@c -*- 1917 -*-
*22/ Hga Visan
*22/01 Hga Visan, 1 Kapitlet
                        Hga Visan, 1 Kapitlet

                Bruden talar om och till brudgummen v.
                2--4.  -- Bruden talar om sig sjlv v.
		   5--6. -- Bruden stmmer mte med
               brudgummen v.  7--8.  -- Brudgummen talar
                 till bruden v.  9--11, hon svarar v.
               12--14, han talar v.  15, hon svarar ter
                              v.  16--17.

  1.  Sngernas sng av Salomo.

  2.    Kyssar give han mig, kyssar av sin mun!
        Ty din krlek r mer ljuv n vin.
  3.    Ljuv r doften av dina salvor,
        ja, en utgjuten salva r ditt namn;
        frdenskull hava trnorna dig kr.

  4.    Drag mig med dig!  Med hast vilja vi flja dig.
        Ja, konungen har frt mig in i sina gemak;
        Vi vilja frjdas och vara glada ver dig,
        vi vilja prisa din krlek hgre n vin;
        med rtta har man dig kr.
                     ----

  5.    Svart r jag, dock r jag tck,
            I Jerusalems dttrar,
        lik Kedars hyddor,
            lik Salomos tlt.
  6.    Sen icke drp att jag r s svart,
        att solen har brnt mig s.
        Min moders sner blevo vreda p mig
        och satte mig till vingrdsvakterska;
        min egen vingrd kunde jag icke vakta.
  7.    Sg mig, du som min sjl har kr:
        Var fr du din hjord i bet?
        Var lter du den vila om middagen?
        M jag slippa att g lik en vilsekommen kvinna
        vid dina vnners hjordar.

  8.    Om du icke vet det,
            du sknaste bland kvinnor,
        s g blott stad i hjordens spr,
            och fr dina killingar i bet
            vid herdarnas tlt.
                     ----

  9.    Vid ett sto i Faraos spann
            frliknar jag dig, min lskade.
 10.    Dina kinder ro s tcka med sina kedjehngen,
            din hals med sina prlerader.
 11.    Kedjehngen av guld vilja vi skaffa t dig
            med silverkulor p.

 12.    Medan konungen hller sin fest,
            sprider min nardus sin doft.
 13.    Min vn r fr mig ett myrragmme,
            som jag br i min barm.
 14.    Min vn r fr mig en klase cyperblommor
            frn En-Gedis vingrdar.

 15.    Vad du r skn, min lskade!
            Vad du r skn!
            Dina gon ro duvor.

 16.    Vad du r skn, min vn!
            Ja, ljuvlig r du,
            och grnskande r vrt vilolger.
 17.    Bjlkarna i vr boning ro cedrar,
            och cypresser vr vggpanel.
*22/02 Hga Visan, 2 Kapitlet
                        Hga Visan, 2 Kapitlet

               Bruden talar v.  1, brudgummen svarar v.
               2, bruden talar ter v.  3--5.  -- Bruden
                talar till Jerusalems dttrar v.  6--7.
                   -- Bruden talar v.  8--9, anfr
                brudgummens ord v.  10--14.  -- Vers om
                 vingrdens fiender v.  15.  -- Bruden
                           talar v.  16--17.

  1.    Jag r ett ringa blomster i Saron,
            en lilja i dalen.

  2.    Ja, ssom en lilja bland trnen,
            s r min lskade bland jungfrur.
  3.    Ssom ett ppeltrd bland vildmarkens trd,
            s r min vn bland ynglingar;
        ljuvligt r mig att sitta i dess skugga,
        och st r dess frukt fr min mun.

  4.    I vinsalen har han frt mig in,
        och krleken r hans baner ver mig.

  5.    Vederkvicken mig med druvkakor,
            styrken mig med pplen;
        ty jag r sjuk av krlek.
                     ----

  6.    Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
            och hans hgra omfamnar mig.

  7.    Jag besvr eder,
            I Jerusalems dttrar,
        vid gaseller och hindar p marken:
        Oroen icke krleken, stren den icke,
            frrn den sjlv s vill.
                     ----

  8.    Hr, dr r min vn!
            Ja, dr kommer han,
        springande ver bergen,
            hoppande fram p hjderna.
  9.    Lik en gasell r min vn
            eller lik en ung hjort.

        Se, nu str han dr
            bakom vr vgg,
        han blickar in genom fnstret,
            han skdar genom gallret.
 10.    Min vn begynner tala,
            han sger till mig:

        St upp, min lskade,
            du min skna, och kom hitut.
 11.    Ty se, vintern r frbi,
            regntiden r frliden
            och har gtt sin kos.
 12.    Blommorna visa sig p marken,
            tiden har kommit, d vintrden skras,
        och turturduvan lter hra
            sin rst i vrt land.
 13.    Fikontrdets frukter begynna att mogna,
            vintrden st redan i blom,
            de sprida sin doft.
        St upp, min lskade, min skna,
        och kom hitut.

 14.    Du min duva i bergsklyftan,
            i klippvggens gmsle,
        lt mig se ditt ansikte,
            lt mig hra din rst;
        ty din rst r s ljuv,
            och ditt ansikte r s tckt.
                     ----

 15.    Fngen rvarna t oss,
            de sm rvarna,
        vingrdarnas frdrvare,
            nu d vra vingrdar st i blom.
                     ----

 16.    Min vn r min,
            och jag r hans,
            dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.
 17.    Till dess morgonvinden blser
            och skuggorna fly,
        m du strva omkring,
            lik en gasell, min vn,
        eller lik en ung hjort,
            p de kassiadoftande bergen.
*22/03 Hga Visan, 3 Kapitlet
                        Hga Visan, 3 Kapitlet

                 Bruden berttar en drm v.  1--4.  --
               Bruden talar till Jerusalems dttrar v.
                 5.  -- Brudtget beskrives v.  6--11.

  1.    Dr jag lg p mitt lger om natten,
        skte jag honom som min sjl har kr;
        jag skte honom, men fann honom icke.

  2.    Jag vill st upp och g omkring i staden,
        p gatorna och p torgen;
        jag vill ska honom som min sjl har kr.

        Jag skte honom, men fann honom icke.

  3.    Vktarna mtte mig,
            dr de gingo omkring i staden.
        Haven I sett honom som min sjl har kr?

  4.    Knappt hade jag kommit frbi dem,
        s fann jag honom som min sjl har kr.
        Jag tog honom fatt, och jag slppte honom icke,
        frrn jag hade frt honom in i min moders hus,
            in i min fostrarinnas kammare.
                     ----

  5.    Jag besvr eder,
            I Jerusalems dttrar,
        vid gaseller och hindar p marken:
        Oroen icke krleken, stren den icke,
            frrn den sjlv s vill.
                     ----

  6.    Vem r hon som kommer hitupp frn knen
            ssom i stoder av rk,
        kringdoftad av myrra och rkelse
            och alla slags kpmannakryddor?

  7.    Se, det r Salomos brstol!
        Sextio hjltar omgiva den,
            utvalda bland Israels hjltar.
  8.    Alla bra de svrd
            och ro vl frfarna i strid.
        Var och en har sitt svrd vid sin lnd,
            till vrn mot nattens faror.

  9.    En praktbr r det som konung Salomo
            har ltit gra t sig
            av virke frn Libanon.
 10.    Dess sidostd ro gjorda av silver,
            ryggstdet av guld,
            stet belagt med purpurrtt tyg.
        Innantill r den prydd i krlek
            av Jerusalems dttrar.
 11.    I Sions dttrar,
            gn ut och skden
            konung Salomo med lust,
        skden kransen som hans moder har krnt honom med
            p hans brllopsdag,
            p hans hjrtefrjds dag.
*22/04 Hga Visan, 4 Kapitlet
                        Hga Visan, 4 Kapitlet

               Brudgummen beskriver bruden v.  1--7.  --
               Brudgummen vill hmta bruden frn bergen
               v.  8.  -- Brudgummen talar till bruden v.
                9--11.  -- Brudgummen talar v.  12--15,
                bruden svarar v.  16, brudgummen svarar
                ter 5:1a.  -- Lycknskan till brud och
                            brudgum 5:1b.

  1.    Vad du r skn, min lskade, vad du r skn!
        Dina gon ro duvor,
            dr de skymta genom din slja.
        Ditt hr r likt en hjord av getter
            som strmma nedfr Gileads berg.
  2.    Dina tnder likna en hjord av nyklippta tackor,
            nyss uppkomna ur badet,
        allasammans med tvillingar,
            ofruktsam r ingen ibland dem.
  3.    Ett rosenrtt snre likna dina lppar,
            och tck r din mun.
        Lik ett brustet granatpple r din kind,
            dr den skymtar genom din slja.
  4.    Din hals r lik Davids torn,
            det vl befsta;
        tusen skldar hnga drp,
            hjltarnas alla skldar.
  5.    Din barm r lik ett killingpar,
            tvillingar av en gasell,
            som g i bet ibland liljor.

  6.    Till dess morgonvinden blser
            och skuggorna fly,
        vill jag g bort till myrraberget,
            till den rkelsedoftande hjden.

  7.    Du r skn alltigenom, min lskade,
            p dig finnes ingen flck.
                     ----

  8.    Kom med mig frn Libanon, min brud,
        kom med mig frn Libanon.
        Stig ned frn Amanas topp,
        frn toppen av Senir och Hermon,
        frn lejonens hemvist,
            frn pantrarnas berg.
                     ----

  9.    Du har tagit mitt hjrta, du min syster, min brud;
        du har tagit mitt hjrta med en enda blick,
        med en enda lnk av kedjan kring din hals.

 10.    Huru skn r icke din krlek,
            du min syster, min brud!
        Huru ljuv r icke din krlek!
            Ja, mer ljuv n vin;
        och doften av dina salvor
            vergr all vllukt.
 11.    Av stma drypa
            dina lppar, min brud;
        din tunga gmmer
            honung och mjlk,
        och doften av dina klder
            r ssom Libanons doft.
                     ----

 12.    En tillsluten lustgrd
            r min syster, min brud,
        en tillsluten brunn,
            en frseglad klla.
 13.    Ssom en park av granattrd skjuter du upp,
            med de dlaste frukter,
        med cyperblommor och nardusplantor,
 14.    med nardus och saffran,
        kalmus och kanel
            och rkelsetrd av alla slag,
        med myrra och aloe
            och de yppersta kryddor av alla slag.

 15.    Ja, en klla i lustgrden r du,
        en brunn med friskt vatten
            och ett rinnande flde ifrn Libanon.

 16.    Vakna upp, du nordanvind,
            och kom, du sunnanvind;
        bls genom min lustgrd,
            lt dess vllukt strmma ut.
        M min vn komma till sin lustgrd
        och ta dess dla frukter.

5:1.  [1]

[1]  Hga V. 5:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*22/05 Hga Visan, 5 Kapitlet
  1.    Ja, jag kommer till min lustgrd,
            du min syster, min brud;
        jag hmtar min myrra och mina vlluktande kryddor,
        jag ter min honungskaka och min honung,
        jag dricker mitt vin och min mjlk.
                     ----

        ten, I kra, och dricken,
        ja, berusen eder av krlek.

                        Hga Visan, 5 Kapitlet

                Bruden talar v.  2a, anfr brudgummens
                 ord v.  2b och sitt svar v.  3, talar
               vidare v.  4--8.  Jerusalems dttrar tala
                v.  9, bruden svarar och beskriver sin
                  brudgum fr Jerusalems dttrar v.
               10--16, Jerusalems dttrar frga v.  17,
                        bruden svarar 6:1--2.

  2.    Jag lg och sov, dock vakade mitt hjrta.
        Hr, d klappar min vn p drren:

        ppna fr mig, du min syster,
        min lskade, min duva, min fromma;
        ty mitt huvud r fullt av dagg,
        mina lockar av nattens droppar.

  3.    Jag har lagt av mina klder;
            skulle jag nu ter taga dem p mig?
        Jag har tvagit mina ftter;
            skulle jag nu orena dem?

  4.    Min vn rckte in sin hand genom luckan;
        d rrdes mitt hjrta ver honom.
  5.    Jag stod upp fr att ppna fr min vn,
        och mina hnder drpo av myrra,
        mina fingrar av flytande myrra,
        som fuktade rigelns handtag.

  6.    S ppnade jag fr min vn,
        men min vn var borta och frsvunnen.
        Min sjl blev utom sig vid tanken p hans ord.

        Jag skte honom, men fann honom icke;
        jag ropade p honom, men han svarade mig icke.
  7.    Vktarna mtte mig,
            dr de gingo omkring i staden,
            de slogo mig, de srade mig;
        de ryckte av mig min mantel,
            vktarna p murarna.

  8.    Jag besvr eder,
            I Jerusalems dttrar,
        om I finnen min vn,
            s sgen -- ja, vad skolen I sga honom?
        Att jag r sjuk av krlek!

  9.    Vad r d din vn frmer n andra vnner,
            du sknaste bland kvinnor?
        Vad r din vn frmer n andra vnner,
            eftersom du s besvr oss?

 10.    Min vn r strlande vit och rd,
            hrlig framfr tio tusen.
 11.    Hans huvud r finaste guld,
            hans lockar palmtrdsvippor,
            och svarta ssom korpen.
 12.    Hans gon likna duvor
            invid vattenbckar,
        duvor som bada sig i mjlk
            och sitta invid brddfull rand.
 13.    Hans kinder liknar vlluktrika blomstersngar,
            skrin med doftande kryddor.
        Hans lppar ro rda liljor;
            de drypa av flytande myrra.
 14.    Hans hnder ro tenar av guld,
            besatta med krysoliter.
        Hans midja r formad av elfenben,
            vertckt med safirer.
 15.    Hans ben ro pelare av vitaste marmor,
            som vila p fotstycken av finaste guld.
        Att se honom r ssom att se Libanon;
            sttlig r han ssom en ceder.
 16.    Hans mun r idel stma,
            hela hans vsende r ljuvlighet.
        Sdan r min vn, ja, sdan r min lskade,
            I Jerusalems dttrar.

 17.    Vart har han d gtt, din vn,
            du sknaste bland kvinnor?
        Vart har din vn tagit vgen?
            Lt oss hjlpa dig att ska honom.
6:1. [1]
6:2. [1]

[1]  Hga V. 6:1--2 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*22/06 Hga Visan, 6 Kapitlet
  1.    Min vn har gtt ned till sin lustgrd,
            till sina vlluktrika blomstersngar,
        fr att lta sin hjord beta i lustgrdarna
            och fr att plocka liljor.

  2.    Jag r min vns,
            och min vn r min,
            dr han fr sin hjord i bet ibland liljor.

                        Hga Visan, 6 Kapitlet

               Brudgummen beskriver bruden v.  3--6.  --
               Brudgummen jmfr sin brud med andra v.
               7--8.  -- Brudgummen talar om bruden och
                         sig sjlv v.  9--11.

  3.    Du r skn ssom Tirsa, min lskade,
            ljuvlig ssom Jerusalem,
            vervldigande ssom en hrskara.

  4.    Vnd bort ifrn mig dina gon,
            ty de hava underkuvat mig.
        Ditt hr r likt en hjord av getter
            som strmma nedfr Gilead.
  5.    Dina tnder likna en hjord av tackor,
            nyss uppkomna ur badet,
        allasammans med tvillingar,
            ofruktsam r ingen ibland dem.
  6.    Lik ett brustet granatpple r din kind,
            dr den skymtar genom din slja.
                     ----

  7.    Sextio ro drottningarna,
        och ttio bihustrurna,
        och trnorna en otalig skara.
  8.    Men en enda r hon,
            min duva, min fromma,
        hon, sin moders endaste,
            hon, sin fostrarinnas utkorade.
        Nr jungfrur se henne, prisa de henne sll,
        drottningar och bihustrur hja hennes lov.
                     ----

  9.    Vem r hon som dr blickar fram lik en morgonrodnad,
            skn ssom mnen,
        strlande ssom solen,
            vervldigande ssom en hrskara?

 10.    Till valntslunden gick jag ned,
        fr att gldja mig t grnskan i dalen,
        fr att se om vintrden hade slagit ut,
        om granattrden hade ftt blommor.
 11.    Ofrtnkt satte mig d min krlek
        upp p mitt furstefolks vagnar.

                        Hga Visan, 7 Kapitlet

               Den dansande bruden beskrives 6:12--7:5.
               -- Brudgummen talar om sin krlek och om
                  bruden v.  6--9a, bruden svarar v.
                  9b--10.  -- Bruden talar v.  11--13.

 12.    Vnd om, vnd om,
        du brud frn Sulem,
        vnd om, vnd om, s att vi f se p dig.
        Vad finnen I att se hos bruden frn Sulem,
            dr hon rr sig ssom i vapendans?
*22/07 Hga Visan, 7 Kapitlet
  1.    Huru skna ro icke dina ftter
            i sina skor, du dla!
        Dina hfters rundning
            r ssom ett brstspnnes kupor,
            gjorda av en konstnrs hnder.
  2.    Ditt skte r en rundad skl,
            m vinet aldrig fattas dri.
        Din midja r en vetehg,
            omhgnad av liljor.
  3.    Din barm r lik ett killingpar,
            tvillingar av en gasell.
  4.    Din hals liknar Elfenbenstornet,
        dina gon dammarna i Hesbon,
            vid Bat-Rabbimsporten.
        Din nsa r ssom Libanonstornet,
            som skdar ut mot Damaskus.
  5.    Ditt huvud hjer sig ssom Karmel,
        och lockarna p ditt huvud hava purpurglans.
        En konung r fngad i deras snara.
                     ----

  6.    Huru skn och huru ljuv r du icke,
            du krlek, s fljd av lust!

  7.    Ja, din vxt r ssom ett palmtrds,
            och din barm liknar fruktklasar.
  8.    Jag tnker: I det palmtrdet vill jag stiga upp,
            jag vill gripa tag i dess kvistar.
        M din barm d vara mig
            ssom vintrdets klasar
        och doften av din andedrkt
            ssom pplens doft
  9.    och din mun ssom ljuvaste vin!

            Ja, ett vin som ltt glider ned i min vn
        och fuktar de slumrandes lppar.
 10.    Jag r min vns,
            och till mig str hans tr.
                     ----

 11.    Kom, min vn;
            lt oss g ut p landsbygden
        och stanna i byarna ver natten.
 12.    Bittida m vi g till vingrdarna, fr att se
            om vintrden hava slagit ut,
        om knopparna hava ppnat sig,
            om granattrden hava ftt blommor.
        Dr vill jag giva
            min krlek t dig.

 13.    Krlekspplena sprida sin doft,
        och vid vra drrar finnas alla slags dla frukter,
        bde nya och gamla;
        t dig, min vn, har jag frvarat dem.
*22/08 Hga Visan, 8 Kapitlet
                        Hga Visan, 8 Kapitlet

                Bruden talar v.  1--2.  -- Bruden talar
                 till Jerusalems dttrar v.  3--4.  --
                  Brudens upptrdande omtalas v.  5a.
                 Bruden talar 5b--7.  -- En av brudens
               brder talar v.  8, en annan broder v.  9,
               bruden sjlv v.  10.  -- Brudgummen talar
                v.  11--12.  -- Brudgummen talar v.  13,
                            bruden v.  14.

  1.    Ack att du vore ssom en min broder,
            ammad vid min moders brst!
        Om jag d mtte dig drute, s finge jag kyssa dig,
            och ingen skulle tnka illa om mig drfr.
  2.    Jag finge d ledsaga dig,
            fra dig in i min moders hus,
            och du skulle undervisa mig;
        kryddat vin skulle jag giva dig att dricka,
            saft frn mitt granattrd.
                     ----

  3.    Hans vnstra arm vilar under mitt huvud,
            och hans hgra omfamnar mig.

  4.    Jag besvr eder,
            I Jerusalems dttrar:
        Oroen icke krleken, stren den icke,
            frrn den sjlv s vill.

  5.    Vem r hon som kommer hitupp frn knen,
            stdd p sin vn?

        Dr under ppeltrdet vckte jag dig;
        dr var det som din moder hade ftt dig,
        dr fdde dig hon som gav dig livet.

  6.    Hav mig ssom en signetring vid ditt hjrta,
        ssom en signetring p din arm.

        Ty krleken r stark ssom dden,
        dess trngtan obetvinglig ssom ddsriket;
        dess gld r ssom eldens gld,
        en HERRENS lga r den.
  7.    De strsta vatten frm ej utslcka krleken,
        strmmar kunna icke frdrnka den.
        Om ngon ville giva alla godelar i sitt hus fr krleken,
        s skulle han nd bliva frsmdd.
                     ----

  8.    Vi hava en syster, en helt ung,
            som nnu icke har ngon barm.
        Vad skola vi gra med vr syster,
            nr tiden kommer, att man vill vinna henne?
  9.    r hon en mur,
            s bygga vi p den
            ett krn av silver;
        men r hon en drr,
            s bomma vi fr den
            med en cederplanka.

 10.    Jag r en mur,
            och min barm r ssom tornen drp;
        s blev jag i hans gon
            en kvinna som var ynnest vrd.
                     ----

 11.    En vingrd gde Salomo i Baal-Hamon,
        den vingrden lmnade han t vktare;
        tusen siklar silver var
        kunde de hmta ur dess frukt.

 12.    Men min vingrd, den har jag sjlv i min vrd.
        Du, Salomo, m taga dina tusen,
        och tv hundra m de f, som vakta dess frukt.
                     ----

 13.    Du lustgrdarnas inbyggerska,
        vnnerna lyssna efter din rst;
            lt mig hra den.

 14.    Skynda stad, min vn,
            lik en gasell
        eller lik en ung hjort,
            upp p de vlluktrika bergen.
