@c -*- 1917 -*-
*24/ Jeremia
*24/01 Jeremia, 1 Kapitlet
                         Jeremia, 1 Kapitlet

                         Profetens kallelse.

  1.  Detta r vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av
      prsterna i Anatot i Benjamins land.
      >Jos. 21,18. 1 Kon. 2,26.
  2.  Till honom kom HERRENS ord i Josias, Amons sons, Juda konungs,
      tid, i hans trettonde regeringsr,
      >2 Kon. 21,24.
  3.  Och sedan i Jojakims, Josias sons, Juda konungs, tid, intill
      slutet av Sidkias, Josias sons, Juda konungs, elfte regeringsr,
      d Jerusalems invnare i femte mnaden frdes bort i fngenskap.
      >Kon. 23,34. 24,17. 25,8,11. 2 Krn. 36,10.
  4.  HERRENS ord kom till mig; han sade:
  5.  Frrn jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och frrn
      du utgick ur moderssktet, helgade jag dig; jag satte dig till
      en profet fr folken.
      >Jes. 49,1. Syr. 49,7. Gal. 1,15.
  6.  Men jag svarade: Ack Herre HERRE!  Se, jag frstr icke att
      tala, ty jag r fr ung.
      >2 Mos. 4,10. 6,12.
  7.  D sade HERREN till mig: Sg icke: 'Jag r fr ung', utan g
      stad vart jag n snder dig, och tala vad jag n bjuder dig.
  8.  Frukta icke fr dem; ty jag r med dig och vill hjlpa dig,
      sger HERREN.
      >5 Mos. 31,6. Jos. 1,5 f.
  9.  Och HERREN rckte ut sin hand och rrde vid min mun; och HERREN
      sade till mig: Se, jag lgger mina ord i din mun.
      >Jes. 6,7.
 10.  Ja, jag stter dig i dag ver folk och riken, fr att du skall
      upprycka och nedbryta, frgra och frdrva, uppbygga och
      plantera.
      >Jer. 5,14. 18,7, 9. 31,28. 2 Kor. 10,4 f.
 11.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade: Vad ser du, Jeremia?
      Tag svarade: Jag ser en gren av ett mandeltrd[1].
 12.  Och HERREN sade till mig: Du har sett rtt, ty jag skall
      vaka[2] ver mitt ord och lta det g i fullbordan.
 13.  Och HERRENS ord kom till mig fr andra gngen; han sade: Vad
      ser du?  Jag svarade: Jag ser en sjudande gryta; den synes t
      norr till.
      >Hes. 11,7, 11.
 14.  Och HERREN sade till mig: Ja, frn norr skall olyckan bryta in
      ver alla landets inbyggare.
      >Jer. 4,6. 5,16. 6,1, 22.
 15.  Ty se, jag skall kalla p alla folkstammar i rikena norrut,
      sger HERREN; och de skola komma och resa upp var och en sitt
      ste vid ingngen till Jerusalems portar och mot alla dess
      murar, runt omkring, och mot alla Juda stder.
      >Jer. 25,9. 52,4.
 16.  Och jag skall g till rtta med dem fr all deras ondska, drfr
      att de hava vergivit mig och tnt offereld t andra gudar och
      tillbett sina hnders verk.
 17.  S omgjorda nu du dina lnder, och st upp och tala till dem
      allt vad Jag bjuder dig.  Var icke frfrad fr dem, p det att
      jag icke m lta vad frfrligt r komma ver dig infr dem.
      >Luk. 12,35. Ef. 6,14. 1 Petr. 1,13.
 18.  Ty se, jag sjlv gr dig i dag till en fast stad och till en
      jrnpelare och en kopparmur mot hela landet, mot Juda konungar,
      mot dess furstar, mot dess prster och mot det meniga folket,
      >Jer. 15,20. Hes. 3,8 f.
 19.  s att de icke skola bliva dig vermktiga, om de vilja strida
      mot dig; ty jag r med dig, sger HERREN, och jag vill hjlpa
      dig.

[1]  Hebr. scakd.
[2]  Hebr. schokd.
*24/02 Jeremia, 2 Kapitlet
                         Jeremia, 2 Kapitlet

                Israels otacksamhet och trolshet mot
                               sin Gud.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  G stad och predika fr Jerusalem och sg: S sger HERREN:

        Jag kommer ihg, dig till godo, din ungdoms krlek,
            huru du lskade mig under din brudtid,
        huru du fljde mig i knen,
            i landet dr man intet sr.
      >Hes. 16,8.
  3.    Ja, en HERRENS heliga egendom r Israel,
            frstlingen av hans skrd;
        alla som vilja ta drav draga sig skuld,
            olycka kommer ver dem,
            sger HERREN.
      >Jak. 1,18.

  4.    Hren HERRENS ord, I av Jakobs hus,
        I alla slkter av Israels hus.
  5.    S sger HERREN:
        Vad ortt funno edra fder hos mig,
        eftersom de gingo bort ifrn mig
        och fljde efter ffngliga avgudar
        och bedrevo ffnglighet?
      >2 Kon. 17,15. Mik. 6,3 f. Rom. 1,21.
  6.    De frgade icke: Var r HERREN,
        han som frde oss upp ur Egyptens land,
        han som ledde oss i knen,
        det de och olndiga landet,
        torrhetens och ddsskuggans land,
        det land dr ingen vgfarande frdades,
        och dr ingen mnniska bodde?
      >5 Mos. 8,15.
  7.    Och jag frde eder in i det brdiga landet,
        och I fingen ta av dess frukt och dess goda.
        Men nr I haden kommit ditin, orenaden I mitt land
        och gjorden min arvedel till en styggelse.
      >Jer. 16,18.
  8.    Prsterna frgade icke: Var r HERREN?
        De som hade lagen om hnder ville icke veta av mig,
        och herdarna avfllo frn mig;
        profeterna profeterade i Baals namn
        och fljde efter sdana som icke kunde hjlpa.
      >1 Sam. 2,12. 12,21.
  9.    Drfr skall jag n vidare g till rtta med eder, sger HERREN,
        ja, nnu med edra barnbarn skall jag g till rtta.

 10.    Dragen bort till kitternas lnder
            och sen efter,
        snden bud till Kedar
            och forsken noga efter;
        sen till, om ngot sdant dr har skett.
 11.    Har vl ngot hednafolk bytt bort sina gudar?
            Och dock ro dessa inga gudar.
        Men mitt folk har bytt bort sin ra
            mot en avgud som icke kan hjlpa.
      >Ps. 106,20.
 12.    Hpnen hrver, I himlar;
        frskrckens och bven storligen, sger HERREN.
      >5 Mos. 32,1. Jes. 1,2.
 13.    Ty mitt folk har begtt
            en dubbel synd:
        mig hava de vergivit,
            en klla med friskt vatten,
        och de hava gjort sig brunnar,
        usla brunnar,
        som icke hlla vatten.
      >Ps. 36,10. Jer. 17,13. Joh. 4,13 f.

 14.    r vl Israel en trl
            eller en hemfdd slav,
        eftersom han s har lmnats till plundring?
 15.    Lejon ryta mot honom,
            de lta hra sitt skri.
        De gra hans land till en demark,
        hans stder brnnas upp,
            s att ingen kan bo i dem.
      >Jes. 5,29. Jer. 4,7.
 16.    Till och med Nofs och Tapanhes' barn
            avbeta dina berg.
      >Jes. 19,13
 17.    Men r det ej du sjlv som vllar dig detta,
        drmed att du vergiver HERREN din Gud,
        nr han vill leda dig p den rtta vgen?
      >Jer. 4,18.
 18.    Varfr vill du nu g till Egypten
        och dricka av Sihors vatten?
        Och varfr vill du g till Assyrien
        och dricka av flodens vatten?
      >Jes. 31,1.
 19.    Det r din ondska som bereder dig tuktan,
        det r din avfllighet som drager dig straff.
        Mrk drfr och besinna
        vilken olycka och sorg det har med sig
        att du vergiver HERREN, din Gud,
        och icke vill frukta mig,
        sger Herren, HERREN Sebaot.
      >Jes. 3,9. Hos. 5,5.

 20.    Ty fr lnge sedan
            brt du snder ditt ok
        och slet av dina band
            och sade: Jag vill ej tjna.
        Och p alla hga kullar
        och under alla grna trd
        lade du dig ned fr att va otukt.
      >Jes. 57,5 f. Jer. 3,6.
 21.    Jag hade ju planterat dig ssom ett delt vintrd
        av alltigenom kta art;
        huru har du d kunnat frvandlas fr mig
        till vilda rankor av ett frmmande vintrd?
      >2 Mos. 15,l7. Ps. 44,3. 80,9. Jes. 5,1 f. Matt. 21,33. Mark. 12,1.
      > Luk. 20,9.
 22.    Ja, om du ock tvr dig med lutsalt
        och tager n s mycken spa,
        s frbliver dock din missgrning oren infr mig,
        sger Herren, HERREN.
 23.    Huru kan du sga: Jag har ej orenat mig,
        jag har icke fljt efter Baalerna?
        Besinna vad du har bedrivit i dalen,
        ja, betnk vad du har gjort.
        Du r lik ett ystert kamelsto, som lper hit och dit.
 24.    Du r lik en vildsna,
            fostrad i knen,
        en som flsar i sin brunst,
            och vars brnad ingen kan stvja;
        om ngon vill till henne,
            behver han ej lpa sig trtt;
        nr hennes mnad kommer,
            trffar man henne.
 25.    Akta din fot, s att den icke tappar skon,
            och din strupe, s att den ej bliver torr av trst.
        Men du svarar: Du mdar dig frgves.
            Nej, jag lskar de frmmande,
            och efter dem vill jag flja.
      >Jer. 18,11 f.
 26.    Ssom tjuven str dr med skam, nr han ertappas,
        s skall Israels hus komma p skam,
        med sina konungar, och furstar,
        med sina prster och profeter,
 27.    dessa som sga till trstycket:
            Du r min fader,
        och sga till stenen:
            Du har ftt mig.
        Ty de vnda ryggen till mig
            och icke ansiktet;
        men nr olycka r p frde, ropa de:
            Upp och frls oss!
      >Jer. 32,33.
 28.    Var ro d dina gudar,
            de som du gjorde t dig?
        M de st upp.  Kunna de frlsa dig
            i din olyckas tid?
        Ty s mnga som dina stder ro,
        s mnga hava dina gudar blivit, du Juda.
      >5 Mos. 32,37 f. Dom. 10,14. Jer. 11,13.

 29.    Huru kunnen I g till rtta med mig?
        I haven ju alla avfallit frn mig, sger HERREN.
 30.    Frgves har jag slagit edra barn;
        de hava icke velat taga emot tuktan.
        Edert svrd har frtrt edra profeter,
        ssom vore det ett frhrjande lejon.
      >1 Kon. 19,10. Jes. 1,5. Jer. 5,8. 17,23. Matt. 23,34.
 31.    Du onda slkte, giv akt p HERRENS ord.
        Har jag d fr Israel varit en ken
            eller ett mrkrets land,
        eftersom mitt folk sger: Vi hava gjort oss fria,
            vi vilja ej mer komma till dig?
 32.    Icke frgter en jungfru sina smycken
            eller en brud sin grdel?
        Men mitt folk har frgtit mig
            sedan urminnes tid.
      >Jer. 3,21.
 33.    Huru skickligt gr du icke till vga,
            nr du sker lskog!
        Drfr har du ock blivit frfaren
            p det ondas vgar.
 34.    Ja, p dina mantelflikar finner man blod
        av arma och oskyldiga, som du har ddat,
        icke drfr att de ertappades vid inbrott,
        nej, drfr att din hg str till allt sdant.
 35.    Och dock sger du: Jag gr fri ifrn straff;
        hans vrede mot mig har frvisso upphrt.
        Nej, jag vill g till rtta med dig,
        om du n sger: Jag har icke syndat.
 36.    Varfr har du nu s brtt
        att vandra stad p en annan vg?
        Ocks med Egypten skall du komma p skam,
        likasom du kom p skam med Assyrien.
      >2 Krn. 28,20. Jes. 30,3 f.
 37.    Ocks drifrn skall du f g din vg,
        med hnderna p huvudet.
        Ty HERREN frkastar dem som du frlitar dig p,
        och du skall icke bliva lyckosam med dem.
      >2 Sam. 13,19.
*24/03 Jeremia, 3 Kapitlet
                         Jeremia, 3 Kapitlet

               Judas och Israels obotfrdighet.  Maning
                           till omvndelse.

  1.  Det r sagt: Om en man skiljer sig frn sin hustru, och hon s
      gr bort ifrn honom och bliver en annan mans hustru, icke fr
      han d ter komma tillbaka till henne?  Bleve icke d det landet
      ohelgat?  Och du, som har bedrivit otukt med s mnga lskare,
      du vill nd f komma tillbaka till mig!  sger HERREN.
      >5 Mos. 24,4 f.

  2.    Lyft upp dina gon till hjderna och se:
            var lt du icke sknda dig?
        Vid vgarna satt du och spejade efter dem,
            ssom en arab i knen,
        och ohelgade landet genom din otukt
            och genom din ondska.
      >1 Mos. 38,14 f.
  3.    Vl blevo regnskurarna frhllna,
            och intet vrregn fll;
        men du hade en ktenskapsbryterskas panna,
            du ville icke blygas.
      >5 Mos. 11,16 f. Hes. 3,7.
  4.    Och nd har du nyss ropat till mig: Min fader!,
        Min ungdoms vn r du!
  5.    Skulle han kunna behlla vrede evinnerligen,
            skulle han framhrda s fr alltid?
        S talar du och gr dock vad ont r,
            ja, fullbordar det ock.
      >Ps. 103,9.

  6.  Och HERREN sade till mig i konung Josias tid: Har du sett vad
      Israel, den avflliga kvinnan, har gjort?  Hon gick upp p alla
      hga berg och bort under alla grna trd och bedrev dr otukt.
      >2 Kon. 17 10. Jer. 2,20.
  7.  Och jag tnkte att sedan hon hade gjort allt detta, skulle hon
      vnda tillbaka till mig.  Men hon vnde icke tillbaka.  Och hennes
      syster Juda, den trolsa kvinnan, sg det.
      >Hes. 16,46. 23,2 f.
  8.  Och jag sg, att fastn jag hade skilt mig frn Israel, den
      avflliga, och givit henne skiljebrev just fr hennes
      ktenskapsbrotts skull, s skrmdes dock hennes syster Juda den
      trolsa, icke drav, utan gick likaledes stad och bedrev otukt
      >5 Mos. 24,1. 2 Kon. 17,18 f.
  9.  och ohelgade s landet genom sin lttfrdiga otukt, i det hon
      begick ktenskapsbrott med sten och tr.
 10.  Ja, oaktat allt detta vnde hennes syster Juda, den trolsa,
      icke tillbaka till mig av fullt hjrta, utan allenast med
      skrymteri, sger HERREN.

 11.  Och HERREN sade till mig: Israel, den avflliga, har bevisat sig
      rttfrdigare n Juda, den trolsa.
      >Hes. 16,51 f. 23,11 f.
 12.  G bort och predika s norrut och sg: Vnd om, Israel, du
      avflliga, sger HERREN, s vill jag icke lngre med ogunst se
      p eder; ty jag r ndig, sger HERREN, jag behller icke vrede
      evinnerligen.
      >Ps. 86,15. 145,8.
 13.  Allenast m du besinna din missgrning, att du har varit
      avfllig frn HERREN, din Gud, och lupit hit och dit till
      frmmande gudar under alla grna trd; ja, I haven icke velat
      hra min rst, sger HERREN.
      >PS. 32,5. Ords. 28,13.
 14.  Vnden om, I avflliga barn, sger HERREN, ty jag r eder rtte
      herre; s vill jag hmta eder, en frn var stad och tv frn var
      slkt, och fra eder till Sion.
 15.  Och jag vill giva eder herdar efter mitt hjrta, och de skola
      fra eder i bet med frstnd och insikt.
      >Jer. 23,4. Hes. 34,23.
 16.  Och det skall ske, att nr I p den tiden frken eder och
      bliven fruktsamma i landet, sger HERREN, d skall man icke mer
      tala om HERRENS frbundsark eller tnka p den; man skall icke
      komma ihg den eller sakna den, och man skall icke gra ngon ny
      sdan.
      >Jer. 31,33.
 17.  Utan p den tiden skall man kalla Jerusalem HERRENS tron; och
      dit skola frsamla sig alla hednafolk, till HERRENS namn i
      Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda
      hjrtans hrdhet.
      >Jes. 2,2 f. Mik. 4,1 f.
 18.  P den tiden skall Juda hus g till Israels hus, och tillsammans
      skola de komma frn nordlandet in i det land som jag gav edra
      fder till arvedel.

 19.    Jag tnkte: Vilken plats
            skall jag ej frlna dig bland barnen,
        och vilket ljuvligt land
            skall jag icke giva dig,
        den allra hrligaste arvedel bland folken!
        Och jag tnkte: D skolen I kalla mig fader
        och icke mer vika bort ifrn mig.
 20.    Men ssom nr en hustru r trols mot sin make,
        s haven I av Israels hus varit trolsa mot mig, sger HERREN.
 21.    Drfr hras rop p hjderna,
        grt och bner av Israels barn;
        ty de hava gtt p frvnda vgar
        och frgtit HERREN, sin Gud.
      >Jer. 2,32.
 22.    S vnden nu om, I avflliga barn,
        s vill jag hela eder frn edert avfall.

        Ja se, vi komma till dig,
        ty du r HERREN, vr Gud.
 23.    Sannerligen, bedrgligt var vrt hopp till hjderna,
            blott tomt larm gvo oss bergen.
        Sannerligen, det r hos HERREN, vr Gud,
            som frlsning finnes fr Israel.
      >Ps. 3,9. 68,2O f. 121,1 f.
 24.    Men skndlighetsguden har frtrt
            frukten av vra fders arbete,
            allt ifrn vr ungdom,
        deras fr och fkreatur,
            deras sner och dttrar.
 25.    S vilja vi nu ligga hr i vr skam,
            och blygd m hlja oss.
        Ty mot HERREN, vr Gud, hava vi syndat,
            vi och vra fder,
            ifrn vr ungdom nda till denna dag;
        vi hava icke velat hra HERRENS, vr Guds, rst.
      >Dan. 9,7 f.
*24/04 Jeremia, 4 Kapitlet
                         Jeremia, 4 Kapitlet

                 Frnyad maning till omvndelse.  Den
                  kommande domen.  Profetens klagan.

  1.    om du omvnder dig, Israel, sger HERREN,
            skall du f vnda tillbaka till mig;
        och om du skaffar bort dina styggelser frn min syn,
            skall du slippa vandra flyktig omkring.
  2.    D skall du svrja i sanning, rtt och rttfrdighet:
            S sant HERREN lever,
        och hednafolken skola vlsigna sig i honom
            och bermma sig av honom.
      >1 Mos. 22,18. 5 Mos. 6,13. Jes. 45,25. 48,1. 65,16. 2 Kor. 10,17.
  3.    Ja, s sger HERREN
        till Juda mn och till Jerusalem:
        Bryten eder ny mark,
            och sn ej bland trnen.
      >Hes. 18,31. Hos. 10,12. Matt. 13,7, 22.
  4.    Omskren eder t HERREN; skaffen bort
            edert hjrtas frhud,
        I Juda mn och I Jerusalems invnare.
        Eljest skall min vrede bryta fram ssom en eld
            och brinna s, att ingen kan utslcka den,
            fr edert onda vsendes skull.
      >5 Mos. 10,16. 30,6. Jes. 65,5. Jer. 21,12. Rom. 2,28 f. Kol. 2,11.

  5.    Frkunnen i Juda,
        kungren i Jerusalem och pbjuden,
        ja, stten i basun i landet,
        ropen ut med hg rst och sgen:
        Frsamlen eder och lt oss fly
            in i de befsta stderna.
      >Jer. 8,14.
  6.    Resen upp ett baner som visar t Sion,
            brgen edert gods och drjen icke
        ty jag skall lta olycka komma frn norr,
            med stor frstring.
      >Jer. 1,14 f. 6,1.
  7.    Ett lejon drager fram ur sitt snr
        och en folkfrdrvare bryter upp,
            han gr ut ur sin boning,
        fr att gra ditt land till en demark;
            d bliva dina stder frstrda,
        s att ingen kan bo i dem.
      >Jes. 5,29. Jer. 2,15. 5,6.
  8.    S hljen eder nu i sorgdrkt,
            klagen och jmren eder,
        ty HERRENS vredes gld
            upphr icke ver oss.
      >Jer. 6,26.

  9.  P den tiden, sger HERREN, skall det vara frbi med konungens
      och furstarnas mod, och prsterna skola bliva frfrade och
      profeterna st hpna.
 10.  Men jag sade: Ack Herre, HERRE, svrt bedrog du sannerligen
      detta folk och Jerusalem, d du sade: Det skall g eder vl.
      Svrdet r ju nra att taga vrt liv.
      >2 Kon. 22,18 f. Jer. 6,14. 14,13 f.
 11.  P den tiden skall det sgas om detta folk och om Jerusalem: En
      brnnande vind frn hjderna i knen kommer emot dottern mitt
      folk, icke en sdan vind som passar, nr man kastar sd eller
      rensar korn;
 12.  nej, en vldsammare vind n som s lter jag komma.  Ja, nu vill
      jag g till rtta med dem!

 13.    Se, ssom ett moln kommer han upp
            och ssom en stormvind ro hans vagnar;
        hans hstar ro snabbare n rnar,
            ve oss, vi ro frlorade!
      >Jes. 5,28. Hab. 1,8.

 14.  S tv nu ditt hjrta rent frn ondska, Jerusalem, fr att du m
      bliva frlst.  Huru lnge skola frdrvets tankar bo i ditt
      brst?
      >Jes. 1,16.
 15.  Frn Dan hres ju en budbrare ropa, och frn Efraims bergsbygd
      en som bdar frdrv.
      >Jer. 8,16.
 16.  Frkunnen fr folken, ja, kungren ver Jerusalem att en
      belgringshr kommer ifrn fjrran land och hver upp sitt rop
      mot Juda stder.
 17.  Ssom vktare kring ett kerflt samla de sig runt omkring
      henne, drfr att hon har varit genstrvig mot mig, sger
      HERREN.
      >Luk. 19,43.
 18.  Ja, ditt eget leverne och dina egna varningar vlla dig detta;
      det r din ondskas frukt att det bliver dig s bittert, och att
      plgan trffar dig nda in i hjrtat.
      >Ps. 107,17. Jes. 50,1. Jer. 2,17, 19. Hos. 13,9.

 19.    I mitt innersta vndas jag,
            i mitt hjrtas djup.
        Mitt hjrta klagar i mig,
            jag kan icke tiga,
        ty basunljud hr du, min sjl,
            och krigiskt hrskri.
      >Jes. 22,4. Jer. 9,1.
 20.    Olycka efter olycka ropas ut,
            ja, hela landet bliver frtt;
        pltsligt bliva mina hyddor frdda,
            i ett gonblick mina tlt.
 21.    Huru lnge skall jag se stridsbaneret
            och hra basunljud?

 22.    Ja, mitt folk r ofrnuftigt,
            de vilja ej veta av mig.
        De ro draktiga barn
            och hava intet frstnd.
        Visa ro de till att gra vad ont r,
            men att gra vad gott r frst de ej.
      >Rom. 16,19.

 23.    Jag sg p jorden,
            och se, den var de och tom,
        och upp mot himmelen,
            och dr lyste intet ljus.
      >Jes. 5,30. 50,3.
 24.    Jag sg p bergen,
            och se, de bvade,
        och alla hjder vacklade.
 25.    Jag sg mig om,
            och d fanns dr ingen mnniska,
        och alla himmelens fglar
            hade flytt bort.
      >Jer. 9,10. Sef. 1,2 f.
 26.    Jag sg mig om,
            och d var det brdiga landet en ken,
        och alla dess stder voro nedbrutna,
            fr HERRENS ansikte,
            fr hans vredes gld,
 27.    Ty s sger HERREN:
            Hela landet skall bliva en demark,
        om jag n ej alldeles vill gra nde drp.
      >Jer. 5,18. 30,11. 46,28.
 28.    Drfr srjer jorden,
        och himmelen drovan klder sig i sorgdrkt,
        drfr att jag s har talat och beslutit
        och ej kan ngra det eller taga det tillbaka.

 29.    Fr larmet av ryttare och bgskyttar
            tager hela staden till flykten.
        Man giver sig in i skogssnren
            och upp bland klipporna.
        Alla stder ro vergivna,
            ingen mnniska bor mer i dem.
 30.    Vad vill du gra i din frdelse?
        Om du n klder dig i scharlakan,
        om du n pryder dig med gyllene smycken
        om du n sker frstora dina gon genom smink,
        s gr du dig dock skn frgves.
        Dina lskare frakta dig,
            ja, de st efter ditt liv.
 31.    Ty jag hr rop ssom av en barnafderska,
            ndrop ssom av en frstfderska.
        Det r dottern Sion som ropar;
            hon flmtar, hon rcker ut sina hnder:
        Ack, ve mig!  I mrdares vld
            frsmktar min sjl.
*24/05 Jeremia, 5 Kapitlet
                         Jeremia, 5 Kapitlet

                   Domens orsaker: folkets otrohet,
                   frblindelse och orttfrdighet.

  1.    Gn omkring p gatorna i Jerusalem,
            och sen till och given akt;
        sken p dess torg
            om I finnen ngon,
        om dr r ngon som gr rtt
            och beflitar sig om sanning;
        d vill jag frlta staden.
      >1 Mos. 18,23 f.
  2.    Men sga de n: S sant HERREN lever,
            s svrja de dock falskt.
  3.    HERRE, r det ej sanning dina gon ska?
        Du slog dem,
            men de knde ingen sveda.
        Du frgjorde dem,
            men de ville ej taga emot tuktan.
        De gjorde sina pannor hrdare n sten,
            de ville icke omvnda sig.
      >Jes. 1,5. 9,13. Jer. 2,30. 17,23.
  4.    D tnkte jag:
        Detta r allenast de ringa i folket;
            de ro draktiga,
        ty de knna icke HERRENS vg,
            sin Guds rtt.
  5.    Jag vill nu g till de stora
            och tala med dem;
        de mste ju knna HERRENS vg,
            sin Guds rtt.
        Men ock dessa hade alla brutit snder oket
            och slitit av banden.
      >Ps. 2,8.
  6.    Drfr bliva de slagna av lejonet frn skogen
        och frdrvade av vargen frn hedmarken;
        pantern lurar vid deras stder,
        och envar som vgar sig ut drifrn bliver ihjlriven.
        Ty mnga ro deras vertrdelser
        och talrika deras avfllighetssynder.
      >Jer. 4,7. Hos. 13,7.

  7.  Huru skulle jag d kunna frlta dig?  Dina barn hava ju
      vergivit mig och svurit vid gudar som icke ro gudar.  Jag gav
      dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig
      i skaror till skkohuset.
  8.  De likna vlfdda, ystra hstar; de vrenskas var och en efter sin
      nstas hustru.
      >Hes. 22,10.
  9.  Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Och skulle
      icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
      >Jer. 9,9.
 10.  Stormen d hennes murar och fr stren dem, dock utan att
      alldeles gra nde p henne.  Riven bort hennes vinrankor, de ro
      ju icke HERRENS.
      >Jer. 2,21.
 11.  Ty bde Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolsa mot
      mig, sger HERREN.
 12.  De hava frnekat HERREN och sagt: Han betyder intet.  Olycka
      skall icke komma ver oss, svrd och hunger skola vi icke se.
      >5 Mos. 29,19. Jes. 28,15.
 13.  Men profeterna skola frsvinna ssom en vind, och han som sges
      tala r icke i dem; dem sjlva skall det s g.
 14.  Drfr sger HERREN, hrskarornas Gud: Eftersom I fren ett
      sdant tal, se, drfr skall jag gra mina ord i din mun till en
      eld, och detta folk till ved, och elden skall frtra dem.
 15.  Se, jag skall lta komma ver eder, I av Israels hus, ett folk
      ifrn fjrran land, sger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt
      folk, ett folk vars tungoml du icke knner, och vars tal du
      icke frstr.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26 f. Jer. 1,15. 6,1, 22.
 16.  Deras koger r en ppen grav; de ro allasammans hjltar.
 17.  De skola frtra din skrd och ditt brd, de skola frtra dina
      sner och dttrar, de skola frtra dina fr och fkreatur, de
      skola frtra dina vintrd och fikontrd.  Dina befsta stder,
      som du frlitar dig p, dem skola de frstra med svrd.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,31 f.
 18.  Dock vill jag p den tiden, sger HERREN, icke alldeles gra
      nde p eder.
      >Jer. 4,27.
 19.  Och om I d frgen: Varfr har HERREN, vr Gud, gjort oss allt
      detta?, s skall du svara dem: Ssom I haven vergivit mig och
      tjnat frmmande gudar i edert eget land, s skolen I nu f
      tjna frmlingar i ett land som icke r edert.
      >5 Mos. 29,24 f. Jer. 16,10 f.

 20.  Frkunnen detta i Jakobs hus, kungren det i Juda och sgen:
 21.  Hr detta, du draktiga och ofrstndiga folk, I som haven gon,
      men icke sen, I som haven ron, men icke hren.
      >Jes. 6,9 f. 42,18 f.
 22.  Skullen I icke frukta mig, sger HERREN, skullen I icke bva fr
      mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till
      en evrdlig grns, som det icke kan verskrida, s att dess
      bljor, huru de n svalla, nd intet frm, och huru de n
      brusa, likvl icke kunna verskrida den?
      >Job 26,10. 38,8 f. Ps. 104,9.
 23.  Men detta folk har ett genstrvigt och upproriskt hjrta; de
      hava avfallit och gtt sin vg.
 24.  De sade icke i sina hjrtan: Ltom oss frukta HERREN, vr Gud,
      honom som giver regn i rtt tid, bde hst och vr, och som
      stndigt beskr oss de bestmda skrdeveckorna.
      >5 Mos. 11,14. Apg. 14,17.

 25.  Edra missgrningar hava nu frt dessa i olag, och edra synder
      hava frhllit fr eder detta goda.
 26.  Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga mnniskor: de ligga i
      frst, likasom fgelfngaren ligger p lur, de stta ut giller
      till att fnga mnniskor.
 27.  Ssom nr en bur r full av fglar, s ro deras hus fulla av
      svek.  Drigenom hava de blivit s stora och rika; de hava
      blivit feta och skinande.
 28.  Fr sina ogrningar veta de icke av ngon grns, de hlla icke
      rtten vid makt, icke den faderlses rtt, till att frmja den;
      och i den fattiges sak flla de icke rtt dom.
      >Jes. 1,23. Sak. 7,10.
 29.  Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.  Skulle
      icke min sjl hmnas p ett sdant folk som detta r?
 30.  Frfrliga och gruvliga ting ske i landet.
 31.  Profeterna profetera lgn, och prsterna styra efter deras rd;
      och mitt folk vill s hava det.  Men vad skolen I gra, nr nden
      p detta kommer?
      >Jes. 10,3. Jer. 23,25 f. Hes. 13,6. Matt. 23,1 f.
*24/06 Jeremia, 6 Kapitlet
                         Jeremia, 6 Kapitlet

                   Fienden infr Jerusalem.  Folkets
                   obotfrdighet.  Fruktlsheten av
                        profetens verksamhet.

  1.    Brgen edert gods ut ur Jerusalem,
            I Benjamins barn,
        stten i basun i Tekoa,
            och resen upp ett hgt baner
            ovanfr Bet-Hackerem;
        ty en olycka hotar frn norr,
            med stor frstring.
      >Jer. 1,14. 4,6.
  2.    Hon som r s fager och frklemad, dottern Sion,
            henne skall jag frgra.
  3.    Herdar skola komma ver henne
            med sina hjordar;
        de skola sl upp sina tlt runt omkring henne,
            avbeta var och en sitt stycke.
      >Jer. 4,17.
  4.    Ja, invigen eder till strid mot henne.
            Upp, lt oss draga stad, medan middagsljuset varar!
            Ack att dagen redan lider till nda!
            Ack att aftonens skuggor frlngas!
  5.        Vlan, s lt oss draga ditupp om natten
            och frstra hennes palatser.

  6.    Ty s sger HERREN Sebaot:
        Fllen trd och kasten upp vallar
            emot Jerusalem.
        Hon r staden som skall hemskas,
            hon som i sig har idel frtryck
  7.    Likasom en brunn lter vatten vlla fram,
            s lter hon ondska framvlla.
        Vld och frdelse hr man dr,
            sr och slag
            ro bestndigt infr min syn.
  8.    Lt varna dig, Jerusalem, s att min sjl
            ej vnder sig ifrn dig,
        s att jag icke gr dig till en demark,
            till ett obebott land.

  9.    S sger HERREN Sebaot:
        En efterskrd, likasom p ett vintrd,
            skall man hlla p kvarlevan av Israel.
        Rck ut din hand ter och ter,
            ssom nr man plockar av druvor frn rankorna.

 10.    Men infr vem skall jag tala
            och betyga fr att bliva hrd?
        Se, deras ron ro oomskurna,
            s att de icke kunna hra.
        Ja, HERRENS ord har blivit till smlek bland dem;
            de hava intet behag drtill.
      >Apg. 7,61.
 11.    Drfr r jag uppfylld av HERRENS vrede,
            jag frmr icke hlla den inne.
        Utgjut den ver barnen p gatan
        och ver alla de unga mnnens samkvm;
        ja, bde man och kvinna skola drabbas drav,
        jmvl den gamle och den som har fyllt sina dagars mtt.
      >Jer. 15,17.
 12.    Och deras hus skola g ver i frmmandes go
        s ock deras krar och deras hustrur,
        ty jag vill utrcka min hand
        mot landets inbyggare, sger HERREN.
      >5 Mos. 28,30. Jer. 8,10 f. Klag. 5,2.
 13.    Ty alla, bde sm och stora,
            ska dr ortt vinning,
        och bde profeter och prster
            fara allasammans med lgn,
      >Jes. 56,11.
 14.    de taga det ltt med helandet
            av mitt folks skada;
        de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
         och dock str icke allt vl till.
      >Hes. 13,10. Am. 6,6. Mik. 3,6. 1 Tess. 5,3.
 15.    De skola komma p skam, ty de vade styggelse.
        Likvl knna de alls icke ngon skam
        och veta icke av ngon blygsel.
        Drfr skola de falla bland de andra;
        nr min hemskelse trffar dem,
        skola de komma p fall, sger HERREN,

 16.  S sade HERREN: Stllen eder vid vgarna och sen till, och
      frgen efter forntidens stigar, frgen vilken vg som r den
      goda vgen, och vandren p den, s skolen I finna ro fr edra
      sjlar.  Men de svarade: Vi vilja icke vandra p den.
      >Jes. 28,12. Matt. 11,29. 23,37.
 17.  Och nr jag d satte vktare ver eder och sade: Akten p
      basunens ljud, svarade de: Vi vilja icke akta drp.
      >Jes. 21,6, 11. Hes. 3,17. 33,7.

 18.  Hren drfr, I hednafolk, och mrk, du menighet, vad som sker
      bland dem.
 19.  Ja hr, du jord: Se, jag skall lta olycka komma ver detta
      folk, ssom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta p
      mina ord, utan frkasta min lag.
 20.  Vad frgar jag efter rkelse, komme den ock frn Saba, eller
      efter bsta kalmus ifrn fjrran land?  Edra brnnoffer tckas
      mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.
      >Jes. 1,11. Jer. 7,22. 14,12. Am. 5,21 f. Mik. 6,6.
 21.  Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lgga sttestenar fr
      detta folk; och genom dem skola bde fader och sner komma p
      fall, den ene borgaren skall frgs med den andre.

 22.  S sger HERREN:
        Se, ett folk kommer
            frn nordlandet,
        ett stort folk reser sig
            vid jordens yttersta nda.
      >5 Mos. 28,49 f. Jes. 5,26. Jer. 5,15. 10,22. 50,41 f.
 23.    De fra bge och lans,
        de ro grymma och utan frbarmande.
        Dnet av dem r ssom havets brus,
            och p sina hstar rida de fram,
        rustade ssom kmpar till strid,
            mot dig, du dotter Sion.
 24.    Nr vi hra ryktet om dem,
            sjunka vra hnder ned,
        ngslan griper oss,
            ngest lik en barnafderskas.
      >Jer. 4,31. 49,24.
 25.    G icke ut p marken,
            och vandra ej p vgen,
        ty fienden br svrd;
            skrck frn alla sidor!
 26.    Du dotter mitt folk, hll dig i sorgdrkt,
            vltra dig i aska,
        hj sorgelt likasom efter ende sonen,
            och hll bitter ddsklagan;
        ty pltsligt kommer frhrjaren ver oss.
      >Jer. 4,8.

 27.  Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- svl som till
      ett fste -- p det att du m lra knna och prva deras vg.
      >Jer. 1,18. 15,20.
 28.  De ro allasammans avflliga och genstrviga, de g med frtal,
      de ro koppar och jrn, allasammans ro de frdrvliga
      mnniskor.
      >Hes. 22,18.
 29.  Blsblgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt
      luttrande r frgves, slagget bliver nd icke frnskilt.
 30.  Ett silver som m kastas bort, s kan man kalla dem, ty HERREN
      har frkastat dem.
*24/07 Jeremia, 7 Kapitlet
                         Jeremia, 7 Kapitlet

                   Dom ver skrymtaktig gudstjnst.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
  2.  Stll dig i porten till HERRENS hus, och predika dr detta ord
      och sg: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som gn in genom
      dessa portar fr att tillbedja HERREN.
      >Jer. 26,2.
  3.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bttren edert leverne och
      edert vsende, s vill jag lta eder bo kvar p denna plats.
      >Jer. 18,11. 26,13.
  4.  Frliten eder icke p lgnaktigt tal, nr man sger: Hr r
      HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!
      >Mik. 3,11.
  5.  Nej, om I bttren edert leverne och edert vsende, om I dmen
      rtt mellan man och man,
  6.  om I upphren att frtrycka frmlingen, den faderlse och nkan,
      att utgjuta oskyldigt blod p denna plats och att flja efter
      andra gudar, eder sjlva till olycka,
      >2 Mos. 22,21 f. Jer. 22,3.
  7.  d vill jag fr evrdliga tider lta eder bo p denna plats, i
      det land som jag har givit t edra fder.

  8.  Men se, I frliten eder p lgnaktigt tal, som icke kan hjlpa.
  9.  Huru r det?  I stjlen, mrden och begn ktenskapsbrott, I
      svrjen falskt, I tnden offereld t Baal och fljen efter andra
      gudar, som I icke knnen;
      >Hos. 4,2.
 10.  sedan kommen I hit och trden fram infr mitt ansikte i detta
      hus, som r uppkallat efter mitt namn, och sgen: Med oss r
      ingen nd -- fr att drefter fortfara med alla dessa
      styggelser.
 11.  Hllen I det d fr en rvarkula, detta hus, som r uppkallat
      efter mitt namn?  Ja, sannerligen, ocks jag anser det s, sger
      HERREN.
      >Jes. 56,7. Matt. 21,13. Mark. 11,17. Luk. 19,46.
 12.  Gn bort till den plats i Silo, dr jag frst lt mitt namn bo,
      och sen huru jag har gjort med den, fr mitt folk Israels
      ondskas skull.
      >Jos. 18,1. 1 Sam. 4,8 f., 11. Ps. 78,60.
 13.  Och eftersom I haven gjort alla dessa grningar, sger HERREN,
      och icke haven velat hra, fastn jag titt och ofta har talat
      till eder, och icke haven velat svara, fastn jag har ropat p
      eder,
      >2 Kon. 17,13 f. Ords. 1,24 f. Jes. 65,12. 66,4. Jer. 25,4 f.
 14.  drfr vill jag nu med detta hus, som r uppkallat efter mitt
      namn, och som I frliten eder p, och med denna plats, som jag
      har givit t eder och edra fder, gra ssom jag gjorde med
      Silo.
      >2 Krn. 7,16. Ps. 132,13. Jer. 26,6, 9.
 15.  Och jag skall kasta eder bort ifrn mitt ansikte, ssom jag har
      bortkastat alla edra brder all Efraims slkt.
      >2 Kon. 17,23. 21,18 f. 24,20.

 16.  S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
      klagan och frbn fr dem eller lgga dig ut fr dem hos mig, ty
      jag vill icke hra dig.
      >Jer. 11,14. 14,11.
 17.  Ser du icke vad de gra i Juda stder och p Jerusalems gator?
 18.  Barnen samla tillhopa ved, fderna tnda upp eld och kvinnorna
      knda deg, allt fr att baka offerkakor t himmelens drottning;
      och drickoffer utgjuta de t andra gudar, mig till sorg.
      >Jer. 44,17 f.
 19.  Men r det d mig som de bereda sorg drmed, sger HERREN, och
      icke fastmer sig sjlva, s att de komma p skam?
 20.  Drfr sger Herren, HERREN s: Se, min vrede och frtrnelse
      skall utgjuta sig ver denna plats, ver bde mnniskor och
      djur, ver bde trden p marken och frukten p jorden; och den
      skall brinna och icke bliva utslckt.

 21.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lggen edra brnnoffer
      tillhopa med edra slaktoffer och ten s ktt.
 22.  Ty p den tid d jag frde edra fder ut ur Egyptens land gav
      jag dem icke ngon befallning eller ngot bud angende
      brnnoffer och slaktoffer;
      >1 Sam. 15,22 f. Jes 1,11. Jer. 6,20. Am. 5,21 f. Mik. 6,7 f.
 23.  utan detta var det bud jag gav dem: Hren min rst, s vill jag
      vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt
      p den vg som jag bjuder eder, p det att det m g eder vl.
      >2 Mos. 19,5. 3 Mos. 26,12. 5 Mos. 6,3. 10,12 f.
 24.  Men de ville icke hra eller bja sitt ra till mig, utan
      vandrade efter sina egna rdslag, i sina onda hjrtans hrdhet,
      och veko tillbaka i stllet fr att g framt.
      >Jer. 11,8. 16,12. 17,23.
 25.  Allt ifrn den dag d edra fder drogo ut ur Egyptens land nda
      till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, snt till eder
      alla mina tjnare profeterna.
      >2 Krn. 36,15 f.
 26.  Men man ville icke hra mig eller bja sitt ra till mig; de
      voro hrdnackade och gjorde nnu mer ont n deras fder.
 27.  Och om du n sger dem allt detta, s skola de dock icke hra
      dig; och om du n ropar till dem, s skola de dock icke svara
      dig.
 28.  Sg drfr till dem: Detta r det folk som icke vill hra
      HERRENS, sin Guds, rst eller taga emot tuktan.  Sanningen r
      frsvunnen och utrotad ur deras mun.

 29.  Skr av dig ditt huvudhr och kasta det bort, och stm upp en
      klagosng p hjderna.  Ty HERREN har frkastat och frskjutit
      detta slkte, som har uppvckt hans vrede.
 30.  Juda barn hava ju gjort vad ont r i mina gon, sger HERREN; de
      hava satt upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
      mitt namn, och de hava s orenat det.
 31.  Och Tofethjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, fr att
      dr uppbrnna sina sner och dttrar i eld, fastn jag aldrig
      har bjudit eller ens tnkt mig ngot sdant.
      >3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 23,10.  2 Krn. 33,6. Jer. 19,5 f.
 32.  Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
      skall sga Tofet eller Hinnoms sons dal, utan Drpdalen,
      och d man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
      finnes.
      >Jer. 19,11.
 33.  Ja, detta folks dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar
      och markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
      >Jer. 34,20.
 34.  Och i Juda stder och p Jerusalems gator skall jag gra slut p
      frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud, ty
      landet skall bliva delagt.
      >Jes. 24,7. Jer. 16,9. 25,10. 33,11. Hes. 26,13. Hos. 2,11. Bar. 2,23.
*24/08 Jeremia, 8 Kapitlet
                         Jeremia, 8 Kapitlet

                      Dom ver obotfrdigheten.

  1.  p den tiden, sger HERREN, skall man kasta Juda konungars och
      furstars ben, och prsternas och profeternas ben, och Jerusalems
      invnares ben ut ur deras gravar
      >Bar. 2,24.
  2.  och kringstr dem infr solen och mnen och himmelens hela
      hrskara, som de hava lskat, tjnat och efterfljt, skt och
      tillbett; man skall icke sedan samla dem tillhopa eller begrava
      dem, utan de skola bliva gdsel p marken.
      >5 Mos. 4,19. 17,3. 2 Kon. 21,3.
  3.  Och alla kvarblivna, de som lmnas kvar av detta onda slkte,
      skola hellre vilja d n leva, vilka n de orter m vara, dit
      dessa kvarlmnade bliva frdrivna av mig, sger HERREN Sebaot.

  4.  Du skall ock sga till dem: S sger HERREN:

        Om ngon faller, str han ju upp igen;
            om ngon gr bort, vnder han ju tillbaka.
  5.    Varfr gr det d bort
            i bestndig avfllighet,
            detta folk i Jerusalem?
        Varfr hlla de fast vid sitt svek
            och vilja icke vnda tillbaka?
  6.    Jag har givit akt och hrt
            huru de tala vad ortt r;
        ingen enda finnes,
            som ngrar sin ondska,
            ingen sger: Vad har jag gjort!
        Alla lpa de bort, lika hstar
        som rusa stad i striden.
  7.    Till och med hgern under himmelen
            knner ju sin bestmda tid,
        och turturduvan, svalan och tranan
            taga i akt tiden fr sin terkomst;
        mitt folk dremot
            knner ej HERRENS rtter.
      >Jes. 1,3.
  8.    Huru kunnen I d sga: Vi ro visa
        och hava HERRENS lag ibland oss?
        Icke s, de skriftlrdes lgnpenna
        har frvandlat den i lgn.
  9.    Sdana visa skola komma p skam,
        komma till korta och bliva snrjda.
        De hava ju frkastat HERRENS ord,
            vari ro de d visa?
      >5 Mos. 4,6. Job 5,16. 1 Kor. 3,19.
 10.    S skall jag nu giva deras hustrur t andra
            och deras krar t ervrare
        Ty alla, bde sm och stora,
            ska ortt vinning;
        bde profeter och prster
        fara allasammans med lgn,
      >Jes. 56,11. Jer. 6,12 f.
 11.    de taga det ltt med helandet
            av dottern mitt folks skada;
        de sga: Allt str vl till, allt str vl till,
            och dock str icke allt vl
      >Hes. 13,10.
 12.    De skola komma p skam, vade styggelse.
        Likvl knna de alls icke skam
        och veta icke av att blygas.
        Drfr skola de falla bland de andra;
        nr hemskelsen trffar dem,
        skola de komma p fall, sger HERREN.

 13.    Jag skall bortrycka och frgra dem, sger HERREN.
        Inga druvor vxa p vintrden,
        och inga fikon p fikontrden,
        utan till och med lven ro vissnade:
        De bud jag gav dem vertrda de.
      >Jes. 5,5 f. Matt. 21,19. Luk. 13,6 f.

 14.    Varfr sitta vi hr stilla?
        Frsamlen eder och lt oss fly
            in i de befsta stderna
            och frgs dr;
        ty HERREN, vr Gud, vill frgra oss,
            han giver oss gift att dricka
            drfr att vi syndade mot HERREN.
      >Jer. 4,5. 9,15. 23,15,
 15.    V bida efter frid,
            men intet gott kommer,
        efter en tid d vi skulle bliva helade,
            men se, frskrckelse kommer.
      >Jer. 14,19.
 16.    Frn Dan hr man
            frustandet av hans hstar;
        fr hans hingstars gnggande
            bvar hela landet.
        De komma och frtra
            landet med allt vad dri r,
            staden med dem som bo dri.
      >Jer. 4,15.
 17.    Ty se, jag snder emot eder
            ormar, basilisker,
        mot vilka ingen besvrjelse hjlper,
            och de skola stinga eder,
            sger HERREN.

 18.    Var skall jag finna vederkvickelse i min sorg?
            Mitt hjrta r sjukt i mig.
 19.    Hr, dottern mitt folk ropar
            i fjrran land:
        Finnes d icke HERREN i Sion?
        r dennes konung icke mer dr?
        Ja, varfr hava de frtrnat mig med sina belten,
            med sina frmmande avgudar?
      >Mik. 4,9.
 20.    Skrdetiden r frbi,
            sommaren r till nda,
        och ingen frlsning har kommit oss till del.
 21.    Jag r frkrossad,
            drfr att dottern mitt folk s krossas,
        jag gr srjande,
            hpnad har gripit mig.
 22.    Finnes d ingen balsam i Gilead,
            finnes ingen lkare dr?
        Eller varfr bliver dottern mitt folk
            icke helad frn sina sr?
      >Jer. 46,11.
*24/09 Jeremia, 9 Kapitlet
                         Jeremia, 9 Kapitlet

                 Dom ver folkets allmnna trolshet.
                 Rtt bermmelse.  Hemskelsen ver de
                              oomskurna.

  1.    Ack att mitt huvud vore en vattenbrunn
        och mina gon en treklla,
        s att jag kunde grta dag och natt
        ver de slagna hos dottern mitt folk!
      >Jes. 22,4. Jer. 4,19. 14,17. Klag. 1,16. 2,18.
  2.    Ack att jag hade
            ett hrbrge i knen,
        s att jag kunde vergiva mitt folk
            och draga bort ifrn dem!
        Ty de ro allasammans ktenskapsbrytare,
            en frsamling av trolsa.
      >Ps. 55,7 f.
  3.    Sin tungas bge spnna de
            till att avskjuta lgner,
        och till sanning bruka de icke
            sin makt i landet.
        Nej, de g frn ogrning till ogrning,
        men mig vilja de ej veta av, sger HERREN.
  4.    Var och en tage sig till vara fr sin vn,
        och ingen frlite sig p ngon sin broder;
        ty den ene brodern gr allt fr att bedraga den andre,
        och den ene vnnen gr omkring och frtalar den andre.
      >Jer. 12,6. Mik. 7,5 f. Matt. 10,35 f.
  5.    Var och en handlar svikligt mot sin vn,
        och ingen talar vad sant r;
        de va sina tungor i att tala lgn
        de arbeta sig trtta med att gra illa.
      >Ps. 52,4 f.
  6.    Du bor mitt ibland falskhet;
        i sin falskhet vilja de ej veta av mig, sger HERREN.

  7.    Drfr sger HERREN Sebaot s.
        Se, jag mste luttra och prva dem;
        ty vad annat kan jag gra,
        d nu dottern mitt folk r sdan?
      >Jes. 48,10.
  8.    Deras tunga r en mrdande pil;
        vad den talar r svek.
        Med munnen tala de vnligt till sin nsta,
        men i hjrtat lgga de frst fr honom.
      >Ps. 12,2 f. 28,3.
  9.    Skulle jag icke fr sdant hemska dem?  sger HERREN.
        Skulle icke min sjl hmnas
        p ett sdant folk som detta r?
      >Jer. 6,9, 29.

 10.    ver bergen vill jag grta och sjunga sorgesng;
        jag vill hja klagosng ver betesmarkerna i knen.
        Ty de ro frbrnda, s att ingen gr dr fram
            och inga lten av boskap dr hras;
        bde himmelens fglar och fyrfotadjuren
            hava flytt och ro borta.
      >Jer. 4,25, 29. 12,4.
 11.    Jag skall gra Jerusalem till en stenhop,
            till en boning fr schakaler,
        och Juda stder till en demark, dr ingen bor.
      >Ps. 79,1. Jes. 34,13 f. Jer. 10,22. 26,18. Mik. 3,12.

 12.  Vem r en vis man, s att han frstr detta?  Och till vem har
      HERRENS mun talat, s att han kan frklara detta: varfr landet
      har blivit s frdrvat, frbrnt ssom en ken, dr ingen gr
      fram?
      >Ps. 107,43.
 13.  Och HERREN svarade: Jo, drfr att de hava vergivit min lag,
      den som jag frelade dem, och icke hava hrt min rst och
      vandrat efter den
 14.  utan vandrat efter sina egna hjrtans hrdhet och efterfljt
      Baalerna, ssom deras fader lrde dem.
 15.  Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall giva
      detta folk malrt att ta och gift att dricka.
      >Jer. 8,14. 23,15. 25,15.
 16.  Och jag skall frstr dem bland folk som varken de eller deras
      fder hava knt, och skall snda svrdet efter dem, till dess
      att jag har gjort nde p dem.
      >3 Mos. 26,33. 5 Mos. 28,64.

 17.    S sger HERREN Sebaot:
        Given akt; tillkallen grterskor,
            fr att de m komma,
        och snden efter frfarna kvinnor,
            och lten dem komma.
      >2 Krn. 35,25. Am. 5,16.
 18.    Lten dem med hast stmma upp
            sorgesng ver oss,
        s att vra gon flyta i trar
            och vatten strmmar frn vra gonlock.
 19.    Ty sorgesng hres ljuda frn Sion:
            Huru har ej frstrelse drabbat oss!
        Vi hava kommit illa p skam, vi mste ju vergiva landet,
        ty vra boningar hava de slagit ned.

 20.    Ja, hren, I kvinnor,
            HERRENS ord,
        och edert ra fatte
            hans muns tal.
        Lren edra dttrar sorgesng;
            ja, lren varandra klagosng.
 21.    Ty dden stiger in genom vara fnster,
            han kommer in i vra palats;
        han utrotar barnen frn gatan
        och ynglingarna frn torgen.
 22.    Ja, tala: S sger HERREN:
        Och mnniskornas dda kroppar ligga
            ssom gdsel p marken
        och ssom krvar efter skrdemannen,
            vilka ingen samlar upp.
      >Jer. 8,2. 16,4. 25,33.

 23.    S sger HERREN:
        Den vise bermme sig icke av sin vishet,
        den starke bermme sig icke av sin styrka,
        den rike bermme sig icke av sin rikedom.
 24.    Nej, den som vill bermma sig, han bermme sig drav
        att han har frstnd till att knna mig:
        att jag r HERREN, som gr nd,
        rtt och rttfrdighet p jorden.
        Ty till sdana har jag behag, sger HERREN.
      >1 Kor. 1,31. 2 Kor. 10,17.

 25.  Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall hemska alla
      omskurna som dock ro oomskurna:
 26.  Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab och alla kenbor med
      kantklippt hr.  Ty hednafolken ro alla oomskurna, och hela
      Israels hus har ett oomskuret hjrta.
      >3 Mos. 19,27. Jer. 4,4. 25,23. 49,32.  Apg. 7,51. Rom. 2,28 f.
*24/10 Jeremia, 10 Kapitlet
                         Jeremia, 10 Kapitlet

                Avgudavsendets ffnglighet.  Herrens
               storhet.  Judalandets frdelse.  Bn om
                        lindring av straffet.

  1.  Hren det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus.
      S sger HERREN:

  2.    I skolen icke vnja eder vid hedningarnas stt
        och icke frfras fr himmelens tecken,
        drfr att hedningarna frfras fr dem.
      >3 Mos. 18,3. Jes. 47,13.
  3.    Ty vad folken predika r ffngliga avgudar.
        Se, av ett stycke tr frn skogen hugger man ut dem,
        och konstnrens hnder tillyxa dem;
      >Jes. 40,19 f. 41,29. 44,9 f. Bar. 6,23 f.
  4.    med silver och guld pryder man dem
        och fster dem med spikar och hammare,
        fr att de icke skola falla omkull.
  5.    Lika fgelskrmmor p ett gurkflt
            st de dr och kunna ej tala;
        man mste bra dem,
            ty de kunna ej g.
        Frukten d icke fr dem,
            ty de kunna ej gra ngot ont;
        och att gra ngot gott,
            det frm de ej heller.
      >Ps. 115,6 f. Jes. 46,1, 7. Bar. 6,69.

  6.    Men dig, HERRE,
            r ingen lik;
        du r stor,
            ditt namn r stort i makt.
      >Ps. 86,8. Jer. 32,19.
  7.    Vem skulle icke frukta dig,
            du folkens konung?
            Sdant tillkommer ju dig.
        Ty bland folkens alla vise
            och i alla deras riken
            finnes ingen som r dig lik.
      >Upp. 15,3 f.

  8.    Nej, allasammans ro de ofrnuftiga och drar.
        Avgudadyrkan r att dyrka tr,
      >Hab. 2,18. Sak. 10,2.
  9.    silverplt, hmtad frn Tarsis,
        guld, frt ifrn Ufas,
        arbetat av en konstnr, av en guldsmeds hnder.
        I bltt och rtt purpurtyg st de kldda,
        allasammans blott verk av konstfrfarna mn.
      >1 Kon. 10,22. Bar. 6,10 f.
 10.    Men HERREN r en sann Gud,
        han r en levande Gud
        och en evig konung;
        fr hans frtrnelse bvar jorden,
        och folken kunna icke uthrda hans vrede.
      >Nah. 1,5.

 11.    S skolen I sga till dem:
        De gudar som icke hava gjort himmel och jord,
        de skola utrotas frn jorden och ej f finnas under himmelen.
 12.    Han har gjort jorden genom sin kraft,
        han har berett jordens krets genom sin vishet,
        och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
      >1 Mos 1,1. Jes. 45,12. Jer. 51,15 f.
 13.    Nr han vill lta hra sin rst,
        d brusa himmelens vatten,
        d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
        han lter ljungeldar komma med regn
        och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
      >Ps. 135,7.
 14.    Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
        guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
        ty deras gjutna belten ro lgn,
        och ingen ande r i dem.
      >Jes. 42,17 f. 45,16.
 15.    De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
        nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
 16.    Men sdan r icke han som r Jakobs del;
        nej, det r han som har skapat allt,
        och Israel r hans arvedels stam.
        HERREN Sebaot r hans namn.
      >5 Mos. 4,10 f. 32,9.

 17.    Samlen edert gods och fren det bort ur landet,
            I som sitten under belgring.
 18.    Ty s sger HERREN:
        Se, denna gng skall jag slunga bort
            landets inbyggare;
        jag skall bereda dem ngest,
            s att de frnimma det.

 19.    Ve mig, jag r snderkrossad!
            Olkligt r mitt sr.
        Men jag sger: Ja, detta r min plga,
            jag mste bra den!
      >Jer. 14,17. Mik. 7,8.
 20.    Mitt tlt r frstrt,
            och mina tltstreck ro alla avslitna.
        Mina barn ro borta,
            de finnas icke mer;
        ingen r kvar, som kan sl upp mitt tlt
            och stta upp mina tltdukar.
 21.    Ty herdarna voro ofrnuftiga,
            de frgade icke efter HERREN;
        drfr hade de ingen framgng,
            och hela deras hjord blev frskingrad.
      >Jer. 23,1.

 22.    Lyssna, ngot hres!
            Se, det nalkas!
        Ett stort dn kommer
            frn nordlandet
        fr att gra Juda stder
            till en demark,
            till en boning fr schakaler.
      >Jer. 1,14. 9,11.

 23.    Jag vet det, HERRE:
            mnniskans vg beror ej av henne,
        det str icke i vandrarens makt
            att rtt styra sina steg.
      >Ords. 16,9.
 24.    S tukta mig, HERRE
            likvl med mtta;
        icke i din vrede,
            p det att du ej m gra mig till intet.
      >Ps. 6,2. 38,2. Jer. 30,11. Vish. 11,9.
 25.    Utgjut din frtrnelse ver hedningarna,
            som icke knna dig,
        och ver de slkter
            som ej kalla ditt namn.
        ty de hava upptit Jakob,
            ja, upptit och gjort nde p honom,
        och hans boning hava de frtt.
      >Ps. 79,6 f. Jes. 64,10.
*24/11 Jeremia, 11 Kapitlet
                         Jeremia, 11 Kapitlet

                 Juda frbundsbrott och den kommande
               straffdomen.  Mordanslag mot profeten av
                             Anatots mn.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
  2.  Hren detta frbunds ord, och talen till Juda mn och till
      Jerusalems invnare;
  3.  sg till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Frbannad vare den
      man som icke hr detta frbunds ord,
      >5 Mos. 27,26. Gal. 3,10.
  4.  det som jag bjd edra fader p den tid d jag frde dem ut ur
      Egyptens land, den smltugnen, i det jag sade: Hren min rst
      och gren detta, alldeles ssom jag bjuder eder, s skolen I
      vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
      >2 Mos. 19,5. 5 Mos. 4,20. 29,13. 1 Kon. 8,51. Jer. 7,23.
  5.  p det att jag m hlla den ed som jag har svurit edra fder:
      att giva dem ett land som flyter av mjlk och honung, ssom ock
      nu har skett.  Och jag svarade och sade: Ja, amen, HERRE.
      >1 Mos. 12,7. 15,7 f. 26,3. 28,4. 2 Mos. 3,8.

  6.  Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda stder och
      p gatorna i Jerusalem och sg: Hren detta frbunds ord och
      gren efter dem.
  7.  Ty bde p den dag d jag frde edra fder ut ur Egyptens land
      och sedan nda till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och
      ofta har jag varnat dem och sagt: Hren min rst;
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13.
  8.  men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, utan
      vandrade var och en i sitt onda hjrtas hrdhet.  Drfr lt jag
      ock komma ver dem allt vad jag hade sagt i det frbund som jag
      bjd dem hlla, men som de dock icke hllo.
      >Jer. 7,24, 26.

  9.  Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda mn och Jerusalems
      invnare hava sammansvurit sig.
 10.  De hava vnt tillbaka till sina frfders missgrningar, deras
      som icke ville hra mina ord.  Sjlva hava de s fljt efter
      andra gudar och tjnat dem.  Ja, Israels hus och Juda hus hava
      brutit det frbund som jag slt med deras fder.
      >Jer. 9,13.
 11.  Drfr sger HERREN s: Se, jag skall lta en olycka komma ver
      dem, som de icke skola kunna undkomma; och nr de d ropa till
      mig, skall jag icke hra dem.
      >Ps. 18,42. Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 14,12. Hes. 8,18. Mik. 3,4.
 12.  Och om s Juda stder och Jerusalems invnare g bort och ropa
      till de gudar t vilka de plga tnda offereld, s skola dessa
      alls icke kunna frlsa dem i deras olyckas tid.
      >5 Mos. 32,38.
 13.  Ty s mnga som dina stder ro, s mnga hava dina gudar
      blivit, du Juda; och s mnga som gatorna ro i Jerusalem, s
      mnga altaren haven I satt upp t skndlighetsguden: altaren
      till att tnda offereld t Baal.
      >2 Krn. 28,24. Jer. 2,28.

 14.  S m du nu icke bedja fr detta folk eller frambra ngon
      klagan och frbn fr dem; ty jag vill icke hra, nr de ropa
      till mig fr sin olyckas skull.
      >Jer. 7,16. 14,11.

 15.  Vad har min lskade att gra i mitt hus, d hon, ja, hela hopen,
      var sdan skndlighet?  Kan heligt ktt komma ssom offer frn
      dig?  Nr du fr bedriva din ondska, d frjdar du dig ju.
 16.  Ett grnskande olivtrd, prytt med skna frukter, s kallade
      HERREN dig; men nu har han med stort och vldigt dn tnt upp en
      eld omkring det trdet, s att dess grenar frdrvas.
 17.  Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka
      ver dig, fr den ondskas skull som Israels och Juda hus hava
      bedrivit till att frtrna mig, i det att de hava tnt offereld
      t Baal.

 18.    HERREN kungjorde det fr mig, s att jag fick veta det;
        ja, du lt mig se vad de frehade.
 19.    Sjlv var jag ssom ett menlst lamm
        som fres bort till att slaktas;
        jag visste ej att de frehade anslag mot mig:
        Lt oss frdrva trdet med dess frukt,
        lt oss utrota honom ur de levandes land,
        s att man icke mer kommer ihg hans namn.
 20.    Men HERREN Sebaot r en rttfrdig domare,
        som prvar njurar och hjrta.
        S lt mig d f se din hmnd p dem,
        ty fr dig har jag lagt fram min sak.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. 17,3. Jer. 17,1O 20,12. Upp. 2,23.

 21.  Drfr sger HERREN s om Anatots mn, dem som st efter ditt
      liv och sga: Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill d
      fr vr hand
 22.  ja, drfr sger HERREN Sebaot s: Se, jag skall hemska dem;
      deras unga mn skola d genom svrd, deras sner och dttrar
      skola d genom hunger.
 23.  Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall lta olycka
      drabba Anatots mn, nr deras hemskelses r kommer.
*24/12 Jeremia, 12 Kapitlet
                         Jeremia, 12 Kapitlet

                 Profetens undran ver Herrens vgar.
               Straffdom ver Herrens arvedel.  Israels
                               grannar.

  1.    HERRE, om jag vill g till rtta med dig,
        s behller du dock rtten.
        Likvl mste jag tala med dig om vad rtt r.
        Varfr gr det de ogudaktiga s vl?
        Varfr hava alla trolsa s god lycka?
      >Job 21,7. Ps. 73,3. Hab. 1,13. Mal. 3,15.
  2.    Du planterar dem, och de sl rot;
        de vxa och bra frukt.
        Nra r du i deras mun,
        men fjrran r du frn deras innersta.
      >Jes. 29,13.
  3.    Men du, HERRE, knner mig;
        du ser mig och prvar
            huru mitt hjrta r mot dig.
        Ryck dem bort ssom fr till att slaktas,
        och invig dem till en ddens dag.
      >Ps. 139,1 f.

  4.    Huru lnge skall landet ligga srjande
        och grset p marken allestdes frtorka,
        s att bde fyrfotadjur och fglar frgs
        fr inbyggarnas ondskas skull,
        under det att dessa sga:
        Han skall icke se vr undergng
      >Jes. 24,6. Jer. 4,25. 9,10.

  5.    Om du icke orkar lpa
            i kapp med fotgngare,
        huru vill du d taga upp
            tvlan med hstar?
        Och om du nu knner dig trygg
            i ett fredligt land,
        huru skall det g dig
        bland Jordanbygdens snr?
  6.    Se, till och med dina brder
            och din faders hus
            ro ju trolsa mot dig;
        till och med dessa ropa
            med full hals
            bakom din rygg.
        Du m icke tro p dem,
        om de ock tala vnligt till dig.
      >Jer. 9,4.

  7.    Jag har vergivit mitt hus,
            frskjutit min arvedel;
        det som var krast fr min sjl
            lmnade jag i fiendehand.
  8.    Hon som r min arvedel blev mot mig
            ssom ett lejon i skogen;
        hon har hjt sin rst mot mig,
            drfr har jag fattat hat till henne.
  9.    Skall min arvedel vara mot mig ssom en brokig rovfgel --
            d m ock rovfglar komma emot henne frn alla sidor.
        Upp, samlen tillhopa alla markens djur,
            och lten dem komma fr att ta!
      >Jes. 56,9.

 10.    Herdar i mngd frdrva min vingrd
            och frtrampa min ker;
        de gra min skna ker
            till en de ken.
        Man gr den till en demark;
 11.        srjande och de ligger den framfr mig.
        Hela landet delgges,
            ty ingen finnes, som vill akta p.
 12.    ver alla hjder i knen
            rycka frhrjare fram,
        ja, HERRENS svrd frtr allt,
        frn den ena ndan av landet till den andra;
            intet ktt kan finna rddning.
 13.    De hava stt vete,
            men skrdat tistel;
        de hava mdat sig ffngt.
        Ja, I skolen komma p skam med eder grda
            fr HERRENS gldande vredes skull.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,38. Mik. 6,16. Hagg. 1,6.

 14.  S sger HERREN om alla de onda grannar som frgripa sig p den
      arvedel jag har givit t mitt folk Israel: Se, jag skall rycka
      dem bort ur deras land, och Juda hus skall jag rycka undan ifrn
      dem.
 15.  Men drefter, sedan jag har ryckt dem bort, skall jag ter
      frbarma mig ver dem och lta dem komma tillbaka, var och en
      till sin arvedel och var och en till sitt land.
 16.  Om de d rtt lra sig mitt folks vgar, s att de svrja vid
      mitt namn: S sant HERREN lever, likasom de frut lrde mitt
      folk att svrja vid Baal, d skola de bliva upprttade mitt
      ibland mitt folk.
      >5 Mos. 6,13. 10,20. Jer. 4,2. Ef. 2,19 f.
 17.  Men om de icke vilja hra, s skall jag alldeles bortrycka och
      frgra det folket, sger HERREN.
*24/13 Jeremia, 13 Kapitlet
                         Jeremia, 13 Kapitlet

                Profetens grdel.  Juda under bilden av
                 ett vinkrl.  Fngenskapen ssom ett
                straff fr folkets ondska och otrohet.

  1.  S sade HERREN till mig: G bort och kp dig en linnegrdel,
      och stt den omkring dina lnder, men lt den icke komma i
      vatten.
  2.  Och jag kpte en grdel, ssom HERREN hade befallt, och satte
      den omkring mina lnder.
  3.  D kom HERRENS ord till mig fr andra gngen; han sade:
  4.  Tag grdeln som du har kpt, och som du br omkring dina
      lnder, och st upp och g bort till Frat, och gm den dr i en
      stenklyfta.
  5.  Och jag gick bort och gmde den vid Frat, ssom HERREN hade
      bjudit mig.
  6.  Sedan, en lng tid drefter, sade HERREN till mig: St upp och
      g bort till Frat, och hmta drifrn den grdel som jag bjd
      dig gmma dr.
  7.  Och jag gick bort till Frat och grvde upp grdeln och hmtade
      fram den frn det stlle dr jag hade gmt den.  Och se, grdeln
      var frdrvad, s att den icke mer dugde till ngot.

  8.  D kom HERRENS ord till mig; han sade:
  9.  S sger HERREN: P samma stt skall jag snda frdrv ver
      Judas och Jerusalems stora hgmod.
 10.  Detta onda folk, som icke vill hra mitt ord, utan vandrar i
      sitt hjrtas hrdhet och fljer efter andra gudar och tjnar och
      tillbeder dem, det skall bliva ssom denna grdel vilken icke
      duger till ngot.
 11.  Ty likasom en mans grdel sluter sig ttt omkring hans lnder,
      s lt jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till
      mig, sger HERREN, p det att de skulle vara mitt folk och bliva
      mig till bermmelse, lov och ra; men de ville icke hra.
      >5 Mos. 26,19.

 12.  Sg drfr till dem detta ord: S sger HERREN, Israels Gud:
      Alla vinkrl ro till fr att fyllas med vin.  Och nr de d sga
      till dig: Skulle vi icke veta att alla vinkrl ro till fr att
      fyllas med vin?,
 13.  s svara dem: S sger HERREN: Se, jag skall fylla detta lands
      alla inbyggare, konungarna som sitta p Davids tron, och
      prsterna och profeterna, ja, alla Jerusalems invnare, s att
      de bliva druckna.
      >Jer. 25,15 f. Hes. 23,33.
 14.  Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, bde fder och
      barn, sger HERREN.  Jag skall icke hava ngon misskund, icke
      skona och icke frbarma mig, s att jag avstr frn att frdrva
      dem.
      >Jer. 6,21.

 15.    Hren och lyssnen hrtill, varen icke vermodiga;
            ty HERREN har talat.
 16.    Given HERREN, eder Gud, ra,
            frrn han lter mrkret komma,
        och frrn edra ftter snubbla p bergen,
            nr det skymmer;
        ty det ljus I frbiden skall han byta i ddsskugga
            och gra till tcken.
      >Ps. 44,20. Jes. 8,22. 59,9.

 17.  Men om I icke hren hrp, s mste min sjl i lnndom srja
      ver sdant vermod, och mitt ga mste bitterligen grta och
      flyta i trar, drfr att HERRENS hjord d bliver bortfrd i
      fngenskap.
      >Jer. 9,1. 14,17. Klag. 1,2, 16. 2,18.

 18.  Sg till konungen och konungamodern:
        Stten eder lgt ned,
        ty den hrlighetens krona som prydde edert huvud
            har fallit av eder.
      >Jer. 36,30. Klag. 5,16. Hes. 21,26.
 19.    Stderna i Sydlandet ro tillslutna,
            och ingen finnes, som ppnar dem;
        hela Juda r bortfrt i fngenskap,
            ja, bortfrt helt och hllet.
 20.    Lyften upp edra gon och sen
            huru de komma norrifrn.
        Var r nu hjorden som var dig given,
            den hjord som var din ra?
 21.    Vad vill du sga, nr han stter
            till herrar ver dig mn
        som du sjlv har lrt att komma
            till dig ssom lskare?
        Skulle du d icke gripas av vnda
            ssom en kvinna i barnsnd?
      >Jer. 6,24.
 22.    Men om du sger i ditt hjrta:
            Varfr har det gtt mig s?,
        s vet: for din stora missgrnings skull blev ditt mantelslp upplyft
            och dina ftter nesligt blottade.
      >Jes. 47,2 f. Jer. 5,19. 16,10 f. Nah. 3,5.

 23.    Kan vl en etiopier frvandla sin hud
            eller en panter sina flckar?
        D skullen ocks I kunna gra ngot gott,
            I som ren s vade i ondska.
 24.    Vlan, jag vill frskingra dem ssom str
            som far bort fr knens vind.
      >Job 21,18. Ps. 1,4.
 25.    Detta skall vara din lott och din beskrda del frn mig,
            sger HERREN,
        drfr att du har frgtit mig
            och frlitat dig p lgn.
 26.    Drfr skall jag ock draga upp
            ditt mantelslp ver ditt ansikte,
            s att man fr se din skam.
 27.    Din otukt, ditt vrenskande,
            ditt skndliga otuktsvsen --
        p hjderna, p fltet
            har jag sett dina styggelser.
        Ve dig, Jerusalem!
        Du kommer icke att bliva ren --
            p huru lng tid nnu?
      >Jer. 6,8. Hes. 22,9 f,
*24/14 Jeremia, 14 Kapitlet
                         Jeremia, 14 Kapitlet

                Den stora torkan och profetens frbn.

  1.  Detta r det HERRENS ord som kom till Jeremia angende torkan.

  2.    Juda ligger srjande,
            dess portar ro frfallna,
        likasom i sorgdrkt
            luta de mot jorden,
        och ett klagorop stiger
            upp frn Jerusalem.
      >Jes, 3,6. Jer. 12,4. Klag. 1,4. 2,8.
  3.    Stormnnen dr
            snda de sm efter vatten,
        men nr de komma till dammarna,
            finna de intet vatten;
        de mste vnda tillbaka
            med tomma krl.
        De st dr med skam och blygd
            och mste hlja ver sina huvuden.
  4.    Fr markens skull, som ligger vanmktig,
        drfr att intet regn faller p jorden,
        st kermnnen med skam
            och mste hlja ver sina huvuden.
      >Joel 1,11.
  5.    Ja, ocks hinden p fltet
            vergiver sin nyfdda kalv,
            drfr att intet grnt finnes
      >Joel 1,18.
  6.    Och vildsnorna st p hjderna
        och flmta ssom schakaler;
        deras gon frsmkta,
            drfr att grset r borta.

  7.    Om n vra missgrningar
            vittna emot oss,
        s hjlp dock, HERRE,
            fr ditt namns skull.
        Ty vr avfllighet r stor;
            mot dig hava vi syndat.
  8.    Du Israels hopp
            dess frlsare i ndens tid,
        varfr r du ssom en frmling i landet,
        lik en vgfarande som slr upp sitt tlt
            allenast fr en natt?
  9.    Varfr r du lik en rdls man,
        lik en hjlte som icke kan hjlpa?
        Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE,
        och vi ro uppkallade efter ditt namn;
        s vergiv oss d icke.

 10.    S sger HERREN om detta folk:

        P detta stt driva de grna omkring,
        de hlla icke sina ftter i styr.
        Drfr har HERREN intet behag till dem;
        nej, han kommer nu ihg deras missgrning
        och hemsker deras synder.
      >Jer. 2,23, 31. Hos. 8,3. 9,9.

 11.  Och HERREN sade till mig: Du m icke bedja om ngot gott fr
      detta folk.
      >Jer. 7,16. 11,14.
 12.  Ty om de n fasta, s vill jag dock icke hra deras rop, och om
      de n offra brnnoffer och spisoffer s har jag intet behag till
      dem, utan vill frgra dem med svrd, hungersnd och
      pest.
      >Ords. 1,28. Jes. 1,15. Jer. 6,20. 11,11. Hes. 8,18. Am. 5,22.
      >Mik. 3,4.
 13.  D sade jag: Ack Herre, HERRE!  Profeterna sga ju till dem: I
      skolen icke se ngot svrd, ej heller skall hungersnd trffa
      eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder p denna plats.
      >Jer. 5,12.
 14.  Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lgn i mitt namn;
      jag har icke snt dem eller givit dem ngon befallning eller
      talat till dem.  Lgnsyner och tomma spdomar och ffngligt tal
      och sina egna hjrtans svek r det de profetera fr eder.
      >Jer. 23,21. 27,14 f. 29,8 f.
 15.  Drfr sger HERREN s om de profeter som profetera i mitt namn,
      fastn jag icke har snt dem, och som sga att svrd och
      hungersnd icke skola komma i detta land: Jo, genom svrd och
      hunger skola dessa profeter frgs.
 16.  Och folket som de profetera fr, bde mn och hustrur, bde
      sner och dttrar, skola komma att ligga p Jerusalems gator,
      slagna av hunger och svrd, och ingen skall begrava dem; och jag
      skall utgjuta deras ondska ver dem.
 17.  Men du skall sga till dem detta ord:

        Mina gon flyta i trar
            natt och dag
            och f ingen ro,
        ty jungfrun, dottern mitt folk
            har drabbats av stor frstring,
            av ett svrt och olkligt sr.
      >Jer. 9,1. 10,19. 13,17. 30,12. Klag. 1,2, 18. 2,18. 3,48.
 18.    Om jag gr ut p marken,
            se, d ligga dr svrdsslagna mn;
        och kommer jag in i staden,
            s mtes jag dr av hungerns plgor.
        Ja, bde profeter och prster
            ndgas draga frn ort till ort,
            till ett land som de icke knna.

 19.    Har du d alldeles frkastat Juda?
        Har din sjl begynt frsm Sion?
        Eller varfr har du slagit oss s,
            att ingen kan hela oss?
        Vi bida efter frid,
            men intet gott kommer,
        efter en tid d vi skulle bliva helade,
            men se, frskrckelse kommer.
      >Jer. 8,15.
 20.    HERRE, vi knna vr ogudaktighet,
            vra fders missgrning,
            ty vi hava syndat mot dig.
      >Ps. 106,6. Jer. 3,25. Dan. 9,8.
 21.    Fr ditt namns skull,
            frkasta oss icke,
        lt din hrlighets tron
            ej bliva fraktad;
        kom ihg ditt frbund med oss,
            och bryt det icke.
      >Jer. 3,17.
 22.    Finnas vl bland hedningarnas
            ffngliga avgudar
            sdana som kunna giva regn?
        Eller kan himmelen av sig sjlv
            lta regnskurar falla?
        r det icke dig,
            HERRE, vr Gud,
            som vi mste frbida?
        Det r ju du
            som har gjort allt detta.
      >Job 5,10. Ps. 135,7. 147,8. Apg. 14,15 f.
*24/15 Jeremia, 15 Kapitlet
                         Jeremia, 15 Kapitlet

                     Herrens samtal med profeten.

  1.  Men HERREN sade till mig; Om n Mose och Samuel trdde infr
      mig, s skulle min sjl dock icke vnda sig till detta folk.
      Driv dem bort ifrn mitt ansikte och lt dem g.
      >2 Mos. 32,11 f. 4 Mos 14,13 f.  1 Sam. 7,9 f. Ps. 99,6.
      >Hes. 14,14, 16.
  2.  Och om de frga dig: Vart skola vi g?, s skall du svara dem:
      S sger HERREN: I pestens vld den som hr pesten till, i
      svrdets vld den som hr svrdet till, i hungerns vld den som
      hr hungern till, i fngenskapens vld den som hr fngenskapen
      till.
      >Jer. 43,11. Sak. 11,9.
  3.  Fyra slags hemskelser skall jag lta komma ver dem, sger
      HERREN: svrdet, som skall drpa dem, hundarna, som skola slpa
      bort dem, himmelens fglar och vilddjuren p marken, som skola
      ta upp och frdrva dem.
      >3 Mos. 26,16. 5 Mos. 28,26.
  4.  Och jag skall gra dem till en varnagel fr alla riken p
      jorden, till straff fr det som Manasse, Hiskias son, Juda
      konung, har gjort i Jerusalem.
      >5 Mos. 28,25. 2 Kon. 21,11. 23,26. 24,3. 2 Krn. 29,8. 33,19.
      >Jer. 24,9.

  5.    Ty vem kan hava misskund med dig, Jerusalem,
            och vem kan mka dig,
        och vem kan vilja komma fr att frga
            om det str vl till med dig?
  6.    Du sjlv frskt mig, sger HERREN;
            du gick din vg bort.
        Drfr utrckte jag mot dig min hand och frdrvade dig;
            jag hade trttnat att frbarma mig.
  7.    Ja, jag kastade dem med kastskovel
            vid landets portar,
        jag gjorde frldrarna barnlsa, jag frgjorde mitt folk,
            d de ej ville vnda om frn sina vgar.
  8.    Deras nkor blevo genom mig
            talrikare n sanden i havet;
        ver mdrarna till deras unga
            lt jag frhrjare komma
            mitt p ljusa dagen;
        pltsligt lt jag ngest och frskrckelse
            falla ver dem.
  9.    Om en moder n hade sju sner,
            mste hon dock giva upp andan i sorg;
        hennes sol gick ned, medan det nnu var dag,
            hon mste bliva till skam och blygd.
        Och vad som r kvar av dem skall
            jag giva till pris
        t deras fienders svrd, sger HERREN

 10.    Ve mig, min moder, att du har ftt mig,
        mig som r till kiv och trta fr hela landet!
        Jag har icke drivit ocker,
        ej heller har ngon behvt ockra p mig;
        likvl frbanna de mig alla.
      >Job 3,1 f. 10,18. Jer. 20,1 f., 14. 26,7 f. 38,6.

 11.  Men HERREN svarade: Sannerligen, jag skall styrka dig och lta
      det g dig vl.  Sannerligen, jag skall s gra, att dina fiender
      komma och bnfalla infr dig i olyckans och ndens
      tid.
      >Jer. 21,1 f. 37,3. 42,1 f.
 12.  Kan man bryta snder jrn, jrn frn norden, eller koppar?  --
 13.  Ditt gods och dina skatter skall jag lmna till plundring, och
      det utan betalning, till straff fr allt vad du har syndat i
      hela ditt land.
      >Ps. 44,13. Jes. 52,3. Jer. 17,3 f.
 14.  Och jag skall lta dina fiender fra dig in i ett land som du
      icke knner.  Ty min vredes eld r upptnd; mot eder skall det
      brinna.
      >5 Mos. 32,22 f.

 15.    HERRE, du vet det.
        Tnk p mig och lt dig vrda om mig,
        och skaffa mig hmnd p mina frfljare;
        tag mig icke bort, du som r lngmodig.
        Betnk huru jag br smlek fr din skull
 16.    Nr jag fick dina ord, blevo de min spis,
        ja, dina ord blevo fr mig
        mitt hjrtas frjd och gldje;
        ty jag r uppkallad efter ditt namn,
        HERRE, hrskarornas Gud.
 17.    Jag har icke suttit i gycklares samkvm
            och frlustat mig dr;
        fr din hands skull har jag mst sitta ensam,
            ty du har uppfyllt mig med frgrymmelse.
      >Jes. 8,11. Jer. 6,11. Hes. 3,14.
 18.    Varfr skall jag d plgas s oavltligt,
            och varfr r mitt sr s ohelbart?
            Det vill ju icke lkas.
        Ja, du bliver fr mig ssom en frsinande bck,
            s som ett vatten som ingen kan lita p.

 19.    Drfr sger HERREN s:
        Om du vnder ter, s vill jag lta dig komma ter
            och bliva min tjnare.
        Och om du frambr del metall utan slagg,
            s skall du f tjna mig ssom mun.
        Dessa skola d vnda ter till dig,
            men du skall icke vnda ter till dem.
 20.    Och jag skall gra dig infr detta folk
        till en fast kopparmur,
        s att de icke skola bliva dig vermktiga,
        om de vilja strida mot dig;
        ty jag r med dig och vill frlsa dig
        och vill hjlpa dig, sger HERREN.
      >Jer. 1,18. 6,27. 20,11.
 21.    Jag skall hjlpa dig ut ur de ondas vld
        och skall frlossa dig ur vldsverkarnas hand.
*24/16 Jeremia, 16 Kapitlet
                         Jeremia, 16 Kapitlet

                     Straffdomar och ndelften.

  1.  Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
  2.  Du skall icke taga dig ngon hustru eller skaffa dig ngra sner
      och dttrar p denna plats.
  3.  Ty s sger HERREN om de sner och dttrar som bliva I fdda p
      denna plats, och om mdrarna som hava ftt dem, och om fderna
      som hava avlat dem i detta land:
  4.  Av svra sjukdomar skola de d; man skall icke hlla ddsklagan
      efter dem eller begrava dem, utan de skola bliva gdsel p
      marken.  Och genom svrd och hunger skola de frgs, och deras
      dda kroppar skola bliva mat t himmelens fglar och markens
      djur.  I
      >Jer. 7,33. 8,2. 9,22. 25,33.

  5.  Ty s sger HERREN: Du skall icke g in i ngot sorgehus och
      icke begiva dig stad fr att hlla ddsklagan, ej heller mka
      dem; ty jag har tagit bort min frid ifrn detta folk, sger
      HERREN, ja, min nd och barmhrtighet.
  6.  Och bde stora och sm skola d i detta land, utan att bliva
      begravna; och man skall icke hlla ddsklagan efter dem, och
      ingen skall fr deras skull rista mrken p sig eller raka sitt
      huvud.
      >5 Mos. 14,1. Jer. 41,5. Mik.1,16.
  7.  Man skall icke bryta brd t ngon, fr att trsta honom i
      sorgen efter en dd, och icke giva ngon trstebgaren att
      dricka, nr han har frlorat fader eller moder.
      >Hes. 24,17, 22 f.
  8.  Och i gstabudshus skall du icke heller g in fr att sitta med
      dem och ta och dricka.
  9.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, infr edra gon, och
      medan I nnu leven, skall jag p denna plats gra slut p
      frjderop och gldjerop, p rop fr brudgum och rop fr brud.  I
      >Jer. 7,84. 25,10. 33,11. Hes. 26,18.

 10.  Nr du nu frkunnar alla dessa ord fr detta folk och de d
      frga dig: Varfr har HERREN uttalat ver oss all denna stora
      olycka?  Och vari bestr den missgrning och synd som vi hava
      begtt mot HERREN, vr Gud?,
      >Jer. 5,19. 13,22.
 11.  d skall du svara dem: Jo, edra fder vergvo mig, sger
      HERREN, och fljde efter andra gudar och tjnade och tillbdo
      dem; ja, mig vergvo de och hllo icke min lag.
 12.  Och I sjlva haven gjort nnu mer ont, n edra fder gjorde; ty
      se, I vandren var och en efter sitt onda hjrtas hrdhet, och I
      viljen icke hra mig.
 13.  Drfr skall jag ock slunga eder bort ur detta land, till ett
      land son varken I eller edra fder haven knt, och dr Skolen I
      f tjna andra gudar bde dag och natt; ty jag skall icke hava
      ngon misskund med eder.
      >5 Mos. 4,27 f. 28,36, 64. Jer. 5,19.

 14.  Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
      skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
      upp ur Egyptens land,
      >Jer. 23,7 f.
 15.  utan: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn upp
      ur nordlandet, och ur alla andra lnder till vilka han hade
      drivit dem bort.  Ty jag skall fra dem tillbaka till deras
      land, det som jag gav t deras fder.
 16.  Se, jag skall snda bud efter mnga fiskare, sger HERREN, och
      de skola fiska upp dem; och sedan skall jag snda bud efter
      mnga jgare, och de skola jaga dem ned frn alla berg och alla
      hjder och ut ur stenklyftorna.
      >Hab. 1,14 f.
 17.  Ty mina gon ro riktade p alla deras vgar; de kunna icke
      gmma sig fr mitt ansikte och deras missgrning r icke frdold
      fr mina gon.
      >Job 34,21 f. Ps. 90,8. Ords. 5,21. Jer. 23,24. 32,19. Hebr. 4,13.
 18.  Och frst skall jag i dubbelt mtt vederglla dem fr deras
      missgrning och synd, fr att de hava oskrat mitt land, i det
      att de hava uppfyllt min arvedel med sina styggeliga och
      skndliga avgudars dda kroppar.
      >3 Mos. 26,30. Jes. 65,7. Jer. 2,7.

 19.    HERRE, du min starkhet och mitt vrn,
        du min tillflykt p ndens dag,
        till dig skola hedningarna komma
        frn jordens ndar och skola sga:
        Allenast lgn hava vra fder ftt i arv.
        ffngliga avgudar, av vilka ingen kan hjlpa.
      >Ps. 8,2 f. 46,2. Jes. 2,2 f. Jer. 3,17. Mik. 4,1 f. Sak. 8,20 f.
 20.    Kan vl en mnniska gra sig gudar?
        Nej, de gudarna ro inga gudar.
      >Jes. 40,19 f. 44,9 f. Jer. 2,11. 10,3.
 21.    Drfr vill jag nu denna gng lta dem frnimma det,
        jag vill lta dem knna min hand och min makt,
        fr att de m veta att mitt namn r HERREN.
*24/17 Jeremia, 17 Kapitlet
                         Jeremia, 17 Kapitlet

                       Juda synd.  Sabbatsbudet.

  1.  Juda synd r uppskriven med jrnstift, med diamantgriffel; den
      r inristad p deras hjrtas tavla och p edra altarens horn,
  2.  s visst som deras barn vid grna trd och p hga kullar komma
      ihg sina altaren och Aseror.
  3.  Du mitt berg p fltet, ditt gods, ja, alla dina skatter skall
      jag lmna till plundring, s ock dina offerhjder, till straff
      fr vad du har syndat i hela ditt land.
      >Jer. 15,13 f. 21,13.
  4.  Och du skall ndgas avst -- och detta genom din egen frskyllan
      -- frn den arvedel som jag har givit dig; och jag skall lta
      dig tjna dina fiender i ett land som du icke knner.  Ty I haven
      upptnt min vredes eld, och den skall brinna till evig tid.

  5.  S sger HERREN:
        Frbannad r den man
        som frtrstar p mnniskor
        och stter ktt sig till arm
        och med sitt hjrta viker av ifrn HERREN.
      >2 Krn. 32,8.
  6.    Han skall bliva ssom en torr buske p hedmarken
        och skall icke f se ngot gott komma,
        utan skall bo p frbrnda platser i knen,
        i ett land med salthedar, dr ingen bor.
      >Jer. 48,6.

  7.    Men vlsignad r den man
        som frtrstar p HERREN,
        den som har HERREN till sin frtrstan.
      >PS. 2,12. 34,9. 40,5. 84,13. Ords. 16,20.
  8.    Han r lik ett trd som r planterat vid vatten,
        och som strcker ut sina rtter till bcken;
        ty om n hetta kommer, s frskrckes det icke,
        utan bevarar sina lv grnskande;
        och om ett torrt r kommer, s srjer det icke
        och upphr ej heller att bara frukt.
      >Ps. 1,3.

  9.    Ett illfundigt och frdrvat ting
            r hjrtat framfr allt annat;
            vem kan frst det?
 10.    Dock, Jag, HERREN, utrannsakar hjrtat
            och prvar njurarna,
        och giver s t var och en efter hans vgar,
            efter hans grningars frukt.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 20,12. Rom. 2,6. Upp. 2,23.

 11.    Lik en rapphna som ruvar p gg, vilka hon ej sjlv har lagt,
        r den som samlar rikedom med ortt;
        i sina halva dagar mste han lmna den
        och vid sitt slut skall han st ssom en dre.

 12.    En hrlighetens tron,
            en urgammal hjd
            r vr helgedoms plats.
 13.    HERREN r Israels hopp;
        alla som vergiva dig komma p skam.
        de som vika av ifrn mig likna en skrift i sanden;
        ty de hava vergivit HERREN,
        kllan med det friska vattnet.
      >Ps. 36,10. Jer. 2,13. Joh. 4,14.

 14.  Hela du mig, HERRE, s varde jag helad;
      frls mig du, s varder jag frlst.
      Ty du r mitt lov.
      >5 Mos. 10,21.

 15.    Se, dessa sga till mig:
        Vad bliver av HERRENS ord?
            M det fullbordas!
      >Jes. 5,19. Hes. 12,12. Petr. 3,4.
 16.    Det r ju s, att jag ej har undandragit mig
            herdekallet i din efterfljd,
        och frdrvets dag
            har jag icke stundat;
            du vet det sjlv.
        Vad mina lppar hava uttalat,
            det har talats infr ditt ansikte.
 17.    S bliv d icke
            till skrck fr mig;
        du som r min tillflykt
            p olyckans dag.
 18.    Lt dem som frflja mig
            komma p skam,
        men lt icke mig
            komma p skam;
        lt dem bliva frfrade,
            men lt ej mig bliva frfrad.
        Lt en olycksdag komma ver dem,
        och krossa dem i dubbelt mtt.
      >Ps. 35,4. 40,15.

 19.  S sade HERREN till mig: G stad och stll dig i
      Menighetsporten, dr Juda konungar g in och g ut, och sedan i
      Jerusalems alla andra portar;
 20.  och sg till dem: Hren HERRENS ord, I Juda konungar med hela
      Juda, och I alla Jerusalems invnare som gn in genom dessa
      portar.
      >Jer. 22,2.
 21.  S sger HERREN: Tagen eder val till vara fr att p
      sabbatsdagen bra ngon brda eller fra in ngon sdan genom
      Jerusalems portar.
      >Neh 13,19.
 22.  Och fren icke p sabbatsdagen ngon brda ut ur edra hus, och
      gren ej heller ngot annat arbete, utan helgen sabbatsdagen,
      ssom jag bjd edra fder,
      >2 Mos. 20,8 f. 23,12, 31,13. 5 Mos. 5,12 f.
 23.  fastn de icke ville hra eller bja sitt ra drtill, utan voro
      hrdnackade, s att de icke hrde eller togo emot tuktan.
      >Jer 2,30. 5,3.
 24.  Men om I viljen hra mig, sger HERREN, s att I p sabbatsdagen
      icke fren ngon brda in genom denna stads portar, utan helgen
      sabbatsdagen, s att I p den icke gren ngot arbete,
      >Jes. 56,2. 58,13 f.
 25.  d skola konungar och furstar som komma att sitta p Davids tron
      f draga in genom denna stads portar, p vagnar och hstar,
      fljda av sina furstar, av Juda man och Jerusalems invnare; och
      denna stad skall d frbliva bebodd evinnerligen.
      >Jer. 22,4.
 26.  Och frn Juda stder, frn Jerusalems omnejd och frn Benjamins
      land, frn Lglandet, Bergsbygden och Sydlandet skall man komma
      och frambra brnnoffer, slaktoffer, spisoffer och rkelse och
      frambra lovoffer till HERRENS hus.
      >Jer. 32,44. 33,13.
 27.  Men om I icke hren mitt bud att helga sabbaten och att icke
      bra ngon brda in genom Jerusalems portar p sabbatsdagen, d
      skall jag tnda eld p dess portar, och elden skall frtra
      Jerusalems palatser och skall icke kunna utslckas.
      >Hes. 20,47. Hos. 8,14.
*24/18 Jeremia, 18 Kapitlet
                         Jeremia, 18 Kapitlet

               Lrdom hmtad frn krukmakarens arbete.
                   Strafftal.  Anslag mot profeten.
                    Profetens bn om motstndarnas
                            bestraffning.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade
  2.  St upp och g ned till krukmakarens hus; dr vill jag lta dig
      hra mina ord.
  3.  D gick jag ned till krukmakarens hus och fann honom upptagen
      med arbete p krukmakarskivan.
  4.  Och nr krlet som krukmakare hll p att gra av leret
      misslyckades i hans hand, begynte han omigen, och gjorde drav
      ett annat krl s, som han ville hava det gjort.
  5.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
  6.  Skulle jag icke kunna gra med eder, I r Israels hus, ssom
      denne krukmakare gr?  sger HERREN Jo, ssom leret r i
      krukmakarens hand, s ren ock I i min hand, I av Israels hus.
      >Jes. 45,9. Vish. 15,7. Rom. 9,21,
  7.  Den ena gngen hotar jag ett folk och ett rike att jag vill
      upprycka, nedbryta och frgra det;
      >Jer. 1,10. 31,28.
  8.  men om d det folket omvnder sig frn det onda vsende mot
      vilket jag vnde mitt hot, s ngrar jag det onda som jag hade
      tnkt att gra dem.
      >Hes. 18,21. 33,11. Jon. 3,10.
  9.  En annan gng lovar jag ett folk och ett rike att jag vill
      uppbygga och plantera det;
 10.  men om det d gr vad ont r i mina gon och icke hr min rst,
      s ngrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville gra dem.
 11.  S sg du nu till Juda man och Jerusalems invnare: S sger
      HERREN: Se, jag bereder t eder en olycka, och jag har i sinnet
      ett anslag mot eder.  Vnden drfr om, var och en frn sin onda
      vg, och bttren edert leverne och edert vsende.
      >2 Krn. 17,13. Jer. 7,3. 25,5. 35,15.
 12.  Men de skola svara: Du mdar dig frgves.  Vi vilja flja vara
      egna tankar och gra var och er efter sitt onda hjrtas hrdhet.
      >Jes. 65,2. Jer. 2,25. 44,16 f

 13.   Drfr sger HERREN s:

        Frgen efter bland hednafolken
            om ngon har hrt ngot sdant.
        Alltfr gruvliga ting
            har jungfrun Israel bedrivit.
      >Jer. 2,10. Hos. 6,10,
 14.    vergiver d Libanons sn
            sin upphjda klippa,
        eller sina de friska vatten ut,
            som strmma ifrn fjrran,
 15.    eftersom mitt folk frgter mig
            och tnder offereld t avgudar?
        Se, av dem skola de bringas p fall,
            nr de g sin gamla strt
        och vandra p villostigar,
            p obanade vgar.
      >Jer. 2,32. 3,21.
 16.    S gra de sitt land till ett freml fr hpnad,
            fr begabberi evinnerligen;
        alla som g dr fram skola hpna
            och skaka huvudet.
      >Jer. 19,8.
 17.    Ssom en stanvind skall jag frskingra dem,
            nr fienden kommer;
        jag skall visa dem ryggen och icke ansiktet,
            p deras ofrds dag.
      >Jes. 27,8.

 18.  Men de sade: Kom, lt oss tnka ut ngot anslag mot Jeremia.  Ty
      prsterna skola icke komma till korta med undervisning, ej
      heller de vise med rd, ej heller profeterna med
      frkunnelse.  Ja, kom, lt oss flla honom med vara tungor, vi
      behva alls icke akta p vad han sger.
      >Hes. 7,26. Mal. 2,7.

 19.    HERRE, akta du p mig,
        och hr rad mina motstndare tala.
 20.    Skall man f vederglla gott med ont,
        eftersom dessa hava grvt en grop fr mitt liv?
        Tnk p huru jag har sttt infr ditt ansikte
        fr att mana gott fr dem,
        till att avvnda frn dem din vrede.
      >Ps. 35,12. Ords. 17,13. Rom. 12,17.
 21.    Drfr m du verlmna deras barn t hungersnden
        och giva dem sjlva till pris t svrdet,
        s att deras hustrur bliva barnlsa och nkor,
        deras mn drpta av pesten,
        och deras ynglingar slagna med svrd striden.
      >Ps. 109,10 f.
 22.    M klagorop hras frn deras hus,
        i det att du pltsligt lter rvarskaror komma ver dem.
        Ty de hava grvt en grop fr att fnga mig,
        och snaror hava de lagt ut fr mina ftter.
 23.    Men du, HERRE, knner
        alla deras mordiska anslag mot mig;
        s m du d icke frlta dem deras missgrning
        eller utplna deras synd ur din syn.
        M de bringas p fall infr dig;
        ja, utfr ditt verk mot dem p din vredes tid.
*24/19 Jeremia, 19 Kapitlet
                         Jeremia, 19 Kapitlet

                Juda skall krossas ssom en lerkruka.

  1.  S sade HERREN: G stad och kp dig en lerkruka av krukmakaren;
      och tag med dig ngra av de ldste i folket och av de ldste
      bland prsterna,
  2.  och g ut till Hinnoms sons dal, som ligger framfr
      Lerskrvsporten, och predika dr de ord som jag skall tala till
      dig.
  3.  Du skall sga: Hren HERRENS ord, I Juda konungar och I
      Jerusalems invnare: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se,
      jag skall lta en sdan olycka komma ver denna plats, att det
      skall genljuda i ronen p var och en som fr hra det.
      >1 Sam. 3,11. 2 Kon. 21,12.
  4.  Eftersom de hava vergivit mig och icke aktat denna plats, utan
      dr tnt offereld t andra gudar, som varken de sjlva eller
      deras fder eller Juda konungar hava knt, och eftersom de hava
      uppfyllt denna plats med oskyldigas blod,
  5.  och byggt sina Baalshjder, fr att dr brnna upp sina barn i
      eld, till brnnoffer t Baal, fastn jag aldrig har bjudit eller
      talat om eller ens tnkt mig ngot sdant,
      >Jer. 7,31 f. 32,35. Hes. 16,20. 23,37.
  6.  se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
      skall kalla denna plats 'Tofet' eller 'Hinnoms sons dal', utan
      'Drpdalen'.
  7.  Och d skall jag p denna plats gra om intet Judas och
      Jerusalems rd, och jag skall lta dem falla fr deras fienders
      svrd och fr de mns hand, som st efter deras liv och jag
      skall giva deras dda kroppar till mat t himmelens fglar och
      markens djur.
      >Jer. 16,4.
  8.  Och jag skall gra denna stad till ett freml fr hpnad och
      begabberi; alla som g dr frn skola hpna och vissla vid
      tanken p alla dess plgor.
      >Jer. 18,16.
  9.  Och jag skall lta dem ta sina egna sners och dttrars ktt,
      ja, den ene skall ndgas ta den andres ktt.  I sdan nd och
      sdant trngml skola de komma genom sina fiender och genom dem
      som st efter deras liv.
      >3 Mos.26.29. 5 Mos. 28,53 f. Klag. 2,20. 4,10. Luk. 19,43 f.

 10.  Och du skall sl snder krukan infr de mns gon, som hava gtt
      med dig,
 11.  och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot: Jag skall
      sndersl detta folk och denna stad, p samma stt som man slr
      snder ett krukmakarkrl, s att det icke kan bliva helt igen;
      och man skall begrava i Tofet, drfr att ingen annan plats
      finnes att begrava p.
      >Jer. 7,32.
 12.  S skall jag gra med denna plats, sger HERREN, och med dess
      invnare; jag skall gra denna stad lik Tofet.
 13.  Och husen i Jerusalem och Juda konungars hus, de orena, skola
      bliva ssom Tofetplatsen, ja, alla de hus p vilkas tak man har
      tnt offereld t himmelens hela hrskara och utgjutit drickoffer
      t andra gudar.
      >Jer. 32,29. 44,17 f. Sef. 1,5.
 14.  Nr sedan Jeremia kom igen frn Tofet, dit HERREN hade snt
      honom fr att profetera, stllde han sig i frgrden till
      HERRENS hus och sade till allt folket:
 15.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, ver denna stad med
      alla dess lydstder skall jag lta all den olycka komma, som jag
      har beslutit ver den -- detta drfr att de hava varit
      hrdnackade och icke velat hra mina ord.
      >Jer. 7,26. 17,.
*24/20 Jeremia, 20 Kapitlet
                         Jeremia, 20 Kapitlet

                  Jeremia och Pashur.  Profetkallets
               vedervrdigheter.  Profeten frbannar sin
                             fdelsedag.

  1.  D nu Pashur, Immers son, prsten, som var veruppsyningsman i
      HERRENS hus, hrde Jeremia profetera detta,
      >Jer. 38,1.
  2.  lt han hudflnga profeten Jeremia och satte honom i stocken i
      vre Benjaminsporten till HERRENS hus.
      >Jer. 29,26 . 37,15.
  3.  Men nr Pashur dagen drefter slppte Jeremia ls ur stocken,
      sade Jeremia till honom: Pashur r icke det namn varmed HERREN
      benmner dig, utan Magor-Missabib[1];
  4.  ty s sger HERREN: Se, jag skall gra dig till skrck svl fr
      dig sjlv som fr alla dina vnner; och de skola falla fr sina
      fienders svrd, i din egen syn.  Och hela Juda skall jag giva i
      den babyloniske konungens hand, och han skall fra dem bort till
      Babel och drpa dem med svrd.
  5.  Och jag skall giva denna stads alla rikedomar, allt dess gods
      och alla dyrbarheter dri, ja, Juda konungars alla skatter skall
      jag giva i deras fienders hand; och de skola gra det till sitt
      byte och taga det och fra det till Babel.
      >2 Kon. 20,17. Jes. 39,6. Jer. 15,13. 17,8.
  6.  Och du sjlv, Pashur, skall g i fngenskap, med alla som bo i
      ditt hus.  Du skall komma till Babel; dr skall du d, och dr
      skall du begravas, Sjungen till HERRENS ra, jmte alla dina
      vnner, fr vilka du har profeterat lgn.

  7.    Du, HERRE, vertalade mig, och jag lt mig vertalas;
            du grep mig och blev mig vermktig.
        S har jag blivit ett stndigt tlje;
            var man bespottar mig.
      >Jer. 1,6 f.
  8.    Ty' s ofta jag talar, mste jag klaga;
        jag mste ropa ver vld och frtryck,
        ty HERRENS ord har blivit mig
        till smlek och hn bestndigt.
  9.    Men nr jag sade: Jag vill icke tnka p honom
        eller vidare tala i hans namn,
        d blev det i mitt hjrta ssom brunne dr en eld,
            instngd i mitt innersta;
        jag mdade mig med att uthrda den,
            men jag kunde det icke.
 10.    Ty jag hr mig frtalas av mnga;
            skrck frn alla sidor!
        Anklagen honom! Ja, vi vilja anklaga honom!
        Alla som hava varit mina vnner
            vakta p att jag skall falla:
        Kanhnda skall han lta locka sig,
            s att vi bliva honom vermktiga
        och f taga hmnd p honom.
      >Ps. 31,14.
 11.    Men HERREN r med mig
            ssom en vldig hjlte;
        drfr skola mina frfljare komma p fall
            och intet frm.
        Ja, de skola storligen komma p skam,
            drfr att de ej hade frstnd;
        de skola drabbas av en evig blygd,
            som icke skall varda frgten
      >Jer. 15,20. 17,18. 23,40.
 12.    Ty HERREN Sebaot prvar med rttfrdighet,
        han ser njurar och hjrta.
        S skall jag d f se din hmnd p dem,
        ty fr dig har jag lagt fram min sak.
      >1 Sam. 16,7. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10.
 13.    Sjungen till HERRENS ra,
            loven HERREN;
        ty han rddar den fattiges sjlv
            ur de ondas hand.

 14.    Frbannad vare den dag
            p vilken jag fddes;
        utan vlsignelse blive den dag
            d min moder fdde mig.
      >Job 3,1 f. 10,18. Jer. 15,10.
 15.    Frbannad vare den man
            som frkunnade fr min fader: Ett
        gossebarn r dig ftt,
            och s gjorde honom stor gldje.
 16.    Gnge det den mannen ssom det gick de stder
        som HERREN omstrtade utan frbarmande.
        M han f hra klagorop om morgonen
        och hrskri om middagen.
      >1 Mos. 19,24 f. Jes. 13,19. Jer. 50,40.  Hes. 16,49 f.
      >Hos. 11,8. Am. 4,11. Luk. 17,29. Judas v. 7.
 17.    drfr att han icke drpte mig strax i moderlivet,
        s att min moder fick bliva min grav
        och hennes liv vara havande fr evigt.
 18.    Varfr kom jag ut ur moderlivet
        och fick se olycka och bedrvelse,
        s att mina dagar mste frsvinna i skam?

[1]  D. . skrck frn alla sidor; jfr Jer. 6:25.
*24/21 Jeremia, 21 Kapitlet
                         Jeremia, 21 Kapitlet

                   Konung Sidkias bud till Jeremia.
                            Jeremias svar.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr konung
      Sidkia snde till honom Pashur, Malkias son, och prsten
      Sefanja, Maasejas son, och lt sga:
  2.  Frga HERREN fr oss, d nu Nebukadressar, konungen i Babel,
      har angripit oss; kanhnda vill HERREN handla med oss i enlighet
      med alla sina frra under, s att denne lmnar oss i fred.
  3.  Jeremia svarade dem:

      S skolen I sga till Sidkia:
  4.  S sger HERREN, Israels Gud Se, de vapen i eder hand, med vilka
      I utanfr muren striden mot konungen i Babel och kalderna, som
      belgra eder, dem skall jag vnda om och skall famla dem inne i
      denna stad.
  5.  Och jag skall sjlv strida mot eder med utrckt hand och stark
      arm, vrede och harm och stor frtrnelse.
      >5 Mos. 29.28
  6.  Och jag skall sl dem som bo i denna stad, bde mnniskor och
      djur; i svr pest skola de d.
  7.  Och drefter, sger HERREN, skall jag lta Sidkia, Juda konung,
      och hans tjnare och folket, dem som i denna stad ro kvar efter
      pesten svrdet och hungersnden, falla i Nebukadressars, den
      babyloniske konungens, hand och i deras fienders hand, i de mns
      hand, som st efter deras liv.  Och han skall sl dem med
      svrdsegg; han skall icke skona dem och icke hava ngon misskund
      eller ngot frbarmande.
      >Jer. 32,3 f.
  8.  Och till detta folk skall du sga S sger HERREN: Se, jag
      frelgger eder vgen till livet och vgen till dden.
      >5 Mos 11,26. 30,15, 19.
  9.  Den som stannar kvar i denna stad, han skall d genom svrd
      eller hunger eller pest, men den som gr ut och giver sig t
      kalderna, som belgra eder, han skall f leva och vinna sitt
      liv ssom ett byte.
      >Jer. 38,2. 39,18. 45,5.
 10.  Ty jag har vnt mitt ansikte mot denna stad, till dess olycka
      och icke till dess lycka, sger HERREN.  Den skall bliva given i
      den babyloniske konungens hand, och han skall brnna upp den i
      eld.

 11.  Och till Juda konungs hus skall du sga: Hren HERRENS ord:
 12.  I av Davids hus, s sger HERREN: Fllen var morgon rtt dom,
      och rdden den plundrade ur frtryckarens hand, fr att icke min
      vrede m bryta fram ssom en eld och brinna s, att ingen kan
      utslcka den -- detta fr deras onda vsendes skull.
      >Jer. 4,4. 22,3.

 13.  Se, jag skall vnda mig mot dig, du som bor i dalen, du
      bergfste p sltten, sger HERREN, ja, mot eder som sgen: Vem
      kan falla ver oss, och vem kan trnga in i vra boningar?
      >Jer. 17,3.
 14.  Jag skall hemska eder efter edra grningars frukt, sger
      HERREN.  Ja, jag skall tnda upp en eld i deras skog, och den
      skall frtra allt dr runt omkring.
      >Ords. 1,31.
*24/22 Jeremia, 22 Kapitlet
                         Jeremia, 22 Kapitlet

                 Profetior mot judakonungarna Sallum
                 (Joahas), Jojakim och Konja (Jekonja
                           eller Jojakin).

  1.  S sade HERREN: G ned till Juda konungs hus och tala dr
      fljande ord;
  2.  sg: Hr HERRENS ord, du Juda konung, som sitter p Davids tron,
      hr det du med dina tjnare och ditt folk, I som gn in genom
      dessa portar.
      >Jer. 17,20.
  3.  S sger HERREN: ven rtt och rttfrdighet, och rdden den
      plundrade ur frtryckarens hand; frortten icke frmlingen, den
      faderlse och nkan, gren icke vervld mot dem, och utgjuten
      icke oskyldigt blod p denna plats.
      >Jer. 21,12.
  4.  Ty om I gren efter detta ord, s skola konungar som komma att
      sitta p Davids tron f draga in genom portarna till detta hus,
      p vagnar och hstar, fljda av sina tjnare och sitt folk.
      >Jer. 17,25.
  5.  Men om I icke hren dessa ord, d har jag svurit vid mig sjlv,
      sger HERREN, att detta hus skall bliva delagt.
  6.  Ty s sger HERREN om Juda konungs hus:

        Vl r du fr mig ssom ett Gilead,
            ssom Libanons topp;
        men jag skall sannerligen gra dig till en ken,
        till obebodda stder.
  7.    Och jag skall inviga frdrvare till att komma ver dig,
            var och en med sina vapen,
        och de skola hugga ned dina vldiga cedrar
            och kasta dem i elden

  8.  Och mnga folk skola g fram vid denna stad, och man skall frga
      varandra: Varfr har HERREN gjort s mot denna stora stad?
      >5 Mos, 29,24. 1 Kon. 9,8 f.
  9.  Och man skall d svara Drfr att de vergvo HERREN sin Guds,
      frbund och tillbdo andra gudar och tjnade dem.

 10.    Grten icke ver en dd man,
            och mken honom icke;
        men grten bitterligen ver honom som har mst vandra bort,
            ty han skall icke mer komma tillbaka
        och terse sitt fdernesland.

 11.  Ty s sger HERREN om Sallum, Josias son, Juda konung, som blev
      konung efter sin fader Josia, och som har dragit bort ifrn
      denna plats: Han skall icke mer komma hit tillbaka,
      >2 Kon. 23,30.
 12.  utan p den ort dit han har blivit bortfrd i fngenskap, dr
      skall han d; detta land skall han icke mer f terse.

 13.    Ve dig, du som bygger ditt hus med orttfrdighet
            och dina salar med ortt,
        du som lter din nsta arbeta fr intet
            och icke giver honom hans ln,
      >3 Mos. 19,13. 5 Mos. 21,14 f. Hab. 2,9. Jak. 5,4.
 14.    du som sger: Jag vill bygga mig ett stort hus
            med rymliga salar,
        och s gr t dig vida fnster
            och belgger huset med cedertr
            och mlar det rtt med dyrbar frg!
 15.    Kallar du det att vara konung,
            att du vlas med att bygga cederhus?
        Din fader t ju och drack,
        dock vade han rtt och rttfrdighet;
            och d gick det honom vl.
      >2 Kon. 22,2.
 16.    Han skaffade den betryckte och fattige rtt;
            och d gick det vl.
        r icke detta att knna mig?
            sger HERREN.
 17.    Men dina gon och ditt hjrta
            st allenast efter vinning
        och efter att utgjuta den oskyldiges blod
            och att va frtryck och vld.

 18.  Drfr sger HERREN s om Jojakim, Josias son, Juda konung:

        Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
            Ack ve, min broder!  Ack ve, syster!
        Man skall ej hlla ddsklagan efter honom och ropa:
        Ack ve, herre!  Ack ve, huru hrlig han var!
 19.    Ssom man begraver en sna, s skall han begravas;
            han skall slpas ut och kastas bort,
        lngt utanfr Jerusalems portar.
      >Jer. 36,30.

 20.    Stig upp p Libanon och ropa,
        hv upp din rst i Basan,
        och ropa frn Abarim,
        ty alla dina lskare ro krossade.
 21.    Jag talade till dig, nr det gick dig vl,
        men du sade: Jag vill icke hra.
        Sdan har din vg varit allt ifrn din ungdom,
        att du icke har velat hra min rst.
 22.    Alla dina herdar skola nu f en stormvind till sin herde,
        och dina lskare mste g i fngenskap.
        Ja, d skall du komma p skam och f blygas
            fr all din ondskas skull.
 23.    Du som bor p Libanon,
            du som har ditt nste i cedrarna,
        huru skall du icke jmra dig,
            nr vnda kommer ver dig,
            ngest lik en barnafderskas!

 24.  S sant jag lever, sger HERREN, om du, Konja, Jojakims son,
      Juda konung, n vore en signetring p min hgra hand, s skulle
      jag dock rycka dig drifrn.
      >Hga V. 8,6. Hagg. 2,24.
 25.  Och jag skall giva dig i de mns hand, som st efter ditt liv,
      och i de mns hans som du fruktar fr, nmligen i
      Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand och i kaldernas
      hand.
      >Jer. 21,7.
 26.  Och dig och din moder, den som har ftt dig, skall jag slunga
      bort till ett annat land, dr I icke ren fdda; och dr skolen
      I d.
      >2 Kon. 24,15.
 27.  Till det land dit deras sjl lngtar att tervnda, dit skola de
      icke f vnda ter.

 28.  r d han, denne Konja, ett fraktligt, krossat belte eller ett
      vrdelst krl?  Eller varfr hava de blivit bortslungade, han
      och hans avkomlingar, och kastade bort till ett land som de icke
      hava knt?
 29.  O land, land, land, hr HERRENS ord!
 30.  S sger HERREN: Tecknen upp denne man ssom barnls, ssom en
      man som ingen lycka har haft i sina livsdagar.  Ty ingen av hans
      avkomlingar skall vara s lyckosam att han fr sitta p Davids
      tron och i framtiden rda ver Juda.
*24/23 Jeremia, 23 Kapitlet
                         Jeremia, 23 Kapitlet

                Ve ver otrogna herdar.  Lfte om goda
               herdar och om en rttfrdig telning av
                  Davids tt.  Falska profeters dom.

  1.  Ve ver de herdar som frdrva och frskingra fren i min hjord!
      sger HERREN.
      >Jer. 10,21. Hes. 34,2 f.
  2.  Drfr sger HERREN, Israels Gud, s om de herdar som fra mitt
      folk i bet: Det r I som haven frskingrat mina fr och drivit
      bort dem och underltit att ska deras bsta.  Men se, nu skall
      jag hemska eder fr edert onda vsendes skull, sger HERREN.
  3.  Och jag skall sjlv frsamla kvarlevan av mina fr ur alla de
      lnder till vilka jag har drivit dem bort, och skall fra dem
      tillbaka till deras betesmarker, och de skola bliva fruktsamma
      och frka sig.
      >Hes. 11,17.
  4.  Och jag skall lta herdar uppst t dem, vilka skola fra dem i
      bet; och de skola icke mer behva frukta eller frskrckas och
      skola icke mer drabbas av hemskelse, sger HERREN.
      >Jes. 40,11. Jer. 3,15. Hes. 34,11 f., 23.

  5.    Se, dagar skola komma, sger HERREN,
            d jag skall lta en rttfrdig telning
            uppst t David.
        Han skall regera ssom konung och hava framgng,
            och han skall skaffa rtt
            och rttfrdighet p jorden.
      >Jes. 11,1. 45,8. Jer. 33,15 f. Sak. 3,8. 6,12.
  6.    I hans dagar skall Juda varda frlst
        och Israel bo i trygghet;
        och detta skall vara det namn han skall f:
        HERREN vr rttfrdighet.
      >Sak. 14,11.

  7.  Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d man icke mer
      skall sga: S sant HERREN lever, han som har frt Israels barn
      upp ur Egyptens land,
      >Jer. 16,14 f.
  8.  utan: S sant HERREN lever, han som har frt upp Israels hus
      slkt och hmtat dem ut ur nordlandet och ur alla andra lnder
      till vilka jag hade drivit dem bort.  Och s skola de f bo i
      sitt land.

  9.    Om profeterna.

        Mitt hjrta vill brista i mitt brst,
        alla ben i min kropp ro vanmktiga.
        Jag r ssom en drucken man,
        en man vervldigad av vin,
        infr HERREN och infr hans heliga ord.
 10.    Ty landet r fullt av ktenskapsbrytare,
        under frbannelse ligger landet srjande,
        och betesmarkerna i knen ro frtorkade;
        man hastar till vad ont r
        och har sin styrka i orttrdighet.
      >Jes. 24,6. Jer. 12,4.
 11.    Ty bde profeter och prster ro gudlsa;
        nda inne i mitt hus har jag mtt deras ondska, sger HERREN.
 12.    Drfr skall deras vg bliva fr dem
        ssom en slipprig stig i mrkret,
        de skola p den stta emot och falla.
        Ty jag vill lta olycka drabba dem,
        nr deras hemskelses r kommer, sger HERREN.
      >Ps. 35,6.
 13.    Vl sg jag ock hos Samarias profeter
            vad frvnt var;
        de profeterade i Baals namn
            och frde mitt folk Israel vilse.
 14.    Men hos Jerusalems profeter
            har jag sett de gruvligaste ting:
        de leva i ktenskapsbrott och fara med lgn;
        de styrka modet hos dem som gra ont,
        s att ingen vill omvnda sig frn sin ondska.
        De ro alla fr mig ssom Sodom, och stadens invnare ssom
        Gomorras.
      >1 Mos. 13,13. 5 Mos. 32,32. Jes 1,10. Hes. 13,22. 16,48.

 15.    Drfr sger HERREN Sebaot s om profeterna:

        Se, jag skall giva dem malrt att ta
        och gift att dricka,
        ty frn profeterna i Jerusalem
        har gudlshet gtt ut ver hela landet.
      >Jer. 8,14 9,15.

 16.  S sger HERREN Sebaot: Hren icke p de profeters ord, som
      profetera fr eder, ty de bedraga eder; sina egna hjrtans syner
      tala de, icke vad som kommer frn HERRENS mun.
      >Jer. 14,14. Hes. 13,2 f. Matt. 7,15.
 17.  De sga alltjmt till dem som frakta mig: HERREN har s talat:
      Det skall g eder vl.  Och till var och en som vandrar i sitt
      hjrtas hrdhet sga de: Ingen olycka skall komna ver eder.
      >Jer. 6,14. 8,11. Hes. 13,10
 18.  Vilken av dem har d ftt tilltrde till HERRENS rd, s att han
      kan frnimma och hra hans ord?  Och vilken har aktat p hans
      ord och lyssnat drtill?
      >Job. 15,8. Jes. 40,13. Rom. 11,34. 1 Kor. 2,16.

 19.    Se, en stormvind frn HERREN r hr,
        hans frtrnelse bryter fram,
            en virvlande storm!
        ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
      >Ps. 11,6. Jer. 30,23 f.
 20.    Och HERRENS vrede skall icke upphra,
        frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
        i kommande dagar skolen I frvisso frnimma det.

 21.  Jag snde icke dessa profeter, utan sjlva lupo de stad; jag
      talade icke till dem, utan sjlva profeterade de.
      >>Jer. 14,14 f. 27,15. 29,9.
 22.  Om de verkligen hade tilltrde till mitt rd, s borde de
      frkunna mina ord fr mitt folk och frm dem att vnda om frn
      sin onda vg och sitt onda vsende.
 23.  Ar jag vl en Gud allenast p nra hll, sger HERREN, och icke
      en Gud ocks i fjrran?
      >Apg. 17,27 f.
 24.  Eller skulle ngon kunna gmma sig p ett s lnnligt stlle att
      jag icke skulle se honom?  sger HERREN.  r jag icke den som
      uppfyller himmel och jord?  sger HERREN.
      >1 Kon. 8,27. Ps. 139,8. Jer. 16,17. Am. 9,2 f.
 25.  Jag har hrt vad profeterna sga, de som profetera lgn i mitt
      namn; de sga: Jag har haft en drm, jag har haft en drm.
 26.  Huru lnge skall detta vara?  Hava de ngot i sinnet, dessa
      profeter som profetera lgn, och som ro profeter genom sina
      egna hjrtans svek,
 27.  dessa som tnka att de genom sina drmmar; dem som de frtlja
      fr varandra, skola komma mitt folk att frgta mitt namn,
      likasom deras fder glmde mitt namn fr Baal?
      >Dom. 3,7. 8,33.
 28.  Den profet som har haft en drm, han m frtlja sin drm; men
      den som bar undftt mitt ord, han m tala mitt ord i
      sanning.  Vad har halmen att skaffa med sden?  sger HERREN.
 29.  r icke mitt ord ssom en eld, sger HERREN, och likt en hammare
      som krossar snder klippor?
      >Vish.18,15 f. Hebr. 4,12.
 30.  Se, drfr skall jag komma ver profeterna, sger HERREN, dessa
      som stjla mina ord, den ene frn den andre;
      >5 Mos. 18,20.
 31.  ja, jag skall komma ver profeterna, sger HERREN, dessa som
      frambra sin egen tungas ord, men sga: S sger HERREN.
 32.  Ja, jag skall komma ver dem som profetera lgndrmmar, sger
      HERREN, och som, nr de frtlja dem, fra mitt folk vilse med
      sina lgner och sin stortalighet, fastn jag icke har snt dem
      eller givit dem ngot uppdrag, och fastn de alls icke kunna
      hjlpa detta folk, sger HERREN.
      >Sef. 3,4.

 33.  Om nu detta folk eller en profet eller en prst gr dig denna
      frga: Vad frkunnar HERRENS tunga?, s skall du sga till dem
      vad som r den verkliga tungan[1], och att jag drfr skall
      kasta eder bort, sger HERREN.
 34.  Och den profet eller den prst eller den av folket, som sger
      HERRENS tunga, den mannen och hans hus skall jag hemska.
 35.  Nej, s skolen I frga varandra och sga eder emellan: Vad har
      HERREN svarat?, eller: Vad har HERREN talat?
 36.  Men Om HERRENS tunga mn I icke mer orda; ty en tunga skall d
      vars och ens eget ord bliva fr honom, eftersom I frvnden den
      levande Gudens, HERRENS Sebaots, vr Guds, ord.
 37.  S skall du sga till profeten: Vad har HERREN svarat dig?,
      eller: vad har HERREN talat?
 38.  Men om I sgen HERRENS tunga, d sger HERREN s: Eftersom I
      sgen detta ord 'HERRENS tunga', fastn jag har snt bud till
      eder och ltit sga: I skolen icke sga 'HERRENS tunga',
 39.  drfr skall jag nu alldeles frgta eder och kasta eder bort
      ifrn mitt ansikte, med den stad som jag har givit t eder och
      edra fder.
 40.  Och jag skall lta en evig smlek komma ver eder, och en evig
      blygd, som icke skall varda frgten.
      >Jer. 20,11.

[1]  Hebr. mass, vilket ord har den dubbla betydelsen profetisk
     utsaga och tung brda.
*24/24 Jeremia, 24 Kapitlet
                         Jeremia, 24 Kapitlet

                        De tv fikonkorgarna.

  1.  HERREN lt mig se fljande syn: Jag fick se tv korgar med fikon
      uppstllda framfr HERRENS tempel; och det var efter det att
      Nebukadressar, konungen i Babel, hade frt bort ifrn Jerusalem
      Jekonja, Jojakims son, konungen i Juda, s ock Juda furstar,
      jmt timmermnnen och smederna, och ltit dem komma till Babel.
      >2 Kon. 24,15 f. 2 Krn. 36,9 f.
  2.  I den ena korgen funnos mycket goda fikon, sdana som fikon
      ifrn frstlingsskrden ro; och i de andra korgen funnos mycket
      usla fikon, s usla att de icke kunde tas.
  3.  Och HERREN sade till mig: Vad ser du, Jeremia?  Jag svarade
      Fikon; och de goda fikonen r mycket goda, men de usla fikonen
      ro mycket usla, s usla att de icke kunna tas.

  4.  Och HERRENS ord kom till mig han sade:
  5.  S sger HERREN, Israels Gud: Ssom man med vlbehag ser p de
      goda fikonen, s vill jag med vlbehag se till de bortfrda av
      Juda, dem som jag frn denna plats har snt bort till kaldernas
      land.
  6.  Jag skall med vlbehag vnda mitt ga till dem och lta dem
      komma tillbaka till detta land.  Jag skall uppbygga dem och icke
      sl ned dem; jag skall plantera dem och icke upprycka dem.
      >Jer. 31,28.
  7.  Och jag skall giva dem hjrtan till att knna att jag r HERREN;
      och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.  Ty de
      skola omvnda sig till mig av allt sitt hjrta.
      >5 Mos. 30,6. Jer. 30,22. 31,33 f. 32,38 f.  Hes. 11,19 f. 36,26
      >Hebr. 8,10.
  8.  Men ssom man gr med usla fikon, som ro s usla att de icke
      kunna tas, likas, sger HERREN, skall jag gra med Sidkia,
      Juda konung, och med hans furstar och med kvarlevan i Jerusalem,
      ja, bde med dem som hava blivit kvar hr i landet och med dem
      som hava bosatt sig i Egyptens land.
      >2 Kon. 25,2 f. Jer. 29,17. 43,5 f.
  9.  P alla orter dit jag frdriver dem skall jag gra dem till en
      varnagel och en skrckbild fr alla riken jorden, till en
      smlek, till ett ordsprk och en visa, och till ett exempel som
      man nmner, nr man frbannar.
      >5 Mos. 28,25, 87. 1 Kon. 9,7. 2 Krn. 7,20. Jer. 25,9, 18.
      >42,17 f. 44,12. Hes. 5,15 . Bar. 2,4.
 10.  Och jag skall snda bland dem svrd, hungersnd och pest, till
      dess att de bliva utrotade ur det land som jag har givit t dem
      och deras fder.
      >Jer. 29,18. Hes. 6,12. 14,21.
*24/25 Jeremia, 25 Kapitlet
                         Jeremia, 25 Kapitlet

               Profetia om en sjuttiorig fngenskap i
                     Babel.  Herrens vredes kalk.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia angende hela Juda folk, i
      Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr, vilket
      var Nebukadressars, den babyloniske konungens, frsta
      regeringsr.
      >Jer. 1,2.
  2.  Och detta ord talade profeten Jeremia till hela Juda folk och
      till alla Jerusalems invnare; han sade:

  3.  Allt ifrn Josias, Amons sons, Juda konungs, trettonde
      regeringsr nda till denna dag, eller nu under tjugutre r, har
      HERRENS ord kommit till mig; men fastn jag titt och ofta har
      talat till eder, haven I icke velat hra.
  4.  Och fastn HERREN titt och ofta har snt till eder alla sina
      tjnare profeterna, haven I icke velat hra.  I bjden icke edra
      ron till att hra,
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13, 25 f. 26,5. 35,15. 44,4 f.
  5.  nr de sade: Vnden om, var och en frn sin onda vg och sitt
      onda vsende, s skolen I fr evrdliga tider f bo kvar i det
      land som HERREN har givit t eder och edra fder.
      >Jer. 18,11. Sak. 1,4.
  6.  Och fljen icke efter andra gudar, s att I tjnen och
      tillbedjen dem; och frtrnen mig icke genom edra hnders verk,
      p det att jag icke m lta olycka komma ver eder.
      >Jes. 3,9.
  7.  I villen icke hra p mig, sger HERREN, och s frtrnaden I
      mig genom edra hnders verk, eder sjlva till olycka.

  8.  Drfr sger HERREN Sebaot s: Eftersom I icke villen hra mina
      ord,
  9.  drfr skall jag snda stad och hmta alla nordens folkstammar,
      sger HERREN, och skall snda bud till min tjnare
      Nebukadressar, konungen i Babel; och jag skall lta dem komma
      ver detta land och dess inbyggare, s ock ver alla folken hr
      runt omkring.  Och dem skall jag giva till spillo, och skall gra
      dem till ett freml fr hpnad och begabberi, och lta deras
      land bliva demarker fr evrdlig tid.
      >Jer. 1,15. 27,6.
 10.  Och jag skall i dem gra slut p frjderop och gldjerop, p rop
      fr brudgum och rop fr brud, p buller av kvarn och ljus frn
      lampa.
      >Jer. 7,34. 16,9. 33,11. Upp. 18,22 f.
 11.  Ja, hela detta land skall bliva delagt och frtt, och dessa
      folk skola vara Babels konung underdniga i sjuttio r.

 12.  Men nr sjuttio r ro till nda skall jag hemska konungen i
      Babel och folket dr fr deras missgrning, sger HERREN, och
      hemska kaldernas land och gra det till en demark fr
      evrdlig tid.
      >2 Krn. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer.29,10. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
 13.  Och jag skall p det landet lta alla de ord fullbordas, som jag
      har talat mot det, allt vad som r skrivet i denna bok, och vad
      Jeremia har profeterat mot alla dessa folk.
 14.  Ty ocks dem skola mktiga folk och stora konungar gra sig
      underdniga, och jag skall vederglla dem efter deras grningar
      och deras hnders verk.

 15.  Ty s sade HERREN, Israels Gud, till mig: Tag denna kalk med
      vredesvin ur min hand, och giv alla de folk till vilka jag
      snder dig att dricka drur.
      >Jer. 51,7. Upp. 14,10. 16,19.
 16.  M de dricka, s att de ragla och mista sansen, nr det svrd
      kommer, som jag skall snda ibland dem.
 17.  Och jag tog kalken ur HERRENS hand och gav alla de folk att
      dricka, till vilka HERREN snde mig,
 18.  nmligen Jerusalem med Juda stder och med dess konungar och
      furstar, fr att s gra dem till en demark, och till ett
      freml fr hpnad och begabberi, och till ett exempel som man
      nmner, nr man frbannar, ssom ock nu har skett;
 19.  vidare Farao, konungen i Egypten, med hans tjnare, hans furstar
      och allt hans folk,
      >Jer. 46,2 f.
 20.  s ock allt Erebs folk med alla konungar i Us' land och alla
      konungar i filisternas land, bde Askelon och Gasa och Ekron
      och kvarlevan i Asdod;
      >Jer.47,1 f.
 21.  vidare Edom, Moab och Ammons barn;
      >Jer. 48,1 f. 49,1 f., 7 f.
 22.  vidare alla konungar i Tyrus, alla konungar i Sidon och
      konungarna i kustlnderna p andra sidan havet;
      >Jes. 23,1 f. Jer. 9,26.
 23.  vidare Dedan, Tema, Bus och alla dem som hava kantklippt hr;
 24.  vidare alla konungar i Arabien och alla konungar ver Erebs
      folk, som bo i knen,
 25.  s ock alla konungar i Simri, alla konungar i Elam och alla
      konungar i Medien,
 26.  slutligen alla konungar i nordlandet -- bde dem som bo nra och
      dem som bo fjrran, den ene svl som den andre -- och alla
      vriga riken i vrlden, utver jordens yta.  Och Sesaks[1] konung
      skall dricka efter dem.

 27.  Och du skall sga till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
      Dricken, s att I bliven druckna, och spyn, och fallen omkull
      utan att kunna st upp; ja, fallen, nr det svrd kommer, som
      jag skall snda bland eder.  --
 28.  Men om de icke vilja taga emot kalken ur din hand och dricka, s
      sg till dem: S sger HERREN Sebaot: I msten dricka.
 29.  Ty se, med den stad som r uppkallad efter mitt namn skall jag
      begynna hemskelsen.  Skullen d I bliva ostraffade?  Nej, I
      skolen icke bliva ostraffade, utan jag skall bda upp ett svrd
      mot jordens alla inbyggare, sger HERREN Sebaot.
      >Jer. 49,12. Hes. 9,6. 1 Petr. 4,17.

 30.  Och du skall profetera fr dem allt detta och sga till dem:

        HERREN upphver ett rytande frn hjden
        och frn sin heliga boning lter han hra sin rst;
        ja, han upphver ett hgt rytande ver sin ngd
        och hjer skrdeskri, ssom en vintrampare,
        ver alla jordens inbyggare.
      >Jer. 51,14. Joel 3,16. Am. 1,2.
 31.    Dnet hres intill jordens nda,
        ty HERREN har sak med folken,
        han gr till rtta med allt ktt;
        de ogudaktiga giver han till pris t svrdet, sger HERREN.

 32.  S sger HERREN Sebaot: Se, en olycka gr fram ifrn det ena
      folket till det andra, och ett stort ovder stiger upp frn
      jordens yttersta nda.
 33.  Och de som bliva slagna av HERREN p den tiden skola ligga
      strdda frn jordens ena nda till den andra; man skall icke
      hlla ddsklagan efter dem eller samla dem tillhopa och begrava
      dem, utan de skola bliva gdsel p marken.
      >Jes. 66,16. Jer. 8,2.  9,22  16,4.

 34.    Jmren eder, I herdar, och klagen;
        vltren eder p marken, I vldige i hjorden;
        ty tiden r inne, att I skolen slaktas.
        I skolen bliva frskingrade, I skolen komma p fall,
        ssom det hnder jmvl ett dyrbart krl.
 35.    D finnes icke mer ngon undflykt fr herdarna,
        icke mer ngon rddning fr de vldige i hjorden.
 36.    Hr huru herdarna ropa,
        huru de vldige i hjorden jmra sig!
        Ty HERREN delgger deras betesmark,
 37.    och de fredliga ngderna frgras
        genom HERRENS vredes gld.
 38.    Han drager ut ssom ett lejon ur sitt snr.
        Ja, deras land bliver en demark
        under frhrjelsens gld,
        under hans vredes gld.

[1]  Se Sesak i Ordfrkl.
*24/26 Jeremia, 26 Kapitlet
                         Jeremia, 26 Kapitlet

                  Domsprofetia ver Juda.  Anslag mot
                     Jeremias liv.  Profeten Uria.

  1.  I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
      kom detta ord frn HERREN; han sade:
  2.  S sger HERREN: Stll dig i frgrden till HERRENS hus och
      tala mot alla Juda stder, frn vilka man kommer fr att
      tillbedja i HERRENS hus, tala alla de ord som jag har bjudit dig
      tala till dem; tag intet drifrn.
      >5 Mos. 4,2. Jer. 7,2.
  3.  Kanhnda skola de d hra och vnda om, var och en frn sin onda
      vg; d vill jag ngra det onda som jag har i sinnet att gra
      med dem fr deras onda vsendes skull.
      >Jer. 18,8, 11. 36,3, 7. Jon. 3,10.
  4.  Du skall sga till dem: S sger HERREN: Om I icke viljen hra
      mig och vandra efter den lag som jag har frelagt eder,
  5.  och hra vad mina tjnare profeterna tala -- de som jag titt och
      ofta snder till eder, fastn I icke viljen hra --
      >2 Kon. 17,13 f. Jer. 7,13 f. 25,4. 35,15.
  6.  d skall jag gra med detta hus ssom jag gjorde med Silo, och
      skall lta denna stad fr alla jordens folk bliva ett exempel
      som man nmner, nr man frbannar.
      >1 Sam. 4,8, 11. Ps. 78,60. Jer. 7,12, 14. 24,9.
  7.  Och prsterna och profeterna och allt folket hrde Jeremia tala
      dessa ord i HERRENS hus.
  8.  Och nr Jeremia hade slutat att tala allt vad HERREN hade bjudit
      honom tala till allt folket, grepo honom prsterna och
      profeterna och allt folket och sade: Du mste dden d.
  9.  Huru djrves du profetera i HERRENS namn och sga: 'Det skall g
      detta hus likasom det gick Silo, och denna stad skall delggas,
      s att ingen mer bor dri'?  Och allt folket frsamlade sig mot
      Jeremia i HERRENS hus.

 10.  D nu Juda furstar hrde detta, gingo de frn konungshuset upp
      till HERRENS hus och satte sig vid ingngen till HERRENS nya
      port.
 11.  D sade prsterna och profeterna till furstarna och till allt
      folket slunda: Denne man frtjnar dden, ty han har
      profeterat mot denna stad, ssom I haven hrt med egna ron.
      >Apg. 6,13.
 12.  Men Jeremia svarade alla furstarna och allt folket och sade:
      Det r HERREN som har snt mig att profetera mot detta hus och
      denna stad allt det som I haven hrt.
 13.  S bttren nu edert leverne och edert vsende, och hren
      HERRENS, eder Guds, rst; d vill HERREN ngra det onda som han
      har talat mot eder.
      >Jer. 7,3. 18,8.
 14.  Och vad mig angr, s r jag i eder hand; gren med mig vad eder
      gott och rtt synes.
 15.  Men det skolen I veta, att om I dden mig, s dragen I oskyldigt
      blod ver eder och ver denna stad och dess invnare; ty det r
      i sanning HERREN som har snt mig till eder att tala allt detta
      infr eder.
      >Matt. 23,35.
 16.  D sade furstarna och allt folket till prsterna och profeterna:
      Denne man frtjnar icke dden, ty i HERRENS, vr Guds, namn
      har han talat till oss.

 17.  Och ngra av de ldste i landet stodo upp och sade till folkets
      hela frsamling slunda:
 18.  Morastiten Mika profeterade i Hiskias, Juda konungs, tid och
      sade till hela Juda folk:

        'S sger HERREN Sebaot:
        Sion skall varda uppljt till en ker,
        och Jerusalem skall bliva en stenhop
        och tempelberget en skogbevuxen hjd.'
      >Jer. 9 11. Mik. 1,1. 3,12.

 19.  Men lt vl Hiskia, Juda konung, med hela Juda, dda honom?
      Fruktade han icke i stllet HERREN och bnfll infr honom, s
      att HERREN ngrade det onda som han hade beslutit ver dem,
      medan tvrtom vi nu st frdiga att draga ver oss sjlva s
      mycket ont?

 20.  Dr var ock en annan man, Uria, Semajas son, frn
      Kirjat-Hajearim, som profeterade i HERRENS namn; och han
      profeterade mot denna stad och detta land alldeles ssom Jeremia
      hade gjort.
 21.  Nr d konung Jojakim med alla sina hjltar och alla furstar
      hrde vad han sade, ville han dda honom.  Men nr Uria fick hra
      hrom, blev han frskrckt och flydde och kom till Egypten.
 22.  D snde konung Jojakim ngra mn till Egypten, nmligen
      Elnatan, Akbors son, och ngra andra med honom, in i Egypten.
      >Jer. 36,12, 25.
 23.  Och dessa hmtade Uria ut ur Egypten och frde honom till konung
      Jojakim; och denne lt drpa honom med svrd, och lt s kasta
      hans dda kropp p den allmnna begravningsplatsen.

 24.  Men Ahikam, Safans son, hll sin hand ver Jeremia, s att man
      icke lmnade honom i folkets hand till att ddas.
      >2 Kom 22,12, 14, 25,22. Jer. 39,14.
*24/27 Jeremia, 27 Kapitlet
                         Jeremia, 27 Kapitlet

               Profetia om Babels ok ver Juda och ver
                             andra folk.

  1.  I begynnelsen av Jojakims, Josias sons, Juda konungs, regering
      kom detta ord till Jeremia frn HERREN;
      >Jer. 28,1,
  2.  han sade: S har HERREN sagt till mig: Gr dig band och ok och
      stt detta p din hals.
  3.  Snd det sedan till konungen i Edom, konungen i Moab, konungen
      ver Ammons barn, konungen i Tyrus och konungen i Sidon, genom
      de sndebud som hava kommit till Sidkia, Juda konung, i
      Jerusalem.
  4.  Och bjud dem med dessa ord framfra sitt budskap till sina
      herrar: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: S skolen I sga
      till edra herrar:
  5.  Jag r den som genom min stora kraft och min utrckta arm har
      gjort jorden, med de mnniskor och djur som ro p jorden; och
      jag giver den t vem jag vill.
      >Jer. 32,17. Dan. 4,29.
  6.  S giver jag nu alla dessa lnder i min tjnare Nebukadnessars,
      den babyloniske konungens, hand; ja ock markens djur giver jag
      honom, fr att de m tjna honom.
      >Jer. 25,9. 28,14. Dan. 2,37 f.
  7.  Och alla folk skola vara honom och hans son och hans sonson
      underdniga, till dess att ocks fr hans land tiden r inne,
      att mktiga folk och stora konungar skola gra honom sig
      underdnig.
      >Jer. 25,12, 14.
  8.  Och det folk och det rike som icke vill vara honom,
      Nebukadnessar, konungen i Babel, underdnigt, och som icke vill
      giva sin hals under den babyloniske konungens ok, det folket
      skall jag hemska med svrd, hungersnd och pest, sger HERREN,
      till dess att jag har frgjort dem genom hans hand.
  9.  Drfr mn I icke hra p edra profeter och spman, p edra
      drmmar, p edra teckentydare och trollkarlar, nr dessa sga
      till eder: I skolen icke komma att tjna konungen i Babel;
      >Jer.29,8 f.
 10.  ty de profetera lgn fr eder, och komma s stad att I bliven
      frda lngt undan frn edert land, i det jag mste driva eder
      bort, s att I frgns.
 11.  Men det folk som bjer sin hals under den babyloniske konungens
      ok och tjnar honom, det skall jag lta f ro i sitt land, sger
      HERREN, s att de kunna bruka det och bo dri.
      >Bar. 2,21.

 12.  Till Sidkia, Juda konung, talade jag p alldeles samma stt; jag
      sade: Bjen eder hals under den babyloniske konungens ok, och
      tjnen honom och hans folk, s skolen I f leva.
 13.  Icke viljen I d, du och ditt folk, genom svrd, hunger och
      pest, ssom HERREN har sagt att det skall ske med det folk som
      icke vill tjna konungen i Babel?
 14.  Hren allts icke p de profeters ord, som sga till eder I
      skolen icke komma att tjna konungen i Babel; ty de profetera
      lgn fr eder.
 15.  Jag har icke snt dem, sger HERREN; det r de sjlva som
      profetera lgn i mitt namn, och de komma s stad att jag mste
      driva eder bort, s att I frgns, jmte de profeter som
      profetera fr eder.
      >Jer. 14,14. 23,21, 20, 29,9.

 16.  Och till prsterna och till hela detta folk talade jag och sade:
      S sger HERREN: Hren icke p edra profeters ord, nr de
      profetera fr eder och sga: Se, de krl som hra till HERRENS
      hus skola nu snart fras tillbaka frn Babel; ty de profetera
      lgn fr eder.
      >Jer. 28,3.
 17.  Hren icke p dem, utan tjnen konungen i Babel, s skolen I f
      leva.  Icke viljen I att denna stad skall bliva delagd?
 18.  Om de verkligen ro profeter och hava HERRENS ord, s m de
      lgga sig ut hos HERREN Sebaot, fr att de krl som nnu ro
      kvar i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem icke
      ocks m fras bort till Babel
 19.  Ty s sger HERREN Sebaot om pelarna och havet och bckenstllen
      och det vriga som nnu r kvar hr i staden,
      >1 Kon. 7,15, 23, 27. 2 Kon. 25,13 f.
 20.  drfr att Nebukadnessar, konungen i Babel, icke tog det med
      sig, nr han frde bort Jekonja, Jojakims son, Juda konung, frn
      Jerusalem till Babel, jmte alla dlingar i Juda och Jerusalem
      --
      >2 Kon. 24,12 f.
 21.  ja, s sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om det som nnu r kvar
      hr i HERRENS hus och i Juda konungs hus och i Jerusalem:
 22.  Till Babel skall det fras, och dr skall det frbliva nda till
      den dag d jag ser drtill, sger HERREN, och fr det upp till
      denna plats igen.
      >>2 Krn. 36,22. Esr. 1,1, 7. Jer. 29,10.
*24/28 Jeremia, 28 Kapitlet
                         Jeremia, 28 Kapitlet

               Jeremia och den falske profeten Hananja.

  1.  Men samma r, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering,
      i femte mnaden av hans fjrde regeringsr, talade profeten
      Hananja, Assurs son, frn Gibeon, s till mig i HERRENS hus, i
      prsternas och allt folkets nrvaro; han sade:
  2.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Jag skall snderbryta den
      babyloniske konungens ok.
  3.  Inom tv rs tid skall jag fra tillbaka till denna plats alla
      de krl i HERRENS hus, som Nebukadnessar, konungen i Babel, har
      tagit bort ifrn denna plats och frt till Babel.
      >Jer. 27,16.
  4.  Och Jekonja, Jojakims son, Juda konung, och alla fngar ifrn
      Juda, som hava kommit till Babel, skall jag fra tillbaka till
      denna plats, sger HERREN; ty jag skall snderbryta den
      babyloniske konungens ok.

      >2 Kon. 24,12 f.
  5.  Men profeten Jeremia svarade profeten Hananja, i nrvaro av
      prsterna och allt det folk som stod i HERRENS hus;
  6.  profeten Jeremia sade: Amen.  S gre HERREN.  Det som du har
      profeterat m HERREN uppfylla, i det att han fr tillbaka frn
      Babel till denna plats de krl som funnos i HERRENS hus, s ock
      alla fngarna.
  7.  Men hr dock detta ord som jag vill tala infr dig och allt
      folket.
  8.  Forna tiders profeter, de som hava varit fre mig och dig, hava
      mot mktiga lnder och stora riken profeterat om krig, olycka
      och pest.
  9.  Drfr, om nu en profet profeterar om lycka, s kan man frst d
      nr den profetens ord gr i fullbordan veta att han r en profet
      som HERREN i sanning har snt.
      >5 Mos. 18,21 f.

 10.  D tog profeten Hananja oket frn profeten Jeremias hals och
      brt snder det.
      >Jer. 27,2.
 11.  Och Hananja sade i allt folkets nrvaro: S sger HERREN: Just
      s skall jag inom tv rs tid bryta snder den babyloniske
      konungen Nebukadnessars ok och taga det frn alla folkens hals.
      Men profeten Jeremia gick sin vg.
 12.  Sedan, efter det att profeten Hananja hade brutit snder oket
      och tagit det frn profeten Jeremias hals, kom HERRENS ord till
      Jeremia; han sade:
 13.  G stad och sg till Hananja: S sger HERREN: Ett ok av tr
      har du brutit snder, men i dess stlle har du skaffat ett ok av
      jrn.
 14.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ett ok av jrn skall jag
      stta p alla dessa folks hals, fr att de m tjna
      Nebukadnessar, konungen i Babel; ty honom skola de tjna.  Ja ock
      markens djur har jag givit honom.
      >Jer.27,6.
 15.  Och profeten Jeremia sade ytterligare till profeten Hananja:
      Hr, du Hananja: HERREN har icke snt dig; du har frlett detta
      folk att stta sin lit till lgn.
 16.  Drfr sger HERREN s: Se, jag skall taga dig bort ifrn
      jorden.  I detta r skall du d, eftersom du har predikat avfall
      frn HERREN.
      >Jer. 29,32.
 17.  Och samma r, i sjunde mnaden, dog profeten Hananja.
*24/29 Jeremia, 29 Kapitlet
                         Jeremia, 29 Kapitlet

               Brev frn Jeremia till de fngna judarna
               i Babel.  Tv falska profeter.  Straffdom
                             ver Semaja.

  1.  Detta r vad som stod i det brev som profeten Jeremia snde frn
      Jerusalem till de ldste som nnu levde kvar i fngenskapen, och
      till prsterna och profeterna och allt folket, dem som
      Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem till Babel,
  2.  sedan konung Jekonja hade givit sig fngen i Jerusalem, jmte
      konungamodern och hovmnnen, Judas och Jerusalems furstar, s
      ock timmermnnen och smederna.
      >2 Kon. 24,12 f. Jer. 24,1.
  3.  Han snde brevet genom Eleasa, Safans son, och Gemarja, Hilkias
      son, nr Sidkia, Juda konung, snde dessa till Babel, till
      Nebukadnessar, konungen i Babel; det lydde s:

  4.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, till alla de fngar som jag
      har ltit fra bort ifrn Jerusalem till Babel:
  5.  Byggen hus och bon i dem; planteren trdgrdar och ten deras
      frukt.
  6.  Tagen hustrur, och fden sner och dttrar; och tagen hustrur t
      edra sner och given edra dttrar t mn, och m dessa fda
      sner och dttrar; och frken eder dr, och frminskens icke.
  7.  Och sken den stads bsta, dit jag har frt eder bort i
      fngenskap, och bedjen fr den till HERREN; ty d det gr den
      vl, s gr det ock eder val.
      >Bar. 1,11.
  8.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lten icke bedraga eder
      av de profeter som ro bland eder, ej heller av edra spman, och
      akten icke p de drmmar som I drmmen.
      >Jer. 27,9 f., 14 f.
  9.  Ty man profeterar lgn fr eder i mitt namn; jag har icke snt
      dem, sger HERREN.
      >Jer. 14,14. 23,21.

 10.  Ty s sger HERREN: Frst nr sjuttio r hava gtt till nda i
      Babel, skall jag se till eder och uppfylla p eder mitt
      lftesord att fra eder tillbaka till denna plats.
      >2 Krn. 36,21 f. Esr. 1,1. Jer. 25,12. 27,22. Dan. 9,2. Sak. 1,12.
 11.  Jag vet vl vilka tankar jag har fr eder, sger HERREN,
      nmligen fridens tankar och icke ofrdens, till att giva eder en
      framtid och ett hopp.
      >Ords. 23,18. 24,20.
 12.  Och I skolen kalla mig och g stad och bedja till mig, och jag
      vill hra p eder.
      >Matt. 7,7.
 13.  I skolen ska mig, och I skolen ock finna mig, om I frgen efter
      mig av allt edert hjrta.
      >5 Mos. 4,29.
 14.  Ty jag vill lta mig finnas av eder, sger HERREN; och jag skall
      ter upprtta eder och skall frsamla eder frn alla de folk och
      alla de arter till vilka jag har drivit eder bort, sger HERREN;
      och jag skall lta eder komma tillbaka till denna plats,
      varifrn jag har ltit fra eder bort i fngenskap.
      >5 Mos. 30,1 f. Ps. 106,45. Jer. 30,3, 18. 33,7, 26. 2 Mack. 2,18.
 15.  Detta skriver jag, drfr att I sgen: HERREN har ltit
      profeter uppst t oss i Babel.

 16.  Ty s sger HERREN om den konung som sitter p Davids tron, och
      om allt det folk som bor i denna stad, edra brder som icke hava
      med eder gtt bort i fngenskap,
 17.  ja, s sger HERREN Sebaot: Se, jag skall snda mot dem svrd,
      hungersnd och pest, och lta dem rknas lika med odugliga
      fikon, som ro s usla att man icke kan ta dem.
      >Jer. 24,8 f.
 18.  Ja, jag skall frflja dem med svrd, hungersnd och pest, och
      gra dem till en varnagel fr alla riken p jorden, till ett
      exempel som man nmner, nr man frbannar, till ett freml fr
      hpnad, begabberi och smlek bland alla de folk till vilka jag
      skall driva dem bort --
 19.  detta drfr att de icke ville hra mina ord, sger HERREN, nr
      jag titt och ofta snde till dem mina tjnare profeterna.  Ty I
      villen ju icke hra, sger HERREN.
      >Jer. 7,25 f. 25,4 f.

 20.  Men hren nu I HERRENS ord, alla I fngna som jag frn Jerusalem
      har snt bort till Babel:
 21.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud, om Ahab, Kolajas son, och
      om Sidkia, Maasejas son, som i mitt namn profetera lgn fr
      eder: Se, jag skall giva dem i Nebukadressars, den babyloniske
      konungens, hand, och han skall lta drpa dem infr edra gon.
 22.  Och alla fngar ifrn Juda, som ro i Babel, skola frn dem
      hmta ett frbannelsens ord; de skola HERREN gre med dig ssom
      med Sidkia och Ahab, vilka Babels konung lt steka i eld.
 23.  De hava ju gjort vad som r ens galenskap i Israel, de hava
      begtt ktenskapsbrott med varandras hustrur och hava frt
      lgnaktigt tal i mitt namn, sdant som jag icke hade bjudit
      dem.  Jag r den som vet det och betygar det, sger HERREN.
      >Jer. 23,14,

 24.  Och till nehelamiten Semaja skall du sga slunda:
 25.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Du har i ditt namn snt
      brev till allt folket i Jerusalem och till prsten Sefanja,
      Maasejas son, och till alla de andra prsterna, s lydande:
 26.  HERREN har satt dig till prst i prsten Jojadas stlle, fr
      att i HERRENS hus skall finnas tillsyningsmn ver alla
      vanvettingar som profetera, s att du kan stta sdana i stock
      och halsjrn.
 27.  Varfr har du d icke npst Jeremia frn Anatot, som profeterar
      fr eder?
 28.  Drigenom att du har underltit detta har han kunnat snda bud
      till oss i Babel och lta sga: 'nnu r lng tid kvar, byggen
      eder hus och bon i dem, och planteren trdgrdar och ten deras
      frukt.'
 29.  Och prsten Sefanja har lst upp detta brev fr profeten
      Jeremia.
 30.  Och nu har HERRENS ord kommit till Jeremia, han har sagt:
 31.  Snd bud till alla de fngna och lt sga dem: S sger HERREN
      om nehelamiten Semaja: Eftersom Semaja, utan att vara snd av
      mig, har profeterat fr eder och frlett eder att stta eder lit
      till lgn,
 32.  drfr sger HERREN s: Se, jag skall hemska nehelamiten Semaja
      och hans avkomlingar.  Ingen av dem skall f bo ibland detta
      folk, och han skall icke f se det goda som jag vill gra med
      mitt folk, sger HERREN.  Ty han har predikat avfall frn
      HERREN.
      >Jer. 28,16.
*24/30 Jeremia, 30 Kapitlet
                         Jeremia, 30 Kapitlet

                      Frlossningen ifrn Babel.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN; han sade:
  2.  S sger HERREN, Israels Gud: Teckna upp t dig i en bok alla de
      ord som jag har talat till dig.
  3.  Ty se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag ter skall
      upprtta mitt folk, Israel och Juda, sger HERREN, och lta dem
      komma tillbaka till det land som jag har givit t deras fder;
      och de skola taga det i besittning.
      >Jer. 29,14
  4.  Och detta r vad HERREN har talat om Israel och Juda.
  5.  S sger HERREN:

        Ett frfrans rop fingo vi hra;
            frskrckelse utan ngon rddning!
  6.    Frgen efter och sen till:
            plga d mn fda barn?
        Eller varfr ser jag alla mn
        hlla sina hnder p lnderna ssom kvinnor i barnsnd, och
        varfr hava alla ansikten blivit s ddsbleka?
      >Jer. 13,8. Jer. 4,31.
  7.    Ve!  Detta r en stor dag,
            en sdan att ingen r den lik.
        Ja, en tid av nd r inne fr Jakob;
            dock skall han bliva frlst drur.
      >Joel 2,11. Am. 5,18. Sef. 1,15.
  8.    Och det skall ske p den tiden,
            Sger HERREN Sebaot,
        att jag skall bryta snder oket och taga det frn din hals
            och slita av dina band.
        Ja, inga frmmande skola lngre
            tvinga honom att tjna sig,
  9.    utan han skall f tjna HERREN, sin Gud,
            och David, sin konung,
        ty honom skall jag lta uppst t dem.
      >Hes. 34,23. 37,24. Hos. 3,5.
 10.    S frukta nu icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN.
            och var ej frfrad du Israel;
        ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
            och dina barn ur deras fngenskaps land.
        Och Jakob skall f komma tillbaka
            och leva i ro och skerhet,
            och ingen skall frskrcka honom.
      >Jer. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 46,27 f.
 11.    Ty jag r med dig, sger HERREN, till att frlsa dig.
        Ja, jag skall gra nde p alla de folk;
        bland vilka jag har frstrtt dig;
        men p dig vill jag icke alldeles gra nde,
        jag vill blott tukta dig med mtta;
        ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.
      >Jer. 4,27. 5,18. 10,24.

 12.    Ty s sger HERREN:
        Ohelbar r din skada,
            olkligt det sr du har ftt.
      >Jer. 14,17. 15,18. Klag. 2,13.
 13.    Ingen tager sig an din sak, s att han skter ditt sr;
            ingen helande lkedom finnes fr dig.
      >Jer. 46,11.
 14.    Alla dina lskare hava frgtit dig;
            de frga icke efter dig.
        Ty ssom man slr en fiende, s har jag slagit dig,
            med grym tuktan,
        drfr att din missgrning var s stor
            och dina synder s mnga.
 15.    Huru kan du klaga ver din skada,
            ver att bot ej finnes fr din plga?
        Drfr att din missgrning var s stor
            och dina synder s mnga,
            har jag gjort dig detta.

 16.    S skola d alla dina upptare nu bliva upptna,
        och alla dina ovnner skola allasammans g i fngenskap;
        dina skvlare skola varda skvlade,
        och alla dina plundrare skall jag lmna till plundring.
      >Jes. 33,1.
 17.    Ty jag vill hela dina sr
        och lka dig frn de slag du har ftt, sger HERREN,
        d man nu kallar dig den frdrivna,
        det Sion som ingen frgar efter.
      >Jer. 33,6.

 18.    S sger HERREN:
        Se, jag skall ter upprtta Jakobs hyddor
        och frbarma mig ver hans boningar;
        staden skall ter bliva uppbyggd p sin hjd,
        och palatset skall st p sin rtta plats.
 19.    Ifrn folket skall ljuda tacksgelse
        och rop av glada mnniskor.
        Jag skall frka dem, och de skola icke frminskas;
        jag skall lta dem komma till ra, och de skola ej aktas ringa.
      >Jes. 51,3.
 20.    Hans sner skola varda ssom fordom,
        hans menighet skall best infr mig,
        jag skall hemska alla hans frtryckare.
 21.    Hans vldige skall stamma frn honom sjlv,
        och hans herre skall utg frn honom sjlv,
        och honom skall jag lta komma mig nra och nalkas mig;
        ty vilken annan vill vga sitt liv
        med att nalkas mig?  sger HERREN.
 22.    Och I skolen vara mitt folk
        och jag skall vara eder Gud.
      >Jer. 24,7. 31,1, 33.

 23.    Se, en stormvind frn HERREN r hr,
        hans frtrnelse bryter fram,
            en hrjande storm!
        ver de ogudaktigas huvuden virvlar den ned.
      >Jer. 23,19 f.
 24.    HERRENS vredes gld skall icke upphra,
        frrn han har utfrt och fullbordat sitt hjrtas tankar;
        i kommande dagar skolen I frnimma det.
31:1. [1]

[1]  Jer 31:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red
     fr den elektroniska utgvan.
*24/31 Jeremia, 31 Kapitlet
  1.  P den tiden, sger HERREN, skall jag vara alla Israels
      slkters Gud, och de skola vara mitt folk.

                         Jeremia, 31 Kapitlet

                 Israels frlsning i kommande dagar.

  2.  S sger HERREN:
        Det folk som undslipper svrdet
        finner nd i knen;
        Israel fr draga stad dit dr det fr ro.
  3.    Fjrran ifrn uppenbarade sig HERREN fr mig:
        Ja, med evig krlek har jag lskat dig;
        drfr lter jag min nd frbliva ver dig.
      >Jes. 54,8.
  4.    nnu en gng skall jag upprtta dig,
        s att du varder upprttad, du jungfru Israel;
        nnu en gng skall du f utrusta dig med puka
        och draga ut i dans bland dem som gra sig glada.
      >2 Mos. 15,20. Dom. 11,34. Ps. 68,26.
  5.    nnu en gng skall du f plantera vingrdar
        p Samariens berg,
        och planteringsmnnen skola sjlva skrda frukten.
  6.    Ty en dag kommer, d vaktare skola ropa
        p Efraims berg:
        'Upp, lt oss draga till Sion,
        upp till HERREN, vr Gud.'
      >Jes. 2,3. Mik. 4,2.

  7.    Ty s sger HERREN:
        Jublen i gldje ver Jakob,
        hjen frjderop ver honom som r huvudet bland folken,
        Lten lovsng ljuda och sgen:
        HERRE, giv frlsning t ditt folk,
        t kvarlevan av Israel.
  8.    Ja, jag skall fra dem frn nordlandet
        och frsamla dem frn jordens yttersta nda --
        bland dem bde blinda och halta,
        bde havande kvinnor och barnafderskor;
        i en stor skara skola de komma hit tillbaka.
  9.    Under grt skola de komma,
        men jag skall leda dem, dr de g bedjande fram;
        Jag skall fra dem till vattenbckar,
        p en jmn vg, dr de ej skola stappla.
        Ty jag har blivit en fader fr Israel,
        och Efraim r min frstfdde son.
      >2 Mos. 4,22. Jes. 63,16. Jer. 50,4.

 10.    Hren HERRENS ord, I hednafolk,
        och frkunnen det i havslnderna i fjrran;
        sgen: Han som frskingrade Israel skall ock frsamla det
        och bevara det, ssom en herde sin hjord.
      >Ps. 23,1. Jes. 40,11. Jer. 23,4. Hes. 34,23, 37,24. Joh. 10,11.

 11.    Ty HERREN skall frlossa Jakob
        och lskpa honom ur den vermktiges hand.
 12.    Och de skola komma och jubla p Sions hjd
        och strmma dit dr HERRENS goda r,
        dit dr man fr sd, vin och olja
        och unga hjordar av fr och f;
        deras sjl skall vara lik en vattenrik trdgrd,
        och de skola icke vidare frsmkta.
      >Jes. 35,10. 58,11.
 13.    D skola jungfrurna frlusta sig med dans;
        unga och gamla skola gldja sig tillsammans.
        Jag skall frvandla deras sorg i frjd,
        trsta dem och gldja dem efter deras bedrvelse.
      >Ps. 30,12. 148,12 f. Joh. 16,20.
 14.    Och prsterna skall jag vederkvicka med feta rtter;
        och mitt folk skall bliva mttat av mitt goda, sger HERREN.

 15.  S sger HERREN:
        Ett rop hres i Rama,
            klagan och bitter grt;
        det r Rakel som begrter sina barn,
            hon vill icke lta trsta sig
        i sorgen ver att hennes barn icke mer ro till.
      >Matt. 2,18.
 16.    Men s sger HERREN:
        Hr upp med din hgljudda grt,
        och lt dina gon icke mer flla trar;
        ty ditt verk skall f sin ln, sger HERREN,
        och de skola vnda tillbaka frn sina fienders land.
 17.    Ja, det finnes ett hopp fr din framtid, sger HERREN;
        dina barn skola vnda tillbaka till sitt land.
      >Jer. 29,11.
 18.    Jag har nogsamt hrt
            huru Efraim klagar:
        Du har tuktat mig, ja, jag har blivit tuktad
            ssom en otmd kalv;
        tag mig nu ter, s att jag fr vnda ter;
            du r ju HERREN, min Gud.
      >Klag. 5,21.
 19.    Ty sedan jag har vnt mitt sinne,
            ngrar jag mig,
        och sedan jag har kommit till besinning,
            slr jag mig p lnden;
        jag bde blyges och skmmes,
            d jag nu br min ungdoms smlek.
 20.    r d Efraim for mig en s dyrbar son,
            r han mitt lsklingsbarn,
        eftersom jag alltjmt tnker p honom,
            huru ofta jag n har mst hota honom?
        Ja, s mycket mkar sig mitt hjrta ver honom;
        jag mste frbarma mig ver honom,
            sger HERREN.

 21.    Stt upp vgmrken fr dig,
        res t dig vgvisare;
        giv akt p vgen,
        p stigen dr du vandrade.
        Och vnd s tillbaka, du jungfru Israel,
        vnd tillbaka till dessa dina stder.
 22.    Huru lnge skall du gra bukter hit och dit,
        du avflliga dotter?
        Se, HERREN vill skapa ngot nytt i landet:
        det bliver nu kvinnan som tager mannen i sitt beskrm.

 23.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I Juda land med dess stder
      skall man nnu en gng, nr jag ter har upprttat det, f sga
      det ordet: HERREN vlsigne dig, du rttfrdighetens boning, du
      heliga berg.
      >Jes. 1,26. 11,9. Sak. 8,3.
 24.  Och Juda folk med alla sina stder skall samlat bo dri, kermn
      jmte vandrande herdar.
 25.  Ty jag skall vederkvicka trtta sjlar, och alla frsmktande
      sjlar skall jag mtta.
      >Ps.107,9. Matt. 11,28.

 26.  (Hrvid uppvaknade jag och sg mig om, och min smn hade varit
      ljuvlig.)

 27.  Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall bes Israels
      land och Juda land med sd av mnniskor och med sd av djur.
 28.  Och likasom jag har vakat ver dem till att upprycka, nedbryta,
      frdrva, frgra och plga, s vill jag nu vaka ver dem till
      att uppbygga och plantera, sger HERREN.
      >Jes. 1,10. 18,7,9. 24,6.
 29.  P den tiden skall man icke mer sga: Fderna hava tit sura
      druvor, och barnens tnder bliva mma drav.
      >Klag. 5,7. Hes. 18,2. Syr. 30,10.
 30.  Nej, var och en skall d genom sin egen missgrning; var man som
      ter sura druvor, hans tnder skola bliva mma drav.

 31.    Se, dagar skola komma, sger HERREN,
        d jag skall sluta ett nytt frbund med Israels hus och med Juda hus;
      >Jer. 32.40. Hebr. 8,8 f.
 32.    icke ett sdant frbund som det jag slt med deras fder
        p den dag d jag tog dem vid handen
        till att fra dem ut ur Egyptens land
        det frbund med mig, som de brto,
        fastn jag var deras rtte herre, sger HERREN.
 33.    Nej, detta r det frbund som jag skall sluta med Israels hus
        i kommande dagar, sger HERREN:
        Jag skall lgga min lag i deras brst
        och i deras hjrtan skall jag skriva den,
        och jag skall vara deras Gud,
        och de skola vara mitt folk.
      >Jer. 24,7 Hes. 11,19. 36,26. 2 Kor. 6,16.
 34.    D skola de icke mer behva undervisa varandra,
        icke den ene brodern den andre, och sga:
        Lr knna HERREN;
        ty de skola alla knna mig,
        frn den minste bland dem till den
        strste, sger HERREN.
        Ty jag skall frlta deras missgrning,
        och deras synd skall jag icke mer komma ihg.
      >Jes. 54,13. Mik. 7,18f. Joh. 6,46. Apg 10,43. Rom. 11,27.

 35.    S sger HERREN,
        han som har satt solen till att lysa om dagen
        och mnen och stjrnorna till att lysa om natten, i ordnad gng,
        han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
        han vilkens namn r HERREN Sebaot:
      >1 Mos. 1,14 f. Ps. 136,7 f. Jes. 51,15.
 36.    Frst nr denna ordning icke mer bestr infr mig, sger HERREN,
        frst d skall Israels slkt upphra
        att infr mig alltjmt vara ett folk.
      >Jer. 33,20 f., 25 f.
 37.    Ja, s sger HERREN:
        Frst nr himmelen varder uppmtt drovan
        och jordens grundvalar utrannsakade drnere,
        frst d skall jag frkasta all Israels slkt,
        till straff fr allt vad de hava gjort, sger HERREN.

 38.  Se, dagar skola komma, sger HERREN, d staden ter skall varda
      uppbyggd till HERRENS ra, frn Hananeltornet intill Hrnporten.
      >Neh. 3,1. Sak. 14,10.
 39.  Och mtsnret skall vidare dragas rtt fram mot Garebshjden och
      skall sedan vndas mot Goa.
 40.  Och hela lik- och askdalen och alla flten intill bcken Kidron
      och intill hrnet vid Hstporten sterut skola vara helgade t
      HERREN.  Aldrig mer skall dr tima ngon omstrtning eller ngon
      frstring.
*24/32 Jeremia, 32 Kapitlet
                         Jeremia, 32 Kapitlet

                    Jeremias terkp under stadens
                  belgring.  Profetia om Judafolkets
                           terupprttelse.

  1.  Detta r det ord som frn HERREN kom till Jeremia i Sidkias,
      Juda konungs, tionde regeringsr, vilket var Nebukadressars
      adertonde regeringsr.
  2.  Vid den tiden belgrade den babyloniske konungens hr Jerusalem,
      och profeten Jeremia lg d fngen i fngelsegrden i Juda
      konungs hus.
      >2 Kon. 25,1 f.
  3.  Ty Sidkia, Juda konung, hade ltit sprra in honom, i det han
      sade: Huru djrves du profetera och sga: 'S sger HERREN: Se,
      jag skall giva denna stad i de babyloniske konungens hand, och
      han skall intaga den.
      >Jer. 21,7. 27,6. 34,2 f. 38,3.
  4.  Och Sidkia, Juda konung, skall icke undkomma kaldernas hand,
      utan skall frvisso bliva given i den babyloniske konungens
      hand, s att han ndgas muntligen tala med honom och st infr
      honom, ga mot ga.
      >Jer. 38,23. 39,7.
  5.  Och Sidkia skall av honom fras till Babel och skall frbliva
      dr, till dess jag ser till honom, sger HERREN.  Nr I striden
      mot kalderna, skolen I icke hava ngon framgng.

  6.  Och Jeremia sade: HERRENS ord kom till mig; han sade:
  7.  Se, Hanamel, din farbroder Sallums son, skall komma till dig och
      sga: 'Kp du min ker i Anatot, ty du har ssom brdeman rtt
      att kpa den.'
      >8 Mos. 25,24 f. Rut 4,9 f.
  8.  Och Hanamel, min farbroders son, kom till mig i fngelsegrden,
      ssom HERREN hade sagt, och sade till mig: Kp min ker i
      Anatot, i Benjamins land, ty du har arvsrtt drtill och r
      brdeman; s kp den d t dig.  D frstod jag att det var
      HERRENS ord
  9.  och kpte kern av Hanamel, min farbroders son, i Anatot, och
      vgde upp penningarna t honom, sjutton siklar silver.
 10.  Jag skrev ett kpebrev och frseglade det och tillkallade
      vittnen och vgde upp penningarna p en vg.
 11.  Och jag tog kpebrevet, svl det frseglade, som innehll
      avtalet och de srskilda bestmmelserna, som ock det ppna
      brevet,
 12.  och gav kpebrevet t Baruk, son till Neria, son till Mahaseja,
      i nrvaro av min frnde Hanamel och de vittnen som hade
      underskrivit kpebrevet, och alla andra judar som voro
      tillstdes i fngelsegrden.
 13.  Och jag bjd Baruk, i deras nrvaro, och sade:
 14.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Tag du dessa brev, bde
      detta frseglade kpebrev och detta ppna brev, och lgg dem i
      ett lerkrl, fr att de m vara i behll fr lng tid.
 15.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: nnu en gng skall man
      komma att i detta land kpa hus och krar och vingrdar.

 16.  Och sedan jag hade givit kpebrevet t Baruk, Nerias son, bad
      jag till HERREN och sade:
 17.  Ack Herre, HERRE, du r ju den som har gjort himmel och jord
      genom din stora kraft och din utrckta arm.  Intet r s
      underbart att du icke skulle frm det,
      >1 Mos. 18,14. Jer. 27,5. Luk. 1,37.
 18.  du som gr nd med tusenden och vedergller fdernas missgrning
      i deras barns skte efter dem; du store och vldige Gud, vilkens
      namn r HERREN Sebaot;
      >2 Mos. 20,5 f. 34,7. 5 Mos. 5,9.
 19.  du som r stor i rd och mktig i grningar; du vilkens gon ro
      ppna ver mnniskobarnens alla vgar, s att du giver t var
      och en efter hans vgar och efter hans grningars frukt;
      >2 Krn. 6,30. Job 34,21. Ps. 62,13. Ords. 5,21. Jer. 10,6.
      >16,17. 17,10.
 20.  du som gjorde tecken och under i Egyptens land, och som har
      gjort sdana intill denna dag, bde i Israel och bland andra
      mnniskor, och som har gjort dig ett namn, som r detsamma n i
      dag.
 21.  Du frde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och
      under, med stark hand och utrckt arm, och genom stor
      frskrckelse.
      >2 Mos. 6,6. 13,3, 14. 32,11. 5 Mos. 4,34. 2 Sam. 7,23.
      >1 Krn. 17,21.
 22.  Och du gav dem detta land, som du med ed hade lovat deras fder
      att giva dem, ett land som flyter av mjlk och honung.
      >Jer. 11,5.
 23.  Och de kommo och togo det i besittning, men de ville icke hra
      din rst och vandrade icke efter din lag; de gjorde intet av det
      du hade bjudit dem att gra.  Drfr lt du all denna olycka
      vederfaras dem.
 24.  Se, belgringsvallarna g redan s lngt fram mot staden, att
      man kan intaga den och genom svrd, hungersnd och pest r
      staden given i de kaldeiska belgrarnas hand.  Vad du hotade med,
      det har skett, och du har det nu infr dina gon.
 25.  Och likvl, fastn staden r given i kaldernas hand, sade du,
      Herre HERRE, till mig: 'Kp du kern fr penningar, och tag
      vittnen drp'!

 26.  Och HERRENS ord kom till Jeremia han sade: Se,
 27.  jag r HERREN, allt ktts Gud; skulle ngot vara s underbart
      att jag icke frmdde det?
      >4 Mos. 16,22.
 28.  Drfr sger HERREN s: Se, jag vill giva denna stad i
      kaldernas och Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand,
      och han skall intaga den.
 29.  Och kalderna, som belgra denna stad, skola komma och tnda eld
      p staden och brnna upp den, tillika med de hus p vilkas tak
      man har tnt offereld t Baal och utgjutit drickoffer t andra
      gudar, till att frtrna mig.
      >Jer. 19,13.
 30.  Ty allt ifrn sin ungdom hava Israels barn och Juda barn
      allenast gjort vad ont r i mina gon; ja, Israels barn hava med
      sina hnders verk berett mig allenast frtrnelse, sger HERREN.
 31.  Ty allt ifrn den dag d denna stad byggdes nda till nu har den
      uppvckt min vrede och frtrnelse, s att jag mste frkasta
      den frn mitt ansikte,
 32.  fr all den ondskas skull som Israels barn och Juda barn med
      sina konungar, furstar, prster och profeter, bde Juda mn och
      Jerusalems invnare, hava bedrivit, till att frtrna mig.
      >Neh. 9,34. Jer. 2,26 f. Dan. 9,8.
 33.  De vnde ryggen till mig och icke ansiktet; och fastn de titt
      och ofta blevo varnade, ville de icke hra och taga emot tuktan.
 34.  De satte upp sina styggelser i det hus som r uppkallat efter
      mitt namn och orenade det s;
      >2 Kon. 21,4 f. Jer. 7,30 f. 23,11.
 35.  och Baalshjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp, fr att dr
      offra sina sner och dttrar t Molok, fastn jag aldrig hade
      bjudit dem att gra sdan styggelse eller ens tnkt mig ngot
      sdant; och s frledde de Juda till synd.
      >Mos. 18,21. Jer. 19,5.

 36.  Men s sger nu HERREN, Israels Gud, om denna stad, som I menen
      vara genom svrd, hungersnd och pest given i den babyloniske
      konungens hand:
 37.  Se, jag skall frsamla dem ur alla de lnder till vilka jag i
      min vrede och harm och stora frtrnelse har frdrivit dem, och
      jag skall fra dem tillbaka till denna plats och lta dem bo br
      i trygghet.
      >5 Mos. 30,3. Jer. 30,10 f., 16 f.
 38.  Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.
      >Jer. 24,7. 30,22. 31,33.
 39.  Och jag skall giva dem alla ett och samma hjrta och lra dem en
      och samma vg, s att de frukta mig bestndigt; fr att det m
      g dem vl, och deras barn efter dem.
      >Hes. 11,19 f. 36,26.
 40.  Och jag skall sluta med dem ett evigt frbund, s att jag icke
      upp hr att flja dem och gra dem gott; och min fruktan skall
      jag ingiva i deras hjrtan, s att de icke vika av ifrn mig.
      >Jer. 31,31 f.
 41.  Och jag skall hava min frjd i att gra dem gott, och skall
      plantera dem i detta land med trofasthet, av allt mitt hjrta
      och all min sjl.
      >5 Mos. 30,9.

 42.  Ty s sger HERREN: Likasom jag har ltit all denna stora olycka
      komma ver detta folk, s skall jag ock lta allt det goda som
      jag lovade dem komma dem till del.
      >Jer. 18,7 f. 31,28.
 43.  Och man skall komma att kpa krar i detta land, om vilket I
      sgen att det r en demark, dr varken mnniskor eller djur
      kunna bo, och att det r givet i kaldernas hand.
 44.  Ja, krar skall man kpa fr penningar, och man skall skriva och
      frsegla kpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i
      Jerusalems omnejd och i Juda stder, bde i Bergsbygdens och i
      Lglandets och i Sydlandets stder; ty jag skall ter upprtta
      dem, sger HERREN.
*24/33 Jeremia, 33 Kapitlet
                         Jeremia, 33 Kapitlet

                     Lften om Judas och Israels
                terupprttelse och om en rttfrdig
                       telning av Davids tt.

  1.  Och HERRENS ord kom till Jeremia fr andra gngen, medan han
      nnu var insprrad i fngelsegrden; han sade:
      >Jer. 32,2
  2.  S sger HERREN, han som ock utfr sitt verk, HERREN, som
      bereder det fr att lta det komma till stnd, han vilkens namn
      r HERREN:
      >2 Mos. 15,3.
  3.  Ropa till mig, s vill jag svara dig och frkunna fr dig stora
      och frunderliga ting, som du icke knner.
  4.  Ty s sger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om
      Juda konungars hus, som nu brytas ned fr belgringsvallarna och
      vrden:
      >Jes. 22,10.
  5.  Man har kommit hitin fr att strida med kalderna, och man skall
      s fylla husen med dda kroppar av mnniskor som jag har slagit
      i min vrede och frtrnelse, mnniskor som genom all sin ondska
      hava vllat att jag har mst dlja mitt ansikte fr denna stad.
  6.  Dock, jag skall hela dess sr och skaffa lkedom och lka dem,
      och jag skall lta dem skda frid och trygghet i verfld.
      >Jer. 30,17
  7.  Och jag skall ter upprtta Juda och Israel och uppbygga dem, s
      att de bliva ssom frut.
      >Jer. 29,14.
  8.  Och jag skall rena dem frn all missgrning varmed de hava
      syndat mot mig, och frlta alla missgrningar genom vilka de
      hava syndat mot mig och avfallit frn mig.
      >Jer. 31,34. Hes. 36,25. Sak. 13,1. Apg. 10,43.
  9.  Och staden skall bliva mig till frjd och bermmelse, och till
      lov och ra infr alla jordens folk, nr de f hra allt det
      goda som jag gr med dem; och de skola frskrckas och darra vid
      synen av all den lycka och all den framgng som jag bereder
      henne.

 10.  S sger HERREN: P denna plats, om vilken I sgen att den r s
      de att varken mnniskor eller djur kunna bo dr, ja, hr i Juda
      stder och p Jerusalems gator, som ro s delagda att inga
      mnniskor, inga invnare, inga djur dr finnas,
      >Jer. 3#,43.
 11.  hr skall man nnu en gng hra frjderop och gldjerop, rop fr
      brudgum och rop fr brud, rop av mnniskor som sga: Tacken
      HERREN Sebaot, ty HERREN r god, ty hans nd varar
      evinnerligen, och av mnniskor som frambra lovoffer i HERRENS
      hus.  Ty jag vill ter upprtta landet, s att det bliver ssom
      frut, sger HERREN.
      >Jer. 7,34. 16,9. 25,10. Ps. 118,1. 136,1 f.

 12.  S sger HERREN Sebaot: P denna plats, som nu r s de att
      varken mnniskor eller ens djur kunna bo hr, ja ock i alla
      hithrande stder, hr skola ter en gng finnas betesmarker dr
      herdar kunna lta sina hjordar lgra sig.
 13.  I Bergsbygdens, Lglandets och Sydlandets stder, i Benjamins
      land i Jerusalems omnejd och i andra Juda stder skola nnu en
      gng hjordar draga fram, frbi herdar som rkna dem, sger
      HERREN.
      >Jer. 17,26.

 14.  Se, dagar skola komma, sger HERREN, d jag skall uppfylla det
      lftesord som jag har talat om Israels hus och angende Juda
      hus.
      >Jer. 29,10

 15.    I de dagarna och p den tiden
            skall jag lta en rttfrdig telning
            vxa upp t David.
        Han skall skaffa rtt
            och rttfrdighet p jorden.
      >Jes. 11,1. Jer. 23,5 f. Sak. 3,8. 6,12.
 16.    I de dagarna skall Juda varda frlst
        och Jerusalem bo i trygghet;
        och man skall kalla det s:
@c Hela nsta rad str i sprrad stil.
        HERREN vr rttfrdighet.

 17.  Ty s sger HERREN: Aldrig skall den tid komma, d icke en
      avkomling av David sitter p Israels hus' tron,
      >2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. 8,25. 9,5.
 18.  aldrig den tid d icke en avkomling av de levitiska prsterna
      gr tjnst infr mig och alla dagar br fram brnnoffer och
      frbrnner spisoffer och anstller slaktoffer.

 19.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 20.  S sger HERREN: Frst nr I gren om intet mitt frbund med
      dagen och mitt frbund med natten, s att det icke bliver dag
      och natt i rtt tid,
 21.  frst d skall mitt frbund med min tjnare David bliva om
      intet, s att icke lngre en avkomling av honom sitter ssom
      konung p hans tron, och frst d mitt frbund med de levitiska
      prsterna, som gra tjnst t mig.
 22.  Lika orknelig som himmelens hrskara r, och lika otalig som
      sanden r i havet, lika talrik skall jag lta min tjnare Davids
      sd bliva och lika mnga leviterna, som gra tjnst t mig.
      >1 Mos. 15,5. 22,17.

 23.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 24.  Har du icke mrkt huru detta folk talar och sger: De bda
      slkter som HERREN utvalde, dem har han frkastat?  Och s sga
      de fraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett
      folk.
 25.  Men s sger HERREN: Om mitt frbund med dag och natt icke r
      bestndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning fr
      himmel och jord,
 26.  allenast d skall jag frkasta Jakobs och Davids, min tjnares,
      sd, s att jag icke mer av hans sd tager dem som skola rda
      ver Abrahams, Isaks och Jakobs sd.  Ty jag skall ter upprtta
      dem och frbarma mig ver dem.
*24/34 Jeremia, 34 Kapitlet
                         Jeremia, 34 Kapitlet

                  Sidkias blivande de.  Frirsbrott.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, nr
      Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr och med alla
      de riken p jorden, som lydde under hans vlde, och med alla
      folk angrep Jerusalem och alla dess lydstder; han sade:
      >2 Kon. 25,1 f.
  2.  S sger HERREN, Israels Gud: G stad och sg till Sidkia, Juda
      konung, ja, sg till honom: S sger HERREN: Se, jag skall giva
      denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall
      brnna upp den i eld.
      >Jer. 32,3 f. 38,3.
  3.  Och du sjlv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall
      frvisso bliva gripen och given i hans hand, s att du ndgas
      st infr konungen i Babel, ga mot ga; och han skall muntligen
      tala med dig, och du skall komma till Babel.
  4.  Men hr HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: S sger HERREN om
      dig: Du skall icke d genom svrd.
  5.  Nej, i frid skall du d; och likasom man har anstllt
      frbrnning till dina fders, de frra konungarnas, ra, deras
      som hava varit fre dig, s skall man ock anstlla frbrnning
      till din ra och hlla ddsklagan efter dig: Ack ve, Herre!
      Ty detta har jag talat, sger HERREN.
      >2 Krn. 16,14. Jer. 22,18.

  6.  Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta
      i Jerusalem,
  7.  under det att den babyloniske konungens hr belgrade Jerusalem
      och allt som nnu terstod av stder i Juda, nmligen Lakis och
      Aseka; ty dessa voro de enda av Juda stder, som nnu voro kvar
      och voro befsta.
      >Jos. 15,35, 39 2 Krn 11,5, 9.

  8.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan konung
      Sidkia hade slutit ett frbund med allt folket i Jerusalem drom
      att de bland sig skulle utropa frihet,
  9.  s att var och en skulle slppa sin trl och sin trlinna fria,
      om det var en hebreisk man eller kvinna, p det att icke den ene
      juden skulle hava den andre till trl.
 10.  Och detta hrsammades av alla furstarna och allt folket, av dem
      som hade varit med om frbundet och lovat att var och en skulle
      slppa sin trl och sin trlinna fria, s att han icke mer
      skulle hava dem till trlar; de hrsammade det och slppte dem.
 11.  Men sedermera ndrade de sig och togo tillbaka de trlar och
      trlinnor som de hade slppt fria, och gjorde dem ter till
      trlar och trlinnor.
 12.  D kom HERRENS ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
 13.  S sger HERREN, Israels Gud: Jag sjlv slt ett frbund med
      edra fder p den tid d jag frde dem ut ur Egyptens land, ur
      trldomshuset; jag sade:
 14.  Nr sju r ro frlidna, skall var och en av eder slppa sin
      broder, hebren, som har slt sig t dig och tjnat dig i sex
      r; du skall d slppa honom fri ur din tjnst.  Dock ville edra
      fder icke hra p mig eller bja sina ron drtill.
      >2 Mos. 21,2. 3 Mos. 25,39 f. 5 Mos. 15,12.
 15.  Men I haven nyss vnt om och gjort vad rtt r i mina gon, i
      det att I haven utropat frihet var och en fr sin broder.  Och I
      haven hrom slutit ett frbund infr mitt ansikte, i det hus som
      r uppkallat efter mitt namn.
 16.  Men nu haven I ter ndrat eder och ohelgat mitt namn och tagit
      tillbaka var och en sin trl och sin trlinna, dem som I haden
      slppt fria till att g vart de ville; ja, I haven nu ter gjort
      dem till edra trlar och trlinnor.
 17.  Drfr sger HERREN s: I haven icke hrt p mig och utropat
      frihet var och en fr sin broder och sin nsta.  S utropar d
      jag, sger HERREN, fr eder frihet att hemfalla t svrd, pest
      och hungersnd; ja, jag skall gra eder till en varnagel fr
      alla riken p jorden.
 18.  Och de mn som hava vertrtt mitt frbund och icke hllit
      frpliktelserna vid det frbund de slto infr mitt ansikte --
      vid kalven som av dem blev huggen i tv stycken, mellan vilka de
      gingo --
      >1 Mos. 15,10.
 19.  dessa mn, nmligen Judas och Jerusalems furstar, hovmnnen och
      prsterna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av
      kalven,
 20.  dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mns hand, som
      st efter deras liv; och deras dda kroppar skola bliva mat t
      himmelens fglar och markens djur.
      >5 Mos. 28,26. Jer. 7,33. 16,4.
 21.  Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras
      fienders hand, i de mns hand, som st efter deras liv, och i
      hnderna p den babyloniske konungens hr, som nu har dragit
      bort ifrn eder.
 22.  Se, jag skall giva dem befallning, sger HERREN, att de ter
      skola draga mot denna stad och belgra den; och de skola d
      intaga den och brnna upp den i eld.  Och Juda stder skall jag
      gra till en demark, dr ingen bor.
      >2 Kon. 25,9. Jer. 37,8.
*24/35 Jeremia, 35 Kapitlet
                         Jeremia, 35 Kapitlet

               Rekabiternas trofasthet och Judafolkets
                              trolshet.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN i Jojakims,
      Josias sons, Juda konungs, tid; han sade
  2.  G bort till rekabiternas slkt och tala med dem, och fr dem
      till HERRENS hus, in i en av kamrarna, och giv dem vin att
      dricka.
      >1 Krn. 2,55.

  3.  D tog jag med mig Jaasanja, son till Jeremia, son till
      Habassinja, jmte hans brder och alla hans sner och
      rekabiternas hela vriga slkt,
  4.  och frde dem till HERRENS hus, in i den kammare som innehades
      av snerna till gudsmannen Hanan, Jigdaljas son, den kammare som
      ligger bredvid furstarnas, ovanom drrvaktaren Maasejas, Sallums
      sons, kammare.
  5.  Och jag satte fram fr rekabiternas slkt kannor, fulla med vin,
      s ock bgare, och sade till dem: Dricken vin?
  6.  Men de svarade: Vi dricka icke vin.  Ty vr fader Jonadab,
      Rekabs son, har bjudit oss och sagt: 'I och edra barn skolen
      aldrig dricka vin;
      >2 Kon. 10,15.
  7.  och hus skolen I icke bygga, och sd skolen I icke s, och
      vingrdar skolen I icke plantera, ej heller ga sdana, utan I
      skolen bo i tlt i all eder tid, fr att I mn lnge leva i det
      land dr I bon ssom frmlingar.'
  8.  Och vi hava hrsammat vr fader Jonadabs, Rekabs sons,
      befallning, i allt vad han har bjudit oss, s att vi med vra
      hustrur och vra sner och dttrar aldrig dricka vin,
  9.  ej heller bygga hus till att bo i, ej heller ga vingrdar eller
      krar eller sd.
 10.  Vi hava allts bott i tlt och hava hrsammat och gjort allt vad
      vr fader Jonadab har bjudit oss.
 11.  Men nr Nebukadressar, konungen i Babel, drog upp och fll in i
      landet, sade vi: 'Vlan, vi vilja begiva oss till Jerusalem,
      undan kaldernas och aramernas hr.'  Och s bosatte vi oss i
      Jerusalem.

 12.  Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:
 13.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: G stad och sg till Juda
      mn och till Jerusalems invnare: Skolen I d icke taga emot
      tuktan, s att I hren mina ord, sger HERREN?
 14.  Det bud som Jonadab, Rekabs son, gav sina barn, att de icke
      skulle dricka vin, det har blivit iakttaget, och nnu i dag
      dricka de icke vin, av hrsamhet mot sin faders bud.  Men sjlv
      har jag titt och ofta talat till eder, och I haven dock icke
      hrsammat mig.
 15.  Och titt och ofta har jag snt till eder alla mina tjnare
      profeterna och ltit sga: Vnden om, var och en frn sin onda
      vg, och bttren edert vsende, och fljen icke efter andra
      gudar, s att I tjnen dem; d skolen I f bo i det land som jag
      har givit t eder och edra fder.  Men I bjden icke edert ra
      drtill och hrden icke p mig.
      >2 Kon. 17,13. Jer. 18,11. 25,4 f.
 16.  Eftersom nu detta folk icke har hrsammat mig, ssom Jonadabs,
      Rekabs sons, barn hava iakttagit det bud som deras fader gav
      dem,
 17.  drfr sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Se, ver
      Juda och ver alla Jerusalems invnare skall jag lta all den
      olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, drfr att de icke
      hrde, nr jag talade till dem, och icke svarade, nr jag
      kallade p dem.
      >Jes. 65,12. 66,4. Jer. 7,18.

 18.  Och till rekabiternas slkt sade Jeremia: S sger HERREN
      Sebaot, Israels Gud: Drfr att I haven hrsammat eder fader
      Jonadabs bud och hllit alla hans bud och i alla stycken gjort
      ssom han har bjudit eder,
 19.  drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Aldrig skall den
      tid komma, d icke en avkomling av Jonadab, Rekabs son, str
      infr mitt ansikte.
*24/36 Jeremia, 36 Kapitlet
                         Jeremia, 36 Kapitlet

               Jeremia lter uppteckna sina profetior.
                    De brnnas upp av Jojakim, men
                   upptecknas p nytt.  Profetia mot
                               Jojakim.

  1.  I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde regeringsr kom
      detta ord till Jeremia frn HERREN; han sade:
      >Jer. 25,1 f.
  2.  Tag dig en bokrulle och teckna dri upp allt vad jag har talat
      till dig angende Israel och Juda och alla hednafolk, frn den
      dag d jag frst talade till dig i Josias tid nda till denna
      dag.
      >Jer. 30,2.
  3.  Kanhnda skall Juda hus, nr de hra all den olycka som jag har
      i sinnet att gra dem, vnda om, var och en frn sin onda vg,
      och s skall jag frlta dem deras missgrning och synd.
      >Jer. 26,3.

  4.  D kallade Jeremia till sig Baruk, Nerias son; och efter
      Jeremias diktamen tecknade Baruk i en bokrulle upp alla de ord
      som HERREN hade talat till honom.
      >Jer. 32,12.
  5.  Och Jeremia bjd Baruk och sade: Jag r sjlv under tvng, s
      att jag icke kan begiva mig till HERRENS hus.
  6.  Men g du dit; och ur den rulle som du har skrivit efter min
      diktamen m du drp fastedagen lsa UPP HERRENS ord infr
      folket i HERRENS hus.  Infr hela Juda, s mnga som komma in
      frn sina stder, m du ock lsa upp dem.
  7.  Kanhnda skola de d bnfalla infr HERREN och vnda om, var och
      en frn sin onda vg.  Ty stor r den vrede och frtrnelse som
      HERREN har uttalat ver detta folk.
  8.  Och Baruk, Nerias son, gjorde alldeles ssom profeten Jeremia
      hade bjudit honom: i HERRENS hus lste han ur boken upp HERRENS
      ord.

  9.  I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, femte regeringsr, i
      nionde mnaden, utlystes nmligen en fasta infr HERREN, vilken
      hlls av allt folket i Jerusalem och av allt det folk som frn
      Juda stder hade kommit till Jerusalem.
 10.  D lste Baruk ur boken upp Jeremias ord; han lste upp dem i
      HERRENS hus, i sekreteraren Gemarjas, Safans sons, kammare p
      den vre frgrden, vid ingngen till nya porten p HERRENS hus,
      infr allt folket.
      >Jer. 26,10.
 11.  Nr nu Mika; son till Gemarja, son till Safan, hade hrt alla
      HERRENS ord upplsas ur boken,
 12.  gick han ned till konungshuset och in i sekreterarens kammare;
      dr sutto d alla furstarna: sekreteraren Elisama, Delaja,
      Semajas son, Elnatan, Akbors son, Gemarja, Safans son, Sidkia,
      Hananjas son, och alla de andra furstarna.
 13.  Och Mika omtalade fr dem allt vad han hade hrt Baruk lsa upp
      ur boken infr folket.
 14.  D snde alla furstarna Jehudi, son till Netanja, son till
      Selemja, Kusis son, stad till Baruk och lto sga honom: Tag
      med dig den rulle varur du har lst infr folket, och kom hit.
      Och Baruk, Nerias son, tog rullen med sig och kom till dem.
 15.  D sade de till honom: Stt dig ned och ls den infr oss.
      Och Baruk lste infr dem.
 16.  Nr de d hrde allt som stod dr, sgo de med frskrckelse p
      varandra och sade till Baruk: Vi mste omtala fr konungen allt
      som str hr.
 17.  Och de frgade Baruk och sade: Tala om fr oss huru det skedde
      att du efter hans diktamen tecknade upp allt detta.
 18.  Baruk svarade dem: Han dikterade fr mig allt detta, och jag
      tecknade upp det i boken med blck.
 19.  D sade furstarna till Baruk: G och gm dig, du jmte Jeremia,
      och lten ingen veta var I ren.

 20.  Drefter, sedan de hade lmnat rullen i frvar i sekreteraren
      Elisamas kammare, gingo de in till konungen p frgrden och
      omtalade s allt fr konungen.
 21.  D snde konungen Jehudi att hmta rullen; och denne hmtade den
      frn sekreteraren Elisamas kammare.  Sedan lste Jehudi upp den
      infr konungen och infr alla furstarna, som stodo omkring
      konungen.
 22.  Konungen bodde d i vinterhuset, ty det var den nionde
      mnaden.  Och kolpannan stod ptnd framfr honom;
 23.  och s ofta Jehudi hade lst tre eller fyra spalter, skar han av
      rullen med pennkniven och kastade stycket p elden i kolpannan,
      nda till dess att hela rullen var frtrd av elden i kolpannan.
 24.  Och varken konungen sjlv eller ngon av hans tjnare blev
      frskrckt eller rev snder sina klder, nr de hrde allt detta
      som upplstes.
      >2 Kon. 22,11.
 25.  Och fastn Elnatan, Delaja och Gemarja bdo konungen att han
      icke skulle brnna upp rullen, lyssnade han icke till dem.
 26.  I stllet bjd konungen Jerameel, konungasonen, och Seraja,
      Asriels son, och Selemja, Abdeels son, att de skulle gripa
      skrivaren Baruk och profeten Jeremia.  Men HERREN gmde dem
      undan.

 27.  Men sedan konungen hade brnt upp rullen med det som Baruk efter
      Jeremias diktamen hade skrivit dri, kom HERRENS ord till
      Jeremia; han sade:
 28.  Tag dig nu ter en annan rulle och teckna dri upp allt vad som
      frut stod i den frra rullen, den som Jojakim, Juda konung,
      brnde upp.
 29.  Men angende Jojakim, Juda konung, skall du sga: S sger
      HERREN: Du har brnt upp denna rulle och sagt: Huru kunde du
      skriva dri att konungen i Babel frvisso skall komma och
      frdrva detta land, och gra slut p bde mnniskor och djur
      dri?
 30.  Drfr sger HERREN s om Jojakim, Juda konung: Ingen ttling av
      honom skall sitta p Davids tron; och hans egen dda kropp skall
      komma att ligga utkastad, prisgiven t hettan om dagen och t
      klden om natten.
      >Jer. 22,19.
 31.  Och jag skall hemska honom och hans avkomlingar och hans
      tjnare fr deras missgrnings skull, och ver dem och ver
      Jerusalems invnare och ver Juda mn skall jag lta all den
      olycka komma, som jag har frkunnat ver dem, fastn de icke
      hava velat hra.
      >Jer. 35,17.

 32.  D tog Jeremia en annan rulle och gav den t skrivaren Baruk,
      Nerias son; och efter Jeremias diktamen tecknade denne dri upp
      allt vad som hade sttt i den bok som Jojakim, Juda konung, hade
      brnt upp i eld.  Och till detta lades ytterligare mycket annat
      av samma slag.
*24/37 Jeremia, 37 Kapitlet
                         Jeremia, 37 Kapitlet

               P konung Sidkias tillfrgan profeterar
                  Jeremia om Jerusalems frstring.
                          Profeten fngslas.

  1.  Och Sidkia, Josias son, blev konung i stllet fr Konja,
      Jojakims son; ty Nebukadressar, konungen i Babel, gjorde honom
      till konung i Juda land.
      >2 Kon. 24,17 f. Jer. 52,1 f.
  2.  Men varken han eller hans tjnare eller folket i landet hrda p
      HERRENS ord, dem som han talade genom profeten Jeremia.
  3.  Dock snde konung Sidkia stad Jehukal, Selemjas son, och
      prsten Sefanja, Maasejas son, till profeten Jeremia och lt
      sga: Bed fr oss till HERREN, vr Gud.
      >Jes. 37,2 f. Jer. 42,2 f.
  4.  Jeremia gick d nnu ut och in bland folket, ty man hade nnu
      icke satt honom i fngelse.
  5.  Och Faraos hr hade d dragit ut frn Egypten; och nr
      kalderna, som belgrade Jerusalem, hade ftt hra ryktet drom,
      hade de dragit sig tillbaka frn Jerusalem.
  6.  D kom HERRENS ord till profeten Jeremia; han sade:
  7.  S sger HERREN, Israels Gud: S skolen I svara Juda konung, som
      har snt eder till mig fr att frga mig: Se, Faraos hr, som
      har dragit ut till eder hjlp, skall vnda tillbaka till sitt
      land Egypten.
  8.  Sedan skola kalderna komma tillbaka och belgra denna stad och
      de skola d intaga den och brnna upp den i eld.
      >Jer. 34,22.
  9.  Drfr sger HERREN s: Bedragen icke eder sjlva med att tnka:
      'Kalderna skola nu en gng fr alla draga bort ifrn oss'; ty
      de skola icke draga bort.
 10.  Nej, om I n s slogen kaldernas hela hr, nr de strida mot
      eder, att allenast ngra svrt srade mn blevo kvar av dem, s
      skulle dessa resa sig upp, var och en i sitt tlt, och skulle
      brnna upp denna stad i eld.

 11.  Men nr kaldernas hr hade dragit sig tillbaka frn Jerusalem
      fr Faraos har,
 12.  ville Jeremia lmna Jerusalem och begiva sig till Benjamins
      land, fr att dr taga i besittning en jordlott bland folket.
 13.  Nr han d kom till Benjaminsporten, stod dr ssom vakthavande
      en man vid namn Jiria, son till Selemja, son till Hananja; denne
      grep profeten Jeremia och sade: Du vill g ver till
      kalderna.
      >Jer. 20,2.
 14.  Jeremia svarade: Det r icke sant; jag vill icke g ver till
      kalderna, men ingen hrde p honom.  Och Jiria grep Jeremia
      och frde honom till furstarna.
 15.  Och furstarna frtrnades p Jeremia och lto hudflnga honom
      och satte honom i hkte i sekreteraren Jonatans hus, ty detta
      hade de gjort till fngelse.

 16.  Men nr Jeremia hade kommit i fngelsehlan, ned i fngvalven,
      och suttit dr en lng tid,
      >Jer. 38,6.
 17.  snde konung Sidkia och lt hmta honom; och hemma hos sig
      frgade konungen honom hemligen och sade: Har ngot ord kommit
      frn HERREN Jeremia svarade: Ja; och han tillade: Du skall
      bliva given i den babyloniske konungens hand.
      >Jer. 34,21.
 18.  Drefter frgade Jeremia konung Sidkia: Varmed har jag
      frsyndat mig mot dig och dina tjnare och detta folk, eftersom
      I haven satt mig i fngelse?
 19.  Och var ro nu edra profeter, som profeterade fr eder och sade:
      'Konungen i Babel skall icke komma ver eder och ver detta
      land'?
 20.  S hr mig nu, herre konung; vrdes upptaga min bn: snd mig
      icke tillbaka till sekreteraren Jonatans hus, p det att jag
      icke m d dr.
 21.  P konung Sidkias befallning satte man d Jeremia i frvar i
      fngelsegrden, och gav honom en kaka brd om dagen frn
      Bagargatan, till dess att det var slut p allt brdet i
      staden.  S stannade Jeremia i fngelsegrden.
      >Jer. 32,2. 38,9. 52,6.
*24/38 Jeremia, 38 Kapitlet
                         Jeremia, 38 Kapitlet

                  Profeten sttes fngen i en brunn.
               Konungen lter hmta honom upp drur och
                       frgar honom till rds.

  1.  Men Sefatja, Mattans son, och Gedalja, Pashurs son, och Jukal,
      Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hrde huru Jeremia talade
      till allt folket och sade:
      >Jer. 20,1.
  2.  S sger HERREN: Den som stannar kvar i denna stad, han skall
      d genom svrd eller hunger eller pest, men den som giver sig t
      kalderna, han skall f leva, ja, han skall vinna sitt liv ssom
      ett byte och f leva.
      >Jer. 21,9.
  3.  Ty s sger HERREN: Denna stad skall frvisso bliva given i
      hnderna p den babyloniske konungens hr, och han skall intaga
      den.
      >Jer. 32,3.
  4.  D sade furstarna till konungen: Denne man br ddas, eftersom
      han gr folket modlst, bde det krigsfolk som nnu r kvar hr
      i staden och jmvl allt det vrig: folket, i det att han talar
      sdan: ord till dem.  Ty denne man sker icke folkets vlfrd,
      utan dess olycka.
      >Am. 7,10 f.
  5.  Konung Sidkia svarade: Vlan han r i eder hand; ty konungen
      frmr intet mot eder.
  6.  D togo de Jeremia och kastad honom i konungasonen Malkias brunn
      p fngelsegrden; de slppte Jeremia ditned med tg.  I brunnen
      var intet vatten, men dy, och Jeremia sjnk ned i dyn.
      >Jer. 37,16.

  7.  Nr nu etiopiern Ebed-Melek, en hovman, som befann sig i
      konungshuset, under det att konungen uppehll sig i
      Benjaminsporten, fick hra att de hade snkt Jeremia ned i
      brunnen,
  8.  begav han sig stad frn konungshuset och talade till konungen
      och sade:
  9.  Min herre konung, dessa mn hava handlat illa i allt vad de
      hava gjort mot profeten Jeremia; ty de hava kastat honom i
      brunnen, dr han strax mste d av hunger, d nu intet brd
      finnes i staden.
      >Jer. 37,21.
 10.  D bjd konungen etiopiern Ebed-Melek och sade: Tag med dig
      hrifrn trettio mn, och drag profeten Jeremia upp ur brunnen,
      innan han dr.
 11.  S tog d Ebed-Melek mnnen med sig och begav sig till
      konungshuset, till rummet under skattkammaren, och hmtade
      drifrn trasor av snderrivna och utslitna klder och lt snka
      ned dem med tg till Jeremia i brunnen.
 12.  Och etiopiern Ebed-Melek sade till Jeremia: Lgg trasorna av de
      snderrivna och utslitna klderna under dina armar, mellan dem
      och tgen.  Och Jeremia gjorde s.
 13.  Sedan drogo de med tgen Jeremia upp ur brunnen.  Men Jeremia
      mste stanna i fngelsegrden.

 14.  Drefter snde konung Sidkia stad och lt hmta profeten
      Jeremia till sig vid tredje ingngen till HERRENS hus.  Och
      konungen sade till Jeremia: Jag vill frga dig ngot dlj intet
      fr mig.
 15.  Jeremia sade till Sidkia: Om jag sger dig ngot, s kommer du
      frvisso att lta dda mig; och om jag giver dig ett rd, s hr
      du icke p mig.
 16.  D gav konung Sidkia Jeremia sin ed, hemligen, och sade: S
      sant HERREN lever, han som har givit oss detta vrt liv: jag
      skall icke lta dda dig, ej heller skall jag lmna dig i
      hnderna p dessa mn som st efter ditt liv.
 17.  D sade Jeremia till Sidkia: S sger HERREN, hrskarornas Gud,
      Israels Gud: Om du giver dig t den babyloniske konungens
      furstar, s skall du f leva, och denna stad skall d icke bliva
      uppbrnd i eld, utan du och ditt hus skolen f leva.
 18.  Men om du icke giver dig t den babyloniske konungens furstar,
      d skall denna stad bliva given i kaldernas hand, och de skola
      brnna upp den i eld, och du sjlv skall icke undkomma deras
      hand.
 19.  Konung Sidkia svarade Jeremia: Jag rdes fr de judar som hava
      gtt ver till kalderna; kanhnda skall man lmna mig i deras
      hnder, och de skola d hantera mig skndligt.
 20.  Jeremia sade: Man skall icke gra det.  Hr blott HERRENS rst i
      vad jag sger dig, s skall det g dig vl, och du skall f
      leva.
 21.  Men om du vgrar att giva dig, s r detta vad HERREN har
      uppenbarat fr mig:
 22.  Se, alla de kvinnor som ro kvar i Juda konungs hus skola d
      fras ut till den babyloniske konungens furstar; och kvinnorna
      skola klaga:

        'Dina vnner skte frleda dig,
        och de fingo makt med dig.
        Dina ftter fastnade i dyn;
            d drogo de sig undan'
      >Ob. v. 7.

 23.  Och alla dina hustrur och dina barn skall man fra ut till
      kalderna, och du sjlv skall icke undkomma deras hand, utan
      skall varda gripen av den babyloniske konungens hand och bliva
      en orsak till att denna stad brnnes upp i eld.
      >Jer. 32,4. 34,2 f.

 24.  D sade Sidkia till Jeremia: Lt ingen f veta vad hr har
      blivit talat; eljest mste du d.
 25.  Och om furstarna f hra att jag har talat med dig, och de komma
      till dig och sga till dig: 'Lt oss veta vad du har sagt till
      konungen; dlj intet fr oss, s skola vi icke dda dig; sg oss
      ock vad konungen har sagt till dig' --
 26.  d skall du svara dem: 'Jag bnfll infr konungen att han icke
      skulle snda mig tillbaka till Jonatans hus fr att d dr.'
      >Jer. 37,20.
 27.  Och alla furstarna kommo till Jeremia och frgade honom; men han
      svarade dem alldeles ssom konungen hade bjudit honom.  D tego
      de och gingo bort ifrn honom, eftersom ingen hade hrt huru det
      verkligen hade gtt till.
 28.  Men Jeremia fick stanna i fngelsegrden nda till den dag d
      Jerusalem blev intaget.

                         Jeremia, 39 Kapitlet

                Uppfyllelse av profetian om Jerusalems
                  frstring och Sidkias fngenskap.
                 Nebukadressars omvrdnad om Jeremia.
                  Profetia om etiopiern Ebed-Meleks
                              rddning.

      Sedan nu Jerusalem hade blivit intaget
*24/39 Jeremia, 39 Kapitlet
  1.  -- efter det att Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin
      hr hade kommit till Jerusalem och begynt belgra det i Sidkia,
      Juda konungs, nionde regeringsr, i tionde mnaden,
      >2 Kon. 25,1 f. Jer. 52,4 f.
  2.  och efter det att staden; hade blivit stormad i Sidkias elfte
      regeringsr, i fjrde mnaden, p nionde dagen mnaden
  3.  drogo alla den babyloniske konungens furstar drin och stannade
      i Mellersta porten: nmligen Nergal Sareser, Samgar-Nebo,
      Sarsekim, verste hovmannen, Nergal-Sareser, verste magern, och
      alla den babyloniske konungens vriga furstar.
  4.  Och nr Sidkia, Juda konung, med allt sitt krigsfolk fick se
      dem, flydde de och drogo om natten ut ur staden, p den vg som
      ledde till den kungliga trdgrden, genom porten mellan de bda
      murarna; och han tog vgen bort t Hedmarken till.
  5.  Men kaldernas hr frfljde dem och de hunno upp Sidkia p
      Jeriko hedmarker.  Och de togo fatt honom och frde honom till
      Nebukadressar, den babyloniske konungen, i Ribla i Hamats land;
      dr hll denne rannsakning och dom med honom.
  6.  Och den babyloniske konungen lt i Ribla slakta Sidkias barn
      infr hans gon; ocks alla andra Juda dlingar lt konungen i
      Babel slakta.
  7.  Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
      honom med kopparfjttrar, fr att fra honom till Babel.
  8.  Och kalderna brnde upp i eld bde konungens hus och folkets
      hus och brto ned Jerusalems murar.
  9.  Och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
      ver lpare som hade gtt ver till honom, och vad som fr
      vrigt var kvar av folket, dem frde Nebusaradan, versten fr
      drabanterna, bort till Babel.
 10.  Men av de ringaste bland folket, av dem som ingenting hade,
      lmnade Nebusaradan, versten fr drabanterna, ngra kvar i Juda
      land, och gav dem samtidigt vingrdar och kerflt.

 11.  Och Nebukadressar, konungen Babel, gav genom Nebusaradan,
      versten fr drabanterna, befallning angende Jeremia och sade:
 12.  Tag honom och se i honom till godo, och gr honom icke ngot
      ont, utan gr med honom efter som han sjlv begr av dig.
 13.  D snde Nebusaradan, versten fr drabanterna, och Nebusasban,
      verste hovmannen, och Nergal-Sareser, verste magern, och alla
      den babyloniske konungens vriga vldige --
 14.  dessa snde bort och lto hmta Jeremia ifrn fngelsegrden och
      lmnade honom t Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, p
      det att denne skulle fra honom hem; s fick han stanna dr
      bland folket.
      >Jer. 38,13, 28.

 15.  Men HERRENS ord hade kommit till Jeremia, medan han var
      insprrad i fngelsegrden; han hade sagt:
 16.  G och sg till etiopiern Ebed-Melek: S sger HERREN Sebaot,
      Israels Gud: Se, vad jag har frkunnat, det skall jag lta komma
      ver denna stad, till dess olycka och icke till dess lycka, och
      det skall uppfyllas i din syn p den dagen.
      >Jer. 38,7.
 17.  Men dig skall jag rdda p den dagen, sger HERREN, och du skall
      icke bliva given i de mns hand, som du fruktar fr.
 18.  Ty jag skall frvisso lta dig komma undan, och du skall icke
      falla fr svrd, utan vinna ditt liv ssom ett byte, drfr att
      du har frtrstat p mig, sger HERREN.
*24/40 Jeremia, 40 Kapitlet
                         Jeremia, 40 Kapitlet

                  Nebusaradan och Jeremia.  Gedalja.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia frn HERREN, sedan
      Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade slppt honom ls
      frn Rama; denne lt nmligen hmta honom, dr han lg bunden
      med kedjor bland alla andra fngar ifrn Jerusalem och Juda, som
      skulle fras bort till Babel.
  2.  versten fr drabanterna lt allts hmta Jeremia och sade till
      honom: HERREN, din Gud, hade frkunnat denna olycka ver denna
      plats;
  3.  och HERREN har ltit den komma och har gjort ssom han hade
      sagt.  I haden ju syndat mot HERREN och icke hrt hans rst, och
      drfr har detta vederfarits eder.
  4.  Och se, nu lser jag dig i dag ur kedjorna som dina hnder hava
      varit bundna med.  Om du r sinnad att komma med mig till Babel,
      s kom, och jag skall d se dig till godo; men om du icke r
      sinnad att komma med mig till Babel, s gr det icke.  Se, hela
      landet ligger ppet fr dig; dit dig synes gott och rtt att g,
      dit m du g.
  5.  Och d han nnu drjde att vnda tillbaka, tillade han: Vnd
      tillbaka till Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, som
      konungen i Babel har satt ver Juda stder, och stanna hos honom
      bland folket.  Eller g t vilket annat hll som helst dit det
      behagar dig att g.  Och versten fr drabanterna gav honom
      vgkost och sknker och lt honom g.
  6.  S begav sig d Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och
      stannade hos honom bland folket som var kvar i landet.

  7.  Nr d alla krigshvitsmnnen p landsbygden jmte sina mn
      fingo hra att konungen i Babel hade satt Gedalja, Ahikams son,
      ver landet, och att han hade anfrtrott t honom mn kvinnor
      och barn, och dem av de ringaste i landet, som man icke hade
      frt bort till Babel,
  8.  kommo de till Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son,
      Johanan och Jonatan, Kareas sner, Seraja, Tanhumets son,
      netofatiten Ofais sner och Jesanja, maakatitens son, med sina
      mn.
      >2 Kon. 25,23 f.
  9.  Och Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, gav dem och deras
      mn sin ed och sade: Frukten icke fr att tjna
      kalderna.  Stannen kvar i landet, och tjnen konungen i Babel,
      s skall det g eder vl.
 10.  Se, sjlv stannar jag kvar i Mispa, fr att vara till tjnst t
      kalder som komma till oss; men I mn insamla vin och frukt och
      olja och lgga det i edra krl, och stanna kvar i de stder som
      I haven tagit i besittning.
 11.  D nu ocks alla de judar som voro i Moabs och Ammons barns och
      Edoms land, och de som voro i andra lnder hrde att konungen i
      Babel hade ltit ngra av judarna bliva kvar, och att han hade
      satt ver dem Gedalja, son till Ahikam, son till Safan,
 12.  vnde alla dessa judar tillbaka frn alla de orter dit de hade
      blivit frdrivna, och kommo till Juda land, till Gedalja i
      Mispa.  Och de inbrgade vin och frukt i stor myckenhet.

 13.  Men Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen p
      landsbygden kommo till Gedalja i Mispa
 14.  och sade till honom: Du vet vl att Baalis, Ammons barns
      konung, har snt hit Ismael, Netanjas son, fr att sl ihjl
      dig?  Men Gedalja, Ahikams son, trodde dem icke.
 15.  Och Johanan, Kareas son, sade i hemlighet till Gedalja i Mispa:
      Lt mig g stad och drpa Ismael, Netanjas son; ingen skall f
      veta det.  Varfr skulle han f sl ihjl dig och s bliva en
      orsak till att vi judar, som hava frsamlats till dig,
      allasammans frskingras, och vad som r kvar av Juda frgs?
 16.  Men Gedalja, Ahikams son, sade till Johanan, Kareas son: Du fr
      icke gra detta; ty vad du sger om Ismael r icke sant.
*24/41 Jeremia, 41 Kapitlet
                         Jeremia, 41 Kapitlet

                      Gedalja drpes av Ismael.

  1.  Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
      Elisama, av konungslig brd och en av konungens vldige, med tio
      mn till Gedalja, Ahikams son, i Mispa, och de hllo mltid
      tillsammans i Mispa.
      >2 Kon. 25,25.
  2.  Och Ismael, Netanjas son, jmte de tio mn som voro med honom,
      verfll d Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, och slog
      honom till dds med svrd, honom som konungen i Babel hade satt
      ver landet.
  3.  Drjmte drpte Ismael alla de judar som voro hos Gedalja i
      Mispa, s ock alla de kalder som funnos dr, och som tillhrde
      krigsfolket.

  4.  Dagen efter den d han hade ddat Gedalja, och innan nnu ngon
      visste av detta,
  5.  kom en skara av ttio mn frn Sikem, Silo och Samaria; de hade
      rakat av sig skgget och rivit snder sina klder och ristat
      mrken p sig, och hade med sig spisoffer och rkelse till att
      frambra i HERRENS hus.
      >3 Mos. 19,27 f. 5 Mos. 14,1.
  6.  Och Ismael, Netanjas son, gick ut emot dem frn Mispa, grtande
      utan uppehll.  Och nr han mtte dem, sade han till dem: Kommen
      in till Gedalja, Ahikams son.
  7.  Men nr de hade kommit in i staden, blevo de nedstuckna av
      Ismael, Netanjas son, och de mn som voro med honom, och kastade
      i brunnen.
  8.  Men bland dem funnos tio mn som sade till Ismael: Dda oss
      icke; ty vi hava frrd av vete, korn, olja och honung gmda p
      landsbygden.  D lt han dem vara och ddade dem icke med de
      andra.
  9.  Och brunnen i vilken Ismael kastade kropparna av alla de mn som
      han hade drpt, nr han drpte Gedalja, var densamma som konung
      Asa hade ltit gra, nr Baesa, Israels konung, anfll honom;
      denna fylldes nu av Ismael, Netanjas son, med ihjlslagna mn.
      >1 Kon. 15,22.
 10.  Drefter bortfrde Ismael ssom fngar allt det folk som var
      kvar i Mispa, konungadttrarna och allt annat folk som hade
      lmnats kvar i Mispa, och som Nebusaradan, versten fr
      drabanterna, hade anfrtrott t Gedalja, Ahikams son; dem
      bortfrde Ismael, Netanjas son; ssom fngar och drog stad bort
      till Ammons barn.

 11.  Men nr Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro
      med honom fingo hra om allt det onda som Ismael, Netanjas son,
      hade gjort,
 12.  togo de alla sina mn och gingo stad fr att strida mot Ismael,
      Netanjas son; och de trffade p honom vid det stora vattnet i
      Gibeon.
      >2 Sam. 2,13.
 13.  D nu hela skaran av dem som Ismael frde med sig fick se
      Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
      honom, blevo de glada;
 14.  och de vnde om, hela skaran av dem som Ismael hade bortfrt
      ssom fngar ifrn Mispa, och gvo sig stad tillbaka till
      Johanan, Kareas son.
 15.  Men Ismael, Netanjas son, rddade sig med tta mn undan Johanan
      och begav sig till Ammons barn.

 16.  Och Johanan, Kareas son, och alla de krigshvitsmn som voro med
      honom togo med sig allt som var kvar av folket, dem av Mispas
      invnare, som han hade vunnit tillbaka frn Ismael, Netanjas
      son, sedan denne hade drpt Gedalja, Ahikams son: bde krigsmn
      och kvinnor och barn och hovmn, som han hade hmtat tillbaka
      frn Gibeon.
 17.  Och de drogo stad; men i Kimhams hrbrge invid Bet-Lehem
      stannade de, fr att sedan draga vidare och komma till Egypten,
      >2 Sam. 19,38.
 18.  undan kalderna; ty de fruktade fr dessa, eftersom Ismael,
      Netanjas son, hade drpt Gedalja, Ahikams son, vilken konungen i
      Babel hade satt ver landet
*24/42 Jeremia, 42 Kapitlet
                         Jeremia, 42 Kapitlet

                Jeremia avrder frn utvandringen till
                               Egypten.

  1.  D trdde alla krigshvitsmnnen fram, jmte Johanan, Kareas
      son, och Jesanja, Hosajas son, s ock allt folket, bde sm och
      stora,
  2.  och sade till profeten Jeremia: Vrdes upptaga vr bn: bed fr
      oss till HERREN, din Gud, fr hela denna kvarleva -- ty vi ro
      blott ngra f, som hava blivit kvar av mnga; du ser med egna
      gon att det r s med oss.
      >Jes. 37,4. Jer. 37,3.
  3.  M s HERREN, din Gud, kungra fr oss vilken vg vi bra g,
      och vad vi hava att gra.
  4.  Profeten Jeremia svarade dem: Jag vill lyssna till eder.  Ja,
      jag vill bedja till HERREN, eder Gud, ssom I haven begrt.  Och
      vadhelst HERREN svarar eder skall jag frkunna fr eder; intet
      skall jag undanhlla fr eder.
  5.  D sade de till Jeremia: HERREN vare ett sannfrdigt och
      osvikligt vittne mot oss, om vi icke i alla stycken gra efter
      det ord varmed HERREN, din Gud, snder dig till oss.
      >2 Mos. 19,8. 24,3, 7.
  6.  Det m vara gott eller ont, s vilja vi hra HERRENS, vr Guds,
      rst, hans som vi snda dig till; p det att det m g oss vl,
      nr vi hra HERRENS, vr Guds, rst.

  7.  Och tio dagar drefter kom HERRENS ord till Jeremia.
  8.  D kallade han till sig Johanan, Kareas son, och alla de
      krigshvitsmn som voro med honom, och allt folket, bde sm och
      stora,
  9.  och sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud, han som I haven
      snt mig till, fr att jag skulle hos honom bnfalla fr eder:
 10.  Om I stannen kvar i detta land, s skall jag uppbygga eder och
      ej mer sl eder ned; jag skall plantera eder och ej mer upprycka
      eder.  Ty jag ngrar det onda som jag har gjort eder.
      >Ps. 28,5. Jer. 18,7 f. 24,6. 31,4. 33,7.
 11.  Frukten icke mer fr konungen i Babel, som I nu frukten fr,
      frukten icke fr honom, sger HERREN.  Ty jag r med eder och
      vill frlsa eder och rdda eder ur hans hand.
 12.  Jag vill lta eder finna barmhrtighet; ja, han skall bliva
      barmhrtig mot eder och lta eder vnda tillbaka till edert
      land.
 13.  Men om I sgen: Vi vilja icke stanna i detta land, om I allts
      icke hren HERRENS, eder Guds, rst,
 14.  utan tnken: Nej, vi vilja begiva oss till Egyptens land, dr
      vi slippa att se krig och hra basunljud och hungra efter brd,
      dr vilja vi bo --
 15.  vlan, hren d HERRENS ord, I kvarblivna av Juda: S sger
      HERREN Sebaot, Israels Gud: Om I verkligen stllen eder frd
      till Egypten och kommen dit, fr att bo dr ssom frmlingar,
 16.  s skall svrdet, som I frukten fr, hinna upp eder dr i
      Egyptens land, och hungersnden, som I rdens fr, skall flja
      efter eder dit till Egypten, och dr skolen I d.
 17.  Ja, de mnniskor som stlla sin frd till Egypten, fr att bo
      dr, skola alla d genom svrd, hunger och pest, och ingen av
      dem skall slippa undan och kunna rdda sig frn den olycka som
      jag skall lta komma ver dem.
 18.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Likasom min vrede och
      frtrnelse har utgjutit sig ver Jerusalems invnare, s skall
      ock min frtrnelse utgjuta sig ver eder, om I begiven eder
      till Egypten, och I skolen bliva ett exempel som man nmner, nr
      man frbannar, och ett freml fr hpnad, bannande och smlek,
      och I skolen aldrig mer f se denna ort.
      >Jer. 7,20. 18,16. 24,9. 25,9, 18, 44,8, 12.
 19.  Ja, HERREN sger till eder, I kvarblivna av Juda: Begiven eder
      icke till Egypten.  Mrken vl att jag i dag har varnat eder.
 20.  Ty I bedrogen eder sjlva, nr I snden mig till HERREN, eder
      Gud, och saden: Bed fr oss till HERREN, vr Gud; och vadhelst
      HERREN, vr Gud, sger, det m du frkunna fr oss, s vilja vi
      gra det.
 21.  Jag har nu i dag frkunnat det fr eder.  Men I haven icke velat
      hra HERRENS, eder Guds, rst, i allt det varmed han har snt
      mig till eder.
 22.  S veten nu att I skolen d genom svrd, hunger och pest, p den
      ort dit I stunden att komma, fr att bo dr ssom frmlingar.
*24/43 Jeremia, 43 Kapitlet
                         Jeremia, 43 Kapitlet

                  Judarnas utvandring till Egypten.
                   Profetia om Egyptens ervring av
                            Nebukadressar.

  1.  Men nr Jeremia hade talat till allt folket alla HERRENS, deras
      Guds, ord, med vilka HERREN, deras Gud, hade snt honom till
      dem, allt som sagt r,
  2.  d svarade Asarja, Hosajas son, och Johanan, Kareas son, och
      alla de vriga frcka mnnen -- dessa svarade Jeremia: Det r
      icke sant vad du sger; HERREN, vr Gud, har icke snt dig och
      ltit sga: 'I skolen icke begiva eder till Egypten, fr att bo
      dr ssom frmlingar.'
  3.  Nej, det r Baruk, Nerias son, som uppeggar dig mot oss, p det
      att vi m bliva givna i kaldernas hand, fr att dessa skola
      dda oss eller fra oss bort till Babel.
  4.  Och varken Johanan, Kareas son, eller ngon av krigshvitsmnnen
      eller ngon av folket ville hra HERRENS rst och stanna kvar i
      Juda land.
  5.  I stllet togo Johanan, Kareas son, och alla krigshvitsmnnen
      med sig alla de kvarblivna av Juda, dem som frn alla de folk
      till vilka de hade varit frdrivna hade kommit tillbaka, fr att
      bo i Juda land,
      >Jer. 40,11 f.
  6.  bde mn, kvinnor och barn, dr till konungadttrarna och alla
      andra som Nebusaradan, versten fr drabanterna, hade lmnat
      kvar hos Gedalja, son till Ahikam, son till Safan, jmvl
      profeten Jeremia och Baruk, Nerias son,
      >Jer. 41,10.
  7.  och begvo sig till Egyptens land, ty de ville icke hra HERRENS
      rst.  Och de kommo s fram till Tapanhes.

  8.  Och HERRENS ord kom till Jeremia i Tapanhes; han sade:
  9.  Tag dig ngra stora stenar och mura in dem i murbruket, dr
      tegelgolvet lgges, vid ingngen till Faraos hus i Tapanhes; gr
      detta infr judiska mns gon
 10.  och sg till dem: S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag
      skall snda stad och hmta min tjnare Nebukadressar, konungen
      i Babel, och hans tron skall jag stta upp ovanp de stenar som
      jag har ltit mura in har, och han skall p dem breda ut sin
      tronmatta.
 11.  Ty han skall komma och sl Egyptens land och giva i pestens vld
      den som hr pesten till, i fngenskapens vld den som hr
      fngenskapen till, i svrdets vld den som hr svrdet
      till.
      >Jer. 15,2. Sak. 11,9.
 12.  Och jag skall tnda eld p Egyptens gudahus, och han skall
      brnna upp dem och fra gudarna bort.  Och han skall rensa
      Egyptens land frn ohyra, likasom en herde rensar sin mantel;
      sedan skall han draga drifrn i god ro.
      >Jer. 46,25.
 13.  Och han skall sl snder stoderna i Bet-Semes i Egyptens land,
      och Egyptens gudahus skall han brnna upp i eld.
*24/44 Jeremia, 44 Kapitlet
                         Jeremia, 44 Kapitlet

                  Strafftal till judarna i Egypten.

  1.  Detta r det ord som kom till Jeremia angende alla de judar som
      bodde i Egyptens land, dem som bodde i Migdol, Tapanhes, Nof och
      Patros' land; han sade:
  2.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I haven sett all den
      olycka som jag har ltit komma ver Jerusalem och ver alla Juda
      stder -- Se, de ro nu delagda, och ingen bor i dem;
  3.  detta fr den ondskas skull som de bedrevo till att frtrna
      mig, i det att de gingo bort och tnde offereld och tjnade
      andra gudar, som varken I sjlva eller edra fder haden knt.
  4.  Och titt och ofta snde jag till eder alla mina tjnare
      profeterna och lt sga: 'Bedriven icke denna styggelse, som jag
      hatar.'
      >Jer. 25,4. 35,15.
  5.  Men de ville icke hra eller bja sitt ra drtill, s att de
      omvnde sig frn sin ondska och upphrde att tnda offereld t
      andra gudar.
  6.  Drfr blev min frtrnelse och vrede utgjuten, och den brann i
      Juda stder och p Jerusalems gator, s att de blevo delagda
      och frdda, ssom de nu ro.
  7.  Och nu sger HERREN, hrskarornas Gud, Israels Gud, s: Varfr
      bereden I eder sjlva stor olycka?  I utroten ju ur Juda bde
      man och kvinna, bde barn och spenabarn bland eder, s att ingen
      kvarleva av eder kommer att terst;
  8.  I frtrnen ju mig genom edra hnders verk, i det att I tnden
      offereld t andra gudar i Egyptens land, dit I haven kommit, fr
      att bo dr ssom frmlingar.  Hrav mste ske att I varden
      utrotade, och bliven ett exempel som man nmner, nr man
      frbannar, och ett freml fr smlek bland alla jordens folk.
  9.  Haven I frgtit edra fders onda grningar och Juda konungars
      onda grningar och deras hustrurs onda grningar och edra egna
      onda grningar och edra hustrurs onda grningar, vad de gjorde i
      Juda land och p Jerusalems gator?
 10.  nnu i dag ro de icke dmjukade; de frukta intet och vandra
      icke efter min lag och mina stadgar, dem som jag frelade eder
      och edra fder.
 11.  Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall vnda
      mitt ansikte mot eder till eder olycka, till att utrota hela
      Juda.
      >3 Mos. 17,10. Am. 9,4.
 12.  Och jag skall gripa de kvarblivna av Juda, som hava stllt sin
      frd till Egyptens land, fr att bo dr ssom frmlingar.  Och de
      skola allasammans frgs, i Egyptens land skola de falla; genom
      svrd och hunger skola de frgs, bde sm och stora, ja, genom
      svrd och hunger skola de d.  Och de skola bliva ett exempel som
      man nmner, nr man frbannar, och ett freml fr hpnad,
      bannande och smlek.
      >Jer. 42,17 f.
 13.  Och jag skall hemska dem som bo i Egyptens land, likasom jag
      hemskte Jerusalem, med svrd, hunger och pest.
 14.  Och bland de kvarblivna av Juda, som hava kommit fr att bo
      ssom frmlingar dr i Egyptens land, skall ingen kunna rdda
      sig och slippa undan, s att han kan vnda tillbaka till Juda
      land, dit de dock stunda att f vnda tillbaka, fr att bo
      dr.  Nej, de skola icke f vnda tillbaka dit, frutom ngra f
      som bliva rddade.

 15.  D svarade alla mnnen -- vilka vl visste att deras hustrur
      tnde offereld t andra gudar -- och alla kvinnorna, som stodo
      dr i en stor hop, s ock allt folket som bodde i Egyptens land,
      i Patros, de svarade Jeremia och sade:
 16.  I det som du har talat till oss i HERRENS namn vilja vi icke
      hrsamma dig,
      >Jes. 42,20. 53,1. Jer. 6,16 f 18,12.
 17.  utan vi vilja gra allt vad vr mun har lovat, nmligen tnda
      offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne,
      ssom vi och vra fader, vra konungar och furstar gjorde i Juda
      stder och p Jerusalems gator.  D hade vi brd nog, och det
      gick oss vl, och vi sgo icke till ngon olycka.
      >Jer. 7,18.
 18.  Men frn den stund d vi upphrde att tnda offereld t
      himmelens drottning och utgjuta drickoffer t henne hava vi
      lidit brist p allt, och frgtts genom svrd och hunger.
 19.  Och nr vi nu tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta
      drickoffer t henne, r det d utan vra mns samtycke som vi t
      henne gra offerkakor, vilka ro avbilder av henne, och som vi
      utgjuta drickoffer t henne?
      >4 Mos. 30,7 f.

 20.  Men Jeremia sade till allt folket, till mnnen och kvinnorna och
      allt folket, som hade givit honom detta svar, han sade:
 21.  Frvisso har HERREN kommit ihg och tnkt p huru I haven tnt
      offereld i Juda stder och p.  Jerusalems gator, bde I sjlva
      och edra fder, bde edra konungar och furstar och folket i
      landet.
 22.  Och HERREN kunde icke lngre hava frdrag med eder fr edert
      onda vsendes skull, och fr de styggelsers skull som I
      bedreven, utan edert land blev delagt och ett freml fr
      hpnad och frbannelse, s att ingen kunde bo dr, ssom vi nu
      se.
 23.  Drfr att I tnden offereld och syndaden mot HERREN och icke
      villen hra HERRENS rst eller vandra efter hans lag, efter hans
      stadgar och vittnesbrd, drfr har denna olycka trffat eder,
      ssom vi nu se.

 24.  Och Jeremia sade ytterligare till allt folket och till alla
      kvinnorna: Hren HERRENS ord, I alla av Juda, som ren i
      Egyptens land,
 25.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: I och edra hustrur haven
      med edra hnder fullgjort vad I taladen med eder mun, nr I
      saden: 'Frvisso vilja vi fullgra de lften som vi gjorde, att
      tnda offereld t himmelens drottning och utgjuta drickoffer t
      henne.'  Vlan, I mn hlla edra lften och fullgra edra
      lften;
 26.  men hren d ocks HERRENS ord, I alla av Juda, som bon i
      Egyptens land: Se, jag svr vid mitt stora namn, sger HERREN,
      att i hela Egyptens land mitt namn icke mer skall varda nmnt av
      ngon judisk mans mun, s att han sger: 'S sant Herren, HERREN
      lever.'
 27.  Ty se, jag skall vaka ver dem, till deras olycka, och icke till
      deras lycka, och alla mn av Juda, som ro i Egyptens land,
      skola frgs genom svrd och hunger, till dess att de hava ftt
      en nde.
      >Jer. 31,28.
 28.  Och allenast ngra som undkomma svrdet skola f vnda tillbaka
      frn Egyptens land till Juda land, en ringa hop.  Och s skola
      alla kvarblivna av Juda, som hava kommit till Egyptens land, fr
      att bo dr ssom frmlingar, f frnimma vilkens ord det r som
      bliver bestndande, mitt eller deras.

 29.  Och detta skall fr eder vara tecknet till att jag skall hemska
      eder p denna ort, sger HERREN, och I skolen s frnimma att
      mina ord om eder frvisso skola bliva bestndande, eder till
      olycka:
 30.  S sger HERREN: Se, jag skall giva Farao Hofra, konungen i
      Egypten i hans fienders hand och i de mns hand, som st efter
      hans liv, likasom jag har givit Sidkia, Juda konung, i
      Nebukadressars, den babyloniske konungens, hand, hans som var
      hans fiende, och som stod efter hans liv.
      >Jer. 46,24 f.
*24/45 Jeremia, 45 Kapitlet
                         Jeremia, 45 Kapitlet

                        Trsteord till Baruk.

  1.  Detta r det ord som profeten Jeremia talade till Baruk, Nerias
      son, nr denne efter Jeremias diktamen tecknade upp dessa tal i
      en bok, under Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjrde
      regeringsr; han sade:
      >Jer. 36,1 f., 32.
  2.  S sger HERREN, Israels Gud, om dig, Baruk:
  3.  Du sger: Ve mig, ty HERREN har lagt ny sorg till min frra
      plga!  Jag r s trtt av suckande och finner ingen ro.
      >Ps. 6,7.
  4.  Men s skall du svara honom: S sger HERREN: Se, vad jag har
      byggt upp, det mste jag riva ned, och vad jag har planterat,
      det mste jag rycka upp; och detta gller hela jorden.
  5.  Och du begr stora ting fr dig!  Begr icke ngot sdant; ty
      se, jag skall lta olycka komma ver all ktt, sger HERREN, men
      dig skall jag lta vinna ditt liv ssom ett byte, till vilken
      ort du n m g.
      >Jer. 21,9. 38,2. 39,18.
*24/46 Jeremia, 46 Kapitlet
                         Jeremia, 46 Kapitlet

                         Profetia om Egypten.

  1.  Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
      hednafolken.

  2.  Om Egypten, angende den egyptiske konungen Farao Nekos hr, som
      stod invid floden Frat, vid Karkemis, och som blev slagen av
      Nebukadressar, konungen i Babel, i Jojakims, Josias sons, Juda
      konungs, fjrde regeringsr.
      >2 Kon. 24,7. Jes. 19,1 f. Hes. 29,2 f. 30,4 f.

  3.    Reden till skld och skrm,
            och rycken fram till strid.
  4.    Spnnen fr hstarna och bestigen springarna,
            och stllen upp eder,
            med hjlmarna p.
        Gren spjuten blanka,
            iklden eder pansaren.

  5.    Men varav kommer detta som jag nu ser?
            De ro frfrade.
        De vika tillbaka;
            deras hjltar bliva slagna.
        De taga till flykten
            utan att vnda sig om.
        Skrck frn alla sidor!
            sger HERREN.
  6.    Ej ens den snabbaste kan fly undan,
            ej ens hjlten kan rdda sig.
        Norrut, invid floden Frat,
            dr stappla de och falla.
      >Am. 2,14.

  7.    Vem r denne som stiger upp ssom Nilfloden,
        denne vilkens vatten svalla ssom strmmar?
  8.    Det r Egypten som stiger upp ssom Nilfloden,
        och ssom strmmar svalla hans vatten.
        Han sger: Jag vill stiga upp och vertcka landet;
        jag vill frdrva stderna och dem som bo drinne.
      >Jes. 8,7 f. Jer. 47,2.
  9.    Ja, dragen ditupp, I hstar;
            stormen fram, I vagnar.
        M hjltarna tga fram,
            etiopier och puter,
            rustade med skldar,
        och luder, rustade med bgar,
        bgar som de spnna.
 10.    Ty detta r Herrens; HERREN Sebaots, dag,
        en hmndedag, d han skall hmnas p sina motstndare;
        nu skall svrdet frossa sig mtt
        och dricka sig rusigt av deras blod.
        Ty ett slaktoffer vill Herren, HERREN Sebaot, anstlla
        i nordlandet vid floden Frat.
      >Jes. 34,5 f.
 11.    Drag upp till Gilead och hmta balsam,
        du jungfru dotter Egypten.
        Men frgves skaffar du dig lkemedel i mngd;
        du kan icke bliva helad.
      >Jer. 30,12 f.
 12.    Folken f hra om din skam,
        och av dina klagorop bliver jorden full;
        ty den ene hjlten stapplar p den andre,
        och de falla bda tillsammans.

 13.  Detta r det ord som HERREN talade till profeten Jeremia om att
      Nebukadressar, konungen i Babel, skulle komma och sl Egyptens
      land:

 14.    Frkunnen i Egypten
            och kungren i Migdol,
        ja, kungren i Nof,
            s ock i Tapanhes,
        och sgen: Trd fram och gr dig redo,
        ty svrdet frossar runt omkring dig.
 15.    Varfr ro dina vldige slagna till marken?
        De kunde ej hlla stnd, ty HERREN sttte dem bort.
 16.    Han kom mnga att stappla,
        och s fllo de, den ene ver den andre;
        de ropade: Upp, lt oss vnda tillbaka till vrt folk
        och till vrt fdernesland,
        undan det hrjande svrdet.
      >Jer. 50,16.
 17.    Ja, man ropar dr:
        Farao r frlorad, Egyptens konung!
        Han har frfelat sin tid.
 18.    S sant jag lever, sger konungen,
        han vilkens namn r HERREN Sebaot,
        en skall komma, vldig ssom Tabor ibland bergen,
        ssom Karmel vid havet.
      >Ps. 24,10. Jer. 48,15.
 19.    S reden nu till t eder, I dottern Egyptens inbyggare,
        vad man behver, nr man skall g i landsflykt.
        Ty Nof skall bliva en demark
        och varda uppbrnt, s att ingen kan bo dr.
      >Hes. 12,3 f.

 20.    En skn kviga r Egypten;
        men en broms kommer farande norrifrn.
      >Jes. 7,18.
 21.    Ocks de legoknektar hon har i sitt land,
            lika gdda kalvar,
        ja, ocks de vnda d om och fly allasammans,
            de kunna icke hlla stnd.
        Ty deras ofrds dag har kommit ver dem,
            deras hemskelses tid.
 22.    Tyst smyger hon undan ssom en krlande orm,
            ty med hrsmakt draga de fram,
        och med yxor komma de ver henne,
            ssom gllde det att hugga ved.
 23.    De flla hennes skog, sger HERREN,
            ty ogenomtrnglig r den;
        talrikare ro de n grshoppor,
            ja, de kunna ej rknas.
 24.    P skam kommer dottern Egypten;
            hon bliver given i nordlandsfolkets hand.
      >Jer. 44,30.

 25.  S sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall hemska Amon
      frn No, s ock Farao och Egypten med dess gudar och dess
      konungar, ja, bde Farao och dem som frlita sig p honom.
      >2 Mos. 12,12. Jer. 43,12. Nah. 3,8.
 26.  Och jag skall giva dem i de mans hand, som st efter deras liv,
      i Nebukadressars, den babyloniske konungens, och i hans tjnares
      hand.  Men drefter skall landet bliva bebott ssom i forna
      dagar, sger HERREN.
      >Jer. 48,47. 49,6, 39. Hes. 29,13 f.

 27.    S frukta d icke, du min tjnare Jakob,
            och var ej frfrad, du Israel;
        ty se, jag skall frlsa dig ur det avlgsna landet,
            och dina barn ur deras fngenskaps land.
        Och Jakob skall f komma tillbaka
            och leva i ro och skerhet,
            och ingen skall frskrcka honom.
      >Jes. 41,13 f. 43,5. 44,2. Jer. 30,10 f.
 28.    Ja, frukta icke, du min tjnare Jakob, sger HERREN,
            ty jag r med dig.
        Och jag skall gra nde p alla de folk
        till vilka jag har drivit dig bort;
        men p dig vill jag ej alldeles gra nde,
        jag vill blott tukta dig med mtta;
        ty alldeles ostraffad kan jag ju ej lta dig bliva.
      >Jer. 10,24.
*24/47 Jeremia, 47 Kapitlet
                         Jeremia, 47 Kapitlet

                       Profetia om filisterna.

  1.  Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
      filisterna, frrn Farao hade intagit Gasa.
      >Jes. 14,29 f. Hes. 25,15 f. Am. 1,6 f. Sef: 2,5 f. Sak. 9,5 f.
  2.    S sger HERREN:
        Se, vatten stiga upp norrifrn
            och vxa till en versvmmande strm;
        de versvmma landet och allt vad dri r,
            stderna med dem som bo drinne.
        Och mnniskorna ropa,
            alla landets inbyggare jmra sig
      >Jes. 8,7. 28,2. Jer. 46,8.
  3.    Nr bullret hres av hans hingstars hovslag,
            nr hans vagnar dna,
            nr hans hjuldon rassla,
        d se ej fderna sig om efter barnen,
            s maktlsa st de
  4.    infr den dag som kommer
            med frdrv ver alla filister,
        med undergng fr alla dem som ro kvar
            till att frsvara Tyrus och Sidon.
        Ty HERREN skall frdrva filisterna,
            kvarlevan frn Kaftors .
      >5 Mos. 2,23. Am. 9,7.
  5.    Skallighet stundar fr Gasa,
            det r frbi med Askelon,
        med kvarlevan i deras dalbygd.
            Huru lnge skall du rista mrken p dig?
      >Jer. 16,6.

  6.    Ack ve!  Du HERRENS svrd,
            nr skall du ntligen f ro,
        Drag dig tillbaka i din skida,
            vila dig och var stilla.
  7.    Dock, huru skulle det kunna f ro,
            d det r HERRENS bud det utfr?
        Mot Askelon, mot Kustlandet vid havet,
            mot dem har han bestmt det.
*24/48 Jeremia, 48 Kapitlet
                         Jeremia, 48 Kapitlet

                          Profetia om Moab.

  1.    Om Moab.

        S sger HERREN Sebaot, Israels Gud:
        Ve ver Nebo, ty det r frstrt!
        Kirjataim har kommit p skam och r intaget,
        fstet har kommit p skam och ligger krossat.
      >Hes 25,9 f. Am. 2,1 f.
  2.    Moabs bermmelse r icke mer.
        I Hesbon frehar man onda anslag mot det:
        Upp, lt oss utrota det, s att det icke mer r ett folk.
        Ocks du, Madmen, skall frgras,
        svrdet skall flja dig i spren.
  3.    Klagorop hras frn Horonaim,
        frdelse och stort brak.
  4.    Ja, Moab ligger frstrt;
        hgljutt klaga dess barn.
  5.    Uppfr Halluhots hjd stiger man under grt,
        och p vgen ned till Horonaim
        hras ngestfulla klagorop ver frstrelsen.
      >Jes. 15,5.
  6.    Flyn, rdden edra liv,
        och bliven som torra buskar i knen.
      >Jer. 17,6.
  7.    Ty drfr att du frlitar dig p dina verk
        och dina skatter, skall ock du bliva intagen;
        och Kemos skall g bort i fngenskap
        och hans prster och furstar med honom.
      >4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,7. Jer. 49,3.
  8.    Och en frhrjare skall komma ver var stad,
        s att ingen stad skall kunna rdda sig;
        dalen skall bliva frstrd och sltten delagd,
        ssom HERREN har sagt.
  9.    Given vingar t Moab,
        ty flygande mste han fly bort.
        Hans stder skola bliva mark,
        och ingen skall bo i dem.
 10.    Frbannad vare den som frsumligt
            utfr HERRENS verk,
        frbannad vare den som drjer
            att bloda sitt svrd.

 11.    I skerhet har Moab levat frn sin ungdom
            och har legat i ro p sin drgg;
        han har icke varit tmd ur ett krl i ett annat,
            icke vandrat bort i fngenskap;
        drfr har hans smak behllit sig,
            och hans lukt har ej frvandlats.
      >Sef. 1,12.
 12.    Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN,
        d jag skall snda till honom vintappare,
            som skola tappa honom
        och tmma hans krl
            och krossa hans krukor.
 13.    D skall Moab komma p skam med Kemos,
        likasom Israels hus kom p skam med Betel,
            som det frlitade sig p.
      >1 Kon. 12,28 f.
 14.    Huru kunnen I sga: Vi ro hjltar
            och tappra mn i striden?
 15.    Moab skall nd bliva frstrt,
            dess stder skola g upp i rk,
        och dess utvalda unga manskap
            mste ned till att slaktas;
        s sger konungen,
            han vilkens namn r HERREN Sebaot.
 16.    Snart kommer Moabs ofrd,
            och hans olycka hastar fram med fart.
 17.    mken honom, I alla som bon omkring honom,
            I alla som knnen hans namn.
        Sgen: Huru snderbruten r icke den starka spiran,
            den prktiga staven!

 18.    Stig ned frn din hrlighet och stt dig p torra marken,
            du dottern Dibons folk;
        ty Moabs frhrjare drager upp mot dig
            och frstr dina fsten.
 19.    Stll dig vid vgen och spela omkring dig,
            du Aroers folk;
        frga mnnen som fly och kvinnorna som ska rdda sig,
            sg: Vad har hnt?
 20.    Moab har kommit p skam, ja, det r krossat;
            jmren eder och ropen
        Frkunnen vid Arnon
            att Moab r frstrt.

 21.  Domen har kommit ver slttlandet, ver Holon, Jahas och Mofaat,
 22.  ver Dibon, Nebo och Bet-Diblataim,
 23.  ver Kirjataim, Bet-Gamul och Bet-Meon,
 24.  ver Keriot och Bosra och ver alla andra stder i Moabs land,
      vare sig de ligga fjrran eller nra.
 25.  Avhugget r Moabs horn, och hans arm r snderbruten, sger
      HERREN.
      >Ps. 75,11.

 26.    Gren honom drucken, ty han har frhvt sig mot HERREN;
            ja, m Moab ragla omkull i sina egna spyor
        och bliva till tlje, ocks han.
      >Jes. 63,6. Jer. 25,15 f., 27.
 27.    Eller var icke Israel till ett tlje fr dig?
        Blev han d ertappad bland tjuvar,
        eftersom du skakar huvudet, s ofta du talar om honom?

 28.    vergiven edra stder
            och byggen bo i klipporna,
            I Moabs inbyggare,
        och bliven lika duvor
            som bygga sina nsten
            bortom klyftans gap.

 29.    Vi hava hrt om Moabs hgmod,
            det vermttan hga,
        om hans stolthet, hgmod och hgfrd
            och hans hjrtas frhvelse.
      >Jes. 16,6 f. Sef. 2,8 f.
 30.    Jag knner, sger HERREN, hans vermod och oplitlighet,
            hans lsa tal och oplitliga handlingsstt.
 31.    Drfr mste jag jmra mig fr Moabs skull;
            ver hela Moab mste jag klaga.
        ver Kir-Heres' mn m man sucka.
 32.    Mer n Jaeser grter, mste jag grta ver dig,
            du Sibmas vintrd,
        du vars rankor gingo ver havet
            och ndde till Jaesers hav;
        mitt i din sommar och din vinbrgning
            har ju en frhrjare slagit ned.
 33.    Gldje och frjd r nu avbrgad
            frn de brdiga flten
            och frn Moabs land.
        P vinet i pressarna har jag gjort slut;
            man trampar ej mer vin under skrdeskri,
            skrdeskriet r intet skrdeskri mer.
 34.    Frn Hesbon, jmmerstaden, nda till Eleale,
             nda till Jahas upphver man rop,
        och frn Soar nda till Horonaim,
             till Eglat-Selisia;
        ty ocks Nimrims vatten
             bliva torr kenmark.
      >Jes. 15,4 f.
 35.    Och jag skall i Moab s gra, sger HERREN,
            att ingen mer frambr offer p offerhjden
        och ingen mer tnder offereld t sin gud.

 36.  Drfr klagar mitt hjrta ssom en fljt ver Moab, ja, mitt
      hjrta klagar ssom en fljt ver Kir-Heres' mn: vad de hava
      kvar av sitt frvrv gr ju frlorat.
 37.  Ty alla huvuden ro skalliga och alla skgg avskurna; p alla
      hnder ro srmrken och omkring lnderna
      scktyg.
      >Jer. 47,5. Hes. 7,18
 38.  P alla Moabs tak och p dess torg hres allenast ddsklagan, ty
      jag har krossat Moab ssom ett vrdelst krl, sger HERREN.
      >Jer. 22,28. Hos. 8,8.

 39.  Huru frfrad r han icke!  I mn jmra eder.  Huru vnder icke
      Moab ryggen till med blygd!  Ja, Moab bliver ett tlje och en
      skrck fr alla dem som bo dromkring.

 40.  Ty s sger HERREN: Se, en som liknar en rn svvar fram och
      breder ut sina vingar ver Moab.
      >Jer. 49,22.
 41.  Keriot bliver intaget, bergfstena bliva ervrade.  Och Moabs
      hjltars hjrtan bliva p den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr
      hon r barnsnd.
 42.  Ja, Moab skall frgras s att det icke mer r ett folk, ty det
      har frhvt sig mot HERREN.

 43.  Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I Moabs inbyggare,
      sger HERREN.
      >Jes. 24,17 f.
 44.  Om ngon flyr undan faran, s strtar han i fallgropen, och om
      han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i fllan.  Ty jag
      skall lta ett hemskelsens r komma ver dem, ver Moab, sger
      HERREN.
      >Am. 5,19.
 45.  I Hesbons skugga stanna de, det r ute med flyktingarnas kraft.

        Ty eld gick ut frn Hesbon,
        en lga frn Sihons land;
        och den frtrde Moabs tinning,
        hjssan p stridslarmets sner.
      >4 Mos. 21,28 f. 24,17.
 46.    Ve dig, Moab!
        Frlorat r Kemos' folk.
        Ty dina sner ro tagna till fnga,
        och dina dttrar frda bort i fngenskap.

 47.  Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Moab, sger HERREN.

      S lngt om domen ver Moab.
      >Jer. 46,26. 49,6, 39.
*24/49 Jeremia, 49 Kapitlet
                         Jeremia, 49 Kapitlet

                   Profetior om Ammons barn, Edom,
               Damaskus, Kedar, Hasors riken och Elam.

  1.  Om Ammons barn.

        S sger HERREN:
        Har Israel nu inga barn,
        eller har han ingen arvinge mer?
        Eller varfr har Malkam tagit arv, efter Gad,
        och varfr bor hans folk i dess stder?
      >1 Kon. 11,5. Hes. 21,28 f. 25,2 f. Am. 1,13 f.
  2.    Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN
        d jag skall lta hra ett hrskri
        mot Rabba i Ammons barns land;
        och d skall det bliva en de grushg,
        och dess lydstder skola brnnas upp i eld;
        och Israel skall d taga arv
        efter dem som hava tagit hans arv, sger HERREN.
  3.    Jmra dig, du Hesbon, ty Ai r frstrt;
        ropen, I Rabbas dttrar.
        Hljen eder i sorgdrkt, klagen,
        och gn omkring i grdarna;
        ty Malkam mste vandra bort i fngenskap,
        och hans prster och furstar med honom.
      >Jer. 48,7.

  4.  Varfr bermmer du dig av dina dalar, av att din dal fldar
      ver, du avflliga dotter?  Du som frlitar dig p dina skatter
      och sger: Vem skall vl komma t mig?,
  5.  se, jag skall lta frskrckelse komma ver dig frn alla dem
      som bo omkring dig, sger Herren, HERREN Sebaot.  Och I skolen
      varda bortdrivna, var och en t sitt hll och ingen skall
      frsamla de flyktande.
  6.  Men drefter skall jag ter upprtta Ammons barn, sger HERREN.
      >Jer. 46,26. 48,47.

  7.  Om Edom.

        S sger HERREN Sebaot:
        Finnes d ingen vishet mer i Teman?
        Har all rdighet frsvunnit ifrn de frstndiga?
            r deras vishet uttmd?
      >Jes. 21,11 f. Hes. 25,12 f. Am. 1,11 f. Ob. v.1 f.
  8.    Flyn, vnden om, gmmen eder djupt nere,
            I Dedans inbyggare.
        Ty ver Esau skall jag lta ofrd komma
            p hans hemskelses tid.
  9.    Nr vinbrgare komma ver dig,
            skola de icke lmna kvar ngon efterskrd.
        Nr tjuvar komma om natten,
            skola de frdrva s mycket dem lyster.
 10.    Ty jag skall blotta Esau,
            jag skall uppenbara hans gmslen,
        och han skall icke lyckas hlla sig dold;
        frdrv skall drabba hans barn, hans brder och grannar,
            och han skall icke mer vara till.
 11.    Bekymra dig ej om dina faderlsa, jag vill behlla dem vid liv;
            och m dina nkor frtrsta p mig.

 12.  Ty s sger HERREN: Se, de som icke hade frskyllt att dricka
      kalken, de ndgas att dricka den; skulle d du bliva ostraffad?
      Nej, du skall icke bliva ostraffad, utan skall ndgas att dricka
      den.
      >Jer. 25,29. Klag. 4,21. 1 Petr. 4,17.
 13.  Ty vid mig sjlv har jag svurit, sger HERREN, att Bosra skall
      bliva ett freml fr hpnad och smlek; det skall frdas och
      bliva ett exempel som man nmner, nr man frbannar; och alla
      dess lydstder skola bliva demarker fr evrdlig tid.

 14.    Ett budskap har jag hrt frn HERREN,
            och en budbrare r utsnd bland folken:
        Frsamlen eder och kommen emot det,
            och stn upp till strid.
 15.    Ty se, jag skall gra dig ringa bland folken,
            fraktad bland mnniskorna.
 16.    Den frfran du vckte har bedragit dig,
            ja, ditt hjrtas vermod,
        dr du sitter ibland bergsklyftorna
            och hller dig fast hgst uppe p hjden.
        Om du n byggde ditt nste s hgt uppe som rnen,
        s skulle jag dock strta dig ned drifrn, sger HERREN.
      >Jer. 51,53.

 17.  Och Edom skall bliva ett freml fr hpnad; alla som g dr
      fram skola hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.
      >Jer. 19,8. 50,13.
 18.  Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades,
      sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet mnniskobarn
      dr vistas.
      >1 Mos. 19,24 f. Jer. 50,40.

 19.  Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
      bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
      dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
      herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
      ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
      >Job 41,2. Jer. 50,44.
 20.  Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Edom, och de tankar
      som han har mot Temans inbyggare: Ja, herdegossarna skola
      sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
      hpna ver dem.
 21.  Vid dnet av deras fall bvar jorden; man skriar s, att ljudet
      hres nda borta vid Rda havet.
 22.  Se, en som liknar en rn lyfter sig och svvar fram och breder
      ut sina vingar ver Bosra.  Och Edoms hjltars hjrtan bliva p
      den dagen ssom en kvinnas hjrta, nr hon r i barnsnd.
      >Jer. 48,40 f.

 23.  Om Damaskus.

        Hamat och Arpad komma p skam;
        ty ett ont budskap f de hra,
            och de betagas av ngest.
        I havet rder oro;
            det kan ej vara stilla.
      >Jes. 17,1 f. 57,20. Am. 1,8 f.
 24.    Damaskus frlorar modet,
            det vnder sig om till flykt,
            ty skrck har fattat det;
        ngest och vnda har gripit det,
            lik en barnafderskas.
 25.    Varfr lt man den icke vara,
            den bermda staden,
            min gldjes stad?
 26.    S mste nu dess unga mn
            falla p dess gator,
        och alla dess stridsmn
            frgras p den dagen,
        sger HERREN Sebaot.
      >Jer. 50,30 f.
 27.    Och jag skall tnda eld
            p Damaskus' murar,
        och elden skall frtra
            Ben-Hadads palatser.

 28.  Om Kedar och Hasors riken, som blevo slagna av Nebukadressar,
      konungen i Babel.

      S sger HERREN:
        Upp, ja, dragen stad upp mot Kedar,
        och frdrven sterlandets sner.
      >Jes. 21,13 f.
 29.    Deras hyddor och deras hjordar m man taga,
        deras tlt och allt deras bohag
        och deras kameler m fras bort ifrn dem
        och man m ropa ver dem; Skrck frn alla sidor!
      >Jer. 6,25. 46,5.
 30.    Flyn, ja, flykten med hast,
        gmmen eder djupt nere, I Hasors inbyggare, sger HERREN,
        ty Nebukadressar, konungen i Babel,
        har lagt rd mot eder
        och tnkt ut mot eder ett anslag.
 31.    Upp, sger HERREN, ja, dragen ditupp
        mot ett fredligt folk, som bor dr i trygghet,
        utan bde portar och bommar,
        i sin avskilda boning.
      >4 Mos. 23,9.  Dom. 18,7.
 32.    Deras kameler skola bliva edert byte,
        och deras myckna boskap skall bliva edert rov;
        och jag skall frstr dem t alla vderstreck,
        mnnen med det kantklippta hret
        och frn alla sidor skall jag lta ofrd
        komma ver dem, sger HERREN.
      >Jer. 9,25 f.
 33.    Och Hasor skall bliva en boning fr schakaler
        en demark till evrdlig tid;
        ingen skall mer bo dr
        och intet mnniskobarn dr vistas.

 34.  Detta r vad som kom till profeten Jeremia ssom HERRENS ord om
      Elam, i begynnelsen av Sidkias, Juda konungs, regering; han
      sade:
      >Jes. 21,2. Jer. 25,25.
 35.  S sger HERREN Sebaot: Se, jag skall bryta snder Elams bge,
      deras yppersta makt.
 36.  Och frn himmelens fyra ndar skall jag lta fyra vindar komma
      mot Elam, och skall frstr dess folk t alla dessa vderstreck;
      och intet folk skall finnas, dit icke de frdrivna ifrn Elam
      skola komma.
 37.  Och jag skall gra elamiterna frfrade fr sina fiender och fr
      dem som st efter deras liv, och jag skall lta olycka komma
      ver dem, min vredes gld, sger HERREN.  Jag skall snda
      svrdet efter dem, till dess att jag har gjort nde p dem.
 38.  Och jag skall stta upp min tron i Elam och frgra dr bde
      konung och furstar, sger HERREN.
 39.  Men i kommande dagar skall jag ter upprtta Elam, sger HERREN.
      >Jer. 48,47.
*24/50 Jeremia, 50 Kapitlet
                         Jeremia, 50 Kapitlet

                          Profetia om Babel.

  1.  Detta r det ord som HERREN talade om Babel, om kaldernas land,
      genom profeten Jeremia.
      >Jes. 13,1 f.

  2.  Frkunnen detta bland folken och kungren det, och resen upp ett
      baner; kungren det, dljen det icke.  Sgen: Babel r intaget,
      Bel har kommit p skam, Merodak r krossad, ja, dess avgudar
      hava kommit p skam, dess elndiga avgudar ro krossade.
  3.  Ty ett folk drager upp mot det norrifrn, som skall gra dess
      land till en demark, s att ingen kan bo dri; bde mnniskor
      och djur skola fly bort.
      >Jer. 9,10.

  4.  I de dagarna och p den tiden, sger HERREN, skola Israels barn
      komma vandrande tillsammans med Juda barn; under grt skola de
      g stad och ska HERREN, sin Gud.
      >Jer. 3,18, 21. 31,9.
  5.  De skola frga efter Sion; hitt skola deras ansikten vara
      vnda: Kommen!  M man nu hlla fast vid HERREN i ett evigt
      frbund, som aldrig varder frgtet.

  6.  En vilsekommen hjord var mitt folk.  Deras herdar hade frt dem
      vilse och lto dem irra omkring p bergen.  S strvade de frn
      berg till hjd och glmde sin rtta lgerplats.
  7.  Alla som trffade p dem to upp dem, och deras ovnner sade:
      Vi draga oss ingen skuld drmed.  S skedde, drfr att de
      hade syndat mot HERREN, rttfrdighetens boning, mot HERREN,
      deras fders hopp.
      >Jer. 2,3. 40,3.

  8.  Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrn kaldernas land, och bliven
      lika bockar som hasta framfr hjorden.
      >Jes. 48,20. Jer. 51,6, 45. Upp. 18,4.
  9.  Ty se, jag skall uppvcka frn nordlandet en hop av stora folk
      och fra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid
      mot det; frn det hllet skall det bliva intaget.  Deras pilar
      skola vara ssom en lyckosam hjltes, som icke vnder tillbaka
      utan seger.
 10.  Och Kaldeen skall lmnas till plundring; dess plundrare skola
      alla f nog, sger HERREN.
 11.  Ja, om I n gldjens och frjden eder, I som skvlen min
      arvedel, om I n hoppen ssom kvigor p trskplatsen och frusten
      ssom hingstar,
 12.  eder moder skall dock komma storligen p skam; hon som har ftt
      eder skall f blygas.  Se, bland folken skall hon bliva den
      yttersta -- en ken, ett torrt land och en hedmark!
 13.  Fr HERRENS frtrnelses skull mste det ligga obebott och
      alltigenom vara en demark.  Alla som g fram vid Babel skola
      hpna och vissla vid tanken p alla dess plgor.
      >Jer. 25,12. 49,17.

 14.  Rusten eder till strid mot Babel frn alla sidor, I som spnnen
      bge; skjuten p henne, sparen icke p pilarna; ty mot HERREN
      har hon syndat.
 15.  Hjen segerrop ver henne p alla sidor: Hon har mst giva sig;
      fallna ro hennes stdjepelare, nedrivna hennes murar!  Detta r
      ju HERRENS hmnd, s hmnens d p henne.  Ssom hon har gjort,
      s mn I gra mot henne.
      >Ps. 137,8. Upp. 18,2, 6.
 16.  Utroten ur Babel bde dem som s och dem som i skrdens tid fra
      lien.  Undan det hrjande svrdet m envar nu vnda om till sitt
      folk och envar fly hem till sitt land.

 17.  Israel var ett vilsekommet fr som jagades av lejon.  Frst ts
      det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar,
      konungen i Babel, gnagt dess ben.
      >2 Kon. 17,5 f. 25,1 f.
 18.  Drfr sger HERREN Sebaot, Israels Gud, s: Se, jag skall
      hemska konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemskt
      konungen i Assyrien.
 19.  Och jag skall fra Israel tillbaka till hans betesmarker, och
      han skall f g bet p Karmel och i Basan; och p Efraims berg
      och i Gilead skall han f ta sig mtt.
      >Jer. 29,10. Dan. 9,2. Mik. 7,14.
 20.  I de dagarna och p den tider sger HERREN, skall man ska efter
      Israels missgrning, och den skall icke mer vara till, och efter
      Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall
      frlta dem som jag lter leva kvar.
      >Dan. 9,24.

 21.  Drag ut mot Merataims[1] land och mot inbyggarna i
      Pekod[1].  Frflj dem och dda dem och giv dem till spillo,
      sger HERREN, och gr i alla stycken ssom jag har befallt dig.
 22.  Krigsrop hras i landet, och stort brak.
 23.  Huru snderbruten och krossad r den icke, den hammare som slog
      hela jorden!  Huru har icke Babel blivit till hpnad bland
      folken!
      >Jer. 51,20.
 24.  Jag lade ut en snara fr dig, och s blev du fngad, Babel,
      frrn du visste drav; du blev ertappad och gripen, ty det var
      med HERREN som du hade givit dig i strid.
 25.  HERREN ppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen.  Ty
      ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utfra i kaldernas
      land.
 26.  Ja, kommen ver det frn alla sidor, ppnen dess frrdskammare,
      kasten i en hg vad dr finnes, ssom man gr med sd, och given
      det till spillo; lten intet drav bliva kvar.
 27.  Nedgren alla dess tjurar, fren dem ned till att slaktas.  Ve
      dem, ty deras dag har kommit, deras hemskelses tid!
 28.  Hr huru de fly och ska rdda sig ur Babels land, fr att i
      Sion frkunna HERRENS, vr Guds, hmnd, hmnden fr hans tempel.
      >Jer. 51,11.

 29.  Bden upp mot Babel folk i mngd, allt vad bgskyttar heter;
      lgren eder runt omkring det, lten ingen undkomma.  Vedergllen
      det efter dess grningar; gren mot det alldeles ssom det
      sjlvt har gjort.  Ty mot HERREN har det handlat vermodigt, mot
      Israels Helige.
 30.  Drfr skola dess unga man falla p dess gator, och alla dess
      stridsmn skola frgras p den dagen, sger HERREN.
      >Jer. 49,26.

 31.  Se, jag skall vnda mig mot dig, du vermodige, sger Herren,
      HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid d jag vill
      hemska dig.
 32.  D skall den vermodige stappla och falla, och ingen skall kunna
      upprtta honom.  Och jag skall tnda eld p hans stder, och
      elden skall frtra allt omkring honom.

 33.  S sger HERREN Sebaot: Frtryckta ro Israels barn, och Juda
      barn jmte dem.  Alla de som hava fart dem i fngenskap hlla dem
      fast och vilja icke slppa dem.
 34.  Men deras frlossare r stark; HERREN Sebaot r hans namn.  Han
      skall frvisso utfras deras sak, s att han skaffar ro t
      jorden -- men oro t Babels invnare.
      >Jes. 14,7.

 35.  Svrd komme ver kalderna, sger HERREN, ver Babels invnare,
      ver dess furstar och dess visa mn!
 36.  Svrd komme ver lgnprofeterna, s att de st dr ssom drar!
      Svrd komme ver dess hjltar, s att de bliva frfrade!
 37.  Svrd komme ver dess hstar och vagnar och ver allt frmmande
      folk drinne, s att de bliva ssom kvinnor!  Svrd komme ver
      dess skatter, s att de bliva tagna ssom byte!
 38.  Torka komme ver dess vatten, s att de bliva uttorkade!  Ty det
      r ett beltenas land, och skrckgudar dyrka de ssom vanvettiga
      mnniskor.
 39.  Drfr skola nu schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
      och strutsar skola dr f sin boning.  Aldrig mer skall det bliva
      bebyggt, frn slkte till slkte skall det vara
      obebott.
      >Jes. 13,19 f. 34,14 f.
 40.  Likasom nr Sodom och Gomorra med sina grannstder omstrtades
      av Gud, sger HERREN, s skall ingen mer bo dr och intet
      mnniskobarn dr vistas.
      >Jer. 49,18.

 41.  Se, ett folk kommer norrifrn; ett stort folk och mnga konungar
      resa sig och komma frn jordens yttersta nda.
      >Jes. 13,17 f. Jer. 6,22 f.
 42.  De fra bge och lans, de ro grymma och utan frbarmande.  Dnet
      av dem r ssom havets brus, och p sina hstar rida de fram,
      rustade ssom kmpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
 43.  Nr konungen i Babel hr ryktet om dem, sjunka hans hnder ned;
      ngslan griper honom, ngest lik en barnafderskas.

 44.  Se, lik ett lejon som drager upp frn Jordanbygdens snr och
      bryter in p frodiga betesmarker skall jag i ett gonblick jaga
      dem bort drifrn; och den som jag utvljer skall jag stta till
      herde ver dem.  Ty vem r min like, och vem kan stlla mig till
      ansvar?  Och vilken r den herde som kan best infr mig?
      >Jer. 49,19 f.
 45.  Hren drfr det rd som HERREN har lagt mot Babel, och de
      tankar som han har mot kaldernas land: Ja, herdegossarna skola
      sannerligen slpas bort; sannerligen, deras betesmark skall
      hpna ver dem.
 46.  Nr man ropar: Babel r intaget, d bvar jorden, och ett
      skriande hres bland folken.

[1]  Merataim, tvefaldig genstrvighet, och Pekod, hemskelse,
     hr namn p Kaldeen.
*24/51 Jeremia, 51 Kapitlet
                         Jeremia, 51 Kapitlet

                 Fortsttning p profetian om Babel.

  1.  S sger HERREN: Se, jag skall uppvcka mot Babel och mot
      Leb-Kamais[1] inbyggare en frdrvares ande.
  2.  Och jag skall snda frmlingar mot Babel, och de skola kasta det
      med kastskovlar och delgga dess land.  Ja, frn alla sidor
      skola de komma emot det p olyckans dag.
  3.  Skyttar skola spnna sina bgar mot dem som dr spnna bge, och
      mot dem som dr yvas i pansar.  Skonen icke dess unga mn, given
      hela dess hr till spillo.
  4.  Ddsslagna mn skola d falla i kaldernas land och genomborrade
      man p dess gator.
  5.  Ty Israel och Juda ro icke nkor som hava blivit vergivna av
      sin Gud, av HERREN Sebaot, drfr att deras land var fullt av
      skuld mot Israels Helige.
  6.  Flyn ut ur Babel; m var och en ska rdda sitt liv, s att I
      icke frgs genom dess missgrning.  Ty detta r fr HERREN en
      hmndens tid, d han vill vederglla det vad det har gjort.
      >Jes. 34,8. 63,4. Jer. 50,8. Upp. 18,4, 6.

  7.  Babel var i HERRENS hand en gyllene kalk som gjorde hela jorden
      drucken.  Av dess vin drucko folken, och s blevo folken ssom
      vanvettiga.
      >Ps. 75,9. Jer. 25,15. Hab. 2,15 f.
  8.  Men pltsligt r nu Babel fallet och krossat.  Jmren eder ver
      henne, hmten balsam fr hennes plga, om hon till ventyrs kan
      helas.
      >Jes. 21,9. Jer. 46,11. Upp. 14,8. 18,2.
  9.  Ja, vi hava skt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lt
      oss lmna henne och g var och en till sitt land.  Ty hennes
      straffdom rcker upp till himmelen och nr allt upp till
      skyarna.
 10.  HERREN har ltit vr rtt g fram; kom, lt oss frtlja i Sion
      HERRENS, vr Guds, verk.

 11.  Vssen pilarna, fatten skldarna.  HERREN har uppvckt de
      mediska konungarnas ande; ty hans tankar ro vnda mot Babel
      till att frdrva det.  Ja, HERRENS hmnd r hr, hmnden fr
      hans tempel.
      >Jer. 50,28.
 12.  Resen upp ett baner mot Babels murar, hllen strng vakt,
      stllen ut vktare, lggen bakhll; ty HERREN har fattat sitt
      beslut, och han gr vad han har talat mot Babels invnare.
 13.  Du som bor vid stora vatten och r s rik p skatter, din nde
      har nu kommit, din vinningslystnads mtt r fyllt.
      >Upp. 17,1.
 14.  HERREN Sebaot har svurit vid sig sjlv: sannerligen, om jag n
      har uppfyllt dig med mnniskor s talrika som grshoppor, s
      skall man dock f upphva skrdeskri ver dig.

 15.    Han har gjort jorden genom sin kraft,
        han har berett jordens krets genom sin vishet,
        och genom sitt frstnd har han utspnt himmelen.
      >Jer. 10,12 f.
 16.    Nr han vill lta hra sin rst,
        d brusa himmelens vatten,
        d lter han regnskyar stiga upp frn jordens nda;
        han lter ljungeldar komma med regn
        och fr vinden ut ur dess frvaringsrum.
 17.    Ssom drar st d alla mnniskor dr och begripa intet;
        guldsmederna komma d alla p skam med sina belten,
        ty deras gjutna belten ro lgn,
        och ingen ande r i dem.
 18.    De ro ffnglighet, en tillverkning att le t;
        nr hemskelsen kommer ver dem, mste de frgs.
 19.    Men sdan r icke han som r Jakobs del;
        nej, det r han som har skapat allt,
        och srskilt sin arvedels stam.
        HERREN Sebaot r hans namn.

 20.    Du var min hammare, mitt stridsvapen;
        med dig krossade jag folk, med dig frdrvade jag riken.
      >Jer. 50,28.
 21.    Med dig krossade jag hst och ryttare;
        med dig krossade jag vagn och krsven.
 22.    Med dig krossade jag man och kvinna;
        med dig krossade jag gammal och ung;
        med dig krossade jag yngling och jungfru.
 23.    Med dig krossade jag herden och hans hjord;
        med dig krossade jag kermannen och hans oxpar;
        med dig krossade jag stthllare och landshvding.

 24.  Men nu skall jag vederglla Babel och alla Kaldeens inbyggare
      allt det onda som de hava frvat mot Sion, infr edra gon,
      sger HERREN.
 25.  Se, jag skall vnda mig mot dig, du frdrvets berg, sger
      HERREN, du som frdrvade hela jorden; och jag skall utrcka min
      hand mot dig och vltra dig ned frn klipporna och gra dig till
      ett frbrnt berg,
 26.  s att man icke av dig skall kunna taga vare sig hrnsten eller
      grundsten, utan du skall bliva en demark fr evrdlig tid,
      sger HERREN.

 27.  Resen upp ett baner p jorden, stten i basun ibland folken,
      invigen folk till strid mot det, bden upp mot det riken, bde
      Ararats, Minnis och Askenas', tillstten hvdingar mot det,
      dragen ditupp med hstar som likna borstiga grshoppor.
 28.  Invigen folk till strid mot det: Mediens konungar, dess
      stthllare och alla dess landshvdingar, och hela det land som
      lyder under deras vlde.
 29.  D darrar jorden och bvar, ty nu fullbordas vad HERREN tnkte
      mot Babel: att han ville gra Babels land till en demark, dr
      ingen skulle bo.
 30.  Babels hjltar upphra att strida, de sitta stilla i sina
      fsten; deras styrka har frsvunnit, de hava blivit ssom
      kvinnor.  Man har tnt eld p dess boningar; dess bommar ro
      snderbrutna.
      >Jer. 50,37.
 31.  Lparna lpa mot varandra, den ene budbraren korsar den andres
      vg, med bud till konungen i Babel om att hela hans stad r
      intagen,
 32.  att vadstllena ro besatta och dammarna frbrnda i eld och
      krigsmnnen gripna av skrck.

 33.  Ty s sger HERREN Sebaot, Israels Gud: Dottern Babel r ssom
      en trskplats, nr man just har trampat till den; nnu en liten
      tid, och skrdetiden kommer fr henne.

 34.  Upptit mig och frgjort mig har han, Nebukadressar, konungen i
      Babel.  Han har gjort mig till ett tomt krl; lik en drake har
      han uppslukat mig, han har fyllt sin buk med mina lckerheter
      och drivit mig bort.
 35.  Den ortt mig har skett och det som har vederfarits mitt ktt,
      det komme ver Babel, s m Sions invnare sga; och Mitt blod
      komme ver Kaldeens inbyggare, s m Jerusalem sga.

 36.  Drfr sger HERREN s:
        Se, jag skall utfra din sak
            och utkrva din hmnd.
        Jag skall lta dess hav sina bort
            och dess brunn uttorka,
 37.    och Babel skall bliva en stenhop,
            en boning fr schakaler,
        ett freml fr hpnad och begabberi,
            s att ingen kan bo dr.
 38.    Alla ryta de nu ssom lejon;
        de skria ssom lejonungar.
 39.    Men nr de ro som mest upptnda,
            skall jag tillreda t dem ett gstabud;
        jag skall gra dem druckna,
            s att de jubla.
        S skola de somna in i en evig smn,
            ur vilken de aldrig skola uppvakna,
            sger HERREN.
 40.    Jag skall fra dem ned till att slaktas ssom lamm,
        likasom vdurar och bockar.

 41.    Huru har icke Sesak[2] blivit intaget
        och hon som var hela jordens bermmelse ervrad!
        Huru har icke Babel blivit ett freml
        fr hpnad bland folken!
      >Jer. 25,26.
 42.    Havet steg upp ver Babel;
        av dess brusande bljor blev det vertckt.
 43.    S blev av dess stder en demark,
        ett torrt land och en hedmark,
        ett land dr ingen bor,
        och dr intet mnniskobarn gr fram.
 44.    Ja, jag skall hemska Bel i Babel
        och taga ut ur hans gap vad han har slukat;
        och folken skola icke mer strmma till honom.
        Babels murar skola ock falla.
      >Jer. 50,2.

 45.  Dragen ut drifrn, mitt folk; m var och en ska rdda sitt liv
      undan HERRENS vredes gld.
 46.  Varen icke frsagda i edra hjrtan, och frukten icke fr de
      olycksbud som hras i landet, om n ett olycksbud kommer det ena
      ret och sedan nsta r ett nytt olycksbud, och om n vld rder
      p jorden och hrskare str mot hrskare.

 47.  Se, drfr skola dagar komma, d jag skall hemska Babels
      belten, och d hela dess land skall st med skam och alla skola
      falla slagna drinne.
 48.  D skola himmel och jord jubla ver Babel, de och allt vad i dem
      r, d nu frhrjarna komma ver det norrifrn, sger HERREN.
      >Upp. 18,20.
 49.  Ja, I slagna av Israel, ocks Babel mste falla, likasom fr
      Babel mnniskor fllo slagna ver hela jorden.

 50.  I som haven lyckats rdda eder undan svrdet, gn stad, stannen
      icke.  Kommen ihg HERREN, i fjrran land, och tnken p
      Jerusalem.
      >Ps. 137,5 f.
 51.  Vi st hr med skam, ja vi mste hra smdelse; blygsel hljer
      vrt ansikte, ty frmlingar hava kastat sig ver vad heligt som
      fanns i HERRENS hus.
 52.  Se, drfr skola dagar komma, sger HERREN, d jag skall hemska
      dess belten, och d slagna mn skola jmra sig i hela dess
      land.
 53.  Om Babel n stege upp till himmelen, och om det gjorde sin
      befstning n s hg och stark s skulle dock frhrjare ifrn
      mig komma ver det, sger HERREN.
      >Jes. 14,13 f.

 54.  Klagorop hras frn Babel, och stort brak frn kaldernas land.
 55.  Ty HERREN frhrjar Babel och gr slut p det stora larmet
      drinne.  Och deras bljor brusa ssom stora vatten; dnet av dem
      ljuder hgt.
 56.  Ty ver det, ver Babel, kommer en frhrjare, och dess hjltar
      tagas till fnga, deras bgar brytas snder.  Se, HERREN r en
      vedergllningens Gud; han lnar till fullo.
      >Ps. 94,1.
 57.  Ja, jag skall gra dess furstar druckna, s ock dess visa mn,
      dess stthllare, dess landshvdingar och dess hjltar, och de
      skola somna in i en evig smn, ur vilken de aldrig skola
      uppvakna, sger konungen, han vilkens namn r HERREN Sebaot.

 58.  S sger HERREN Sebaot:
        Det vida Babels murar
            skola i grund omstrtas,
        och dess hga portar
            skola brnnas upp i eld.
        S mda sig folken
            fr det som skall bliva till intet,
        och folkslagen arbeta sig trtta
            fr det som skall frbrnnas av elden.
      >Hab. 2,13.

 59.  Detta r vad profeten Jeremia bjd Seraja, son till Neria, son
      till Mahaseja, nr denne begav sig till Babel med Sidkia, Juda
      konung, i hans fjrde regeringsr.  Seraja var nmligen den som
      hade bestyret med lgerplatserna.
 60.  Och Jeremia tecknade i en och samma bok upp alla de olyckor som
      skulle komma ver Babel, allt detta som nu r skrivet om Babel.
 61.  Jeremia sade till Seraja: Nr du kommer till Babel, s se till,
      att du lser upp allt detta.
 62.  Och du skall sga: 'HERRE, du har sjlv talat om denna ort att
      du vill frdrva den, s att ingen mer skall bo dr, varken
      ngon mnniska eller ngot djur; ty den skall vara en demark
      fr evrdlig tid.'
 63.  Och nr du har lst upp boken till slut, s bind en sten vid den
      och kasta den ut i Frat,
      >Upp. 18,21.
 64.  och sg: 'P detta stt skall Babel sjunka ned och icke mer
      komma upp, fr den olyckas skull som jag skall lta komma ver
      det, mitt under deras vlan.'

      S lngt Jeremias ord.

[1]  Se Leb-Kamai i Ordfrkl.
[2]  Se Sesak i Ordfrkl.
*24/52 Jeremia, 52 Kapitlet
                         Jeremia, 52 Kapitlet

                   Sidkia konung i Juda.  Jerusalems
               frstring genom Nebukadressar och Juda
                 rikes undergng.  Jojakins bendning.

  1.  Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
      dotter, frn Libna.
      >2 Kon. 24,18 f. 2 Krn. 36,11 f. Jer. 37,1 f.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
      hade gjort.
  3.  Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
      och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.

      Och Sidkia avfll frn konungen i Babel.
  4.  D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden, p tionde dagen
      i mnaden, kom Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin hr
      till Jerusalem, och de belgrade det; och de byggde en
      belgringsmur runt omkring det.
      >2 Kon. 25,1 f. Jer. 39,1 f.
  5.  S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
      elfte regeringsr.
  6.  Men i fjrde mnaden, p nionde dagen i mnaden, var
      hungersnden s stor i staden, att mngden av folket icke hade
      ngot att ta.
  7.  Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde och drog ut ur
      staden om natten genom porten mellan de bda murarna (den port
      som ledde till den kungliga trdgrden), medan kalderna lgo
      runt omkring staden; och de togo vgen t Hedmarken till.
  8.  Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp Sidkia
      p Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom
      och skingrat sig.
  9.  Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
      konungen i Ribla i Hamats land; dr hll denne rannsakning och
      dom med honom.
 10.  Och konungen i Babel lt slakta Sidkias barn infr hans gon;
      drjmte lt han ock slakta alla Juda furstar i Ribla.
 11.  Och p Sidkia sjlv lt han sticka ut gonen och lt fngsla
      honom med kopparfjttrar.  Och konungen i Babel frde honom
      drefter till Babel och lt honom sitta i fngelsehuset nda
      till hans ddsdag.

 12.  I femte mnaden, p tionde dagen i mnaden, detta i den
      babyloniske konungen Nebukadressars nittonde regeringsr, kom
      Nebusaradan, versten fr drabanterna; denne var den babyloniske
      konungens frtroendeman vid Jerusalem.
 13.  Han brnde upp HERRENS hus och konungshuset; ja, alla hus i
      Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
      eld.
 14.  Och alla murar runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr
      av kalder, som versten fr drabanterna hade med sig.
 15.  Och en del av de ringaste bland folket och den vriga terstoden
      av folket, dem som voro kvar i staden, och de verlpare som
      hade gtt ver till konungen i Babel, s ock det hantverksfolk
      som fanns kvar, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
      bort i fngenskap.
 16.  Men av de ringaste i landet lmnade Nebusaradan, versten fr
      drabanterna, ngra kvar till vingrdsmn och kermn.

 17.  Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
      HERRENS hus slogo kalderna snder och frde all kopparen till
      Babel.
      >Jer. 27,19 f.
 18.  Och askkrlen, skovlarna, knivarna, de bda slagen av sklar och
      alla kopparkrl som hade begagnats vid gudstjnsten togo de
      bort.
 19.  Likaledes tog versten fr drabanterna bort faten, fyrfaten,
      offersklarna, askkrlen, ljusstakarna, de andra sklarna och
      bgarna, allt vad som var av rent guld eller av rent silver.
 20.  Vad angr de tv pelarna, havet som var allenast ett, och de
      tolv kopparoxarna under bckenstllen, som konung Salomo hade
      ltit gra till HERRENS hus, s kunde kopparen i alla dessa
      freml icke vgas.
      >1 Kon. 7,15 f., 23 f. 2 Krn. 3,15.
 21.  Och vad pelarna angr, s var den ena pelaren aderton alnar hg,
      och en tolv alnar lng trd mtte dess omfng, och den var fyra
      finger tjock och ihlig.
 22.  Och ovanp den var ett pelarhuvud av koppar; och detta ena
      pelarhuvud var fem alnar hgt, och ett ntverk och granatpplen
      funnos p pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar.  Och
      likadant var det p den andra pelaren med fina granatpplen.
 23.  Och granatpplena voro nittiosex utt; men tillsammans voro
      granatpplena p ntverket runt omkring ett hundra.

 24.  Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
      Sefanja prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
      vid trskeln,
 25.  och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
      krigsfolket, och sju av konungens nrmaste mn, som ptrffades
      i staden, s ock hrhvitsmannens sekreterare, som plgade
      utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
      av landets folk, som ptrffades i staden --
 26.  dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
      till den babyloniske konungen i Ribla.
 27.  Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
      S blev Juda bortfrt frn sitt land.

 28.  Detta r antalet av dem som Nebukadressar frde bort: i det
      sjunde ret tre tusen tjugutre judar,
 29.  och i Nebukadressars adertonde: regeringsr tta hundra
      trettiotv personer frn Jerusalem.
 30.  Men i Nebukadressars tjugutredje regeringsr bortfrde
      Nebusaradan, versten fr drabanterna, av judarna sju hundra
      fyrtiofem personer.  Hela antalet utgjorde fyra tusen sex hundra
      personer.

 31.  Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
      blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugufemte
      dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r
      han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och frde
      honom ut ur fngelset.
 32.  Och han talade vnligt med honom och gav honom versta platsen
      bland de konungar som voro hos honom i Babel.
 33.  Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans
      bord, s lnge han levde.
 34.  Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen i Babel,
      visst fr var dag, nda till hans ddsdag, s lnge han levde.
