@c -*- 1917 -*-
@c ceder knappar in saker i denna bok hemma.
@c TODO:
@c    Kolla nya stycken.
@c    Indentera all prosa.
@c    Kontrollera kommatering och indentering i kapitel 1-27 och
@c    kanske resten ocks.
*23/ Jesaja
*23/01 Jesaja, 1 Kapitlet
                          Jesaja, 1 Kapitlet

                 Botpredikan fr det avflliga Juda.

  1.  Detta r Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skdade angende
      Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda
      konungars, tid.
  2.    Hren, I himlar,
            och lyssna, du jord;
            ty HERREN talar.
        Barn har jag uppftt och fostrat,
        men de hava avfallit frn mig.
  3.    En oxe knner sin gare
        och en sna sin herres krubba,
        men Israel knner intet,
        mitt folk frstr intet.

  4.    Ve dig, du syndiga slkte,
        du skuldbelastade folk,
        du ogrningsmns avfda,
            I vanartiga barn,
        som haven vergivit HERREN,
        fraktat Israels Helige
            och vikit bort ifrn honom!
  5.    Var skall man mer sl eder,
            d I s fortgn i avfllighet?
        Hela huvudet r ju krankt,
            och hela hjrtat r sjukt.
  6.    Ifrn fotbladet nda upp till huvudet
            finnes intet helt,
        blott srmrken och blnader
            och friska sr,
        icke utkramade eller frbundna
            eller lenade med olja.
  7.    Edert land r en demark,
            edra stder ro uppbrnda i eld,
        edra krar bliva i eder syn
            frtrda av frmlingar;
        en delggelse r det,
            ssom dr frmlingar hava omstrtat allt.
  8.    Allenast dottern Sion str kvar dr,
            ssom en hydda i en vingrd,
        ssom ett vaktskjul p ett gurkflt,
            ssom en insprrad stad.
  9.    Om HERREN Sebaot icke hade lmnat
            en liten terstod kvar t oss,
        d vore vi ssom Sodom,
            vi vore Gomorra lika.

 10.    Hren HERRENS ord,
            I Sodomsfurstar,
        lyssna till vr Guds lag,
            du Gomorra-folk.
 11.    Vad skall jag med edra mnga slaktoffer?
            sger HERREN.
        Jag r mtt p brnnoffer av vdurar
            och p gdkalvars fett,
        och till blod av tjurar och lamm
            och bockar har jag intet behag.
 12.    Nr I kommen fr att trda fram
            infr mitt ansikte,
        vem begr d av eder det,
            att mina frgrdar trampas ned?
 13.    Bren ej vidare fram
            ffngliga spisoffer;
        ngan av dem r
            en styggelse fr mig.
        Nymnader och sabbater
            och utlysta fester,
        ondska i frening med hgtidsfrsamlingar,
            sdant kan jag icke lida.
 14.    Edra nymnader och hgtider
            hatar min sjl;
        de hava blivit mig en brda,
            jag orkar ej bra den.
 15.    Ja, huru I n utrcken edra hnder,
            s gmmer jag mina gon fr eder,
        och om I n mycket bedjen,
            s hr jag icke drp.
        Edra hnder ro fulla av blod;
 16.    tvn eder d, och renen eder.
        Skaffen edert onda vsende
            bort ifrn mina gon.
            Hren upp att gra, vad ont r.
 17.    Lren att gra vad gott r,
        faren efter det rtt r,
            visen frtryckaren p bttre vgar,
        skaffen den faderlse rtt,
            utfren nkans sak.

 18.    Kom, lt oss g till rtta
            med varandra, sger HERREN.
        Om edra synder n ro blodrda,
            s kunna de bliva snvita,
        och om de ro rda ssom scharlakan,
            s kunna de bliva ssom vit ull.
 19.    Om I ren villiga att hra,
            skolen I f ta av landets goda.
 20.    Men ren I ovilliga och genstrviga,
            skolen I frtras av svrd;
        ty s har HERRENS mun talat.

 21.    Huru har hon icke blivit en skka,
            den trogna staden!
        Den var full av rtt,
            rttfrdighet bodde drinne,
            men nu bo dr mrdare.
 22.    Ditt silver har blivit slagg,
        ditt dla vin r utsptt med vatten.
 23.    Dina styresmn ro upprorsmn
            och tjuvars stallbrder.
        Alla lskar de mutor
            och fara efter vinning.
        Den faderlse skaffa de icke rtt,
        och nkans sak
            kommer icke infr dem.
 24.    Drfr sger Herren,
            HERREN Sebaot,
            den Starke i Israel:
        Ve!  Jag vill slcka
            min harm p mina ovnner
            och hmnas p mina fiender.
 25.    Jag vill vnda min hand emot dig
        och bortrensa ditt slagg ssom med lutsalt
        och skaffa bort all din odla malm.
 26.    Jag vill ter giva dig
            sdana domare som tillfrne,
        och sdana rdsherrar
            som du frut gde.
        Drefter skall du kallas
            rttfrdighetens stad,
            en trogen stad.
 27.    Sion skall genom rtt bliva frlossad
            och dess omvnda genom rttfrdighet.
 28.    Men frdrv skall drabba
            alla vertrdare och syndare,
        och de som vergiva HERREN,
            de skola frgs.
 29.    Ja, de skola komma p skam med de terebinter
            som voro eder frjd;
        och I skolen f blygas ver de lustgrdar[1]
            som I haden s kra.
 30.    Ty I skolen bliva ssom en terebint
            med vissnade lv
        och varda lika en lustgrd
            utan ngot vatten.
 31.    Och de vldige skola varda ssom blr,
            och deras verk ssom en gnista,
        och de skola tillsammans brinna,
            och ingen skall kunna slcka.

[1]  Se Lustgrd i Ordfrkl.
*23/02 Jesaja, 2 Kapitlet
                          Jesaja, 2 Kapitlet

                Sions framtida storhet.  Dess nuvarande
               syndfullhet.  Domen genom en Herrens dag.

  1.  Detta r vad Jesaja, Amos' son, skdade angende Juda och
      Jerusalem.

  2.    Och det skall ske i kommande dagar
            att det berg dr HERRENS hus r
            skall st dr fast grundat
        och vara det yppersta ibland bergen
            och upphjt ver andra hjder;
        och alla hednafolk skola strmma dit,
  3.    ja, mnga folk skola g stad
            och skola sga:
        Upp, lt oss draga stad
            till HERRENS berg,
            upp till Jakobs Guds hus,
        fr att han m undervisa oss om sina vgar,
            s att vi kunna vandra p hans stigar.
        Ty frn Sion skall lag utg,
            och HERRENS ord frn Jerusalem.
  4.    Och han skall dma mellan hednafolken
        och skipa rtt t mnga folk.
        D skola de smida sina svrd till plogbillar
        och sina spjut till vingrdsknivar.
        Folken skola ej mer lyfta svrd mot varandra
        och icke mer lra sig att strida.

  5.    I av Jakobs hus, kommen,
        ltom oss vandra i HERRENS ljus.
  6.    Ty du har frskjutit ditt folk,
            Jakobs hus,
        drfr att de ro fulla av sterlandets vsende
            och va teckentyderi ssom filisterna;
        ja, med frmlingar frbinda de sig.
  7.    Deras land r fullt av silver och guld,
        och p deras skatter r ingen nde;
        deras land r fullt av hstar,
        och p deras vagnar r ingen nde;
  8.    deras land r ock fullt av avgudar,
        och sina egna hnders verk tillbedja de,
        det som deras fingrar hava gjort.
  9.    Drfr bliva mnniskorna nedbjda
            och mnnen dmjukade;
        du kan icke frlta dem.

 10.    Fly in i klippan,
            och gm dig i jorden,
        fr HERRENS fruktansvrda makt
            och fr hans hga majestt.
 11.    Ty mnniskornas hgmodiga gon
            skola bliva dmjukade,
        och mnnens vermod skall bliva nedbjt,
            och HERREN allena
        skall vara hg p den dagen.
 12.    Ty en dag har HERREN Sebaot bestmt,
        som skall komma ver allt stolt och vermodigt
        och ver allt som r upphjt,
            och det skall bliva dmjukat,
 13.    ja, ver alla Libanons cedrar,
            de hga och stolta,
        och ver alla Basans ekar;
 14.    ver alla hga berg
        och alla stolta hjder,
 15.    ver alla hga torn
        och alla fasta murar,
 16.    ver alla Tarsis-skepp,
        ja, ver allt som r sknt att skda.
 17.    Och mnniskornas hgmod skall bliva nedbjt
        och mnnens vermod nedbrutet,
        och HERREN allena
            skall vara hg p den dagen.
 18.    Men avgudarna skola alldeles frgs.

 19.    Och man skall fly in i klippgrottor
            och in i jordhlor,
        fr HERRENS fruktansvrda makt
            och fr hans hga majestt,
        nr han str upp fr att frskrcka jorden.
 20.    P den dagen skola mnniskorna kasta bort
            t mullvadar och fldermss
        de avgudar av silver
            och de avgudar av guld,
        som de hava gjort t sig fr att tillbedja.
 21.    Ja, de skola fly in i klipprmnor
            och in i bergsklyftor,
        fr HERRENS fruktansvrda makt
            och fr hans hga majestt,
        nr han str upp fr att frskrcka jorden.
 22.    S frliten eder nu ej mer p mnniskor,
            i vilkas nsa r allenast en flkt;
        ty huru ringa ro icke de att akta!
*23/03 Jesaja, 3 Kapitlet
                          Jesaja, 3 Kapitlet

                    Straffdom ver Juda, ver dess
                 orttrdiga ledare och dess ffnga
                               kvinnor.

  1.  Ty se, Herren, HERREN Sebaot skall taga bort ifrn Jerusalem och
      Juda allt slags std och uppehlle -- all mat till uppehlle
      och all dryck till uppehlle --
  2.  hjltar och krigsmn, domare och profeter, spmn och ldste,
  3.  underhvitsmn och hgtuppsatta mn, rdsherrar och sljdkunnigt
      folk och mn som ro frfarna i besvrjelsekonst.
  4.  Och jag skall giva dem ynglingar till furstar, och barnsligt
      sjlvsvld skall f rda ver dem.
  5.  Av folket skall den ene frtrycka den andre, var och en sin
      nsta; den unge skall stta sig upp mot den gamle, den ringe mot
      den hgt ansedde.
  6.  Nr d s sker, att ngon fattar tag i en annan i hans faders
      hus och sger: Du ger en mantel, du skall bliva vr styresman;
      tag du hand om detta vacklande rike --
  7.  d skall denne svara och sga: Jag kan icke skaffa bot; i mitt
      hus finnes varken brd eller mantel.  Mig skolen I icke stta
      till styresman ver folket.

  8.  Ty Jerusalem vacklar, och Juda faller, d de nu med sitt tal och
      sina grningar st emot HERREN och ro genstrviga mot hans
      hrlighets blickar.
  9.  Deras uppsyn vittnar emot dem; och likasom Sodoms folk bedriva
      de sina synder uppenbart och dlja dem icke.  Ve ver deras
      sjlar, ty sjlva hava de berett sig olycka!
 10.  Om den rttfrdige mn I tnka att det skall g honom vl, ty
      sdana skola ta sina grningars frukt.
 11.  Men ve ver den ogudaktige!  Honom skall det g illa, ty efter
      hans grningar skall hans vedergllning bliva.

 12.    Mitt folks behrskare r ett barn,
        och kvinnor rda ver det.
        Mitt folk, dina ledare fra dig vilse
        och frdrva den vg, som du skulle g.

 13.    Men HERREN str redo att g till rtta,
        han trder fram fr att dma folken;
 14.    HERREN vill g till doms
        med sitt folks ldste och med dess furstar.
        I haven skvlat vingrden;
        rov frn de fattiga r i edra hus.
 15.    Huru kunnen I s krossa mitt folk
        och sndermala de fattiga?
        S sger Herren, HERREN Sebaot.

 16.  Och HERREN sger: Eftersom Sions dttrar ro s hgmodiga, och
      g med rak hals och spela med gonen, och g dr och trippa och
      pingla med sina fotringar,
 17.  drfr skall Herren lta Sions dttrars hjssor bliva fulla
      av skorv, och HERREN skall blotta deras blygd.
 18.  P den dagen skall Herren taga bort all deras stt:
      fotringar, pannband och halsprydnader,
 19.  rhngen, armband och sljor,
 20.  huvudprydnader, fotstegskedjor, grdlar, luktflaskor och
      amuletter,
 21.  fingerringar och nsringar,
 22.  hgtidsdrkter, kpor, mantlar och pungar,
 23.  speglar, fina linneskjortor, huvudbindlar och flor.
 24.  Och dr skall vara stank i stllet fr vllukt, rep i stllet
      fr blte, skalligt huvud i stllet fr krusat hr, hlje av
      scktyg i stllet fr hgtidsmantel, mrken av brnnjrn i stllet
      fr sknhet.

 25.    Dina mn skola falla fr svrd
        och dina hjltar i krig:
 26.    hennes portar skola klaga och srja,
        och vergiven skall hon sitta p marken.

4:1.  [1]

[1]  Jes 4:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr den
     elektroniska utgvan.
*23/04 Jesaja, 4 Kapitlet
  1.  Och p den tiden skola sju kvinnor fatta i en och samma man och
      sga: Vi vilja sjlva fda oss och sjlva klda oss; lt oss
      allenast f bra ditt namn, och tag s bort vr smlek.

                          Jesaja, 4 Kapitlet

               Det renade Sions hrlighet och trygghet.

  2.  P den tiden skall det som HERREN lter vxa bliva till prydnad
      och hrlighet, och vad landet alstrar bliva till bermmelse och
      ra, fr den rddade skaran i Israel.
  3.  Och det skall ske att den som lmnas vrig i Sion och den som
      bliver kvar i Jerusalem, han skall d kallas helig, var och en
      som r upptecknad till liv i Jerusalem --
  4.  nr en gng Herren har avtvtt Sions dttrars orenlighet och
      bortskljt ur Jerusalem dess blodskulder genom rttens och
      reningens ande.
  5.  Och HERREN skall ver hela Sions bergs omrde och ver dess
      hgtidsskaror skapa en molnsky och en rk om dagen, och skenet
      av en lgande eld om natten; ty ett beskrmande tckelse skall
      vila ver all dess hrlighet.
  6.  Och ett skygd skall vara drver till skugga under dagens hetta,
      och till en tillflykt och ett vrn mot strtskurar och regn.
*23/05 Jesaja, 5 Kapitlet
                          Jesaja, 5 Kapitlet

                    Herrens vingrd.  Domsord ver
                           ogudaktigheten.

  1.  Jag vill sjunga om min vn, min vns sng om hans vingrd.

        Min vn hade en vingrd
            p en brdig bergskulle.
  2.    Och han hackade upp den
            och rensade den frn stenar
            och planterade dr dla vintrd;
        han byggde ett vakttorn drinne,
            han hgg ock ut ett presskar dri.
        S vntade han att den skulle bra kta druvor,
            men den bar vilddruvor.
  3.    Och nu, I Jerusalems invnare
            och I Juda mn,
        fllen nu eder dom
            mellan mig och min vingrd.
  4.    Vad kunde mer gras fr min vingrd,
            n vad jag har gjort fr den?
        Varfr bar den d vilddruvor,
            nr jag vntade att den skulle bra kta druvor?
  5.    S vill jag nu kungra fr eder
            vad jag skall gra med min vingrd:
        Jag skall taga bort dess hgnad,
            och den skall givas till skvling;
        jag skall bryta ned dess mur,
            och den skall bliva nedtrampad.
  6.    Jag skall i grund frdrva den,
            ingen skall skra den eller grva dri.
        Den skall fyllas med tistel och trne;
        och molnen skall jag frbjuda
            att snda ned regn p den.

  7.    Ty HERREN Sebaots vingrd,
            det r Israels hus;
        och Juda folk
            r hans lsklingsplantering.
        Men nr han vntade laglydnad,
            d fann han lagbrott,
        och nr han vntade rttfrdighet,
            fann han skriande orttfrdighet.  --

  8.    Ve eder som lggen hus till hus
        och fogen ker till ker,
        intill dess att rum ej mer finnes
        och I ren de enda som bo i landet!
  9.    Frn HERREN Sebaot
            ljuder det s i mina ron:
        Sannerligen, de mnga husen
            skola bliva de;
        huru stora och skna de n ro,
            skola de bliva tomma p invnare.
 10.    Ty en vingrd p tio plogland
            skall giva allenast ett batmtt,
        och en homers utsde
            skall giva blott en efa.

 11.    Ve dem som st bittida upp
            fr att hasta till starka drycker,
        och som sitta intill sena natten
            fr att upphetta sig med vin!
 12.    Harpor och psaltare,
            pukor och fljter och vin
            hava de vid sina dryckeslag,
        men p HERRENS grningar
            akta de icke,
        p hans hnders verk
            se de icke.
 13.    Drfr skall mitt folk ofrtnkt
            fras bort i fngenskap;
        dess dlingar skola lida hunger
        och dess larmande skaror frsmkta av trst.
 14.    Ja, drfr sprrar ddsriket
            upp sitt gap,
        det ppnar sina kftar
            utan allt mtt,
        och stadens yperste
            mste fara ditned,
        jmte dess larmande och sorlande skaror,
            envar som frjdar sig drinne.
 15.    S bliva mnniskorna nedbjda
            och mnnen dmjukade,
        ja, dmjukade varda
            de hgmodigas gon.
 16.    Men HERREN Sebaot
            bliver hg genom sin dom,
        Gud, den helige,
            bevisar sig helig genom rttfrdighet.
 17.    Och lamm g dr i bet
            ssom p sin egen mark,
        och p de rikas detomter
            ska vandrande herdar sin fda.

 18.    Ve dem som draga fram missgrningsstraff
            med lgnens tg
        och syndastraff
            ssom med vagnslinor,
 19.    dem som sga: M han hasta,
            m han skynda med sitt verk,
            s att vi f se det;
        m det som Israels Helige har beslutit
            nalkas och komma,
            s att vi frnimma det!

 20.    Ve dem som kalla det onda gott,
            och det goda ont,
        dem som gra mrker till ljus,
            och ljus till mrker,
        dem som gra surt till stt,
            och stt till surt!

 21.    Ve dem som ro visa i sina egna gon
            och hlla sig sjlva fr kloka!
 22.    Ve dem som ro hjltar
            i att dricka vin
        och som ro tappra
            i att blanda starka drycker,
 23.    dem som giva den skyldige rtt
            fr mutors skull,
        men berva den oskyldige
            vad som r hans rtt!

 24.    Drfr, ssom eldsflamman frtr str,
            och ssom halm sjunker tillsammans i lgan,
        s skall deras rot frruttna,
        och deras lv skola flyga bort ssom stoft,
        eftersom de frkastade HERREN Sebaots lag
        och fraktade Israels Heliges ord.

 25.    Drfr har HERRENS vrede
            upptnts mot hans folk,
        och han utrcker sin hand
            emot det och slr det,
        s att bergen darra,
        och s att dda kroppar ligga
            ssom orenlighet p gatorna.
        Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
        hans hand r nnu utrckt.

 26.    Och han reser upp ett baner
            fr hednafolken i fjrran,
        och lockar p dem att de skola komma
            frn jordens nda;
        och se, snart och med hast
            komma de dit.
 27.    Ingen finnes bland dem, som r trtt,
            ingen som r stapplande.
        Ingen unnar sig slummer
            och ingen smn;
        p ingen lossnar bltet
            omkring hans lnder,
        och fr ingen brister
            en skorem snder.
 28.    Deras pilar ro skarpa,
            och deras bgar ro alla spnda;
        deras hstars hovar
            ro ssom av flinta,
        och deras vagnshjul likna stormvinden.
 29.    Deras skriande r ssom en lejoninnas;
            de skria ssom unga lejon,
        rytande gripa de sitt rov och bra bort det,
            och ingen finnes, som rddar.
 30.    Ett rytande ver folket
            hres p den dagen,
            likt rytandet av ett hav;
        och skdar man ned p jorden,
            se, d r dr mrker och nd,
        och ljuset r frmrkat genom tcken.
*23/06 Jesaja, 6 Kapitlet
                          Jesaja, 6 Kapitlet

                         Profetens kallelse.

  1.  I det r d konung Ussia dog sg jag Herren sitta p en hg och
      upphjd tron, och slpet p hans mantel uppfyllde templet.
  2.  Serafer stodo omkring honom.  Var och en av dem hade sex vingar:
      med tv betckte de sina ansikten, med tv betckte de sina
      ftter, och med tv flgo de.
  3.  Och den ene ropade till den andre och sade:

        Helig, helig, helig r HERREN Sebaot;
        hela jorden r full av hans hrlighet.

  4.  Och drrtrsklarnas fsten darrade, nr ropet ljd; och huset
      blev uppfyllt av rk.

  5.  D sade jag: Ve mig, jag frgs!  Ty jag har orena lppar,
      och jag bor ibland ett folk som har orena lppar, och mina gon
      hava sett Konungen, HERREN Sebaot.
  6.  Men en av seraferna flg fram till mig, och han hade i sin
      hand ett gldande kol, som han med en tng hade tagit p altaret.
  7.  Och han rrde drmed vid min mun.  Drefter sade han: Se, d
      nu detta har rrt vid dina lppar, har din missgrning blivit
      tagen ifrn dig, och din synd r frsonad.

  8.  Och jag hrde Herren tala, och han sade: Vem skall jag snda,
      och vem vill vara vr budbrare?  Och jag sade: Se, hr r jag,
      snd mig.
  9.  D sade han: G stad och sg till detta folk:

        'Hren alltjmt, men frstn intet;
        sen alltjmt, men frnimmen intet'.
 10.    Frstocka detta folks hjrta,
            och tillslut dess ron,
            och frblinda dess gon,
        s att det icke kan se med sina gon,
            eller hra med sina ron,
            eller frst med sitt hjrta,
        och omvnda sig och bliva helat.

 11.  Men jag sade: Fr huru lng tid, Herre?  Han svarade:
      Till dess att stderna bliva de och utan ngon invnare,
      och husen utan folk, och till dess att flten ligga de och
      frhrjade.
 12.  Och nr HERREN har frt folket bort i fjrran och dsligheten
      bliver stor i landet,
 13.  och allenast en tiondedel nnu r kvar dri, d skall denna
      ytterligare frdas ssom en terebint eller en ek av vilken en
      stubbe har lmnats kvar, nr den flldes.  Den stubben skall vara
      en helig sd.
*23/07 Jesaja, 7 Kapitlet
                          Jesaja, 7 Kapitlet

                Profetia med anledning av Efraims och
                    Arams tg mot Juda.  Immanuel.

  1.  Och i Ahas', Jotams sons, Ussias sons, Juda konungs, tid hnde
      sig att Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels
      konung, drogo upp mot Jerusalem fr att ervra det (vilket de
      likvl icke frmdde gra).
  2.  Och nr det blev berttat fr Davids hus att aramerna hade
      lgrat sig i Efraim, d sklvde hans och hans folks hjrtan,
      ssom skogens trd sklva fr vinden.

  3.  Men HERREN sade till Jesaja: G stad med din son Sear-Jasub
      och mt Ahas vid ndan av vre dammens vattenledning, p vgen
      till Valkarfltet,
  4.  och sg till honom: Tag dig till vara och hll dig stilla;
      frukta icke och var icke frsagd i ditt hjrta fr dessa tv
      rykande brandstumpar, fr Resin med aramerna och fr Remaljas
      son, i deras frgrymmelse.
  5.  Eftersom Aram med Efraim och Remaljas son hava gjort upp onda
      planer mot dig och sagt:
  6.  'Vi vilja draga upp mot Juda och sl det med skrck och ervra
      det t oss och gra Tabals son till konung dr',
  7.  drfr sger Herren, HERREN: Det skall icke lyckas, det skall
      icke ske.

  8.  Ty Damaskus r Arams huvud, och Resin r Damaskus' huvud; och om
      sextiofem r skall Efraim vara krossat, s att det icke mer r
      ett folk.
  9.  Och Samaria r Efraims huvud, och Remaljas son r Samarias
      huvud.  Om I icke haven tro, skolen I icke hava ro.

 10.  Och HERREN talade ytterligare till Ahas och sade:
 11.  Begr ett tecken frn HERREN, din Gud; du m begra det vare
      sig nedifrn djupet eller uppifrn hjden.
 12.  Men Ahas svarade: Jag begr intet, jag vill icke fresta
      HERREN.
 13.  D sade han: S hren d, I av Davids hus: r det eder icke
      nog att I stten mnniskors tlamod p prov?  Viljen I ock prva
      min Guds tlamod?
 14.  S skall d Herren sjlv giva eder ett tecken: Se, den unga
      kvinnan skall varda havande och fda en son, och hon skall giva
      honom namnet Immanuel[1].
 15.  Grddmjlk och honung skall bliva hans mat inemot den tid d han
      frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad gott r.
 16.  Ty innan gossen frstr att frkasta vad ont r och utvlja vad
      gott r, skall det land fr vars bda konungar du gruvar dig
      vara de.
 17.  Och ver dig och ver ditt folk och ver din faders hus skall
      HERREN lta dagar komma, sdana som icke hava kommit allt ifrn
      den tid d Efraim skilde sig frn Juda: konungen i Assyrien.
 18.  Ty p den tiden skall HERREN locka p flugorna lngst borta vid
      Egyptens strmmar och p bisvrmarna i Assyriens land;
 19.  och de skola komma och sl ned, alla tillhopa, i bergsdlder och
      stenklyftor, i alla trnsnr och p alla betesmarker.
 20.  P den tiden skall HERREN med en rakkniv som tingas p andra
      sidan floden -- nmligen med konungen i Assyrien -- raka av allt
      hr bde p huvudet och nedtill; ja, ocks skgget skall den
      taga bort.

 21.  P den tiden skall en kviga och tv tackor vara vad en man fder
      upp.
 22.  Men han skall f mjlk i sdan myckenhet att han kan leva av
      grddmjlk; ja, alla som finnas kvar i landet skola leva av
      grddmjlk och honung.
 23.  Och det skall ske p den tiden, att dr nu tusen vintrd st,
      vrda tusen siklar silver, dr skall verallt vxa tistel och
      trne.
 24.  Med pilar och bge skall man g dit, ty hela landet skall vara
      tistel och trne.
 25.  Och alla de berg dr man nu arbetar med hackan, dem skall man ej
      mer betrda, av fruktan fr tistel och trne; de skola bliva
      platser dit oxar drivas, och marker som trampas ned av fr.

[1]  D. . Gud med oss.
*23/08 Jesaja, 8 Kapitlet
                          Jesaja, 8 Kapitlet

                    Profetia om domen ver Israel.

  1.  Och HERREN sade till mig: Tag dig en stor tavla och skriv p
      den med tydlig stil Maher-salal Has-bas[1].
  2.  Och jag vill taga mig plitliga vittnen: prsten Uria och
      Sakarja, Jeberekjas son.

  3.  Och jag gick in till profetissan, och hon blev havande och fdde
      en son.  Och HERREN sade till mig: Giv honom namnet
      Maher-salal Has-bas.
  4.  Ty frrn gossen kan sga 'fader' och 'moder' skall man bra
      Damaskus' skatter och byte frn Samaria fram fr konungen i
      Assyrien.

  5.  Och HERREN talade vidare till mig och sade:
  6.  Eftersom detta folk fraktar Siloas vatten, som flyter s
      stilla, och har sin frjd med Resin och Remaljas son,
  7.  se, drfr skall HERREN lta komma ver dem flodens vatten, de
      vldiga och stora, nmligen konungen i Assyrien med all hans
      hrlighet.  Och den skall stiga ver alla sina brddar och g
      ver alla sina strnder.
  8.  Den skall trnga fram i Juda, svmma ver och utbreda sig och
      rcka nda upp till halsen; och med sina utbredda vingar, skall
      den uppfylla ditt land, Immanuel, s vitt det r.
  9.    Rasen, I folk; I skolen dock krossas.
        Lyssnen, alla I fjrran lnder.
        Rusten eder; I skolen dock krossas.
        Ja, rusten eder; I skolen dock krossas.
 10.    Gren upp planer; de varda dock om intet.
        Avtalen, vad I viljen; det skall dock ej lyckas.
        Ty Gud r med oss.

 11.  Ty s sade HERREN till mig, nr hans hand kom ver mig med makt
      och han varnade mig fr att vandra p detta folks vg:
 12.  I skolen icke kalla fr sammansvrjning allt vad detta folk
      kallar sammansvrjning, ej heller skolen I frukta vad det
      fruktar, I skolen icke frskrckas drfr.
 13.  Nej, HERREN Sebaot skolen I hlla helig; honom skolen I frukta,
      och fr honom skolen I frskrckas.
 14.  S skall han varda fr eder ngot heligt; men fr de tv Israels
      hus skall han bliva en sttesten och en klippa till fall och fr
      Jerusalems invnare en snara och ett giller.
 15.  Mnga av dem skola stupa drp, de skola falla och krossas, de
      skola snrjas och varda fngade.

 16.  Lgg vittnesbrdet ombundet och lagen frseglad i mina
      lrjungars hjrtan.

 17.  S vill jag frbida HERREN, d han nu dljer sitt ansikte fr
      Jakobs hus; jag vill vnta efter honom.
 18.  Se, jag och barnen som HERREN har givit mig, vi ro tecken och
      frebilder i Israel, frn HERREN Sebaot, som bor p Sions berg.

 19.  Och nr man sger till eder: Frgen andebesvrjare och
      spmn, dem som viska och mumla, s svaren: Skall icke
      ett folk frga sin Gud?  Skall man frga de dda fr de
      levande?

 20.  Nej, hllen eder till lagen, till vittnesbrdet!  S
      skola frvisso en gng de ndgas mana, fr vilka nu ingen
      morgonrodnad finnes.
 21.  De skola draga omkring i landet, nedtryckta och hungrande, och i
      sin hunger skola de frbittras och skola frbanna sin konung och
      sin Gud.  Och de skola vnda blicken uppt, de skola ock skda
      ned p jorden;
 22.  men se, dr r nd och mrker och natt av ngest.  Ja, tjockt
      mrker r de frdrivnas liv.

[1]  D. . rovet hastar, bytet skyndar.
*23/09 Jesaja, 9 Kapitlet
                          Jesaja, 9 Kapitlet

                Den kommande fridsfursten.  HERRENS ord
                  mot Israel; Israels obotfrdighet.

  1.  Dock, natt skall icke frbliva dr nu ngest rder.  I den
      frgngna tiden har har han ltit Sebulons och Naftalis land
      vara ringa aktat, men i framtiden skall han lta det komma till
      ra, trakten utmed Havsvgen, landet p andra sidan Jordan,
      hedningarnas omrde.

  2.    Det folk som vandrar i mrkret
        skall se ett stort ljus;
        ja, ver dem som bo i ddsskuggans land
        skall ett ljus skina klart.
  3.    Du skall gra folket talrikt,
            du skall gra dess gldje stor;
        infr dig skola de gldja sig,
            ssom man gldes under skrdetiden,
        ssom man frjdar sig,
            nr man utskiftar byte.
  4.    Ty du skall bryta snder deras brdors ok
            och deras skuldrors gissel
        och deras plgares stav,
            likasom i Midjans tid.
  5.    Och skon som krigaren bar i stridslarmet,
        och manteln som slades i blod,
        allt sdant skall brnnas upp
            och frtras av eld.
  6.    Ty ett barn varder oss ftt,
            en son bliver oss given,
        och p hans skuldror
            skall herradmet vila;
        och hans namn skall vara:
        Underbar i rd,
            Vldig Gud,
        Evig fader,
            Fridsfurste.
  7.    S skall herradmet varda stort
            och friden utan nde
        ver Davids tron
            och ver hans rike;
        s skall det befstas och stdjas
            med rtt och rttfrdighet,
            frn nu och till evig tid.
        HERREN Sebaots nitlskan
            skall gra detta.

  8.    Ett ord snder Herren mot Jakob,
        och det slr ned i Israel,
  9.    och allt folket fr frnimma det,
        Efraim och Samarias invnare,
        de som sga i sitt vermod
            och i sitt hjrtas stolthet:
 10.    Tegelmurar hava fallit,
            men med huggen sten bygga vi upp nya;
        mullbrsfikontrd har man huggit ned,
            men cedertrd stta vi i deras stlle.
 11.    Och HERREN uppreser mot dem Resins ovnner
        och uppeggar deras fiender,
 12.    aramerna frn den ena sidan
            och filisterna frn den andra,
        och de ta upp Israel med glupska gap.
        Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
        hans hand r nnu utrckt.

 13.    Men folket vnder ej ter
            till honom som slr dem;
        Herren Sebaot
            ska de icke.
 14.    Drfr avhugger HERREN p Israel
            bde huvud och svans,
        han hugger av bde palmtopp och svstr,
            allt p en dag --
 15.    de ldste och hgst uppsatte
            de ro huvudet,
        och profeterna, de falska vgvisarna,
            de ro svansen.
 16.    Ty detta folks ledare fra det vilse,
        och de som lta leda sig g i frdrvet.
 17.    Drfr kan Herren icke gldja sig
            ver dess unga mn,
        ej heller hava frbarmande
            med dess faderlsa och nkor;
        ty de ro allasammans gudlsa ogrningsmn,
        och var mun talar drskap.
        Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
        hans hand r nnu utrckt.

 18.    Ty ogudaktigheten frbrnner ssom en eld,
        den frtr tistel och trne;
        den tnder p den tjocka skogen,
        s att den gr upp i hga virvlar av rk.
 19.    Genom HERREN Sebaots frgrymmelse
            har landet rkat i brand,
        och folket r likasom eldsmat;
        den ene skonar icke den andre.
 20.    Man river t sig till hger och frbliver dock hungrig,
        man tager fr sig till vnster och bliver dock ej mtt;
        envar ter kttet p sin egen arm:
 21.    Manasse ter Efraim,
            och Efraim Manasse,
        och bda tillhopa vnda sig mot Juda.
        Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
        hans hand r nnu utrckt.
*23/10 Jesaja, 10 Kapitlet
                         Jesaja, 10 Kapitlet

               Fortsttning av Herrens ord mot Israels
                          folk.  Assurs fall.

  1.    Ve eder som stadgen orttfrdiga stadgar!
        I skriven, men vldslagar skriven I
  2.    fr att vrnga de ringas sak
        och berva de fattiga i mitt folk deras rtt,
        fr att gra nkor till edert byte
        och plundra de faderlsa.
  3.    Vad viljen I gra p hemskelsens dag,
        nr ovdret kommer fjrran ifrn?
        Till vem viljen I fly fr att f hjlp,
        och var viljen I lmna edra skatter i frvar?
  4.    Om man ej bjer kn ssom fnge,
        s mste man falla bland de drpta.
        Vid allt detta vnder hans vrede icke ter,
        hans hand r nnu utrckt.

  5.    Ve ver Assur, min vredes ris,
        som br min ogunst ssom en stav i sin hand!
  6.    Mot ett gudlst folk snder jag honom,
        och mot min frgrymmelses folk bjuder jag honom g,
        fr att taga rov och gra byte,
        och fr att nedtrampa det ssom orenlighet p gatorna.
  7.    Men s menar icke han,
        och i sitt hjrta tnker han ej s,
        utan hans hjrta str efter att frgra
        och efter att utrota folk i mngd.
  8.    Han sger: ro mina hvdingar ej allasammans konungar?
  9.    Har det icke gtt Kalno ssom Karkemis,
        och Hamat ssom Arpad,
        och Samaria ssom Damaskus?
 10.    D min hand har trffat de andra gudarnas riken,
        vilkas belten voro frmer n Jerusalems och Samarias,
 11.    skulle jag d ej kunna gra med Jerusalem och dess gudabilder
        vad jag har gjort med Samaria och dess gudar?

 12.  Men nr Herren har fullbordat allt sitt verk p Sions berg
      och i Jerusalem, d skall jag hemska den assyriske konungens
      hjrtas hgmodsfrukt och hans stolta gons frhvelse.
 13.  Ty han sger:

        Med min hands kraft har jag utfrt detta
        och genom min vishet, ty jag har frstnd.
        Jag flyttade folkens grnser,
        deras frrd utplundrade jag,
        och i min vldighet sttte jag hrskarna frn tronen.
 14.    Och min hand grep efter folkens skatter
        ssom efter fgelnsten,
        och ssom man samlar vergivna gg,
        s samlade jag jordens alla lnder;
        ingen fanns, som rrde vingen
        eller ppnade nbben till ngot ljud.

 15.    Skall d yxan bermma sig mot honom som hugger med den,
        eller sgen frhva sig mot honom som stter den i rrelse?
        Som om kppen satte i rrelse honom som lyfter den,
        eller staven lyfte en som dock r frmer n ett stycke tr!
 16.    S skall d Herren, HERREN Sebaot
        snda trande sjukdom i hans feta kropp,
        och under hans hrlighet skall brinna en brand
        likasom en brinnande eld.
 17.    Och Israels ljus skall bliva en eld
        och hans Helige en lga,
        och den skall brnna upp och frtra dess trnen
        och dess tistlar, allt p en dag.
 18.    Och p hans skogars och parkers hrlighet
        skall han alldeles gra en nde;
        det skall vara, ssom nr en sjuk tres bort.
 19.    De trd som bliva kvar i hans skog
            skola vara ltt rknade;
        ett barn skall kunna teckna upp dem.

 20.    P den tiden skall kvarlevan av Israel
        och den rddade skaran av Jakobs hus
        ej vidare stdja sig vid honom som slog dem;
        i trohet skola de stdja sig
        vid HERREN, Israels Helige.
 21.    En kvarleva skall omvnda sig[1],
            en kvarleva av Jakob,
            till Gud, den vldige.
 22.    Ty om n ditt folk, Israel,
        vore ssom sanden i havet,
        s skall dock allenast en kvarleva dr omvnda sig.
        Frdelsen r oryggligt besluten,
        den kommer med rttfrdighet ssom en flod.
 23.    Ty frstring och oryggligt besluten straffdom
        skall Herren, HERREN Sebaot
        lta komma ver hela jorden.

 24.  Drfr sger Herren, HERREN Sebaot s: Frukta icke, mitt
      folk, du som bor i Sion, fr Assur, nr han slr dig med riset
      och upplyfter sin stav mot dig, ssom man gjorde i Egypten.
 25.  Ty nnu allenast en liten tid, och ogunsten skall hava en
      nde, och min vrede skall vnda sig till deras frdrv.
 26.  Och HERREN Sebaot skall svnga sitt gissel ver dem, ssom
      nr han slog Midjan vid Orebsklippan; och sin stav, som han rckte
      ut ver havet, skall han ter upplyfta, ssom han gjorde i
      Egypten.
 27.  P den tiden skall hans brda tagas bort ifrn din skuldra
      och hans ok ifrn din hals, ty oket skall brista snder fr fetmas
      skull.

 28.    Han kommer ver Ajat,
            han drager fram genom Migron;
        i Mikmas lmnar han sin tross.
 29.    De draga fram ver passet;
            i Geba taga de nattkvarter.
        Rama bvar;
            Sauls Gibea flyr.
 30.    Ropa hgt,
            du dotter Gallim.
        Giv akt, du Laisa.
            Arma Anatot!
 31.    Madmena flyktar;
            Gebims invnare brga sitt gods.
 32.    nnu samma dag
            str han i Nob;
        han lyfter sin hand
            mot dottern Sions berg,
            mot Jerusalems hjd.
 33.    Men se, d avhugger Herren, HERREN Sebaot
        den lummiga kronan, med frskrckande makt;
        de resliga stammarna ligga fllda,
        de hga trden strta ned.
 34.    Den tjocka skogen nedhugges med jrnet;
        Libanons skogar falla fr den vldige.

[1]  En anspelning p namnet Sear-Jasub (Jes. 7:3) som betyder en
     kvarleva skall omvnda sig.
*23/11 Jesaja, 11 Kapitlet
                         Jesaja, 11 Kapitlet

                  Telningen frn Isais rot och hans
                              fridsrike.

  1.  Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en
      telning frn dess rtter skall bra frukt.
  2.    Och p honom skall HERRENS
            Ande vila,
        vishets och frstnds Ande,
        rds och starkhets Ande,
        HERRENS kunskaps
            och fruktans Ande.
  3.    Han skall hava sitt vlbehag i HERRENS fruktan;
        och han skall icke dma efter som gonen se
        eller skipa lag efter som ronen hra.
  4.    Utan med rttfrdighet skall han dma de arma
        och med rttvisa skipa lag
            t de dmjuka p jorden.
        Och han skall sl jorden
            med sin muns stav,
        och med sina lppars anda
            dda de ogudaktiga.
  5.    Rttfrdighet skall vara bltet
            omkring hans lnder
        och trofasthet bltet
            omkring hans hfter.
  6.    D skola vargar bo tillsammans med lamm
        och pantrar ligga tillsammans med killingar;
        och kalvar och unga lejon
            och gdboskap skola smjas tillhopa,
        och en liten gosse
            skall valla dem.
  7.    Kor och bjrnar skola g och beta,
        deras ungar skola ligga tillhopa,
        och lejon skola ta halm
            likasom oxar.
  8.    Ett spenabarn skall leka
            invid en huggorms hl
        och ett avvant barn strcka ut sin hand
            efter basiliskens ga.
  9.    Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra
            vad ont och frdrvligt r,
        ty landet skall vara fullt
            av HERRENS kunskap,
        likasom havsdjupet r fyllt av vattnet.

 10.  Och det skall ske p den tiden att hednafolken skola ska
      telningen frn Isais rot, dr han str ssom ett baner fr folken;
      och hans boning skall vara idel hrlighet.
 11.  Och HERREN skall p den tiden nnu en gng rcka ut sin hand,
      fr att frvrva t sig kvarlevan av sitt folk, vad som har blivit
      rddat frn Assyrien, Egypten, Patros, Etiopien, Elam, Sinear,
      Hamat och havslnderna.

 12.    Och han skall resa upp ett baner fr hednafolken
        och samla Israels frdrivna mn;
        och Juda frskingrade kvinnor skall han hmta
        tillhopa frn jordens fyra hrn.
 13.    D skall Efraims avund upphra
        och Juda ovnskap bliva utrotad;
        Efraim skall ej hysa avund mot Juda,
        och Juda icke ovnskap mot Efraim.
 14.    Men ssom rovfglar skola de sl ned
            p filisternas skuldra vsterut,
        tillsammans skola de taga byte
            av sterlnningarna;
        Edom och Moab
            skola gripas av deras hand,
        och Ammons barn
            skola bliva dem hrsamma.
 15.    Och HERREN skall giva till spillo
            Egyptens havsvik
        och lyfta sin hand
            mot floden i frgrymmelse;
        och han skall klyva den i sju bckar
        och gra s, att man torrskodd kan g drver.
 16.    S skall dr bliva en banad vg
            fr den kvarleva av hans folk,
            som har blivit rddad frn Assur,
        likasom det var fr Israel
            p den dag d de drogo upp
            ur Egyptens land.
*23/12 Jesaja, 12 Kapitlet
                         Jesaja, 12 Kapitlet

                     Det frlsta Israels lovsng.

  1.  P den tiden skall du sga:

        Jag tackar dig, HERRE,
            ty vl var du vred p mig,
        men din vrede har upphrt,
            och du trstar mig.
  2.    Se, Gud r min frlsning,
            jag r trygg och fruktar icke;
        ty HERREN, HERREN
            r min starkhet och min lovsng,
        och han blev mig till frlsning.

  3.    Och I skolen sa vatten med frjd
            ur frlsningens kllor
  4.    och skolen sga p den tiden:

        Tacken HERREN,
            kallen hans namn,
        gren hans grningar kunniga bland folken;
            frtljen att hans namn r hgt.
  5.    Lovsjungen HERREN,
            ty han har gjort hrliga ting;
        detta vare kunnigt
            ver hela jorden.
  6.    Ropen av frjd och jublen,
            I Sions invnare,
        ty Israels Helige
            r stor bland eder.
*23/13 Jesaja, 13 Kapitlet
                         Jesaja, 13 Kapitlet

                         Domsord ver Babel.

  1.  Detta r en utsaga om Babel, vad som uppenbarades fr Jesaja,
      Amos' son.

  2.    Resen upp ett baner p ett kalt berg,
            ropen hgt till dem;
        viften med handen att de m draga in
            genom de mktiges portar.
  3.    Jag sjlv har bdat upp mina invigda,
        ja, kallat mina hjltar till mitt vredesverk,
            min stolta skara, som jublar.

  4.    Hr, det larmar p bergen
            ssom av ett stort folk.
        Hr, det sorlar av riken
            med hopade hednafolk.
        HERREN Sebaot mnstrar
            sin krigarskara.
  5.    Ifrn fjrran land komma de,
            ifrn himmelens nda,
        HERREN och hans vredes redskap,
            fr att frdrva hela jorden.
  6.    Jmren eder, ty nra r HERRENS dag;
        ssom vld frn den Allsvldige kommer den.
  7.    Drfr sjunka alla hnder ned,
        och alla mnniskohjrtan frfras.
  8.    Man frskrckes, man gripes
            av ngest och kval,
        ja, vndas ssom en barnafderska.
        Hpen stirrar den ene p den andre;
        rda ssom eldslgor ro deras ansikten.
  9.    Se, HERRENS dag kommer,
            gruvlig och med frgrymmelse
            och med vredesgld,
        fr att gra jorden till en demark
        och utrota syndarna som dr bo.
 10.    Ty himmelens stjrnor och stjrnbilder
        snda ej mer ut sitt ljus,
        solen gr mrk upp,
        och mnens ljus skiner icke.
 11.    Jag skall hemska jordens krets fr dess ondska
        och de ogudaktiga fr deras missgrning;
        jag skall gra slut p de frckas vermod
        och sl ned vldsverkarnas hgmod.
 12.    Jag skall gra en man mer sllsynt n fint guld,
        en mnniska mer sllsynt n guld frn Ofir.
 13.    Drfr skall jag komma himmelen att darra,
        och jorden skall bva och vika frn sin plats --
        genom HERREN Sebaots frgrymmelse,
        p hans gldande vredes dag.

 14.    Och likasom jagade gaseller
        och en hjord som ingen samlar
        vnda de d hem, var och en till sitt folk,
        och fly, var och en till sitt land.
 15.    Men envar som upphinnes bliver genomborrad,
        och envar som gripes faller fr svrd.
 16.    Deras spda barn krossas
            infr deras gon,
        deras hus plundras,
            och deras kvinnor skndas.

 17.    Ty se, jag vill uppvcka mot dem mederna,
        som akta silver fr intet
        och icke frga efter guld.
 18.    Deras bgar skola flla de unga mnnen,
        med frukten i moderlivet hava de intet frbarmande,
        och barnen skona de icke.
 19.    Och det skall g med Babel, rikenas krona,
        kaldernas ra och stolthet,
        likasom nr Gud omstrtade Sodom och Gomorra.
 20.    Aldrig mer skall det bliva bebyggt,
        frn slkte till slkte skall det ligga obebott;
        ingen arab skall dr sl upp sitt tlt,
        ingen herde lgra sig dr med sin hjord.
 21.    Nej, knens djur skola lgra sig dr,
        och dess hus skola fyllas av uvar;
        strutsar skola bo dr,
        och gastar skola hoppa dr.
 22.    Schakaler skola tjuta i dess palatser
        och kenhundar i praktbyggnaderna.
        Snart kommer dess tid;
        dess dagar skola ej frdrjas.
*23/14 Jesaja, 14 Kapitlet
                         Jesaja, 14 Kapitlet

               Sng ver Babels konungs fall.  Profetia
               mot Assyrien.  Utsaga angende Filisteen.

  1.  Ty HERREN skall frbarma sig ver Jakob och nnu en gng
      utvlja Israel och lta dem komma till ro i deras land; och
      frmlingar skola sluta sig till dem och hlla sig till Jakobs hus.
  2.  Och folk skola taga dem och fra dem hem igen; men Israels hus
      skall lgga dem under sig ssom sin arvedel i HERRENS land, och
      skall gra dem till trlar och trlinnor.  S skola de f sina
      fngvaktare till fngar och rda ver sina plgare.

  3.  Och p den dag d HERREN lter dig f ro frn din vedermda
      och ngest, och frn den hrda trldom som har varit dig plagd,
  4.  d skall du stmma upp denna visa ver konungen i Babel, du
      skall sga:

        Vilken nde har icke plgaren ftt,
            vilken nde pinoorten!
  5.    HERREN har brutit snder
            de ogudaktigas stav,
        tyrannernas ris,
  6.    det ris som i grymhet slog folken
            med slag p slag,
        och i vrede hrskade ver folkslagen
            med skoningsls frfljelse.
  7.    Hela jorden har nu ftt vila och ro;
            man brister ut i jubel.
  8.    Sjlva cypresserna gldja sig ver ditt fall,
            s ock Libanons cedrar:
        'Sedan du nu ligger dr, drager ingen hitupp
            fr att hugga ned oss.'

  9.    Ddsriket drnere stres i sin ro fr din skull,
            nr det mste taga emot dig.
        Skuggorna dr vckas upp fr din skull,
            jordens alla vldige;
        folkens alla konungar mste st upp
            frn sina troner.
 10.    De upphva alla sin rst
            och sga till dig:
        'S har d ocks du blivit maktls ssom vi,
            ja, blivit vr like.'
 11.    Ned till ddsriket har din hrlighet mst fara,
            och dina harpors buller;
        frruttnelse r bdden under dig,
            och maskar ro ditt tcke.

 12.    Huru har du icke fallit ifrn himmelen,
            du strlande morgonstjrna!
        Huru har du icke blivit flld till jorden,
            du folkens frgrare!
 13.    Det var du som sade i ditt hjrta:
            'Jag vill stiga upp till himmelen;
        hgt ovanfr Guds stjrnor
            vill jag stlla min tron;
        jag vill stta mig p gudafrsamlingens berg
            lngst uppe i norr.
 14.    Jag vill stiga upp ver molnens hjder,
            gra mig lik den Hgste.'

 15.    Nej, ned till ddsriket mste du fara,
            lngst ned i graven.
 16.    De som se dig stirra p dig,
            de betrakta dig och sga:
        'r detta den man som kom jorden att darra
            och riken att bva,
 17.    den som frvandlade jordkretsen till en ken
            och frstrde dess stder,
        den som aldrig frigav sina fngar,
            s att de fingo tervnda hem?'

 18.    Folkens alla konungar
            ligga allasammans med ra
            var och en i sitt vilorum;
 19.    men du ligger obegraven och bortkastad,
            lik en fraktad gren;
        du ligger dr verhljd av drpta,
            av svrdsslagna mn,
        av dda som hava farit ned i gravkammaren,
            lik ett frtrampat as.
 20.    Du skulle icke ssom de
            f vila i en grav,
        ty du frdrvade ditt land
            och drpte ditt folk.

        Om ogrningsmnnens avfda
            skall man aldrig mer tala.
 21.    Anstllen ett blodbad p hans sner
            fr deras fders missgrning.
        De f ej st upp och besitta jorden
            och fylla jordkretsens yta med stder.

 22.  Nej, jag skall st upp emot dem, sger HERREN Sebaot; och jag
      skall utrota ur Babel bde namn och kvarleva, bde barn och
      efterkommande, sger HERREN.
 23.  Och jag skall gra det till ett tillhll fr rrdrommar och
      fylla det med sumpsjar; ja, jag skall bortsopa det med
      delggelsens kvast, sger HERREN Sebaot.

 24.    HERREN Sebaot har svurit och sagt:
        Sannerligen, ssom jag har tnkt, s skall det ske,
        och vad jag har beslutit, det skall fullbordas.
 25.    Jag skall krossa Assur i mitt land,
        och p mina berg skall jag frtrampa honom.
        S skall hans ok bliva borttaget ifrn dem
        och hans brda tagas av deras skuldra.
 26.    Detta r det beslut som r fattat
            mot hela jorden;
        detta r den hand som r utrckt
            mot alla folk.
 27.    Ty HERREN Sebaot har beslutit det;
            vem kan d gra det om intet?
        Hans hand r det som r utrckt;
            vem kan avvnda den?

 28.  I det r d konung Ahas dog frkunnades fljande utsaga:

 29.    Gld dig icke, du filisternas hela land,
        ver att det ris som slog dig r snderbrutet;
        ty frn ormens rot skall en basilisk komma fram,
        och dennes avkomma bliver en flygande drake.
 30.    De utarmade skola sedan f bete
        och de fattiga f lgra sig i trygghet;
        men telningarna frn din rot skall jag dda genom hunger,
        och vad som bliver kvar av dig skall drpas.
 31.    Jmra dig, du port; ropa, du stad;
        frsmlt av ngest, du filisternas hela land.
        Ty norrifrn kommer en rk;
        i fiendeskarornas tg bliver ingen efter.

 32.    Vad skall man d svara
        det frmmande folkets sndebud?

        Jo, att det r HERREN som har grundat Sion,
        och att de betryckta bland hans folk dr hava sin tillflykt.
*23/15 Jesaja, 15 Kapitlet
                         Jesaja, 15 Kapitlet

                          Profetia om Moab.

  1.  Utsaga om Moab.

        Ja, med Ar-Moab r det ute den natt d det frstres.
        Ja, med Kir-Moab r det ute den natt d det frstres.
  2.    Habbait och Dibon stiga upp
            p offerhjderna fr att grta;
        uppe i Nebo och Medeba
            jmrar sig Moab;
        alla huvuden dr ro skalliga,
            alla skgg avskurna.
  3.    P dess gator br man sorgdrkt,
            s ock p dess tak;
        p dess torg jmra sig alla
            och flyta i trar.
  4.    Hesbon och Eleale hja klagorop,
            s att det hres nda till Jahas.
        Drfr skria ock Moabs krigare;
            hans sjl vndas i honom.
  5.    Mitt hjrta klagar ver Moab,
            ty hans flyktingar fly nda till Soar,
            till Eglat-Selisia;
        uppfr Halluhits hjd
            stiger man under grt,
        och p vgen till Horonaim
            hjas klagorop ver frstrelsen.
  6.    Nimrims vatten
            bliva torr kenmark,
        grset frtorkas, brodden vissnar,
            intet grnt lmnas kvar.
  7.    terstoden av sitt frvrv,
            sitt sparda gods,
        br man drfr nu bort
            ver Piltrdsbcken.
  8.    Ja, klagoropen ljuda
            runtom i Moabs land;
        till Eglaim nr dess jmmer
            och till Beer-Elim dess jmmer.
  9.    Dimons vatten
            ro fulla av blod.
        Ja, nnu ngot mer
            skall jag lta komma ver Dimon;
        ett lejon ver Moabs rddade,
            ver det som bliver kvar av landet.
*23/16 Jesaja, 16 Kapitlet
                         Jesaja, 16 Kapitlet

                 Fortsttning av fregende profetia.

  1.    Snden stad de lamm
        som landets herre br hava
        frn Sela genom knen
            till dottern Sions berg.
  2.    Och ssom flyktande fglar,
            lika skrmda fgelungar
        komma Moabs dttrar
            till Arnons vadstllen.
  3.    De sga: Giv oss rd,
            bliv medlare fr oss.
        Lt din skugga vara ssom natten,
            nu mitt i middagshettan.
        Skydda de frdrivna;
            rj icke de flyktande.
  4.    Lt mina frdrivna
            finna hrbrge hos dig,
        var fr Moab ett beskrm
            mot frdrvaren,
        till dess att utpressaren ej mer r till
            och frdrvet fr en nde
        och frtryckarna frsvinna
            bort ur landet.
  5.    S skall genom eder mildhet
            eder tron bliva befst,
        och p den skall sitta trygg
            i Davids hydda
        en furste som far efter vad rtt r
            och frmjar rttfrdighet.

  6.    Vi hava hrt om Moabs hgmod,
            det vermttan hga,
        om hans hgfrd, hgmod och vermod
            och oplitligheten i hans lsa tal.
  7.    Drfr mste nu Moab jmra sig ver Moab,
            hela landet mste jmra sig.
        ver Kir-Haresets druvkakor msten I sucka
            i djup bedrvelse.
  8.    Ty Hesbons flt ro frvissnade,
            s ock Sibmas vintrd,
        vilkas dla druvor
            slogo folkens herrar till marken,
        vilkas rankor ndde till Jaeser
            och frirrade sig i knen,
        vilkas skott bredde ut sig
            och gingo ver havet.
  9.    Drfr grter jag ver Sibmas vintrd,
            ssom Jaeser grter;
        med mina trar vattnar jag dig, Hesbon,
            och dig, Eleale.
        Ty mitt i din sommar och din brgningstid
            har ett skrdeskri slagit ned.
 10.    Gldje och frjd r nu avbrgad
            frn de brdiga flten,
        och i vingrdarna hjes intet gldjerop,
            hres intet jubel;
        ingen trampar vin i pressarna,
            p skrdeskriet har jag gjort slut.
 11.    Drfr klagar mitt hjrta
            ssom en harpa ver Moab,
        ja, mitt innersta ver Kir-Heres.
 12.    Ty huru n Moab vlas att trda upp p offerhjden
        och huru han n gr in i sin helgedom och beder,
            s utrttar han intet drmed.

 13.  Detta r det ord, som HERREN tillfrne talade till Moab.
 14.  Men nu har HERREN ter talat och sagt: Inom tre r, ssom
      dagakarlen rknar ren, skall Moab i sin hrlighet, med alla
      sina stora skaror, varda aktad fr intet; och vad som bliver
      kvar skall vara litet och ringa, icke mycket vrt.
*23/17 Jesaja, 17 Kapitlet
                         Jesaja, 17 Kapitlet

                  Domsord ver Damaskus och Israel.
                            Folkens larm.

  1.  Utsaga om Damaskus.

        Se, Damaskus skall upphra att vara en stad;
        det skall falla och bliva en stenhop.
  2.    Aroers stder varda vergivna;
            de bliva tillhll fr hjordar,
            som lgra sig dr ostrda.
  3.    Det r frbi med Efraims vrn,
            med Damaskus' konungadme
            och med kvarlevan av Aram.
        Det skall g med dem ssom med Israels barns hrlighet,
            sger HERREN Sebaot.

  4.    Och det skall ske p den tiden
        att Jakobs hrlighet vndes i armod,
        och att hans feta kropp bliver mager.
  5.    Det gr, ssom nr skrdemannen samlar ihop sden
        och med sin arm skrdar axen;
        det gr, ssom nr man plockar ax
        i Refaims-dalen:
  6.    en ringa efterskrd lmnas kvar dr,
            ssom nr man slr ned oliver,
        tv eller tre br lmnas kvar
            hgst uppe i toppen,
        fyra eller fem
            p trdets kvistar,
        sger HERREN, Israels Gud.

  7.    P den tiden skola mnniskorna
            blicka upp till sin Skapare
        och deras gon se upp
            till Israels Helige.
  8.    Mnniskorna skola ej vnda sin blick till de altaren
            som deras hnder hava gjort;
        p sina fingrars verk
            skola de icke se,
            icke p Aserorna eller p solstoderna.

  9.  P den tiden skola deras fasta stder bliva lika de vergivna
      fsten i skogarna och p bergstopparna, som vergvos, nr
      Israels barn drogo in; allt skall bliva delagt.

 10.    Ty du har frgtit din frlsnings Gud,
        och du tnker icke p din fasta klippa.
        Drfr planterar du ljuvliga planteringar[1]
        och stter i dem frmmande vintrd.
 11.    Och vl fr du dem att vxa hgt samma dag du planterar dem,
        och morgonen drefter fr du dina plantor att blomma,
        men skrden frsvinner p hemskelsens dag,
        d plgan bliver olidlig.

 12.    Hr, det brusar av mnga folk,
        det brusar, ssom havet brusar.
        Det dnar av folkslag,
        det dnar, ssom vldiga vatten dna.
 13.    Ja, det dnar av folkslag,
        ssom stora vatten dna.
        Men han npser dem, och de fly bort i fjrran;
        de jagas bort ssom agnar fr vinden, uppe p bergen,
        och ssom virvlande lv fr stormen.
 14.    Nr aftonen r inne, se, d kommer frskrckelsen,
        och frrn morgonen gryr, ro de sin kos.
        Detta bliver vra skvlares del,
        vra plundrares lott.

[1]  Se Plantering i Ordfrkl.
*23/18 Jesaja, 18 Kapitlet
                         Jesaja, 18 Kapitlet

                 Svar till budbrarna frn Etiopien.

  1.    Hr, du land dr flygfn surra,
            du land bortom Etiopiens strmmar,
  2.    du som har snt budbrare ver havet,
            i rrskepp hn ver vattnet!

        Gn stad, I snabba sndebud,
        till det resliga folket med glnsande hy,
        till folket som r s fruktat vida omkring,
        det starka och segerrika folket,
        vars land genomskres av strmmar.

  3.    I jordkretsens alla inbyggare,
            I som bon p jorden:
        sen till, nr man reser upp
            baner p bergen,
        och nr man stter i basun,
            s lyssnen drtill.
  4.    Ty s har HERREN sagt till mig:
        I stillhet vill jag skda ned frn min boning,
        ssom solglans glder
            frn en klar himmel,
        ssom molnet utgjuter dagg
            under skrdetidens hetta.
  5.    Ty frrn skrdetiden r inne,
            just nr blomningen r slut
        och blomman frbytes
            i mognad druva,
        skall han avskra rankorna
            med vingrdskniv
        och hugga av rotskotten
            och skaffa dem bort.
  6.    Alltsammans skall lmnas till pris
            t rovfglarna p bergen
            och t djuren p marken;
        rovfglarna skola dr hava sina nsten ver sommaren
        och markens alla djur ligga dr om vintern.

  7.  P den tiden skola sknker bras fram till HERREN Sebaot frn
      det resliga folket med glnsande hy, frn folket som r s
      fruktat vida omkring, det starka och segerrika folket, vars land
      genomskres av strmmar -- till den plats dr HERREN Sebaots
      namn bor, till Sions berg.
*23/19 Jesaja, 19 Kapitlet
                         Jesaja, 19 Kapitlet

                 Profetior om Egyptens frnedring och
                             upprttelse.

  1.  Utsaga om Egypten.

        Se, HERREN far fram
            p ett ilande moln
        och kommer till Egypten.
        Egyptens avgudar
            bva d fr honom,
        och egyptiernas hjrtan
            frfras i deras brst.
  2.    Och jag skall uppegga egyptier mot egyptier,
        s att broder skall strida mot broder
            och vn mot vn,
        stad mot stad
            och rike mot rike.
  3.    Och egyptiernas frstnd
            skall frsvinna ur deras hjrtan,
        och deras rd skall jag gra om intet;
        de skola d frga sina avgudar och signare,
        sina andebesvrjare och spmn.
  4.    Men jag skall giva egyptierna
        i en hrd herres hand,
        och en grym konung skall f rda ver dem,
        sger Herren, HERREN Sebaot.
  5.    Och vattnet skall frsvinna ur havet,
        och floden skall sina bort och uttorka.
  6.    Strmmarna skola utbreda stank,
        Egyptens kanaler
            skola frminskas och sina bort;
        rr och vass skall frvissna.
  7.    ngarna vid Nilfloden,
            lngs flodens strand,
        och alla sdesflt vid floden,
        de skola frtorka, frdrvas och varda till intet.
  8.    Dess fiskare skola klaga,
        alla som kasta ut krok i floden skola srja;
        och de som lgga ut nt i vattnet
        skola st dr modlsa.
  9.    De som arbeta i hcklat lin
            skola komma p skam,
            s ock de som vva fina tyger.
 10.    Landets stdjepelare skola bliva krossade
        och alla de som arbeta fr ln
            gripas av ngest.
 11.    Ssom idel drar
            st d Soans furstar;
        Faraos visaste rdgivare
            giva blott ofrnuftiga rd.
        Huru kunnen I d sga till Farao:
        Jag r en son av visa mn,
            en son av forntidens konungar?
 12.    Ja, var r dina vise?
        M de frkunna fr dig -- ty de veta det ju --
        vad HERREN Sebaot
        har beslutit ver Egypten.
 13.    Nej, Soans furstar hava blivit drar,
        Nofs furstar ro bedragna,
        Egypten fres vilse
            av dem som voro hrnstenar i dess stammar.
 14.    HERREN har dr utgjutit
            en frvirringens ande,
        s att de komma Egypten att ragla,
            vadhelst det fretager sig,
        ssom en drucken raglar i sina spyor.
 15.    Och Egypten skall icke hava framgng
            i vad ngon dr gr,
        evad han r huvud eller svans,
            evad han r palmtopp eller svstr.

 16.  P den tiden skola egyptierna vara ssom kvinnor: de skola bva
      och frskrckas fr HERREN Sebaots upplyfta hand, nr han lyfter
      den mot dem.
 17.  Och Juda land skall bliva en skrck fr egyptierna; s ofta man
      nmner det fr dem, skola de frskrckas, fr det besluts skull
      som HERREN Sebaot har fattat ver dem.

 18.  P den tiden skola i Egyptens land finnas fem stder som tala
      Kanaans tungoml, och som svrja vid HERREN Sebaot; en av dem
      skall heta Ir-Haheres.

 19.  P den tiden skall ett altare vara rest t HERREN mitt i
      Egyptens land, s ock en stod t HERREN vid landets grns.
 20.  Och de skola vara till tecken och vittnesbrd fr HERREN Sebaot
      i egyptiernas land: nr de ropa till HERREN om hjlp mot
      frtryckare, d skall han snda dem en frlsare och frsvarare,
      och han skall rdda dem.
 21.  Och HERREN skall gra sig knd fr egyptierna, ja, egyptierna
      skola lra knna HERREN p den tiden; och de skola tjna honom
      med slaktoffer och spisoffer, de skola gra lften t HERREN och
      f infria dem.

 22.  S skall d HERREN sl Egypten -- sl, men ock hela; nr de
      omvnda sig till HERREN, skall han bnhra dem och hela dem.

 23.  P den tiden skall en banad vg leda frn Egypten till Assyrien,
      och assyrierna skola komma in i Egypten, och egyptierna in i
      Assyrien; och egyptierna skola hlla gudstjnst tillsammans med
      assyrierna.
 24.  P den tiden skall Israel, ssom den tredje i frbundet, st vid
      sidan av Egypten och Assyrien, till en vlsignelse p jorden.
 25.  Och HERREN Sebaot skall vlsigna dem och sga:

        Vlsignad vare du Egypten, mitt folk,
        och du Assyrien, mina hnder verk,
        och du Israel, min arvedel!

*23/20 Jesaja, 20 Kapitlet
                         Jesaja, 20 Kapitlet

                  Profetia om Egypten och Etiopien.

  1.  I det r d Tartan kom till Asdod, utsnd av Sargon, konungen i
      Assyrien -- varefter han ock belgrade Asdod och intog det --
  2.  p den tiden talade HERREN genom Jesaja, Amos' son, och sade:
      Upp, ls scktygskldnaden frn dina lnder, och drag dina
      skor av dina ftter.  Och denne gjorde s och gick naken och
      barfota.
  3.  Sedan sade HERREN: Likasom min tjnare Jesaja har gtt naken
      och barfota och nu i tre r varit till tecken och frebild
      angende Egypten och Etiopien,
  4.  s skall konungen i Assyrien lta fngarna ifrn Egypten och de
      bortfrda frn Etiopien, bde unga och gamla, vandra stad nakna
      och barfota, med blottad bak, Egypten till blygd.
  5.  D skola de hpna och blygas ver Etiopien, som var deras hopp,
      och ver Egypten, som var deras stolthet.
  6.  P den dagen skola inbyggarna hr i kustlandet sga: 'Se, s
      gick det med dem som voro vrt hopp, med dem till vilka vi
      flydde, fr att f hjlp och bliva rddade undan konungen i
      Assyrien; huru skola vi d sjlva kunna undkomma?'
*23/21 Jesaja, 21 Kapitlet
                         Jesaja, 21 Kapitlet

                Profetior om knen vid havet (Babel),
                       Duma (Edom) och Arabien.

  1.  Utsaga om knen vid havet.

        Likasom en storm
            som far fram i Sydlandet
        kommer det frn knen,
            frn det fruktansvrda landet.
  2.    En gruvlig syn
            har blivit mig kungjord:
        Hrjare hrja,
            rvare rva.
        Drag upp, du Elam!
            Trng p, du Mediens folk!
        P all suckan
            vill jag gra slut.
  3.    Frdenskull darra
            nu mina lnder,
        ngest griper mig,
            lik en barnafderskas ngest;
        frvirring kommer ver mig,
            s att jag icke kan hra,
        frskrckelse fattar mig,
            s att jag icke kan se.
  4.    Mitt hjrta r utom sig,
            jag kvljes av frfran;
        skymningen, som jag lngtade efter,
            vllar mig nu skrck.

  5.    Man dukar bord,
            man breder ut tcken,
            man ter och dricker.
        Nej, stn upp, I furstar;
            smrjen edra skldar!

  6.    Ty s har Herren
            sagt till mig:
        G och stll ut en vktare;
        vad han fr se, det m han frkunna.
  7.    Och om han ser ett tg,
            ryttare par efter par,
        ett tg av snor,
            ett tg av kameler,
        d m han giva akt,
            noga giva akt.

  8.    Och denne ropade,
            ssom ett lejon ryter:
        Herre, hr str jag
            p vakt bestndigt,
            dagen igenom,
        och jag frbliver
            hr p min post
            natt efter natt.
  9.    Och se, nu kommer hr
            ett tg av mn,
            ryttare par efter par!
        Och ter talade han och sade:
            Fallet, fallet r Babel!
        Alla dess gudabelten
            ro nedbrutna till jorden.

 10.    O du mitt krossade,
            mitt sndertrskade folk,
        vad jag har hrt
            av HERREN Sebaot,
        Israels Gud,
            det har jag frkunnat fr eder.

 11.  Utsaga om Duma.

        Man ropar till mig frn Seir:
        Vktare, vad lider natten?
        Vktare, vad lider natten?
 12.    Vktaren svarar:
            Morgon har kommit,
            och likvl r det natt.
        Viljen I frga mer, s frgen;
            kommen tillbaka igen.

 13.  Utsaga ver Arabien.

        Tagen natthrbrge i Arabiens vildmark,
        I karavaner frn Dedan.
 14.    M man komma emot de trstande
        och giva dem vatten.
        Ja, inbyggarna i Temas land
        g de flyktande till mtes med brd.
 15.    Ty de fly undan svrd,
        undan draget svrd,
        och undan spnd bge
        och undan krigets tunga.

 16.  Ty s har Herren sagt till mig: Om ett r, ssom dagakarlen
      rknar ret, skall all Kedars hrlighet vara frgngen,
 17.  och fga skall d vara kvar av Kedars hjltars bgar, s mnga
      de ro.  Ty s har HERREN, Israels Gud, talat.
*23/22 Jesaja, 22 Kapitlet
                         Jesaja, 22 Kapitlet

                Profetia om Synernas dal (Jerusalem).
                          Sebna och Eljakim.

  1.  Utsaga om Synernas dal.

        Vad r d p frde,
            eftersom allt ditt folk
            stiger upp p taken?
  2.    Du larmuppfyllda,
            du bullrande stad,
            du glada stad!
        Dina slagna hava icke
            blivit slagna med svrd,
            ej ddats i strid.
  3.    Alla dina furstar
            hava samfllt flytt undan,
            utan bgskott blevo de fngar.
        Ja, s mnga som ptrffades hos dig
            blevo allasammans fngar,
            huru lngt bort de n flydde.
  4.    Drfr sger jag:
            Vnden blicken ifrn mig,
            jag mste grta bitterligen;
        trugen icke p mig trst
            fr att dottern mitt folk
            har blivit frstrd.
  5.    Ty en dag med frvirring, nedtrampning och bestrtning
            kommer frn Herren, HERREN Sebaot,
        i Synernas dal,
            med nedbrutna murar
            och med rop upp mot berget.

  6.    Elam hade fattat kogret,
        vagnskmpar och ryttare fljde honom;
        Kir hade blottat sklden.
  7.    Dina sknaste dalar voro fyllda med vagnar,
        och ryttarna hade fattat stnd vid porten.

  8.  Juda blev blottat och lg utan skydd.  D skdade du bort efter
      vapnen i Skogshuset.
  9.  Och I sgen att Davids stad hade mnga rmnor, och I samladen
      upp vattnet i Nedre dammen.
 10.  Husen i Jerusalem rknaden I, och I brten ned husen fr att
      befsta muren.
 11.  Och mellan de bda murarna gjorden I en behllare fr vattnet
      frn Gamla dammen.  Men I skdaden icke upp till honom som hade
      verkat detta; till honom som fr lnge sedan hade bestmt det
      sgen I icke.
 12.  Herren, HERREN Sebaot kallade eder p den dagen till grt och
      klagan, till att raka edra huvuden och hlja eder i sorgdrkt.
 13.  Men i stllet hngven I eder t frjd och gldje; I ddaden
      oxar och slaktaden fr, I ten ktt och drucken vin, I saden:
      Ltom oss ta och dricka, ty i morgon mste vi d.
 14.  Drfr ljuder frn HERREN Sebaot denna uppenbarelse i mina ron:
      Sannerligen, denna eder missgrning skall icke bliva frsonad,
      s lnge I leven, sger Herren, HERREN Sebaot.

 15.  S sade Herren, HERREN Sebaot: G bort till honom dr,
      frvaltaren, verhovmstaren Sebna, och sg till honom:
 16.  Vad gr du hr, och vem tnker du lgga hr, eftersom du hr
      hugger ut en grav t dig?  Du som hugger ut din grav s hgt uppe,
      du som i klippan urholkar en boning t dig,
 17.  du m veta att HERREN skall slunga dig lngt bort, en sdan
      man som du r.  Han skall rulla dig tillhopa till en klump,
 18.  han skall hopnysta dig ssom ett nystan, och kasta dig ssom en
      boll bort till ett land som har utrymme nog fr dig; dr skall
      du d, och dit skola dina hrliga vagnar komma, du skamflck fr
      din herres hus.

 19.  Ja, jag skall stta dig bort ifrn din plats, och frn din
      tjnst skall du bliva avsatt.
 20.  Och p den dagen skall jag kalla p min tjnare Eljakim,
      Hilkias son;
 21.  honom skall jag iklda din livkldnad, och med ditt blte skall
      jag omgjorda honom, och skall lgga ditt vlde i hans hand, s
      att han bliver en fader fr Jerusalems invnare och fr Juda
      hus.
 22.  Och jag skall giva honom Davids hus' nyckel att bra; nr han
      upplter, skall ingen tillsluta, och nr han tillsluter, skall
      ingen upplta.
 23.  Och jag skall sl in honom till en stadig spik i en fast vgg,
      och han skall bliva ett reste fr sin faders hus.
 24.  Men om d hans faders hus, s tungt det r, hnger sig p
      honom, med ttlingar och avkomlingar -- alla slags smkrl av
      vad slag som helst, sklar eller allahanda krukor --
 25.  d, p den dagen, sger HERREN Sebaot, skall spiken, som var
      inslagen i den fasta vggen lossna; den skall g snder och
      falla ned, och brdan som hngde drp, skall krossas.  Ty s har
      HERREN talat.
*23/23 Jesaja, 23 Kapitlet
                         Jesaja, 23 Kapitlet

                          Profetia om Tyrus.

  1.  Utsaga om Tyrus.

      Jmren eder, I Tarsis-skepp!  Ty det r delagt, utan hus och utan
      gster; frn kitternas land nr dem budskapet hrom.
  2.  Sitten stumma, I kustlandets invnare!

      Kpmn frn Sidon, sjfarande mn, uppfyllde dig;
  3.  av Sihors sd och Nilflodens skrdar skaffade du dig vinning, i
      det du for ver stora vatten och drev handel drmed bland folken.
  4.  Men st dr nu med skam, du Sidon; ty s sger havet, havets
      fste: S r jag d utan avkomma och har icke ftt ngra
      barn, icke uppftt ynglingar, icke fostrat jungfrur.
  5.  Nr man fr hra detta i Egypten, d bvar man vid ryktet om
      Tyrus.

  6.    Dragen bort till Tarsis och jmren eder,
            I kustlandets invnare.
  7.    r detta eder glada stad,
            hon den urgamla,
        som av sina ftter bars till fjrran land,
            fr att gsta dr?
  8.    Vem beslt detta ver Tyrus,
            henne som delade ut kronor,
        vilkens kpmn voro furstar,
            vilkens krmare voro stormn p jorden?
  9.    HERREN Sebaot var den som beslt det,
            fr att sl ned all den stolta hrligheten
        och dmjuka alla stormn p jorden.

 10.    Bred nu ut dig ver ditt land ssom Nilfloden,
            du dotter Tarsis;
            du br ingen boja mer.

 11.    Han rckte ut sin hand ver havet,
            han kom konungariken att darra;
        HERREN bjd om Kanaans fsten
            att de skulle delggas.
 12.    Han sade: Du skall ej allt framgent
            f leva i frjd,
        du krnkta jungfru,
            du dotter Sidon.
        St upp och drag bort till kitternas land;
            dock, ej heller dr fr du ro.
 13.    Se, kaldernas land,
            folket som frr ej var till,
        de vilkas land Assyrien gjorde till boning
            t knens djur,
        de resa dr sina belgringstorn
            och omstrta stadens platser
            och gra den till en grushg.
 14.    Jmren eder, I Tarsis-skepp,
            ty edert fste r frstrt.

 15.  P den tiden skall Tyrus ligga frgtet i sjuttio r, ssom
      rdde dr alltjmt en och samma konung; men efter sjuttio r
      skall det g med Tyrus, ssom det heter i visan om skkan:

 16.    Tag din harpa
            och g omkring i staden,
            du frgtna skka;
        spela vackert
            och sjung flitigt,
        s att man kommer ihg dig.

 17.  Ty efter sjuttio r skall HERREN se till Tyrus, och det skall
      ter f begynna att taga emot skkoln och bedriva otukt med
      jordens alla konungariken i den vida vrlden.
 18.  Men hennes handelsfrvrv och vad hon fr ssom skkoln skall
      vara helgat t HERREN; det skall icke lggas upp och icke
      gmmas, utan de som bo infr HERRENS ansikte skola av hennes
      handelsfrvrv hava mat till fyllest och prktiga klder.
*23/24 Jesaja, 24 Kapitlet
                         Jesaja, 24 Kapitlet

                  Den stora hemskelsen ver jorden.
                Kvarlevans rddning och Guds herradme
                               p Sion.

  1.    Se, HERREN delgger jorden
            och frder den;
        han omvlver, vad drp r,
            och frstrr dess inbyggare.
  2.    Och det gr prsten ssom folket,
            husbonden ssom tjnaren,
        husfrun ssom tjnarinnan,
            sljaren ssom kparen,
        lntagaren ssom lngivaren,
            gldenren ssom borgenren.
  3.    Jorden bliver i grund delagd
            och i grund utplundrad;
        ty HERREN har talat
            detta ord.
  4.    Jorden srjer och tvinar bort,
        jordkretsen frsmktar och tvinar bort,
        vad hgt r bland jordens folk frsmktar.
  5.    Ty jorden har blivit ohelgad
            under sina inbyggare;
        de hava vertrtt lagarna,
            de hava frvandlat rtten,
            brutit det eviga frbundet.
  6.    Drfr uppfrter frbannelse jorden,
        och de som bo dr mste lida, vad de hava frskyllt;
        drfr frtras jordens inbyggare av hetta,
        s att ej mnga mnniskor finnas kvar.
  7.    Vinmusten srjer,
            vintrdet frsmktar;
        de som voro s hjrteglada sucka nu alla.
  8.    Det r frbi med frjden vid pukornas ljud,
        de gladas larm ha tystnat;
        det r frbi med frjden vid harpans klang.
  9.    Vin dricker man icke mer under sng,
        rusdrycken knnes bitter fr dem som dricka den.
 10.    Nedbruten ligger den de staden;
        vart hus r stngt, s att ingen kommer drin.
 11.    Drute hres klagorop ver vinet;
        all gldje r ssom en nedgngen sol,
        all jordens frjd har flyktat.
 12.    delggelse allenast r kvar i staden,
        och porten r slagen i spillror.

 13.  Ty det mste s g p jorden bland folken, ssom det gr, nr
      man slr ned oliver, ssom nr man gr en efterskrd, sedan
      vinbrgningen r slut.
 14.  Dessa hva d upp sin rst och jubla; frjderop ver HERRENS
      hghet ljuda borta i vster:
 15.  ren drfr HERREN i sterns bygder, ven i havslnderna
      HERRENS, Israels Guds, namn.
 16.  Frn jordens nda hra vi lovsnger: En hrlig lott fr den
      rttfrdige!  Men jag sger: Jag arme, jag arme, ve mig!
      Hrjare hrja, ja hrjande fara hrjare fram.
 17.  Faror, fallgropar och fllor vnta eder, I jordens inbyggare.
 18.  Och om ngon flyr undan farlighetsropen, s strtar han i
      fallgropen, och om han kommer upp ur fallgropen, s fngas han i
      fllan.  Ty fnstren i hjden ro ppnade, och jordens grundvalar
      bva.
 19.  Jorden brister, ja, den brister; jorden rmnar, ja, den rmnar;
      jorden vacklar, ja, den vacklar;
 20.  jorden raglar, ja, den raglar ssom en drucken; den gungar ssom
      vaktskjulet i trdets topp.  Dess vertrdelse vilar tung p den,
      och den faller och kan icke mer st upp.

 21.  P den tiden skall HERREN hemska hjdens hr uppe i hjden och
      jordens konungar nere p jorden.
 22.  Och de skola samlas tillhopa, ssom fngar hopsamlas i
      fnggropen, och skola inneslutas i fngelse; sent omsider nr
      dem hemskelsen.
 23.  D skall mnen blygas och solen skmmas; ty HERREN Sebaot skall
      d vara konung p Sions berg och i Jerusalem, och hans ldste
      skola skda hrlighet.
*23/25 Jesaja, 25 Kapitlet
                         Jesaja, 25 Kapitlet

                Herrens segermakt.  Gstabudet p Sions
                  berg.  Fiendernas tillintetgrelse.

  1.    HERRE, du r min Gud;
        jag vill upphja dig, jag vill prisa ditt namn,
        ty du gr underfulla ting,
        du utfr rdslut ifrn fordom tid,
        fasta och bestndande.
  2.    Ja, du har gjort staden till en stenhop,
        den befsta staden till en grushg;
        frmlingarnas palats str ej mer dr ssom en stad,
        aldrig skall det byggas upp igen.
  3.    Drfr mste nu det vilda folket ra dig,
        den grymma hednastaden frukta dig.
  4.    Ty du har varit ett vrn fr den arme,
        ett vrn fr den fattige i hans nd,
        en tillflykt mot strtskurar,
            ett skygd under hettan.
        Ty vldsverkarnas raseri
            r likasom en strtskur mot en vgg.
  5.    Och ssom du kuvar hettan, nr det r som torrast,
        s kuvar du frmlingarnas larm;
        ja, ssom hettan dmpas genom molnens skugga,
        s dmpas de grymmas segersng.

  6.    Och HERREN Sebaot skall p detta berg
        gra ett gstabud fr alla folk,
        ett gstabud med feta rtter,
            ett gstabud med starkt vin,
        ja, med feta, mrgfulla rtter,
            med starkt vin, vl klarat.
  7.    Och han skall p detta berg gra om intet
        det dok som hljer alla folk,
        och det tckelse som betcker alla folkslag.
  8.    Han skall fr alltid gra dden om intet;
        och Herren, HERREN
            skall avtorka trarna
            frn alla ansikten,
        och skall taga bort
            sitt folks smlek
            verallt p jorden.
        Ty s har HERREN talat.

  9.    P den tiden skall man sga:
        Se, dr r vr Gud,
            som vi frbidade
            och som skulle frlsa oss.
        Ja, dr r HERREN, som vi frbidade;
        ltom oss frjdas och vara glada ver hans frlsning.
 10.    Ty HERRENS hand skall vila ver detta berg,
        men Moab skall bliva nedtrampad i sitt eget land,
        likasom str trampas ned i gdselplen.
 11.    Och huru han n dr breder ut sina hnder,
        lik simmaren, nr han simmar,
        s skall dock hans hgmod bliva nedbrutet,
        trots hans hnders alla konster.
 12.    Ja, dina murars hga fste
        strtar han omkull och dmjukar,
        han slr det till jorden, ned i stoftet.
*23/26 Jesaja, 26 Kapitlet
                         Jesaja, 26 Kapitlet

                Juda segersng.  Dess strider och dess
                   teruppstndelse till nytt liv.

  1.  P den tiden skall man sjunga denna sng i Juda land:

        Vr stad giver oss styrka;
        murar och vrn
            bereda oss frlsning.
  2.    Lten upp portarna,
        s att ett rttfrdigt folk
            fr draga drin,
            ett som hller tro.
  3.    Den som r fast i sitt sinne
        bevarar du i frid, i frid;
            ty p dig frtrstar han.
  4.    Frtrsten d p HERREN
            till evig tid;
        ty HERREN, HERREN
            r en evig klippa.
  5.    Ty dem som trona i hjden,
            dem strtar han ned,
            ja, den hga staden;
        han dmjukar den,
            dmjukar den till jorden,
        han slr den ned i stoftet.
  6.    Den trampas under ftterna,
            under de frtrycktas ftter,
            under de armas steg.

  7.    Men den rttfrdiges vg r jmn;
        t den rttfrdige bereder du
            en jmnad stig.
  8.    Ja, p dina domars vg,
            HERRE, frbida vi dig;
        till ditt namn och ditt pris
            str vr sjls trngtan.
  9.    Min sjl trngtar efter dig om natten,
        och anden i mig sker dig bittida;
        ty nr dina domar drabbar jorden,
        lra sig jordkretsens
            inbyggare rttfrdighet.
 10.    Om nd bevisas mot den ogudaktige,
            s lr han sig icke rttfrdighet;
        i det land, dr rtt skulle vas,
            gr han d vad ortt r
        och ser icke HERRENS hghet.

 11.    HERRE, din hand r upplyft,
            men de se det icke;
        m de nu med blygsel
            se din nitlskan fr folket;
        ja, m eld frtra
            dina ovnner.
 12.    HERRE, du skall skaffa
            frid t oss,
        ty allt vad vi hava utrttat
            har du utfrt t oss.
 13.    HERREN, vr Gud,
        andra herrar n du
            hava hrskat ver oss,
        men allenast dig prisa vi,
            allenast ditt namn.
 14.    De dda f icke liv igen,
            skuggorna st ej ter upp;
        drfr hemskte och frgjorde du dem
        och utrotade all deras minnelse.

 15.    Du frkade en gng folket, HERRE;
        du frkade folket och bevisade dig hrlig;
        du utvidgade landets alla grnser.
 16.    HERRE, i nden hava de nu skt dig,
        de hava utgjutit tysta bner,
            nr din tuktan kom ver dem.
 17.    Ssom en havande kvinna,
            d hon r nra att fda,
        vndas och ropar
            i sina kval,
        s var det med oss
            infr ditt ansikte, o HERRE.
 18.    Vi voro ocks havande och vndades;
            men nr vi fdde, var det vind.
        Vi kunde icke bereda
            frlsning t landet;
        inga mnniskor fdas mer
            till att bo p jordens krets.
 19.    Men dina dda m f liv igen;
            mina ddas kroppar m ter st upp.
        Vaknen upp och jublen,
            I som liggen i graven;
        ty din dagg r en ljusets dagg,
        och jorden skall giva igen de avsomnade.
 20.    Vlan d, mitt folk,
            g in i dina kamrar
        och stng igen drrarna om dig;
        gm dig ett litet gonblick,
        till dess att vreden har gtt frbi.
 21.    Ty se, HERREN
            trder ut ur sin boning,
        fr att hemska jordens inbyggare
            fr deras missgrning;
        och jorden skall lta komma i dagen
            allt blod som dr har blivit utgjutet,
        och skall icke lngre betcka
            dem som dr hava blivit drpta.
*23/27 Jesaja, 27 Kapitlet
                         Jesaja, 27 Kapitlet

                   Sng om HERRENS vingrd.  Israels
                     frskingring och inbrgning.

  1.    P den tiden skall HERREN
        med sitt svrd, det hrda,
            det stora och starka,
        hemska Leviatan,
            den snabba ormen,
        och Leviatan,
            den ringlande ormen,
        och skall drpa draken,
            som ligger i havet.

  2.    P den tiden skall finnas
            en vingrd, rik p vin,
        och man skall sjunga om den:

  3.    Jag, HERREN, r dess vaktar,
            ter och ter vattnar jag den.
        Fr att ingen skall skada den,
            vaktar jag den natt och dag.
  4.    Jag vredgas icke p den;
        nej, om tistel och trne
            ville begynna strid,
        s skulle jag g lst drp
            och brnna upp alltsammans.
  5.    Eller ock mste man ska skydd hos mig
            och gra fred med mig;
        ja, fred mste man gra med mig.

  6.    I tider som komma skall Jakob skjuta rtter
        och Israel grnska och blomstra;
        jordkretsen skola de uppfylla med sin frukt.
  7.    Har man vl plgat dem s, som han plgade deras plgare?
        Eller drptes de s, som deras drpta fiender blevo drpta?
  8.    Nej, vl npste han folket, nr han frkastade och frskt det,
        vl ryckte han bort det med sin hrda vind,
            p stanstormens dag;
  9.    men drfr kan ock Jakobs missgrning
            d bliva frsonad
        och deras synds borttagande
            d giva fullmogen frukt,
        nr alla stenar i deras altaren ro frstrda
        -- ssom d man krossar snder kalkstycken --
        och nr Aseror och solstoder ej mer resas upp.

 10.    Se, den fasta staden ligger de,
        den har blivit en folktom plats,
            vergiven ssom en ken,
        kalvar g dr i bet
        och lgra sig dr
            och avbita de kvistar dr finnas.
 11.    Och nr grenarna ro torra, bryter man av dem,
        och kvinnor komma
            och gra upp eld med dem.
        Ty detta r icke ett folk med frstnd;
        drfr visar deras skapare dem intet frbarmande,
        och deras danare dem ingen misskund.

 12.    Och det skall ske p den tiden
        att HERREN anstller en inbrgning,
        frn den strida floden intill Egyptens bck;
        och I skolen varda insamlade,
        en och en, I Israels barn.
 13.    Och det skall ske p den tiden
        att man stter i en stor basun;
        och de som hava varit borttappade i Assyriens land
        och frdrivna till Egyptens land,
            de skola d komma;
        och de skola tillbedja HERREN
        p det heliga berget i Jerusalem.
*23/28 Jesaja, 28 Kapitlet
                         Jesaja, 28 Kapitlet

               Efraims fall.  Juda obotfrdighet, straff
                  och rddning.  Liknelse hmtad frn
                          kermannens verk.

  1.    Ve dig, du Efraims
            druckna mns stolta krona,
        du hans strlande hrlighets
            vissnande blomster
        p bergshjssan ovan de vinberusades
            brdiga dal!
  2.    Se, frn Herren kommer
            en som r stark och vldig,
        lik en hagelskur,
            en frdande storm,
        lik en strtskur med vldiga,
            versvmmande vatten,
        som slr allt till jorden med mat.
  3.    Under ftterna bliver den d trampad,
            Efraims druckna mns
            stolta krona.
  4.    Och det gr med hans strlande hrlighets
            vissnande blomma
        p bergshjssan ovan
            den brdiga dalen,
        ssom det gr med ett fikon drnere,
            ett som har mognat fre sommarskrden:
        s snart ngon fr syn drp, slukar han det,
        medan han nnu har det i sin hand.
  5.    P den tiden skall HERREN Sebaot
            bliva en hrlig krona
        och en strlande krans
            fr kvarlevan av sitt folk;
  6.    och han skall bliva en rttens ande
            fr den som skipar rtt,
        och en starkhetsmakt
            fr dem som driva fienden p porten.

  7.    Men ocks hr
            raglar man av vin,
            stapplar man av starka drycker;
        bde prster och profeter
            ragla av starka drycker,
        de ro verlastade av vin,
            de stappla av starka drycker;
        de ragla, nr de profetera,
            de vackla, nr de skipa rtt.
  8.    Ja, alla bord ro fulla
            av vmjeliga spyor,
            ingen ren flck finnes.
  9.    -- Vem r det d han vill lra frstnd,
        och vem skall han f att giva akt p sin predikan?
        ro vi d nyss avvanda frn modersmjlken,
            nyss tagna frn modersbrstet?
 10.    Det r ju gnat p gnat, gnat p gnat,
        prat p prat, prat p prat,
        litet hr, litet dr!
 11.    -- Ja vl, genom stammande lppar
            och p ett frmmande tungoml
        skall han tala till detta folk,
 12.    han som en gng sade till dem:
        Hr r vilostaden,
            lten den trtte f vila;
            hr r vederkvickelsens ort.
        Men sdant ville de icke hra.
 13.    S skall d HERRENS ord bliva fr dem
        gnat p gnat, gnat p gnat,
            prat p prat, prat p prat,
            litet hr, litet dr.
        Och s skola de, bst de g dr,
            falla baklnges och krossas,
            varda snrjda och fngade.

 14.    Hren drfr HERRENS ord,
            I bespottare,
        I som rden ver folket
            hr i Jerusalem.
 15.    Eftersom I sgen: Vi hava slutit
            ett frbund med dden,
        med ddsriket hava vi
            ingtt ett frdrag;
        om ock gisslet far fram likt en versvmmande flod,
            skall det icke n oss,
        ty vi hava gjort lgnen till vr tillflykt
            och falskheten till vrt beskrm,
 16.    drfr sger Herren, HERREN s:
        Se, jag har lagt i Sion en grundsten,
            en beprvad sten,
        en dyrbar hrnsten, fast grundad;
            den som tror p den behver icke fly.
 17.    Och jag skall lta rtten vara mtsnret
            och rttfrdigheten snklodet.
        Och hagel skall sl ned eder lgntillflykt,
            och vatten skall sklja bort edert beskrm.
 18.    Och edert frbund med dden
            skall bliva utplnat,
        och edert frdrag med ddsriket
            skall icke best;
        nr gisslet far fram likt en versvmmande flod,
            d solen I varda nedtrampade.
 19.    S ofta det far fram,
            skall det trffa eder;
        ty morgon efter morgon skall det fara fram,
            ja, bde dag och natt.
        Idel frskrckelse bliver det,
            nr I msten akta p den predikan.
 20.    Ty sngen bliver d fr kort
            att strcka ut sig p
        och tcket fr knappt
            att svepa in sig i.
 21.    Ty HERREN skall st upp
            likasom p Perasims berg,
        och han skall lta se sin vrede
            likasom i Gibeons dal.
        Han skall utfra sitt verk,
            ett sllsamt verk;
        han skall frrtta sitt arbete,
            ett frunderligt arbete.
 22.    S hren nu upp med eder bespottelse,
            fr att edra band ej m bliva n hrdare;
        ty om frstring och oryggligt besluten straffdom
        ver hela jorden har jag hrt frn Herren, HERREN Sebaot.

 23.    Lyssnen och hren min rst,
        akten hrp och hren mitt tal.
 24.    Nr kermannen vill s,
            pljer han d bestndigt
        och hackar upp och harvar sin mark?
 25.    Nej, fastmer: sedan han har jmnat fltet,
        strr han ju dr svartkummin
            och kastar dit kryddkummin
        och sr vete i rader
        och korn p dess srskilda plats
            och splt i kanten.
 26.    Ty hans Gud har undervisat honom
            och lrt honom det rtta sttet.
 27.    Man trskar ju ej heller svartkummin med trskvagn
        och lter ej vagnshjul g ver kryddkummin,
        utan klappar ut svartkummin med stav
        och kryddkummin med kpp.
 28.    Och brdsden, trskar man snder den?
        Nej, man plgar icke oavltligt trska den
        och driva sina vagnshjul och hstar drver;
        man vill ju icke trska snder den.
 29.    Ocks detta kommer
            frn HERREN Sebaot;
        han r underbar i rd
            och stor i vishet.
*23/29 Jesaja, 29 Kapitlet
                         Jesaja, 29 Kapitlet

                     Ariels (Jerusalems) fall och
                             upprttelse.

  1.    Ve dig, Ariel, Ariel,
        du stad, dr David slog upp sitt lger!
        Lggen r till r
        och lten hgtiderna fullborda sitt kretslopp,
  2.    s skall jag bringa Ariel i trngml;
        jmmer skall flja p jmmer,
        och d bliver det fr mig ett verkligt Ariel[1].
  3.    Jag skall sl lger runt omkring dig
        och omsluta dig med vallar
        och resa upp blverk emot dig.
  4.    D skall du tala djupt nedifrn jorden,
        och dina ord skola dmpade komma fram ur stoftet;
        din rst skall hras ssom en andes ur jorden,
        och ur stoftet skall du viska fram dina ord.
  5.    Men frmlingshopen skall bliva ssom fint damm
        och vldsverkarhopen ssom bortflyende agnar;
        pltsligt och med hast skall detta ske.
  6.    Frn HERREN Sebaot skall hemskelsen komma,
        med tordn och jordbvning och stort dunder,
        med storm och ovder
        och med lgor av frtrande eld.
  7.    Och hela hopen av alla de folk
        som drogo i strid mot Ariel,
        de skola vara ssom en drmsyn om natten,
        alla som drogo i strid mot det och dess borg
        och bragte det i trngml.
  8.    Ssom nr den hungrige drmmer att han ter,
        men vaknar och knner sin buk vara tom,
        och ssom nr den trstande drmmer att han dricker,
        men vaknar och knner sig trstig och frsmktande,
        s skall det g med hela hopen av alla de folk
        som drogo i strid mot Sions berg.

  9.    Stn dr med hpnad, ja, varen hpna;
            stirren eder blinda, ja, varen blinda,
        I som ren druckna, men icke av vin,
            I som raglen, men icke av starka drycker.
 10.    Ty HERREN har utgjutit ver eder
            en tung smns ande
            och har tillslutit edra gon;
        han har hljt mrker ver profeterna
            och ver siarna, edra ledare.

 11.  Och s har profetsynen om allt detta blivit fr eder lik orden i
      en frseglad bok: om man rcker en sdan t ngon som kan lsa
      och sger: Ls detta, s svarar han: Jag kan det icke, den r
      ju frseglad,
 12.  och om man rcker den t ngon som icke kan lsa och sger: Ls
      detta, s svarar han: Jag kan icke lsa.

 13.    Och HERREN har sagt:
        Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun
        och rar mig med sina lppar,
        men lter sitt hjrta vara lngt ifrn mig,
        s att deras fruktan fr mig
        bestr i inlrda mnniskobud,
 14.    drfr skall jag nnu en gng
            gra underbara ting mot detta folk,
            ja, underbara och frunderliga;
        de visas vishet skall frgs,
        och de frstndigas frstnd skall bliva frmrkat.

 15.  Ve eder, I som sken att dlja edra rdslag fr HERREN i djupet,
      och som bedriven edra verk i mrkret, I som sgen: Vem ser oss,
      och vem knner oss?
 16.  Huru frvnda ren I icke!  Skall d leret aktas lika med
      krukmakaren?  Skall verket sga om sin mstare: Han har icke
      gjort mig?  Eller skall bilden sga om honom som har format
      den: Han frstr intet?

 17.    Se, nnu allenast en liten tid,
        och Libanon skall frvandlas till ett brdigt flt
        och det brdiga fltet rknas ssom vildmark.
 18.    De dva skola p den tiden
        hra vad som lses fr de,
        och de blindas gon skola se
        och vara fria ifrn dunkel och mrker;
 19.    och de dmjuka skola d knna
            allt strre gldje i HERREN;
        och de fattigaste bland mnniskor
            skola frjda sig i Israels Helige.
 20.    Ty vldsverkarna ro d icke mer till,
            bespottarna hava ftt en nde,
        och de som stodo efter frdrv ro alla utrotade,
 21.    de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fllda
        och snrjde den som skulle skipa rtt i porten
        och genom lgn vrngde rtten fr den rttfrdige.

 22.    Drfr sger HERREN s till Jakobs hus,
        han som frlossade Abraham:
        Nu skall Jakob icke mer behva blygas,
        nu skall hans ansikte ej vidare blekna;
 23.    ty nr han -- hans barn -- f se mina hnder verk ibland sig,
        d skola de hlla mitt namn heligt,
        de skola hlla Jakobs Helige helig
        och frskrckas fr Israels Gud.
 24.    De frvillade skola d f frstnd,
        och de knorrande skola taga emot lrdom.
*23/30 Jesaja, 30 Kapitlet
                         Jesaja, 30 Kapitlet

                Egyptens hjlp ffnglig.  HERREN sitt
                  folks sanna hjlp.  Dom ver Assur.

  1.    Ve eder, I vanartiga barn,
            sger HERREN,
        I som gren upp rdslag
            som icke komma frn mig,
        och sluten frbund,
            utan att min Ande r med,
        s att I drigenom hopen
            synd p synd,
  2.    I som dragen ned till Egypten,
        utan att hava rdfrgat min mun,
        fr att ska eder ett vrn hos Farao
        och en tillflykt under Egyptens skugga!
  3.    Se, Faraos vrn
            skall bliva eder till skam,
        och tillflykten under Egyptens skugga
            skall bliva eder till blygd.
  4.    Ty om ock hans furstar ro i Soan,
        och om n hans sndebud komma nda till Hanes,
  5.    s skall dock var man f blygas ver detta folk,
        som icke kan hjlpa dem,
        icke vara till bistnd och hjlp,
        utan allenast till skam och smlek.

  6.  Utsaga om Sderlandets odjur.

        Genom ett farornas och ngestens land,
        dr lejoninnor och lejon hava sitt tillhll,
        jmte huggormar och flygande drakar,
        dr fra de p snors ryggar sina rikedomar
        och p kamelers pucklar sina skatter
        till ett folk som icke kan hjlpa dem.
  7.    Ty Egyptens bistnd r ffnglighet och tomhet;
        drfr kallar jag det landet
        Rahab, som ingenting utrttar[1].

  8.  S g nu in och skriv detta p en tavla, som m frvaras bland
      dem, och teckna upp det i en bok, s att det bevaras fr
      kommande dagar, alltid och evinnerligen.
  9.  Ty det r ett genstrvigt folk, trolsa barn, barn som icke
      vilja hra HERRENS lag,
 10.  utan sga till siarna: Upphren med edra syner, och till
      profeterna: Profeteren icke fr oss vad sant r; talen till oss
      sdant som r oss vlbehagligt, profeteren bedrgliga ting;
 11.  viken av ifrn vgen, gn t sidan frn stigen, skaffen bort ur
      vr syn Israel Helige.
 12.  Drfr sger Israels Helige s: Eftersom I frakten detta ord
      och frtrsten p vld och vrnghet och stdjen eder p sdant,
 13.  drfr skall denna missgrning bliva fr eder ssom ett
      fallfrdigt stycke p en hg mur, vilket mer och mer giver sig
      ut, till dess att muren pltsligt och med hast strtar ned och
      krossas;
 14.  den krossa, ssom nr man vldsamt slr en lerkruka i bitar, s
      vldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skrva stor nog
      att drmed taga eld frn eldstaden eller sa upp vatten ur
      dammen.
 15.  Ty s sger Herren, HERREN, Israels Helige: Om i vnden om och
      ren stilla, skolen I bliva frlsta, genom stillhet och
      frtrstan varden I starka.  Men i viljen icke.
 16.  I sgen: Nej, p hstar vilja vi jaga fram -- drfr skolen I
      ocks bliva jagade; p snabba springare vilja vi rida stad --
      drfr skola ock edra frfljare vara snabba.
 17.  Tusen av eder skola fly fr en enda mans hot eller fr fem mns
      hot, till dess att vad som r kvar av eder bliver ssom en ensam
      stng p bergets topp, ssom ett baner p hjden.
 18.  Ja, drfr vntar HERREN, till dess att han kan vara eder ndig;
      drfr tronar han i hghet, till dess att han kan frbarma sig
      ver eder.  Ty en domens Gud r HERREN; saliga ro alla de som
      vnta efter honom.

 19.  Ja, du folk som bor p Sion, i Jerusalem, ingalunda m du grta.
      Han skall frvisso vara dig ndig, nr du ropar; s snart han
      hr din rst, skall han svara dig.
 20.  Ty vl skall Herren giva eder ndens brd och fngenskapens
      dryck, men sedan skola dina lrare icke mer sttas  sido, utan
      dina gon skola se upp till dina lrare.
 21.  Och om du viker av, vare sig t hger eller t vnster, s skola
      dina ron hra detta ord ljuda bakom dig; Hr r vgen, vandren
      p en.
 22.  D skolen I akta fr orent silvret varmed edra skurna belten
      ro verdragna, och guldet varmed edra gjutna belten ro
      belagda; du skall kasta ut det ssom orenlighet och sga till
      det: Bort hrifrn!
 23.  Och han skall giva regn t sden som du har stt p din mark,
      och han skall av markens grda giva dig brd som r kraftigt och
      nrande; och din boskap skall p den tiden g i bet p vida
      ngar.
 24.  Och oxarna och snorna med vilka man brukar jorden, de skola ta
      saltad blandsd om man har kastat med vanna och kastskovel.
 25.  Och p alla hga berg och alla stora hjder skola bckar rinna
      upp med strmmande vatten -- nr den stora slaktningens dag
      kommer, d torn skola falla.
 26.  Och mnens ljus skall bliva ssom solens ljus, och solens ljus
      skall varda sju gnger klarare, ssom ett sjufaldigt dagsljus,
      nr den tid kommer, d HERREN frbinder sitt folks skador och
      helar sren efter slagen som det har ftt.

 27.    Se, HERRENS namn
            kommer fjrran ifrn,
        med brinnande vrede
            och med tunga rkmoln;
        hans lppar ro fulla av frgrymmelse,
        och hans tunga r ssom frtrande eld;
 28.    hans andedrkt r lik en strm som svmmar ver,
        s att den nr nd upp till halsen.
        Ty han vill slla folken
            i frintelsens sll
        och lgga i folkslagens mun
            ett betsel, till att leda dem vilse.
 29.    D skolen I sjunga ssom i en natt
            d man firar helig hgtid,
        och edra hjrtan skola gldja sig,
            ssom nr man under fljters ljud
        tgar upp p HERRENS berg,
            upp till Israels klippa.
 30.    Och HERREN skall lta hra
            sin rst i majestt
        och visa huru hans arm drabbar,
            i vredesfrgrymmelse
        och med frtrande eldslga,
            med storm och strtskurar
            och hagelstenar.
 31.    Ty fr HERRENS rst
            skall Assur bliva frfrad,
            nr han slr honom med sitt ris.
 32.    Och s ofta staven far fram
            och HERREN efter sitt rdslut
        lter den falla p honom
            skola pukor och harpor ljuda.
        Gng p gng skall han lyfta sin arm
            till att strida mot honom.
 33.    Ty en Tofetplats
            r lngesedan tillredd,
        ja ock fr konungen r den gjord redo,
            och djup och vid r den;
        dess rund r fylld av eld
            och av ved i myckenhet,
        och lik en svavelstrm
            skall HERRENS Ande
            stta den i brand.

[1]  Rahab uttydes ssom stortalighet; jfr Ps. 87:4. Jes. 51:9.
*23/31 Jesaja, 31 Kapitlet
                         Jesaja, 31 Kapitlet

                Egyptens vanmakt.  HERRENS omvrdnad om
                     Sion.  Assurs stundande fall.

  1.    Ve dem som draga stad
        ned till Egypten fr att f hjlp,
        i det de frlita sig p hstar,
        dem som stta sin frtrstan p vagnar,
            drfr att dr finnas s mnga,
        och p ryttare,
            drfr att mngden r s stor,
        men som ej vnda sin blick
            till Israels Helige
        och icke frga efter HERREN!
  2.    Ocks han r ju vis;
            han lter olyckan komma,
        och han ryggar icke sina ord.
        Han reser sig upp mot de ondas hus
        och mot den hjlp som ogrningsmnnen snda.
  3.    Ty egyptierna ro mnniskor och ro icke Gud,
        deras hstar ro ktt och icke ande.
        Och HERREN skall rcka ut sin hand,
        och d skall hjlparen vackla
            och den hjlpte falla,
        och bda skola tillhopa frgs.
  4.    Ty s har HERREN sagt till mig:
        Ssom ett lejon ryter,
            ett ungt lejon ver sitt rov,
        och icke skrmmes bort
            av herdarnas rop
        eller rdes fr deras larm,
            nr de i mngd samlas dit,
        s skall HERREN Sebaot fara ned
            fr att strida p Sions berg
            och uppe p dess hjd.
  5.    Ssom fgeln breder ut sina vingar,
        s skall HERREN Sebaot
            beskrma Jerusalem;
        han skall beskrma och hjlpa,
            han skall skona och rdda.

  6.  S vnden nu om till honom, frn vilken I haven avfallit genom
      ett s djupt fall, I Israels barn.
  7.  Ty p den tiden skall var och en av eder kasta bort de avgudar
      av silver och de avgudar av guld, som edra hnder hava gjort t
      eder till synd.
  8.  Och Assur skall falla, men icke fr en mans svrd; ett svrd,
      som icke r en mnniskas, skall frtra honom.  Han skall fly
      fr svrd, och hans unga mn skola bliva trlar.
  9.  Och hans klippa skall frgs av skrck, och hans furstar skola i
      frfran fly ifrn baneret.  S sger HERREN, han som har sin
      eld p Sion och sin ugn i Jerusalem.
*23/32 Jesaja, 32 Kapitlet
                         Jesaja, 32 Kapitlet

                    Rttfrdighetens rike.  Landets
                 frdelse.  Andeutgjutelsen och dess
                               frukter.

  1.    En konung skall uppst, som skall regera med rttfrdighet,
        och hrskare, som skola hrska med rttvisa.
  2.    Var och en av dem skall vara
            ssom en tillflykt i stormen,
            ett skydd mot strtskuren;
        de skola vara ssom vattenbckar i en demark,
            ssom skuggan av en vldig klippa
            i ett trstigt land.
  3.    D skola de seendes gon icke vara frblindade,
        och de hrandes ron skola lyssna till.
  4.    D skola de lttsinnigas hjrtan
            bliva frstndiga och vinna kunskap,
        och de stammandes tungor skola tala
            flytande och tydligt.
  5.    Dren skall d icke mer heta dling,
        ej heller bedragaren kallas herre.
  6.    Ty en dre talar drskap,
        och hans hjrta reder till frdrv;
        s var han gudlshet
        och talar, vad frvnt r, om HERREN,
        s lter han den hungrige svlta
        och nekar den trstige en dryck vatten.
  7.    Och bedragaren brukar onda vapen,
        han tnker ut skndliga anslag
        till att frdrva de betryckta genom lgnaktiga ord,
        frdrva en fattig, som har rtt i sin talan.
  8.    Men en dling tnker dla tankar
        och str fast vid det som delt r.

  9.    I kvinnor, som ren s skra,
        stn upp och hren min rst;
        I sorglsa jungfrur,
            lyssnen till mitt tal.
 10.    Nr r och dagar hava gtt,
            d skolen I darra, I som ren s sorglsa,
        ty d r det slut med all vinbrgning,
            och ingen fruktskrd kommer mer.
 11.    Bven, I som ren s skra,
            darren, I som ren s sorglsa,
        lggen av edra klder och blotten eder,
            klden edra lnder med scktyg.
 12.    Sln eder fr brstet
            och klagen ver de skna flten,
            ver de fruktsamma vintrden,
 13.    ver mitt folks krar
            som fyllas av trne och tistel,
        ja, ver alla gldjens boningar
            i den yra staden.
 14.    Ty palatsen ro vergivna,
            den folkrika staden ligger de,
        Ofelhjden med vakttornet
            r frvandlad till grotthlor fr evig tid,
        till en plats, dr vildsnor hava sin frjd
            och dr hjordar beta --
 15.    detta intill dess att ande frn hjden
            bliver utgjuten ver oss.
        D skall knen bliva ett brdigt flt
        och det brdiga fltet rknas ssom vildmark;
 16.    d skall rtten taga sin boning i knen
        och rttfrdigheten bo p det brdiga fltet.
 17.    Och rttfrdighetens frukt skall vara frid
        och rttfrdighetens vinning vara ro
        med trygghet till evig tid.
 18.    Och mitt folk skall bo i fridshyddor,
        i trygga boningar
        och p skra viloplatser.
 19.    Men under hagelskurar skall skogen fllas,
        och djupt skall staden bliva dmjukad.
 20.    Slla ren d I som fn s vid alla vatten,
        I som kunnen lta edra oxar och snor fritt strva omkring.
*23/33 Jesaja, 33 Kapitlet
                         Jesaja, 33 Kapitlet

                      Sions fienders straff.  Det
                terupprttade Sions rttfrdighet och
                              trygghet.

  1.    Ve dig, du frdrvare,
            som sjlv har gtt fri ifrn frdrvet!
        Ve dig, du hrjare,
            som sjlv har undgtt frhrjning!
        Nr du har fyllt ditt mtt att frdrva,
        drabbas du sjlv av frdrvet;
        nr du har fullbordat till hrjande
        drabbas du sjlv av frhrjning.
  2.    HERRE, var oss ndig,
            dig frbida vi.
        Var dessas arm var morgon;
        ja, var vr frlsning i ndens tid.
  3.    Fr ditt vldiga dn
            fly folken bort;
        nr du reser dig upp,
            frskingras folkslagen.
  4.    Och man fr skvla och taga byte efter eder,
            ssom grsmaskar skvla;
        ssom grshoppor strta fram,
            s strtar man ver det.

  5.    HERREN r hg,
            ty han bor i hjden;
        han uppfyller Sion
            med rtt och rttfrdighet.
  6.    Ja, trygga tider skola komma fr dig!
        Vishet och kunskap
            bereda Sion frlsning i rikt mtt,
        och HERRENS fruktan
            skall vara deras skatt.
  7.    Hr, deras hjltar
            klaga drute,
        fredsbudbrarna
            grta bitterligen.
  8.    Vgarna ro de,
            ingen gr mer p stigarna.
        Han bryter frbund,
            han aktar stder ringa,
        mnniskor rknar han fr intet.
  9.    Landet ligger srjande och frsmktar,
        Libanon blyges och str frvissnat,
        Saron har blivit likt en hedmark,
        Basans och Karmels skogar flla sina lv.
 10.    Men nu vill jag st upp,
            sger HERREN,
        nu vill jag resa mig upp,
            nu vill jag upphva mig.
 11.    Med halm gn I havande,
            och str fden I;
        edert raseri r en eld,
            som skall frtra eder sjlva.
 12.    Folken skola frbrnnas
            och bliva till aska,
        ja, likna avhugget trne,
            som brinner upp i eld.
 13.    S hren nu, I som fjrran rer,
            vad jag har gjort;
        frnimmen min makt,
            I som nra ren.
 14.    Syndarna i Sion bliva frskrckta,
        bvan griper de gudlsa.
        Vem av oss kan hrda ut
            vid en frtrande eld,
        vem av oss kan bo
            vid en evig gld?
 15.    Den som vandrar i rttfrdighet
            och talar, vad rtt r,
        den som fraktar, vad som vinnes
            genom ortt och vld,
        och den som avhller sina hnder
            frn att taga mutor,
        den som tillstoppar sina ron
            fr att icke hra om blodsgrningar
        och tillsluter sina gon
            fr att icke se, vad ont r,
 16.    han skall bo p hjderna,
        klippfsten skola vara hans vrn,
        sitt brd skall han f,
            och vatten skall han hava bestndigt.
 17.    Ja, dina gon skola skda
            en konung i hans hrlighet,
        de skola blicka ut
            ver ett vidstrckt land.
 18.    D skall ditt hjrta tnka tillbaka
            p frskrckelsens tid:
        Var r nu skatterknaren,
            var r nu skattevgaren,
        var r den som rknade tornen?
 19.    Du slipper d att se
            det frcka folket,
        folket, vars obegripliga sprk
            man ej kunde frst,
        vars stammande tungoml
            ingen kunde tyda.
 20.    Men skda p Sion,
            vra hgtiders stad,
        lt dina gon betrakta Jerusalem:
            det r en sker boning,
        ett tlt, som icke flyttas bort,
        ett vars pluggar
            aldrig ryckas upp
        och av vars streck
            intet enda brister snder.
 21.    Ja, vi hava dr
            HERREN, den vldige;
        han r fr oss ssom floder
            och breda strmmar;
        ingen roddflotta kommer dr fram,
        och det vldigaste skepp kan ej fara drver.
 22.    Ty HERREN r vr domare,
            HERREN r vr hrskare,
        HERREN r vr konung,
            han frlsar oss.
 23.    Dina tg hnga slappa,
            de hlla ej masten stadig,
            ej seglet spnt.
        Men d skall rvat gods
            utskiftas i myckenhet,
        ja, ocks de lama
            skola d taga byte.
 24.    Och ingen av invnarna
            skall sga: Jag r svag,
        ty folket, som dr bor,
            har ftt sin missgrning frlten.
*23/34 Jesaja, 34 Kapitlet
                         Jesaja, 34 Kapitlet

                    Edoms undergng och frdelse.

  1.    Trden fram, I folk, och hren;
        I folkslag, akten hrp.
        Jorden hre och allt vad p den r,
        jordens krets och vad som alstras drav.
  2.    Ty HERREN r frtrnad p alla folk
        och vred p all deras hr;
        han giver dem till spillo,
            han verlmnar dem till att slaktas.
  3.    Deras slagna kmpar ligga bortkastade,
        och stank stiger upp frn deras dda kroppar,
        och bergen flyta av deras blod.
  4.    Himmelens hela hrskara frgs,
        och himmelen sjlv hoprullas ssom en bokrulle;
        hela dess hrskara faller frvissnad ned,
        lik vissnade lv frn vinrankan,
        lik vissnade blad ifrn fikontrdet.
  5.    Ty mitt svrd har druckit sig rusigt i himmelen;
        se, det far ned p Edom till dom,
        p det folk jag har givit till spillo.
  6.    Ja, ett svrd har HERREN,
        det dryper av blod
            och r drnkt i fett,
        i lamms och bockars blod,
        i fett ifrn vdurars njurar;
        ty HERREN anstller ett offer i Bosra,
        ett stort slaktande i Edoms land.
  7.    Vildoxar fllas ock drvid,
        tjurar, bde sm och stora.
        Deras land dricker sig rusigt av blod,
        och deras jord bliver drnkt i fett.
  8.    Ty detta r en HERRENS hmndedag,
        ett vedergllningens r,
            d han utfr Sions sak.
  9.    D bliva Edoms bckar frvandlade till tjra
        och dess jord till svavel;
        ja, dess land bliver frbytt
            i brinnande tjra.
 10.    Varken natt eller dag skall den branden slockna,
        evinnerligen skall rken drav stiga upp.
        Frn slkte till slkte skall landet ligga de,
        aldrig i evighet
            skall ngon g dr fram.
 11.    Pelikaner och rrdrommar skola taga det i besittning,
        uvar och korpar skola bo dri;
        ty frdelsens mtsnre[1] och frstrelsens murlod
            skall han lta komma drver.
 12.    Av dess dlingar skola inga finnas kvar dr,
            som kunna utropa ngon till konung;
        och alla dess furstar f en nde.
 13.    Dess palatser fyllas av trne,
        nsslor och tistlar vxa i dess fsten;
        och det bliver en boning fr kenhundar
        och ett tillhll fr strutsar.
 14.    Schakaler bo dr tillsammans med andra kendjur,
        och gastar ropa dr till varandra;
        ja, dr kan Lilit f ro,
        dr kan hon finna en vilostad.
 15.    Dr reder pilormen sitt bo
            och lgger sina gg
        och klcker s ut ynglet och samlar det i sitt skygd;
        ja, dr komma gamarna tillhopa,
        den ene mter dr den andre.
 16.    Sken efter i HERRENS bok
            och lsen dri;
        icke ett enda av de djuren
            skall utebliva,
        det ena skall icke ffngt
            ska det andra.
        Ty det r hans mun, som bjuder det,
        det r hans Ande, som samlar dem tillhopa.
 17.    Det r han, som kastar
            lott fr dem,
        hans hand tillskiftar dem
            deras mark efter mtsnre;
        till evig tid skola de hava den till besittning,
        frn slkte till slkte bo drp.

[1]  Se Mtsnre i Ordfrkl.
*23/35 Jesaja, 35 Kapitlet
                         Jesaja, 35 Kapitlet

                    demarkens blomstring.  HERRENS
                   frlossades terkomst till Sion.

  1.    knen och demarken skola gldja sig,
        och hedmarken skall frjdas
            och blomstra ssom en lilja.
  2.    Den skall blomstra sknt och frjda sig,
        ja, frjda sig och jubla;
        Libanons hrlighet skall bliva den given,
        Karmels och Sarons prakt.
        Ja, de skola f se
            HERRENS hrlighet,
            vr Guds prakt.
  3.    Strken maktlsa hnder,
        given kraft t vacklande knn.
  4.    Sgen till de frsagda:
        Varen frimodiga, frukten icke.
        Se, eder Gud
            kommer med hmnd;
        vedergllning kommer frn Gud,
            ja, sjlv kommer han och frlsar eder.
  5.    D skola de blindas gon ppnas
        och de dvas ron uppltas.
  6.    D skall den lame hoppa ssom en hjort,
        och den stummes tunga skall jubla.
        Ty vatten skola bryta fram i knen
        och strmmar p hedmarken.
  7.    Av frbrnt land skall bliva en sj
        och av torr mark vattenkllor;
        p den plats, dr kenhundar lgrade sig,
        skall vxa grs jmte vass och rr.
  8.    Och en banad vg, en farvg,
            skall g dr fram,
        och den skall kallas den heliga vgen;
        ingen oren skall frdas drp,
            den skall vara fr dem sjlva.
        Den som vandrar den vgen skall icke g vilse,
            om han ock hr till de fkunniga.
  9.    Dr skall icke vara ngot lejon,
        ej heller skall ngot annat vilddjur komma dit.
        Intet sdant skall finnas dr,
        men ett frlsat folk skall vandra p den.
 10.    Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
        och komma till Sion med jubel;
        evig gldje skall krna deras huvuden,
        frjd och gldje skola de undf,
        men sorg och suckan skola fly bort.
*23/36 Jesaja, 36 Kapitlet
                         Jesaja, 36 Kapitlet

                Sanheribs tg mot Jerusalem.  Rab-Sakes
                                 tal.

  1.  Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr hnde sig, att
      Sanherib, konungen i Assyrien, drog upp och angrep alla befsta
      stder i Juda och intog dem.
  2.  Och konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Rab-Sake med en
      stor hr till Jerusalem mot konung Hiskia; och han stannade vid
      vre dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
  3.  D gingo verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren
      Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till honom.
  4.  Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
      store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
      frtrstan, som du nu har hngivit dig t?
  5.  Jag sger: Det r allenast munvder, att du vet rd och har makt
      att fra kriget.  P vem frtrstar du d, eftersom du har satt
      dig upp mot mig?
  6.  Du frtrstar vl p den brckta rrstaven Egypten, men se, nr
      ngon stder sig p den, gr den i i hans hand och genomborrar
      den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr alla som
      frtrsta p honom.
  7.  Eller sger du kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
      Gud?'  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
      avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
      altare skolen I tillbedja'?
  8.  Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
      giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
      dem.
  9.  Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
      min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
      Egypten i hopp om att s f vagnar och ryttare!
 10.  Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till
      detta land fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN, som har
      sagt till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

 11.  D sade Eljakim och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala till dina
      tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket, och tala icke
      till oss p judiska infr folket som str p muren.
 12.  Men Rab-Sake svarade: r det d till din herre och till dig,
      som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
      fastmer till de mn som sitta p muren och som jmte eder skola
      ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
 13.  Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
      judiska och sade: Hren den store konungens, den assyriske
      konungens, ord.
 14.  S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
      icke rdda eder.
 15.  Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
      drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss; denna
      stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
 16.  Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren
      upp i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var
      och en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och
      en ur sin brunn,
 17.  till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
      edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
      vingrdar.
 18.  Lten icke Hiskia frleda eder, nr han sger: 'HERREN skall
      rdda oss.'  Har vl ngon av de andra folkens gudar rddat sitt
      land ur den assyriske konungens hand?
 19.  Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims gudar?
      Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
 20.  Vilken bland dessa lnders alla gudar har vl rddat sitt land
      ur min hand, eftersom I menen, att HERREN skall rdda Jerusalem
      ur min hand?

 21.  Men de tego och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade s
      bjudit och sagt: Svaren honom icke.
 22.  Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
      och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
      klder och berttade fr honom, vad Rab-Sake hade sagt.
*23/37 Jesaja, 37 Kapitlet
                         Jesaja, 37 Kapitlet

                   Jesajas profetia mot assyrierna.
                           Sanheribs fall.

  1.  D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
      hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
  2.  Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
      bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
      Jesaja, Amos' son.
  3.  Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
      smlekens dag r denne dag, ty fostren hava vl kommit fram till
      fdseln, men kraft att fda finnes icke.
  4.  Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra Rab-Sakes ord, med vilka
      hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att smda
      den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa ord som
      han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr den
      kvarleva som nnu finnes.
  5.  Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
  6.  sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
      sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem, med
      vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
  7.  Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han p
      grund av ett rykte som han skall f hra vnder tillbaka till
      sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
      land.

  8.  Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
      upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt, att han hade
      brutit upp frn Lakis.

  9.  Men nr Sanherib fick hra sgas om Tirhaka, konungen i
      Etiopien, att denne hade dragit ut fr att strida mot honom,
      skickade han, s snart han hrde detta, sndebud till Hiskia och
      sade:
 10.  S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
      som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
      'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
      hand.'
 11.  Du har ju hrt, vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
      andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
      nu bliva rddad!
 12.  Hava vl de folk, som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
      och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
 13.  Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
      Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

 14.  Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det,
      gick han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
      HERRENS ansikte.
 15.  Och Hiskia bad till HERREN och sade:
 16.  HERRE Sebaot, Israels Gud, du som tronar p keruberna, du
      allena r Gud, den som rder ver alla riken p jorden; du har
      gjort himmel och jord.
 17.  HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
      se.  Ja, hr alla Sanheribs ord, det budskap, varmed han har
      smdat den levande Guden.
 18.  Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt alla
      lnder ssom ock sitt eget land.
 19.  Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
      gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
      de frgra dem.
 20.  Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
      riken p jorden frnimma, att du, HERRE, r den ende.

 21.  D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
      sger HERREN, Israels Gud, jag, till vilken du har bett angende
      Sanherib, konungen i Assyrien:
 22.  Detta r det ord, som HERREN har talat om honom:

        Hon fraktar dig och bespottar dig,
            jungfrun dottern Sion;
        hon skakar huvudet efter dig,
            dottern Jerusalem.
 23.    Vem har du smdat och hdat,
            och mot vem har du upphvt din rst?
        Alltfr hgt har du upplyft dina gon --
            ja, mot Israels Helige.
 24.    Genom dina tjnare smdade du HERREN,
            nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
        drog jag upp p bergens hjder,
            lngst upp p Libanon;
        jag hgg ned dess hga cedrar
            och vldiga cypresser;
        jag trngde fram till dess versta hjder,
            dess frodigaste skog;
 25.    jag grvde brunnar
            och drack ut vatten,
        och med min fot uttorkade jag
            alla Egyptens strmmar.'
 26.    Har du icke hrt, att jag fr lnge sedan
            beredde detta?
        Av lder bestmde jag ju s;
            och nu har jag frt det fram:
        du fick makt att delgga befsta stder
            till grusade stenhopar.
 27.    Deras invnare blevo maktlsa,
            de frfrades och stodo med skam.
        Det gick dem ssom grset p marken
            och grna rter,
        ssom det som vxer p taken,
            och sd, som frgs,
            frrn stret har vuxit upp.
 28.    Om du sitter eller gr ut
            eller gr in, s vet jag det,
            och huru du rasar mot mig.
 29.    Men d du nu s rasar mot mig
            och d ditt vermod har ntt till mina ron,
        skall jag stta min krok i din nsa
            och mitt betsel i din mun
        och fra dig tillbaka samma vg,
            som du har kommit p.

 30.  Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta,
      vad som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd, men
      det tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar
      och ta deras frukt.
 31.  Och den rddade skaran av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
      skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
 32.  Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
      Sions berg.  HERREN Sebaots nitlskan skall gra detta.
 33.  Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

        Han skall icke komma in i denna stad
        och icke skjuta ngon pil ditin;
        han skall icke mot den fra fram ngon skld
        eller kasta upp ngon vall mot den.
 34.    Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
        och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
 35.    Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
        fr min tjnare Davids skull.

 36.  Och HERRENS ngel gick ut och slog i assyriernas lger ett
      hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida fljande morgon
      kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr verallt.
 37.  D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
      och han stannade sedan i Nineve.
 38.  Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
      drpt med svrd av sina sner Adrammelek och Sareser; drefter
      flydde dessa undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon
      blev konung efter honom.
*23/38 Jesaja, 38 Kapitlet
                         Jesaja, 38 Kapitlet

                    Hiskias sjukdom.  Hans lovsng.

  1.  Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
      son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
      Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
  2.  D vnde Hiskia sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN.
  3.  Och han sade: Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat
      infr dig i trohet och med hngivet hjrta och gjort, vad gott
      r i dina gon.  Och Hiskia grt bitterligen.
  4.  D kom HERRENS ord till Jesaja: han sade:
  5.  G och sg till Hiskia: S sger HERREN, din fader Davids Gud:
      Jag har hrt din bn, jag har sett dina trar.  Se, jag skall
      frka din livstid med femton r;
  6.  jag skall ock rdda dig och denna stad ur den assyriske
      konungens hand.  Ja, jag skall beskrma denna stad.
  7.  Och detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN drp att HERREN
      skall gra, vad han nu har lovat:
  8.  se, solvisarskuggan, som nu p Ahas' solvisare har gtt nedt
      med solen, skall jag lta g tio steg tillbaka.  S gick solen
      tillbaka p solvisaren de tio steg, som den reda hade lagt till
      rygga.

  9.  En sng, skriven av Hiskia, Juda konung, nr han hade varit sjuk
      och tillfrisknat frn sin sjukdom:
 10.    Jag tnkte: Jag gr hdan
            i mina bsta dagar,
            in genom ddsrikets portar;
        jag varder bervad terstoden av mina r.
 11.    Jag tnkte: Jag fr icke mer se HERREN,
            HERREN i de levandes land.
        Hos dem som bo i frgngelsens rike
            fr jag ej mer skda mnniskor.
 12.    Min hydda ryckes upp och flyttas bort ifrn mig
            ssom en herdes tlt.
        Jag har vvt mitt liv till slut ssom en vvare sin vv,
            och jag skres nu ned frn bommen;
        innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
 13.    Jag mste ryta ssom ett lejon intill morgonen;
            s krossas alla bin i min kropp.
        Ja, innan dagen har gtt ver till natt, r du frdig med mig.
 14.    Jag klagade ssom en svala, ssom en trana,
            jag suckade ssom en duva;
        matta blickade mina gon mot hjden:
        HERRE, jag lider nd; tag dig an min sak.
 15.    Men vad skall jag vl sga,
            d han nu har talat till mig
            och sjlv utfrt sitt verk?
        I ro fr jag nu leva alla mina r till slut
            efter all min sjls bedrvelse.
 16.    Herre, sdant lnder till liv,
        min ande har i allo sitt liv drav.
        Och s helar du mig -- ja, giv mig liv!
 17.    Se till mitt bsta kom denna bittra bedrvelse ver mig.
        I din krlek rddade du min sjl
            ifrn frintelsens grop,
        i det du kastade alla mina synder
            bakom din rygg.
 18.    Ty ddsriket tackar dig icke,
            dden prisar dig icke,
        och de som hava farit ned i graven hoppas ej mer
            p din trofasthet.
 19.    De som leva, de som leva, de tacka dig,
            ssom ock jag nu gr;
        och fderna gra din trofasthet
            kunnig fr barnen.
 20.    HERREN skall frlsa mig,
        och mina snger skola vi d spela
            i alla vra livsdagar
            druppe i HERRENS hus.

 21.  Och Jesaja tillsade, att man skulle taga en fikonkaka och lgga
      den ssom plster p bulnaden, s skulle han tillfriskna.
 22.  Men Hiskia sade: Vad fr ett tecken gives mig drp att jag
      skall f g upp i HERRENS hus?
*23/39 Jesaja, 39 Kapitlet
                         Jesaja, 39 Kapitlet

                        Sndebuden frn Babel.

  1.  Vid samma tid snde Merodak-Baladan, Baladans son, konungen i
      Babel, brev och sknker till Hiskia; och han fick hra, att
      denne hade varit sjuk, men blivit terstlld.
  2.  Och Hiskia gladde sig ver deras ankomst och visade dem sitt
      frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
      sina dyrbara oljor och hela sitt tyghus och allt vad som fanns i
      hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i hans
      go, som han icke visade dem.

  3.  Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
      Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
      Hiskia svarade: De hava kommit till mig ifrn fjrran land,
      ifrn Babel.
  4.  Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
      Allt som r i mitt hus hava de sett: intet finnes i mina
      skattkamrar, som jag icke har visat dem.
  5.  D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERREN Sebaots ord:
  6.  Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus och som
      dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
      Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
  7.  Och sner till dig, de som skola utg av dig och som du skall
      fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
      babyloniske konungens palats.
  8.  Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord, som du har
      talat.  Och han sade ytterligare: Frid och trygghet skola ju
      f rda i min tid.
*23/40 Jesaja, 40 Kapitlet
                         Jesaja, 40 Kapitlet

                  Trsteord till Guds folk.  HERRENS
                          storhet och makt.

  1.    Trsten, trsten mitt folk,
            sger eder Gud.
  2.    Talen ljuvligt till Jerusalem
            och prediken fr det,
        att dess vedermda r slut,
            att dess missgrning r frsonad
        och att det har ftt dubbelt igen av HERRENS hand
            fr all sina synder.
  3.    Hr, man ropar;
            Bereden vg
            fr HERREN i knen,
        banen p hedmarken
            en jmn vg fr vr Gud.
  4.    Alla dalar skola hjas
        och alla berg och hjder snkas;
        vad ojmnt r skall jmnas,
        och vad olndigt r skall bliva slt mark.
  5.    HERRENS hrlighet skall varda uppenbarad,
        och allt ktt skall tillsammans se den.
        Ty s har HERRENS mun talat.
  6.    Hr, ngon talar: Predika!,
        och en annan svarar: Vad skall jag predika?
        Allt ktt r grs
        och all dess hrlighet ssom ett blomster p marken.
  7.    Grset torkar bort,
            blomstret frvissnar,
        nr HERRENS andedrkt blser drp.
  8.    Grset torkar bort,
            blomstret frvissnar,
        men vr Guds ord
            frbliver evinnerligen.
  9.    Stig upp p ett hgt berg,
            Sion, du gldjens budbrarinna;
        hv upp din rst med kraft,
            Jerusalem, du gldjens budbrarinna:
        hv upp den utan fruktan,
        sg till Juda stder:
            Se, dr r eder Gud!
 10.    Ja, Herren, HERREN kommer
            med vldighet,
        och hans arm visar sin makt.
        Se, han har med sig sin ln,
            och hans segerbyte gr framfr honom.
 11.    Han fr sin hjord i bet ssom en herde,
        han samlar lammen i sin famn
        och br dem i sitt skte
            och sakta fr han moderfren fram.
 12.    Vem r det, som mter upp havens vatten i sin hand
        och mrker ut himmelens vidd med sina utspnda fingrar?
        Vem mter upp stoftet p jorden med ett tredingsmtt?
        Vem vger bergen p en vg
        och hjderna p en viktskl?
 13.    Vem kan utrannsaka HERRENS Ande,
        och vem kan giva honom rd och undervisa honom?
 14.    Gr han till rds med ngon,
        fr att denne skall giva honom frstnd
        och lra honom den rtta stigen,
        lra honom kunskap
        och visa honom frstndets vg?
 15.    Nej, folken ro att akta ssom en droppe ur mbaret
        och ssom ett grand p vgsklen;
        se, havslnderna lyfter han ssom ett stoftkorn.
 16.    Libanons skog vore icke nog till offerved
        och dess djur icke nog till brnnoffer.
 17.    Folken ro allasammans ssom ett intet infr honom;
        ssom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
 18.    Vid vem viljen I d likna Gud,
        och vad finnes honom likt att stlla vid hans sida?
 19.    Mnne ett avgudabelte?  -- det gjutes av ngon konstnr,
        och guldsmeden verdrager det sedan med guld,
        och med silverkedjor pryder s guldsmeden det.
 20.    Den som icke har rd att offra s mycket,
        han vljer ut ett stycke tr, som icke ruttnar,
        och sker sig en frfaren konstnr,
        som kan frfrdiga ett belte, som ej faller omkull.
 21.    Haven I d intet frstnd?
            Hren I d intet?
        Blev detta icke frkunnat
            fr eder frn begynnelsen?
        Haven I icke frsttt,
            vad jordens grundvalar sga?
 22.    Han r den som tronar ver jordens rund,
        och dess inbyggare ro ssom grshoppor;
        han r den som utbreder himmelen ssom ett flor
        och spnner ut den ssom ett tlt att bo inunder.
 23.    Han r den som gr furstarna till intet,
        frvandlar domarna p jorden till idel tomhet.
 24.    Knappt ro de planterade,
            knappt ro de sdda,
        knappt har deras stam
            slagit rot i jorden,
        s blser han p dem, och de frtorka,
        och en stormvind fr dem bort ssom str.
 25.    Vid vem viljen I d likna mig, s agg jag skulle vara ssom han?
            sger den Helige.
 26.    Lyften upp edra gon mot hjden
        och sen: vem har skapat allt detta?
        Det har han som fr hrskaran druppe fram i rknade hopar;
        han nmner dem alla vid namn.
        S stor r hans makt, s vldig hans kraft,
        att icke en enda utebliver.
 27.    Huru kan du sga sdant, du Jakob,
        och tala s, du Israel:
        Min vg r frdold fr HERREN,
        och min rtt r frsvunnen fr min Gud?
 28.    Vet du d icke,
            har du ej hrt det,
        att HERREN r en evig Gud,
        han som har skapat jordens ndar?
        Han bliver ej trtt och uppgives icke,
        hans frstnd r outrannsakligt.
 29.    Han giver den trtte kraft
        och frkar den maktlses styrka.
 30.    Ynglingar kunna bliva trtta och uppgivas,
        och unga mn kunna falla;
 31.    men de som bida efter HERREN hmta ny kraft,
        de f nya vingfjdrar ssom rnarna.
        S hasta de stad utan att uppgivas,
        de frdas framt utan att bliva trtta.
*23/41 Jesaja, 41 Kapitlet
                         Jesaja, 41 Kapitlet

                        HERREN och avgudarna.

  1.    Tigen, I havslnder, och lyssnen till mig,
        och m folken hmta ny kraft;
        m de s komma fram och tala,
        ja, lt oss med varandra trda infr rtta.
  2.    Vem har i ster ltit denne uppst,
        som mtes av seger, var han gr fram?
        Vem giver folkslag i hans vld
        och gr honom till hrskare ver konungar?
        Vem gr deras svrd till stoft
        och deras bgar till str som fres bort av vinden?
  3.    Han frjagar dem, dr han gr lyckosam fram,
        vanliga vgar trampar icke hans fot.
  4.    Vem har verkat och utfrt detta?
        Det har han som frn begynnelsen
        kallade mnniskors slkten fram:
        jag, HERREN, som r den frste
        och som intill det sista r densamme.
  5.    Havslnderna se det och frukta,
        och jordens ndar frskrckas.
        Man nrmar sig till varandra och kommer tillhopa.
  6.    Den ene vill hjlpa den andre;
        han sger till den andre: Fatta mod!
  7.    Trsnidaren stter mod i guldsmeden,
        bleckslagaren i den som hamrar p std.
        Han sger om ldningen: Den r god
        och fster bilden med spikar, s att den ej faller omkull.
  8.    Men du Israel, min tjnare,
        du Jakob, som jag har utvalt,
        du ttling av Abraham, min vn,
  9.    du som jag har hmtat frn jordens ndar
        och kallat hit frn dess yttersta hrn
        och till vilken jag har sagt: Du r min tjnare,
        dig har jag utvalt och icke frsmtt,
 10.    frukta icke, ty jag r med dig;
        var ej frsagd, ty jag r din Gud.
        Jag styrker dig, jag hjlper dig ock,
        jag uppehller dig med min rttfrdighets hgra hand.
 11.    Se, alla som ro dig htska
            skola komma p skam och blygas;
        dina motstndare skola bliva till intet
            och skola frgs.
 12.    Du skall ska efter dina vedersakare,
            men icke finna dem;
        ja, de som strida mot dig skola bliva till intet
            och f en nde.
 13.    Ty jag r HERREN, din Gud, som hller dig
            vid din hgra hand
        och som sger till dig: Frukta icke,
            jag hjlper dig.
 14.    S frukta nu icke, du mask Jakob,
        du Israels lilla hop.
        Jag hjlper dig, sger HERREN;
        din frlossare r Israels Helige.
 15.    Se, jag gr dig till en trskvagn,
        ny och med skarpa taggar,
        s att du skall sndertrska berg och krossa dem till stoft
        och gra hjder lika agnar.
 16.    Du skall kasta dem med kastskovel,
        och vinden skall fra dem bort
        och stormen frskingra dem;
        men du sjlv skall frjda dig i HERREN
        och bermma dig av Israels Helige.
 17.    De betryckta och fattiga
        ska frgves efter vatten,
        deras tunga frsmktar av trst;
        men jag, HERREN, skall bnhra dem,
        jag, Israels Gud, skall icke vergiva dem.
 18.    Jag skall lta strmmar rinna upp p hjderna
        och kllor i dalarna;
        jag skall gra knen till en vattenrik sj
        och torrt land till kllsprng.
 19.    Och jag skall lta cedrar och akacietrd vxa upp i knen
        jmte myrten och olivtrd
        och skall p hedmarken plantera cypress
        tillsammans med alm och buxbom,
 20.    fr att man skall bde se och veta
        och akta p och frst,
        att HERRENS hand har gjort detta,
        att Israels Helige har skapat det.
 21.    S trden nu fram med eder sak,
            sger HERREN;
        kommen med edra bevis,
            sger Jakobs konung.
 22.    Ja, m man komma med dem
        och frkunna fr oss, vad som skall ske.
        Var ro edra forna utsagor?
        Lggen fram dem, fr att vi m akta p dem
        och se till, huru de hava gtt i fullbordan.
        Eller lten oss hra, vad som nu skall komma,
 23.    frkunnen, vad framdeles skall hnda,
        fr att vi m se, att I ren gudar.
        Ja, gren ngonting, vad det nu vara m,
        s att vi alla hpna, nr vi se det.
 24.    Men se, I ren ett intet,
        och edert verk r alls intet;
        den som utvljer eder r en styggelse.
 25.    Jag lt i norr en man uppst, och han kom,
        ja, i ster en som skulle kalla mitt namn;
        och han skulle g fram ver landsherrarna, ssom vore de lerjord,
        lik en krukmakare, som trampar lera.
 26.    Vem frkunnade detta frut, s att vi fingo veta det,
        eller i frvg, s att vi kunde sga: Du hade rtt?
        Ingen fanns, som frkunnade det,
        ingen, som lt oss hra det,
        ingen, som hrde eder tala drom.
 27.    Jag r den frste, som sger till Sion: Se, se dr ro de,
        den frste, som bringar Jerusalem detta gldjens budskap.
 28.    Jag ser mig om, men hr finnes ingen,
        ingen bland dessa, som kan giva besked;
        ingen som kan giva ett svar p min frga.
 29.    Se, de ro allasammans ffnglighet,
        deras verk ro ett intet,
        deras belten vind och tomhet.
*23/42 Jesaja, 42 Kapitlet
                         Jesaja, 42 Kapitlet

                HERRENS rtte tjnare och dennes vrv.
                HERRENS framtrdande till strid.  Hans
                       blinde tjnares straff.

  1.    Se, ver min tjnare som jag uppehller,
        min utkorade, till vilken min sjl har behag,
        ver honom har jag ltit min Ande komma;
        han skall utbreda rtten bland folken.
  2.    Han skall icke skria eller ropa
        och icke lta hra sin rst p gatorna.
  3.    Ett brutet rr skall han icke snderkrossa,
        och en tynande veke skall han icke utslcka;
        han skall i trofasthet utbreda rtten.
  4.    Hans kraft skall icke frtyna eller brytas,
        intill dess att han har grundat rtten p jorden;
        havslnderna vnta efter hans lag.
  5.    S sger Gud, HERREN,
        han som har skapat himmelen och utspnt den,
        han som har utbrett jorden med vad som alstras drav,
        han som har givit liv t folket som r drp
        och ande t dem som vandra dr:
  6.    Jag, HERREN, har kallat dig i rttfrdighet,
        och jag vill fatta dig vid handen
        och bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket
        och stta dig till ett ljus fr folkslagen,
  7.    fr att du m ppna blinda gon
        och fra fngar ut ur fngelset,
        ja, ur fngenskapen dem som sitta i mrkret.
  8.    Jag, HERREN, det r mitt namn;
        och jag giver icke min ra t ngon annan
        eller mitt lov t beltena.
  9.    Se, vad jag frut frkunnade, det har nu kommit.
        Nu frkunnar jag nya ting;
        frrn de visa sig,
        lter jag eder hra om dem.
 10.    Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
        hans lov frn jordens nda,
        I som faren p havet, s ock allt vad dri r,
        I havslnder med edra inbyggare;
 11.    stmmen upp, du ken med dina stder
        och I byar, dr Kedar bor;
        jublen, I klippornas invnare,
        ropen frn bergens toppar.
 12.    Given HERREN ra
        och frkunnen hans lov i havslnderna.
 13.    HERREN drager ut ssom en hjlte,
        han eggar upp sig till iver ssom en krigare;
        han uppgiver hrskri, han ropar hgt
        och visar sin makt mot sina fiender.
 14.    I lng tid har jag tegat,
            jag hll mig stilla och betvang mig;
        men nu skall jag hja rop ssom en barnafderska,
            jag vill skaffa mig luft och andas ut.
 15.    Jag skall frda berg och hjder
            och lta allt grs p dem frtorka;
        jag skall gra strmmar till land
            och lta allt grs p dem frtorka;
        jag skall gra strmmar till land
            och lta sjar torka ut.
 16.    Och de blinda skall jag leda
            p en vg som de icke knna;
        p stigar som de icke knna
            skall jag fra dem.
        Jag skall gra mrkret framfr dem till ljus
            och det som r ojmnt till jmn mark.
        Detta r, vad jag skall gra,
            och jag skall ej rygga mitt ord.
 17.    Men de som frtrsta p skurna belten
            och som sga till gjutna belten:
            I ren vra gudar,
        de skola vika tillbaka
            och st dr med skam.
 18.    Hren, I dve;
        I blinde, skden och sen.
 19.    Vem r blind, om icke min tjnare,
        och s dv som den budbrare jag snder stad?
 20.    Du har ftt se mycket,
            men du aktar icke drp;
        fastn ronen hava blivit ppnade,
            lyssnar ingen till.
 21.    Det r HERRENS behag, fr hans rttfrdighets skull,
        att han vill lta sin lag komma till makt och ra.
 22.    Men detta r ett plundrat och skvlat folk;
        dess ynglingar ro alla lagda i bojor,
        och i fngelser hllas de gmda,
        de hava blivit givna till plundring,
            och ingen finnes, som rddar,
        till skvling, och ingen sger:
            Giv tillbaka.
 23.    Ack att ngon bland eder ville lyssna hrtill,
        fr framtiden giva akt och hra hrp!
 24.    Vem har lmnat Jakob till skvling
        och Israel i plundrares vld?
        Har icke HERREN gjort det;
            han, mot vilken vi hava syndat,
        han, p vilkens vgar
            man icke ville vandra
        och p vilkens lag
            man icke ville hra?
 25.    Drfr utgt han ver dem i sin vrede
        frtrnelse och krigets raseri.
        Och de frbrndes drav runt omkring,
            men besinnade det icke;
        de frtrdes drav,
            men aktade icke drp.
*23/43 Jesaja, 43 Kapitlet
                         Jesaja, 43 Kapitlet

                     Israels frlossning.  HERRENS
                   rttfrdighet och Israels synd.

  1.    Men nu sger HERREN s,
        han som har skapat dig, Jakob,
            han som har danat dig, Israel:
        Frukta icke, ty jag har frlossat dig,
        jag har kallat dig vid ditt namn, du r min.
  2.    Om du ock mste g genom vatten, s r jag med dig,
        eller genom strmmar, s skola de icke frdrnka dig;
        mste du n g genom eld, s skall du ej bliva svedd,
        och lgorna skola ej frtra dig.
  3.    Ty jag r HERREN, din Gud,
        Israels Helige, din frlsare;
        jag giver Egypten till lsepenning fr dig,
        Etiopien och Seba i ditt stlle.
  4.    Eftersom du r s dyrbar i mina gon,
        s hgt aktad och s lskad av mig,
        drfr giver jag mnniskor till lsen fr dig
        och folk till lsen fr ditt liv.
  5.    Frukta d icke, ty jag r med dig.
        Jag skall lta dina barn komma frn ster,
        och frn vster skall jag samla dig tillhopa.
  6.    Jag skall sga till Norden: Giv hit
        och till sdern: Frhll mig dem icke;
        fr hit mina sner ifrn fjrran
        och mina dttrar ifrn jordens nda,
  7.    envar som r uppkallad efter mitt namn
        och som jag har skapat till min ra,
        envar som jag har danat och gjort.
  8.    Fr hitut det blinda folket, som dock har gon,
        och de dva, som dock hava ron.
  9.    Alla folk hava kommit tillsammans,
        folkslagen samla sig tillhopa.
        Vem bland dem finnes, som skulle kunna frutsga sdant?
        M de lta oss hra sina forna utsagor.
        M de stlla fram sina vittnen och bevisa sin rtt,
        s att dessa, nr de hra det, kunna sga: Det r sant.
 10.    Men I ren mina vittnen, sger HERREN,
        I ren min tjnare, den som jag har utvalt,
        p det att I mn veta och tro mig
        och frst, att det r jag;
        fre mig r ingen Gud danad,
        och efter mig skall ingen komma.
 11.    Jag, jag r HERREN,
        och frutom mig finnes ingen frlsare.
 12.    Jag har frkunnat det och skaffat frlsning,
        jag har kungjort det och ingen frmmande gud bland eder.
        I ren mina vittnen, sger HERREN;
        och jag r Gud.
 13.    Ja, allt framgent r jag densamme,
        och ingen kan rdda frn min hand.
        Nr jag vill gra ngot, vem kan d avvnda det?
 14.    S sger HERREN, eder frlossare,
        Israels Helige:
        Fr eder skull snder jag mitt bud mot Babel,
        och jag skall driva dem allasammans p flykten,
        jag skall driva kalderna ned p skeppen som voro deras frjd.
 15.    Jag r HERREN, eder Helige,
        Israels skapare, eder konung.
 16.    S sger HERREN,
        han som gr en vg i havet,
        en stig i vldiga vatten,
 17.    han som fr vagnar och hstar ditut,
        ja, hrskara och och stridsmakt,
        sedan ligga de dr tillhopa och kunna icke st upp,
        de ro utslckta, de hava slocknat ssom en veke:
 18.    Tnken icke p vad frr har varit,
        akten icke p vad fordom har skett.
 19.    Se, jag vill gra ngot nytt.
        Redan nu visar det sig; mrken I det icke?
        Ja, jag skall gra en vg i knen
        och strmmar i demarken,
 20.    s att markens djur skola ra mig,
        schakaler och strutsar,
        drfr att jag lter vatten flyta i knen,
        strmmar i demarken,
        s att mitt folk, min utkorade, kan f dricka.
 21.    Det folk, som jag har danat t mig,
        skall frtlja mitt lov.
 22.    Men icke har du, Jakob, kallat mig hit,
        i det du har gjort dig mda fr min skull, du Israel.
 23.    Icke har du framburit t mig dina brnnoffersfr
        eller rat mig med dina slaktoffer;
        icke har jag vllat dig arbete med spisoffer,
        ej heller mda med rkelse.
 24.    Icke har du kpt kalmus t mig fr dina penningar
        eller mttat mig med dina slaktoffers fett.
        Nej, du har vllat mig arbete genom dina synder
        och mda genom dina missgrningar.
 25.    Jag, jag r den som utplnar
        dina vertrdelser fr min egen skull,
        och dina synder kommer jag icke mer ihg.
 26.    Lt mig hra, vad du har att sga,
        och lt oss g till rtta med varandra;
        tala du, fr att du m finnas rttfrdig.
 27.    Men se, redan din stamfader syndade,
        och de som frde din talan begingo vertrdelser mot mig.
 28.    Drfr har jag mst lta helgedomens furstar utst vanra
        och har verlmnat Jakob t tillspillogivning,
        Israel t frsmdelse.
*23/44 Jesaja, 44 Kapitlet
                         Jesaja, 44 Kapitlet

                   HERRENS vlsignelse ver Israel.
                  Avgudamakarnas drskap.  Syndernas
                 utplning.  Upprttelsen genom Kores.

  1.    Men hr nu, du Jakob, min tjnare,
        du Israel, som jag har utvalt.
  2.    S sger HERREN, han som har skapat dig,
        han som danade dig redan i moderlivet och som hjlper dig:
        Frukta icke, du min tjnare Jakob,
        du Jesurun[1], som jag har utvalt.
  3.    Ty jag skall utgjuta vatten ver de trstiga
        och strmmar ver det torra;
        jag skall utgjuta min Ande ver din barn
        och min vlsignelse ver dina telningar,
  4.    s att de vxa upp mitt ibland grset
        ssom piltrd vid vattenbckar.
  5.    D skall den ene sga: HERREN tillhr jag,
        och den andre skall beropa Jakobs namn,
        och en tredje skall skriva p sin hand: HERRENS egen
        och skall bruka Israel ssom ett renamn.
  6.    S sger HERREN, Israels konung,
        och hans frlossare, HERREN Sebaot:
        Jag r den frste, och jag r den siste,
        och frutom mig finnes ingen Gud.
  7.    Och vem talar, ssom jag har gjort,
        alltsedan jag lt urtidsfolket framtrda?
        M han frkunna det och lgga det fram fr mig.
        Ja, m de frkunna det tillkommande, vad som skall ske.
  8.    Frukten icke och varen icke frskrckta.
        Har jag icke fr lnge sedan ltit dig hra om detta
        och frkunnat det?  I ren ju mina vittnen.
        Finnes vl ngon Gud frutom mig?
        Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

  9.  Avgudamakarna ro allasammans idel tomhet, och deras kra gudar
      kunna icke hjlpa.  Deras beknnare se sjlva intet och frst
      intet; drfr mste de ock komma p skam.
 10.  Om ngon formar en gud och gjuter ett belte, s r det honom
      till intet gagn.
 11.  Se, hela dess flje skall komma p skam; konstnrerna sjlva ro
      ju allenast mnniskor.  M de frsamlas, s mnga de ro, och
      trda fram; de skola d alla tillhopa med frskrckelse komma p
      skam.

 12.  Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glden, han
      formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till
      ventyrs fr han drvid svlta, s att han bliver vanmktig, och
      frsaka att dricka, s att han bliver matt.
 13.  Trsnidaren spnner ut sitt mtsnre och gr mrken p
      trstycket med sitt ritstift, han arbetar drp med sina eggjrn
      och mrker ut det med passaren; och han gr s drav en
      mansbild, en prydlig mnniskogestalt, som fr bo i ett hus.

 14.  Man fller t sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig
      ek och uppdrager dem t sig bland skogens trd; man planterar t
      sig lrktrd, och regnet giver dem vxt.
 15.  Detta hava mnniskorna till brnsle; och man tager drav och
      vrmer sig drmed, man tnder p det och bakar brd drvid.  Men
      drjmte frfrdigar man en gud drav och tillbeder den, man gr
      drav ett belte och faller ned fr det.
 16.  En del av tret brnner man allts upp i eld, ver en annan del
      drav tillagar man ktt till att ta, steker sin stek och ter
      sig mtt; nr man s har vrmt sig, sger man: Gott, nu r jag
      varm, nu njuter jag av brasan.
 17.  Men av det som r kvar gr man en gud, man gr sig ett belte,
      och fr det faller man ned och tillbeder, man bnfaller infr
      det och sger: Rdda mig, ty du r min gud.  --
 18.  Ja, sdana veta intet och frst intet, ty igentppta ro deras
      gon, s att de icke se, och deras hjrtan, s att de intet
      begripa.
 19.  Ingen har s mycken eftertanke, s mycket vett eller frstnd,
      att han sger: En del drav har jag brnt upp i eld, och p
      kolen har jag bakat brd och stekt ktt och har s tit; skulle
      jag d av terstoden gra en styggelse?  Skulle jag falla ned
      fr ett stycke tr?
 20.  Den som s hller sig till vad som blott r aska, han r frledd
      av ett drat hjrta, s att han icke frstr att rdda sin sjl,
      icke att tnka: Blott ffnglighet r, vad jag hller i min
      hgra hand.
 21.    Tnk hrp, du Jakob,
        du Israel, ty du r min tjnare;
        jag har danat dig, ja, du r min tjnare.
        Israel, du varder icke frgten av mig.
 22.    Jag utplnar dina vertrdelser ssom ett moln
        och dina synder ssom en sky.
        Vnd om till mig, ty jag frlossar dig.
 23.    Jublen, I himlar,
            ty HERREN utfr sitt verk;
        hjen gldjerop, I jordens djup,
        bristen ut i jubel, I berg,
        du skog med alla dina trd;
        ty HERREN frlossar Jakob,
        han bevisar sig hrlig i Israel.
 24.    S sger HERREN, din frlossare,
        han som danade dig redan i moderlivet:
        Jag, HERREN, r den som fr allt,
        den som ensam utspnner himmelen
        och utan ngons hjlp breder ut jorden.
 25.    Jag r den som gr lgnprofeternas tecken om intet
        och gr spmnnen till drar,
        den som lter de vise komma till korta
        och gr deras klokhet till drskap,
 26.    men som lter sin tjnares ord bliva bestndande
        och fullbordar sina sndebuds rdslag.
        Jag r den som sger om Jerusalem: Det skall bliva bebott
        och om Juda stder: De skola varda uppbyggda;
        jag skall upprtta ruinerna dr.
 27.    Jag r den som sger till havsdjupet: Sina ut;
        dina strmmar vill jag lta uttorka.
 28.    Jag r den som sger om Kores: Han r min herde,
        han skall fullborda all min vilja,
        och han skall sga om Jerusalem:
            'Det skall bliva uppbyggt'
        och till templet: 'Din grund skall ter varda lagd.'

[1]  Se Jesurun i Ordfrkl.
*23/45 Jesaja, 45 Kapitlet
                         Jesaja, 45 Kapitlet

                Kores HERRENS redskap.  HERREN den ende
               Guden.  Hela vrldens underkastelse under
                                honom.

  1.    S sger HERREN till sin smorde,
        till Kores som jag har fattat vid hans hgra hand,
        d jag nu vill sl ned folken infr honom
        och lsa svrdet frn konungarnas lnd,
        d jag vill ppna drrarna fr honom
        s att inga portar mer ro stngda:
  2.    Sjlv skall jag g framfr dig,
        backarna skall jag jmna ut;
        kopparportarna skall jag krossa,
        och jrnbommarna skall jag bryta snder.
  3.    Och jag skall giva dig dolda skatter
        och bortgmda rikedomar,
        fr att du m frnimma, att jag, HERREN, r den
        som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
  4.    Fr min tjnare Jakobs skull,
        fr Israels, min utkorades, skull
        kallade jag dig vid ditt namn
        och gav dig renamn, innan du knde mig.
  5.    Jag r HERREN och eljest ingen,
        utom mig finnes ingen Gud;
        innan du knde mig, omgjordade jag dig,
  6.    fr att man skulle frnimma bde i ster och i vster,
        att alls ingen finnes frutom mig,
        att jag r HERREN och eljest ingen,
  7.    jag som danar ljuset och skapar mrkret,
        jag som giver lyckan och skapar olyckan.
        Jag, HERREN, r den som gr allt detta.
  8.    Drypen, I himlar drovan,
        och m skyarna lta rttfrdighet strmma ned.
        M jorden ppna sig,
        och m dess frukt bliva frlsning;
        rttfrdighet lte den ock vxa upp.
        Jag, HERREN, skapar detta.
  9.    Ve dig som vill g till rtta med din Skapare,
        ja, ve dig, du skrva bland andra skrvor av jord!
        Skall vl leret sga till krukmakaren: Vad kan du gra?
        Och skall ditt verk sga om dig: Han har inga hnder?
 10.    Ve dig som sger till din fader: Icke kan du avla barn
        och till hans hustru: Icke kan du fda barn!
 11.    S sger HERREN,
        Israels Helige, som ock r hans skapare:
        Frgen mig om det tillkommande;
        lmnen t mig omsorgen om mina sner, mina hnder verk.
 12.    Det r jag, som har gjort jorden och skapat mnniskorna drp;
        det r mina hnder, som hava utspnt himmelen,
        och hela dess hrskara har jag bdat upp.
 13.    Det r ock jag, som har ltit denne uppst i rttfrdighet,
        och alla hans vgar skall jag gra jmna.
        Han skall bygga upp min stad
        och slppa mina fngar lsa,
        och det icke fr betalning eller fr gvor,
        sger HERREN Sebaot.
 14.    S sger HERREN:
        Vad egyptierna hava frvrvat med sitt arbete
        och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel,
        det skall allt verg i din hand och hra dig till.
        De skola flja bakom dig,
            i kedjor skola de g.
        Och de skola falla ned infr dig
            och stlla sin bn till dig:
        Allenast i dig r Gud,
        och eljest finnes ingen,
            alls ingen annan Gud.
 15.    Ja, du r sannerligen en outgrundlig Gud,
        du Israels Gud, du frlsare
 16.    De komma alla p skam och varda till blygd,
        de mste allasammans g dr med blygd,
        alla avgudamakarna.
 17.    Men Israel bliver frlst genom HERREN
            med en evig frlsning;
        aldrig i evighet skolen I komma p skam
            och varda till blygd.
 18.    Ty s sger HERREN,
        han som har skapat himmelen,
            han som r Gud,
        han som har danat jorden och gjort den,
            han som har berett den
        och som icke har skapat den till att vara de,
            utan danat den till att bebos:
        Jag r HERREN
            och eljest ingen.
 19.    Jag har icke talat i det frdolda,
        ngonstdes i ett mrkt land;
        jag har icke sagt till Jakobs slkt:
            Frgves skolen I ska mig.
        Jag r HERREN, som talar sanning,
            som frkunnar, vad rtt r.
 20.    S frsamlen eder nu och kommen hit,
        trden fram allasammans,
            I rddade, som ren kvar av folken.
        Ty de hava intet frstnd,
            de som fra sina trbelten omkring i hgtidstg
        och bedja till en gud
            som icke kan frlsa.
 21.    Frkunnen ngot och lggen fram det;
            alla tillhopa m rdsl drom.
        Vem har lngt frut ltit eder hra detta
            och fr lnge sedan frkunnat det?
        Har icke jag, HERREN, gjort det
        jag, frutom vilken ingen Gud mer finnes,
        ingen Gud, som r rttfrdig och som frlsar,
            nej, ingen finnes jmte mig.
 22.    Vnden eder till mig, s varden I frlsta,
            I jordens alla ndar;
        ty jag r Gud
            och eljest ingen.
 23.    Jag har svurit vid mig sjlv,
        frn min mun har utgtt ett sanningsord,
            ett ord, som icke skall ryggas:
        Fr mig skola alla knn bja sig,
            och mig skola alla tungor giva sin ed.
 24.    S har man betygat om mig:
            Allenast hos HERREN finnes rttfrdighet och makt.
        Till honom skola komma med blygd
            alla de som hava varit honom htska.
 25.    Ja, genom HERREN fr all Israels slkt sin rtt,
            och av honom skola de bermma sig.
*23/46 Jesaja, 46 Kapitlet
                         Jesaja, 46 Kapitlet

                   Babels gudars fall.  Varning till
                            vertrdarna.

  1.    Bel sjunker ned,
            Nebo mste bja sig,
        deras bilder lmnas
            t djur och fnad;
        de som I frden omkring i hgtidstg,
            de lastas nu p k
            som bra sig trtta av brdan.
  2.    Ja, de mste bda bja sig och sjunka ned;
        de kunna icke rdda ngon brda,
        sjlva vandra de bort i fngenskap.
  3.    S hren nu p mig, I av Jakobs hus,
        I alla som ren kvar av Israels hus,
        I som haven varit lastade p mig allt ifrn moderlivet
        och burna av mig allt ifrn moderssktet.
  4.    nda till eder lderdom r jag densamme,
        och intill dess I varden gr, skall jag bra eder;
        s har jag hittills gjort,
        och jag skall ocks framgent hlla eder uppe,
        jag skall bra och rdda eder.
  5.    Med vem viljen I likna och jmfra mig,
        och med vem viljen I sammanstlla mig,
        s att jag skulle vara honom lik?
  6.    Man skakar ut guld ur pungen
        och vger upp silver p vgen,
        och s lejer man en guldsmed att gra det till en gud,
        fr vilken man kan falla ned och tillbedja.
  7.    Den lyfter man p axeln och br den bort
        och stter ned den p dess plats,
        fr att den skall st dr och ej vika frn stllet.
        Men ropar ngon till den, s svarar den icke
        och frlsar honom icke ur hans nd.
  8.    Tnken hrp och kommen till frnuft;
        besinnen eder, I vertrdare.
  9.    Tnken p vad frr var, redan i forntiden;
        ty jag r Gud och eljest ingen,
        en Gud, vilkens like icke finnes;
 10.    jag som i frvg frkunnar, vad komma skall,
        och lngt frut, vad nnu ej har skett;
        jag som sger: Mitt rdslut skall g i fullbordan,
        och allt vad jag vill, det gr jag;
 11.    jag som kallar p rnen frn ster
        och ifrn fjrran land p mitt rdsluts man.
        Vad jag har bestmt, det stter jag ock i verket.
 12.    S hren nu p mig, I stormodige,
        I som menen, att hjlpen r lngt borta.
 13.    Se, jag lter min hjlp nalkas, den r ej lngt borta,
        och min frlsning drjer icke;
        jag giver frlsning i Sion
        och min hrlighet t Israel.
*23/47 Jesaja, 47 Kapitlet
                         Jesaja, 47 Kapitlet

                 Det stolta Babels frnedring.  Dess
                        trollkarlars vanmakt.

  1.    Stig ned och stt dig i stoftet,
            du jungfru dotter Babel,
        stt dig p jorden utan tron,
            du kaldernas dotter;
        ty man skall icke mer kalla dig
            den bortklemade och yppiga.
  2.    Tag till kvarnen och mal mjl,
            lgg av din slja,
        lyft upp slpet, blotta benet,
            vada genom strmmarna.
  3.    Din blygd skall varda blottad,
            och din skam skall ses.
        Hmnd skall jag utkrva
            och ej skona ngon mnniska.
  4.    Vr frlossares namn r HERREN Sebaot,
            Israels Helige!
  5.    Sitt tyst och drag dig undan i mrkret,
            du kaldernas dotter;
        ty du skall icke mer bliva kallad
            konungarikenas drottning.
  6.    Jag frtrnades p mitt folk,
            jag ohelgade min arvedel
            och gav dem i din hand.
        Och du visade dem intet frbarmande;
            p gamla mn
            lt du ditt ok tynga hrt.
  7.    Du tnkte: Jag skall evinnerligen
            frbliva en drottning
        drfr ville du ej akta p
            och tnkte ej p nden.
  8.    S hr nu detta, du som lever i vllust,
            du som tronar s trygg,
        du som sger i ditt hjrta:
            Jag och ingen annan;
        aldrig skall jag sitta ssom nka,
            aldrig veta av, vad barnlshet r.
  9.    Se, bda dessa olyckor skola komma ver dig med hast,
            p en och samma dag:
        bde barnlshet och nkestnd skola komma ver dig
            i fullaste mtt,
        trots myckenheten av dina trolldomskonster,
            trots dina besvrjelsers starka kraft.
 10.    Du knde dig trygg i din ondska, du tnkte:
            Ingen ser mig.
        Din vishet och din kunskap var det,
            som frfrde dig,
        s att du s sade i ditt hjrta:
            Jag och ingen annan.
 11.    Drfr skall en olycka komma ver dig,
            som du ej frmr besvrja bort,
        och ett frdrv skall falla ver dig,
            som du icke skall kunna avvnda;
        ja, pltsligt skall delggelse komma ver dig,
            nr du minst anar det.
 12.    Trd fram med de besvrjelser och mnga trolldomskonster
            som du har mdat dig med frn din ungdom;
        se till, om du s kan skaffa hjlp,
            om du s kan skrmma bort faran.
 13.    Du har arbetat dig trtt med dina mnga rdslag.
            M de nu trda fram,
        m de frlsa dig, dessa som avmta himmelen
            och spana i stjrnorna
        och var nymnad kungra, varifrn ditt de
            skall komma ver dig.
 14.    Men se, de ro att likna vid str
            som brnnes upp i eld,
        de kunna icke rdda sitt liv
            ur lgornas vld.
        Detta r ju ingen koleld att vrma sig framfr,
            ingen brasa att sitta vid.
 15.    Ja, s gr det fr dig med dem som du mdade dig fr.
        Och dina handelsvnner frn ungdomstiden draga bort,
            var och en t sitt hll
            och ingen finnes, som frlsar dig.
*23/48 Jesaja, 48 Kapitlet
                         Jesaja, 48 Kapitlet

                 Guds sannfrdighet och barmhrtighet
                  bekrftade genom frlsningen ifrn
                                Babel.

  1.    Hren detta, I av Jakobs hus,
        I som ren uppkallade med Israels namn
        och flutna ur Juda klla,
        I som svrjen vid HERRENS namn
        och prisen Israels Gud --
        dock icke i sanning och rttfrdighet,
  2.    allt medan I kallen eder efter den heliga staden
        och stdjen eder p Israels Gud,
        p honom vilkens namn r HERREN Sebaot.
  3.    Vad frut skedde, det hade jag fr lnge sedan frkunnat;
        av min mun var det frutsagt, och jag hade ltit eder hra drom.
        Pltsligt satte jag det i verket, och det intrffade.
  4.    Eftersom jag visste, att du var s styvsint,
        ja, att din nacksena var av jrn
        och din panna av koppar,
  5.    drfr frkunnade jag det fr lnge sedan
        och lt dig hra drom, innan det skedde,
        p det att du icke skulle kunna sga:
        Min gudastod har gjort det,
        min gudabild, den skurna eller den gjutna har skickat det s.
  6.    Du hade hrt det, nu kan du se alltsammans;
        viljen I d icke erknna det?

        Nu lter jag dig ter hra om nya ting,
        om frdolda ting som du ej har vetat av.
  7.    Frst nu hava de blivit skapade, icke tidigare,
        och frrn i dag fick du icke hra om dem,
        p det att du ej skulle kunna sga: Det visste jag ju frut.
  8.    Du fick icke frr hra ngot drom eller veta ngot drav,
        ej heller kom det tidigare fr dina ron,
        eftersom jag visste, huru trols du var
        och att du hette vertrdare allt ifrn moderlivet.
  9.    Men fr mitt namns skull r jag lngmodig,
        och fr min ras skull hller jag tillbaka min vrede,
        s att du icke bliver utrotad.
 10.    Se, jag har smlt dig, men silver har jag icke ftt;
        jag har prvat dig i lidandets ugn.
 11.    Fr min egen skull, ja, fr min egen skull gr jag s,
        ty huru skulle jag kunna lta mitt namn bliva ohelgat?
        Jag giver icke min ra t ngon annan.
 12.    Hr p mig, du Jakob,
            du Israel, som jag har kallat.
        Jag r det; jag r den frste,
            jag r ock den siste.
 13.    Min hand har lagt jordens grund,
        och min hgra hand har utspnt himmelen;
        jag kallar p dem,
        d st de dr bda.
 14.    Frsamlen eder, I alla, och hren:
        Vem bland dessa andra har frutsagt detta,
        att den man, som HERREN lskar, skall utfra hans vilja mot Babel
        och vara hans arm mot kalderna?
 15.    Jag, jag har talat detta,
        jag har ock kallat honom,
        jag har frt honom fram, s att hans vg har blivit lyckosam.
 16.    Trden hit till mig och hren detta;
        Mina frutsgelser har jag icke talat i det frdolda;
        nr tiden kom, att ngot skulle ske, d var jag dr.
        Och nu har Herren, HERREN
        snt mig och snt sin Ande.
 17.    S sger HERREN, din frlossare,
            Israels Helige:
        Jag r HERREN, din Gud,
            den som lr dig, vad nyttigt r,
        den som leder dig p den vg du skall vandra.
 18.    O att du ville akta p mina bud!
        D skulle frid tillflyta dig ssom en strm
        och din rtt ssom havets bljor;
 19.    dina barn skulle d vara ssom sanden
        och din livsfrukt ssom sandkornen,
        dess namn skulle aldrig bliva utrotat
        eller utplnat ur min syn.
 20.    Dragen ut frn Babel,
            flyn ifrn kaldernas land;
        frkunnen det med frjderop
            och lten det bliva knt,
        utbreden ryktet drom
            till jordens nda;
        sgen: HERREN har frlossat
            sin tjnare Jakob.
 21.    De ledo ingen trst,
            nr han frde dem genom demarker,
        ty han lt vatten strmma fram
            ur klippan t dem,
        han klv snder klippan,
            och vattnet fldade.
 22.    Men de ogudaktiga f ingen frid,
            sger HERREN.
*23/49 Jesaja, 49 Kapitlet
                         Jesaja, 49 Kapitlet

                 HERRENS tjnares kamp och ln.  Sions
                          klagan och trst.

  1.    Hren p mig, I havslnder,
        och akten hrp, I folk, som bon i fjrran.
        HERREN kallade mig, nr jag nnu var i moderlivet,
        han nmnde mitt namn, medan jag lg i min moders skte.
  2.    Och han gjorde min mun lik ett skarpt svrd
        och gmde mig under sin hands skugga;
        han gjorde mig till en vass pil
        och dolde mig i sitt koger.
  3.    Och han sade till mig: Du r min tjnare,
        Israel, genom vilken jag vill frhrliga mig.
  4.    Men jag tnkte: Frgves har jag mdat mig,
        fruktlst och ffngt har jag frtrt min kraft;
        dock, min rtt r hos HERREN
        och min ln hos min Gud.
  5.    Och nu sger HERREN,
        han som danade mig till sin tjnare, nr jag nnu var i moderlivet,
        p det att jag mtte fra Jakob tillbaka till honom,
        s att Israel icke rycktes bort
        -- ty jag r rad i HERRENS gon,
        och min Gud har blivit min starkhet --
  6.    han sger: Det r fr litet fr dig, d du r min tjnare,
        att allenast upprtta Jakobs stammar
        och fra tillbaka de bevarade av Israel;
        jag vill stta dig till ett ljus fr hednafolken,
        fr att min frlsning m n till jordens nda.
  7.    S sger HERREN,
        Israels frlossare, hans Helige,
        till den djupt fraktade som r en styggelse fr mnniskor,
        en trl under tyranner:
        Konungar skola se det och st upp,
        furstar skola se det och buga sig
        fr HERRENS skull, som har bevisat sig trofast,
        fr Israels Heliges skull, som har utvalt dig.
  8.    S sger HERREN:
        Jag bnhr dig i behaglig tid,
        och jag hjlper dig p frlsningens dag;
        jag skall bevara dig och fullborda i dig frbundet med folket,
        s att du skall upprtta landet
        och utskifta de frdda arvslotterna
  9.    och sga till de fngna: Dragen ut,
        till dem som sitta i mrkret: Kommen fram.
        De skola finna bete utmed vgarna,
        ja, betesplatser p alla kala hjder;
 10.    de skola varken hungra eller trsta,
        kenhettan och solen skola icke skada dem,
        ty deras frbarmare skall leda dem
        och skall fra dem till vattenkllor.
 11.    Och jag skall gra alla mina berg till ppna vgar,
        och mina farvgar skola byggas hga.
 12.    Se, dr komma de fjrran ifrn,
        ja, somliga frn norr och andra frn vster,
        somliga ock frn sinernas land.
 13.    Jublen, I himlar, och frjda dig, du jord,
        och bristen ut i jubel, I berg;
        ty HERREN trstar sitt folk
        och frbarmar sig ver sina betryckta.
 14.    Men Sion sger: HERREN har vergivit mig,
        Herren har frgtit mig.
 15.    Kan d en moder frgta sitt barn,
        s att hon icke har frbarmande med sin livsfrukt?
        Och om hon n kunde frgta sitt barn,
        s skulle dock jag icke frgta dig.
 16.    Se, p mina hnder har jag upptecknat dig;
        dina murar st alltid infr mina gon.
 17.    Redan hasta dina sner fram,
        under det dina frstrare och hrjare draga bort ifrn dig.
 18.    Lyft upp dina gon och se dig omkring:
        alla komma frsamlade till dig.
        S sant jag lever, sger HERREN,
        du skall f iklda dig dem alla ssom en skrud
        och lik en brud omgjorda dig med dem.
 19.    Ty om du frut lg i ruiner och var delagd,
            ja, om ock ditt land var frhrjat,
        s skall du nu i stllet bliva fr trng fr dina inbyggare,
            och dina frdrvare skola vara lngt borta.
 20.    Den tid stundar, d du skall f hra sgas av barnen
            som fddes under din barnlshet:
        Platsen r mig fr trng,
            giv rum, s att jag kan bo hr.
 21.    D skall du sga i ditt hjrta:
            Vem har ftt dessa t mig?
        Jag var ju barnls och ofruktsam,
            landsflyktig och frdriven;
            vem har d fostrat dessa?
        Se, jag var lmnad ensam kvar;
            varifrn komma d dessa?
 22.    S sger Herren, HERREN:
        Se, jag skall upplyfta min hand till tecken t folken
        och resa upp mitt baner till tecken t folkslagen;
        d skola de bra dina sner hit i sin famn
        och fra dina dttrar fram p sina axlar.
 23.    Och konungar skola vara dina barns vrdare
        och furstinnor deras ammor,
        de skola falla ned infr dig med ansiktet mot jorden
        och slicka dina ftters stoft.
        Och du skall frnimma, att jag r HERREN
        och att de som frbida mig icke komma p skam.
 24.    Kan man taga ifrn hjlten hans byte
        eller rycka fngarna ifrn den som har segerns rtt?
 25.    Och om n s vore, sger HERREN,
        om man n kunde taga ifrn hjlten hans fngar
        och rycka bytet ur den vldiges hand,
        s skulle jag dock sjlv st emot dina motstndare,
        och sjlv skulle jag frlsa dina barn.
 26.    Ja, jag skall tvinga dina frtryckare att ta sitt eget ktt,
        och av sitt eget blod skola de bliva druckna ssom av druvsaft.
        Och allt ktt skall d frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
        och att den Starke i Jakob r din frlossare.
*23/50 Jesaja, 50 Kapitlet
                         Jesaja, 50 Kapitlet

               Sions skuld och HERRENS frlsande makt.
               HERRENS tjnares tlamod och tillfrsikt
                  under smleken.  Trst och hotelse.

  1.    S sger HERREN:
        Var r eder moders skiljebrev,
        det, varmed jag skulle hava frskjutit henne?
        Eller finnes bland mina borgenrer ngon
        som jag har slt eder t?
        Nej, genom edra missgrningar bleven I slda,
        och fr edra vertrdelsers skull blev eder moder frskjuten.
  2.    Varfr var ingen tillstdes, nr jag kom?
        Varfr svarade ingen, nr jag ropade?
        Har d min arm blivit fr kort, s att den ej kan frlossa,
        eller finnes hos mig ingen kraft till att hjlpa?
        Med min npst uttorkar jag ju havet,
        och strmmarna gr jag till torrt land,
        s att fiskarna ruttna och d av trst,
        eftersom vattnet r borta;
  3.    sjlva himmelen klder jag i mrker
        och giver den sorgdrkt att bra.
  4.    Herren, HERREN har givit mig
            en tunga med lrdom,
        s att jag frstr att genom mina ord
            hugsvala den trtte;
        han vcker var morgon mitt ra,
            han vcker det
            till att hra p lrjungestt.
  5.    Ja, Herren, HERREN har ppnat mitt ra,
            och jag har ej varit genstrvig,
            jag har ej vikit tillbaka.
  6.    Jag hll fram min rygg t dem som slogo mig
            och mina kinder t dem som ryckte mig i skgget;
        jag skylde icke mitt ansikte
            mot smdelse och spott.
  7.    Men Herren, HERREN hjlper mig,
            drfr knde jag ej smdelsen,
        drfr gjorde jag min panna hrd ssom sten;
            jag visste ju, att jag ej skulle komma p skam.
  8.    Den som dmer mig fri r nra, vem vill d g till rtta med mig?
            M han trda fram jmte mig.
        Vem vill vara min anklagare?
            M han komma hit till mig.
  9.    Se, Herren, HERREN hjlper mig;
            vem vill d dma mig skyldig?
        Se, de skola allasammans falla snder ssom en kldnad;
            mal skall frtra dem.
 10.    Vem bland eder, som fruktar HERREN
            och hr hans tjnares rst?
        Om han n vandrar i mrkret
            och icke ser ngon ljusning,
        s frtrste han dock p HERRENS namn
            och stdje sig vid sin Gud.
 11.    Men se, I alla som tnden upp en brand
            och vpnen eder med gldande pilar,
        I hemfallen sjlva t lgorna frn eder brand
            och t pilarna som I haven antnt.
        Av min hand skall detta vederfaras eder;
            i kval skolen I komma att ligga.
*23/51 Jesaja, 51 Kapitlet
                         Jesaja, 51 Kapitlet

                 Ytterligare trst fr det betryckta
                                Sion.

  1.    Hren p mig, I som faren efter rttfrdighet,
            I som sken HERREN.
        Skden p klippan, ur vilken I ren uthuggna,
        och p gruvan, ur vilken I haven framhmtats:
  2.    ja, skden p Abraham, eder fader,
            och p Sara som fdde eder.
        Ty nr han nnu var ensam, kallade jag honom
            och vlsignade honom och frkade honom.
  3.    Ja, HERREN skall varkunna sig ver Sion,
            han skall varkunna sig ver alla dess ruiner;
        han gr dess ken lik ett Eden
            och dess hedmark lik en HERRENS lustgrd.
        Frjd och gldje skall hras drinne,
            tacksgelse och lovsngs ljud.
  4.    Akta p mig, du mitt folk;
        lyssna till mig, du min menighet.
        Ty frn mig skall lag utg,
        och min rtt skall jag stta till ett ljus fr folken.
  5.    Min rttfrdighet r nra, min frlsning gr fram,
        och mina armar skola skaffa rtt bland folken;
        havslnderna bida efter mig
        och hoppas p min arm.
  6.    Lyften upp edra gon till himmelen,
        skden ock p jorden hrnere:
        se, himmelen skall upplsa sig ssom rk
        och jorden ntas ut ssom en kldnad,
        och dess inbyggare skola d ssom mygg;
        men min frlsning frbliver evinnerligen,
        och min rttfrdighet varder icke om intet.
  7.    Hren p mig, I som knnen rttfrdigheten,
        du folk, som br min lag i ditt hjrta;
        Frukten icke fr mnniskors smdelser
        och varen ej frfrade fr deras hn.
  8.    Ty mal skall frtra dem ssom en kldnad,
        och mott skall frtra dem ssom ull;
        men min rttfrdighet frbliver evinnerligen
        och min frlsning ifrn slkte till slkte.
  9.    Vakna upp, vakna upp, kld dig i makt,
            du HERRENS arm;
        vakna upp ssom i forna dagar,
            i frgngna tider.
        Var det icke du, som slog Rahab
            och genomborrade draken?
 10.    Var det icke du, som uttorkade havet,
            det stora djupets vatten,
        och som gjorde havsbottnen till en vg,
            dr ett frlsat folk kunde g fram?
 11.    Ja, HERRENS frlossade skola vnda tillbaka
        och komma till Sion med jubel;
        evig gldje skall krna deras huvuden,
        frjd och gldje skola de undf,
        sorg och suckan skola fly bort.
 12.    Jag, jag r den som trstar eder.
        Vem r d du, att du fruktar fr ddliga mnniskor,
        fr mnniskobarn som bliva ssom torrt grs?
 13.    Och drvid frgter du HERREN, som har skapat dig,
        honom som har utspnt himmelen och lagt jordens grund.
        Ja, bestndigt, dagen igenom,
        frskrckes du fr frtryckarens vrede,
        ssom stode han just redo till att frdrva.
        Men vad bliver vl av frtryckarens vrede?
 14.    Snart skall den fjttrade lsas ur sitt tvng;
        han skall icke d och hemfalla t graven,
        ej heller skall han lida brist p brd.
 15.    ty jag r HERREN, din Gud,
        han som rr upp havet, s att dess bljor brusa,
        han vilkens namn r HERREN Sebaot;
 16.    och jag har lagt mina ord i din mun
        och vertckt dig med min hands skugga
        fr att plantera en himmel och grunda en jord
        och fr att sga till Sion: Du r mitt folk.
 17.    Vakna upp, vakna upp,
            st upp, Jerusalem,
        du som av HERRENS hand har ftt att dricka
            hans vredes bgare,
        ja, du som har tmt berusningens kalk
            till sista droppen.
 18.    Bland alla de sner hon hade ftt fanns ingen
            som ledde henne,
        bland alla de sner hon hade fostrat ingen
            som fattade henne vid handen.
 19.    Dubbel r den olycka som har drabbat dig,
            och vem visar dig medlidande?
        Hr r frdelse och frstring, hunger och svrd.
            Huru skall jag trsta dig?
 20.    Dina sner frsmktade,
            de lgo vid alla gathrn,
            lika antiloper i jgarens garn,
        drabbade i fullt mtt av HERRENS vrede,
            av din Guds npst.
 21.    Drfr m du hra detta, du arma,
            som r drucken, fastn icke av vin:
 22.    S sger HERREN, som r din Herre,
            och din Gud, som utfr sitt folks sak:
        Se, jag tager bort ur din hand
            berusningens bgare;
        av min vredes kalk
            skall du ej vidare dricka.
 23.    Och jag stter den i dina plgares hand,
        deras som sade till dig:
            Fall ned, s att vi f g fram ver dig;
        och s ndgades du gra din rygg likasom till en mark
            och till en gata fr dem som gingo dr fram.
*23/52 Jesaja, 52 Kapitlet
                         Jesaja, 52 Kapitlet

                Gldjebudskapet om Sions frlossning.

  1.    Vakna upp, vakna upp, ikld dig
            din makt, o Sion;
        ikld dig din hgtidsskrud, Jerusalem,
            du heliga stad;
        ty ingen oomskuren eller oren skall vidare
            komma in i dig.
  2.    Skaka stoftet av dig, st upp
            och intag din plats, Jerusalem;
        ls banden frn din hals,
            du fngna dotter Sion.
  3.  Ty s sger HERREN: I haven blivit slda fr intet; s skolen I
      ock utan penningar bliva lskpta.
  4.  Ja, s sger Herren, HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned
      till Egypten och bodde dr ssom frmlingar; sedan frtryckte
      Assur dem utan all rtt.
  5.  Och vad skall jag nu gra hr, sger HERREN, nu d man har frt
      bort mitt folk utan sak, nu d dess tyranner s skrna, sger
      HERREN, och mitt namn bestndigt, dagen igenom, varder smdat?
  6.  Jo, just drfr skall mitt folk f lra knna mitt namn, just
      drfr skall det frnimma p den dagen, att jag r den som
      talar; ja, se hr r jag.
  7.    Huru ljuvliga ro icke gldjebudbrarens fotsteg,
            nr han kommer ver bergen
        fr att frkunna frid och frambra gott budskap
            och frkunna frlsning,
        i det han sger till Sion:
            Din Gud r nu konung!
  8.    Hr, huru dina vktare upphva sin rst
            och jubla allasammans,
        ty de se fr sina gon, huru HERREN
            vnder tillbaka till Sion.
  9.    Ja, bristen ut i jubel tillsammans,
            I Jerusalems ruiner;
        ty HERREN trstar sitt folk,
            han frlossar Israel.
 10.    HERREN blottar sin heliga
            arm infr alla hedningars gon,
        och alla jordens ndar f se
            vr Guds frlsning.
 11.    Bort, bort, dragen ut drifrn,
        kommen icke vid det orent r;
        dragen ut ifrn henne, renen eder,
        I som bren HERRENS krl.
 12.    Se, I behven icke draga ut med hast,
        icke vandra bort ssom flyktingar,
        ty HERREN gr framfr eder,
        och Israels Gud slutar edert tg.

                         Jesaja, 53 Kapitlet

                     Herrens tjnares lidande och
                            frhrligande.

 13.    Se, min tjnare skall hava framgng;
        han skall bliva upphjd och stor och hgt uppsatt.
 14.    Ssom mnga hpnade ver honom,
        drfr att hans utseende var vanstllt mer n andra mnniskors
        och hans gestalt oansenligare n andra mnniskobarns,
 15.    s skall han ock vcka frundran hos mnga folk;
        ja, konungar skola frstummas i frundran ver honom.
        Ty vad aldrig har varit frtljt fr dem, det f de se,
        och vad de aldrig hava hrt, det f de frnimma.
*23/53 Jesaja, 53 Kapitlet
  1.    Men vem trodde, vad som predikades fr oss,
        och fr vem var HERRENS arm uppenbar?
  2.    Han skt upp ssom en ringa telning infr honom,
        ssom ett rotskott ur frtorkad jord.
        Han hade ingen gestalt eller fgring;
        nr vi sgo p honom, kunde hans utseende ej behaga oss.
  3.    Fraktat var han och vergiven av mnniskor,
        en smrtornas man och frtrogen med krankhet;
        han var ssom en, fr vilken man skyler sitt ansikte,
        s fraktat, att vi hllo honom fr intet.
  4.    Men det var vra krankheter han bar,
        vra smrtor, dem lade han p sig,
        medan vi hllo honom fr att vara hemskt,
        tuktad av Gud och pinad.
  5.    Ja, han var sargad fr vra vertrdelsers skull
        och slagen fr vra missgrningars skull;
        npsten var lagd p honom, fr att vi skulle f frid,
        och genom hans sr bliva vi helade.
  6.    Vi gingo alla vilse ssom fr,
        var och en av oss ville vandra sin egen vg,
        men HERREN lt allas vr missgrning drabba honom.
  7.    Han blev plgad, fastn han dmjukade sig
        och icke ppnade sin mun,
        lik ett lamm, som fres bort att slaktas,
        och lik ett fr, som r tyst infr dem som klippa det
        ja, han ppnade icke sin mun.
  8.    Undan vld och dom blev han borttagen,
        men vem i hans slkte betnker detta?
        Ja, han rycktes bort ifrn de levandes land,
        och fr mitt folks vertrdelses skull kom plga ver honom.
  9.    Och bland de ogudaktiga fick hans in grav
        bland de rika kom han frst, nr han var dd
        fastn han ingen ortt hade gjort
        och fastn svek icke fanns i hans mun.
 10.    Det behagade HERREN att sl honom med krankhet:
        om hans liv s bleve ett skuldoffer,
        d skulle han f se avkomlingar och lnge leva,
        och HERRENS vilja skulle genom honom hava framgng.
 11.    Ja, av den vedermda hans sjl har utsttt
        skall han se frukt och s bliva mttad;
        genom sin kunskap skall han gra mnga rttfrdiga,
        han, den rttfrdige, min tjnare,
        i det han br deras missgrningar.
 12.    Drfr skall jag tillskifta honom hans lott bland de mnga,
        och med talrika skaror skall han f utskifta byte,
        eftersom han utgav sitt liv i dden
        och blev rknad bland vertrdare,
        han som bar mngas synder
        och bad fr vertrdarna.
*23/54 Jesaja, 54 Kapitlet
                         Jesaja, 54 Kapitlet

               Det vergivna Sions terupprttelse och
                       tillkommande hrlighet.

  1.    Jubla, du ofruktsamma,
            du som icke har ftt barn;
        brist ut i jubel och ropa av frjd,
            du som icke har blivit moder.
        Ty den ensamma skall hava mnga barn,
        flera n den som har man, sger HERREN.
  2.    Vidga ut platsen fr ditt tjll,
        lt spnna ut tltet, under vilket du bor,
            och spar icke;
        frlng dina tltstreck
            och gr dina tltpluggar fastare.
  3.    Ty du skall utbreda dig bde t hger och vnster,
        och dina avkomlingar skola taga hedningarnas lnder i besittning
        och ter befolka delagda stder.
  4.    Frukta icke, ty du skall ej komma p skam;
        blygs icke, ty du skall ej varda utskmd.
        Nej, du skall f frgta din ungdoms skam,
        och ditt nkestnds smlek skall du icke mer komma ihg.
  5.    Ty den som har skapat dig r din man,
        han vilkens namn r HERREN Sebaot;
        och Israels Helige r din frlossare,
        han som kallas hela jordens Gud.
  6.    Ty ssom en vergiven kvinna i hjrtesorg
            kallades du av HERREN.
        Sin ungdomsbrud, vill ngon frskjuta henne?
            sger din Gud.
  7.    Ett litet gonblick vergav jag dig,
        men i stor barmhrtighet vill jag ter frsamla dig.
  8.    I min frtrnelses versvall dolde jag
        ett gonblick mitt ansikte fr dig,
        men med evig nd vill jag nu frbarma mig ver dig,
        sger HERREN, din frlossare.
  9.    Ty ssom jag gjorde vid Noas flod, s gr jag ock nu:
        ssom jag d svor, att Noas flod icke mer
        skulle komma ver jorden,
        s svr jag ock nu, att jag icke mer
        skall frtrnas p dig eller npsa dig.
 10.    Ja, om n bergen vika bort
        och hjderna vackla,
        s skall min nd icke vika ifrn dig
        och mitt fridsfrbund icke vackla,
        sger HERREN; din frbarmare.
 11.    Du arma, som har blivit s hemskt av stormar utan att f ngon trst,
        se, med spetsglans vill jag nu mura dina stenar
        och giva dig grundvalar av safirer,
 12.    jag vill gra dina tinnar av rubiner
        och dina portar av kristall
        och hela din ringmur av dla stenar.
 13.    Och dina barn skola alla bliva HERRENS lrjungar,
        och stor frid skola dina barn d hava.
 14.    Genom rttfrdighet skall du bliva befst.
        All tanke p frtryck vare fjrran ifrn dig,
            ty du skall intet hava att frukta,
        och all tanke p frdrv,
            ty sdant skall icke nalkas dig.
 15.    Om man d rotar sig samman till anfall,
            s kommer det ingalunda frn mig;
        och vilka de n ro, som rota sig samman mot dig,
            s skola de falla fr dig.
 16.    Se, jag r den som skapar smeden,
        vilken blser upp kolelden
        och s frambringar ett vapen, sdant han vill gra det;
@c En bibel sger "fr str" i stllet fr "frstr" nedan, men det mste
@c vl vara ett tryckfel?
        men jag r ock den som skapar frdrvaren, vilken frstr det.
 17.    Och nu skall intet vapen, som smides mot dig,
            hava ngon lycka;
        var tunga, som upphver sig fr att g till rtta med dig,
            skall du f domflld.
        Detta r HERRENS tjnares arvedel,
        den rtt de skola undf av mig, sger HERREN.
*23/55 Jesaja, 55 Kapitlet
                         Jesaja, 55 Kapitlet

                 Inbjudning till HERRENS ndefrbund.
               Maning till omvndelse.  HERRENS lftens
                        underbara fullbordan.

  1.    Upp, alla I som ren trstiga,
            kommen hit och fn vatten;
        och I som inga penningar haven,
            kommen hit och hmten sd och ten.
        Ja, kommen hit och hmten sd utan penningar
        och fr intet bde vin och mjlk.
  2.    Varfr given I ut penningar fr det som ej r brd
        och edert frvrv fr det som icke kan mtta?
        Hren p mig, s skolen I f ta det gott r
        och frnja eder med feta rtter.
  3.    Bjen edra ron hit och kommen till mig;
        hren, s fr eder sjl leva.
        Jag vill sluta med eder ett evigt frbund:
        att I skolen undf all den trofasta nd jag har lovat David.
  4.    Se, honom har jag satt till ett vittne fr folken,
        till en furste och hvding fr folken.
  5.    Ja, du skall kalla p folkslag som du icke knner,
        och folkslag, som icke knna dig, skola hasta till dig
        fr HERRENS, din Guds, skull,
        fr Israels Heliges skull, nr han frhrligar dig.
  6.    Sken HERREN, medan han lter sig finnas;
        kallen honom, medan han r nra.
  7.    Den ogudaktige vergive sin vg
        och den orttfrdige sina tankar
        och vnde om till HERREN, s skall han frbarma sig ver honom,
        och till vr Gud, ty han skall beskra mycken frltelse.
  8.    Se, mina tankar ro icke edra tankar,
        och edra vgar ro icke mina vgar, sger HERREN.
  9.    Nej, s mycket som himmelen r hgre n jorden,
        s mycket ro ock mina vgar hgre n edra vgar
        och mina tankar hgre n edra tankar.
 10.    Ty likasom regnet och snn
        faller ifrn himmelen
        och icke vnder tillbaka dit igen,
        frrn det har vattnat jorden
        och gjort den fruktsam och brande,
        s att den giver sd till att s
        och brd till att ta,
 11.    s skall det ock vara med ordet
        som utgr ur min mun;
        det skall icke vnda tillbaka till mig ffngt
        utan att hava verkat, vad jag vill,
        och utfrt det, vartill jag hade snt ut det.
 12.    Ty med gldje skolen I draga ut,
        och i frid skolen I fras stad.
        Bergen och hjderna
        skola brista ut i jubel, dr I gn fram,
        och alla trd p marken skola klappa i hnderna.
 13.    Dr trnsnr nu finnas
            skola cypresser vxa upp,
        och dr nsslor st
            skall myrten uppvxa.
        Och detta skall bliva HERREN till ra
        och ett evigt tecken, som ej skall plnas ut.
*23/56 Jesaja, 56 Kapitlet
                         Jesaja, 56 Kapitlet

                 Sabbatsbudet.  Blinda och egennyttiga
                               herdar.

  1.    S sger HERREN:
        Akten p vad rtt r
            och ven rttfrdighet,
        ty min frlsning kommer snart,
        och snart bliver min rttfrdighet uppenbarad.
  2.    Sll r den mnniska, som gr detta,
        den mnniskoson, som str fast drvid,
        den som hller sabbaten, s att han icke ohelgar den,
        och den som avhller sin hand
            frn att gra ngot ont.
  3.    Frmlingen, som har slutit sig till HERREN,
        m icke sga s:
        Skert skall HERREN avskilja mig frn sitt folk.
        Ej heller m den snpte sga:
        Se, jag r ett frtorkat trd.
  4.    Ty s sger HERREN:
        De snpta, som hlla mina sabbater
        och utvlja det mig behagar
        och st fast vid mitt frbund,
  5.    t dem skall jag i mitt hus och inom mina murar
        giva en minnelse och ett namn,
        en vlsignelse, som r frmer n sner och dttrar;
        jag skall giva dem ett evigt namn,
        som icke skall varda utrotat.
  6.    Och frmlingarna, som hava slutit sig till HERREN
        fr att tjna honom och fr att lska HERRENS namn
        och s vara hans tjnare,
        alla som hlla sabbaten, s att de icke ohelga den,
        och som st fast vid mitt frbund,
  7.    dem skall jag lta komma till mitt heliga berg
        och giva dem gldje i mitt bnehus,
        och deras brnnoffer och slaktoffer
        skola vara mig vlbehagliga p mitt altare;
        ty mitt hus skall kallas
        ett bnehus fr alla folk.
  8.    S sger Herren, HERREN,
        han som frsamlar de frdrivna av Israel:
        Jag skall frsamla nnu flera till honom,
        utver dem som redan ro frsamlade till honom.
  9.    I alla djur p marken,
            kommen och ten,
            ja, I alla skogens djur.
 10.    Vktarna hr ro allasammans blinda,
            de hava intet frstnd;
        de ro allasammans stumma hundar,
            som icke kunna sklla;
        de ligga och drmma
            och vilja grna slumra.
 11.    Men de hundarna ro ock glupska
            och kunna ej bliva mtta.
        Ja, sdana mnniskor ro herdar,
            dessa som intet kunna frst!
        De vilja allasammans vandra sin egen vg;
            var och en sker sin egen vinning,
            alla, s mnga de ro.
 12.    Kommen, jag skall hmta vin,
            och s skola vi dricka oss druckna av starka drycker.
        Och morgondagen skall bliva denna dag lik,
            en vermttan hrlig dag!
*23/57 Jesaja, 57 Kapitlet
                         Jesaja, 57 Kapitlet

                De rttfrdigas dd.  Strafftal mot det
                avgudiska slktet.  HERRENS ndelften
                          till de betryckta.

  1.    Den rttfrdige frgs, och ingen finnes,
            som tnker drp;
        fromma mnniskor ryckas bort,
            utan att ngon lgger mrke drtill.
        Ja, genom ondskans makt ryckes den rttfrdige bort
  2.        och gr d in i friden;
        de som hava vandrat sin vg rtt fram
            f ro i sina vilorum.
  3.    Men trden fram hit,
            I sner av teckentyderskor,
        I barn av ktenskapsbrytare och skkor.
  4.        ver vem gren I eder lustiga?
        Mot vem sprren I upp munnen
            och rcken I ut tungan?
        Sannerligen, I ren vertrdelsens barn,
            en lgnens avfda,
  5.    I som upptndens av brnad vid terebinterna,
            ja, under alla grna trd,
        I som slakten edra barn i dalarna,
            i bergsklyftornas djup.
  6.    Stenarna i din dal har du till din del,
            de, just de ro din lott;
        ocks t dem utgjuter du drickoffer
            och frambr du spisoffer.
        Skulle jag giva mig till freds vid sdant?
  7.    P hga och stora berg
            redde du dig lger;
        ocks upp p sdana begav du dig
            fr att offra slaktoffer.
  8.    Och bakom drren och drrposten
            satte du ditt mrke.
        Du vergav mig; du kldde av dig och besteg ditt lger
            och beredde plats dr.
        Du gjorde upp med dem, grna delade du lger med dem
            vid frsta vink du sg.
  9.    Du begav dig till Melek med olja
            och tog med dig dina mnga salvor;
        du snde dina budbrare till fjrran land,
            ja, nda ned till ddsriket.
 10.    Om du n blev trtt av din lnga frd,
            sade du dock icke: Frgves!
        S lnge du kunde rra din hand,
            mattades du icke.
 11.    Fr vem rddes och fruktade du d,
            eftersom du var s trols
        och eftersom du icke tnkte p mig
            och ej ville akta p?
        r det icke s: eftersom jag har tegat, och det sedan lnge,
            drfr fruktar du mig icke?
 12.    Men jag skall visa, huru det r med din rttfrdighet och med dina verk,
            de skola icke hjlpa dig.
 13.    Nr du ropar, d m ditt avgudaflje rdda dig.
        Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans
            och en flkt fra dem bort.
        Men den som tager sin tillflykt till mig skall f landet till arvedel
            och f besitta mitt heliga berg.
 14.    Ja, det skall heta: Banen vg,
            banen och bereden vg;
        skaffen bort sttestenarna
            frn mitt folks vg.
 15.    Ty s sger
            den hge och upphjde,
        han som tronar till evig tid
            och heter den Helige:
        Jag bor i helighet uppe i hjden,
        men ock hos den som r frkrossad och har en dmjuk ande;
        ty jag vill giva liv t de dmjukas ande
        och liv t de frkrossades hjrtan.
 16.    Ja, jag vill icke evinnerligen g till rtta
        och icke stndigt frtrnas;
        eljest skulle deras ande frsmkta infr mig,
        de sjlar, som jag sjlv har skapat.
 17.    Fr hans girighetssynd frtrnades jag;
        jag slog honom, och i min frtrnelse hll jag mig dold.
        Men i sin avfllighet fortfor han att vandra p sitt hjrtas vg.
 18.    Hans vgar har jag sett, men nu vill jag hela honom
        och leda honom och giva honom och hans srjande trst.
 19.    Jag skall skapa frukt ifrn hans lppar.
        Frid ver dem som ro fjrran och frid ver dem som ro nra!
        sger HERREN; jag skall hela honom.
 20.    Men de ogudaktiga ro ssom ett upprrt hav,
        ett som icke kan vara stilla,
        ett hav, vars vgor rra upp dy och orenlighet.
 21.    De ogudaktiga hava ingen frid, sger min Gud.
*23/58 Jesaja, 58 Kapitlet
                         Jesaja, 58 Kapitlet

                     Rtt fasta.  Sabbatsfirandets
                             vlsignelse.

  1.    Ropa med full hals utan terhll,
        hv upp din rst ssom en basun
        och frkunna fr mitt folk deras vertrdelse,
        fr Jakobs hus deras synder.
  2.    Vl ska de mig dag ut och dag in
        och vilja hava kunskap om mina vgar.
        Ssom vore de ett folk, som vade rttfrdighet
        och icke vergve sin Guds rtt,
        s frga de mig om rttfrdighetens rtter
        och vilja, att Gud skall komma till dem:
  3.    Vartill gagnar det, att vi fasta, nr du icke ser det,
        vartill, att vi spka oss, nr du icke mrker det?
        Men se, p edra fastedagar skten I edra sysslor,
        och alla edra arbetare driven I blott p.
  4.    Och se, I hllen eder fasta med kiv och split,
        med hugg och slag av gudlsa nvar.
        I hllen icke mer fasta p sdant stt,
        att I kunnen gra eder rst hrd i hjden.
  5.    Skulle detta vara en fasta, sdan som jag vill hava?
        Skulle detta vara en rtt spkningsdag?
        Att man hnger med huvudet ssom ett svstr
        och stter sig i sck och aska,
        vill du kalla sdant att hlla fasta,
        att fira en dag till HERRENS behag?
  6.    Nej, detta r den fasta, som jag vill hava:
        att I lossen orttfrdiga bojor
        och lsen okets band,
        att I given de frtryckta fria
        och krossen snder alla ok,
  7.    ja, att du bryter ditt brd t den hungrige
        och skaffar de fattiga och husvilla hrbrge
        att du klder den nakne, var du ser honom,
        och ej drager dig undan fr den som r ditt ktt och blod.
  8.    D skall ljus bryta fram fr dig ssom en morgonrodnad,
        och dina sr skola lkas med hast,
        och din rtt skall d g framfr dig
        och HERRENS hrlighet flja dina spr.
  9.    D skall HERREN svara, nr du kallar honom;
        nr du ropar, skall han sga: Se, hr r jag.
        Om hos dig icke fr finnas ngon som plgger ok
        och pekar finger och talar, vad frdrvligt r,
 10.    om du delar med dig av din ndtorft t den hungrige
        och mttar den som r i betryck,
        d skall ljus g upp fr dig i mrkret,
        och din natt skall bliva lik middagens sken.
 11.    Och HERREN skall leda dig bestndigt;
        han skall mtta dig mitt i demarken
        och giva styrka t benen i din kropp.
        Och du skall vara lik en vattenrik trdgrd
        och likna ett kllsprng,
        vars vatten aldrig tryter.
 12.    Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna,
        du skall ter upprtta grundvalar ifrn forna slkten;
        och du skall kallas han som murar igen revor,
        han som terstller stigar, s att man kan bo i landet.
 13.    Om du r varsam med din fot p sabbaten,
        s att du icke p min heliga dag utfr dina sysslor;
        om du kallar sabbaten din lust
        och HERRENS helgdag en redag,
        ja, om du rar den, s att du icke gr dina egna vgar
        eller skter dina sysslor eller talar tomma ord,
 14.    d skall du finna din lust i HERREN,
        och jag skall fra dig fram ver landets hjder
        och giva dig till nring din fader Jakobs arvedel.
        Ja, s har HERRENS mun talat.
*23/59 Jesaja, 59 Kapitlet
                         Jesaja, 59 Kapitlet

               Israels skuld.  Frlsningens frdrjande.
                     Den slutliga frlossningen.

  1.    Se, HERRENS arm r icke fr kort,
            s att han ej kan frlsa,
        och hans ra r icke tillslutet,
            s att han ej kan hra.
  2.    Nej, det r edra missgrningar, som skilja
            eder och eder Gud frn varandra,
        och edra synder dlja hans ansikte fr eder,
            s att han icke hr eder.
  3.    Ty edra hnder ro flckade av blod
        och edra fingrar av missgrning,
        edra lppar tala lgn,
        och eder tunga frambr orttfrdighet.
  4.    Ingen hjer sin rst i rttfrdighetens namn,
        och ingen visar redlighet i vad till rtten hr.
        De frtrsta p idel tomhet,
            de tala falskhet,
        de g havande med olycka
            och fda frdrv.
  5.    De klcka ut basiliskgg
        och vva spindelnt.
        Om ngon ter av deras gg, s dr han,
        och trampas ett sdant snder, s kommer en huggorm ut.
  6.    Deras spindelnt duga icke till klder,
        och de kunna ej skyla sig med vad de hava tillverkat;
        deras verk ro frdrvliga verk,
        och vldsgrningar va deras hnder.
  7.    Deras ftter hasta till vad ont r
        och ro snara, nr det gller att utgjuta oskyldigt blod;
        deras tankar ro frdrvliga tankar,
        frdelse och frstring r p deras vgar.
  8.    Fridens vg knna de icke,
        och rtten fljer ej i deras spr;
        de g krokiga stigar,
        och ingen som vandrar s vet, vad frid r.
  9.    Drfr r rtten fjrran ifrn oss,
        och rttfrdighet tillfaller oss icke;
        vi bida efter ljus, men se, mrker rder,
        efter solsken, men vi f vandra i djupaste natt.
 10.    Vi mste famla utefter vggen ssom blinda,
        famla, ssom hade vi inga gon;
        vi stappla mitt p dagen, ssom vore det skymning,
        mitt i vr fulla kraft ro vi ssom dda.
 11.    Vi brumma allasammans ssom bjrnar
        och sucka alltjmt ssom duvor;
        vi bida efter rtten, men den kommer icke,
        efter frlsningen, men den r fjrran ifrn oss.
 12.    Ty mnga ro vra vertrdelser infr dig,
        och vra synder vittna emot oss;
        ja, vra vertrdelser hava vi fr vra gon,
        och vra missgrningar knna vi.
 13.    Genom vertrdelse och frnekelse hava vi felat mot HERREN,
        vi hava vikit bort ifrn vr Gud;
        vi hava talat frtryck och avfllighet,
        lgnlror hava vi frkunnat och hmtat fram ur vra hjrtan.
 14.    Rtten trnges tillbaka,
        och rttfrdigheten str lngt borta,
        ja, sanningen vacklar p torget,
        och vad rtt r kan ej komma fram.
 15.    S mste sanningen hlla sig undan,
        och den som vnde sig ifrn det onda blev plundrad.
        Detta sg HERREN, och det misshagade honom,
        att det icke fanns ngon rtt.
 16.    Och han sg, att ingen trdde fram;
        han frundrade sig ver att ingen grep in.
        D hjlpte honom hans egen arm,
        och hans rttfrdighet understdde honom.
 17.    Och han kldde sig i rttfrdighet ssom i ett pansar
        och satte frlsningens hjlm p sitt huvud;
        han kldde sig i hmndens drkt ssom i en livkldnad
        och hljde sig i nitlskan ssom i en mantel.
 18.    Efter deras grningar skall han nu vederglla dem;
        vrede skall han lta komma ver sina ovnner
        och ver sina fiender lnen fr vad de hava gjort;
        ja, havslnderna skall han vederglla, vad de hava gjort.
 19.    S skall HERRENS namn bliva fruktat i vster
        och hans hrlighet, dr solen gr upp.
        Nr fienden bryter fram lik en strm,
        skall HERRENS andedrkt frjaga honom.
 20.    Men ssom en frlossare kommer HERREN fr Sion
        och fr dem i Jakob, som omvnda sig frn sin vertrdelse,
                                                sger HERREN.

 21.  Och detta r det frbund, som jag  min sida gr med dem, sger
      HERREN: min Ande, som r ver dig, och orden, som jag har lagt i
      din mun, de skola icke vika ur din mun, ej heller ur dina barns
      eller barnbarns mun frn nu och till evig tid, sger HERREN.
*23/60 Jesaja, 60 Kapitlet
                         Jesaja, 60 Kapitlet

                      Sions kommande hrlighet.

  1.    St upp, var ljus, ty ditt ljus kommer,
        och HERRENS hrlighet gr upp ver dig.
  2.    Se, mrker vertcker jorden
        och tcken folken,
        men ver dig uppgr HERREN,
        och hans hrlighet uppenbaras ver dig.
  3.    Och folken skola vandra i ditt ljus
        och konungarna i glansen som gr upp ver dig.
  4.    Lyft upp dina gon och se dig omkring:
        alla komma frsamlade till dig;
        dina sner komma fjrran ifrn,
        och dina dttrar bras fram p armen.
  5.    D, vid den synen skall du strla av frjd,
        och ditt hjrta skall bva och vidga sig;
        ty havets rikedomar skola fras till dig,
        och folkens skatter skola falla dig till.
  6.    Skaror av kameler skola vertcka dig,
        kamelflar frn Midjan och Efa;
        frn Saba skola de alla komma,
        guld och rkelse skola de bra
        och skola frkunna HERRENS lov.
  7.    Alla Kedars hjordar skola frsamlas till dig,
        Nebajots vdurar skola vara dig till tjnst.
        Mig till vlbehag skola de offras p mitt altare,
        och min hrlighets hus skall jag s frhrliga.
  8.    Vilka ro dessa som komma farande lika moln,
        lika duvor, som flyga till sitt duvslag?
  9.    Se, havslnderna bida efter mig,
        och frmst komma Tarsis' skepp;
        de vilja fra dina sner hem ifrn fjrran land,
        och de hava med sig silver och guld
        t HERRENS, din Guds, namn,
        t Israels Helige, ty han frhrligar dig.
 10.    Och frmlingar skola bygga upp dina murar,
        och deras konungar skola betjna dig.
        Ty vl har jag slagit dig i min frtrnelse,
        men i min nd frbarmar jag mig nu ver dig.
 11.    Och dina portar skola hllas ppna bestndigt,
        varken dag eller natt skola de stngas,
        s att folkens skatter kunna fras in i dig,
        med deras konungar i hyllningstget.
 12.    Ty det folk eller rike,
        som ej vill tjna dig, skall frgs;
        ja, sdana folk skola i grund frgras.
 13.    Libanons hrlighet skall komma till dig,
        bde cypress och alm och buxbom,
        fr att pryda platsen, dr min helgedom r;
        ty den plats, dr mina ftter st, vill jag gra rad.
 14.    Och bugande skola dina frtryckares sner
            komma till dig,
        och dina fraktare skola allasammans
            falla ned fr dina ftter.
        Och man skall kalla dig HERRENS stad,
        Israels Heliges Sion.
 15.    I stllet fr att du var vergiven och hatad,
        s att ingen ville taga vgen genom dig,
        skall jag gra dig till en hrlighetens boning evinnerligen
        och till en frjdeort ifrn slkte till slkte.
 16.    Och du skall dia folkens mjlk,
        ja, konungabrst skall du dia;
        och du skall frnimma, att jag, HERREN, r din frlsare
        och att den Starke i Jakob r din frlossare.
 17.    Jag skall lta guld komma i stllet fr koppar
        och lta silver komma i stllet fr jrn
        och koppar i stllet fr tr
        och jrn i stllet fr sten.
        Och jag vill stta frid till din verhet
        och rttfrdighet till din behrskare.
 18.    Man skall icke mer hra talas om vld i ditt land,
        om delggelse och frstring inom dina grnser,
        utan du skall kalla dina murar fr frlsning
        och dina portar fr lovsng.
 19.    Solen skall icke mer vara ditt ljus om dagen,
        och mnen skall icke mer lysa dig med sitt sken,
        utan HERREN skall vara ditt eviga ljus,
        och din Gud skall vara din hrlighet.
 20.    Din sol skall d icke mer g ned
        och din mne icke mer taga av;
        ty HERREN skall vara ditt eviga ljus,
        och dina sorgedagar skola hava en nde.
 21.    Och i ditt folk skola alla vara rttfrdiga,
        evinnerligen skola de besitta landet;
        de ro ju en telning, som jag har planterat,
        ett verk av mina hnder, som jag vill frhrliga mig med.
 22.    Av den minste skola komma tusen,
        och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.
        Jag r HERREN;
        nr tiden r inne, skall jag med hast fullborda detta.
*23/61 Jesaja, 61 Kapitlet
                         Jesaja, 61 Kapitlet

                 Frkunnelse om de fngnas frlsning.
                           Gldje i HERREN.

  1.    Herrens, HERRENS Ande r ver mig,
        ty HERREN har smort mig
        till att frkunna gldjens budskap fr de dmjuka;
        han har snt mig till att lka dem som hava ett frkrossat hjrta,
        till att predika frihet fr de fngna
        och frlossning fr de bundna,
  2.    till att predika ett ndens r frn HERREN
        och en hmndens dag frn vr Gud,
        en dag, d han skall trsta alla srjande,
  3.    d han skall lta de srjande i Sion
        f huvudprydnad i stllet fr aska,
        gldjeolja i stllet fr sorg,
        hgtidsklder i stllet fr en bedrvad ande;
        och de skola kallas rttfrdighetens terebinter,
        HERRENS plantering, som han vill frhrliga sig med.
  4.    Och de skola bygga upp de gamla ruinerna
        och upprtta frfdernas deplatser;
        de skola terstlla de frdda stderna,
        de platser, som hava legat de slkte efter slkte.
  5.    Frmlingar skola st redo
            att fra edra hjordar i bet,
        och utlnningar skola bruka t eder
            krar och vingrdar.
  6.    Men I skolen heta HERRENS prster,
        och man skall kalla eder vr Guds tjnare;
        I skolen f njuta av folkens skatter,
        och deras hrlighet skall verg till eder.
  7.    Fr eder skam skolen I f dubbelt igen,
        och de som ledo smlek skola nu jubla ver sin del.
        S skola de f dubbelt att besitta i sitt land;
        evig gldje skola de undf.
  8.    Ty jag, HERREN, lskar, vad rtt r,
        och hatar orttfrdigt rov;
        och jag skall giva dem deras ln i trofasthet
        och sluta ett evigt frbund med dem.
  9.    Och deras slkte skall bliva knt bland folken
        och deras avkomma bland folkslagen;
        alla som se dem skola mrka p dem,
        att de ro ett slkte, som HERREN har vlsignat.
 10.    Jag glder mig storligen i HERREN,
        och min sjl frjdar sig i min Gud,
        ty han har ikltt mig frlsningens kldnad
        och hljt mig i rttfrdighetens mantel,
        likasom nr en brudgum stter hgtidsbindeln p sitt huvud
        eller likasom nr en brud pryder sig med sina smycken.
 11.    Ty likasom jorden lter sina vxter spira fram
        och en trdgrd sin sdd vxa upp,
        s skall Herren, HERREN lta rttfrdighet uppvxa
        och lovsng infr alla folk.
*23/62 Jesaja, 62 Kapitlet
                         Jesaja, 62 Kapitlet

               Dottern Sions frlsning ur fngenskapen.

  1.    Fr Sions skull vill jag icke tiga,
        och fr Jerusalems skull vill jag ej unna mig ro,
        frrn dess rtt gr upp ssom solens sken
        och dess frlsning lyser ssom ett brinnande bloss.
  2.    Och folken skola se din rtt
        och alla konungar din hrlighet;
        och du skall f ett nytt namn,
        som HERRENS mun skall bestmma.
  3.    S skall du vara en hrlig krona i HERRENS hand,
        en konungslig huvudbindel i din Guds hand.
  4.    Du skall icke mer kallas
            den vergivna,
        ej heller skall ditt land
            mer kallas demark,
        utan du skall f heta
            hon som jag har min lust i,
        och ditt land skall f heta
            kta hustrun;
        ty HERREN har sin lust i dig,
            och ditt land har ftt sin kta man.
  5.    Ty ssom nr en ung man bliver en jungrus kta herre,
            s skola dina barn bliva dina kta herrar,
        och ssom en brudgum frjdar sig ver sin brud,
            s skall din Gud frjda sig ver dig.
  6.    P dina murar, Jerusalem,
            har jag stllt vktare;
        varken dag eller natt
            f de ngonsin tystna.
        I som skolen ropa till HERREN,
            given eder ingen ro.
  7.    Och given honom ingen ro frrn han ter
            har byggt upp Jerusalem
        och ltit det bliva ett mne
            till lovsng p jorden.
  8.    HERREN har svurit vid sin hgra hand
            och sin starka arm:
        Jag skall icke mer giva din sd
            till mat t dina fiender,
        och frmlingar skola icke dricka ditt vin,
            frukten av din mda.
  9.    Nej, de som insamla sden skola ock ta den
            och skola lova HERREN,
        och de som inbrga vinet skola dricka det
            i min helgedoms grdar.
 10.    Dragen ut, dragen ut genom portarna,
            bereden vg fr folket;
        banen, ja, banen en farvg
            rensen den frn stenar,
        resen upp ett baner fr folken.
 11.    Hr, HERREN hjer ett rop, och det nr
            till jordens nda:
        Sgen till dottern Sion:
            Se, din frlsning kommer.
        Se, han har med sig sin ln,
            och hans segerbyte gr framfr honom.
 12.    Och man skall kalla dem det heliga folket,
            HERRENS frlossade;
        och dig sjlv skall man kalla den mngbeskta staden,
            staden, som ej varder vergiven.
*23/63 Jesaja, 63 Kapitlet
                         Jesaja, 63 Kapitlet

               Vintramparen.  Guds folks klagan och bn.

  1.    Vem r han som kommer frn Edom,
        frn Bosra i hgrda klder,
        s prktig i sin drkt,
        s stolt i sin stora kraft?
        Det r jag, som talar i rttfrdighet,
        jag, som r en mstare till att frlsa.
  2.    Varfr r din drkt s rd?
        Varfr likna dina klder en vintrampares?
  3.    Jo, en vinpress har jag trampat, jag sjlv allena,
        och ingen i folken bistod mig.
        Jag trampade dem i min vrede,
        trampade snder dem i min frtrnelse.
        D stnkte deras blod p mina klder,
        och s fick jag hela min drkt nedflckad.
  4.    Ty en hmndedag hade jag beslutit,
        och mitt frlossningsr hade kommit.
  5.    Och jag skdade omkring mig, men ingen hjlpare fanns;
        jag stod dr i frundran, men ingen fanns, som understdde mig.
        D hjlpte mig min egen arm,
        och min frtrnelse understdde mig.
  6.    Jag trampade ned folken i min vrede
        och gjorde dem druckna i min frtrnelse,
        och jag lt deras blod rinna ned p jorden.
  7.    HERRENS ndegrningar vill jag frkunna,
            ja, HERRENS lov,
        efter allt vad HERREN har gjort mot oss,
            den nderike mot Israels hus,
        vad han har gjort mot dem efter sin barmhrtighet
            och sin stora nd.
  8.    Ty han sade: De ro ju mitt folk,
            barn, som ej svika.
        Och s blev han deras frlsare.
  9.    I all deras nd var ingen verklig nd,
            ty hans ansiktes ngel frlste dem.
        Drfr att han lskade dem och ville skona dem,
            frlossade han dem.
        Han lyfte dem upp och bar dem alltjmt,
            i forna tider.
 10.    Men de voro genstrviga, och de bedrvade
            hans heliga Ande;
        drfr frvandlades han till deras fiende,
            han sjlv stridde mot dem.
 11.    D tnkte hans folk p forna tider,
            de tnkte p Mose:
        Var r nu han som frde dem upp ur havet,
            jmte herdarna fr hans hjord?
        Var r han som lade i deras brst
            sin helige Ande,
 12.    var r han som lt sin hrliga arm g fram
            vid Moses hgra sida,
        han som klv vattnet framfr dem
        och s gjorde sig ett evigt namn,
 13.    han som lt dem frdas genom djupen,
        ssom hstar frdas genom knen, utan att stappla?
 14.    Likasom nr boskapen gr ned i dalen
        s frdes de av HERRENS Ande till ro.
        Ja, s ledde du ditt folk
        och gjorde dig ett hrligt namn.
 15.    Skda ned frn himmelen och se hrtill
        frn din heliga och hrliga boning.
        Var ro nu din nitlskan och dina vldiga grningar,
        var r ditt hjrtas varkunnsamhet och din barmhrtighet?
        De hlla sig tillbaka frn mig.
 16.    Du r ju dock vr fader;
        ty Abraham vet icke av oss,
        och Israel knner oss icke.
        Men du, HERRE, r vr fader;
        vr frlossare av evighet, det r ditt namn.
 17.    Varfr, o HERRE, lter du oss d g vilse frn dina vgar
        och frhrdar vra hjrtan, s att vi ej frukta dig?
        Vnd tillbaka fr dina tjnares skull,
        fr din arvedels stammars skull.
 18.    Allenast helt kort fick ditt heliga folk behlla sin besittning;
        vra ovnner trampade ned din helgedom.
 19.    Det r oss nu s, som om du aldrig hade varit herre ver oss,
        om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.
*23/64 Jesaja, 64 Kapitlet
                         Jesaja, 64 Kapitlet

                           Israels klagan.

  1.    O att du lte himmelen rmna och fore hitned,
        s att bergen sklvde infr dig,
  2.    likasom nr ris antndes av eld
        och vatten genom eld bliver sjudande,
        s att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovnner
        och folken darrade fr dig!
  3.    O att du fore hitned
        med underbara grningar som vi icke kunde vnta,
        s att bergen sklvde infr dig!
  4.    Aldrig ngonsin har man ju hrt,
        aldrig har ngot ra frnummit,
        aldrig har ngot ga sett en annan Gud n dig
        handla s mot dem som vnta efter honom.
  5.    Du kom dem till mtes, som vade rttfrdighet med frjd,
        dem som p dina vgar tnkte p dig.

        Men se, du blev frtrnad, och vi stodo dr ssom syndare.
        S hava vi lnge sttt; skola vi vl bliva frlsta?
  6.    Vi blevo allasammans lika orena mnniskor,
        och all vr rttfrdighet var ssom en flckad kldnad.
        Vi vissnade allasammans ssom lv,
        och vra missgrningar frde oss bort ssom vinden.
  7.    Ingen fanns, som kallade ditt namn,
        ingen, som vaknade upp fr att hlla sig till dig;
        ty du dolde ditt ansikte fr oss
        och lt oss frsmkta genom vr missgrning.
  8.    Men HERRE, du r ju vr fader;
        vi ro leret, och du r den som har danat oss,
        vi ro allasammans verk av din hand.
  9.    Var d ej s hgeligen frtrnad, HERRE;
        och tnk icke evinnerligen p vr missgrning;
        nej, se drtill att vi allasammans ro ditt folk.
 10.    Dina heliga stder hava blivit en ken,
        Sion har blivit en ken,
        Jerusalem en demark.
 11.    Vrt heliga och hrliga tempel,
        dr vra fder lovade dig,
        det har blivit uppbrnt i eld;
        och allt vad dyrbart vi gde har lmnats t frdelsen.
 12.    Kan du vid allt detta hlla dig tillbaka, o HERRE?
        Kan du tiga stilla och plga oss s svrt?
*23/65 Jesaja, 65 Kapitlet
                         Jesaja, 65 Kapitlet

                HERRENS lngmodighets mtt.  Trst fr
               HERRENS tjnare.  Straff fr de otrogna.
                      Nya himlar och en ny jord.

  1.    Jag har ltit mig bliva uppenbar fr dem som icke frgade efter mig,
        jag har ltit mig finnas av dem som icke skte mig;
        till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn
        har jag sagt: Se, hr r jag, hr r jag.
  2.    Hela dagen har jag utrckt mina hnder
        till ett genstrvigt folk
        som vandrar p den vg som icke r god,
        i det att de flja sina egna tankar --
  3.    ett folk, som bestndigt frtrnar mig
        utan att hava ngon frsyn,
        som frambr offer i lustgrdar
        och tnder offereld p tegelaltaren,
  4.    som har sitt tillhll bland gravar
        och tillbringar natten i undangmda nsten,
        som ter svinens ktt
        och har vederstygglig spis i sina krl,
  5.    som sger: Bort med dig,
        kom icke vid mig, ty jag r helig fr dig.
        De ro ssom rk i min nsa,
        en eld, som brinner bestndigt.
  6.    Se, detta str upptecknat infr mina gon;
        jag skall icke tiga, frrn jag har givit vedergllning,
        ja, vedergllning i deras skte,
  7.    bde fr deras egna missgrningar
        och fr deras fders, sger HERREN,
        vedergllning fr att de tnde offereld p bergen
        och fr att de smdade mig p hjderna;
        ja, frst skall jag mta upp lnen
        t dem i deras skte.
  8.    S sger HERREN:
        Likasom man sger om en druvklase,
        nr dri finnes saft:
        Frdrva den icke, ty vlsignelse r dri,
        s skall ock jag gra fr mina tjnares skull:
        jag skall icke frdrva alltsammans.
  9.    Jag skall lta en avkomma utg frn Jakob,
        frn Juda en arvinge till mina berg;
        ty mina utkorade skola besitta landet,
        och mina tjnare skola bo dri.
 10.    Saron skall bliva en betesmark fr fr
        och Akors dal en lgerplats fr fkreatur,
        och de skola givas t mitt folk, nr det sker mig.
 11.    Men I som vergiven HERREN
        och frgten mitt heliga berg,
        I som duken bord t Gad
        och isknken vindryck t Meni,
 12.    eder har jag bestmt t svrdet,
        och I skolen alla f bja eder ned till att slaktas,
        drfr att I icke svaraden, nr jag kallade,
        och icke hrden, nr jag talade,
        utan gjorden, vad ont var i mina gon,
        och utvalden det som var mig misshagligt.
 13.    Drfr sger Herren, HERREN s:
        Se, mina tjnare skola ta,
            men I skolen hungra;
        se, mina tjnare skola dricka,
            men I skolen trsta;
        se, mina tjnare skola gldjas,
            men I skolen f blygas.
 14.    Ja, mina tjnare skola jubla
            i sitt hjrtas frjd,
        men I skolen ropa
            i edert hjrtas plga
        och jmra eder i frtvivlan.
 15.    Och I skolen lmna edert namn
            till ett frbannelsens ord,
        s att mina utkorade skola sga:
            Sdan dd give dig Herren, HERREN.
        Men t sina tjnare skall han giva ett annat namn:
 16.    den som d vlsignar sig i landet skall vlsigna sig
            i den sannfrdige Guden,
        och den som svr i landet, han skall svrja
            vid den sannfrdige Guden.
        Ty de frra bedrvelserna ro d frgtna
            och dolda fr mina gon.
 17.    Ty se, jag vill skapa nya himlar
            och en ny jord;
        och man skall ej mer komma ihg det frgngna
            eller tnka drp.
 18.    Nej, I skolen frjdas och jubla till evig tid
            ver det som jag skapar;
        ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel
            och dess folk till frjd.
 19.    Och jag skall jubla ver Jerusalem
            och frjda mig ver mitt folk,
        och dr skall icke mer hras grt
            eller klagorop.
 20.    Dr skola icke mer finnas barn som leva
            allenast ngra dagar,
        ej heller gamla mn, som icke fylla
            sina dagars mtt;
        nej, den som dr ung skall d
            frst vid hundra rs lder,
        och frst vid hundra rs lder skall syndaren
            drabbas av frbannelsen.
 21.    Nr de bygga hus,
            skola de ock f bo i dem;
        nr de plantera vingrdar,
            skola de ock f ta deras frukt.
 22.    Nr de bygga hus,
            skall det ej bliva andra, som f bo i dem;
        nr de plantera ngot,
            skall det ej bliva andra, som f ta drav.
        Ty samma lder, som ett trd uppnr,
            skall man uppn i mitt folk,
        och mina utkorade skola sjlva njuta
            av sina hnders verk.
 23.    De skola icke mda sig frgves,
            och barnen, som de fda, drabbas ej av pltslig dd;
        ty de ro ett slkte
            av HERRENS vlsignade,
        och deras avkomlingar f leva kvar bland dem.
 24.    Och det skall ske, att frrn de ropa,
            skall jag svara,
        och medan de nnu tala,
            skall jag hra.
 25.    D skola vargar g i bet
            tillsammans med lamm,
        och lejon skola ta halm
            likasom oxar,
        och stoft skall vara ormens fda.
        Ingenstdes p mitt heliga berg skall man d gra,
            vad ont och frdrvligt r,
            sger HERREN.

[1]  Se Lustgrd i Ordfrkl.
*23/66 Jesaja, 66 Kapitlet
                         Jesaja, 66 Kapitlet

               Slutdomen ver det falska och det sanna
                  Israel.  Frlsningsfrkunnelse fr
                     hedningarna.  De frskingrade
                       israeliternas terkomst.

  1.    S sger HERREN:
        Himmelen r min tron,
        och jorden r min fotapall;
        vad fr ett hus skullen I d kunna bygga t mig,
        och vad fr en plats skulle tjna mig till vilostad?
  2.    Min hand har ju gjort allt detta,
        och s har allt detta blivit till, sger HERREN.
        Men till den skdar jag ned,
        som r betryckt och har en frkrossad ande,
        och till den som fruktar fr mitt ord.
  3.    Den dremot, som slaktar sin offertjur,
            men ock r en mandrpare,
        den som offrar sitt lamm,
            men tillika krossar nacken p en hund,
        den som frambr ett spisoffer,
            men drvid frambr svinblod,
        den som offrar rkelse,
            men drunder hyllar en ffnglig avgud --
        likasom det lyster dessa att g sina egna vgar
        och likasom deras sjl har behag till deras styggelser,
  4.    s lyster det ock mig att fara illa fram med dem
        och att lta frskrckelse komma ver dem,
        eftersom ingen svarade, nr jag kallade,
        och eftersom de icke hrde, nr jag talade,
        utan gjorde, vad ont var i mina gon,
        och hade sin lust i att gra, vad mig misshagligt var.
  5.    Hren HERRENS ord,
            I som frukten fr hans ord.
        Edra brder, som hata eder
        och stta eder bort fr mitt namns skull,
            de sga: M HERREN frhrliga sig,
        s att vi f se eder gldje.
            Men de skola komma p skam.
  6.    Hr, huru det larmar i staden,
            hr dnet i templet!
        Hr dnet, nr HERREN vedergller
            sina fiender, vad de hava gjort!
  7.    Innan Sion har knt ngon fdslovnda,
            fder hon barnet;
        innan kval har kommit ver henne,
            bliver hon frlst med ett gossebarn.
  8.    Vem har hrt ngot sdant,
            vem har sett ngot dylikt?
        Kan d ett land komma till liv
            p en enda dag,
        eller kan ett folk fdas
            i ett gonblick,
        eftersom Sion fdde fram sina barn,
            just d vndan begynte?
  9.    Ja, ty skulle jag vl lta fostret bliva fullgnget,
            men icke giva kraft att fda fram det?
            sger HERREN.
        Eller skulle jag giva kraft att fda,
            men sedan hlla fostret tillbaka?
            sger din Gud.
 10.    Gldjens med Jerusalem
        och frjden eder ver henne, alla I som haven henne kr;
        jublen hgt med henne,
        alla I som haven srjt ver henne.
 11.    S skolen I f dia eder mtta
            vid hennes hugsvalelses brst;
        s skolen I f suga med lust
            av hennes rika barm.
 12.    Ty s sger HERREN:
        Se, jag vill lta frid komma ver henne
            ssom en strm
        och folkens rikedomar
            ssom en versvmmande flod,
        och I skolen s f dia,
            I skolen bliva burna p armen
        och skolen f sitta i knet
            och bliva smekta.
 13.    Ssom en moder trstar sin son,
        s skall jag trsta eder;
        ja, i Jerusalem skolen I f trst.
 14.    Och edra hjrtan skola gldja sig, nr I fn se detta,
        och benen i edra kroppar skola hava livskraft ssom spirande grs;
        och man skall frnimma, att HERRENS hand r med hans tjnare
        och att ogunst kommer ver hans fiender.
 15.    Ty se, HERREN skall komma i eld,
        och hans vagnar skola vara ssom en stormvind;
        och han skall lta sin vrede drabba med hetta
        och sin npst med eldslgor.
 16.    Ty HERREN skall hlla dom med eld,
        och med sitt svrd skall han sl allt ktt,
        och mnga skola de vara, som bliva slagna av HERREN.

 17.  De som lta inviga sig och rena sig till gudstjnst i
      lustgrdar[1], anfrda av en som str dr i mitten, de som ta
      svinktt och annan styggelse, ja, ocks mss, de skola
      allasammans frgs, sger HERREN.
 18.  Jag knner deras grningar och tankar.  Den tid kommer, d jag
      skall frsamla alla folk och tungoml; och de skola komma och se
      min hrlighet.

 19.  Och jag skall gra ett tecken bland dem; och ngra av dem som
      bliva rddade skall jag snda ssom budbrare till hednafolken,
      till Tarsis, till Pul och Lud, bgskyttfolken, till Tubal och
      Javan, till havslnderna i fjrran, som icke hava hrt ngot om
      mig eller sett min hrlighet; och de skola frkunna min
      hrlighet bland folken.
 20.  Och p hstar och i vagnar och brstolar och p mulsnor och
      dromedarer skola de frn alla folk fra alla edra brder fram
      till mitt heliga berg i Jerusalem ssom ett spisoffer t HERREN,
      sger HERREN, likasom Israels barn i rena krl fra fram
      spisoffer till HERRENS hus.
 21.  Och jmvl sdana skall jag taga till mina prster, till mina
      leviter, sger HERREN.
 22.  Ty likasom de nya himlar och den nya jord, som jag vill gra,
      bliva bestndande infr mig, sger HERREN, s skall det ock vara
      med edra barn och med edert namn.
 23.  Och nymnadsdag efter nymnadsdag och sabbatsdag efter
      sabbatsdag skall det ske, att allt ktt kommer och tillbeder
      infr mig, sger HERREN.
 24.  Och man skall g ut och se med lust, huru de mnniskor, som
      avfllo frn mig, nu ligga dr dda; ty deras mask skall icke
      d, och deras eld skall icke utslckas, och de skola vara till
      vmjelse fr allt ktt.

[1]  Se Lustgrd i Ordfrkl.
