@c -*- 1917 -*-
@c Peik J Stromsholm och hans vnner har knappat in hela Predikaren.
@c Omformatterat av ceder enligt Runebergstandard 1995-06-07 23:23:16.
*21/ Predikaren
*21/01 Predikaren, 1 Kapitlet
                        Predikaren, 1 Kapitlet

                Allting r ffnglighet och ett evigt
               enahanda.  Ocks strvandet efter vishet
                      r ett jagande efter vind.

  1.  Detta r predikarens ord, Davids sons, konungens i Jerusalem.

  2.  Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Ffngligheters
      ffnglighet!  Allt r ffnglighet!

  3.  Vad frmn har mnniskan av all mda som hon gr sig under
      solen?
  4.  Slkte gr, och slkte kommer, och jorden str evinnerligen
      kvar.
  5.  Och solen gr upp, och solen gr ned, och har sedan ter brtt
      att komma till den ort dr hon gr upp.
  6.  Vinden far mot sder och vnder sig s mot norr; den vnder sig
      och vnder sig, allt under det att den far fram, och s begynner
      den ter sitt kretslopp.
  7.  Alla floder rinna ut i havet, och nd bliver havet aldrig
      fullt; dr floderna frut hava runnit, dit rinna de stndigt
      ter.
  8.  Alla arbetar utan rast; ingen kan utsga det.  gat mttas icke
      av att se, och rat bliver icke fullt av att hra.
  9.  Vad som har varit r vad som kommer att vara, och vad som har
      hnt r vad som kommer att hnda; intet nytt sker under solen.
 10.  Intrffar ngot varom man ville sga: Se, detta r nytt, s
      har detsamma nd skett redan frut, i gamla tider, som voro
      fre oss.
 11.  Man kommer icke ihg dem som levde fre oss.  Och dem som skola
      uppst efter oss skall man icke heller komma ihg bland dem som
      leva nnu senare.

 12.  Jag, Predikaren, var konung ver Israel i Jerusalem.
 13.  Och jag vnde mitt hjrta till att begrunda och utrannsaka genom
      vishet allt vad som hnder under himmelen; sdant r ett uselt
      besvr, som Gud har givit mnniskors barn till att plga sig
      med.
 14.  Nr jag nu sg p allt vad som hnder under himmelen, se, d var
      det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.

 15.  Det som r krokigt kan icke bliva rakt, och det som ej finnes
      kan ej komma med i ngon rkning.

 16.  Jag sade i mitt hjrta: Se, jag har frvrvat mig stor vishet,
      och jag har frkat den, s att den vergr allas som fre mig
      hava regerat ver Jerusalem; ja, vishet och insikt har mitt
      hjrta inhmtat i rikt mtt.
 17.  Men nr jag nu vnde mitt hjrta till att frst vishet och till
      att frst ofrnuft och drskap, d insg jag att ocks detta
      var ett jagande efter vind.

 18.  Ty dr mycken vishet r, dr r mycken grmelse; och den som
      frkar sin insikt, han frkar sin plga.
*21/02 Predikaren, 2 Kapitlet
                        Predikaren, 2 Kapitlet

                Gldjen och arbetet fr att bereda sig
               gldje r ffnglighet.  Det gr den vise
                             ssom dren.

  1.  Jag sade i mitt hjrta: Vlan, jag vill prva huru gldje
      kommer dig, gr dig nu goda dagar.  Men se, ocks detta var
      ffnglighet.

  2.    Jag mste sga om ljet: Det r drskap,
        och om gldjen: Vad gagnar den till?

  3.  I mitt hjrta begrundade jag huru jag skulle plga min kropp med
      vin -- allt under det att mitt hjrta gnade sig t vishet -- och
      huru jag skulle hlla fast vid drskap, till dess jag finge se
      vad som vore bst fr mnniskors barn att gra under himmelen,
      de dagar de leva.

  4.  Jag fretog mig stora arbeten, jag byggde hus t mig, jag
      planterade vingrdar t mig.
  5.  Jag anlade t mig lustgrdar och parker och planterade i dem
      alla slags frukttrd.
  6.  Jag anlade vattendammar t mig fr att ur dem vattna den skog av
      trd, som vxte upp.
  7.  Jag kpte trlar och trlinnor, och hemfdda tjnare fostrades
      t mig; jag fick ock boskap, fkreatur och fr, i strre
      myckenhet n ngon som fre mig hade varit i Jerusalem.
  8.  Jag samlade mig jmvl silver och guld och allt vad konungar och
      lnder kunna ga; jag skaffade mig sngare och sngerskor och
      vad som r mnniskors lust: en hustru, ja, mnga.

  9.  S blev jag stor, allt mer och mer, strre n ngon som fre mig
      hade varit i Jerusalem; och under detta bevarade jag nd min
      vishet.
 10.  Intet som mina gon begrde undanhll jag dem, och ingen gldje
      nekade jag mitt hjrta.  Ty mitt hjrta fann gldje i all min
      mda, och detta var min behllna del av all min mda.

 11.  Men nr jag s vnde mig till att betrakta alla de verk som mina
      hnder hade gjort, och den mda som jag hade nedlagt p dem, se,
      d var det allt ffnglighet och ett jagande efter vind.  Ja,
      under solen finnes intet som kan rknas fr vinning.

 12.  Nr jag allts vnde mig till att jmfra vishet med ofrnuft
      och drskap -- ty vad kunna de mnniskor gra, som komma efter
      konungen, annat n detsamma som man redan frut har gjort?  --
 13.  d insg jag att visheten vl har samma fretrde framfr
      drskapen, som ljuset har framfr mrkret:

 14.    Den vise har gon i sitt huvud,
        men dren vandrar i mrker.

      Dock mrkte jag att det gr den ene som den andre.
 15.  D sade jag i mitt hjrta: Ssom det gr dren, s skall det
      ock g mig; vad gagn har d drav att jag r frmer i vishet?
      Och jag sade i mitt hjrta att ocks detta var ffnglighet.
 16.  Ty den vises minne varar icke evinnerligen, lika litet som
      drens; i kommande dagar skall ju alltsammans redan vara
      frgtet.  Och mste icke den vise d svl som dren?

 17.  Och jag blev led vid livet, ty illa behagade mig vad som hnder
      under solen, eftersom allt r ffnglighet och ett jagande efter
      vind.
 18.  Ja, jag blev led vid all den mda som jag hade gjort mig under
      solen, eftersom jag t ngon annan som skall komma efter mig
      mste lmna vad jag har gjort.
 19.  Och vem vet om denne skall vara en vis man eller en dre?  Men
      nd skall han f rda ver allt det varp jag har nedlagt min
      mda och min vishet under solen.  Ocks detta r ffnglighet.

 20.  S begynte jag d att ter frtvivla i mitt hjrta ver all den
      mda som jag hade gjort mig under solen.
 21.  Ty om en mnniska med vishet och insikt och skicklighet har
      utsttt sin mda, s mste hon dock lmna sin del t en annan
      som icke har haft ngon mda drmed.  Ocks detta r ffnglighet
      och ett stort elnde.

 22.  Ja, vad gagn har mnniskan av all mda och hjrteoro som hon gr
      sig under solen?
 23.  Alla hennes dagar ro ju fulla av plga, och det besvr hon har
      r fullt av grmelse; icke ens om natten fr hennes hjrta ngon
      ro.  Ocks detta r ffnglighet.

 24.  Det r icke en lycka som beror av mnniskan sjlv, att hon kan
      ta och dricka och gra sig goda dagar under sin mda.  Jag insg
      att ocks detta kommer frn Guds hand, hans som har sagt:
 25.  Vem kan ta, och vem kan njuta, mig frutan?
 26.  Ty t den mnniska som tckes honom giver han vishet och insikt
      och gldje; men t syndaren giver han besvret att samla in och
      lgga tillhopa, fr att det sedan m tillfalla ngon som tckes
      Gud.  Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.
*21/03 Predikaren, 3 Kapitlet
                        Predikaren, 3 Kapitlet

                 Allt gr sin givna gng, och allt r
                 ffnglighet.  Mnniskorna ro ssom
                               fnaden.

  1.  Allting har sin tid, och vart fretag under himmelen har sin
      stund.
  2.  Fdas har sin tid, och d har sin tid.  Plantera har sin tid, och
      rycka upp det planterade har sin tid.
  3.  Drpa har sin tid, och lka har sin tid.  Bryta ned har sin tid,
      och bygga upp har sin tid.
  4.  Grta har sin tid, och le har sin tid.  Klaga har sin tid, och
      dansa har sin tid.
  5.  Kasta undan stenar har sin tid, och samla ihop stenar har sin
      tid.  Taga i famn har sin tid, och avhlla sig frn famntag har
      sin tid.
  6.  Ska upp har sin tid, och tappa bort har sin tid.  Frvara har
      sin tid, och kasta bort har sin tid.
  7.  Riva snder har sin tid, och sy ihop har sin tid.  Tiga har sin
      tid, och tala har sin tid.
  8.  lska har sin tid, och hata har sin tid.  Krig har sin tid, och
      fred har sin tid.

  9.  Vad frmn av sin mda har d den som arbetar?

 10.  Jag sg vilket besvr Gud har givit mnniskors barn till att
      plga sig med.

 11.  Allt har han gjort sknt fr sin tid, ja, han har ock lagt
      evigheten i mnniskornas hjrtan, dock s, att de icke frm att
      till fullo, ifrn begynnelsen intill nden, fatta det verk som
      Gud har gjort.

 12.  Jag insg att intet r bttre fr dem, n att de ro glada och
      gra sig goda dagar, s lnge de leva.
 13.  Men om ngon kan ta och dricka och njuta vad gott r under all
      sin mda, s r ocks detta en Guds gva.

 14.  Jag insg att allt vad Gud gr skall frbliva evinnerligen; man
      kan icke lgga ngot drtill, ej heller taga ngot drifrn.  Och
      Gud har s gjort, fr att man skall frukta honom.
 15.  Vad som r, det var redan frut, och vad som kommer att ske, det
      skedde ock redan frut; Gud sker blott fram det frgngna.

 16.  Ytterligare sg jag under solen att p domarstet rdde
      orttfrdighet, och p rttfrdighetens ste orttfrdighet.
 17.  D sade jag i mitt hjrta: Bde den rttfrdige och den
      orttfrdige skall Gud dma; ty vart fretag och allt vad man
      gr har sin tid hos honom.
 18.  Jag sade i mitt hjrta: Fr mnniskornas skull sker detta, p
      det att Gud m prva dem, och p det att de sjlva m inse att
      de ro ssom fnad.
 19.  Ty det gr mnniskors barn ssom det gr fnaden, dem alla gr
      det lika.  Ssom fnaden dr, s d ock de; enahanda ande hava de
      ock alla.  Ja, mnniskorna hava intet framfr fnaden, ty allt r
      ffnglighet.
 20.  Alla gr de till samma ml; alla have de kommit av stoft, och
      alla skola de ter varda stoft.
 21.  Vem kan veta om mnniskornas ande att den stiger uppt, och om
      fnadens ande att den far ned under jorden?

 22.  Och jag sg att intet r bttre fr mnniskan, n att hon r
      glad under sitt arbete; ty detta r den del hon fr.  Ty vem kan
      fra henne tillbaka, s att hon fr se och hava gldje av vad
      som skall ske efter henne?
*21/04 Predikaren, 4 Kapitlet
                        Predikaren, 4 Kapitlet

                Orttrdigheten p jorden.  Den ensamme
                           och den fattige.

  1.  Och ytterligare sg jag p alla de vldsgrningar som frvas
      under solen.  Jag sg frtryckta flla trar, och ingen fanns,
      som trstade dem; jag sg dem lida vervld av sina frtryckares
      hand, och ingen fanns, som trstade dem.
  2.  D prisade jag de dda, som redan hade ftt d, lyckliga framfr
      de levande, som nnu leva;
  3.  Men lycklig framfr bda prisade jag den som nnu icke hade
      kommit till, den som hade sluppit att se vad ont som gres under
      solen.

  4.  Och jag sg att all mda och all skicklighet i vad som gres
      icke r annat n den enes avund mot den andre.  Ocks detta r
      ffnglighet och ett jagande efter vind.

  5.    Dren lgger hnderna i kors
        och tr s sitt eget ktt.

  6.  Ja, bttre r en handfull ro n bda hnderna fulla med mda och
      med jagande efter vind.

  7.  Och ytterligare sg jag ngot som r ffnglighet under solen:
  8.  mngen finnes, som str ensam och icke har ngon jmte sig,
      varken son eller broder; och likvl r det ingen nde p all
      hans mda, och hans gon bliva icke mtta p rikedom.  Och fr
      vem mdar jag mig d och nekar mig sjlv vad gott r?  Ocks
      detta r ffnglighet och ett uselt besvr.

  9.  Bttre r att vara tv n en, ty de tv f strre vinning av sin
      mda.
 10.  Om ngondera faller, s kan ju den andre resa upp sin
      medbroder.  Men ve den ensamme, om han faller och icke en annan
      finnes, som kan resa upp honom.
 11.  Likaledes, om tv ligga tillsammans, s hava de det varmt; men
      huru skall den ensamme bliva varm?
 12.  Och om ngon kan sl ned den som r ensam, s hlla dock tv
      stnd mot angriparen.  Och en tretvinnad trd brister icke s
      snart.

 13.  Bttre r en gammal konung som r draktig och ej har frstnd
      nog att lta varna sig r en fattig yngling med vishet.
 14.  Ty ifrn fngelset gick en gng en sdan till konungavlde,
      fastn han var fdd i fattigdom inom den andres rike.
 15.  Jag sg huru alla som levde och rrde sig under solen fljde
      ynglingen, denne nye som skulle trda i den frres stlle;
 16.  det var ingen nde p hela skaran av alla dem som han gick i
      spetsen fr.  Men nd hava de efterkommande ingen gldje av
      honom.  Ty ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter
      vind.

                        Predikaren, 5 Kapitlet

                Frhastade lften infr Gud.  Ffnglig
                       undran; ffnglig vlan.

 17.  Bevara din fot, nr du gr till Guds hus; att komma dit fr att
      hra r bttre n ngot slaktoffer som drarna frambra; ty de
      ro ofrstndiga och gra s vad ont r.
*21/05 Predikaren, 5 Kapitlet
  1.  Var icke obetnksam med din mun, och lt icke ditt hjrta
      frhasta sig med att uttala ngot ord infr Gud.  Gud r ju i
      himmelen, och du r p jorden; lt drfr dina ord vara f.

  2.  Ty tanklshet har med sig mngahanda besvr, och en dres rst
      har verfld p ord.

  3.  Nr du har gjort ett lfte t Gud, s drj icke att infria det;
      ty till drar har han icke behag.  Det lfte du har givit skall
      du infria.
  4.  Det r bttre att du intet lovar, n att du gr ett lfte och
      icke infriar det.
  5.  Lt icke din mun draga skuld ver hela din kropp; och sg icke
      infr Guds sndebud att det var ett frhastande.  Icke vill du
      att Gud skall frtrnas fr ditt tals skull, s att han
      frdrvar sina hnders verk?
  6.  Se, dr mycken tanklshet och ffnglighet r, dr r ock en
      myckenhet av ord.  Ja, Gud m du frukta.

  7.  Om du ser att den fattige frtryckes, och att rtt och
      rttfrdighet vldfres i landet, s frundra dig icke drver;
      ty p den hge vaktar en hgre, och andra nnu hgre vakta p
      dem bda.
  8.  Och vid allt detta r det en frmn fr ett land att hava en
      konung som s styr, att marken bliver brukad.

  9.    Den som s lskar penningar bliver icke mtt p penningar,
        och den som lskar rikedom har ingen vinning drav.

      Ocks detta r ffnglighet.

 10.  Nr godelarna frkas, bliva ock de som ta av dem mnga; och
      till vad gagn ro de d fr garen, utom att hans gon f se
      dem?
 11.  St r arbetarens smn, vare sig han har litet eller mycket att
      ta; men den rikes verfld tillstdjer honom icke att sova.

 12.  Ett bedrvligt elnde som jag har sett under solen r det att
      hopsparad rikedom kan bliva sin gare till skada.
 13.  Och om rikedomen har gtt frlorad fr ngon genom en olycka, s
      fr hans son, om han har ftt en son, alls intet drav.
 14.  Sdan som han kom ur sin moders liv mste han sjlv ter g
      bort, lika naken som han kom, och fr sin mda fr han alls
      intet som han kan taga med sig.
 15.  Ocks det r ett bedrvligt elnde.  Om han mste g bort
      alldeles sdan som han kom, vad frmn har han d drav att han
      s mdar sig -- fr vind?
 16.  Nej, alla sina livsdagar framlever han i mrker; och mycken
      grmelse har han, och plga och frtret.

 17.  Se, vad jag har funnit vara bst och sknast fr mnniskan, det
      r att hon ter och dricker och gr sig goda dagar vid den mda
      som hon har under solen, medan de livsdagar vara, som Gud giver
      henne; ty detta r den del hon fr.
 18.  Och om Gud t ngon har givit rikedom och skatter, och drtill
      frunnat honom makt att njuta hrav och att gra sig till godo
      sin del och att vara glad under sin mda, s r ocks detta en
      Guds gva.
 19.  Ty man tnker d icke s mycket p sina livsdagars gng, nr Gud
      frlnar gldje i hjrtat.
*21/06 Predikaren, 6 Kapitlet
                        Predikaren, 6 Kapitlet

                       Rikedomens ffnglighet.

  1.  Ett elnde som jag har sett under solen, och som kommer tungt
      ver mnniskorna r det,
  2.  nr Gud t ngon har givit rikedom och skatter och ra, s att
      denne fr sin rkning intet saknar av allt det han nskar sig,
      och Gud sedan icke frunnar honom makt att sjlv njuta drav,
      utan lter en frmling f njuta drav; detta r ffnglighet och
      en usel plga.
  3.  Om en man n finge hundra barn och finge leva i mnga r, ja, om
      hans livsdagar bleve n s mnga, men hans sjl icke finge njuta
      sig mtt av hans goda, och om han s bleve utan begravning, d
      sger jag: lyckligare n han r ett ofullgnget foster.
  4.  Ty ssom ett ffngligt ting har detta kommit till vrlden, och
      i mrker gr det bort, och i mrker hljes dess namn;
  5.  det fick ej ens se solen, och det vet av intet.  Ett sdant har
      bttre ro n han.
  6.  Ja, om han n levde i tv gnger tusen r utan att f njuta
      ngot gott -- g icke nd alla till samma ml?

  7.    All mnniskans mda r fr hennes mun,
        och likvl bliver hennes hunger icke mttad.

  8.  Ty vad frmn har den vise framfr dren?  Vad btar det den
      fattige, om han frstr att skicka sig infr de levande?

  9.  Bttre r att se ngot fr gonen n att fara efter ngot med
      begret.

      Ocks detta r ffnglighet och ett jagande efter vind.

 10.  Vad som r, det var redan frut nmnt vid namn; frutbestmt var
      vad en mnniska skulle bliva.  Och hon kan icke g till rtta
      med honom som r mktigare n hon sjlv.
 11.  Ty om man ock ordar n s mycket och drmed frkar
      ffngligheten, vad frmn har man drav?
7:1.  [1]

[1]  Pred 7:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr den
     elektroniska utgvan.
*21/07 Predikaren, 7 Kapitlet
  1.  Ty vem vet vad gott som skall hnda en mnniska i livet, under
      de ffngliga livsdagar som hon fr framleva, lik en skugga?  Och
      vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske under
      solen?

                        Predikaren, 7 Kapitlet

                  Sorg och gldje, rttfrdighet och
               orttfrdighet, vishet, kvinnors ondska
                                 m. m.

  2.    Bttre r gott namn n god salva,
        och bttre r ddens dag n fdelsedagen.
  3.    Bttre n att g i gstabudshus
        r det att g i sorgehus;
        ty dr r nden fr alla mnniskor,
        och den efterlevande m lgga det p hjrtat.
  4.    Bttre r grmelse n lje,
        ty av det som gr ansiktet sorgset far hjrtat vl.
  5.    De visas hjrtan ro i sorgehus,
        och drarnas hjrtan i hus dr man gldes.

  6.    Bttre r att hra frebrelser av en vis man
        n att f hra sng av drar.
  7.    Ty ssom sprakandet av trne under grytan,
        s r drarnas lje.

      Ocks detta r ffnglighet.

  8.    Ty vinningslystnad gr den vise till en dre,
        och mutor frdrva hjrtat.

  9.    Bttre r slutet p en sak n dess begynnelse;
        bttre r en tlmodig man n en hgmodig.

 10.    Var icke fr hastig i ditt sinne till att grma dig,
        ty grmelse bor i drars brst.

 11.  Sprj icke: Varav kommer det att forna dagar voro bttre n
      vra?  Ty icke av vishet kan du frga s.

 12.  Jmgod med arvgods r vishet, ja, hon r frmer i vrde fr dom
      som se solen.
 13.  Ty under vishetens beskrm r man ssom under penningens
      beskrm, men den frstndiges frmn r att visheten behller
      sin gare vid liv.

 14.  Se p Guds verk; vem kan gra rakt vad han har gjort krokigt?
 15.  Var allts vid gott mod under den goda dagen, och betnk under
      den onda dagen att Gud har gjort denna svl som den andra, fr
      att mnniskan icke skall kunna utfinna ngot om det som skall
      ske, nr hon r borta.

 16.  Det ena som det andra har jag sett under mina ffngliga dagar:
      mngen rttfrdig som har frgtts i sin rttfrdighet, och
      mngen orttfrdig som lnge har ftt leva i sin ondska.

 17.  Var icke alltfr rttfrdighet, och var icke alltfr mycket vis;
      icke vill du frdrva dig sjlv?
 18.  Var icke alltfr orttfrdig, och var icke en dre; icke vill du
      d i frtid?
 19.  Det r bst att du hller fast vid det ena, utan att nd slppa
      det andra; ty den som fruktar Gud finner en utvg ur allt detta.

 20.  Visheten gr den vise starkare n tio vldiga i staden.

 21.  Ty ingen mnniska r s rttfrdig p jorden, att hon gr vad
      gott r och icke begr ngon synd.

 22.  Akta icke heller p alla ord som man talar, eljest kunde du f
      hra din egen tjnare uttala frbannelser ver dig.
 23.  Ditt hjrta vet ju att du sjlv mngen gng har uttalat
      frbannelser ver andra.

 24.  Detta allt har jag frskt att utrna genom vishet.  Jag sade:
      Jag vill bliva vis, men visheten frblev fjrran ifrn mig.
 25.  Ja, tingens vsen ligger i fjrran, djupt nere i djupet; vem kan
      utgrunda det?

 26.  Nr jag vnde mig med mitt hjrta till att eftersinna och
      begrunda, och till att ska visheten och det som r huvudsumman,
      och till att frst ogudaktigheten i dess drskap och
      draktigheten i dess ofrnuft,
 27.  d fann jag ngot som var bittrare n dden: kvinnan, hon som
      sjlv r ett nt, och har ett hjrta som r en snara, och armar
      som ro bojor.  Den som tckes Gud kan undkomma henne, men
      syndaren bliver hennes fnge.
 28.  Se, detta fann jag, sger Predikaren, i det jag lade det ena
      till det andra fr att komma till huvudsumman.
 29.  Ngot gives, som min sjl bestndigt har skt, men som jag icke
      har funnit: vl har jag funnit en man bland tusen, men en kvinna
      har jag icke funnit i hela hopen.

 30.  Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort mnniskorna
      sdana de borde vara, men sjlva tnka de ut mngahanda funder.
*21/08 Predikaren, 8 Kapitlet
                        Predikaren, 8 Kapitlet

               Levnadsregler och tnkesprk.  Orttvisor
                              i vrlden.

  1.    Vem r lik den vise,
        och vem frstr att s uttyda en sak?
        Visheten gr mnniskans ansikte ljust,
        genom den frvandlas det ra i hennes uppsyn.

  2.    Jag sger er: Akta p konungens bud,
        ja, gr det fr den eds skull som du har svurit vid Gud.
  3.    Frhasta dig icke att vergiva honom,
        inlt dig ej p ngot som r ont;
        han kan ju gra allt vad han vill.
  4.    Ty en konungs ord r mktigt,
        och vem kan sga till honom: Vad gr du?

  5.    Den som hller budet skall icke veta av ngot ont;
        och tid och stt skall den vises hjrta lra knna.
  6.    Ty vart fretag har sin tid och sitt stt,
        och en mnniskas ondska kommer tungt ver henne.
  7.    Hon vet ju icke vad som kommer att ske;
        vem kan sga henne huru ngot kommer att ske?
  8.    Ingen mnniska har makt ver vinden, till att hejda den,
        ej heller har ngon makt ver ddens dag,
        ej heller finnes undflykt i krig;
        s kan ogudaktigheten icke rdda sin man.

  9.  Allt detta sg jag, nr jag gav akt p allt vad som hnder under
      solen, i en tid d den ena mnniskan har makt ver den andra,
      henne till olycka.
 10.  Ock likaledes sg jag att de ogudaktiga fingo komma i sin grav
      och g till vila, under det att sdana som hade gjort vad rtt
      var mste draga bort ifrn den Heliges boning och blevo frgtna
      i staden.  Ocks detta r ffnglighet.

 11.  Drfr att dom icke strax gr ver vad ont som gres, f
      mnniskors barn dristighet att gra det ont r,
 12.  eftersom syndaren hundra gnger kan gra vad ont r och likvl
      fr lnge leva.  Dock vet jag ju att det skall g de gudfruktiga
      vl, drfr att de frukta Gud,
 13.  men att det icke skall g den ogudaktige vl, och att hans dagar
      icke skola frlngas, ssom skuggan frlnges, eftersom han icke
      fruktar Gud.

 14.  En ffnglighet som hnder hr p jorden r det att rttfrdiga
      finnas, vilka det gr ssom hade de gjort de ogudaktigas
      grningar, och att ogudaktiga finnas, vilka det gr ssom hade
      de gjort de rttfrdigas grningar.  Jag sade: Ocks detta r
      ffnglighet.

 15.  S prisade jag d gldjen och fann att intet r bttre fr
      mnniskan under solen, n att hon ter ock dricker och r glad,
      s att detta fr flja henne vid hennes mda, under de livsdagar
      som Gud giver henne under solen.

 16.  Nr jag vnde mitt hjrta till att frst vishet, och till att
      betrakta det besvr som man gr sig p jorden utan att f smn i
      sina gon, varken dag eller natt,
 17.  d insg jag att det r s med alla Guds verk, att mnniskan
      icke frmr fatta vad som hnder under solen; ty huru mycket en
      mnniska n mdar sig fr att utforska det, fattar hon det nd
      icke.  Och om ngon vis man tnker att han skall kunna frst
      det, s kommer han nd icke att kunna fatta det.
*21/09 Predikaren, 9 Kapitlet
                        Predikaren, 9 Kapitlet

                 Mnniskornas de beror icke av deras
                    grningar.  Visheten fraktas.

  1.  Ja, allt detta har jag besinnat, och jag har skt prva allt
      detta, huru de rttfrdiga och de visa och deras verk ro i Guds
      vld.  Varken om krlek eller hat kan en mnniska veta ngot
      frut; allt kan frest henne.
  2.  Ja, allt kan vederfaras alla; det gr den rttfrdige ssom den
      ogudaktige, den gode och rene ssom den orene, den som offrar
      ssom den vilken icke offrar; den gode rknas lika med syndaren,
      den som svr bliver lik den som har frsyn fr att svrja.

  3.  Ett elnde vid allt som hnder under solen r detta, att det gr
      alla lika.  Drfr ro ock mnniskornas hjrtan fulla med ondska,
      och ofrnuft r i deras hjrtan, s lnge de leva; och sedan
      mste de ned bland de dda.

  4.  Fr den som utkoras att vara i de levandes skara finnes ju nnu
      ngot att hoppas; ty bttre r att vara en levande hund n ett
      dtt lejon.
  5.  Och vl veta de som leva att de mste d, men de dda vet alls
      intet, och de hava ingen vinning mer att vnta, utan deras
      minnelse r frgten.
  6.  Bde deras krlek och deras hat och deras avund hava redan ntt
      sin nde, och aldrig ngonsin f de mer ngon del i vad som
      hnder under solen.

  7.  Vlan, s t d ditt brd med gldje, och drick ditt vin med
      glatt hjrta, ty Gud har redan i frvg givit sitt bifall till
      vad du gr.
  8.  Lt dina klder alltid vara vita, och lt aldrig olja fattas p
      ditt huvud.
  9.  Njut livet med ngon kvinna som du lskar, s lnge de
      ffngliga livsdagar vara, som frlnas dig under solen, ja,
      under alla dina ffngliga dagar; ty detta r den del du fr i
      livet vid den mda som du gr dig under solen.
 10.  Allt vad du frmr utrtta med din kraft m du ska utrtta; ty
      i ddsriket, dit du gr, kan man icke verka eller tnka, dr
      finnes ingen insikt eller vishet.

 11.  Ytterligare sg jag under solen att det icke beror av de snabba
      huru de lyckas i lpandet, icke av hjltarna huru striden
      utfaller, icke av de visa huru de f sitt brd, icke av de kloka
      vad rikedom de frvrva, eller av de frstndiga vad ynnest de
      vinna, utan att allt fr dem beror av tid och lgenhet.
 12.  Ty mnniskan knner icke sin tid, lika litet som fiskarna, vilka
      fngas i olycksntet, eller fglarna, vilka fastna i
      snaran.  Ssom dessa, s snrjas ock mnniskornas barn p
      olyckans tid, nr ofrd pltsligt faller ver dem.

 13.  Ocks detta sg jag under solen, ett visdomsverk, som tycktes
      mig stort:
 14.  Det fanns en liten stad med f invnare, och mot den kom en stor
      konung och belgrade den och byggde stora blverk mot den.
 15.  Men drinne fanns en fattig man som var vis; och denne rddade
      staden genom sin vishet.  Dock, sedan tnkte ingen mnniska p
      denne fattige man.
 16.  D sade jag: Vl r vishet bttre n styrka, men den fattiges
      vishet bliver icke fraktad, och hans ord varda icke hrda.

                       Predikaren, 10 Kapitlet

                    Levnadsregler och tnkesprk.

 17.    De vises ord, om de ock hras helt stilla,
        ro frmer n allt ropande av en drarnas verste.

 18.    Bttre r vishet n krigsredskap;
        ty en enda som felar kan frdrva mycket gott.
*21/10 Predikaren, 10 Kapitlet
  1.    Giftflugor vlla stank och jsning i salvoberedarens salva;
        s uppvger ett grand av drskap bde vishet och ra.

  2.    Den vise har sitt hjrta t hger,
        men dren har sitt hjrta t vnster.
  3.    Ja, varhelst dren gr kommer hans frstnd till korta,
        och till alla sger han ifrn, att han r en dre.

  4.    Om hos en furste vrede uppstr mot dig, s
        hll dig dock stilla,
        ty saktmod gr stora synder ogjorda.

  5.    Ett elnde gives, som jag har sett under solen,
        ett fel som beror av den som har makten:
  6.    att drskap sttes p hga platser,
        medan frnmliga mn f sitta i frnedring.
  7.    Jag har sett trlar frdas till hst
        och hvdingar f g till fots ssom trlar.

  8.    Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
        och den som bryter ned en mur, honom stinger ormen.
  9.    Den som vltrar bort stenar bliver skadad av dem,
        den som hugger ved kommer i fara drvid.

 10.    Om man icke slipar eggen,
        nr ett jrn har blivit sltt,
        s mste man anstrnga krafterna dess mer;
        och vishet r att gra allt p bsta stt.

 11.    Om ormen fr stinga, innan han har blivit tjusad,
        s har besvrjaren intet gagn av sin konst.

 12.    Med sin muns ord frvrvar den vise ynnest,
        men drens lppar frdrva honom sjlv.
 13.    Begynnelsen p hans muns ord r drskap,
        och nden p hans tal r uselt ofrnuft.

 14.    Och dren r rik p ord;
        dock vet ingen mnniska vad som skall ske;
        vem kan sga en mnniska vad som efter henne skall ske?

 15.    Drens mda bliver honom tung,
        ty icke ens till staden hittar han fram.

 16.    Ve dig, du land vars konung r ett barn,
        och vars furstar hlla mltid redan p morgonen!
 17.    Vl dig, du land vars konung r en dling,
        och vars furstar hlla mltid i tillbrlig tid,
        med mttlighet, och icke fr att verlasta sig!

 18.    Genom lttja frfalla husets bjlkar,
        och genom frsumlighet dryper det in i huset.

 19.    Till sin frlustelse hller man gstabud,
        och vinet gr livet glatt;
        men penningen r det som frlnar alltsammans.

 20.    Uttala ej ens i din tanke frbannelser ver en konung,
        och ej ens i din sovkammare frbannelser ver en rik man;
        ty himmelens fglar bra fram ditt tal,
        och de bevingade frkunna vad du har sagt.
*21/11 Predikaren, 11 Kapitlet
                       Predikaren, 11 Kapitlet

                    Levnadsregler och tnkesprk.

  1.    Snd ditt brd ver vattnet,
        ty i tidens lngd fr du det tillbaka.

  2.    Dela vad du har i sju delar, ja, i tta,
        ty du vet icke vilken olycka som kan g ver landet.

  3.    Om molnen ro fulla av regn,
        s tmma de ut det p jorden;
        och om ett trd faller omkull,
        det m falla mot sder eller mot norr,
        s ligger det p den plats dr det har fallit.

  4.    En vindspejare fr aldrig s,
        och en molnspanare fr aldrig skrda.

  5.    Lika litet som du vet vart vinden far,
        eller huru benen bildas i den havandes liv,
        lika litet frstr du Guds verk,
        hans som verkar alltsammans.

  6.    S ut om morgonen din sd,
        och underlt det ej heller om aftonen,
        ty du vet icke vilketdera som r gagneligast,
        eller om det ena jmte det andra r bst.

  7.    Och ljuset r ljuvligt,
        och det r gott fr gonen att f se solen.

  8.    Ja, om en mnniska fr leva n s mnga r,
        s m hon vara glad under dem alla,
        men betnka, att eftersom mrkrets dagar bliva s mnga,
        r nd allt som hnder ffnglighet.

                       Predikaren, 12 Kapitlet

                    Ungdom och lderdom.  Slutord.

  9.    Gld dig, du yngling, din ungdom,
        och lt ditt hjrta unna dig frjd i din ungdomstid;
        ja, vandra de vgar ditt hjrta lyster
        och s, som det behagar dina gon.
        Men vet att Gud fr allt detta
        skall draga dig till doms.
 10.    Ja, lt grmelse vika ur ditt hjrta,
        och hll plga borta frn din kropp.
        Ty ungdom och blomstring r ffnglighet.
*21/12 Predikaren, 12 Kapitlet

  1.    S tnk d p din Skapare i din ungdomstid,
        frrn de onda dagarna komma
        och de r nalkas, om vilka du skall sga:
        Jag finner icke behag i dem;
  2.    Ja, frrn solen bliver frmrkad,
        och dagsljuset och mnen och stjrnorna;
        fre den lder d molnen komma igen efter regnet,
  3.    den tid d vktarna i huset darra
        och de starka mnnen krka sig;
        d malerskorna sitta ffnga, s f som de nu hava blivit,
        och skderskorna hava det mrkt i sina fnster;
  4.    d drrarna t gatan stngas till,
        medan ljudet frn kvarnen frsvagas;
        d man str upp, nr fgeln begynner kvittra,
        och alla sngens trnor snka rsten;
  5.    d man fruktar fr var backe
        och frskrckelser bo p vgarna;
        d mandeltrdet blommar
        och grshoppan slpar sig fram
        och kaprisknoppen bliver utan kraft,
        nu d mnniskan skall fara till sin eviga boning
        och grtarna redan g och vnta p gatan;
  6.    ja, frrn silversnret ryckes bort
        och den gyllene sklen sls snder,
        och frrn mbaret vid kllan krossas
        och hjulet sls snder och faller i brunnen
  7.    och stoftet vnder ter till jorden, varifrn det har kommit,
        och anden vnder ter till Gud, som har givit den.

  8.  Ffngligheters ffnglighet!  sger Predikaren.  Allt r
      ffnglighet!

                     ----

  9.  Fr vrigt r att sga att Predikaren var en vis man, som ocks
      annars lrde folket insikt och vervgde och rannsakade; mnga
      ordsprk frfattade han.
 10.  Predikaren skte efter att finna vlbehagliga ord, sdant som
      med rtt kunde skrivas, och sdant som med sanning kunde sgas.

 11.    De visas ord ro ssom uddar,
        och lika indrivna spikar ro deras tnkesprk.
        De ro gvor frn en och samma Herde.

 12.  Och fr vrigt r utom detta att sga: Min son, lt varna dig!

        Ingen nde r p det myckna bokskrivandet,
        och mycket studerande gr kroppen trtt.

 13.  nden p talet, om vi vilja hra huvudsumman, r detta: Frukta
      Gud och hll hans bud, ty det hr alla mnniskor till.
 14.  Ty Gud skall draga alla grningar till doms, nr han dmer allt
      vad frborgat r, evad det r gott eller ont.
