@c -*- 1917 -*-
*18/ Job
*18/01 Job, 1 Kapitlet
                           Job, 1 Kapitlet

                   Jobs vlstnd, olyckor, tlamod.

  1.  I Us' land levde en man som hette Job; han var en ostrafflig och
      redlig man, som fruktade Gud och flydde det onda.
  2.  t honom fddes sju sner och tre dttrar;
  3.  och han gde sju tusen fr, tre tusen kameler, fem hundra par
      oxar och fem hundra sninnor, drtill tjnare i stor mngd.  S
      var denne man mktigare n ngon annan i sterlandet.

  4.  Och hans sner hade fr sed att g stad och hlla gstabud,
      den ena dagen i den enes hus, den andra dagen i den andres; de
      snde d och inbjdo sina tre systrar att ta och dricka
      tillsammans med dem.
  5.  Nr s en omgng av gstabudsdagar var till nda, snde Job
      efter dem fr att helga dem; bittida om morgonen offrade han d
      ett brnnoffer fr var och en av dem.  Ty Job tnkte Kanhnda
      hava mina barn syndat och i sina hjrtan talat frgripligt om
      Gud.  S gjorde Job fr var gng.

  6.  Men nu hnde sig en dag att Guds sner[1] kommo och trdde fram
      infr HERREN, och klagaren[2] kom ocks med bland dem.
  7.  D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
      svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
      frn en frd omkring p den.
  8.  D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
      Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
      redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda.
  9.  klagaren svarade HERREN och sade: r det d fr intet som Job
      fruktar Gud?
 10.  Du har ju p allt stt beskrmat honom och hans hus och allt
      vad han ger; du har vlsignat hans hnders verk, och hans
      boskapshjordar hava utbrett sig i landet.
 11.  Man rck ut din hand och kom vid detta allt som han ger;
      frvisso skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot
      dig.
 12.  HERREN sade till klagaren: Vlan, allt vad han ger vare
      givet i din hand; allenast mot honom sjlv m du icke rcka ut
      din hand.  S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte.

 13.  Nr nu en dag hans sner och dttrar hllo mltid och drucko
      vin i den ldste broderns hus,
 14.  Kom en budbrare till Job och sade: Oxarna gingo fr plogen,
      och sninnorna betade drbredvid;
 15.  d fllo saberna in och rvade bort dem, och folket slogo de
      med svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
      skulle underrtta dig drom.
 16.  Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Guds eld fll
      ifrn himmelen och slog ned bland smboskapen och folket och
      frtrde dem.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag
      skulle underrtta dig drom.

 17.  Medan denne nnu talade, kom ter en och sade: Kalderna
      stllde upp sitt manskap i tre hopar och fllo s ver
      kamelerna och rvade bort dem, och folket slogo de med
      svrdsegg.  Jag var den ende som kom undan, fr att jag skulle
      underrtta dig drom.

 18.  Under det att denne nnu talade, kom ter en annan och sade:
      Dina sner och dttrar hllo mltid och drucko vin i den ldste
      broderns hus;
 19.  d kom en stark storm fram ver knen och tog tag i husets fyra
      hrn, och det fll omkull ver folket, s att de frgingos.  Jag
      var den ende som kom undan, fr att jag skulle underrtta dig
      drom.

 20.  D stod Job upp och rev snder sin mantel och skar av hret p
      sitt huvud.  Och han fll ned till jorden och tillbad
 21.  och sade:
        Naken kom jag ur min moders liv,
        och naken skall jag vnda ter dit;
        HERREN gav, och HERREN tog.
        Lovat vare HERRENS namn!

 22.  Vid allt detta syndade Job icke och talade intet lasteligt mot
      Gud.

[1]  Se nglar i Ordfrkl.
[1]  Se Djvul i Ordfrkl.
*18/02 Job, 2 Kapitlet
                           Job, 2 Kapitlet

                     Job ytterligare prvad.  Hans
                 stndaktighet under sjukdomen.  Hans
                       hustru och hans vnner.

  1.  ter hnde sig en dag att Guds sner kommo och trdde fram
      infr HERREN; och klagaren kom ocks med bland dem och trdde
      fram infr HERREN.
  2.  D frgade HERREN klagaren: Varifrn kommer du?  klagaren
      svarade HERREN och sade: Frn en vandring utver jorden och
      frn en frd omkring p den.
  3.  D sade HERREN till klagaren: Har du givit akt p min tjnare
      Job?  Ty p jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och
      redlighet, ingen som s fruktar Gud och flyr det onda; och nnu
      hller han fast vid sin ostrafflighet.  S har du d uppeggat
      mig mot honom till att utan sak frdrva honom.
  4.  klagaren svarade HERREN och sade: Hud fr hud; allt vad man
      ger giver man ju fr att sjlv slippa undan.
  5.  Men rck ut din hand och kom vid hans ktt och ben; frvisso
      skall han d mitt i ansiktet tala frgripliga ord mot dig.
  6.  HERREN sade till klagaren: Vlan, han vare given i din hand;
      allenast hans liv m du skona.
  7.  S gick klagaren bort ifrn HERRENS ansikte och slog Job med
      svra bulnader, ifrn fotbladet nda till hjssan.

  8.  Och han tog sig en lerskrva att skrapa sig med, dr han satt
      mitt i askan.
  9.  D sade hans hustru till honom: Hller du nnu fast vid din
      ostrafflighet?  Tala fritt ut om Gud, och d.
 10.  Man han svarade henne: Du talar ssom en draktig kvinna
      skulle tala.  Om vi taga emot det goda av Gud, skola vi d icke
      ocks taga emot det onda?

      Vid allt detta syndade Job icke med sina lppar.

 11.  Men tre vnner till Job fingo hra om alla de olyckor som hade
      trffat honom, och de kommo s, var och en frn sin ort; Elifas
      frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn Naama.  Och de
      avtalade med varandra att de skulle begiva sig stad fr att
      mka honom och trsta honom.

 12.  Men nr de, nnu p avstnd, lyfte upp sina gon och sgo att
      de icke mer kunde knna igen honom, brusto de ut i grt och
      revo snder sina mantlar och kastade stoft mot himmelen, ned
      ver sina huvuden.
 13.  Sedan sutto de med honom p jorden i sju dagar och sju ntter,
      utan att ngon av dem talade ett ord till honom, eftersom de
      sgo att hans plga var mycket stor.
*18/03 Job, 3 Kapitlet
                           Job, 3 Kapitlet

                  Jobs frsta tal: Han frbannar sin
                   fdelsedag och nskar sig dden.

  1.  Drefter upplt Job sin mun och frbannade sin fdelsedag;
  2.  Job tog till orda och sade:

  3.    M den dag utplnas, p vilken jag fddes,
        och den natt som sade: Ett gossebarn r avlat.

  4.    M den dagen vndas i mrker,
        m Gud i hjden ej frga efter den
        och intet dagsljus lysa drver.
  5.    Mrkret och ddsskuggan brde den ter,
        molnen lgre sig ver den;
        frskrcke den allt som kan frmrka en dag.

  6.    Den natten m gripas av tjockaste mrker;
        ej m den f frjda sig bland rets dagar,
        intet rum m den finna inom mnadernas krets.
  7.    Ja, ofruktsam blive den natten,
        aldrig hje sig jubel under den.
  8.    M den frbannas av dem som besvrja dagar,
        av dem som frm mana upp Leviatan.
  9.    M dess grynings stjrnor frmrkas,
        efter ljus m den bida, utan att det kommer,
        morgonrodnadens gonbryn m den aldrig f se;
 10.    eftersom den ej tillslt drrarna till min moders liv,
        ej lt olyckan frbliva dold fr mina gon.

 11.    Varfr fick jag ej d strax i moderssktet,
        frgs vid det jag kom ut ur min moders liv?
 12.    Varfr funnos knn mig till mtes,
        och varfr brst, dr jag fick di?

 13.    Hade s icke skett, lge jag nu i ro,
        jag finge d sova, jag njte d min vila,
 14.    vid sidan av konungar och rdsherrar i landet,
        mn som byggde sig palatslika gravar,
 15.    ja, vid sidan av furstar som voro rika p guld
        och hade sina hus uppfyllda av silver;
 16.    eller vore jag icke till, lik ett nedgrvt foster,
        lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

 17.    Dr hava ju de ogudaktiga upphrt att rasa,
        dr f de uttrttade komma till vila;
 18.    dr hava alla fngar ftt ro,
        de hra dr ingen pdrivares rst.
 19.    Sm och stora ro dr varandra lika,
        trlen har dr blivit fri ifrn sin herre.

 20.    Varfr skulle den olycklige skda ljuset?
        Ja, varfr gives liv t dem som plgas s bittert,
 21.    t dem som vnta efter dden, utan att den kommer,
        och spana drefter mer n efter ngon skatt,
 22.    t dem som skulle gldjas -- ja, intill jubel --
        och frjda sig, allenast de funne sin grav;
 23.    varfr t en man vilkens vg r hljd i mrker,
        t en man s kringstngd av Gud?

 24.    Suckan har ju blivit mitt dagliga brd,
        och ssom vatten strmma mina klagorop.
 25.    ty det som ingav mig frskrckelse, det drabbar mig nu,
        och vad jag fruktade fr, det kommer ver mig.
 26.    Jag fr ingen rast, ingen ro, ingen vila;
        ngest kommer ver mig.
*18/04 Job, 4 Kapitlet
                           Job, 4 Kapitlet

                Elifas' frsta tal: Frmaning till Job
                   att vara tlig; allenast syndare
                      straffas; en nattlig syn.

  1.  Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

  2.    Misstycker du, om man dristar tala till dig?
        Vem kan hlla tillbaka sina ord?

  3.    Se, mnga har du visat till rtta,
        och maktlsa hnder har du strkt;
  4.    dina ord hava upprttat den som stapplade,
        och t vacklande knn har du givit kraft.

  5.    Men nu, d det gller dig sjlv, bliver du otlig,
        nr det r dig det drabbar, frskrckes du.
  6.    Skulle d icke din gudsfruktan vara din tillfrsikt
        och dina vgars ostrafflighet ditt hopp?

  7.    Tnk efter: nr hnde det att en oskyldig fick frgs?
        och var skedde det att de redliga mste g under?
  8.    Nej, s har jag sett det g, att de som plja frdrv
        och de som uts olycka, de skrda och sdant;
  9.    fr Guds andedrkt frgs de
        och fr en fnysning av hans nsa frsvinna de.

 10.    Ja, lejonets skri och rytarens rst mste tystna,
        och unglejonens tnder brytas ut;
 11.    Det gamla lejonet frgs, ty det finner intet rov,
        och lejoninnans ungar bliva frstrdda.

 12.    Men till mig smg sakta ett ord,
        mitt ra frnam det likasom en viskning,
 13.    Nr tankarna svvade om vid nattens syner
        och smnen fll tung p mnniskorna,
 14.    d kom en frskrckelse och bvan ver mig,
        med rysning fyllde den alla ben i min kropp.

 15.    En vindpust for fram ver mitt ansikte,
        drvid reste sig hren p min kropp.
 16.    Och ngot trdde infr mina gon,
        en skepnad vars form jag icke sknjde;
        och jag hrde en susning och en rst:

 17.    Kan d en mnniska hava rtt mot Gud
        eller en man vara ren infr sin skapare?
 18.    Se, ej ens p sina tjnare kan han frlita sig,
        jmvl sina nglar mste han tillvita fel;
 19.    huru mycket mer d dem som bo i hyddor av ler,
        dem som hava sin grundval i stoftet!

        De krossas snder s ltt som mal;
 20.    nr morgon har bytts till afton, ligga de slagna;
        innan man aktar drp, hava de frgtts fr alltid.
 21.    Ja, deras hyddas fste ryckes bort fr dem,
        ofrtnkt mste de d.
*18/05 Job, 5 Kapitlet
                           Job, 5 Kapitlet

               Fortsttning av Elifas' frsta tal: Den
                    ofrnuftiges undergng och den
                         frommes upprttelse.

  1.    Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig,
        och till vilken av de heliga kan du vnda dig?
  2.    Se, dren drpes av sin grmelse,
        och den fkunnige ddas av sin bitterhet.

  3.    Jag sg en dre, fast var han rotad,
        men pltsligt mste jag ropa ve ver hans boning.
  4.    Ty hans barn g nu fjrran ifrn frlsning,
        de frtrampas i porten utan rddning.
  5.    Av hans skrd ter vem som r hungrig,
        den rvas bort, om och hgnad med trnen;
        efter hans rikedom gapar ett giller.

  6.    Ty icke upp ur stoftet kommer frdrvet,
        ej ur marken skjuter olyckan upp;
  7.    nej, mnniskan varder fdd till olycka,
        ssom eldgnistor mste flyga mot hjden.

  8.    Men vore det nu jag, s skte jag nd hos Gud,
        t Gud hemstllde jag min sak,
  9.    t honom som gr stora och outrannsakliga ting,
        under, flera n ngon kan rkna,
 10.    t honom som lter regnet falla p jorden
        och snder vatten ned ver markerna,
 11.    nr han vill upphja de ringa
        och frhjlpa de srjande till frlsning.

 12.    Han r den som gr de klokas anslag om intet,
        s att deras hnder intet utrtta med frnuft;
 13.    han fngar de visa i deras klokskap
        och lter de illfundiga frhasta sig i sina rdslag:
 14.    mitt p dagen rka de ut fr mrker
        och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

 15.    S frlsar han frn deras tungors svrd,
        han frlsar den fattige ur den vermktiges hand.
 16.    Den arme kan s ter hava ett hopp,
        och orttfrdigheten mste tillsluta sin mun.

 17.    Ja, sll r den mnniska som Gud agar;
        den Allsmktiges tuktan m du icke frkasta.
 18.    Ty om han och sargar, s frbinder han ock,
        om han slr, s hela ock hans hnder.
 19.    Sex gnger rddar han dig ur nden,
        ja, sju gnger avvndes olyckan frn dig.

 20.    I hungerstid frlossar han dig frn dden
        och i krig undan svrdets vld.
 21.    Nr tungor svnga gisslet, gmmes du undan;
        du har intet att frukta, nr frhrjelse kommer.

 22.    Ja, t frhrjelse och dyr tid kan du d le,
        fr vilddjur behver du ej heller knna fruktan;
 23.    ty med markens stenar str du i frbund,
        och med djuren p marken har du ingtt fred.
 24.    Och du fr se huru din hydda str trygg;
        nr du synar din boning, saknas intet dri.

 25.    Du fr ock se huru din tt frkas,
        huru din avkomma bliver ssom markens rter.
 26.    I graven kommer du, nr du har hunnit din mognad,
        ssom sdesskylen brgas, d dess tid r inne.

 27.    Se, detta hava vi utrannsakat, och s r det;
        hr drp och betnk det vl.
*18/06 Job, 6 Kapitlet
                           Job, 6 Kapitlet

               Jobs svar p Elifas' frsta tal: Tyngden
                     av Jobs olycka; hans vnners
                           obarmhrtighet.

  1.  D tog Job till orda och sade:

  2.    Ack att min grmelse bleve vgd
        och min olycka lagd jmte den p vgen!
  3.    Se, tyngre r den nu n havets sand,
        drfr kan jag icke styra mina ord.
  4.    Ty den Allsmktiges pilar hava trffat mig,
        och min ande indricker deras gift;
        ja, frskrckelser ifrn Gud stlla sig upp mot mig.

  5.    Icke skriar vildsnan, nr hon har friskt grs,
        icke rmar oxen, d han str vid sitt foder?
  6.    Men vem vill ta den mat som ej har smak eller slta,
        och vem finner behag i slemrtens saft?
  7.    S vgrar nu min sjl att komma vid detta,
        det r fr mig en vmjelig spis.

  8.    Ack att min bn bleve hrd,
        och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
  9.    O att det tcktes Gud att krossa mig,
        att rcka ut sin hand och avskra mitt liv!
 10.    D funnes nnu fr mig ngon trst,
        jag kunde d jubla, fastn plgad utan frskoning;
        jag har ju ej frnekat den Heliges ord.

 11.    Huru stor r d min kraft, eftersom jag alltjmt br hoppas?
        Och vad vntar mig fr nde, eftersom jag skall vara tlig?
 12.    Min kraft r vl ej ssom stenens,
        min kropp r vl icke av koppar?
 13.    Nej, frvisso gives ingen hjlp fr mig,
        var utvg har blivit mig stngd.

 14.    Den frtvivlade borde ju rna barmhrtighet av sin vn,
        men se, man vergiver den Allsmktiges fruktan,
 15.    Mina brder ro trolsa, de ro ssom regnbckar,
        ja, lika bckarnas rnnilar, som snart sina ut,
 16.    som vl kunna g mrka av vinterns flden,
        nr snn har fallit och gmt sig i dem,
 17.    men som ter frsvinna, nr de trffas av hettan,
        och torka bort ifrn sin plats, d vrmen kommer.

 18.    Vgfarande dr i trakten vika av till dem,
        men de finna allenast dslighet och mste frgs.
 19.    Temas vgfarande skdade dithn,
        Sabas kpmanstg hoppades p dem;
 20.    men de kommo p skam i sin frtrstan,
        de sgo sig gckade, nr de hade hunnit ditfram.

 21.    Ja, likas ren I nu ingenting vrda,
        handfallna stn I av frfran och frskrckelse.
 22.    Har jag d begrt att I skolen giva mig gvor,
        taga av edert gods fr att lsa mig ut,
 23.    att I skolen rdda mig undan min ovn,
        kpa mig fri ur vldsverkares hand?

 24.    Undervisen mig, s vill jag tiga,
        lren mig att frst vari jag har farit vilse.
 25.    Gott r frvisso uppriktigt tal,
        men tillrttavisning av eder, vad btar den?

 26.    Haven I d i sinnet att hlla rfst med ord,
        och skall den frtvivlade f tala fr vinden?
 27.    D kasten I vl ocks lott om den faderlse,
        d lren I vl kpsl om eder vn!

 28.    Dock, m det nu tckas eder att akta p mig;
        icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
 29.    Vnden om!  M sdan ortt icke ske;
        ja, vnden nnu om, ty min sak r rttfrdig!
 30.    Skulle vl ortt bo p min tunga,
        och min mun, skulle den ej frst vad frdrvligt r?
*18/07 Job, 7 Kapitlet
                           Job, 7 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar p Elifas' frsta
                tal, i det han vnder sig till Gud med
               klagan ver mnniskolivets vedermda och
                   ver sitt eget trstlsa elnde.

  1.    En stridsmans liv lever ju mnniskan p jorden,
        och hennes dagar ro ssom dagakarlens dagar.
  2.    Hon r lik en trl som flmtar efter skugga,
        lik en dagakarl som fr bida efter sin ln.

  3.    S har jag ftt till arvedel mnader av elnde;
        ntter av vedermda hava blivit min lott.
  4.    S snart jag har lagt mig, r min frga:
        Nr skall jag d f st upp?
        Ty aftonen synes mig s lng;
        jag r vermtt av oro, innan morgonen har kommit.

  5.    Med frruttnelsens maskar hljes min kropp,
        med en skorpa lik jord;
        min hud skrymper samman och faller snder.

  6.    Mina dagar fly snabbare n vvarens spole;
        de frsvinna utan ngot hopp.
  7.    Tnk drp att mitt liv r en flkt,
        att mitt ga icke mer skall f se ngon lycka.
  8.    Den nu ser mig, hans ga skall ej vidare skda mig;
        bst din blick vilar p mig, r jag icke mer.

  9.    Ssom ett moln som har frsvunnit och gtt bort,
        s r den som har farit ned i ddsriket;
        han kommer ej ter upp drifrn.
 10.    Aldrig mer vnder han tillbaka till sitt hus,
        och hans plats vet icke av honom mer.

 11.    Drfr vill jag nu icke lgga band p min mun,
        jag vill taga till orda i min andes ngest,
        jag vill klaga i min sjls bedrvelse.
 12.    Icke r jag vl ett hav eller ett havsvidunder,
        s att du mste stta ut vakt mot mig?

 13.    Nr jag hoppas att min bdd skall trsta mig,
        att mitt lger skall lindra mitt bekymmer,
 14.    d frfrar du mig genom drmmar,
        och med syner frskrcker du mig.

 15.    Nej, hellre vill jag nu bliva kvvd,
        hellre d n vara blott knotor!
 16.    Jag r led vid detta; aldrig kommer jag ter till liv.
        Lt mig vara; mina dagar ro ju ffnglighet.

 17.    Vad r d en mnniska, att du gr s stor sak av henne,
        aktar p henne s noga,
 18.    synar henne var morgon,
        prvar henne vart gonblick?

 19.    Huru lnge skall det drja,
        innan du vnder din blick ifrn mig,
        lmnar mig i fred ett litet andetag?
 20.    Om jag n har syndar, vad skadar jag drmed dig,
        du mnniskornas bespejare?

        Varfr har du satt mig till ett ml fr dina angrepp
        och ltit mig bliva en brda fr mig sjlv?
 21.    Varfr vill du icke frlta mig min vertrdelse,
        icke tillgiva mig min missgrning?
        Nu mste jag ju snart g till vila i stoftet;
        om du sker efter mig, s r jag icke mer.
*18/08 Job, 8 Kapitlet
                           Job, 8 Kapitlet

                Bildads frsta tal: Guds hand drabbar
                 allenast de onda; om Job sker Gud,
                      skall han bliva upprttad.

  1.  Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

  2.    Huru lnge vill du hlla p med sdant tal
        och lta din muns ord komma ssom en vldig storm?
  3.    Skulle vl Gud kunna krnka rtten?
        Kan den Allsmktige krnka rttfrdigheten?

  4.    Om dina barn hava syndat mot honom
        och han gav dem i sina vertrdelsers vld,
  5.    s vet, att om du sjlv sker Gud
        och beder till den Allsmktige om misskund,
  6.    d, om du r ren och rttsinnig,
        ja, d skall han vakna upp till din rddning
        och upprtta din boning, s att du bor dr i rttfrdighet;
  7.    och s skall din frsta tid synas ringa,
        d nu din sista tid har blivit s stor.

  8.    Ty frga framfarna slkten,
        och akta p vad fderna hava utrnt
  9.    -- vi sjlva ro ju frn i gr och veta intet,
        en skugga ro vra dagar p jorden;
 10.    men de skola undervisa dig och sga dig det,
        ur sina hjrtan skola de hmta fram svar:

 11.    Icke kan rret vxa hgt, dr marken ej r sank,
        eller vassen skjuta i hjden, dr vatten ej finnes?
 12.    Nej, bst den str grn, ej mogen fr skrd,
        mste den d vissna, fre allt annat grs.

 13.    S gr det alla som frgta Gud;
        den gudlses hopp mste varda om intet.
 14.    Ty hans tillfrsikt visar sig brcklig
        och hans frtrstan lik spindelns vv.
 15.    Han frlitar sig p sitt hus, men det har intet bestnd;
        han tryggar sig drvid, men det ger ingen fasthet.

 16.    Lik en frodig planta vxer han i solens sken,
        ut ver lustgrden strcka sig hans skott;
 17.    kring stenrset slingra sig hans rtter,
        mellan stenarna bryter han sig fram.

 18.    Men nr s Gud rycker bort honom frn hans plats,
        d frnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'
 19.    Ja, s gr det med hans levnads frjd,
        och ur mullen f andra vxa upp.

 20.    Se, Gud fraktar icke den som r ostrafflig,
        han hller ej heller de onda vid handen.
 21.    S bida d, till dess han fyller din mun med lje
        och dina lppar med jubel.
 22.    De som hata dig varda d hljda med skam,
        och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.
*18/09 Job, 9 Kapitlet
                           Job, 9 Kapitlet

                Jobs svar p Bildads frsta tal: Ingen
               kan g till rtta med Gud, men utan sak
                         har Gud hemskt Job.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Ja, frvisso vet jag att s r;
        huru skulle en mnniska kunna hava rtt mot Gud?
  3.    Vill han g till rtta med henne,
        s kan hon ej svara honom p en sak bland tusen.
  4.    Han som r s vis i frstnd och s vldig i kraft,
        vem kan trotsa honom och dock slippa undan;
  5.    honom som ofrtnkt flyttar bort berg
        och omstrtar dem i sin vrede;
  6.    honom som kommer jorden att vackla frn sin plats,
        och dess pelare bva drvid;
  7.    honom som befaller solen, s gr hon icke upp,
        och som stter stjrnorna under frsegling;
  8.    honom som helt allena spnner ut himmelen
        och skrider fram ver havets toppar;
  9.    honom som har gjort Karlavagnen och Orion,
        Sjustjrnorna och sderns Stjrngemak;
 10.    honom som gr stora och outrannsakliga ting
        och under, flera n ngon kan rkna?

 11.    Se, han far frbi mig, innan jag hinner att se det,
        han drager framom mig, frrn jag bliver honom varse.
 12.    Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom?
        Vem kan sga till honom: Vad gr du?

 13.    Gud, han ryggar icke sin vrede;
        fr honom har Rahabs flje mst bja sig;
 14.    huru skulle jag d vga svara honom,
        vlja ut ord till att tala med honom?

 15.    Nej, om jag n hade rtt, tordes jag dock ej svara;
        jag finge anropa min motpart om misskund.
 16.    Och om han n svarade mig p mitt rop,
        s kunde jag ej tro att han lyssnade till min rst.

 17.    Ty med storm hemsker han mig
        och slr mig med sr p sr, utan sak.
 18.    Han unnar mig icke att hmta andan;
        nej, med bedrvelser mttar han mig.

 19.    Gller det frsteg i kraft: Vlan, jag r redo!,
        gller det rtt: Vem stller mig till ansvar?
 20.    Ja, hade jag n rtt, s dmde min mun mig skyldig;
        vore jag n ostrafflig, s lte han mig synas vrng.

 21.    Men ostrafflig r jag!  Jag aktar ej mitt liv,
        jag frgar icke efter, om jag fr leva.
 22.    Det m g som det vill, nu vare det sagt:
        han frgr den ostrafflige jmte den ogudaktige.

 23.    Om en landsplga kommer med pltslig dd,
        s bespottar han de oskyldigas frtvivlan.
 24.    Jorden r given i de ogudaktigas hand,
        och tckelse stter han fr dess domares gon.
        r det ej han som gr det, vem r det d?

 25.    Min dagar hasta undan snabbare n ngon lpare,
        de fly bort utan att hava sett ngon lycka;
 26.    de ila stad ssom en farkost av rr,
        ssom en rn, nr han strtar sig ned p sitt byte.

 27.    Om jag n besluter att frgta mitt bekymmer,
        att lta min sorgsenhet fara och gra mig glad,
 28.    S mste jag dock bva fr alla mina kval;
        jag vet ju att du icke skall dma mig fri.

 29.    Nej, ssom skyldig mste jag st dr;
        varfr skulle jag d gra mig ffng mda?
 30.    Om jag n tvr mig i sn
        och renar mina hnder i lutsalt,
 31.    s skall du dock snka mig ned i plen,
        s att mina klder mste vmjas vid mig.

 32.    Ty han r ej min like, s att jag vgar svara honom,
        ej en sdan, att vi kunna g till doms med varandra;
 33.    ingen skiljeman finnes mellan oss,
        ingen som har myndighet ver oss bda.

 34.    M han blott vnda av frn mig sitt ris,
        och m fruktan fr honom ej frskrcka mig;
 35.    d skall jag tala utan att rdas fr honom,
        ty jag vet med min sjlv att jag icke r en sdan.
*18/10 Job, 10 Kapitlet
                           Job, 10 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar p Bildads frsta
                tal, i det han vnder sig till Gud med
                    klagan ver att Gud handlar s
                skoningslst mot sitt eget verk; bttre
                 vore fr Job att aldrig hava blivit
                                fdd.

  1.    Min sjl r led vid livet.
        Jag vill giva fritt lopp t min klagan,
        jag vill tala i min sjls bedrvelse.

  2.    Jag vill sga till Gud: Dm mig icke skyldig;
        lt mig veta varfr du sker sak mot mig.
  3.    Anstr det dig att va vld, att frkasta dina hnders verk,
        medan du lter ditt ljus lysa ver de ogudaktigas rdslag?

  4.    Har du d gon som en varelse av ktt,
        eller ser du ssom mnniskor se?
  5.    r din lder som en mnniskas lder,
        eller ro dina r ssom en mans tider,
  6.    eftersom du letar efter missgrning hos mig
        och sker att hos mig finna synd,
  7.    du som dock vet att jag icke r skyldig,
        och att ingen finnes, som kan rdda ur din hand?

  8.    Dina hnder hava danat och gjort mig,
        helt och i allo; och nu frdrvar du mig!
  9.    Tnk p huru du formade mig ssom lera;
        och nu lter du mig ter varda till stoft!

 10.    Ja, du utgt mig ssom mjlk,
        och ssom ostmne lt du mig stelna.
 11.    Med hud och ktt bekldde du mig,
        av ben och senor vvde du mig samman.
 12.    Liv och nd beskrde du mig,
        och genom din vrd bevarades min ande.

 13.    Men drvid gmde du i ditt hjrta den tanken,
        jag vet att du hade detta i sinnet:
 14.    om jag syndade, skulle du vakta p mig
        och icke lmna min missgrning ostraffad.

 15.    Ve mig, om jag befunnes vara skyldig!
        Men vore jag n oskyldig, s finge jag ej lyfta mitt huvud,
        jag skulle mttas av skam och skda min ofrd.

 16.    Hjde jag det likvl, d skulle du ssom ett lejon jaga mig
        och alltjmt bevisa din undermakt p mig.
 17.    Nya vittnen mot mig skulle du d fra fram
        och alltmer lta mig knna din frtrnelse;
        med skaror efter skaror skulle du anstta mig.

 18.    Varfr lt du mig d komma ut ur moderssktet?
        Jag borde hava frgtts, innan ngot ga sg mig,
 19.    hava blivit ssom hade jag aldrig varit till;
        frn moderlivet skulle jag hava frts till graven.

 20.    Kort r ju min tid; m han d lta mig vara,
        lmna mig i fred, s att jag fr en flyktig gldje,
 21.    innan jag gr hdan, fr att aldrig komma ter,
        bort till mrkrets och ddsskuggans land,
 22.    till det land vars dunkel r ssom djupa vatten,
        dit dr ddsskugga och frvirring rder,
        ja, dr dagsljuset sjlvt r ssom djupa vatten.
*18/11 Job, 11 Kapitlet
                           Job, 11 Kapitlet

                 Sofars frsta tal: I sin fkunnighet
                 frstr Job icke Guds vishet; om han
                 omvnde sig, s skulle allt ter g
                              honom vl.

  1.  Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

  2.    Skall sdant ordflde bliva utan svar
        och en s stortalig man f rtt?
  3.    Skall ditt lsa tal ndga mn till tystnad,
        s att du fr bespotta, utan att ngon kommer dig att blygas?
  4.    Och skall du s f sga: Vad jag lr r rtt,
        och utan flck har jag varit infr dina gon?

  5.    Nej, om allenast Gud ville tala
        och upplta sina lppar till att svara dig,
  6.    om han ville uppenbara dig sin visdoms lnnligheter,
        huru han ger frstnd, ja, i dubbelt mtt,
        d insge du att Gud, dig till frmn,
        har lmnat t glmskan en del av din missgrning.

  7.    Men kan vl du utrannsaka Guds djuphet
        eller fatta den Allsmktiges fullkomlighet?
  8.    Hg ssom himmelen r den -- vad kan du gra?
        djupare n ddsriket -- vad kan du frst?
  9.    Dess lngd strcker sig vidare n jorden,
        och i bredd vertrffar den havet.

 10.    Nr han vill fara fram och sprra ngon inne
        eller kalla ngon till doms, vem kan d hindra honom?
 11.    Han r ju den som knner lgnens mn,
        frdrv upptcker han, utan att leta drefter.
 12.    Men lika ltt kan en draktig man f frstnd,
        som en vildsnefle kan fdas till mnniska.

 13.    Om du nu rtt bereder ditt hjrta
        och utrcker dina hnder till honom,
 14.    om du skaffar bort det frdrv som kan lda vid din hand
        och ej lter orttfrdighet bo i dina hyddor,
 15.    ja, d fr du upplyfta ditt ansikte utan skam,
        du str fast och har intet att frukta.

 16.    Ja, d skall du frgta din olycka,
        blott minnas den ssom vatten som har frrunnit.
 17.    Ditt liv skall d strla klarare n middagens sken;
        och kommer mrker p, s r det som en gryning till morgon.
 18.    Du kan d vara trygg, ty du ger ett hopp;
        du spanar omkring dig och gr sedan trygg till vila.

 19.    Ja, du fr d ligga i ro, utan att ngon frskrcker dig,
        och mnga skola ska din ynnest.
 20.    Men de ogudaktigas gon skola frsmkta;
        ingen tillflykt skall mer finnas fr dem,
        och deras hopp skall vara att f giva upp andan.
*18/12 Job, 12 Kapitlet
                           Job, 12 Kapitlet

               Jobs svar p Sofars frsta tal: Fr den
                Allsmktige och Allvise r mnniskors
                        makt och vishet intet.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Ja, visst ren I det rtta folket,
        och med eder kommer visheten att d ut!
  3.    Dock, jmvl jag har frstnd s gott som I,
        icke str jag tillbaka fr eder;
        ty vem r den som ej begriper slikt?

  4.    S mste jag d vara ett tlje fr min vn,
        jag som fick svar, s snart jag ropade till Gud;
        man ler t en som r rttfrdig och ostrafflig!

  5.    Ja, med frakt ses olyckan av den som str sker;
        frakt vntar dem vilkas ftter vackla.
  6.    Men frhrjares hyddor tnjuta frid,
        och trygghet f sdana som trotsa Gud,
        de som hava sin gud i sin hand.

  7.    Men frga du boskapen, den m undervisa dig,
        och fglarna under himmelen, de m upplysa dig;
  8.    eller tala till jorden, hon m undervisa dig,
        fiskarna i havet m giva dig besked.

  9.    Vem kan icke lra genom allt detta
        att det r HERRENS hand som har gjort det?
 10.    I hans han r ju allt levandes sjl
        och alla mnskliga varelsers anda.

 11.    Skall icke ra prva orden,
        likasom munnen prvar matens smak?
 12.    Vishet tillkommer ju de gamle
        och frstnd dem som lnge hava levat.

 13.    Hos Honom finnes vishet och makt,
        hos honom rd och frstnd.
 14.    Se, vad han river ned, det bygges ej upp;
        fr den han sprrar inne kan ingen upplta.
 15.    Han hller vattnen tillbaka -- se, se d bliver dr torrt,
        han slpper dem lsa, d frdrva de landet.

 16.    Hos honom r kraft och klokhet,
        den frvillade och frvillaren ro bda i hans hand.
 17.    Rdsherrar utblottar han, han fr dem i landsflykt,
        och domare gr han till drar.
 18.    Han upplser konungars vlde
        och stter fngblte om deras hfter.

 19.    Prster utblottar han, han fr dem i landsflykt,
        och de skrast rotade kommer han p fall.
 20.    Vlbetrodda mn bervar han mlet
        och avhnder de ldste deras insikt.
 21.    Han utgjuter frakt ver furstar
        och lossar de starkes grdel.

 22.    Han blottar djupen, s att de ej hljas av mrker,
        ddsskuggan drager han fram i ljuset.
 23.    Han lter folkslag vxa till -- och frgr dem;
        han utvidgar deras grnser, men fr dem sedan bort.
 24.    Stamhvdingar i landet bervar han frstndet,
        han leder dem vilse i vglsa demarker.
 25.    De famla i mrkret och hava intet ljus,
        han kommer dem att ragla ssom druckna.
*18/13 Job, 13 Kapitlet
                           Job, 13 Kapitlet

                 Fortsttning av Jobs svar p Sofars
               frsta tal: Job vill lgga fram sin sak
               fr den Allsmktige; ed orligt tal br
                ingen frsvara Gud; Gud sjlv m sga
                         vari Job har syndat.

  1.    Ja, alltsammans har mitt ga sett,
        mitt ra har hrt det och nogsamt givit akt.
  2.    Vad I veten, det vet ocks jag;
        icke str jag tillbaka fr eder.
  3.    Men till den Allsmktige vill jag nu tala,
        det lyster mig att g till rtta med Gud.

  4.    Dock, I ren mn som spinna ihop lgn,
        allasammans hopstten I ffngligt tal.
  5.    Om I nd villen alldeles tiga!
        Det kunde tillrknas eder som vishet.
  6.    Hren nu likvl mitt klagoml,
        och akten p mina lppars gensagor.

  7.    Viljen I frsvara Gud med orttfrdigt tal
        och honom till frmn bruka orligt tal?
  8.    Skolen I visa eder partiska fr honom
        eller gra eder till sakfrare fr Gud?
  9.    Icke kan sdant ndas vl,
        nr han hller rfst med eder?
        Eller kunnen I gckas med honom,
        ssom man kan gckas med en mnniska?

 10.    Nej, frvisso skall han straffa eder,
        om I visen en hemlig partiskhet.
 11.    Sannerligen, hans majestt skall d frskrcka eder,
        och fruktan fr honom skall falla ver eder.
 12.    Edra tnkesprk skola d bliva visdomsord av aska,
        edra frsvarsverk varda ssom vallar av ler.

 13.    Tigen nu fr min, s skall jag tala,
        gnge s ver mig vad det vara m.
 14.    Ja, huru det n gr, vill jag fatta mitt ktt mellan tnderna
        och taga min sjl i min hand.
 15.    M han drpa mig, jag hoppas intet annat;
        min vandel vill jag nd hlla fram infr honom.
 16.    Redan detta skall lnda mig till frlsning,
        ty ingen gudls dristar komma infr honom.

 17.    Hren, hren d mina ord,
        och lten min frklaring trnga in i edra ron.
 18.    Se, hr lgger jag saken fram;
        jag vet att jag skall befinnas hava rtt.
 19.    Eller gives det ngon som kan vederlgga mig?
        Ja, d vill jag tiga -- och d.

 20.    Allenast tv ting m du ej gra mot mig,
        s behver jag ej dlja mig infr ditt ansikte:
 21.    din hand m du ej lta komma mig nr,
        och fruktan fr dig m icke frskrcka mig.
 22.    Sedan m du klaga, och jag vill svara,
        eller ock skall jag tala, och du m gendriva mig.

 23.    Huru r det allts med mina missgrningar och synder?
        Lt mig f veta min vertrdelse och synd.
 24.    Varfr dljer du ditt ansikte
        och aktar mig ssom din fiende?
 25.    Vill du skrmma ett lv som drives av vinden,
        vill du frflja ett borttorkat str?

 26.    Du skriver ju bedrvelser p min lott
        och giver mig till arvedel min ungdoms missgrningar;
 27.    du stter mina ftter i stocken,
        du vaktar p alla vgar,
        fr mina fotsulor mrker du ut stegen.
 28.    Och detta mot en som tres bort lik murket tr,
        en som liknar en kldnad snderfrtt av mal!
*18/14 Job, 14 Kapitlet
                           Job, 14 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar p Sofars frsta
                tal, i det han vnder sig till Gud med
               klagan ver det mnskliga livets elnde.

  1.    Mnniskan, av kvinna fdd,
        lever en liten tid och mttas av oro;
  2.    lik ett blomster vxer hon upp och vissnar bort,
        hon flyr undan ssom skuggan och har intet bestnd.

  3.    Och till att vakta p en sdan upplter du dina gon,
        ja, du drager mig till doms infr dig.
  4.    Som om en ren skulle kunna framg av en oren!
        Sdant kan ju aldrig ske.

  5.    ro nu mnniskans dagar oryggligt bestmda,
        hennes mnaders antal faststllt av dig,
        har du utstakat en grns som hon ej kan verskrida,
  6.    vnd d din blick ifrn henne och unna henne ro,
        lt henne njuta en dagakarls gldje av sin dag.

  7.    Fr ett trd finnes ju kvar ngot hopp;
        hugges det n ned, kan det ter skjuta skott,
        och telningar behva ej fattas drp.
  8.    Om n dess rot tynar hn i jorden
        och dess stubbe dr bort i mullen,
  9.    s kan det grnska upp genom vattnets ngor
        och skjuta grenar lik ett nyplantat trd.

 10.    Men om en man dr, s ligger han dr slagen;
        om en mnniska har givit upp andan, var finnes hon d mer?
 11.    Ssom nr vattnet har frrunnit ur en sj,
        och ssom nr en flod har sinat bort och uttorkat,
 12.    s ligger mannen dr och str ej mer upp,
        han vaknar icke ter, s lnge himmelen varar;
        aldrig vckes han upp ur sin smn.

 13.    Ack, att du ville gmma mig i ddsriket,
        frdlja mig, till dess din vrede hade upphrt,
        staka ut fr mig en tidsgrns och sedan tnka p mig --
 14.    fastn ju ingen kan f liv, nr han en gng r dd!
        D skulle jag hlla min stridstid ut,
        nda till dess att min avlsning komme.

 15.    Du skulle d ropa p mig,
        och jag skulle svara dig;
        efter dina hnders verk skulle du lngta;
 16.    ja, du skulle d rkna mina steg,
        du skulle ej akta p min synd.
 17.    I en frseglad pung lge d min vertrdelse,
        och du verskylde min missgrning.

 18.    Men ssom sjlva berget faller och frvittrar,
        och ssom klippan flyttas ifrn sin plats,
 19.    ssom stenar ntas snder genom vattnet,
        och ssom mullen skljes bort av dess flden,
        s gr du ock mnniskans hopp om intet.

 20.    Du slr henne ned fr alltid, och hon far hdan;
        du frvandlar hennes ansikte och driver henne bort.
 21.    Om hennes barn komma till ra, s knner hon det icke;
        om de sjunka ned till ringhet, s aktar hon dock ej p dem.
 22.    Hennes kropp knner blott sin egen plga,
        hennes sjl blott den sorg hon sjlv fr frnimma.
*18/15 Job, 15 Kapitlet
                           Job, 15 Kapitlet

                   Elifas' andra tal: Jobs ord ro
                  ofrstndiga och vermodiga; ingen
                mnniska r rttfrdig; de ogudaktiga
                      undkomma icke sitt straff.

  1.  Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

  2.    Skall en vis man tala s i vdret
        och fylla upp sitt brst med stanvind?
  3.    Skall han frsvara sin sak med haltlst tal,
        med ord som ingenting bevisa?

  4.    n mer, du gr gudsfruktan om intet
        och kommer med klagolt infr Gud.
  5.    Ty din ondska lgger dig orden i munnen,
        och ditt behag str till illfundigt tal.
  6.    S dmes du nu skyldig av din mun, ej av mig,
        dina egna lppar vittna emot dig.

  7.    Var du den frsta mnniska som fddes,
        och fick du liv, frrn hjderna funnos?
  8.    Blev du hrare i Guds hemliga rd
        och fick s visheten i ditt vld?
  9.    Vad vet du d, som vi icke veta?
        Vad frstr du, som ej r oss kunnigt?
 10.    Grhrsman och ldring finnes ocks bland oss,
        ja, en som vergr din fader i lder.

 11.    Frsmr du den trst som Gud har att bjuda,
        och det ord som i saktmod talas med dig?
 12.    Vart fres du hn av ditt sinne,
        och varfr vlva dina gon s,
 13.    i det du vnder ditt raseri mot Gud
        och ser ut ord ur din mun?

 14.    Vad r en mnniska, att hon skulle vara ren?
        Vad en av kvinna fdd, att han skulle vara rttfrdig?
 15.    Se, ej ens p sina heliga kan han frlita sig,
        och himlarna ro icke rena infr hans gon;
 16.    huru mycket mindre d den som r ond och frdrvad,
        den man som lskar sig med orttfrdighet ssom med vatten!

 17.    Jag vill kungra dig ngot, s hr nu mig;
        det som jag har skdat vill jag frtlja,
 18.    vad visa mn hava gjort kunnigt,
        lagt fram ssom ett arv ifrn sina fder,
 19.    ifrn dem som allena fingo landet till gva,
        och bland vilka ingen frmling nnu hade trngt in:

 20.    Den ogudaktige har ngest i alla sina dagar,
        under de r, helt f, som beskras en vldsverkare.
 21.    Skrckrster ljuda i hans ron;
        nr han r som tryggast, kommer frhrjaren ver honom.
 22.    Han har intet hopp om rddning ur mrkret,
        ty svrdet lurar p honom.

 23.    Ssom flykting sker han sitt brd: var r det?
        Han frnimmer att mrkrets dag r fr handen.
 24.    ngest och trngml frskrcka honom,
        han nedsls av dem ssom av en stridsrustad konung.

 25.    Ty mot Gud rckte han ut sin hand,
        och mot den Allsmktige frhvde han sig;
 26.    han stormade mot honom med trotsig hals,
        med sina skldars ryggar i sluten hop;
 27.    han hljde sitt ansikte med fetma
        och samlade hull p sin lnd;
 28.    han bosatte sig i stder, dmda till frstring,
        i hus som ej fingo bebos,
        ty till stenhopar voro de bestmda.

 29.    Drfr bliver han ej rik, och hans gods bestr ej,
        hans skrdar luta ej tunga mot jorden.
 30.    Han kan icke undslippa mrkret;
        hans telningar skola frtorka av hetta,
        och sjlv skall han frgs genom Guds muns anda.

 31.    I sin frvillelse m han ej lita p vad ffngligt r,
        ty ffnglighet mste bliva hans ln.
 32.    I frtid skall hans mtt varda fyllt,
        och hans krona skall ej grnska mer.
 33.    Han bliver lik ett vintrd som i frtid mister sina druvor,
        lik ett olivtrd som fller sina blommor.

 34.    Ty den gudlses hus frbliver ofruktsamt,
        ssom eld frtr hyddor dr mutor tagas.
 35.    Man gr havande med olycka och fder frdrv;
        den livsfrukt man alstrar r ett sviket hopp.
*18/16 Job, 16 Kapitlet
                           Job, 16 Kapitlet

                 Jobs svar p Elifas' andra tal: Jobs
               vnner ro usla trstare; ofrskyllt har
                 han blivit hemskt; dock har han ett
                vittne i himmelen, till vilket han nu
                             vnder sig.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    ver nog har jag ftt hra av sdant;
        usla trstare ren I alla.
  3.    r det nu slut p detta tal i vdret,
        eller eggar dig nnu ngot till gensvar?

  4.    Jag kunde vl ock tala, jag ssom I;
        ja, jag ville att I voren i mitt stlle!
        D kunde jag hopstta ord mot eder
        och skaka mot eder mitt huvud till hn.
  5.    Med munnen kunde jag d styrka eder
        och med lpparnas mkan bereda eder lindring.

  6.    Om jag nu talar, s lindras drav ej min plga;
        och tiger jag, icke slpper den mig nd.
  7.    Nej, nu har all min kraft blivit tmd;
        du har ju frtt hela mitt hus.
  8.    Och att du har hemskt mig, det gller ssom vittnesbrd;
        min sjukdom fr trda upp och tala mot mig.

  9.    I vrede sndersliter och anstter man mig,
        man biter sina tnder samman emot mig;
        ja, min ovn vsser mot mig sina blickar.
 10.    Man sprrar upp munnen mot mig,
        smdligt slr man mig p mina kinder;
        alla rota sig tillsammans emot mig.

 11.    Gud giver mig till pris t orttfrdiga mnniskor
        och kastar mig i de ogudaktigas hnder.
 12.    Jag satt i god ro, d krossade han mig;
        han grep mig i nacken och slog mig i smulor.

        Han satte mig upp till ett ml fr sina skott;
 13.    frn alla sidor trffa mig hans pilar,
        han genomborrar mina njurar utan frskoning,
        min galla gjuter han ut p jorden.
 14.    Han bryter ned mig med stt p stt,
        han stormar emot mig ssom en kmpe.

 15.    Scktyg br jag hopfst ver min hud,
        och i stoftet har jag mst snka mitt horn,
 16.    Mitt anlete r gldande rtt av grt,
        och p mina gonlock r ddsskugga lgrad.
 17.    Och detta, fastn vld ej finnes i mina hnder,
        och fastn min bn r ren!

 18.    Du jord, verskyl icke mitt blod,
        och lt fr mitt rop ingen vilostad finnas.
 19.    Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne,
        och i hjden den som skall tala fr mig.

 20.    Mina vnner hava mig nu till sitt tlje,
        drfr skdar mitt ga med trar till Gud,
 21.    Ja, m han hr skaffa rtt t en man mot Gud
        och t ett mnniskobarn mot dess nsta.
 22.    Ty f ro de r som skola upprinna,
        innan jag vandrar den vg dr jag ej mer kommer ter.
*18/17 Job, 17 Kapitlet
                           Job, 17 Kapitlet

               Job avslutar sitt svar p Elifas' andra
               tal, i det han beder till Gud om frsvar
               mot vnnerna.  Sjlv vntar han sig intet
                           annat n dden.

  1.    Min livskraft r frstrd, mina dagar slockna ut,
        bland gravar fr jag min lott.
  2.    Ja, i sanning r jag omgiven av gckeri,
        och avoghet fr mitt ga stndigt skda hos dessa!

  3.    S stll nu skerhet och borgen fr mig hos dig sjlv;
        vilken annan vill giva mig sitt handslag?
  4.    Dessas hjrtan har du ju tillslutit fr frstnd,
        drfr skall du icke lta dem triumfera.
  5.    Den som frrder sina vnner till plundring,
        p hans barn skola gonen frsmkta.

  6.    Jag r satt till ett ordsprk bland folken;
        en man som man spottar i ansiktet r jag.
  7.    Drfr r mitt ga skumt av grmelse,
        och mina lemmar ro ssom en skugga allasammans.

  8.    De redliga hpna ver sdant,
        och den oskyldige upprres av harm mot den gudlse.
  9.    Men den rttfrdige hller fast vid sin vg,
        och den som har rena hnder bemannar sig dess mer.
 10.    Ja, grna mn I alla anstta mig p nytt,
        jag lr nd bland eder ej finna ngon vis.

 11.    Mina dagar ro frlidna, snderslitna ro mina planer,
        vad som var mitt hjrtas begr.
 12.    Men natten vill man gra till dag,
        ljuset skulle vara nra, nu d mrker bryter in.

 13.    Nej, huru jag n bidar, bliver ddsriket min boning,
        i mrkret skall jag bdda mitt lger;
 14.    till graven mste jag sga: Du r min fader,
        till frruttnelsens maskar: Min moder, Min syster.
 15.    Vad bliver d av mitt hopp,
        ja, mitt hopp, vem fr skda det?
 16.    Till ddsrikets bommar far det ned,
        d jag nu sjlv gr till vila i stoftet.
*18/18 Job, 18 Kapitlet
                           Job, 18 Kapitlet

                Bildads andra tal: Huru n Job rasar,
                 frbliver det s, att den ogudaktige
               kommer p fall och frgs med hela sitt
                                 hus.

  1.  Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

  2.    Huru lnge skolen I g p jakt efter ord?
        Kommen till frstnd; sedan m vi talas vid.
  3.    Varfr skola vi aktas ssom oskliga djur,
        rknas i edra gon ssom ett frstockat folk?
  4.    Du som i din vrede sliter snder dig sjlv,
        menar du att dr din skull jorden skall bliva de
        och klippan flyttas bort frn sin plats?

  5.    Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut,
        och lgan av hans eld icke giva ngot sken.
  6.    Ljuset skall frmrkas i hans hydda,
        och lampan slockna ut fr honom.
  7.    Hans vldiga steg skola stckas,
        hans egna rdslag bringa honom p fall.

  8.    Ty han rusar med sina ftter in i ntet,
        frsten lura, dr han vandrar fram;
  9.    snaran griper honom om hlen,
        och gillret tager honom fatt;
 10.    garn till att fnga honom ro lagda p marken
        och snrjande band p hans stig.

 11.    Frn alla sidor ngsla honom frskrckelser,
        de jaga honom, varhelst han gr fram.
 12.    Olyckan vill uppsluka honom,
        och ofrd str redo, honom till fall.
 13.    Under hans hud frtas hans lemmar bort,
        ja, av ddens frstfdde bortfrtas hans lemmar.

 14.    Ur sin hydda, som han frtrstar p, ryckes han bort,
        och till frskrckelsernas konung vandrar han hn.
 15.    I hans hydda fr frmlingar bo,
        och svavel utstrs ver hans boning.

 16.    Nedantill frtorkas hans rtter,
        och ovantill vissnar hans krona bort.
 17.    Hans minnelse frgs ifrn jorden,
        hans namn lever icke kvar i vrlden.
 18.    Frn ljus sttes han ned i mrker
        och frjagas ifrn jordens krets.
 19.    Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk,
        och ingen i hans boningar skall slippa undan.

 20.    ver hans ofrdsdag hpna vsterns folk,
        och sterns mn gripas av rysning.
 21.    Ja, s sker det med den orttfrdiges hem,
        s gr det dens hus, som ej vill veta av Gud.
*18/19 Job, 19 Kapitlet
                           Job, 19 Kapitlet

               Jobs svar p Bildads andra tal: Gud gr
                 ortt, nr han s bryter ned Job och
                lter honom bliva vergiven av dem som
                hava varit hans nrmaste; dock vet Job
                      att hans frlossare lever.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Huru lnge skolen I bedrva min sjl
        och krossa mig snder med edra ord?
  3.    Tio gnger haven I nu talat smdligt mot mig
        och krnkt mig utan all frsyn.

  4.    Om s r, att jag verkligen har farit vilse,
        d r frvillelsen min egen sak.
  5.    Men viljen I nd verkligen frhva eder mot mig,
        och pstn I att smleken har drabbat mig med skl,
  6.    s veten fastmer att Gud har gjort mig ortt
        och att han har omsnrjt mig med sitt nt.

  7.    Se, jag klagar ver vld, men fr intet svar;
        jag ropar, men fr icke rtt.
  8.    Min vg har han sprrat, s att jag ej kommer fram,
        och ver mina stigar breder han mrker.
  9.    Min ra har han avkltt mig,
        och frn mitt huvud har han tagit bort kronan.

 10.    Frn alla sidor bryter han ned mig, s att jag frgs;
        han rycker upp mitt hopp, ssom vore det ett trd.
 11.    Sin vrede lter han brinna mot mig
        och aktar mig ssom sina ovnners like.
 12.    Hans skaror draga samlade fram
        och bereda sig vg till anfall mot mig;
        de lgra sig runt omkring min hydda.

 13.    Lngt bort ifrn mig har han drivit mina frnder;
        mina bekanta ro idel frmlingar mot mig.
 14.    Mina nrmaste hava dragit sig undan,
        och mina frtrogna hava frgtit mig.

 15.    Mitt husfolk och mina tjnstekvinnor akta mig ssom frmling;
        en frmmande man har jag blivit i deras gon.
 16.    Kallar jag p min tjnare, s svarar han icke;
        dmjukt mste jag bnfalla hos honom.

 17.    Min andedrkt r vidrig fr min hustru,
        jag vcker leda hos min moders barn.
 18.    Till och med de sm barnen visa mig frakt;
        s snart jag str upp, tala de ohviskt emot mig.
@c Kontrollera styckeindelningen hr.
 19.    Ja, en styggelse r jag fr alla dem jag umgicks med;
        de som voro mig krast hava vnt sig emot mig.

 20.    Benen i min kropp trnga ut i hud och hull;
        knappt tandkttet har jag ftt behlla kvar.

 21.    Haven misskund, haven misskund med mig, I mina vnner,
        d nu Guds hand s har hemskt mig.
 22.    Varfr skolen I frflja mig, I ssom Gud,
        och aldrig bliva mtta av mitt ktt?

 23.    Ack att mina ord skreves upp,
        ack att de bleve upptecknade i en bok,
 24.    ja, bleve med ett stift av jrn och med bly
        fr evig tid inprglade i klippan!

 25.    Dock, jag vet att min frlossare lever,
        och att han till slut skall st fram ver stoftet.
 26.    Och sedan denna min sargade hud r borta,
        skall jag fri ifrn mitt ktt f skda Gud.
 27.    Ja, honom skall jag f skda, mig till hjlp,
        fr mina gon skall jag se honom, ej ssom en frmling;
        drefter trnar jag i mitt innersta.

 28.    Men nr I tnken: huru skola vi icke anstta honom!
        -- ssom vore skulden att finna hos mig --
 29.    d mn I taga eder till vara fr svrdet,
        ty vreden hr till de synder som straffas med svrd;
        s mn I d besinna att en dom skall komma.
*18/20 Job, 20 Kapitlet
                           Job, 20 Kapitlet

                Sofars andra tal: De ogudaktigas jubel
                varar kort, deras orttfngna rikedom
                       frrinner ssom vatten.

  1.  Drefter tog Sofar frn Naama till orda och sade:

  2.    P sdant tal giva mina tankar mig ett svar,
        n mer, d jag nu r s upprrd i mitt inre.
  3.    Smdlig tillrttavisning mste jag hra,
        och man svarar mig med munvder p frstndigt tal.

  4.    Vet du d icke att s har varit frn evig tid,
        frn den stund d mnniskor sattes p jorden:
  5.    att de ogudaktigas jubel varar helt kort
        och den gudlses gldje ett gonblick?

  6.    Om n hans frhvelse stiger upp till himmelen
        och hans huvud nr intill molnen,
  7.    S frgs han dock fr alltid och aktas lik sin trck;
        de som sgo honom mste frga: Var r han?
  8.    Lik en drm flyger han bort, och ingen finner honom mer;
        han frjagas ssom en syn om natten.
  9.    Det ga som sg honom ser honom icke ter,
        och hans plats fr ej skda honom mer.
 10.    Hans barn mste gottgra hans skulder till de arma,
        hans hnder terbra hans vinning.
 11.    Bst ungdomskraften fyller hans ben,
        skall den ligga i stoftet med honom.

 12.    Om n ondskan smakar ljuvligt i hans mun,
        s att han gmmer den under sin tunga,
 13.    r rdd om den och ej vill g miste drom,
        utan hller den frvarad inom sin gom,
 14.    s frvandlas denna kost i hans inre,
        bliver huggormsetter i hans liv.
 15.    Den rikedom han har slukat mste han utspy;
        av Gud drives den ut ur hans buk.
 16.    Ja, huggormsgift kommer han att dricka,
        av etterormens tunga bliver han drpt.
 17.    Ingen bck fr vederkvicka hans syn,
        ingen strm med flden av honung och grddmjlk.

 18.    Sitt frdrv mste han terbra, han fr ej njuta drav;
        hans frjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.
 19.    Ty mot de arma vade han vld och lt dem ligga dr;
        han rev till sig hus som han ej kan hlla vid makt.
 20.    Han visste ej av ngon ro fr sin buk,
        men han skall icke rdda sig med sina skatter.
 21.    Intet slapp undan hans glupskhet,
        drfr ger och hans lycka intet bestnd.
 22.    Mitt i hans verfld pkommer honom nd,
        och envar elndig vnder d mot honom sin hand.

 23.    Ja, s mste ske, fr att hans buk m bliva fylld;
        sin vredes gld skall Gud snda ver honom
        och lta den trnga ssom ett regn in i hans kropp.

 24.    Om han flyr undan fr vapen av jrn,
        s genomborras han av kopparbgens skott.
 25.    Nr han d drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg,
        nr den ljungande udden kommer fram ur hans galla,
        d falla ddsfasorna ver honom.

 26.    Idel mrker r frvarat t hans skatter;
        till mat gives honom eld som brinner utan pust,
        den frtr vad som r kvar i hans hydda.
 27.    Himmelen lgger hans missgrning i dagen,
        och jorden reser sig upp emot honom.
 28.    Vad som har samlats i hans hus far ter sin kos,
        likt frrinnande vatten, p vredens dag.

 29.    Sdan lott fr en ogudaktig mnniska av Gud,
        sdan arvedel har av Gud blivit bestmd t henne.
*18/21 Job, 21 Kapitlet
                           Job, 21 Kapitlet

               Jobs svar p Sofars andra tal: Vnnerna
                borde besinna att lidandet visst icke
                   alltid faller p de ondas lott.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Hren tminstone p mina ord;
        lten det vara den trst som I given mig.
  3.    Haven frdrag med mig, s att jag fr tala;
        sedan jag har talat, m du bespotta.

  4.    r d min klagan, ssom nr mnniskor eljest klaga?
        Eller huru skulle jag kunna vara annat n otlig?
  5.    Akten p mig, s skolen I hpna
        och ndgas lgga handen p munnen.
  6.    Ja, nr jag tnker drp, d frskrckes jag sjlv,
        och frfran griper mitt ktt.

  7.    Varfr f de ogudaktiga leva,
        ja, med ldern vxa till i rikedom?
  8.    De se sina barn leva kvar hos sig,
        och sin avkomma hava de infr sina gon.
  9.    Deras hus st trygga, ej hemskta av frskrckelse;
        Gud lter sitt ris icke komma vid dem.

 10.    Nr deras boskap parar sig, r det icke frgves;
        ltt kalva deras kor, och icke i otid.
 11.    Sina barn slppa de ut ssom en hjord,
        deras piltar hoppa lustigt omkring.
 12.    De stmma upp med pukor och harpor,
        och gldja sig vid pipors ljud.
 13.    De frnta sina dagar i lust,
        och ned till ddsriket fara de i frid.

 14.    Och de sade dock till Gud: Vik ifrn oss,
        dina vgar vilja vi icke veta av.
 15.    Vad r den Allsmktige, att vi skulle tjna honom?
        och vad skulle det hjlpa oss att kalla honom?

 16.    Det r sant, i deras egen hand str ej deras lycka,
        och de ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

 17.    Men huru ofta utslocknar vl de ogudaktigas lampa,
        huru ofta hnder det att ofrd kommer ver dem,
        och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
 18.    De borde ju bliva ssom halm fr vinden,
        lika agnar som stormen rycker bort.

 19.    Gud spar t hans barn att lida fr hans ondska.
        Ja, men honom sjlv borde han vederglla, s att han finge knna det.
 20.    Med egna gon borde han se sitt fall,
        och av den Allsmktiges vrede borde han f dricka.
 21.    Ty vad frgar han efter sitt hus, nr han sjlv r borta,
        nr hans mnaders antal har ntt sin nde?

 22.    Skall man d lra Gud frstnd,
        honom som dmer ver de hgsta?

 23.    Ja, den ene fr d i sin vlmaktstid,
        dr han sitter i allskns frid och ro;
 24.    hans stvor hava ftt st fulla med mjlk,
        och mrgen i hans ben har bevarat sin saft.
 25.    Den andre mste d med bedrvad sjl,
        och aldrig fick han njuta av ngon lycka.
 26.    Tillsammans ligga de s i stoftet,
        och frruttnelsens maskar vertcka dem.

 27.    Se, jag knner vl edra tankar
        och de funder med vilka I viljen nedsl mig.
 28.    I sprjen ju: Vad har blivit av de hga herrarnas hus,
        av hyddorna nr de ogudaktiga bodde?

 29.    Haven I d ej frgat dem som vida foro,
        och akten I ej p deras vittnesbrd:
 30.    att den onde bliver sparad p ofrdens dag
        och brgad undan p vredens dag?
 31.    Vem vgar ens frehlla en sdan hans vg?
        Vem vedergller honom, vad han n m gra?

 32.    Och nr han har blivit bortfrd till graven,
        s vakar man sedan dr vid kullen.
 33.    Ljuvligt fr han vilja under dalens torvor.
        I hans spr drager hela vrlden fram;
        fre honom har och otaliga gtt.

 34.    Huru kunnen I d bjuda mig s ffnglig trst?
        Av edra svar str allenast trolsheten kvar.
*18/22 Job, 22 Kapitlet
                           Job, 22 Kapitlet

                Elifas' tredje tal: Jobs lidanden ro
                          straffet fr forna
                obarmhrtighetssynder; m han omvnda
                 sig till Gud, s skall allt ter g
                              honom vl.

  1.  Drefter tog Elifas frn Teman till orda och sade:

  2.    Kan en man bereda Gud ngot gagn,
        s att det lnder honom till gagn, om ngon r frstndig?
  3.    Har den Allsmktige ngon btnad av att du r rttfrdig,
        eller ngon vinning av att du vandrar ostraffligt?

  4.    r det fr din gudsfruktans skull som han straffar dig,
        och som han gr med dig till doms?
  5.    Har d icke din ondska varit stor,
        och voro ej dina missgrningar utan nde?
  6.    Jo, du tog pant av din broder utan sak,
        du plundrade de utblottade p deras klder.
  7.    t den frsmktande gav du intet vatten att dricka,
        och den hungrige nekade du brd.

  8.    Fr den vldige ville du upplta landet,
        och den myndige skulle f bo dri,
  9.    men nkor lt du g med tomma hnder,
        och de faderlsas armar blevo krossade.

 10.    Drfr omgives du nu av snaror
        och frfras av pltslig skrck.
 11.    ja, av ett mrker dr du intet ser,
        och av vattenflden som vertcka dig.

 12.    I himmelens hjde r det ju Gud som har sin boning,
        och du ser stjrnorna druppe, huru hgt de sitta;
 13.    drfr tnker du: Vad kan Gud veta?
        Skulle han kunna dma, han som bor bortom tcknet?
 14.    Molnen ro ju ett tckelse, s att han intet ser;
        och p himlarunden r det han har sin gng.

 15.    Vill du d hlla dig p forntidens vg,
        dr frdrvets mn gingo fram,
 16.    de mn som bortrycktes, innan deras tid var ute,
        och ssom en strm flt deras grundval bort,
 17.    de mn som sade till Gud: Vik ifrn oss,
        ty vad skulle den Allsmktige kunna gra dem?
 18.    Det var ju dock han som uppfyllde deras hus med sitt goda.
        De ogudaktigas rdslag vare fjrran ifrn mig!

 19.    De rttfrdiga skola se det och gldja sig,
        och den oskyldige skall f bespotta dem:
 20.    Ja, nu ro frvisso vra motstndare utrotade,
        och deras verfld har elden frtrt.

 21.    Men sk nu frlikning och frid med honom;
        drigenom skall lycka falla dig till.
 22.    Tag emot undervisning av hans mun,
        och frvara hans ord i ditt hjrta.

 23.    Om du omvnder dig till den Allsmktige, s bliver du upprttad;
        men orttfrdighet m du skaffa bort ur din hydda.
 24.    Ja kasta din gyllene skatt i stoftet
        och Ofirs-guldet ibland bckens stenar,
 25.    s bliver den Allsmktige din gyllene skatt,
        det dlaste silver varder han fr dig.

 26.    Ja, d skall du hava din lust i den Allsmktige
        och kunna upplyfta ditt ansikte till Gud.
 27.    Nr du d beder till honom, skall han hra dig,
        och de lften du gr skall du f infria.
 28.    Allt vad du besluter skall d lyckas fr dig,
        och ljus skall skina p dina vgar.
 29.    Om de leda mot djupet och du d beder: Uppt!,
        s frlsar han mannen som har dmjukat sig.
 30.    Ja han rddar och den som ej r fri ifrn skuld;
        genom dina hnders renhet rddas en sdan.
*18/23 Job, 23 Kapitlet
                           Job, 23 Kapitlet

                 Jobs svar p Elifas' tredje tal: Han
                klagar ver att han ej fr lgga fram
                      fr Gud sin rttvisa sak.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Ocks i dag vill min klaga gra uppror.
        Min hand knnes matt fr min suckans skull.
  3.    Om jag blott visste huru jag skulle finna honom,
        huru jag kunde komma dit dr han bor!

  4.    Jag skulle d lgga fram fr honom min sak
        och fylla min mun med bevis.
  5.    Jag ville vl hra vad han kunde svara mig,
        och frnimma vad han skulle sga till mig.

  6.    Icke med vermakt finge han bekmpa mig,
        nej, han borde allenast lyssna till mig.
  7.    D skulle hans motpart st hr ssom en redlig man,
        ja, d skulle jag fr alltid komma undan min domare.

  8.    Men gr jag mot ster, s r han icke dr;
        gr jag mot vster, s varsnar jag honom ej;
  9.    har han ngot att skaffa i norr, jag skdar honom icke;
        dljer han sig i sder, jag ser honom ej heller dr.

 10.    Han vet ju vilken vg jag har vandrat;
        han har prvat mig, och jag har befunnits lik guld.
 11.    Vid hans spr har min for hllit fast,
        hans vg har jag fljt, utan att vika av.
 12.    Frn hans lppars bud har jag icke gjort ngot avsteg;
        mer n egna rdslut har jag aktat hans muns tal.

 13.    Men hans vilja r orygglig; vem kan hindra honom?
        Vad honom lyster, det gr han ock.
 14.    Ja, han giver mig fullt upp min beskrda del,
        och mycket av samma slag har han nnu i frvar.

 15.    Drfr gripes jag av frskrckelse fr hans ansikte;
        nr jag betnker det, fruktar jag fr honom.
 16.    Det r Gud som har gjort mitt hjrta frsagt,
        den Allsmktige r det som har vllat min frskrckelse,
 17.    ty jag fick icke frgs, innan mrkret kom,
        ddsnatten undanhll han mig.
*18/24 Job, 24 Kapitlet
                           Job, 24 Kapitlet

                 Fortsttning av Jobs svar p Elifas'
               tredje tal: Klagan ver att Gud lter de
                  vrnlsa s lida och icke straffar
                     vldsmnnens missgrningar.

  1.    Varfr har den Allsmktige inga rfstetider i frvar?
        varfr f hans vnner ej skda hans hmndedagar?

  2.    Se, rmrken flyttar man undan,
        rvade hjordar driver man i bet;
  3.    de faderlsas sna fr man bort
        och tager nkans ko i pant.
  4.    Man trnger de fattiga undan frn vgen,
        de betryckta i landet mste gmma sig med varandra.

  5.    Ja, ssom vildsnor mste de leva i knen;
        dit g de och mda sig och ska ngot till tring;
        hedmarken r det brd de hava t sina barn.
  6.    P fltet f de till skrd vad boskap plgar ta,
        de hmta upp det sista i den ogudaktiges vingrd.
  7.    Nakna ligga de om natten, bervade sina klder;
        de hava intet att skyla sig med i klden.
  8.    Av strtskurar frn bergen genomdrnkas de;
        de famna klippan, ty de ga ej annan tillflykt.

  9.    Den faderlse slites frn sin moders brst,
        och den betryckte drabbas av utpantning.
 10.    Nakna mste de g omkring, bervade sina klder,
        hungrande ndgas de bra p krvar.
 11.    Inom sina frtryckares murar mste de bereda olja,
        de f trampa vinpressar och drvid lida trst.
 12.    Utsttta ur mnniskors samfund jmra de sig,
        ja, frn ddsslagnas sjlar uppstiger ett rop.
        Men Gud aktar ej p vad frvnt som sker.

 13.    Andra hava blivit fiender till ljuset;
        de knna icke dess vgar
        och hlla sig ej p dess stigar.
 14.    Vid dagningen str mrdaren upp
        fr att drpa den betryckte och fattige;
        och om natten gr han sig till tjuvars like.
 15.    ktenskapsbrytarens ga spejar efter skymningen,
        han tnker: Intet ga fr knna igen mig,
        och stter s ett tckelse framfr sitt ansikte.

 16.    Nr det r mrkt, bryta sdana sig in i husen,
        men under dagen stnga de sig inne;
        ljuset vilja de icke veta av.
 17.    Ty det svarta mrkret rknas av dem alla ssom morgon,
        med mrkrets frskrckelser ro de ju frtrogna.

 18.    Men hastigt, menen I, ryckes en sdan bort av strmmen,
        frbannad bliver hans del i landet;
        till vingrdarna fr han ej mer styra sina steg.
 19.    Ssom snvatten frtres av torka och hetta,
        s frtr ddsriket den som har syndat.
 20.    Hans moders liv frgter honom,
        maskar frossa p honom,
        ingen finnes, som bevarar hans minne;
        ssom ett trd brytes orttfrdigheten av.
 21.    S gr det, nr ngon plundrar den ofruktsamma, som intet fder,
        och nr ngon icke gr gott mot nkan.

 22.    Ja, men han uppehller ock vldsmnnen genom sin kraft,
        de f st upp, nr de redan hade frlorat hoppet om livet;
 23.    han giver dem trygghet, s att de f vila,
        och hans gon vaka ver deras vgar.
 24.    Nr de hava stigit till sin hjd, beskres dem en snar hdanfrd,
        de sjunka d ned och d som alla andra;
        likasom axens toppar vissna de bort.
 25.    r det ej s, vem vill d vederlgga mig,
        vem kan gra mina ord om intet?
*18/25 Job, 25 Kapitlet
                           Job, 25 Kapitlet

                Bildads tredje tal: Mot Gud kan ingen
                 hava rtt; ingen r ren i hans gon.

  1.  Drefter tog Bildad frn Sua till orda och sade:

  2.    Hos honom r vldighet och frskrckande makt,
        hos honom, som skapar frid i sina himlars hjd.
  3.    Vem finnes, som frmr rkna hans skaror?
        Och vem verstrlas ej av hans ljus?

  4.    Huru skulle d en mnniska kunna hava rtt mot Gud
        eller en av kvinna fdd kunna befinnas ren?
  5.    Se, ej ens mnen skiner nog klart,
        ej ens stjrnorna ro rena i hans gon;
  6.    huru mycket mindre d mnniskan, det krypet,
        mnniskobarnet, den masken!
*18/26 Job, 26 Kapitlet
                           Job, 26 Kapitlet

                 Jobs svar p Bildads tredje tal: Job
                    behver icke Bildads trst och
                undervisning; sjlv kan han bde inse
                      och beskriva Guds allmakt.

  1.  Drefter tog Job till orda och sade:

  2.    Vilken hjlp har du ej sknkt den vanmktige,
        huru har du ej strkt den maktlses arm!
  3.    Vilka rd har du ej givit den ovise,
        och vilket verfld av klokhet har du ej lagt i dagen!
  4.    Vem gav dig kraft att tala sdana ord,
        och vems ande var det som kom till orda ur dig?

  5.    Ddsrikets skuggor gripas av ngest,
        djupets vatten och de som bo dri.
  6.    Ddsriket ligger blottat fr honom,
        och avgrunden har intet tckelse.

  7.    Han spnner ut nordanrymden ver det tomma
        och hnger upp jorden p intet.
  8.    Han samlar vatten i sina moln ssom i ett knyte,
        och skyarna brista icke under brdan.
  9.    Han gmmer sin tron fr vr syn,
        han omhljer den med sina skyar.
 10.    En rundel har han vlvt ssom grns fr vattnen,
        dr varest ljus ndas i mrker.

 11.    Himmelens pelare sklva,
        de gripas av frfran vid hans npst.
 12.    Med sin kraft frskrckte han havet,
        och genom sitt frstnd snderkrossade han Rahab.
 13.    Blott han andades, blev himmelen klar;
        hans hand genomborrade den snabba ormen.

 14.    Se, detta r allenast utkanterna av hans verk;
        en sakta viskning r allt vad vi frnimma drom.
        Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?
*18/27 Job, 27 Kapitlet
                           Job, 27 Kapitlet

                Jobs sluttal till vnnerna: Han hller
               fast vid sin rttfrdighet och beskriver
               huru den ogudaktige drabbas av straffet.

  1.  ter hov Job upp sin rst och kvad:

  2.    S sant Gud lever, han som har frhllit mig min rtt,
        den Allsmktige, som har vllat min sjls bedrvelse:
  3.    aldrig, s lnge nnu min ande r i mig
        och Guds livsflkt r kvar i min nsa,
  4.    aldrig skola mina lppar tala vad orttfrdigt r,
        och min tunga bra fram orligt tal.

  5.    Bort det, att jag skulle giva eder rtt!
        Intill min dd lter jag min ostrafflighet ej tagas ifrn mig.
  6.    Vid min rttfrdighet hller jag fast och slpper den icke,
        mitt hjrta frebrr mig ej fr ngon av mina dagar.

  7.    Nej, ssom ogudaktig m min fiende st dr
        och min motstndare ssom orttfrdig.
  8.    Ty vad hopp har den gudlse nr hans liv avskres,
        nr hans sjl ryckes bort av Gud?
  9.    Mnne Gud skall hra hans rop,
        nr nden kommer ver honom?
 10.    Eller kan en sdan hava sin lust i den Allsmktige,
        kan han kalla Gud alltid?

 11.    Jag vill undervisa eder om huru Gud gr till vga;
        huru den Allsmktige tnker, vill jag icke frdlja.
 12.    Dock, I haven ju sjlva allasammans skdat det;
        huru kunnen I d hngiva eder t s ffngliga tankar?

 13.    Hren vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud,
        vilken arvedel vldsverkaren fr av den Allsmktige:

 14.    Om hans barn bliva mnga, s r vinningen svrdets;
        hans avkomlingar f ej brd att mtta sig med.
 15.    De som slippa undan lggas i graven genom pest,
        och hans nkor kunna icke hlla sin klagogrt.

 16.    Om han ock hopar silver ssom stoft
        och lgger klder p hg ssom lera,
 17.    s r det den rttfrdige som fr klda sig i vad han lgger p hg,
        och den skuldlse kommer att utskifta silvret.

 18.    Det hus han bygger bliver s frgngligt som malen,
        det skall likna skjulet som vaktaren gr sig.
 19.    Rik lgger han sig och menar att intet skall tagas bort;
        men nr han ppnar sina gon, r ingenting kvar.

 20.    Ssom vattenfloder taga frskrckelser honom fatt,
        om natten rvas han bort av stormen.
 21.    stanvinden griper honom, s att han far sin kos,
        den rycker honom undan frn hans plats.

 22.    Utan frskoning skjuter Gud sina pilar mot honom;
        fr hans hand mste han flykta med hast.
 23.    D slr man ihop hnderna, honom till hn;
        man visslar t honom p platsen dr han var.
*18/28 Job, 28 Kapitlet
                           Job, 28 Kapitlet

                  Fortsttning av Jobs sluttal till
                      vnnerna: Vishetens gruva.

  1.    Silvret har ju sin gruva,
        sin fyndort har guldet, som man renar;
  2.    jrn hmtas upp ur jorden,
        och stenar smltas till koppar.

  3.    Man stter d grnser fr mrkret,
        och rannsakar ned till yttersta djupet,
  4.    Dr sprnger man schakt lngt under markens bebyggare,
        dr frdas man frgten djupt under vandrarens fot,
        dr hnger man svvande, fjrran ifrn mnniskor.

  5.    Ovan ur jorden uppvxer brd,
        men drnere omvlves den ssom av eld.
  6.    Dr, bland dess stenar, har safiren sitt fste,
        guldmalm hmtar man ock dr.

  7.    Stigen ditned r ej knd av rnen,
        och falkens ga har ej utspanat den;
  8.    den har ej blivit trampad av stolta vilddjur,
        intet lejon har gtt drfram.

  9.    Ja, dr br man hand p hrda stenen;
        bergen omvlvas nda ifrn rtterna.
 10.    In i klipporna bryter man sig gngar,
        dr gat fr se allt vad hrligt r.
 11.    Vattendror tppas till och hindras att grta.
        S dragas dolda skatter fram i ljuset.

 12.    Men visheten, var finnes hon,
        och var har frstndet sin boning?
 13.    Priset fr henne knner ingen mnniska;
        hon str ej att finna i de levandes land.
 14.    Djupet sger: Hon r icke hr,
        och havet sger: Hos mig r hon icke.

 15.    Hon kper icke fr dlaste metall,
        med silver gldas ej hennes vrde.
 16.    Hon vges icke upp med guld frn Ofir,
        ej med dyrbar onyx och safir.

 17.    Guld och glas kunna ej liknas vid henne;
        hon fr ej i byte mot gyllene klenoder.
 18.    Koraller och kristall m icke ens nmnas;
        svrare r frvrva vishet n prlor.
 19.    Etiopisk topas kan ej liknas vid henne;
        hon vges icke upp med renaste guld.

 20.    Ja, visheten, varifrn kommer vl hon,
        och var har frstndet sin boning?
 21.    Frborgad r hon fr alla levandes gon,
        fr himmelens fglar r hon frdold;
 22.    avgrunden och dden giva till knna;
        Blott hrsgner om henne frnummo vra ron.

 23.    Gud, han r den som knner vgen till henne,
        han r den som vet var hon har sin boning.
 24.    Ty han frmr skda till jordens ndar,
        allt vad som finnes under himmelen ser han.

 25.    Nr han mtte ut t vinden dess styrka
        och avvgde vattnen efter mtt,
 26.    nr han stadgade en lag fr regnet
        och en vg fr tordnets strle,
 27.    d sg han och uppenbarade henne,
        d lt han henne st fram, d utforskade han henne.

 28.    Och till mnniskorna sade han s:
        Se Herrens fruktan, det r vishet,
        och att fly det onda r frstnd.
*18/29 Job, 29 Kapitlet
                           Job, 29 Kapitlet

                   Jobs slutbetraktelse: Med saknad
               pminner han sig huru lycklig och aktad
                           han fordom var.

  1.  ter hov Job upp sin rst och kvad:

  2.    Ack att jag vore ssom i forna mnader,
        ssom i de dagar d Gud gav mig sitt beskydd,
  3.    d hans lykta sken ver mitt huvud
        och jag vid hans ljus gick fram genom mrkret!

  4.    Ja, vore jag ssom i min mognads dagar,
        d Guds huldhet vilade ver min hydda,
  5.    d nnu den Allsmktige var med mig
        och mina barn stodo runt omkring mig,
  6.    d mina ftter badade i grddmjlk
        och klippan invid mig gt ut bckar av olja!

  7.    Nr jag d gick upp till porten i staden
        och intog mitt ste p torget,
  8.    d drogo de unga sig undan vid min syn,
        de gamla reste sig upp och blevo stende.
  9.    D hllo hvdingar tillbaka sina ord
        och lade handen p munnen;
 10.    furstarnas rst ljd d dmpad,
        och deras tunga ldde vid gommen.

 11.    Ja, vart ra som hrde prisade mig d sll,
        och vart ga som sg bar vittnesbrd om mig;
 12.    ty jag rddade den betryckte som ropade,
        och den faderlse, den som ingen hjlpare hade.

 13.    Den olyckliges vlsignelse kom d ver mig,
        och nkans hjrta uppfyllde jag med jubel.
 14.    I rttfrdighet kldde jag mig, och den var ssom min kldnad;
        rttvisa bar jag ssom mantel och huvudbindel.
 15.    gon blev jag d t den blinde,
        och ftter var jag t den halte.

 16.    Jag var d en fader fr de fattiga,
        och den okndes sak redde jag ut.
 17.    Jag krossade den orttfrdiges kkar
        och ryckte rovet undan hans tnder.

 18.    Jag tnkte d: I mitt nste skall jag f d,
        mina dagar skola bliva mnga ssom sanden.
 19.    Min rot ligger ju ppen fr vatten,
        och i min krona faller nattens dagg.
 20.    Min ra bliver stndigt ny,
        och min bge fryngras i min hand.

 21.    Ja, p mig hrde man d och vntade,
        man lyssnade under tystnad p mitt rd.
 22.    Sedan jag hade talat, talade ingen annan;
        ssom ett vederkvickande flde kommo mina ord ver dem.

 23.    De vntade p mig ssom p regn,
        de sprrade upp sina munnar ssom efter vrregn.
 24.    Nr de misstrstade, log jag emot dem,
        och mitt ansiktes klarhet kunde de icke frmrka.
 25.    Tcktes jag beska dem, s mste jag sitta frmst;
        jag tronade d ssom en konung i sin skara,
        lik en man som har trst fr de srjande.
*18/30 Job, 30 Kapitlet
                           Job, 30 Kapitlet

                Fortsttning av Jobs slutbetraktelse:
                 Klagan ver att hans forna lycka har
                   vnt sig, s att till och med de
                  fraktligaste uslingar nu anse sig
                bttre n han; plgorna unna honom ej
                 heller ro; Gud sjlv har blivit hans
                               fiende.

  1.    Och nu le de t mig,
        mnniskor som ro yngre till ren n jag,
        mn vilkas fder jag aktade ringa,
        ja, ej ens hade velat stta bland mina vallhundar.

  2.    Vad skulle de ocks kunna gagna mig med sin hjlp,
        dessa mnniskor som sakna all manlig kraft?
  3.    Utmrglade ro de ju av brist och svlt;
        de gnaga sin fda av torra knen,
        som redan i frvg r de och dslig.
  4.    Saltrter plocka de dr bland snren,
        och ginstrtter r vad de hava till mat.

  5.    Ur mnniskors samkvm drives de ut,
        man ropar efter dem ssom efter tjuvar.
  6.    I gruvliga klyftor mste de bo,
        i hlor under jorden och i bergens skrevor.
  7.    Bland snren hva de upp sitt tjut,
        under nsslor ligga de skockade,
  8.    en avfda av drar och relst folk,
        utjagade ur landet med hugg och slag.

  9.    Och fr sdana har jag nu blivit en visa,
        de hava mig till mne fr sitt tal;
 10.    med avsky hlla de sig fjrran ifrn mig,
        de hava ej frsyn fr att spotta t mig.
 11.    Nej, mig till plga, lossa de alla band,
        alla tyglar kasta de av infr mig.

 12.    Invid min hgra sida upphver sig ynglet;
        mina ftter vilja de stta undan.
        De gra sig vgar som skola leda till min ofrd.
 13.    Stigen framfr mig hava de rivit upp.
        De gra sitt bsta till att frdrva mig,
        de som dock sjlva ro hjlplsa.
 14.    Ssom genom en bred rmna bryta de in;
        de vltra sig fram under murarnas brak.
 15.    Frskrckelser vlvas ned ver mig.
        Ssom en storm bortrycka de min ra,
        och ssom ett moln har min vlfrd farit bort.

 16.    Och nu utgjuter sig min sjl inom mig,
        elndesdagar hlla mig fast.
 17.    Natten bortfrter benen i min kropp,
        och kvalen som gnaga mig veta ej av vila.
 18.    Genom vermktig kraft har mitt kroppshlje blivit vanstllt,
        ssom en livkldnad hnger det omkring mig.
 19.    I orenlighet har jag blivit nedstjlpt,
        och sjlv r jag nu lik stoft och aska.

 20.    Jag ropar till dig, men du svarar mig icke;
        jag str hr, men de bespejar mig allenast.
 21.    Du frvandlas fr mig till en grym fiende,
        med din starka hand anstter du mig.
 22.    Du lyfter upp mig i stormvinden och fr mig hn,
        och i bruset lter du mig frsmlta av ngest.
 23.    Ja, jag frstr att du vill fra mig till dden,
        till den boning dit allt levande frsamlas.

 24.    Men skulle man vid sitt fall ej f strcka ut handen,
        ej ropa efter hjlp, nr ofrd har kommit?
 25.    Grt jag ej sjlv ver den som hade hrda dagar,
        och mkade sig min sjl ej ver den fattige?

 26.    Se, jag vntade mig lycka, men olycka kom;
        jag hoppades p ljus, men mrker kom.
 27.    Drfr sjuder mitt innersta och fr ingen ro,
        elndesdagar hava ju mtt mig.

 28.    Med mrknad hud gr jag, fastn ej brnd av solen;
        mitt i frsamlingen str jag upp och skriar.
 29.    En broder har jag blivit till schakalerna,
        och en frnde r jag vorden till strutsarna.
 30.    Min hud har svartnat och lossnat frn mitt ktt,
        benen i min kropp ro frbrnda av hetta.
 31.    I sorgelt r mitt harpospel frbytt,
        mina pipors klang i hgljudd grt.
*18/31 Job, 31 Kapitlet
                           Job, 31 Kapitlet

                Fortsttning av Jobs slutbetraktelse:
                 Han bedyrar att hans vandel i livets
               olika frhllanden har varit ostrafflig.

  1.    Ett frbund slt jag med mina gon:
        aldrig skulle jag skda efter ngon jungfru.
  2.    Vilken lott finge jag eljest av Gud i hjden,
        vilken arvedel av den Allsmktige drovan?
  3.    Ofrd kommer ju ver de orttfrdiga,
        och olycka drabbar ogrningsmn.
  4.    Ser icke han mina vgar,
        rknar han ej alla mina steg?

  5.    Har jag vl umgtts med lgn,
        och har min fot varit snar till svek?
  6.    Nej, m jag vgas p en riktig vg,
        s skall Gud frnimma min ostrafflighet.

  7.    Hava mina steg vikit av ifrn vgen,
        har mitt hjrta fljt efter mina gon,
        eller lder vid min hnder en flck?
  8.    D m en annan ta var jag har stt,
        och vad jag har planterat m ryckas upp med roten.

  9.    Har mitt hjrta ltit dra sig av ngon kvinna,
        s att jag har sttt p lur vid min nstas drr?
 10.    D m min hustru mala mjl t en annan,
        och frmmande mn m d famntaga henne.
 11.    Ja, sdant hade varit en skndlighet,
        en straffbar missgrning hade det varit,
 12.    en eld som skulle frtra intill avgrunden
        och frhrja till roten all min grda.

 13.    Har jag krnkt min tjnares eller tjnarinnas rtt,
        nr de hade ngon tvist med mig?
 14.    Vad skulle jag d gra, nr Gud stode upp,
        och nr han hlle rfst, vad kunde jag d svara honom?
 15.    Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet,
        han, densamme, har berett dem i moderssktet.

 16.    Har jag vgrat de arma vad de begrde
        eller ltit nkans gon frsmkta?
 17.    Har jag tit mitt brdstycke allena,
        utan att den faderlse och har ftt ta drav?
 18.    Nej, frn min ungdom fostrades han hos mig ssom hos en fader,
        och frn min moders liv var jag nkors ledare.

 19.    Har jag kunnat se en olycklig g utan klder,
        se en fattig ej ga ngot att skyla sig med?
 20.    Mste ej fastmer hans lnd vlsigna mig,
        och fick han ej vrma sig i ull av mina lamm?

 21.    Har jag lyft min hand mot den faderlse,
        drfr att jag sg mig hava medhll i porten?
 22.    D m min axel lossna frn sitt fste
        och min arm brytas av ifrn sin led.
 23.    Jag mste d frukta ofrd ifrn Gud
        och skulle st maktls infr hans majestt.

 24.    Har jag satt mitt hopp till guldet
        och kallat guldklimpen min frtrstan?
 25.    Var det min gldje att min rikedom blev s stor,
        och att min hand frvrvade s mycket?

 26.    Hnde det, nr jag sg solljuset, huru det sken,
        och mnen, huru hrligt den gick fram,
 27.    att mitt hjrta hemligen lt dra sig,
        s att jag med handkyss gav dem min hyllning?
 28.    Nej, ocks det hade varit en straffbar missgrning;
        drmed hade jag ju frnekat Gud i hjden.

 29.    Har jag glatt mig t min fiendes ofrd
        och frjdats, nr olycka trffade honom?
 30.    Nej, jag tillstadde ej min mun att synda s,
        ej att med frbannelse begra hans liv.

 31.    Och kan mitt husfolk icke bevittna
        att envar fick mtta sig av ktt vid mitt bord?
 32.    Frmlingen behvde ej stanna ver natten p gatan,
        mina drrar lt jag st ppna utt vgen.

 33.    Har jag p mnniskovis skylt mina vertrdelser
        och gmt min missgrning i min barm,
 34.    av fruktan fr den stora hopen
        och av rdsla fr stamfrnders frakt,
        s att jag teg och ej gick utom min drr?

 35.    Ack att ngon funnes, som ville hra mig!
        Jag har sagt mitt ord.  Den Allsmktige m nu svara mig;
        ack att jag finge min vederparts motskrift!
 36.    Sannerligen, jag skulle d bra den hgt p min skuldra,
        ssom en krona skulle jag fsta den p mig.
 37.    Jag ville d gra honom rkenskap fr alla mina steg,
        lik en furste skulle jag d trda infr honom.

 38.    Har min mark hjt rop ver mig,
        och hava dess fror grtit med varandra?
 39.    Har jag frtrt dess grda obetald
        eller utpinat dess brukares liv?
 40.    D m trne vxa upp fr vete,
        och ogrs i stllet fr korn.

      Slut p Jobs tal.
*18/32 Job, 32 Kapitlet
                           Job, 32 Kapitlet

                  Elihu upptrder.  Han frebrr Jobs
                 vnner att de icke hava kunnat svara
                             honom rtt.

  1.  De tre mnnen upphrde nu att svara Job, eftersom han hll sig
      sjlv fr rttfrdig.
  2.  D blev Elihu, Barakels son, frn Bus, av Rams slkt, upptnd
      av vrede.  Mot Job upptndes han av vrede, drfr att denne
      menade sig hava rtt mot Gud;
  3.  och mot hans tre vnner upptndes hans vrede, drfr att de
      icke funno ngot svar varmed de kunde vederlgga Job.
  4.  Hittills hade Elihu drjt att tala till Job, drfr att de
      andra voro ldre till ren n han.
  5.  Men d nu Elihu sg att de tre mnnen icke mer hade ngot att
      svara, upptndes hans vrede.

  6.  S tog d Elihu, Barakels son, frn Bus, till orda och sade;

        Ung till ren r jag,
        I dremot ren gamla.
        Drfr hll jag mig tillbaka och var frsagd
        och lade ej fram fr eder min mening.
  7.    Jag tnkte: M ldern tala,
        och m rens mngd frkunna visdom.

  8.    Dock, p anden i mnniskorna kommer det an,
        den Allsmktiges livsflkt giver dem frstnd.
  9.    Icke de ldriga ro alltid visast,
        icke de ldsta frst bst vad rtt r.
 10.    Drfr sger jag nu: Hr mig;
        jag vill lgga fram min mening, ocks jag.

 11.    Se, jag vntade p vad I skullen tala,
        jag lyssnade efter frstnd ifrn eder,
        efter skl som I skullen draga fram.
 12.    Ja, noga aktade jag p eder.
        Men se, ingen fanns, som vederlade Job,
        ingen bland eder, som kunde svara p hans ord.

 13.    Nu mn I icke sga: Vi mttes av vishet;
        Gud, men ingen mnniska, kan nedsl denne.
 14.    Skl mot min mening har han icke lagt fram,
        ej heller skall jag bemta honom med edra bevis.

 15.    Se, nu st de bestrta och svara ej mer,
        mlet i munnen hava de mist.
 16.    Och jag skulle vnta, d de nu intet kunna sga,
        d de st dr och ej mer hava ngot svar!
 17.    Nej, ocks jag vill svara i min ordning,
        jag vill lgga fram min mening, ocks jag.
 18.    Ty, fullt upp har jag av skl,
        anden i mitt inre vill sprnga mig snder.
 19.    Ja, mitt inre r ssom instngt vin,
        likt en lgel med nytt vin r det nra att brista.

 20.    S vill jag d tala och skaffa mig luft,
        jag vill upplta mina lppar och svara.
 21.    Jag fr ej hava anseende till personen,
        och jag skall ej till ngon tala instllsamma ord.
 22.    Nej, jag frstr ej att tala instllsamma ord;
        huru ltt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
*18/33 Job, 33 Kapitlet
                           Job, 33 Kapitlet

                   Elihu frebrr Job att denne har
               klandrat Gud fr orttvis hrdhet, Gud,
                  som dock n genom hemlighetsfulla
               varningar fr det onda, n genom strng
                aga sker bereda mnniskors frlsning.

  1.    Men hr nu, Job, mina ord,
        och lyssna till allt vad jag vill sga.
  2.    Se, jag upplter nu mina lppar,
        min tunga tager till orda i min mun.
  3.    Ur ett redbart hjrta framgr mitt tal,
        och vad mina lppar frst sga de rligt ut.

  4.    Guds ande r det som har gjort mig,
        den Allsmktiges flkt beskr mig liv.
  5.    Om du frmr, s m du nu svara mig;
        red dig till strid mot mig, trd fram.
  6.    Se, jag r likstlld med dig infr Gud,
        jag r danad av en nypa ler, ocks jag.
  7.    Ja, fruktan fr mig behver ej frskrcka dig,
        ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

  8.    Men nu sade du s infr mina ron,
        s ljdo de ord jag hrde:
  9.    Ren r jag och fri ifrn vertrdelse,
        oskyldig r jag och utan missgrning;
 10.    men se, han finner p sak mot mig,
        han aktar mig ssom sin fiende.
 11.    Han stter mina ftter i stocken,
        vaktar p alla mina vgar.

 12.    Nej, hri har du ortt, svarar jag dig.
        Gud r ju frmer n en mnniska.
 13.    Huru kan du g till rtta med honom,
        ssom gve han aldrig svar i sin sak?
 14.    Bde p ett stt och p tv talar Gud,
        om man ocks ej aktar drp.

 15.    I drmmen, i nattens syn,
        nr smnen har fallit tung ver mnniskorna
        och de vila i slummer p sitt lger,
 16.    d ppnar han mnniskornas ron
        och stter inseglet p sina varningar till dem,
 17.    nr han vill avvnda ngon frn en ogrning
        eller hlla hgmodet borta ifrn en mnniska.
 18.    S bevarar han hennes sjl frn graven
        och hennes liv ifrn att frgs genom vapen.

 19.    Hon bliver ock agad genom plgor p sitt lger
        och genom stndig oro, allt intill benen.
 20.    Hennes sinne fr leda vid maten,
        och hennes sjl vid den fda hon lskade.
 21.    Hennes hull frtvinar, till dess intet r att se,
        ja, hennes ben tras bort intill osynlighet.
 22.    S nalkas hennes sjl till graven
        och hennes liv hn till ddens makter.

 23.    Men om en ngel d finnes, som vakar ver henne,
        en medlare, ngon enda av de tusen,
        och denne fr lra mnniskan hennes plikt,
 24.    d frbarmar Gud sig ver henne och sger;
        Frls henne, s att hon slipper fara ned i graven;
        lsepenningen har jag nu ftt.

 25.    Hennes kropp fr d ny ungdomskraft,
        hon bliver ter ssom under sin styrkas dagar.
 26.    Nr hon d beder till Gud, r han henne ndig
        och lter henne se sitt ansikte med jubel;
        han giver s den mannen hans rttfrdighet ter.

 27.    S fr denne d sjunga infr mnniskorna och sga:
        Vl syndade jag, och vl krnkte jag rtten,
        dock vederfors mig ej vad jag hade frskyllt;
 28.    ty han frlossade min sjl, s att den undslapp graven,
        och mitt liv fr nu med lust skda ljuset.

 29.    Se, detta allt kommer Gud stad,
        bde tv gnger och tre, fr den mannen,
 30.    till att rdda hans sjl frn graven,
        s att han fr njuta av de levandes ljus.

 31.    Akta nu hrp, du Job, och hr mig;
        tig, s att jag fr tala.
 32.    Dock, har du ngot att sga, s svara mig;
        tala, ty grna gve jag dig rtt.
 33.    Varom icke, s r det du som m hra p mig;
        du m tiga, s att jag fr lra dig vishet.
*18/34 Job, 34 Kapitlet
                           Job, 34 Kapitlet

                 Elihu frsvarar Guds rttfrdighet.

  1.  Och Elihu tog till orda och sade:

  2.    Hren, I vise, mina ord;
        I frstndige, lyssnen till mig.
  3.    rat skall ju prva orden,
        och munnen smaken hos det man vill ta.
  4.    M vi nu utvlja t oss vad rtt r,
        samfllt ska frst vad gott r.

  5.    Se, Job har sagt: Jag r oskyldig.
        Gud har frhllit mig min rtt.
  6.    Fastn jag har rtt, mste jag st ssom lgnare;
        ddsskjuten r jag, jag som intet har brutit.

  7.    Var finnes en man som r ssom Job?
        Han lskar sig med bespottelse ssom med vatten,
  8.    han gr sig till ogrningsmns stallbroder
        och sllar sig till ogudaktiga mnniskor.
  9.    Ty han sger: Det gagnar en man till intet,
        om han hller sig vl med Gud.

 10.    Hren mig drfr, I frstndige mn:
        Bort det, att Gud skulle beg ngon ortt,
        att den Allsmktige skulle gra vad orttfrdigt r!
 11.    Nej, han vedergller var mnniska efter hennes grningar
        och lnar envar ssom hans vandel har frtjnat.
 12.    Ty Gud gr i sanning intet som r ortt,
        den Allsmktige kan icke krnka rtten.

 13.    Vem har bjudit honom att vrda sig om jorden,
        och vem lade p honom brdan av hela jordens krets?
 14.    Om han ville tnka allenast p sig sjlv
        och ter draga till sig sin anda och livsflkt,
 15.    d skulle p en gng allt ktt frgs,
        och mnniskorna skulle vnda ter till stoft.

 16.    Men mrk nu vl och hr hrp,
        lyssna till vad mina ord frkunna.
 17.    Skulle den frm regera, som hatade vad rtt r?
        Eller frdmer du den som r den strste i rttfrdighet?
 18.    Fr man d sga till en konung: Du ogrningsman,
        eller till en furste: Du ogudaktige?

 19.    Gud har ju ej anseende till ngon hvdings person,
        han aktar den rike ej fr mer n den fattige,
        ty alla ro de hans hnders verk.

 20.    I ett gonblick omkomma de, mitt i natten:
        folkhopar gripas av bvan och frgs,
        de vldige ryckas bort, utan mnniskohand.

 21.    Ty hans gon vakta p var mans vgar,
        och alla deras steg, dem ser han.
 22.    Intet mrker finnes och ingen skugga s djup,
        att ogrningsmn kunna frdlja sig dri.
 23.    Ty lnge behver Gud ej vakta p en mnniska,
        innan hon mste st till doms infr honom.
 24.    Han krossar de vldige utan rannsakning
        och lter s andra trda fram i deras stlle.

 25.    Ja, han mrker vl vad de gra,
        han omstrtar dem om natten och lter dem frgs.
 26.    Ssom ogudaktiga tuktar han dem
        ppet, infr mnniskors syn,
 27.    eftersom de veko av ifrn honom
        och ej aktade p alla hans vgar.
 28.    De bragte s den armes rop infr honom,
        och rop av betryckta fick han hra.

 29.    Vem vgar d frdma, om han stillar larmet?
        Ja, vem vill vl skda honom, om han dljer sitt ansikte,
        fr ett folk eller fr en enskild man,
 30.    nr han vill rycka makten ifrn gudlsa mnniskor
        och hindra dem att bliva snaror fr folket?

 31.    Kan man vl sga till Gud: Jag mste lida,
        jag som nd intet har frbrutit.
 32.    Visa mig du vad som gr ver mitt frstnd;
        om jag har gjort ngot ortt, vill jag d ej gra s mer.

 33.    Skall d han, fr ditt klanders skull, giva vedergllning ssom du vill?
        Du sjlv, och icke jag, m dma drom;
        ja, tala du ut vad du menar.

 34.    Men kloka mn skola sga s till mig,
        visa mn, nr de f hra mig:
 35.    Job talar utan ngon insikt,
        hans ord ro utan frstnd.

 36.    S m nu Job utst prvningar allt framgent,
        d han vill frsvara sig p ogrningsmns stt.
 37.    Till sin synd lgger han ju uppenbar ondska,
        oss till hn slr han ihop sina hnder
        och talar stora ord mot Gud.
*18/35 Job, 35 Kapitlet
                           Job, 35 Kapitlet

                 Elihu frehller Job att Gud r fr
               upphjd fr att hava gagn eller skada av
               mnniskornas grningar.  Om den betryckte
               fr vnta p rddning, s r det drfr
               att han ej dmjukt sker hjlp hos Gud.

  1.  Och Elihu tog till orda och sade:

  2.    Menar du att sdant r riktigt?
        Kan du pst att du har rtt mot Gud,
  3.    du som frgar vad rttfrdighet gagnar dig,
        vad den btar dig mer n synd?
  4.    Svar hrp vill jag giva dig,
        jag ock dina vnner med dig.

  5.    Skda upp mot himmelen och se,
        betrakta skyarna, som g dr hgt ver dig.
  6.    Om du syndar, vad gr du vl honom drmed?
        Och om dina vertrdelser ro mnga, vad skadar du honom drmed?
  7.    Eller om du r rttfrdig, vad giver du honom,
        och vad undfr han av din hand?
  8.    Nej, fr din like kunde din ogudaktighet ngot betyda
        och fr en mnniskoson din rttfrdighet.

  9.    Vl klagar man, nr vldsgrningarna ro mnga,
        man ropar om hjlp mot de vermktigas arm;
 10.    men ingen frgar: Var r min Gud, min skapare,
        han som lter lovsnger ljuda mitt i natten,
 11.    han som giver oss insikt framfr markens djur
        och vishet framfr himmelens fglar?
 12.    Drfr r det man fr ropa utan svar
        om skydd mot de ondas vermod.

 13.    Se, p ffngliga bner hr icke Gud,
        den Allsmktige aktar icke p slikt;
 14.    allra minst, nr du pstr att du icke fr skda honom,
        att du mste vnta p honom, fastn saken r uppenbar.

 15.    Och nu menar du att hans vrede ej hller ngon rfst,
        och att han fga bekymrar sig om mnniskors vermod?
 16.    Ja, till ffngligt tal sprrar Job upp sin mun,
        utan insikt talar han stora ord.
*18/36 Job, 36 Kapitlet
                           Job, 36 Kapitlet

               Fortsttning p Elihus tal: Guds tuktan
                 avser syndarens frbttring.  Job m
                icke nska sig dden, ej heller mstra
               Gud, vilkens vishet och makt verg allt
                              frstnd.

  1.  Vidare sade Elihu:

  2.    Bida nnu litet, s att jag fr giva dig besked,
        ty nnu ngot har jag att sga till Guds frsvar.
  3.    Min insikt vill jag hmta vida ifrn,
        och t min skapare vill jag skaffa rtt.
  4.    Ja, frvisso skola mina ord icke vara lgn;
        en man med fullgod insikt har du framfr dig.

  5.    Se, Gud r vldig, men han frsmr dock ingen,
        han som r s vldig i sitt frstnds kraft.
  6.    Den ogudaktige lter han ej bliva vid liv,
        men t de arma skaffar han rtt.
  7.    Han tager ej sina gon frn de rttfrdiga;
        de f trona i konungars krets,
        fr alltid lter han dem sitta dr i hghet.

  8.    Och om de lggas bundna i kedjor
        och fngas i elndets snaror,
  9.    s vill han drmed visa dem vad de hava gjort,
        och vilka vertrdelser de hava begtt i sitt hgmod;
 10.    han vill d ppna deras ra fr tuktan
        och mana dem att vnda om ifrn frdrvet.

 11.    Om de d hra p honom och underkasta sig,
        s f de framleva sina dagar i lycka
        och sina r i ljuvlig ro.
 12.    Men hra de honom ej, s frgs de genom vapen
        och omkomma, nr de minst tnka det.
 13.    Ja, de som med gudlst hjrta hngiva sig t vrede
        och icke anropa honom, nr han lgger dem i band,
 14.    deras sjl skall i deras ungdom ryckas bort av dden,
        och deras liv skall dela tempelbolares lott.

 15.    Genom lidandet vill han rdda den lidande,
        och genom betrycket vill han ppna hans ra.
 16.    S skte han ock draga dig ur ndens gap,
        ut p en rymlig plats, dr intet trngml rdde;
        och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rtter.

 17.    Men nu br du till fullo ogudaktighetens dom;
        ja, dom och rttvisa hlla dig nu fast.
 18.    Ty vrede borde ej f uppegga dig under din tuktans tid,
        och huru svrt du n har mst plikta, borde du ej drav ledas vilse.
 19.    Huru kan han lra dig bedja, om icke genom nd
        och genom allt som nu har prvat din kraft?

 20.    Du m ej lngta s ivrigt efter natten,
        den natt d folken skola ryckas bort ifrn sin plats.
 21.    Tag dig till vara, s att du ej vnder dig till vad frdrvligt r;
        sdant behagar dig ju mer n att lida.

 22.    Se, Gud r upphjd genom sin kraft.
        Var finnes ngon mstare som r honom lik?
 23.    Vem har freskrivit honom hans vg,
        och vem kan sga: Du gr vad ortt r?

 24.    Tnk d p att upphja hans grningar,
        dem vilka mnniskorna besjunga
 25.    och som de alla skda med lust,
        de ddliga, om de n blott sknja dem i fjrran.

 26.    Ja, Gud r fr hg fr vrt frstnd,
        hans r ro flera n ngon kan utrannsaka.
 27.    Se, vattnets droppar drager han uppt,
        och de sila ned ssom regn, dr hans dimma gr fram;
 28.    skyarna gjuta dem ut ssom en strm,
        lta dem drypa ned ver talrika mnniskor.

 29.    Ja, kan ngon fatta molnens utbredning,
        braket som utgr frn hans hydda?
 30.    Se, sitt ljungeldsljus breder han ut ver molnen,
        och sjlva havsgrunden hljer han in dri.
 31.    Ty s utfr han sina domar ver folken;
        s bereder han ock nring i rikligt mtt.
 32.    I ljungeldsljus hljer han sina hnder
        och snder det ut mot dem som begynna strid.
 33.    Budskap om honom br hans dunder;
        sjlva boskapen bebdar hans antg.
*18/37 Job, 37 Kapitlet
                           Job, 37 Kapitlet

               Fortsttning av Elihus tal: Guds vishet
                 och makt bestyrkas ytterligare genom
                hans herravlde ver himmelen med dess
                           tordn och regn.

  1.    Ja, vid sdant frskrckes mitt hjrta,
        bvande spritter det upp.
  2.    Hren, hren huru hans rst ljuder vred,
        hren dnet som gr ut ur hans mun.
  3.    Han snder det stad, s lngt himmelen nr,
        och sina ljungeldar bort till jordens ndar.
  4.    Eftert ryter s dnet,
        nr han dundrar med sin vldiga rst;
        och p ljungeldarna spar han ej,
        d hans rst lter hra sig.
  5.    Ja, underbart dundrar Gud med sin rst,
        stora ting gr han, utver vad vi frst.

  6.    Se, t snn giver han bud: Fall ned till jorden,
        s ock t regnskuren, t sitt regnfldes mktiga skur.
  7.    Drmed fjttrar han alla mnniskors hnder,
        s att envar som han har skapat kan lra drav.
  8.    D draga sig vilddjuren in i sina gmslen,
        och i sina kulor lgga de sig till ro.
  9.    Frn Stjrngemaket kommer d storm
        och kld genom nordanhimmelens stjrnor;
 10.    med sin andedrkt snder Gud frost,
        och de vida vattnen betvingas.

 11.    Skyarna lastar han ock med vta
        och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
 12.    De mste svva n hit, n dit,
        alltefter hans rdslut och de uppdrag de f,
        vadhelst han lgger dem p jordens krets.
 13.    n r det som tuktoris, n med hjlp t hans jord,
        n r det med nd som han lter dem komma.

 14.    Lyssna d hrtill, du Job;
        stanna och betnk Guds under.
 15.    Frstr du p vad stt Gud styr deras gng
        och lter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
 16.    Frstr du lagen fr skyarnas jmvikt,
        den Allvises underbara verk?
 17.    Frstr du huru klderna bliva dig s heta,
        nr han lter jorden domna under sunnanvinden?
 18.    Kan du vlva molnhimmelen s som han,
        s fast som en spegel av gjuten metall?

 19.    Lr oss d vad vi skola sga till honom;
        fr vrt mrkers skull hava vi intet att lgga fram.
 20.    Ej m det bebdas honom att jag vill tala.
        Mnne ngon begr sitt eget frdrv?

 21.    Men synes icke redan skenet?
        Strlande visar han sig ju mellan skyarna,
        dr vinden har gtt fram och sopat dem undan.
 22.    I guldglans kommer han frn norden.
        Ja, Gud r hljd i fruktansvrt majestt;
 23.    den Allsmktige kunna vi icke fatta,
        honom som r s stor i kraft,
        honom som ej krnker rtten, ej strngaste rttfrdighet.
 24.    Frdenskull frukta mnniskorna honom;
        men de sjlvkloka -- dem alla aktar han ej p.
*18/38 Job, 38 Kapitlet
                           Job, 38 Kapitlet

               Herrens svar till Job: Job m icke mta
               sig med honom som har skapat jorden och
                 havet, ljuset och mrkret, snn och
                        regnet och annat mer.

  1.  Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:

  2.    Vem r du som stmplar vishet ssom mrker,
        i det att du talar s utan insikt?
  3.    Omgjorda nu ssom ej man dina lnder;
        jag vill frga dig, och du m giva mig besked.

  4.    Var var du, nr jag lade jordens grund?
        Sg det, om du har ett s stort frstnd.
  5.    Vem har faststllt hennes mtt -- du vet ju det?
        Och vem spnde sitt mtsnre ut ver henne?
  6.    Var fingo hennes pelare sina fsten,
        och vem var det som lade hennes hrnsten,
  7.    medan morgonstjrnorna tillsammans jublade
        och alla Guds sner hjde gldjerop?

  8.    Och vem satte drrar fr havet,
        nr det fddes och kom ut ur moderlivet,
  9.    nr jag gav det moln till bekldnad
        och lt tcken bliva dess linda,
 10.    nr jag t det utstakade min grns
        och satte bom och drrar drfr,
 11.    och sade: Hrintill skall du komma, men ej vidare,
        hr skola dina stolta bljor lgga sig?

 12.    Har du i din tid bjudit dagen att gry
        eller anvisat t morgonrodnaden dess plats,
 13.    dr den skulle fatta jorden i dess flikar,
        s att de ogudaktiga skakades bort drifrn?
 14.    D ndrar den form ssom leran under signetet,
        och tingen st fram ssom kldda i skrud;
 15.    d bervas de ogudaktiga sitt ljus,
        och den arm som lyftes fr hgt brytes snder.

 16.    Har du stigit ned till havets kllor
        och vandrat omkring p djupets botten?
 17.    Hava ddens portar avsljat sig fr dig,
        ja, sg du ddsskuggans portar?
 18.    Har du verskdat jordens vidder?
        Om du knner allt detta, s lt hra.

 19.    Vet du vgen dit varest ljuset bor,
        eller platsen dr mrkret har sin boning,
 20.    s att du kan hmta dem ut till deras grns
        och finna stigarna som leda till deras hus?
 21.    Visst kan du det, ty s tidigt blev du ju fdd,
        s stort r ju dina dagars antal!

 22.    Har du varit framme vid snns frrdshus?
        Och haglets frrdshus, du sg vl dem
 23.    -- de frrd som jag har sparat till hemskelsens tid,
        till stridens och drabbningens dag?
 24.    Vet du vgen dit varest ljuset delar sig,
        dit dr stormen sprider sig ut ver jorden?

 25.    Vem har t regnfldet ppnat en rnna
        och banat en vg fr tordnets strle,
 26.    till att snda regn ver lnder dr ingen bor,
        ver knar, dr ingen mnniska finnes,
 27.    till att mtta dsliga demarker
        och giva vxt t grsets brodd?

 28.    Sg om regnet har ngon fader,
        och vem han r, som fdde daggens droppar?
 29.    Ur vilken moders liv r det isen gick fram,
        och vem r hon som fdde himmelens rimfrost?
 30.    Se, vattnet ttnar och bliver likt sten,
        s ytan sluter sig samman ver djupet.

 31.    Knyter du tillhopa Sjustjrnornas knippe?
        Och frmr du att lossa Orions band?
 32.    r det du som, nr tid r, fr himmelstecknen fram,
        och som leder Bjrninnan med hennes ungar?
 33.    Ja, frstr du himmelens lagar,
        och ordnar du dess vlde ver jorden?

 34.    Kan du upphja din rst till molnen
        och frm vattenflden att vertcka dig?
 35.    Kan du snda ljungeldar stad, s att de g,
        s att de svara dig: Ja vi ro redo?

 36.    Vem har lagt vishet i de mrka molnen,
        och vem gav frstnd t jrtecknen i luften?
 37.    Vem hller med sin vishet rkning p skyarna?
        Och himmelens lglar, vem hller ut dem,
 38.    medan mullen smlter ssom malm
        och jordkokorna klibbas tillhopa?
*18/39 Job, 39 Kapitlet
                           Job, 39 Kapitlet

                  Fortsttning av Herrens tal: Guds
                godhet, vishet och makt intygas genom
               exempel ur djurvrlden: lejonet, korpen,
                   stengeten, vildsnan, vildoxen,
                   strutsen, hsten, falken, rnen.

  1.    r det du som jagar upp rov t lejoninnan
        och stillar de unga lejonens hunger,
  2.    nr de trycka sig ned i sina kulor
        eller ligga p lur i snret?
  3.    Vem r det som skaffar mat t korpen,
        nr hans ungar ropar till Gud,
        dr de svva omkring utan fda?

  4.    Vet du tiden fr stengetterna att fda,
        vakar du ver nr hindarna br kalva?
  5.    Rknar du mnaderna som de skola g drktiga,
        ja, vet du tiden fr dem att fda?

  6.    De bja sig ned, de avbrda sig sina foster,
        hastigt gra de sig fria ifrn fdslovndan.
  7.    Deras ungar frodas och vxa till p marken,
        s springa de sin vg och vnda ej tillbaka.

  8.    Vem har sknkt vildsnan hennes frihet,
        vem har lossat den skyggas band?
  9.    Se, hedmarken gav jag henne till hem,
        och saltknen blev hennes boning.
 10.    Hon ler t larmet i staden,
        hon hr ingen pdrivares rop.
 11.    Vad hon spanar upp p berget har hon till bete,
        hon letar efter allt som r grnt.

 12.    Skall vildoxen finnas hgad att tjna dig
        och att stanna ver natten invid din krubba?
 13.    Kan du tvinga vildoxen att g i fran efter tm
        och frm honom att i ditt spr harva markerna jmna?
 14.    Kan du lita p honom, d ju hans kraft r s stor,
        kan du betro t honom ditt arbetes frukt?
 15.    verlter du t honom att fra hem din sd
        och att hmta den tillhopa till din loge?

 16.    Strutshonans vingar flaxa med frjd,
        men vad modersmhet visa vl hennes pennor, hennes fjdrar?
 17.    t jorden verlter hon ju sina gg
        och ruvar dem ovanp sanden.
 18.    Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem,
        att ett vilddjur kan trampa dem snder.
 19.    Hrd r hon mot sin avkomma, ssom vore den ej hennes;
        att hennes avel kan g under, det bekymrar henne ej.
 20.    Ty Gud har gjort henne glmsk fr vishet,
        han har ej tilldelat henne frstnd.
 21.    Men nr det gller, piskar hon sig sjlv upp till sprng;
        d ler hon t bde hst och man.

 22.    r det du som giver t hsten hans styrka
        och klder hans hals med brusande man?
 23.    r det du som lr honom grshoppans sprng?
        Hans stolta frustning, en frskrckelse r den!
 24.    Han skrapar marken och frjdar sig i sin kraft
        och rusar s fram mot vpnade skaror.
 25.    Han ler t fruktan och knner ej frfran,
        han ryggar icke tillbaka fr svrd.
 26.    Omkring honom ljuder ett rassel av koger,
        av ljungande spjut och lans.
 27.    Han skakas och rasar och uppslukar marken,
        han kan icke styra sig, nr basunen har ljudit.
 28.    Fr var basunstt frustar han: Huj!
        nnu i fjrran vdrar han striden,
        anfrarnas rop och larmet av hrskrin.

 29.    r det ett verk av ditt frstnd, att falken svingar sig upp
        och breder ut sina vingar till flykt mot sder?
 30.    Eller r det p ditt bud som rnen stiger s hgt
        och bygger sitt nste i hjden?
 31.    P klippan bor han, dr har han sitt tillhll,
        p klippans spets och p branta berget.
 32.    Drifrn spanar han efter sitt byte,
        lngt bort i fjrran skdar hans gon.
 33.    Hans ungar frossa p blod,
        och dr slagna ligga, dr finner man honom.

                           Job, 40 Kapitlet

                  Herren manar Job ytterligare till
                dmjukhet, med hnvisning p sina bda
               underskapelser Behemot (flodhsten) och
                        Leviatan (krokodilen).

 34.  S svarade nu HERREN Job och sade:

 35.    Vill du tvista med den Allsmktige, du mstare?
        Svara d, du som s klagar p Gud!

 36.  Job svarade HERREN och sade:

 37.    Nej, drtill r jag fr ringa; vad skulle jag svara dig?
        Jag mste lgga handen p munnen.
 38.    En gng har jag talat, och nu sger jag intet mer;
        ja, tv gnger, men jag gr det icke ter.

*18/40 Job, 40 Kapitlet
  1.  Och HERREN talade till Job ur stormvinden och sade:

  2.    Omgjorda ssom en man dina lnder;
        jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
  3.    Vill du gra min rtt om intet
        och dma mig skyldig, fr att sjlv st ssom rttfrdig?
  4.    Har du en sdan arm som Gud,
        och frmr du dundra med din rst ssom han?
  5.    Pryd dig d med ra och hghet,
        kld dig i majestt och hrlighet.
  6.    Gjut ut din vredes frgrymmelse,
        dmjuka med en blick allt vad hgt r.
  7.    Ja, kuva med en blick allt vad hgt r,
        sl ned de ogudaktiga p stllet.
  8.    Gm dem i stoftet allasammans,
        ja, fjttra deras ansikten i mrkret.
  9.    D vill jag prisa dig, ocks jag,
        fr segern som din hgra hand har berett dig.

 10.    Se, Behemot, han r ju mitt verk svl som du.
        Han lever av grs ssom en oxe.
 11.    Och se vilken kraft han ger i sina lnder,
        vilken styrka han har i sin buks muskler.
 12.    Han br sin svans s styv som en ceder,
        ett konstrikt fltverk ro senorna i hans lr.
 13.    Hans benpipor ro ssom rr av koppar,
        benen i hans kropp likna stnger av jrn.
 14.    Frstlingen r han av vad Gud har gjort;
        hans skapare sjlv har givit honom hans skra.
 15.    Ty foder t honom frambra bergen,
        dr de vilda djuren alla hava sin lek.
 16.    Under lotustrd lgger han sig ned,
@c "skygdet"? melin-1922 r lite otydlig.
        i skygdet av rr och vass.
 17.    Lotustrd giva honom tak och skugga,
@c "runt omkring" eller "runtomkring"? melin-1922 r lite otydlig.
        piltrd hgna honom runt omkring.
 18.    r floden n s vldsam, s ngslas han dock icke;
        han r trygg, om ock en Jordan bryter fram mot hans gap.
 19.    Vem kan fnga honom, nr han r p sin vakt,
        vem borrar en snara genom hans nos?

 20.    Kan du draga upp Leviatan med krok
        och med en metrev betvinga hans tunga?
 21.    Kan du stta en svhank i hans nos
        eller borra en hake genom hans kft?
 22.    Menar du att han skall slsa p dig mnga bner
        eller tala till dig med mjuka ord?
 23.    Att han skall vilja sluta frdrag med dig,
        s att du finge honom till din trl fr alltid?
 24.    Kan du hava honom till leksak ssom en fgel
        och stta honom i band t dina trnor?
 25.    Plga fiskarlag kpsl om honom
        och stycka ut hans kropp mellan krmare?
 26.    Kan du skjuta hans hud full med spjut
        och hans huvud med fiskharpuner?
 27.    Ja, frsk att bra hand p honom
        du skall minnas den striden och skall ej fra s mer.
 28.    Nej, den sdant vgar, hans hopp bliver sviket,
        han flles till marken redan vid hans syn.
*18/41 Job, 41 Kapitlet
                           Job, 41 Kapitlet

                   Fortsttning av beskrivningen p
                              Leviatan.

  1.    S ofrvgen r ingen, att han trs reta denne.
        Vem vgar d stta sig upp mot mig sjlv?
  2.    Vem har frst givit mig ngot, som jag allts br betala igen?
        Mitt r ju allt vad som finnes under himmelen.

  3.    Jag vill ej hra upp att tala om hans lemmar,
        om huru vldig han r, och huru hrligt han r danad.

  4.    Vem mktar rycka av honom hans pansar?
        Vem vgar sig in mellan hans kkars par?
  5.    Hans gaps drrar, vem vill ppna dem?
        Runtom hans tnder bor ju frskrckelse.

  6.    Stolta sitta p honom skldarnas rader;
        hopslutna ro de med fast frsegling.
  7.    Ttt fogar sig den ena intill den andra,
        icke en vindflkt trnger in mellan dem.
  8.    Var och en hller ihop med den nsta,
        de gripa in i varandra och skiljas ej t.

  9.    Nr han fnyser, strlar det av ljus;
        hans blickar ro ssom morgonrodnadens gonbryn.
 10.    Bloss fara ut ur hans gap,
        eldgnistor springa fram drur.
 11.    Frn hans nsborrar utgr rk
        ssom ur en sjudande panna p brnslet.
 12.    Hans andedrkt framgnistrar eldkol,
        och lgor bryta fram ur hans gap.

 13.    P hans hals har kraften sin boning,
        och framfr honom stapplar frsagdhet.
 14.    Sjlva det veka p hans buk r ett stadigt fogverk,
        det sitter orubbligt, ssom gjutet p honom.

 15.    Hans hjrta r fast ssom sten,
        fast ssom bottenstenen i kvarnen.
 16.    Nr han reser sig, bva hjltar,
        av ngest mista de all sans.
 17.    Angripes han med ett svrd, s hller det ej stnd,
        ej heller spjut eller pil eller pansar.
 18.    Han aktar jrn ssom halm
        och koppar ssom murket tr.
 19.    Bgskott skrmma honom ej bort,
        slungstenar frvandlas fr honom till str;
 20.    ja, stridsklubbor aktar han ssom str,
        han ler t rasslet av lansar.

 21.    P sin buk br han skarpa eggar,
        spr ssom av en trskvagn ristar han i dyn.
 22.    Han gr djupet sjudande som en gryta,
        likt en salvokokares kittel frvandlar han vattnet.
 23.    Bakom honom strlar vgen av ljus,
        djupet synes bra silverhr.

 24.    Ja, p jorden finnes intet som r honom likt,
        otillgnglig fr fruktan skapades han.
 25.    P allt vad hgt r ser han med frakt,
        konung r han ver alla stolta vilddjur.
*18/42 Job, 42 Kapitlet
                           Job, 42 Kapitlet

                Job dmjukar sig fr Herren, utverkar
                hans tillgift fr de tre vnnerna och
                     bliver sjlv ter upprttad.

  1.  Job svarade HERREN och sade:

  2.    Ja, jag vet att du frmr allt,
        och att intet som du besluter r dig fr svrt.
  3.    Vem var d jag som i ofrstnd gav vishet namn av mrker?
        Jag ordade ju om vad jag icke begrep,
        om det som var mig fr underbart och det jag ej kunde frst.
  4.    Men hr nu, s vill jag tala;
        jag vill frga dig, och du m giva mig besked.
  5.    Blott hrsgner hade jag frnummit om dig,
        men nu har jag ftt se dig med egna gon.
  6.    Drfr tager jag det tillbaka och ngrar mig,
        i stoft och aska.

  7.  Sedan HERREN hade talat s till Job, sade han till Elifas frn
      Teman: Min vrede r upptnd mot dig och dina bda vnner,
      drfr att I icke haven talat om mig vad rtt r, ssom min
      tjnare Job har gjort.
  8.  S tagen eder nu sju tjurar och sju vdurar, och gn till min
      tjnare Job och offren dem ssom brnnoffer fr eder; ock lten
      min tjnare Job bedja fr eder.  Till ventyrs skall jag d, av
      nd mot honom, avst frn att gra ngot frskrckligt mot
      eder, till straff drfr att I icke haven talat om mig vad rtt
      r, ssom min tjnare Job har gjort.

  9.  D gingo Elifas frn Teman, Bildad frn Sua och Sofar frn
      Naaman stad och gjorde ssom HERREN hade tillsagt dem; och
      HERREN tog ndigt emot Jobs bn.

 10.  Och d nu Job bad fr sina vnner, upprttade HERREN ter honom
      sjlv; HERREN gav Job dubbelt igen mot vad han frut hade haft.
 11.  Och alla hans brder och systrar och alla hans forna bekanta
      kommo till honom och hllo mltid med honom i hans hus, och
      mkade honom fr alla de olyckor som HERREN hade ltit komma
      ver honom.  Och de gvo honom vardera en kesita och en
      guldring.
 12.  Och HERREN vlsignade slutet av Jobs levnad nnu mer n
      begynnelsen, s att han fick fjorton tusen fr, sex tusen
      kameler, ett tusen par oxar och ett tusen sninnor.
 13.  Och han fick sju sner och tre dttrar.
 14.  Den frsta dottern kallade han Jemima, den andra Kesia och den
      tredje Keren-Happuk.
 15.  Och s skna kvinnor som Jobs dttrar funnos icke i hela
      landet; och deras fader gav dem arvedel bland deras brder.
 16.  Och Job levde drefter ett hundra fyrtio r, och fick se sina
      barn och barnbarn i fyra led.
 17.  Sedan dog Job, gammal och mtt p att leva.
