@c -*- 1917 -*-
*15/ Esra
*15/01 Esra, 1 Kapitlet
                           Esra, 1 Kapitlet

                Kores' pbud.  Judarnas tillredelser fr
                       hemfrden.  Tempelkrlen.

  1.  Men i den persiske konungen Kores' frsta regeringsr uppvckte
      HERREN -- fr att HERRENS ord frn Jeremias mun skulle
      fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne
      lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
      fljande:
      >2 Krn. 36,22 f. Jer. 25,12. 29,10.
  2.  S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
      HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
      bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.
  3.  Vemhelst nu bland eder, som tillhr hans folk, med honom vare
      hans Gud, och han drage upp till Jerusalem i Juda fr att bygga
      p HERRENS, Israels Guds, hus; han r den Gud som bor i
      Jerusalem.
      >Esr. 4,3. 5,13. Ps. 76,2 f.
  4.  Och varhelst ngon nnu finnes kvar, m han av folket p den ort
      dr han bor ssom frmling f hjlp med silver och guld, med
      gods och boskap, detta jmte vad som frivilligt gives till Guds
      hus i Jerusalem.

  5.  D stodo huvudmnnen fr Judas och Benjamins familjer upp,
      vensom prsterna och leviterna, alla de vilkas ande Gud
      uppvckte till att draga upp och bygga p HERRENS hus i
      Jerusalem.
  6.  Och alla de som bodde i deras grannskap understdde dem med
      silverkrl, med guld, med gods och boskap och med dyrbara
      sknker, detta frutom allt vad man eljest frivilligt gav.

  7.  Och konung Kores utlmnade de krl till HERRENS hus, som
      Nebukadnessar hade frt bort ifrn Jerusalem och ltit stta in
      i sin guds hus.
      >2 Kon. 24,13. 25,14 f.  2 Krn. 36,7, 18. Esr. 5,14.
  8.  Dem utlmnade nu Kores, konungen i Persien, t skattmstaren
      Mitredat, och denne rknade upp den t Sesbassar, hvdingen fr
      Juda.
  9.  Och detta var antalet av dem: trettio bcken av guld, ett tusen
      bcken av silver, tjugunio andra offerkrl,
 10.  trettio bgare av guld, fyra hundra tio silverbgare av ringare
      slag, drtill ett tusen andra krl.
 11.  Krlen av guld och silver utgjorde tillsammans fem tusen fyra
      hundra.  Allt detta frde Sesbassar med sig, nr de som hade
      varit i fngenskapen drogo upp frn Babel till Jerusalem.
*15/02 Esra, 2 Kapitlet
                           Esra, 2 Kapitlet

                 Frteckning p dem som tervnde med
                   Serubbabel.  Gvor till templet.

  1.  Och dessa voro de mn frn hvdingdmet, som drogo upp ur den
      landsflykt och fngenskap i Babel, till vilken de hade blivit
      bortfrda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vnde
      tillbaka till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad,
      >Esr. 8,1 f. Neh. 7,5 f.
  2.  i det att de fljde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja,
      Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.

      Detta var antalet mn av Israels meniga folk:
  3.  Pareos' barn: tv tusen ett hundra sjuttiotv;
  4.  Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotv;
  5.  Aras barn: sju hundra sjuttiofem;
  6.  Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: tv tusen tta
      hundra tolv;
  7.  Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
  8.  Sattus barn: nio hundra fyrtiofem;
  9.  Sackais barn: sju hundra sextio;
 10.  Banis barn: sex hundra fyrtiotv;
 11.  Bebais barn: sex hundra tjugutre;
 12.  Asgads barn: ett tusen tv hundra tjugutv;
 13.  Adonikams barn: sex hundra sextiosex;
 14.  Bigvais barn: tv tusen femtiosex;
 15.  Adins barn: fyra hundra femtiofyra;
 16.  Aters barn av Hiskia: nittiotta;
 17.  Besais barn: tre hundra tjugutre;
 18.  Joras barn: ett hundra tolv;
 19.  Hasums barn: tv hundra tjugutre;
 20.  Gibbars barn: nittiofem;
 21.  Bet-Lehems barn: ett hundra tjugutre;
 22.  mnnen frn Netofa: femtiosex;
 23.  mnnen frn Anatot: ett hundra tjugutta;
 24.  Asmavets barn: fyrtiotv;
 25.  Kirjat-Arims, Kefiras och Beerots barn: sju hundra fyrtiotre;
 26.  Ramas och Gebas barn: sex hundra tjuguen;
 27.  mnnen frn Mikmas: ett hundra tjugutv;
 28.  mnnen frn Betel och Ai: tv hundra tjugutre;
 29.  Nebos barn: femtiotv;
 30.  Magbis' barn: ett hundra femtiosex;
 31.  den andre Elams barn: ett tusen tv hundra femtiofyra;
 32.  Harims barn: tre hundra tjugu;
 33.  Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjugufem;
 34.  Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
 35.  Senaas barn: tre tusen sex hundra trettio.

 36.  Av prsterna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
 37.  Immers barn: ett tusen femtiotv;
 38.  Pashurs barn: ett tusen tv hundra fyrtiosju;
 39.  Harims barn: ett tusen sjutton.

 40.  Av leviterna: Jesuas och Kadmiels barn, av Hodaujas barn:
      sjuttiofyra;
 41.  av sngarna: Asafs barn: ett hundra tjugutta;
 42.  av drrvaktarnas barn: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn,
      Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: alla tillsammans ett
      hundra trettionio.

 43.  Av tempeltrlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
 44.  Keros' barn, Siahas barn, Padons barn,
 45.  Lebanas barn, Hagabas barn, Ackubs barn,
 46.  Hagabs barn, Samlais barn, Hanans barn,
 47.  Giddels barn, Gahars barn, Reajas barn,
 48.  Resins barn, Nekodas barn, Gassams barn,
 49.  Ussas barn, Paseas barn, Besais barn,
 50.  Asnas barn, Meunims barn, Nefisims barn,
 51.  Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
 52.  Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
 53.  Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
 54.  Nesias barn, Hatifas barn.

 55.  Av Salomos tjnares barn: Sotais barn, Hassoferets barn, Perudas
      barn,
 56.  Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
 57.  Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amis barn.

 58.  Tempeltrlarna och Salomos tjnares barn utgjorde tillsammans
      tre hundra nittiotv.

 59.  Och dessa voro de som drogo stad frn Tel-Mela, Tel-Harsa,
      Kerub, Addan och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer
      och sin slkt och huruvida de voro av Israel:
 60.  Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra femtiotv.
 61.  Och av prsternas barn: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais
      barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais dttrar till
      hustru och blev uppkallad efter deras namn.
      >2 Sam. 19,31 f.
 62.  Dessa skte efter sina slktregister, men kunde icke finna dem;
      drfr blevo de ssom ovrdiga uteslutna frn prstadmet.
 63.  Och stthllaren tillsade dem att de icke skulle f ta av det
      hgheliga, frrn en prst uppstode med urim och tummim.
      >2 Mos. 28,30. 4 Mos. 27,21.

 64.  Hela frsamlingen utgjorde sammanrknad fyrtiotv tusen tre
      hundra sextio,
 65.  frutom deras tjnare och tjnarinnor, som voro sju tusen tre
      hundra trettiosju.  Och till dem hrde tv hundra sngare och
      sngerskor.
 66.  De hade sju hundra trettiosex hstar, tv hundra fyrtiofem
      mulsnor,
 67.  fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu
      snor.

 68.  Och somliga av huvudmnnen fr familjerna gvo, nr de kommo
      till HERRENS hus i Jerusalem, frivilliga gvor till Guds hus,
      fr att det ter skulle byggas upp p samma plats.
 69.  De gvo, efter som var och en frmdde, till arbetskassan i guld
      sextioett tusen dariker och i silver fem tusen minor, s ock ett
      hundra prsterliga livkldnader.
 70.  Och prsterna, leviterna, en del av meniga folket, sngarna,
      drrvaktarna och tempeltrlarna bosatte sig i sina stder: hela
      Israel i sina stder.
*15/03 Esra, 3 Kapitlet
                           Esra, 3 Kapitlet

                Brnnoffersaltaret.  Lvhyddohgtiden.
                       Templets grundlggning.

  1.  Nr sjunde mnaden nalkades och Israels barn nu voro bosatta i
      sina stder, frsamlade sig folket ssom en man till Jerusalem.
      >Dom. 20,1. Neh. 8,1.
  2.  Och Jesua, Josadaks son, och hans brder, prsterna, och
      Serubbabel, Sealtiels son, och hans brder stodo upp och byggde
      Israels Guds altare fr att offra brnnoffer drp, ssom det
      var freskrivet i gudsmannen Moses lag.
      >3 Mos. 6,9 f. 5 Mos. 12,13 f. Matt. 1,12.
  3.  De uppfrde altaret p dess plats, ty en frskrckelse hade
      kommit ver dem fr de frmmande folken; och de offrade t
      HERREN brnnoffer drp, morgonens och aftonens brnnoffer.
      >4 Mos. 28,3 f.

  4.  Och de hllo lvhyddohgtiden, ssom det var freskrivet, och
      offrade brnnoffer fr var dag till bestmt antal, p stadgat
      stt, var dag det fr den dagen bestmda antalet,
      >3 Mos. 23,34 f. 4 Mos. 29,12 f.
  5.  och drefter det dagliga brnnoffret och de offer som hrde till
      nymnaderna och till alla HERRENS vriga helgade hgtider, s
      ock alla de offer som man frivilligt frambar t HERREN.
      >Neh. 10,32 f.

  6.  P frsta dagen i sjunde mnaden begynte de att offra brnnoffer
      t HERREN, innan grunden till HERRENS tempel nnu var lagd.
  7.  Och de gvo penningar t stenhuggare och timmermn, s ock
      matvaror, dryckesvaror och olja t sidonierna och tyrierna, fr
      att dessa sjledes skulle fra cedertr frn Libanon till Jafo,
      i enlighet med den tilltelse som Kores, konungen i Persien,
      hade givit dem.
      >2 Krn. 2,16.

  8.  Och ret nst efter det d de hade kommit till Guds hus i
      Jerusalem, i andra mnaden, begyntes verket av Serubbabel,
      Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, och deras vriga brder,
      prsterna och leviterna, och av alla dem som ur fngenskapen
      hade kommit till Jerusalem; det begyntes drmed att de anstllde
      leviterna, dem som voro tjugu r gamla eller drutver, till att
      frest arbetet p HERRENS hus.
  9.  Och Jesua med sina sner och brder och Kadmiel med sina sner,
      Judas sner, allasammans, blevo anstllda till att hava uppsikt
      ver dem som utfrde arbetet p Guds hus, sammaledes ock
      Henadads sner med sina sner och brder, leviterna.
      >Esr. 2,40.

 10.  Och nr byggningsmnnen lade grunden till HERRENS tempel,
      stlldes prsterna upp i mbetsskrud med trumpeter, s ock
      leviterna, Asafs barn, med cymbaler, till att lova HERREN, efter
      Davids, Israels konungs, anordning.
      >2 Krn. 29,25 f.
 11.  Och de sjngo, under lov och tack till HERREN, drfr att han r
      god, och drfr att hans nd varar evinnerligen ver Israel.
      Och allt folket jublade hgt till HERRENS lov, drfr att
      grunden till HERRENS hus var lagd.
      >2 Krn. 5,13. 7,3. Ps. 136,1.
 12.  Men mnga av prsterna och leviterna och huvudmnnen fr
      familjerna, de gamle som hade sett det frra huset, grto
      hgljutt, nr de sgo grunden lggas till detta hus, mnga ter
      jublade och voro s glada att de ropade med hg rst.
      >Hagg. 2,2 f.
 13.  Och man kunde icke skilja mellan det hgljudda, glada jubelropet
      och folkets hgljudda grt; ty folket ropade s hgt att ljudet
      drav hrdes vida omkring.
*15/04 Esra, 4 Kapitlet
                           Esra, 4 Kapitlet

                       Tempelbygget frhindrat.

  1.  Men nr ovnnerna till Juda och Benjamin fingo hra att de som
      hade terkommit ifrn fngenskapen hllo p att bygga ett tempel
      t HERREN, Israels Gud,
  2.  gingo de till Serubbabel och till huvudmnnen fr familjerna och
      sade till dem: Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi ska
      eder Gud, likasom I, och t honom offra vi alltsedan den tid d
      den assyriske konungen Esarhaddon lt fra oss hit.
      >2 Kon. 17,24 f.
  3.  Men Serubbabel och Jesua och de vriga huvudmnnen fr Israels
      familjer sade till dem: Det r icke tillbrligt att I
      tillsammans med oss byggen ett hus t vr Gud, utan vi vilja fr
      oss sjlva med varandra bygga huset t HERREN, Israels Gud,
      ssom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss.
      >Esr. 1,3. 5,13.
  4.  Men folket i landet bedrev det s, att judafolkets mod fll och
      de avskrcktes frn att bygga vidare.
  5.  Och de lejde mot dem mn som genom sina rd gjorde deras rdslag
      om intet, s lnge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan
      nda till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till
      regeringen.

  6.  (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av
      hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i
      Juda och Jerusalem.
  7.  Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt
      dennes vriga medbrder till Artasasta, konungen i Persien.  Och
      det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstver
      och avfattat p arameiska.
  8.  Likaledes skrevo rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett
      brev om Jerusalem till konung Artasasta av fljande innehll.
  9.  De skrevo d, rdsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de
      andra, deras medbrder: diniterna och afaresatkiterna,
      tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna,
      susaniterna, dehaviterna, elamiterna
 10.  och de andra folk som den store och mktige Asenappar hade frt
      bort och ltit bostta sig i staden Samaria och annorstdes i
      landet p andra sidan floden o. s. v.
 11.  Och detta r vad som stod skrivet i det brev som de snde till
      konung Artasasta: Dina tjnare, mnnen p andra sidan floden
      o. s. v.
 12.  Det vare veterligt fr konungen att de judar som drogo upp frn
      dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hlla nu p att
      bygga upp den upproriska och onda staden, att stta murarna i
      stnd och att frbttra grundvalarna.
 13.  S m nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och
      murarna bliva satta i stnd, skola de varken giva skatt eller
      tull eller vgpenningar, och sdant skall bliva till men fr
      konungarnas inkomster.
 14.  Alldenstund vi nu ta palatsets salt[1], och det icke r
      tillbrligt att vi se huru skada tillskyndas konungen, drfr
      snda vi nu och lta konungen veta detta,
 15.  fr att man m gra efterforskningar i dina fders krnikor; ty
      av dessa krnikor skall du finna och erfara att denna stad har
      varit en upprorisk stad, till frfng fr konungar och lnder,
      och att man i den har anstiftat oroligheter nda ifrn ldsta
      tider, varfr ock denna stad har blivit frstrd.
 16.  S lta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd
      och dess murar bliva satta i stnd, s skall du i fljd hrav
      icke mer hava ngon del i landet p andra sidan floden.
 17.  D snde konungen fljande svar till rdsherren Rehum och
      sekreteraren Simsai och de andra, deras medbrder, som bodde i
      Samaria och i det vriga landet p andra sidan floden: Frid
      o. s. v.
 18.  Den skrivelse som I haven snt till oss har noggrant blivit
      upplst fr mig.
 19.  Och sedan jag hade givit befallning att man skulle gra
      efterforskningar, fann man att denna stad nda ifrn ldsta
      tider har plgat stta sig upp mot konungar, och att uppror och
      oroligheter dr hava anstiftats.
 20.  I Jerusalem hava ock funnits mktiga konungar, som hava varit
      herrar ver allt land som ligger p andra sidan floden, och
      skatt, tull och vgpenningar hava blivit dem givna.
      >1 Kon. 4,21.
 21.  S utfrden nu en befallning att man frhindrar dessa mn att
      bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning drom.
 22.  Och sen till, att I icke handlen frsumligt i denna sak, s att
      skadan icke vxer, konungarna till frfng.
 23.  S snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade
      blivit lst fr Rehum och sekreteraren Simsai och deras
      medbrder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och
      hindrade dem med vld och makt.)

 24.  S frhindrades nu arbetet p Guds hus i Jerusalem.  Och det
      blev frhindrat nda till den persiske konungen Darejaves' andra
      regeringsr.

[1]  Se Salt i Ordfrkl.
*15/05 Esra, 5 Kapitlet
                           Esra, 5 Kapitlet

                   Arbetet p tempelbyggnaden nyo
                upptaget.  Brev till konung Darejaves.

  1.  Men profeten Haggai och Sakarja, Iddos son, profeterna,
      profeterade fr judarna i Juda och Jerusalem, i Israels Guds
      namn, efter vilket de voro uppkallade.
      >Hagg. 1,1 f. Sak. 1,1 f. 6,11 f.
  2.  Och Serubbabel, Sealtiels son, och Jesua, Josadaks son, stodo d
      upp och begynte bygga p Guds hus i Jerusalem, och med dem Guds
      profeter, som understdde dem.
      >Syr. 49,12.
  3.  Vid samma tid kommo till dem Tattenai, stthllaren i landet p
      andra sidan floden, och Setar-Bosenai och dessas medbrder, och
      sade s till dem: Vem har givit eder tilltelse att bygga detta
      hus och att stta denna mur i stnd?
  4.  D sade vi dem vad de mn hette, som uppfrde byggnaden.
  5.  Och ver judarnas ldste vakade deras Guds ga, s att man
      lovade att icke lgga ngot hinder i vgen fr dem, till dess
      saken hade kommit infr Darejaves; sedan skulle man snda dem en
      skrivelse hrom.
      >Ps. 33,18. 34,16.

  6.  Detta r nu vad som stod skrivet i det brev som Tattenai,
      stthllaren i landet p andra sidan floden, och Setar-Bosenai
      och hans medbrder, afarsekiterna, som bodde p andra sidan
      floden, snde till konung Darejaves;
  7.  de snde nmligen till honom en berttelse, och dri var s
      skrivet:

      Frid vare i allo med konung Darejaves.
  8.  Det vare veterligt fr konungen att vi kommo till det judiska
      hvdingdmet, till den store Gudens hus.  Detta hller man nu p
      att bygga upp med stora stenar, och i vggarna lgger man in
      trvirke; och arbetet bedrives med omsorg och har god framgng
      under deras hnder.
  9.  D frgade vi de ldste dr och sade till dem s: 'Vem har givit
      eder tilltelse att bygga detta hus och att stta denna mur i
      stnd?'
 10.  Vi frgade dem ock huru de hette, fr att kunna underrtta dig
      drom, och fr att teckna upp namnen p de mn som stodo i
      spetsen fr dem.
 11.  Och detta var det svar som de gvo oss: 'Vi ro himmelens och
      jordens Guds tjnare, och vi bygga nu upp det hus som fordom,
      fr mnga r sedan, var uppbyggt hr, och som en stor konung i
      Israel hade byggt och fullndat.
      >1 Kon. 6,1 f.
 12.  Men eftersom vra fder frtrnade himmelens Gud, gav han dem i
      kalden Nebukadnessars, den babyloniske konungens, hand; och han
      frstrde detta hus och frde folket bort till Babel.
      >2 Kon. 25,8 f. 2 Krn. 36,16 f.
 13.  Men i den babyloniske konungen Kores' frsta regeringsr gav
      konung Kores befallning att man ter skulle bygga upp detta Guds
      hus.
      >2 Krn. 36,22 f. Esr. 1,3.
 14.  Och tillika tog konung Kores ur templet i Babel de krl av guld
      och silver, som hade tillhrt Guds hus, men som Nebukadnessar
      hade tagit ur templet i Jerusalem och frt till templet i Babel;
      och de verlmnades t en man vid namn Sesbassar, som han hade
      satt till stthllare.
      >Esr. 1,8. 6,5.
 15.  Och till honom sade han: Tag dessa krl och far stad och stt
      in dem i templet i Jerusalem; ty Guds hus skall ter byggas upp
      p sin plats.
 16.  S kom d denne Sesbassar hit och lade grunden till Guds hus i
      Jerusalem.  Och frn den tiden och intill nu har man byggt
      drp, och det r nnu icke frdigt.'
 17.  Om det nu tckes konungen, m man gra efterforskningar i
      konungens skattkammare drborta i Babel om det r s, att konung
      Kores har givit tilltelse att bygga detta Guds hus i Jerusalem;
      drefter m konungen meddela oss sin vilja hrom.
*15/06 Esra, 6 Kapitlet
                           Esra, 6 Kapitlet

                     Svar frn konung Darejaves.
                    Tempelbyggnadens fullbordan och
                        invigning.  Pskhgtid.

  1.  D gav konung Darejaves befallning att man skulle gra
      efterforskningar i kansliet i Babel, dr skatterna nedlades.
  2.  Och i Ametas borg, i hvdingdmet Medien, fann man en bokrulle i
      vilken fljande var upptecknat till hgkomst:
  3.  I konung Kores' frsta regeringsr gav konung Kores denna
      befallning: 'Guds hus i Jerusalem, det huset skall byggas upp
      till att vara en plats dr man frambr offer; och dess
      grundvalar skola gras fasta.  Det skall byggas sextio alnar
      hgt och sextio alnar brett,
      >2 Krn. 36,22 f. Esr. 1,1 f.
  4.  med tre varv stora stenar och med ett varv nytt trvirke; och
      vad som fordras fr omkostnaderna skall utgivas frn konungens
      hus.
      >1 Kon. 6,36.
  5.  De krl av guld och silver i Guds hus, som Nebukadnessar tog ur
      templet i Jerusalem och frde till Babel, skall man ock giva
      tillbaka, s att de komma ter till sin plats i templet i
      Jerusalem, och man skall stta in dem i Guds hus.'  --
      >Esr. 1,7. 5,14.
  6.  Allts, du Tattenai, som r stthllare i landet p andra sidan
      floden, och du Setar-Bosenai, och I afarsekiter, de nmndas
      medbrder p andra sidan floden: hllen eder fjrran drifrn.
      >Esr. 5,3.
  7.  Lmnen arbetet p detta Guds hus ostrt.  Judarnas stthllare
      och judarnas ldste m bygga detta Guds hus p dess plats.
  8.  Och hrmed giver jag befallning om huru I skolen frfara med
      dessa judarnas ldste, nr de bygga p detta Guds hus.  Av de
      penningar som givas t konungen i skatt frn landet p andra
      sidan floden skall vad som fordras fr omkostnaderna redligt
      utgivas t dessa mn, s att hinder icke uppstr i arbetet.
  9.  Och vad de behva, ungtjurar, vdurar och lamm till brnnoffer
      t himmelens Gud, s och vete, salt, vin och olja, det skall,
      efter uppgift av prsterna i Jerusalem, utgivas t dem dag fr
      dag utan ngon frsummelse,
 10.  fr att de m kunna frambra offer, till en vlbehaglig lukt t
      himmelens Gud, och fr att de m bedja fr konungens och hans
      sners liv.
 11.  Och hrmed giver jag befallning, att om ngon vertrder denna
      frordning, s skall en bjlke brytas ut ur hans hus, och p den
      skall man upphnga och fsta honom, och hans hus skall gras
      till en plats fr orenlighet, drfr att han har s gjort.
 12.  Och m den Gud som har ltit sitt namn bo dr sl ned alla
      konungar och folk som utrcka sin hand till att vertrda denna
      frordning, och till att frstra detta Guds hus i Jerusalem.
      Jag, Darejaves, giver denna befallning.  Blive den redligt
      fullgjord!

 13.  Alldenstund nu konung Darejaves hade snt ett sdant bud, blev
      detta redligt fullgjort av Tattenai, stthllaren i landet p
      andra sidan floden, och av Setar-Bosenai, s ock av deras
      medbrder.
 14.  Och judarnas ldste byggde vidare och hade god framgng i
      arbetet genom profeten Haggais och Sakarjas, Iddos sons,
      profetiska tal; man byggde och fullbordade det ssom Israels Gud
      hade befallt, och ssom Kores och Darejaves och Artasasta, den
      persiske konungen, hade befallt.
      >Esr. 5,1.

 15.  Och huset blev frdigt till den tredje dagen i mnaden Adar, i
      konung Darejaves' sjtte regeringsr.
 16.  Och Israels barn, prsterna och leviterna och de vriga som hade
      terkommit ifrn fngenskapen, firade invigningen av detta Guds
      hus med gldje.
 17.  Och till invigningen av detta Guds hus offrade de ett hundra
      tjurar, tv hundra vdurar och fyra hundra lamm, s ock till
      syndoffer fr hela Israel tolv bockar, efter antalet av Israels
      stammar.
      >4 Mos. 7,10 f. Esr. 8,35.
 18.  Och man anstllde prsterna, efter deras skiften, och leviterna,
      efter deras avdelningar, till att frrtta Guds tjnst i
      Jerusalem, ssom det var freskrivet i Moses bok.
      >4 Mos. 3,6. 8,9 f.

 19.  Och de som hade terkommit ifrn fngenskapen hllo pskhgtid
      p fjortonde dagen i frsta mnaden.
      >2 Mos. 12,6.
 20.  Ty prsterna och leviterna hade d allasammans renat sig, s att
      de alla voro rena; och de slaktade pskalammet fr alla dem som
      hade terkommit ifrn fngenskapen, ocks fr sina brder,
      prsterna, likasvl som fr sig sjlva.
 21.  Och de israeliter som hade tervnt ifrn fngenskapen to
      drav, jmte alla sdana som hade avskilt sig frn den hedniska
      landsbefolkningens orenhet och slutit sig till dem fr att ska
      HERREN, Israels Gud.
 22.  Och de hllo det osyrade brdets hgtid i sju dagar med gldje;
      ty HERREN hade berett dem gldje, i det att han hade vnt den
      assyriske konungens hjrta till dem, s att han understdde dem
      i arbetet p Guds, Israels Guds, hus.
*15/07 Esra, 7 Kapitlet
                           Esra, 7 Kapitlet

                 Esras avresa till Jerusalem.  Konung
                        Artasastas skrivelse.

  1.  Efter en tids frlopp, under den persiske konungen Artasastas
      regering, hnde sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja,
      son till Hilkia,
  2.  son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
  3.  son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
  4.  son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
  5.  son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till
      Aron, versteprsten --
  6.  det hnde sig att denne Esra drog upp frn Babel; han var en
      skriftlrd, vl frfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels
      Gud, hade utgivit.  Och konungen gav honom allt vad han begrde,
      eftersom HERRENS, hans Guds, hand var ver honom.
  7.  Ocks en del av Israels barn och av prsterna, leviterna,
      sngarna, drrvaktarna och tempeltrlarna drog upp till
      Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsr.
  8.  Och han kom till Jerusalem i femte mnaden, i konungens sjunde
      regeringsr.
  9.  Ty p frsta dagen i frsta mnaden blev det bestmt att man
      skulle draga upp frn Babel; och p frsta dagen i femte mnaden
      kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var ver honom.
      >Esr. 8,18, 31.
 10.  Ty Esra hade vnt sitt hjrta till att begrunda HERRENS lag och
      gra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rtt.

 11.  S stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav t
      prsten Esra, den skriftlrde, som var lrd i det som HERREN
      hade bjudit och stadgat fr Israel:
 12.  Artasasta, konungarnas konung, till prsten Esra, den i
      himmelens Guds lag lrde, o. s. v. med vlig fortsttning.
 13.  Jag giver hrmed befallning att var och en i mitt rike av
      Israels folk och av dess prster och leviter, som r villig att
      fara till Jerusalem, m fara med dig,
 14.  alldenstund du r snd av konungen och hans sju rdgivare till
      att hlla underskning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag,
      som r i din hand,
      >Est. 1,10, 14.
 15.  och till att fra dit det silver och guld som konungen och hans
      rdgivare av fritt beslut hava givit t Israels Gud, vilken har
      sin boning i Jerusalem,
      >Esr. 8,25.
 16.  s ock allt det silver och guld som du kan f i hela Babels
      hvdingdme, tillika med de frivilliga gvor som folket och
      prsterna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
 17.  Allts skall du nu fr dessa penningar ssom en redlig man kpa
      tjurar, vdurar och lamm, jmte sdant som behves till
      dithrande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra p
      altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
      >Esr. 6,9.
 18.  Och vad du och dina brder finnen fr gott att gra med det
      silver och guld som bliver ver, det mn I gra efter eder Guds
      vilja.
 19.  Och alla de krl som givas dig till tempeltjnsten i din Guds
      hus skall du avlmna infr Jerusalems Gud.
 20.  Och vad du mste utbetala fr det som hrutver behves till din
      Guds hus, det m du lta utbetala ur konungens skattkammare.
 21.  Och jag, konung Artasasta, giver hrmed befallning till alla
      skattmstare i landet p andra sidan floden att allt vad prsten
      Esra, den i himmelens Guds lag lrde, begr av eder, det skall
      redligt gras och givas,
 22.  nda till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat
      vin och hundra bat olja, s ock salt utan srskild freskrift.
 23.  Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant gras och givas
      till himmelens Guds hus, fr att icke vrede m komma ver
      konungens och hans sners rike.
 24.  Och vi gra eder veterligt att ingen skall hava makt att lgga
      skatt, tull eller vgpenningar p ngon prst eller levit,
      sngare, drrvaktare, tempeltrl eller annan tjnare i detta
      Guds hus.
 25.  Och du, Esra, m, efter din Guds vishet, den som har blivit dig
      betrodd, frordna domare och lagkloke till att dma allt folket
      i landet p andra sidan floden, alla dem som knna din Guds
      lagar; och om ngon icke knner dessa, skolen I lra honom dem.
 26.  Och var och en som icke gr efter din Guds lag och konungens
      lag, ver honom skall dom fllas med rttvisa, vare sig till dd
      eller till landsfrvisning eller till penningbter eller till
      fngelse.

 27.  Lovad vare HERREN, vra fders Gud, som ingav konungen sdant i
      hjrtat, nmligen att han skulle frhrliga HERRENS hus i
      Jerusalem,
 28.  och som lt mig finna nd infr konungen och hans rdgivare och
      infr alla konungens mktiga hvdingar!

 29.  Och jag knde mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var
      ver mig, och jag frsamlade en del av huvudmnnen i Israel till
      att draga upp med mig.
*15/08 Esra, 8 Kapitlet
                           Esra, 8 Kapitlet

                 Frteckning p dem som tervnde med
                Esra.  Leviter som fljde med.  Fasta.
                Guld och silver till templet.  Ankomst
                        till Jerusalem.  Offer.

  1.  Och dessa voro de huvudmn fr familjerna, som under konung
      Artasastas regering med mig drogo upp frn Babel, och s frhll
      det sig med deras slkter:
      >Esr. 2,1 f. Neh. 7,5 f.
  2.  Av Pinehas' barn Gersom; av Itamars barn Daniel; av Davids barn
      Hattus;
  3.  av Sekanjas barn, av Pareos' barn, Sakarja och med honom i
      slktregistret upptagna mn, ett hundra femtio;
  4.  av Pahat-Moabs barn Eljoenai, Serajas son, och med honom tv
      hundra mn;
  5.  av Sekanjas barn Jahasiels son och med honom tre hundra mn;
  6.  av Adins barn Ebed, Jonatans son, och med honom femtio mn;
  7.  av Elams barn Jesaja, Ataljas son, och med honom sjuttio mn;
  8.  av Sefatjas barn Sebadja, Mikaels son, och med honom ttio mn;
  9.  av Joabs barn Obadja, Jehiels son och med honom tv hundra
      aderton mn;
 10.  av Selomits barn Josifjas son och med honom ett hundra sextio
      mn;
 11.  av Bebais barn Sakarja, Bebais son, och med honom tjugutta mn;
 12.  av Asgads barn Johanan, Hackatans son, och med honom ett hundra
      tio mn;
 13.  av Adonikams barn de sistkomna, vilka hette Elifelet, Jegiel och
      Semaja, och med dem sextio mn;
 14.  av Bigvais barn Utai och Sabbud och med dem sjuttio mn.

 15.  Och jag frsamlade dessa till den strm som flyter till Ahava,
      och vi voro lgrade dr i tre dagar.  Men nr jag nrmare gav
      akt p folket och prsterna, fann jag dr ingen av Levi barn.
 16.  D snde jag stad huvudmnnen Elieser, Ariel, Semaja, Elnatan,
      Jarib, Elnatan, Natan, Sakarja och Mesullam och lrarna Jojarib
      och Elnatan;
 17.  jag bjd dem g till Iddo, huvudmannen i Kasifja, och jag lade
      dem i munnen de ord som de skulle tala till Iddo och hans broder
      och till tempeltrlarna i Kasifja, p det att man skulle snda
      till oss tjnare fr vr Guds hus.
 18.  Och eftersom vr Guds goda hand var ver oss, snde de till oss
      en frstndig man av Mahelis, Levis sons, Israels sons, barn,
      vensom Serebja med hans sner och brder, aderton mn,
 19.  vidare Hasabja och med honom Jesaja, av Meraris barn, med dennes
      brder och deras sner, tjugu mn,
 20.  s ock tv hundra tjugu tempeltrlar, alla namngivna, av de
      tempeltrlar som David och hans frnmsta mn hade givit till
      leviternas tjnst.

 21.  Och jag lt dr, vid Ahavastrmmen, lysa ut en fasta, fr att vi
      skulle dmjuka oss infr vr Gud, till att av honom utbedja oss
      en lyckosam resa fr oss och vra kvinnor och barn och all vr
      egendom.
 22.  Ty jag blygdes fr att av konungen begra krigsfolk och ryttare
      till att hjlpa oss mot fiender p vgen, eftersom vi hade sagt
      till konungen: Vr Guds hand r ver alla dem som ska honom,
      och s gr det dem vl, men hans makt och hans vrede ro emot
      alla dem som vergiva honom.
 23.  Drfr fastade vi och skte hjlp av vr Gud, och han bnhrde
      oss.

 24.  Och jag avskilde tolv av de versta bland prsterna, s ock
      Serebja och Hasabja och med dem tio av deras brder.
 25.  Och jag vgde upp t dem silvret och guldet och krlen, den grd
      till vr Guds hus, som hade blivit given av konungen och hans
      rdgivare och hvdingar och av alla de israeliter som voro dr.
      >Esr. 7,15.
 26.  Jag vgde upp t dem sex hundra femtio talenter silver jmte
      silverkrl till ett vrde av ett hundra talenter, s ock ett
      hundra talenter guld,
 27.  drtill tjugu bgare av guld, till ett vrde av tusen dariker,
      samt tv krl av fin, glnsande koppar, dyrbara ssom guld.
 28.  Och jag sade till dem: I ren helgade t HERREN, och krlen ro
      helgade, och silvret och guldet r en frivillig gva t HERREN,
      edra fders Gud.
 29.  S vaken drver och bevaren det, till dess I fn vga upp det i
      Jerusalem infr de versta bland prsterna och leviterna och de
      versta inom Israels familjer, i kamrarna i HERRENS hus.
      >Neh. 10,39. 12,44.
 30.  D togo prsterna och leviterna emot det uppvgda, silvret och
      guldet och krlen, fr att de skulle fra det till Jerusalem,
      till vr Guds hus.

 31.  Och vi brto upp frn Ahavastrmmen p tolfte dagen i frsta
      mnaden fr att draga till Jerusalem; och vr Guds hand var ver
      oss och rddade oss undan fiender och frst p vgen.
 32.  Och vi kommo till Jerusalem och blevo stilla dr i tre dagar.
 33.  Men p fjrde dagen uppvgdes silvret och guldet och krlen i
      vr Guds hus, och verlmnades t prsten Meremot, Urias son,
      och jmte honom t Eleasar, Pinehas' son, och jmte dessa t
      leviterna Josabad, Jesuas son, och Noadja, Binnuis som --
 34.  alltsammans efter antal och vikt, och hela vikten blev d
      upptecknad.

 35.  De landsflyktiga som hade terkommit ifrn fngenskapen offrade
      nu till brnnoffer t Israels Gud tolv tjurar fr hela Israel,
      nittiosex vdurar, sjuttiosju lamm och tolv syndoffersbockar,
      alltsammans till brnnoffer t HERREN.
      >Esr. 6,17.
 36.  Och de verlmnade konungens pbud t konungens satraper och t
      stthllarna i landet p andra sidan floden, och dessa gvo
      understd t folket och t Guds hus.
*15/09 Esra, 9 Kapitlet
                           Esra, 9 Kapitlet

                  Israels ktenskapsfrbindelser med
                frmmande kvinnor.  Esras klagan infr
                      Gud ver folkets otrohet.

  1.  Sedan allt detta hade skett, trdde ngra av furstarna fram till
      mig och sade: Varken folket i Israel eller prsterna och
      leviterna hava hllit sig avskilda frn de frmmande folken,
      ssom tillbrligt hade varit fr de styggelsers skull som hava
      bedrivits av dem, av kananerna, hetiterna, perisserna,
      jebuserna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amorerna.
  2.  Ty av deras dttrar hava de tagit hustrur t sig och t sina
      sner, och s har det heliga slktet blandat sig med de
      frmmande folken; och furstarna och frestndarna hava varit de
      frsta att beg sdan otrohet.
      >2 Mos. 34,15 f. 5 Mos. 7,3. Dom. 3,6.
  3.  Nr jag nu hrde detta, rev jag snder min livrock och min kpa
      och ryckte av mig huvudhr och skgg och blev sittande i djup
      sorg.
  4.  Och alla de som fruktade fr vad Israels Gud hade talat mot
      sdan otrohet som den de terkomna fngarna hade begtt, de
      frsamlade sig till mig, under det att jag frblev sittande i
      min djupa sorg nda till tiden fr aftonoffret.

  5.  Men vid tiden fr aftonoffret stod jag upp frn min bedrvelse
      och rev snder min livrock och min kpa; drefter fll jag ned
      p mina knn och utrckte mina hnder till HERREN, min Gud,
  6.  och sade: Min Gud, jag skmmes och blyges fr att upplyfta mitt
      ansikte till dig, min Gud, ty vra missgrningar hava vxt oss
      ver huvudet, och vr skuld r stor allt upp till himmelen.
      >1 Mos. 18,20 f. 2 Krn. 28,9. Ps. 38,5. Dan. 9,7 f.
      >Bar. 1,15 f.
  7.  Frn vra fders dagar nda till denna dag hava vi varit i stor
      skuld, och genom vra missgrningar hava vi, med vra konungar
      och prster, blivit givna i frmmande konungars hand, och hava
      drabbats av svrd, fngenskap, plundring och skam, ssom det gr
      oss nnu i dag.
  8.  Men nu har ett litet gonblick nd vederfarits oss frn HERREN,
      vr Gud, s att han har ltit en rddad skara bliva kvar av oss,
      och givit oss fotfste p sin heliga plats, fr att han, vr
      Gud, s skulle lta ljus g upp fr vra gon och giva oss ngot
      litet andrum i vr trldom.
  9.  Ty trlar ro vi, men i vr trldom har vr Gud icke vergivit
      oss, utan han har ltit oss finna nd infr Persiens konungar,
      s att de hava givit oss andrum till att upprtta vr Guds hus
      och bygga upp dess ruiner och bereda oss en hgnad plats i Juda
      och Jerusalem.
 10.  Och vad skola vi nu sga, o vr Gud, efter allt detta?  Vi hava
      ju vergivit dina bud,
 11.  dem som du gav genom dina tjnare profeterna, i det du sade:
      'Det land dit I nu kommen, fr att taga det i besittning, r ett
      besmittat land, genom de frmmande folkens besmittelse, och
      genom de styggelser med vilka de i sin orenhet hava uppfyllt det
      frn den ena ndan till den andra.
      >3 Mos. 18,25 f. 20,23.
 12.  S given nu icke edra dttrar t deras sner, och tagen icke
      deras dttrar till hustrur t edra sner.  Ja, I skolen aldrig
      frga efter deras vlfrd och lycka -- detta p det att I mn
      bliva starka, s att I fn ta av landets goda och lmna det
      till besittning t edra barn fr evrdlig tid.'
      >5 Mos. 7,2 f. 23,6.
 13.  Skulle vi vl nu, efter allt vad som har kommit ver oss genom
      vra onda grningar och genom den stora skuld vi hava dragit
      oss, och sedan du, vr Gud, har skonat oss mer n vra
      missgrningar frtjnade, och ltit en skara av oss, sdan som
      denna, bliva rddad --
 14.  skulle vi vl nu p nytt bryta mot dina bud och befrynda oss med
      folk som bedriva sdana styggelser?  Skulle du d icke vredgas
      p oss, nda drhn att du frgjorde oss, s att intet mer vore
      kvar och ingen rddning funnes?
 15.  HERRE, Israels Gud, du r rttfrdig, ty av oss har allenast
      blivit kvar en rddad skara, ssom i dag nogsamt synes.  Och se,
      nu ligga vi hr i vr skuld infr dig, ty vid sdant kan ingen
      best infr dig.
*15/10 Esra, 10 Kapitlet
                          Esra, 10 Kapitlet

                Israel renar sig genom att avlgsna de
                         frmmande kvinnorna.

  1.  D nu Esra s bad och beknde, dr han lg grtande framfr Guds
      hus, frsamlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
      mn, kvinnor och barn; ty ocks folket grt bitterligen.
  2.  Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
      till Esra: Ja, vi hava varit otrogna mot vr Gud, i det att vi
      hava tagit till oss frmmande kvinnor frn de andra folken hr i
      landet.  Dock finnes nnu hopp fr Israel.
  3.  S lt oss nu sluta ett frbund med vr Gud, att vi, i kraft av
      Herrens rdslut och de mns som frukta fr vr Guds bud, vilja
      avlgsna ifrn oss alla sdana kvinnor jmte deras barn; s br
      ju ske efter lagen.
  4.  St upp, ty dig ligger denna sak, och vi vilja vara med dig.  
      Var frimodig och grip verket an.

  5.  D stod Esra upp och tog en ed av de versta bland prsterna,
      leviterna och hela Israel, att de skulle gra ssom det var
      sagt; och de gingo eden.
  6.  Och Esra stod upp frn platsen framfr Guds hus och gick in i
      Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare.  Och nr han hade kommit
      dit, kunde han varken ta eller dricka; s srjde han ver den
      otrohet som de terkomna fngarna hade begtt.

  7.  Och man lt utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
      terkommit ifrn fngenskapen, att de skulle frsamla sig i
      Jerusalem;
  8.  och vilken som icke komme till den tredje dagen drefter, i
      enlighet med furstarnas och de ldstes beslut, hans hela egendom
      skulle givas till spillo, och han sjlv skulle avskiljas frn de
      terkomna fngarnas frsamling.
      >3 Mos. 27,28.
  9.  S frsamlade sig d alla Judas och Benjamins mn i Jerusalem
      till den tredje dagen, det r p tjugonde dagen i nionde
      mnaden; och allt folket stannade p den ppna platsen vid Guds
      hus, sklvande bde p grund av den sak som frelg och p grund
      av det starka regnet.
 10.  Och prsten Esra stod upp och sade till dem: I haven varit
      otrogna, i det att I haven tagit till eder frmmande kvinnor och
      drigenom kat Israels skuld.
 11.  Men beknnen det nu, HERREN, edra fders Gud, till pris, och
      gren hans vilja: skiljen eder frn de andra folken hr i landet
      och frn de frmmande kvinnorna.
 12.  D svarade hela frsamlingen och sade med hg rst: Ssom du
      har sagt, s tillkommer det oss att gra.
 13.  Men folket r talrikt, och regntiden r nu inne, och man kan
      icke st hrute; detta rende kan ej heller avslutas p en dag
      eller tv, ty vi hava mycket frbrutit oss hrutinnan.
 14.  M drfr vra furstar st redo fr hela frsamlingen, och m
      alla i vra stder, som hava tagit till sig frmmande kvinnor,
      infinna sig p bestmda tider, och med dem de ldste i var stad
      och domarna dr, till dess att vi hava avvnt ifrn oss vr Guds
      vredes gld i denna sak.
 15.  Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trdde upp
      hremot, och Mesullam jmte leviten Sabbetai understdde dem.
 16.  Men de som hade terkommit ifrn fngenskapen gjorde ssom det
      var sagt.  Och man utsg prsten Esra och ngra av huvudmnnen
      fr familjerna, efter de srskilda familjerna, alla namngivna;
      och p frsta dagen i tionde mnaden satte de sig att rannsaka
      hrom.
 17.  Och till frsta dagen i frsta mnaden hade de avslutat
      rannsakningen om allt som angick de mn vilka hade tagit till
      sig frmmande kvinnor.

 18.  Bland prsternas sner befunnos fljande hava tagit till sig
      frmmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
      brder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
 19.  vilka nu gvo sin hand drp att de skulle avlgsna ifrn sig
      sina kvinnor; och de skulle frambra en vdur ssom skuldoffer
      fr den skuld de hade dragit sig;
 20.  av Immers barn: Hanani och Sebadja;
 21.  av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
 22.  av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
      Eleasa.
 23.  Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
      Petaja, Juda och Elieser;
 24.  av sngarna: Eljasib; av drrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
 25.  Av det vriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
      Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
 26.  av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
      Elia;
 27.  av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
      Asisa;
 28.  av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
 29.  av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
 30.  av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
      Besalel, Binnui och Manasse;
 31.  vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
 32.  Benjamin, Malluk, Semarja;
 33.  av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
      Manasse, Simei;
 34.  av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
 35.  Benaja, Bedeja, Keluhi,
 36.  Vanja, Meremot, Eljasib,
 37.  Mattanja, Mattenai och Jaasu,
 38.  vidare Bani, Binnui, Simei,
 39.  vidare Selemja, Natan och Adaja,
 40.  Maknaddebai, Sasai, Sarai,
 41.  Asarel, Selemja, Semarja,
 42.  Sallum, Amarja, Josef;
 43.  av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
      Benaja.
 44.  Alla dessa hade tagit frmmande kvinnor till hustrur; och bland
      dessa funnos kvinnor som hade ftt barn.
