@c -*- 1917 -*-
*17/ Ester
*17/01 Ester, 1 Kapitlet
                          Ester, 1 Kapitlet

                Konung Ahasveros' gstabud.  Drottning
               Vastis ohrsamhet och domen ver henne.

  1.  I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade frn Indien nda
      till Etiopien, ver ett hundra tjugusju hvdingdmen --
  2.  under den tiden, medan konung Ahasveros satt p konungatronen i
      Susans borg, tilldrog sig fljande.
  3.  I sitt tredje regeringsr gjorde han ett gstabud fr alla sina
      furstar och tjnare, varvid Persiens och Mediens hrfrare och
      hans frnmsta mn och furstarna i hvdingdmena voro samlade
      infr honom.
  4.  Och han lt dem under mnga dagar se sin konungsliga hrlighet
      och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra
      ttio dagar.
  5.  Och nr dessa dagar hade gtt till nda, gjorde konungen ett sju
      dagars gstabud fr allt det folk som fanns i Susans borg, bde
      stora och sm, i den inhgnade trdgrd som hrde till
      konungapalatset.
  6.  Dr hngde tapeter av linne, bomull och mrkbltt tyg, uppsatta
      med vita och purpurrda snren i ringar av silver och p pelare
      av vit marmor.  Soffor av guld och silver stodo p ett golv som
      var inlagt med grn och vit marmor och med prlglnsande och
      svart sten.
  7.  Och dryckerna sattes fram i gyllene krl, det ena icke likt det
      andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, ssom det hvdes
      hos en konung.
  8.  Och nr man drack, gllde den lagen att intet tvng skulle rda;
      ty konungen hade befallt alla sina hovmstare att de skulle
      rtta sig efter vars och ens nskan.
  9.  Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gstabud fr
      kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.
 10.  Nr d p sjunde dagen konungens hjrta var glatt av vinet,
      befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar
      och Karkas, de sju hovmn som gjorde tjnst hos konung
      Ahasveros,
 11.  att de skulle fra drottning Vasti, prydd med kunglig krona,
      infr konungen, fr att han skulle lta folken och furstarna se
      hennes sknhet, ty hon var fager att skda.
 12.  Men drottning Vasti ville icke komma, fastn konungen befallde
      henne det genom hovmnnen.  D blev konungen mycket frtrnad.
      och hans vrede upptndes.
 13.  Och konungen frgade de vise som voro kunniga i tidstecknens
      tydning (ty konungens renden plgade s lggas fram fr alla i
      lag och rtt kunniga;
 14.  och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres,
      Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som
      voro konungens nrmaste mn och innehade frmsta platsen i
      riket); han frgade:
 15.  Vad skall man efter lag gra med drottning Vasti, d hon nu
      icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmnnen?
 16.  Memukan svarade infr konungen och furstarna: Icke mot konungen
      allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och
      alla folk i alla konung Ahasveros' hvdingdmen.
 17.  Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor,
      och skall leda till att de frakta sina mn, d de ju kunna
      sga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle fra drottning
      Vasti infr honom, men hon kom icke.'
 18.  Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, nr de
      f hra vad drottningen har gjort, beropa detta infr alla
      konungens furstar, och drav skall komma frakt och frtret mer
      n nog.
 19.  Om det s tckes konungen, m han drfr lta en kunglig
      befallning utg -- och m denna upptecknas i Persiens och
      Mediens lagar, s att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer
      skall f komma infr konung Ahasveros' ansikte; och hennes
      konungsliga vrdighet give konungen t en annan, som r bttre
      n hon.
 20.  Nr s den frordning som konungen utfrdar bliver kunnig i hela
      hans rike, s stort det r, d skola alla kvinnor giva sina mn
      tillbrlig ra, bde stora och sm.
 21.  Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde
      ssom Memukan hade sagt.
 22.  Skrivelser blevo snda till alla konungens hvdingdmen, till
      vart hvdingdme med dess skrift och till vart folk p dess
      tungoml, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala
      sitt folks tungoml.
*17/02 Ester, 2 Kapitlet
                          Ester, 2 Kapitlet

                Ester bliver drottning.  Mordokai rjer
                         en sammansvrjning.

  1.  Efter en tids frlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt
      sig, tnkte han ter p Vasti och vad hon hade gjort, och vad
      som var beslutet om henne.
  2.  D sade konungens mn som betjnade honom: M man fr konungens
      rkning ska upp unga och fagra jungfrur,
  3.  och m konungen i sitt rikes alla hvdingdmen frordna vissa
      mn som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till
      fruhuset i Susans borg och verlmna dem t konungens hovman
      Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad ndigt r till deras
      beredelse.
  4.  Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i
      Vastis stlle.  Detta tal behagade konungen, och han gjorde s.
  5.  I Susans borg fanns d en judisk man som hette Mordokai, son
      till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;
  6.  denne hade blivit bortfrd frn Jerusalem med de fngar som
      frdes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, nr denne
      frdes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.
  7.  Han var fosterfader t Hadassa, som ock kallades Ester, hans
      farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder.  Hon
      var en flicka med skn gestalt, fager att skda; och efter
      hennes faders och moders dd hade Mordokai upptagit henne ssom
      sin egen dotter.
  8.  D nu konungens befallning och pbud blev kunnigt, och mnga
      unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och verlmnades
      t Hegai, blev ock Ester hmtad till konungshuset och verlmnad
      t kvinnovaktaren Hegai.
  9.  Och flickan behagade honom och fann nd infr honom; drfr
      skyndade han att giva henne vad ndigt var till hennes
      beredelse, s ock den kost hon skulle hava, vensom att giva
      henne frn konungshuset de sju trnor som utsgos t henne.  Och
      han lt henne med sina trnor flytta in i den bsta delen av
      fruhuset.
 10.  Men om sitt folk och sin slkt hade Ester icke yppat ngot, ty
      Mordokai hade frbjudit henne att yppa ngot drom.
 11.  Och Mordokai gick var dag fram och ter utanfr grden till
      fruhuset, fr att f veta huru det stod till med Ester, och vad
      som vederfors henne.
 12.  Nu var det s, att nr ordningen kom till den ena eller andra av
      de unga kvinnorna att g in till konung Ahasveros, sedan med
      henne hade frfarits i tolv mnader ssom det var pbjudet om
      kvinnorna (s lng tid tgick nmligen till att bereda dem: sex
      mnader med myrraolja och sex mnader med vlluktande kryddor
      och annat som var ndigt till kvinnornas beredelse),
 13.  nr allts en kvinna gick in till konungen, d fick hon taga med
      sig ifrn fruhuset till konungshuset allt vad hon begrde.
 14.  Och sedan hon om aftonen hade gtt ditin, skulle hon om
      morgonen, nr hon gick tillbaka, g in i det andra fruhuset och
      verlmnas t konungens hovman Saasgas, som hade vakten ver
      bihustrurna.  Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om
      icke konungen hade funnit sdant behag i henne, att hon
      uttryckligen blev kallad till honom.
 15.  D nu ordningen att g in till konungen kom till Ester, dotter
      till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne
      till sin dotter, begrde hon intet annat n det som konungens
      hovman Hegai, kvinnovaktaren, rdde henne till.  Och Ester fann
      nd fr allas gon, som sgo henne.
 16.  Ester blev hmtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i
      tionde mnaden, det r mnaden Tebet, i hans sjunde regeringsr.
 17.  Och Ester blev konungen krare n alla de andra kvinnorna, och
      hon fann nd och ynnest infr honom mer n alla de andra
      jungfrurna, s att han satte en kunglig krona p hennes huvud
      och gjorde henne till drottning i Vastis stlle.
 18.  Och konungen gjorde ett stort gstabud fr alla sina furstar och
      tjnare, ett gstabud till Esters ra; och han beviljade
      skattelindring t sina hvdingdmen och delade ut sknker, ssom
      det hvdes en konung.
 19.  Nr sedermera jungfrur fr andra gngen samlades tillhopa och
      Mordokai satt i konungens port
 20.  (men Ester hade, ssom Mordokai bjd henne, icke yppat ngot om
      sin slkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais
      befallning, likasom nr hon var under hans vrd),
 21.  vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port,
      blevo Bigetan och Teres, tv av de hovmn hos konungen, som
      hllo vakt vid trskeln, frbittrade p konung Ahasveros och
      skte tillflle att bra hand p honom.
 22.  Hrom fick Mordokai kunskap, och han berttade det fr drottning
      Ester; drefter omtalade Ester det fr konungen p Mordokais
      vgnar.
 23.  Saken blev nu underskt och s befunnen; och de blevo bda
      upphngda p tr.  Och detta upptecknades i krnikan, fr
      konungen.
*17/03 Ester, 3 Kapitlet
                          Ester, 3 Kapitlet

                   Hamans onda anslag mot judarna.

  1.  En tid hrefter upphjde konung Ahasveros agagiten Haman,
      Hammedatas son, till hg vrdighet och gav honom frmsta platsen
      bland alla de furstar som voro hos honom.
  2.  Och alla konungens tjnare som voro i konungens port bjde kn
      och fllo ned fr Haman, ty s hade konungen bjudit om honom.
      Men Mordokai bjde icke kn och fll icke ned fr honom.
  3.  D sade konungens tjnare som voro i konungens port till
      Mordokai: Varfr vertrder du konungens bud?
  4.  Och nr de dag efter dag hade sagt s till honom, utan att han
      lyssnade till dem, berttade de det fr Haman, fr att se om
      Mordokais frklaring skulle f glla: ty han hade berttat fr
      dem att han var en jude.
  5.  Nr nu Haman sg att Mordokai icke bjde kn eller fll ned fr
      honom, uppfylldes han med vrede.
  6.  Men det syntes honom fr ringa att bra hand allenast p
      Mordokai, sedan man berttat fr honom av vilket folk Mordokai
      var, utan Haman skte tillflle att utrota alla judar som funnos
      i Ahasveros' hela rike, drfr att de voro Mordokais landsmn.
  7.  I frsta mnaden, det r mnaden Nisan, i Ahasveros' tolfte
      regeringsr, kastades <sprr>pur</sprr>, det r
      <sprr>lott</sprr>, infr Haman om var srskild dag och var
      srskild mnad intill tolfte mnaden, det r mnaden Adar.
  8.  Och Haman sade till konung Ahasveros: Hr finnes ett folk som
      bor kringspritt och frstrtt bland de andra folken i ditt rikes
      alla hvdingdmen.  Deras lagar ro olika alla andra folks, och
      de gra icke efter konungens lagar; drfr r det icke konungen
      vrdigt att lta dem vara.
  9.  Om det s tckes konungen, m frdenskull en skrivelse utfrdas,
      att man skall frgra dem.  Tio tusen talenter silver skall jag
      d kunna vga upp t tjnstemnnen till att lggas in i
      konungens skattkamrar.
 10.  D tog konungen ringen av sin hand och gav den t agagiten
      Haman, Hammedatas son, judarnas ovn.
 11.  Drefter sade konungen till Haman: Silvret vare dig sknkt, och
      med folket m du gra ssom du finner fr gott.
 12.  S blevo d konungens sekreterare tillkallade p trettonde dagen
      i frsta mnaden, och en skrivelse, alldeles sdan som Haman
      ville, utfrdades till konungens satraper och till stthllarna
      ver de srskilda hvdingdmena och till furstarna ver de
      srskilda folken, till vart hvdingdme med dess skrift och till
      vart folk p dess tungoml.  I konung Ahasveros' namn utfrdades
      skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.
 13.  Sedan kringsndes med ilbud brev till alla konungens
      hvdingdmen, att man skulle utrota, drpa och frgra judarna,
      bde unga och gamla, bde barn och kvinnor, alla p en och samma
      dag, nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r
      mnaden Adar, varvid ock deras godelar ssom byte skulle givas
      till plundring.
 14.  I skrivelsen stod att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
      ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll att de skulle
      vara redo den dagen.
 15.  Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast
      stad, s snart pbudet hade blivit utfrdat i Susans borg.  Men
      konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att
      bestrtning rdde i staden Susan.
*17/04 Ester, 4 Kapitlet
                          Ester, 4 Kapitlet

                  Mordokais och judarnas bedrvelse.
                Budskapen till Ester och Esters svar.

  1.  Nr Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han snder
      sina klder och kldde sig i sck och aska, och gick s ut i
      staden och uppgav hgljudda och bittra klagorop.
  2.  Och han begav sig till konungens port och stannade framfr den,
      ty in i konungens port fick ingen komma, som var kldd i
      sorgdrkt.
  3.  Och i vart hvdingdme dit konungens befallning och pbud kom
      blev stor sorg bland judarna, och de fastade, grto och klagade,
      ja, de flesta satte sig i sck och aska.
  4.  Nr nu Esters tjnarinnor och hovmn kommo och berttade detta
      fr henne, blev drottningen hgeligen frskrckt; och hon
      skickade ut klder till Mordokai, fr att man skulle klda honom
      i dem och taga av honom sorgdrkten; men han tog icke emot dem.
  5.  D kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmn som konungen
      hade anstllt i hennes tjnst, och bjd honom att g till
      Mordokai, fr att f veta vad som var p frde, och varfr han
      gjorde s.
  6.  Nr d Hatak kom ut till Mordokai p den ppna platsen i staden
      framfr konungens port,
  7.  berttade Mordokai fr honom allt vad som hade hnt honom, och
      uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat vga
      upp till konungens skattkamrar, fr att han skulle f frgra
      judarna.
  8.  Och en avskrift av det skrivna pbud som hade blivit utfrdat i
      Susan om att de skulle utrotas lmnade han honom ock, fr att
      han skulle visa Ester den och bertta allt fr henne, och lgga
      henne att g in till konungen och bedja honom om misskund och
      ska nd hos honom fr sitt folk.
  9.  Och Hatak kom och berttade fr Ester vad Mordokai hade sagt.
 10.  D bjd Ester Hatak att g till Mordokai och sga:
 11.  Alla konungens tjnare och folket i konungens hvdingdmen
      veta, att om ngon, vare sig man eller kvinna, gr in till
      konungen p den inre grden utan att vara kallad, s gller fr
      var och en samma lag: att han skall ddas, sframt icke konungen
      rcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken p att han
      fr leva.  Men jag har icke p trettio dagar varit kallad att
      komma till konungen.
 12.  Nr man nu berttade fr Mordokai vad Ester hade sagt,
 13.  sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: Tnk icke
      att du ensam bland alla judar skall slippa undan, drfr att du
      r i konungens hus.
 14.  Nej, om du tiger stilla vid detta tillflle, s skall nog hjlp
      och rddning beredas judarna frn ngot annat hll, men du och
      din faders hus, I skolen frgras.  Vem vet om du icke just fr
      en sdan tid som denna har kommit till konungslig vrdighet?
 15.  D lt Ester giva Mordokai detta svar:
 16.  G stad och frsamla alla judar som finnas i Susan, och hllen
      fasta fr mig; I skolen icke ta eller dricka ngot under tre
      dygn, vare sig dag eller natt.  Jag med mina trnor vill ock
      sammalunda fasta; drefter vill jag g in till konungen, fastn
      det r emot lagen.  Och skall jag g frlorad, s m det d ske.
 17.  Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles ssom Ester hade
      bjudit honom.
*17/05 Ester, 5 Kapitlet
                          Ester, 5 Kapitlet

               Esters gstabud fr konungen och Haman.
                    Hamans hgmod och frtrytelse.

  1.  P tredje dagen kldde Ester sig i konungslig skrud och trdde
      in p den inre grden till konungshuset, mitt emot sjlva
      konungshuset; konungen satt d p sin konungatron i det kungliga
      palatset, mitt emot palatsets drr.
  2.  Nr nu konungen sg drottning Ester st p grden, fann hon nd
      fr hans gon, s att konungen rckte ut mot Ester den gyllene
      spira, som han hade i sin hand; d gick Ester fram och rrde vid
      ndan av spiran.
  3.  Och konungen sade till henne: Vad nskar du, drottning Ester,
      och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av riket, s
      skall den beviljas dig.
  4.  Ester svarade: Om det s tckes konungen, m konungen jmte
      Haman i dag komma till ett gstabud, som jag har tillrett fr
      honom.
  5.  D sade konungen: Skynden att hmta hit Haman, fr att s m
      ske, som Ester har begrt.  S kommo d konungen och Haman till
      gstabudet, som Ester hade tillrett.
  6.  Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester: Vad r din bn?
      Den vare dig beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock
      hlften av riket, s skall den uppfyllas.
  7.  Ester svarade och sade: Min bn och min begran r:
  8.  om jag har funnit nd fr konungens gon, och det tckes
      konungen att bevilja min bn och uppfylla min begran, s m
      konungen och Haman komma till nnu ett gstabud, som jag vill
      tillreda fr dem; d skall jag i morgon gra ssom konungen har
      befallt.
  9.  Och Haman gick drifrn den dagen, glad och vl till mods.  Men
      nr han fick se Mordokai i konungens port och denne varken stod
      upp eller ens rrde sig fr honom, d uppfylldes Haman med vrede
      mot Mordokai.
 10.  Men Haman betvang sig och gick hem; drefter snde han och lt
      hmta sina vnner och sin hustru Seres.
 11.  Och Haman talade fr dem om sin rikedom och hrlighet och om
      sina mnga barn och om all den storhet, som konungen hade givit
      honom, och om huru konungen i allt hade upphjt honom ver de
      andra furstarna och konungens vriga tjnare.
 12.  Och Haman sade ytterligare: Icke heller har drottning Ester
      ltit ngon annan n mig komma med konungen till det gstabud,
      som hon hade tillrett; och jmvl i morgon r jag bjuden till
      henne, jmte konungen.
 13.  Men vid allt detta kan jag dock icke vara till freds, s lnge
      jag ser juden Mordokai sitta i konungens port.
 14.  D sade hans hustru Seres och alla hans vnner till honom: Lt
      resa upp en ple, femtio alnar hg, och bed i morgon konungen,
      att Mordokai m bliva upphngd drp; d kan du glad komma med
      konungen till gstabudet.  Detta behagade Haman, och han lt
      resa upp plen.
*17/06 Ester, 6 Kapitlet
                          Ester, 6 Kapitlet

                  Mordokais upphjelse.  Hamans sorg.

  1.  Den natten kunde konungen icke sova; drfr lt han hmta
      krnikan, dr minnesvrda hndelser voro upptecknade, och man
      frelste ur den fr konungen.
  2.  D fann man dr skrivet, att Mordokai hade berttat, hurusom
      Bigetana och Teres, tv av de hovmn, som hllo vakt vid
      trskeln, hade skt tillflle att bra hand p konung Ahasveros.
  3.  Konungen frgade: Vilken ra och upphjelse har vederfarits
      Mordokai fr detta?  Konungens mn, som betjnade honom,
      svarade: Intet sdant har vederfarits honom.
  4.  D sade konungen: r ngon nu tillstdes p grden?  Och Haman
      hade just kommit in p den yttre grden till konungshuset fr
      att bedja konungen, att Mordokai mtte bliva upphngd p den
      ple, som han hade ltit stta upp fr hans rkning.
  5.  S svarade honom d konungens tjnare: Ja, Haman str drute p
      grden.  Konungen sade: Lt honom komma in.
  6.  Nr d Haman kom in, sade konungen till honom: Huru skall man
      gra med den man, som konungen vill ra?  Men Haman tnkte i
      sitt hjrta: Vem skulle konungen vilja bevisa ra mer n mig?
  7.  Drfr sade Haman till konungen: Om konungen vill ra ngon,
  8.  s skall man hmta en konungslig kldnad, som konungen sjlv har
      burit, och en hst, som konungen sjlv har ridit p, och p
      vilkens huvud en kunglig krona r fst;
  9.  och man skall verlmna kldnaden och hsten t en av konungens
      frnmsta furstar, och kldnaden skall sttas p den man, som
      konungen vill ra, och man skall fra honom ridande p hsten
      fram p den ppna platsen i staden och utropa framfr honom: 'S
      gr man med den man, som konungen vill ra.'
 10.  D sade konungen till Haman: Skynda dig att taga kldnaden och
      hsten, ssom du har sagt, och gr s med juden Mordokai, som
      sitter i konungens port.  Underlt intet av allt vad du har
      sagt.
 11.  S tog d Haman kldnaden och hsten och satte kldnaden p
      Mordokai och frde honom ridande fram p den ppna platsen i
      staden och utropade framfr honom: S gr man med den man, som
      konungen vill ra.
 12.  Och Mordokai vnde tillbaka till konungens port; men Haman
      skyndade hem, srjande och med verhljt huvud.
 13.  Och nr Haman frtljde fr sin hustru Seres och alla sina
      vnner vad som hade hnt honom, sade hans vise mn och hans
      hustru Seres till honom: Om Mordokai, som du har begynt att st
      tillbaka fr, r av judisk brd, s frmr du intet mot honom,
      utan skall komma alldeles till korta fr honom.
 14.  Medan de nnu s talade med honom, kommo konungens hovmn fr
      att skyndsamt hmta Haman till gstabudet, som Ester hade
      tillrett.
*17/07 Ester, 7 Kapitlet
                          Ester, 7 Kapitlet

                          Hamans undergng.

  1.  S kommo d konungen och Haman till gstabudet hos drottning
      Ester.
  2.  Och nr vinet dracks, sade konungen till Ester, ocks nu p
      andra dagen: Vad r din bn, drottning Ester?  Den vare dig
      beviljad.  Och vad r din begran?  Gllde den ock hlften av
      riket, s skall den uppfyllas.
  3.  Drottning Ester svarade och sade: Om jag har funnit nd fr
      dina gon, o konung, och det s tckes konungen, s blive mitt
      liv mig sknkt p min bn, och mitt folks p min begran.
  4.  Ty vi ro slda, jag och mitt folk, till att utrotas, drpas och
      frgras.  Om vi allenast hade blivit slda till trlar och
      trlinnor, s skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke
      sdan, att vi borde besvra konungen drmed.
  5.  D svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: Vem
      r den, och var r den, som har frdristat sig att s gra?
  6.  Ester sade: En htsk och illvillig man r det: den onde Haman
      dr.  D blev Haman frskrckt fr konungen och drottningen.
  7.  Och konungen stod upp i vrede och lmnade gstabudet och gick ut
      i palatsets trdgrd; men Haman trdde fram fr att bedja
      drottning Ester om sitt liv, ty han sg, att konungen hade
      beslutit hans ofrd.
  8.  Nr konungen drefter kom tillbaka till gstabudssalen frn
      palatsets trdgrd, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, dr
      Ester satt; d sade konungen: Vill han ock va vld mot
      drottningen, hrinne i min nrvaro?  Knappt hade detta ord gtt
      ver konungens lppar, frrn man hljde ver Hamans ansikte.
  9.  Och Harebona, en av hovmnnen hos konungen, sade: Vid Hamans
      hus str redan en ple, femtio alnar hg, som Haman ltit resa
      upp fr Mordokai, vilkens ord en gng var konungen till sdant
      gagn.  D sade konungen: Hngen upp honom p den.
 10.  S hngde de upp Haman p den ple, som han hade ltit stta upp
      fr Mordokai.  Sedan lade sig konungens vrede.
*17/08 Ester, 8 Kapitlet
                          Ester, 8 Kapitlet

                Judarna f tilltelse att frsvara sig
                     och hmnas p sina fiender.

  1.  Samma dag gav konung Ahasveros t drottning Ester Hamans,
      judarnas ovns, hus.  Och Mordokai fick tilltrde till konungen,
      ty Ester hade nu omtalat, vad han var fr henne.
  2.  Och konungen tog av sig ringen, som han hade ltit taga ifrn
      Haman, och gav den t Mordokai.  Och Ester satte Mordokai ver
      Hamans hus.
  3.  Och Ester talade ytterligare infr konungen, i det att hon fll
      ned fr hans ftter; hon bnfll honom grtande, att han skulle
      avvnda agagiten Hamans onda rd och det anslag, som denne hade
      frehaft mot judarna.
  4.  D rckte konungen ut den gyllene spiran mot Ester; och Ester
      stod upp och trdde fram infr konungen
  5.  och sade: Om det s tckes konungen, och om jag har funnit nd
      infr honom, och det synes konungen vara riktigt och jag r
      honom till behag, s m en skrivelse utfrdas fr att terkalla
      de brev, som innehllo agagiten Hamans, Hammedatas sons, anslag,
      och som han skrev fr att frgra judarna i alla konungens
      hvdingdmen.
  6.  Ty huru skulle jag kunna uthrda att se den olycka, som eljest
      trffade mitt folk?  Ja, huru skulle jag kunna uthrda att se
      mina landsmn frgras?
  7.  D sade konung Ahasveros till drottning Ester och till juden
      Mordokai: Se, Hamans hus har jag givit t Ester, och han sjlv
      har blivit upphngd p en ple, drfr att han ville bra hand
      p judarna.
  8.  Men utfrden nu ock I en skrivelse angende judarna i konungen
      namn, ssom I finnen fr gott, och beseglen den med konungens
      ring.  Ty en skrivelse, som r utfrdad i konungens namn och
      beseglad med konungens ring, kan icke terkallas.
  9.  S blevo nu strax konungens sekreterare tillkallade, p
      tjugutredje dagen i tredje mnaden, det r mnaden Sivan, och en
      skrivelse, alldeles sdan som Mordokai ville, utfrdades till
      judarna och till satraperna, stthllarna och furstarna i
      hvdingdmena, frn Indien nda till Etiopien, ett hundra
      tjugusju hvdingdmen, till vart hvdingdme med dess skrift
      och till vart folk p dess tungoml, jmvl till judarna med
      deras skrift och p deras tungoml.
 10.  Han utfrdade skrivelsen i konung Ahasveros' namn och beseglade
      den med konungens ring.  Drefter kringsnde han brev med ilbud
      till hst, som redo p kungliga travare frn stuterierna,
 11.  att konungen tillstadde judarna i var srskild stad att frsamla
      sig till frsvar fr sitt liv och att i vart folk och
      hvdingdme utrota, drpa och frgra alla vpnade skaror, som
      angrepe dem, vensom barn och kvinnor, varvid deras godelar
      ssom byte skulle givas till plundring,
 12.  detta p en och samma dag i alla konung Ahasveros' hvdingdmen,
      nmligen p trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden
      Adar.
 13.  I skrivelsen stod, att i vart srskilt hvdingdme ett pbud,
      ppet fr alla folk, skulle utfrdas, som innehll, att judarna
      skulle vara redo till den dagen att hmnas p sina fiender.
 14.  Och p grund av konungens befallning drogo ilbuden p de
      kungliga travarna skyndsamt och med hast stad, s snart pbudet
      hade blivit utfrdat i Susans borg.
 15.  Men Mordokai gick ut frn konungen i konungslig kldnad av
      mrkbltt och vitt tyg och med en stor gyllene krona och en
      mantel av vitt och purpurrtt tyg, under det att staden Susan
      jublade och var glad.
 16.  Fr judarna hade nu uppgtt ljus och gldje, frjd och ra.
 17.  Och i vart hvdingdme och i var stad, dit konungens befallning
      och pbud kom, blev gldje och frjd bland judarna, och de hllo
      gstabud och hgtid.  Och mnga ur de frmmande folken blevo
      judar, ty frskrckelse fr judarna hade fallit ver dem.
*17/09 Ester, 9 Kapitlet
                          Ester, 9 Kapitlet

                     Judarnas hmnd.  Purimsfesten.

  1.  P trettonde dagen i tolfte mnaden, det r mnaden Adar, den
      dag d konungens befallning och pbud skulle verkstllas, och d
      judarnas fiender hade hoppats att bliva dem vermktiga --
      fastn det vnde sig s, att judarna i stllet skulle bliva sina
      motstndare vermktiga --
  2.  p den dagen frsamlade sig judarna i sina stder, i alla konung
      Ahasveros' hvdingdmen, fr att kasta sig ver dem, som skte
      deras ofrd; och ingen kunde st dem emot, ty frskrckelse fr
      dem hade fallit ver alla folk.
  3.  Och alla furstarna i hvdingdmena och satraperna och
      stthllarna och konungens tjnstemn understdde judarna, ty
      frskrckelse fr Mordokai hade fallit ver dem.
  4.  Ty Mordokai var nu stor i konungens hus, och hans rykte gick ut
      i alla hvdingdmen, eftersom denne Mordokai lev allt strre och
      strre.
  5.  Och judarna anstllde med sina svrd ett nederlag verallt bland
      sina fiender och drpte och frgjorde dem och frforo ssom de
      ville med sina motstndare.
  6.  I Susans borg drpte och frgjorde judarna fem hundra mn.
  7.  Och Parsandata, Dalefon, Aspata,
  8.  Porata, Adalja, Aridata,
  9.  Parmasta, Arisai, Aridai och Vajsata,
 10.  judarnas ovn Hamans, Hammedatas sons, tio sner drpte de; men
      till plundring rckte de icke ut sin hand.
 11.  Samma dag fick konungen veta huru mnga som hade blivit drpta i
      Susans borg.
 12.  D sade konungen till drottning Ester: I Susans borg hava
      judarna drpt och frgjort fem hundra mn utom Hamans tio sner;
      vad skola de d icke hava gjort i konungens vriga hvdingdmen?
      Vad r nu din bn?  Den vare dig beviljad.  Och vad r
      ytterligare din begran?  Den skall uppfyllas.
 13.  Ester svarade: Om det s tckes konungen, s m det ocks i
      morgon tillstdjas de judar, som ro i Susan, att gra efter
      pbudet fr i dag; och m Hamans tio sner bliva upphngda p
      plen.
 14.  D befallde konungen, att s skulle ske, och pbudet blev
      utfrdat i Susan; drefter blevo Hamans tio sner upphngda.
 15.  och de judar, som voro i Susan, frsamlade sig ocks p
      fjortonde dagen i mnaden Adar och drpte i Susan tre hundra
      mn; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
 16.  Och de vriga judarna, de som voro i konungen hvdingdmen,
      frsamlade sig till frsvar fr sitt liv och skaffade sig ro fr
      sina fiender, i det att drpte sjuttiofem tusen av dessa sina
      motstndare; men till plundring rckte de icke ut sin hand.
 17.  Detta skedde p trettonde dagen i mnaden Adar; men p fjortonde
      dagen vilade de och firade den ssom en gstabuds- och
      gldjedag.
 18.  De judar ter, som voro i Susan, hade frsamlat sig bde den
      trettonde dagen och p den fjortonde; men de vilade p den
      femtonde dagen och firade den ssom en gstabuds- och gldjedag.
 19.  Drfr fira judarna p landsbygden, de som bo i
      landsortsstderna, den fjortonde dagen i mnaden Adar ssom en
      gldje-, gstabuds- och hgtidsdag, p vilken de snda gvor
      till varandra av den mat de hava tillagat.
 20.  Och Mordokai tecknade upp dessa hndelser och snde skrivelser
      till alla judar i konung Ahasveros' hvdingdmen, bde nra och
      fjrran,
 21.  och stadgade ssom lag fr dem, att de alltid, r efter r,
      skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i mnaden Adar,
 22.  eftersom det var p dessa dagar som judarna hade ftt ro fr
      sina fiender, och eftersom i denna mnad deras bedrvelse hade
      blivit frvandlad till gldje och deras sorg till hgtid.
      Drfr skulle de fira dessa dagar ssom gstabuds- och
      gldjedagar, p vilka de skulle snda gvor till varandra av den
      mat de hade tillagat, s ock sknker till de fattiga.
 23.  Och judarna antogo ssom sed, vad de nu hade begynt att gra,
      det varom Mordokai hade skrivit till dem --
 24.  detta eftersom agagiten Haman, Hammedatas son, alla judars ovn,
      hade frehaft sitt anslag mot judarna till att frgra dem och
      hade kastat <sprr>pur</sprr>, det r <sprr>lott</sprr>, till
      att pltsligt verfalla och frgra dem;
 25.  varemot konungen, nr han hade ftt veta detta, hade givit
      befallning och utfrdat en skrivelse om att det onda anslag, som
      denne hade frehaft mot judarna, skulle vnda tillbaka p hans
      eget huvud, s att han sjlv och hans sner hade blivit
      upphngda p plen.
 26.  Frdenskull blevo dessa dagar kallade <sprr>purim</sprr> efter
      ordet <sprr>pur</sprr>; och frdenskull, i anledning av allt
      som stod i detta brev, och vad de sjlva hrav hade sett, och
      vad som hade vederfarits dem,
 27.  stadgade judarna och antogo ssom orygglig sed fr sig och sina
      efterkommande och fr alla, som slto sig till dem, att alltid,
      r efter r, fira dessa bda dagar, efter freskriften om dem
      och p den fr dem bestmda tiden,
 28.  och att dessa dagar skulle ihgkommas och firas i alla tider, i
      var slkt, i vart hvdingdme och i var stad, s att dessa
      purimsdagar oryggligt skulle hllas bland judarna och deras
      minnelse icke upphra bland deras efterkommande.
 29.  Men drottning Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai
      uppsatte nyo en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, fr att
      stadga ssom en lag, vad som freskrevs i detta nya brev om
      purim.
 30.  Och skrivelser, vnligt och vlvilligt avfattade, utsndes till
      alla judar i de ett hundra tjugusju hvdingdmena i Ahasveros'
      rike,
 31.  fr att stadga ssom lag, att de skulle fira dessa purimsdagar
      p deras bestmda tider s, som juden Mordokai och drottning
      Ester stadgade fr dem, och s, som de stadgade fr sig sjlva
      och sina efterkommande, nmligen med freskrivna fastor och
      vliga klagorop.

 32.  Allts blevo genom Esters befallning dessa freskrifter om purim
      stadgade ssom lag; och den tecknades upp i en bok.
*17/10 Ester, 10 Kapitlet
                          Ester, 10 Kapitlet

                           Mordokais makt.

  1.  Och konung Ahasveros tog skatt bde av fastlandet och av arna i
      havet.
  2.  Och allt vad han i sin makt och sin vldighet gjorde, vensom
      berttelsen om den storhet, till vilken konungen upphjde
      Mordokai, det finnes upptecknat i de mediska och persiska
      konungarnas krnika.
  3.  Ty juden Mordokai var konung Ahasveros' nrmaste man, och han
      var stor bland judarna och lskad av alla sina brder, eftersom
      han skte sitt folks bsta och lade sig ut fr alla sina
      landsmn till deras vlfrd.
