Gud.
 24.  Och min tjnare David skall vara konung ver dem, och de skola
      s alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina
      rtter och hlla mina stadgar och gra efter dem.
      >Jes. 40,11. Jer. 23,5 f. 30,9.  Hes. 34,23 f. Joh. 10,11.
 25.  S skola de f bo i det land som jag gav t min tjnare Jakob,
      det vari edra fder bodde.  De skola sjlva f bo dr, s ock
      deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjnare
      David skall vara deras hvding evinnerligen.
      >Joh. 12,34.
 26.  Och jag skall med dem sluta ett fridsfrbund; ett evigt frbund
      med dem skall det vara.  Jag skall instta dem och frka dem och
      lta min helgedom st bland dem evinnerligen.
      >2 Krn. 6,16. Ps. 89,4.  Jer. 31,31 f. Hes. 34,25.
 27.  Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud,
      och de skola vara mitt folk.
      >3 Mos. 26,11 f.  Hes. 11,20. 2 Kor. 6,16. Upp. 21,3.
 28.  S skola folken frnimma att jag r HERREN, som helgar Israel,
      d nu min helgedom frbliver ibland dem evinnerligen.

[1]  Hebreiskans uttryck fr ande betyder ock vind.
*26/38 Hesekiel, 38 Kapitlet
                        Hesekiel, 38 Kapitlet

                           Gogs hrnadstg.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du mnniskobarn, vnd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot
      hvdingen ver Ros, Mesek och Tubal, och profetera mot honom
      >1 Mos. 10,2 f. Hes. 27,13 f. Upp. 20,8 f.
  3.  och sg: S sger Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig,
      Gog, du hvding ver Ros, Mesek och Tubal.
      >Hes. 39,1 f.
  4.  Jag skall locka dig stad, jag skall stta krokar i dina kftar
      och fra dig ut med hela din hr, hstar och ryttare,
      allasammans i prktig rustning, en stor skara, vpnad med
      skrmar och skldar, och allasammans med svrd i hand.
      >2 Kon. 19,28. Hes. 29,4.
  5.  Perser, etiopier och puter r, med dem, allasammans med skld
      och hjlm,
  6.  Gomer och alla dess hrskaror, Togarmas folk ifrn den yttersta
      norden och alla dess hrskaror; ja, mnga folk har du med dig.
  7.  Rusta dig och gr dig redo med alla de skaror som hava frsamlat
      sig till dig; och bliv du deras hvitsman.
  8.  Nr lng tid har gtt, skall du bliva uppbdad; i kommande r
      skall du f tga in i ett land som d har ftt ro efter svrdet,
      och vart folk d har blivit hopsamlat frn mnga andra folk, ja,
      upp till Israels berg, som s lnge lgo de, men vilkas folk d
      har blivit hmtat fram ifrn de andra folken, s att alla nu bo
      dr i trygghet.
  9.  Dit skall du draga upp, du skall komma ssom ett ovder och vara
      ssom ett moln som vertcker landet, du med alla dina hrskaror
      och med mnga folk som flja dig.

 10.  S sger Herren, HERREN: P den tiden skola planer uppst i ditt
      hjrta, och du skall tnka ut onda anslag.
 11.  Du skall sga: Jag vill draga upp mot det obefsta landet, jag
      vill komma ver dessa skra, som bo dr i trygghet, ja, som
      allasammans bo dr utan murar och varken hava bommar eller
      portar.
 12.  Ty du vill taga rov och gra byte och vnda din hand mot
      demarker som nu ter ro bebyggda, och mot ett folk som har
      blivit hopsamlat frn hedningarna, och som nu frvrvar sig
      boskap och gods, dr det bor p jordens mittelhjd.
 13.  Saba och Dedan och Tarsis' kpmn och alla dess unga lejon skola
      d utfrga dig: Har du kommit fr att taga rov, har du
      frsamlat dina skaror till att gra byte till att fra bort
      silver och guld, till att taga boskap och gods, ja, till att
      taga stort rov?

 14.  Profetera drfr, du mnniskobarn och sg till Gog: S sger
      Herren HERREN: Se, p den tiden, nr mitt folk Israel ter bor i
      trygghet, d skall du frnimma det.
 15.  Du skall d komma frn ditt land lngst uppe i norr, du sjlv
      och mnga folk med dig, allasammans ridande p hstar, en stor
      skara, en talrik hr.
 16.  Du skall draga upp mot mitt folk Israel och komma ssom ett moln
      fr att vertcka landet.  I kommande dagar skall detta ske; jag
      skall d lta dig komma ver mitt land, fr att folken skola
      lra knna mig, nr jag infr deras gon bevisar mig helig p
      dig, du Gog.

 17.  S sger Herren, HERREN: Du r ju den om vilken jag i forna
      tider talade genom mina tjnare, Israels profeter, som i de
      tiderna, r efter r, profeterade om att jag skulle lta dig
      komma ver dem.
      >Joel 3,1 f Mik. 4,11 f. Sef. 3,8. Sak. 12,2 f. 14,1 f.

 18.  Men p den dagen, den dag d Gog kommer ver Israels land, sger
      Herren, HERREN, d skall jag giva luft t min vrede.
 19.  Ja, i min nitlskan och min vredes eld betygar jag det: p den
      dagen skall det frvisso bliva en stor jordbvning i Israels
      land.
      >Hes. 39,6 f. Matt. 24,7. Luk. 21,11.
 20.  D skola de bva fr mig, bde fiskarna i havet och fglarna
      under himmelen och djuren p marken och alla krldjur som rra
      sig p jorden och alla mnniskor p jordens yta.  Och bergen
      skola sls ned och klipporna strta omkull och alla murar falla
      till jorden.
 21.  Och jag skall bda upp svrd mot honom p alla mina berg, sger
      Herren, HERREN; den enes svrd skall vara vnt mot den andres.
 22.  Och jag skall g till rtta med honom medelst pest och blod; och
      slagregn och hagelstenar, eld och svavel skall jag lta regna
      ver honom och hans hrskaror och ver de mnga folk som flja
      honom.
      >Ps. 11,6.
 23.  S skall jag bevisa mig stor och helig och gra mig knd infr
      mnga folks gon; och de skola frnimma att jag r HERREN.
*26/39 Hesekiel, 39 Kapitlet
                        Hesekiel, 39 Kapitlet

                           Gogs undergng.

  1.  Och du, mnniskobarn, profetera mot Gog och sg: S sger
      Herren, HERREN: Se, jag skall komma ver dig, Gog, du hvding
      ver Ros, Mesek och Tubal.
      >Hes. 38,2 f. Upp. 20,8 f.
  2.  Jag skall locka dig stad och leda dig fram och fra dig frn
      landet lngst uppe i norr och lta dig komma till Israels berg.
  3.  Dr skall jag sl bgen ur din vnstra hand och lta pilarna
      falla ur din hgra hand.
  4.  P Israels berg skall du falla, med alla dina hrskaror och med
      de folk som flja dig; jag skall giva dig till mat t rovfglar
      av alla slag och t markens djur.
      >Hes. 33,27.
  5.  Ute p marken skall du falla.  Ty jag har talat, sger Herren,
      HERREN.
  6.  Och jag skall snda eld ver Magog och ver dem som bo trygga i
      havslnderna; och de skola frnimma att jag r HERREN.
  7.  Och jag skall gra mitt heliga namn kunnigt bland mitt folk
      Israel, jag skall icke mer lta mitt heliga namn bliva ohelgat;
      och folken skola frnimma att jag r HERREN, helig i Israel.
      >Jes. 64,2. Hes. 36,20 f.
  8.  Se, det kommer, ja, det fullbordas!  sger Herren, HERREN.  Detta
      r den dag om vilken jag har talat.
      >Hes. 38,17.
  9.  Sedan skola invnarna i Israels stder g ditut och taga
      rustningar, skldar och skrmar, bgar och pilar, handpkar och
      spjut ssom brnsle till att elda med, och de skola elda drmed
      i sju r.
      >Ps. 46,10. Jes. 9,4 f.
 10.  De skola icke behva hmta tr frn marken eller hugga ved i
      skogarna, ty de skola elda med rustningarna.  S skola de taga
      rov av sina rvare och plundra sina plundrare, sger Herren,
      HERREN.

 11.  P den tiden skall jag dr i Israel giva t Gog en plats till
      grav, nmligen De framtgandes dal ster om havet, och den
      skall stnga vgen fr andra som vilja tga dr fram.  Dr skall
      man begrava Gog och hela hans larmande hop, och man skall kalla
      den Gogs larmande hops dal.
 12.  Och i sju mnader skola Israels barn hlla p med att begrava
      dem, fr att rena landet.
      >5 Mos. 21,23.
 13.  Allt folket i landet skall hlla p med begravandet, och detta
      skall lnda dem till bermmelse.  S skall ske p den tid d jag
      frhrligar mig, sger Herren, HERREN.
 14.  Och man skall avskilja mn som bestndigt skola genomvandra
      landet och begrava dem som tgade dr fram, och som nnu ligga
      kvar ovan jord, och de skola s rena landet; efter sju mnaders
      frlopp skola dessa begynna sitt letande.
 15.  Nr s ngon av dessa mn, som genomvandra landet, p sin frd
      fr se mnniskoben, d skall han stta upp en vrd drbredvid,
      till dess att ddgrvarna hinna begrava dem i Gogs larmande
      hops[1] dal.
 16.  Dr skall ock finnas en stad med namnet Hamona.  P detta stt
      skola de rena landet.

 17.  Du mnniskobarn, s sger Herren, HERREN: Sg till alla slags
      fglar och till alla markens djur: Frsamlen eder och kommen
      hit; samlen eder tillhopa frn alla hll till mitt slaktoffer,
      till ett stort slaktoffer som jag vill anstlla t eder p
      Israels berg; I skolen f ta ktt och dricka blod.
      >Jes. 34,6. Upp. 19,17 f.
 18.  I skolen f ta ktt av hjltar och dricka blod av jordens
      hvdingar: av vdurar och lamm och bockar och tjurar,
      allasammans gdda i Basan.
 19.  I skolen f ta eder mtta av fett och dricka eder druckna av
      blod frn det slaktoffer som jag anstller t eder.
 20.  Ja, mtten eder vid mitt bord av ridhstar och vagnshstar, av
      hjltar och allt slags krigsfolk, sger Herren, HERREN.

 21.  Och jag skall uppenbara min hrlighet bland folken, s att alla
      folk skola se den dom som jag har utfrt, och se huru jag har
      ltit min hand drabba dem.
 22.  Och Israels barn skola frnimma att jag, HERREN, r deras Gud,
      frn den dagen och allt framgent.
 23.  Och folken skola frnimma att Israels barn blevo bortfrda i
      fngenskap fr sin missgrnings skull, eftersom de voro trolsa
      mot mig, s att jag mste frdlja mitt ansikte fr dem; och jag
      gav dem d i deras ovnners hand, s att de allasammans fllo
      fr svrd.
      >Hes. 36,17 f.
 24.  Efter deras orenhet och deras vertrdelser handlade jag med dem
      och frdolde mitt ansikte fr dem.

 25.  Drfr sger Herren, HERREN s: Nu skall jag ter upprtta Jakob
      och frbarma mig ver hela Israels hus och nitlska fr mitt
      heliga namn.
 26.  Och de skola frgta sin skam och all den otrohet som de hava
      begtt mot mig, d de nu f bo i trygghet i sitt land, utan att
      ngon frskrcker dem.
 27.  Ja, nr jag lter dem vnda tillbaka ifrn folkslagen och
      frsamlar dem frn deras fienders lnder, d skall jag bevisa
      mig helig p dem infr mnga folks gon.
 28.  Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, ty om jag n
      drev dem bort i fngenskap bland folken, s samlade jag dem
      sedan tillhopa till deras land och lt ingen enda av dem bliva
      kvar drute;
 29.  och jag skall drefter icke mer frdlja mitt ansikte fr dem,
      ty jag skall utgjuta min Ande ver Israels hus, sger Herren,
      HERREN'.
      >Hes. 36,27. Joel 2,28. Apg. 2,17.

[1]  Hebr. hamn.
*26/40 Hesekiel, 40 Kapitlet
                        Hesekiel, 40 Kapitlet

                Det nya templet.  Dess yttre portar och
                              frgrdar.

  1.  I det tjugufemte ret sedan vi hade blivit bortfrda i
      fngenskap, vid rets begynnelse, p tionde dagen i mnaden, i
      det fjortonde ret sedan staden hade blivit intagen, p just den
      dagen kom HERRENS hand ver mig, och han frde mig ditbort.
      >2 Kon. 25,4. Hes. 33,21.
  2.  I en syn frn Gud frde han mig till Israels land och satte mig
      ned p ett mycket hgt berg, och p detta var likasom en stad
      byggd sderut.
      >Jes. 2,2.
  3.  Och dit frde han mig, och se, dr stod en man vilkens utseende
      var ssom koppar; han hade ett linnesnre i sin hand, s ock en
      mtstng; och han stod vid porten.
      >Sak. 2,1. Upp. 21,15.
  4.  Och mannen talade till mig: Du mnniskobarn, se med dina gon
      och hr med dina ron, och akta p allt som jag kommer att visa
      dig, ty du har blivit frd hit, fr att jag skall visa dig det;
      frkunna fr Israels hus allt vad du fr se.

  5.  Och jag sg att en mur gick utomkring huset, runt omkring det.
      Och mtstngen som mannen hade i sin hand var sex alnar lng,
      var aln en handsbredd lngre n en vanlig aln.  Och han mtte
      murbyggnadens bredd: den var en stng, och dess hjd: den var en
      stng.
      >Hes. 43,13. 2 Krn. 3,3.
  6.  Drefter gick han till en port som lg mot ster och steg uppfr
      dess trappsteg; och han mtte portens ena trskel: den var en
      stng bred och sedan den andra trskeln: den var en stng bred.
  7.  Och var vaktkammare var en stng lng och en stng bred, och
      avstndet mellan vaktkamrarna var fem alnar; och porttrskeln
      invid portens frhus p inre sidan mtte en stng.
      >Hes. 44,11.
  8.  Och han mtte upp portens frhus p inre sidan: det mtte en
      stng.
  9.  Han mtte upp portens frhus det hll tta alnar, och dess
      murpelare: de hllo tv alnar.  Och portens frhus lg p inre
      sidan.
 10.  Och vaktkamrarna i porten mot ster voro tre p var sida, alla
      tre lika stora; och murpelarna p bda sidorna voro lika stora.
 11.  Och han mtte portppningens bredd: den var tio alnar, och
      portens lngd: den var tretton alnar.
 12.  Och framfr vaktkamrarna var en avskrankning, som hll en aln;
      en aln hll ock avskrankningen p motsatta sidan; och var
      vaktkammare, p vardera sidan, hll sex alnar.
 13.  Och han mtte porten frn den ena vaktkammarens tak till den
      andras: den var tjugufem alnar bred; och drr lg mot drr.
 14.  Och han tog upp murpelarna till sextio alnar; och intill
      frgrdens murpelare strckte sig porten runt omkring.
 15.  Och avstndet mellan ingngsportens framsida och frhusets
      framsida vid den inre portppningen var femtio alnar.
 16.  Och slutna fnster funnos till vaktkamrarna och till deras
      murpelare invndigt i porten runt omkring, och likaledes i
      frhusen; fnstren sutto runt omkring invndigt, och murpelarna
      voro prydda med palmer.

 17.  Och han frde mig till den yttre frgrden, och jag sg att dr
      voro tempelkamrar och ett stengolv, anlagt runt omkring
      frgrden; trettio tempelkamrar voro uppbyggda p stengolvet.
 18.  Och stengolvet gick utefter portarnas sidovggar, s att det
      motsvarade portarnas lngd; detta var det nedre stengolvet.
 19.  Och han mtte avstndet frn den nedre portens framsida till den
      inre frgrdens yttre framsida: det var hundra alnar, bde p
      stra sidan och p norra.
 20.  Sedan mtte han ock lngden och bredden p den port som lg mot
      norr p den yttre frgrden.
 21.  Ocks den hade tre vaktkamrar p var sida och likaledes
      murpelare och frhus, lika stora som den frra portens; den var
      femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
 22.  Och fnstren, frhuset och palmerna dri voro lika stora som i
      den port som lg mot ster; och man steg upp till den p sju
      trappsteg, och dess frhus lg framfr dessa.
 23.  Och en port till den inre frgrden fanns mitt emot denna port,
      det var i norr ssom i ster; och han mtte avstndet frn den
      ena porten till den andra: det var hundra alnar.
 24.  Drefter lt han mig g till sdra sidan, och jag sg att ocks
      p sdra sidan fanns en port.  Och han mtte dess murpelare och
      frhus; de voro lika stora som de andra.
 25.  Och fnster funnos p den och p dess frhus runt omkring,
      likadana som de andra fnstren.  Den var femtio alnar lng och
      tjugufem alnar bred.
 26.  Och trappan ditupp utgjordes av sju trappsteg, och dess frhus
      lg framfr dessa; och den var prydd med palmer p sina
      murpelare, p bda sidor.
 27.  Och en port till den inre frgrden fanns ock p sdra sidan;
      och han mtte avstndet frn den ena porten till den andra p
      sdra sidan: det var hundra alnar.

 28.  Drefter frde han mig till den inre frgrden genom sdra
      porten.  Och han mtte den sdra porten den var lika stor som de
      andra
 29.  Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
      andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
      omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugu fem alnar bred.
 30.  Och frhus funnos runt omkring tjugufem alnar lnga och fem
      alnar breda.
 31.  Och dess frhus lg utt den yttre frgrden, och dess murpelare
      voro prydda med palmer; och uppgngen drtill utgjordes av tta
      trappsteg.

 32.  Sedan frde han mig till den inre frgrdens stra sida och
      mtte porten dr; den var lika stor som de andra.
 33.  Och dess vaktkamrar, murpelare och frhus voro lika stora som de
      andra, och fnster funnos p den och p dess frhus runt
      omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem alnar bred.
 34.  Och dess frhus lg mot den yttre frgrden, och dess murpelare
      voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen drtill
      utgjordes av tta trappsteg.

 35.  Drefter frde han mig till den norra porten och mtte den; den
      var lika stor som de andra.
 36.  S ock dess vaktkamrar, murpelare och frhus, och fnster funnos
      p den runt omkring.  Den var femtio alnar lng och tjugufem
      alnar bred.
 37.  Och dess murpelare stodo vid den yttre frgrden, och dess
      murpelare voro prydda med palmer p bda sidor; och uppgngen
      drtill utgjordes av tta trappsteg.

 38.  Och en tempelkammare med sin ingng fanns vid murpelarna, i
      portarna; dr skulle man sklja brnnoffren.
 39.  Och i portens frhus stodo tv bord p var sida, och p dem
      skulle man slakta brnnoffers-, syndoffers- och
      skuldoffersdjuren.
 40.  Och vid den yttre sidovgg som lg norrut, nr man steg upp till
      portens ingng, stodo tv bord; och vid den andra sidovggen p
      porten frhus stodo ock tv bord.
 41.  Allts stodo vid portens sidovggar fyra bord p var sida, eller
      tillsammans tta bord, p vilka man skulle slakta.
 42.  Och fr brnnoffret stodo dr fyra bord av huggna stenar, en och
      en halv aln lnga, en och en halv aln breda och en aln hga; p
      dessa skulle man lgga de redskap som man slaktade brnnoffers-
      och slaktoffersdjuren med.
 43.  Och dubbelkrokar, en handsbredd lnga, voro fsta innantill runt
      om kring; och p borden skulle offerkttet lggas.

 44.  Och utanfr den inre porten funnos fr sngarna, p den inre
      grden, tempelkamrar, som lgo vid den norra portens sidovgg,
      med sin framsida t sder; och en annan lg vid den stra
      portens sidovgg med sin framsida t norr.
 45.  Och han talade till mig: Denna tempelkammare, vars framsida
      ligger mot sder, r fr de prster som frrtta tjnsten inne i
      huset.
 46.  Och den tempelkammare vars framsida ligger mot norr r fr de
      prster som frrtta tjnsten vid altaret, allts fr Sadoks
      sner, vilka ro de av Levi barn, som f trda fram till HERREN
      fr att gra tjnst infr honom.
      >1 Sam. 2,35. 1 Kon. 2,35. Hes. 48,11.
 47.  Och han mtte frgrden; den var hundra alnar lng och hundra
      alnar bred, en liksidig fyrkant; och altaret stod framfr huset.

                        Hesekiel, 41 Kapitlet

                             Tempelhuset.

 48.  Sedan frde han mig till huset frhus.  Och han mtte fr
      husets murpelare: de hllo fem alnar var p sin sida, s ock
      porten bredd: den var p var sida tre alnar.
 49.  Frhuset var tjugu alnar lng och elva alnar brett, nmligen vid
      trappstegen p vilka man steg ditupp.  Och vid murpelarna stodo
      pelare, en p var sida.
*26/41 Hesekiel, 41 Kapitlet
  1.  Drefter frde han mig till tempelsalen.  Och han mtte
      murpelarna de voro sex alnar breda, var p sin sida --
      tabernaklets bredd.
  2.  Och ingngen var tio alnar bred, och sidovggarna vid ingngen
      voro p var sida fem alnar.  Sedan mtte han salens lngd: den
      var fyrtio alnar, och dess bredd: den var tjugu alnar.
      >1 Kon. 6,2,17.

  3.  Drefter gick han in i det innersta rummet.  Och han mtte
      murpelarna vid ingngen: de hllo tv alnar, och ingngen: den
      hll sex alnar, och ingngens bredd: den var sju alnar.
  4.  Och han mtte dess lngd: den var tjugu alnar, och dess bredd:
      den var tjugu alnar, framfr tempelsalen.  Och han sade till mig:
      Detta r det allraheligaste.
      >1 Kon. 6,20.

  5.  Drefter mtte han husets mur: den hll sex alnar, och
      sidokamrarnas bredd: den var fyra alnar, runt omkring hela
      huset.
      >1 Kon. 6,5 f.
  6.  Och sidokamrarna lgo den ena ovanfr den andra, i trettiotre
      omgngar; och p den mur som strckte sig innanfr sidokamrarna
      runt omkring funnos avsatser, p vilka de skulle hava sitt
      fste; ty i sjlva husvggen skulle de icke vara infsta.
  7.  Hrigenom blevo sidokamrarna, dr de lgo kring huset, bredare
      alltefter som de lgo hgre upp.  Ty husets kringbyggnad
      strckte sig med vervning ovanp vervning runt omkring
      huset.  Drfr vxte bredden int, alltefter som vningen lg
      hgre upp.  Och frn den nedersta vningen steg man s upp i den
      versta genom den mellersta.
  8.  Och jag sg att huset lg p en upphjd fot, som strckte sig
      runt dromkring; sidokamrarnas grundvalar voro nmligen en hel
      stng hga, sex alnar till kanten.
  9.  Sidokamrarnas yttermur var fem alnar tjock; och den plats som
      blev fri tillhrde husets sidokamrar.
 10.  Och mellanrummet bort till tempelkamrarna var tjugu alnar brett
      runt omkring hela huset.
 11.  Och ingngarna till sidokamrarna lgo utt den fria platsen, en
      ingng mot norr och en ingng t sder; den fria platsen var fem
      alnar bred, runt omkring.

 12.  Och den byggnad som lg invid den avsndrade platsen p vstra
      sidan var sjuttio alnar bred, och byggnadens mur var fem alnar
      tjock runt omkring och nittio alnar lng.

 13.  Och han mtte huset: det var hundra alnar lngt.  Och den
      avsndrade platsen jmte byggnaden med dess murar utgjorde en
      lngd av hundra alnar.
 14.  Och bredden p husets framsida jmte den avsndrade platsen t
      ster utgjorde en lngd av hundra alnar.
 15.  Och han mtte lngden p den byggnad som lg invid den
      avsndrade platsen, p dennas baksida, och mtte avsatserna p
      dess framvgg t bda sidor -- de hllo hundra alnar -- vidare
      det inre tempelrummet och frgrdsfrhusen,
 16.  trsklarna och de slutna fnstren, avsatserna p framvggen runt
      omkring, i deras tre vningar, platsen invid trskeln -- som var
      av polerat tr -- runt omkring,
 17.  s ock avstndet frn marken upp till fnstren.  Och fnstren
      voro tckta.  Men ovanfr drren, bde in emot det inre rummet
      och utt, och eljest utefter hela vggen runt omkring, innantill
      och utantill, funnos avmtta flt,
 18.  p vilka framstlldes keruber och palmer, var palm mellan tv
      keruber.  Och var kerub hade tv ansikten:
 19.  ett mnniskoansikte t palmen p ena sidan, och ett lejonansikte
      t palmen p andra sidan; s var gjort p hela huset runt
      omkring.
 20.  Frn marken nda upp ver ingngen funnos keruber och palmer
      framstllda, s ock p tempelsalens vggar.
 21.  Tempelsalens drrppning var fyrkantig, och framsidan av det
      heligaste hade sitt givna utseende.
      >1 Kon. 6,31.
 22.  Altaret var av tr, tre alnar hgt och tv alnar lngt, och det
      hade hrn; och dess lngsidor och vggar voro av tr.  Och han
      talade till mig: Detta r det bord som skall st infr HERRENS
      ansikte.

 23.  Och bde tempelsalen och det heligaste hade dubbeldrrar.
 24.  Och var drr hade tv drrskivor, tv vridbara drrskivor: den
      ena drren hade tv drrskivor, och likaledes den andra tv.
 25.  Och p dem, p drrarna till tempelsalen, funnos framstllda
      keruber och palmer, likasom p vggarna; och p frhusets
      framsida, utantill, var ett trapphus av tr.
      >1 Kon. 7,6. Hes. 40,26.
 26.  Och slutna fnster och palmer funnos p frhusets sidovggar, p
      bda sidor, s ock i husets sidokamrar och i
      trapphusen.
      >Hes. 40,16.
*26/42 Hesekiel, 42 Kapitlet
                        Hesekiel, 42 Kapitlet

                        Templets omgivningar.

  1.  Och han lt mig g ut p den yttre frgrden den vg som gick t
      norr, och frde mig drefter till den byggnad med tempelkamrar,
      som lg invid den avsndrade platsen och tillika invid
      murbyggnaden norrut,
  2.  till lngsidan, som mtte hundra alnar, med sin ingng i norr;
      men bredden var femtio alnar.
  3.  Ut emot den tjugu alnar breda platsen p den inre frgrden och
      ut emot stengolvet p den yttre frgrden lgo avsatserna p det
      ena husets framvgg mitt emot avsatserna p det andra husets
      framvgg, i tre vningar.
  4.  Och framfr tempelkamrarna gick en tio alnar bred gng till den
      inre frgrden, en alnsbred vg; och ingngarna lgo mot norr.
  5.  Men de versta tempelkamrarna voro mindre n de andra, ty
      avsatserna p framvggen togo bort mer rum frn dem n frn de
      nedersta och mellersta kamrarna i byggnaden.
  6.  Ty kamrarna lgo i tre vningar och hade inga pelare, ssom
      frgrdarna hade; drfr blevo de versta vningens kamrar mer
      indragna n den nedersta och den mellersta vningens.
  7.  Och en yttre skiljemur gick utmed tempelkamrarna t den yttre
      frgrden till, framfr tempelkamrarna, och den var femtio alnar
      lng.
  8.  Ty lngden p tempelkammarbyggnaden utt den yttre frgrden var
      femtio alnar, men t templet till hundra alnar.
  9.  Och nedanfr dessa tempelkamrar var ingngen frn ster, nr man
      ville komma till dem frn den yttre frgrden.

 10.  Dr frgrdens skiljemur var som tjockast, lgo ock p stra
      sidan tempelkamrar invid den avsndrade platsen och tillika
      invid murbyggnaden.
 11.  Och en vg gick framfr dem, likadan som vgen framfr
      tempelkamrarna p norra sidan; och de hade samma lngd och
      bredd.  Och alla utgngar hr voro ssom dr, bde i frga om
      vriga anordningar och i frga om sjlva drrppningarna.
 12.  Och ssom det var med drrppningarna p tempelkamrarna vid
      sdra sidan, s fanns ocks har en drrppning, vid vilken en
      vg begynte, en vg som gick utefter den behriga skiljemuren,
      och som lg sterut, nr man gick in i tempelkamrarna.

 13.  Och han sade till mig: De norra och sdra tempelkamrarna invid
      den avsndrade platsen skola vara de heliga tempelkamrar i vilka
      prsterna, som f trda fram infr HERREN, skola ta det
      hgheliga; dr skola de frvara det hgheliga, svl spisoffer
      som syndoffer och skuldoffer ty det r en helig plats.
      >3 Mos. 2,3, 10.
 14.  Nr prsterna -- som frn helgedomen icke strax f begiva sig
      till den yttre frgrden -- hava kommit ditin, skola de dr
      lmna kvar de klder i vilka de hava gjort tjnst, ty dessa ro
      heliga; frst nr de hava ikltt sig andra klder, f de trda
      ut p den plats som r fr folket.

 15.  Nr han nu hade slutat uppmtningen av det inre huset, lt han
      mig g ut till den port som lg mot ster.  Och han mtte platsen
      runt omkring.
 16.  Han mtte med sin mtstng t stra sidan: den hll efter
      mtstngen fem hundra stnger runt omkring.
 17.  Han mtte t norra sidan: den hll efter mtstngen fem hundra
      stnger runt omkring.
 18.  Han mtte ock t sdra sidan: den hll efter mtstngen fem
      hundra stnger.
 19.  Han vnde sig mot vstra sidan och mtte med mtstngen fem
      hundra stnger.
 20.  t alla fyra sidorna mtte han platsen.  Den var omgiven av en
      mur, som utefter platsens lngd hll fem hundra stnger och
      utefter dess bredd fem hundra stnger.  Och den skulle skilja det
      heliga frn det som icke var heligt.
*26/43 Hesekiel, 43 Kapitlet
                        Hesekiel, 43 Kapitlet

                Herrens hrlighet drager in i det nya
                 templet.  Altaret och dess invigning.

  1.  Och han lt mig g stad till porten, den port som vette t
      ster.
  2.  D sg jag Israels Guds hrlighet komma sterifrn, och dnet
      drvid var ssom dnet av stora vatten, och jorden lyste av hans
      hrlighet.
  3.  Och den syn som jag d sg var likadan som den jag sg, nr jag
      kom fr att frdrva staden; det var en syn likadan som den jag
      sg vid strmmen Kebar.  Och jag fll ned p mitt ansikte.
      >Hes. 1,4 f. 10,18 f. 11,22 f.
  4.  Och HERRENS hrlighet kom in i huset genom den port som lg mot
      ster.
  5.  Och en andekraft lyfte upp mig och frde mig in p den inre
      frgrden, och jag sg att HERRENS hrlighet uppfyllde huset.
      >2 Mos. 40,34. 1 Kon. 8,10.
  6.  D hrde jag en rst tala till mig frn huset, under det att en
      man stod bredvid mig.
  7.  Den sade till mig: Du mnniskobarn, detta r den plats dr min
      tron r, den plats dr mina ftter skola st, dr jag vill bo
      ibland Israels barn evinnerligen.  Och Israels hus skall icke mer
      orena mitt eviga namn, varken de sjlva eller deras konungar,
      med sin trolsa avfllighet, med sina konungars dda kroppar och
      med sina offerhjder:
      >2 Kon. 21,18, 26.
  8.  de som satte sin trskel invid min trskel, och sin drrpost vid
      sidan av min drrpost, s att allenast muren var mellan mig och
      dem, och som s orenade mitt heliga namn med de styggelser de
      bedrevo, varfr jag ock frgjorde dem i min vrede.
  9.  Men nu skola de skaffa sin trolsa avfllighet och sina
      konungars dda kroppar lngt bort ifrn mig, s att jag kan bo
      ibland dem evinnerligen.

 10.  Men du, mnniskobarn, frkunna nu fr Israels barn om detta hus,
      p det att de m blygas fr sina missgrningar.  M de mta det
      hrliga byggnadsverket.
      >Hes. 16,61 f.
 11.  Om de d blygas fr allt vad de hava gjort, s kungr fr dem
      och teckna fr deras gon upp husets form och inredning, dess
      utgngar och ingngar, alla dess former och alla stadgar drom,
      alla dess former och alla lagar drom, s att de akta p hela
      dess form och alla stadgar drom och gra efter dem.
 12.  Detta r lagen om huset: p toppen av berget skall hela dess
      omrde runt omkring vara hgheligt.  Ja, detta r lagen om
      huset.

 13.  Men dessa voro mtten p altaret i alnar, var aln en handsbredd
      lngre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hg och en
      aln bred, och kanten p ramen, runt omkring utmed randen, var
      ett kvarter hg; detta var altarets underlag.
      >Hes. 40,5.
 14.  Avstndet frn bottenramen vid marken upp till den nedre
      avsatsen var tv alnar, och bredden var en aln.  Avstndet frn
      den mindre avsatsen upp till den strre var fyra alnar, och
      bredden var en aln.
 15.  Altarhrden hll fyra alnar; och frn altarhrden stodo de fyra
      hornen uppt.
 16.  Och altarhrden var tolv alnar lng och tolv alnar bred, s att
      dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.
 17.  Och avsatsen var fjorton alnar lng och fjorton alnar bred,
      utefter sina fyra sidor.  Kanten runt omkring den hll en halv
      aln, och dess bottenram strckte sig en aln runt omkring.  Och
      altarets trappsteg vette t ster.

 18.  Och han sade till mig: Du mnniskobarn, s sger Herren,
      HERREN: Dessa ro stadgarna om altaret fr den dag d det bliver
      frdigt, s att man kan offra brnnoffer och stnka blod drp.
 19.  D skall du t de levitiska prsterna giva en ungtjur till
      syndoffer, t dem som ro av Sadoks sd, och som f trda fram
      till mig, sger Herren, HERREN, fr att gra tjnst infr mig.
 20.  Och du skall taga ngot av dess blod och stryka p altarets fyra
      hrn och p avsatsens fyra hrn och p kanten runt omkring; s
      skall du rena det och bringa frsoning fr det.
      >2 Mos. 29,16, 36.
 21.  Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanfr helgedomen
      skall den brnnas upp p en drtill bestmd plats, som hr till
      huset.
      >3 Mos. 4,12. 16,27.
 22.  Och nsta dag skall du fra fram en felfri bock till syndoffer;
      och man skall rena altaret med den, p samma stt som man renade
      det med tjuren.
 23.  Nr du s har fullbordat reningen, skall du fra fram en felfri
      ungtjur och en felfri vdur av smboskapen.
 24.  Dem skall du fra fram infr HERREN, och prsterna skola str
      salt p dem och offra dem ssom brnnoffer t HERREN.
      >3 Mos. 2,13.
 25.  Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och
      en ungtjur och en vdur av smboskapen, bda felfria, skall man
      likaledes offra.
      >2 Mos. 29,35.
 26.  Under sju dagar skall man slunda bringa frsoning fr altaret
      och rena det och inviga det.
 27.  Men sedan dessa dagar hava gtt till nda, skola prsterna p
      ttonde dagen och allt framgent offra p altaret edra brnnoffer
      och tackoffer; och jag skall d hava behag till eder, sger
      Herren, HERREN.
      >3 Mos. 8,33.
*26/44 Hesekiel, 44 Kapitlet
                        Hesekiel, 44 Kapitlet

                   Det nya templets tjnare.  Deras
                    skyldigheter och rttigheter.

  1.  Drefter frde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den
      kom vette t ster; den var nu stngd.
  2.  Och HERREN sade till mig: Denna port skall frbliva stngd och
      icke mer ppnas, och ingen skall g in genom den, ty HERREN,
      Israels Gud, har gtt in genom den; drfr skall den vara
      stngd.
      >Hes. 43,4.
  3.  Dock skall fursten, eftersom han r furste, f sitta dr och
      hlla mltid infr HERRENS ansikte; han skall d g in genom
      portens frhus, och samma vg skall han g ut igen.

  4.  Drefter frde han mig genom norra porten till platsen framfr
      huset; och jag fick se huru HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS
      hus.  D fll jag ned p mitt ansikte.
  5.  och HERREN sade till mig: Du mnniskobarn, akta p och se med
      dina gon, och hr med dina ron allt vad jag nu talar med dig
      om alla stadgar angende HERRENS hus och om alla lagar som rra
      det; och giv akt p huru man gr in i huset genom alla
      helgedomens utgngar.
  6.  Och sg till Israels hus, det genstrviga: S sger Herren,
      HERREN: Nu m det vara nog med alla de styggelser I haven
      bedrivit, I av Israels hus,
      >4 Mos. 16,3, 7.
  7.  I som haven ltit frmlingar med oomskuret hjrta och oomskuret
      ktt komma in i min helgedom och vara dr, s att mitt hus har
      blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och
      blod.  S har mitt frbund blivit brutet, fr att icke nmna alla
      edra andra styggelser.
      >4 Mos. 18,4. Jos. 9,27. Esr. 8,20.
  8.  I haven icke sjlva frrttat tjnsten vid mina heliga freml,
      utan haven satt andra till att t eder frrtta tjnsten i min
      helgedom.
  9.  S sger Herren, HERREN: Ingen frmling med oomskuret hjrta och
      oomskuret ktt fr komma in i min helgedom, ingen av de
      frmlingar som finnas bland Israels barn.
 10.  Utan de leviter som gingo bort ifrn mig, nr Israel for vilse
      de som d sjlva foro vilse och gingo bort ifrn mig och fljde
      sina elndiga avgudar, de skola bra p sin missgrning
 11.  och skola i min helgedom bestrida vakttjnstgringen vid husets
      portar och annan tjnstgring i huset; de skola slakta
      brnnoffer och slaktoffer t folket, och skola st infr dem
      till att betjna dem.
 12.  Eftersom de betjnade dem infr deras elndiga avgudar och s
      blevo fr Israels hus en sttesten till missgrning, drfr
      betygar jag om dem med upplyft hand, sger Herren, HERREN, att
      de skola f bra p sin missgrning.
 13.  De skola icke f nalkas mig, till att frrtta prsterlig tjnst
      infr mig, eller till att nalkas ngot av mina heliga freml,
      nmligen de hgheliga, utan de skola bra p sin skam och p de
      styggeliga synder som de hava bedrivit.
      >4 Mos. 4,19. Hos. 4,6.
 14.  Och jag skall stta dem till att frrtta tjnsten i huset vid
      allt tjnararbete dr, allt som dr skall utfras.

 15.  Men de levitiska prster, nmligen Sadoks sner, som frrttade
      tjnsten vid min helgedom, nr de vriga israeliterna foro vilse
      och gingo bort ifrn mig, de skola f trda fram till mig fr
      att gra tjnst infr mig; de skola st infr mitt ansikte fr
      att offra t mig fett och blod, sger Herren, HERREN.
      >Hes. 40,46.
 16.  De skola g in i min helgedom, och de skola trda fram till mitt
      bord fr att gra tjnst infr mig och frrtta vad som r att
      frrtta t mig.
      >Hes. 41,22
 17.  Och nr de komma in i den inre frgrdens portar, skola de
      iklda sig linneklder; de f icke hava p sig ngot av ylle,
      nr de gra tjnst i den inre frgrdens portar och inne i
      huset.
      >2 Mos. 28,39 f.
 18.  De skola hava huvudbonader av linne p sina huvuden, och
      benklder av linne omkring sina lnder; de skola icke omgjorda
      sig med ngot som framkallar svett.
 19.  Och nr de sedan g ut p den yttre frgrden, till folket p
      den yttre frgrden, skola de taga av sig de klder i vilka de
      hava gjort tjnst, och skola lmna dem kvar i helgedomens
      tempelkamrar och iklda sig andra klder, fr att de icke m
      gra folket heligt med sina klder.
      >Hes. 42,14.
 20.  De skola icke raka huvudet, men skola icke heller lta hret
      vxa fritt, utan skola klippa sitt huvudhr kort.
      >3 Mos. 21,5. 4 Mos. 6,5.
 21.  Och vin fr ingen prst dricka, nr han har kommit in p den
      inre frgrden.
      >3 Mos. 10,9.
 22.  En nka eller en frnskild kvinna fr han icke taga till hustru
      t sig, utan allenast en jungfru av Israels barns slkt; dock
      fr han taga en nka, om hon r nka efter en prst.
      >3 Mos. 21,7, 13 f.
 23.  Och de skola lra mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt
      och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.
      >3 Mos. 10,10. Hes. 22,26.
 24.  Och i rttssaker skola de upptrda ssom domare och skola avdma
      dem efter mina rtter.  Och mina lagar och stadgar skola de
      iakttaga vid alla mina hgtider, och mina sabbater skola de
      hlla heliga.
      >5 Mos. 17,8 f. 2 Krn. 19,10. Mal. 2,7.
 25.  Ingen av dem fr orena sig genom att g in till ngon dd
      mnniska; allenast genom fader eller moder eller son eller
      dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhrt
      ngon man m han draga sig orenhet.
      >3 Mos. 21,1 f.
 26.  Men nr han drefter har blivit ren, skall man rkna fr honom
      ytterligare sju dagar;
      >4 Mos. 19,11 f.
 27.  och p den dag d han gr in i- helgedomen, p den inre
      frgrden, fr att gra tjnst i helgedomen, d skall han bra
      fram ett syndoffer fr sig, sger Herren, HERREN.
 28.  Och deras arvedel skall best dri att jag sjlv skall vara
      deras arvedel.  Och I skolen icke giva dem ngon besittning i
      Israel, ty jag sjlv r deras besittning.
      >4 Mos. 18,20.  5 Mos. 10,9. 18,2. Jos. 13,14.
 29.  Spisoffret och syndoffret och skuldoffret f de ta, och allt
      tillspillogivet i Israel skall hra dem till.
      >3 Mos. 27,21.
 30.  Och det frsta av alla frstlingsfrukter av alla slag, och alla
      offergrder av alla slag, vadhelst I frambren ssom offergrd,
      detta skall hra prsterna till; och frstlingen av edert mjl
      skolen I giva t prsten, fr att du m bringa vlsignelse ver
      ditt hus.
      >2 Mos. 23,19. 4 Mos. 15,20 f. 18,12 f., 19. Neh. 10,37.
 31.  Intet sjlvdtt eller ihjlrivet djur, vare sig fgel eller
      boskapsdjur, f prsterna ta.
      >2 Mos. 22,31. 3 Mos. 22,8. Hes. 4,14.
*26/45 Hesekiel, 45 Kapitlet
                        Hesekiel, 45 Kapitlet

                 Avskiljande av land fr helgedomen,
                     staden och fursten.  Furstens
                     frpliktelser.  Offergrder.
                            Hgtidsoffer.

  1.  Och nr I genom lottkastning frdelen landet till arvedel, d
      skolen I t HERREN giva en offergrd, en helig del av landet, i
      lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen; detta stycke
      skall vara heligt till hela sitt omfng runt omkring.
      >Jos. 14,1 f. Hes. 47,18 f., 21. 48,8 f.
  2.  Hrav skall tagas till helgedomen en liksidig fyrkant, fem
      hundra alnar i lngd och fem hundra i bredd, runt omkring, och
      till utmark dr runt omkring femtio alnar.
      >Hes. 42,20.
  3.  Av det tillmtta stycket skall du allts avmta ett omrde,
      tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i bredd; dr skall
      helgedomen, det hgheliga, ligga.
  4.  Detta skall vara en helig del av landet, och det skall tillhra
      prsterna, som gra tjnst i helgedomen, dem som f trda fram
      till att gra tjnst infr HERREN; detta skall vara en plats t
      dem fr deras hus, s ock en helig plats fr helgedomen.
  5.  Och ett stycke, tjugufem tusen alnar i lngd och tio tusen i
      bredd, skall tillhra leviterna, som gra tjnst i huset, ssom
      deras besittning, med tjugu tempelkamrar.
  6.  Och t staden skolen I giva till besittning ett omrde, fem
      tusen alnar i bredd och tjugufem tusen i lngd, motsvarande det
      heliga offergrdsomrdet; det skall hra hela Israels hus till.
      >Hes. 48,15 f.
  7.  Och fursten skall p bda sidor om det heliga offergrdsomrdet
      och stadens besittning f ett omrde, belget invid det heliga
      offergrdsomrdet och stadens besittning, dels p vstra sidan,
      vsterut, dels ock p stra sidan, sterut, och I lngd
      motsvarande en stamlotts utstrckning frn vstra grnsen till
      stra.
      >Hes. 48,21.
  8.  Detta skall han hava till sitt land, till besittning i
      Israel.  Och mina furstar skola d icke mer frtrycka mitt folk,
      utan skola lta Israels hus f behlla sitt land efter sina
      stammar.

  9.  S sger Herren, HERREN: Nu m det vara nog, I Israels furstar.
      Skaffen bort vld och frtryck, och ven rtt och rttfrdighet;
      hren upp att driva mitt folk ifrn hus och hem, sger Herren,
      HERREN.
      >3 Mos 19,35 f. Hes. 44,6.
 10.  Riktig vg, riktig efa, riktigt bat-mtt skolen I hava.
 11.  Efan och bat-mttet skola hlla samma mtt, s att bat-mttet
      rymmer tiondedelen av en homer, och likaledes efan tiondedelen
      av en homer; ty efter homern skall man bestmma mtten.
 12.  Sikeln skall innehlla tjugu gera; tjugu siklar, tjugufem
      siklar, femton siklar skall minan innehlla hos eder.
      >2 Mos. 30,13. 3 Mos. 27,25. 4 Mos. 3,47.

 13.  Detta r den offergrd I skolen giva: en sjttedels efa av var
      homer vete och en sjttedels efa av var homer korn;
 14.  vidare den stadgade grden av olja, rknat efter bat av olja: en
      tiondedels bat av var kor (som r ett mtt p tio bat och lika
      med en homer, ty tio bat utgra en homer);
 15.  vidare av smboskapen frn Israels betesmarker ett djur p vart
      tvhundratal, till spisoffer, brnnoffer och tackoffer, fr att
      bringa frsoning fr folket, sger Herren, HERREN.
 16.  Allt folket i landet skall vara frpliktat till denna offergrd
      t fursten i Israel.
 17.  Men fursten skall det ligga att frambra brnnoffer, spisoffer
      och drickoffer p festerna, nymnaderna och sabbaterna, vid alla
      Israels hus' hgtider.  Han skall anskaffa syndoffer, spisoffer,
      brnnoffer och tackoffer till att bringa frsoning fr Israels
      hus.

 18.  S sger Herren, HERREN: P frsta dagen i frsta mnaden skall
      du taga en felfri ungtjur och rena helgedomen.
      >3 Mos. 16,16, 29 f.
 19.  Och prsten skall taga ngot av syndoffrets blod och stryka p
      husets drrpost och p altaravsatsens fyra hrn och p
      drrposten till den inre frgrdens port.
 20.  S skall du ock gra p sjunde dagen i mnaden, om s r, att
      ngon har syndat ouppstligen och av fkunnighet; p detta stt
      skolen I bringa frsoning fr huset.
      >3 Mos. 4,2 f.
 21.  P fjortonde dagen i frsta mnaden skolen I fira pskhgtid; i
      sju dagar skolen I hlla hgtid, och man skall d ta osyrat
      brd.
      >2 Mos. 12,18 f. 4 Mos. 28,16 f.
 22.  P den dagen skall fursten fr sig sjlv och fr allt folket i
      landet offra en tjur till syndoffer.
      >Hes. 46,12.
 23.  Men sedan, under hgtidens sju dagar, skall han dagligen under
      de sju dagarna offra ssom brnnoffer t HERREN sju tjurar och
      sju vdurar, alla felfria, och ssom syndoffer en bock dagligen.
 24.  Och ssom spisoffer skall han offra en efa till var tjur och en
      efa till var vdur, jmte en hin olja till var efa.
 25.  P femtonde dagen i sjunde mnaden skall han vid hgtiden
      frambra likadana offer under de sju dagarna, likadana
      syndoffer, brnnoffer och spisoffer och lika mycket olja.
      >4 Mos. 29,12 f.
*26/46 Hesekiel, 46 Kapitlet
                        Hesekiel, 46 Kapitlet

               Furstens offer.  Det dagliga brnnoffret.
                 Furstens arvsbesittning.  Offerkken.

  1.  S sger Herren, HERREN: Den inre frgrdens port, den som
      vetter t ster, skall vara stngd under de sex arbetsdagarna,
      men p sabbatsdagen skall den ppnas; likaledes skall den ppnas
      p nymnadsdagen.
  2.  Och d skall fursten utifrn g in genom portens frhus och
      stlla sig vid portens drrpost; och nr prsterna offra hans
      brnnoffer och hans tackoffer, skall han tillbedja p portens
      trskel och drefter g ut.  Men porten skall icke stngas frren
      om aftonen.
      >Hes. 45,17, 22.
  3.  Och folket i landet skall p sabbater och nymnader tillbedja
      infr HERREN vid ingngen till samma port.
  4.  Och brnnoffret som fursten skall frambra t HERREN skall p
      sabbatsdagen utgras av sex felfria lamm och en felfri vdur.
  5.  Och ssom spisoffer skall han frambra en efa till vduren, men
      till lammen ssom spisoffer s mycket han vill giva, jmte en
      hin olja till var efa.
  6.  Men p nymnadsdagen skall han frambra en felfri ungtjur, sex
      lamm och en vdur, allasammans felfria.
      >4 Mos. 28,11 f.
  7.  Och ssom spisoffer skall han offra en efa till tjuren och en
      efa till vduren, och till lammen s mycket han vill anskaffa,
      jmte en hin olja till var efa.
  8.  Och nr fursten vill g in, skall han g in genom portens
      frhus, och samma vg skall han g ut igen.
      >Hes. 44,3.
  9.  Men nr folket i landet kommer infr HERRENS ansikte vid
      hgtiderna, d skall den som har gtt in genom norra porten fr
      att tillbedja g ut genom sdra porten, och den som har gtt in
      genom sdra porten skall g ut genom norra porten; ingen skall
      g tillbaka genom samma port som han har kommit in igenom, utan
      man skall g ut genom den motsatta.
 10.  Och fursten skall g in tillsammans med de andra, nr de g in;
      och nr de g ut, skola de g ut tillsammans.
 11.  Men vid fester och hgtider skall spisoffret utgras av en efa
      till var tjur och en efa till var vdur, och till lammen av s
      mycket han vill giva, jmte en hin olja till var efa.
      >Hes. 45,24.
 12.  Och nr fursten vill offra ett frivilligt offer, vare sig ett
      brnnoffer eller ett tackoffer ssom frivilligt offer t HERREN,
      d skall man ppna t honom den port som vetter t ster, och
      han skall offra sitt brnnoffer och sitt tackoffer alldeles s,
      som han plgar offra p sabbatsdagen; och drefter skall han g
      ut och sedan han har gtt ut, skall man stnga porten.

 13.  Du skall dagligen offra ssom brnnoffer t HERREN ett felfritt
      rsgammalt lamm; var morgon skall du offra ett sdant.
      >2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
 14.  Och ssom spisoffer skall du drtill offra var morgon en
      sjttedels efa, s ock en tredjedels hin olja fr att fukta
      mjlet -- detta ssom spisoffer t HERREN, ssom evrdlig rtt
      fr bestndigt.
 15.  I skolen offra lammet och spisoffret och oljan var morgon ssom
      dagligt brnnoffer.

 16.  S sger Herren, HERREN: Om fursten giver ngon av sina sner en
      gva, s bliver det dennes arvedel, det skall hra hans sner
      till; de skola besitta det ssom arv.
 17.  Men om han av sin arvedel giver ngot ssom gva t ngon av
      sina tjnare, s skall detta tillhra denne intill friret; d
      skall det terg till fursten.  Hans arvedel r det ju, och hans
      sner skall det tillfalla.
      >3 Mos. 25,10. 27,4.
 18.  Fursten m icke taga ngot av folkets arvedel och s krnka den
      i deras besittningsrtt; allenast av sin egen besittning m han
      giva arvedelar t sina sner, fr att ingen av mitt folk skall
      bliva undantrngd frn sin srskilda besittning.
      >Hes. 45,8.
 19.  Och han frde mig genom den ingng som lg vid sidan av porten
      till de heliga tempelkamrar som voro bestmda fr prsterna, och
      som vette t norr; och jag sg att dr var en plats lngst uppe
      i vster.
 20.  Och han sade till mig: Detta r den plats dr prsterna skola
      koka skuldoffret och syndoffret, och dr de skola baka
      spisoffret, fr att icke behva bra ut det p den yttre
      frgrden och s gra folket heligt.
 21.  Drefter lt han mig g ut p den yttre frgrden och frde mig
      omkring till frgrdens fyra hrn; och jag sg d att i vart och
      ett av frgrdens hrn fanns en grd.
 22.  I frgrdens fyra hrn funnos kringstngda grdar, fyrtio alnar
      lnga och trettio alnar breda; dessa fyra hrngrdar voro lika
      stora.
 23.  Och runt omkring inuti dem gick en mur, runt omkring i alla
      fyra; och nedtill vid muren runt omkring hade man inrttat
      eldstder till kokning.
 24.  Och han sade till mig: Detta r de kk i vilka husets tjnare
      skola koka folkets slaktoffer.
*26/47 Hesekiel, 47 Kapitlet
                        Hesekiel, 47 Kapitlet

                   Tempelkllan.  Det heliga landets
                               grnser.

  1.  Drefter frde han mig tillbaka till husets ingng, och dr fick
      jag se vatten rinna fram under husets trskel p stra sidan, ty
      husets framsida lg mot ster; och vattnet flt ned under husets
      sdra sidovgg, sder om altaret.
      >Joel 3,18. Sak. 13,1. 14,8. Upp. 22,1 f.
  2.  Sedan lt han mig g ut genom norra porten och frde mig omkring
      p en yttre vg till den yttre porten, den som vette t
      ster.  Dr fick jag se vatten vlla fram p sdra sidan.
  3.  Sedan gick mannen, med ett mtsnre i handen, ett stycke mot
      ster och mtte drvid upp tusen alnar och lt mig s g ver
      vattnet, och vattnet rckte mig dr till fotknlarna.
  4.  ter mtte han upp tusen alnar och lt mig s g ver vattnet,
      och vattnet rckte mig dr till knna.  ter mtte han upp tusen
      alnar och lt mig s g ver vattnet, som dr rckte mig upp
      till lnderna.
  5.  nnu en gng mtte han upp tusen alnar, och nu var det en strm
      som jag icke kunde g ver.  Ty vattnet gick s hgt att man
      mste simma; det var en strm som man icke kunde g ver.
  6.  Och han sade till mig: Nu har du ju sett det, du mnniskobarn?
      Sedan frde han mig tillbaka upp p strmmens strand.
  7.  Och nr han hade frt mig dit tillbaka, fick jag se trd i stor
      myckenhet st p strmmens strand, p bda sidor.
  8.  Och han sade till mig: Detta vatten rinner fram mot stra
      kretsen och flyter ned p Hedmarken och faller drefter ut i
      havet.  Vattnet som fick bryta fram gr allts till havet, och s
      bliver vattnet dr sunt.
  9.  Och verallt dit den dubbla strmmen kommer, dr upplivas alla
      levande varelser som rra sig i stim, och fiskarna bliva dr
      mycket talrika; ty nr detta vatten kommer dit, bliver
      havsvattnet sunt, och allt fr liv, dr strmmen kommer.
 10.  Och fiskare skola st utmed den frn En-Gedi nda till
      En-Eglaim, och ssom ett enda fiskelge skall den strckan
      vara.  Dr skola finnas fiskar av olika slag i stor myckenhet,
      alldeles ssom i Stora havet.
 11.  Men glar och dammar dr skola icke bliva sunda, utan skola
      tjna till saltberedning.
 12.  Och vid strmmen, p dess bda strnder, skola allahanda
      frukttrd vxa upp, vilkas lv icke skola vissna, och vilkas
      frukt icke skall taga slut, utan var mnad skola trden bara ny
      frukt, ty deras vatten kommer frn helgedomen.  Och deras frukter
      skola tjna till fda och deras lv till lkedom.
      >Upp. 22,2.

 13.  S sger Herren, HERREN: Dessa ro de grnser efter vilka I
      skolen utskifta landet ssom arvedel t Israels tolv stammar
      (varvid Josef fr mer n en lott).
      >1 Mos. 48,5. 4 Mos. 34,2 f. Jos. 17,17 f.
 14.  I skolen f det till arvedel, den ene svl som den andre,
      drfr att jag med upplyft hand har lovat att giva det t edra
      fader; s skall nu detta land tillfalla eder ssom arvsegendom.
      >1 Mos. 12,7. 17,8. 26,3. 28,13.
 15.  Detta skall vara landets grns p norra sidan: frn Stora havet
      lngs Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Sedad,
      >Hes. 48,1.
 16.  Hamat, Berota, Sibraim, som ligger mellan Damaskus' och Hamat
      omrden, det mellersta Haser, som ligger invid Haurans omrde.
 17.  S skall grnsen g frn havet till Hasar-Enon vid Damaskus'
      omrde och vidare allt lngre norrut och upp mot Hamats
      omrde.  Detta r norra sidan.
 18.  Och p stra sidan skall grnsen begynna mellan Hauran och
      Damaskus och g mellan Gilead och Israels land och utgras av
      Jordan; frn nordgrnsen nedt, utmed stra havet, skolen I mta
      ut den.  Detta r stra sidan.
 19.  Och p sydsidan, sderut, skall grnsen g frn Tamar till
      Meribots vatten vid Kades, till bcken, fram till Stora
      havet.  Detta r sydsidan, sderut.
      >4 Mos. 20,13. 27,14. Hes. 48,28.
 20.  Och p vstra sidan skall grnsen utgras av Stora havet och g
      frn sydgrnsen till en punkt mitt emot det stlle dr vgen gr
      till Hamat.  Detta r vstra sidan.
 21.  Och I skolen utskifta detta land t eder efter Israels stammar.
 22.  I skolen utdela det genom lottkastning till arvedel t eder
      sjlva och t frmlingarna som bo ibland eder och hava ftt barn
      ibland eder.  Ty de skola av eder hllas lika med infdda
      israeliter; de skola tillfalla eder ssom en arvedel bland
      Israels stammar.
      >3 Mos. 19,34.
 23.  I den stam dr frmlingen bor, dr skolen I giva honom hans
      arvedel, sger Herren, HERREN.
*26/48 Hesekiel, 48 Kapitlet
                        Hesekiel, 48 Kapitlet

                   De tolv stammarnas omrden samt
                  offergrdsomrdet med stadens och
                furstens besittningar.  Stadens omfng
                        och dess portars namn.

  1.  Och dessa ro namnen p stammarna.  Vid norra grnsen lngs efter
      Hetlonsvgen, dit fram dr vgen gr till Hamat, vidare bort mot
      Hasar-Enan -- med Damaskus' omrde jmte Hamat i norr -- dr
      skall Dan hava en lott, s att hela strckan frn stra sidan
      till vstra tillhr honom.
      >Hes. 47,15 f.
  2.  Och nrmast Dans omrde skall Aser hava en lott, frn stra
      sidan till vstra.
  3.  Och nrmast Asers omrde skall Naftali hava en lott, frn stra
      sidan till vstra.
  4.  Och nrmast Naftalis omrde skall Manasse hava en lott, frn
      stra sidan till vstra.
  5.  Och nrmast Manasses omrde skall Efraim hava en lott, frn
      stra sidan till vstra.
  6.  Och nrmast Efraims omrde skall Ruben hava en lott, frn stra
      sidan till vstra.
  7.  Och nrmast Rubens omrde skall Juda hava en lott, frn stra
      sidan till vstra.

  8.  Och nrmast Juda omrde skall frn stra sidan till vstra
      strcka sig det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd,
      tjugufem tusen alnar i bredd, och i lngd lika med en stamlotts
      lngd frn stra sidan till vstra; och helgedomen skall ligga
      dr i mitten.
      >Hes. 45,1 f.
  9.  Det offergrdsomrde som I skolen giva ssom grd t HERREN
      skall vara i lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tio tusen.
 10.  Och av detta heliga offergrdsomrde skall ett stycke tillhra
      prsterna, i norr tjugufem tusen alnar, i vster tio tusen i
      bredd, i ster likaledes tio tusen i bredd och i sder tjugufem
      tusen i lngd; och HERRENS helgedom skall ligga dr i mitten.
 11.  Det skall tillhra prsterna, dem som hava blivit helgade bland
      Sadoks sner, dem som hava frrttat tjnsten t mig, och som
      icke, ssom leviterna gjorde, foro vilse, nr de vriga
      israeliterna foro vilse.
      >Hes. 44,15 f.
 12.  Drfr skall en srskild offergrdsdel av den frn landet
      avtagna offergrden tillhra dem ssom ett hgheligt omrde
      invid leviternas.
 13.  Men leviterna skola f ett omrde motsvarande prsternas, i
      lngd tjugufem tusen alnar och i bredd tiotusen -- lngden
      verallt tjugufem tusen och bredden tio tusen.
 14.  Och de f icke slja ngot drav; det bsta landet m man icke
      byta bort eller eljest verlta t ngon annan, ty det r helgat
      t HERREN.
 15.  Men de fem tusen alnar som bliva ver p bredden invid de
      tjugufem tusen skola utgra ett icke heligt omrde fr staden,
      dels till att bo p, dels ssom utmark; och staden skall ligga
      dr i mitten.
      >Jer. 31,38 f.
 16.  Och detta r mttet p den: norra sidan fyra tusen fem hundra
      alnar, sdra sidan fyra tusen fem hundra, p stra sidan fyra
      tusen fem hundra, och vstra sidan fyra tusen fem hundra.
 17.  Och staden skall hava en utmark, som norrut r tv hundra femtio
      alnar, sderut tv hundra femtio, sterut tv hundra femtio och
      vsterut tv hundra femtio.
 18.  Och vad som bliver ver p lngsidan utmed det heliga
      offergrdsomrdet, nmligen tio tusen alnar sterut och tio
      tusen vsterut -- ty det skall strcka sig utmed det heliga
      offergrdsomrdet -- av detta skall avkastningen tjna till fda
      t stadens bebyggare.
 19.  Alla stadens bebyggare frn alla Israels stammar skola bruka
      det.
 20.  Hela offergrdsomrdet skall allts vara tjugufem tusen alnar i
      lngd och tjugufem tusen i bredd; det heliga offergrdsomrde
      som I given ssom grd skall bilda en fyrkant, stadens
      besittning inberknad.
 21.  Och fursten skall f vad som bliver ver p bda sidor om det
      heliga offergrdsomrdet och stadens besittning, nmligen landet
      invid det tjugufem tusen alnar breda offergrdsomrdet, nda
      till stra grnsen, och likaledes vsterut landet utefter det
      tjugufem tusen alnar breda omrdet, nda till vstra
      grnsen.  Dessa omrden, motsvarande stamlotterna, skola tillhra
      fursten.  Och det heliga offergrdsomrdet med det heliga huset
      skall ligga mitt emellan dem.
 22.  Med sin grns  ena sidan mot leviternas besittning,  andra
      sidan mot stadens, skall detta omrde ligga mitt emellan
      furstens besittningar.  Och furstens besittningar skola ligga
      mellan Juda omrde och Benjamins omrde.

 23.  Drefter skola de terstende stammarna komma.  Frst skall
      Benjamin hava en lott frn stra sidan till vstra.
 24.  Och nrmast Benjamins omrde skall Simeon hava en lott, frn
      stra sidan till vstra.
 25.  Och nrmast Simeons omrde skall Isaskar hava en lott, frn
      stra sidan till vstra.
 26.  Och nrmast Isaskars omrde skall Sebulon hava en lott, frn
      stra sidan till vstra.
 27.  Och nrmast Sebulons omrde skall Gad hava en lott, frn stra
      sida till vstra.
 28.  Och nrmast Gads omrde, p dess sydsida, sderut, skall grnser
      g frn Tamar ver Meribas vatten vid Kades till bcken, fram
      emot Stora havet.
      >Hes. 47,19.
 29.  Detta r det land som I genom lottkastning skolen utdela t
      Israels stammar till arvedel; och detta skall vara deras
      stamlotter, sger Herren, HERREN.

 30.  Och fljande utgngar skall staden hava: P norra sidan skall
      den hlla ett mtt av fyra tusen fem hundra alnar,
 31.  och av stadens portar, uppkallade efter Israels stammars namn,
      skola tre ligga i norr: den frsta Rubens port, den andra Juda
      port, den tredje Levi port.
      >Upp. 21,12 f.
 32.  Och p stra sidan skall den ock.  hlla fyra tusen fem hundra
      alnar och hava tre portar: den frsta Josefs port, den andra
      Benjamins port, den tredje Dans port.
 33.  Sammalunda skall ock sdra sidan hlla ett mtt av fyra tusen
      fem hundra alnar och hava tre portar: den frsta Simeons port,
      den andra Isaskars port, den tredje Sebulons port.
 34.  Vstra sidan skall hlla fyra tusen fem hundra alnar och hava
      tre portar: den frsta Gads port, den andra Asers port, den
      tredje Naftali port.
 35.  Runt omkring skall den hlla aderton tusen alnar.  Och stadens
      namn skall allt framgent vara: Hr r HERREN.
      >Ps. 68,17. Jes. 60,14.
