@c -*- 1917 -*-
*20/ Ordsprksboken
*20/01 Ordsprksboken, 1 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 1 Kapitlet

                Inledning (kap. 1--9): Varning fr de
               ondas lockelser och frmaning att lyssna
                         till vishetens rst.

  1.  Detta r Salomos ordsprk, Davids sons, Israels konungs.
      >1 Kon. 4,32.

  2.    Av dem kan man lra vishet och tukt,
  3.    s ock att frst frstndigt tal.
        Av dem kan man undf tuktan till insikt och lra
        rttfrdighet, rtt och redlighet.
  4.    De kunna giva t de fkunniga klokhet,
        t den unge kunskap och eftertnksamhet.
  5.    Genom att hra p dem frkar den vise sin lrdom
        och frvrvar den frstndige rdklokhet.
  6.    Av dem lr man frst ordsprk och djupsinnigt tal,
        de vises ord och deras gtor.

@c Enligt Toivo Alm <lindesnas.alm@vansbro.mail.telia.com> ska nsta
@c rad vara "HERRENS fruktan r kunskapens begynnelse", men enligt
@c melin-1922 ska det vara s hr.
  7.    HERRENS fruktan r begynnelsen till kunskap;
        vishet och tuktan fraktas av ofrnuftiga.
      >Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 9,10. Syr. 1,14.
  8.    Hr, min son, din faders tuktan,
        och frkasta icke din moders undervisning.
      >Ords. 6,20. 19,20.
  9.    Ty sdant r en skn krans fr ditt huvud
        och en kedja till prydnad fr din hals.
      >Ords 4,9. 25,12.

 10.    Min son, om syndare locka dig,
        s flj icke.
      >Ords. 16,29.
 11.    Om de sga: Kom med oss;
        vi vilja lgga oss p lur efter blod,
        stta frst fr de oskyldiga, utan sak;
 12.    ssom ddsriket vilja vi uppsluka dem levande,
        friska och sunda, ssom fore de ned i graven;
 13.    allt vad dyrbart r skola vi vinna,
        vi skola fylla vra hus med byte;
 14.    dela du med oss vr lott,
        alla skola vi hava samma pung --
 15.    d, min son, m du ej vandra samma vg som de.
        Nej, hll din fot ifrn deras stig,
 16.    ty deras ftter hasta till vad ont r,
        och ro snara, nr det gller att utgjuta blod.
      >Jes. 59,7. Rom. 3,15.
 17.    Ty vl r det ffngt, d man vill fnga fglar,
        att breda ut ntet i hela flockens syn.
 18.    Men dessa ligga p lur efter sitt eget blod,
        de stta frst fr sina egna liv.
 19.    S gr det envar som sker ortt vinning:
        sin egen herre bervar den livet.
      >1Tim. 6,10.

 20.    Visheten hjer sitt rop p gatan,
        p torgen lter hon hra sin rst.
 21.    I bullrande gathrn predikar hon;
        dr portarna i staden ppna sig,
        dr talar hon sina ord:
      >Ords. 8,1 f.
 22.    Huru lnge, I fkunnige, skolen I lska fkunnighet?
        Huru lnge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse
        och drarna hata kunskap?
 23.    Vnden om och akten p min tillrttavisning;
        se, d skall jag lta min ande flda fr eder
        jag skall lta eder frnimma mina ord.

 24.    Eftersom I icke villen hra, nr jag ropade,
        eftersom ingen aktade p, nr jag rckte ut min hand,
      >Jes. 65,2. 66,4. Jer. 7,13.
 25.    eftersom I lten allt mitt rd fara
        och icke villen veta av min tillrttavisning
 26.    drfr skall ock jag le vid eder ofrd
        och bespotta, nr det kommer, som I frukten,
      >Ps. 2,4. 37,13. 59,9. Ords. 3,34.
 27.    ja, nr det I frukten kommer ssom ett ovder,
        nr ofrden nalkas eder ssom en storm
        och ver eder kommer nd och ngest.

 28.    D skall man ropa till mig, men jag skall icke svara,
        man skall ska mig, men icke finna mig.
      >Jer. 11,11. 14.12. Hes. 8,18. Mik. 3,4. Sak. 7,13.
 29.    Drfr att de hatade kunskap
        och icke funno behag i HERRENS fruktan,
 30.    ej heller ville flja mitt rd,
        utan fraktade all min tillrttavisning,
 31.    drfr skola de f ta sina grningars frukt
        och varda mttade av sina egna anslag.
 32.    Ty av sin avfllighet skola de fkunniga drpas.
        och genom sin skerhet skola drarna frgs.
 33.    Men den som hr mig, han skall bo i trygghet
        och vara sker mot olyckans skrck.
*20/02 Ordsprksboken, 2 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 2 Kapitlet

                Fortsttning av inledningen: Vishetens
                               frukter.

  1.    Min son, om du tager emot mina ord
        och gmmer mina bud inom dig,
  2.    s att du lter ditt ra akta p visheten
        och bjer ditt hjrta till klokheten,
  3.    ja, om du ropar efter frstndet
        och hjer din rst till att kalla p klokheten,
      >Jak. 1,5.
  4.    Om du sker efter henne ssom efter silver
        och letar efter henne ssom efter en skatt,
  5.    d skall du frst HERRENS fruktan,
        och Guds kunskap skall du d finna.
  6.    Ty HERREN r den som giver vishet;
        frn hans mun kommer kunskap och frstnd.
      >Job 32,8. Syr. 1,1.
  7.    t de redliga frvarar han sllhet,
        han r en skld fr dem som vandra i ostrafflighet,
  8.    ty han beskyddar det rttas stigar,
        och sina frommas vg bevarar han.
      >Ps. 1,6.

  9.    D skall du frst rttfrdighet och rtt
        och redlighet, ja, det godas alla vgar.
 10.    Ty visheten skall draga in i ditt hjrta
        och kunskapen knnas ljuvlig fr din sjl,
 11.    eftertnksamheten skall vaka ver dig,
        klokheten skall beskydda dig.

 12.    S skall hon rdda dig frn de ondas vg,
        frn mn som tala vad vrngt r,
 13.    frn dem som hava vergivit det rttas stigar.
        fr att frdas p mrkrets vgar,
 14.    frn dem som gldjas att gra om
        och frjda sig t ondskans vrnga vsen,
 15.    frn dem som g p krokiga stiga
        och vandra p frvnda vgar.

 16.    S skall hon rdda dig ifrn frmmande kvinnor,
        frn din nstas hustru, som talar hala ord,
      >Ords. 6,24. 7,5.
 17.    frn henne som har vergivit sin ungdoms vn
        och frgtit sin Guds frbund.
 18.    Ty en sdan sjunker med sitt hus ned i dden,
        och till skuggornas boning leda hennes stigar.
      >Ords. 5,5. 7,27.
 19.    Ingen som har gtt in till henne vnder ter
        Och hittar tillbaka till livets vgar.

 20.    Ja, s skall du vandra p de godas vg
        och hlla dig p de rttfrdigas stigar.
 21.    Ty de redliga skola frbliva boende i landet
        och de ostraffliga f stanna kvar dri.
      >Ps. 37,9 f. Matt. 5,5.
 22.    Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet
        och de trolsa ryckas bort drur.
      >Job 18,17. Ords. 1O,7, 30.
*20/03 Ordsprksboken, 3 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 3 Kapitlet

                Fortsttning av inledningen: Frmaning
                   till gudsfruktan; vishetens lov;
                  barmhrtighetens och redlighetens
                             vlsignelse.

  1.    Min son, frgt icke min undervisning,
        och lt ditt hjrta bevara mina bud.
      >5 Mos. 8,1. 30,16.
  2.    Ty lngt liv och mnga levnadsr
      och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

  3.    Lt godhet och sanning ej vika ifrn dig;
        bind dem omkring din hals,
        skriv dem p ditt hjrtas tavla;
      >Ords. 6,21. 7,3.
  4.    s skall du finna nd och f gott frstnd,
        i Guds och i mnniskors gon.

  5.    Frtrsta p HERREN av allt ditt hjrta,
      och frlita dig icke p ditt frstnd.
      >1 Krn. 28,9. Ords. 22,19.
  6.    P alla dina vgar m du akta p honom,
        s skall han gra dina stigar jmna.

  7.    Hll dig icke sjlv fr vis;
        frukta HERREN, och fly det onda.
      >Ords. 28,26. Jes. 5,21. Rom. 12,16.
  8.    Det skall vara ett hlsomedel fr din kropp
        och en vederkvickelse fr benen dri.
      >Ords. 16,24.

  9.    ra HERREN med dina godelar!
        och med frstlingen av all din grda,
      >2 Mos. 23,19. 5 Mos. 26,2 f.
 10.    s skola dina lador fyllas med ymnighet,
        och av vinmust skola dina pressar flda ver.

 11.    Min son, frkasta icke HERRENS tuktan,
        och frargas icke, nr du agas av honom.
      >Job 5,17. Hebr. 12,5 f. Upp. 3,19.
 12.    Ty den HERREN lskar, den agar han,
        likasom en fader sin son, som han har kr.
      >Ords. 13,24.

 13.    Sll r den mnniska som har funnit visheten,
        den mnniska som undfr frstnd.
 14.    Ty bttre r att frvrva henne n att frvrva silver,
        och den vinning hon giver r bttre n guld.
      >Job 28,15 f. Ords. 8,10 f. 16,16. Vish. 7,8 f.
 15.    Dyrbarare r hon n prlor;
        allt vad hrligt du ger gr ej upp emot henne.
      >Matt. 13,45 f.
 16.    Lngt liv br hon i sin hgra hand,
        i sin vnstra rikedom och ra.
      >Ords. 8,18, 35. 9,11.
 17.    Hennes vgar ro ljuvliga vgar,
        och alla hennes stigar ro trygga.
 18.    Ett livets trd r hon fr dem som f henne fatt,
        och slla m de prisa, som hlla henne kvar.
      >Ords. 11,30.

 19.    Genom vishet har HERREN lagt jordens grund,
        himmelen har han berett med frstnd.
      >Jer. 10,12. 51,15.
 20.    Genom hans insikt brto djupens vatten fram,
        och genom den lta skyarna dagg drypa ned.

 21.    Min son, lt detta icke vika ifrn dina gon,
        tag klokhet och eftertnksamhet i akt;
 22.    s skola de lnda din sjl till liv
        bliva ett smycke fr din hals.
 23.    D skall du vandra din vg fram i trygghet,
        och din fot skall du d icke stta.
 24.    Nr du lgger dig, skall intet frskrcka dig,
        och sedan du har lagt dig, skall du sova stt.
      >Ps. 4,9. 91,5 f.
 25.    Du behver d ej frukta fr pltslig skrck,
        ej fr ovdret, nr det kommer ver de ogudaktiga.
      >Ps. 112,7 f.
 26.    Ty HERREN skall d vara ditt hopp,
        och han skall bevara din fot fr snaran.

 27.    Neka icke den behvande din hjlp,
        r det str i din makt att giva den.
      >Tob. 4,7 f.
 28.    Sg icke till din nsta: G din vg och kom igen;
        i morgon vill jag giva dig, fastn du kunde strax.
      >5 Mos. 24,14 f.
 29.    Stmpla intet ont mot din nsta,
        nr han menar sig bo trygg i din nrhet.
 30.    Tvista icke med ngon utan sak,
        d han icke har gjort dig ngot ont.
 31.    Avundas icke den orttrdige,
        och finn ej behag i ngon av hans vgar.
      >Ps. 1,1. Ords. 1,15. 4,14 f.
 32.    Ty en styggelse fr HERREN r den vrnge,
        men med de redliga har han sin umgngelse.
      >Ps. 25, 14.
 33.    HERRENS frbannelse vilar ver den ogudaktiges hus,
        men de rttfrdigas boning vlsignar han.
      >3 Mos. 26,3 f., 14 f.
 34.    Har han att skaffa med bespottare, s bespottar ocks han;
        men de dmjuka giver han nd.
      >Ps. 37,13. 59,9. Ords. 1,26. Jes. 66,2.
      >1 Petr. 5,5. Jak. 4,10.
 35.    De visa f ra till arvedel,
        men drarna f uppbra skam.
*20/04 Ordsprksboken, 4 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 4 Kapitlet

                Fortsttning av inledningen: En faders
                              lrdomar.

  1.    Hren, I barn, en faders tuktan,
        och akten drp, s att I lren frstnd.
      >Ords. 1,8. 13,1.
  2.    Ty god lrdom giver jag eder;
        min undervisning mn I icke lta fara.
  3.    Ty sjlv har jag varit barn och haft en fader,
      varit spd och fr min moder ende sonen.
  4.    D undervisade han mig och sade till mig:

        Lt ditt hjrta hlla fast vid mina ord;
        bevara mina bud, s fr du leva.
      >3 Mos. 18,5. 1 Krn. 28,9.
  5.    Sk frvrva vishet, sk frvrva frstnd,
        frgt icke min muns tal och vik icke drifrn.
  6.    vergiv henne icke, s skall hon bevara dig;
        lska henne, s skall hon beskydda dig.
  7.    Vishetens begynnelse r: Sk frvrva vishet;
        ja, fr allt ditt frvrv sk frvrva frstnd.
      >Vish. 6,17.
  8.    Akta henne hgt, s skall hon upphja dig;
        hon skall gra dig rad, om du sluter henne i din famn.
      >1 Sam. 2,30.
  9.    Hon skall stta p ditt huvud en skn krans;
        en rekrona skall hon rcka t dig.
      >Ords. 1,9. Syr. 1,11.

 10.    Hr, min son, och tag emot mina ord,
        s skola dina levnadsr bliva mnga.
 11.    Om vishetens vg undervisar jag dig,
        jag leder dig p det rttas stigar.
 12.    Nr du gr, skall sedan intet vara till hinder fr dina steg,
        och nr du lper, skall du icke falla;
 13.    hll blott oavltligt fast vid min tuktan;
        bevara henne, ty hon r ditt liv.

 14.    Trd icke in p de ogudaktigas stig,
        och skrid icke fram p de ondas vg.
      >Ps 1,1. Ords. 1,15. 3,31.
 15.    Undfly den, g ej in p den,
        vik av ifrn den och g undan.
 16.    Ty de kunna icke sova, om de ej f gra vad ont r,
        smnen frtages dem, om de ej f vlla ngons fall.
 17.    Ja, ogudaktighet r det brd som de ta,
        och vld r det vin som de dricka.

 18.    De rttfrdigas stig r lik gryningens ljus,
        som vxer i klarhet, till dess dagen nr sin hjd;
 19.    men de ogudaktigas vg r ssom tjocka mrkret:
        de mrka icke det som skall vlla deras fall.

 20.    Min son, akta p mitt tal,
        bj ditt ra till mina ord.
 21.    Lt dem icke vika ifrn dina gon,
        bevara dem i ditt hjrtas djup.
      >Ords. 3,21.
 22.    Ty de ro liv fr envar som finner dem,
        och en lkedom fr hela hans kropp.
 23.    Framfr allt som skall bevaras m du bevara ditt hjrta,
        ty drifrn utgr livet.
 24.    Skaffa bort ifrn dig munnens vrnghet,
        och lt lpparnas falskhet vara fjrran ifrn dig.
 25.    Lt dina gon skda rtt framt
        och dina blickar vara riktade rakt ut.
 26.    Akta p den stig dr din fot gr fram,
        och lt alla dina vgar vara rtta.
      >Ps. 19,5. Hebr. 12,13.
 27.    Vik ej av, vare sig till hger eller till vnster,
        vnd din fot bort ifrn vad ont r.
      >5 Mos. 5,32. Jos. 1,7.
*20/05 Ordsprksboken, 5 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 5 Kapitlet

               Fortsttning av inledningen: Varning fr
                             lsaktighet.

  1.    Min son, akta p min vishet,
        bj ditt ra till mitt frstnd,
  2.    s att du bevarar eftertnksamhet
        och lter dina lppar taga kunskap i akt.

  3.    Se, av honung drypa en trols kvinnas lppar,
        och halare n olja r hennes mun.
      >Ps. 55,22. Ords. 6,24.
  4.    Men p sistone bliver hon bitter ssom malrt
        och skarp ssom ett tveeggat svrd.
  5.    Hennes ftter styra nedt mot dden
        till ddsriket draga hennes steg.
      >Ords. 2,18. 7,27.
  6.    Livets vg vill hon ej akta p;
        hennes stigar ro villostigar, fastn hon ej vet det.

  7.    S hren mig nu, I barn,
        och viken icke ifrn min muns tal.
  8.    Lt din vg vara fjrran ifrn henne,
        och nalkas icke drren till hennes hus.
  9.    M du ej t andra f offra din ra,
        ej dina r t en som hmnas grymt;
 10.    m icke frmmande f mtta sig av ditt gods
        och dina mdors frukt komma i en annans hus,
 11.    s att du sjlv p sistone mste sucka,
        nr ditt hull och ditt ktt r frtrt.
 12.    och sga: Huru kunde jag s hata tuktan,
        huru kunde mitt hjrta s frakta tillrttavisning!
 13.    Varfr lyssnade jag icke till mina lrares rst,
        och bjde icke mitt ra till dem som ville undervisa mig?
 14.    Fga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont r,
        mitt i frsamling och menighet.
      >3 Mos. 20,10. 5 Mos. 22,24.

 15.    Drick vatten ur din egen brunn
        det vatten som rinner ur din egen klla.
 16.    Icke vill du att dina flden skola strmma ut p gatan,
        dina vattenbckar p torgen?
 17.    Nej, dig allena m de tillhra,
        och ingen frmmande jmte dig.
 18.    Din brunn m vara vlsignad,
        och av din ungdoms hustru m du hmta din gldje;
      >Pred. 9,9
 19.    hon, den lskliga hinden, den tcka gasellen,
        hennes barm frnje dig alltid,
        i hennes krlek finne du stndig din lust.
 20.    Min son, icke skall du hava din lust i en frmmande kvinna?
        Icke skall du sluta din nstas hustru i din famn?
      >Syr. 9,9.

 21.    Se, fr HERRENS gon ligga var mnniskas vgar blottade,
        och p alla hennes stigar giver han akt.
      >Job 34,21. Ords. 15,3. Jer. 16,17. 32,19. Hebr. 4,13.
 22.    Den ogudaktige fngas av sina egna missgrningar
        och fastnar i sin egen synds snaror.
      >Ps. 9,17.
 23.    Han mste d, drfr att han icke lt tukta sig;
        ja, genom sin stora drskap kommer han p fall.
*20/06 Ordsprksboken, 6 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 6 Kapitlet

               Fortsttning av inledningen: Varning fr
                borgensfrbindelser, lttja, falskhet
                           och lsaktighet.

  1.    Min son, om du har gtt i borgen fr din nsta
        och givit ditt handslag fr en frmmande,
      >Ords. 11,15. 17,16. 20,16. 22,26. 27,13.
  2.    om du har blivit bunden genom din muns tal,
        ja, fngad genom din muns tal,
  3.    d, min son, m du gra detta fr att rdda dig,
        eftersom du har kommit i din nstas vld:
        g och kasta dig ned fr honom och anstt honom,
  4.    unna dina gon ingen smn
        och dina gonlock ingen slummer.
      >Ps. 132,4.
  5.    Sk rddning ssom en gasell ur jgarens vld,
        och ssom en fgel ur fgelfngarens vld.

  6.    G bort till myran, du late;
        se huru hon gr, och bliv vis.
      >Job 12,7,
  7.    Hon har ingen furste ver sig,
        ingen tillsyningsman eller herre;
  8.    dock bereder hon om sommaren sin fda
        och samlar under skrdetiden in sin mat.
      >Ords. 30,25.
  9.    Huru lnge vill du ligga, du late?
        Nr vill du st upp ifrn din smn?
 10.    Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
        lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
      >Ords. 24,33 f. Pred. 4,5.
 11.    s skall fattigdomen komma ver dig ssom en rvare
        och armodet ssom en vpnad man.
      >Ords. 20,13.

 12.    En frdrvlig mnniska, ja, en ogrningsman
        r den som gr omkring med vrnghet i munnen,
      >Ords. 16,30.
 13.    som blinkar med gonen, skrapar med ftterna,
        giver tecken med fingrarna.
      >Ps. 35,19. Ords. 10,10. Syr. 27,22 f.
 14.    Svek br en sdan i sitt hjrta,
        ont bringar han alltid  bane,
        trtor kommer han stad.
 15.    Drfr skall ofrd pltsligt komma ver honom;
        ofrtnkt varder han krossad utan rddning.

 16.    Sex ting r det som HERREN hatar,
        ja, sju ro styggelser fr hans sjl
 17.    stolta gon, en lgnaktig tunga,
        hnder som utgjuta oskyldigt blod,
      >Ords. 12,22. 16,5.
 18.    ett hjrta som hopsmider frdrvliga anslag,
        ftter som ro snara till att lpa efter vad ont r,
 19.    den som frmjar lgn genom falskt vittnesbrd,
        och den som vllar trtor mellan brder.

 20.    Min son, bevara din faders bud,
        och frkasta icke din moders undervisning.
      >Ords. 1,8
 21.    Hav dem alltid bundna vid ditt hjrta,
        fst dem omkring din hals.
      >Ords. 3,3. 7,3.
 22.    Nr du gr, m de leda dig,
        nr du ligger, m de vaka ver dig,
        och nr du vaknar upp, m de tala till dig.
      >5 Mos. 6,7. Ps. 1,2.
 23.    Ty budet r en lykta och undervisningen ett ljus,
        och tillrttavisningar till tukt ro en livets vg.
      >Ps. 19,9. 119,105. 2 Petr. 1,19.
 24.    De kunna bevara dig fr onda kvinnor,
        fr din nstas hustrus hala tunga.
      >Ords. 2,16. 5,3. 7,5.
 25.    Hav icke begrelse i ditt hjrta till hennes sknhet,
        och lt henne icke fnga dig med sina blickar.
 26.    Ty fr skkan mste du lmna din sista brdkaka,
        och den gifta kvinnan gr p jakt efter ditt dyra liv.
 27.    Kan vl ngon hmta eld i sitt mantelveck
        utan att hans klder bliva frbrnda?
 28.    Eller kan ngon g p gldande kol,
        utan att hans ftter varda svedda?
 29.    S sker ock med den som gr in till sin nstas hustru;
        ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
 30.    Fraktar man icke tjuven som stjl
        fr att mtta sitt begr, nr han hungrar?
 31.    Och han mste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen
        och giva allt vad han ger i sitt hus.
      >2 Mos. 22,1 f.
 32.    S r ock den utan frstnd, som frfr en annans hustru;
        ja, en sjlvspilling r den som sdant gr.
 33.    Plga och skam r vad han vinner,
        och hans smlek utplnas icke.
 34.    Ty svartsjuk r mannens vrede,
        och han skonar icke p hmndens dag;
 35.    lsepenning aktar han alls icke p,
        och bryr sig ej om att du bjuder stora sknker.
*20/07 Ordsprksboken, 7 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 7 Kapitlet

               Fortsttning av inledningen: Ytterligare
                       varning fr lsaktighet.

  1.    Min son, tag vara p mina ord,
        och gm mina bud inom dig.
  2.    Hll mina bud, s fr du leva,
        och bevara min undervisning ssom din gonsten.
  3.    Bind dem vid dina fingrar,
        skriv dem p ditt hjrtas tavla.
      >2 Mos. 13,16. 5 Mos. 6,8. 11,18.  Ords. 3,3. 6,21.
  4.    Sg till visheten: Du r min syster,
        och kalla frstndet din frtrogna,
  5.    s att de bevara dig fr frmmande kvinnor,
        fr din nstas hustru, som talar hala ord.
      >Ords. 2,16. 5,3. 6,24.

  6.    Ty ut genom fnstret i mitt hus,
        fram genom gallret dr blickade jag;
  7.    d sg jag bland de fkunniga,
        jag blev varse bland de unga en yngling utan frstnd.
  8.    Han gick fram p gatan invid hrnet dr hon bodde,
        p vgen till hennes hus skred han fram,
  9.    skymningen, p aftonen av dagen,
        nattens dunkel, nr mrker rdde
      >Joh. 3,20.
 10.    Se, d kom dr en kvinna honom till mtes;
        hennes drkt var en skkas, och hennes hjrta illfundigt.
 11.    Yster och lttsinnig var hon,
        hennes ftter hade ingen ro i hennes hus.
      >Ords. 9,13.
 12.    n var hon p gatan, n var hon p torgen
        vid vart gathrn stod hon p lur.

 13.    Hon tog nu honom fatt och kysste honom
        och sade till honom med frckhet i sin uppsyn:
 14.    Tackoffer har jag haft att frambra;
        i dag har jag ftt infria mina lften.
      >3 Mos. 3,1 f.
 15.    Drfr gick jag ut till att mta dig
        jag ville ska upp dig, och nu ha jag funnit dig.
 16.    Jag har bddat min sng med skna tcken,
        med brokigt linne frn Egypten.
 17.    Jag har bestnkt min bdd med myrra,
        med aloe och med kanel.
 18.    Kom, lt oss frnja oss med krlek intill morgonen,
        och frlusta oss med varandra i lskog.
 19.    Ty min man r nu icke hemma
        han har rest en lng vg bort.
 20.    Sin penningpung tog han med sig;
        frst vid fullmnstiden kommer han hem.

 21.    S frleder hon honom med allahanda fagert tal;
        genom sina lppars halhet frfr hon honom.
 22.    Han fljer efter henne med hast,
        lik oxen som gr fr att slaktas,
        och lik fngen som fres bort till straffet fr sin drskap;
 23.    ja, han fljer, till dess pilen genomborrar hans lever,
        lik fgeln som skyndar till snaran,
        utan att frst att det gller dess liv.
      >Ords. 5,4 f.

 24.    S hren mig nu, I barn,
        och given akt p min muns tal.
 25.    Lt icke ditt hjrta vika av till hennes vgar,
        och frvilla dig ej in p hennes stigar.
 26.    Ty mnga som ligga slagna ro fllda av henne,
        och stor r hopen av dem hon har drpt.
 27.    Genom hennes hus g ddsrikets vgar,
        de som fra nedt till ddens kamrar.
      >Ords. 2,18. 5,5. 9,18.
*20/08 Ordsprksboken, 8 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 8 Kapitlet

                Fortsttning av inledningen: Vishetens
                             maningsrop.

  1.    Hr, visheten ropar,
        och frstndet hjer sin rst.
  2.    Uppe p hjderna str hon,
        vid vgen, dr stigarna mtas.
  3.    Invid portarna, vid ingngen till staden
        dr man trder in genom drrarna, hjer hon sitt rop:

  4.    Till eder, I man, vill jag ropa,
        och min rst skall utg till mnniskors barn.
  5.    Lren klokhet, I fkunnige,
        och I drar, lren frstnd.
  6.    Hren, ty om hga ting vill jag tala,
        och mina lppar skola upplta sig till att sga vad rtt r.
  7.    Ja, sanning skall min mun tala,
        en styggelse fr mina lppar r ogudaktighet.
  8.    Rttfrdiga ro alla min muns ord;
        i dem finnes intet falskt eller vrngt.
      >Ps. 119,75, 151, 160.
  9.    De ro alla sanna fr den frstndige
        och rtta fr dem som hava funnit kunskap.

 10.    S tagen emot min tuktan hellre n silver,
        och kunskap hellre n utvalt guld.
      >Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 16,16.
 11.    Ty visheten r bttre n prlor;
        allt vad hrligt som finnes gr ej upp emot henne.

 12.    Jag, visheten, r frtrogen med klokheten,
        och jag rder ver eftertnksam insikt.
 13.    Att frukta HERREN r att hata det onda;
        ja, hgfrd, hgmod, en ond vandel
        och en rnkfull mun, det hatar jag.
 14.    Hos mig finnes rd och utvg;
        jag r frstnd, hos mig r makt.
 15.    Genom mig regera konungarna
        och stadga furstarna vad rtt r.
 16.    Genom mig hrska hrskarna
        och hvdingarna, ja, alla domare p jorden.

 17.    Jag lskar dem som lska mig,
        och de som ska mig, de finna mig.
      >Vish. 6,12.
 18.    Rikedom och ra vinnas hos mig,
        dla skatter och rttfrdighet.
      >Ords. 3,16.
 19.    Min frukt r bttre n guld, ja, finaste guld
        och den vinning jag sknker bttre n utvalt silver.
 20.    P rttfrdighetens vg gr jag fram,
        mitt p det rttas stigar,
 21.    till att giva dem som lska mig en rik arvedel
        och till att fylla deras frrdshus.

 22.    HERREN skapade mig ssom sitt frstlingsverk,
        i urminnes tid, innan han gjorde ngot annat.
      >Syr. 1,4.
 23.    Frn evighet r jag insatt, frn begynnelsen,
        nda ifrn jordens urtidsdagar.
 24.    Innan djupen voro till, blev jag fdd,
        innan kllor nnu funnos, fyllda med vatten
 25.    Frrn bergens grund var lagd,
        frrn hjderna funnos, blev jag fdd,
 26.    nr han nnu icke hade skapat land och mark,
        ej ens det frsta av jordkretsens stoft.
 27.    Nr han beredde himmelen, var jag tillstdes,
        nr han spnde ett valv ver djupet,
      >Vish 9,9.
 28.    nr han fste skyarna i hjden,
        nr djupets kllor brto fram med makt,
 29.    nr han satte fr havet dess grns,
        s att vattnet icke skulle vertrda hans befallning,
        nr han faststllde jordens grundvalar --
      >Job 38,10 f. Ps. 24,2. 1O4,9. Jer. 5,22.
 30.    d fostrades jag ssom ett barn hos honom,
        d hade jag dag efter dag min lust
        och min lek infr hans ansikte bestndigt;
 31.    jag hade min lek p hans jordkrets
        och min lust bland mnniskors barn.

 32.    S hren mig nu, I barn,
        ty saliga ro de som hlla mina vgar.
 33.    Hren tuktan, s att I bliven visa,
        ja, lten henne icke fara.
 34.    Sll r den mnniska som hr mig,
        s att hon vakar vid mina drrar dag efter dag
        hller vakt vid drrposterna i mina portar.
 35.    Ty den som finner mig, han finner livet
        och undfr nd frn HERREN.
      >Ords. 3,16. 1 Joh. 5,11 f.
 36.    Men den som gr miste om mig han skadar sig sjlv;
 37.    alla de som hata mig, de lska dden.
*20/09 Ordsprksboken, 9 Kapitlet
                      Ordsprksboken, 9 Kapitlet

                Fortsttning av inledningen: Vishetens
                och fkunnighetens olika inbjudningar.

  1.    Visheten har byggt sig ett hus,
        hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.
  2.    Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin,
        hon har jmvl dukat sitt bord
  3.    Sina tjnarinnor har hon utsnt och lter ropa ut sin bjudning
        uppe p stadens versta hjder:
  4.    Den som r fkunnig, han komme hit.
        Ja, till den ofrstndige sger hon s:
  5.    Kommen och ten av mitt brd,
        och dricken av vinet som jag har blandat.
  6.    vergiven eder fkunnighet, s att I fn leva,
        och gn fram p frstndets vg.
  7.    (Den som varnar en bespottare, han fr skam igen,
        och den som tillrttavisar en ogudaktig fr smlek drav.
      >Matt. 7,6.
  8.    Tillrttavisa icke bespottaren, p det att han icke m hata dig;
        tillrttavisa den som r vis, s skall han lska dig.
      >Ords. 23,9. 28,23.
  9.    Giv t den vise, s bliver han nnu visare;
        undervisa den rttfrdige, s lr han n mer.
      >Matt. 13,12.
 10.    HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
        och att knna den Helige r frstnd.)
      >Job 28,28. Ps. 111,10. Ords. 1,7. Syr. 1,14.
 11.    Ty genom mig skola dina dagar bliva mnga
        och levnadsr givas dig i frkat mtt.
      >Ords. 3,16. 4,10. 8,35.
 12.    r du vis, s r din vishet dig sjlv till gagn,
        och r du en bespottare, s umgller du det sjlv allena.

 13.    En draktig, yster kvinna
        r fkunnigheten, och intet frst hon.
 14.    Hon har satt sig vid ingngen till sitt hus,
        p sin stol, hgt uppe i staden,
 15.    fr att ropa ut sin bjudning till dem som frdas p vgen,
        dem som dr vandra sin stig rtt fram:
 16.    Den som r fkunnig, han komme hit.
        Ja, till den ofrstndige sger hon s:
 17.    Stulet vatten r stt,
        brd i lnndom smakar ljuvligt.
      >Ords. 5,16. 20,17.
 18.    han vet icke att det br till skuggornas boning,
        hennes gster hamna i ddsrikets djup.
      >Ords. 2,18. 7,27.

                     ----

*20/10 Ordsprksboken, 10 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 10 Kapitlet

               Frsta samlingen av salomoniska ordsprk
                          (kap. 10--22:16).

  1.  Detta r Salomos ordsprk.

        En vis son gr sin fader gldje,
        men en draktig son r sin moders bedrvelse.
      >Ords 15,20. l7,21, 25. 19,13. 23,24. 29,3.

  2.    Ogudaktighetens skatter gagna till intet
        men rttfrdigheten rddar frn dden.
      >Ords. 11,4. Hes. 7,19. Syr. 5,8.

  3.    HERREN lmnar ej den rttfrdiges hunger omttad,
        men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

  4.    Fattig bliver den som arbetar med lat hand,
        men de idogas hand skaffar rikedom.
      >Ords. 12,24, 27. 13,4. 19,15. 20,13.

  5.    En frstndig son samlar om sommaren,
        men en vanartig son sover i skrdetiden.
      >Ords. 6,8.

  6.    Vlsignelser komma ver den rttfrdiges huvud,
        men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.
      >PS. 27,12. Ords. 10,11.

  7.    Den rttfrdiges minnelse lever i vlsignelse,
        men de ogudaktigas namn multnar bort.
      >Ps. 37,9. 22, 28, 38.

  8.    Den som har ett vist hjrta tager emot tillsgelser,
        men den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.

  9.    Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg,
        men den som gr vrnga vgar, han bliver rjd.

 10.    Den som blinkar med gonen, han kommer ont stad,
        och den som har ofrnuftiga lppar gr till sin undergng.
      >Ords 6,13. 16,30. Syr. 27,22.

 11.    Den rttfrdiges mun r en livets klla,
        men de ogudaktigas mun gmmer p ortt.
      >Ps. 37,30.

 12.    Hat uppvcker trtor,
        men krlek skyler allt som r brutet.
      >Ords. 17,9. 1 Petr. 4,8. Jak. 5,20.

 13.    P den frstndiges lppar finner man vishet,
        men till den ofrstndiges rygg hr ris.
      >Ords. 19,29. 20,30. 26,3.

 14.    De visa gmma p sin kunskap,
        men den ofrnuftiges mun r en verhngande olycka.
      >Ords. 12,23.

 15.    Den rikes skatter ro honom en fast stad,
        men de armas fattigdom r deras olycka.
      >Ords. 18,11.

 16.    Den rttfrdiges frvrv bliver honom till liv;
        den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.
      >Luk. 16,19 f.

 17.    Att taga vara p tuktan r vgen till livet,
        men den som ej aktar p tillrttavisning, han far vilse.
      >Ords. 13,l, 18.

 18.    Den som gmmer p hat r en lgnare med sina lppar,
        och den som utsprider frtal, han r en dre.

 19.    Dr mnga ord ro bliver vertrdelse icke borta;
        men den som styr sina lppar, han r frstndig.

 20.    Den rttfrdiges tunga r utvalt silver,
        men de ogudaktigas frstnd r fga vrt.

 21.    Den rttfrdiges lppar vederkvicka mnga,
        men de ofrnuftiga d genom brist p frstnd.

 22.    Det r HERRENS vlsignelse som giver rikedom,
        och egen mda lgger intet drtill
      >Ps. 127,2.

 23.    Drens frjd r att va skndlighet,
        men den frstndiges r att vara vis.
      >Ords. 15,21.

 24.    Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom,
        och vad de rttfrdiga nska, del varder dem givet.
      >Vish. 3,10.

 25.    Nr stormen kommer, r det ute med den ogudaktige;
        men den rttfrdige r en grundval som evinnerligen bestr.
      >Ps. 37,36. 2 Tim. 2,19.

 26.    Ssom syra fr tnderna och ssom rk fr gonen,
        s r den late fr den som har snt honom stad.

 27.    HERRENS fruktan frlnger livet
        men de ogudaktigas r varda frkortade.
      >Ps. 55,24

 28.    De rttfrdigas vntan fr en glad fullbordan,
        men de ogudaktigas hopp varder om intet.
      >Ps. 112,10. Ords. 11,23.

 29.    HERRENS vgar ro den ostraffliges vrn,
        men till olycka fr ogrningsmnnen.

 30.    Den rttfrdige skall aldrig vackla
        men de ogudaktiga skola icke frbliva boende i landet.
      >Ps. 37,28 f. 112,6. Ords. 2,22. 14,11.

 31.    Den rttfrdiges mun br vishet ssom frukt,
        men en vrng tunga bliver utrotad.
      >Ps. 37,30. Jes. 57,19.

 32.    Den rttfrdiges lppar frst vad vlbehagligt r,
        men de ogudaktigas mun r idel vrnghet.
*20/11 Ordsprksboken, 11 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 11 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Falsk vg r en styggelse fr HERREN,
        men full vikt behagar honom vl.
      >3 Mos. 19,35 f. 5 Mos. 25,13 f. Ords. 16,11. 20,10, 23.

  2.    Nr hgfrd kommer, kommer ock smlek,
        men hos de dmjuka r vishet.
      >Ords. 16,18. 18,12.

  3.    De redligas ostrafflighet vgleder dem,
        men de trolsas vrnghet r dem till frdrv.

  4.    Gods hjlper intet p vredens dag
        men rttfrdighet rddar frn dden.
      >Ords. 10,2. Hes. 7,19.

  5.    Den ostraffliges rttfrdighet gr hans vg jmn,
        men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

  6.    De redligas rttfrdighet rddar dem,
        men de trolsa fngas genom sin egen lystnad.
      >Ords. 5,22. 12,13. 13,6.

  7.    Nr en ogudaktig dr, varder hans hopp om intet;
        ja, ondskans vntan bliver om intet.
      >Ords. 10,28.

  8.    Den rttfrdige rddas ur nden,
        och den ogudaktige fr trda i hans stlle.
      >Ords 21,18.

  9.    Genom sin mun frdrvar den gudlse sin nsta,
        men genom sitt frstnd bliva de rttfrdiga rddade.

 10.    Nr det gr de rttfrdiga vl, frjdar sig staden,
        och nr de ogudaktiga frgs, rder jubel.
      >Job 27,23. Ords. 28,12, 28. 29,2.

 11.    Genom de redligas vlsignelse varder en stad upphjd,
        men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

 12.    Den r utan vett, som visar frakt fr sin nsta;
        en man med frstnd tiger stilla.

 13.    Den som gr med frtal, han frrder din hemlighet,
        den som har ett trofast hjrta dljer vad han fr veta.
      >Ords. 20, 19. 25,9.

 14.    Dr ingen rdklokhet finnes kommer folket p fall,
        dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.
      >Ords. 15,22. 20,18.

 15.    En som gr i borgen fr en annan, honom gr det illa,
        den som skyr att giva handslag, han r trygg.
      >Ords. 6,1 f. 17,18. 20,16.

 16.    En skn kvinna vinner ra,
        och vldsverkare vinna rikedom.

 17.    En barmhrtig man gr vl mot sig sjlv
        men den grymme misshandlar sitt eget ktt.

 18.    Den ogudaktige gr en bedrglig vinst,
        men den som utsr rttfrdighet fr en sker ln.
      >Ords. 22,8. Hos. 10,12. Jak. 3,13.

 19.    Den som str fast i rttfrdighet, han vinner liv,
        men den som far efter ont drager ver sig dd.

 20.    En styggelse fr HERREN ro de vrnghjrtade,
        men de vilkas vg r ostrafflig behaga honom vl.
      >Ords. 12,22.

 21.    De onda bliva frvisso icke ostraffade,
        men de rttfrdigas avkomma fr g fri.
      >Ords. 16,5. 21,30.

 22.    Ssom en gyllene ring i svinets tryne,
        s r sknhet hos en kvinna som saknar vett.

 23.    Vad de rttfrdiga nska fr i allo en god fullbordan,
        men vad de ogudaktiga kunna hoppas r vrede.
      >Job 8,13 f. Ords. 10,23.

 24.    Den ene utstrr och fr dock mer,
        den andre spar ver hvan, men bliver allenast fattigare.
      >Ps. 112,9.

 25.    Den frikostige varder rikligen mttad,
        och den som vederkvicker andra, han bliver sjlv vederkvickt.

 26.    Den som hller inne sin sd, honom frbannar folket,
        den som lmnar ut sin sd, ver hans huvud kommer vlsignelse.

 27.    Den som vinnlgger sig om vad gott r, han strvar efter nd,
        men den son sker vad ont r, ver honom kommer ock ont.

 28.    Den som frtrstar p sin rikedom, han kommer p fall,
        men de rttfrdiga skola grnska likasom lv.
      >Ps. 1,3. Ords. 14,11.

 29.    Den som drager olycka ver sitt hus, han fr vind till arvedel,
        och den ofrnuftige bliver trl t den som har ett vist hjrta.

 30.    Den rttfrdiges frukt r ett livets trd,
        och den som r vis, han vinner hjrtan.
      >Ords. 3,18.

 31.    Se, den rttfrdige fr sin ln p jorden;
        huru mycket mer d den ogudaktige och syndaren!
      >1 Petr. 4,17 f.
*20/12 Ordsprksboken, 12 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 12 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Den som lskar tuktan, han lskar kunskap,
        men ofrnuftig r den som hatar tillrttavisning.
      >Ords. 13,1, 18. 15,5.

  2.    Den gode undfr nd av HERREN,
        men den rnkfulle varder av honom frdmd.

  3.    Ingen mnniska bliver bestndande genom ogudaktighet,
        men de rttfrdigas rot kan icke rubbas.

  4.    En idog hustru r sin mans krona,
        men en vanartig r ssom rta i hans ben.
      >Ords. 31,10 f.

  5.    De rttfrdigas tankar g ut p vad rtt r,
        men de ogudaktigas rdklokhet gr ut p svek.

  6.    De ogudaktigas ord ligga p lur efter blod,
        men de redliga rddas genom sin mun.

  7.    De ogudaktiga varda omstrtade och ro s icke mer,
        men de rttfrdigas hus bestr.
      >Ords. 14,11.

  8.    I mn av sitt vett varder en man prisad,
        men den som har ett frvnt frstnd, han bliver fraktad.

  9.    Bttre r en ringa man, som likvl har en tjnare,
        n den som vill vara frnm och saknar brd.
      >Syr. 10,27.

 10.    Den rttfrdige vet huru hans boskap knner det,
        men de ogudaktigas hjrtelag r grymt.

 11.    Den som brukar sin ker fr brd till fyllest,
        men ofrstndig r den som far efter ffngliga ting.
      >Ords 28.19. Syr 20,28.

 12.    Den ogudaktige vill in i det nt som fngar de onda,
        men de rttfrdigas rot skjuter skott.

 13.    Den som r ond bliver snrjd i sina lppars synd,
        men den rttfrdige undkommer ur nden
      >Ps. 7,165f. 9,17. Ords. 5,22.

 14.    Sin muns frukt fr envar njuta sig fullt till godo,
        och vad en mnniskas hnder hava frvat, det varder henne vedergllt.
      >Ps. 62,13. Ords. 13,2 Matt. 16,27. 2 Kor. 5,10.

 15.    Den ofrnuftige tycker sin egen vg vara den rtta,
        med den som r vis lyssnar till rd.

 16.    Den ofrnuftiges frtrnelse bliver kunnig samma dag,
        men den som r klok, han dljer sin skam

 17.    Den som talar vad rtt r, han frmjar sanning,
        men ett falskt vittne talar svek.
      >Ords. 6,19. 14,5.

 18.    Mngen talar i obetnksamhet ord som stinga likasom svrd,
        men de visas tunga r en lkedom.

 19.    Sannfrdiga lppar best evinnerligen,
        men en lgnaktig tunga allenast ett gonblick.

 20.    De som bringa ont  bane hava falskhet i hjrtat,
        men de som stifta frid, de undf gldje.

 21.    Intet ont vederfares den rttfrdige,
        men ver de ogudaktiga kommer olycka i fullt mtt.
      >Ps. 91,10.

 22.    En styggelse fr HERREN ro lgnaktiga lppar,
        men de som handla redligt behaga honom vl.
      >Ords. 6,16 f. 11,20.

 23.    En klok man dljer sin kunskap,
        men drars hjrtan ropa ut sitt ofrnuft.
      >Ords. 10,14 13,16.

 24.    De idogas hand kommer till vlde,
        men en lat hand mste gra trltjnst.
      >Ords. 10,4. 13,4. 19,15.

 25.    Sorg i en mans hjrta trycker det ned,
        men ett vnligt ord skaffar det gldje.

 26.    Den rttfrdige visar sin vn till rtta,
        men de ogudaktigas vg fr dem sjlva vilse.

 27.    Den late fr icke upp ngot villebrd,
        men idoghet r fr mnniskan en dyrbar skatt.

 28.    P rttfrdighetens vg r liv,
        och dr dess stig gr fram r frihet ifrn dd.
*20/13 Ordsprksboken, 13 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 13 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    En vis son hr p sin faders tuktan,
        men en bespottare hr icke p ngon npst.
      >Ords. 10,17. 12,1. 15,5.
  2.    Sin muns frukt fr envar njuta sig till godo,
        de trolsa hungra efter vld.
      >Ords. 12,14. 18,20.

  3.    Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv,
        men den som r lsmunt kommer i olycka
      >Ords. 21,23. Syr. 28,26.

  4.    Den late r full av lystnad, och han fr dock intet,
        men de idogas hunger varder rikligen mttad.
      >Ords. 10,4. 12,24,27. 19,15. 21,5.

  5.    Den rttfrdige skyr lgnaktigt tal,
        men den ogudaktige r frhatlig och skndlig.

  6.    Rttfrdighet bevarar den vilkens vg r ostrafflig,
        men ogudaktighet kommer syndarna p fall.
      >Ords. 11,6.

  7.    Den ene vill hllas fr rik och har dock alls intet,
        den andre vill hllas fr fattig och har dock stora godelar.

  8.    Den rike mste giva sin rikedom ssom lsepenning fr sitt liv,
        den fattige hr icke av ngot

  9.    De rttfrdigas ljus brinner glatt,
        men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
      >Job 18,5. Ps. 97,11. Ords. 20,20. 24,20.

 10.    Genom vermod kommer man allenast split stad,
        men hos dem som taga emot rd r vishet.

 11.    Lttfnget gods frsvinner,
        men den som samlar efter hand fr mycket.
      >Ords. 20,21.

 12.    Frlngd vntan tr p hjrtat,
        men en uppfylld nskan r ett livets trd.
      >Ps. 14,7.

 13.    Den som fraktar ordet hemfaller t dess dom,
        men den som fruktar budet, han fr vedergllning.
      >1 Sam. 2,30. Ords. 16,20. Joh. 12,48.

 14.    Den vises undervisning r en livets klla;
        genom den undviker man ddens snaror.
      >Ords. 10,11. 14,27. 18,4.

 15.    Ett gott frstnd bereder ynnest,
        men de trolsas vg r alltid sig lik.
      >Ords. 12,8. Pred. 9,11.

 16.    Var och en som r klok gr till vga med frstnd,
        men dren breder ut sitt ofrnuft.
      >Ords. 15,2.

 17.    En ogudaktig budbrare strtar i olycka,
        men ett tillfrlitligt sndebud r en lkedom.
      >Ords. 25,13.

 18.    Fattigdom och skam fr den som ej vill veta av tuktan,
        men den som tager vara p tillrttavisning, han kommer till ra.
      >Ords. 10,17.

 19.    Uppfylld nskan r ljuvlig fr sjlen,
        men att fly det onda r en styggelse fr drar.

 20.    Hav din umgngelse med de visa, s varder du vis;
        den som giver sig i sllskap med drar, honom gr det illa.
      >Ords. 1,10.

 21.    Syndare frfljas av olycka,
        men de rttfrdiga f till ln vad gott r.

 22.    Den gode lmnar arv t barnbarn,
        men syndarens gods frvaras t den rttfrdige.
      >Job 27,18 f.

 23.    De fattigas nyodling giver riklig fda,
        men mngen frgs genom sin orttrdighet.

 24.    Den som spar sitt ris, han hatar sin son,
        men den som lskar honom agar honom i tid.
      >Ords. 3,12. 19,18. 22,15. 23,13 f. 29,15. Syr. 30,1 f.

 25.    Den rttfrdige fr ta, s att hans hunger bliver mttad,
        men de ogudaktigas buk mste lida brist.
      >Ords. 10,3.
*20/14 Ordsprksboken, 14 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 14 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt,
        men ofrnuft river ned det med egna hnder.
      >Ords. 12,4. 19,14. 31,10 f.

  2.    Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet,
        men den som fraktar honom, han gr krokiga vgar.

  3.    I den ofrnuftiges mun r ett gissel fr hans hgmod,
        men de visa bevaras genom sina lppar.

  4.    Dr inga dragare finnas, dr frbliver krubban tom,
        men riklig vinning fr man genom oxars kraft.

  5.    Ett sannfrdigt vittne ljuger icke,
        men ett falskt vittne frmjar lgn.
      >Ords. 6,19. 12,17. 14,25.

  6.    Bespottaren sker vishet och finner ingen,
        men fr den frstndige r kunskap ltt.

  7.    G bort ifrn den man som r draktig;
        aldrig fann du p hans lppar ngot frstnd.

  8.    Det r den klokes vishet, att han aktar p sin vg,
        men det r drars ofrnuft, att de va svek.
      >Ef. 5,15.

  9.  De ofrnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer,
      men bland de redliga rder gott behag.
      >3 Mos. 6,1 f. Ords. 21,27.

 10.  Hjrtat knner sjlvt bst sin egen sorg,
      ej heller kan en frmmande intrnga i dess gldje.

 11.    De ogudaktigas hus frdes,
        men de rttsinnigas hydda blomstrar.
      >Ords. 10,33. 11,28. 12,7, 21.

 12.    Mngen hller sin vg fr den i rtta,
        men p sistone leder den dock till dden.
      >Ords. 16,25.

 13.    Mitt under ljet kan hjrtat srja,
        och slutet p gldjen bliver bedrvelse.
      >Pred. 7,4.

 14.    Av sina grningars frukt varder den avfllige mttad,
        och den gode bliver upphjd ver honom.
      >Ords. 1,31.

 15.    Den fkunnige tror vart ord,
        men den kloke aktar p sina steg.

 16.    Den vise tager sig till vara och flyr det onda,
        men dren r vermodig och sorgls.
      >Job 1,1. Ords. 28,14.

 17.    Den som r snar till vrede gr vad ofrnuftigt r,
        och en rnkfull man bliver hatad.
      >Ords. 12,16. 16,32. Jak. 1,20.

 18.    De fkunniga hava ftt ofrnuft till sin arvedel,
        men de kloka bliva krnta med kunskap.

 19.    De onda mste falla ned infr de goda,
        och de ogudaktiga vid den rttfrdiges portar.
      >Upp. 3,9.

 20.    Jmvl av sina nrmaste r den fattige hatad,
        men den rike har mnga vnner.
      >Ords. 19,4, 7.

 21.    Den som visar frakt fr sin nsta, han begr synd,
        men sll r den som frbarmar sig ver de betryckta.
      >Ords. 11,12.

 22.    De som bringa ont  bane skola frvisso fara vilse,
        men barmhrtighet och trofasthet rna de som bringa gott  bane.
      >Ps. 7,15 f. 2 Tim. 1,16 f.

 23.    Av all mda kommer ngon vinning,
        men tomt tal r ren frlust.
      >Ords. 21,5.

 24.    De visas rikedom r fr dem en krona
        men drarnas ofrnuft frbliver ofrnuft.

 25.    Ett sannfrdigt vittne rddar liv,
        men den som frmjar lgn, han r full av svek.

 26.    Den som fruktar HERREN har ett tryggt fste,
        och hans barn f dr en tillflykt.

 27.    I HERRENS fruktan r en livets klla
        genom dem undviker man ddens snaror
      >Ords. 13,14.

 28.    Att hava mnga understar r en konungs hrlighet,
        men brist p folk r en furstes olycka.

 29.    Den som r tlmodig visar gott frstnd,
        men den som r snar till vrede gr lngt i ofrnuft.

 30.    Ett saktmodigt hjrta r kroppens liv,
        men bittert sinne r rta i benen.
      >Pred. 10,4.

 31.    Den som frtrycker den arme smdar hans skapare,
        men den som frbarmar sig ver de fattiga, han rar honom.
      >Ords. 17,5. 22,2.

 32.    Genom sin ondska kommer de ogudaktige p fall,
        men den rttfrdige r frimodig in i dden.

 33.    I den frstndiges hjrta bor visheten,
        och i drarnas krets gr hon sig kunnig.

 34.    Rttfrdighet upphjer ett folk
        men synd r folkens vanra.

 35.    En frstndig tjnare behaga konungen vl,
        men ver en vanartig skall han vrede komma.
*20/15 Ordsprksboken, 15 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 15 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Ett mjukt svar stillar vrede,
        men ett hrt ord kommer harm stad.
      >1 Sam. 25,23 f. Ords. 25,15.

  2.    De visas tunga meddelar god kunskap,
        men drars mun fldar ver av ofrnuft.
      >Ords. 13,16.

  3.    HERRENS gon ro verallt;
        de giva akt p bde onda och goda.
      >Job 31,4. 34,21 f. Ords. 5,21.

  4.    En saktmodig tunga r ett livets trd,
        men en vrng tunga giver hjrtesr.

  5.    Den ofrnuftige fraktar sin faders tuktan,
        men den som tager vara p tillrttavisning, han varder klok.
      >Ords. 12,1. 13,1,18.

  6.    Den rttfrdiges hus gmmer stor rikedom,
        men i de ogudaktigas vinning r olycka.
      >Ords. 3,33.

  7.    De visas lppar str ut kunskap,
        men drars hjrtan ro icke ssom sig br.

  8.    De ogudaktigas offer r en styggelse fr HERREN,
        men de redligas bn behagar honom vl.
      >Ords. 21,27. Jes. 1,11. Syr. 34,21 f.

  9.    En styggelse fr HERREN r den ogudaktiges vg,
        men den som far efter rttfrdighet, honom lskar han.
      >Ords. 11,20.

 10.    Svr tuktan drabbar den som vergiver vgen;
        den som hatar tillrttavisning, han mste d.

 11.    Ddsriket och avgrunden ligga uppenbara infr HERREN;
        huru mycket mer d mnniskornas hjrtan!
      >Job 26.6. Hebr. 4,13.

 12.    Bespottaren finner ej behag i tillrttavisning;
        till dem som ro visa gr han icke.
      >Ords. 9,7 f.

 13.    Ett glatt hjrta gr ansiktet ljust,
        men vid hjrtesorg r modet brutet.
      >Ords. 17,22. 18,14.

 14.    Den frstndiges hjrta sker kunskap,
        men drars mun far med ofrnuft.

 15.    Den betryckte har aldrig en glad dag,
        men ett gott mod r ett stndigt gstabud.

 16.    Bttre r ngot litet med HERRENS fruktan
        n en stor skatt med oro.
      >Ps. 37,16. 39,7. Ords. 16,8. 17,1. Pred. 4,6. 5,11.

 17.    Bttre r ett fat kl med krlek
        n en gdd oxe med hat.
      >Ords. 17,1.

 18.    En snarsticken man uppvcker trta,
        men en tlmodig man stillar kiv.
      >Ords. 10,12. 26,21. 29,22.

 19.    Den lates stig r ssom sprrad av trne,
        men de redliga hava en banad stig.

 20.    En vis son gr sin fader gldje,
        och en draktig mnniska r den som fraktar sin moder.
      >Ords. 10,1. 17,21, 25. 19,13. 29,3.

 21.    I ofrnuft har den vettlse sin gldje,
        men en frstndig man gr sin vg rtt fram.
      >Ords 10,23.

 22.    Dr rdplgning fattas varda planerna om intet,
        men bestndande bliva de, dr de rdvisa ro mnga.
      >Ords 11,14. 24,6.

 23.    En man glder sig, nr hans mun kan giva svar;
        ja, ett ord i sinom tid, det r gott.
      >Ords. 25,11.

 24.    Den frstndige vandrar livets vg uppt,
        D att han undviker ddsriket drnere.

 25.    Den hgmodiges hus rycker HERREN bort,
        men nkans rmrke lter han st fast.
      >Luk. 1,51 f. 1 Petr. 5,6.

 26.    Fr HERREN ro ondskans anslag en styggelse,
        men milda ord rena.

 27.    Den som sker ortt vinning drager olycka ver sitt hus,
        men den som hatar mutor, han fr leva.
      >Pred. 7,8. Hab. 2,9.

 28.    Den rttfrdiges hjrta betnker vad svaras br,
        men de ogudaktigas mun fldar ver av onda ord.

 29.    HERREN r fjrran ifrn de ogudaktiga,
        men de rttfrdigas bn hr han.
      >Joh. 9,31.

 30.    En mild blick gr hjrtat glatt,
        ett gott budskap giver mrg t benen.

 31.    Den vilkens ra hr p hlsosam tillrttavisning,
        han skall f dvljas i de vises krets.

 32.    Den som ej vill veta av tuktan frgar icke efter sitt liv,
        men den som hr p tillrttavisning, han frvrvar frstnd.
      >Job 9,21. Ords. 8,35 f.

 33.    HERRENS fruktan r en tuktan till vishet,
        och dmjukhet gr fre ra.
      >Ords. 16,18. 18,12. 22,4. 29,23. Apg. 14,22. 1 Petr. 1,6.
*20/16 Ordsprksboken, 16 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 16 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    En mnniska gr upp planer i sitt hjrta,
        men frn HERREN kommer vad tungan svarar.
      >Ords. 19,21. Jer. 10,23.

  2.    Var man tycker sina vgar vara goda,
        men HERREN r den som prvar andarna.

  3.    Befall dina verk t HERREN,
        s hava dina planer framgng.
      >Ps. 37,5. 55,23. 1 Petr. 5,7.

  4.    HERREN har gjort var sak fr dess srskilda ml,
        s ock den ogudaktige fr olyckans dag.

  5.    En styggelse fr HERREN r var hgmodig man;
        en sdan bliver frvisso icke ostraffad.
      >Ords. 6,16 f. 11,21. 15,25.

  6.    Genom barmhrtighet och trofasthet frsonas missgrning,
        och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

  7.    Om en mans vgar behaga HERREN vl
        s gr han ock hans fiender till hans vnner.

  8.    Bttre r ngot litet med rttfrdighet
        n stor vinning med ortt.
      >Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 17,1. Tob. 12,8.

  9.    Mnniskans hjrta tnker ut en vg,
        men HERREN r den som styr hennes steg.
      >Ords. 19,21. 20,24.

 10.    Gudasvar r p konungens lppar,
        i domen felar icke hans mun.

 11.    Vg och rtt vgning ro frn HERREN,
        alla vikter i pungen ro hans verk.
      >Ords 11,1. 20,10, 23.
 12.    En styggelse fr konungar ro ogudaktiga grningar,
        ty genom rttfrdighet bliver tronen befst.
      >Ords. 20,28. 25,5. 29,4, 14. Vish. 6,1 f.

 13.    Rttfrdiga lppar behaga konungar vl,
        Och den som talar vad rtt r, han bliver lskad.
      >Ords. 22,11.

 14.    Konungens vrede r ddens frebud,
        men en vis man blidkar den.
      >Ords. 20,2.

 15.    Nr konungen lter sitt ansikte lysa, r dr liv,
        och hans vlbehag r ssom ett moln med vrregn.
      >Ords. 19,12.

 16.    Lngt bttre r att frvrva vishet n guld
        frstnd r mer vrt att frvrvas n silver.
      >Job 28,15 f. Ords. 3,14 f. 8,10 f., 19.

 17.    De redligas vg r att fly det onda;
        den som aktar p sin vg, han bevarar sitt liv.

 18.    Stolthet gr fre undergng,
        och hgmod gr fre fall.
      >Ords. 11,2. 18,12. Syr. 10,13 f.

 19.    Bttre r att vara dmjuk bland de betryckta
        n att utskifta byte med de hgmodiga.

 20.    Den som aktar p ordet, han finner lycka,
        och sll r den som frtrstar p HERREN.
      >Ords. 13,13.

 21.    Den som har ett vist hjrta, honom kallar man frstndig,
        och dr stma r p lpparna hmtas mer lrdom.

 22.    En livets klla r frstndet fr den som ger det,
        men ofrnuftet r de ofrnuftigas tuktan.
      >Ords. 13,14.

 23.    Den vises hjrta gr hans mun frstndig
        och lgger lrdom p hans lppar, allt mer och mer.

 24.    Milda ord ro honungskakor;
        de ro ljuvliga fr sjlen och en lkedom fr kroppen.

 25.    Mngen hller sin vg fr den rtta,
        men p sistone leder den dock till dden.
      >Ords. 14,12.

 26.    Arbetarens hunger hjlper honom att arbeta
        ty hans egen mun driver p honom.

 27.    Frdrvlig r den mnniska som grver gropar fr att skada;
        det r ssom brunne en eld p hennes lppar.
      >Jak. 3,6.

 28.    En vrng mnniska kommer trta stad,
        och en rontasslare gr vnner oense.
      >Ords. 18,6. 20,3.

 29.    Den orttrdige frfr sin nsta
        och leder honom in p en vg som icke r god.
      >Ords. 1,10,16.

 30.    Den som ser under lugg, han umgs med vrnga tankar;
        den som biter ihop lpparna, han r frdig med ngot ont.
      >Ords. 6,13. 10,10. Syr. 27,22 f.

 31.    En rekrona ro gr hr;
        den vinnes p rttfrdighetens vg.
      >Ords. 20,29

 32.    Bttre r en tlmodig man n en stark,
        och bttre den som styr sitt sinne n den som intager en stad.
      >Ords. 14,17. 19,11.

 33.    Lotten varder kastad i sktet,
        men den faller alltid vart HERREN vill.
*20/17 Ordsprksboken, 17 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 17 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Bttre r ett torrt brdstycke med ro
        n ett hus fullt av hgtidsmat med kiv.
      >Ps. 37,16. Ords. 15,16 f. 16,8.

  2.    En frstndig tjnare fr rda ver en vanartig son,
        och bland brderna fr han skifta arv.

  3.    Degeln prvar silver och smltugnen guld,
        s prvar HERREN hjrtan.
      >Ps. 26,2. Jer. 17,10. Syr. 2,5.

  4.    En ond mnniska aktar p ondskefulla lppar,
        falskheten lyssnar till frdrvliga tungor.

  5.    Den som bespottar den fattige smdar hans skapare;
        den som glder sig t andras ofrd bliver icke ostraffad.
      >Ords 14,31. 22,2.

  6.    De gamlas krona ro barnbarn,
        och barnens ra ro deras fder.
      >Syr. 3,11.

  7.    Stortaliga lppar hvas icke dren,
        mycket mindre lgnaktiga lppar en furste.

  8.    En gva r en lyckosten i dens gon, som ger den;
        vart den n kommer bereder den framgng.
      >Ords. 18,16. 21,14.

  9.    Den som skyler vad som r brutet, han vill frmja krlek,
        men den som river upp gammalt, han gr vnner oense.
      >Ords. 10,12.

 10.    En frebrelse verkar mer p den frstndige
        n hundra slag p dren.
      >Pred. 7,6.

 11.    Upprorsmakaren vill allenast vad ont r,
        men en budbrare utan frbarmande skall sndas mot honom.

 12.    Bttre r att mta en bjrninna frn vilken man har tagit ungarna,
        n att mta en dre i hans ofrnuft.

 13.    Den som vedergller gott med ont,
        frn hans hus skall olyckan icke vika.
      >Rom. 12,17. 1 Tess. 5,15. 1 Petr. 3,9.

 14.    Att begynna trta r att slppa ett vattenflde lst;
        hll drfr inne, frrn kivet har brutit ut.

 15.    Den som friar den skyldige och den som fller den oskyldige,
        de ro bda en styggelse fr HERREN.
      >5 Mos. 25,1. Jes. 5,23. Hes. 13,19, 22 f.

 16.    Vartill gagna vl penningar i drens hand?
        Han kunde kpa sig vishet, men han saknar frstnd.

 17.    En vns krlek bestr alltid.
        och en broder fdes till hjlp i nden.
      >Ords. 18,24.

 18.    En mnniska utan frstnd r den som giver handslag,
        den som gr i borgen fr sin nsta.
      >Ords. 6,1. 11,15. 20,16. 22,26. 27,13.

 19.    Den som lskar split, han lskar vertrdelse;
        Men som bygger sin drr hg, han far efter fall.
      >Ords. 16,13. 18,12.

 20.    Den som har ett vrngt hjrta vinner ingen framgng,
        och den som har en frvnd tunga, han faller i olycka.

 21.    Den som har ftt en draktig son fr bedrvelse av honom,
        en dres fader har ingen gldje.
      >Ords. 10,1. 15,20.

 22.    Ett glatt hjrta r en god lkedom,
        men ett brutet mod tager mrgen ur benen.
      >Ords 15,13. 18,14.

 23.    Den ogudaktige tager grna sknker i lnndom,
        fr att han skall vrnga rttens vgar.
      >2 Mos. 23,8. 5 Mos. 16,19.

 24.    Den frstndige har sin blick p visheten,
        men drens gon ro vid jordens nda.
      >Pred. 2,14.

 25.    En draktig son r sin faders grmelse
        och en bitter sorg fr henne som har ftt honom.
      >Ords. 19,13.

 26.    Att pliktflla jmvl den rttfrdige r icke tillbrligt;
        att sl dla mn strider mot rttvisan.

 27.    Den som har vett, han spar sina ord;
        och lugn till sinnes r en man med frstnd.
      >Ords. 10,19. Jak. 1,19.

 28.    Om den ofrnuftige tege, s aktades ocks han fr vis;
        den som tillsluter sina lppar r frstndig.
*20/18 Ordsprksboken, 18 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 18 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Den egensinnige fljer sin egen lystnad,
        med all makt sker han strid.

  2.    Dren frgar ej efter frstnd,
        allenast efter att f lgga fram vad han har i hjrtat.
      >Ords. 13,16.

  3.    Dr den ogudaktige kommer, dr kommer frakt,
        och med skamlig vandel fljer smlek.
      >Ords. 11,2.

  4.    Orden i en mans mun ro ssom ett djupt vatten,
        ssom en fldande bck, en vishetens klla.
      >Ords. 13,14. 20,5.

  5.    Att vara partisk fr den skyldige r icke tillbrligt
        ej heller att vrnga rtten fr den oskyldige.
      >3 Mod. 19,16. 5 Mos. 1,17. 16,19. Ords. 24,23. 28,21.

  6.    Drens lppar komma med kiv,
        och hans mun ropar efter slag.
      >Ords. 16,23.

  7.    Drens mun r honom sjlv till olycka,
        och hans lppar ro en snara hans liv.

  8.    rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
        och trnga ned till hjrtats innandmen.
      >Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 26,22.

  9.    Den som r frsumlig i sitt arbete,
        han r allaredan en broder till rvaren.

 10.    HERRENS namn r ett starkt torn;
        den rttfrdige hastar dit och varder beskyddad.
      >Ps. 31,4. 61,4. Ords. 14,26.

 11.    Den rikes skatter ro honom en fast stad,
        hga murar likna de, i hans inbillning.
      >Ords. 10,15.

 12.    Fre fall gr hgmod i mannens hjrta,
        och dmjukhet gr fre ra.
      >Ords. 15,33. 16,18. 22,4. 29,23. Syr. 10,13 f.

 13.    Om ngon giver svar, frrn han har hrt,
        s tillrknas det honom ssom ofrnuft och skam.
      >Syr. 11,8.

 14.    Mod uppehller mannen i hans svaghet;
        men ett brutet mod, vem kan bra det?
      >Ords. 15,13. 17,22.

 15.    Den frstndiges hjrta frvrvar kunskap,
        och de visas ron ska kunskap.

 16.    Gvor ppna vg fr en mnniska
        och fra henne fram infr de store.
      >Ords. 17,8. 21,14.

 17.    Den som frst lgger fram sin sak har rtt;
        sedan kommer vederparten och uppdagar huru det r.

 18.    Lottkastning gr en nde p trtor,
        den skiljer mellan mktiga mn.
      >Ords. 16,33.

 19.    En frorttad broder r svrare att vinna n en fast stad,
        och trtor ro ssom bommar fr ett slott.

 20.    Av sin muns frukt fr envar sin buk mttad,
        han varder mttad av sina lppars grda.
      >Ords. 12,13 f. 13,2.

 21.    Dd och liv har tungan i sitt vld,
        de som grna bruka henne f ta hennes frukt.
      >Syr. 37,18.

 22.    Den som har funnit en rtt hustru, han har funnit lycka
        och har undftt nd av HERREN.
      >Ords. 19,11. 31,10 f.

 23.    Bnfallande r den fattiges tal,
        men den rike svarar med hrda ord.

 24.    Den som vlas att f vnner, han kommer i olycka;
        men vnner finnas, mer trogna n en broder.
      >Ords. 17,l7. Syr. 6,14.
*20/19 Ordsprksboken, 19 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 19 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
        n en man som har vrnga lppar och drtill r en dre.
      >Ords. 28,6.

  2.    Ett obetnksamt sinne, redan det r illa;
        och den som r snar p foten, han stiger miste.

  3.    En mnniskas eget ofrnuft kommer henne p fall,
        och dock r det p HERREN som hennes hjrta vredgas

  4.    Gods skaffar mnga vnner,
        men den arme bliver vergiven av sin vn.
      >Ords. 14,20.

  5.    Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
        och den som frmjar lgn, han kommer icke undan.
      >5 Mos. 19,18 f. Ords. 21,28.

  6.    Mnga ska en furstes ynnest,
        och alla ro vnner till den givmilde.

  7.    Den fattige r hatad av alla sina frnder,
        nnu lngre draga sig hans vnner bort ifrn honom;
        han far efter lften som ro ett intet.
      >Ords. 14,20.

  8.    Den som frvrvar frstnd har sitt liv krt;
        den som tager vara p insikt, han finner lycka

  9.    Ett falskt vittne bliver icke ostraffat,
        och den som frmjar lgn, han skall frgs.

 10.    Det hves icke dren att hava goda dagar,
        mycket mindre en trl att rda ver furstar.
      >Ords. 17,16. 26,1. 30,22.

 11.    Frstnd gr en mnniska tlmodig,
        och det r hennes ra att tillgiva vad ngon har brutit.
      >Ords. 14,17, 26,1. 16,32.

 12.    En konungs vrede r ssom ett ungt lejons rytande,
        hans nd r ssom dagg p grset.
      >Ords. 16,14 f. 20,2.

 13.    En draktig son r sin faders frdrv,
        och en kvinnas trtor ro ett oavltligt takdropp.
      >Ords. 15,20. 17,25. 27,15.

 14.    Grd och gods fr man i arv frn sina fder,
        men en frstndig hustru r en gva frn HERREN.
      >Ords. 18,22. 31,10 f.

 15.    Lttja frsnker i dsighet,
        och den hglse fr lida hunger.
      >Ords. 10,4 f. 12,24, 27. 13,4. 20,13.

 16.    Den som hller budet fr behlla sitt liv;
        den som ej aktar p sin vandel han varder ddad.

 17.    Den som frbarmar sig ver den arme, han lnar t HERREN
        och fr vedergllning av honom fr vad gott han har gjort.
      >Matt. 10,42. 25,40.

 18.    Tukta din son, medan ngot hopp r,
        och tr icke att vlla hans dd.
      >Ords. 13,24. 22,15. 23,13. Syr. 30,1 f.

 19.    Den som frgr sig i vrede, han m plikta drfr,
        ty om du vill stlla till rtta, s gr du det allenast vrre.
      >Syr. 30,24.

 20.    Hr rd och tag emot tuktan,
        p det att du fr framtiden m bliva vis.
      >Ords. 1,8.

 21.    Mnga planer har en man i sitt hjrta,
        men HERRENS rd, det bliver bestndande.
      >Ps. 33,11. Ords. 16,1, 9. Jes. 46,10.

 22.    Efter en mnniskas goda vilja rknas hennes barmhrtighet,
        och en fattig man r bttre n en som ljuger.
      >Mark. 12,43.

 23.    HERRENS fruktan fr till liv;
        s fr man vila mtt och hemskes icke av ngot ont.

 24.    Den late sticker sin hand i fatet,
        men gitter icke fra den ter till munnen.
      >Ords. 26,15.

 25.    Slr man bespottaren, s bliver den fkunnige klok;
        och tillrttavisar man den frstndige, s vinner han kunskap.
      >Ords. 21,11.

 26.    Den som var vld mot sin fader eller driver bort sin moder,
        han r en vanartig och skndlig son.
      >Ords. 20,20.

 27.    Min son, om du icke vill hra tuktan,
        s far du vilse frn de ord som giva kunskap.
      >Ords. 23,12.

 28.    Ett ont vittne bespottar vad rtt r,
        och de ogudaktigas mun r glupsk efter ortt.

 29.    Straffdomar ligga redo fr bespottarna
        och slag fr drarnas rygg.
      >Ords. 10,13. 20,30. 26,3
*20/20 Ordsprksboken, 20 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 20 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    En bespottare r vinet, en larmare r rusdrycken,
        och ovis r envar som raglar drav.
      >Ef. 5,18

  2.    Ssom ett ungt lejons rytande r den skrck en konung ingiver;
        den som drager sig hans vrede har frverkat sitt liv.
      >Ords. 16,14. 19,12.

  3.    Det r en ra fr en man att hlla sig ifrn kiv,
        den ofrnuftige sker alltid strid.
      >Ords. 16,28.

  4.    Nr hsten kommer, vill den late icke plja;
        drfr sker han vid skrdetiden frgves efter frukt.
      >Ords. 21,25. 28,19.

  5.    Planerna i en mans hjrta ro ssom ett djupt vatten,
        men en man med frstnd hmtar nd upp dem.
      >Ps. 64,6 f. Ords. 26,24.

  6.    Mnga finnas, som ropa ut var och en sin barmhrtighet;
        men vem kan finna en man som r att lita p?

  7.    Den som vandrar i ostrafflighet ssom en rttfrdig man,
        hans barn gr det val efter honom.
      >Ps. 25,12 f. 112,1 f.

  8.    En konung, som sitter p domarstolen,
        rensar med sina gons kastskovel bort allt vad ont r.

  9.    Vem kan sga: Jag har bevarat mitt hjrta rent,
        jag r fri ifrn synd?
      >1 Mos. 8,21. 1 Kon. 8,46. 2 Krn. 6,36. Pred. 7,21. 1 Joh. 1,8.

 10.    Tv slags vikt och tv slags mtt,
        det ena som det andra r en styggelse fr HERREN.
      >Ords. 11,1. 16,11.

 11.    Redan barnet rjer sig i sina grningar,
        om dess vandel r rttskaffens och redlig.

 12.    rat, som hr, och gat, som ser,
        det ena som det andra har HERREN gjort.
      >Ps. 94,9.

 13.    lska icke smn, p det att du icke m bliva fattig;
        hll dina gon ppna, s fr du brd till fyllest.
      >Ords. 6,9 f. 19,15. 24,30 f.

 14.    Uselt, uselt, sger kparen;
        men nr han gr sin vg, rosar han sitt kp.

 15.    Man m hava guld, s ock prlor i myckenhet,
        den dyrbaraste klenoden ro dock lppar som tala frstnd.
      >Ords. 17,27.

 16.    Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
        och panta ut vad han har, fr de frmmandes skull.
      >Ords. 17,18. 27,13.

 17.    Orttfnget brd smakar mannen ljuvligt,
        men eftert bliver hans mun full av stenar.
      >Job 20,12 f. Ords. 9,17.

 18.    Planer hava framgng, nr de ro vl verlagda,
        och med rdklokhet m man fra krig.
      >Ords. 11,13 . 24,5 f.

 19.    Den som gr med frtal, han frrder hemligheter;
        med den som r lsmunt m du ej giva dig i lag.
      >Ords. 11,13. 25,9.

 20.    Den som uttalar frbannelser ver fader eller moder,
        hans lampa skall slockna ut mitt i mrkret.
      >2 Mos. 21,17. 3 Mos. 20,9. 5 Mos. 27,16. Ords. 13,9. 19,26.
      >Matt. 15,4  Mark. 7,10.

 21.    Det frvrv man i frstone vlas efter,
        det varder p sistone icke vlsignat.
      >Ords. 13,11. 28,20, 22.

 22.    Sg icke: Jag vill vederglla ont med ont;
        frbida HERREN, han skall hjlpa dig.
      >5 Mos. 32,35. Ords. 17,13. 24,29. Rom. 12,19. 1 Tess. 5,15.

 23.    Tvfaldig vikt r en styggelse fr HERREN,
        och falsk vg r icke ngot gott.

 24.    Av HERREN bero en mans steg;
        ja, en mnniska frstr icke sjlv sin vg.
      >Ps. 37,23. Ords. 16,1, 9. 19,21.

 25.    Det r farligt fr en mnniska att obetnksamt helga ngot
        och att vervga sina lften, frst nr de ro gjorda.
      >Pred. 5,1 f. Matt. 15,5 f.

 26.    En vis konung rensar bort de ogudaktiga ssom med en kastskovel
        och lter trskhjulet g ver dem.

 27.    Anden i mnniskan r en HERRENS lykta;
        den utrannsakar alla hjrtats innandmen.
      >1 Kor. 2,11

 28.    Mildhet och trofasthet ro en konungs vakt;
        genom mildhet stder han sin tron.
      >Ords. 16,12. 29,4, 14.

 29.    De ungas ra r deras kraft,
        och de gamlas prydnad ro deras gr hr.
      >Ords. 16,31.

 30.    Sr som svida rena frn ondska,
        ja, tuktan renar hjrtats innandmen.
*20/21 Ordsprksboken, 21 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 21 Kapitlet

               Fortsttning av den frsta samlingen av
                        salomoniska ordsprk.

  1.    Konungars hjrtan ro i HERRENS hand ssom vattenbckar:
        han leder dem varthelst han vill.
      >Ps. 33,15.

  2.    Var man tycker sin vg vara den rtta,
        men HERREN r den som prvar hjrtan.
      >Ords. 16,2.

  3.    Att va rttfrdighet och rtt,
        det r mer vrt fr HERREN n offer.
      >1 Sam. 15,22. Jes. 1,11 f. Hos. 6,6.

  4.    Stolta gon och hgmodigt hjrta --
        de ogudaktigas lykta r dem till synd.
      >Ps. 101,5. Ords. 10,16. 13,9.

  5.    Den idoges omtanke leder allenast till vinning,
        men all fikenhet allenast till frlust.
      >Ords. 10,4. 13,4. 14,23. 28,20.

  6.    De skatter som frvrvas genom falsk tunga,
        de ro en frsvinnande dunst och hasta till dden.
      >Ords. 10,2. Jak. 5,1 f.

  7.    De ogudaktigas vervld bortrycker dem sjlva,
        eftersom de icke vilja gra vad rtt r.

  8.    En orlig mans vg r idel vrnghet,
        men en rttskaffens man handla redligt

  9.    Bttre r att bo i en vr p taket
        n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.
      >Ords. 25,24.

 10.    Den ogudaktiges sjl har lust till det onda;
        hans nsta finner ingen barmhrtighet hos honom.

 11.    Straffar man bespottaren, s bliver den fkunnige vis:
        och undervisar man den vise, s inhmtar han kunskap.
      >Ords. 19,25.

 12.    Den Rttfrdige giver akt p den ogudaktiges hus,
        han strtar de ogudaktiga i olycka.
      >Pred. 5,7.

 13.    Den som tillsluter sitt ra fr den armes rop,
        han skall sjlv ropa utan att f svar.

 14.    En hemlig gva stillar vrede
        och en sknk i lnndom vldsammaste frbittring.
      >Ords. 17,8, 23. 18,16.

 15.    Det r den rttfrdiges gldje att rtt skipa,
        men det r ogrningsmnnens skrck.

 16.    Den mnniska som far vilse ifrn frstndets vg,
        hon hamnar i skuggornas krets.

 17.    Den som lskar glada dagar varder fattig;
        den som lskar vin och olja bliver icke rik.
      >Ords. 23,20 f. Luk. 15,13 f.

 18.    Den ogudaktige varder given ssom lsepenning fr den rttfrdige,
        och den trolse sttes i de redligas stlle.
      >Est. 7,9 f. Ords. 11,8.

 19.    Bttre r att bo i ett de land
        n med en trtgirig och besvrlig kvinna.
      >Ords. 25,24. Syr. 25,16.

 20.    Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning,
        men en draktig mnniska frslsar sitt gods.

 21.    Den som far efter rttfrdighet och godhet,
        han finner liv, rttfrdighet och ra.

 22.    En vis man kan storma en stad full av hjltar
        och bryta ned det fste som var dess frtrstan.
      >Ords. 24,5. Pred. 7,20. 9,16, 18.

 23.    Den som besvarar sin mun och sin tunga
        han bevarar sitt liv fr nd.
      >Ords. 13,3.

 24.    Bespottare m den kallas, som r frck och vermodig,
        den som far fram med frck frmtenhet.

 25.    Den lates begrelse fr honom till dden,
        i det att hans hnder icke vilja arbeta.
      >Ords. 20,4.

 26.    Den snikne r alltid full av snikenhet;
        men den rttfrdige giver och spar icke.

 27.    De ogudaktigas offer r en styggelse;
        mycket mer, nr det frambres i skndligt uppst.
      >Ords. 15,8. Jes. 1,13 f. Syr. 34,21 f.

 28.    Ett lgnaktigt vittne skall frgs;
        men en man som hr p fr allt framgent tala.
      >5 Mos. 19,18 f. Ords. 19,5, f.

 29.    En ogudaktig man upptrder frckt;
        men den redlige vandrar sina vgar stndaktigt.

 30.    Ingen vishet, intet frstnd,
        intet rd frmr ngot mot HERREN.
      >Job 5,12 f. Ords 11,21. Jes. 8,10.

 31.    Hstar rustas ut fr stridens dag,
        men frn HERREN r det som segern kommer.
      >Ps. 33,16 f. 147,10 f.
*20/22 Ordsprksboken, 22 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 22 Kapitlet

                  Slutet av den frsta samlingen av
                 salomoniska ordsprk.  De vises ord
                           (22:17--24:22).

  1.    Ett gott namn r mer vrt n stor rikedom,
        ett gott anseende r bttre n silver och guld.
      >Pred 7,9.

  2.    Rik och fattig f leva jmte varandra;
        HERREN har gjort dem bda.
      >5 Mos. 15,11. Ords. 14,31. 17,6. 29,13.

  3.    Den kloke ser faran och sker skydd;
        men de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.
      >Ords. 27,12.

  4.    dmjukhet har sin ln i HERRENS fruktan,
        i rikedom, ra och liv.
      >Ords. 15,33. 18,12.

  5.    Trnen och snaror ligga p den vrnges vg;
        den som vill bevara sitt liv hller sig fjrran ifrn dem.

  6.    Vnj den unge vid den vg han br vandra,
        s viker han ej drifrn, nr han bliver gammal.

  7.    Den rike rder ver de fattiga,
        och lntagaren bliver lngivarens trl.

  8.    Den som sr vad ortt r, han fr skrda frdrv,
        och hans vermods ris fr en nde.
      >Job 4,8. Ords. 11,18.

  9.    Den som unnar andra gott, han varder vlsignad,
        ty han giver av sitt brd t den arme.
      >Syr. 31,23.

 10.    Driv ut bespottaren, s upphr trtan,
        och tvist och smdelse f en nde.
      >Ords. 26,20.

 11.    Den som lskar hjrtats renhet,
        den vilkens lppar tala ljuvligt, hans vn r konungen.
      >Ords. 16,13.

 12.    HERRENS gon bevara den frstndige;
        drfr omstrtar han den trolses planer.

 13.    Den late sger: Ett lejon r p gatan;
        drute p torget kunde jag bliva drpt.
      >Ords. 26,13.

 14.    En trols kvinnas mun r en djup grop;
        den som har trffats av HERRENS vrede, han faller dri.
      >Ords. 7,26 f. 23,27.

 15.    Ofrnuft lder vid barnets hjrta,
        men tuktans ris driver det bort.
      >Ords. 13,21. 19,18. 23,13.

 16.    Den som frtrycker den arme bereder honom vinning
        men den som giver t den rike vllar honom allenast frlust.

                     ----

 17.    Bj ditt ra hrtill, och hr de vises ord,
        och lgg mina lrdomar p hjrtat.
      >Ords. 1,5 f. 2,1 f. 3,1 f. 4,1 f. 5,1 f.
 18.    Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta;
        m de alla ligga redo p dina lppar.
 19.    Fr att du skall stta din frtrstan till HERREN,
        undervisar jag i dag just dig.
 20.    Ja, redan frut har jag ju skrivit regler fr dig
        och meddelat dig rd och insikt,
 21.    fr att lra dig tillfrlitliga sanningsord,
        s att du rtt kan svara den som har snt dig stad.

 22.    Plundra icke den arme, drfr att han r arm,
        och frtrampa icke den fattige porten[1].
 23.    Ty HERREN skall utfra deras sak,
        och dem som rva frn dem skall han berva livet.
      >Ords. 23,11.

 24.    Giv dig icke i sllskap med den som ltt vredgas
        eller i lag med en snarsticken man,
      >Ords. 29,22.
 25.    p det att du icke m lra dig hans vgar
        och bereda en snara fr ditt liv.

 26.    Var icke en av dem som giva handslag,
        en av dem som g i borgen fr ln.
      >Ords. 11,15. 17,18. 20,16. 27,13.
 27.    Icke vill du att man skall taga ifrn dig sngen dr du ligger,
        om du icke har ngot att betala med?

 28.    Flytta icke ett gammalt rmrke,
        ett sdant som dina fder hava satt upp.
      >5 Mos. 19,14. 27,17. Ords. 23,10.

 29.    Ser du en man som r vl frfaren i sin syssla,
        hans plats r att tjna konungar;
        icke m han tjna ringa mn.

[1]  Se Port i Ordfrkl.
*20/23 Ordsprksboken, 23 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 23 Kapitlet

                   Fortsttning av De vises ord.

  1.    Nr du sitter till bords med en furste,
        s besinna vl vad du har framfr dig,
      >Syr. 31,12 f.
  2.    och stt en kniv p din strupe,
        om du r alltfr hungrig.
  3.    Var ej lysten efter hans smakliga rtter,
        ty de ro en bedrglig kost.

  4.    Mda dig icke fr att bliva rik;
        avst frn att bruka klokskap.
  5.    Lt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestnd;
        ty frvisso gr det sig vingar
        och flyger sin vg, ssom rnen mot himmelen.

  6.    t icke den missunnsammes brd,
        och var ej lysten efter hans smakliga rtter;

  7.    ty han frfar efter sina sjlviska berkningar.
        t och drick kan han val sga till dig,
        men hans hjrta r icke med dig.
  8.    Den bit du har tit mste du utspy,
        och dina vnliga ord har du frspillt.

  9.    Tala icke fr en dres ron,
        ty han fraktar vad klokt du sger.
      >Ords. 9,8. Matt. 7,6.

 10.    Flytta icke ett gammalt rmrke,
        och gr icke intrng p de faderlsas krar.
      >2 Mos. 22,22 f. 5 Mos. 19,14. 27.17. Ords. 22,28.
 11.    Ty deras brdeman r stark;
        han skall utfra deras sak mot dig.
      >2 Mos. 22,23. 3 Mos. 25,26. Ps. 68,6. Ords. 22,23.

 12.    Vnd ditt hjrta till tuktan
        och dina ron till de ord som giva kunskap.
      >Ords. 19,27.

 13.    Lt icke gossen vara utan aga;
        ty om du slr honom med riset, s bevaras han frn dden;
      >Ords. 13,24. 19,18. 22,16. Syr. 30,1 f
 14.    ja, om du slr honom med riset,
        s rddar du hans sjl undan ddsriket.

 15.    Min son, om ditt hjrta bliver vist,
        s glder sig ock mitt hjrta;
      >Ords. 10,1. 27,11. 29,3.
 16.    ja, mitt innersta frjdar sig,
        nr dina lppar tala vad rtt r.

 17.    Lt icke ditt hjrta avundas syndare,
        men nitlska fr HERRENS fruktan bestndigt.
      >Ords. 24,1.
 18.    Frvisso har du d en framtid,
        och ditt hopp varder icke om intet.
      >Ps. 37,37. Ords. 24,14, 20.

 19.    Hr, du min son, och bliv vis,
        och lt ditt hjrta g rtta vgar.
 20.    Var icke bland vindrinkare,
        icke bland dem som ro verddiga i mat.
 21.    Ty drinkare och frossare bliva fattiga,
        och smnaktighet giver trasiga klder.
      >Ords. 21,17.

 22.    Hr din fader, som har ftt dig,
        och frakta icke din moder, nr hon varder gammal.
      >Ords. 1,8. Syr. 3,2 f.
 23.    Sk frvrva sanning, och avhnd dig henne icke,
        sk vishet och tukt och frstnd.
 24.    Stor frjd har den rttfrdiges fader;
        den som har ftt en vis son har gldje av honom.
      >Ords. 10,1. 15,20.
 25.    M d din fader och din moder f gldje,
        och m hon som har ftt dig kunna frjda sig.

 26.    Giv mig, min son, ditt hjrta,
        och lt mina vgar behaga dina gon.
 27.    Ty skkan r en djup grop,
        och nstans hustru r en trng brunn.
      >Ords. 22,14.
 28.    Ja, ssom en rvare ligger hon p lur
        och de trolsas antal frkar hon bland mnniskorna.

 29.    Var r ve, var r jmmer?
        Var ro trtor, var r klagan?
        Var ro sr utan sak?
        Var ro gon hljda i dunkel?
 30.    Jo, dr man lnge sitter kvar vid vinet,
        dr man samlas fr att prva kryddade drycker.
      >Jes. 5,11 f., 22.
 31.    S se d icke p vinet, att det r s rtt,
        att det giver sdan glans i bgaren,
        och att det s ltt rinner ned.
      >Ef. 5,18.
 32.    P sistone stinger det ju ssom ormen,
        och likt basilisken sprutar det gift.
 33.    Dina gon f d skda sllsamma syner,
        och ditt hjrta talar frvnda ting.
 34.    Det r dig ssom lge du i havets djup,
        eller ssom svvade du uppe i en mast:
 35.    De sl mig, men t vllar mig ingen smrta,
        de stta mig, men jag knner det icke.
        Nr skall jag d vakna upp,
        s att jag terigen fr skaffa mig sdant?
*20/24 Ordsprksboken, 24 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 24 Kapitlet

                Slutet av De vises ord jmte tillgg
                             (v. 23--34).

  1.    Avundas icke onda mnniskor,
        och hav ingen lust till att vara med dem.
      >Ords 1,10. 23,17.
  2.    Ty p vervld tnka deras hjrtan,
        och deras lppar tala olycka.

  3.    Genom vishet varder ett hus uppbyggt,
        och genom frstnd hlles det vid makt.
  4.    Genom klokhet bliva kamrarna fyllda
        med allt vad dyrbart och ljuvligt r.

  5.    En vis man r stark,
        och en man med frstnd r vldig i kraft.
      >Ords. 21,22. Pred. 9,16, 18.
  6.    Ja, med rdklokhet skall man fra krig,
        och dr de rdvisa ro mnga, dr gr det vl.
      >Ords. 11,14. 15,22. 20,18.

  7.    Sllsynt korall r visheten fr den ofrnuftige,
        i porten kan han icke upplta sin mun.

  8.    Den som tnker ut onda anslag,
        honom m man kalla en rnksmidare.

  9.    Ett ofrnuftigt pfund r synden,
        och bespottaren r en styggelse fr mnniskor.

 10.    Lter du modet falla, nr nd kommer p,
        s saknar du ndig kraft.

 11.    Rdda dem som slpas till dden,
        och bist dem som stappla till avrttsplatsen.
      >Ps. 82,3 f. Ords. 31,8 f.

 12.    Om du sger: Se, vi visste det icke,
        s betnk om ej han som prvar hjrtan mrker det,
        och om ej han som har akt p din sjl vet det.
        Och han skall vederglla var och en efter hans grningar.
      >Job 34,11. Ps. 62,13. Jer. 32,19 Rom. 2,6. Upp. 22,12.

 13.    t honung, min son, ty det r gott,
        och sjlvrunnen honung r st fr din mun.
      >Ords. 25,16, 27.
 14.    Lik sdan m du rkna visheten fr din sjl.
        Om du finner henne, s har du en framtid,
        och ditt hopp varder d icke om intet.
      >Ords. 23,18.

 15.    Lura icke, du ogudaktige, p den rttfrdiges boning,
        va intet vld mot hans vilostad.
 16.    Ty den rttfrdige faller sju gnger och str ter upp;
        men de ogudaktiga strta ver nda olyckan.
      >Ps. 34,20. 37,24. Mik 7,8.

 17.    Gld dig icke, nr din fiende faller,
        och lt ej ditt hjrta frjda sig, nr han strtar ver nda,
      >Job 31,29.
 18.    p det att HERREN ej m se det med misshag
        och flytta sin vrede ifrn honom.

 19.    Harmas icke ver de onda,
        avundas icke de ogudaktiga.
      >Ps. 37,1. Pred. 7,10.
 20.    Ty den som r ond har ingen framtid;
        de ogudaktigas lampa skall slockna ut.
      >Job 18,5. Ps. 37,33. Ords. 13,9.

 21.    Min son, frukta HERREN och konungen;
        giv dig icke i lag med upprorsmn.
      >1 Petr. 2,17.
 22.    Ty pltsligt skall ofrd komma ver dem,
        och vem vet nr deras r f en olycklig nde?

                     ----

 23.    Dessa ord ro ock av visa mn.

        Att hava anseende till personen, nr man dmer, r icke tillbrligt.
      >5 Mos. 1,17. Ords. 18,5. 28,21.
 24.    Den som sger till den skyldige: Du r oskyldig,
        honom skola folk frbanna,
        honom skola folkslag nska ofrd.
 25.    Men dem som skipa rttvisa skall det g vl,
        och ver dem skall komma vlsignelse av vad gott r.

 26.    En kyss p lpparna r det,
        nr ngon giver ett rtt svar.

 27.    Fullborda ditt arbete p marken,
        gr allting redo t dig p kern;
        sedan m du bygga dig bo.
      >Ords. 12,11.

 28.    Br icke vittnesbrd mot din nsta utan sak;
        icke vill du bedraga med dina lppar?
      >Ords. 14,5.
 29.    Sg icke: Ssom han gjorde mot mig vill jag gra mot honom,
        jag vill vederglla mannen efter hans grningar.
      >Ords. 20,22. Matt. 5,44.

 30.    Jag gick frbi en lat mans ker,
        en ofrstndig mnniskas vingrd.
 31.    Och se, den var alldeles full av ogrs,
        dess mark var vertckt av nsslor,
        och dess stenmur lg nedriven.
 32.    Och jag betraktade det och aktade drp,
        jag sg det och tog varning drav.
 33.    Ja, sov nnu litet, slumra nnu litet,
        lgg nnu litet hnderna i kors fr att vila,
      >Ords. 6,6 f.
 34.    s skall fattigdomen komma farande ver dig,
        och armodet ssom en vpnad man.
*20/25 Ordsprksboken, 25 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 25 Kapitlet

             Hiskias mns samling av salomoniska ordsprk
                           (kap. 25--29).

  1.  Dessa ordsprk ro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, mn
      hava gjort detta utdrag.
      >2 Kon. 18,1 f.

  2.    Det r Guds ra att frdlja en sak,
        men konungars ra att utforska en sak.
      >Rom. 11,33.

  3.    Himmelens hjd och jordens djup
        och konungars hjrtan kan ingen utrannsaka.

  4.    Skaffa slagget bort ifrn silvret,
        s fr guldsmeden fram en klenod drav.

  5.    Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjnst,
        s varder hans tron befst genom rttfrdighet.
      >Ords. 16,12. 20,8, 28.

  6.    Frhv dig icke infr konungen,
        och trd icke fram p de stores plats.
      >Syr. 7,4. 13,9 f.
  7.    Ty det r bttre att man sger till dig: Stig hitupp,
        n att man flyttar ned dig fr ngon frnmligare man,
        ngon som dina gon redan hava sett.
      >Luk. 14,8 f.

  8.    Var icke fr hastig att begynna en tvist;
        vad vill du eljest gra lngre fram,
        om din vederpart kommer dig p skam?

  9.    Utfr din egen sak mot din vederpart,
        men uppenbara icke en annans hemlighet,
      >Ords  11,8. 20,19. Syr. 19,7 f. 42,1.
 10.  p det att icke envar som hr det m lasta dig
      och ditt rykte bliva ont fr bestndigt.

 11.    Gyllene pplen i silversklar
        ro ord som talas i rttan tid.
      >Ords. 15,23.

 12.    Ssom en gyllene rring passar till ett brstspnne av fint guld,
        s passar en vis bestraffare till ett hrsamt ra.

 13.    Ssom snns svalka p en skrdedag,
        s r en plitlig budbrare fr avsndaren;
        sin herres sjl vederkvicker han.
      >Ords 13,17. 26,8.

 14.    Ssom regnskyar och blst, och likvl intet regn,
        s r en man som skryter med givmildhet, men icke hller ord.
      >Judas v. 12.

 15.    Genom tlamod varder en furste bevekt,
        och en mjuk tunga krossar ben.
      >Ords. 15,1. Pred. 10,4.

 16.    Om du finner honung, s t icke mer n du tl,
        s att du ej bliver vermtt drav och fr utspy den.
      >Ords. 24,13.
 17.    Lt din fot icke fr ofta komma i din vns hus,
        S att han ej bliver mtt p dig och fr motvilja mot dig.

 18.    En stridshammare och ett svrd och en skarp pil
        r den som br falskt vittnesbrd mot sin nsta.
      >Ps. 57,6. 59,8.

 19.    Ssom en gnagande tand och ssom ett skadedjurs fot
        r den trolses tillfrsikt p ndens dag.
      >Jes. 42,17. Dan. 7,7.

 20.    Ssom att taga av dig manteln p en vinterdag,
        och ssom syra p lutsalt,
        s r det att sjunga visor fr ett sorgset hjrta.
      >Rom. 12,15.

 21.    Om din ovn r hungrig, s giv honom att ta,
        och om han r trstig, s giv honom att dricka;
      >Matt. 5,44. Rom. 12,20.
 22.    s samlar du gldande kol p hans huvud,
        och HERREN skall vederglla dig.

 23.    Nordanvind fder regn
        och en tasslande tunga mulna ansikten.

 24.    Bttre r att bo i en vr p taket
        n att hava hela huset gemensamt med en trtgirig kvinna.
      >Ords. 21,9, 19.

 25.    Ssom friskt vatten fr den frsmktande,
        s r ett gott budskap ifrn fjrran land.

 26.    Ssom en grumlad klla och en frdrvad brunn,
        s r en rttfrdig som vacklar infr den ogudaktige.

 27.    Att ta fr mycket honung r icke gott,
        och den som vinner ra fr sin ra nagelfaren.

 28.    Ssom en stad vars murar ro nedbrutna och borta,
        s r en man som icke kan styra sitt sinne.
*20/26 Ordsprksboken, 26 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 26 Kapitlet

                Fortsttning av Hiskias mns samling.

  1.    Ssom sn icke hr till sommaren och regn icke till skrdetiden,
        s hves det ej heller att dren fr ra.
      >Ords. 17,16. 19,10.

  2.    Ssom sparven far sin kos, och ssom svalan flyger bort,
        s far en ofrtjnt frbannelse frbi.

  3.    Piskan fr hsten, betslet fr snan
        och riset fr drarnas rygg!
      >Ps. 32,9. Ords. 1O,13.

  4.    Svara icke dren efter hans ofrnuft,
        s att du icke sjlv bliver honom lik.

  5.    Svara dren efter hans ofrnuft,
        fr att han icke m tycka sig vara vis.

  6.    Den som snder bud med en dre,
        han hugger sjlv av sig ftterna, och fr olycka till dryck.
      >Ords. 25,13.

  7.    Lika den lames ben, som hnga kraftlsa ned,
        ro ordsprk i drars mun.

  8.    Ssom att binda slungstenen fast vid slungan,
        s r det att giva ra t en dre.

  9.    Ssom nr en trntagg kommer i en drucken mans hand,
        s r det med ordsprk i drars mun.

 10.    En mstare gr sjlv allt,
        men dren lejer, och lejer vem som kommer.

 11.    Lik en hund som vnder ter till i sina spyor
        dre som p nytt begynner sitt ofrnuft.
      >2 Petr. 2,22.

 12.    Ser du en man som tycker sig sjlv vara vis,
        det r mer hopp om en dre n om honom.
      >Ords. 3,7. 29,20.

 13.    Den late sger: Ett vilddjur r p vgen,
        ja, ett lejon r p gatorna.
      >Ords. 22,13.

 14.    Drren vnder sig p sitt gngjrn,
        och den late vnder sig i sin sng.

 15.    Den late sticker sin hand i fatet,
        men finner det mdosamt att fra den ter till munnen.
      >Ords. 19,21.

 16.    Den late tycker sig vara vis,
        mer n sju som giva frstndiga svar.

 17.    Lik en som griper en hund i ronen
        r den som frivrar sig vid andras kiv, dr han gr fram.

 18.    Lik en rasande, som slungar ut brandpilar
        och skjuter och ddar,
 19.    r en man som bedrager sin nsta
        och sedan sger: Jag gjorde det ju p skmt.

 20.    Nr veden tager slut, slocknar elden.
        och nr rontasslaren r borta, stillas trtan.
      >Ords. 22,10.

 21.    Ssom gld kommer av kol, och eld av ved,
        s upptndes kiv av en trtgirig man.
      >Ords. 15,18. Syr. 28,10 f.

 22.    rontasslarens ord ro ssom lckerbitar
        och trnga ned till hjrtats innandmen.
      >Job 34,7. Ps. 55,22. Ords. 18,8.

 23.    Ssom silverglasering p ett sndrigt lerkrl
        ro krleksgldande lppar, dr hjrtat r ondskefullt.

 24.    En fiende frstller sig i sitt tal,
        men i sitt hjrta br han p svek.
 25.    Om han gr sin rst ljuvlig, s tro honom dock icke,
        ty sjufaldig styggelse r i hans hjrta.

 26.    Hatet brukar list att frdlja sig med,
        men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i frsamlingen.

 27.    Den som grver en grop, han faller sjlv dri,
        och den som vltrar upp en sten, p honom rullar den tillbaka.
      >Ps. 7,16. 9,16. 57,7. Pred. 10,8. Syr. 27,25 f.

 28.    En lgnaktig tunga hatar dem hon har krossat,
        och en hal mun kommer fall stad.
*20/27 Ordsprksboken, 27 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 27 Kapitlet

                Fortsttning av Hiskias mns samling.

  1.    Berm dig icke av morgondagen,
        ty du vet icke vad en dag kan bra i sitt skte.
      >Syr. 18,26. Jak. 4,13 f.

  2.    M en annan bermma dig, och icke din egen mun,
        frmmande, och icke dina egna lppar.
      >Jer. 9,23.

  3.    Sten r tung, och sand r svr att bra,
        men tyngre n bda r frargelse genom en ofrnuftig man.
      >Job 5,2. 6,3. Pred. 7,10.

  4.    Vrede r en grym sak och harm en strtflod,
        men vem kan best mot svartsjuka?
      >Ords. 6,34 f. Jak. 1,20.

  5.    Bttre r ppen tillrttavisning
        n krlek som hlles frdold.

  6.    Vnnens slag givas i trofasthet,
        men ovnnens kyssar till verfld.

  7.    Den mtte trampar honung under ftterna,
        men den hungrige finner allt vad bittert r stt.

  8.    Lik en fgel som har mst fly ifrn sitt bo
        r en man som har mst fly ifrn sitt hem.

  9.    Salvor och rkelse gra hjrtat glatt,
        mhet hos en vn som giver vlbetnkta rd.

 10.    Din vn och din faders vn m du icke lta fara,
        g icke till din broders hus, nr ofrd drabbar dig;
        bttre r en granne som str dig nra
        n broder som str dig fjrran.
      >Ords. 18,24.

 11.    Bliv vis, min son, s glder du mitt hjrta;
        jag kan d giva den svar, som smdar mig.
      >Ords. 10,1. 23,15. 29,3.

 12.    Den kloke ser faran och sker skydd;
        de fkunniga lpa stad och f plikta drfr.
      >Ords. 22,3.

 13.    Tag klderna av honom, ty han har gtt i borgen fr en annan,
        och panta ut vad han har, fr den frmmande kvinnans skull.
      >Ords. 20,16. 22,26.

 14.    Den som vlsignar sin nsta med hg rst bittida om morgonen,
        honom kan det tillrknas ssom en frbannelse.

 15.    Ett oavltligt takdropp p en regnig dag
        och en trtgirig kvinna, det kan aktas lika.
      >Ords. 19,13.
 16.    Den som vill lgga band p en sdan vill lgga band p vinden,
        och hala oljan mter hans hgra hand.

 17.    Jrn giver skrpa t jrn;
        s skrper den ena mnniskan den andra.

 18.    Den som vrdar sitt fikontrd, han fr ta dess frukt;
        och den som vrdar sig om sin herre, han kommer till ra.

 19.    Ssom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet,
        s avspeglar den ena mnniskans hjrta den andras.

 20.    Ddsriket och avgrunden kunna icke mttas;
        s bliva ej heller mnniskans gon mtta.
      >Ords. 30,16. Pred. 1,8. Hab. 2,5. Syr. 14,9.

 21.    Silvret prvas genom degeln och guldet genom smltugnen,
        s ock en man genom sitt rykte.
      >Ords. 17,3.

 22.    Om du sttte den ofrnuftige mortel
        med en stt, bland grynen,
        s skulle hans ofrnuft nd g ur honom.

 23.    Se vl till dina fr,
        och hav akt p dina hjordar.
      >Syr. 7,22.

 24.    Ty rikedom varar icke evinnerligen;
        bestr ens en krona frn slkte till slkte?
 25.    Nr ny brodd skjuter upp efter grset som frsvann,
        och nr foder samlas in p bergen,
 26.    d ger du lamm till att bereda dig klder
        och bockar till att kpa dig ker;
 27.    d giva dig getterna mjlk nog,
        till fda t dig sjlv och ditt hus
        och till underhll t dina tjnarinnor.
*20/28 Ordsprksboken, 28 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 28 Kapitlet

                Fortsttning av Hiskias mns samling.

  1.    De ogudaktiga fly, om ock ingen frfljer dem;
        men de rttfrdiga ro ofrskrckta ssom unga lejon.
      >3 Mos. 26,36 f. Ords. 10,24.

  2.    Fr sin vertrdelses skull fr ett land mnga herrar;
        men dr folket har frstnd och inser vad rtt r, dr bliver det bestndande.
      >Ords. 29,8. Jes. 24,4 f., 20.

  3.    En usel herre, som frtrycker de arma,
        r ett regn som frhrjar i stllet fr att giva brd.

  4.    De som vergiva lagen prisa de ogudaktiga,
        men de som hlla lagen g till strids mot dem.

  5.    Onda mnniskor frst icke vad rtt r,
        men de som ska HERREN, de frst allt.

  6.    Bttre r en fattig man som vandrar i ostrafflighet
        rik som i vrnghet gr dubbla vgar.
      >Ords. 19,1.

  7.    Den yngling r frstndig, som tager lagen i akt;
        men som giver sig i sllskap med slsare gr sin fader skam.

  8.    De som frkar sitt gods genom ocker och rntor,
        han samlar t den som frbarmar sig ver de arma.
      >Pred. 2,26.

  9.    Om ngon vnder bort sitt ra och icke vill hra lagen,
        s r till och med hans bn en styggelse.
      >Job 27,8 f. Ps. 18,42. 66,18. Joh. 9,31.

 10.    Den som leder de redliga vilse in p en ond vg,
        han faller sjlv i sin grop;
        men de ostraffliga f till sin arvedel vad gott r.
      >Ords. 26,27. Matt. 15,14.

 11.    En rik man tycker sig vara vis,
        men en fattig man med frstnd uppdagar hurudan han r.

 12.    Nr de rttfrdiga triumfera, str allt hrligt till;
        men nr de ogudaktiga komma till makt, fr man leta efter mnniskor.
      >Ords. 11,10. 29,2.

 13.    Den som frdljer sina vertrdelser, honom gr det icke vl;
        men den som beknner och vergiver dem, han fr barmhrtighet.
      >Ps. 32,3 f. 1 Joh. 1,9.

 14.    Sll r den mnniska som stndigt tager sig till vara;
        men den som frhrdar sitt hjrta, han faller i olycka.
      >Ords. 14,16.

 15.    Lik ett rytande lejon och en glupande bjrn
        r en ogudaktig furste ver ett fattigt folk.

 16.    Du furste utan frstnd, du som var mycket vld,
        att den som hatar ortt vinning, han skall lnge leva.
      >Ords. 29,4.

 17.    En mnniska som tryckes av blodskuld
        bliver en flykting nda till sin grav, och ingen m hjlpa en sdan.
      >1 Mos. 9,6. 2 Mos. 21,12. 5 Mos. 19,11 f.

 18.    Den som vandrar ostraffligt, han bliver frlst;
        men den som i vrnghet gr dubbla vgar, han faller p en av dem.
      >Ords. 12,13.

 19.    Den som brukar sin ker fr brd till fyllest;
        men den som far efter ffngliga ting fr fattigdom till fyllest.
      >Ords. 12,11. 20,4. Syr. 20,28.

 20.    En redlig man fr mycken vlsignelse;
        men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
      >Ords. 20,21. 21,5. 1 Tim. 6,6, 9.

 21.    Att hava anseende till personen r icke tillbrligt;
        men fr ett stycke brd gr sig mngen till vertrdare.
      >Ords. 18,5. 24,23. Hes. 13,19.

 22.    Den missunnsamme vlas efter godelar
        och frstr icke att brist skall komma ver honom.

 23.    Den som tillrttavisar en avflling skall vinna ynnest,
        mer n den som gr sin tunga hal.
      >Ords. 9,8 f. 27,5 f.

 24.    Den som plundrar sin fader eller sin moder
        och sger: Det r ingen synd,
        han r stallbroder till rvaren.
      >Ords. 19,26. Matt. 15,5 f.

 25.    Den som r lysten efter vinning uppvcker trta;
        men den som frtrstar p HERREN varder rikligen mttad.

 26.    Den som frlitar sig p sitt frstnd, han r en dre;
        men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
      >Ords. 3,5, 7. 1 Kor. 3,19 f.

 27.    Den som giver t den fattige, honom skall intet fattas;
        men den som tillsluter sina gon drabbas av mycken frbannelse.
      >5 Mos. 15,11. Ords. 19,17. Syr. 4,5.

 28.    Nr de ogudaktiga komma till makt, gmma sig mnniskorna;
        men nr de frgs, vxa de rttfrdiga till.
      >Job 24,4. Ords. 11,10. 29,7.
*20/29 Ordsprksboken, 29 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 29 Kapitlet

                   Slutet av Hiskias mns samling.

  1.    Den som fr mycken tillrttavisning, men frbliver hrdnackad,
        han varder ofrtnkt krossad utan rddning.
      >Jes 66,4. Jer. 7,13 f.

  2.    Nr de rttfrdiga vxa till, glder sig folket,
        men nr den ogudaktige kommer till vlde, suckar folket.
      >Ords. 11,10. 28,12, 28.

  3.    Den som lskar vishet gr sin fader gldje;
        men den som giver sig i sllskap med skkor frstr vad han ger.
      >Ords. 10,1 15,20. 27,11  Luk. 15,13, 30.

  4.    Genom rttvisa hller en konung sitt land vid makt;
        men den som utpressar grder, har frdrvar det.
      >Ords. 28,16

  5.    Den man som smickrar sin nsta
        han breder ut ett nt fr han ftter.

  6.    En ond mnniskas vertrdelse bliver henne en snara,
        men den rttfrdige fr jubla och gldjas.
      >Ords. 12,13

  7.    Den rttfrdige vrdar sig om de armas sak,
        men den ogudaktige frstr intet.

  8.    Bespottare uppvigla staden,
        men visa mn stilla vreden.
      >Ords. 28,2. Pred. 9,18.

  9.    Nr en vis man vill g till rtta med en ofrnuftig man,
        d vredgas denne eller ler, och har ingen ro.
      >Jes. 57,20 f.

 10.    De blodgiriga hata den som r ostrafflig,
        men de redliga ska skydda hans liv.

 11.    Dren slpper all sin vrede ls,
        men den vise stillar den till slut.
      >Ords. 17,27.

 12.    Den furste som aktar p lgnaktigt tal,
        hans tjnare ro alla ogudaktiga.
      >Syr. 10,2.

 13.    Den fattige och frtryckaren f leva jmte varandra;
        av HERREN f bdas gon sitt ljus.
      >Ords. 22,2.

 14.    Den konung som dmer de armas rtt.
        hans tron skall best evinnerligen.
      >Ords. 16,12. 20,28.

 15.    Ris och tillrttavisning giver vishet,
        men ett oupptuktat barn drager skam ver sin moder.
      >Ords. 13,24. 22,15. 23,13 f.

 16.    Dr de ogudaktiga vxa till, dr vxer vertrdelsen till,
        men de rttfrdiga skola se deras fall med lust.
      >Ps. 58,11. 91,8.

 17.    Tukta din son, s skall han bliva dig till hugnad
        och giva ljuvlig spis t din sjl.

 18.    Dr profetia icke finnes, dr bliver folket tygellst;
        men sll r den som hller lagen.

 19.    Med ord kan man icke tukta en tjnare
        ty om han n frstr, s rttar han sig icke drefter.

 20.    Ser du en man som r snar till att tala,
        det r mer hopp om en dre n om honom.
      >Ords. 26,12. Pred. 5,1. Jak. 1,19 f. 3,5 f.

 21.    Om ngon r fr efterlten mot sin tjnare i hans ungdom,
        s visar denne honom p sistone frakt.

 22.    En snarsticken man uppvcker trta,
        och den som ltt frtrnas begr ofta vertrdelse.
      >Ords. 15,18. 22,24. 27,4. Jak. 1,20.

 23.    En mnniskas hgmod bliver henne till frdmjukelse,
        men den dmjuke vinner ra.
      >Job 22,29. Ords. 15,33. 18,12. Luk. 14,11. 1 Petr. 5,5 f.

 24.    Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv;
        nr han hr edsfrpliktelsen, yppar han intet.
      >3 Mos. 5,1.

 25.    Mnniskofruktan har med sig snaror,
        men den som frtrstar p HERREN, han varder beskyddad.
      >Matt. 10,28.

 26.    Mnga ska en furstes ynnest,
        men av HERREN fr var och en sin rtt.

 27.    En orttfrdig man r en styggelse fr de rttfrdiga,
        och den som vandrar i redlighet r en styggelse fr den ogudaktige.
      >Ps. 15,4. 1 Petr. 4,4.
*20/30 Ordsprksboken, 30 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 30 Kapitlet

                              Agurs ord.

  1.  Detta r Agurs, Jakes sons, ord och utsaga.  S talade den mannen
      till Itiel -- till Itiel och Ukal.

  2.    Ja, jag r fr ofrnuftig fr att kunna rknas ssom mnniska,
        jag har icke mnskligt frstnd;
  3.    vishet har jag icke ftt lra,
        s att jag ger kunskap om den Helige.

  4.    Vem har stigit upp till himmelen och ter farit ned?
        Vem har samlat vinden i sina hnder?
        Vem har knutit in vattnet i ett klde?
        Vem har faststllt jordens alla grnser?
        Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?
      >Job 38,4 f.

  5.    Allt Guds tal r luttrat;
        han r en skld fr dem som taga sin tillflykt till honom.
      >Ps. 12,7. 18,31. 91,4.
  6.    Lgg icke ngot till hans ord,
        p det att han icke m besl dig med lgn.
      >5 Mos. 4,2. 12,32.

  7.    Om tv ting beder jag dig,
        vgra mig dem icke, intill min dd:
  8.    Lt ffnglighet och lgn vara fjrran ifrn mig;
        och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom,
        men lt mig f det brd mig tillkommer.
      >1 Tim. 6,8.
  9.    Jag kunde eljest, om jag bleve alltfr matt, frneka dig,
        att jag sporde: Vem r HERREN?
        eller om jag bleve alltfr fattig, kunde jag bliva en tjuv,
        ja, frgripa mig p min Guds namn.
      >5 Mos. 8,12 f. 32,15.

 10.    Frtala icke en tjnare infr hans herre;
        han kunde eljest frbanna dig, s att du stode dr med skam.

 11.    Ett slkte dr man frbannar sin fader,
        och dr man icke vlsignar sin moder;
 12.    ett slkte som tycker sig vara rent,
        fastn det icke har avtvtt sin orenlighet;
 13.    ett slkte -- huru stolta ro icke dess gon,
        och huru fulla av hgmod ro icke dess blickar!
 14.    ett slkte vars tnder ro svrd,
        och vars kindtnder ro knivar,
        s att de ta ut de betryckta ur landet
        och de fattiga ur mnniskornas krets!

 15.    Blodigeln har tv dttrar:
        Giv hit, giv hit.
        Tre finnas, som icke kunna mttas,
        ja, fyra, som aldrig sga: Det r nog:
 16.    ddsriket och den ofruktsammas kved,
        jorden, som icke kan mttas med vatten,
        och elden, som aldrig sger: Det r nog.
      >Ords. 27,20.

 17.    Den som bespottar sin fader
        och frsmr att lyda sin moder
        hans ga skola korparna vid bcken hacka ut,
        och rnens ungar skola ta upp det.
      >5 Mos. 27,16.

 18.    Tre ting ro mig fr underbara,
        ja, fyra finnas, som jag icke kan spra:
 19.    rnens vg under himmelen,
        ormens vg ver klippan,
        skeppets vg mitt i havet
        och en mans vg hos en ung kvinna.

 20.    Sdant r ktenskapsbryterskans stt:
        hon njuter sig mtt och stryker sig s om munnen
        och sger: Jag har intet ortt gjort.

 21.    Tre finnas, under vilka jorden darrar,
        ja, fyra, under vilka den ej kan uthrda:
 22.    under en trl, nr han bliver konung,
        och en dre, nr han fr ta sig mtt,
      >Ords. 19,10. Pred. 10,5 f.
 23.    under en frsmdd kvinna, nr hon fr man
        och en tjnstekvinna, nr hon trnger undan sin fru.

 24.    Fyra finnas, som ro sm p jorden,
        och likvl r stor vishet dem beskrd:
 25.    myrorna ro ett svagt folk,
        men de bereda om sommaren sin fda;
      >Ords. 6,6 f.
 26.    klippdassarna ro ett folk med ringa kraft,
        men i klippan bygga de sig hus;
 27.    grshopporna hava ingen konung,
        men i hrordning draga de alla ut;
 28.    gecko-dlan kan gripas med hnderna,
        dock bor hon i konungapalatser.

 29.    Tre finnas, som skrida sttligt fram,
        ja, fyra, som hava en sttlig gng:
 30.    lejonet, hjlten bland djuren,
        som ej viker tillbaka fr ngon,
 31.    en stridsrustad hst och en bock
        och en konung i spetsen fr sin hr.
      >Job 39,22 f.

 32.    Om du har frhvt dig, evad det var drskap
        eller det var medveten synd, s lgg handen p munnen.
      >Job 39,37. Mik. 7,16.
 33.    Ty ssom ost pressas ut ur mjlk,
        och ssom blod pressas ut ur nsan,
        s utpressas kiv ur vrede.
                     ----
*20/31 Ordsprksboken, 31 Kapitlet
                     Ordsprksboken, 31 Kapitlet

                  Lemuels ord.  En idog hustrus lov.

  1.  Detta r konung Lemuels ord, vad hans moder sade, nr hon
      frmanade honom:

  2.    Hr, min son, ja, hr, du mitt livs son,
        hr, du mina lftens son.
  3.    Giv icke din kraft t kvinnor,
        vnd icke dina vgar till dem som ro konungars frdrv.
      >5 Mos. 17,17.

  4.    Ej konungar tillkommer det, Lemoel,
        ej konungar tillkommer det att dricka vin
        ej furstar att frga efter starka drycker.
      >Pred. 10,16 f.
  5.    De kunde eljest under sitt drickande frgta lagen
        och frvnda rtten fr alla elndets barn.
      >Jes. 5,22 f. 28,7.
  6.    Nej, t den olycklige give man starka drycker
        och vin t dem som hava en bedrvad sjl.
      >Syr. 31,28.
  7.    M dessa dricka och frgta sitt armod
        och hra upp att tnka p sin vedermda.

  8.    Upplt din mun till frmn fr den stumme
        och till att skaffa alla hjlplsa rtt.
      >Job 29,12 f. Ords. 24,1l.
  9.    Ja, upplt din mun och dm med rttvisa,
        och skaffa den betryckte och fattige rtt.
      >Ps. 82,3. Jes. 1,17

                     ----[1]

 10.    En idog hustru, var finner man en sdan?
        Lngt hgre n prlor str hon i pris.
      >Ords. 18,22. 19,14. Syr. 26,1.

 11.    P henne frlitar sig hennes mans hjrta,
        och brgning kommer icke att fattas honom.
      >Ords 12,4 14,1.

 12.    Hon gr honom vad ljuvt r och icke vad lett r,
        i alla sina levnadsdagar.

 13.    Omsorg har hon om ull och lin
        och lter sina hnder arbeta med lust.

 14.    Hon r ssom en kpmans skepp,
        sitt frrd hmtar hon fjrran ifrn.

 15.    Medan det nnu r natt, str hon upp
        och stter fram mat t sitt husfolk,
        t tjnarinnorna deras bestmda del.

 16.    Hon har planer p en ker, och hon skaffar sig den;
        av sina hnders frvrv planterar hon en vingrd.

 17.    Hon omgjordar sina lnder med kraft
        och lgger driftighet i sina armar.

 18.    S frmrker hon att hennes hushllning gr vl;
        hennes lampa slckes icke ut om natten.

 19.    Till spinnrocken griper hon med sina hnder,
        och hennes fingrar fatta om slndan.

 20.    Fr den betryckte ppnar hon sin hand
        och rcker ut sina armar mot den fattige.

 21.    Av sntiden fruktar hon intet fr sitt hus,
        ty hela hennes hus har klder av scharlakan.

 22.    Skna tcken gr hon t sig,
        hon har klder av finaste linne och purpur.

 23.    Hennes man r knd i stadens portar,
        dr han sitter bland landets ldste.

 24.    Fina linneskjortor gr hon och sljer dem,
        och blten avyttrar hon till krmaren.

 25.    Kraft och heder r hennes kldnad,
        och hon ler mot den dag som kommer.

 26.    Sin mun upplter hon med vishet,
        och har vnlig frmaning p sin tunga.

 27.    Hon vakar ver ordningen i sitt hus
        och ter ej i lttja sitt brd.

 28.    Hennes sner st upp och prisa henne sll,
        hennes man likas och frkunnar hennes lov:

 29.    Mnga idoga kvinnor hava funnits,
        men du, du vergr dem allasammans.

 30.    Sknhet r frgnglig och fgring en vindflkt;
        men prisas m en hustru som fruktar HERREN.
      >Ords. 11,23.

 31.    M hon f njuta sina grningars frukt;
        hennes verk skola prisa henne i portarna.

[1]  Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sng; se Poesi i Ordfrkl.
