@c -*- 1917 -*-
*16/ Nehemja
*16/01 Nehemja, 1 Kapitlet
                         Nehemja, 1 Kapitlet

                  Nehemjas bn vid underrttelsen om
                       tillstndet i Jerusalem.

  1.  Nehemjas, Hakaljas sons, berttelse.

      I mnaden Kisleu, i det tjugonde ret, nr jag var i Susans
      borg,
  2.  hnde sig att Hanani, en av mina brder, och ngra andra mn
      kommo frn Juda.  Och jag frgade dem om judarna, den rddade
      skara som fanns kvar efter fngenskapen, och om Jerusalem.
  3.  De sade till mig: De kvarblivna, de som efter fngenskapen
      finnas kvar i hvdingdmet, lida stor nd och smlek, och
      Jerusalems mur r nedbruten, och dess portar ro uppbrnda i
      eld.
  4.  Nr jag hade hrt detta, satt jag grtande och srjande i flera
      dagar och fastade och bad infr himmelens Gud.
  5.  Och jag sade: Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
      fruktansvrde Gud, du som hller frbund och bevarar nd mot dem
      som lska dig och hlla dina bud,
  6.  lt ditt ra akta hrp, och lt dina gon vara ppna, och hr
      din tjnares bn, den som jag nu beder infr dig bde dag och
      natt, fr Israels barn, dina tjnare, i det att jag beknner
      Israels barns synder, dem som vi hava begtt mot dig; ty ocks
      jag och min faders hus hava syndat.
  7.  Vi hava svrt frbrutit oss mot dig; vi hava icke hllit de bud
      och stadgar och rtter som du gav din tjnare Mose.
  8.  Men tnk p det ord som du gav din tjnare Mose, nr du sade:
      'Om I ren otrogna, s skall jag frstr eder bland folken;
  9.  men om I vnden om till mig och hllen mina bud och gren efter
      dem, d vill jag, om n edra frdrivna vore vid himmelens nda,
      likvl frsamla dem drifrn och lta dem komma till den plats
      som jag har utvalt till boning t mitt namn.'
 10.  De ro ju dina tjnare och ditt folk, som du har frlossat genom
      din stora kraft och din starka hand.
 11.  Ack Herre, lt ditt ra akta p din tjnares bn, ja, p vad
      dina tjnare bedja, de som vilja frukta ditt namn; lt nu din
      tjnare vara lyckosam och lt honom finna barmhrtighet infr
      denne man.

      Jag var d munsknk hos konungen.
*16/02 Nehemja, 2 Kapitlet
                         Nehemja, 2 Kapitlet

                 Nehemja fr tillstnd att bygga upp
                    Jerusalems murar och vidtager
                        frberedelser drtill.

  1.  I mnaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsr, vid ett
      tillflle d vin stod framsatt fr konungen, tog jag vinet och
      gav det t honom.  Och jag hade icke frr visat mig sorgsen infr
      honom;
  2.  men nu sade konungen till mig: Varfr ser du s sorgsen ut?  Du
      r ju icke sjuk; du mste hava ngon hjrtesorg.  D blev jag
      vermttan hpen.
  3.  Och jag sade till konungen: M konungen leva evinnerligen!
      Skulle jag icke se sorgsen ut, d den stad dr mina fders
      gravar ro ligger de och dess portar ro frtrda av eld?
  4.  Konungen sade till mig: Vad r det d du begr?  D bad jag en
      bn till himmelens Gud
  5.  och sade till konungen: Om det s tckes konungen, och om du
      finner behag i din tjnare, s beder jag att du ville lta mig
      fara till Juda, till den stad dr mina fders gravar ro, p det
      att jag ter m bygga upp den.
  6.  D frgade konungen mig, allt under det att drottningen satt vid
      hans sida: Huru lnge kan din resa rcka, och nr kan du komma
      tillbaka?  D det nu allts tcktes konungen att lta mig fara,
      uppgav jag fr honom en bestmd tid.
  7.  Och jag sade till konungen: Om det s tckes konungen, s m
      brev givas mig till stthllarna i landet p andra sidan floden,
      att de lta mig fara drigenom, till dess jag kommer till Juda,
  8.  s ock ett brev till Asaf, uppsyningsmannen ver den kungliga
      skogsparken, att han lter mig f virke fr att drmed timra upp
      portarna till borgen som hr till templet, vensom virke till
      stadsmuren, s ock till det hus dr jag sjlv skall hava min
      bostad.  Och konungen beviljade mig detta, eftersom min Guds
      goda hand var ver mig.

  9.  Nr jag s kom till stthllarna i landet p andra sidan floden,
      gav jag dem konungens brev.  Och konungen hade snt med mig
      hrhvitsmn och ryttare.
 10.  Men d horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
      tjnstemannen, hrde detta, frtrt det dem hgeligen att ngon
      hade kommit fr att se Israels barn till godo.

 11.  Nr jag sedan hade kommit till Jerusalem och varit dr i tre
      dagar,
 12.  stod jag upp om natten jmte ngra f mn, utan att hava omtalat
      fr ngon mnniska vad min Gud ingav mig i hjrtat att gra fr
      Jerusalem; och det djur som jag red p var det enda jag hade med
      mig.
 13.  Och jag drog om natten ut genom Dalporten fram emot Drakkllan
      och Dyngporten och besg Jerusalems murar, huru de voro
      nedbrutna, och huru dess portar voro frtrda av eld.
 14.  Och jag drog vidare till Kllporten och till Konungsdammen, men
      dr var det icke mjligt fr djuret att komma fram med mig.
 15.  D begav jag mig uppfr dalen om natten och besg muren och
      vnde sedan ter in genom Dalporten och kom s tillbaka.

 16.  Och frestndarna hade icke ftt veta vart jag hade gtt, och
      vad jag ville gra, ty jag hade nnu icke omtalat ngot fr
      judarna, prsterna, dlingarna, frestndarna och de vriga, som
      skulle f med arbetet att gra.
 17.  Men nu sade jag till dem: I sen sjlva i vilken nd vi ro,
      huru Jerusalem ligger de, och huru dess portar ro uppbrnda i
      eld.  Vlan d, lt oss bygga upp Jerusalems mur, fr att vi icke
      lngre m vara till smlek.
 18.  Och jag omtalade fr dem huru min Guds hand hade varit mig
      ndig, s ock vad konungen hade lovat mig.  D sade de: Vi vilja
      st upp och bygga.  Och de togo mod till sig fr det goda
      verket.

 19.  Men nr horoniten Sanballat och Tobia, den ammonitiske
      tjnstemannen, och araben Gesem hrde detta, bespottade de oss
      och visade frakt fr oss; och de sade: Vad r det I gren?
      Viljen I stta eder upp mot konungen?
 20.  D gav jag dem detta svar: Himmelens Gud skall lta det g oss
      vl, och vi, hans tjnare, vilja st upp och bygga; men I haven
      ingen del eller rtt eller minnelse i Jerusalem.
*16/03 Nehemja, 3 Kapitlet
                         Nehemja, 3 Kapitlet

                 Jerusalems murar och portar sttas i
                                stnd.

  1.  Och versteprsten Eljasib och hans brder, prsterna, stodo upp
      och byggde Frporten, vilken de helgade, och i vilken de sedan
      satte in drrarna.  Vidare byggde de nda fram till Hammeatornet,
      som de helgade, och vidare fram till Hananeltornet.
  2.  Drbredvid byggde Jerikos mn; och drbredvid byggde Sackur,
      Imris son.
  3.  Fiskporten byggdes av Hassenaas barn; de timrade upp den och
      satte in dess drrar, dess riglar och bommar.
  4.  Drbredvid arbetade Meremot, son till Uria, son till Hackos, p
      att stta muren i stnd; drbredvid arbetade Mesullam, son till
      Berekja, son till Mesesabel; och drbredvid arbetade Sadok,
      Baanas son.
  5.  Drbredvid arbetade tekoaiterna, men de frnmsta bland dem
      ville icke bja sin hals till att tjna sin Herre.
  6.  Gamla porten sattes i stnd av Jojada, Paseas son, och Mesullam,
      Besodjas son; de timrade upp den och satte in dess drrar, dess
      riglar och bommar.
  7.  Drbredvid arbetade gibeoniten Melatja och meronotiten Jadon
      jmte mnnen frn Gibeon och Mispa, som lydde under stthllaren
      i landet p andra sidan floden.
  8.  Drbredvid arbetade Ussiel, Harhajas son, jmte guldsmederna;
      och drbredvid arbetade Hananja, en av salvoberedarna.  Det
      nstfljande stycket av Jerusalem lt man vara, nda till Breda
      muren.
  9.  Drbredvid arbetade Refaja, Hurs son, hvdingen ver ena hlften
      av Jerusalems omrde.
 10.  Drbredvid arbetade Jedaja, Harumafs son, mitt emot sitt eget
      hus; och drbredvid arbetade Hattus, Hasabnejas son.
 11.  En annan strcka sattes i stnd av Malkia, Harims son, och av
      Hassub, Pahat-Moabs son, och drjmte Ugnstornet.
 12.  Drbredvid arbetade Sallum, Hallohes' son, hvdingen ver andra
      hlften av Jerusalems omrde, han sjlv med sina dttrar.
 13.  Dalporten sattes i stnd av Hanun och Sanoas invnare; de byggde
      upp den och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  De
      byggde ock ett tusen alnar p muren, nda fram till Dyngporten.
 14.  Och Dyngporten sattes i stnd av Malkia, Rekabs son, hvdingen
      ver Bet-Hackerems omrde; han byggde upp den och satte in dess
      drrar, dess riglar och bommar.
 15.  Och Kllporten sattes i stnd av Sallun, Kol-Hoses son,
      hvdingen ver Mispas omrde; han byggde upp den och lade tak
      drp och satte in dess drrar, dess riglar och bommar.  Han
      byggde ock muren vid Vattenledningsdammen, invid den kungliga
      trdgrden, nda fram till trapporna som fra ned frn Davids
      stad.
 16.  Drnst sattes ett stycke i stnd av Nehemja, Asbuks son,
      hvdingen ver ena hlften av Bet-Surs omrde, nmligen stycket
      nda fram till platsen mitt emot Davidsgravarna och vidare fram
      till den grvda dammen och till Hjltehuset.
 17.  Drnst arbetade leviterna under Rehum, Banis son; drbredvid
      arbetade Hasabja, hvdingen ver ena hlften av Kegilas omrde,
      fr sitt omrde.
 18.  Drnst arbetade deras brder under Bavai, Henadads son,
      hvdingen ver andra hlften av Kegilas omrde.
 19.  Drbredvid sattes en annan strcka i stnd av Eser, Jesuas son,
      hvdingen ver Mispa, nmligen frn platsen mitt emot uppgngen
      till tyghuset i Vinkeln.
 20.  Drnst sattes, under ivrigt arbete, en annan strcka i stnd av
      Baruk, Sabbais son, frn Vinkeln nda fram till ingngen till
      versteprsten Eljasibs hus.
 21.  Drnst sattes en annan strcka i stnd av Meremot, son till
      Uria, son till Hackos, frn ingngen till Eljasibs hus nda dit
      dr Eljasibs hus slutar.
 22.  Drnst arbetade prsterna, mnnen frn Jordansltten.
 23.  Drnst arbetade Benjamin och Hassub, mitt emot sitt eget hus;
      drnst arbetade Asarja, son till Maaseja, son till Ananja,
      utmed sitt eget hus.
 24.  Drnst sattes en annan strcka i stnd av Binnui, Henadads son,
      frn Asarjas hus nda fram till Vinkeln och vidare fram till
      Hrnet.
 25.  Palal, Usais son, satte i stnd stycket frn platsen mitt emot
      Vinkeln och det torn som skjuter ut frn det vre konungshuset,
      vid fngelsegrden; drnst kom Pedaja, Pareos' son.
 26.  (Men tempeltrlarna bodde p Ofel nda fram till platsen mitt
      emot Vattenporten mot ster och det utskjutande tornet.)
 27.  Drnst sattes en annan strcka i stnd av tekoaiterna, frn
      platsen mitt emot det stora utskjutande tornet nda fram till
      Ofelmuren.
 28.  Ovanfr Hstporten arbetade prsterna, var och en mitt emot sitt
      eget hus.
 29.  Drnst arbetade Sadok, Immers son, mitt emot sitt eget hus; och
      drnst arbetade Semaja, Sekanjas son, som hade vakten vid stra
      porten.
 30.  Drnst sattes en annan strcka i stnd av Hananja, Selemjas
      son, och Hanun, Salafs sjtte son; drnst arbetade Mesullam,
      Berekjas son, mitt emot sin tempelkammare.
 31.  Drnst sattes ett stycke i stnd av Malkia, en av guldsmederna,
      nda fram till tempeltrlarnas och kpmnnens hus, mitt emot
      Mnstringsporten och vidare fram till Hrnsalen.
 32.  Och mellan Hrnsalen och Frporten arbetade guldsmederna och
      kpmnnen p att stta muren i stnd.
*16/04 Nehemja, 4 Kapitlet
                         Nehemja, 4 Kapitlet

                       Svrigheter vid bygget.

  1.  Nr nu Sanballat hrde att vi hllo p att bygga upp muren,
      vredgades han och blev hgeligen frtrnad.  Och han bespottade
      judarna
  2.  och talade s infr sina brder och infr Samariens krigsfolk:
      Vad r det dessa vanmktiga judar gra?  Skall man lta dem
      hllas?  Skola de f offra?  Skola de kanhnda i sinom tid
      fullborda sitt verk?  Skola de kunna giva liv t stenarna i
      grushgarna, dr de ligga frbrnda?
  3.  Och ammoniten Tobia, som stod bredvid honom sade: Huru de n
      bygga, skall dock en rv komma deras stenmur att rmna, blott
      han hoppar upp p den.

  4.  Hr, vr Gud, huru fraktade vi ro.  Lt deras smdelser falla
      tillbaka p deras egna huvuden.  Ja, lt dem bliva utplundrade i
      ett land dit de fras ssom fngar.
  5.  verskyl icke deras missgrningar, och lt deras synd icke varda
      utplnad ur din syn, eftersom de hava varit de byggande till
      frargelse.

  6.  Och vi byggde p muren, och hela muren blev hopfogad till sin
      halva hjd; och folket arbetade med gott mod.

  7.  Men nr Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och
      asdoditerna hrde att man alltjmt hll p med att laga upp
      Jerusalems murar, och att rmnorna begynte igentppas, d blevo
      de mycket vreda.
  8.  Och de sammansvuro sig allasammans att g stad och angripa
      Jerusalem och stra folket i deras arbete.
  9.  D bdo vi till vr Gud; och vi lto hlla vakt mot dem bde dag
      och natt fr att skydda oss mot dem.
 10.  Men judarna sade: Brarnas kraft sviker, och gruset r alltfr
      mycket; vi frm icke mer att bygga p muren.
 11.  Vra ovnner ter sade: Innan de f veta eller se ngot, skola
      vi st mitt ibland dem och drpa dem; s skola vi gra slut p
      arbetet.
 12.  Nr nu de judar som bodde i deras grannskap kommo och frn alla
      hll uppmanade oss, vl tio gnger, att vi skulle draga oss
      tillbaka till dem,
 13.  d stllde jag upp folket i de lgsta och mest ppna delarna av
      staden bakom muren; jag stllde upp dem efter slkter, med sina
      svrd, spjut och bgar.
 14.  Och sedan jag hade besett allt, stod jag upp och sade till
      dlingarna och frestndarna och det vriga folket: Frukten
      icke fr dem; tnken p Herren, den store och fruktansvrde, och
      striden fr edra brder, edra sner och dttrar, edra hustrur
      och edra hus.

 15.  Sedan vra fiender slunda hade ftt frnimma att saken var oss
      bekant, och att Gud hade gjort deras rd om intet, kunde vi alla
      vnda tillbaka till muren, var och en till sitt arbete.
 16.  Frn den dagen var ena hlften av mina tjnare sysselsatt med
      arbetet, under det att andra hlften stod vpnad med sina spjut,
      skldar, bgar och pansar, medan furstarna stodo bakom hela Juda
      hus.
 17.  De som byggde p muren och de som lassade p och buro brdor
      gjorde sitt arbete med den ena handen, och med den andra hllo
      de vapnet.
 18.  Och de som byggde hade var och en sitt svrd bundet vid sin
      lnd, under det att de byggde; och bredvid mig stod en
      basunblsare.
 19.  Jag hade nmligen sagt till dlingarna och frestndarna och det
      vriga folket: Arbetet r stort och vidstrckt, och vi ro
      spridda ver muren, lngt ifrn varandra.
 20.  Dr I nu hren basunen ljuda, dit skolen I frsamla eder till
      oss; vr Gud skall strida fr oss.
 21.  S gjorde ock vi vrt arbete, under det att hlften av folket
      stod vpnad med sina spjut frn morgonrodnadens uppgng, till
      dess att stjrnorna kommo fram.
 22.  Vid samma tid sade jag ock till folket att var och en med sin
      tjnare skulle stanna ver natten inne i Jerusalem, s att vi om
      natten kunna hava dem till vakt och om dagen till arbete.
 23.  Och varken jag eller mina brder eller mina tjnare eller de som
      gjorde vakt hos mig lade av klderna; vapnen hllos av var och
      en fr lika ndvndiga som vatten.
*16/05 Nehemja, 5 Kapitlet
                         Nehemja, 5 Kapitlet

                 Ockrarnas bestraffning.  De rikas och
                      Nehemjas uppoffringar fr
                           byggnadsarbetet.

  1.  Och mnnen av folket med sina hustrur hovo upp ett stort rop mot
      sina judiska brder.
  2.  Ngra sade: Vi med vra sner och dttrar ro mnga; lt oss f
      sd, s att vi hava att ta och kunna bliva vid liv.
  3.  Och ngra sade: Vra krar, vingrdar och hus mste vi
      pantstta; lt oss f sd till att stilla vr hunger.
  4.  Och andra sade: Vi hava mst lna penningar p vra krar och
      vingrdar till skatten t konungen.
  5.  Nu ro ju vra kroppar lika goda som vra brders kroppar, och
      vra barn lika goda som deras barn; men nd mste vi giva vra
      sner och dttrar i trldom, ja, ngra av vra dttrar hava
      redan blivit givna i trldom, utan att vi frm gra ngot
      drvid, eftersom vra krar och vingrdar ro i andras hnder.

  6.  Nr jag nu hrde deras rop och hrde dessa ord, blev jag mycket
      vred.
  7.  Och sedan jag hade gtt till rds med mig sjlv, frebrdde jag
      dlingarna och frestndarna och sade till dem: Det r ocker I
      bedriven mot varandra.  Drefter sammankallade jag en stor
      folkfrsamling emot dem.
  8.  Och jag sade till dem: Vi hava efter frmga frikpt vra
      judiska brder som voro slda t hedningarna.  Skolen nu I slja
      edra brder?  Skola de behva slja sig t oss?  D tego de och
      hade intet att svara.
  9.  Och jag sade: Vad I gren r icke rtt.  I borden ju vandra i
      vr Guds fruktan, s att vra fiender, hedningarna, ej finge
      orsak att smda oss.
 10.  Ocks jag och mina brder och mina tjnare hava penningar och
      sd att fordra av dem; lt oss nu avst frn vr fordran.
 11.  Given dem redan i dag tillbaka deras krar, vingrdar,
      olivplanteringar och hus, och sknken efter den rnta p
      penningarna, p sden, p vinet och oljan, som I haven att
      fordra av dem.
 12.  De svarade: Vi vilja giva det tillbaka och icke utkrva ngot
      av dem; vi vilja gra ssom du har sagt.  Och jag tog en ed av
      dem, sedan jag hade tillkallat prsterna, att de skulle gra s.
 13.  Drjmte skakade jag fnget p min mantel och sade: Var och en
      som icke hller detta sitt ord, honom m Gud s skaka bort ifrn
      hans hus och hans gods; ja, varde han s utskakad och tom p
      allt.  Och hela frsamlingen sade: Amen, och lovade HERREN.
      Drefter gjorde folket ssom det var sagt.

 14.  Ytterligare r att nmna att frn den dag d jag frordnades att
      vara stthllare ver dem i Juda land, allts frn Artasastas
      tjugonde regeringsr nda till hans trettioandra, tolv hela r,
      varken jag eller mina brder to av stthllarkosten.
 15.  De frra stthllarna, de som hade varit fre mig, hade betungat
      folket och tagit av dem mat och vin till ett vrde av mer n
      fyrtio siklar silver, och jmvl deras tjnare hade frfarit
      hrt mot folket.  Men s gjorde icke jag, ty jag fruktade Gud.
 16.  Dessutom hll jag i att arbeta p muren, och ingen ker kpte vi
      oss; och alla mina tjnare voro frsamlade vid arbetet dr.
 17.  Och av judarna och deras frestndare to ett hundra femtio man
      vid mitt bord, frutom dem som kommo till oss ifrn folken runt
      omkring oss.
 18.  Och vad som tillreddes fr var dag, nmligen en oxe och sex
      utskta fr, frutom fglar, det tillreddes p min bekostnad;
      och var tionde dag anskaffades mycket vin av alla slag.  Men
      likvl krvde jag icke ut stthllarkosten, eftersom arbetet
      tyngde s svrt p folket.

 19.  Tnk, min Gud, p allt vad jag har gjort fr detta folk, och
      rkna mig det till godo!
*16/06 Nehemja, 6 Kapitlet
                         Nehemja, 6 Kapitlet

                 Frstliga anslag mot Nehemja.  Muren
                               frdig.

  1.  Nr nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och vra vriga
      fiender hrde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer
      fanns ngon rmna i den -- om jag ock vid den tiden nnu icke
      hade satt in drrar i portarna --
  2.  d snde Sanballat och Gesem bud till mig och lto sga: Kom,
      lt oss trda tillsammans i Kefirim i Onos dal.  De tnkte
      nmligen gra mig ngot ont.
  3.  Men jag skickade bud till dem och lt sga: Jag har ett stort
      arbete fr hnder och kan icke komma ned.  Arbetet kan ju icke
      vila, ssom dock mste ske, om jag lmnade det och komme ned
      till eder.
  4.  Och de snde samma bud till mig fyra gnger; men var gng gav
      jag dem samma svar som frut.
  5.  D snde Sanballat fr femte gngen till mig sin tjnare med
      samma bud, och denne hade nu med sig ett ppet brev.
  6.  Dri var skrivet: Det frljudes bland folken, och psts jmvl
      av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att
      det r drfr du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras
      konung -- sdant sger man.
  7.  Du lr ock hava bestllt profeter som i Jerusalem skola utropa
      och frkunna att du r konung i Juda.  Eftersom nu konungen nog
      fr hra talas hrom, drfr m du nu komma, s att vi f rdsl
      med varandra.
  8.  D snde jag bud till honom och lt svara: Intet av det du
      sger har ngon grund, utan det r dina egna pfund.
  9.  De ville nmligen alla skrmma oss, i tanke att vi d skulle
      frlora allt mod till arbetet, och att detta s skulle bliva
      ogjort.

      Styrk du nu i stllet mitt mod!

 10.  Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till
      Mehetabel; han hll sig d inne.  Och han sade: Lt oss
      tillsammans g till Guds hus, in i templet, och sedan stnga
      igen templets drrar.  Ty de skola komma fr att drpa dig; om
      natten skola de komma fr att drpa dig.
 11.  Men jag svarade: Skulle en man sdan som jag vilja fly?  Eller
      kan vl en man av mitt slag g in i templet och dock bliva vid
      liv?  Nej, jag vill icke g dit.
 12.  Jag frstod nmligen att Gud icke hade snt honom, utan att han
      frebdade mig sdant, blott drfr att Tobia och Sanballat hade
      lejt honom.
 13.  Han var lejd, fr att jag skulle lta skrmma mig till att gra
      ssom han sade och drmed frsynda mig; p detta stt ville de
      framkalla ont rykte om mig, fr att sedan kunna smda mig.

 14.  Tnk, min Gud p Tobia, vensom Sanballat, efter dessa hans
      grningar, s ock p profetissan Noadja och de andra profeterna
      som ville skrmma mig!

 15.  Och muren blev frdig p tjugufemte dagen i mnaden Elul, efter
      femtiotv dagar.
 16.  Nr nu alla vra fiender hrde detta, betogos de, alla de
      kringboende folken, av fruktan, och sgo att de hade kommit illa
      till korta; ty de frstodo nu att detta arbete var vr Guds
      verk.

 17.  Vid denna tid snde ock Juda dlingar mnga brev till Tobia, och
      brev frn Tobia ankommo ock till dem.
 18.  Ty mnga i Juda voro genom ed frbundna med honom; han var
      nmligen mg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade
      tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
 19.  Dessa plgade ocks infr mig tala gott om honom, och vad jag
      sade buro de fram till honom.  Tobia snde ock brev fr att
      skrmma mig.
*16/07 Nehemja, 7 Kapitlet
                         Nehemja, 7 Kapitlet

               Bevakningen av Jerusalem.  Frteckning p
                     de med Serubbabel terkomna.

  1.  Nr nu muren var uppbyggd, satte jag in drrarna; och
      drrvaktare, sngare och leviter blevo anstllda.
  2.  Och till beflhavare ver Jerusalem satte jag min broder Hanani
      jmte Hananja, hvitsman i borgen, ty denne hlls fr en
      plitlig man och var gudfruktig mer n mnga andra.
  3.  Och jag sade till dem: Jerusalems portar m icke ppnas, frrn
      solen r hgt uppe; och medan vakten nnu str kvar, skall man
      stnga drrarna och stta bommarna fr.  Och I skolen stlla ut
      vakter av Jerusalems invnare, var och en p hans post, s att
      envar fr st framfr sitt eget hus.

  4.  Och staden var vidstrckt och stor, men dr fanns icke mycket
      folk, och husen voro icke uppbyggda.

  5.  Och min Gud ingav mig i hjrtat att jag skulle frsamla
      dlingarna, frestndarna och folket fr att upptecknas i
      slktregister.  D fann jag slktfrteckningen ver dem som frst
      hade dragit upp, och jag fann dri s skrivet:

  6.  Dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
      landsflykt och fngenskap till vilken de hade blivit bortfrda
      av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde tillbaka till
      Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
  7.  i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja,
      Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och
      Baana.

      Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
  8.  Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
  9.  Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
 10.  Aras barn: sex hundra femtiotv;
 11.  Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
      hundra aderton;
 12.  Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
 13.  Sattus barn: tta hundra fyrtiofem;
 14.  Sackais barn: sju hundra sextio;
 15.  Binnuis barn: sex hundra fyrtiotta;
 16.  Bebais barn: sex hundra tjugutta;
 17.  Asgads barn: tv tusen tre hundra tjugutv;
 18.  Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
 19.  Bigvais barn: tv tusen sextiosju;
 20.  Adins barn: sex hundra femtiofem;
 21.  Aters barn av Hiskia: nittiotta;
 22.  Hasums barn: tre hundra tjugutta;
 23.  Besais barn: tre hundra tjugufyra;
 24.  Harifs barn: ett hundra tolv;
 25.  Gibeons barn: nittiofem;
 26.  mnnen frn Bet-Lehem och Netofa: ett hundra ttiotta;
 27.  mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
 28.  mnnen frn Bet-Asmavet: fyrtiotv;
 29.  mnnen frn Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra
      fyrtiotre;
 30.  mnnen frn Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
 31.  mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
 32.  mnnen frn Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
 33.  mnnen frn det andra Nebo: femtiotv;
 34.  den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
 35.  Harims barn: tre hundra tjugu;
 36.  Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
 37.  Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
 38.  Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.

 39.  Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
 40.  Immers barn: ett tusen femtiotv;
 41.  Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
 42.  Harims barn: ett tusen sjutton.

 43.  Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn:
      sjuttiofyra;
 44.  av sngarna: Asafs barn: ett hundra fyrtiotta;
 45.  av drrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs
      barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettiotta.

 46.  Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
 47.  Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
 48.  Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
 49.  Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
 50.  Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
 51.  Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
 52.  Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
 53.  Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
 54.  Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
 55.  Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
 56.  Nesias barn, Hatifas barn.

 57.  Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas
      barn,
 58.  Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
 59.  Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons
      barn.

 60.  Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
      tre hundra nittiotv.

 61.  Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
      Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
      och sin slkt, och huruvida de voro av Israel:
 62.  Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotv.
 63.  Och av prsterna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn,
      hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till hustru och
      blev uppkallad efter deras namn.
 64.  Dessa skte efter sina slktregister, men man kunde icke finna
      dem; drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
 65.  Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
      hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.

 66.  Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
      hundra sextio,
 67.  frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
      hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra fyrtiofem
      sngare och sngerskor.
 68.  [1]
 69.  Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju
      hundra tjugu snor.

 70.  Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo sknker till
      arbetet.  Stthllaren gav till kassan i guld ett tusen dariker,
      drtill femtio sklar och fem hundra trettio prsterliga
      livkldnader.
 71.  Och somliga bland huvudmnnen fr familjerna gvo till
      arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver tv tusen
      tv hundra minor.
 72.  Och det vriga folkets gvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker
      och i silver tv tusen minor, s ock sextiosju prsterliga
      livkldnader.
 73.  Och prsterna, leviterna, drrvaktarna, sngarna, en del av
      meniga folket samt tempeltrlarna, korteligen hela Israel,
      bosatte sig i sina stder.

[1]  V. 68 se Gamla testamentets text i Ordfrkl.
*16/08 Nehemja, 8 Kapitlet
                         Nehemja, 8 Kapitlet

               Lagen frelses.  Lvhyddohgtiden firas.

  1.  Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn voro bosatta i sina
      stder, frsamlade sig folket, alla ssom en man, p den ppna
      platsen framfr Vattenporten; och de bdo Esra, den skriftlrde,
      att hmta fram Moses lagbok, den som HERREN hade givit t
      Israel.
  2.  D framlade prsten Esra lagen fr frsamlingen, fr bde mn
      och kvinnor, alla som kunde frst vad de hrde; detta var p
      frsta dagen i sjunde mnaden.
  3.  Och han frelste drur vid den ppna platsen framfr
      Vattenporten, frn dagningen till middagen, fr mn och kvinnor,
      dem som kunde frst det; och allt folket lyssnade till
      lagboken.
  4.  Och Esra, den skriftlrde, stod p en hg trstllning som man
      hade gjort fr det ndamlet; och bredvid honom stodo Mattitja,
      Sema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja p hans hgra sida, och
      till vnster om honom Pedaja, Misael, Malkia, Hasum, Hasbaddana,
      Sakarja och Mesullam.
  5.  Och Esra ppnade boken, s att allt folket sg det, ty han stod
      hgre n allt folket; och nr han ppnade den, stod allt folket
      upp.
  6.  Och Esra lovade den store HERREN Gud, och allt folket svarade:
      Amen, Amen, med upprckta hnder; och de bjde sig ned och
      tillbdo HERREN med ansiktet mot jorden.
  7.  Och Jesua, Bani, Serebja, Jamin, Ackub, Sabbetai, Hodia,
      Maaseja, Kelita, Asarja, Josabad, Hanan, Pelaja och de andra
      leviterna undervisade folket i lagen, medan folket stod dr, var
      och en p sin plats.
  8.  Och de frelste tydligt ur boken, ur Guds lag; och de utlade
      meningen, s att man frstod det som lstes.

  9.  Och Nehemja, han som var stthllare, och prsten Esra, den
      skriftlrde, och leviterna, som undervisade folket, sade till
      allt folket: Denna dag r helgad t HERREN, eder Gud; srjen
      icke och grten icke.  Ty allt folket grt, nr de hrde lagens
      ord.
 10.  Och han sade ytterligare till dem: Gn bort och ten eder bsta
      mat och dricken edert staste vin, och snden omkring gvor
      drav till dem som icke hava ngot tillrett t sig, ty denna dag
      r helgad t vr Herre.  Och varen icke bedrvade, ty frjd i
      HERREN r eder starkhet.
 11.  Ocks leviterna lugnade allt folket och sade: Varen stilla, ty
      dagen r helig; varen icke bedrvade.
 12.  Och allt folket gick bort och t och drack; de snde ock omkring
      gvor av den mat de hade tillagat och gjorde sig mycket glada;
      ty de hade aktat p det som man hade kungjort fr dem.

 13.  Dagen drefter frsamlade sig huvudmnnen fr hela folkets
      familjer, s ock prsterna och leviterna, till Esra, den
      skriftlrde, fr att giva nrmare akt p lagens ord.
 14.  Och de funno skrivet i lagen att HERREN genom Mose hade bjudit
      att Israels barn skulle bo i lvhyddor under hgtiden i sjunde
      mnaden,
 15.  och att man skulle kungra och lta utropa i alla deras stder
      och i Jerusalem och sga: Gn ut p bergen och hmten lv av
      olivtrd, planterade eller vilda, och lv av myrten, palmtrd
      och andra lummiga trd, och gren lvhyddor, ssom det r
      freskrivet.
 16.  D gick folket ut och hmtade sdant och gjorde sig hyddor p
      tak och p grdar, var och en t sig, s ock p grdarna till
      Guds hus och p den ppna platsen vid Vattenporten och p den
      ppna platsen vid Efraimsporten.
 17.  Och hela frsamlingen, s mnga som hade kommit tillbaka ifrn
      fngenskapen, gjorde sig lvhyddor och bodde i dessa hyddor.  Ty
      frn Jesuas, Nuns sons, dagar nda till den dagen hade Israels
      barn icke gjort s.  Och dr rdde mycket stor gldje.
 18.  Och man frelste ur Guds lagbok var dag, frn den frsta dagen
      till den sista.  Och de hllo hgtid i sju dagar, och p ttonde
      dagen hlls en hgtidsfrsamling p freskrivet stt.
*16/09 Nehemja, 9 Kapitlet
                         Nehemja, 9 Kapitlet

                      Faste-, bot- och bnedag.

  1.  Men p tjugufjrde dagen i samma mnad frsamlade sig Israels barn
      och hllo fasta och kldde sig i sorgdrkt och strdde jord p sina
      huvuden.
  2.  Och de som voro av Israels slkt avskilde sig frn alla frmlingar
      och trdde s fram och beknde sina synder och sina fders
      missgrningar.
  3.  Och de stodo upp, var och en p sin plats, och man frelste ur
      HERRENS, deras Guds, lagbok under en fjrdedel av dagen; och under
      en annan fjrdedel beknde de sina synder och tillbdo HERREN, sin
      Gud.
  4.  Och Jesua och Bani, Kadmiel, Sebanja, Bunni, Serebja, Bani och
      Kenani trdde upp p leviternas upphjning och ropade med hg rst
      till HERREN, sin Gud.
  5.  Och leviterna Jesua och Kadmiel, Bani, Hasabneja, Serebja, Hodia,
      Sebanja och Petaja sade:

      Stn upp och loven HERREN, eder Gud, frn evighet till evighet.
      Ja, lovat vare ditt hrliga namn, som r upphjt ver allt lov
      och pris.
  6.  Du allena r HERREN.  Du har gjort himlarna och himlarnas himmel och
      hela deras hrskara, jorden och allt vad drp r, haven och allt
      vad som r i dem, och det r du som behller det allt vid liv; och
      himmelens hrskara tillbeder dig.
  7.  Du r HERREN Gud, som utvalde Abram och frde honom ut frn det
      kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham.
  8.  Och du fann hans hjrta fast i tron infr dig, och du slt med
      honom det frbundet att du skulle giva t hans sd kananernas,
      hetiternas, amorernas, perissernas, jebusernas och girgasernas
      land, ja, giva det t dem; och du uppfyllde dina ord, ty du r
      rttfrdig.

  9.  Och du sg till vra fders betryck i Egypten och hrde deras rop
      vid Rda havet.
 10.  Du gjorde tecken och under p Farao och p alla hans tjnare och p
      allt folket i hans land; ty du frnam att dessa handlade vermodigt
      mot dem, och du gjorde dig ett namn, som r detsamma n i dag.
 11.  Havet klv du itu fr dem, s att de gingo mitt igenom havet p
      torr mark; men deras frfljare lt du sjunka i djupet ssom
      stenar, i vldiga vatten.
 12.  Du ledde dem om dagen med en molnstod, och om natten med en
      eldstod, fr att lysa dem p den vg de skulle g.
 13.  Och du steg ned p berget Sinai och talade till dem frn himmelen
      och gav dem rttfrdiga rtter och riktiga lagar, goda stadgar och
      bud.
 14.  Du gav dem kunskap om din heliga sabbat och gav dem bud och stadgar
      och lag genom din tjnare Mose.
 15.  Och du gav dem brd frn himmelen, nr de hungrade, och lt vatten
      komma ut ur klippan, nr de trstade; och du tillsade dem att g
      och taga i besittning det land som du med upplyft hand hade lovat
      giva t dem.

 16.  Men vra fder, de voro vermodiga; de voro hrdnackade, s att de
      icke hrde p dina bud.
 17.  De ville icke hra och tnkte icke p de under som du hade gjort
      med dem, utan voro hrdnackade och valde i sin genstrvighet en
      anfrare, fr att vnda tillbaka till sin trldom.  Men du r en
      frltande Gud, ndig och barmhrtig, lngmodig och stor i mildhet;
      och du vergav dem icke.
 18.  Nej, fastn de gjorde t sig en gjuten kalv och sade: 'Detta r din
      Gud, han som har frt dig upp ur Egypten', och fastn de gjorde sig
      skyldiga till stora hdelser,
 19.  s vergav du dem likvl icke i knen, efter din stora
      barmhrtighet.  Molnstoden vek om dagen icke ifrn dem, utan ledde
      dem p vgen, ej heller eldstoden om natten, utan lyste dem p den
      vg de skulle g.
 20.  Din gode Ande snde du att undervisa dem, och ditt manna frvgrade
      du icke deras mun, och vatten gav du dem, nr de trstade.
 21.  I fyrtio r frsrjde du dem i knen, s att intet fattades dem;
      deras klder blevo icke utslitna, och deras ftter svullnade icke.
 22.  Och du gav dem riken och folk och utskiftade lotter t dem p
      skilda hll; och de intogo Sihons land, det land som tillhrde
      konungen i Hesbon, och det land som tillhrde Og, konungen i Basan
 23.  Och du lt deras barn bliva talrika ssom stjrnorna p himmelen,
      och frde dem in i det land varom du hade sagt till deras fder att
      de skulle komma dit och taga det i besittning.
 24.  S kommo d barnen och togo landet i besittning, och du kuvade fr
      dem landets inbyggare, kananerna, och gav dessa i deras hand, bde
      konungarna och folken dr i landet, s att de gjorde med dem vad de
      ville.
 25.  Och de intogo befsta stder och ett brdigt land och kommo i
      besittning av hus, fulla med allt gott, och av uthuggna brunnar,
      vingrdar, olivplanteringar och frukttrd i myckenhet; och de to
      och blevo mtta och feta och gjorde sig glada dagar av ditt myckna
      goda.

 26.  Men de blevo genstrviga och satte sig upp mot dig och kastade din
      lag bakom sin rygg och drpte dina profeter, som varnade dem och
      ville omvnda dem till dig; och de gjorde sig skyldiga till stora
      hdelser.
 27.  D gav du dem i deras ovnners hand, s att dessa frtryckte dem;
      men nr de i sin nds tid ropade till dig, hrde du det frn
      himmelen, och efter din stora barmhrtighet gav du dem frlsare,
      som frlste dem ur deras ovnners hand.
 28.  Nr de s kommo till ro, gjorde de ter vad ont var infr dig.  D
      verlmnade du dem i deras fienders hand, s att dessa fingo rda
      ver dem; men nr de ter ropade till dig, d hrde du det frn
      himmelen och rddade dem efter din barmhrtighet, mnga gnger.
 29.  Och du varnade dem och ville omvnda dem till din lag; men de voro
      vermodiga och hrde icke p dina bud, utan syndade mot dina
      rtter, om vilka det gller att den mnniska som gr efter dem fr
      leva genom dem; de spjrnade emot i genstrvighet och voro
      hrdnackade och ville icke hra.
 30.  Du hade frdrag med dem i mnga r och varnade dem med din Ande
      genom dina profeter, men de lyssnade icke drtill; d gav du
      dem i de frmmande folkens hand.
 31.  Men i din stora barmhrtighet gjorde du icke alldeles nde p dem
      och vergav dem icke; ty du r en ndig och barmhrtig Gud.

 32.  Och nu, vr Gud, du store, vldige och fruktansvrde Gud, du som
      hller frbund och bevarar nd, nu m du icke akta fr ringa all
      den vedermda som har trffat oss, vra konungar, vra furstar,
      vra prster, vra fder och hela ditt folk, ifrn de assyriska
      konungarnas dagar nda till denna dag.
 33.  Nej, du r rttfrdig vid allt det som har kommit ver oss; ty du
      har visat dig trofast, men vi hava varit ogudaktiga.
 34.  Och vra konungar, vra furstar, vra prster och vra fder
      hava icke gjort efter din lag och icke aktat p dina bud och p de
      varningar som du har ltit komma till dem.
 35.  Och fastn de sutto i sitt eget rike i det myckna goda som du hade
      givit dem, och i det rymliga och brdiga land som du hade uppltit
      fr dem, hava de nd icke tjnat dig och icke omvnt sig frn sina
      onda grningar.
 36.  Se, vi ro nu andras tjnare; i det land som du gav t vra fder,
      fr att de skulle ta dess frukt och dess goda, just dr ro vi
      andras tjnare,
 37.  och sin rika avkastning giver det t de konungar som du fr vra
      synders skull har satt ver oss.  Och de rda ver vra kroppar och
      vr boskap ssom de vilja, och vi ro i stor nd.

                         Nehemja, 10 Kapitlet

                  Frbundets frnyelse och innehll.

 38.  P grund av allt detta slto vi ett fast frbund och uppsatte det
      skriftligen; och p skrivelsen, som frsgs med sigill, stodo vra
      furstars, vra leviters och vra prsters namn.
*16/10 Nehemja, 10 Kapitlet
  1.  Fljande namn stodo p skrivelserna som buro sigillen: Nehemja,
      stthllaren, Hakaljas son, och Sidkia,
  2.  Seraja, Asarja, Jeremia,
  3.  Pashur, Amarja, Malkia,
  4.  Hattus, Sebanja, Malluk,
  5.  Harim, Meremot, Obadja,
  6.  Daniel, Ginneton, Baruk,
  7.  Mesullam, Abia, Mijamin,
  8.  Maasja, Bilgai, Semaja; dessa voro prsterna.
  9.  Och leviterna voro: Jesua, Asanjas son, Binnui, av Henadads barn,
      Kadmiel,
 10.  s ock deras brder: Sebanja, Hodia, Kelita, Pelaja, Hanan,
 11.  Mika, Rehob, Hasabja,
 12.  Sackur, Serebja, Sebanja,
 13.  Hodia, Bani och Beninu.
 14.  Folkets huvudmn voro: Pareos, Pahat-Moab, Elam, Sattu, Bani,
 15.  Bunni, Asgad, Bebai,
 16.  Adonia, Bigvai, Adin,
 17.  Ater, Hiskia, Assur,
 18.  Hodia, Hasum, Besai,
 19.  Harif, Anatot, Nobai,
 20.  Magpias, Mesullam, Hesir,
 21.  Mesesabel, Sadok, Jaddua,
 22.  Pelatja, Hanan, Anaja,
 23.  Hosea, Hananja, Hassub,
 24.  Hallohes, Pilha, Sobek,
 25.  Rehum, Hasabna, Maaseja,
 26.  Ahia, Hanan, Anan,
 27.  Malluk, Harim och Baana.

 28.  Och det vriga folket, prsterna, leviterna, drrvaktarna,
      sngarna, tempeltrlarna och alla de som hade avskilt sig frn de
      frmmande folken och vnt sig till Guds lag, s ock deras hustrur,
      sner och dttrar, alla som hade kommit till moget frstnd,
 29.  dessa slto sig till sina frnmligare brder och gingo ed och
      svuro att de skulle vandra efter Guds lag, den som hade blivit
      given genom Guds tjnare Mose, och att de skulle hlla och gra
      efter alla HERRENS, vr HERRES, bud och rtter och stadgar,
 30.  att vi icke skulle giva vra dttrar t de frmmande folken, ej
      heller taga deras dttrar till hustrur t vra sner.
 31.  Och nr de frmmande folken frde in handelsvaror eller ngot slags
      sd till salu p sabbatsdagen, skulle vi icke kpa det av dem p
      sabbat eller helgdag; och vi skulle lta vart sjunde r vara frir
      och d avst frn alla slags krav.
 32.  Och vi faststllde fr oss den frpliktelsen att ssom vr grd
      rligen erlgga en tredjedels sikel till tjnsten i vr Guds hus,
 33.  nmligen till skdebrden, och till det dagliga brnnoffret, och
      till offren p sabbaterna, vid nymnaderna och hgtiderna, och till
      tackoffren, och till syndoffren fr Israels frsoning, och till
      allt arbete i vr Guds hus.
 34.  Och vi, prsterna, leviterna och folket, kastade lott angende
      vedoffret, huru man rligen skulle fra det till vr Guds hus p
      bestmda tider, efter vra familjer, fr att antndas p HERRENS,
      vr Guds, altare, ssom det r freskrivet i lagen.
 35.  Och vi skulle rligen fra till HERRENS hus frstlingen av vr
      mark, och frstlingen av all frukt p alla slags trd,
 36.  och de frstfdda av vra sner och av vr boskap, ssom det r
      freskrivet i lagen; vi skulle fra till vr Guds hus de frstfdda
      bde av vra fkreatur och av vr smboskap, till prsterna som
      gjorde tjnst i vr Guds hus.
 37.  Och frstlingen av vrt mjl och vra offergrder, s ock av allt
      slags trdfrukt, av vin och olja skulle vi fra till prsterna, in
      i kamrarna i vr Guds hus, och tionden av vr jord till leviterna;
      ty det var leviterna som skulle uppbra tionden i alla de stder
      vid vilka vi brukade jorden.
 38.  Och en prst, en av Arons sner, skulle vara med leviterna, nr
      leviterna uppburo tionden; och sjlva skulle leviterna fra tionden
      av sin tionde upp till vr Guds hus, in i frrdshusets kamrar.
 39.  Ty svl de vriga israeliterna som Levi barn skulle fra sin
      offergrd av sd, vin och olja in i dessa kamrar, dr helgedomens
      krl och de tjnstgrande prsterna, vensom drrvaktarna och
      sngarna voro.  Allts skulle vi icke frsumma vr Guds hus.
*16/11 Nehemja, 11 Kapitlet
                         Nehemja, 11 Kapitlet

                 Folkets frdelning p Jerusalem och
                        landets vriga orter.

  1.  Och folkets furstar bodde i Jerusalem; men det vriga folket
      kastade lott, fr att s var tionde man skulle utses att bo i
      Jerusalem, den heliga staden, medan nio tiondedelar skulle bo i de
      andra stderna.
  2.  Och folket vlsignade alla de mn som frivilligt bosatte sig i
      Jerusalem.

  3.  Och de huvudmn i hvdingdmet, som bodde i Jerusalem, bodde var
      och en dr han hade sin arvsbesittning, i sin stad; vanliga
      israeliter, prster, leviter och tempeltrlar, s ock Salomos
      tjnares barn.
  4.  I Jerusalem bodde en del av Juda barn och en del av Benjamins barn,
      nmligen:

      Av Juda barn: Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till
      Amarja, son till Sefatja, son till Mahalalel, av Peres' barn,
  5.  s ock Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja,
      son till Adaja, son till Jojarib, son till Sakarja, silonitens son.
  6.  Peres' barn som bodde i Jerusalem utgjorde tillsammans fyra hundra
      sextiotta stridbara mn.
  7.  Och Benjamins barn voro dessa: Sallu, son till Mesullam, son till
      Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till
      Itiel, son till Jesaja,
  8.  och nst honom Gabbai och Sallai, nio hundra tjugutta.
  9.  Joel, Sikris son, var tillsyningsman ver dem, och Juda, Hassenuas
      son, var den andre i beflet ver staden.

 10.  Av prsterna: Jedaja, Jojaribs son, Jakin
 11.  samt Seraja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till Sadok,
      son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
 12.  s ock deras brder, som frrttade sysslorna i huset, tta hundra
      tjugutv; vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pelalja, son
      till Amsi, son till Sakarja, son till Pashur, son till Malkia,
 13.  s ock hans brder, huvudmn fr familjer, tv hundra fyrtiotv;
      vidare Amassai, son till Asarel, son till Asai, son till
      Mesillemot, son till Immer,
 14.  s ock deras brder, dugande mn, ett hundra tjugutta; och
      tillsyningsman ver dem var Sabdiel, Haggedolims son.

 15.  Och av leviterna: Semaja, son till Hassub, son till Asrikam, son
      till Hasabja, son till Bunni,
 16.  s ock Sabbetai och Josabad, som hade uppsikten ver de yttre
      sysslorna vid Guds hus och hrde till leviternas huvudmn,
 17.  vidare Mattanja, son till Mika, son till Sabdi, son till Asaf,
      snganfraren, som vid bnen tog upp lovsngen, och Bakbukja, den
      av hans brder, som var nrmast efter honom, och Abda, son till
      Sammua, son till Galal, son till Jeditun.
 18.  Leviterna i den heliga staden utgjorde tillsammans tv hundra
      ttiofyra.
 19.  Och drrvaktarna, Ackub, Talmon och deras brder, som hllo vakt
      vid portarna, voro ett hundra sjuttiotv.

 20.  Och de vriga israeliterna, prsterna och leviterna bodde i alla de
      andra stderna i Juda, var och en i sin arvedel.
 21.  Men tempeltrlarna bodde p Ofel, och Siha och Gispa hade uppsikten
      ver tempeltrlarna.
 22.  Och tillsyningsman bland leviterna i Jerusalem vid sysslorna i Guds
      hus var Ussi, son till Bani, son till Hasabja, son till Mattanja,
      son till Mika, av Asafs barn, sngarna.
 23.  Ty ett kungligt pbud var utfrdat angende dem, och en bestmd
      utanordning var fr var dag faststlld fr sngarna.
 24.  Och Petaja, Mesesabels son, av Seras, Judas sons, barn, gick
      konungen till handa i var sak som rrde folket.

 25.  Och i byarna med tillhrande utmarker bodde ock en del av Juda
      barn: i Kirjat-Arba och underlydande orter, I Dibon och
      underlydande orter, i Jekabseel och dess byar,
 26.  vidare i Jesua, Molada, Bet-Pelet
 27.  och Hasar-Sual, s ock i Beer-Seba och underlydande orter,
 28.  i Siklag, vensom i Mekona och underlydande orter,
 29.  i En-Rimmon, Sorga, Jarmut,
 30.  Sanoa, Adullam och deras byar, i Lakis med dess utmarker, i Aseka
      och underlydande orter; och de hade sina boningsorter frn Beer-
      Seba nda till Hinnoms dal.
 31.  Och Benjamins barn hade sina boningsorter frn Geba: i Mikmas och
      Aja, s ock i Betel och underlydande orter,
 32.  i Anatot, Nob, Ananja,
 33.  Hasor, Rama, Gittaim,
 34.  Hadid, Seboim, Neballat,
 35.  Lod, Ono, och Timmermansdalen.
 36.  Och av leviterna blevo ngra avdelningar frn Juda rknade till
      Benjamin.
*16/12 Nehemja, 12 Kapitlet
                         Nehemja, 12 Kapitlet

                Frteckning p de prster och leviter
                som tervnde med Serubbabel.  Murens
                   invigning.  Prsters och leviters
                      tjnstgring och avlning.

  1.  Och dessa voro de prster och leviter som drogo upp med Serubbabel,
      Sealtiels son, och Jesua: Seraja, Jeremia, Esra,
  2.  Amarja, Malluk, Hattus,
  3.  Sekanja, Rehum, Meremot,
  4.  Iddo, Ginnetoi, Abia,
  5.  Mijamin, Maadja, Bilga,
  6.  Semaja, Jojarib, Jedaja,
  7.  Sallu, Amok, Hilkia och Jedaja.  Dessa voro huvudmn fr prsterna
      och fr sina brder i Jesuas tid.
  8.  Och leviterna voro: Jesua, Binnui, Kadmiel, Serebja, Juda och
      Mattanja, som jmte sina brder frestod lovsngen;
  9.  vidare Bakbukja och Unno, deras brder, som hade sina platser mitt
      emot dem, s att var avdelning hade sin tjnstgring.

 10.  Och Jesua fdde Jojakim, och Jojakim fdde Eljasib, och Eljasib
      Jojada,
 11.  och Jojada fdde Jonatan, och Jonatan fdde Jaddua.

 12.  Och i Jojakims tid voro huvudmnnen fr prsternas familjer
      fljande: fr Seraja Meraja, fr Jeremia Hananja,
 13.  fr Esra Mesullam, fr Amarja Johanan,
 14.  fr Malluki Jonatan, fr Sebanja Josef,
 15.  fr Harim Adna, fr Merajot Helkai,
 16.  fr Iddo Sakarja, fr Ginneton Mesullam,
 17.  fr Abia Sikri, fr Minjamin, fr Moadja Piltai,
 18.  fr Bilga Sammua, fr Semaja Jonatan,
 19.  fr Jojarib Mattenai, fr Jedaja Ussi,
 20.  fr Sallai Kallai, fr Amok Eber,
 21.  fr Hilkia Hasabja, fr Jedaja Netanel.

 22.  I Eljasibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blevo
      huvudmnnen fr leviternas familjer upptecknade, vens prsterna
      under persern Darejaves' regering.
 23.  Huvudmnnen fr Levi barns familjer ro upptecknade i krnikeboken,
      nda till Johanans, Eljasibs sons, tid.
 24.  Och leviternas huvudmn voro Hasabja, Serebja och Jesua, Kadmiels
      son, samt deras brder, som stodo mitt emot dem fr att lova och
      tacka, ssom gudsmannen David hade bjudit, den ena tjnstgrande
      avdelningen jmte den andra.
 25.  Mattanja, Bakbukja, Obadja, Mesullam, Talmon och Ackub hllo ssom
      drrvaktare vakt ver frrdshusen vid portarna.

 26.  Dessa levde i Jojakims, Jesuas sons, Josadaks sons, tid, och i
      Nehemjas, stthllarens, och i prsten Esras, den skriftlrdes,
      tid.

 27.  Och nr Jerusalems mur skulle invigas, uppskte man leviterna p
      alla deras orter och frde dem till Jerusalem fr att hlla
      invignings- och gldjehgtid under tacksgelse och sng, med
      cymbaler, psaltare och harpor.
 28.  D frsamlade sig sngarnas barn svl frn nejden runt omkring
      Jerusalem som frn netofatiternas byar,
 29.  vensom frn Bet-Haggilgal och frn Gebas och Asmavets utmarker; ty
      sngarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem.
 30.  Och prsterna och leviterna renade sig och renade sedan folket,
      portarna och muren.

 31.  Och jag lt Juda furstar stiga upp p muren.  Drefter anordnade jag
      tv stora lovsngskrer och hgtidstg; den ena kren gick till
      hger ovanp muren, fram till Dyngporten.
 32.  Och dem fljde Hosaja och ena hlften av Juda furstar
 33.  samt Asarja, Esra och Mesullam,
 34.  Juda, Benjamin, Semaja och Jeremia,
 35.  vensom ngra av prsterna sner med trumpeter, vidare Sakarja, son
      till Jonatan, son till Semaja, son till Mattanja, son till Mikaja,
      son till Sackur, son till Asaf,
 36.  s ock hans brder Semaja, Asarel, Milalai, Gilalai, Maai, Netanel
      och Juda samt Hanani, med gudsmannen Davids musikinstrumenter; och
      Esra, den skriftlrde, gick i spetsen fr dem.
 37.  Och de gingo ver Kllporten och rakt fram uppfr trapporna till
      Davids stad, p trappan i muren ovanfr Davids hus, nda fram till
      Vattenporten mot ster.
 38.  Och efter den andra lovsngskren, som gick t motsatt hll, fljde
      jag med andra hlften av folket, ovanp muren, upp genom Ugnstornet
      nda till Breda muren,
 39.  vidare ver Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten och genom
      Hananeltornet, nda fram till Frporten; och de stannade vid
      Fngelseporten.
 40.  Sedan trdde de bda lovsngskrerna upp i Guds hus, och likas jag
      och ena hlften av frestndarna jmte mig,
 41.  s ock prsterna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenai,
      Sakarja och Hananja, med trumpeterna,
 42.  och Maaseja, Semaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkia, Elam och Eser.
      Och sngarna lto sngen ljuda under Jisrajas anfrarskap.
 43.  Och de offrade p den dagen stora offer och voro glada, ty Gud hade
      berett dem stor gldje; ocks kvinnor och barn voro glada.  Och
      gldjen frn Jerusalem hrdes vida omkring.

 44.  Vid samma tid tillsattes mn som skulle frest frrdskamrarna
      dr offergrder, frstling och tionde nedlades; de skulle i dem
      hopsamla frn stadskrarna det som efter lagen tillkom prsterna
      och leviterna.  Ty gldje rdde i Juda ver att prsterna och
      leviterna nu gjorde sin tjnst.
 45.  Dessa iakttogo nu vad som var att iakttaga vid gudstjnsten och vid
      reningarna, och likas gjorde sngarna och drrvaktarna sin tjnst,
      ssom David och hans son Salomo hade bjudit.
 46.  Ty redan i fordom tid, p Davids och Asafs tid, hans som var
      anfrare fr sngarna, sjngos lov- och tacksgelsesnger till Gud.
 47.  Och nu under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel t
      sngarna och drrvaktarna vad som tillkom dem fr var dag; och man
      gav t leviterna deras helgade andel, och leviterna gvo t Arons
      sner deras helgade andel.
*16/13 Nehemja, 13 Kapitlet
                         Nehemja, 13 Kapitlet

                  Israels rening frn allt frmmande
                vsen.  Nehemjas anordningar hrfr vid
                  hans andra ankomst till Jerusalem.

  1.  Vid samma tid frelste man ur Moses bok fr folket, och man fann
      dri skrivet att ingen ammonit eller moabit ngonsin skulle f
      komma in i Guds frsamling,
  2.  drfr att de icke hade kommit Israels barn till mtes med mat och
      dryck, utan hade lejt Bileam emot dem till att frbanna dem; fastn
      vr Gud frvandlade frbannelsen till vlsignelse.
  3.  Och nr de hade hrt lagen, avskilde de allt slags frmmande folk
      frn Israel.
  4.  Men en tid frut hade prsten Eljasib, som var satt att frest
      kammaren i vr Guds hus, och som var en frnde till Tobia,
  5.  t denne inrett en stor kammare, dr man frut plgade lgga in
      spisoffret, rkelsen och krlen och den tionde av sd, vin och
      olja, som var bestmd t leviterna, sngarna och drrvaktarna, s
      ock offergrden t prsterna.
  6.  Men under allt detta var jag icke i Jerusalem; ty i den
      babyloniske konungen Artasastas trettioandra regeringsr hade jag
      terkommit till konungen.  Men sedan jag efter ngon tid hade utbett
      mig tillstnd av konungen,
  7.  begav jag mig till Jerusalem.  Och nr jag dr frnam det onda som
      Eljasib hade gjort till frmn fr Tobia, d han hade inrett t
      honom en kammare i frgrdarna till Guds hus,
  8.  misshagade detta mig hgeligen; och jag lt kasta allt Tobias bohag
      ut ur kammaren.
  9.  Drefter tillsade jag att man skulle rena kamrarna, och jag lt
      ter stlla in i dem Guds hus' krl, s ock spisoffret och
      rkelsen.

 10.  Och nr jag vidare fick veta att man icke hade givit t leviterna
      vad dem tillkom, varfr ock leviterna och sngarna, i stllet fr
      att frrtta sina sysslor, hade avvikit var och en till sitt
      jordagods,
 11.  d frebrdde jag frestndarna detta och sade: Varfr har Guds
      hus blivit s frsummat?  Och jag hmtade dem tillhopa och lt
      dem instlla sig p sina platser.
 12.  Och hela Juda frde fram till frrdshusen sin tionde av sd, vin
      och olja;
 13.  och jag satte prsten Selemja och Sadok, den skriftlrde, och
      Pedaja, en av leviterna, till frvaltare ver frrdshusen och gav
      dem till bitrde Hanan, son till Sackur, son till Mattanja; ty
      dessa voro ansedda ssom plitliga mn, och de skulle nu ombesrja
      utdelningen t sina brder.

 14.  Tnk frdenskull p mig, min Gud, och lt icke de fromma grningar
      bliva utplnade, som jag har gjort fr min Guds hus och fr
      tjnstgringen dr!

 15.  Vid samma tid sg jag i Juda huru man trampade vinpressarna p
      sabbaten och frde hem sd, som man lastade p snor, s ock vin,
      druvor och fikon och annat lastgods av olika slag, och huru man
      frde sdant till Jerusalem p sabbatsdagen; och jag varnade dem,
      nr de slde dessa livsfrndenheter.
 16.  Och tyrierna, som vistades dr, frde in fisk och alla slags varor
      och slde dem p sabbaten till judarna, och detta i Jerusalem.
 17.  D frebrdde jag Juda dlingar detta och sade till dem: Huru
      kunnen I handla s illa och drmed ohelga sabbatsdagen?
 18.  Var det icke drfr att edra fder gjorde sdant som vr Gud lt
      all denna olycka komma ver oss och ver denna stad?  Och nu dragen
      I nnu strre vrede ver Israel genom att s ohelga sabbaten.
 19.  Och s snart det begynte bliva mrkt i Jerusalems portar fre
      sabbaten, tillsade jag att man skulle stnga drrarna; jag tillsade
      ock att man icke skulle ppna dem frrn efter sabbaten.  Och jag
      stllde ngra av mina tjnare p vakt vid portarna, fr att intet
      lastgods skulle kunna fras in p sabbatsdagen.
 20.  D stannade kpmn och frsljare av alla slags varor utanfr
      Jerusalem ver natten, och det bde en och tv gnger.
 21.  Men jag varnade dem och sade till dem: Varfr stannen I ver
      natten framfr muren?  Om I nnu en gng gren s, skall jag lta
      min hand drabba eder.
 22.  Och jag tillsade leviterna att de skulle rena sig och komma och
      hlla vakt vid portarna, fr att sabbatsdagen mtte hllas helig.

      Tnk ock drfr p mig, min Gud, och hav misskund med mig efter din
      stora nd!

 23.  P den tiden sg jag ocks judiska mn som hade tagit till sig
      asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor.
 24.  Och deras barn talade till hlften asdoditiska -- ty judiska kunde
      de icke tala riktigt -- eller ock ngot av de andra folkens
      tungoml.
 25.  D frebrdde jag dem detta och uttalade frbannelser ver dem, ja,
      ngra av dem slog jag och ryckte jag i skgget.  Och jag besvor dem
      vid Gud och sade: I skolen icke giva edra dttrar t deras sner,
      ej heller skolen I av deras dttrar taga hustrur t edra sner
      eller t eder sjlva.
 26.  Var det icke med sdant som Salomo, Israels konung, frsyndade sig?
      Det fanns bland de mnga folken ingen konung som var hans like, ty
      han var lskad av sin Gud, och Gud satte honom till konung ver
      hela Israel.  Likvl kommo de frmmande kvinnorna ocks honom att
      synda.
 27.  Och nu skulle vi om eder f hra att I haven gjort allt detta
      stora onda och varit otrogna mot vr Gud, i det att I haven tagit
      till eder frmmande kvinnor!
 28.  Och en son till Jojada, versteprsten Eljasibs son, var mg till
      horoniten Sanballat; honom drev jag bort ifrn mig.

 29.  Tnk p dem, min Gud, drfr att de hava beflckat prstadmet och
      prstadmets och leviternas frbund!

 30.  S renade jag folket ifrn allt frmmande vsen; och jag
      faststllde vad prsterna och leviterna skulle iakttaga, var och en
      i sin syssla,
 31.  och huru vedoffret p bestmda tider skulle avlmnas, och huru med
      frstlingsgvorna skulle frfaras.

      Tnk hrp, min Gud, och rkna mig det till godo!
