@c -*- 1917 -*-
*19/ Psaltaren
*19/01 Psaltaren, 1 Psalmen
                         Psaltaren, 1 Psalmen

                    De rttfrdigas sllhet och de
                        ogudaktigas undergng.

  1.    Sll r den man
            som icke vandrar
            i de ogudaktigas rd
        och icke trder in
            p syndares vg,
        ej heller sitter
            dr bespottare sitta,
  2.    utan har sin lust
            i HERRENS lag
        och tnker p hans lag
            bde dag och natt.
  3.    Han r ssom ett trd,
            planterat vid vattenbckar,
        vilket br sin frukt i sin tid,
        och vars lv icke vissna;
        och allt vad han gr, det lyckas vl.

  4.    Icke s de ogudaktiga,
        utan de ro ssom agnar
            som vinden bortfr.
  5.    Drfr skola de ogudaktiga
            icke best i domen,
        ej heller syndarna
            i de rttfrdigas frsamling.
  6.    Ty HERREN knner
            de rttfrdigas vg,
        men de ogudaktigas vg frgs.
*19/02 Psaltaren, 2 Psalmen
                         Psaltaren, 2 Psalmen

                  Sions konung och hans vedersakare.

  1.    Varfr larma hedningarna
        och tnka folken ffnglighet?
  2.    Jordens konungar resa sig upp,
        och furstarna rdsl med varandra,
        mot HERREN och hans smorde:
  3.    Lt oss slita snder deras bojor
        och kasta deras band ifrn oss.

  4.    Han som bor i himmelen ler,
        HERREN bespottar dem.
  5.    D talar han till dem i sin vrede,
        och i sin frgrymmelse frskrcker han dem:
  6.    Jag sjlv har insatt min konung
        p Sion, mitt heliga berg.

  7.    Jag vill frtlja om vad beslutet r;
        HERREN sade till mig:
        Du r min son,
        jag har i dag ftt dig.
  8.    Begr av mig,
        s skall jag giva dig hedningarna till arvedel
        och jordens ndar till egendom.
  9.    Du skall sndersl dem med jrnspira,
        ssom lerkrl skall du krossa dem.

 10.    S kommen nu till frstnd, I konungar;
        lten varna eder, I domare p jorden.
 11.    Tjnen HERREN med fruktan,
        och frjden eder med bvan.
 12.    Hyllen sonen, s att han icke vredgas
        och I frgns p eder vg;
        ty snart kunde hans vrede upptndas.
        Saliga ro alla de som taga sin tillflykt till honom.
*19/03 Psaltaren, 3 Psalmen
                         Psaltaren, 3 Psalmen

                   Den betrycktes rop till Herren.

  1.  En psalm av David, nr han flydde fr sin son Absalom.

  2.    HERRE, huru mnga ro icke mina ovnner!
        Ja, mnga resa sig upp mot mig.
  3.    Mnga sga om mig:
        Det finnes ingen frlsning fr honom hos Gud.

  4.    Men du, HERRE, r en skld fr mig;
        du r min ra och den som upplyfter mitt huvud.
  5.    Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
        och han svarar mig frn sitt heliga berg.  Sela.

  6.    Jag lade mig och somnade in;
        jag har ter vaknat upp, ty HERREN uppehller mig.
  7.    Jag fruktar icke fr skaror av mnga tusen,
        som lgra sig mot mig runt omkring.

  8.    St upp, HERRE,
            frls mig, min Gud;
        ty du slr alla mina fiender p kinden,
        du krossar de ogudaktigas tnder.
  9.    Hos HERREN r frlsningen;
            ver ditt folk komme din vlsignelse.  Sela.
*19/04 Psaltaren, 4 Psalmen
                         Psaltaren, 4 Psalmen

                  Frtrstansfull aftonbn i nden.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm av David.

  2.    Nr jag ropar, s svara mig,
        du min rttfrdighets Gud,
        du som i trngml skaffar mig rum;
        var mig ndig och hr min bn.

  3.    I herrar, huru lnge skall min ra
            vara vnd i smlek,
        huru lnge skolen I lska ffnglighet
            och fara efter lgn?  Sela.
  4.    Besinnen dock att HERREN
            har utvalt t sig den fromme;
        HERREN hr,
            nr jag ropar till honom.

  5.    Vredgens, men synden icke;
        eftersinnen i edra hjrtan,
            p edra lger, och varen stilla.  Sela.
  6.    Offren rtta offer,
            och frtrsten p HERREN.

  7.    Mnga sga:
            Vem skall lta oss se det gott r?
        Upplyft du ver oss
            ditt ansiktes ljus, o HERRE.
  8.    Du giver mig gldje i hjrtat,
            strre n andras, nr de f sd
            och vin i myckenhet.

  9.    I frid vill jag lgga mig ned,
            och i frid skall jag somna in,
        ty du, HERRE, lter mig bo
            avskild och i trygghet.
*19/05 Psaltaren, 5 Psalmen
                         Psaltaren, 5 Psalmen

                  Morgonpsalm i templet: Bn mot de
                             ogudaktiga.

  1.  Fr sngmstaren, till Nehilt; en psalm av David.

  2.    Lyssna till mina ord, HERRE;
        frnim min suckan.
  3.    Akta p mitt klagorop,
            du min konung och min Gud;
        ty till dig vill jag stlla min bn.
  4.    HERRE, bittida hr du nu min rst,
        bittida frambr jag mitt offer till dig
            och skdar efter dig.

  5.    Ty du r icke en Gud
            som har behag till ogudaktighet;
        den som r ond fr icke bo hos dig.
  6.    De vermodiga best icke infr dina gon;
        du hatar alla ogrningsmn.
  7.    Du frgr dem som tala lgn;
        de blodgiriga och falska
            ro en styggelse fr HERREN.

  8.    Men jag fr g in i ditt hus,
            genom din stora nd;
        jag fr tillbedja i din fruktan,
            vnd mot ditt heliga tempel.
  9.    HERRE, led mig genom din rttfrdighet,
            fr mina frfljares skull;
        gr din vg jmn fr mig.

 10.    Ty i deras mun r intet visst,
            deras innersta r frdrv,
        en ppen grav r deras strupe,
            sin tunga gra de hal.
 11.    Dm dem, o Gud;
            m de komma p fall med sina anslag.
        Driv bort dem fr deras mnga vertrdelsers skull,
            eftersom de ro genstrviga mot dig.

 12.    Men lt alla dem gldjas,
            som taga sin tillflykt till dig;
        evinnerligen m de jubla,
            ty du beskrmar dem;
        i dig m de frjda sig,
            som hava ditt namn krt.
 13.    Ty du, HERRE, vlsignar den rttfrdige;
        du betcker honom med nd ssom med en skld.
*19/06 Psaltaren, 6 Psalmen
                         Psaltaren, 6 Psalmen

                    Bn och bnhrelse i djup nd.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel, till Seminit; en psalm av
      David.

  2.    HERRE, straffa mig icke i din vrede,
        och tukta mig icke i din frtrnelse.
  3.    Var mig ndig, HERRE,
            ty jag frsmktar;
        hela mig, HERRE,
            ty nda in i mitt innersta r jag frskrckt.
  4.    Ja, min sjl r storligen frskrckt;
        ack HERRE, huru lnge?

  5.    Vnd ter, HERRE,
            rdda min sjl,
        frls mig fr din nds skull.
  6.    Ty i dden tnker man icke p dig;
        vem tackar dig i ddsriket?

  7.    Jag r s trtt av suckande;
        var natt fuktar jag min sng
        och vter mitt lger med mina trar.
  8.    Av sorg r mitt ga frmrkat;
        det har ldrats fr alla mina ovnners skull.

  9.    Viken bort ifrn mig,
            alla I ogrningsmn;
        ty HERREN har hrt
            min hgljudda grt.
 10.    HERREN har hrt min kallan,
        min bn upptager HERREN.
 11.    Alla mina fiender skola komma p skam
            och storligen frskrckas;
        de skola vika tillbaka
            och komma p skam med hast.
*19/07 Psaltaren, 7 Psalmen
                         Psaltaren, 7 Psalmen

                  Bn om Herrens dom i rttvis sak.

  1.  En sng av David, som han sjng till HERREN fr benjaminiten
      Kus' ords skull.

  2.    HERRE, min Gud,
            till dig tager jag min tillflykt;
        frls mig frn alla mina frfljare och rdda mig,
  3.    s att de icke, ssom lejon, snderslita min sjl
        och rycka bort henne utan rddning.

  4.    HERRE, min Gud,
            har jag gjort sdant,
        och r ortt i mina hnder,
  5.    har jag med ont vedergllt ned som hll frid med mig
        eller plundrat den som var min ovn utan sak,
  6.    s frflje fienden min sjl
            och tage henne fatt
        och trampe mitt liv till jorden
        och lgge min ra[1] i stoftet.  Sela.

  7.    St upp, HERRE, i din vrede,
        res dig mot mina ovnners raseri
        och vakna upp till min hjlp,
            du som har pbjudit dom.
  8.    M folkens frsamling omgiva dig,
        och m du ver den vnda ter till hjden.

  9.    HERREN hller dom ver folken;
        skaffa mig rtt, HERRE,
            efter min rttfrdighet och ostrafflighet.
 10.    Lt de ogudaktigas ondska f en nde,
            men hll den rttfrdige vid makt;
        ty du, som prvar hjrtan och njurar,
            r en rttfrdig Gud.

 11.    Min skld r i Guds hand;
        han frlsar de rttsinniga.
 12.    Gud r en rttfrdig domare
        och en Gud som dagligen vredgas.
 13.    Om ngon icke vill omvnda sig,
            s vsser han sitt svrd,
        sin bge spnner han och gr den redo;
 14.    och han riktar mot honom ddande skott,
        sina pilar gr han brinnande.

 15.    Se, denne r i fdsloarbete med frdrv,
        han gr havande med olycka,
            men han fder ett intet.
 16.    Han grver en grop och gr den djup,
        men han faller sjlv i den grav som han grver.
 17.    Den olycka han tnkte vlla vnder tillbaka p hans huvud,
        och ver hans hjssa kommer hans ondska.

 18.    Jag vill tacka HERREN efter hans rttfrdighet
        och lovsjunga HERRENS, den Hgstes, namn.

[1]  Se ra i Ordfrkl.
*19/08 Psaltaren, 8 Psalmen
                         Psaltaren, 8 Psalmen

                          Gud och mnniska.

  1.  Fr sngmstaren, till Gittt; en psalm av David.

  2.    HERRE, vr Herre,
        huru hrligt r icke ditt namn
            ver hela jorden,
        du som har satt
            ditt majestt p himmelen!
  3.    Av barns och spenabarns mun
            har du upprttat en makt,
            fr dina ovnners skull,
        till att nedsl fienden och den hmndgirige.

  4.    Nr jag ser din himmel,
            dina fingrars verk,
        mnen och stjrnorna,
            som du har berett,
  5.    vad r d en mnniska, att du tnker p henne,
        eller en mnniskoson, att du lter dig vrda om honom.

  6.    Dock gjorde du honom nstan till ett gudavsen;
        med ra och hrlighet krnte du honom.
  7.    Du satte honom till herre ver dina hnders verk;
        allt lade du under hans ftter:
  8.    fr och oxar, allasammans,
        s ock vildmarkens djur,
  9.    fglarna under himmelen och fiskarna i havet,
        vad som vandrar havens vgar.

 10.    HERRE, vr Herre,
        huru hrligt r icke ditt namn
            ver hela jorden!
*19/09 Psaltaren, 9 Psalmen
                         Psaltaren, 9 Psalmen[1]

                 Tacksgelse fr seger ver fiender.

  1.  Fr sngmstaren, till Mutlabbn; en psalm av David.

  2.    Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjrta;
        jag vill frtlja alla dina under.
  3.    Jag vill vara glad och frjdas i dig,
        jag vill lovsjunga ditt namn, du den Hgste.

  4.    Ty mina fiender vika tillbaka,
        de falla och frgs fr ditt ansikte.
  5.    Ja, du har utfrt min rtt och min sak;
        du sitter p din tron
            ssom en rttfrdig domare.

  6.    Du har npst hedningarna
            och frgjort de ogudaktiga;
        deras namn har du utplnat
            fr alltid och evinnerligen.
  7.    Fienderna ro nedgjorda,
            utrotade fr alltid;
        deras stder har du omstrtat,
            deras minnelse har frgtts.

  8.    Men HERREN tronar evinnerligen,
        sin stol har han berett till doms;
  9.    och han skall dma jordens krets med rttfrdighet,
        han skall skipa lag bland folken med rttvisa.

 10.    S vare d HERREN en borg fr den frtryckte,
        en borg i ndens tider.
 11.    Och m de som knna ditt namn frtrsta p dig;
        ty du vergiver icke dem som ska dig, HERRE.

 12.    Lovsjungen HERREN,
            som bor i Sion,
        frkunnen bland folken hans grningar.
 13.    Ty han som utkrver blodskulder
            har kommit ihg dem;
        han har icke frgtit de betrycktas klagorop.

 14.    Var mig ndig, HERRE;
        se huru jag plgas av dem som hata mig,
        du som lyfter mig upp frn ddens portar;
 15.    p det att jag m frtlja allt ditt lov
        och i dottern Sions portar
            frjda mig ver din frlsning.

 16.    Hedningarna hava sjunkit ned
            i den grav som de grvde;
        i det nt som de lade ut
            har deras fot blivit fngad.
 17.    HERREN har gjort sig knd,
            han har hllit dom;
        han snrjer den ogudaktige
            i hans hnders verk.  Higgajn.  Sela.

 18.    DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i ddsriket,
        alla hedningar, de som frgta Gud.

 19.    Ty icke fr alltid
            skall den fattige vara frgten,
        de betrycktas hopp
            skall ej varda om intet evinnerligen.

 20.    St upp, HERRE;
            lt icke mnniskor f verhanden,
        lt hedningarna bliva dmda infr ditt ansikte.

 21.    Lt, o HERRE,
            frskrckelse komma ver dem;
        m hedningarna frnimma
            att de ro mnniskor.  Sela.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/10 Psaltaren, 10 Psalmen
                        Psaltaren, 10 Psalmen[1]

                  Klagan och bn mot de ogudaktigas
                               vermod.

  1.    Varfr, HERRE,
        str du s lngt ifrn
        och frdljer dig i ndens tider?
  2.    Genom de ogudaktigas vermod
            mste den arme lida.
        M de fngas i de rnker
            som de hava uttnkt!

  3.    Ty den ogudaktige bermmer sig
            av sin sjls lystnad,
        och den rovgirige talar frgripligt
            och fraktar HERREN.
  4.    Den ogudaktige sger i sitt hgmod:
            Han frgar icke drefter.
        Det finnes ingen Gud,
            s ro alla hans tankar.
  5.    Trygga ro alltid hans vgar,
        dina domar g hgt ver hans blickar;
        alla sina ovnner rknar han fr intet.
  6.    Han sger i sitt hjrta:
            Jag skall icke vackla,
        ver mig skall i evighet
            ingen olycka komma.
  7.    Hans mun r full av frbannelse,
            av svek och frtryck;
        hans tunga gmmer
            olycka och frdrv.

  8.    Han lgger sig i frst vid grdarna,
        i lnndom vill han drpa den oskyldige;
        hans gon lura p den olycklige.
  9.    Han ligger i frst p lnnligt stlle,
            ssom ett lejon i sitt snr,
        han ligger i frst fr att gripa den arme;
        han griper den arme,
            i det han drager honom in i sitt nt.
 10.    Han trycker sig ned, han ligger p lur,
        och de olyckliga falla i hans klor.
 11.    Han sger i sitt hjrta:
            Gud frgter det,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig.

 12.    St upp, HERRE;
            Gud, upplyft din hand,
        frgt icke de arma.
 13.    Varfr skall den ogudaktige
            f frakta Gud
        och sga i sitt hjrta
            att du icke frgar drefter?

 14.    Du har ju sett det, ty du giver akt
            p olycka och jmmer,
            fr att taga det i din hand.
        t dig verlmnar den olycklige sin sak;
        du blev den faderlses hjlpare.

 15.    Bryt snder den ogudaktiges arm,
        och hemsk de ondas ogudaktighet,
            s att du icke mer finner den.
 16.    Ja, HERREN r konung
            alltid och evinnerligen;
        hedningarna utrotas ur hans land.

 17.    De dmjukas trngtan
            hr du, HERRE;
        du gr deras hjrtan stndaktiga;
            du lter ditt ra giva akt
 18.    fr att skaffa den faderlse och frtryckte rtt,
        s att mnniskor, komna av jord,
            ej lngre vlla skrck.

[1]  Delvis alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/11 Psaltaren, 11 Psalmen
                        Psaltaren, 11 Psalmen

                Frtrstan p HERREN, den rttfrdige.

  1.  Fr sngmstaren; av David.

        Till HERREN Har jag tagit min tillflykt.
        Huru kunnen I d sga till mig:
        Flyn ssom fglar till edert berg;
  2.    ty se, de ogudaktiga spnna bgen,
        de hava lagt sin pil p strngen,
        fr att i mrkret skjuta p de rttsinniga.
  3.    Nr grundvalarna upprivas,
        vad kan d den rttfrdige utrtta?

  4.    HERREN r i sitt heliga tempel,
        HERRENS tron r i himmelen;
        hans gon skda,
        hans blickar prva
            mnniskors barn.
  5.    HERREN prvar den rttfrdige;
        men den ogudaktige och den som lskar vld,
            dem hatar hans sjl.

  6.    Han skall lta ljungeldssnaror regna ver de ogudaktiga;
        eld och svavel
            och gldande vind,
        det r den kalk som bliver dem beskrd.
  7.    Ty HERREN r rttfrdig,
            han lskar rttfrdigheten;
        de redliga skola skda hans ansikte.
*19/12 Psaltaren, 12 Psalmen
                        Psaltaren, 12 Psalmen

                 Bn mot den verhandtagande ondskan.

  1.  Fr sngmstaren, till Semint; en psalm av David.

  2.    Frls, HERRE;
            ty de fromma ro borta,
        de trogna ro frsvunna
            ifrn mnniskors barn.
  3.    De tala lgn,
            den ene med den andre;
        med hala lppar tala de,
            och med dubbelt hjrta.

  4.    HERREN utrote
            alla hala lppar,
        den tunga som talar stora ord,
  5.    dem som sga:
            Genom vr tunga ro vi starka,
        vra lppar st oss bi;
            vem r herre ver oss?

  6.    Eftersom de arma lida vervld
            och de fattiga klaga,
        vill jag nu st upp,
            sger HERREN;
        jag vill skaffa frlsning
            t den som lngtar drefter.

  7.    HERRENS tal
            r ett rent tal,
        likt silver som rinner ned mot jorden,
            luttrat i degeln,
            renat sju gnger.

  8.    Du, HERRE, skall bevara dem,
        du skall beskydda dem
            fr detta slkte evinnerligen.
  9.    Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga,
        d nu uselheten r rdande
            bland mnniskors barn.
*19/13 Psaltaren, 13 Psalmen
                        Psaltaren, 13 Psalmen

                          Under djup ngest.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Huru lnge, HERRE;
            skall du s alldeles frgta mig?
        Huru lnge skall du frdlja
            ditt ansikte fr mig?
  3.    Huru lnge skall jag
            bekymras i min sjl
        och ngslas i mitt hjrta dagligen?
        Huru lnge skall min fiende
            frhva sig ver mig?

  4.    Skda ned, svara mig,
            HERRE, min Gud;
        upplys mina gon,
            s att jag icke somnar in i dden;
  5.    p det att min fiende icke m sga:
            Jag blev honom vermktig,
        och p att mina ovnner ej m frjda sig,
            nr jag vacklar.

  6.    Jag frtrstar p din nd,
        mitt hjrta frjde sig ver din frlsning.
        Jag vill sjunga till HERRENS ra,
            ty han har gjort vl mot mig.
*19/14 Psaltaren, 14 Psalmen
                        Psaltaren, 14 Psalmen

                 Klagan infr HERREN ver det rdande
                              frdrvet.

  1.  Fr sngmstaren; av David.

        Drarna sga i sina hjrtan:
            Det finnes ingen Gud.
        Frdrv och styggelse r deras verk;
            ingen finnes, som gr vad gott r.

  2.    HERREN skdar ned frn himmelen
            p mnniskors barn,
        fr att se om det finnes ngon frstndig,
            ngon som sker Gud.

  3.    Nej, alla ro de avflliga,
            allasammans ro de frdrvade;
        ingen finnes, som gr vad gott r,
            det finnes icke en enda.

  4.    Hava de d intet ftt frnimma,
            alla dessa ogrningsmn,
        dessa som uppta mitt folk,
            likasom te de brd,
        och som icke kalla HERREN?

  5.    Jo, dr verfll dem frskrckelse --
        ty Gud r hos de rttfrdigas slkte.
  6.    Den betrycktes rdslag mn I ska bringa p skam,
            HERREN r ju nd hans tillflykt.

  7.    Ack att frn Sion
            komme frlsning fr Israel!
        Nr HERREN vill ter
            upprtta sitt folk,
        d skall Jakob frjda sig,
            d skall Israel vara glad.
*19/15 Psaltaren, 15 Psalmen
                        Psaltaren, 15 Psalmen

                 En rtt medlem av HERRENS menighet.

  1.  En psalm av David.

        HERRE, vem fr bo i din hydda?
        Vem fr dvljas p ditt heliga berg?
  2.    Den som vandrar ostraffligt
            och gr vad rtt r
        och talar sanning av hjrtat;
  3.    den som icke br frtal p sin tunga,
        den som icke gr sin broder ngot ont
        och icke drager smlek ver sin nsta;
  4.    den som aktar den frkastlige fr intet,
        men rar dem som frukta HERREN;
        den som svr sig till skada, men ej bryter sin ed;
  5.    den som icke driver ocker med sina penningar
        och icke tager mutor fr att flla den oskyldige.
        Den som s handlar, han skall icke vackla till evig tid.
*19/16 Psaltaren, 16 Psalmen
                        Psaltaren, 16 Psalmen

                   Den frommes tillit till HERREN.

  1.  En sng av David.

        Bevara mig, Gud,
            ty jag tager min tillflykt till dig.
  2.    Jag sger till HERREN:
            Du r ju Herren;
        fr mig finnes intet gott utom dig;
  3.    de heliga som finnas i landet,
        de ro de hrliga till vilka jag har allt mitt behag.

  4.    Men de som taga sig en annan gud,
            de hava stora vedermdor;
        jag vill icke offra deras drickoffer av blod
        eller taga deras namn p mina lppar.
  5.    HERREN r min beskrda del och bgare;
        du r den som uppehller min arvedel.

  6.    En lott har tillfallit mig i det ljuvliga,
        ja, ett arv som behagar mig vl.
  7.    Jag vill lova HERREN,
            ty han giver mig rd;
        nnu om natten
            manar mig mitt innersta.

  8.    Jag har haft HERREN
            fr mina gon alltid;
        ja, han r p min hgra sida,
            jag skall icke vackla.
  9.    Frdenskull glder sig mitt hjrta,
            och min ra[1] frjdar sig;
        jmvl min kropp
            fr bo i trygghet.

 10.    Ty du skall icke lmna
            min sjl t ddsriket,
        du skall icke lta din fromme
            f se graven.
 11.    Du skall kungra mig livets vg;
        infr ditt ansikte r gldje till fyllest,
        ljuvlighet i din hgra hand evinnerligen.
*19/17 Psaltaren, 17 Psalmen
                        Psaltaren, 17 Psalmen

                 Den oskyldigt frfljdes tillflykt.

  1.  En bn av David.

        Hr, o HERRE, en rttfrdig sak,
        akta p mitt rop,
            lyssna till min bn;
        den kommer icke ifrn falska lppar.
  2.    Av dig m jag f min rtt;
        dina gon m skda vad rttvist r.

  3.    Du prvar mitt hjrta,
            du utrannsakar mig, men du finner intet;
        ingen ond tanke gr ut ur min mun.
  4.    Efter dina lppars ord,
            och vad mnniskor n m gra,
        tager jag mig till vara
            fr vldsverkares stigar.
  5.    Mina steg hlla sig stadigt
            p dina vgar,
        mina ftter vackla icke.

  6.    S kallar jag nu dig,
            ty du, Gud, skall svara mig;
        bj ditt ra till mig,
            hr mitt tal.
  7.    Bevisa din underbara nd,
            du som frlsar undan motstndarna
            dem som taga sin tillflykt till din hgra hand.

  8.    Bevara mig ssom en gonsten,
        beskrma mig under dina vingars skugga
  9.    fr de ogudaktiga,
            som vilja frdrva mig,
        fr mina ddsfiender,
            som omringa mig.

 10.    Sitt hjrta frstocka de;
        med sin mun tala de stora ord.
 11.    Nu ro de omkring mig, var vi g,
        deras gon speja efter
            huru de skola bja mig till jorden.

 12.    Ja, denne r lik ett lejon
            som lngtar efter rov,
        lik ett ungt lejon
            som ligger i frst.

 13.    St upp, HERRE;
            trd emot honom, sl honom ned,
        rdda med ditt svrd
            min sjl frn den ogudaktige,
 14.    ja, med din hand, frn mnniskorna, HERRE,
        frn denna vrldens mnniskor,
            som hava sin del i detta livet,
        och vilkas buk du fyller med dina hvor,
            som hava sner i mngd
        och lmna sitt verfld t sina barn.

 15.    Men jag skall skda
            ditt ansikte i rttfrdighet;
        nr jag uppvaknar,
            vill jag mtta mig av din syn.
*19/18 Psaltaren, 18 Psalmen
                        Psaltaren, 18 Psalmen

                    HERRENS frlsande segerkraft.

  1.  Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David, som talade till
      HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade rddat honom frn alla
      hans fienders hand och ur Sauls vld.
  2.  Han sade:

        Hjrtligen kr har jag dig, HERRE, min starkhet,
  3.    HERRE, mitt bergfste, min borg och min rddare,
        min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
        min skld och min frlsnings horn, mitt vrn.
  4.    HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
        och frn mina fiender bliver jag frlst.

  5.    Ddens band omvrvde mig,
        och frdrvets strmmar frskrckte mig.
  6.    Ddsrikets band omslto mig,
        ddens snaror fllo ver mig.
  7.    Men jag kallade HERREN i min nd
        och ropade till min Gud.
        Han hrde frn sin himmelska boning min rst,
        och mitt rop infr honom kom till hans ron.

  8.    D skalv jorden och bvade,
        och bergens grundvalar darrade;
        de skakades, ty hans vrede var upptnd.
  9.    Rk steg upp frn hans nsa
        och frtrande eld frn hans mun;
        eldsgld ljungade frn honom.
 10.    Och han snkte himmelen och for ned,
        och tcken var under hans ftter.

 11.    Han for p keruben och flg,
        han svvade p vindens vingar.
 12.    Han gjorde mrker till sitt tckelse,
        till en hydda som omslt honom;
        mrka vatten, tjocka moln.
 13.    Av glansen framfr honom veko molnen undan;
        hagel fll, och eldsgld for ned.

 14.    Och HERREN dundrade i himmelen,
        den Hgste lt hra sin rst;
        hagel fll, och eldsgld for ned.
 15.    Han skt sina pilar och frskingrade dem,
        ljungeldar i mngd och frvirrade dem.
 16.    Vattnens bddar kommo i dagen,
        och jordens grundvalar blottades,
        fr din npst, o HERRE,
        fr din vredes stormvind.

 17.    Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
        han drog mig upp ur de stora vattnen.
 18.    Han rddade mig frn min starke fiende
        och frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
 19.    De verfllo mig p min olyckas dag,
        men HERREN blev mitt std.
 20.    Han frde mig ut p rymlig plats;
        han rddade mig, ty han hade behag till mig.

 21.    HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
        efter mina hnders renhet vedergller han mig.
 22.    Ty jag hll mig p HERRENS vgar
        och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
 23.    nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
        och hans stadgar lt jag icke vika ifrn mig.
 24.    S var jag ostrafflig infr honom
        och tog mig till vara fr missgrning.

 25.    Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
        efter mina hnders renhet infr hans gon.
 26.    Mot den fromme bevisar du dig from,
        mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.
 27.    Mot den rene bevisar du dig ren,
        men mot den vrnge bevisar du dig avog.
 28.    Ty du frlsar ett betryckt folk,
        men stolta gon dmjukar du.

 29.    Ja, du lter min lampa brinna klart;
        HERREN, min Gud, gr mitt mrker ljuset.
 30.    Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
        och med min Gud stormar jag murar.
 31.    Guds vg r ostrafflig;
        HERRENS tal r luttrat.
        En skld r han fr alla
            som taga sin tillflykt till honom.

 32.    Ty vem r Gud frutom HERREN,
        och vem r en klippa utom vr Gud?
 33.    Gud, du som omgjordade mig med kraft
        och lt min vg vara lyckosam,
 34.    du som gjorde mina ftter ssom hindens
        och stllde mig p mina hjder,
 35.    du som lrde mina hnder att strida
        och mina armar att spnna kopparbgen!

 36.    Du gav mig din frlsnings skld,
        och din hgra hand stdde mig,
            och ditt saktmod gjorde mig stor;
 37.    du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
        och mina ftter vacklade icke.
 38.    Jag frfljde mina fiender och hann upp dem;
        jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
 39.    Jag slog dem, s att de icke mer kunde resa sig;
        de fllo under mina ftter.

 40.    Du omgjordade mig med kraft till striden,
        du bjde mina motstndare under mig.
 41.    Mina fiender drev du p flykten fr mig,
        och dem som hatade mig frgjorde jag.
 42.    De ropade, men det fanns ingen som frlste;
        till HERREN, men han svarade dem icke.
 43.    Och jag sttte dem snder till stoft fr vinden,
        jag kastade ut dem ssom orenlighet p gatan.

 44.    Du rddade mig ur folkets strider,
        du satte mig till ett huvud ver hedningar;
        folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
 45.    Vid blotta ryktet hrsammade de mig;
        frmlingar visade mig underdnighet.
 46.    Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
        med bvan vergvo de sina borgar.

 47.    HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
        och upphjd vare min frlsnings Gud!
 48.    Gud, som har givit mig hmnd
        och tvingat folken under mig;
 49.    du som har befriat mig frn mina fiender
        och upphjt mig ver mina motstndare,
        rddat mig frn vldets man!
 50.    Frdenskull vill jag tacka dig
            bland hedningarna, HERRE,
        och lovsjunga ditt namn.
 51.    Ty du giver din konung stor seger
        och gr nd mot din smorde,
        mot David och hans sd till evig tid.
*19/19 Psaltaren, 19 Psalmen
                        Psaltaren, 19 Psalmen

               Guds uppenbarelse i den skapade vrlden
                             och i ordet.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Himlarna frtlja
            Guds ra,
        och fstet frkunnar
            hans hnders verk;
  3.    den ena dagen talar
            drom till den andra,
        och den ena natten
            kungr det fr den andra;
  4.    det r ej ett tal eller sprk
        vars ljud icke hres.

  5.    De strcka sig ut ver hela jorden,
        och deras ord g till vrldens ndar.
        t solen har han gjort
            en hydda i dem;
  6.    och den r ssom en brudgum
            som gr ut ur sin kammare,
        den frjdar sig, ssom en hjlte,
            att lpa sin bana.
  7.    Vid himmelens nda
            r det den gr upp,
        och dess omlopp nr
            intill himmelens grnser,
        och intet r skylt fr dess hetta.

  8.    HERRENS lag r utan brist
            och vederkvicker sjlen;
        HERRENS vittnesbrd r fast
            och gr den enfaldige vis.
  9.    HERRENS befallningar ro rtta
            och giva gldje t hjrtat;
        HERRENS bud r klart
            och upplyser gonen.
 10.    HERRENS fruktan r ren
            och bestr evinnerligen;
        HERRENS rtter ro sanning,
            allasammans rttfrdiga.
 11.    De ro dyrbarare n guld,
            ja, n fint guld i mngd;
        de ro stare n honung,
            ja, n renaste honung.

 12.    Av dem hmtar ock din tjnare varning;
        den som hller dem har stor ln.
 13.    Vem mrker sjlv huru ofta han felar?
            Frlt mig mina hemliga brister.

 14.    Bevara ock din tjnare fr frcka mnniskor;
            lt dem icke f makt med mig,
        s bliver jag ostrafflig och varder fri
            ifrn svr vertrdelse.

 15.    Lt min muns tal tckas dig
        och mitt hjrtas tankar,
        HERRE, min klippa och min frlossare.
*19/20 Psaltaren, 20 Psalmen
                        Psaltaren, 20 Psalmen

                      Lycknskan ver konungen.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    HERREN bnhre dig
            p ndens dag,
        Jakobs Guds namn
            beskydde dig.
  3.    Han snde dig hjlp frn helgedomen,
            och stdje dig frn Sion.
  4.    Han tnke p alla dina spisoffer
            och upptage med vlbehag ditt brnnoffer.  Sela.

  5.    Han give dig vad ditt hjrta begr
        och fullborde alla dina rdslag.
  6.    M vi f jubla ver din seger
        och i vr Guds namn resa upp baneret;
        HERREN uppfylle alla dina bner.

  7.    Nu vet jag att HERREN
            giver seger t sin smorde;
        han svarar honom frn sin heliga himmel,
        genom vldiga grningar
            giver hans hgra hand seger.
  8.    De andra prisa vagnar,
            de prisa hstar,
        men vi prisa HERRENS,
            vr Guds, namn.
  9.    De sjunka ned och falla,
        men vi resa oss upp och bliva bestndande.

 10.    HERRE, giv seger;
        ja, konungen svare oss
            p den tid d vi ropa.
*19/21 Psaltaren, 21 Psalmen
                        Psaltaren, 21 Psalmen

                     Konungens kraft till seger.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    HERRE, ver din makt
            glder sig konungen;
        huru frjdas han icke hgeligen
            ver din seger!
  3.    Vad hans hjrta nskar
            har du givit honom,
        och hans lppars begran
            har du icke vgrat honom.  Sela.

  4.    Ty du kommer honom till mtes
            med vlsignelser av vad gott r;
        du stter p hans huvud
            en gyllene krona.
  5.    Han bad dig om liv,
            och du gav honom det,
        ett lngt liv
            alltid och evinnerligen.

  6.    Stor r hans ra
            genom din seger;
        majestt och hrlighet
            beskr du honom.
  7.    Ja, du lter honom bliva
            till vlsignelse evinnerligen;
        du frjdar honom med gldje
            infr ditt ansikte.

  8.    Ty konungen frtrstar p HERREN,
        och genom den Hgstes nd skall han icke vackla.
  9.    Din hand skall n alla dina fiender;
        din hgra hand skall trffa dem som hata dig.

 10.    Du skall lta dem knna det
            ssom i en gldande ugn,
            nr du lter se ditt ansikte.
        HERREN skall frdrva dem i sin vrede;
            eld skall frtra dem.
 11.    Deras livsfrukt skall du utrota frn jorden
        och deras avkomma frn mnniskors barn.

 12.    Ty de ville draga ont ver dig;
        de tnkte ut rnker, men de frm intet.
 13.    Nej, du skall driva dem tillbaka;
        med din bge skall du sikta mot deras anleten.

 14.    Upphjd vare du, HERREN, i din makt;
        vi vilja besjunga och lovsga din hjltekraft.
*19/22 Psaltaren, 22 Psalmen
                        Psaltaren, 22 Psalmen

               Den rttfrdiges lidande och hrlighet.

  1.  Fr sngmstaren, efter Morgonrodnadens hind; en psalm av
      David.

  2.    Min Gud, min Gud,
            varfr har du vergivit mig?
        Jag brister ut och klagar,
            men min frlsning r fjrran.
  3.    Men Gud, jag ropar om dagen,
            men du svarar icke,
        s ock om natten,
            men jag fr ingen ro.

  4.    Och dock r du den Helige,
        den som tronar p Israels lovsnger.
  5.    P dig frtrstade vra fder;
        de frtrstade, och du rddade dem.
  6.    Till dig ropade de och blevo hulpna;
        p dig frtrstade de och kommo icke p skam.

  7.    Men jag r en mask,
            och icke en mnniska,
        till smlek bland mn,
            fraktad av folket.
  8.    Alla som se mig
            bespotta mig;
        de sprra upp munnen,
            de skaka huvudet:
  9.    Befall dig t HERREN!
            Han befrie honom,
        han rdde honom,
            ty han har ju behag till honom.

 10.    Ja, det var du som hmtade mig ut ur moderlivet
        och lt mig vila trygg vid min moders brst.
 11.    P dig r jag kastad allt ifrn moderssktet;
        du r min Gud allt ifrn min moders liv.
 12.    Var icke lngt ifrn mig,
            ty nd r nra,
            och det finnes ingen hjlpare.

 13.    Tjurar i mngd omgiva mig,
        Basans oxar omringa mig.
 14.    Ssom glupande och rytande lejon
        sprrar man upp gapet mot mig.
 15.    Jag r lik vatten som utgjutes,
        alla mina leder hava skilts t;
        mitt hjrta r ssom vax,
        det smlter i mitt liv.
 16.    Min kraft r frtorkad och lik en lerskrva,
        min tunga lder vid min gom,
        och du lgger mig i ddens stoft.
 17.    Ty hundar omgiva mig;
        de ondas hop har kringrnt mig,
        mina hnder och ftter hava de genomborrat.
 18.    Jag kan rkna alla mina ben;
        de skda drp, de se med lust p mig.
 19.    De dela mina klder mellan sig
        och kasta lott om min kldnad.

 20.    Men du, HERRE, var icke fjrran;
        du min starkhet, skynda till min hjlp.
 21.    Rdda min sjl frn svrdet,
        mitt liv ur hundarnas vld.
 22.    Frls mig frn lejonets gap.
        Ja, du bnhr mig och rddar mig undan vildoxarnas horn.

 23.    D skall jag frkunna ditt namn fr mina brder,
        mitt i frsamlingen skall jag prisa dig:

 24.    I som frukten HERREN, loven honom;
        ren honom, alla Jakobs barn,
        och bven fr honom, alla Israels barn.
 25.    Ty han fraktade icke den betrycktes elnde
        och hll det icke fr en styggelse;
        han frdolde icke sitt ansikte fr honom,
        och nr han ropade, lyssnade han till honom.

 26.    Genom dig skall min lovsng ljuda
            i den stora frsamlingen;
        mina lften fr jag infria
            infr dem som frukta honom.
 27.    De dmjuka skola ta och bliva mtta,
        de som ska HERREN skola f lova honom;
        ja, edra hjrtan skola leva evinnerligen.
 28.    Alla jordens ndar skola betnka det
            och omvnda sig till HERREN.
        Hedningarnas alla slkter
            skola tillbedja infr dig.
 29.    Ty riket r HERRENS,
            och han rder ver hedningarna.
 30.    Ja, alla mktiga p jorden
            skola ta och tillbedja;
        infr honom skola knbja
            alla de som mste fara ned i graven,
        de som icke kunna behlla
            sin sjlv vid liv.
 31.    Kommande ttled skola tjna honom;
        man skall frtlja om Herren fr ett annat slkte.
 32.    Man skall trda upp och frkunna hans rttfrdighet,
        ja, bland folk som skola fdas att han har gjort det.
*19/23 Psaltaren, 23 Psalmen
                        Psaltaren, 23 Psalmen

                           Den gode herden.

  1.  En psalm av David.

        HERREN r min herde, mig skall intet fattas,
  2.    han lter mig vila p grna ngar;
        han fr mig till vatten dr jag finner ro,
  3.        han vederkvicker min sjl;
        han leder mig p rtta vgar,
            fr sitt namns skull.
  4.    Om jag ock vandrar i ddsskuggans dal,
            fruktar jag intet ont,
        ty du r med mig;
        din kpp och stav,
            de trsta mig.

  5.    Du bereder fr mig ett bord
            i mina ovnners syn;
        du smrjer mitt huvud med olja
            och lter min bgare flda ver.
  6.    Godhet allenast och nd skola flja mig
            i alla mina livsdagar,
        och jag skall ter f bo i HERRENS hus,
            evinnerligen.
*19/24 Psaltaren, 24 Psalmen
                        Psaltaren, 24 Psalmen

                 rans konungs intg i sin helgedom.

  1.  Av David; en psalm.

        Jorden r HERRENS och allt vad drp r,
        jordens krets och de som bo drp.
  2.    Ty han r den som har lagt hennes grund p haven,
        den som p strmmarna har berett henne fste.

  3.    Vem fr g upp p HERRENS berg,
        och vem fr trda in i hans helgedom?
  4.    Den som har oskyldiga hnder och rent hjrta,
        den som icke vnder sin sjl till lgn
        och den som icke svr falskt.
  5.    Han skall undf vlsignelse av HERREN
        och rttfrdighet av sin frlsnings Gud.
  6.    Sdant r det slkte som frgar efter honom;
        de som ska ditt ansikte, de ro Jakobs barn.  Sela.

  7.    Hjen, I portar, edra huvuden,
        hjen eder, I eviga drrar,
        fr att rans konung m draga drin.
  8.    Vem r d rans konung?
        Det r HERREN, stark och vldig,
        HERREN, vldig i strid.

  9.    Hjen, I portar, edra huvuden,
        hjen dem, I eviga drrar,
        fr att rans konung m draga drin.
 10.    Vem r d denne rans konung?
        Det r HERREN Sebaot;
        han r rans konung.  Sela.
*19/25 Psaltaren, 25 Psalmen
                        Psaltaren, 25 Psalmen[1]

                  Bn om HERRENS hjlp och ledning.

  1.  Av David.

        Till dig, HERRE, upplyfter jag min sjl.

  2.    Min Gud, p dig frtrstar jag;
            lt mig icke komma p skam,
        lt icke mina fiender frjda sig ver mig.

  3.    Nej, ingen kommer p skam, som frbidar dig;
        p skam kommer de som, utan sak, handla trolst.

  4.    HERRE, kungr mig dina vgar,
        lr mig dina stigar.

  5.    Led mig i din sanning, och lr mig,
        ty du r min frlsnings Gud;
        dig frbidar jag alltid.

  6.    Tnk, HERRE, p din barmhrtighet och din nd,
        ty de ro av evighet.

  7.    Tnk icke p min ungdoms synder
            och p mina vertrdelser,
        utan tnk p mig efter din nd,
            fr din godhets skull, HERRE.

  8.    HERREN r god och rttfrdig,
        drfr undervisar han syndare om vgen.

  9.    Han leder de dmjuka rtt,
        han lr de dmjuka sin vg.

 10.    Alla HERRENS vgar ro nd och trofasthet
        fr dem som hlla hans frbund och vittnesbrd.

 11.    Fr ditt namns skull, HERRE,
        frlt min missgrning, ty den r stor.

 12.    Finnes det en man som fruktar HERREN,
        d undervisar han honom om den vg han br vlja.

 13.    Han sjlv skall leva i lycka,
        och hans efterkommande skola besitta landet.

 14.    HERREN har sin umgngelse med dem som frukta honom,
        och sitt frbund vill han kungra fr dem.

 15.    Mina gon se alltid till HERREN,
        ty han drager mina ftter ur ntet.

 16.    Vnd dig till mig och var mig ndig;
        ty jag r ensam och betryckt.

 17.    Mitt hjrtas ngest r stor;
        fr mig ut ur mitt trngml.

 18.    Se till mitt lidande och min vedermda,
        och frlt mig alla mina synder.

 19.    Se drtill att mina fiender ro s mnga
        och hata mig med ortt.

 20.    Bevara min sjl och rdda mig;
        lt mig icke komma p skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

 21.    Ostrafflighet och redlighet bevare mig,
        ty jag frbidar dig.

 22.    Frlossa Israel, o Gud,
        ur all dess nd.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/26 Psaltaren, 26 Psalmen
                        Psaltaren, 26 Psalmen

               Den oskyldiges fasta tillit till HERREN.

  1.  Av David.

        Skaffa mig rtt, HERRE,
        ty jag vandrar i ostrafflighet,
        och jag frtrstar p HERREN utan att vackla.
  2.    Prva mig, HERRE, och frsk mig;
        rannsaka mina njurar och mitt hjrta.
  3.    Ty din nd r infr mina gon,
        och jag vandrar i din sanning.
  4.    Jag sitter icke hos lgnens mn,
        och med hycklare har jag icke min umgngelse.
  5.    Jag hatar de ondas frsamling,
        och hos de ogudaktiga sitter jag icke.
  6.    Jag tvr mina hnder i oskuld,
        och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,
  7.    fr att hja min rst till tacksgelse
        och frtlja alla dina under.
  8.    HERRE, jag har din boning kr
        och den plats dr din hrlighet bor.
  9.    Ryck icke min sjl bort med syndare,
        icke mitt liv med de blodgiriga,
 10.    i vilkas hnder r skndlighet,
        och vilkas hgra hand r full av mutor.
 11.    Jag vandrar ju i ostrafflighet;
        frlossa mig och var mig ndig.

 12.    Ja, min fot str p jmn mark;
        i frsamlingarna skall jag lova HERREN.
*19/27 Psaltaren, 27 Psalmen
                        Psaltaren, 27 Psalmen

                Lngtan efter HERRENS umgngelse.  Bn
                         under en tid av nd.

  1.  Av David.

        HERREN r mitt ljus och min frlsning;
            fr vem skulle jag frukta?
        HERREN r mitt livs vrn;
            fr vem skulle jag rdas?
  2.    Nr de onda draga emot mig
            och vilja uppsluka mig,
        d stappla de sjlva och falla,
            mina motstndare och fiender.
  3.    Om ock en hr lgrar sig mot mig,
            s fruktar nd icke mitt hjrta;
        om krig uppstr mot mig,
            s r jag dock trygg.

  4.    Ett har jag begrt av HERREN,
            drefter traktar jag:
        att jag m f bo i HERRENS hus
            i alla mina livsdagar,
        fr att skda HERRENS ljuvlighet
            och betrakta hans tempel.
  5.    Ty han dljer mig i sin hydda
            p olyckans dag,
        han beskrmar mig i sitt tjll,
            han fr mig upp p en klippa.

  6.    Och nu skall mitt huvud resa sig
            ver mina fiender runt omkring mig,
        och jag vill offra i hans hydda
            jublets offer,
        jag vill sjunga till HERRENS ra
            och lovsga honom.

  7.    Hr, o HERRE!
        Jag hjer min rst och ropar,
            var mig ndig och svara mig.
  8.    Mitt hjrta frehller dig ditt ord:
            Sken mitt ansikte.
        Ja, ditt ansikte, HERRE, sker jag;
  9.    frdlj icke ditt ansikte fr mig.
        Driv icke bort din tjnare i vrede,
            du som har varit min hjlp;
        frskjut mig icke, vergiv mig icke,
            du min frlsnings Gud.
 10.    Nej, om n min fader och min moder vergiva mig,
            skall HERREN upptaga mig.

 11.    Visa mig, HERRE, din vg,
        och led mig p en jmn stig,
            fr mina frfljares skull.
 12.    verlmna mig icke t mina ovnners vilja;
        ty mot mig uppst falska vittnen
            och mn som andas vld.

 13.    Ja, jag tror frvisso
            att jag skall f se HERRENS goda
            i de levandes land.
 14.    Frbida HERREN,
        var frimodig och ofrfrad i ditt hjrta;
            ja, frbida HERREN.
*19/28 Psaltaren, 28 Psalmen
                        Psaltaren, 28 Psalmen

                   Bn om de gudlsas bestraffning.

  1.  Av David.

        Till dig, HERRE, ropar jag;
        min klippa, var icke stum mot mig.
        Ja, var icke tyst mot mig, s att jag bliver lik
            dem som fara ned i graven.
  2.    Hr mina bners ljud,
            nr jag ropar till dig,
        nr jag upplyfter mina hnder
            mot det allraheligaste i din helgedom.
  3.    Tag mig icke bort med de ogudaktiga
            och med ogrningsmnnen,
        som tala vnligt med sin nsta
            men hava ondska i sina hjrtan.
  4.    Giv dem efter deras grningar
            och efter deras onda vsende,
        giv dem efter deras hnders verk,
            vedergll dem vad de hava gjort.
  5.    Ty de akta icke p HERRENS grningar,
            icke p hans hnder verk;
        drfr skall han sl dem ned
            och ej mer bygga upp dem.

  6.    Lovad vare HERREN, ty han har hrt
           mina bners ljud!
  7.    HERREN r min starkhet och min skld;
            p honom frtrstade mitt hjrta.
        Och jag vart hulpen, drfr frjdar sig mitt hjrta,
            och med min sng vill jag tacka honom.
  8.    HERREN r sitt folks starkhet,
        och ett frlsningens vrn
            r han fr sin smorde.
  9.    Frls ditt folk
            och vlsigna din arvedel,
        och var deras herde och br dem
            till evig tid.
*19/29 Psaltaren, 29 Psalmen
                        Psaltaren, 29 Psalmen

               Herrens hrlighet uppenbarad i tordnet.

  1.  En psalm av David.

        Given t HERREN,
            I Guds snder,
        given t HERREN
            ra och makt;
  2.    given t HERREN
            hans namns ra,
        tillbedjen HERREN
            i helig skrud.

  3.    HERRENS rst gr ovan vattnen;
        Gud, den hrlige, dundrar,
        ja, HERREN, ovan de stora vattnen.
  4.    HERRENS rst ljuder med makt,
        HERRENS rst ljuder hrligt.

  5.    HERRENS rst
            brcker cedrar,
        HERREN brcker
            Libanons cedrar.
  6.    Han kommer dem att hoppa
            likasom kalvar,
        Libanon och Sirjon
            ssom unga vildoxar.
  7.    HERRENS rst
            sprider ljungeldslgor.
  8.    HERRENS rst
            kommer knen att bva,
        HERREN kommer Kades'
            ken att bva.
  9.    HERRENS rst
            bringar hindarna att fda;
        skogarnas kldnad
            rycker den bort.
        I hans himmelska boning
            frkunnar allting hans ra.

 10.    HERREN p sin tron
            bjd floden komma,
        och HERREN tronar
            ssom konung evinnerligen.
 11.    HERREN skall giva
            makt t sitt folk,
        HERREN skall vlsigna
            sitt folk med frid.
*19/30 Psaltaren, 30 Psalmen
                        Psaltaren, 30 Psalmen

                      Tacksgelse fr rddning.

  1.  En psalm, en sng av David, vid templets invigning.

  2.    Jag vill upphja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet,
        du har icke ltit mina fiender gldja sig ver mig.
  3.    HERRE, min Gud,
        jag ropade till dig, och du helade mig.
  4.    HERRE, du frde min sjl upp ur ddsriket,
        du tog mig levande ut frn dem som foro ned i graven.

  5.    Lovsjungen HERREN, I hans fromme,
        och prisen hans heliga namn.
  6.    Ty ett gonblick varar hans vrede,
            men hela livet hans nd;
        om aftonen gstar grt,
            men om morgonen kommer jubel.

  7.    Jag sade, nr det gick mig vl:
            Jag skall aldrig vackla.
  8.    HERRE, i din nd
            hade du gjort mitt berg starkt;
        men du frdolde ditt ansikte,
            d frskrcktes jag.

  9.    Till dig, HERRE, ropade jag,
        och till Herren bad jag:
 10.    Vad vinning har du av mitt blod,
            eller drav att jag far ned i graven?
        Kan stoftet tacka dig,
            kan det frkunna din trofasthet?
 11.    Hr, o HERRE, och var mig ndig;
        HERRE, var min hjlpare.

 12.    D frvandlade du min klagan
            i frjdesprng;
        du kldde av mig sorgens drkt
            och omgjordade mig med gldje.
 13.    Drfr skall min ra[1] lovsjunga dig,
            utan att tystna;
        HERRE, min Gud,
            jag vill tacka dig evinnerligen.

[1]  Se ra i Ordfrkl.
*19/31 Psaltaren, 31 Psalmen
                        Psaltaren, 31 Psalmen

                           Bn om rddning.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
        lt mig aldrig komma p skam,
            befria mig genom din rttfrdighet.
  3.    Bj ditt ra till mig,
            rdda mig snarligen;
        var mig en fast klippa,
            en bort till min frlsning.

  4.    Ty du r mitt bergfste och min bort,
        och du skall, fr ditt namns skull,
            leda och fra mig.
  5.    Du skall draga mig ur det nt
            som de lade ut fr mig;
        ty du r mitt vrn.

  6.    I din hand befaller jag min ande;
        du frlossar mig, HERRE,
            du trofaste Gud.
  7.    Jag hatar dem som hlla sig
            till ffngliga avgudar,
        men jag frtrstar p HERREN.

  8.    Jag vill frjda mig och vara glad ver din nd,
        att du ser till mitt lidande,
        att du lter dig vrda om min sjl i nden
  9.    och icke verlmnar mig i fiendens hand,
        utan stller mina ftter p rymlig plats.

 10.    Var mig ndig, HERRE, ty jag r i nd;
        av sorg r mitt ga frmrkat,
            ja, min sjl svl som min kropp.
 11.    Ty mitt liv har frsvunnit i bedrvelse
            och mina r i suckan;
        min kraft r bruten genom min missgrning,
            och benen i min kropp ro maktlsa.

 12.    Fr alla mina ovnners skull har jag blivit till smlek,
        ja, till stor smlek fr mina grannar
            och till skrck fr mina frtrogna;
        de som se mig p gatan
            fly undan fr mig.
 13.    Jag r bortglmd ur hjrtat, ssom vore jag dd;
        jag har blivit ssom ett snderslaget krl.
 14.    Ty jag hr mig frtalas av mnga;
            skrck frn alla sidor!
        De rdsl med varandra mot mig
        och stmpla fr att taga mitt liv.

 15.    Men jag frtrstar p dig, HERRE;
        jag sger: Du r min Gud.
 16.    Min tid str i dina hnder; rdda mig
            frn mina fienders hand och mina frfljare.
 17.    Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare;
            frls mig genom din nd.

 18.    HERRE, lt mig icke komma p skam, ty jag kallar dig;
        lt de ogudaktiga komma p skam
            och varda tystade i ddsriket.
 19.    M lgnaktiga lppar frstummas,
        de som tala vad frckt r mot den rttfrdige,
            med hgmod och frakt.

 20.    Huru stor r icke din godhet,
            den du frvarar t dem som frukta dig,
        och den du bevisar infr mnniskors barn
            mot dem som taga sin tillflykt till dig!
 21.    Du beskrmar dem i ditt ansiktes beskrm
            mot mnniskors sammangaddning;
        du dljer dem i din hydda
            mot tungors angrepp.

 22.    Lovad vare HERREN,
        ty han har bevisat mig sin underbara nd
            genom att beskra mig en fast stad!
 23.    Ty vl sade jag i min ngest:
        Jag r bortdriven frn dina gon.
        Likvl hrde du mina bners ljud,
            nr jag ropade till dig.

 24.    lsken HERREN, alla I hans fromme.
        HERREN bevarar de trogna,
        men han vedergller i fullt mtt
            den som ver hgmod.
 25.    Varen frimodiga och ofrfrade i edra hjrtan,
        alla I som stten edert hopp till HERREN.
*19/32 Psaltaren, 32 Psalmen
                        Psaltaren, 32 Psalmen

                   Syndabeknnelse och frltelse.

  1.  Av David; en sng.

        Sll r den vilkens vertrdelse r frlten,
            vilkens synd r verskyld.
  2.    Sll r den mnniska
            som HERREN icke tillrknar missgrning,
        och i vilkens ande icke r ngot svek.

  3.    S lnge jag teg, frsmktade mina ben
            vid min stndiga klagan.
  4.    Ty dag och natt var din hand
            tung ver mig;
        min livssaft frtorkades
            ssom av sommarhetta.  Sela.

  5.    D uppenbarade jag min synd fr dig
            och verskylde icke min missgrning.
        Jag sade: Jag vill beknna
            fr HERREN mina vertrdelser;
        d frlt du mig
            min synds missgrning.  Sela.

  6.    Drfr skola alla fromma bedja till dig
            p den tid d du r att finna;
        sannerligen, om ock stora vattenfloder komma,
            skola de icke n till dem.
  7.    Du r mitt beskrm,
            fr nd bevarar du mig;
        med rddningens jubel
            omgiver du mig.  Sela.

  8.    Jag vill lra dig och undervisa dig
            om den vg du skall vandra;
        jag vill giva dig rd
            och lta mitt ga vaka ver dig.
  9.    Varen icke ssom hstar och mulsnor
            utan frstnd,
        p vilka man lgger tm och betsel
            fr att tmja dem,
            eljest fr man dem ej fram.

 10.    Den ogudaktige har mnga plgor;
        men den som frtrstar p HERREN,
            honom omgiver han med nd.
 11.    Varen glada i HERREN
            och frjden eder, I rttfrdige,
        och jublen, alla I rttsinnige.
*19/33 Psaltaren, 33 Psalmen
                        Psaltaren, 33 Psalmen

                       HERRENS allmakt och nd.

  1.    Jublen i HERREN, I rttfrdige;
        lovsng hves de redliga.
  2.    Tacken HERREN p harpa,
        lovsjungen honom till tiostrngad psaltare.
  3.    Sjungen honom en ny sng,
        spelen sknt med jubelklang.

  4.    Ty HERRENS ord r rtt,
        och allt vad han gr r gjort i trofasthet.
  5.    Han lskar rttfrdighet och rtt;
        jorden r full av HERRENS nd.

  6.    Himmelen r gjord genom HERRENS ord
        och all dess hr genom hans muns anda.
  7.    Han samlar havets vatten ssom i en hg;
        han lgger djupen i deras frvaringsrum.

  8.    Hela jorden frukte HERREN;
        fr honom bve alla som bo p jordens krets.
  9.    Ty han sade, och det vart;
        han bjd, och det stod dr.

 10.    HERREN gjorde hedningarnas
            rd om intet,
        han lt folkens tankar
            komma p skam.
 11.    Men HERRENS rd
            bestr evinnerligen,
        hans hjrtas tankar
            frn slkte till slkte.
 12.    Saligt r det folk
            vars Gud HERREN r,
        det folk som han har utvalt
            till arvedel t sig.

 13.    Ja, frn himmelen skdade HERREN ned,
        han sg alla mnniskors barn.
 14.    Frn sin boning blickade han ned
        till alla dem som bo p jorden,
 15.    han som har danat allas deras hjrtan,
        han som aktar p alla deras verk.

 16.    En konung segrar icke genom sin stora styrka,
        en hjlte rddas icke genom sin stora kraft.
 17.    Frgves vntar man sig seger genom hstar,
        med all sin styrka rdda de icke.

 18.    Se, HERRENS ga r vnt till dem som frukta honom,
        till dem som hoppas p hans nd;
 19.    han vill rdda deras sjl frn dden
        och behlla dem vid liv i hungerns tid.

 20.    Vr sjl vntar efter HERREN;
        han r vr hjlp och skld.
 21.    Ty i honom glder sig vrt hjrta,
        vi frtrsta p hans heliga namn.
 22.    Din nd, HERRE, vare ver oss,
        ssom vi hoppas p dig.
*19/34 Psaltaren, 34 Psalmen
                        Psaltaren, 34 Psalmen[1]

                  HERRENS godhet och rddande hjlp.

  1.  Av David, hr han stllde sig vansinnig infr Abimelek, och
      denne drev honom ifrn sig, och han gick sin vg.

  2.    Jag vill lova HERREN alltid;
        hans pris skall stndigt vara i min mun.

  3.    Min sjl skall bermma sig av HERREN;
        de dmjuka skola hra det och gldja sig.

  4.    Loven med mig HERREN,
        ltom oss med varandra upphja hans namn.

  5.    Jag skte HERREN, och han svarade mig,
        och ur all min frskrckelse rddade han mig.

  6.    De som skda upp till honom strla av frjd,
        och deras ansikten behva icke rodna av blygsel.

  7.    Hr r en betryckt som ropade, och HERREN hrde honom
        och frlste honom ur all hans nd.

  8.    HERRENS ngel slr sitt lger omkring dem som frukta honom,
        och han befriar dem.

  9.    Smaken och sen att HERREN r god;
        sll r den som tager sin tillflykt till honom.

 10.    Frukten HERREN, I hans helige;
        ty de som frukta honom lida ingen brist.

 11.    Unga lejon lida nd och hungra,
        men de som ska HERREN hava icke brist p ngot gott.

 12.    Kommen, barn, hren mig;
        jag skall lra eder HERRENS fruktan.

 13.    r du en man som lskar livet
        och nskar att se goda dagar?

 14.    Avhll d din tunga frn det som r ont
        och dina lppar frn att tala svek.

 15.    Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
        sk friden och trakta drefter.

 16.    HERRENS gon ro vnda till de rttfrdiga
        och hans ron till deras rop.

 17.    Men HERRENS ansikte r emot dem som gra det onda,
        han vill utrota deras minnelse frn jorden.

 18.    Nr de rttfrdiga ropa, d hr HERREN
        och rddar dem ur all deras nd.

 19.    HERREN r nra dem som hava ett frkrossat hjrta
        och frlsar dem som hava en bedrvad ande.

 20.    Den rttfrdige mste lida mycket,
        men HERREN rddar honom ur allt.

 21.    Han bevarar alla hans ben;
        icke ett enda av dem skall sndersls.

 22.    Den ogudaktige skall ddas av olyckan,
        och de som hata den rttfrdige skola st med skuld.

 23.    Men sina tjnares sjlar frlossar HERREN,
        och ingen skall st med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/35 Psaltaren, 35 Psalmen
                        Psaltaren, 35 Psalmen

                Mot frfljare och otacksamma vnner.

  1.  Av David.

        G till rtta, HERRE, med dem som g till rtta med mig;
            strid mot dem som strida mot mig.
  2.    Fatta skld och skrm,
            och st upp till min hjlp;
  3.    drag fram spjutet, och sprra vgen
            fr mina frfljare.
        Sg till min sjl:
            Jag r din frlsning.

  4.    M de komma p skam och blygas,
            som st efter mitt liv;
        m de vika tillbaka och varda utskmda,
            som hava ont i sinnet mot mig.
  5.    M de bliva ssom agnar fr vinden,
            och HERRENS ngel drive dem bort.
  6.    Deras vg blive mrk och slipprig,
            och HERRENS ngel drive dem bort.

  7.    Ty utan sak hava de frstligen tillrett
            sin ntgrop fr mig,
        utan sak hava de grvt en grav fr mitt liv.
  8.    Frdrv komme ver den mannen ofrtnkt,
        det nt han har utlagt m fnga honom;
        ja, till sitt frdrv falle han sjlv dri.

  9.    Men min sjl skall frjda sig i HERREN
            och vara glad ver hans frlsning.
 10.    Alla ben i min kropp skola sga:
            HERRE, vem r dig lik,
        du som rddar den betryckte
            frn den som r honom fr stark,
        den betryckte och fattige
            ifrn den som plundrar honom?

 11.    Orttfrdiga vittnen trda fram;
        de utfrga mig om det jag icke vet.
 12.    De lna mig med ont fr gott;
        vergiven r min sjl.

 13.    Jag ter bar sorgdrkt,
            nr de voro sjuka,
        jag spkte min sjl med fasta,
        jag bad med nedsnkt huvud;
 14.    ssom gllde det min vn, min broder,
            s skickade jag mig;
        lik den som srjer sin moder gick jag
            sorgkldd och lutande.

 15.    Men de gldja sig ver mitt fall och rota sig samman;
        ja, elndiga mnniskor, som jag icke knner,
            rota sig samman mot mig,
            de smda mig utan uppehll.
 16.    Dessa gudlsa, som driva gyckel fr en kaka brd,
            bita ihop tnderna mot mig.

 17.    Herre, huru lnge skall du se hrp?
        Ryck min sjl undan det frdrv de bereda,
        och mitt liv undan lejonen.
 18.    D skall jag tacka dig i den stora frsamlingen,
        och bland mycket folk skall jag lova dig.

 19.    Lt icke dem f gldja sig ver mig,
            som utan skl ro mina fiender;
        lt icke dem som utan sak hata mig
            f blinka med gonen.
 20.    Ty det r icke frid som de tala;
        nej, svekets ord tnka de ut
            mot de stilla i landet.
 21.    De sprra upp munnen mot mig;
        de sga: Rtt s, rtt s,
            nu se vi det med egna gon!

 22.    Du, HERRE, ser det; tig icke.
        Herre, var icke lngt ifrn mig.
 23.    Vakna och st upp fr att skaffa mig rtt,
        fr att utfra min sak, du min Gud och Herre.
 24.    Skaffa mig rtt efter din rttfrdighet,
            HERRE, min Gud,
        och lt dem icke f gldja sig ver mig.
 25.    Lt dem icke sga i sina hjrtan:
            Rtt s, det gick ssom vi ville!
        Lt dem icke sga: Vi hava frdrvat honom.

 26.    M alla komma p skam och blygas,
            som gldja sig ver min ofrd.
        Med skam och blygd m de varda kldda,
            som frhva sig ver mig.
 27.    Men m de jubla och gldja sig,
            som unna mig min rtt,
        och m de alltid kunna sga:
            Lovad vare HERREN,
        han som unnar sin tjnare gott!
 28.    D skall min tunga frkunna din rttfrdighet
            och hela dagen ditt lov.
*19/36 Psaltaren, 36 Psalmen
                        Psaltaren, 36 Psalmen

               Den ogudaktiges ondska.  HERRENS godhet.

  1.  Fr sngmstaren; av HERRENS tjnare David.

  2.    I mitt hjrta betnker jag
            vad synden sger till den ogudaktige,
        till den fr vilkens gon
            Guds fruktan ej finnes.
  3.    Den intalar ju honom vad som r behagligt i hans gon:
        att man icke skall finna hans missgrning och hata den.

  4.    Hans muns ord ro frdrv och svek;
        han vill icke gra vad frstndigt och gott r.
  5.    Frdrv tnker han ut p sitt lger,
        han trder p den vg som icke r god;
        han skyr icke fr ngot ont.

  6.    HERRE, upp i himmelen rcker din nd,
        och din trofasthet allt upp till skyarna.
  7.    Din rttfrdighet r ssom vldiga berg,
        dina rtter ssom det stora havsdjupet;
        bde mnniskor och djur hjlper du, HERRE.

  8.    Huru dyrbar r icke din nd, o Gud!
        Mnniskors barn hava sin tillflykt
            under dina vingars skugga.
  9.    De varda mttade av ditt hus' rika hvor,
        och av din ljuvlighets strm giver du dem att dricka.
 10.    Ty hos dig r livets klla,
        i ditt ljus se vi ljus.

 11.    Lt din nd frbliva ver dem som knna dig
        och din rttfrdighet ver de rttsinniga.
 12.    Lt icke de hgmodigas fot komma ver mig
        eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
 13.    Ja, dr ligga ogrningsmnnen fallna;
        de ro nedsttta och kunna icke mer resa sig.
*19/37 Psaltaren, 37 Psalmen
                        Psaltaren, 37 Psalmen[1]

                 De ogudaktigas och de frommas olika
                                lott.

  1.  Av David.

        Harmas icke ver de onda,
        avundas icke dem som gra ortt.
  2.    Ty ssom grs varda de snart avhuggna,
        och ssom grna rter vissna de.

  3.    Frtrsta p HERREN, och gr vad gott r,
        frbliv i landet och beflita dig om redbarhet,
  4.    och hav din lust i HERREN:
        d skall han giva dig vad ditt hjrta begr.

  5.    Befall din vg t HERREN
        och frtrsta p honom; han skall gra det.
  6.    Han skall lta din rttfrdighet g fram ssom ljuset
        och din rtt ssom middagens sken.

  7.    Var stilla fr HERREN och frbida honom,
        harmas icke ver den vilkens vg r lyckosam,
        ver den man som umgs med rnker.

  8.    Avhll dig frn vrede och lt frbittringen fara;
        harmas icke; drmed gr du blott illa.
  9.    Ty de onda skola varda utrotade,
        men de som vnta efter HERREN, de skola besitta landet.

 10.    nnu en liten tid, s r den ogudaktige icke mer;
        och nr du ser efter hans plats, d r han borta.
 11.    Men de dmjuka skola besitta landet
        och hugnas av stor frid.

 12.    Den ogudaktige stmplar mot den rttfrdige
        och biter sina tnder samman mot honom;
 13.    men Herren ler t honom,
        ty han ser att hans dag kommer.

 14.    De ogudaktiga draga ut svrdet
        och spnna sin bge,
        fr att flla den som r betryckt och fattig,
        fr att slakta dem som vandra i redlighet.
 15.    Men deras svrd skall g in i deras eget hjrta,
        och deras bgar skola brista snder.

 16.    Det lilla som en rttfrdig har
        r bttre n mnga ogudaktigas stora hvor.
 17.    Ty de ogudaktigas armar skola snderbrytas;
        men HERREN uppehller de rttfrdiga.

 18.    HERREN knner de frommas dagar,
        och deras arvedel skall best evinnerligen.
 19.    De skola icke komma p skam i den onda tiden,
        och i hungerns dagar skola de varda mttade.

 20.    Ty de ogudaktiga skola frgs;
        HERRENS fiender ro ssom ngarnas prakt:
        de frsvinna ssom rk, ja, de frsvinna.

 21.    Den ogudaktige lnar och kan icke betala,
        men den rttfrdige r barmhrtig och givmild.
 22.    Ty HERRENS vlsignade skola besitta landet,
        men de som han frbannar skola varda utrotade.

 23.    Genom HERREN bliva en mans steg fasta,
        nr han har behag till hans vg.
 24.    Om han faller, strtar han dock icke till marken,
        ty HERREN hller honom vid handen.

 25.    Jag har varit ung och r nu gammal,
        men jag har icke sett den rttfrdige vergiven
        eller hans barn g efter brd.
 26.    Han r alltid barmhrtig och villig att lna
        och hans barn ro till vlsignelse.

 27.    Vnd dig bort ifrn det som r ont, och gr vad gott r,
        s skall du f bo kvar evinnerligen.
 28.    Ty HERREN lskar vad rtt r
        och vergiver icke sina fromma,
        evinnerligen bliva de bevarade;
        men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.
 29.    De rttfrdiga skola besitta landet
        och bo dri evinnerligen.

 30.    Den rttfrdiges mun talar visdom,
        och hans tunga sger vad rtt r.
 31.    Hans Guds lag r i hans hjrta;
        hans steg vackla icke.

 32.    Den ogudaktige vaktar p den rttfrdige
        och str efter att dda honom,
 33.    men HERREN verlmnar honom icke i hans hand
        och frdmer honom icke, nr han dmes.

 34.    Frbida HERREN, och hll dig p hans vg,
        s skall han upphja dig till att besitta landet;
        du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

 35.    Jag sg en ogudaktig som trotsade p sin makt;
        han utbredde sig ssom ett grnskande trd, vl rotat.
 36.    Men nr man sedan gick dr fram, se, d var han borta;
        jag skte efter honom, men han fanns icke mer.

 37.    Giv akt p den ostrafflige, och se p den redlige,
        huru fridens man har en framtid.
 38.    Men vertrdarna skola allasammans frgs,
        de ogudaktigas framtid varder avskuren.

 39.    Till de rttfrdiga kommer frlsning ifrn HERREN;
        han r deras vrn i ndens tid.
 40.    HERREN hjlper dem och befriar dem;
        han befriar dem frn de ogudaktiga och frlsar dem,
        ty de taga sin tillflykt till honom.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/38 Psaltaren, 38 Psalmen
                        Psaltaren, 38 Psalmen

                  Den botfrdiges bn om frskoning.

  1.  En psalm av David; till minnelse.

  2.    HERRE, straffa mig icke i din frtrnelse,
        och tukta mig icke i din vrede.
  3.    Ty dina pilar hava trffat mig,
        och din hand drabbar mig.

  4.    Det finnes intet helt p min kropp
            fr din vredes skull,
        intet helbrgda i mina ben
            fr min synds skull.
  5.    Ty mina missgrningar g mig ver huvudet;
        ssom en svr brda
            ro de mig fr tunga.

  6.    Mina sr stinka och flyta
        fr min drskaps skull.
  7.    Jag gr krokig och mycket lutande;
        hela dagen gr jag srjande.

  8.    Ty mina lnder ro fulla av brand,
        och intet helt finnes p min kropp.
  9.    Jag r vanmktig och illa snderslagen;
        jag klagar fr mitt hjrtas jmmers skull.

 10.    Herre, du knner all min trngtan,
        och min suckan r dig icke frdold.
 11.    Mitt hjrta slr hftigt,
            min kraft har vergivit mig;
         mina gons ljus,
            ocks det r borta.

 12.    Mina vnner och frnder
            hlla sig fjrran ifrn min plga,
        och mina nrmaste hava stllt sig lngt ifrn.
 13.    Snaror lgga de ut, som st efter mitt liv,
        och de som ska min ofrd
            tala vad frdrvligt r;
        p svek tnka de hela dagen.

 14.    Men jag r lik en dv, som intet hr,
        och lik en stum, som icke upplter sin mun;
 15.    ja, jag r lik en man som intet hr,
        och som icke har ngot gensvar i sin mun.

 16.    Se, p dig, HERRE, hoppas jag;
        du skall svara, Herre, min Gud.
 17.    Ty jag fruktar att de annars
            f gldja sig ver mig,
        att de skola frhva sig ver mig,
            nr min fot vacklar.

 18.    Ty jag r nra att falla,
        och min plga r alltid infr mig;
 19.    ja, jag mste beknna min missgrning,
        och jag srjer ver min synd.

 20.    Men mina fiender f leva och ro mktiga,
        och mnga ro de som hata mig utan sak,
 21.    de som lna gott med ont,
        och som st mig emot, drfr att jag far efter det goda.

 22.    vergiv mig icke, HERRE;
        min Gud, var icke lngt ifrn mig.
 23.    Skynda till min hjlp,
            Herre, du min frlsning.
*19/39 Psaltaren, 39 Psalmen
                        Psaltaren, 39 Psalmen

                 Bn i svr nd.  Livets ffnglighet.

  1.  Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

  2.    Jag sade: Jag vill akta p vad jag gr,
        s att jag icke syndar med min tunga;
        jag vill akta p att tygla min mun,
        s lnge den ogudaktige r fr mina gon.
  3.    Jag blev stum och tyst,
        jag teg i min sorg;
            man jag upprrdes av smrta.
  4.    Mitt hjrta blev brinnande i mitt brst:
        nr jag begrundade, upptndes en eld i mig;
        jag talade med min tunga.

  5.    HERRE, lr mig betnka att jag mste f en nde,
        och vad som r mina dagars mtt,
        s att jag frstr huru frgnglig jag r.
  6.    Se, ssom en handsbredd har du gjort mina dagars mtt,
        och min livslngd r ssom intet infr dig;
        ffnglighet allenast ro alla mnniskor,
            huru skra de n st.  Sela.
  7.    Ssom en drmbild allenast g de fram,
        ffnglighet allenast r deras vlan;
        de samla tillhopa och veta icke vem som skall f det.

  8.    Och nu, vad frbidar jag, Herre?
        Till dig str mitt hopp.
  9.    Befria mig frn alla mina vertrdelser,
        lt mig icke bliva till smlek fr dren.
 10.    Jag tiger och upplter icke min mun;
        ty det r du som har gjort det.
 11.    Vnd av ifrn mig din plga;
        fr din hands aga frsmktar jag.
 12.    Om du tuktar ngon
            med npst fr missgrning,
        s r det ute med hans hrlighet,
            ssom nr mal krossas.
        Ffnglighet allenast ro alla mnniskor.  Sela.

 13.    Hr min bn, o HERRE,
            och lyssna till mitt rop,
            tig icke vid mina trar;
        ty jag r en frmling i ditt hgn,
        en gst ssom alla mina fder.
 14.    Vnd ifrn mig din blick, s att jag fr vederkvickas,
        innan jag gr hdan och icke mer r till.
*19/40 Psaltaren, 40 Psalmen
                        Psaltaren, 40 Psalmen

                Tacksgelse och bn.  Det rtta offret.

  1.  Fr sngmstaren; av David; en psalm.

  2.    Stadigt frbidade jag HERREN,
            och han bjde sig till mig
        och hrde mitt rop.
  3.    Han drog mig upp ur frdrvets grop,
            ur den djupa dyn;
        han stllde mina ftter p en klippa,
            han gjorde mina steg fasta;
  4.    han lade i min mun en ny sng,
            en lovsng till vr Gud.
        Det skola mnga se och varda hpna,
            och skola frtrsta p HERREN.

  5.    Sll r den man som stter
            sin frtrstan till HERREN;
        och icke vnder sig till dem som ro stolta
            och vika av i lgn.
  6.    Stora ro de under du har gjort,
            HERRE, min Gud,
        och de tankar du har tnkt fr oss;
            dig r intet likt.
        Jag ville frkunna dem och tala om dem,
            men de st icke till att rkna.

  7.    Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag
        -- ppna ron har du givit mig --
        brnnoffer och syndoffer begr du icke.
  8.    Drfr sger jag: Se, jag kommer;
        i bokrullen r skrivet vad jag skall gra.
  9.    Att gra din vilja, min Gud, r min lust,
        och din lag r i mitt hjrta.

 10.    Jag bdar gldje, jag frkunnar din rttfrdighet
            i den stora frsamlingen;
        se, jag tillsluter icke mina lppar;
            du, HERRE, vet det.
 11.    Din rttfrdighet frdljer jag icke
            i mitt hjrta,
        om din trohet och din frlsning talar jag;
        jag frtiger icke din nd och din trofasthet
            fr den stora frsamlingen.

 12.    Du, HERRE, skall icke tillsluta
            din barmhrtighet fr mig;
        din nd och din trofasthet
            m alltid bevara mig.
 13.    Ty lidanden omvrva mig,
            flera n jag kan rkna;
        mina missgrningar hava tagit mig fatt,
            s att jag icke kan se;
        de ro flera n hren p mitt huvud,
            och mitt mod har vergivit mig.

 14.    Vrdes, o HERRE, rdda mig;
        HERRE, skynda till min hjlp.
 15.    M alla de komma p skam och varda utskmda,
        som st efter mitt liv fr att frgra det;
        m de vika tillbaka och blygas,
            som nska min ofrd.
 16.    M de hpna i sin skam,
        som sga till mig: Rtt s, rtt s!

 17.    Men alla de som ska dig m frjdas
            och vara glada i dig;
        de som stunda din frlsning sge alltid:
            Lovad vare HERREN!
 18.    r jag ock betryckt och fattig,
            Herren srjer dock fr mig.
        Min hjlp och min befriare r du;
            min Gud, drj icke.
*19/41 Psaltaren, 41 Psalmen
                        Psaltaren, 41 Psalmen

                  Klagan under nd och frfljelse.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Sll r den som lter sig vrda om den arme;
        honom skall HERREN hjlpa
            p olyckans dag.
  3.    HERREN skall bevara honom och behlla honom vid liv,
            han skall prisas sll i landet.
        Icke skall du verlmna honom
            t hans fienders vilja!
  4.    HERREN skall p sjukbdden
            st honom bi;
        vid hans krankhet frvandlar du
            alldeles hans lger.

  5.    S sger jag d: HERRE;
            var du mig ndig;
        hela du min sjl,
            ty jag har syndat mot dig.
  6.    Mina fiender tala
            vad ont r mot mig:
        Nr skall han d
            och hans namn frgs?
  7.    Kommer ngon och besker mig,
            s talar han falskhet;
        hans hjrta samlar t honom
            vad ondskefullt r;
        sedan gr han ut och talar drom.

  8.    De som hata mig tassla alla
            med varandra mot mig;
        de tnka ut mot mig
            det som r mig till skada.
  9.    Ohjlplig ofrd
            har drabbat honom,
        han som ligger dr
            skall icke mer st upp.
 10.    Ja, ocks min vn,
            som jag litade p,
        han som t mitt brd,
            lyfter nu mot mig sin hl.

 11.    Men du, HERRE,
            var mig ndig och upprtta mig,
            s vill jag vederglla dem.
 12.    Att du har behag till mig,
            det vet jag drav
        att min fiende icke
            fr jubla ver mig.
 13.    Ty mig uppehller du,
            fr min ostrafflighets skull,
        och lter mig st
            infr ditt ansikte evinnerligen.
                     ----

 14.  Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!
      Amen, Amen.
*19/42 Psaltaren, 42 Psalmen
                             Andra boken

                        Psaltaren, 42 Psalmen

                Den bedrvades och frfljdes lngtan
                            till Guds hus.

  1.  Fr sngmstaren; en sng av Koras sner.

  2.    Ssom hjorten trngtar
            till vattenbckar,
        s trngtar min sjl
            efter dig, o Gud.
  3.    Min sjl trstar efter Gud,
            efter den levande Guden.
        Nr skall jag f trda fram
            infr Guds ansikte?
  4.    Mina trar ro min spis
            bde dag och natt,
        ty stndigt sger man till mig:
            Var r nu din Gud?
  5.    Men jag vill utgjuta inom mig min sjl
            och hava i minne
        huru jag gick med hopen
            upp till Guds hus,
        under frjderop och tacksgelse,
            i hgtidsskaran.

  6.    Varfr r du s bedrvad, min sjl,
            och s orolig i mig?
        Hoppas p Gud;
            ty jag skall ter f tacka honom
            fr frlsning genom honom.

  7.    Min Gud, bedrvad r min sjl i mig;
            drfr tnker jag p dig
        i Jordans land och p Hermons hjder,
            p Misars berg.
  8.    Djup ropar till djup,
            vid dnet av dina vattenfall;
        alla dina svallande bljor
            g fram ver mig.
  9.    Om dagen m HERREN
            beskra sin nd,
        och om natten vill jag sjunga till hans ra
        och bedja till mitt livs Gud.
 10.    Jag vill sga till Gud, min klippa:
            Varfr har du frgtit mig,
        varfr mste jag g srjande,
            trngd av fiender?
 11.    Det r ssom krossade man benen i min kropp,
            nr mina ovnner smda mig,
        nr de bestndigt sga till mig:
            Var r nu din Gud?

 12.    Varfr r du s bedrvad, min sjl,
            och varfr s orolig i mig?
        Hoppas p Gud;
            ty jag skall ter f tacka honom,
        min frlsning och min Gud.
*19/43 Psaltaren, 43 Psalmen
                        Psaltaren, 43 Psalmen

                  Fortsttning av fregende psalm.

  1.    Skaffa mig rtt, o Gud,
        och utfr min sak
            mot ett folk utan fromhet;
        rdda mig ifrn falska
            och orttfrdiga mnniskor.
  2.    Ty du r den Gud som r mitt vrn;
            varfr har du frkastat mig?
        Varfr mste jag g srjande,
            trngd av fiender?
  3.    Snd ditt ljus och din sanning;
            m de leda mig,
        m de fra mig till ditt heliga berg
            och till dina boningar,
  4.    s att jag fr g in till Guds altare,
        till Gud, som r min gldje och frjd,
        och tacka dig p harpa,
            Gud, min Gud.
  5.    Varfr r du s bedrvad, min sjl,
            och varfr s orolig i mig?
        Hoppas p Gud;
            ty jag skall ter f tacka honom,
        min frlsning och min Gud.
*19/44 Psaltaren, 44 Psalmen
                        Psaltaren, 44 Psalmen

                 Guds trogna folks bn under en svr
                              krigsnd.

  1.  Fr sngmstaren; av Koras sner; en sng.

  2.    Gud, med vra ron hava vi hrt,
            vra fder hava frtljt drom fr oss:
        om den grning du gjorde i deras dagar,
        i forntidens dagar.
  3.    Det var du som med din hand
        utrotade hedningarna, men planterade dem;
        du frdrvade andra folk, men dem lt du utbreda sig.
  4.    Ty icke med sitt svrd intogo de landet,
        och deras egen arm gav dem icke seger,
        utan din hgra hand och din arm
        och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

  5.    Du, densamme, r min konung, o Gud;
        s tillsg nu Jakob seger.
  6.    Med din hjlp kunna vi stta ned vra ovnner
        och i ditt namn frtrampa vra motstndare.
  7.    Ty icke p min bge frlitar jag mig,
        och mitt svrd kan icke giva mig seger;
  8.    nej, du giver oss seger ver vra ovnner,
        och dem som hata oss lter du komma p skam.
  9.    Gud lova vi alltid,
        och ditt namn prisa vi evinnerligen.  Sela.

 10.    Och dock har du nu frkastat oss och ltit oss varda till blygd,
        och du drager icke ut med vra hrar.
 11.    Du lter oss vika tillbaka fr ovnnen,
        och de som hata oss taga sig byte.
 12.    Du lter oss bliva upptna ssom fr,
        och bland hedningarna han du frstrtt oss.
 13.    Du sljer ditt folk fr ett ringa pris,
        stor r icke den vinst du har gjort drp.
 14.    Du lter oss bliva till smlek fr vra grannar,
        till spott och hn fr dem som bo omkring oss.
 15.    Du gr oss till ett ordsprk bland hedningarna,
        du lter folken skaka huvudet t oss.
 16.    Hela dagen r min smlek infr mig,
        och blygsel hljer mitt ansikte,
 17.    nr jag hr smdarens och lastarens tal,
        nr jag ser fienden och den hmndgirige.

 18.    Allt detta har kommit ver oss,
        och vi hava dock icke frgtit dig,
        ej heller svikit ditt frbund.
 19.    Vra hjrtan avfllo icke,
        och vra steg veko ej av ifrn din vg,
 20.    s att du drfr har krossat oss i schakalers land
        och vertckt oss med ddsskugga.

 21.    Om vi hade frgtit vr Guds namn
        och utrckt vra hnder till en frmmande gud,
 22.    mnne icke Gud skulle hava utrannsakat det,
        han som knner hjrtats lnnligheter?
 23.    Nej, fr din skull varda vi ddade hela dagen
        och bliva aktade ssom slaktfr.

 24.    Vakna upp; varfr sover du, Herre?
        Vakna, frkasta oss icke fr alltid.
 25.    Varfr dljer du ditt ansikte
        och frgter vrt lidande och trngml?
 26.    Se, vr sjl r nedbjd i stoftet,
        vr kropp ligger nedtryckt till jorden.
 27.    St upp till vr hjlp,
        och frlossa oss fr din nds skull.
*19/45 Psaltaren, 45 Psalmen
                        Psaltaren, 45 Psalmen

                       Konungen och hans brud.

  1.  Fr sngmstaren, efter Liljor; av Koras sner; en sng, ett
      kvde om krlek.

  2.    Mitt hjrta fldar ver
            av skna ord;
        jag sger: min dikt
            gller en konung;
        en snabb skrivares
            penna r min tunga.

  3.    Du r den sknaste
            bland mnniskors barn,
        ljuvlighet r utgjuten
            ver dina lppar;
        s se vi att Gud
            har vlsignat dig evinnerligen.
  4.    Omgjorda din lnd
            med ditt svrd, du hjlte,
        i ditt majestt och din hrlighet.
  5.    Och drag s stad,
            lyckosam i din hrlighet,
        till frsvar fr sanning,
            fr dmjukhet och rttfrdighet,
        s skall din hgra hand lra dig
            underbara grningar.
  6.    Skarpa ro dina pilar;
            folk skola falla fr dig;
        konungens fiender
            skola trffas i hjrtat.
  7.    Gud, din tron frbliver
            alltid och evinnerligen;
        ditt rikes spira
            r rttvisans spira.
  8.    Du lskar rttfrdighet
            och hatar orttfrdighet;
        drfr har Gud,
            din Gud, smort dig
        med gldjens olja
            mer n dina medbrder.

  9.    Av myrra, aloe och kassia
            dofta alla dina klder;
        frn elfenbenspalatser
            glder dig strngaspel.
 10.    Konungadttrar har du
            ssom trnor i ditt hov,
        en drottning str vid din hgra sida,
            i guld frn Ofir.

 11.    Hr, dotter, och giv akt,
            och bj ditt ra hrtill:
        Frgt nu ditt folk
            och din faders hus,
 12.    och m konungen f hava
            sin lust i din sknhet;
        ty han r din herre,
            och fr honom skall du falla ned.

 13.    Se, dottern Tyrus,
            ja, de rikaste folk
        ska nu att vinna
            din ynnest med sknker.
 14.    Idel hrlighet r hon,
            konungadottern i gemaket:
        av guldvirkat tyg
            bestr hennes drkt,
 15.    i brokigt vvda klder
            fres hon till konungen;
        jungfrur, hennes vninnor,
            flja henne t;
        de ledas in till dig.
 16.    Under gldje och frjd
            fras de fram,
        de tga in
            i konungens palats.

 17.    I dina fders stlle
            skola dina sner trda;
        dem skall du stta till furstar
            verallt i landet.
 18.    Ditt namn vill jag gra prisat
            bland alla kommande slkten;
        s skola ock folken lova dig,
            alltid och evinnerligen.
*19/46 Psaltaren, 46 Psalmen
                        Psaltaren, 46 Psalmen

                    Vr Gud r oss en vldig borg.

  1.  Fr sngmstaren; av Koras sner; till Alamt; en sng.

  2.    Gud r vr tillflykt
            och vr starkhet,
        en hjlp i nden,
            vl beprvad.
  3.    Drfr skulle vi icke frukta,
            om n jorden omvlvdes
        och bergen vacklade
            ned i havsdjupet;
  4.    om n dess vgor
            brusade och svallade,
        s att bergen bvade
            vid dess uppror.  Sela.

  5.    En strm gr fram, vars flden
            giva gldje t Guds stad,
        t den Hgstes heliga boning.
  6.    Gud bor drinne,
            den vacklar icke;
        Gud hjlper den,
            nr morgonen gryr.
  7.    Hedningarna larma,
            riken vackla;
        han lter hra sin rst,
            d frsmlter jorden.

  8.    HERREN Sebaot r med oss,
        Jakobs Gud r vr borg.  Sela.

  9.    Kommen och skden
            HERRENS verk:
        grningar som vcka hpnad
            gr han p jorden.
 10.    Han stillar strider
            intill jordens nda,
        bgen bryter han snder
            och brcker spjutet,
        i eld brnner han upp
            stridsvagnarna.
 11.    Bliven stilla och besinnen
            att jag r Gud;
        hg varder jag bland hedningarna,
            hg p jorden.

 12.    HERREN Sebaot r men oss,
        Jakobs Gud r vr borg.  Sela.
*19/47 Psaltaren, 47 Psalmen
                        Psaltaren, 47 Psalmen

                      Gud ssom folkens konung.

  1.  Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

  2.    Klappen i hnderna,
            alla folk,
        hjen jubel till Gud
            med frjderop.
  3.    Ty HERREN r den Hgste,
            fruktansvrd r han,
        en stor konung
            ver hela jorden.

  4.    Han tvingar folk under oss
        och folkslag under vra ftter.
  5.    Han utvljer t oss vr arvedel,
        Jakobs, hans lskades, stolthet.  Sela.

  6.    Gud har farit upp under jubel,
        HERREN, under basuners ljud.
  7.    Lovsjungen Gud, lovsjungen;
        lovsjungen vr konung, lovsjungen.

  8.    Ty Gud r konung ver hela jorden;
        lovsjungen honom med en sng.
  9.    Gud r nu konung ver hedningarna,
        Gud har satt sig p sin heliga tron.

 10.    Folkens ypperste hava frsamlat sig
        till att bliva ett Abrahams Guds folk.
        Ty Gud tillhra de som ro jordens skldar;
        hgt r han upphjd.
*19/48 Psaltaren, 48 Psalmen
                        Psaltaren, 48 Psalmen

               Guds makt bevisad i Jerusalems rddning.

  1.  En sng, en psalm av Koras sner.

  2.    Stor r HERREN
            och hgt lovad,
        i vr Guds stad,
            p sitt heliga berg.
  3.    Sknt hjer det sig,
            hela jordens frjd,
        berget Sion
            lngst uppe i norr,
        den store konungens stad.
  4.    Gud har i dess palatser
            gjort sig knd ssom ett vrn.

  5.    Ty se, konungarna frsamlade sig,
            tillhopa drogo de fram.
  6.    De sgo det, d hpnade de;
            de frskrcktes, de flydde.
  7.    Bvan grep dem dr,
            ngest lik en barnafderskas.
  8.    S krossar du Tarsis-skepp
            med stanvinden.
  9.    Ssom vi hade hrt,
            s fingo vi se det,
        i HERREN Sebaots stad,
            i vr Guds stad;
        Gud hller den vid makt
            till evig tid.  Sela.

 10.    Vi tnka, o Gud, p din nd,
            nr vi st i ditt tempel.
 11.    Ssom ditt namn, o Gud,
        s nr ock ditt lov
            intill jordens ndar;
        din hgra hand
            r full av rttfrdighet.
 12.    Sions berg gldje sig,
        Juda dttrar frjde sig,
            fr dina domars skull.

 13.    Gn omkring Sion
        och vandren runt drom,
            rknen dess torn;
 14.    given akt p dess murar,
            skriden genom dess palatser,
        s att I kunnen frtlja drom
            fr ett kommande slkte.
 15.    Ty sdan r Gud, vr Gud,
            alltid och evinnerligen;
        intill dden skall han
            ledsaga oss.
*19/49 Psaltaren, 49 Psalmen
                        Psaltaren, 49 Psalmen

               Frgngligheten av de ogudaktigas lycka.

  1.  Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

  2.    Hren detta, alla folk,
        lyssnen hrtill, I alla som leven i vrlden,
  3.    bde lga och hga,
        rika svl som fattiga.
  4.    Hin mun skall tala visdom,
        och mitt hjrtas tanke skall vara frstnd.
  5.    Jag vill bja mitt ra till lrorikt tal,
        jag vill yppa vid harpan min frborgade kunskap.

  6.    Varfr skulle jag frukta i olyckans dagar,
        nr mina frfljares ondska omgiver mig?
  7.    De frlita sig p sina godelar
        och bermma sig av sin stora rikedom.
  8.    Men sin broder kan ingen frlossa
        eller giva Gud lsepenning fr honom.
  9.    Fr dyr r lsen fr hans sjl
        och kan icke betalas till evig tid,
 10.    s att han skulle f leva fr alltid
        och undg att se graven.
 11.    Nej, man skall se att visa mn d,
        att drar och ofrnuftiga frgs likasom de;
        de mste lmna sina godelar t andra.

 12.    De tnka att deras hus skola best evinnerligen,
        deras boningar frn slkte till slkte;
        de uppkalla jordagods efter sina namn.
 13.    Men en mnniska har, mitt i sin hrlighet, intet bestnd,
        hon r lik fnaden, som frgres.

 14.    Den vgen g de, drar som de ro,
        och de fljas av andra som finna behag i deras tal.  Sela.
 15.    Ssom en frhjord drivas de ned till ddsriket,
            dr dden bliver deras herde.
        S f de redliga makt ver dem,
            nr morgonen gryr,
        medan deras skepnader frtras av ddsriket
            och ej f annan boning.
 16.    Men min sjl skall Gud frlossa
            ifrn ddsrikets vld,
        ty han skall upptaga mig.  Sela.

 17.    Frukta icke, nr en man bliver rik,
        nr hans hus vxer till i hrlighet.
 18.    Ty av allt detta fr han vid sin dd intet med sig,
        och hans hrlighet fljer honom icke ditned.
 19.    Om han ock prisar sig vlsignad under sitt liv,
        ja, om man n bermmer dig, nr du gr goda dagar,
        s skall dock vars och ens sjl g till hans fders slkte,
        till dem som aldrig mer se ljuset.

 20.    En mnniska som, mitt i sin hrlighet, r utan frstnd,
        hon r lik fnaden, som frgres.
*19/50 Psaltaren, 50 Psalmen
                        Psaltaren, 50 Psalmen

                      Rtt och ortt gudstjnst.

  1.  En psalm av Asaf.

        Gud, HERREN Gud,
        talar och kallar jorden,
        allt mellan ster och vster.
  2.    Frn Sion, sknhetens fullhet,
        trder Gud fram i glans.
  3.    Vr Gud kommer, och han skall icke tiga.
        Frtrande eld gr framfr honom,
        och omkring honom stormar det med makt.
  4.    Han kallar p himmelen drovan
        och p jorden, fr att dma sitt folk:
  5.    Frsamlen till mig mina fromma,
        som sluta frbund med mig vid offer.
  6.    Och himlarna frkunna att han r rttfrdig,
        att Gud r den som skipar rtt.  Sela.

  7.    Hr, mitt folk, jag vill tala;
        Israel, lt mig varna dig.
        Gud, din Gud, r jag.
  8.    Icke fr dina slaktoffer vill jag g till rtta med dig;
        dina brnnoffer har jag alltid infr mig.
  9.    Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus
        eller bockar ur dina fllor;
 10.    ty mina ro alla skogens djur,
        boskapen p de tusende bergen;
 11.    jag knner alla fglar p bergen,
        och vad som rr sig p marken r mig bekant.
 12.    Om jag hungrade, skulle jag icke sga dig det;
        ty min r jordens krets med allt vad drp r.
 13.    Skulle jag ta tjurars ktt,
        och skulle jag dricka bockars blod?
 14.    Nej, offra lovets offer t Gud,
        s skall du f infria dina lften till den Hgste.
 15.    Och kalla mig i nden,
        s vill jag hjlpa dig, och du skall prisa mig.

 16.    Men till den ogudaktige sger Gud:
        Huru kan du tala om mina stadgar
        och fra mitt frbund p tungan,
 17.    du som hatar tuktan
        och kastar mina ord bakom dig?
 18.    Om du ser en tjuv, s hller du med honom,
        och med ktenskapsbrytare giver du dig i lag.
 19.    Din mun slpper du ls till vad ont r,
        och din tunga hopspinner svek.
 20.    Du sitter dr och frtalar din broder,
        din moders son lastar du!
 21.    S gr du, och jag tiger,
        och nu tror du att jag r ssom du.
        Nej, jag vill straffa dig och stlla dig det fr gonen.

 22.    I som frgten Gud, mrken detta,
        fr att jag icke m snderriva eder utan rddning:
 23.    den som offrar lovets offer, han rar mig;
        och den som aktar p sin vg,
        honom skall jag lta se Guds frlsning.
*19/51 Psaltaren, 51 Psalmen
                        Psaltaren, 51 Psalmen

                         Den botfrdiges bn.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David,
  2.  nr profeten Natan kom till honom, d han hade gtt in till
      Bat-Seba.

  3.    Gud, var mig ndig efter din godhet,
        utplna mina vertrdelser efter din stora barmhrtighet.
  4.    Tv mig vl frn min missgrning,
        och rena mig frn synd.
  5.    Ty jag knner mina vertrdelser,
        och min synd r alltid infr mig.

  6.    Mot dig allena har jag syndat
        och gjort vad ont r i dina gon;
        p det att du m finnas rttfrdig i dina ord
        och rttvis i dina domar.

  7.    Se, i synd r jag fdd,
        och i synd har min moder avlat mig.
  8.    Du har ju behag till sanning i hjrtegrunden;
        s lr mig d vishet i mitt innersta.

  9.    Skra mig med isop, s att jag varder ren;
        tv mig, s att jag bliver vitare n sn.
 10.    Lt mig frnimma frjd och gldje,
        lt de ben som du har krossat f frjda sig.
 11.    Vnd bort ditt ansikte frn mina synder,
        och utplna alla mina missgrningar.

 12.    Skapa i mig, Gud, ett rent hjrta,
        och giv mig p nytt en frimodig ande.
 13.    Frkasta mig icke frn ditt ansikte,
        och tag icke din helige Ande ifrn mig.

 14.    Lt mig ter f frjdas ver din frlsning,
        och uppehll mig med villighetens ande.
 15.    D skall jag lra vertrdarna dina vgar,
        och syndarna skola omvnda sig till dig.

 16.    Rdda mig undan blodstider, Gud,
            du min frlsnings Gud,
        s skall min tunga jubla ver din rttfrdighet.
 17.    Herre, upplt mina lppar,
        s att min mun kan frkunna ditt lov.

 18.    Ty du har icke behag till offer,
            eljest skulle jag giva dig sdana;
        till brnnoffer har du icke lust.
 19.    Det offer som behagar Gud
            r en frkrossad ande;
        ett frkrossat och bedrvat hjrta
            skall du, Gud, icke frakta.

 20.    Gr vl mot Sion i din nd,
        bygg upp Jerusalems murar.
 21.    D skall du undf rtta offer, som behaga dig,
            brnnoffer och heloffer;
        d skall man offra tjurar p ditt altare.
*19/52 Psaltaren, 52 Psalmen
                        Psaltaren, 52 Psalmen

                   Trst mot vld och onda tungor.

  1.  Fr sngmstaren; en sng av David,
  2.  nr edomen Doeg kom och berttade fr Saul och sade till honom:
      David har gtt in i Ahimeleks hus.

  3.    Varfr bermmer du dig av vad ont r, du vldsverkare?
        Guds nd varar ju bestndigt.
  4.    Din tunga far efter frdrv,
        den r lik en skarp rakkniv, du arglistige.
  5.    Du lskar ont mer n gott,
        lgn mer n att tala vad rtt r.  Sela.

  6.    Ja, du lskar allt frdrvligt tal,
        du falska tunga.
  7.    Drfr skall ock Gud strta dig ned fr alltid,
        han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda
        och utrota dig ur de levandes land.  Sela.

  8.    Och de rttfrdiga skola se det och frukta,
            de skola le t honom:
  9.    Se dr r den man som icke gjorde
            Gud till sitt vrn,
        utan frlitade sig p sin stora rikedom,
            trotsig i sin lystnad!

 10.    Men jag skall vara ssom ett grnskande olivtrd
            i Guds hus;
        jag frtrstar p Guds nd
            alltid och evinnerligen.
 11.    Jag skall evinnerligen tacka dig
            fr att du har gjort det;
        och infr dina fromma
            skall jag frbida ditt namn,
            ty det r gott.
*19/53 Psaltaren, 53 Psalmen
                        Psaltaren, 53 Psalmen

                  Klagan infr Gud ver det rdande
                              frdrvet.

  1.  Fr sngmstaren, till Mahalt; en sng av David.

  2.    Drarna sga i sina hjrtan:
            Det finnes ingen Gud.
        Frdrv och styggelse r deras onda verk;
            ingen finnes, som gr vad gott r.

  3.    Gud skdar ned frn himmelen
            p mnniskors barn,
        fr att se om det finnes ngon frstndig,
            ngon som sker Gud.

  4.    Nej, alla hava de avfallit,
            allasammans ro de frdrvade;
        ingen finnes, som gr vad gott r,
            det finnes icke en enda.

  5.    Hava de d intet ftt frnimma,
            dessa ogrningsmn,
        dessa som uppta mitt folk,
            likasom te de brd,
        och som icke kalla Gud?

  6.    Jo, dr verfll dem frskrckelse,
            varest intet frskrckligt var;
        ty Gud frstrdde deras ben,
            nr de lgrade sig mot dig.
        S lt du dem komma p skam,
            ja, Gud frkastade dem.

  7.    Ack att frn Sion
            komme frlsning fr Israel!
        Nr Gud vill ter
            upprtta sitt folk,
        d skall Jakob frjda sig,
            d skall Israel vara glad.
*19/54 Psaltaren, 54 Psalmen
                        Psaltaren, 54 Psalmen

                    Bn om rddning ifrn fiender.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David,
  2.  nr sifiterna kommo och sade till Saul: David hller sig nu
      gmd hos oss.

  3.    Gud, frls mig genom ditt namn,
            och skaffa mig rtt genom din makt.
  4.    Gud, hr min bn,
        lyssna till min muns tal.
  5.    Ty frmlingar resa sig upp mot mig,
        och vldsverkare st efter mitt liv;
        de hava icke Gud fr gonen.  Sela.

  6.    Se, Gud r min hjlpare,
        Herren uppehller min sjl.
  7.    M det onda falla tillbaka p mina frfljare,
        frgr dem, du som r trofast.
  8.    D skall jag offra t dig med villigt hjrta;
        jag skall prisa ditt namn, o HERRE,
            ty det r gott.
  9.    Ja, ur all nd rddar det mig,
        och mitt ga fr se med lust p mina fiender.
*19/55 Psaltaren, 55 Psalmen
                        Psaltaren, 55 Psalmen

                      Klagan ver falska vnner.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel; en sng av David.

  2.    Lyssna, Gud, till min bn,
        och frdlj dig icke fr min kallan.
  3.    Akta p mig och svara mig.
        I mitt bekymmer r jag utan ro och mste klaga,
  4.    vid fiendens rop,
            vid den ogudaktiges skri.

        Ty de vilja draga frdrv ver mig,
            och i vrede anstta de mig.
  5.    Mitt hjrta ngslas i mitt brst,
        och ddens fasor hava fallit ver mig.
  6.    Fruktan och bvan kommer ver mig,
            och frfran vertcker mig.

  7.    Drfr sger jag:
        Ack att jag hade vingar ssom duvan!
            D skulle jag flyga bort och ska mig ett bo.
  8.    Ja, lngt bort skulle jag fly,
            jag skulle taga hrbrge i knen.  Sela.
  9.    Jag skulle skynda att ska mig en tillflykt
            undan stormvind och ovder.

 10.    Frdrva dem, Herre;
            gr deras tungor oense.
        Ty vld och genstridighet
            ser jag i staden.
 11.    Dag och natt g de omkring den,
            ovanp dess murar,
        ondska och olycka rda drinne;
 12.    ja, frdrv rder drinne,
        och frn dess torg vika icke
            frtryck och svek.

 13.    Se, det r icke en fiende som smdar mig,
            det kunde jag frdraga;
        det r icke min ovn som frhver sig mot mig,
            fr honom kunde jag gmma mig undan.
 14.    Nej, du gr det, du som var min jmlike,
            min vn och frtrogne,
 15.    du som levde med mig
            i ljuvlig frtrolighet,
        du som i Guds hus gick med mig
            i hgtidsskaran.

 16.    Dden komme ver dem ofrtnkt,
        levande fare de ned i ddsriket;
        ty ondska rder i deras boning, i deras hjrtan.

 17.    Men jag ropar till Gud;
            HERREN skall frlsa mig.
 18.    Afton och morgon och middag
            vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga,
            och han skall hra min rst.
 19.    Han frlossar min sjl och skaffar henne ro,
            s att de icke komma vid mig;
        ty de ro mnga, som st mig emot.

 20.    Gud skall hra det och giva dem svar,
            han som sitter p sin tron av lder.  Sela.
        Ty de vilja icke ndra sig,
            och de frukta ej Gud.

 21.    Den mannen br hnder p sin vn;
            han bryter sitt frbund.
 22.    Orden i hans mun ro hala ssom smr,
            men stridslust fyller hans hjrta;
        hans ord ro lenare n olja,
            dock ro de dragna svrd.

 23.    Kasta din brda p HERREN,
            han skall uppehlla dig;
        han skall i evighet icke tillstdja
            att den rttfrdige vacklar.
 24.    Gud, du skall strta dem ned
            i gravens djup;
        de blodgiriga och falska skola ej n
            sin halva lder.
        Men jag frtrstar p dig.
*19/56 Psaltaren, 56 Psalmen
                        Psaltaren, 56 Psalmen

                Frtrstansfull bn under frfljelse.

  1.  Fr sngmstaren, efter Den stumma duvan i fjrran; en sng av
      David, nr filisterna grepo honom i Gat.

  2.    Var mig ndig, o Gud,
            ty mnniskor st mig efter livet;
        bestndigt trnga mig stridsmn.
  3.    Mina frfljare st mig bestndigt efter livet;
        ja, de ro mnga, som i hgmod strida mot mig.
  4.    Men nr fruktan kommer ver mig,
        stter jag min frtrstan p dig.

  5.    Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord,
        p Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
        vad kan det som r ktt gra mig?

  6.    Bestndigt frbittra de livet fr mig,
        alla deras tankar g ut p att skada mig.
  7.    De rota sig samman, de lgga frst,
        de vakta p mina steg,
            ty de st efter mitt liv.
  8.    Skulle de rddas med all sin ondska?
        Nej, sl ned folken,
            Gud, i din vrede.

  9.    Du har rknat min flykts dagar.
        Samla mina trar i din lgel;
            de st ju i din bok.
 10.    S mste d mina fiender vika tillbaka
            p den dag d jag ropar;
        det vet jag, att Gud str mig bi.

 11.    Med Guds hjlp skall jag f prisa hans ord;
        med HERRENS hjlp skall jag f prisa hans ord.
 12.    P Gud frtrstar jag och skall icke frukta;
        vad kunna mnniskor gra mig?

 13.    Jag har lften att infria till dig, o Gud;
        jag vill betala dig lovoffer.
 14.    Ty du har rddat min sjl frn dden,
        ja, mina ftter ifrn fall,
        s att jag kan vandra infr Gud
            i de levandes ljus.
*19/57 Psaltaren, 57 Psalmen
                        Psaltaren, 57 Psalmen

                       Bn och lovsng i nden.

  1.  Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr han
      flydde fr Saul och var i grottan.

  2.    Var mig ndig, o Gud, var mig ndig;
        ty till dig tager min sjl sin tillflykt.
        Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt,
        till dess att det onda r frbi.

  3.    Jag ropar till Gud den Hgste,
        till Gud, som fullbordar sitt verk fr mig.
  4.    Han skall snda frn himmelen och frlsa mig,
        nr jag smdas av mnniskor som st mig efter livet.  Sela.
        Gud skall snda sin nd och sin trofasthet.

  5.    Min sjl r omgiven av lejon,
        jag mste ligga bland eldsprutare,
        bland mnniskor vilkas tnder ro spjut och pilar,
        och vilkas tungor ro skarpa svrd.

  6.    Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
        ver hela jorden strcke sig din ra.

  7.    De lgga ut nt fr mina ftter,
            min sjl bjes ned,
        de grva fr mig en grop,
            men de falla sjlva dri.  Sela.

  8.    Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
        mitt hjrta r frimodigt;
            jag vill sjunga och lova.
  9.    Vakna upp, min ra[1];
        upp, psaltare och harpa!
            Jag vill vcka morgonrodnaden.

 10.    Jag vill tacka dig bland folken, Herre;
            jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.
 11.    Ty din nd r stor allt upp till himmelen
            och din trofasthet allt upp till skyarna.

 12.    Upphjd vare du, Gud, ver himmelen;
        ver hela jorden strcke sig din ra.

[1]  Se ra i Ordfrkl.
*19/58 Psaltaren, 58 Psalmen
                        Psaltaren, 58 Psalmen

                        Bn mot de ogudaktiga.

  1.  Fr sngmstaren; Frdrva icke; av David; en sng.

  2.    Talen I vl i eder stumhet
            vad rttfrdigt r?
        Dmen I ssom rtt r,
            I mnniskors barn?
  3.    Nej, i hjrtat uppgren I
            onda anslag;
        I vgen ut i landet
            edra hnders vld.

  4.    De ogudaktiga ro avflliga
            allt ifrn moderssktet;
        de lgnaktiga fara vilse
            nda frn sin moders liv.
  5.    Gift r i dem,
            likt ormens gift;
        en dv huggorm likna de,
            en som tillstoppar sitt ra,
  6.    s att han icke hr tjusarnas rst,
            icke den frfarne besvrjarens.

  7.    Gud, krossa tnderna
            i deras mun;
        bryt ut, o HERRE,
            de unga lejonens kindtnder.
  8.    Lt dem bliva till intet,
            likasom vatten som frrinner.
        Nr ngon skjuter sina pilar,
            blive de ssom utan udd.
  9.    M han vara lik snigeln,
            som upplses och frgs,
        lik en kvinnas foster,
            som ej fick skda solen.

 10.    Frrn edra grytor
            hava hunnit mrka brnslet,
        och medan kttet nnu r rtt,
            skall en gldvind rycka bort det.
 11.    Den rttfrdige skall gldja sig,
            nr han skdar hmnden,
        han skall tv sina ftter
            i den ogudaktiges blod.
 12.    Och mnniskorna skola sga:
            Ja, den rttfrdige fr sin ln;
        ja, det finnes en Gud
            som dmer p jorden.
*19/59 Psaltaren, 59 Psalmen
                        Psaltaren, 59 Psalmen

               Den oskyldiges bn mot fienders frst.

  1.  Fr sngmstaren; Frdrva icke; en sng av David, nr Saul
      snde och lt bevaka hans hus fr att dda honom.

  2.    Rdda mig, min Gud, frn mina fiender,
        beskydda mig fr mina motstndare.
  3.    Rdda mig frn ogrningsmnnen,
        och frls mig frn de blodgiriga.
  4.    Ty se, de ligga i frst fr mig;
        grymma mnniskor rota sig samman mot mig,
        utan ngon min vertrdelse
            eller synd, o HERRE.
  5.    Utan ngon min missgrning
            lpa de fram och gra sig redo;
        vakna upp, kom mig till mtes,
            och se hrtill.
  6.    Ja, du HERRE Gud Sebaot,
            Israels Gud,
        vakna och hemsk alla hedningar,
        hemsk utan nd alla trolsa ogrningsmn.  Sela.

  7.    Var afton komma de tillbaka,
        de tjuta ssom hundar
            och stryka omkring i staden.
  8.    Se, deras mun fldar ver,
        svrd ro p deras lppar,
            ty vem skulle hra det?
  9.    Men du, HERRE, ler t dem;
            du bespottar alla hedningar.

 10.    Mot deras makt vill jag hlla mig till dig,
            ty Gud r min borg.
 11.    Min Gud kommer mig till mtes med sin nd,
        Gud lter mig se med lust p mina frfljare.

 12.    Drp dem icke,
            p det att mitt folk ej m frgta det;
        lt dem genom din kraft driva ostadiga omkring,
        och sl dem ned,
            du vr skld, o Herre.

 13.    Vart ord p deras lppar
            r en synd i deras mun.
        M de fngas i sitt hgmod,
        genom den frbannelse och lgn som de tala.
 14.    Frgr dem i vrede,
            frgr dem, s att de ej mer ro till;
        och m de frnimma
            att det r Gud som rder i Jakob,
            allt intill jordens ndar.  Sela.

 15.    Ja, var afton komma de tillbaka,
        de tjuta ssom hundar
            och stryka omkring i staden.
 16.    De driva omkring efter rov;
        om de icke bliva mtta, s stanna de kvar ver natten.

 17.    Men jag vill sjunga om din makt
        och jubla var morgon ver din nd;
        ty du var fr mig en borg
        och en tillflykt, nr jag var i nd.
 18.    Min starkhet, dig vill jag lovsjunga,
        ty Gud r min borg,
            min nderike Gud.
*19/60 Psaltaren, 60 Psalmen
                        Psaltaren, 60 Psalmen

                    Hopp om seger efter nederlag.

  1.  Fr sngmstaren, efter Vittnesbrdets lilja; en sng, till
      att inlras; av David,
  2.  nr han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom
      tillbaka och slog edomerna i Saltdalen, tolv tusen man.

  3.    Gud, du har frkastat och frskingrat oss,
        du har varit vred; upprtta oss igen.
  4.    Du har kommit jorden att bva och rmna;
        hela nu dess revor, ty den vacklar.
  5.    Du har ltit ditt folk se hrda ting,
        du har isknkt t oss rusande vin.

  6.    Men t dem som frukta dig gav du ett baner,
        dit de kunde samla sig fr att undfly bgen.  Sela.
  7.    P det att dina vnner m varda rddade,
        m du giva seger med din hgra hand och bnhra oss.

  8.    Gud har talat i sin helgedom:
        Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
        och skall avmta Suckots dal.
  9.    Mitt r Gilead, och mitt r Manasse,
        Efraim r mitt huvuds vrn,
        Juda min hrskarstav;
 10.    Moab r mitt tvagningskrl,
        p Edom kastar jag min sko;
        hj jubelrop till min ra, du filisternas land.

 11.    Vem skall fra mig till den fasta staden,
        vem leder mig till Edom?
 12.    Har icke du, o Gud, frkastat oss,
        s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
 13.    Giv oss hjlp mot ovnnen;
        ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
 14.    Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
        han skall frtrampa vra ovnner.
*19/61 Psaltaren, 61 Psalmen
                        Psaltaren, 61 Psalmen

                  Bn om vlsignelse ver konungen.

  1.  Fr sngmstaren, till strngaspel; av David.

  2.    Hr, o Gud, mitt rop,
        akta p min bn.
  3.    Frn jordens nda
            ropar jag till dig,
            ty mitt hjrta frsmktar;
        fr mig upp p en klippa,
            som r mig alltfr hg.
  4.    Ty du r min tillflykt,
        ett starkt torn mot fienden.
  5.    Lt mig bo i din hydda evinnerligen;
        under dina vingars beskrm tager jag min tillflykt.  Sela.

  6.    Ty du, o Gud,
            hr mina lften,
        t dem som frukta ditt namn
            giver du en arvedel.
  7.    Du frkar konungens dagar;
        hans r skola vara frn slkte till slkte.
  8.    M han sitta p sin tron
            infr Gud evinnerligen;
        lt nd och trofasthet
            bevara honom.
  9.    D skall jag lovsjunga
            ditt namn till evig tid,
        i det jag fr infria mina lften
            dag efter dag.
*19/62 Psaltaren, 62 Psalmen
                        Psaltaren, 62 Psalmen

                    Allenast hos Gud r frlsning.

  1.  Fr sngmstaren, till Jedutun; en psalm av David.

  2.    Allenast hos Gud sker min sjl sin ro;
            frn honom kommer min frlsning.
  3.    Allenast han r min klippa och min frlsning,
            min borg, jag skall ej mycket vackla.

  4.    Huru lnge viljen I rasa mot denne man,
            samfllt sl honom ned,
        ssom vore han en lutande vgg,
            en snderbrckt mur?
  5.    De rdsl allenast om att stta honom ned frn hans hjd,
            de hava behag till lgn;
        med munnen vlsigna de,
            men i sitt innersta frbanna de.  Sela.

  6.    Allenast i Gud m du hava din ro, min sjl;
            ty frn honom kommer mitt hopp.
  7.    Allenast han r min klippa och min frlsning,
            min borg, jag skall icke vackla.
  8.    Hos Gud r min frlsning och min ra;
        min starka klippa,
            min tillflykt har jag i Gud.
  9.    Frtrsta p honom
            alltid, du folk;
        utgjuten fr honom edra hjrtan.
        Gud r vr tillflykt.  Sela.

 10.    Allenast ett intet ro mnniskors barn,
            myndiga herrar ffnglighet;
        i vgsklen ro de fr ltta,
            mindre n intet ro de allasammans.
 11.    Frliten eder icke p ortt vinning,
            stten icke ett ffngligt hopp till rov:
        om ock eder rikedom vxer,
            s akten icke drp.

 12.    En gng har Gud sagt det,
            ja, tv gnger har jag hrt det,
        att hos Gud r makten;
 13.        och hos dig, Herre, r nd.
        Ty du vedergller
            var och en efter hans grningar.
*19/63 Psaltaren, 63 Psalmen
                        Psaltaren, 63 Psalmen

                 Lngtan efter Gud och frtrstan p
                                honom.

  1.  En psalm av David, nr han var i Juda ken.

  2.    Gud, du r min Gud,
            bittida sker jag dig;
        min sjl trstar efter dig,
        min kropp lngtar efter dig,
            i ett torrt land,
            som frsmktar utan vatten.

  3.    S skdar jag nu efter dig i helgedomen,
        fr att f se din makt och ra.
  4.    Ty din nd r bttre n liv;
        mina lppar skola prisa dig.

  5.    S skall jag d lova dig, s lnge jag lever;
        i ditt namn skall jag upplyfta mina hnder.

  6.    Min sjl varder mttad
            ssom av mrg och fett;
        och med jublande lppar
            lovsjunger min mun,
  7.    nr jag kommer ihg dig p mitt lger
        och under nattens vkter tnker p dig.

  8.    Ty du r min hjlp,
        och under dina vingars skumma jublar jag.
  9.    Min sjl hller sig intill dig;
        din hgra hand uppehller mig.

 10.    Men dessa som st efter mitt liv
            och vilja frdrva det,
        de skola fara ned i jordens djup.
 11.    De skola givas till pris t svrdet,
        rovdjurs byte skola de varda.

 12.    Men konungen skall gldja sig i Gud;
        bermma sig skall var och en som svr vid honom,
        ty de lgnaktigas mun skall varda tillstoppad.
*19/64 Psaltaren, 64 Psalmen
                        Psaltaren, 64 Psalmen

                     Bn om beskrm emot fiender.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Hr, o Gud,
            min rst, nr jag klagar,
        bevara mitt liv,
            ty fienden frskrcker mig.
  3.    Frdlj mig fr de ondas hemliga rd,
        fr ogrningsmnnens larmande hop;
  4.    ty de vssa sina tungor likasom svrd,
        med bittra ord lgga de an ssom med pilar,
  5.    fr att i lnndom skjuta den ostrafflige;
        pltsligt skjuta de p honom, utan frsyn.

  6.    De befsta sig i sitt onda uppst,
        de orda om huru de skola lgga ut snaror;
        de sga: Vem skulle se oss?
  7.    De tnka ut onda anslag:
        Nu ro vi redo med det rd vi hava uttnkt!
        Ja, djupa ro mnnens tankar och hjrtan.

  8.    D skjuter Gud dem;
        pltsligt srar dem hans pil.
  9.    De bringas p fall och f straff fr sina tungors skull;
        var och en som ser dem rister huvudet.

 10.    Och alla mnniskor varda frskrckta;
        de frkunna vad Gud har gjort
        och frst hans verk.
 11.    Den rttfrdige skall gldja sig i HERREN
            och taga sin tillflykt till honom,
        och alla rttsinniga
            skola bermma sig.
*19/65 Psaltaren, 65 Psalmen
                        Psaltaren, 65 Psalmen

                        Guds godhets rikedom.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm; en sng av David.

  2.    Gud, dig lovar man
            i stillhet i Sion,
        och till dig fr man infria lfte.
  3.    Du som hr bn,
        till dig kommer allt ktt.
  4.    Mina missgrningar voro mig vermktiga;
        men du frlter vra vertrdelser.
  5.    Sll r den som du utvljer och lter komma till dig,
            s att han fr bo i dina grdar.
        M vi f mtta oss med det goda i ditt hus,
            det heliga i ditt tempel.

  6.    Med underbara grningar bnhr du oss i rttfrdighet,
            du vr frlsnings Gud,
        du som r en tillflykt fr alla jordens ndar
            och fr havet i fjrran;
  7.    du som gr bergen fasta genom din kraft,
            ty du r omgjordad med makt;
  8.    du som stillar havens brus,
            deras bljors brus
            och folkens larm.
  9.    De som bo vid jordens ndar
            hpna fr dina tecken;
        sterland och vsterland
            uppfyller du med jubel.

 10.    Du lter dig vrda om landet och giver det verfld,
            rikedom i ymnigt mtt;
        Guds klla har vatten till fyllest.
        Du bereder sd t mnniskorna,
            nr du s bereder jorden.
 11.    Dess fror vattnar du,
            du jmnar det som r uppljt;
        med regnskurar uppmjukar du den,
            det som vxer drp vlsignar du.
 12.    Du krner ret med ditt goda,
        och dina spr drypa av fetma.
 13.    Betesmarkerna i knen drypa,
        och hjderna omgjorda sig med frjd.
 14.    ngarna hlja sig i hjordar,
        och dalarna betckas med sd;
        man hjer jubelrop och sjunger.
*19/66 Psaltaren, 66 Psalmen
                        Psaltaren, 66 Psalmen

                            Tack och lov.

  1.  Fr sngmstaren; en sng, en psalm.

        Hjen jubel till Gud, alla lnder;
  2.    lovsjungen hans namns ra,
        given honom ra och pris.
  3.    Sgen till Gud:
            Huru underbara ro icke dina grningar!
        Fr din stora makts skull
            visa dina fiender dig underdnighet.
  4.    Alla lnder skola tillbedja och lovsjunga dig;
        de skola lovsjunga ditt namn.  Sela.

  5.    Kommen och sen
            vad Gud har gjort;
        underbara ro hans grningar
            mot mnniskors barn.
  6.    Han frvandlade havet till torrt land;
        till fots gingo de genom floden;
        d gladdes vi ver honom.
  7.    Genom sin makt rder han evinnerligen,
        hans gon giva akt p hedningarna;
        de genstrviga m icke frhva sig.  Sela.

  8.    Prisen, I folk, vr Gud,
        och lten hans lov ljuda hgt;
  9.    ty han har beskrt liv t vr sjl
        och har icke ltit vr fot vackla.
 10.    Ty vl prvade de oss, o Gud,
        du luttrade oss, ssom silver luttras;
 11.    du frde oss in i fngelse,
        du lade en tung brda p vr rygg;
 12.    du lt mnniskor fara fram ver vrt huvud,
        vi mste g genom eld och vatten.
        Men du har frt oss ut och vederkvickt oss.

 13.    S kommer jag d till ditt hus med brnnoffer,
        jag vill infria mina lften till dig,
 14.    dem till vilka mina lppar ppnade sig,
        och som min mun uttalade i min nd.
 15.    Brnnoffer av feta fr vill jag frambra t dig,
        med offernga av vdurar;
        jag vill offra bde tjurar och bockar.  Sela.

 16.    Kommen och hren, s vill jag frtlja
            fr eder, I alla som frukten Gud,
            vad han har gjort mot min sjl.
 17.    Till honom ropade jag med min mun,
        och lovsng var redan p min tunga.
 18.    Om jag hade frehaft ngot ortt i mitt hjrta,
        s skulle Herren icke hra mig.
 19.    Men Gud har hrt mig,
        han har aktat p mitt bnerop.
 20.    Lovad vare Gud,
            som icke har frkastat min bn
            eller vnt ifrn mig sin nd!
*19/67 Psaltaren, 67 Psalmen
                        Psaltaren, 67 Psalmen

                          Guds vlsignelse.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng.

  2.    Gud vare oss ndig och vlsigne oss,
        han lte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,
  3.    fr att man p jorden m knna din vg,
        bland alla hedningar din frlsning.

  4.    Folken tacke dig, o Gud,
        alla folk tacke dig.

  5.    Folkslagen gldje sig och juble,
        ty du dmer folken rtt,
        och du leder folkslagen p jorden.  Sela.

  6.    Folken tacke dig, o Gud,
        alla folk tacke dig.

  7.    Jorden har givit sin grda.
        Gud, vr Gud, vlsigne oss.
  8.    Gud vlsigne oss,
        och alla jordens ndar
            frukte honom.
*19/68 Psaltaren, 68 Psalmen
                        Psaltaren, 68 Psalmen

               Israels Guds strider och segrar fr sitt
                                folk.

  1.  Fr sngmstaren; av David; en psalm, en sng.

  2.    Gud str upp;
            hans fiender varda frskingrade,
        och de som hata honom
            fly fr hans ansikte.
  3.    Ssom rk frdrives,
            s frdrivas de av dig;
        likasom vaxet
            smlter fr eld,
        s frgs de ogudaktiga
            fr Guds ansikte.
  4.    Men de rttfrdiga ro glada,
            de frjda sig infr Gud
            och jubla i gldje.

  5.    Sjungen till Guds ra,
            lovsgen hans namn.
        Gren vg fr honom
            som drager fram genom knarna.
        Hans namn r HERREN,
            frjdens infr honom;
  6.    de faderlsas fader
            och nkors frsvarare,
        Gud i sin heliga boning,
  7.    en Gud som frhjlper
            de ensamma till ett hem,
        och som fr de fngna
            ut till lycka;
        allenast de genstrviga
            mste bo i en ken.

  8.    Gud, nr du drog ut
            i spetsen fr ditt folk,
            nr du gick fram i demarken, Sela,
  9.    d bvade jorden,
            d utgt himmelen sina flden
            infr Guds ansikte;
        ja, Sinai bvade
            fr Guds ansikte;
            Israels Guds.
 10.    Ett nderikt regn
            lt du falla, o Gud;
        ditt arvland, som frsmktade,
            vederkvickte du.
 11.    Din skara fick bo dri;
        genom din godhet beredde du det
            t de betryckta, o Gud.

 12.    Herren lter hra sitt ord,
        stor r skaran av kvinnor som bda gldje:
 13.    Hrskarornas konungar
            fly, de fly,
        och husmodern drhemma
            fr utskifta byte.
 14.    Viljen I d ligga stilla
            inom edra hgnader?
        Duvans vingar
            ro hljda i silver,
        och hennes fjdrar
            skimra av guld.
 15.    Nr den Allsmktige frstrr
            konungarna i landet,
            faller sn p Salmon.

 16.    Ett Guds berg
            r Basans berg,
        ett hgtoppigt berg
            r Basans berg.
 17.    Men varfr sen I s avogt,
            I hga berg,
        p det berg som Gud
            har utkorat till sitt ste,
        det dr ock HERREN
            skall bo fr alltid?
 18.    Guds vagnar ro tiotusenden,
            tusen och ter tusen;
        Herren drog fram med dem,
            Sinai r nu i helgedomen.
 19.    Du for upp i hjden,
            du tog fngar,
        du undfick gvor
            bland mnniskorna,
        ja, ocks de genstrviga
            skola bo hos HERREN Gud.

 20.    Lovad vare Herren!
        Dag efter dag br han oss;
            Gud r vr frlsning.  Sela.
 21.    Gud r fr oss
            en Gud som frlsar,
        och hos HERREN, Herren
            finnes rddning frn dden.
 22.    Men Gud snderkrossar
            sina fienders huvuden,
        krossar hjssan
            p den som gr dr med skuld.
 23.    Herren sger:
            Frn Basan skall jag hmta dem,
        frn havets djup
            skall jag hmta dem upp,
 24.    s att du kan stampa
            med din fot i blod
        och lta dina hundars tunga
            f sin del av fienderna.

 25.    Man ser, o Gud,
            ditt hgtidstg,
        min Guds, min konungs, tg
            inne i helgedomen.
 26.    Frmst g sngare,
            harpospelare flja efter,
        mitt ibland unga kvinnor
            som sl p pukor.
 27.    Lova Gud i frsamlingarna,
        loven Herren, I av Israels brunn.
 28.    Dr gr Benjamin,
            den yngste, han fr dem an;
        dr gr skaran
            av Juda furstar,
        Sebulons furstar,
            Naftalis furstar.

 29.    Din Gud har beskrt dig makt;
            s hll nu vid makt, o Gud,
            vad du har gjort fr oss.
 30.    I ditt tempel i Jerusalem
            bre konungar fram
            sina sknker t dig.
 31.    Nps odjuret i vassen,
            tjurarnas hop
            med deras kalvar, folken,
        m de dmjukt hylla dig
            med sina silverstycken.
        Ja, han frstrr de folk
            som finna behag i krig.
 32.    De mktige skola komma
            hit frn Egypten,
        Etiopien skall skynda hit till Gud,
            med gvor i hnderna.

 33.    I riken p jorden,
            sjungen till Guds ra;
        lovsgen Herren, Sela,
 34.    honom som far fram
            p urtidshimlarnas himmel.
        Ja, dr lter han hra sin rst,
            en mktig rst.
 35.    Given Gud makten;
        ver Israel r hans hrlighet,
            och hans makt r i skyarna.
 36.    Fruktansvrd r du,
            Gud, i din helgedom;
        Israels Gud,
            han giver makt
            och styrka t sitt folk.
        Lovad vare Gud!
*19/69 Psaltaren, 69 Psalmen
                        Psaltaren, 69 Psalmen

                       Den lidande rttfrdige.

  1.  Fr sngmstaren, efter Liljor; av David.

  2.    Frls mig, Gud; ty vattnen
            trnga mig inp livet.
  3.    Jag har sjunkit ned i djup dy,
            dr ingen botten r;
        jag har kommit i djupa vatten,
            och svallet vill frdrnka mig.
  4.    Jag har ropat mig trtt,
            min strupe r frtorkad;
        mina gon frsmkta
            av frbidan efter min Gud.
  5.    Flera n hren p mitt huvud
            ro de som hata mig utan sak;
        mnga ro de som vilja frgra mig,
            de som ro mina fiender utan skl;
        vad jag icke har rvat,
            det mste jag glda.
  6.    Du, o Gud,
            knner min drskap,
        och mina skulder ro icke
            frborgade fr dig.
  7.    Lt icke i mig dem komma p skam,
            som frbida dig, Herre,
            HERRE Sebaot;
        Lt icke i mig dem varda till blygd,
            som ska dig,
            du Israels Gud.

  8.    Ty fr din skull br jag smlek,
        fr din skull hljer blygsel mitt ansikte;
  9.    frmmande har jag blivit fr mina brder
        och en frmling fr min moders barn.
 10.    Ty nitlskan fr ditt hus har frtrt mig,
        och dina smdares smdelser hava fallit ver mig.
 11.    Jag grt, ja, min sjl grt under fasta,
        men det blev mig till smlek.
 12.    Jag kldde mig i sorgdrkt,
        men jag blev fr dem ett ordsprk.
 13.    Om mig tassla de, nr de sitta i porten;
        i dryckeslag gra de visor om mig.

 14.    Men jag kommer med min bn till dig,
            HERRE, i behaglig tid,
        genom din stora nd, o Gud;
        svara mig i din frlsande trofasthet.
 15.    Rdda mig ur dyn, s att jag icke sjunker ned;
        lt mig bliva rddad frn dem som hata mig
            och frn de djupa vattnen.
 16.    Lt icke vattensvallet frdrnka mig
        eller djupet uppsluka mig;
        och lt ej graven tillsluta sitt gap ver mig.
 17.    Svara mig, HERRE,
            ty god r din nd;
        vnd dig till mig
            efter din stora barmhrtighet.
 18.    Frdlj icke ditt ansikte fr din tjnare,
        ty jag r i nd; skynda att svara mig.
 19.    Kom till min sjl och frlossa henne;
        befria mig fr mina fienders skull.
 20.    Du knner min smlek,
            min skam och blygd;
        du ser alla mina ovnner.
 21.    Smlek har krossat mitt hjrta,
            s att jag r vanmktig;
        jag vntade p medlidande, men dr var intet,
        och p trstare, men jag fann ingen.
 22.    De gvo mig galla att ta,
        och ttika att dricka, i min trst.

 23.    M deras bord framfr dem bliva till en snara
        och till ett giller, bst de g dr skra;
 24.    m deras gon frmrkas, s att de icke se;
        gr deras lnder vacklande alltid.
 25.    Gjut ut ver dem din ogunst,
        och lt din vredes gld hinna upp dem.
 26.    Deras grd blive de,
        ingen m finnas, som bor i deras hyddor,
 27.    eftersom de frflja dem som du sjlv har slagit
        och orda om huru de plgas, som du har stungit.
 28.    Lt dem g frn missgrning till missgrning,
        och lt dem icke komma till din rttfrdighet.
 29.    M de utplnas ur de levandes bok
        och icke varda uppskrivna bland de rttfrdiga.

 30.    Men mig som r betryckt och plgad,
        mig skall din frlsning, o Gud, beskydda.
 31.    Jag vill lova Guds namn med sng
        och upphja honom med tacksgelse.
 32.    Det skall behaga HERREN bttre n ngon tjur,
        ngot offerdjur med horn och klvar.
 33.    Nr de dmjuka se det, skola de gldja sig;
        I som sken Gud, edra hjrtan skola leva.
 34.    Ty HERREN lyssnar till de fattiga
        och fraktar icke sina fngna.
 35.    Honom love himmelen och jorden,
        havet och allt vad som rr sig dri.
 36.    Ty Gud skall frlsa Sion,
        han skall bygga upp Juda stder;
        man skall bo i dem och besitta landet.
 37.    Hans tjnares barn skola f det till arvedel,
        och de som lska hans namn skola bo dri.
*19/70 Psaltaren, 70 Psalmen
                        Psaltaren, 70 Psalmen

                          Bn om snar hjlp.

  1.  Fr sngmstaren; av David, till minnelse.

  2.    Gud, kom till min rddning;
        HERRE, skynda till min hjlp.
  3.    M de komma p skam och varda utskmda,
            som st efter mitt liv;
        m de vika tillbaka och blygas,
            som nska min ofrd.
  4.    M de vnda tillbaka i sin skam,
        som sga: Rtt s, rtt s!

  5.    Men alla de som ska dig m frjdas
            och vara glada i dig;
        och de som stunda din frlsning sge alltid:
            Lovad vare Gud!
  6.    Jag r betryckt och fattig;
            Gud, skynda till mig.
        Min hjlp och min befriare r du;
            HERRE, drj icke.
*19/71 Psaltaren, 71 Psalmen
                        Psaltaren, 71 Psalmen

                     Bn och frtrstan till Gud.

  1.    Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt;
        lt mig aldrig komma p skam.
  2.    Rdda mig och befria mig genom din rttfrdighet;
        bj ditt ra till mig och frls mig.
  3.    Var mig en klippa dr jag fr bo,
            och dit jag alltid kan fly,
            du som beskr mig frlsning.
        Ty du r mitt bergfste och min borg.
  4.    Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges vld,
        ur den orttfrdiges och frtryckarens hand.

  5.    Ty du r mitt hopp, o Herre,
        HERRE, du r min frtrstan allt ifrn min ungdom.
  6.    Du har varit mitt std allt ifrn moderlivet,
        ja, du har frlst mig ur min moders liv;
        dig gller stndigt mitt lov.

  7.    Jag har blivit ssom ett vidunder fr mnga;
        men du r min starka tillflykt.
  8.    Lt min mun vara full av ditt lov,
        hela dagen av din ra.
  9.    Frkasta mig icke i min lderdoms tid,
        vergiv mig ej, nr min kraft frsvinner.

 10.    Ty mina fiender sga s om mig,
        och de som vakta p min sjl
            rdsl s med varandra:
 11.    Gud har vergivit honom;
        frfljen och gripen honom,
            ty det finnes ingen som rddar.

 12.    Gud, var icke lngt ifrn mig;
        min Gud, skynda till min hjlp.
 13.    M de komma p skam och frgs,
            som st emot min sjl;
        m de hljas med smlek och blygd,
            som ska min ofrd.

 14.    Men jag skall alltid hoppas
        och n mer frka allt ditt lov.
 15.    Min mun skall frtlja din rttfrdighet,
        hela dagen din frlsning,
        ty jag knner intet mtt drp.
 16.    Jag skall frambra Herrens, HERRENS vldiga grningar;
        jag skall prisa din rttfrdighet, ja, din allenast.

 17.    Gud, du har undervisat mig allt ifrn min ungdom;
        och intill nu frkunnar jag dina under.
 18.    S vergiv mig ej heller, o Gud,
        i min lderdom, nr jag varder gr,
        till dess jag fr frtlja om din arm fr ett annat slkte,
        om din makt fr alla dem som skola komma.

 19.    Din rttfrdighet nr till himmelen, o Gud.
        Du som har gjort s stora ting,
            o Gud, vem r dig lik?
 20.    Du som har ltit oss prva
            s mycken nd och olycka,
        du skall ter gra oss levande
            och fra oss upp igen
            du jordens djup.
 21.    Ja, lt mig vxa till alltmer;
            och trsta mig igen.

 22.    S vill ock jag tacka dig
            med psaltarspel
            fr din trofasthet, min Gud;
        jag vill lovsjunga dig till harpa,
            du Israels Helige.
 23.    Mina lppar skola jubla,
            ty jag vill lovsjunga dig;
        ja, jubla skall min sjl,
            som du har frlossat.
 24.    Och min tunga skall hela dagen
            tala om din rttfrdighet;
        ty de som skte min ofrd
            hava kommit p skam och mst blygas.
*19/72 Psaltaren, 72 Psalmen
                        Psaltaren, 72 Psalmen

                  Bn om vlsignelse ver Guds folks
                               konung.

  1.  Av Salomo.

        Gud, giv t konungen dina rtter
            och din rttfrdighet t konungasonen.
  2.    Han dme ditt folk med rttfrdighet
            och dina betryckta med rtt.
  3.    Bergen bre frid t folket,
            s ock hjderna, genom rttfrdighet.
  4.    Han skaffe rtt t de betryckta i folket,
        han frlse de fattiga
            och krosse frtryckaren.
  5.    Dig frukte man, s lnge solen varar,
            och s lnge mnen skiner,
            frn slkte till slkte.
  6.    Han vare lik regnet som faller p ngen,
        lik en regnskur som vattnar jorden.
  7.    I hans dagar blomstre den rttfrdige,
        och stor frid rde,
            till dess ingen mne mer finnes.

  8.    M han hrska frn hav till hav
        och ifrn floden intill jordens ndar.
  9.    Fr honom buge sig knens inbyggare,
        och hans fiender slicke stoftet.
 10.    Konungarna frn Tarsis och havslnderna
            hembre sknker,
        konungarna av Saba och Seba
            bre fram gvor.
 11.    Ja, alla konungar falle ned fr honom,
            alla hedningar tjne honom.

 12.    Ty han skall rdda den fattige som ropar
        och den betryckte och den som ingen hjlpare har.
 13.    Han skall vara mild mot den arme och fattige;
        de fattigas sjlar skall han frlsa.
 14.    Ifrn frtryck och vld skall han frlossa deras sjl,
        och deras blod skall aktas dyrt i hans gon.

 15.    M han leva; m man fra till honom
            guld frn Saba.
        Stndigt bedje man fr honom,
            alltid vlsigne man honom.
 16.    Ymnigt vxe sden i landet,
            nda till bergens topp;
        dess frukt m susa
            likasom Libanons skog;
        och folk blomstre upp i stderna
            ssom rter p marken.
 17.    Hans namn frblive evinnerligen;
        s lnge solen skiner, fortplante sig hans namn.
        Och i honom vlsigne man sig[1];
            alla hedningar prise honom sll.

 18.  Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gr under!
 19.  Och lovat vare hans hrliga namn evinnerligen, och hela jorden
      vare full av hans ra!  Amen, Amen.

 20.  Slut p Davids, Isais sons, bner.

[1]  Se Vlsigna sig i Ordfrkl.
*19/73 Psaltaren, 73 Psalmen
                             Tredje boken

                        Psaltaren, 73 Psalmen

                 Den frommes trst vid de ogudaktigas
                                lycka.

  1.  En psalm av Asaf.
        Sannerligen, Gud r god mot Israel,
        mot dem som hava rena hjrtan.
  2.    Men jag hade s nr stapplat med mina ftter,
        mina steg voro nra att slinta;
  3.    ty jag upptndes av avund mot de vermodiga,
        nr jag sg att det gick dem vl i deras ogudaktighet.

  4.    Ty fria ifrn vedermdor ro de till sin dd,
        och deras hull r frodigt.
  5.    De komma icke i olycka ssom andra ddliga
        och varda icke plgade ssom andra mnniskor.
  6.    Drfr r hgmod deras halsprydnad,
        vld den kldnad som hljer dem.
  7.    Ur fetma skda deras gon fram,
        deras hjrtans inbillningar hava intet mtt.
  8.    De hna och tala frtryck i sin ondska;
        med hga thvor tala de.
  9.    Med sin mun stiga de upp i himmelen,
        och deras tunga far fram p jorden;
 10.    drfr vnder sig deras folk till dem
        och super s in vattnet i fulla drag.
 11.    Och de sga: Huru skulle Gud kunna veta det?
        Skulle sdan kunskap finnas hos den Hgste?
 12.    Ja, s r det med de ogudaktiga;
        det gr dem alltid vl, och de vxa i makt.

 13.    Sannerligen, frgves bevarade jag mitt hjrta rent
        och tvdde mina hnder i oskuld;
 14.    jag vart dock plgad hela dagen,
        och var morgon kom tuktan ver mig.
 15.    Om jag hade sagt: S vill jag lra,
        d hade jag svikit dina barns slkte.

 16.    Nr jag nu tnkte efter fr att begripa detta,
        syntes det mig alltfr svrt,
 17.    till dess jag trngde in i Guds heliga rdslut
        och aktade p dess nde.
 18.    Sannerligen, p slipprig mark stller du dem,
        du strtar dem ned i frdrv.
 19.    Huru varda de ej till intet i ett gonblick!
        De frgs och f en nde med frskrckelse.
 20.    Ssom det r med en drm, nr man vaknar, o Herre,
        s aktar du dem fr intet, ssom skuggbilder, nr du vaknar.
 21.    Nr mitt hjrta frbittrades
        och jag knde styng i mitt inre,
 22.    d var jag ofrnuftig och frstod intet;
        ssom ett oskligt djur var jag infr dig.

 23.    Dock frbliver jag stdse hos dig;
        du hller mig vid min hgra hand.
 24.    Du skall leda mig efter ditt rd
        och sedan upptaga mig med ra.
 25.    Vem har jag i himmelen utom dig!
        Och nr jag har dig, d frgar jag efter intet p jorden.
 26.    Om n min kropp och min sjl frsmkta,
        s r dock Gud mitt hjrtas klippa
        och min del evinnerligen.
 27.    Ty se, de som hava vikit bort ifrn dig skola frgs;
        du frgr var och en som trolst avfaller frn dig.
 28.    Men jag har min gldje i att hlla mig intill Gud;
        jag sker min tillflykt hos Herren, HERREN,
        fr att kunna frtlja alla dina grningar.
*19/74 Psaltaren, 74 Psalmen
                        Psaltaren, 74 Psalmen

                 Klagan och bn, nr Guds tempel hade
                           blivit oskrat.

  1.  En sng av Asaf.

        Varfr, o Gud,
            har du s alldeles frkastat oss,
        varfr ryker din vredes eld
            mot fren i din hjord?
  2.    Tnk p din menighet,
            som du i fordom tid frvrvade,
        som du frlossade, till att bliva
            din arvedels stam;
        tnk p Sions berg,
            dr du har din boning.

  3.    Vnd dina steg till den plats
            dr evig frdelse rder;
        allt har ju fienden
            frdrvat i helgedomen.
  4.    Dina ovnner hava skrnat
            inne i ditt frsamlingshus,
        de hava satt upp sina tecken
            ssom rtta tecken.
  5.    Det var en syn, ssom nr man hjer
            yxor mot en tjock skog.

  6.    Och alla dess snidverk hava de nu krossat
            med yxa och bila.
  7.    De hava satt eld p din helgedom
        och oskrat nda till grunden
            ditt namns boning.
  8.    De hava sagt i sina hjrtan:
            Vi vilja alldeles kuva dem.
        Alla Guds frsamlingshus
            hava de brnt upp hr i landet.

  9.    Vra tecken se vi icke;
            ingen profet finnes mer,
        och hos oss r ingen
            som vet fr huru lnge.
 10.    Huru lnge, och Gud,
            skall ovnnen f smda
        och fienden oavltligen
            f frakta ditt namn?
 11.    Varfr hller du tillbaka din hand,
            din hgra hand?
        Drag den fram ur din barm
            och frgr dem.

 12.    Gud, du r ju
            min konung av lder,
        du r den som skaffar
            frlsning p jorden.
 13.    Det var du som delade
            havet genom din makt;
        du krossade drakarnas
            huvuden mot vattnet.
 14.    Det var du som brckte
            Leviatans huvuden
        och gav honom till mat
            t knens skaror.

 15.    Det var du som lt klla
            och bck bryta fram;
        du lt ock starka
            strmmar uttorka.
 16.    Din r dagen,
            din r ock natten,
        du har berett
            ljuset och solen.
 17.    Det r du som har faststllt
            alla jordens grnser;
        sommar och vinter
            ro skapade av dig.

 18.    S tnk nu p huru fienden
            smdar HERREN,
        och huru ett draktigt folk
            fraktar ditt namn.
 19.    Lmna ej ut t vilddjuren
            din turturduvas sjl;
        frgt icke fr alltid
            dina betrycktas liv.
 20.    Tnk p frbundet;
            ty i landets smygvrr
            finnes fullt upp av vldsnsten.
 21.    Lt icke den frtryckte
            vika tillbaka med blygd,
        lt den betryckte och den fattige
            lova ditt namn.

 22.    St upp, o Gud;
            utfr din sak.
        Betnk huru du varder smdad
            hela dagen av dren.
 23.    Glm icke bort
            dina ovnners rop,
        dina motstndares larm,
            som alltjmt hjes.
*19/75 Psaltaren, 75 Psalmen
                        Psaltaren, 75 Psalmen

               Guds frlsande dom och hans vredes kalk.

  1.  Fr sngmstaren; Frdrva icke; en psalm, en sng av Asaf.

  2.    Vi tacka dig,
            o Gud, vi tacka dig.
        Ditt namn r oss nra;
            man frtljer dina under.

  3.    Om jag n bidar min tid,
        s dmer jag dock rtt.
  4.    Om n jorden r i upplsning med alla som bo drp,
        s hller dock jag dess pelare stadiga.  Sela.

  5.    Jag sger till de vermodiga: Varen icke vermodiga,
        och till de ogudaktiga: Upphjen ej hornet.
  6.    Ja, upphjen icke s hgt edert horn,
        talen ej s hrdnackat vad frckt r.

  7.    Ty icke frn ster eller vster,
        ej heller frn bergsknen kommer hjlpen;
  8.    nej, Gud r den som dmer;
        den ene dmjukar han, den andre upphjer han.

  9.    Ty en kalk r i HERRENS hand,
        den skummar av vin
            och r full av tillblandad dryck,
        och han sknker i drav;
        sannerligen, alla ogudaktiga p jorden
        mste dricka dess drgg i botten.

 10.    Men jag skall frkunna det evinnerligen,
        jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
 11.    Och de ogudaktigas alla horn skall jag f hugga av;
        men den rttfrdiges horn skola varda upphjda.
*19/76 Psaltaren, 76 Psalmen
                        Psaltaren, 76 Psalmen

                Israels Guds seger ver sina fiender.

  1.  Fr sngmstaren, med strngaspel; en psalm, en sng av Asaf.

  2.    Gud r knd i Juda,
        i Israel r hans namn stort;
  3.    i Salem vart hans hydda rest
        och hans boning p Sion.
  4.    Dr brt han snder bgens ljungeldar,
        skld och svrd och vad till kriget hr.  Sela.

  5.    Full av ljus och hrlighet
        gr du fram ifrn segerbytenas berg.
  6.    De stormodiga ro avvpnade,
        de hava slumrat in och sova;
        alla stridsmnnen hava mst lta hnderna falla.
  7.    Fr din npst, du Jakobs Gud,
        ligga domnade bde man och hst.

  8.    Du, du r fruktansvrd;
        vem kan best infr dig, nr du vredgas?
  9.    Frn himmelen lt du hra din dom;
        d frskrcktes jorden och vart stilla,
 10.    d nr Gud stod upp till dom,
        till att frlsa alla dmjuka p jorden.  Sela.

 11.    Ty mnniskors vrede varder dig till pris;
        du har vrede till vers att omgjorda dit med.
 12.    Gren lften och infrien dem
            t HERREN, eder Gud;
        alla de som ro omkring honom
            bre fram sknker t den Fruktansvrde.
 13.    Ty han stcker furstarnas vermod;
        fruktansvrd r han fr konungarna p jorden.
*19/77 Psaltaren, 77 Psalmen
                        Psaltaren, 77 Psalmen

                Trst i ndens tid vid tanken p Guds
                             forna under.

  1.  Fr sngmstaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

  2.    Jag vill hja min rst till Gud och ropa;
        jag vill hja min rst till Gud,
            fr att han m lyssna till mig.
  3.    P min nds dag sker jag Herren;
        min hand r utstrckt om natten
            och frtrttas icke;
        min sjl vill icke lta trsta sig.
  4.    Jag vill tnka p Gud och klaga;
        jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande frsmktar.  Sela.

  5.    Mina gonlock hller du ppna;
        jag r full av oro och kan icke tala.
  6.    Jag tnker p forntidens dagar,
        p r som lngesedan hava gtt.
  7.    Jag vill om natten komma ihg mitt strngaspel;
        i mitt hjrta vill jag utgjuta mitt bekymmer,
        och min ande skall eftersinna.

  8.    Skall d Herren frkasta evinnerligen
        och ingen nd mer bevisa?
  9.    r det d ute med hans godhet fr bestndigt,
        har hans ord blivit till intet fr alla tider?
 10.    Har Gud frgtit att vara ndig
        eller i vrede tillslutit sin barmhrtighet?  Sela.

 11.    Jag svarar: Nej, detta r min plgas tid,
        den Hgstes hgra hand r ej ssom frr.
 12.    Jag vill prisa HERRENS grningar,
        ja, jag vill tnka p dina fordomtima under;
 13.    jag vill begrunda alla dina grningar
        och eftersinna dina verk.

 14.    Gud, i helighet gr din vg;
        vem r en gud s stor som Gud?
 15.    Du r Gud, en Gud som gr under;
        du har uppenbarat din makt bland folken.
 16.    Med vldig arm frlossade du ditt folk,
        Jakobs och Josefs barn.  Sela.

 17.    Vattnen sgo dig, och Gud,
        vattnen sgo dig och vndades,
        sjlva djupen darrade.
 18.    Molnen gto ut strmmar av vatten,
        skyarna lto hra sin rst,
        och dina pilar foro omkring.
 19.    Ditt dunder ljd i stormvirveln,
        ljungeldar lyste upp jordens krets,
        jorden darrade och bvade.
 20.    Genom havet gick din vg,
        din stig genom stora vatten,
        och dina fotspr fann man icke.
 21.    S frde du ditt folk ssom en hjord
        genom Moses och Arons hand.
*19/78 Psaltaren, 78 Psalmen
                        Psaltaren, 78 Psalmen

                   Undervisning hmtad frn Israels
                              historia.

  1.  En sng av Asaf.

        Lyssna, mitt folk, till min undervisning;
        bjen edra ron till min muns ord.
  2.    Jag vill ppna min mun till lrorikt tal,
        uppenbara frborgade ting ifrn fordom.
  3.    Vad vi hava hrt och knna,
        och vad vra fder hava frtljt fr oss,
  4.    det vilja vi icke dlja fr deras barn;
        fr ett kommande slkte vilja vi frtlja HERRENS lov
        och hans makt och de under han har gjort.

  5.    Ty han upprttade ett vittnesbrd i Jakob
        och stiftade en lag i Israel;
        han pbjd den fr vra fder,
        och de skulle kungra den fr sina barn.
  6.    S skulle det bliva kunnigt fr ett kommande slkte,
        fr barn som en gng skulle fdas,
        och dessa skulle st upp och frtlja det fr sina barn.

  7.    D skulle de stta sitt hopp till Gud
        och icke frgta Guds verk,
        utan taga hans bud i akt.
  8.    Och de skulle icke bliva, ssom deras fder,
        ett genstrvigt och upproriskt slkte,
        ett slkte som icke hll sitt hjrta stndaktigt,
        och vars ande icke var trofast mot Gud.

  9.    Efraims barn, vlbevpnade bgskyttar,
        vnde om p stridens dag.
 10.    De hllo icke Guds frbund,
        och efter hans lag ville de ej vandra.
 11.    De glmde hans grningar
        och de under han hade ltit dem se.

 12.    Ja, infr deras fder hade han gjort under,
        i Egyptens land, p Soans mark.
 13.    Han klv havet och lt dem g drigenom
        och lt vattnet st ssom en hg.
 14.    Han ledde dem om dagen med molnskyn,
        och hela natten med eldens sken.
 15.    Han klv snder klippor i knen
        och gav dem rikligen att dricka, ssom ur vldiga hav.
 16.    Rinnande bckar lt han framg ur klippan
        och vatten flyta ned ssom strmmar.

 17.    Likvl syndade de allt framgent mot honom
        och voro genstrviga mot den Hgste, i knen.
 18.    De frestade Gud i sina hjrtan,
        i det de begrde mat fr sin lystnad.
 19.    Och de talade mot Gud, de sade:
            Kan vl Gud
            duka ett bord i knen?
 20.    Se, visst slog han klippan,
            s att vatten fldade
            och bckar strmmade fram,
        men kan han ock giva brd
        eller skaffa ktt t sitt folk?

 21.    S frgrymmades d HERREN, nr han hrde det;
        och eld upptndes i Jakob,
        jag, vrede kom ver Israel,
 22.    eftersom de icke trodde p Gud
        och ej frtrstade p hans frlsning.

 23.    Och han gav befallning t skyarna i hjden
        och ppnade himmelens drrar;
 24.    han lt manna regna ver dem till fda,
        och korn frn himmelen gav han dem.
 25.    nglabrd fingo mnniskor ta;
        han snde dem mat till fyllest.

 26.    Han lt stanvinden fara ut p himmelen,
        och genom sin makt frde han sunnanvinden fram.
 27.    Och han lt ktt regna ver dem ssom stoft,
        bevingade fglar ssom havets sand;
 28.    han lt det falla ned i sitt lger,
        runt omkring sin boning.

 29.    D to de och blevo vermtta;
        han lt dem f vad de hade lystnad efter.
 30.    Men nnu hade de icke stillat sin lystnad,
        nnu var maten i deras mun,
 31.    d kom Guds vrede ver dem;
        han snde dd bland deras ypperste
        och slog ned Israels unga mn.

 32.    Likvl syndade de alltjmt
        och trodde icke p hans under.
 33.    D lt han deras dagar frsvinna i frgngelse
        och deras r i pltslig undergng.

 34.    Nr han drpte folket, frgade de efter honom
        och vnde om och skte Gud.
 35.    De tnkte d p att Gud var deras klippa,
        och att Gud den Hgste var deras frlossare;
 36.    och de talade instllsamt fr honom med sin mun
        och skrymtade fr honom med sin tunga.
 37.    Men deras hjrtan hllo sig icke stndaktigt vid honom,
        och de voro icke trogna i hans frbund.

 38.    Dock, han r barmhrtig, han frlter missgrning,
        och han vill icke frdrva.
        Drfr avvnde han ofta sin vrede
        och lt ej hela sin frtrnelse bryta fram.
 39.    Ty han tnkte drp att de voro ktt,
        en vind som far bort och icke kommer ter.

 40.    Huru ofta voro de ej genstrviga mot honom i knen
        och bedrvade honom i demarken!
 41.    Ja, de frestade Gud allt framgent
        och frtrnade Israels Helige.
 42.    De betnkte icke vad hans hand hade utrttat
        p den tid d han frlossade dem frn ovnnen,
 43.    d han gjorde sina tecken i Egypten
        och sina under p Soans mark.

 44.    Dr frvandlade han deras strmmar till blod,
        s att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;
 45.    han snde bland dem flugsvrmar, som to dem,
        och paddor, som voro dem till frdrv.

 46.    Han gav deras grda t grsmaskar
        och deras arbetes frukt t grshoppor;
 47.    han slog deras vintrd med hagel
        och deras fikontrd med hagelstenar;
 48.    han gav deras husdjur till pris t hagel
        och deras boskap t ljungeldar.

 49.    Han snde ver dem sin vredes gld,
        frgrymmelse och ogunst och nd,
        en skara av olycksnglar.
 50.    Han gav fritt lopp t sin vrede;
        han skonade icke deras sjl frn dden,
        utan gav deras liv till pris t pesten.
 51.    Och han slog allt frstftt i Egypten,
        kraftens frstling i Hams hyddor.

 52.    Och han lt sitt folk bryta upp ssom en frhjord
        och frde dem ssom en boskapshjord genom knen.
 53.    Han ledde dem skert, s att de icke behvde frukta;
        men deras fiender vertcktes av havet.
 54.    Och han lt dem komma till sitt heliga land,
        till det berg som hans hgra hand hade frvrvat.
 55.    Han frjagade hedningarna fr dem
        och gav dem deras land till arvslott
        och lt Israels stammar bo i deras hyddor.

 56.    Men i sin genstrvighet frestade de Gud den Hgste
        och hllo icke hans vittnesbrd;
 57.    de veko trolst tillbaka, de ssom deras fder,
        de vnde om, lika en bge som sviker.
 58.    De frtrnade honom med sina offerhjder
        och retade honom genom sina belten.

 59.    Gud frnam det och vart frgrymmad
        och frkastade Israel med harm.
 60.    Och han frskt sin boning i Silo,
        det tlt han hade slagit upp bland mnniskorna;
 61.    han gav sin makt[1] i fngenskap
        och sin ra i fiendehand.

 62.    Ja, han gav sitt folk till pris t svrdet,
        och p sin arvedel frgrymmades han.
 63.    Deras unga mn frtrdes av eld,
        och deras jungfrur blevo utan brudsng.
 64.    Deras prster fllo fr svrd,
        och inga nkor kunde hlla klagogrt.

 65.    D vaknade Herren ssom ur en smn,
        han reste sig, lik en hjlte som hade legat dvad av vin.
 66.    Och han slog sina ovnner tillbaka,
        evig smlek lt han komma ver dem.
 67.    Han frkastade ock Josefs hydda
        och utvalde icke Efraims stam.

 68.    Men han utvalde Juda stam,
        Sions berg, som han lskade.
 69.    Och han byggde sin helgedom hg ssom himmelen,
        fast ssom jorden, som han har grundat fr evigt.
 70.    Och han utvalde sin tjnare David
        och tog honom ifrn frhjordens fllor.

 71.    Ja, ifrn fren hmtade han honom
        och satte honom till en herde fr Jakob, sitt folk,
        och fr Israel, sin arvedel.
 72.    Och han var deras herde med redligt hjrta
        och ledde dem med frstndig hand.

[1]  Se Makt i Ordfrkl.
*19/79 Psaltaren, 79 Psalmen
                        Psaltaren, 79 Psalmen

                 Bn i en tid av allmn och stor nd.

  1.  En psalm av Asaf.

        Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel,
        de hava orenat ditt heliga tempel,
        de hava gjort Jerusalem till en stenhop.
  2.    De hava givit dina tjnares kroppar
        till mat t himmelens fglar,
        dina frommas ktt t markens djur.
  3.    De hava utgjutit deras blod ssom vatten,
            runt omkring Jerusalem,
        och ingen fanns, som begrov dem.
  4.    Vi hava blivit till smlek fr vra grannar,
        till spott och hn fr dem som bo omkring oss.

  5.    Huru lnge, o HERRE,
            skall du s oavltligen vredgas,
        huru lnge skall din nitlskan
            brinna ssom eld?
  6.    Utgjut din frtrnelse
            ver hedningarna, som ej knna dig,
        och ver de riken
            som icke kalla ditt namn.
  7.    Ty de hava upptit Jakob,
            och hans boning hava de frtt.

  8.    Tnk ej, oss till men,
            p frfdernas missgrningar,
        lt din barmhrtighet snarligen
            komma oss till mtes,
            ty vi ro i stort elnde.
  9.    Hjlp oss, du vr frlsnings Gud,
            fr ditt namns ras skull;
        rdda oss och frlt oss
            vra synder fr ditt namns skull.

 10.    Varfr skulle hedningarna f sga:
            Var r nu deras Gud?
        Lt det infr vra gon
            bliva kunnigt p hedningarna
        huru du hmnas dina tjnares
            utgjutna blod.
 11.    Lt de fngnas klagan
            komma infr ditt ansikte,
        lt efter din arms vldighet
            ddens barn bliva vid liv.
 12.    Och giv vra grannar sjufalt
            tillbaka i deras skte
        den smdelse varmed de hava
            smdat dig, Herre.

 13.    Men vi som ro ditt folk
            och fr i din hjord,
        vi vilja tacka dig evinnerligen,
        vi vilja frtlja ditt lov
            frn slkte till slkte.
*19/80 Psaltaren, 80 Psalmen
                        Psaltaren, 80 Psalmen

               Bn om frlsning fr Israel, Gud Sebaots
                               vintrd.

  1.  Fr sngmstaren, efter Liljor; ett vittnesbrd; av Asaf; en
      psalm.

  2.    Lyssna, du Israels herde,
        du som leder Josef ssom din hjord;
        du som tronar p keruberna, trd fram i glans.
  3.    Lt din makt vakna upp
        till att g framfr Efraim och Benjamin och Manasse,
        och kom till vr frlsning.

  4.    Gud, upprtta oss,
        och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

  5.    HERRE Gud Sebaot,
        huru lnge skall du vredgas
            vid ditt folks bn?
  6.    Du har ltit dem ta trebrd
        och givit dem trar att dricka i fullt mtt.
  7.    Du gr oss till ett trtomne fr vra grannar,
        och vra fiender bespotta oss.

  8.    Gud Sebaot, upprtta oss,
        och lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.

  9.    Ett vintrd flyttade du frn Egypten,
        du frjagade hedningarna och planterade det.
 10.    Du rjde rum fr det,
        och det slog rtter
            och uppfyllde landet.
 11.    Bergen blevo betckta av dess skugga
        och Guds cedrar av dess rankor;
 12.    det utbredde sina revor nda till havet
        och sina telningar intill floden.

 13.    Varfr har du d brutit ned dess hgnad,
        s att alla vgfarande riva till sig drav?
 14.    Vildsvinet frn skogen frossar drp,
        och djuren p marken ta drav.

 15.    Gud Sebaot, vnd ter,
        skda ned frn himmelen och se hrtill,
        och lt dig vrda om detta vintrd.
 16.    Skydda trdet som din hgra hand har planterat,
        och den son som du har fostrat t dig.
 17.    Det r frbrnt av eld och kringhugget;
        fr ditt ansiktes npst frgs de.
 18.    Hll din hand ver din hgra hands man,
        ver den mnniskoson som du har fostrat t dig.
 19.    D skola vi icke vika ifrn dig;
        behll oss vid liv, s skola vi kalla ditt namn.

 20.    HERRE Gud Sebaot, upprtta oss;
        lt ditt ansikte lysa, s att vi varda frlsta.
*19/81 Psaltaren, 81 Psalmen
                        Psaltaren, 81 Psalmen

                     En hgtidspsalm fr Israel.

  1.  Fr sngmstaren, till Gittt; av Asaf.

  2.    Hjen gldjerop till Gud, vr starkhet,
        hjen jubel till Jakobs Gud.
  3.    Stmmen upp lovsng och lten pukor ljuda,
        ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
  4.    Stten i basun vid nymnaden,
        vid fullmnen, p vr hgtidsdag.

  5.    Ty detta r en stadga fr Israel,
        en Jakobs Guds rtt.
  6.    Det bestmde han till ett vittnesbrd i Josef,
        nr han drog ut mot Egyptens land.

        Jag hr ett tal som r mig nytt:
  7.    Jag lyfte brdan frn hans skuldra,
        hans hnder blevo fria ifrn lastkorgen.
  8.    I nden ropade du, och jag rddade dig;
        jag svarade dig, hljd i tordn,
        jag prvade dig vid Meribas vatten.  Sela.

  9.    Hr, mitt folk, och lt mig varna dig;
        Israel, o att du ville hra mig!
 10.    Hos dig skall icke finnas ngon annan gud,
        och du skall ej tillbedja ngon frmmande gud.
 11.    Jag r HERREN, din Gud,
        som har frt dig upp ur Egyptens land;
        lt din mun vitt upp, s att jag fr uppfylla den.

 12.    Men mitt folk ville ej hra min rst,
        och Israel var mig icke till viljes.
 13.    D lt jag dem g i deras hjrtans hrdhet,
        det fingo vandra efter sina egna rdslag.

 14.    O att mitt folk ville hra mig,
        och att Israel ville vandra p mina vgar!
 15.    D skulle jag snart kuva deras fiender
        och vnda min hand mot deras ovnner.

 16.    De som hata HERREN skulle d visa honom underdnighet,
        och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
 17.    Och han skulle bespisa det med bsta vete;
        ja, med honung ur klippan skulle jag mtta dig.
*19/82 Psaltaren, 82 Psalmen
                        Psaltaren, 82 Psalmen

                Guds dom ver orttfrdiga furstar[1].

  1.  En psalm av Asaf.

        Gud str i gudafrsamlingen,
        mitt ibland gudarna hller han dom:

  2.    Huru lnge skolen I dma ortt
        och vara partiska fr de ogudaktiga?  Sela.
  3.    Skaffen den arme och faderlse rtt,
        given den betryckte och torftige rttvisa.
  4.    Befrien den arme och fattige,
        rdden honom frn de ogudaktigas hand.

  5.    Men de veta intet och hava intet frstnd,
        de vandra i mrker;
        jordens alla grundvalar vackla.
  6.    Jag har vl sagt att I ren gudar
        och allasammans den Hgstes sner;
  7.    men I msten dock d, ssom mnniskor d,
        och falla, likavl som var furste faller.

  8.    Ja, st upp, o Gud;
            hll dom ver jorden,
        ty med arvsrtt rder du
            ver alla folk.

[1]  Se nglar i Ordfrkl.
*19/83 Psaltaren, 83 Psalmen
                        Psaltaren, 83 Psalmen

                  Bn om hjlp mot frenade fiender.

  1.  En sng, en psalm av Asaf.

  2.    Gud, var icke s tyst,
        tig icke och var icke s stilla, o Gud.
  3.    Ty se, dina fiender larma,
        och de som hata dig resa upp huvudet.
  4.    Mot ditt folk frehava de listiga anslag
        och rdsl mot dem som du beskyddar.
  5.    De sga: Kom, lt oss utrota dem,
            s att de ej mer ro ett folk,
        och s att ingen mer tnker
            p Israels namn.

  6.    Ty endrktigt rdsl dem med varandra,
        de sluta mot dig ett frbund:
  7.    Edoms tlt och ismaeliterna,
        Moab och hagariterna,
  8.    Gebal och Ammon och Amalek,
        filisterna tillika med dem som bo i Tyrus;
  9.    Assur har ock slutit sig till dem,
        han har lnat sin arm t Lots barn.  Sela.

 10.    Gr med dem ssom du gjorde med Midjan,
        ssom med Sisera och Jabin vid Kisons bck,
 11.    dem som frgjordes vid En-Dor
        och blevo till gdning t marken.
 12.    Lt det g deras dlingar
            ssom det gick Oreb och Seeb,
        och alla deras furstar
            ssom det gick Seba och Salmunna,
 13.    eftersom de sga: Guds ngder
            vilja vi intaga t oss.

 14.    Min Gud, lt dem bliva ssom virvlande lv,
        ssom str fr vinden.
 15.    Lik en eld som frbrnner skog
        och lik en lga som avsvedjar berg
 16.    frflje du dem med ditt ovder,
        och frskrcke du dem med din storm.
 17.    Gr deras ansikten fulla med skam,
        s att de ska ditt namn, o HERRE.

 18.    Ja, m de komma p skam och frskrckas till evig tid,
        m de f blygas och frgs.
 19.    Och m de frnimma att du allena
            br namnet HERREN,
        den Hgste ver hela jorden.
*19/84 Psaltaren, 84 Psalmen
                        Psaltaren, 84 Psalmen

                Den frommes lngtan till och gldje i
                        Herren Sebaots grdar.

  1.  Fr sngmstaren, till Gittt; av Koras sner; en psalm.

  2.    Huru ljuvliga ro icke dina boningar,
            HERRE Sebaot!
  3.    Min sjl lngtar och trngtar
            efter HERRENS grdar,
        min sjl och min kropp
            jubla mot levande Gud.
  4.    Ty sparven har funnit ett hus
            och svalan ett bo t sig,
        dr hon kan lgga sina ungar[1]:
        dina altaren, HERRE Sebaot,
            min konung och min Gud.

  5.    Saliga ro de som bo i ditt hus;
        de lova dig bestndigt.  Sela.

  6.    Saliga ro de mnniskor
            som i dig hava sin starkhet,
            de vilkas hg str till dina vgar.
  7.    Nr de vandra genom Tredalen[2],
            gra de den rik p kllor,
        och hstregnet hljer den med vlsignelser.
  8.    De g frn kraft till kraft;
        s trda de fram infr Gud p Sion.

  9.    HERRE Gud Sebaot,
            hr min bn,
        lyssna, du Jakobs Gud.  Sela.
 10.    Gud, vr skld, ser hrtill,
        och akta p din smordes ansikte.

 11.    Ty en dag i dina grdar r bttre
            n eljest tusen.
        Jag vill hellre vakta drren
            i min Guds hus
        n dvljas i de ogudaktigas hyddor.
 12.    Ty HERREN Gud
            r sol och skld[3];
        HERREN giver
            nd och ra;
        han vgrar icke dem ngot gott,
            som vandra i ostrafflighet.
 13.    HERRE Sebaot,
        salig r den mnniska
            som frtrstar p dig.

[1]  Eller fastmer: Min sjl lngtade och trngtade efter HERRENS
     grdar; nu jubla min sjl och min kropp mot levande Gud.  Ja,
     sparven har funnit ett hus och svalan ett bo t sig, dr hon har
     lagt sina ungar osv.
[2]  Se Tredalen i Ordfrkl.
[3]  Eller: Ty HERREN Gud r vrn och skld osv.
*19/85 Psaltaren, 85 Psalmen
                        Psaltaren, 85 Psalmen

               Bn och hopp om frnyad nd ver Herres
                                folk.

  1.  Fr sngmstaren; av Koras sner; en psalm.

  2.    HERRE, du var frr ditt land ndig,
        du upprttade ter Jakobs hus.
  3.    Du frlt ditt folks missgrning,
        du verskylde all dess synd.  Sela.
  4.    Du lt all din frgrymmelse fara
        och vnde dig ifrn din vredes gld.

  5.    S vnd dig nu ter till oss, du vr frlsnings Gud,
        och upphr med din frtrnelse mot oss.
  6.    Vill du d vredgas p oss evinnerligen
        och lta din vrede vara frn slkte till slkte?
  7.    Vill du icke ter giva oss liv,
        s att ditt folk fr gldjas i dig?
  8.    HERRE, lt oss se din nd,
        och giv oss din frlsning.

  9.    Jag vill hra vad Gud, HERREN, talar:
        se, han talar frid till sitt folk
            och till sina fromma;
        m de blott icke vnda ter till drskap.
 10.    Ja, hans frlsning r nra dem som frukta honom,
        och s skall ra bo i vrt land.
 11.    Godhet och trofasthet skola dr mtas,
        rttfrdighet och frid kyssas;
 12.    trofasthet skall vxa upp ur jorden
        och rttfrdighet blicka ned frn himmelen.
 13.    HERREN skall giva oss vad gott r,
        och vrt land skall giva sin grda.
 14.    Rttfrdighet skall g framfr honom,
        den skall ock stadigt flja i hans spr.
*19/86 Psaltaren, 86 Psalmen
                        Psaltaren, 86 Psalmen

                  Den frommes bn under frfljelse.

  1.  En bn av David.

        HERRE, bj till mig ditt ra
            och svara mig,
        ty jag r betryckt och fattig.
  2.    Bevara min sjl,
            ty jag r from;
        du min Gud,
            frls din tjnare,
            som frtrstar p dig.
  3.    Var mig ndig, o Herre,
            ty hela dagen
            ropar jag till dig.
  4.    Gld din tjnares sjl,
            ty till dig, Herre,
            upplyfter jag min sjl.
  5.    Ty du, o Herre,
            r god och frltande
        och stor i nd mot alla
            som kalla dig.
  6.    Lyssna, HERRE, till mitt bedjande,
        och akta p mina bners ljud.
  7.    P min nds dag kallar jag dig,
        ty du skall svara mig.

  8.    Ingen r dig lik bland gudarna, Herre,
        och intet r ssom dina verk.
  9.    Hedningarna, som du har gjort,
            skola alla komma
            och tillbedja infr dig, Herre,
        och skola ra ditt namn.
 10.    Ty du r stor,
            och du gr stora under;
        du allena r Gud.

 11.    Visa mig, HERRE, din vg;
        jag vill vandra i din sanning.
        Behll mitt hjrta vid det ena
            att jag fruktar ditt namn.
 12.    D vill jag tacka dig, Herre, min Gud,
            av allt mitt hjrta
        och ra ditt namn evinnerligen;
 13.    ty din nd r stor ver mig,
        och du rddar min sjl
            ur ddsrikets djup.

 14.    Gud, frcka mnniskor
            hava rest sig upp mot mig,
        och vldsverkarnas hop
            str efter mitt liv;
        de hava icke dig fr gonen.
 15.    Men du, Herre,
            r en barmhrtig och ndig Gud,
        lngmodig och stor
            i mildhet och trofasthet.

 16.    Vnd dig till mig och var mig ndig,
        giv t din tjnare din makt,
        och frls din tjnarinnas son.
 17.    Gr ett tecken med mig, s att det gr mig vl;
        och m de som hata mig se med blygd
        att du, o HERRE,
            hjlper mig och trstar mig.
*19/87 Psaltaren, 87 Psalmen
                        Psaltaren, 87 Psalmen

                   Sion moderstaden fr alla folk.

  1.  Av Koras sner; en psalm, en sng.

        Den stad han har grundat str p de heliga bergen;
  2.    HERREN lskar Sions portar
        mest bland alla Jakobs boningar.
  3.    Hrliga ting ro talade om dig,
        du Guds stad.  Sela.

  4.    Rahab och Babel
            skall jag nmna bland mina beknnare;
        s ock Filisteen och Tyrus och Kus,
        dessa ro fdda dr.

  5.    Ja, om Sion skall det sgas:
        Den ene som den andre r fdd drinne.
        Och han, den Hgste, skall hlla det vid makt.

  6.    Ja, nr HERREN tecknar upp folken,
            d skall han rkna s:
        Dessa ro fdda dr.  Sela.
  7.    Och under sng och dans skall man sga:
        Alla mina kllor ro i dig.
*19/88 Psaltaren, 88 Psalmen
                        Psaltaren, 88 Psalmen

                    Klagosng i svraste lidande.

  1.  En sng, en psalm av Koras sner; fr sngmstaren, till
      Mahalat-leannt; en sng av esraiten Heman.

  2.    HERRE, min frlsnings Gud,
        dag och natt ropar jag infr dig.
  3.    Lt min bn komma infr ditt ansikte,
        bj ditt ra till mitt rop.

  4.    Ty min sjl r mttad med lidanden,
        och mitt liv har kommit nra ddsriket.
  5.    Jag r aktad lik dem som hava farit ned i graven,
        jag r ssom en man utan livskraft.
  6.    Jag r vergiven bland de dda,
        lik de slagna som ligga i graven,
        dem p vilka du icke mer tnker,
        och som ro avskilda frn din hand.
  7.    Ja, du har snkt mig ned underst i graven,
        ned i mrkret, ned i djupet.
  8.    Den vrede vilar tung p mig,
        och alla dina bljors svall lter du g ver mig.  Sela.

  9.    Du har drivit mina frtrogna lngt bort ifrn mig;
        du har gjort mig till en styggelse fr dem;
        jag ligger fngen och kan icke komma ut.
 10.    Mitt ga frtvinar av lidande;
        HERRE, jag kallar dig dagligen,
        jag utrcker mina hnder till dig.

 11.    Gr du vl under fr de dda,
        eller kunna skuggorna st upp och tacka dig?  Sela.
 12.    Frtljer man i graven om din nd,
        i avgrunden om din trofasthet?
 13.    Knner man i mrkret dina under,
        och din rttfrdighet i glmskans land?

 14.    Men jag ropar till dig, HERRE,
        och bittida kommer min bn dig till mtes.
 15.    Varfr frkastar du, HERRE, min sjl,
        varfr dljer du ditt ansikte fr mig?

 16.    Betryckt r jag och dende allt ifrn min ungdom;
        jag mste bra dina frskrckelser, s att jag r nra att frtvivla.
 17.    Din vredes lgor g ver mig,
        dina fasor frgra mig.
 18.    De omgiva mig bestndigt ssom vatten,
        de kringrnna mig allasammans.
 19.    Du har drivit vn och frnde lngt bort ifrn mig;
        i mina frtrognas stlle har jag nu mrkret.
*19/89 Psaltaren, 89 Psalmen
                        Psaltaren, 89 Psalmen

               Bn om hjlp under beropande av Herrens
                        ndelften till David.

  1.  En sng av esraiten Etan.

  2.    Jag vill sjunga om HERRENS
            ndegrningar evinnerligen;
        jag vill lta min mun frkunna din trofasthet,
            frn slkte till slkte.
  3.    Ja, jag sger: Fr evig tid
            skall nd byggas upp;
        i himmelen, dr befster du
            din trofasthet.

  4.    Jag har slutit ett frbund med min utvalde,
        med ed har jag lovat min tjnare David:
  5.    'Jag skall befsta din sd fr evig tid
        och bygga din tron frn slkte till slkte.'  Sela.

  6.    Av himlarna prisas
            dina under, o HERRE,
        och i de heligas frsamling
            din trofasthet.
  7.    Ty vilken i skyn
            kan liknas vid HERREN,
        vilken bland Guds sner
            kan aktas lik HERREN?

  8.    Ja, Gud r mycket frskrcklig
            i de heligas rd
        och fruktansvrd utver alla
            som ro omkring honom.
  9.    HERRE, hrskarornas Gud,
            vem r dig lik?
        Stark r HERREN;
            och din trofasthet r runt omkring dig.

 10.    Du r den som rder
            ver havets uppror;
        nr dess bljor resa sig,
            stillar du dem.
 11.    Du krossade Rahab,
            s att han lg lik en slagen;
        med din mktiga arm
            frstrdde du dina fiender.

 12.    Din r himmelen,
            din r ock jorden;
        du har grundat jordens krets
            med allt vad drp r.
 13.    Norr och sder,
            dem har du skapat;
        Tabor och Hermon
            jubla i ditt namn.

 14.    Du har en arm
            med hjltekraft,
        mktig r din hand,
            hg r din hgra hand.
 15.    Rttfrdighet och rtt
            ro din trons fste,
        nd och sanning
            st infr ditt ansikte.

 16.    Saligt r det folk
            som vet vad jubel r,
        de som vandra, o HERRE,
            i ditt ansiktes ljus.

 17.    I ditt namn frjda de sig alltid,
        och genom din rttfrdighet upphjas de.

 18.    Ty du r deras starkhet och prydnad,
        och genom din nd upphjer du vrt horn.
 19.    Ty han som r vr skld tillhr HERREN,
        vr konung tillhr Israels Helige.

 20.    P den tiden talade du i en syn
            till dina fromma och sade:
        Jag har lagt hjlp i en hjltes hans,
        jag har upphjt en yngling ur folket.

 21.    Jag har funnit min tjnare David
        och smort honom med min helig olja.
 22.    Min hand skall stadigt vara med honom,
        och min arm skall styrka honom.

 23.    Ingen fiende skall ofrtnkt komma ver honom,
        och ingen orttfrdig skall frtrycka honom;
 24.    nej, jag skall krossa hans ovnner framfr honom,
        och jag skall hemska dem som hata honom.

 25.    Min trofasthet och min nd skola vara med honom,
        och i mitt namn skall hans horn varda upphjt.
 26.    Jag skall lgga havet under hans hand
        och strmmarna under hans hgra hand.

 27.    Han skall kalla mig s: 'Du min fader,
        min Gud och min frlsnings klippa.'
 28.    Ja, jag skall gra honom till den frstfdde,
        till den hgste bland konungarna p jorden.

 29.    Jag skall bevara min nd t honom evinnerligen,
        och mitt frbund med honom skall frbliva fast.
 30.    Jag skall lta hans sd best till evig tid,
        och hans tron, s lnge himmelen varar.

 31.    Om hans barn vergiva min lag
        och icke vandra efter mina rtter,
 32.    om de bryta mot mina stadgar
        och icke hlla mina bud,
 33.    d skall jag vl hemska deras vertrdelse med ris
        och deras missgrning med plgor,
 34.    men min nd skall jag ej taga ifrn honom,
        och jag skall icke svika i trofasthet.

 35.    Jag skall icke bryta mitt frbund,
        och vad mina lppar hava talat skall jag ej frndra.
 36.    En gng har jag svurit det vid min helighet,
        och mitt lfte till David skall jag icke bryta.

 37.    Hans sd skall frbliva evinnerligen
        och hans tron infr mig s lnge som solen;
 38.    ssom mnen skall den best evinnerligen.
        Och trofast r vittnet i skyn.  Sela.

 39.    Men nu har du frkastat och frskjutit din smorde
        och handlat i vrede mot honom.
 40.    Du har upplst frbundet med din tjnare,
        du har oskrat hans krona
            och kastat den ned till jorden.

 41.    Du har brutit ned alla hans murar,
        du har gjort hans fsten till spillror.
 42.    Alla som g vgen fram plundra honom,
        han har blivit till smlek fr sina grannar.

 43.    Du har upphjt hans ovnners hgra hand
        och berett alla hans fiender gldje.
 44.    Ja, du har ltit hans svrdsegg vika tillbaka
        och icke hllit honom uppe i striden.

 45.    Du har gjort slut p hans glans
        och slagit hans tron till jorden.
 46.    Du har frkortat hans ungdoms dagar,
        du har hljt honom med skam.  Sela.

 47.    Huru lnge, o HERRE,
            skall du s alldeles frdlja dig?
        Huru lnge skall din vrede
            brinna ssom eld?
 48.    Tnk p huru kort
            mitt liv varar,
        och huru frgngliga du har skapat
            alla mnniskors barn.

 49.    Ty vilken r den man som fr leva
            och undgr att se dden?
        Vem rddar din sjl
            frn ddsrikets vld?  Sela.
 50.    Herre, var ro
            din forna ndegrningar,
        vad du lovade David med ed
            i din trofasthet.

 51.    Tnk, Herre,
            p dina tjnares smlek,
        p vad jag mste frdraga
            av alla de mnga folken;
 52.    tnk p huru dina fiender
            smda, o HERRE,
        huru de smda
            din smordes fotspr.
                     ----

 53.  Lovad vare HERREN evinnerligen!  Amen, Amen.
*19/90 Psaltaren, 90 Psalmen
                             Fjrde boken

                        Psaltaren, 90 Psalmen

                     Guds evighet och mnniskans
                            frgnglighet.

  1.  En bn av gudsmannen Mose.

        Herre, du har varit vr tillflykt frn slkte till slkte.
  2.    Frrn bergen blevo till
        och du frambragte jorden och vrlden,
        ja, frn evighet till evighet
            r du, o Gud.

  3.    Du lter mnniskorna vnda ter till stoft,
        du sger: Vnden ter, I mnniskors barn.
  4.    Ty tusen r ro i dina gon
        ssom den dag som frgick i gr;
        ja, de ro ssom en nattvkt.

  5.    Du skljer dem bort; de ro ssom en smn.
        Om morgonen likna de grset som frodas;
  6.    det blomstrar upp och frodas om morgonen,
        men om aftonen torkar det bort och frvissnar.

  7.    Ty vi frgs genom din vrede,
        och genom din frtrnelse ryckas vi pltsligt bort.
  8.    Du stller vra missgrningar infr dig,
        vra frborgade synder i ditt ansiktes ljus.

  9.    Ja, alla vra dagar frsvinna genom din frgrymmelse,
        vi lykta vra r ssom en suck.
 10.    Vrt liv varar sjuttio r
        eller ttio r, om det bliver lngt;
        och nr det r som bst, r det mda och ffnglighet,
        ty det gr snart frbi, likasom flge vi bort.

 11.    Vem besinnar din vredes makt
        och din frgrymmelse, s att han fruktar dig?
 12.    Lr oss betnka huru f vra dagar ro,
        fr att vi m undf visa hjrtan.

 13.    HERRE, vnd ter.  Huru lnge drjer du?
        Frbarma dig ver dina tjnare.
 14.    Mtta oss med din nd, nr morgonen gryr,
        s att vi f jubla och vara glada i alla vra livsdagar.

 15.    Giv oss gldje s mnga dagar som du har plgat oss,
        s mnga r som vi hava lidit olycka.
 16.    Lt dina grningar uppenbaras fr dina tjnare
        och din hrlighet ver deras barn.

 17.    Och HERRENS, vr Guds, ljuvlighet
            komme ver oss.
        M du frmja fr oss
            vra hnders verk;
        ja, vra hnders verk frmje du.
*19/91 Psaltaren, 91 Psalmen
                        Psaltaren, 91 Psalmen

                Tryggheten under den Hgstes beskrm.

  1.    Den som sitter under den Hgstes beskrm
        och vilar under den Allsmktiges skugga,
  2.    han sger: I HERREN har jag min tillflykt och min borg,
        min Gud, p vilken jag frtrstar.

  3.    Ja, han skall rdda dig ifrn fgelfngarens snara
        och ifrn pesten, som frdrvar.
  4.    Med sina fjdrar skall han betcka dig,
        och under hans vingar skall du finna tillflykt;
        hans trofasthet r skld och skrm.

  5.    Du skall icke behva frukta nattens fasor,
        icke pilen, som flyger om dagen,
  6.    icke pesten, som gr fram i mrkret,
        eller farsoten, som delgger vid middagens ljus.

  7.    Om ock tusen falla vid din sida,
        ja, tio tusen vid din hgra sida,
        s skall det dock icke drabba dig.
  8.    Dina gon skola blott skda drp med lust,
        och du skall se de ogudaktigas ln.
  9.    Ty du har sagt: Du, HERRE, r mitt skygd,
        och du har gjort den Hgste till din tillflykt.

 10.    Ingen olycka skall vederfaras dig,
        och ingen plga skall nalkas din hydda.
 11.    Ty han skall giva sina nglar befallning om dig,
        att de skola bevara dig p alla dina vgar.
 12.    De skola bra dig p hnderna,
        s att du icke stter din fot mot ngon sten.
 13.    ver lejon och huggormar skall du g fram,
        du skall trampa ned unga lejon och drakar.

 14.    Han hller sig intill mig, drfr skall jag befria honom;
        jag skall beskydda honom, drfr att han knner mitt namn.
 15.    Han kallar mig, och jag skall svara honom;
        jag r med honom i nden,
        jag skall rdda honom och lta honom komma till ra.
 16.    Jag skall mtta honom med lngt liv
        och lta honom se min frlsning.
*19/92 Psaltaren, 92 Psalmen
                        Psaltaren, 92 Psalmen

                               Lovsng.

  1.  En psalm, en sng fr sabbatsdagen.

  2.    Det r gott att tacka HERREN
        och att lovsjunga ditt namn, du den Hgste,
  3.    att om morgonen frkunna din nd,
        och nr natten har kommit din trofasthet,
  4.    med tiostrngat instrument och psaltare,
        med spel p harpa.

  5.    Ty du glder mig, HERRE, med dina grningar;
        jag vill jubla ver dina hnders verk.
  6.    Huru stora ro icke dina verk, o HERRE!
        Ja, vermttan djupa ro dina tankar.
  7.    En ofrnuftig man besinnar det ej,
        och en dre frstr icke sdant.

  8.    Om ock de ogudaktiga grnska ssom grs
        och ogrningsmnnen blomstra allasammans,
        s sker det till frdrv fr evig tid.
  9.    Men du, HERRE, r hg evinnerligen.
 10.    Ty se, dina fiender, HERRE,
        se, dina fiender frgs,
        alla ogrningsmnnen bliva frstrdda.

 11.    Men mitt horn gr du hgt ssom vildoxens;
        jag varder vergjuten med frisk olja.
 12.    Och med lust fr mitt ga skda p mina frfljare
        och mina ron hra om de onda
            som resa sig upp mot mig.
 13.    Den rttfrdige grnskar ssom ett palmtrd,
        ssom en ceder p Libanon vxer han till.

 14.    Ja, sdana ro planterade i HERRENS hus;
        de grnska i vr Guds grdar.
 15.    nnu nr de bliva gamla, skjuta de skott,
        de frodas och grnska;
 16.    s fr att de skola frkunna att HERREN r rttfrdig,
        min klippa, han i vilken ortt icke finnes.
*19/93 Psaltaren, 93 Psalmen
                        Psaltaren, 93 Psalmen

                         Guds rikes fasthet.

  1.    HERREN r min konung!
            Han har kltt sig i hrlighet.
        HERREN har kltt sig,
            omgjordat sig med makt;
        drfr str jordkretsen fast
            och vacklar icke.
  2.    Din tron str fast ifrn fordom tid,
            du r frn evighet.

  3.    HERRE, strmmarna hava upphvt,
        strmmarna hava upphvt sin rst,
        ja, strmmarna upphva sitt dn.

  4.    Men vldig r HERREN i hjden,
        mer n bruset av stora vatten,
        vldiga vatten, havets brnningar.

  5.    Dina vittnesbrd ro fasta alltigenom;
        helighet hves ditt hus,
        HERRE, evinnerligen.
*19/94 Psaltaren, 94 Psalmen
                        Psaltaren, 94 Psalmen

                  Bn och hotelse mot Herrens folks
                               fiender.

  1.    Du hmndens Gud, o HERRE,
        du hmndens Gud, trd fram i glans.
  2.    Res dig, du jordens domare,
        vedergll de hgmodiga vad de hava gjort.

  3.    Huru lnge skola de ogudaktiga, o HERRE,
        huru lnge skola de ogudaktiga triumfera?
  4.    Deras mun fldar ver av frckt tal;
        de frhva sig, alla ogrningsmnnen.

  5.    Ditt folk, o HERRE, krossa de,
        och din arvedel frtrycka de.
  6.    nkor och frmlingar drpa de,
        och faderlsa mrda de.
  7.    Och de sga: HERREN ser det icke,
        Jakobs Gud mrker det icke.

  8.    Mrken sjlva, I ofrnuftiga bland folket;
        I drar, nr kommen I till frstnd?

  9.    Den som har planterat rat,
            skulle han icke hra?
        Den som har danat gat,
            skulle han icke se?
 10.    Den som hller hedningarna i tukt,
            skulle han icke straffa,
        han som lr mnniskorna frstnd?
 11.    HERREN knner
            mnniskornas tankar,
        han vet att de sjlva ro ffnglighet.

 12.    Sll r den man
            som du, HERRE, undervisar,
        och som du lr genom din lag,
 13.    fr att skaffa honom ro fr olyckans dagar,
        till dess de ogudaktigas grav varder grvd.

 14.    Ty HERREN frskjuter icke sitt folk,
        och sin arvedel vergiver han icke.
 15.    Nej, rttfrdighet skall ter glla i rtten,
        och alla rttsinniga skola hlla sig drtill.

 16.    Vem str upp till att frsvara mig mot de onda,
        vem bistr mig mot ogrningsmnnen?
 17.    Om HERREN icke vore min hjlp,
        s bodde min sjl snart i det tysta.

 18.    Nr jag tnkte: Min fot vacklar,
        d stdde mig din nr, o HERRE:
 19.    Nr jag hade mycket bekymmer i mitt hjrta,
        d gladde din trst min sjl.

 20.    Kan frdrvets domarste hava gemenskap med dig,
        det ste dr man ver vld i lagens namn,
 21.    dr de trnga den rttfrdiges sjl
        och frdma oskyldigt blod?

 22.    Men HERREN bliver fr mig en borg,
        min Gud bliver min tillflykts klippa.
 23.    Och han lter deras frdrv vnda tillbaka ver dem
        och frgr dem fr deras ondskas skull.
        Ja, HERREN, vr Gud, frgr dem.
*19/95 Psaltaren, 95 Psalmen
                        Psaltaren, 95 Psalmen

                 Uppmaning till Israel att prisa och
                           hrsamma HERREN.

  1.    Kommen, ltom oss hja gldjerop till HERREN,
        jubel till vr frlsnings klippa.
  2.    Ltom oss trda fram fr hans ansikte med tacksgelse
        och hja jubel till honom med lovsnger.

  3.    Ty HERREN r en stor Gud,
        en stor konung ver alla gudar.
  4.    Han har jordens djup i sin hand,
        och bergens hjder ro hans;
  5.    hans r havet, ty han har gjort det,
        och hans hnder hava danat det torra.

  6.    Kommen, ltom oss tillbedja och nedfalla,
        ltom oss knbja fr HERREN, vr skapare.
  7.    Ty han r vr Gud,
        och vi ro det folk som han har till sin hjord,
        vi ro fr som st under hans vrd.
  8.    O att I villen i dag hra hans rst!

        Frhrden icke edra hjrtan ssom i Meriba,
        ssom p Massas dag i knen,
  9.    dr edra fder frestade mig,
        dr de prvade mig, fastn de hade sett mina verk.
 10.    I fyrtio r var det slktet mig till leda,
        och jag sade: De ro ett folk som far vilse med sitt hjrta,
        och de vilja icke veta av mina vgar.
 11.    S svor jag d i min vrede:
        De skola icke komma in i min vila.
*19/96 Psaltaren, 96 Psalmen
                        Psaltaren, 96 Psalmen

                 Uppmaning till alla jordens folk att
                   lovsjunga Herren, vrldsdomaren.

  1.    Sjungen till HERRENS ra
            en ny sng,
        sjungen till HERRENS ra,
            alla lnder.
  2.    Sjungen till HERRENS ra,
            loven hans namn.
        Bden gldje var dag,
            frkunnen hans frlsning.
  3.    Frtljen bland hedningarna hans ra,
        bland alla folk hans under.

  4.    Ty stor r HERREN
            och hgt lovad,
        fruktansvrd r han
            mer n alla gudar.
  5.    Ty folkens alla gudar ro avgudar,
        men HERREN r den som har gjort himmelen.
  6.    Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
        makt och glans i hans helgedom.

  7.    Given t HERREN,
            I folkens slkter,
        given t HERREN
            ra och makt;
  8.    given t HERREN
            hans namns ra,
        bren fram sknker,
            och kommen i hans grdar.
  9.    Tillbedjen HERREN
            i helig skrud,
        bven fr hans ansikte,
            alla lnder.
 10.    Sgen bland hedningarna:
            HERREN r nu konung!
        Drfr str jordkretsen fast och vacklar icke;
        han dmer folken med rttvisa.

 11.    Himmelen vare glad,
            och jorden frjde sig;
        havet bruse
            och allt vad dri r.
 12.    Marken gldje sig
            och allt som r drp,
        ja, d juble
            alla skogens trd.
 13.    infr HERREN, ty han kommer,
        ty han kommer fr att dma jorden.
        Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
        och folken med sin trofasthet.
*19/97 Psaltaren, 97 Psalmen
                        Psaltaren, 97 Psalmen

                 Herrens konungsliga uppenbarelse och
                                makt.

  1.    HERREN r nu konung!
            Drfr frjde sig jorden;
        havslnderna gldje sig, s mnga som de ro.
  2.    Moln och tcken omgiva honom,
        rttfrdighet och rtt
            ro hans trons fste.
  3.    Eld gr framfr honom
        och frbrnner hans ovnner runt omkring.

  4.    Hans ljungeldar lysa upp jordens krets;
        jorden ser det och bvar.
  5.    Bergen smlta
            ssom vax fr HERREN,
        fr hela jordens Herre.
  6.    Himlarna frkunna hans rttfrdighet,
        och alla folk se hans ra.

  7.    Alla de skola komma p skam, som dyrka belten,
        de som bermma sig av avgudar.
        Alla gudar skola tillbedja honom.
  8.    Sion hr det och glder sig,
        och Juda dttrar frjda sig
        fr dina domars skull, HERRE.
  9.    Ty du, HERRE, r den Hgste
            ver hela jorden;
        du r hgt upphjd
            ver alla gudar.

 10.    I som lsken HERREN, haten det onda.
        Han bevarar sina frommas sjlar,
        ur de ogudaktigas hand rddar han dem.
 11.    Ljus r utstt fr den rttfrdige
        och gldje fr de rttsinniga.
 12.    Gldjens, I rttfrdige, i HERREN,
        och prisen hans heliga namn.
*19/98 Psaltaren, 98 Psalmen
                        Psaltaren, 98 Psalmen

                Hela jordens jubel vid Herrens seger.

  1.  En psalm.

        Sjungen till HERREN ra
            en ny sng,
        ty han har gjort under.
        Han har vunnit seger med sin hgra hand
        och med sin vldiga arm.
  2.    HERREN har ltit sin frlsning bliva kunnig,
        han har uppenbarat sin rttfrdighet
            fr hedningarnas gon.
  3.    Han har tnkt p sin nd och trofasthet
            mot Israels hus;
        alla jordens ndar hava sett
            huru vr Gud frlsar.

  4.    Hjen jubel till HERREN, alla lnder;
        bristen ut i gldjerop och lovsjungen.
  5.    Lovsjungen HERREN med harpa,
        med harpa och med lovsngs ljud.
  6.    Hjen jubel med trumpeter och med basuners ljud
        infr HERREN, konungen.

  7.    Havet bruse och allt vad dri r,
        jordens krets och de som bo drp.
  8.    Strmmarna klappe i hnderna,
        bergen juble med varandra,
  9.    infr HERREN, ty han kommer
            fr att dma jorden.
        Han skall dma jordens krets med rttfrdighet
        och folken med rttvisa.
*19/99 Psaltaren, 99 Psalmen
                        Psaltaren, 99 Psalmen

                         Den trefalt helige.

  1.    HERREN r nu konung!
            Drfr darra folken.
        Han som tronar p keruberna!
            Drfr sklver jorden.
  2.    HERREN r stor i Sion,
        och upphjd r han
            ver alla folk.
  3.    Drfr prisar man ditt namn,
            det stora och fruktansvrda.
        Helig r han.

  4.    Och konungen i sin makt
            lskar vad rtt r.
        Ja, du hller rttvisa vid makt,
        rtt och rttfrdighet
            var du i Jakob.
  5.    Upphjen HERREN, vr Gud,
        och tillbedjen vid hans fotapall.
        Helig r han.

  6.    Mose och Aron voro bland hans prster,
        och Samuel bland dem som kallade hans namn;
        de ropade till HERREN,
            och han svarade dem.
  7.    I molnstoden talade
            han d till dem;
        de hllo hans vittnesbrd
            och den lag som han gav dem.

  8.    Ja, HERRE, vr Gud,
            du svarade dem;
        du var mot dem
            en frltande Gud --
        och en hmnare ver deras grningar.
  9.    Upphjen HERREN, vr Gud,
        och tillbedjen infr hans heliga berg.
        Ty helig r HERREN, vr Gud.
*19/a0 Psaltaren, 100 Psalmen
                        Psaltaren, 100 Psalmen

                     Uppmaning till Herrens lov.

  1.  En tacksgelsepsalm.

        Hjen jubel till HERREN, alla lnder.
  2.    Tjnen HERREN med gldje,
        kommen infr hans ansikte med frjderop.
  3.    Frnimmen att HERREN r Gud.
        Han har gjort oss, och icke vi sjlva,
        till sitt folk och till fr i sin hjord.
  4.    Gn in i hans portar med tacksgelse,
        i hans grdar med lov;
        tacken honom, loven hans namn.
  5.    Ty HERREN r god,
            hans nd varar evinnerligen
        och hans trofasthet frn slkte till slkte.
*19/a1 Psaltaren, 101 Psalmen
                        Psaltaren, 101 Psalmen

                Ostrafflighetens vg fr makthavande.

  1.  Av David; en psalm.

        Om nd och rtt vill jag sjunga,
            dig, HERRE, lovsga.
  2.    Jag vill akta p ostrafflighetens vg --
            nr kommer du till mig?

        Jag vill fra en ostrafflig vandel,
            dr jag bor i mitt hus.
  3.    Jag vnder mitt ga ej till det
            som frdrvligt r.

        Att va orttfrdighet hatar jag;
            sdant skall ej lda vid mig.
  4.    Ett vrngt hjrta vare fjrran ifrn mig;
            vad ont r vill jag ej veta av.

  5.    Den som i hemlighet frtalar sin nsta,
            honom vill jag frgra;
        den som har stolta gon och hgmodigt hjrta,
            honom lider jag icke.

  6.    Mina gon se efter de trogna i landet,
            fr att de m bo hos mig;
        den som vandrar p ostrafflighetens vg,
            han fr vara min tjnare.

  7.    Den fr icke bo i mitt hus,
            som var svek;
        den som talar lgn skall ej best
            infr mina gon.

  8.    Morgon efter morgon skall jag frgra
            alla ogudaktiga i landet
        och utrota alla ogrningsmn
            ur HERRENS stad.
*19/a2 Psaltaren, 102 Psalmen
                        Psaltaren, 102 Psalmen

                     Klagan och hopp till Herren.

  1.  Bn av en betryckt, nr han frsmktar och utgjuter sitt
      bekymmer infr HERREN.

  2.    HERRE, hr min bn,
        och lt mitt rop komma infr dig.
  3.    Dlj icke ditt ansikte fr mig,
            nr jag r i nd.
        Bj ditt ra till mig;
        nr jag ropar,
            s skynda att svara mig.

  4.    Ty mina dagar hava frsvunnit ssom rk,
        benen i min kropp ro frtorkade ssom av eld.
  5.    Mitt hjrta r frbrnt ssom grs och frvissnat;
        ty jag frgter att ta mitt brd.
  6.    Fr min hgljudda suckans skull
        trnga benen i min kropp ut till huden.

  7.    Jag r lik en pelikan i knen,
        jag r ssom en uggla bland ruiner.
  8.    Jag fr ingen smn och har blivit lik
            en ensam fgel p taket.
  9.    Hela dagen smda mig mina fiender;
        de som rasa mot mig frbanna med mitt namn.

 10.    Ty jag ter aska ssom brd
        och blandar min dryck med grt,
 11.    fr din vredes och frtrnelses skull,
        drfr att du har gripit mig och kastat mig bort.
 12.    Mina dagar ro ssom skuggan, nr den frlnges,
        och jag sjlv frvissnar ssom grs.

 13.    Men du, o HERRE,
            tronar evinnerligen,
        och din minnelse varar frn slkte till slkte.
 14.    Du skall st upp
            och frbarma dig ver Sion;
        se, det r tid att du bevisar det nd;
            ja, stunden har kommit.
 15.    Ty dina tjnare hava dess stenar kra
        och mka sig ver dess grus.

 16.    D skola hedningarna frukta HERRENS namn
        och alla jordens konungar din hrlighet,
 17.    nr en gng HERREN har byggt upp Sion
        och uppenbarat sig i sin hrlighet;
 18.    nr han har vnt sig till de utblottades bn
        och upphrt att frakta deras bn.

 19.    Det skall tecknas upp
            fr ett kommande slkte,
        och det folk som varder skapat
            skall lova HERREN,
 20.    att han har blickat ned
            frn sin heliga hjd,
        att HERREN har skdat
            frn himmelen ned till jorden,
 21.    fr att hra den fngnes klagan,
        fr att befria ddens barn,
 22.    p det att man i Sion
            m frkunna HERRENS namn
        och hans lov i Jerusalem,
 23.    nr alla folk frsamlas,
        och alla riken, fr att tjna HERREN.

 24.    Han har p vgen nedbjt min kraft,
        han har frkortat mina dagar.
 25.    Jag sger: Min Gud,
            tag mig icke bort i mina halva dagar,
        du vilkens r vara frn slkte till slkte.
 26.    I urtiden lade du jordens grund,
        och himlarna ro dina hnder verk:
 27.    de skola frgs, men du frbliver,
        de skola alla ntas ut ssom en kldnad;
        du skall frvanda dem ssom man byter om sin drkt, och de fara hn.

 28.    Men du r densamme,
        och dina r skola icke hava ngon nde.
 29.    Dina tjnares barn skola f bo i landet,
        och deras avkomma skall best infr dig.
*19/a3 Psaltaren, 103 Psalmen
                        Psaltaren, 103 Psalmen

                  Lovsng till Herren fr hans stora
                            barmhrtighet.

  1.  Av David.

        Lova HERREN, min sjl,
        och allt det i mig r hans heliga namn.
  2.    Lova HERREN, min sjl,
        och frgt icke vad gott han har gjort,
  3.    han som frlter dig alla dina missgrningar
        och helar alla dina brister,
  4.    han som frlossar ditt liv frn graven
        och krner dig med nd och barmhrtighet,
  5.    han som mttar ditt begr med sitt goda,
        s att du bliver ung p nytt ssom en rn.

  6.    HERREN gr rttfrdighetens verk
        och skaffar rtt t alla frtryckta.
  7.    Han lt Mose se sina vgar,
        Israels barn sina grningar.
  8.    Barmhrtig och ndig r HERREN,
        lngmodig och stor i mildhet.
  9.    Han gr icke stndigt till rtta
        och behller ej vrede evinnerligen.
 10.    Han handlar icke med oss efter vra synder
        och vedergller oss icke efter vra missgrningar.

 11.    Ty s hg som himmelen r ver jorden,
        s vldig r hans nd ver dem som frukta honom.
 12.    S lngt som ster r frn vster
        lter han vra vertrdelser vara frn oss.
 13.    Ssom en fader frbarmar sig ver barnen,
        s frbarmar sig HERREN ver dem som frukta honom.
 14.    Ty han vet vad fr ett verk vi ro,
        han tnker drp att vi ro stoft.

 15.    En mnniskas dagar ro ssom grset,
        hon blomstrar ssom ett blomster p marken.
 16.    Nr vinden gr drver, d r det icke mer,
        och dess plats vet icke mer drav.
 17.    Men HERRENS nd varar frn evighet till evighet
        ver dem som frukta honom,
        och hans rttfrdighet intill barnbarn,
 18.    nr man hller hans frbund
        och tnker p hans befallningar och gr efter dem.

 19.    HERREN har stllt sin tron i himmelen,
        och hans konungavlde omfattar allt.
 20.    Loven HERREN, I hans nglar,
        I starke hjltar, som utrtten hans befallning,
        s snart I hren ljudet av hans befallning.
 21.    Loven HERREN, I alla hans hrskaror,
        I hans tjnare, som utrtten hans vilja.
 22.    Loven HERREN, I alla hans verk,
        varhelst hans herradme r.
        Min sjl, lova HERREN.
*19/a4 Psaltaren, 104 Psalmen
                        Psaltaren, 104 Psalmen

                    Lovsng till vrldens skapare.

  1.    Lova HERREN, min sjl.
        HERRE, min Gud, du r hg och stor,
        i majestt och hrlighet r du kldd.
  2.    Du hljer dig i ljus ssom i en mantel,
        du spnner ut himmelen ssom ett tlt;
  3.    du timrar p vattnen dina salar,
        molnen gr du till din vagn,
        och du far fram p vindens vingar.
  4.    Du gr vindar till dina sndebud,
        eldslgor till dina tjnare.

  5.    Du grundade jorden p hennes fsten,
        s att hon icke vacklar till evig tid.
  6.    Med djupet betckte du henne ssom med en kldnad;
        uppver bergen stodo vattnen.
  7.    Men fr din npst flydde de;
        fr ljudet av ditt dunder hastade de undan.
  8.    Berg hjde sig, och dalar snkte sig,
        p den plats som du hade bestmt fr dem.
  9.    En grns satte du, som vattnen ej fingo verskrida,
        s att de icke ter skulle betcka jorden.

 10.    Du lt kllor flyta fram i dalarna,
        mellan bergen togo de sin vg.
 11.    De vattna alla markens djur,
        vildsnorna slcka i dem sin trst.
 12.    Vid dem bo himmelens fglar,
        frn trdens grenar hja de sin rst.

 13.    Du vattnar bergen frn dina salar,
        jorden mttas av den frukt du skapar.
 14.    Du lter grs skjuta upp fr djuren
        och rter till mnniskans tjnst.
        S framalstrar du brd ur jorden
 15.    och vin, som glder mnniskans hjrta;
        s gr du hennes ansikte glnsande av olja,
        och brdet styrker mnniskans hjrta.
 16.    HERRENS trd varda ock mttade,
        Libanons cedrar, som han har planterat;
 17.    fglarna bygga dr sina nsten,
        hgern gr sitt bo i cypresserna.
 18.    Stenbockarna hava ftt de hga bergen,
        klyftorna r klippdassarnas tillflykt.

 19.    Du gjorde mnen till att bestmma tiderna;
        solen vet stunden d den skall g ned.
 20.    Du snder mrker, och det bliver natt;
        d komma alla skogens djur i rrelse,
 21.    de unga lejonen ryta efter rov
        och begra sin fda av Gud.
 22.    Solen gr upp; d draga de sig tillbaka
        och lgga sig ned i sina kulor.
 23.    Mnniskan gr d ut till sin grning
        och till sitt arbete intill aftonen.

 24.    Huru mngfaldiga ro icke dina verk, o HERRE!
        Med vishet har du gjort dem alla.
        Jorden r full av vad du har skapat.
 25.    Se ock havet, det stora ock vida:
        ett tallst vimmel rr sig dri,
        djur bde stora och sm.
 26.    Dr g skeppen sin vg fram,
        Leviatan, som du har skapat att leka dri.

 27.    Alla vnta de efter dig,
        att du skall giva dem deras mat i rtt tid.
 28.    Du giver dem, d samla de in;
        du upplter din hand,
            d varda de mttade med goda hvor.
 29.    Du frdljer ditt ansikte, d frskrckas de;
        du tager bort deras ande, d frgs de
        och vnda ter till sitt stoft igen.
 30.    Du snder ut din ande, d varda de skapade,
        och du frnyar jordens anlete.

 31.    HERRENS ra frblive evinnerligen;
        m HERREN gldja sig ver sina verk,
 32.    han som skdar p jorden, och hon bvar,
        han som rr vid bergen, och de ryka.
 33.    Jag vill sjunga till HERRENS ra, s lnge jag lever;
        jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.
 34.    Mitt tal behage honom vl;
        m jag sjlv f gldja mig i HERREN.
 35.    Men m syndare frsvinna ifrn jorden
        och inga ogudaktiga mer vara till.
        Lova HERREN, min sjl

        Halleluja!
*19/a5 Psaltaren, 105 Psalmen
                        Psaltaren, 105 Psalmen

                     Lovsng till Herren fr hans
                     vlgrningar mot sitt folk.

  1.    Tacken HERREN,
            kallen hans namn,
        gren hans grningar kunniga bland folken.
  2.    Sjungen till hans ra,
            lovsgen honom,
        talen om alla hans under.
  3.    Bermmen eder av hans heliga namn;
        gldje sig av hjrtat
            de som ska HERREN.

  4.    Frgen efter HERREN och hans makt,
        sken hans ansikte bestndigt.
  5.    Tnken p de underbara verk som han har gjort,
        p hans under och hans muns domar,
  6.    I Abrahams, hans tjnares, sd,
        I Jakobs barn, hans utvalda.

  7.    Han r HERREN, vr Gud;
        ver hela jorden g hans domar.
  8.    Han tnker evinnerligen p sitt frbund,
        intill tusen slkten p vad han har stadgat,
  9.    p det frbund han slt med Abraham
        och p sin ed till Isak.

 10.    Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
        fr Israel till ett evigt frbund;
 11.    han sade: t dig vill jag giva Kanaans land,
        det skall bliva eder arvedels lott.
 12.    D voro de nnu en liten hop,
        de voro ringa och frmlingar drinne.

 13.    Och de vandrade stad ifrn folk till folk,
        ifrn ett rike bort till ett annat.
 14.    Han tillstadde ingen att gra dem skada,
        han straffade konungar fr deras skull:
 15.    Kommen icke vid mina smorda,
        och gren ej mina profeter ngot ont.

 16.    Och nr han bjd hungersnd komma ver landet
        och frdrvade allt deras livsuppehlle,
 17.    d snde han stad en man framfr dem:
        Josef blev sld till trl.
 18.    Man slog hans ftter i bojor,
        i jrn fick han ligga fjttrad,
 19.    till den tid d hans ord uppfylldes,
        d HERRENS tal bevisade hans oskuld.

 20.    D snde konungen och lt slppa honom ls,
        folkens behrskare gav honom fri.
 21.    Han satte honom till herre ver sitt hus,
        till att rda ver all hans egendom;
 22.    han skulle binda hans furstar efter sin vilja
        och lra hans ldste vishet.

 23.    Och Israel kom till Egypten,
        Jakob blev en gst i Hams land.
 24.    Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt
        och mktigare n dess ovnner voro,
 25.    de vilkas hjrtan han vnde till att hata hans folk,
        till att lgga onda rd mot hans tjnare.

 26.    Han snde Mose, sin tjnare,
        och Aron, som han hade utvalt.
 27.    De gjorde hans tecken ibland dem
        och under i Hams land.
 28.    Han snde mrker och lt allt bliva mrkt;
        och de stodo icke emot hans ord.

 29.    Han frvandlade deras vatten till blod
        och lt s deras fiskar d.
 30.    Deras land kom att vimla av paddor,
        nda in i deras konungars kamrar.
 31.    Han bjd, och flugsvrmar kommo,
        mygg i hela deras land.

 32.    Han gav dem hagel fr regn,
        eldslgor snde han i deras land.
 33.    Och han slog deras vintrd och fikontrd
        och brt snder trden i deras land.

 34.    Han bjd, och grshoppor kommo,
        och grsmaskar i talls mngd.
 35.    De to upp alla rter i deras land,
        de to upp frukten p deras mark.
 36.    Och han slog allt frstftt i deras land,
        frstlingen av all deras kraft.

 37.    S frde han dem ut, med silver och guld,
        och i hans stammar var ingen som stapplade.
 38.    Egyptierna gladde sig, nr de drogo ut;
        ty frskrckelse fr Israel hade fallit ver dem.
 39.    Han bredde ut ett moln till skygd,
        och en eld fr att lysa om natten.

 40.    De begrde, d lt han vaktlar komma,
        och med brd frn himmelen mttade han dem.
 41.    Han ppnade klippan, och vatten fldade;
        det gick genom knen ssom en strm.
 42.    Ty han tnkte p sitt heliga ord,
        p sin tjnare Abraham.

 43.    S frde han ut sitt folk med frjd,
        med jubel dem som han hade utvalt.
 44.    Han gav t dem hedningarnas lnder,
        och folkens frvrv fingo de till besittning,
 45.    fr att de skulle hlla hans stadgar
        och taga hans lagar i akt.

        Halleluja!
*19/a6 Psaltaren, 106 Psalmen
                        Psaltaren, 106 Psalmen

               Israels otrohet och Herrens trofasthet.

  1.    Halleluja!
        Tacken HERREN, ty han r god,
        ty hans nd varar evinnerligen.
  2.    Vem kan uttala HERRENS vldiga grningar
        och frkunna allt hans lov?
  3.    Saliga ro de som akta p vad rtt r,
        de som alltid va rttfrdighet.

  4.    Tnk p mig, HERRE, efter din nd mot ditt folk,
        besk mig med din frlsning,
  5.    s att jag med lust fr se dina utvaldas lycka,
        gldja mig med ditt folks gldje,
        bermma mig med din arvedel.

  6.    Vi hava syndat likasom vra fder,
        vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.
  7.    Vra fder i Egypten aktade icke p dina under;
        de tnkte icke p dina mnga ndegrningar,
        utan voro genstrviga vid havet, invid Rda havet.

  8.    Men han frlste dem fr sitt namns skull,
        fr att gra sin makt kunnig.
  9.    Han npste Rda havet, s att det blev torrt,
        och frde dem genom djupen ssom genom en ken.

 10.    Han frlste dem frn deras motstndares hand
        och frlossade dem ifrn fiendens hand.
 11.    Vattnet vertckte deras ovnner;
        icke en enda av dem blev kvar.

 12.    D trodde de p hans ord,
        d sjngo de hans lov.
 13.    Men snart glmde de hans grningar,
        de frbidade icke hans rd.

 14.    De grepos av lystnad i knen
        och frestade Gud i demarken.
 15.    D gav han dem vad de begrde,
        men snde trande sjukdom ver dem.

 16.    Och de upptndes av avund mot Mose i lgret,
        mot Aron, HERRENS helige.
 17.    Men jorden ppnade sig och uppslukade Datan
        och vertckte Abirams hop.
 18.    Och eld begynte brinna i deras hop,
        en lga brnde upp de ogudaktiga.

 19.    De gjorde en kalv vid Horeb
        och tillbdo ett gjutet belte;
 20.    sin ra bytte de bort
        mot bilden av en oxe, som ter grs.

 21.    De glmde Gud, sin frlsare,
        som hade gjort s stora ting i Egypten,
 22.    s underbara verk i Hams land,
        s fruktansvrda grningar vid Rda havet.

 23.    D hotade han att frgra dem;
        men Mose, den man som han hade utvalt,
        trdde fram ssom medlare infr honom
        till att avvnda hans vrede, s att den icke skulle frdrva.

 24.    De fraktade det ljuvliga landet
        och trodde icke p hans ord.
 25.    De knorrade i sina tlt
        och lyssnade icke till HERRENS rst.

 26.    D lyfte han upp sin hand mot dem
        och svor att sl ned dem i knen,
 27.    att sl ned deras barn ibland hedningarna
        och frstr dem i lnderna.

 28.    Och de slto sig till Baal-Peor
        och to det som var offrat t dda.
 29.    De frtrnade Gud med sina grningar,
        och en hemskelse brt in ver dem.

 30.    Men Pinehas trdde fram och skipade rtt,
        och s upphrde hemskelsen;
 31.    det vart honom rknat till rttfrdighet
        frn slkte till slkte, fr evig tid.

 32.    De frtrnade honom ock vid Meribas vatten,
        och det gick Mose illa fr deras skull.
 33.    Ty de voro genstrviga mot hans Ande,
        och han talade obetnksamt med sina lppar.

 34.    De frgjorde icke de folk
        om vilka HERREN hade givit dem befallning,
 35.    utan beblandade sig med hedningarna
        och lrde sig deras grningar.
 36.    De tjnade deras avgudar,
        och dessa blevo dem till en snara.

 37.    Och de offrade sina sner och dttrar
        till offer t onda andar.
 38.    Ja, de utgto oskyldigt blod,
        sina sners och dttrars blod
        och offrade dessa t Kanaans avgudar;
        och landet vart ohelgat genom blodskulder.
 39.    S blevo de orena genom sina grningar
        och betedde sig trolst i sina verk.

 40.    D upptndes HERRENS vrede mot hans folk,
        och hans arvedel blev honom en styggelse.
 41.    Och han gav dem i hedningars hand,
        s att de som hatade dem fingo rda ver dem.

 42.    Deras fiender trngde dem,
        och de blevo kuvade under deras hand.
 43.    Mnga gnger rddade han dem,
        men de voro genstrviga i sin egenvilja
        och frgingos s genom sin missgrning.

 44.    Men han sg till dem i deras nd,
        nr han hrde deras rop.
 45.    Och han tnkte, dem till fromma, p sitt frbund
        och mkade sig efter sin stora nd.
 46.    Och han lt dem finna barmhrtighet
        infr alla dem som hade frt dem i fngenskap.

 47.    Frls oss, HERRE, vr Gud,
        och frsamla oss frn hedningarna,
        s att vi f prisa ditt heliga namn
        och bermma oss av ditt lov.
                     ----

 48.  Lovad vare HERREN, Israels Gud, frn evighet till evighet!  Och
      allt folket sge: Amen, Halleluja!
*19/a7 Psaltaren, 107 Psalmen
                             Femte boken

                        Psaltaren, 107 Psalmen

                  Israels frlossades tacksamhet mot
                               HERREN.

  1.    Tacken HERREN, ty han r god,
        ty hans nd varar evinnerligen.
  2.    S sge HERRENS frlossade,
        de som han har frlossat ur nden,
  3.    de som han har frsamlat ifrn lnderna,
        frn ster och frn vster,
        frn norr och frn havssidan.

  4.    De irrade omkring i knen p de stigar,
        de funno ingen stad dr de kunde bo;
  5.    de hungrade och trstade,
        deras sjl frsmktade i dem.
  6.    Men de ropade till HERREN i sin nd,
        och han rddade dem ur deras trngml.
  7.    Och han ledde dem p en rtt vg,
        s att de kommo till en stad dr de kunde bo.
  8.    De m tacka HERREN fr hans nd
        och fr hans under med mnniskors barn,
  9.    att han mttade den frsmktande sjlen
        och uppfyllde den hungrande sjlen med sitt goda.

 10.    De sutto i mrker och ddsskugga,
        fngna i elnde och jrnbojor,
 11.    drfr att de hade varit genstrviga mot Guds ord
        och hade fraktat den Hgstes rd.
 12.    Han kuvade deras hjrtan med olycka;
        de kommo p fall och hade ingen hjlpare.
 13.    Men de ropade till HERREN i sin nd,
        och han frlste dem ur deras trngml;
 14.    han frde dem ut ur mrkret och ddsskuggan,
        och deras bojor slet han snder.
 15.    De m tacka HERREN fr hans nd
        och fr hans under med mnniskors barn,
 16.    att han krossade kopparportarna
        och brt snder jrnbommarna.

 17.    De voro ofrnuftiga, ty de vandrade i vertrdelse,
        och blevo nu plgade fr sina missgrningars skull;
 18.    deras sjl vmjdes vid all mat,
        och de voro nra ddens portar.
 19.    Men de ropade till HERREN i sin nd,
        och han frlste dem ur deras trngml.
 20.    Han snde sitt ord och botade dem
        och rddade dem frn graven.
 21.    De m tacka HERREN fr hans nd
        och fr hans under med mnniskors barn;
 22.    de m offra lovets offer
        och frtlja hans verk med jubel.

 23.    De foro p havet med skepp
        och drevo sin handel p stora vatten;
 24.    dr fingo de se HERRENS grningar
        och hans under p havsdjupet.
 25.    Med sitt ord uppvckte han stormvinden,
        s att den hvde upp dess bljor.
 26.    De foro upp mot himmelen, ned i djupen;
        deras sjl upplstes av ngest.
 27.    De raglade och stapplade ssom druckna,
        och all deras vishet blev till intet.
 28.    Men de ropade till HERREN i sin nd,
        och han frde dem ut ur deras trngml.
 29.    Han frbytte stormen i lugn,
        s att bljorna omkring dem tystnade.
 30.    Och de blevo glada att det vart stilla,
        och han frde dem till den hamn dit de ville.
 31.    De m tacka HERREN fr hans nd
        och fr hans under med mnniskors barn;
 32.    de m upphja honom i folkets frsamling
        och lova honom dr de ldste sitta.

 33.    Han gjorde strmmar till ken,
        kllsprng till torr mark,
 34.    brdigt land till salthed,
        fr dess inbyggares ondskas skull.
 35.    Han gjorde knen till en vattenrik sj
        och torrt land till kllsprng.
 36.    Och han lt de hungrande bo dr,
        och de byggde en stad dr de kunde bo.
 37.    De besdde krar och planterade vingrdar,
        som gvo dem sin frukt i avkastning.
 38.    Han vlsignade dem, och de frkades storligen,
        och deras boskapshjordar lt han icke frminskas.
 39.    Vl blevo de sedan ringa och nedbjda,
        i det olycka och bedrvelse tryckte dem,
 40.    men han som utgjuter frakt ver furstar
        och lter dem irra omkring i vglsa demarker,
 41.    han upphjde d den fattige ur elndet
        och lt slkterna vxa till ssom frhjordar.
 42.    De redliga se det och gldja sig,
        och all orttfrdighet mste tillsluta sin mun.

 43.    Den som r vis, han akte hrp
        och besinne HERRENS ndegrningar.
*19/a8 Psaltaren, 108 Psalmen
                        Psaltaren, 108 Psalmen

                Lovsng och bn om seger ver fiender.

  1.  En sng, en psalm av David.

  2.    Mitt hjrta r frimodigt, o Gud,
        jag vill sjunga och lova; ja, s vill min ra[1].
  3.    Vakna upp, psaltare och harpa;
            jag vill vcka morgonrodnaden.

  4.    Jag vill tacka dig bland folken, HERREN,
            och lovsjunga dig bland folkslagen.
  5.    Ty din nd r stor nda uppver himmelen,
            och din trofasthet allt upp till skyarna.

  6.    Upphjd vare du, Gud, ver himmelen,
            och ver hela jorden strcke sig din ra.

  7.    P det att dina vnner m varda rddade,
        m du giva seger med din hgra hand och bnhra mig.

  8.    Gud har talat i sin helgedom:
        Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem
        och skall avmta Suckots dal.
  9.    Mitt r Gilead, mitt r Manasse,
        Efraim r mitt huvuds vrn,
 10.    Juda min hrskarstav;
        Moab r mitt tvagningskrl,
        p Edom kastar jag min sko;
        ver filisternas land hjer jag jubelrop.

 11.    Vem skall fra mig till den fasta staden,
        vem leder mig till Edom?
 12.    Har icke du, o Gud, frkastat oss,
        s att du ej drager ut med vra hrar, o Gud?
 13.    Giv oss hjlp mot ovnnen;
        ty mnniskors hjlp r ffnglighet.
 14.    Med Gud kunna vi gra mktiga ting;
        han skall frtrampa vra ovnner.

[1]  Se ra i Ordfrkl.
*19/a9 Psaltaren, 109 Psalmen
                        Psaltaren, 109 Psalmen

                     Mot frrdiska motstndare.

  1.  Fr sngmstaren; av David; en psalm.

        Min lovsngs Gud, tig icke.
  2.    Ty sin ogudaktiga mun,
            sin falska mun
            hava de uppltit mot mig,
        de hava talat mot mig
            med lgnaktig tunga.
  3.    Med htska ord
            hava de omgivit mig,
        de hava begynt strid
            mot mig utan sak.
  4.    Till ln fr min krlek
            st de mig emot,
        men jag beder allenast.
  5.    De hava bevisat mig
            ont fr gott
        och hat fr min krlek.

  6.    Lt en ogudaktig man trda upp emot honom,
        och lt en klagare st p hans hgra sida.
  7.    Nr han kommer infr rtta, m han dmas skyldig,
        och hans bn vare synd.
  8.    Blive hans dagar f,
        hans mbete tage en annan.
  9.    Varde hans barn faderlsa
        och hans hustru nka.
 10.    M hans barn alltid
            g husvilla och tigga
        och ska sitt brd fjrran ifrn delagda hem.
 11.    M ockraren f i sin snara
            allt vad han ger,
        och m frmmande plundra hans gods.
 12.    M ingen finnas,
            som hyser misskund med honom,
        och ingen, som frbarmar sig
            ver hans faderlsa.
 13.    Hans framtid varde avskuren,
        i nsta led vare sdanas
            namn utplnat.
 14.    Hans fders missgrning
            varde ihgkommen infr HERREN,
        och hans moders synd
            varde icke utplnad.
 15.    M den alltid st
            infr HERRENS gon;
        ja, sdana mns minnelse
            m utrotas frn jorden.
 16.    Ty han tnkte ju icke
            p att va misskund,
        utan frfljde den
            som var betryckt och fattig
        och den vilkens hjrta var bedrvat,
            fr att dda dem.
 17.    Han lskade frbannelse,
            och den kom ver honom;
        han hade icke behag till vlsignelse,
            och den blev fjrran ifrn honom.
 18.    Han kldde sig i frbannelse ssom i en kldnad,
        och ssom vatten trngde den in i hans liv
        och ssom olja in i hans ben.
 19.    Den varde honom ssom en mantel att hlja sig i,
        och ssom en grdel att alltid omgjorda sig med.
 20.    Detta vare mina motstndares
            ln frn HERREN,
        och deras som tala ont mot min sjl.

 21.    Men du, HERRE, Herre,
        st mig bi fr ditt namn skull;
        god r ju din nd, s m du d rdda mig.
 22.    Ty jag r betryckt och fattig,
        och mitt hjrta r genomborrat i mitt brst.
 23.    Ssom skuggan, nr den frlnges, gr jag bort;
        jag ryckes bort ssom en grshoppssvrm.
 24.    Mina knn ro vacklande av fasta,
        och min kropp frlorar sitt hull.
 25.    Till smlek har jag blivit infr dem;
        nr de se mig, skaka de huvudet.

 26.    Hjlp mig, HERRE, min Gud;
        frls mig efter din nd;
 27.    och m de frnimma att det r din hand,
        att du, HERRE, har gjort det.
 28.    Om de frbanna,
            s vlsigna du;
        om de resa sig upp,
            s komme de p skam,
        men m din tjnare f gldja sig.
 29.    Mina motstndare varde kldda i blygd
        och hljda i skam ssom i en mantel.

 30.    Min mun skall storligen
        tacka HERREN;
        mitt ibland mnga vill jag lova honom.
 31.    Ty han str p den fattiges hgra sida
        fr att frlsa honom frn dem som frdma hans sjl.
*19/b0 Psaltaren, 110 Psalmen
                        Psaltaren, 110 Psalmen

               Sions konung en prst efter Melki-Sedeks
                                stt.

  1.  Av David; en psalm.

        HERREN sade till min herre:
        Stt dig p min hgra sida,
        till dess jag har lagt dina fiender
            dig till en fotapall.
  2.    Din makts spira skall HERREN
            utstrcka frn Sion;
        du skall hrska mitt ibland dina fiender.
  3.    Villigt kommer ditt folk,
            nr du samlar din hr;
        i helig skrud kommer
            din unga skara infr dig,
        ssom daggen kommer
            ur morgonrodnadens skte.

  4.    HERREN har svurit
        och skall icke ngra sig:
        Du r en prst till evig tid
        efter Melki-Sedeks stt.
  5.    Herren r p din hgra sida,
        han skall krossa konungar
            p sin vredes dag.
  6.    Han skall hlla dom bland hedningarna,
            verallt skola dda ligga;
        han skall snderkrossa huvuden
            vida omkring p jorden.
  7.    Ur bcken skall han dricka p vgen;
        drfr skall han upplyfta huvudet.
*19/b1 Psaltaren, 111 Psalmen
                        Psaltaren, 111 Psalmen[1]

                 Herrens stora vlgrningar mot sitt
                            frbundsfolk.

  1.    Halleluja!
        Jag vill tacka HERREN av allt hjrta
        i de rttsinnigas rd och frsamling.
  2.    Stora ro HERRENS verk,
        de begrundas av alla som hava sin lust i dem.
  3.    Majestt och hrlighet r vad han gr,
        och hans rttfrdighet frbliver evinnerligen.
  4.    Han har s gjort, att hans under ro i minnelse;
        ndig och barmhrtig r HERREN.
  5.    Han giver mat t dem som frukta honom,
        han tnker evinnerligen p sitt frbund.
  6.    Sina grningars kraft har han gjort kunnig fr sitt folk,
        i det han gav dem hedningarnas arvedel.
  7.    Hans hnders verk ro trofasthet och rtt,
        oryggliga ro alla hans ordningar.
  8.    De st fasta fr alltid och fr evigt,
        de fullbordas med trofasthet och rttvisa.
  9.    Han har snt sitt folk frlossning,
        han har stadgat sitt frbund fr evig tid;
        heligt och fruktansvrt r hans namn.
 10.    HERRENS fruktan r vishetens begynnelse,
        ett gott frstnd f alla de som gra drefter.
        Hans lov frbliver evinnerligen.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/b2 Psaltaren, 112 Psalmen
                        Psaltaren, 112 Psalmen[1]

                       Den gudfruktiges lycka.

  1.    Halleluja!
        Sll r den man som fruktar HERREN
        och har sin stora lust i hans bud.
  2.    Hans efterkommande skola bliva vldiga p jorden;
        de redligas slkte skall varda vlsignat.
  3.    Gods och rikedom skall finnas i hans hus,
        och hans rttfrdighet bestr evinnerligen.
  4.    Fr de redliga gr han upp ssom ett ljus i mrkret,
        ndig och barmhrtig och rttfrdig.
  5.    Vl den som r barmhrtig och giver ln,
        den som stder all sin sak p rtt!
  6.    Ty han skall icke vackla till evig tid;
        den rttfrdige skall vara i evig minnelse.
  7.    Fr ont budskap fruktar han icke;
        hans hjrta r frimodigt, det frtrstar p HERREN.
  8.    Hans hjrta r fast, det fruktar icke,
        till dess han fr se med lust p sina ovnner.
  9.    Han utstrr, han giver t de fattiga,
        hans rttfrdighet frbliver evinnerligen;
        hans horn skall varda upphjt med ra.
 10.    Den ogudaktige skall se det och harmas;
        han skall bita sina tnder samman och tras bort.
        Vad de ogudaktiga nska bliver till intet.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/b3 Psaltaren, 113 Psalmen
                        Psaltaren, 113 Psalmen

                Lov till Herren fr hans omsorg om den
                                ringe.

  1.    Halleluja!
        Loven, I HERRENS tjnare,
        loven HERRENS namn.
  2.    Vlsignat vare HERRENS namn
        frn nu och till evig tid.
  3.    Frn solens uppgng nda till dess nedgng
        vare HERRENS namn hgtlovat.
  4.    HERREN r hg ver alla folk,
        hans ra nr ver himmelen.
  5.    Ja, vem r ssom HERREN, vr Gud,
        han som sitter s hgt,
  6.    han som ser ned s djupt --
        ja, vem i himmelen och p jorden?
  7.    Han som upprttar den ringe ur stoftet,
        han som lyfter den fattige ur dyn,
  8.    fr att stta honom bredvid furstar,
        bredvid sitt folks furstar;
  9.    han som lter den ofruktsamma hustrun
        sitta med gldje ssom moder, omgiven av barn!

        Halleluja!
*19/b4 Psaltaren, 114 Psalmen
                        Psaltaren, 114 Psalmen

                Israels underbara rddning ur Egypten.

  1.    Nr Israel drog ut ur Egypten,
        Jakobs hus ut ifrn folket med frmmande tunga,
  2.    d vart Juda hans helgedom,
        Israel hans herradme.

  3.    Havet sg det och flydde,
        Jordan vnde tillbaka.
  4.    Bergen hoppade ssom vdurar,
        hjderna ssom lamm.

  5.    Varfr flyr du undan, du hav?
        Du Jordan, varfr vnder du tillbaka?
  6.    I berg, varfr hoppen I ssom vdurar,
        I hjder, ssom lamm?

  7.    Fr Herren m du vl bva, du jord,
        fr Jakobs Guds ansikte,
  8.    fr honom som frvandlar klippan till en vattenrik sj,
        hrda stenen till en vattenklla.
*19/b5 Psaltaren, 115 Psalmen
                        Psaltaren, 115 Psalmen

                        t Herre allena ran.

  1.    Icke t oss, HERRE, icke t oss,
        utan t ditt namn giv ran,
        fr din nds, fr din sannings skull.
  2.    Varfr skulle hedningarna f sga:
        Var r nu deras Gud?

  3.    Vr Gud r ju i himmelen;
        han kan gra allt vad han vill.
  4.    Men deras avgudar ro silver och guld,
        verk av mnniskohnder.

  5.    De hava mun och tala icke,
        de hava gon och se icke,
  6.    de hava ron och hra icke,
        de hava nsa och lukta icke.
  7.    Med sina hnder taga de icke,
        med sina ftter g de icke;
        de hava intet ljud i sin strupe.
  8.    De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
        ja, alla som frtrsta p dem.

  9.    I av Israel, frtrsten p HERREN.
        Ja, han r deras hjlp och skld.
 10.    I av Arons hus, frtrsten p HERREN.
        Ja, han r deras hjlp och skld.
 11.    I som frukten HERREN[1], frtrsten p HERREN.
        Ja, han r deras hjlp och skld.

 12.    HERREN har tnkt p oss, han skall vlsigna,
        han skall vlsigna Israels hus,
        han skall vlsigna Arons hus,
 13.    han skall vlsigna dem som frukta HERREN,
        de sm svl som de stora.

 14.    Ja, HERREN frke eder,
        seder sjlva och edra barn.
 15.    Varen vlsignade av HERREN,
        av honom som har gjort himmel och jord.
 16.    Himmelen r HERRENS himmel,
        och jorden har han givit t mnniskors barn.

 17.    De dda prisa icke HERREN,
        ingen som har farit ned i det tysta.
 18.    Men vi, vi skola lova HERREN
        frn nu och till evig tid.

        Halleluja!

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*19/b6 Psaltaren, 116 Psalmen
                        Psaltaren, 116 Psalmen

                        Den frlstes lovoffer.

  1.    Jag har HERREN kr, ty han hr
        min rst och mina bner.
  2.    Ja, han har bjt sitt ra till mig;
        i hela mitt liv skall jag kalla honom.

  3.    Ddens band omvrvde mig,
        och ddsrikets ngest grep mig;
        jag kom i nd och bedrvelse.
  4.    Men jag kallade HERRENS namn:
        Ack HERRE, rdda min sjl.
  5.    HERREN r ndig och rttfrdig,
        vr Gud r barmhrtig.
  6.    HERREN bevarar de enfaldiga;
        jag var i elnde, och han frlste mig.
  7.    Vnd nu ter till din ro, min sjl,
        ty HERREN har gjort vl mot dig.

  8.    Ja, du har rddat min sjl frn dden,
        mitt ga frn trar, min fot ifrn fall;
  9.    jag skall f vandra infr HERREN
        i de levandes land.

 10.    Jag tror, ty drfr talar jag,
        jag som var storligen plgad,
 11.    jag som mste sga i min ngest:
        Alla mnniskor ro lgnaktiga.

 12.    Huru skall jag vederglla HERREN
        alla hans vlgrningar mot mig?
 13.    Jag vill taga frlsningens bgare
        och kalla HERRENS namn.
 14.    Jag vill infria t HERREN mina lften,
        ja, i hela hans folks syn.

 15.    Dyrt aktad i HERRENS gon
        r hans frommas dd.
 16.    Ack HERRE, jag r ju din tjnare,
        jag r din tjnare, din tjnarinnas son;
        du har lossat mina band.

 17.    Dig vill jag offra lovets offer,
        och HERRENS namn vill jag kalla.
 18.    Jag vill infria t HERREN mina lften,
        ja, i hela hans folks syn,
 19.    i grdarna till HERRENS hus,
        mitt i dig, Jerusalem.

        Halleluja!
*19/b7 Psaltaren, 117 Psalmen
                        Psaltaren, 117 Psalmen

                 Alla folk uppmanas att lova Herren.

  1.    Loven HERREN, alla hedningar,
        prisen honom, alla folk.
  2.    Ty hans nd r vldig ver oss,
        och HERRENS sanning varar i evighet.

        Halleluja!
*19/b8 Psaltaren, 118 Psalmen
                        Psaltaren, 118 Psalmen

                    Tacksgelse- och hgtidssng.

  1.    Tacken HERREN, ty han r god,
        ty hans nd varar evinnerligen.

  2.    S sge Israel,
        ty hans nd varar evinnerligen.
  3.    S sge Arons hus,
        ty hans nd varar evinnerligen.
  4.    S sge de som frukta HERREN[1],
        ty hans nd varar evinnerligen.

  5.    I mitt trngml kallade jag HERREN,
        och HERREN svarade mig och stllde mig p rymlig plats.
  6.    HERREN str mig bi, jag skall icke frukta;
        vad kunna mnniskor gra mig?
  7.    HERREN str mig bi, han r min hjlpare,
        och jag skall f se med lust p dem som hata mig.

  8.    Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
        n att frlita sig p mnniskor.
  9.    Bttre r att taga sin tillflykt till HERREN
        n att frlita sig p furstar.

 10.    Alla hedningar omringa mig,
        men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
 11.    De omringa mig, ja, de omringa mig,
        men i HERRENS namn skall jag frgra dem.
 12.    De omringa mig ssom bin,
        men de slockna ssom eld i trne;
        i HERRENS namn skall jag frgra dem.

 13.    Man stter mig hrdeligen, fr att jag skall falla,
        men HERREN hjlper mig.
 14.    HERREN r min starkhet och min lovsng,
        och han blev mig till frlsning.

 15.    Man sjunger med jubel om frlsning
        i de rttfrdigas hyddor:
        HERRENS hgra hand gr mktiga ting.
 16.    HERRENS hgra han upphjer,
        HERRENS hgra hand gr mktiga ting.

 17.    Jag skall icke d, utan leva
        och frtlja HERRENS grningar.
 18.    Vl tuktade mig HERREN,
        men han gav mig icke t dden.

 19.    ppnen fr mig rttfrdighetens portar;
        jag vill g in genom dem och tacka HERREN.
 20.    Detta r HERRENS port,
        de rttfrdiga skola g in genom den.
 21.    Jag tackar dig fr att du svarade mig
        och blev mig till frlsning.

 22.    Den sten som byggningsmnnen frkastade
        har blivit en hrnsten.
 23.    Av HERREN har den blivit detta;
        underbart r det i vra gon.

 24.    Detta r den dag som HERREN har gjort;
        ltom oss p den frjdas och vara glada.
 25.    Ack HERRE, frls!
        Ack HERRE, lt vl g!

 26.    Vlsignad vare han som kommer,
            i HERRENS namn.
        Vi vlsigna eder
            frn HERRENS hus.
 27.    HERREN r Gud,
            och han gav oss ljus.
        Ordnen eder i hgtidsled,
            med lvrika kvistar i hnderna,
            fram till altarets horn.
 28.    Du r min Gud, och jag vill tacka dig;
        min Gud, jag vill upphja dig.
 29.    Tacka HERREN, ty han r god,
        ty hans nd varar evinnerligen.

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*19/b9 Psaltaren, 119 Psalmen
                        Psaltaren, 119 Psalmen[1]

                Den frommes rika trst i Herrens ord.

  1.    Saliga ro de vilkas vg r ostrafflig,
        de som vandra efter HERRENS lag.
  2.    Saliga ro de som taga hans vittnesbrd i akt,
        de som av allt hjrta ska honom,
  3.    de som icke gra vad ortt r,
        utan vandra p hans vgar.
  4.    Du har givit befallningar,
        fr att de skola hllas med all flit.
  5.    O att mina vgar vore rtta,
        s att jag hlle dina stadgar!
  6.    D skulle jag icke komma p skam,
        nr jag skdade p alla dina bud.
  7.    Jag vill tacka dig av uppriktigt hjrta,
        nr jag fr lra din rttfrdighets rtter.
  8.    Dina stadgar vill jag hlla;
        vergiv mig icke s helt och hllet.

  9.    Huru skall en yngling bevara sin vg obesmittad?
        Nr han hller sig efter ditt ord.
 10.    Jag sker dig av allt mitt hjrta;
        lt mig icke fara vilse frn dina bud.
 11.    Jag gmmer ditt tal i mitt hjrta,
        fr att jag icke skall synda mot dig.
 12.    Lovad vare du, HERRE!
        Lr mig dina stadgar.
 13.    Med mina lppar frtljer jag
        alla din muns rtter.
 14.    Jag frjdar mig ver dina vittnesbrds vg
        ssom ver alla skatter.
 15.    Jag vill begrunda dina befallningar
        och skda p dina stigar.
 16.    Jag har min lust i dina stadgar,
        jag frgter icke ditt ord.

 17.    Gr vl mot din tjnare, s att jag fr leva,
        d vill jag hlla ditt ord.
 18.    ppna mina gon, s att jag kan skda
        undren i din lag.
 19.    Jag r en frmling p jorden;
        frdlj icke dina bud fr mig.
 20.    Min sjl r snderkrossad
        av stndig trngtan efter dina rtter.
 21.    Du npser de frcka, de frbannade,
        dem som fara vilse frn dina bud.
 22.    Tag bort ifrn mig smlek och frakt,
        ty jag tager i akt dina vittnesbrd.
 23.    Ja, furstar sitta och lgga rd mot mig,
        men din tjnare begrundar dina stadgar;
 24.    ja, dina vittnesbrd ro min lust,
        de ro mina rdgivare.

 25.    Min sjl ligger nedtryckt i stoftet;
        behll mig vid liv efter ditt ord.
 26.    Jag frtljde om mina vgar, och du svarade mig;
        lr mig dina stadgar.
 27.    Lr mig att frst dina befallningars vg,
        s vill jag begrunda dina under.
 28.    Min sjl grter av bedrvelse;
        upprtta mig efter ditt ord.
 29.    Lt lgnens vg vara fjrran ifrn mig,
        och frunna mig din undervisning.
 30.    Jag har utvalt sanningens vg,
        dina rtter har jag stllt framfr mig.
 31.    Jag hller mig till dina vittnesbrd;
        HERRE, lt mig icke komma p skam.
 32.    Jag vill lpa dina buds vg,
        ty du trstar mitt hjrta.

 33.    Visa mig, HERRE, dina stadgars vg,
        s vill jag taga den i akt intill nden.
 34.    Giv mig frstnd, s vill jag taga din lag i akt
        och hlla den av allt hjrta.
 35.    Led mig p dina buds stig,
        ty till den har jag behag.
 36.    Bj mitt hjrta till dina vittnesbrd,
        och lt det icke vika av till ortt vinning.
 37.    Vnd bort mina gon, s att de icke se efter ffnglighet;
        behll mig vid liv p dina vgar.
 38.    Uppfyll p din tjnare ditt tal,
        ty det leder till din fruktan.
 39.    Vnd bort ifrn mig den smlek som jag fruktar;
        ty dina rtter ro goda.
 40.    Se, jag lngtar efter dina befallningar;
        behll mig vid liv genom din rttfrdighet.

 41.    Din nd komme ver mig, HERRE,
        din frlsning efter ditt tal;
 42.    S kan jag giva den svar, som smdar mig;
        ty jag frtrstar p ditt ord.
 43.    Ryck icke sanningens ord
            s helt och hllet bort ifrn min mun,
        ty jag hoppas p dina domar.
 44.    S vill jag hlla din lag bestndigt,
        ja, alltid och evinnerligen.
 45.    Lt mig g fram p rymlig plats,
        ty jag begrundar dina befallningar.
 46.    Jag vill tala om dina vittnesbrd infr konungar,
        och jag skall icke komma p skam.
 47.    Jag vill hava min lust i dina bud,
        ty de ro mig kra;
 48.    jag vill lyfta mina hnder upp till dina bud,
            ty de ro mig kra,
        och jag vill begrunda dina stadgar.

 49.    Tnk p ordet till din tjnare,
        eftersom du har givit mig hopp.
 50.    Det r min trst i mitt lidande
        att ditt tal behller mig vid liv.
 51.    De frcka bespotta mig vermttan;
        likvl viker jag icke ifrn din lag.
 52.    Jag tnker p dina domar i forna tider,
        HERRE, och jag varder trstar.
 53.    Gldande harm griper mig fr de ogudaktigas skull,
        drfr att de vergiva din lag.
 54.    Dina stadgar ro lovsnger fr mig
        i det hus dr jag dvljes.
 55.    Jag tnker om natten p ditt namn,
        HERRE, och jag hller din lag.
 56.    Detta har blivit mig beskrt:
        att jag fr taga dina befallningar i akt.

 57.    Min del r HERREN;
        jag har beslutit att hlla dina ord.
 58.    Jag bnfaller infr dig av allt hjrta;
        var mig ndig efter ditt tal.
 59.    Jag betnker mina vgar
        och vnder mina ftter till dina vittnesbrd.
 60.    Jag skyndar mig och drjer icke
        att hlla dina bud.
 61.    De ogudaktigas snaror omgiva mig,
        men jag frgter icke din lag.
 62.    Mitt i natten str jag upp fr att tacka dig
        fr din rttfrdighets rtter.
 63.    Jag sluter mig till alla dem som frukta dig
        och till dem som hlla dina befallningar.
 64.    Jorden r full av din nd, o HERRE;
        lr mig dina stadgar.

 65.    Du gr din tjnare gott,
        HERRE, efter ditt ord.
 66.    Lr mig gott frstnd och kunskap,
        ty jag tror p dina bud.
 67.    Frrn jag fick lida, for jag vilse,
        men nu hller jag mig vid ditt tal.
 68.    Du r god och gr vad gott r;
        lr mig dina stadgar.
 69.    De frcka hopspinna lgn mot mig,
        men jag vill av allt hjrta taga dina befallningar i akt.
 70.    Deras hjrtan ro oknsliga ssom fett,
        men jag har min lust i din lag.
 71.    Det var mig gott att jag vart tuktad,
        s att jag fick lra mig dina stadgar.
 72.    Din muns lag r mig bttre
        n tusentals stycken guld och silver.

 73.    Dina hnder hava gjort och berett mig;
        giv mig frstnd, s att jag kan lra dina bud.
 74.    De som frukta dig skola se mig och gldjas,
        ty jag hoppas p ditt ord.
 75.    HERRE, jag vet att dina domar ro rttfrdiga,
        och att du har tuktat mig i trofasthet.
 76.    Din nd vare min trst,
        ssom du har lovat din tjnare.
 77.    Din barmhrtighet komme ver mig, s att jag fr leva;
        ty din lag r min lust.
 78.    P skam komme de frcka,
            ty de hava gjort mig ortt utan sak;
        men jag vill begrunda dina befallningar.
 79.    Till mig m de vnda sig, som frukta dig,
        och de om knna dina vittnesbrd.
 80.    Mitt hjrta vare ostraffligt i dina stadgar,
        s att jag icke kommer p skam.

 81.    Min sjl trngtar efter din frlsning,
        jag hoppas p ditt ord.
 82.    Mina gon trngta efter ditt tal,
        och jag sger: Nr vill du trsta mig?
 83.    Ty jag r ssom en vinlgel i rk,
        men jag frgter icke dina stadgar.
 84.    Huru f ro icke din tjnares dagar!
        Nr vill du hlla dom ver mina frfljare?
 85.    De frcka grva gropar fr mig,
        de som icke leva efter din lag.
 86.    Alla dina bud ro sanning;
        utan sak frfljer man mig; hjlp mig.
 87.    De hava s nr frdrvat mig p jorden,
        fastn jag icke har vergivit dina befallningar.
 88.    Behll mig vid liv efter din nd,
        s vill jag hlla din muns vittnesbrd.

 89.    Evinnerligen, HERRE,
        str ditt ord fast i himmelen.
 90.    Frn slkte till slkte varar din trofasthet;
        du har grundat jorden, och den bestr.
 91.    Till att utfra dina rtter bestr allt n i dag,
        ty allting mste tjna dig.
 92.    Om din lag icke hade varit min lust,
        s hade jag frgtts i mitt elnde.
 93.    Aldrig skall jag frgta dina befallningar,
        ty genom dem har du behllit mig vid liv.
 94.    Jag r din, frls mig;
        ty jag begrundar dina befallningar.
 95.    P mig vakta de ogudaktiga fr att frgra mig;
        men jag aktar p dina vittnesbrd.
 96.    P all annan fullkomlighet har jag sett en nde,
        men ditt bud r omtligt i vidd.

 97.    Huru kr har jag icke din lag!
        Hela dagen begrundar jag den.
 98.    Visare n mina fiender ro, gra mig dina bud,
        ty de tillhra mig fr evig tid.
 99.    Jag r klokare n alla mina lrare,
        ty jag begrundar dina vittnesbrd.
100.    Jag r frstndigare n de gamle,
        ty jag tager dina befallningar i akt.
101.    Jag avhller mina ftter ifrn alla onda vgar,
        fr att jag m hlla ditt ord.
102.    Jag viker icke ifrn dina rtter,
        ty du undervisar mig.
103.    Huru ljuvt fr min tunga r icke ditt tal!
        Det r ljuvare n honung fr min mun.
104.    Av dina befallningar fr jag frstnd;
        drfr hatar jag alla lgnens vgar.

105.    Ditt ord r mina ftters lykta
        och ett ljus p min stig.
106.    Jag har svurit och hllit det:
        att taga din rttfrdighets rtter i akt.
107.    Jag r storligen plgad;
        HERRE, behll mig vid liv efter ditt ord.
108.    Lt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE,
        och lr mig dina rtter.
109.    Jag br min sjl[2] alltid i min hand,
        men jag frgter icke din lag.
110.    De ogudaktiga lgga ut snaror fr mig,
        men jag far icke vilse frn dina befallningar.
111.    Jag har dina vittnesbrd till min eviga arvedel,
        ty de ro mitt hjrtas frjd.
112.    Jag har bjt mitt hjrta till att gra efter dina stadgar,
        alltid och intill nden.

113.    Jag hatar dem som halta p bda sidor,
        men din lag har jag kr.
114.    Du r mitt beskrm och min skld;
        jag hoppas p ditt ord.
115.    Viken bort ifrn mig, I onde;
        jag vill taga min Guds bud i akt.
116.    Uppehll mig efter ditt tal, s att jag fr leva,
        och lt mig icke komma p skam med mitt hopp.
117.    Std mig, s att jag varder frlst,
        s vill jag alltid se med lust p dina stadgar.
118.    Du aktar fr intet alla som fara vilse frn dina stadgar,
        ty frgves r deras svek.
119.    Du frkastar ssom slagg alla ogudaktiga p jorden;
        drfr har jag dina vittnesbrd kra.
120.    Av fruktan fr dig ryser mitt ktt,
        och jag rdes fr dina domar.

121.    Jag var rtt och rttfrdighet;
        du skall icke verlmna mig t mina frtryckare.
122.    Tag dig an din tjnares sak, och lt det g honom vl;
        lt icke de frcka frtrycka mig.
123.    Mina gon trngta efter din frlsning
        och efter din rttfrdighets tal.
124.    Gr med din tjnare efter din nd,
        och lr mig dina stadgar.
125.    Jag r din tjnare; giv mig frstnd,
        s att jag kan knna dina vittnesbrd.
126.    Det r tid fr HERREN att handla,
        ty de hava gjort din lag om intet.
127.    Drfr har jag dina bud kra
        mer n guld, jag, mer n fint guld.
128.    Drfr hller jag alla dina befallningar i allo fr rtta,
        men alla lgnens vgar hatar jag.

129.    Underbara ro dina vittnesbrd,
        drfr tager min sjl dem i akt.
130.    Nr dina ord uppltas, giva de ljus
        och sknka frstnd t de enfaldiga.
131.    Jag sprrar upp min mun och flmtar,
        ty jag lngtar ivrigt efter dina bud.
132.    Vnd dig till mig och var mig ndig,
        ssom rtt r mot dem som hava ditt namn krt.
133.    Gr mina steg fasta genom ditt tal,
        och lt ingen ortt varda mig vermktig.
134.    Frlossa mig frn mnniskors frtryck,
        s vill jag hlla dina befallningar.
135.    Lt ditt ansikte lysa ver din tjnare,
        och lr mig dina stadgar.
136.    Vattenbckar rinna ned frn mina gon,
        drfr att man icke hller din lag.

137.    HERRE, du r rttfrdig,
        och dina domar ro rttvisa.
138.    Du har pbjudit dina vittnesbrd i rttfrdighet
        och i stor trofasthet.
139.    Jag frtres av nitlskan,
        drfr att mina ovnner frgta dina ord.
140.    Ditt tal r vl luttrat,
        och din tjnare har det krt.
141.    Jag r ringa och fraktad,
        men jag frgter icke dina befallningar.
142.    Din rttfrdighet r en evig rttfrdighet,
        och din lag r sanning.
143.    Nd och trngml hava trffat mig,
        men dina bud ro min lust.
144.    Dina vittnesbrd ro rttfrdiga evinnerligen;
        giv mig frstnd, s att jag fr leva.

145.    Jag ropar av allt hjrta, svara mig, HERRE;
        jag vill taga dina stadgar i akt.
146.    Jag ropar till dig, frls mig,
        s vill jag hlla dina vittnesbrd.
147.    Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar;
        jag hoppas p dina ord.
148.    Mina gon hasta fre nattens vkter
        till att begrunda ditt tal.
149.    Hr min rst efter din nd;
        HERRE, behll mig vid liv efter dina rtter.
150.    Nra ro de som jaga efter skndlighet,
        de som ro lngt ifrn din lag.
151.    Nra r ock du, HERRE,
        och alla dina bud ro sanning.
152.    Lngesedan vet jag genom dina vittnesbrd
        att du har stadgat dem fr evig tid.

153.    Se till mitt lidande och rdda mig,
        ty jag frgter icke din lag.
154.    Utfr min sak och frlossa mig;
        behll mig vid liv efter ditt tal.
155.    Frlsning r lngt borta frn de ogudaktiga,
        ty de frga icke efter dina stadgar.
156.    HERRE, din barmhrtighet r stor;
        behll mig vid liv efter dina rtter.
157.    Mina frfljare och ovnner ro mnga,
        men jag viker icke ifrn dina vittnesbrd.
158.    Nr jag ser de trolsa, knner jag leda vid dem,
        drfr att de icke hlla sig vid ditt tal.
159.    Se drtill att jag har dina befallningar kra;
        HERRE, behll mig vid liv efter din nd.
160.    Summan av ditt ord r sanning,
        och alla din rttfrdighets rtter vara evinnerligen.

161.    Furstar frflja mig utan sak,
        men mitt hjrta fruktar fr dina ord.
162.    Jag frjdar mig ver ditt tal
        ssom den som vinner stort byte.
163.    Jag hatar lgnen, den skall vara mig en styggelse;
        men din lag har jag kr.
164.    Jag lovar dig sju gnger om dagen
        fr din rttfrdighets rtter.
165.    Stor frid ga de som hava din lag kr,
        och intet finnes, som bringar dem p fall.
166.    Jag vntar efter din frlsning, HERRE,
        och jag gr efter dina bud.
167.    Min sjl hller dina vittnesbrd,
        och jag har dem storligen kra.
168.    Jag hller dina befallningar och vittnesbrd,
        ty du knner alla mina vgar.

169.    HERRE, mitt rop komme infr ditt ansikte;
        giv mig frstnd efter ditt ord.
170.    Min bn komme infr ditt ansikte;
        rdda mig efter ditt tal.
171.    Mina lppar m flda ver av lov,
        ty du lr mig dina stadgar.
172.    Min tunga sjunge om ditt ord,
        ty alla dina bud ro rttfrdiga.
173.    Din hand vare mig till hjlp,
        ty jag har utvalt dina befallningar.
174.    Jag lngtar efter din frlsning, HERRE,
        och din lag r min lust.
175.    Lt min sjl leva, s skall hon lova dig;
        och lt dina rtter hjlpa mig.
176.    Om jag far vilse, s uppsk din tjnare
            ssom ett frlorat fr,
        ty jag frgter icke dina bud.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
[2]  Se Sjl i Ordfrkl.
*19/c0 Psaltaren, 120 Psalmen
                        Psaltaren, 120 Psalmen

                    Bnerop mot fienders falskhet.

  1.  En vallfartssng.

        Jag ropar till HERREN i min nd,
        och han svarar mig.
  2.    HERRE, rdda min sjl
            frn lgnaktiga lppar,
            frn en falsk tunga.
  3.    Varmed bliver du lnad,
            bde nu och allt framgent,
            du falska tunga?
  4.    Jo, med en vldsverkares skarpa pilar
            och med gldande ginstkol.

  5.    Ve mig, att jag mste dvljas i Meseks land
        och bo ibland Kedars hyddor!
  6.    Lnge nog har min sjl mst bo
            ibland dem som hata friden.
  7.    Jag sjlv hller frid, men sger jag blott ett ord,
            ro de redo till strid.
*19/c1 Psaltaren, 121 Psalmen
                        Psaltaren, 121 Psalmen

                    Frtrstan p Herrens beskydd.

  1.  En vallfartssng.

        Jag lyfter mina gon upp till bergen:
        varifrn skall min hjlp komma?
  2.    Min hjlp kommer frn HERREN,
        som har gjort himmel och jord.

  3.    Icke skall han lta din fot vackla,
        icke slumrar han som bevarar dig!
  4.    Nej, han som bevarar Israel,
            han slumrar icke,
            han sover icke.

  5.    HERREN r den som bevarar dig,
            HERREN r ditt skygd
            p din hgra sida.
  6.    Solen skall icke
            skada dig om dagen,
            ej heller mnen om natten.

  7.    HERREN skall bevara dig
            fr allt ont,
            han skall bevara din sjl.
  8.    HERREN skall bevara
            din utgng och din ingng,
            frn nu och till evig tid.
*19/c2 Psaltaren, 122 Psalmen
                        Psaltaren, 122 Psalmen

                    Vlnskningar ver Jerusalem.

  1.  En vallfartssng; av David.

        Jag gladdes, nr man sade till mig:
        Vi skola g till HERRENS hus.

  2.    Vra ftter fingo trda in
        i dina portar, Jerusalem,
  3.    Jerusalem, du nyuppbyggda stad,
        dr hus sluter sig vl till hus,
  4.    dit stammarna draga upp,
            HERRENS stammar,
            efter lagen fr Israel,
        till att prisa HERRENS namn.
  5.    Ty dr ro stllda
            domarstolar,
        stolar fr Davids hus.

  6.    nsken Jerusalem frid;
        ja, dem gnge vl, som lska dig.
  7.    Frid vare inom dina murar,
        vlgng i dina palats!
  8.    Fr mina brders och vnners skull
        vill jag tillsga dig frid.
  9.    Fr HERRENS, vr Guds, hus' skull
        vill jag ska din vlfrd.
*19/c3 Psaltaren, 123 Psalmen
                        Psaltaren, 123 Psalmen

                     Bn om hjlp mot fraktare.

  1.  En vallfartssng.

        Jag lyfter mina gon upp till dig,
            du som bor i himmelen.
  2.    Ja, ssom tjnares gon skda
            p deras herres hand,
        ssom en tjnarinnas gon
            p hennes frus hand,
        s skda vra gon
            upp till HERREN, vr Gud,
            till dess han varder oss ndig.

  3.    Var oss ndig, HERRE, var oss ndig,
        ty vi ro rikligen mttade med frakt.
  4.    Rikligen mttad r vr sjl
            med de skras bespottelse,
            med de hgmodigas frakt.
*19/c4 Psaltaren, 124 Psalmen
                        Psaltaren, 124 Psalmen

                Tacksgelse fr rddning ur stor fara.

  1.  En vallfartssng; av David.

        Om HERREN icke hade varit med oss
        -- s sge Israel --
  2.    om HERREN icke hade varit med oss,
        nr mnniskorna reste sig upp emot oss,
  3.    d hade de uppslukat oss levande,
        nr deras vrede upptndes mot oss;
  4.    d hade vattnen frdrnkt oss,
        strmmen gtt ver vr sjl;
  5.    ja, d hade de gtt ver vr sjl,
        de svallande vattnen.

  6.    Lovad vare HERREN
        fr att han ej gav oss
            till rov t deras tnder!
  7.    Vr sjl kom undan ssom en fgel
            ur fgelfngarnas snara;
        snaran gick snder,
            och vi kommo undan.

  8.    Vr hjlp r i HERRENS namn,
        hans som har gjort himmel och jord.
*19/c5 Psaltaren, 125 Psalmen
                        Psaltaren, 125 Psalmen

                       HERREN beskyddar Israel.

  1.  En vallfartssng.

        De som frtrsta p HERREN,
        de likna Sions berg, som icke vacklar,
            utan frbliver evinnerligen.
  2.    Jerusalem omhgnas av berg,
        och HERREN omhgnar sitt folk,
            ifrn nu och till evig tid.
  3.    Ty ogudaktighetens spira skall icke frbliva
            ver de rttfrdigas arvslott,
        p det att de rttfrdiga ej m utrcka
            sina hnder till orttfrdighet.

  4.    Gr gott, o HERRE, mot de goda
        och mot dem som hava redliga hjrtan.
  5.    Men dem som vika av p vrnga vgar,
        dem rycke HERREN bort
            tillika med ogrningsmnnen.
        Frid vare ver Israel!
*19/c6 Psaltaren, 126 Psalmen
                        Psaltaren, 126 Psalmen

                     Treutsde och gldjeskrd.

  1.  En vallfartssng.

        Nr HERREN ter
            upprttade Sion,
        d voro vi ssom drmmande.
  2.    D blev vr mun
            uppfylld med lje
        och vr tunga med jubel;
        d sade man bland hedningarna:
            HERREN har gjort
            stora ting med dem.
  3.    Ja, HERREN hade gjort
            stora ting med oss;
        drver voro vi glada.

  4.    HERRE, upprtta oss igen,
        ssom du terfr
            bckarna i Sydlandet.
  5.    De som s med trar
            skola skrda med jubel.
  6.    De g stad grtande
            och bra sitt utsde;
        de komma ter med jubel
            och bra sina krvar.
*19/c7 Psaltaren, 127 Psalmen
                        Psaltaren, 127 Psalmen

                 All vlsignelse kommer frn HERREN.

  1.  En vallfartssng; av Salomo.

        Om HERREN icke bygger huset,
        s arbeta de ffngt, som bygga drp.
        Om HERREN icke bevarar staden,
        s vakar vktaren ffngt.
  2.    Det r ffngt att I bittida stn upp
        och sent gn till vila,
        och ten eder brd med vedermda;
        detsamma giver han t sina vnner,
            medan de sova.

  3.    Se, barn ro en HERRENS gva,
            livsfrukt en ln.
  4.    Likasom pilar i en hjltes hand,
            s ro sner som man fr vid unga r.
  5.    Sll r den man som har sitt koger
            fyllt av sdana.
        De komma icke p skam, nr de mot fiender
            fra sin talan i porten.
*19/c8 Psaltaren, 128 Psalmen
                        Psaltaren, 128 Psalmen

                   Den gudfruktiges husliga lycka.

  1.  En vallfartssng.

        Sll r envar som fruktar HERREN
            och vandrar p hans vgar.
  2.    Ja, av dina hnders arbete
            fr du njuta frukten;
            sll r du, och vl dig!
  3.    Lik ett fruktsamt vintrd varder din hustru,
            drinne i ditt hus,
        lika olivtelningar dina barn,
            omkring ditt bord.
  4.    Ty se, s varder den man vlsignad,
            som fruktar HERREN.

  5.    HERREN vlsigne dig frn Sion;
        m du f se Jerusalems vlgng
            i alla dina livsdagar,
  6.    och m du f se barn av dina barn.
            Frid ver Israel!
*19/c9 Psaltaren, 129 Psalmen
                        Psaltaren, 129 Psalmen

                       Sions fienders vanmakt.

  1.  En vallfartssng.

        Mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom
            -- s sge Israel --
  2.    mycken nd hava de vllat mig allt ifrn min ungdom,
            dock blevo de mig ej vermktiga.
  3.    P min rygg hava pljare pljt
            och dragit upp lnga fror.
  4.    Men HERREN r rttfrdig och har huggit av
            de ogudaktigas band.

  5.    De skola komma p skam och vika tillbaka,
            s mnga som hata Sion.
  6.    De skola bliva lika grs p taken,
        som vissnar, frrn det har vuxit upp;
  7.    ingen skrdeman fyller drmed sin hand,
            ingen krvbindare sin famn,
  8.    och de som g dr fram kunna icke sga:
        HERRENS vlsignelse vare ver eder!
        Vi vlsigna eder
            i HERRENS namn.
*19/d0 Psaltaren, 130 Psalmen
                        Psaltaren, 130 Psalmen

                   Bn ur djupen om frltelse och
                             frlossning.

  1.  En vallfartssng.

        Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
  2.    Herre, hr min rst,
        lt dina ron akta p
            mina bners ljud.

  3.    Om du, HERRE, vill tillrkna missgrningar,
            Herre, vem kan d best?
  4.    Dock, hos dig r ju frltelse,
            p det att man m frukta dig.

  5.    Jag vntar efter HERREN,
            min sjl vntar,
            och jag hoppas p hans ord.
  6.    Min sjl vntar efter Herren
            mer n vktarna efter morgonen,
            ja, mer n vktarna efter morgonen.

  7.    Hoppas p HERREN, Israel;
            ty hos HERREN r nd,
        och mycken frlossning r hos honom.
  8.    Och han skall frlossa Israel
            frn alla dess missgrningar.
*19/d1 Psaltaren, 131 Psalmen
                        Psaltaren, 131 Psalmen

                        Stilla undergivenhet.

  1.  En vallfartssng; av David.

        HERRE, mitt hjrta str icke efter vad hgt r,
        och mina gon se ej efter vad upphjt r,
        och jag umgs icke med stora ting,
        med ting som ro mig fr svra.
  2.    Nej, jag har lugnat och stillat min sjl;
        ssom ett avvant barn i sin moders famn,
        ja, ssom ett avvant barn, s r min sjl i mig.

  3.    Hoppas p HERREN, Israel,
        frn nu och till evig tid.
*19/d2 Psaltaren, 132 Psalmen
                        Psaltaren, 132 Psalmen

                 Davids lfte till HERREN och HERRENS
                          lfte till David.

  1.  En vallfartssng.

        Tnk, HERRE, David till godo,
        p allt vad han fick lida,
  2.    han som svor HERREN en ed
        och gjorde ett lfte t den Starke i Jakob;
  3.    Jag skall icke g in i den hydda dr jag bor,
        ej heller bestiga mitt vilolger,
  4.    jag skall icke unna mina gon smn
        eller mina gonlock slummer,
  5.    frrn jag har funnit en plats t HERREN,
        en boning t den Starke i Jakob.

  6.    Ja, vi hrde drom i Efrata,
        vi frnummo det i skogsbygden.
  7.    Ltom oss g in i hans boning,
        tillbedja vid hans fotapall.

  8.    St upp, HERRE, och kom till din vilostad,
        du och din makts ark.
  9.    Dina prster vare kldda i rttfrdighet,
        och dina fromma juble.
 10.    Fr din tjnare Davids skull
        m du icke visa tillbaka din smorde.

 11.    HERREN har svurit David
        en osviklig ed, som han icke skall rygga:
        Av ditt livs frukt skall jag stta konungar p din tron.
 12.    Om dina barn hlla mitt frbund
        och hlla mitt vittnesbrd, som jag skall lra dem,
        s skola ock deras barn till evig tid
        f sitta p din tron.
 13.    Ty HERREN har utvalt Sion,
        dr vill han hava sin boning.
 14.    Detta r min vilostad till evig tid;
        hr skall jag bo, ty till detta stlle har jag lust.
 15.    Dess frrd skall jag rikligen vlsigna,
        t dess fattiga skall jag giva brd till fyllest.
 16.    Dess prster skall jag klda i frlsning,
        och dess fromma skola jubla hgt.
 17.    Dr skall jag lta ett horn[1] skjuta upp t David;
        dr har jag rett till en lampa t min smorde.
 18.    Hans fiender skall jag klda i skam,
        men p honom skall hans krona glnsa.

[1]  Se Horn i Ordfrkl.
*19/d3 Psaltaren, 133 Psalmen
                        Psaltaren, 133 Psalmen

                      Vlsignelsen av de frommas
                           brdragemenskap.

  1.  En vallfartssng; av David.

        Se huru gott och ljuvligt det r
        att brder bo endrktigt tillsammans.
  2.    Det r likt den dyrbara oljan p huvudet,
            som flyter ned i skgget,
        ned i Arons skgg, som flyter ned
            ver linningen p hans klder.
  3.    Det r likt Hermons dagg, som faller ned
            p Sions-bergen.
        Ty dr beskr HERREN vlsignelse,
            liv till evig tid.
*19/d4 Psaltaren, 134 Psalmen
                        Psaltaren, 134 Psalmen

                 Vlsignelse frn HERREN ver dem som
                           vlsigna HERREN.

  1.  En vallfartssng.

        Upp, vlsignen HERREN,
            alla I HERRENS tjnare,
        I som stn om natten
            i HERRENS hus.
  2.    Lyften edra hnder upp mot helgedomen
            och vlsignen HERREN.

  3.    HERREN vlsigne dig frn Sion,
        han som har gjort himmel och jord.
*19/d5 Psaltaren, 135 Psalmen
                        Psaltaren, 135 Psalmen

                Lov till Herren fr hans stora under.

  1.    Halleluja!
        Loven HERRENS namn,
        loven det, i HERRENS tjnare,
  2.    I som stn i HERRENS hus,
        i grdarna till vr Guds hus.
  3.    Loven HERREN, ty HERREN r god,
        lovsjungen hans namn, ty det r ljuvligt.

  4.    Se, HERREN har utvalt Jakob t sig,
        Israel till sin egendom.
  5.    Ty jag vet att HERREN r stor,
        att vr Herre r frmer n alla gudar.

  6.    HERREN kan gra
            allt vad han vill,
        i himmelen och p jorden,
        i haven och i alla djup;
  7.    han som lter regnskyar stiga upp
            frn jordens nda,
        han som lter ljungeldar komma med regn
        och fr vinden ut ur dess frvaringsrum;
  8.    han som slog de frstfdda i Egypten,
        bde mnniskor och boskap;
  9.    han som snde tecken och under
            ver dig, Egypten,
        ver Farao och alla hans tjnare;
 10.    han som slog stora folk
        och drpte mktiga konungar:
 11.    Sihon, amorernas konung,
        och Og, konungen i Basan,
        med alla Kanaans riken,
 12.    och gav deras land till arvedel,
        till arvedel t sitt folk Israel.

 13.    HERRE, ditt namn varar evinnerligen,
        HERRE, din minnelse frn slkte till slkte.
 14.    Ty HERREN skaffar rtt t sitt folk,
        och ver sina tjnare frbarmar han sig.

 15.    Hedningarnas avgudar ro silver och guld,
        verk av mnniskohnder.
 16.    De hava mun och tala icke,
        de hava gon och se icke,
 17.    de hava ron och lyssna icke till,
        och ingen ande r i deras mun.
 18.    De som hava gjort dem skola bliva dem lika,
        ja, alla som frtrsta p dem.

 19.    I av Israels hus, loven HERREN;
        I av Arons hus, loven HERREN;
 20.    I av Levis hus, loven HERREN;
        I som frukten HERREN[1], loven HERREN.
 21.    Lovad vare HERREN frn Sion,
        han som bor i Jerusalem!

        Halleluja!

[1]  Se Frukta Gud i Ordfrkl.
*19/d6 Psaltaren, 136 Psalmen
                        Psaltaren, 136 Psalmen

                Tacksgelse till HERREN fr hans stora
                         under och eviga nd.

  1.    Tacken HERREN, ty han r god,
            ty hans nd varar evinnerligen.
  2.    Tacken gudarnas Gud,
            ty hans nd varar evinnerligen.
  3.    Tacken herrarnas HERRE,
            ty hans nd varar evinnerligen;
  4.    honom som allena gr stora under,
            ty hans nd varar evinnerligen;
  5.    honom som har gjort himmelen med frstnd,
            ty hans nd varar evinnerligen;
  6.    honom som har utbrett jorden ver vattnen,
            ty hans nd varar evinnerligen;
  7.    honom som har gjort de stora ljusen,
            ty hans nd varar evinnerligen:
  8.    solen till att rda ver dagen,
            ty hans nd varar evinnerligen,
  9.    mnen och stjrnorna till att rda ver natten,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 10.    honom som slog Egypten i dess frstfdda,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 11.    och som frde Israel ut drifrn,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 12.    med stark hand och utrckt arm,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 13.    honom som delade Rda havet itu,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 14.    och lt Israel g mitt drigenom,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 15.    och kringstrdde Farao och hans hr i Rda havet,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 16.    honom som frde sitt folk genom knen,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 17.    honom som slog stora konungar,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 18.    och drpte vldiga konungar,
            ty hans nd varar evinnerligen:
 19.    Sihon, amorernas konung,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 20.    och Og, konungen i Basan,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 21.    och som gav deras land till arvedel,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 22.    till arvedel t sin tjnare Israel,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 23.    honom som tnkte p oss i vr frnedring,
            ty hans nd varar evinnerligen,
 24.    och som ryckte oss ur vra ovnners vld,
            ty hans nd varar evinnerligen;
 25.    honom som giver mat t allt levande,
            ty hans nd varar evinnerligen.
 26.    Tacken himmelens Gud,
            ty hans nd varar evinnerligen.
*19/d7 Psaltaren, 137 Psalmen
                        Psaltaren, 137 Psalmen

                          Vid Babels floder.

  1.    Vid Babels floder,
            dr sutto vi och grto,
        nr vi tnkte p Sion.
  2.    I piltrden som dr voro
            hngde vi upp vra harpor.

  3.    Ty de som hllo oss fngna
            bdo oss dr att sjunga,
        och vra plgare
            bdo oss vara glada:
        Sjungen fr oss
            en av Sions snger.

  4.    Huru skulle vi kunna sjunga
            HERRENS sng
            i frmmande land?
  5.    Nej, om jag frgter dig, Jerusalem,
            s frgte min hgra hand sin tjnst.

  6.    Min tunga lde vid min gom,
            om jag upphr att tnka p dig,
        om jag icke lter Jerusalem
            vara min allra hgsta gldje.

  7.    Tnk, HERRE, p Jerusalems dag,
            och straffa Edoms barn,
        dem som ropade: Riven ned, riven ned det
            nda till grunden.

  8.    Dotter Babel, du delggelsens stad,
        sll r den som fr vederglla dig
        allt vad du har gjort oss.
  9.    Sll r den som fr gripa dina spda barn
        och krossa dem mot klippan.
*19/d8 Psaltaren, 138 Psalmen
                        Psaltaren, 138 Psalmen

                Tacksgelse till HERREN, den store och
                               ndige.

  1.  Av David.

        Jag vill tacka dig av allt mitt hjrta;
        infr gudarna vill jag lovsjunga dig.
  2.    Jag vill tillbedja, vnd mot ditt heliga tempel,
        och prisa ditt namn
            fr din nd och sanning,
        ty du har gjort ditt lftesord stort
        utver allt vad ditt namn hade sagt.
  3.    Nr jag ropade, svarade du mig;
        du gav mig frimodighet, och min sjl fick kraft.

  4.    HERRE, alla jordens konungar skola tacka dig,
        nr de f hra din muns tal.
  5.    De skola sjunga om HERRENS vgar,
        ty HERRENS ra r stor.
  6.    Ja, HERREN r hg, men han ser till det lga,
        och han knner den hgmodige fjrran ifrn.

  7.    Om ock min vg gr genom nd,
            s behller du mig vid liv;
        du rcker ut din hand till vrn
            mot mina fienders vrede,
        och din hgra hand frlsar mig.
  8.    HERREN skall fullborda sitt verk fr mig.
        HERRE, din nd varar evinnerligen;
        vergiv icke dina hnders verk.
*19/d9 Psaltaren, 139 Psalmen
                        Psaltaren, 139 Psalmen

                      HERREN, den allvetande och
                        allestdesnrvarande.

  1.  Fr sngmstaren; av David; en psalm.

        HERRE, du utrannsakar mig och knner mig.
  2.    Evad jag sitter eller uppstr, vet du det;
        du frstr mina tankar fjrran ifrn.
  3.    Evad jag gr eller ligger, utforskar du det,
        och med alla mina vgar r du frtrogen.
  4.    Ty frrn ett ord r p min tunga,
        se, s knner du, HERRE, det till fullo.
  5.    Du omsluter mig p alla sidor
        och hller mig i din hand.
  6.    En sdan kunskap r mig alltfr underbar;
        den r mig fr hg, jag kan icke begripa den.

  7.    Vart skall jag g fr din Ande,
        och vart skall jag fly fr ditt ansikte?
  8.    Fore jag upp till himmelen, s r du dr,
        och bddade jag t mig i ddsriket, se, s r du ock dr.

  9.    Toge jag morgonrodnadens vingar,
        gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
 10.    s skulle ocks dr din hand leda mig
        och din hgra hand fatta mig.
 11.    Och om jag sade: Mrker m betcka mig
        och ljuset bliva natt omkring mig,
 12.    s skulle sjlva mrkret icke vara mrkt fr dig,
        natten skulle lysa ssom dagen:
        ja, mrkret skulle vara ssom ljuset.

 13.    Ty du har skapat mina njurar,
        du sammanvvde mig i min moders liv.
 14.    Jag tackar dig fr att jag r danad s vermttan underbart;
        ja, underbara ro dina verk,
        min sjl vet det vl.
 15.    Benen i min kropp voro icke frborgade fr dig,
        nr jag bereddes i det frdolda,
        nr jag bildades i jordens djup.
 16.    Dina gon sgo mig, nr jag nnu knappast var formad;
        alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok,
        de voro bestmda, frrn ngon av dem hade kommit.

 17.    Huru outgrundliga ro icke fr mig dina tankar, o Gud,
        huru stor r icke deras mngfald!
 18.    Skulle jag rkna dem, s vore de flera n sanden;
        nr jag uppvaknade, vore jag nnu hos dig.

 19.    Gud, o att du ville drpa de ogudaktiga!
        Ja, mtte de blodgiriga vika bort ifrn mig,
 20.    de som tala om dig med rnker i sinnet,
        de som hava bragt dina stder i frdrv!
 21.    Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE?
        Skulle jag icke knna leda vid dem som st dig emot?
 22.    Jag hatar dem med starkaste hat;
        ja, mina fiender hava de blivit.

 23.    Utrannsaka mig, Gud, och knn mitt hjrta;
        prva mig och knn mina tankar,
 24.    och se till, om jag r stadd p en olycksvg,
        och led mig p den eviga vgen.
*19/e0 Psaltaren, 140 Psalmen
                        Psaltaren, 140 Psalmen

                Bn om skydd mot vld och onda tungor.

  1.  Fr sngmstaren; en psalm av David.

  2.    Rdda mig, HERRE,
            frn onda mnniskor,
        bevara mig frn vldets mn,
  3.    fr dem som uttnka
            ont i sina hjrtan
        och dagligen rota sig samman till strid.
  4.    De vssa sina tungor
            likasom ormar,
        huggormsgift r inom deras lppar.  Sela.

  5.    Bevara mig, HERRE,
            fr de ogudaktigas hnder,
        beskydda mig fr vldets mn,
        som uttnka planer
            fr att bringa mig p fall.
  6.    Stolta mnniskor lgga ut fr mig
            snaror och garn;
        de breda ut nt
            invid vgens rand,
        giller stta de fr mig.  Sela.

  7.    Jag sger till HERREN:
            Du r min Gud.
        Lyssna, o HERRE,
            till mina bners ljud.
  8.    HERRE, Herre,
            du min starka hjlp,
        du beskrmar mitt huvud,
            p stridens dag.
  9.    Tillstd icke, HERRE;
            vad de ogudaktiga begra;
        lt deras anslag ej lyckas,
            de skulle eljest frhva sig.  Sela.

 10.    ver de mns huvuden,
            som omringa mig,
        m den olycka komma,
            som deras lppar bereda.
 11.    Eldsgld m regna ver dem;
        m de kastas i eld,
        i djup som de ej komma upp ur.
 12.    En frtalets man
            skall ej best i landet;
        en ond vldsman skall jagas,
            med slag p slag.

 13.    Jag vet att HERREN skall utfra
            den betrycktes sak
            och skaffa de fattiga rtt.
 14.    Ja, de rttfrdiga skola prisa ditt namn
        och de redliga bo infr ditt ansikte.
*19/e1 Psaltaren, 141 Psalmen
                        Psaltaren, 141 Psalmen

               Bn om hjlp mot frestelser och fiender.

  1.  En psalm av David.

        HERRE, jag ropar till dig,
            skynda till mig;
        lyssna till min rst,
            d jag nu ropar till dig.
  2.    Min bn glle infr dig
            ssom ett rkoffer,
        mina hnders upplyftande
            ssom ett aftonoffer.

  3.    Stt, o HERRE,
            en vakt fr min mun,
        bevaka mina lppars drr.
  4.    Lt icke mitt hjrta
            vika av till ngot ont,
        till att va ogudaktighetens grningar
        tillsammans med mn som gra vad ortt r;
        av deras lckerheter vill jag icke ta.

  5.    M den rttfrdige sl mig
            i krlek och straffa mig;
        det r ssom olja p huvudet,
            och mitt huvud skall icke frsm det.

        Ty nnu en tid, s skall min bn uppfyllas,
        genom att det gr dem illa;
  6.    deras ledare skola strtas
            ned utfr klippan,
        och man skall d hra
            att mina ord ro ljuvliga.

  7.    Ssom nr man har pljt
            och ristat upp jorden,
        s ligga vra ben kringstrdda
            vid ddsrikets rand.
  8.    Ja, till dig, HERRE,
            Herre, se mina gon;
        till dig tager jag min tillflykt,
            frkasta icke min sjl.

  9.    Bevara mig fr de snaror
            som de lgga ut p min vg
        och fr ogrningsmnnens giller.
 10.    De ogudaktiga falle i sina egna garn,
        medan jag gr oskadd frbi.
*19/e2 Psaltaren, 142 Psalmen
                        Psaltaren, 142 Psalmen

               Rop om rddning ifrn frfljares vld.

  1.  En sng av David; en bn, nr han var i grottan.

  2.    Jag hjer min rst och ropar till HERREN,
        jag hjer min rst och beder till HERREN.
  3.    Jag utgjuter infr honom mitt bekymmer,
        min nd kungr jag fr honom.
  4.    Nr min ande frsmktar i mig,
        r du den som knner min stig.

        P den vg dr jag skall g
        hava de lagt ut snaror fr mig.
  5.    Skda p min hgra sida och se:
        dr finnes ingen som knnes vid mig.
        Ingen tillflykt terstr fr mig,
        ingen finnes, som frgar efter min sjl.

  6.    Jag ropar till dig, o HERRE,
        jag sger: Du r min tillflykt,
        min del i de levandes land.
  7.    Akta p mitt rop,
        ty jag r i stort elnde;
        rdda mig frn mina frfljare,
        ty de ro mig vermktiga.
  8.    Fr min sjl ut ur fngelset,
        s att jag fr prisa ditt namn.
        Omkring mig skola de rttfrdiga frsamlas,
        nr du gr vl mot mig.
*19/e3 Psaltaren, 143 Psalmen
                        Psaltaren, 143 Psalmen

                         Klagan och kallan.

  1.  En psalm av David.

        HERRE, hr min bn,
        lyssna till min kallan,
        svara mig i din rttfrdighet, fr din trofasthets skull.
  2.    Och g icke till doms med din tjnare,
        ty infr dig r ingen levande rttfrdig.

  3.    Se, fienden frfljer min sjl,
        han trampar mitt liv till jorden;
        han lgger mig i mrker
        ssom de lngesedan dda.
  4.    Och min ande frsmktar i mig,
        mitt hjrta r stelnat i mitt brst.

  5.    Jag tnker p forna dagar,
        jag begrundar alla dina grningar,
        dina hnders verk eftersinnar jag.
  6.    Jag utrcker mina hnder till dig;
        ssom ett trstigt land
            lngtar min sjl efter dig.  Sela.

  7.    HERRE, skynda att svara mig,
            ty min ande frgs;
        dlj icke ditt ansikte fr mig,
        m jag ej varda lik dem
            som hava farit ned i graven.
  8.    Lt mig bittida frnimma din nd,
            ty jag frtrstar p dig.
        Kungr mig den vg som jag br vandra,
        ty till dig upplyfter jag min sjl.

  9.    Rdda mig frn mina fiender, HERRE;
            hos dig sker jag skygd.
 10.    Lr mig att gra din vilja,
            ty du r min Gud;
        din gode Ande lede mig
            p jmn mark.

 11.    HERRE, behll mig vid liv
            fr ditt namns skull;
        tag min sjl ut ur nden
            fr din rttfrdighets skull.
 12.    Utrota mina fiender fr din nds skull,
        och frgr alla dem som trnga min sjl;
        ty jag r din tjnare.
*19/e4 Psaltaren, 144 Psalmen
                        Psaltaren, 144 Psalmen

                 Tacksgelse och bn om rddning och
                               vlgng.

  1.  Av David.

        Lovad vare HERREN, min klippa,
        han som lrde mina armar att kriga,
        mina hnder att strida;
  2.    min nds Gud och min borg,
        mitt vrn och min rddare,
        min skld och min tillflykt,
        han som lgger mitt folk under mig.

  3.    HERRE, vad r en mnniska, att du vill veta av henne,
        en mnniskoson, att du tnker p honom?
  4.    En mnniska r lik en flkt,
        hennes dagar ssom en frsvinnande skugga.

  5.    HERRE, snk din himmel och far ned,
        rr vid bergen, s att de ryka.
  6.    Lt ljungeldar ljunga och skingra dem,
        skjut dina pilar och frvirra dem.
  7.    Rck ut dina hnder frn hjden,
        frls mig och rdda mig
            ur de stora vattnen,
            ur frmlingarnas hand,
  8.    vilkas mun talar lgn
            och vilkas hgra hand
            r en falskhetens hand.

  9.    Gud, en ny sng
            vill jag sjunga till din ra,
        till tiostrngad psaltare
            vill jag lovsjunga dig,
 10.    dig som giver seger t konungarna,
        dig som frlste din tjnare David
            frn det onda svrdet.
 11.    Frls mig och rdda mig
            ur frmlingarnas hand,
        vilkas mun talar lgn,
            och vilkas hgra hand
            r en falskhetens hand.

 12.    Nr vra sner st i sin ungdom
            ssom hgvxta plantor,
        vra dttrar lika hrnstoder,
            huggna ssom fr palatser;
 13.    nr vra visthus ro fulla
            och sknka frrd p frrd;
        nr vra fr ka sig tusenfalt,
            ja, tiotusenfalt p vra utmarker;
 14.    nr vra oxar g rikt lastade;
        nr ingen rmna har brutits i muren
            och ingen ndgas draga ut ssom fnge,
        nr intet klagorop hres p vra gator --
 15.    saligt r det folk som det s gr;
        ja, saligt r det folk vars Gud HERREN r.
*19/e5 Psaltaren, 145 Psalmen
                        Psaltaren, 145 Psalmen[1]

                     HERRENS storhet och godhet.

  1.  En lovsng av David.

        Jag vill upphja dig, min Gud, du konung,
        och lova ditt namn alltid och evinnerligen.

  2.    Jag vill dagligen lova dig
        och prisa ditt namn alltid och evinnerligen.

  3.    Stor r HERREN och hgtlovad,
        ja, hans storhet r outrannsaklig.

  4.    Det ena slktet prisar fr det andra dina verk,
        de frkunna dina vldiga grningar.

  5.    Ditt majestts hrlighet och ra vill jag begrunda
        och dina underfulla verk.

  6.    Man skall tala om dina fruktansvrda grningars makt;
        dina storverk skall jag frtlja.

  7.    Man skall utbreda ryktet om din stora godhet
        och jubla ver din rttfrdighet.

  8.    Ndig och barmhrtig r HERREN,
        lngmodig och stor i mildhet.

  9.    HERREN r god mot alla
        och frbarmar sig ver alla sina verk.

 10.    Alla dina verk, HERRE, skola tacka dig,
        och dina fromma skola lova dig.

 11.    De skola tala om ditt rikes ra,
        och din makt skola de frkunna.

 12.    S skola de kungra fr mnniskors barn dina vldiga grningar
        och ditt rikes ra och hrlighet.

 13.    Ditt rike r ett rike fr alla evigheter,
        och ditt herradme varar frn slkte till slkte.

 14.    HERREN uppehller alla dem som ro p vg att falla,
        och han upprttar alla nedbjda.

 15.    Allas gon vnta efter dig,
        och du giver dem deras mat i rtt tid.

 16.    Du upplter din hand
        och mttar allt levande med nd.

 17.    HERREN r rttfrdig i alla sina vgar
        och ndig i alla sina verk.

 18.    HERREN r nra alla dem som kalla honom,
        alla dem som kalla honom uppriktigt.

 19.    Han gr vad de gudfruktiga begra
        och hr deras rop och frlsar dem.

 20.    HERREN bevarar alla dem som lska honom,
        men alla ogudaktiga skall han frgra.

 21.    Min mun skall uttala HERREN lov,
        och allt ktt skall prisa hans heliga namn
            alltid och evinnerligen.

[1]  Alfabetisk psalm; se Poesi i Ordfrkl.
*19/e6 Psaltaren, 146 Psalmen
                        Psaltaren, 146 Psalmen

                    Lovsng till Herren, den rtte
                              hjlparen.

  1.    Halleluja!
        Lova HERREN, min sjl.
  2.    Jag vill lova HERREN, s lnge jag lever,
        jag vill lovsjunga min Gud, s lnge jag r till.

  3.    Frliten eder icke p furstar,
        icke p en mnniskoson, han kan icke hjlpa.
  4.    Hans ande mste sin vg,
            han vnder tillbaka till den jord
            varav han r kommen;
        d varda hans anslag om intet.

  5.    Sll r den vilkens hjlp r Jakobs Gud,
        den vilkens hopp str till HERREN, hans Gud,
  6.    till honom som har gjort himmelen och jorden
        och havet och allt vad i dem r,
        till honom som hller tro evinnerligen,
  7.    som skaffar rtt t de frtryckta,
        som giver brd t de hungrande.

        HERREN lser de fngna,
  8.    HERREN ppnar de blindas gon,
        HERREN upprttar de nedbjda,
        HERREN lskar de rttfrdiga,
  9.    HERREN bevarar frmlingar,
        faderlsa och nkor uppehller han;
        men de ogudaktigas vg vnder han i villa.

 10.    HERREN r konung evinnerligen,
        din Gud, Sion, frn slkte till slkte.

        Halleluja!
*19/e7 Psaltaren, 147 Psalmen
                        Psaltaren, 147 Psalmen

               Lovsng till HERREN, den allsmktige och
                               allgode.

  1.    Halleluja!
        Ja, det r gott att lovsjunga vr Gud,
        ja, det r ljuvligt; lovsng hves oss.
  2.    HERREN r den som bygger upp Jerusalem,
        Israels frdrivna samlar han tillhopa.
  3.    Han helar dem som hava frkrossade hjrtan,
        och deras sr frbinder han.
  4.    Han bestmmer stjrnornas mngd,
        han nmner dem alla vid namn.
  5.    Vr Herre r stor och vldig i kraft,
        hans frstnd har ingen grns.
  6.    HERREN uppehller de dmjuka,
        men de ogudaktiga slr han till jorden.

  7.    Hjen sng till HERREN med tacksgelse,
        lovsjungen vr Gud till harpa,
  8.    honom som betcker himmelen med moln,
        honom som bereder regn t jorden,
        honom som lter grs skjuta upp p bergen,
  9.    honom som giver fda t djuren,
        t korpens ungar som ropa.
 10.    Han har icke sin lust i hstens styrka,
        hans behag str ej till mannens snabbhet.
 11.    HERRENS behag str till dem som frukta honom,
        till dem som hoppas p hans nd.

 12.    Jerusalem, prisa HERREN;
        Sion, lova din Gud.
 13.    Ty han har gjort bommarna fr dina portar fasta;
        han har vlsignat dina barn i dig.
 14.    Han skaffar dina grnser frid,
        han mttar dig med bsta vete.
 15.    Han lter sitt tal g ut till jorden,
        hans ord lper stad med hast.
 16.    Han lter sn falla ssom ull,
        rimfrost strr han ut ssom aska.
 17.    Han kastar sitt hagel ssom smulor;
        vem kan best fr hans frost?
 18.    ter snder han sitt ord, d smlter det frusna;
        sin vind lter han blsa, d strmmar vatten.
 19.    Han har frkunnat fr Jakob sitt ord,
        fr Israel sina stadgar och rtter.
 20.    S har han icke gjort fr ngot hednafolk;
        och hans rtter, dem knna de icke.

        Halleluja!
*19/e8 Psaltaren, 148 Psalmen
                        Psaltaren, 148 Psalmen

                  Himmel och jord uppmanas att lova
                               HERREN.

  1.    Halleluja!

        Loven HERREN frn himmelen,
        loven honom i hjden.
  2.    Loven honom, alla hans nglar,
        loven honom, all hans hr.
  3.    Loven honom, sol och mne,
        loven honom, alla lysande stjrnor.
  4.    Loven honom, I himlars himlar
        och I vatten ovan himmelen.

  5.    Ja, de m lova HERRENS namn,
        ty han bjd, och de blevo skapade.
  6.    Och han gav dem deras plats
            fr alltid och fr evigt;
        han gav dem en lag,
            och ingen vertrder den.

  7.    Loven HERREN frn jorden,
        I havsdjur och alla djup,
  8.    eld och hagel,
            sn och tcken,
        du stormande vind,
            som utrttar hans befallning,
  9.    I berg och alla hjder,
        I frukttrd och alla cedrar,
 10.    I vilda djur och all boskap,
        I krldjur och bevingade fglar,
 11.    I jordens konungar och alla folk,
        I furstar och alla domare p jorden,
 12.    I ynglingar, s ock I jungfrur,
        I gamle med de unga.

 13.    Ja, de m lova HERRENS namn,
        ty hans namn allena r hgt,
        hans majestt nr ver jorden och himmelen.
 14.    Och han har upphjt ett horn t sitt folk --
        ett mne till lovsng
            fr alla hans fromma,
        fr Israels barn,
            det folk som str honom nra.

        Halleluja!
*19/e9 Psaltaren, 149 Psalmen
                        Psaltaren, 149 Psalmen

                     Uppfordran till HERRENS lov.

  1.    Halleluja!

        Sjungen till HERRENS ra en ny sng,
        hans lov i de frommas frsamling.
  2.    Israel gldje sig ver sin skapare,
        Sions barn frjde sig ver sin konung.
  3.    M de lova hans namn under dans,
        till puka och harpa m de lovsjunga honom.
  4.    Ty HERREN har behag till sitt folk,
        han smyckar de dmjuka med frlsning.
  5.    De fromma frjde sig och give honom ra,
        de juble p sina lger.
  6.    Guds lov skall vara i deras mun
        och ett tveeggat svrd i deras hand,
  7.    fr att utkrva hmnd p hedningarna
        och hemska folken med tuktan,
  8.    fr att binda deras konungar med kedjor
        och deras dlingar med jrnbojor,
  9.    fr att utfra p dem den dom som r skriven.
        En hrlighet bliver det fr alla hans fromma.

        Halleluja!
*19/f0 Psaltaren, 150 Psalmen
                        Psaltaren, 150 Psalmen

                              Guds lov.

  1.    Halleluja!

        Loven Gud i hans helgedom,
        loven honom i hans makts fste.
  2.    Loven honom fr hans vldiga grningar,
        loven honom efter hans stora hrlighet
  3.    Loven honom med basunklang,
        loven honom med psaltare och harpa.
  4.    Loven honom med puka och dans,
        loven honom med strngaspel och pipa.
  5.    Loven honom med ljudande cymbaler,
        loven honom med klingande cymbaler.
  6.    Allt vad anda har love HERREN.

        Halleluja!
