@c -*- 1917 -*-
*14/ Andra Krnikeboken
*14/01 Andra Krnikeboken, 1 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 1 Kapitlet

                Salomos offer och drm i Gibeon.  Hans
                          vagnar och hstar.

  1.  Salomo, Davids son, befste sig nu i sin konungamakt, i det att
      HERREN, hans Gud, var med honom och gjorde honom vermttan
      stor.
      >1 Kon. 2,12, 46. 10,23 f. 1 Krn. 29,25.
  2.  Och sedan Salomo hade ltit kallelse utg till hela Israel, till
      ver- och underhvitsmnnen, till domarna och till alla
      hvdingar i hela Israel, huvudmnnen fr familjerna,
  3.  begav han sig med hela denna frsamling till offerhjden i
      Gibeon, ty dr stod Guds uppenbarelsetlt, som HERRENS tjnare
      Mose hade gjort i knen.
      >2 Mos. 27,21. 36,8 f.  1 Kon. 3,4. 1 Krn. 16,39 f. 21,29.
  4.  Guds ark dremot hade David hmtat frn Kirjat-Jearim upp till
      den plats som David hade berett t den, ty han hade t den
      slagit upp ett tlt i Jerusalem.
      >2 Sam. 6,17. 1 Krn. 13,6. 15,1.
  5.  Men kopparaltaret, som Besalel, son till Uri, son till Hur, hade
      gjort, det hade man stllt upp framfr HERRENS tabernakel; och
      Salomo och frsamlingen gingo dit fr att frga honom.
      >2 Mos. 38,1 f.
  6.  Dr offrade nu Salomo infr HERRENS ansikte p kopparaltaret,
      som stod vid uppenbarelsetltet; han offrade p det tusen
      brnnoffer.
  7.  Och om natten uppenbarade sig Gud fr Salomo; han sade till
      honom: Bed mig om vad du vill att jag skall giva dig.
      >1 Kon. 3,5 f.
  8.  Salomo svarade Gud: Du har gjort stor nd med min fader David
      och har ltit mig bliva konung efter honom.
      >1 Krn. 28,5.
  9.  S lt nu, HERRE Gud, ditt ord till min fader David visa sig
      vara sant; ty du har sjlv gjort mig till konung ver ett folk
      som r s talrikt som stoftet p jorden.
      >1 Mos. 13,16.
 10.  Giv mig nu vishet och frstnd till att vara detta folks ledare
      och anfrare; ty vem skulle eljest kunna vara domare fr detta
      ditt stora folk?
 11.  D sade Gud till Salomo: Eftersom du r s till sinnes, och
      icke har bett om rikedom, skatter och ra eller om dina ovnners
      liv, och ej heller bett om lngt liv, utan har bett om vishet
      och frstnd, s att du kan vara domare fr mitt folk, ver
      vilket jag har gjort dig till konung,
 12.  drfr vare vishet och frstnd dig givna; drtill vill jag ock
      giva dig rikedom och skatter och ra, s att ingen konung fre
      dig har haft och ej heller ngon efter dig skall hava s mycket
      drav.
      >1 Kon. 4,31 f.  2 Krn. 9,22 f. Vish. 7,11. Matt. 6,33.

 13.  Sedan nu Salomo hade varit vid offerhjden i Gibeon, begav han
      sig frn uppenbarelsetltet till Jerusalem och regerade dr ver
      Israel.
 14.  Och Salomo samlade vagnar och ridhstar, s att han hade ett
      tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
      han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
      >1 Kon. 4,26. 10,26 f. 2 Krn. 9,25 f.
 15.  Och konungen styrde s, att silver och guld blev lika vanligt i
      Jerusalem som stenar, och cedertr lika vanligt som
      mullbrsfikontr i Lglandet.
 16.  Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
      antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
      bestmt pris.
 17.  Var vagn som de hmtade upp frn Egypten och infrde kostade sex
      hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
      infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
      konungar och till konungarna i Aram.
*14/02 Andra Krnikeboken, 2 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 2 Kapitlet

                 Frberedelser till tempelbyggnaden.
                  Vnskapen mellan Salomo och Huram.

  1.  Och Salomo tnkte nu p att bygga ett hus t HERRENS namn och
      ett hus t sig sjlv till konungaboning.
  2.  Drfr avrknade Salomo sjuttio tusen mn till att vara brare,
      ttio tusen man till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex
      hundra till att hava uppsikt ver de andra.
      >1 Kon. 5,15 f.
  3.  Och Salomo snde till Huram, konungen i Tyrus, och lt sga:
      Visa samma vnskap mot mig som mot min fader David, till vilken
      du snde cedertr, fr att han skulle bygga sig ett hus att bo
      i.
      >2 Sam. 5,11. 1 Kon. 5,2 f. 1 Krn. 14,1.
  4.  Nu vill jag bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn och helga
      det t honom, fr att man dr m antnda vlluktande rkelse
      infr hans ansikte, och hava skdebrden bestndigt upplagda,
      och offra brnnoffer morgon och afton, p sabbaterna, vid
      nymnaderna och vid HERRENS, vr Guds, hgtider; ty s r det
      fr evrdlig tid stadgat fr Israel.
      >3 Mos. 24,5 f. 4 Mos. 28,3 f., 9 f., 11 f.
  5.  Och det hus som jag vill bygga skall vara stort, ty vr Gud r
      strre n alla andra gudar.
      >2 Mos. 18,11.
  6.  Vem frmr vl att bygga honom ett hus?  Himlarna och himlarnas
      himmel rymma honom ju icke.  Vem r d jag, att jag skulle kunna
      bygga honom ett hus, om icke fr att antnda rkelse infr hans
      ansikte?
      >1 Kon. 8,27. 2 Krn. 6,18. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
      >Apg. 7,48 f. 17,24.
  7.  S snd mig nu en konstfrfaren man som kan arbeta i guld,
      silver, koppar och jrn, s ock i purpurrtt, karmosinrtt och
      mrkbltt garn, och som r skicklig i att utfra snidverk,
      tillsammans med de konstfrfarna mn som jag har hos mig hr i
      Juda och Jerusalem, och som min fader David har anstllt.
  8.  Och snd mig cedertr, cypresstr och algumtr frn Libanon, ty
      jag vet att dina tjnare ro skickliga i att hugga virke p
      Libanon; och mina tjnare ro redo att vara dina tjnare
      behjlpliga.
  9.  M du skaffa mig virke i myckenhet, ty huset som jag vill bygga
      skall vara stort och hrligt.
 10.  Och jag r villig att t timmermnnen som hugga virket giva, fr
      dina tjnares rkning, tjugu tusen korer trskat vete, tjugu
      tusen korer korn, tjugu tusen bat vin och tjugu tusen bat olja.
      >1 Kon. 5,11.

 11.  Hrp svarade Huram, konungen i Tyrus, i ett brev som han snde
      till Salomo: Drfr att HERREN lskar sitt folk, har han satt
      dig till konung ver dem.
      >1 Kon. 10,9.
 12.  Och Huram skrev ytterligare: Lovad vare HERREN, Israels Gud,
      himmelens och jordens skapare, han som har givit konung David en
      vis son, s utrustad med klokhet och frstnd, att han kan bygga
      ett hus t HERREN och ett hus t sig sjlv till konungaboning!
      >1 Mos. 1,1. 2 Mos. 20,11. 1 Kon. 5,7. Ps. 33,6. 96,5. 102,26.
      >Apg. 4,24. 14,15. Upp. 10,6.
 13.  S snder jag nu en konstfrfaren och frstndig man, nmligen
      Huram-Abi.
 14.  Han r son till en av Dans dttrar, och hans fader r en tyrisk
      man; han r skicklig att arbeta i guld och silver, i koppar,
      jrn, sten och tr, s ock i purpurrtt, mrkbltt, vitt och
      karmosinrtt garn, och tillika att utfra alla slags snidverk
      och att vva alla slags konstvvnader; honom m du lta utfra
      arbetet tillsammans med dina och min herres, din fader Davids,
      konstfrfarna mn.
      >1 Kon. 7,14.
 15.  M allts nu min herre snda till sina tjnare vetet och kornet,
      oljan och vinet som han har talat om.
 16.  D vilja vi hugga virke p Libanon, s mycket du behver, och
      flotta det till dig p havet till Jafo; men drifrn m du sjlv
      lta fra det upp till Jerusalem.
      >Esr. 3,7.
 17.  Och Salomo lt rkna alla frmmande mn i Israels land, likasom
      hans fader David frut hade anstllt en rkning av dem.  Och de
      befunnos vara ett hundra femtiotre tusen sex hundra.
      >1 Krn. 22,2.
 18.  Av dem utsg han sjuttio tusen till att vara brare, ttio tusen
      till att hugga sten i bergen, och tre tusen sex hundra till att
      hava uppsikt ver folket och hlla det till arbete.
      >1 Kon. 5,15 f.
*14/03 Andra Krnikeboken, 3 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 3 Kapitlet

                   Tempelbyggnaden.  Jakin och Boas.

  1.  Och Salomo begynte att bygga HERRENS hus i Jerusalem, p berget
      Moria, dr hans fader David hade ftt sin uppenbarelse, och dr
      han nu sjlv hade berett rum, p det stlle som David hade
      utsett, nmligen p jebusen Ornans trskplats.
      >2 Sam. 24,18, 25. 1 Krn. 21,18, 26.
  2.  Han begynte att bygga p andra dagen i andra mnaden, i sitt
      fjrde regeringsr.
      >1 Kon. 6,1 f.

  3.  Nr Salomo d skulle bygga Guds hus, lade han grunden s, att
      det blev sextio alnar lngt och tjugu alnar brett, efter det
      gamla alnmttet.
  4.  Frhuset, som lg framfr lnghuset, framfr husets kortsida,
      mtte tjugu alnar, och dess hjd var ett hundra tjugu, och han
      verdrog det innantill med rent guld.
  5.  Huvudbyggnaden bekldde han med cypresstr, detta ter bekldde
      han med bsta guld, och prydde det med palmer och kedjeverk.
  6.  Drjmte smyckade han huset med dyrbara stenar.  Men guldet var
      frn Parvaim.
  7.  Och han bekldde huset, bjlkarna, trsklarna, vensom vggarna
      och drrarna dri med guld, och lt inrista keruber p vggarna.

  8.  Vidare tillredde han det rum som skulle vara det allraheligaste;
      det lg utefter husets kortsida och var tjugu alnar lngt och
      tjugu alnar brett.  Och han bekldde det med bsta guld, sex
      hundra talenter i vikt.
  9.  Och spikarna dri vgde femtio siklar i guld.  De vre salarna
      bekldde han ock med guld.
 10.  Och till det rum som var det allraheligaste gjorde han tv
      keruber, i bildhuggeriarbete, och man verdrog dem med guld.
 11.  Lngden p kerubernas vingar tillsammans var tjugu alnar.  Den
      enas ena vinge, fem alnar lng, rrde vid husets ena vgg, och
      hans andra vinge, fem alnar lng, rrde vid den andra kerubens
      vinge.
 12.  Och den andra kerubens ena vinge, fem alnar lng, rrde vid
      husets andra vgg, och hans andra vinge, fem alnar lng, ndde
      intill den frsta kerubens vinge.
 13.  Allts bredde dessa keruber ut sina vingar tjugu alnar vitt,
      under det att de stodo p sina ftter, med ansiktena vnda
      int.
      >2 Mos. 25,20.
 14.  Och han gjorde frlten av mrkbltt, purpurrtt, karmosinrtt
      och vitt garn och prydde den med keruber.
      >2 Mos. 26,30 f.

 15.  Och han gjorde tv pelare till att st framfr huset, trettiofem
      alnar hga; och huvudet som satt ovanp var och en av dem var
      fem alnar.
      >1 Kon. 7,15 f. 2 Kon. 25,17. Jer. 52,21 f.
 16.  Och han gjorde kedjor till koret och satte ock sdana upptill p
      pelarna.  Och vidare gjorde han hundra granatpplen och satte dem
      p kedjorna.
 17.  Och pelarna stllde han upp framfr tempelsalen, den ena p
      hgra sidan och den andra p vnstra; t den hgra gav han
      namnet Jakin och t den vnstra namnet Boas.
*14/04 Andra Krnikeboken, 4 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 4 Kapitlet

               Brnnoffersaltaret; kopparhavet; de tio
                bckenen; de tio ljusstakarna; de tio
                skdebrdsborden; de tv frgrdarna;
                  annat som hrde till Herrens hus.

  1.  Och han gjorde ett altare av koppar, tjugu alnar lngt, tjugu
      alnar brett och tio alnar hgt.
      >2 Mos. 27,1 f. 2 Krn. 7,7.

  2.  Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
      den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
      hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
      >1 Kon. 7,23 f.
  3.  Och runt omkring nedantill voro bilder som frestllde oxar, och
      omgvo det runt omkring -- tio alnar brett som det var -- s att
      de omslto havet runt omkring; oxarna bildade tv rader och voro
      gjutna i ett stycke med det vriga.
  4.  Det stod ock p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot
      vster, tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod
      ovanp dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
  5.  Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
      kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde och
      hll tre tusen bat.

  6.  Vidare gjorde han tio bcken och stllde fem p hgra sidan och
      fem p vnstra, fr att brukas vid tvagning; i dem skulle man
      nmligen sklja vad som hrde till brnnoffret.  Men havet var
      fr prsterna till att tv sig i.
      >1 Kon. 7,38 f.

  7.  Vidare gjorde han de gyllene ljusstakarna, tio till antalet,
      sdana de skulle vara, och stllde dem i tempelsalen, fem p
      hgra sidan och fem p vnstra.
      >1 Kon. 7,49.

  8.  Vidare gjorde han tio bord och satte dem i tempelsalen, fem p
      hgra sidan och fem p vnstra.  Han gjorde ock ett hundra
      sklar av guld.

  9.  Och han gjorde prsternas frgrd och den stora yttre frgrden,
      s ock drrar till denna frgrd; och drrarna verdrog han med
      koppar.
      >1 Kon. 6,36.
 10.  Och havet stllde han p hgra sidan, t sydost.
 11.  Dessutom gjorde Huram askkrlen, skovlarna och sklarna.

      S frde Hiram det arbete till slut, som han fick utfra t
      konung Salomo fr Guds hus:
      >1 Kon. 7,40 f.
 12.  nmligen tv pelare, och de tv kloten och pelarhuvudena ovanp
      pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de bda
      klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
 13.  och drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda
      ntverken, tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de
      bda klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s
      skulle bliva betckta.
 14.  Vidare gjorde han bckenstllen och gjorde tillika bckenen p
      bckenstllen,
 15.  s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna drunder.
 16.  Och askkrlen, skovlarna och gafflarna och alla dithrande
      freml gjorde Huram-Abiv t konung Salomo till HERRENS
      hus.  Allt var av blank koppar.
 17.  P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
      Suckot och Sereda.
 18.  Och Salomo lt gra en s stor myckenhet av alla dessa freml,
      att kopparens vikt icke kunde utrnas.

 19.  Allts gjorde Salomo alla freml som skulle finnas i Guds hus:
      det gyllene altaret, borden som skdebrden skulle ligga p,
      >1 Kon. 7,48 f.
 20.  s ock ljusstakarna med sina lampor, som skulle tndas p
      freskrivet stt, framfr koret, av fint guld,
 21.  med blomverket, lamporna och lamptngerna av guld -- allt av
      yppersta guld;
 22.  vidare knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten, av fint
      guld.  Och vad angr ingngarna i huset, s voro bde de drrar
      i dess innersta, som ledde till det allraheligaste, och de
      drrar i huset, som ledde till tempelsalen, gjorda av guld.
*14/05 Andra Krnikeboken, 5 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 5 Kapitlet

                   Herrens ark fres in i templet.

  1.  Sedan allt det arbete som Salomo lt utfra fr HERRENS hus var
      frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade helgat t
      HERREN: silvret, guldet och alla krlen; detta lade han in i
      skattkamrarna i Guds hus.
      >1 Kon. 7,51. 1 Krn. 28,14.

  2.  Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
      fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till Jerusalem,
      fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn Davids stad, det r
      Sion.
      >1 Kon. 8,1 f.
  3.  S frsamlade sig d till konungen alla Israels mn under
      hgtiden, den som firades i sjunde mnaden.
  4.  Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
      leviterna upp arken.
  5.  Och de hmtade arken och uppenbarelsetltet ditupp, jmte alla
      heliga freml som funnos i tltet; de levitiska prsterna
      hmtade det ditupp.
  6.  Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
      menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
      smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
      tljas eller rknas.
  7.  Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
      husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
      vingar.
  8.  Keruberna hllo nmligen sina vingar utbredda ver den plats dr
      arken stod, s att arken och dess stnger ovantill vertcktes
      av keruberna.
  9.  Och stngerna voro s lnga, att deras ndar, som skto ut frn
      arken, vl kunde ses framfr koret, men dremot icke voro
      synliga lngre ute.  Och den har blivit kvar dr nda till denna
      dag.
 10.  I arken fanns intet annat n de tv tavlor som Mose hade lagt
      dit vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels barn, sedan
      de hade dragit ut ur Egypten.

 11.  Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen (ty alla prster som
      funnos dr hade helgat sig, utan avseende p vilken avdelning de
      tillhrde;
 12.  och leviterna, samtliga sngarna, Asaf, Heman och Jedutun med
      sina sner och brder, stodo, kldda i vitt linne, med cymbaler,
      psaltare och harpor ster om altaret, och jmte dem ett hundra
      tjugu prster som blste i trumpeter;
      >1 Krn. 25,1 f.
 13.  och trumpetblsarna och sngarna stmde p en gng och enhlligt
      upp HERRENS lov och pris), och nr man nu lt trumpeter och
      cymbaler och andra instrumenter ljuda och begynte lova HERREN,
      drfr att han r god, och drfr att hans nd varar
      evinnerligen, d blev huset, HERRENS hus, uppfyllt av en
      molnsky,
      >2 Krn. 7,3. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
 14.  s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
      tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde Guds hus.
      >1 Kon. 8,10 f. 2 Krn. 7,1 f.
*14/06 Andra Krnikeboken, 6 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 6 Kapitlet

                   Salomos tal och bn vid templets
                              invigning.

  1.  D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
      >1 Kon. 8,12 f.
  2.  Men jag har byggt ett hus till boning t dig och berett en plats
      dr du m frbliva till evig tid.
  3.  Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
      frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
      stende.
  4.  Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sina hnder
      har fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det
      han sade:
  5.  'Frn den dag d jag frde mitt folk ut ur Egyptens land har jag
      icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i den
      bygga ett hus dr mitt namn skulle vara, ej heller har jag
      utvalt ngon man till att vara en furste ver mitt folk Israel;
      >2 Sam. 7,6
  6.  men Jerusalem har jag nu utvalt, fr att mitt namn skall vara
      dr, och David har jag utvalt till att rda ver mitt folk
      Israel.'
  7.  Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
      HERRENS, Israels Guds, namn;
      >1 Krn. 28,2 f.
  8.  men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
      bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
      du har detta i sinnet;
  9.  dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
      utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
      >2 Sam. 7,12 f.
 10.  Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
      i min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
      HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
      namn.
 11.  Och dr har jag satt arken, i vilken frvaras det frbund som
      HERREN slt med Israels barn.

 12.  Drefter trdde han fram fr HERRENS altare infr Israels hela
      frsamling och utrckte sina hnder.
 13.  Ty Salomo hade gjort en talarstol av koppar, fem alnar lng, fem
      alnar bred och tre alnar hg, och stllt den mitt p den yttre
      frgrden, p den stod han nu.  Och han fll ned p sina knn
      infr Israels hela frsamling, och utrckte sina hnder mot
      himmelen
 14.  och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, i himmelen
      eller p jorden, du som hller frbund och bevarar nd mot dina
      tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt hjrta,
      >2 Mos. 15,11. 5 Mos. 4,39. 7,9.
 15.  du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
      vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand, s
      som nu har skett.
      >1 Krn. 22,9.
 16.  S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
      David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
      komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
      dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
      efter min lag, ssom du har vandrat infr mig.'
      >2 Sam. 7,16. 1 Kon. 2,4. Ps. 132,11 f.
 17.  S lt nu, HERRE, Israels Gud, det ord som du har talat till din
      tjnare David bliva sant.

 18.  Men kan d Gud verkligen bo p jorden bland mnniskorna?
      Himlarna och himlarnas himmel rymma dig ju icke; huru mycket
      mindre d detta hus som jag har byggt!
      >2 Krn. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Apg. 7,48 f. 17,24.
 19.  Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
      Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare
      uppsnder till dig
 20.  och lter dina gon dag och natt vara ppna och vnda mot detta
      hus -- den plats varom du har sagt att du dr vill fsta ditt
      namn -- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd
      mot denna plats.
      >2 Mos 20,24.
 21.  Ja, hr p de bner som din tjnare och ditt folk Israel
      uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra dem frn himmelen,
      dr du bor; och nr du hr, s m du frlta.

 22.  Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
      och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
      altare i detta hus,
 23.  m du d hra det frn himmelen och utfra ditt verk och skaffa
      dina tjnare rtt, i det att du vedergller den skyldige och
      lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
      den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

 24.  Och om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att
      de hava syndat mot dig, men de omvnda sig och prisa ditt namn
      och bedja och kalla infr ditt ansikte i detta hus
 25.  m du d hra det frn himmelen och frlta ditt folk Israels
      synd och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit
      t dem och deras fder.

 26.  Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
      att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
      plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
      bnhr dem,
 27.  m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
      folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
      skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
      du har givit t ditt folk till arvedel.

 28.  Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot och
      rost, om grshoppor och grsmaskar komma, om fienderna trnga
      folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
      plga och sjukdom kommer, vilken det vara m,
      >2 Krn. 20,9.
 29.  och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
      vilken det vara m, eller ock frn hela ditt folk Israel, nr de
      var fr sig knna den plga och smrta som har drabbat dem, och
      de s utrcka sina hnder mot detta hus,
 30.  m du d hra det frn himmelen, dr du bor, och frlta och
      giva var och en efter alla hans grningar, eftersom du knner
      hans hjrta -- ty du allena knner mnniskornas hjrtan --
      >1 Sam. 16,7. 1 Krn. 28,9. Ps. 7,10.  Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
 31.  p det att de alltid m frukta dig och vandra p dina vgar, s
      lnge de leva i det land som du har givit t vra fder.

 32.  Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
      ifrn fjrran land, fr ditt stora namns och din starka hands
      och din utrckta arms skull, om ngon sdan kommer och beder,
      vnd mot detta hus,
      >Jes. 56,6 f.
 33.  m du d frn himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
      frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
      ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
      frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
      namn.

 34.  Om ditt folk drager ut till strid mot sina fiender, p den vg
      du snder dem, och de d bedja till dig, vnda i riktning mot
      denna stad som du har utvalt och mot det hus som jag har byggt
      t ditt namn,
 35.  m du d frn himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
      rtt.

 36.  Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke
      syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
      vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
      ngot annat land, fjrran eller nra,
      >Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23.  1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
 37.  men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
      omvnda sig och kalla dig i fngenskapens land och sga: 'Vi
      hava syndat, vi hava gjort illa och varit ogudaktiga',
 38.  om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
      sjl, i fngenskapens land, dit man har frt dem i fngenskap,
      och bedja, vnda i riktning mot sitt land, det som du har givit
      t deras fder, och mot den stad som du har utvalt, och mot det
      hus som jag har byggt t ditt namn,
 39.  m du d frn himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan
      och skaffa dem rtt och frlta ditt folk vad de hava syndat mot
      dig.

 40.  Ja, min Gud, lt nu dina gon vara ppna och dina ron akta p
      vad som bedes p denna plats.
 41.  Ja:

        St upp, HERRE Gud, och kom till din vilostad,
        du och din makts ark.
        Dina prster, HERRE Gud, vare kldda i frlsning,
        och dina fromma gldje sig ver ditt goda.
      >4 Mos. 10,35. Ps. 132,8 f. 16.
 42.    HERRE Gud, visa icke tillbaka din smorde;
        tnk p den nd du har lovat din tjnare David.
      >2 Sam. 7,13 f.
*14/07 Andra Krnikeboken, 7 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 7 Kapitlet

                  Eld frn himmelen.  Fortsttning av
               templets invigning.  Ny uppenbarelse fr
                               Salomo.

  1.  Nr Salomo hade slutat sin bn, kom eld ned frn himmelen och
      frtrde brnnoffret och slaktoffren, och HERRENS hrlighet
      uppfyllde huset.
      >3 Mos. 9,24. Dom. 6,21. 1 Kon. 8,10 f.  18,38 f. 2 Krn. 5,14.
      >2 Mack. 2,10.
  2.  Och prsterna kunde icke g in i HERRENS hus, eftersom HERRENS
      hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
  3.  D nu alla Israels barn sgo huru elden kom ned, och sgo
      HERRENS hrlighet ver huset, fllo de ned p den stenlagda
      grden, med ansiktena mot jorden, och tillbdo HERREN och
      tackade honom, drfr att han r god, och drfr att hans nd
      varar evinnerligen.
      >2 Krn. 5,13. Esr. 3,10 f. Ps. 136,1.
  4.  Och konungen och allt folket offrade slaktoffer infr HERRENS
      ansikte.
      >1 Kon 8,62 f.
  5.  Konung Salomo offrade ssom slaktoffer tjugutv tusen tjurar
      och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S invigdes Guds hus
      av konungen och allt folket.
  6.  Och prsterna stodo dr i sina tjnstfrrttningar, och
      leviterna stodo med HERRENS musikinstrumenter, som konung David
      hade ltit gra, fr att de med dem skulle tacka HERREN, drfr
      att hans nd varar evinnerligen; David lt nmligen dem utfra
      lovsngen.  Men prsterna stodo mitt emot dem och blste i
      trumpeter, medan hela Israel frblev stende.
  7.  Och Salomo helgade den mellersta delen av frgrden framfr
      HERRENS hus; ty dr offrade han brnnoffren och fettstyckena av
      tackoffret eftersom kopparaltaret som Salomo hade ltit gra
      icke kunde rymma brnnoffret, spisoffret och fettstyckena.
      >2 Krn. 4,1

  8.  Tid detta tillflle firade Salomo hgtiden i sju dagar, och med
      honom hela Israel, en mycket stor frsamling ifrn hela landet,
      allt ifrn det stlle dr vgen gr till Hamat nda till
      Egyptens bck.
      >1 Kon. 8,65 f.
  9.  Och p ttonde dagen hllo de hgtidsfrsamling.  Ty altarets
      invigning firade de i sju dagar och hgtiden i sju dagar.
      >3 Mos. 23,36.
 10.  Men p tjugutredje dagen i sjunde mnaden lt han folket g hem
      till sina hyddor; och de voro fulla av gldje och frjd ver det
      goda som HERREN hade gjort mot David och Salomo och mot sitt
      folk Israel.

 11.  S fullbordade Salomo HERRENS hus och konungshuset; och allt vad
      Salomo hade haft i sinnet att utfra i HERRENS hus och i sitt
      eget hus hade lyckats honom vl.
      >1 Kon. 9,1 f.
 12.  Och HERREN uppenbarade sig fr Salomo om natten och sade till
      honom: Jag har hrt din bn och utvalt denna plats t mig till
      offerplats.
      >2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,5.
 13.  Om jag tillsluter himmelen, s att regn icke faller, om jag
      bjuder grshoppor att frdrva landet, eller om jag snder pest
      bland mitt folk,
 14.  men mitt folk, det som r uppkallat efter mitt namn, d dmjukar
      sig och beder och sker mitt ansikte och omvnder sig frn sina
      onda vgar, s vill jag hra det frn himmelen och frlta deras
      synd och skaffa bot t deras land.
 15.  S skola nu mina gon vara ppna och mina ron akta p vad som
      bedes p denna plats.
      >2 Krn. 6,40.
 16.  Och nu har jag utvalt och helgat detta hus, fr att mitt namn
      skall vara dr till evig tid.  Och mina gon och mitt hjrta
      skola vara dr alltid.
 17.  Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, s
      att du gr allt vad jag har bjudit dig och hller mina stadgar
      och rtter,
 18.  d skall jag upprtthlla din konungatron, ssom jag lovade din
      fader David, nr jag sade: 'Aldrig skall den tid komma, d en
      avkomling av dig icke rder ver Israel.'
 19.  Men om I vnden om och vergiven de stadgar och bud som jag har
      frelagt eder, och gn bort och tjnen andra gudar och
      tillbedjen dem,
 20.  d skall jag rycka upp dem som s gra ur mitt land, det som jag
      har givit dem; och detta hus som jag har helgat t mitt namn
      skall jag frkasta ifrn mitt ansikte; och jag skall gra det
      till ett ordsprk och en visa bland alla folk.
      >5 Mos. 28,37. Jer. 7,15.
 21.  Och ver detta hus, som har varit s upphjt, skall d var och
      en som gr drfrbi bliva hpen.  Och nr ngon frgar: 'Varfr
      har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
      >6 Mos. 29,24 f. Jer. 22,8 f.
 22.  d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sina fders
      Gud, som hade frt dem ut ur Egyptens land, och hllo sig till
      andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har han
      ltit allt detta onda komma ver dem.'
*14/08 Andra Krnikeboken, 8 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 8 Kapitlet

                    Salomos byggnadsfretag.  Hans
                 arbetsfolk.  Hans offerordning.  Hans
                               flotta.

  1.  Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p
      HERRENS hus och p sitt eget hus,
      >1 Kon. 9,10.
  2.  byggde Salomo upp de stder som Huram hade givit honom och lt
      Israels barn bostta sig i dem.
  3.  Och Salomo drog till Hamat-Soba och bemktigade sig det.
  4.  Och han byggde upp Tadmor i knen och alla de frrdsstder som
      i Hamat ro byggda av honom.
      >1 Kon. 9,17 f.
  5.  Vidare byggde han upp vre Bet-Horon och Nedre Bet-Horon och
      gjorde dem till fasta stder med murar, portar och bommar,
  6.  s ock Baalat och alla Salomos frrdsstder, vensom alla
      vagnsstderna och hststderna, och allt annat som Salomo knde
      stundan att bygga i Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det
      land som lydde under hans vlde.

  7.  Allt det folk som fanns kvar av hetiterna, amorerna,
      perisserna, hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
      icke voro av Israel --
  8.  deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
      i det att Israels barn icke hade utrotat dem, dessa plade
      Salomo att vara arbetspliktiga, ssom de ro nnu i dag.
  9.  Men somliga av Israels barn gjorde Salomo icke till trlar vid
      de arbeten han utfrde, utan de blevo krigare och hvitsmn fr
      hans kmpar, eller uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
 10.  Och konung Salomos verfogdar voro tv hundra femtio; dessa hade
      beflet ver folket.

 11.  Och Salomo lt Faraos dotter flytta upp frn Davids stad till
      det hus som han hade byggt t henne; ty han sade: Jag vill icke
      att ngon kvinna skall bo i Davids, Israels konungs, hus, ty det
      r en helig plats, eftersom HERRENS ark har kommit dit.
      >1 Kon. 3,1. 7,8. 9,24.

 12.  Nu offrade Salomo brnnoffer t HERREN p HERRENS, altare, det
      som han hade byggt framfr frhuset;
      >1 Kon. 9,25.
 13.  han offrade var dag de fr den dagen bestmda offren, efter
      Moses bud, p sabbaterna, vid nymnaderna och vid hgtiderna tre
      gnger om ret, nmligen vid det osyrade brdets hgtid, vid
      veckohgtiden och vid lvhyddohgtiden.
      >3 Mos. 23,37. 4 Mos. 28,2 f. 5 Mos. 16,16.
 14.  Och efter sin fader Davids anordning faststllde han de
      avdelningar i vilka prsterna skulle tjnstgra, vensom
      leviternas ligganden, att de skulle utfra lovsngen och
      betjna prsterna -- var dag de fr den dagen bestmda
      liggandena -- s ock huru drrvaktarna, efter sina avdelningar,
      skulle hlla vakt vid de srskilda portarna; ty s hade
      gudsmannen David bjudit.
      >1 Krn. 24,3 f. 26,1 f.
 15.  Och man vek icke av ifrn vad konungen hade bjudit angende
      prsterna och leviterna, varken i frga om ngon annan
      angelgenhet eller i frga om frrden.
 16.  S utfrdes allt Salomos arbete, frst intill den dag d grunden
      lades till HERRENS hus, och sedan intill dess det blev
      fullbordat.  Och s var d HERRENS hus frdigt.

 17.  Vid denna tid drog Salomo till Esjon-Geber och till Elot, p
      havsstranden, i Edoms land.
      >1 Kon. 9,26 f.
 18.  Och Huram snde till honom skepp genom sitt folk, och drjmte
      av sitt folk sjkunnigt manskap.  De foro med Salomos folk till
      Ofir och hmtade drifrn fyra hundra femtio talenter guld, som
      de frde till konung Salomo.
*14/09 Andra Krnikeboken, 9 Kapitlet
                    Andra Krnikeboken, 9 Kapitlet

                Drottningens av Saba besk hos Salomo.
                Salomos rikedom och prakt, hans vishet
                      och storhet.  Salomos dd.

  1.  Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo, kom hon fr
      att i Jerusalem stta Salomo p prov med svra frgor.  Hon kom
      med ett mycket stort flje och frde med sig kameler, som buro
      vlluktande kryddor och guld i myckenhet, s ock dla
      stenar.  Och nr hon kom infr konung Salomo, frelade hon honom
      allt vad hon hade i tankarna.
      >1 Kon. 10,1 f. Matt. 12,42. Luk. 11,31.
  2.  Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
      frborgat fr Salomo, utan han kunde giva henne svar p allt.
  3.  Nr nu drottningen av Saba sg Salomos vishet, och sg huset som
      han hade byggt,
  4.  och sg rtterna p hans bord och sg huru hans tjnare sutto
      dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
      och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och
      huru de voro kldda, och nr hon sg den trappgng p vilken han
      gick upp till HERRENS hus, d blev hon utom sig av frundran.
  5.  Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
      mitt land om dig och om din vishet.
  6.  Jag ville icke tro vad man sade frrn jag sjlv kom och med
      egna gon fick se det; men nu finner jag att vidden av din
      vishet icke ens till hlften har blivit omtalad fr mig.  Du r
      vida frmer, n jag genom ryktet hade hrt.
  7.  Slla ro dina mn, och slla ro dessa dina tjnare, som
      bestndigt f st infr dig och hra din visdom.
  8.  Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
      att han har satt dig p sin tron till att vara konung infr
      HERREN, din Gud!  Ja, drfr att din Gud lskar Israel och vill
      hlla det vid makt evinnerligen, drfr har han satt dig till
      konung ver dem, fr att du skall skipa lag och rtt.

  9.  Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s och
      vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar;
      sdana vlluktande kryddor som de vilka drottningen av Saba gav
      t konung Salomo hava eljest icke funnits.
 10.  Nr Hirams folk och Salomos folk hmtade guld frn Ofir,
      hemfrde ocks de algumtr och dla stenar.
 11.  Av algumtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
      till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr
      sngarna.  Sdant hade aldrig frut blivit sett i Juda land.
 12.  Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
      stundade och begrde, frutom vad som svarade emot det hon hade
      medfrt t konungen.  Sedan vnde hon om och for till sitt land
      igen med sina tjnare.

 13.  Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
      sextiosex talenter,
 14.  frutom det som infrdes genom kringresande handelsmn och andra
      kpmn; ocks Arabiens alla konungar och stthllarna i landet
      frde guld och silver till Salomo.
 15.  Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
      guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar uthamrat
      guld;
 16.  likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
      till var sdan skld tre hundra siklar guld; och konungen satte
      upp dem i Libanonskogshuset.
 17.  Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
      den med rent guld.
 18.  Tronen hade sex trappsteg och en pall av guld, fastsatta vid
      tronen; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
      stodo utmed armstden;
 19.  och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
      sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
      rike.
 20.  Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
      i Libanonskogshuset voro av fint guld; silver aktades icke fr
      ngot i Salomos tid.
 21.  Ty konungen hade skepp som gingo till Tarsis med Hurams folk; en
      gng vart tredje r kommo Tarsis-skeppen hem och frde med sig
      guld och silver, elfenben, apor och pfglar.

 22.  Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
      bde i rikedom och i vishet.
 23.  Alla konungar p jorden kommo fr att beska Salomo och hra den
      vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
 24.  Och var och en av dem frde med sig sknker: freml av silver
      och av guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
      mulsnor.  S skedde r efter r.

 25.  Och Salomo hade fyra tusen spann hstar med vagnar och tolv
      tusen ridhstar; dem frlade han dels i vagnsstderna, dels i
      Jerusalem, hos konungen sjlv.
      >1 Kon. 4,26. 2 Krn. 1,14 f.
 26.  Och han var herre ver alla konungar ifrn floden nda till
      filisternas land och sedan nda ned till Egyptens grns.
      >1 Kon. 4,21.
 27.  Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
      som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
      Lglandet.
 28.  Och hstar infrdes till Salomo frn Egypten och frn alla andra
      lnder.

 29.  Vad nu vidare r att sga om Salomo, om hans frsta tid svl
      som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Natans
      krnika, i siloniten Ahias profetia och i siaren Jedais syner om
      Jerobeam, Nebats son.
 30.  Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel i fyrtio r.
 31.  Och Salomo gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
      i hans fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung
      efter honom.
*14/10 Andra Krnikeboken, 10 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 10 Kapitlet

                  Rehabeam konung.  De tio stammarnas
                       avfall frn Davids hus.

  1.  Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
      Sikem fr att gra honom till konung.
      >1 Kon. 12,1 f.
  2.  Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta, dr han var i Egypten --
      dit hade han nmligen flytt fr konung Salomo -- vnde han
      tillbaka frn Egypten.
  3.  Och de snde bort och lto kalla honom ter.  D kom Jerobeam
      tillstdes jmte hela Israel och talade till Rehabeam och sade:
  4.  Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
      arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
      tjna dig.
  5.  Han svarade dem: Vnten nnu tre dagar, och kommen s tillbaka
      till mig.  Och folket gick.

  6.  D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
      tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
      Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
  7.  De svarade honom och sade: Om du visar dig god mot detta folk
      och r ndig mot dem och talar goda ord till dem, s skola de
      fr alltid bliva dina tjnare.
  8.  Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
      utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
      och som nu voro i hans tjnst.
  9.  Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
      som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
      lagt p oss'?
 10.  De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
      sade: S br du sga till folket som har talat till dig och
      sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
      -- s br du sga till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
      min faders lnd.
 11.  S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
      ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
      eder med ris, s skall jag gra det med skorpiongissel.'

 12.  S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
      dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
      tillbaka till mig p tredje dagen.
 13.  D gav konungen dem ett hrt svar; ty konung Rehabeam aktade
      icke p de gamles rd.
 14.  Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Jag
      skall gra edert ok tungt, ja, jag skall gra det nnu tyngre n
      frut; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag gra det
      med skorpiongissel.
 15.  Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
      Gud, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han hade
      talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
 16.  D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
      gav folket konungen detta svar:

        Vad del hava vi i David?
        Ingen arvslott hava vi i Isais son.
        Israel drage hem, var och en till sin hydda.
        Se nu sjlv om ditt hus, du David.

      Drefter drog hela Israel hem till sina hyddor.
 17.  Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
      Rehabeam konung.

 18.  Och nr konung Rehabeam snde stad Hadoram, som hade uppsikten
      ver de allmnna arbetena, stenade Israels barn denne till dds;
      och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
      och fly till Jerusalem.
 19.  S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
      nda till denna dag.
*14/11 Andra Krnikeboken, 11 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 11 Kapitlet

                 Profeten Semajas budskap.  Rehabeams
                   byggnadsfretag.  Prsternas och
                leviternas invandring frn Israel till
                  Juda.  Rehabeams hustrur och barn.

  1.  Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han Juda hus och
      Benjamin, ett hundra ttio tusen utvalda krigare, fr att de
      skulle strida mot Israel och tervinna konungadmet t Rehabeam.
      >1 Kon. 12,21 f.
  2.  Men HERRENS ord kom till gudsmannen Semaja; han sade:
  3.  Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till alla
      israeliter i Juda och Benjamin:
  4.  S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
      brder.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som
      har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till HERRENS ord
      och vnde om och drogo icke mot Jerobeam.

  5.  Men Rehabeam bodde i Jerusalem, och han befste stder i Juda
      och gjorde dem till fasta platser.
  6.  Han befste Bet-Lehem, Etam, Tekoa,
  7.  Bet-Sur, Soko, Adullam
  8.  Gat, Maresa, Sif,
  9.  Adoraim, Lakis, Aseka,
 10.  Sorga, Ajalon och Hebron, alla i Juda och Benjamin, och gjorde
      dem till fasta stder.
 11.  Och han gjorde deras befstningar starka och tillsatte hvdingar
      i dem och lade in i dem frrd av mat, olja och vin;
 12.  var och en srskild av dessa stder frsg han med skldar och
      spjut; han befste dem mycket starkt.  Och Juda och Benjamin
      frblevo under hans vlde.

 13.  Och prsterna och leviterna i hela Israel gingo ver till honom
      frn alla sina omrden;
 14.  ty leviterna vergvo sina utmarker och sina andra besittningar
      och begvo sig till Juda och Jerusalem, eftersom Jerobeam med
      sina sner drev dem bort ifrn deras tjnst ssom HERRENS
      prster,
      >2 Krn. 13,9.
 15.  och anstllde t sig andra prster fr offerhjderna och fr de
      onda andarna och fr kalvarna som han hade ltit gra.
      >1 Kon. 12,31.
 16.  Och dem fljde ifrn alla Israels stammar de som vnde sina
      hjrtan till att ska HERREN, Israels Gud; dessa kommo till
      Jerusalem fr att offra t HERREN, sina fders Gud.
 17.  I tre r befste de s konungamakten i Juda och gjorde
      Rehabeams, Salomos sons, vlde starkt; ty i tre r vandrade de
      p Davids och Salomos vg.

 18.  Och Rehabeam tog till hustru t sig Mahalat, dotter till
      Jerimot, Davids son, och till Abihail, Eliabs, Isais sons,
      dotter.
      >1 Sam. 16,6. 17,13.
 19.  Hon fdde t honom snerna Jeus, Semarja och Saham.
 20.  Och efter henne tog han till hustru Maaka, Absaloms dotter.  Hon
      fdde t honom Abia, Attai, Sisa och Selomit.
      >1 Kon. 15,2.
 21.  Och Rehabeam hade Maaka, Absaloms dotter, krare n alla sina
      andra hustrur och bihustrur -- ty han hade tagit aderton hustrur
      och sextio bihustrur -- och han fdde tjugutta sner och sextio
      dttrar.
 22.  Och Rehabeam satte Abia, Maakas son, till huvud och furste bland
      sina brder, ty han hade i sinnet att gra honom till konung.
 23.  Och p lmpligt stt frdelade han alla Judas och Benjamins
      landskap och alla fasta stder mellan ngra av sina sner och
      gav dem rikligt underhll; han skaffade dem ock hustrur i mngd.
*14/12 Andra Krnikeboken, 12 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 12 Kapitlet

               Sisaks anfall p Juda.  Semajas profetia.
                  Jerusalems plundring genom Sisak.
                            Rehabeams dd.

  1.  Nr Rehabeams konungamakt nu hade blivit befst och han hade
      blivit mktig, vergav han HERRENS lag, han jmte hela Israel.
  2.  Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sisak, konungen i
      Egypten, upp mot Jerusalem, drfr att de hade varit otrogna mot
      HERREN;
      >1 Kon. 14,25.
  3.  han kom med ett tusen tv hundra vagnar och sextio tusen
      ryttare, och ingen kunde rkna det folk som fljde honom frn
      Egypten: libyer, sucker och etiopier.
  4.  Och han intog de fasta stderna i Juda och kom nda till
      Jerusalem.
      >2 Krn. 11,5 f.

  5.  Och profeten Semaja hade kommit till Rehabeam och till Juda
      furstar, som hade frsamlat sig i Jerusalem av fruktan fr
      Sisak; och han sade till dem: S sger HERREN: I haven
      vergivit mig, drfr har ock jag vergivit eder och givit eder
      i Sisaks hand.
  6.  D dmjukade sig Israels furstar och konungen sjlv och sade:
      HERREN r rttfrdig.
  7.  Nr nu HERREN sg att de dmjukade sig, kom HERRENS ord till
      Semaja; han sade: Eftersom de hava dmjukat sig, vill jag icke
      frdrva dem; jag skall lta dem med knapp nd komma undan, och
      min vrede skall icke bliva utgjuten ver Jerusalem genom Sisaks
      hand.
  8.  Dock skola de ndgas bliva honom underdniga, fr att de m lra
      sig frst vilken skillnad det r mellan att tjna mig och att
      tjna frmmande konungadmen.

  9.  S drog nu Sisak, konungen i Egypten, upp mot Jerusalem.  Och han
      tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i konungshuset;
      alltsammans tog han.  Han tog ock de gyllene skldar som Salomo
      hade ltit gra.
      >1 Kon. 10,16. 14,26 f. 2 Krn. 9,15 f.
 10.  I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
      dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
      hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
 11.  Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, gingo ock
      drabanterna och buro dem; sedan frde de dem tillbaka till
      drabantsalen.

 12.  Drfr att nu Rehabeam dmjukade sig, vnde sig HERRENS vrede
      ifrn honom, s att han icke alldeles frdrvade honom.  Ocks
      fanns nnu ngot gott i Juda.
 13.  Allts befste konung Rehabeam sitt vlde i Jerusalem och
      fortsatte att regera.  Rehabeam var nmligen fyrtioett r gammal,
      nr han blev konung, och han regerade sjutton r i Jerusalem,
      den stad som HERREN hade utvalt ur alla Israel stammar, till att
      dr fsta sitt namn.  Hans moder hette Naama, ammonitiskan.
      >2 Mos. 20,24. 1 Kon. 14,21 f. 2 Krn. 6,6.
 14.  Och han gjorde vad ont var, ty han vnde icke sitt hjrta till
      att ska HERREN.

 15.  Men vad som r att sga om Rehabeam, om hans frsta tid svl
      som om hans sista, det finnes upptecknat i profeten Semajas och
      siaren Iddos krnikor, enligt slktregistrens stt.  Och Rehabeam
      och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de levde.
      >1 Kon. 14,29 f. 15,6.
 16.  Men Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      Davids stad.  Och hans son Abia blev konung efter honom.
*14/13 Andra Krnikeboken, 13 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 13 Kapitlet

                 Abia konung i Juda.  Hans seger ver
                              Jerobeam.

  1.  I konung Jerobeams adertonde regeringsr blev Abia konung ver
      Juda.
      >1 Kon. 15,1 f.
  2.  Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Mikaja,
      Uriels dotter, frn Gibea.  Men Abia och Jerobeam lgo i krig med
      varandra.
  3.  Och Abia begynte kriget med en hr av tappra krigsmn, fyra
      hundra tusen utvalda mn; men Jerobeam stllde upp sig till
      strid mot honom med tta hundra tusen utvalda tappra stridsmn.
  4.  Och Abia steg upp p berget Semaraim i Efraims bergsbygd och
      sade: Hren mig, du, Jerobeam, och I, hela Israel.
  5.  Skullen I icke veta att det r HERREN, Israels Gud, som har
      givit t David konungadmet ver Israel fr evig tid, t honom
      sjlv och hans sner, genom ett saltfrbund?[1]
      >4 Mos. 18,19.
  6.  Men Jerobeam, Nebats son, Salomos, Davids sons, tjnare,
      uppreste sig och avfll frn sin herre.
      >1 Kon. 11,26.
  7.  Och till honom frsamlade sig lst folk, onda mn, och de blevo
      Rehabeam, Salomos son, fr starka, eftersom Rehabeam nnu var
      ung och frsagd och drfr icke kunde st dem emot.
  8.  Och nu menen I eder kunna st emot HERRENS konungadme, som
      tillhr Davids sner, eftersom I ren en stor hop och haven hos
      eder de guldkalvar som Jerobeam har ltit gra t eder till
      gudar.
      >1 Kon. 12,28.
  9.  Haven I icke frdrivit HERRENS prster, Arons sner, och
      leviterna, och sjlva gjort eder prster, ssom de frmmande
      folken gra?  Vemhelst som kommer med en ungtjur och sju vdurar
      for att taga handfyllning, han fr bliva prst t dessa gudar,
      som icke ro gudar.
      >2 Mos. 28,41 32,29. 1 Kon. 12,31.  2 Krn. 11,14 f.
 10.  Men vi hava HERREN till vr Gud, och vi hava icke vergivit
      honom.  Vi hava prster av Arons sner, som gra tjnst infr
      HERREN, och leviter, som skta tempelsysslorna;
 11.  och de frbrnna t HERREN brnnoffer var morgon och var afton
      och antnda vlluktande rkelse och lgga upp brd p det
      gyllene bordet och tnda var afton den gyllene ljusstaken med
      dess lampor.  Ty vi hlla vad HERREN, vr Gud, har bjudit oss
      hlla, men I haven vergivit honom.
      >2 Mos. 25,30, 37. 29,38 f. 30,34 f. 3 Mos. 24,6 f. 2 Krn. 2,4.
 12.  Och se, vi hava Gud i spetsen fr oss, och vi hava hans prster
      med larmtrumpeterna fr att blsa till strid mot eder.  I Israels
      barn, striden icke mot HERREN, edra fders Gud; ty d skall det
      icke g eder vl.
      >4 Mos. 10,9.

 13.  Men Jerobeam hade ltit kringg dem och lagt ett bakhll fr att
      falla dem i ryggen; s stodo de nu mitt emot Juda mn och hade
      sitt bakhll bakom dem.
 14.  Nr d Juda mn vnde sig om, fingo de se att de hade fiender
      bde framfr sig och bakom sig.  D ropade de till HERREN, och
      prsterna blste i trumpeterna.
 15.  Drefter hovo Juda mn upp ett hrskri; och nr Juda mn hovo
      upp sitt hrskri, lt Gud Jerobeam och hela Israel bliva slagna
      av Abia och Juda.
 16.  Och Israels barn flydde fr Juda, och Gud gav dem i deras hand.
 17.  Och Abia med sitt folk anstllde ett stort nederlag bland dem,
      s att fem hundra tusen unga mn av Israel fllo slagna.
 18.  Allts blevo Israels barn p den tiden kuvade; men Juda barn
      voro starka, ty de stdde sig p HERREN sina fders Gud.
 19.  Och Abia frfljde Jerobeam och tog ifrn honom ngra stder:
      Betel med underlydande orter, Jesana med underlydande orter och
      Efron med underlydande orter.
 20.  Och Jerobeam frmdde ingenting mer, s lnge Abia levde; och
      han blev hemskt av HERREN, s att han dog.

 21.  Men Abia befste sitt vlde; och han tog sig fjorton hustrur och
      fdde tjugutv sner och sexton dttrar.
 22.  Vad nu mer r att sga om Abia, om hans fretag och om annat som
      rr honom, det finnes upptecknat i profeten Iddos Utlggning.
      >2 Krn. 24,27.

[1]  Se Saltfrbund i Ordfrkl.
*14/14 Andra Krnikeboken, 14 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 14 Kapitlet

                  Asa konung i Juda.  Hans seger ver
                             etiopierna.

  1.  Och Abia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.  Under
      hans tid hade landet ro i tio r.
      >1 Kon. 15,8.
  2.  Och Asa gjorde vad gott och rtt var i HERRENS, sin Guds, gon.
      >1 Kon 15,11 f.
  3.  Han skaffade bort de frmmande altarna och offerhjderna och
      slog snder stoderna och hgg ned Aserorna.
  4.  Och han uppmanade Juda att ska HERREN, sina fders Gud, och
      hlla lagen och budorden.
  5.  Ur alla Juda stder skaffade han bort offerhjderna och
      solstoderna; och riket hade ro under honom.
  6.  Och han byggde fasta stder i Juda, eftersom landet hade ro och
      han under dessa r icke hade ngot krig; ty HERREN hade givit
      honom lugn.
  7.  Han sade nmligen till Juda: Lt oss bygga dessa stder och
      frse dem runt omkring med murar och torn, med portar och
      bommar, medan vi nnu hava landet i vr makt, drfr att vi hava
      skt HERREN, vr Gud; ty vi hava skt honom, och han har ltit
      oss f lugn p alla sidor.  S byggde de d, och allt gick vl.
  8.  Och Asa hade en hr som var vpnad med stora skldar och med
      spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man frn Juda,
      vartill kommo tv hundra ttio tusen man frn Benjamin, som voro
      vpnade med sm skldar och spnde bge.  Alla dessa voro tappra
      stridsmn.

  9.  Men Sera frn Etiopien drog ut mot dem med en hr av tusen
      gnger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
 10.  Och Asa drog ut mot honom, och de stllde upp sig till strid i
      Sefatas dal vid Maresa.
 11.  Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, frutom
      dig finnes ingen som kan hjlpa i striden mellan den starke och
      den svage.  S hjlp oss, HERRE, vr Gud, ty p dig stdja vi
      oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop.  HERRE, du
      r vr Gud; mot dig frmr ju ingen mnniska ngot.
      >Dom, 7,2, 7. 1 Sam. 14,6.

 12.  Och HERREN lt etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, s att
      etiopierna flydde.
      >2 Krn. 16,8.
 13.  Och Asa och hans folk frfljde dem nda till Gerar; och av
      etiopierna fllo s mnga, att ingen av dem kom undan med livet,
      ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans hr.  Och folket tog
      byte i stor myckenhet.
 14.  Och de intogo alla stder runt omkring Gerar, ty en
      frskrckelse ifrn HERREN hade kommit ver dessa; och de
      plundrade alla stderna, ty i dem fanns mycket att plundra.
 15.  Till och med boskapsskjulen brto de ned och frde bort
      smboskap i myckenhet och kameler, och vnde s tillbaka till
      Jerusalem.
*14/15 Andra Krnikeboken, 15 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 15 Kapitlet

                 Asarjas profetia.  Asas tacksgelse.

  1.  Och ver Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
  2.  Han gick ut mot Asa och sade till honom: Hren mig, du, Asa,
      och I, hela Juda och Benjamin.  HERREN r med eder, nr I ren
      med honom, och om I sken honom, s lter han sig finnas av
      eder; men om I vergiven honom, s vergiver han ock eder.
      >5 Mos. 4,29. 1 Krn. 28,9. 2 Krn. 24,20. 33,12 f. Jer. 29,13.
  3.  En lng tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan prster som
      undervisade dem, och utan ngon lag.
      >Dom. 2,10 f. 17,6. 21,25.
  4.  Men i sin nd omvnde de sig till HERREN, Israels Gud, och nr
      de skte honom, lt han sig finnas av dem.
      >Dom. 3,9, 15. 10,10 f.
  5.  Under de tiderna fanns ingen trygghet, nr man gick ut eller in;
      utan stor frvirring rdde bland alla dem som bodde hr i
      lnderna,
      >Dom. 5,6 f.
  6.  och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud
      frvirrade dem med allt slags nd.
      >Dom. 12,4 f. 20,1 f.
  7.  Men varen I frimodiga, lten icke modet falla, ty edert verk
      skall f sin ln.
      >Jer. 31,16. 1 Kor. 15,58.

  8.  Nr Asa hrde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog
      han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och
      Benjamins hela land och ur de stder som han hade tagit i
      Efraims bergsbygd, och upprttade ter HERRENS altare, det som
      stod framfr HERRENS frhus.
  9.  Och han frsamlade hela Juda och Benjamin, s ock de frmlingar
      ifrn Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty mnga
      frn Israel hade gtt ver till honom, nr de sgo att HERREN,
      hans Gud, var med honom.
 10.  Och de frsamlade sig till Jerusalem i tredje mnaden av Asas
      femtonde regeringsr,
 11.  och offrade p den dagen t HERREN sju hundra tjurar och sju
      tusen djur av smboskapen, uttagna av det byte som de hade frt
      med sig.
      >2 Krn. 14,13.
 12.  Och de ingingo det frbundet att de skulle ska HERREN, sina
      fders Gud, av allt sitt hjrta och av all sin sjl,
      >Jos. 24,25. 2 Kon. 23,3.
 13.  och att var och en som icke skte HERREN, Israels Gud, han
      skulle bliva ddad, liten eller stor, man eller kvinna.
      >5 Mos. 13,9. 17,5.
 14.  Och de gvo HERREN sin ed med hg rst och under jubel, och
      under det att trumpeter och basuner ljdo.
 15.  Och hela Juda gladde sig ver eden; ty de hade svurit den av
      allt sitt hjrta, och de skte HERREN med hela sin vilja, och
      han lt sig finnas av dem, och han lt dem f ro p alla sidor.

 16.  Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka frn hennes
      drottningsvrdighet, drfr att hon hade satt upp en styggelse
      t Aseran; Asa hgg nu ned styggelsen och krossade de och brnde
      upp den i Kidrons dal.
      >1 Kon. 15,13 f.
 17.  Men offerhjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas
      hjrta gudhngivet, s lnge han levde.
 18.  Och han frde in i Guds hus bde vad hans fader och vad han
      sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.

 19.  Och intet krig uppstod frrn i Asas trettiofemte regeringsr.
*14/16 Andra Krnikeboken, 16 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 16 Kapitlet

                Asas frbund med Ben-Hadad mot Baesa,
                Israels konung.  Hananis profetia.  Asas
                           sjukdom och dd.

  1.  I Asas trettiosjtte regeringsr drog Baesa, Israels konung, upp
      mot Juda och begynte befsta Rama, fr att hindra att ngon
      komme vare sig frn eller till Asa, Juda konung.
      >1 Kon. 15,17 f.
  2.  D tog Asa silver och guld ur skattkamrarna i HERRENS hus och i
      konungshuset, och snde det till Ben-Hadad, konungen i Aram, som
      bodde i Damaskus, och lt sga:
      >2 Kom 12,18. 16,8.
  3.  Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
      min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig silver och guld;
      s bryt d ditt frbund med Baesa, Israels konung, fr att han
      m lmna mig i fred.
  4.  Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
      krigshvitsmn mot Israels stder, och de frhrjade Ijon, Dan
      och Abel-Maim samt alla frrdshus i Naftali stder.
  5.  Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och lt
      sina arbeten dr upphra.
  6.  Men konung Asa tog med sig hela Juda, och de frde bort ifrn
      Rama stenar och trvirke som Baesa anvnde till att befsta
      det.  Drmed befste han s Geba och Mispa.

  7.  Vid samma tid kom siaren Hanani till Asa, Juda konung, och sade
      till honom: Eftersom du stdde dig p konungen i Aram och icke
      stdde dig p HERREN, din Gud, drfr har den arameiske
      konungens hr sluppit undan din hand.
  8.  Voro icke etiopierna och libyerna en vldig hr, med vagnar och
      ryttare i stor myckenhet?  Men drfr att du d stdde dig p
      HERREN, gav han dem i din hand.
      >2 Krn. 14,9, 12.
  9.  TY HERRENS gon verfara hela jorden, fr att han med sin kraft
      skall bist dem som med sina hjrtan hngiva sig t
      honom.  Hrutinnan har du handlat draktigt.  Drfr skall du
      hdanefter hava stndiga strider.
      >1 Kon. 15,32. Job 34,21. Ords. 15,3. Jer. 16,17. 32,19. Sak. 4,10.
 10.  Men Asa blev frtrnad p siaren och satte honom i stockhuset;
      s frbittrad var han p honom fr vad han hade sagt.  Vid samma
      tid frfor Asa ock vldsamt mot andra av folket.

 11.  Men vad som r att sga om Asa, om hans frsta tid svl som om
      hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och Israels
      konungar.
 12.  Och i sitt trettionionde regeringsr fick Asa en sjukdom i sina
      ftter, och sjukdomen blev vermttan svr; men oaktat sin
      sjukdom skte han icke HERREN, utan allenast lkares hjlp.
 13.  Och Asa gick till vila hos sina fder och dog i sitt
      fyrtiofrsta regeringsr.
 14.  Och man begrov honom i den grav som han hade ltit hugga ut t
      sig i Davids stad; och man lade honom p en bdd som man hade
      fyllt med vllukter och kryddor av olika slag, konstmssigt
      beredda, och anstllde till hans ra en mycket stor
      frbrnning[1].
      >1 Sam. 31,12. 2 Krn. 21,19. Jer. 34,5.

[1]  Sorgebruk i Ordfrkl.
*14/17 Andra Krnikeboken, 17 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 17 Kapitlet

                Josafat konung i Juda.  Hans nitlskan
                 fr Herrens lag.  Hans makt och hans
                              hvitsmn.

  1.  Och hans son Josafat blev konung; efter honom.  Han befste sitt
      vlde mot Israel.
      >1 Kon. 15,24. 22,41.
  2.  Han lade in krigsfolk i alla Juda fasta stder och lade in
      besttningar i Juda land och i de Efraims stder som hans fader
      Asa hade intagit.
  3.  Och HERREN var med Josafat, ty han vandrade p sin fader Davids
      frsta vgar och skte icke Baalerna,
  4.  utan skte sin faders Gud och vandrade efter hans bud och gjorde
      icke ssom Israel.
  5.  Drfr befste HERREN konungadmet i hans hand, och hela Juda
      gav sknker t Josafat, s att hans rikedom och ra blev stor.
      >1 Sam. 10,27. 2 Krn. 18,1.
  6.  Och d hans frimodighet vxte p HERRENS vgar, skaffade han
      ocks bort offerhjderna och Aserorna ur Juda.

  7.  Och i sitt tredje regeringsr snde han ut sina hvdingar
      Ben-Hail, Obadja, Sakarja, Netanel och Mikaja, till att
      undervisa i Juda stder,
  8.  och med dem ngra leviter, nmligen leviterna Semaja, Netanja,
      Sebadja, Asael, Semiramot, Jonatan, Adonia, Tobia och
      Tob-Adonia; och de hade med sig prsterna Elisama och Joram.
  9.  Dessa undervisade nu i Juda och hade HERRENS lagbok med sig; de
      foro omkring i alla Juda stder och undervisade bland folket.
 10.  Och en frskrckelse ifrn HERREN kom ver alla riken i de
      lnder som lgo omkring Juda, s att de icke vgade kriga mot
      Josafat.
 11.  Och en del av filisterna frde sknker till Josafat och gvo
      silver i skatt.  Drtill frde ock araberna till honom smboskap,
      sju tusen sju hundra vdurar och sju tusen sju undra bockar.

 12.  S blev Josafat allt mktigare och till slut vermttan
      mktig.  Och han byggde borgar och frrdsstder i Juda.
 13.  Han hade stora upplag i Juda stder; och krigsfolk, tappra
      stridsmn, hade han i Jerusalem.
 14.  Och detta var ordningen bland dem, efter deras familjer.  Till
      Juda hrde fljande verhvitsmn: hvitsmannen Adna och med
      honom tre hundra tusen tappra stridsmn;
 15.  drnst hvitsmannen Johanan och med honom tv hundra ttio
      tusen;
 16.  drnst Amasja, Sikris son, som frivilligt hade givit sig i
      HERRENS tjnst, och med honom tv hundra tusen tappra stridsmn.
 17.  Men frn Benjamin voro: Eljada, en tapper stridsman, och med
      honom tv hundra tusen, vpnade med bge och skld;
 18.  drnst Josabad och med honom ett hundra ttio tusen, rustade
      till strid.
 19.  Dessa voro de som gjorde tjnst hos konungen; drtill kommo de
      som konungen hade frlagt i de befsta stderna i hela Juda.
*14/18 Andra Krnikeboken, 18 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 18 Kapitlet

                Ahabs och Josafats tg mot Aram.  Ahabs
                                 dd.

  1.  Nr Josafat nu hade kommit till stor rikedom och ra, befryndade
      han sig med Ahab.
      >2 Kon. 8,18. 2 Krn. 17,5. 21,6.
  2.  Och efter ngra rs frlopp for han ned till Ahab i Samaria.  Och
      Ahab lt fr honom och folket som han hade med sig slakta fr
      och fkreatur i myckenhet; och han skte intala honom att draga
      upp mot Ramot i Gilead.
      >1 Kon. 22,2 f.
  3.  Ahab, Israels konung, frgade allts Josafat, Juda konung: Vill
      du draga med mig mot Ramot i Gilead?  Han svarade honom: Jag
      ssom du, och mitt folk ssom ditt folk!  Jag vill flja med dig
      i striden.
  4.  Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
      frst HERREN hrom.
  5.  D frsamlade Israels konung profeterna, fyra hundra mn, och
      frgade dem: Skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att
      belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De svarade: Drag
      ditupp; Gud skall giva det i konungens hand.
  6.  Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
      vi kunna frga genom honom?
  7.  Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
      Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
      frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan
      bestndigt allenast olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke
      s.
  8.  D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
      skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
  9.  Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
      sin tron, ikldda sina skrudar; de sutto p en trskplats vid
      Samarias port, under det att alla profeterna profeterade infr
      dem.
 10.  D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
      sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
      frgras.
 11.  Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
      upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
      giva det i konungens hand.

 12.  Och budet som hade gtt fr att kalla p Mika talade till honom
      och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
      lycka; s lt nu ock ditt tal stmma verens med deras, och lova
      ocks du lycka.
 13.  Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
      det som min Gud sger.
 14.  Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
      skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
      eller skall jag avst drifrn?  Han svarade: Dragen ditupp, s
      skolen I bliva lyckosamma; de skola bliva givna i eder hand.
 15.  Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
      besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
      namn?
 16.  D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
      fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
      ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
      sitt.'
 17.  D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
      denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

 18.  Men han sade: Hren allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
      sin tron och himmelens hela hrskara st p hans hgra sida och
      p hans vnstra.
 19.  Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab, Israels konung, att draga
      upp mot Ramot i Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den
      ene s och den andre s.
 20.  Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
      'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
      stt?'
 21.  Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
      hans profeters mun.  D sade han: 'Du m frska att locka honom
      drtill och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
 22.  Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i dessa dina
      profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
      komma ver dig.

 23.  D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
      kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
      ifrn mig fr att tala med dig?
      >Joh. 18,22. Apg. 23,2.
 24.  Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
      springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
 25.  Men Israels konung sade: Tagen Mika och fren honom tillbaka
      till Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
 26.  Och sgen: S sger konungen: Stten denne i fngelse och
      bespisen honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen
      tillbaka.
 27.  Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
      icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
      folk, allasammans.
      >Mik. 1,2.

 28.  S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
      Ramot i Gilead.
 29.  Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
      nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
      klder.  S frkldde sig Israels konung, nr de drogo ut i
      striden.
 30.  Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina
      vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
      sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
 31.  Nr d hvitsmannen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
      Detta r Israels konung, och omringade honom drfr, i avsikt
      att anfalla honom.  D gav Josafat upp ett rop, och HERREN
      hjlpte honom, Gud vnde dem bort ifrn honom.
 32.  S snart nmligen hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke
      var Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
 33.  Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
      konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
      Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
 34.  Och striden blev p den dagen allt hftigare, och Israels
      konung hll sig nda till aftonen upprtt i sin vagn, vnd mot
      aramerna; men vid den tid d solen gick ned gav han upp andan.
*14/19 Andra Krnikeboken, 19 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 19 Kapitlet

               Profeten Jehus straffande ord.  Josafats
                      omsorg om rttsskipningen.

  1.  Men Josafat, Juda konung, vnde vlbehllen hem igen till
      Jerusalem.
  2.  D gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot konung Josafat och sade
      till honom: Skall man d hjlpa den ogudaktige?  Skall du d
      lska dem som hata HERREN?  Fr vad du har gjort vilar nu HERRENS
      frtrnelse ver dig.
      >2 Krn. 16,7.
  3.  Dock har ngot gott blivit funnet hos dig, ty du har utrotat
      Aserorna ur landet och har vnt ditt hjrta till att ska Gud.
      >2 Krn. 17,3 f.
  4.  Och Josafat stannade nu i Jerusalem, men sedan drog han ter ut
      bland folket, ifrn Beer-Seba nda till Efraims bergsbygd, och
      frde dem tillbaka till HERREN, deras fders Gud.
  5.  Och han anstllde domare i landet, i alla Juda befsta stder,
      srskilda fr var stad.
      >5 Mos. 16,18.
  6.  Och han sade till dessa domare: Sen till, vad I gren; ty I
      dmen icke mnniskodom, utan HERRENS dom, och han r nrvarande,
      s ofta I dmen.
      >Rom. 13,1 f.
  7.  Lten allts nu fruktan fr HERREN vara ver eder.  Given akt p
      vad I gren; ty hos HERREN, vr Gud, finnes ingen ortt, och han
      har icke anseende till personen, ej heller tager han mutor.
      >5 Mos. 1,17. 10,17. 1 Sam. 16,7. Job 34,19.  Apg. 10,34. Rom. 2,11
      >Gal. 2,6. Ef. 6,9. Kol. 3,25. 1 Petr. 1,17.
  8.  Ocks i Jerusalem hade Josafat anstllt ngra av leviterna och
      prsterna och ngra av huvudmnnen fr Israels familjer till att
      dma HERRENS dom och avgra rttstvister.  Nr de sedan vnde
      tillbaka till Jerusalem,
      >5 Mos. 17,8 f.
  9.  bjd han dem och sade: S skolen I gra i HERRENS fruktan,
      redligt och med hngivet hjrta.
 10.  Och s ofta ngon rttssak drages infr eder av edra brder, som
      bo i sina stder, det m glla dom i en blodssak eller eljest
      tillmpning av lag och bud, stadgar och rtter, d skolen I
      varna dem, s att de icke draga sig skuld infr HERREN,
      varigenom frtrnelse kommer ver eder och edra brder.  S
      skolen I gra, fr att I icke mn draga eder skuld.
 11.  Och se, versteprsten Amarja skall vara eder frman i alla
      HERRENS saker, och Sebadja, Ismaels son, fursten fr Juda hus, i
      alla konungens saker; och leviterna skola vara tillsyningsmn
      under eder.  Varen nu stndaktiga i vad I gren, och HERREN
      skall vara med den som r god.
*14/20 Andra Krnikeboken, 20 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 20 Kapitlet

               Josafats underbara seger ver fientliga
                 grannfolk.  Hans frbund med Ahasja.

  1.  Drefter kommo Moabs barn och Ammons barn och med dem en del av
      ammoniterna fr att strida mot Josafat.
  2.  Och man kom och berttade detta fr Josafat och sade: En stor
      hop kommer mot dig frn landet p andra sidan havet, frn Aram,
      och de ro redan i Hasason-Tamar (det r En-Gedi).
  3.  D blev Josafat frskrckt och vnde sin hg till att ska
      HERREN; och han lt lysa ut en fasta ver hela Juda.
  4.  Och Juda frsamlade sig fr att ska hjlp hos HERREN; ja, frn
      alla Juda stder kom man fr att ska HERREN.
  5.  Och Josafat trdde upp i Juda mns och Jerusalems frsamling i
      HERRENS hus, framfr den nya frgrden,
  6.  och sade:

      HERRE, vra fders Gud, r icke du Gud i himmelen och den som
      rder ver alla hednafolkens riken?  I din hand r kraft och
      makt; och ingen finnes, som kan st dig emot.
      >1 Krn. 29,11.
  7.  Var det icke du, vr Gud, som frdrev detta lands inbyggare fr
      ditt folk Israel och gav det t Abrahams, din vns, sd fr evig
      tid?
  8.  De fingo bo dr, och de byggde dig dr en helgedom t ditt namn,
      i det de sade:
  9.  'Om ngot ont kommer ver oss, svrd, straffdom eller pest eller
      hungersnd, s vilja vi trda upp infr detta hus och infr dig,
      ty ditt namn r i detta hus; och vi vilja ropa till dig i vr
      nd, och du skall d hra och hjlpa.'
      >1 Kon. 8,33 f., 37 f. 2 Krn. 6,24 f., 28 f. 7,13 f.
 10.  Se drfr nu huru Ammons barn och Moab och folket i Seirs
      bergsbygd -- genom vilkas omrde du icke tillstadde Israel att
      g, nr de kommo frn Egyptens land, varfr de ock togo en omvg
      bort ifrn dem och icke frgjorde dem --
      >5 Mos. 2,4 f., 9, 19.
 11.  se huru dessa nu vederglla oss, i det att de komma fr att
      frjaga oss ur det land som r din besittning, och som du har
      givit oss till besittning.
 12.  Du, vr Gud, skall du icke hlla dom ver dem?  Ty vi frm intet
      mot denna stora hop som kommer emot oss, och sjlva veta vi icke
      vad vi skola gra, utan till dig se vra gon.
      >Ps. 121,1. 123,1.

 13.  Och hela Juda stod dr infr HERREN med sina spda barn, sina
      hustrur och sner.
 14.  D kom HERRENS Ande mitt i frsamlingen ver Jahasiel, son till
      Sakarja, son till Benaja, son till Jegiel, son till Mattanja, en
      levit, av Asafs sner,
 15.  och han sade: Akten hrp, alla I av Juda, och I Jerusalems
      invnare, och du konung Josafat.  S sger HERREN till eder:
      Frukten icke och varen icke frfrade fr denna stora hop, ty
      striden r icke eder, utan Guds.
 16.  Dragen i morgon ned mot dem.  De draga d upp p Hassishjden,
      och I skolen trffa dem vid andan av dalen, framfr Jeruels
      ken.
 17.  Men drvid bliver det icke eder sak att strida.  I skolen
      allenast trda fram och st stilla och se p, huru HERREN
      frlsar eder, I av Juda och Jerusalem.  Frukten icke och varen
      icke frfrade.  Dragen i morgon ut mot dem, och HERREN skall
      vara med eder.
      >2 Mos. 14,13 f.
 18.  D bjde Josafat sig ned med ansiktet mot jorden, och alla Juda
      mn och Jerusalems invnare fllo ned fr HERREN och tillbdo
      HERREN.
 19.  Och de av leviterna, som tillhrde kehatiternas och koraiternas
      barn, stodo upp och lovade HERREN, Israels Gud, med hg och
      stark rst.

 20.  Men bittida fljande morgon drogo de ut till Tekoas ken.  Och
      nr de drogo ut, trdde Josafat fram och sade: Hren mig, I av
      Juda och I Jerusalems invnare.  Haven tro p HERREN, eder Gud,
      s skolen I hava ro.  Och tron p hans profeter, s skolen I
      bliva lyckosamma.
      >Jes. 7,9.
 21.  Och sedan han hade rdfrt sig med folket, stllde han upp mn
      som skulle sjunga till HERRENS ra och lova honom i helig skrud,
      under det att de drogo ut framfr den vpnade hren; de skulle
      sjunga: Tacken HERREN, ty hans nd varar evinnerligen.
      >Ps. 106,1 136,1.
 22.  Och just som de begynte med sngen och lovet, lt HERREN ett
      angrepp ske bakifrn p Ammons barn och Moab och folket ifrn
      Seirs bergsbygd, dem som hade kommit mot Juda; och de blevo
      slagna.
 23.  Och Ammons barn och Moab reste sig mot folket ifrn Seirs
      bergsbygd och gvo dem till spillo och frgjorde dem; och nr de
      hade gjort nde p folket ifrn Seir, hjlptes de t att nedgra
      varandra.
      >Dom. 7,22. 1 Sam. 14,20.

 24.  Nr sedan Juda mn kommo upp p hjden, varifrn man kunde se ut
      ver knen, och vnde sig mot fiendernas hop, fingo de se dessa
      ligga dda p jorden, och ingen hade undkommit.
 25.  Och nr Josafat begav sig dit med sitt folk fr att plundra och
      taga byte frn dem, funno de dr en myckenhet av gods och av
      dda kroppar och av dyrbara ting; och de togo for sig s mycket
      att de icke kunde bra det.  Och de fortsatte plundringen i tre
      dagar; s stort var bytet.
 26.  Men p fjrde dagen frsamlade de sig i Berakadalen; dr
      <sprr>lovade de</sprr>[1] HERREN, och drav fick det stllet
      namnet <sprr>Berakadalen</sprr>, ssom det heter nnu i dag.

 27.  Drefter vnde alla Judas och Jerusalems mn, med Josafat i
      spetsen, glada tillbaka igen till Jerusalem; ty HERREN hade
      berett dem gldje genom vad som hade skett med deras fiender.
 28.  Och de drogo in i Jerusalem med psaltare, harpor och trumpeter
      och tgade till HERRENS hus.
 29.  Och en frskrckelse ifrn Gud kom ver alla de frmmande
      rikena, nr de hrde att HERREN hade stritt mot Israels fiender.
 30.  Och Josafats rike hade nu ro, ty hans Gud lt honom f lugn p
      alla sidor.

 31.  S regerade Josafat ver Juda.  han var trettiofem r gammal,
      nr han blev konung, och han regerade tjugufem r i
      Jerusalem.  Hans moder hette Asuba, Silhis dotter.
      >1 Kon. 22,41 f.
 32.  Och han vandrade p sin fader Asas vg, utan att vika av ifrn
      den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
 33.  Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, och nnu hade folket
      icke vnt sina hjrtan till sina fders Gud.

 34.  Vad nu mer r att sga om Josafat, om hans frsta tid svl som
      om hans sista, det finnes upptecknat i Jehus, Hananis sons,
      krnika, som r upptagen i boken om Israels konungar.
      >2 Krn. 19,2 .

 35.  Men sedan frband sig Josafat, Juda konung, med Ahasja, Israels
      konung, fastn denne var ogudaktig i sina grningar;
 36.  han frband sig med honom fr att bygga skepp som skulle g till
      Tarsis.  Och de byggde skepp i Esjon-Geber.
 37.  D profeterade Elieser, Dodavahus son, frn Maresa, mot Josafat;
      han sade: Drfr att du har frbundit dig med Ahasja, skall
      HERREN lta ditt fretag bliva om intet.  Och somliga av skeppen
      ledo skeppsbrott, s att de icke kunde g till Tarsis.

[1]  Hebr. berek.
*14/21 Andra Krnikeboken, 21 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 21 Kapitlet

                 Joram konung i Juda.  Krig med Edom.
               Skrivelse frn profeten Elia.  Straffdom
                             ver Joram.

  1.  Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i Davids stad.  Och hans son Joram blev konung efter
      honom.
      >1 Kon. 22,51. 2 Kon. 8,16.
  2.  Denne hade brder, sner till Josafat: Asarja, Jehiel, Sakarja,
      Asarjahu, Mikael och Sefatja; alla dessa voro sner till
      Josafat, Israels konung.
  3.  Och deras fader gav dem stora sknker i silver och guld och
      dyrbarheter, drtill ock fasta stder i Juda; men konungadmet
      hade han givit t Joram, ty denne var den frstfdde.
  4.  Nr Joram nu hade vertagit sin faders konungadme och befst
      sig dri, drpte han alla sina brder med svrd, s ock ngra av
      Israels furstar,

  5.  Joram var trettiotv r gammal, r han blev konung, och han
      regerade tta r i Jerusalem.
      >2 Kon. 8,17 f.
  6.  Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
      gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
      ont var i HERRENS gon.
  7.  Dock ville HERREN icke frdrva Davids hus, fr det frbunds
      skull som han hade slutit med David, och enligt sitt lfte, att
      han skulle lta honom och hans sner hava en lampa fr alltid.
      >2 Sam. 7,12 f. 21,l7. 1 Kon. 11,36. 15,4. Ps. 132,11, 17
      >Ords. 13,9.

  8.  I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
      ver sig.
      >2 Kon. 8,20 f.
  9.  D drog Joram dit med sina hvitsmn och med alla sina
      stridsvagnar.  Och om natten gjorde han ett anfall p edomerna,
      som hade omringat honom, och slog dem och hvitsmnnen ver
      deras vagnar.
 10.  S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
      nda till denna dag.  Vid samma tid avfll ock Libna frn hans
      vlde, drfr att han hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
 11.  Ocks han uppfrde offerhjder p bergen i Juda och frledde s
      Jerusalems invnare till trols avfllighet och frfrde Juda.

 12.  Men en skrivelse kom honom till handa frn profeten Elia, s
      lydande: S sger HERREN, din fader Davids Gud: Se, du har icke
      vandrat p din fader Josafats vgar eller p Asas, Juda konungs,
      vgar,
 13.  utan du har vandrat p Israels konungars vg och frlett Juda
      och Jerusalems invnare till trols avfllighet, p samma stt
      som Ahabs hus frledde till avfllighet; du har ocks drpt dina
      brder, dem som hrde till din faders hus, och som voro bttre
      n du.
 14.  Drfr skall HERREN lta en stor hemskelse drabba ditt folk, s
      ock dina barn och dina hustrur och allt vad du ger;
 15.  och sjlv skall du trffas av svr sjukdom, en sjukdom i dina
      inlvor, s svr att dina inlvor, efter r och dagar, skola
      falla ut i fljd av sjukdomen.

 16.  Och HERREN uppvckte mot Joram filisternas ande och de arabers
      som bodde nrmast etiopierna;
 17.  och de drogo upp mot Juda och brto in dr och frde bort allt
      gods som fanns i konungens hus, drtill ock hans sner och
      hustrur, s att han icke hade kvar ngon av sina sner frutom
      Joahas, sin yngste son.
 18.  Och efter allt detta hemskte HERREN honom med en obotlig
      sjukdom i inlvorna.
 19.  Och efter r och dagar, nr tv r voro frlidna, fllo hans
      inlvor ut i fljd av sjukdomen, och han dog i svra plgor; men
      hans folk anstllde ingen frbrnning[1] till hans ra, ssom de
      hade gjort efter hans fder.
      >1 Sam. 31,12. 2 Krn. 16,14. Jer. 34,5.
 20.  Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tta r i Jerusalem.  Och han gick bort utan att bliva
      saknad, och man begrov honom i Davids stad, men icke i
      konungagravarna.
      >2 Krn. 24,25. 28,27.

[1]  Se Sorgebruk i Ordfrkl.
*14/22 Andra Krnikeboken, 22 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 22 Kapitlet

                Ahasja bliver konung i Juda.  Han ddas
                  av Jehu.  Atalja upphver sig till
                          regentinna i Juda.

  1.  Och Jerusalems invnare gjorde Ahasja, hans yngste son, till
      konung efter honom; ty alla de ldre hade blivit drpta av den
      rvarskara som med araberna hade kommit till lgret.  S blev d
      Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
      >2 Kon. 8,25 f.
  2.  Fyrtiotv r gammal var Ahasja, r han blev konung, ock han
      regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, Omris
      dotter.
  3.  Ocks han vandrade p Ahabs hus' vgar, ty hans moder var hans
      rdgiverska i ogudaktighet.
  4.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon likasom Ahabs hus; ty
      drifrn tog han, efter sin faders dd, sina rdgivare, till
      sitt eget frdrv.
  5.  Det var ock deras rd han fljde, nr han drog stad med Joram,
      Ahabs son, Israels konung, och stridde mot Hasael, konungen i
      Aram, vid Ramot i Gilead.  Men Joram blev srad av aramerna.
  6.  D vnde han tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig frn de
      sr som han hade ftt vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i
      Aram.  Och Asarja, Jorams son, Juda konung, for ned fr att
      beska Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lg sjuk.
      >2 Kon. 9,16.
  7.  Men till Ahasjas frdrv var det av Gud bestmt att han skulle
      komma till Joram.  Ty nr han hade kommit dit, for han med Joram
      fr att mta Jehu, Nimsis son, som HERREN hade smort till att
      utrota Ahabs hus.
      >2 Kon. 9,1 f.
  8.  S hnde sig att Jehu, nr han utfrde straffdomen ver Ahabs
      hus, trffade p de Juda furstar och de brorsner till Ahasja,
      som voro i Ahasjas tjnst, och drpte dem.
      >2 Kon. 10,12 f.
  9.  Sedan skte han efter Ahasja; och man grep denne, dr han hll
      sig gmd i Samaria, och frde honom till Jehu och ddade
      honom.  Men drefter begrovo de honom, ty de sade: Han var dock
      son till Josafat, som skte HERREN av allt sitt hjrta.  Och av
      Ahasjas hus fanns sedan ingen dom frmdde vertaga
      konungadmet.
      >2 Kon. 9,27 f.

 10.  Nr nu Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd,
      stod hon upp och frgjorde hela konungaslkten i Juda
      hus.
      >2 Kon. 11,1 f.
 11.  Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog konungadottern
      Josabeat Joas, Ahasjas son, och skaffade honom hemligen undan, i
      det att han frde honom jmte hans amma in i sovkammaren; dr
      hll Josabeat, konung Jorams dotter, prsten Jojadas hustru --
      som ju ock var Ahasjas syster -- honom dold fr Atalja, s att
      denna icke fick dda honom.
 12.  Sedan var han hos dem i Guds hus, dr han frblev gmd i sex r,
      medan Atalja regerade i landet.
*14/23 Andra Krnikeboken, 23 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 23 Kapitlet

               Prsten Jojada gr Joas till konung och
                            ddar Atalja.

  1.  Men i det sjunde ret tog Jojada mod till sig och frband sig
      med underhvitsmnnen Asarja, Jerohams son, Ismael, Johanans
      son, Asarja, Obeds son, Maaseja, Adajas son, och Elisafat,
      Sikris son.
      >2 Kon. 11,4 f.
  2.  Dessa foro drefter omkring i Juda och frsamlade leviterna ur
      alla Juda stder, s ock huvudmnnen fr Israels familjer.  Och
      nr de kommo till Jerusalem,
  3.  Slt hela frsamlingen i Guds hus ett frbund med konungen.  Och
      Jojada sade till dem: Konungens son skall nu vara konung, ssom
      HERREN har talat angende Davids sner.
      >2 Sam. 7,12 f. 2 Krn. 21,7.
  4.  Detta r allts vad I skolen gra: en tredjedel av eder,
      nmligen de prster och leviter som hava att intrda i
      vakthllningen p sabbaten, skall st p vakt vid trsklarna
  5.  och en tredjedel vid konungshuset och en tredjedel vid
      Jesodporten; och allt folket skall vara p frgrdarna till
      HERRENS hus.
  6.  Dock m ingen annan n prsterna och de tjnstgrande leviterna
      g in i HERRENS hus; dessa m g in, ty de ro heliga.  Men allt
      det vriga folket skall iakttaga vad HERREN har bjudit dem
      iakttaga.
  7.  Och leviterna skola stlla sig runt omkring konungen, var och en
      med sina vapen i handen; och om ngon vill trnga sig in i
      huset, skall han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig
      han gr in eller ut.

  8.  Leviterna och hela Juda gjorde allt vad prsten Jojada hade
      bjudit dem, var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle
      intrda i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg
      drifrn p sabbaten, ty prsten Jojada lt ingen avdelning vara
      fri ifrn tjnstgring.
  9.  Och prsten Jojada gav t underhvitsmnnen de spjut och de
      skldar av olika slag, som hade tillhrt konung David, och som
      funnos i Guds hus.
 10.  Och han stllde upp allt folket, var och en med sitt vapen i
      handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
      altaret och mot huset, runt omkring konungen.
 11.  Drefter frde de ut konungasonen och satte p honom kronan och
      gvo honom vittnesbrdet[1] och gjorde honom till konung; och
      Jojada och hans sner smorde honom och ropade: Leve konungen!
      >5 Mos. 17,18 f.

 12.  Nr Atalja nu hrde folkets rop, d de skyndade fram och hyllade
      konungen, gick hon in i HERRENS hus till folket.
 13.  Dr fick hon d se konungen st vid sin pelare, nra ingngen,
      och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
      hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna, och
      huru sngarna med sina instrumenter ledde hyllningssngen.  D
      rev Atalja snder sina klder och ropade: Sammansvrjning!
      Sammansvrjning!
      >4 Mos. 10,10. 2 Kon. 23,3. 1 Krn. 25,1 f.
 14.  Men prsten Jojada lt underhvitsmnnen som anfrde skaran
      trda fram, och han sade till dem: Fren henne ut mellan leden,
      och om ngon fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten
      frbjd dem nmligen att dda henne i HERRENS hus.
 15.  Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit fram dit dr
      Hstporten fr in i konungshuset, ddade de henne dr.

 16.  Och Jojada slt ett frbund mellan sig och allt folket och
      konungen, att de skulle vara ett HERRENS folk.
 17.  Och allt folket begav sig till Baals tempel och rev ned det och
      slog snder dess altaren och bilder; och Mattan, Baals prst,
      drpte de framfr altarna.
 18.  Drefter stllde Jojada ut vakter vid HERRENS hus och betrodde
      detta vrv t de levitiska prsterna, dem som David hade indelat
      i klasser fr tjnstgringen i HERRENS hus, till att offra
      brnnoffer t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses lag, med
      jubel och sng, efter Davids anordning.
      >3 Mos. 1,3 f. 1 Krn. 23,27 f. 24,3 f.
 19.  Och han stllde drrvaktarna vid portarna till HERRENS hus, fr
      att ingen skulle komma in, som p ngot stt var oren.
 20.  Och han tog med sig underhvitsmnnen och de frnmsta och
      mktigaste bland folket och hela folkmngden och frde konungen
      ned frn HERRENS hus, och de gingo in i konungshuset genom vre
      porten; och de satte konungen p konungatronen.
 21.  Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
      Atalja hade de ddat med svrd.

[1]  Se Vittnesbrdet i Ordfrkl.
*14/24 Andra Krnikeboken, 24 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 24 Kapitlet

                Joas konung i Juda.  Insamling fr att
               stta templet i stnd.  Joas' avfall frn
                Herren.  Sakarjas profetia.  Aramernas
               tg mot Jerusalem.  Joas ddad genom en
                           sammansvrjning.

  1.  Joas var sju r gammal, nr han blev konung, och han regerade
      fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
      >2 Kon. 12,1 f.
  2.  Och Joas gjorde vad rtt var i HERRENS gon, s lnge prsten
      Jojada levde.
  3.  Och Jojada tog t honom tv hustrur, och han fdde sner och
      dttrar.

  4.  Drefter blev Joas betnkt p att upphjlpa HERRENS hus.
  5.  Och han frsamlade prsterna och leviterna och sade till dem:
      Faren vart r ut till Juda stder, och samlen frn hela Israel
      in penningar till att stta eder Guds hus i stnd; och I skolen
      bedriva denna sak med skyndsamhet.  Men leviterna skyndade sig
      icke.
  6.  D kallade konungen till sig versteprsten Jojada och sade till
      honom: Varfr har du icke tillhllit leviterna att frn Juda
      och Jerusalem indriva den skatt som HERRENS tjnare Mose plade,
      och som Israels frsamling skulle erlgga till vittnesbrdets
      tabernakel?
      >2 Mos. 35,5 f.
  7.  Ty Ataljas, den ogudaktiga kvinnans, sner hava frdrvat Gud
      hus; ja, allt som var helgat till HERRENS hus hava de anvnt
      till Baalerna.

  8.  P konungens befallning gjorde man drefter en kista och stllde
      den utanfr porten till HERREN hus.
      >2 Kon. 12,9 f
  9.  Och man lt utropa i Juda och Jerusalem att den skatt som Guds
      tjnare Mose hade plagt Israel i knen skulle erlggas t
      HERREN.
      >2 Mos. 30,12 f. 3 Mos. 27,2 f.
 10.  Och alla furstarna och allt folket buro fram penningar med
      gldje och kastade dem i kistan, till dess att allt var
      insamlat.
 11.  Och nr tid blev att genom leviternas frsorg fra kistan till
      de granskningsmn som konungen hade frordnat, och dessa d
      mrkte att mycket penningar fanns i den, d kommo konungens
      sekreterare och versteprstens tillsyningsman och tmde kistan
      och buro den sedan tillbaka till dess plats.  S gjorde de gng
      efter annan och samlade in penningar i myckenhet.
 12.  Drefter lmnade konungen och Jojada dessa t den som skulle
      utfra arbetet p HERRENS hus, och lejde stenhuggare och
      timmermn till att upphjlpa HERRENS hus, s ock jrn- och
      kopparsmeder till att stta HERRENS hus i stnd.
 13.  Och de som utfrde arbetet bedrevo det s, att arbetet gick
      framt under deras hnder, Och de terstllde Guds hus i dess
      frra skick och satte det i gott stnd.
 14.  Och nr de hade slutat, buro de terstoden av penningarna till
      konungen och Jojada; och man gjorde drav krl till HERRENS hus,
      krl till gudstjnsten och offren, sklar och andra krl av guld
      och silver Och man offrade brnnoffer i HERRENS hus bestndigt,
      s lnge Jojada levde.

 15.  Men Jojada blev gammal och mtt p att leva och dog s; ett
      hundra trettio r gammal var han vid sin dd.
 16.  Och man begrov honom i Davids stad bland konungarna, drfr att
      han hade gjort vad gott var mot Israel och mot Gud och hans hus.

 17.  Men efter Jojadas dd kommo Juda furstar och fllo ned fr
      konungen; d lyssnade konungen till dem.
 18.  Och de vergvo HERRENS, sina fders Guds, hus och tjnade
      Aserorna och avgudarna.  D kom frtrnelse ver Juda och
      Jerusalem genom den skuld de s drogo sig.
 19.  Och profeter sndes ibland dem fr att omvnda dem till HERREN;
      och dessa varnade dem, men de lyssnade icke drtill.

 20.  Men Sakarja, prsten Jojadas son, hade blivit bekldd med Guds
      Andes kraft, och han trdde fram infr folket och sade till dem:
      S sger Gud: Varfr vertrden I HERRENS bud, eder sjlva till
      ingen fromma?  Eftersom I haven vergivit HERREN, har han ock
      vergivit eder.
      >Dom. 6,34. 1 Krn. 12,18. Luk. 24,49.
 21.  D sammansvuro de sig mot honom och stenade honom, enligt
      konungens befallning, p frgrden till HERRENS hus.
      >Matt. 23,35.
 22.  Ty konung Joas tnkte icke p den krlek som Jojada, dennes
      fader, hade bevisat honom, utan drpte hans son.  Men denne sade
      i sin ddsstund: M HERREN se detta och utkrva det.

 23.  Och nr ret hade gtt till nda, drog aramernas hr upp mot
      honom, och de kommo till Juda och Jerusalem och utrotade ur
      folket alla folkets furstar.  Och allt byte som de togo snde de
      till konungen i Damaskus.
      >2 Kon. 12,17 f.
 24.  Ty fastn aramernas hr som d ryckte an utgjorde allenast en
      ringa skara, gav HERREN likvl i deras hand en mycket talrik
      hr, drfr att folket hade vergivit HERREN, sina fders
      Gud.  S fingo de utfra straffdomen ver Joas.

 25.  Och nr dessa drogo bort ifrn honom -- ty de lmnade honom kvar
      illa sjuk -- sammansvuro sig hans tjnare mot honom, drfr att
      han hade utgjutit prsten Jojadas sners blod, och drpte honom
      p hans sng; detta blev hans dd.  Och man begrov honom i
      Davids stad; dock begrov man honom icke i konungagravarna.
      >2 Krn. 21,20. 28,27.
 26.  Och de som sammansvuro sig mot honom voro Sabad, son till
      ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.
 27.  Men om hans sner, och om de mnga profetior som frkunnades mot
      honom, och om huru Guds hus ter upprttades, hrom r skrivet i
      Utlggning av Konungaboken.  Och hans son Amasja blev konung
      efter honom.
      >2 Krn. 13,22.
*14/25 Andra Krnikeboken, 25 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 25 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mrdare.  Han
                 stter upp en krigshr; segrar ver
               edomerna; frklarar Israels konung Joas
               krig, men bliver slagen.  Han ddas genom
                         en sammansvrjning.

  1.  Amasja var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddan,
      frn Jerusalem.
      >2 Kon. 14,1 f.
  2.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke av fullt
      hngivet hjrta.
  3.  Och sedan hans konungadme hade blivit befst, lt han drpa
      dem av sina tjnare, som hade ddat hans fader, konungen.
      >2 Krn. 24,25.
  4.  Men deras barn ddade han icke, utan handlade i enlighet med vad
      freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
      Frldrarna skola icke d fr sina barns skull, och barnen
      skola icke d fr sina frldrars skull, utan var och en skall
      d genom sin egen synd.
      >5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.

  5.  Och Amasja frsamlade Juda barn och lt dem stlla upp sig efter
      sina familjer, efter sina ver- och under- hvitsmn, hela Juda
      och Benjamin.  Drefter inmnstrade han dem som voro tjugu r
      gamla eller drutver, och fann dem utgra tre hundra tusen
      utvalda stridbara mn, som kunde fra spjut och skld.
      >4 Mos. 1,3.
  6.  Drtill lejde han fr hundra talenter silver ett hundra tusen
      tappra stridsmn ur Israel.
  7.  Men en gudsman kom till honom och sade: O konung, lt icke
      Israels hr draga stad med dig, ty HERREN r icke med Israel,
      icke med hela hopen av Efraims barn;
  8.  utan du sjlv m allena draga stad.  Grip verket an, g
      frimodigt ut i striden.  Gud skall eljest lta dig komma p fall
      genom fienden; ty Gud frmr bde att hjlpa och att stjlpa.
  9.  Amasja sade till gudsmannen: Men huru skall det d g med de
      hundra talenterna som jag har givit t skaran frn Israel?
      Gudsmannen svarade: HERREN kan vl giva dig mer n det.
 10.  D avskilde Amasja den skara som hade kommit till honom frn
      Efraim och lt dem g hem igen.  Hrver blevo dessa hgeligen
      frgrymmade p Juda och vnde tillbaka hem i vredesmod.

 11.  Men Amasja tog mod till sig och tgade ut med sitt folk och drog
      till Saltdalen och nedgjorde dr av Seirs barn tio tusen.
      >2 Kon. 14,7.
 12.  Och Juda barn togo andra tio tusen till fnga levande; dem frde
      de upp p spetsen av en klippa och strtade dem ned frn
      klippspetsen, s att de alla krossades.
 13.  Men de som tillhrde den skara som Amasja hade snt tillbaka,
      och som icke hade ftt g med honom ut i striden, fretogo
      plundringstg i Juda stder, frn Samaria nda till Bet-Horon;
      och de nedgjorde tre tusen av invnarna och togo stort byte.

 14.  Nr sedan Amasja kom tillbaka frn sin seger ver edomerna,
      frde han med sig Seirs barns gudar och stllde upp dem till
      gudar t sig; och han tillbad infr dem och tnde offereld t
      dem.
 15.  D upptndes HERRENS vrede mot Amasja, och han snde till honom
      en profet; denne sade till honom: Varfr sker du detta folks
      gudar, som ju icke hava kunnat rdda sitt eget folk ur din
      hand?
 16.  Nr denne s talade till honom, svarade han honom: Hava vi satt
      dig till konungens rdgivare?  Hll upp, om du icke vill att man
      skall drpa dig.  D hll profeten upp och sade: Jag frstr nu
      att Gud har beslutit att frdrva dig, eftersom du gr p detta
      stt och icke vill hra p mitt rd.

 17.  Och sedan Amasja, Juda konung, hade hllit rdplgning, snde
      han till Joas, son till Joahas, son till Jehu, Israels konung,
      och lt sga: Kom, lt oss drabba samman med varandra.
      >2 Kon. 13,12. 14,8 f .
 18.  Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
      lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
      p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
      hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
      trnbusken och trampade ned den.
 19.  Du tnker p huru du har slagit Edom, och drver frhver du dig
      ditt hjrta och vill vinna nnu mer ra.  Men stanna nu hemma.
      Varfr utmanar du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till
      fall?
 20.  Men Amasja ville icke hra hrp, ty Gud skickade det s, fr
      att de skulle bliva givna i fiendehand, eftersom de hade skt
      Edoms gudar.
 21.  S drog d Joas, Israels konung, upp, och de drabbade samman med
      varandra, han och Amasja, Juda konung, vid det Bet-Semes som hr
      till Juda.
 22.  Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
      till sin hydda.
 23.  Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Joahas, blev
      tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr
      denne hade frt honom till Jerusalem, brt han ned ett stycke av
      Jerusalems mur, frn Efraimsporten nda till Poneporten, fyra
      hundra alnar.
 24.  Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i Guds
      hus, hos Obed-Edom, och konungshusets skatter, drtill ock
      gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.
      >1 Krn. 26,15.

 25.  Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
      Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
      >2 Kon. 14,17 f.
 26.  Vad nu mer r att sga om Amasja, om hans frsta tid svl som
      om hans sista, det finnes upptecknat i boken om Judas och
      Israels konungar.
 27.  Och frn den tid d Amasja vek av ifrn HERREN begynte man
      anstifta en sammansvrjning mot honom i Jerusalem, s att han
      mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis, och
      dessa ddade honom dr.
 28.  Sedan frde man honom drifrn p hstar och begrov honom hos
      hans fder i Juda huvudstad.
*14/26 Andra Krnikeboken, 26 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 26 Kapitlet

                  Ussia (Asarja) konung i Juda.  Hans
               krigshr och hans makt.  Hans frbrytelse
                    mot Herren och hans spetlska.

  1.  Och allt folket i Juda tog Ussia, som d var sexton r gammal,
      och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
      >Kon. 14,21 f.
  2.  Det var han som befste Elot, och han lade det ter under Juda,
      sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.
  3.  Ussia var sexton r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekilja,
      frn Jerusalem.
      >2 Kon. 15,2 f.
  4.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
      fader Amasja hade gjort.
      >2 Krn. 25,2.
  5.  Och han skte Gud, s lnge Sakarja levde, han som aktade p
      Guds syner.  Och s lnge han skte HERREN, lt Gud det g honom
      vl.
  6.  Han drog ut och stridde mot filisterna och brt ned Gats,
      Jabnes och Asdods murar; och han byggde stder p Asdods omrde
      och annorstdes i filisternas land.
  7.  Och Gud hjlpte honom mot filisterna och mot de araber som
      bodde i Gur-Baal och mot maoniterna.
  8.  Och ammoniterna mste giva sknker t Ussia, och ryktet om honom
      strckte sig nda till Egypten, ty han blev vermttan mktig.

  9.  Och Ussia byggde torn i Jerusalem ver Hrnporten och ver
      Dalporten och ver Vinkeln och befste dem.
 10.  Han byggde ock torn i knen och hgg ut mnga brunnar, ty han
      hade mycken boskap, bde i lglandet och p sltten.  Jordbruks-
      och vingrdsarbetare hade han i bergsbygden och p de brdiga
      flten, ty han var en vn av kerbruk.
 11.  Och Ussia hade en krigshr som drog ut till strid i avdelade
      skaror, med en mansstyrka som hade blivit faststlld vid
      mnstring genom sekreteraren Jeguel och tillsyningsmannen
      Maaseja, under verinseende av Hananja, en av konungens
      hvitsmn.
 12.  Hela antalet av de tappra stridsmn som voro huvudmn fr
      familjerna var tv tusen sex hundra.
 13.  Under deras befl stod en krigshr av tre hundra sju tusen fem
      hundra mn, som stridde med kraft och mod och voro konungens
      hjlp mot fienden.
 14.  Och Ussia frsg hela denna hr med skldar, spjut, hjlmar,
      pansar och bgar, s ock med slungstenar.
 15.  Och han lt i Jerusalem gra krigsredskap, konstmssigt
      uttnkta, till att stta upp p tornen och p murarnas hrn, fr
      att med dem avskjuta pilar och stora stenar.  Och ryktet om honom
      gick ut vida omkring, ty underbart hjlptes han fram till makt.
 16.  Men nr han nu var s mktig, blev hans hjrta hgmodigt, s att
      han gjorde vad frdrvligt var; han frbrt sig trolst mot
      HERREN, sin Gud, i det att han gick in i HERRENS tempel fr att
      antnda rkelse p rkelsealtaret.
 17.  D gick prsten Asarja ditin efter honom, tfljd av ttio
      HERRENS prster, ofrskrckta mn.
      >1 Krn. 6,10.
 18.  Dessa trdde fram mot konung Ussia och sade till honom: Det hr
      icke dig till, Ussia, att antnda rkelse t HERREN, utan det
      tillhr prsterna, Arons sner, som r helgade till att antnda
      rkelse.  G ut ur helgedomen, ty du har begtt en frbrytelse,
      och HERREN Gud skall icke lta detta lnda dig till ra.
      >2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 18,7 f.
 19.  D for Ussia ut i vrede, dr han stod med ett rkelsekar i sin
      hand fr att antnda rkelse.  Men just som han for ut mot
      prsterna, slog spetlska ut p hans panna, i prsternas
      nrvaro, inne i HERRENS hus, bredvid rkelsealtaret.
 20.  Och nr versteprsten Asarja och alla prsterna vnde sig till
      honom och fingo se att han var spetlsk i pannan, drevo de honom
      strax ut drifrn.  Sjlv skyndade han ocks ut, eftersom HERREN
      s hemskte honom.
 21.  Sedan var konung Ussia spetlsk fr hela sitt liv och bodde i
      ett srskilt hus ssom spetlsk, ty han var utesluten frn
      HERRENS hus.  Hans son Jotam frestod d konungens hus och dmde
      folket i landet.
      >2 Kon. 15,5 f.

 22.  Vad nu mer r att sga om Ussia, om hans frsta tid svl som om
      hans sista, det har profeten Jesaja, Amos' son, tecknat upp.
 23.  Och Ussia gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
      hos hans fder, ute p konungagravens mark, detta med tanke
      drp att han hade varit spetlsk.  Och hans son Jotam blev
      konung efter honom.
*14/27 Andra Krnikeboken, 27 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 27 Kapitlet

                         Jotam konung i Juda.

  1.  Jotam var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
      regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
      dotter.
      >2 Kon. 15,32 f.
  2.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
      fader Ussia hade gjort, vartill kom att han icke trngde in i
      HERRENS tempel; men folket gjorde nnu vad frdrvligt var.
      >2 Krn. 26,16.
  3.  Han byggde vre porten till HERRENS hus, och p Ofelmuren
      utfrde han stora byggnadsarbeten.
      >Neh. 3,26. 11,21.
  4.  Drtill byggde han stder i Juda bergsbygd, och i skogarna
      byggde han borgar och torn.
      >2 Krn. 26,10.
  5.  Och nr han s kom i strid med Ammons barns konung, blev han dem
      vermktig, s att Ammons barn det ret mste giva honom ett
      hundra talenter silver, tio tusen korer vete och tio tusen korer
      korn.  Lika mycket mste Ammons barn erlgga t honom ocks nsta
      r och ret drp.
  6.  S mktig blev Jotam, drfr att han vandrade stndaktigt infr
      HERREN, sin Gud.

  7.  Vad nu mer r att sga om Jotam och om alla hans krig och andra
      fretag, det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda
      konungar.
  8.  Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade sexton r i Jerusalem.
  9.  Och Jotam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Davids stad.  Och hans son Ahas blev konung efter honom.
*14/28 Andra Krnikeboken, 28 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 28 Kapitlet

                  Ahas konung i Juda.  Aramernas och
                 israeliternas anfall p Juda.  Ahas'
                  misslyckade frsk att f hjlp av
                       Assyrien.  Hans avguderi.

  1.  Ahas var tjugu r gammal nr han blev konung, och han regerade
      sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS
      gon, ssom hans fader David,
      >2 Kon. 16,1 f.
  2.  utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock gra
      gjutna belten t Baalerna.
  3.  Och sjlv tnde han offereld i Hinnoms sons dal och brnde upp
      sina barn i eld, efter den styggeliga seden hos de folk som
      HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
      >5 Mos. 18,10. Jer. 7,30 f. 19,2 f.
  4.  Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
      kullarna och under alla grna trd.

  5.  Drfr gav HERREN, hans Gud, honom i den arameiske konungens
      hand; de slogo honom och togo av hans folk en stor hop fngar
      och frde dem till Damaskus.  Han blev ock given i Israels
      konungs hand, s att denne tillfogade honom ett stort nederlag.
      >Jes. 7,1.
  6.  Ty Peka, Remaljas son, drpte av Juda ett hundra tjugu tusen man
      p en enda dag, allasammans stridbara mn.  Detta skedde drfr
      att de hade vergivit HERREN, sina fders Gud.
  7.  Och Sikri, en tapper man frn Efraim, drpte Maaseja,
      konungasonen, och Asrikam, slottshvdingen, och Elkana,
      konungens nrmaste man.
  8.  Och Israels barn bortfrde frn sina brder tv hundra tusen
      fngar, nmligen deras hustrur, sner och dttrar, och togo
      drjmte mycket byte frn dem och frde bytet till Samaria.

  9.  Men dr var en HERRENS profet som hette Oded; denne gick ut mot
      hren, nr den kom till Samaria, och sade till dem: Se, i sin
      vrede ver Juda har HERREN, edra fders Gud, givit dem i eder
      hand, men I haven drpt dem med en htskhet som har ntt upp
      till himmelen.
 10.  Och nu tnken I gra Judas och Jerusalems barn till trlar och
      trlinnor t eder.  Drmed dragen I ju allenast skuld ver eder
      sjlva infr HERREN, eder Gud.
 11.  S hren mig nu: Snden tillbaka fngarna som I haven tagit frn
      edra brder; ty HERRENS vrede r upptnd mot eder.

 12.  Ngra av huvudmnnen bland Efraims barn, nmligen Asarja,
      Johanans son, Berekja, Mesillemots son, Hiskia, Sallums son, och
      Amasa, Hadlais son, stodo d upp och gingo emot dem som kommo
      frn kriget
 13.  och sade till dem: I skolen icke fra dessa fngar hitin; ty I
      frehaven ngot som drager skuld ver oss infr HERREN, och
      varigenom I ytterligare frken vra synder och vr skuld.  Vr
      skuld r ju redan stor nog, och vrede r upptnd mot Israel.
 14.  D lmnade krigsfolket ifrn sig fngarna och bytet infr de
      verste och hela frsamlingen.
 15.  Och de nmnda mnnen stodo upp och togo sig an fngarna.  Alla
      som voro nakna bland dem kldde de upp med vad de hade tagit
      ssom byte; de gvo dem klder och skor, mat och dryck, och
      smorde dem med olja, och alla som icke orkade g lto de stta
      sig upp p snor, och frde dem s till Jeriko, Palmstaden, till
      deras brder dr.  Sedan vnde de tillbaka till Samaria.

 16.  Vid samma tid snde konung Ahas bud till konungarna i Assyrien,
      med begran att de skulle hjlpa honom.
      >2 Kon. 16,7 f.
 17.  Ty frutom allt annat hade edomerna kommit och slagit Juda och
      tagit fngar.
 18.  Och filisterna hade fallit in i stderna i Juda lgland och
      sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, s ock
      Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och
      Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.
 19.  Ty HERREN ville frdmjuka Juda, fr Ahas', den israelitiske
      konungens, skull, drfr att denne hade vllat oordning i Juda
      och varit otrogen mot HERREN.
 20.  Men Tillegat-Pilneeser, konungen i Assyrien, drog emot honom och
      angrep honom, i stllet fr att understdja honom.
 21.  Ty fastn Ahas plundrade HERRENS hus och konungshuset och de
      verstes hus och gav allt t konungen i Assyrien, s hjlpte det
      honom dock icke.
 22.  Och i sin nd frsyndade sig samme konung Ahas nnu mer genom
      otrohet mot HERREN.
 23.  Han offrade nmligen t gudarna i Damaskus, som hade slagit
      honom; ty han tnkte: Eftersom de arameiska konungarnas gudar
      hava frmtt hjlpa dem, vill jag offra t dessa gudar, fr att
      de ock m hjlpa mig.  Men i stllet var det dessa som kommo
      honom och hela Israel p fall.
      >2 Kon. 16,10 f.
 24.  Ahas samlade ihop de krl som funnos i Guds hus och brt snder
      krlen i Guds hus och stngde igen drrarna till HERRENS hus,
      och gjorde sig altaren i vart hrn i Jerusalem.
      >2 Kon. 16,17.
 25.  Och i var och en av Juda stder uppfrde han offerhjder fr att
      dr tnda offereld t andra gudar, och han frtrnade s HERREN,
      sina fders Gud.

 26.  Vad nu mer r att sga om honom och om alla hans fretag, under
      hans frsta tid svl som under hans sista, det finnes
      upptecknat i boken om Judas och Israels konungar.
      >2 Kon. 16,19 f.
 27.  Och Ahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Jerusalem, inne i sjlva staden; de lade honom nmligen icke i
      Israels konungars gravar.  Och hans son Hiskia blev konung efter
      honom.
      >2 Krn. 21,20. 24,25.
*14/29 Andra Krnikeboken, 29 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 29 Kapitlet

                     Hiskia bliver konung i Juda.
                      Gudstjnsten terstlles.

  1.  Hiskia var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abia,
      Sakarjas dotter.
      >2 Kon. 18,1 f.
  2.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
      fader David hade gjort.

  3.  I sitt frsta regeringsr, i frsta mnaden, ppnade han
      drrarna till HERRENS hus och satte dem i stnd
      >2 Krn. 28,24.
  4.  Och han lt hmta prsterna och leviterna och frsamlade dem p
      den ppna platsen mot ster.
  5.  Och han sade till dem: Hren mig, I leviter.  Helgen nu eder
      sjlva, och helgen HERRENS, edra fders Guds, hus, och skaffen
      orenheten ut ur helgedomen.
  6.  Ty vra fder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vr
      Guds, gon och vergvo honom; de vnde sitt ansikte bort ifrn
      HERRENS boning och vnde honom ryggen.
  7.  De stngde ock igen drrarna till frhuset, slckte ut lamporna,
      tnde ingen rkelse och offrade inga brnnoffer i helgedomen t
      Israels Gud.
  8.  Drfr har HERRENS frtrnelse kommit ver Juda och Jerusalem,
      och han har gjort dem till en varnagel, till ett freml fr
      hpnad och begabberi, ssom I sen med egna gon.
      >5 Mos. 28,25.
  9.  Ja, drfr hava ock vra fder fallit fr svrd, och vra sner
      och dttrar och hustrur hava frdenskull kommit i fngenskap.
      >2 Krn. 28,5 f.
 10.  Men nu har jag i sinnet att sluta ett frbund med HERREN,
      Israels Gud, fr att hans vredes gld m vnda sig ifrn oss.
 11.  S varen nu icke frsumliga, mina barn, ty eder har HERREN
      utvalt till att st infr hans ansikte och gra tjnst infr
      honom, till att vara hans tjnare och antnda rkelse t
      honom.
      >2 Mos. 28,1. 4 Mos. 3,6 f.

 12.  D stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas
      son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och
      Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och
      Eden, Joas son;
 13.  av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och
      Mattanja;
 14.  av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och
      Ussiel.
 15.  Dessa frsamlade nu sina brder och helgade sig och gingo, ssom
      konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in fr att
      rena HERRENS hus.
 16.  Men prsterna gingo in i det inre av HERRENS hus fr att rena
      det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut p
      frgrden till HERRENS hus; dr togo leviterna emot den och buro
      ut den i Kidrons dal.
 17.  De begynte att helga templet p frsta dagen i frsta mnaden,
      och p ttonde dagen i mnaden hade de hunnit till HERRENS
      frhus och helgade sedan HERRENS hus under tta dagar; och p
      sextonde dagen i frsta mnaden hade de fullgjort sitt arbete.
 18.  D gingo de in till konung Hiskia och sade: Vi hava renat hela
      HERRENS hus och brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr och
      skdebrdsbordet med alla dess tillbehr.
 19.  Och alla de krl som konung Ahas under sin regering i sin
      otrohet frkastade, dem hava vi terstllt och helgat, och de
      st nu framfr HERRENS altare.

 20.  D lt konung Hiskia bittida om morgonen frsamla de verste i
      staden och gick upp i HERRENS hus.
 21.  Och man frde fram sju tjurar, sju vdurar och sju lamm, s ock
      sju bockar till syndoffer fr riket och fr helgedomen och fr
      Juda; och han befallde Arons sner, prsterna, att offra detta
      p HERRENS altare.
      >3 Mos. 4,14.
 22.  D slaktade de fkreaturen, och prsterna togo upp blodet och
      stnkte det p altaret; drefter slaktade de vdurarna och
      stnkte blodet p altaret; sedan slaktade de lammen och stnkte
      blodet p altaret.
      >3 Mos. 8,15, 19, 24. Hebr. 9,21.
 23.  Drefter frde de syndoffersbockarna fram infr konungen och
      frsamlingen, och de lade sina hnder p dem.
      >2 Mos. 29,10. 3 Mos. 4,15.
 24.  Och prsterna slaktade dem och lto deras blod ssom syndoffer
      komma p altaret, till frsoning fr hela Israel; ty konungen
      hade befallt att offra dessa brnnoffer och syndoffer fr hela
      Israel.

 25.  Och han lt leviterna stlla upp sig till tjnstgring i HERRENS
      hus med cymbaler, psaltare och harpor, ssom David och Gad,
      konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet hrom
      var givet av HERREN genom hans profeter.
      >1 Krn. 6,31 f. 16,4 f. 23,6 f. 25,1 f., 6.
 26.  Och leviterna stllde upp sig med Davids instrumenter, och
      prsterna med trumpeterna.
      >4 Mos. 10,8 f.
 27.  Och Hiskia befallde att man skulle offra brnnoffret p altaret;
      och p samma gng som offret begynte, begynte ock HERRENS sng
      ljuda jmte trumpeterna, och detta under ledning av Davids,
      Israels konungs, instrumenter.
 28.  Och hela frsamlingen fll ned, under det att sngen sjngs och
      trumpeterna skallade -- allt detta nda till dess brnnoffret
      var fullbordat.
 29.  Och nr de hade offrat brnnoffret, knbjde konungen och alla
      som voro dr tillstdes med honom, och tillbdo.
 30.  Och konung Hiskia och de verste befallde leviterna att lova
      HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjngo hans lov
      med gldje och bjde sig ned och tillbdo.

 31.  Och Hiskia tog till orda och sade: I haven nu tagit
      handfyllning till HERRENS tjnst.  S trden nu hit och fren
      fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.  D frde
      frsamlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av
      sitt hjrta manades drtill offrade brnnoffer.
      >3 Mos. 7,12 f.
 32.  Antalet av de brnnoffersdjur som frsamlingen frde fram var
      sjuttio tjurar, ett hundra vdurar och tv hundra lamm, alla
      dessa till brnnoffer t HERREN.
 33.  Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur
      av smboskapen.
 34.  Men prsterna voro fr f, s att de icke kunde draga av huden
      p alla brnnoffersdjuren; drfr understddes de av sina brder
      leviterna, till dess detta groml var fullgjort, och till dess
      prsterna hade helgat sig.  Ty i frga om att helga sig hade
      leviterna visat sig mer rttsinniga n prsterna.
      >2 Krn. 30,3.
 35.  Ocks var antalet stort av brnnoffer, vartill kommo
      fettstyckena frn tackoffren, s ock de drickoffer som hrde
      till brnnoffren.

      S blev det ordnat med tjnstgringen i HERRENS hus.
 36.  Och Hiskia och allt folket gladde sig ver vad Gud hade berett
      t folket; ty helt ovntat hade detta kommit till stnd.
*14/30 Andra Krnikeboken, 30 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 30 Kapitlet

                         Hiskias pskhgtid.

  1.  Drefter snde Hiskia ut bud till hela Israel och Juda och skrev
      ocks brev till Efraim och Manasse, att de skulle komma till
      HERRENS hus i Jerusalem fr att hlla HERRENS, Israels Guds,
      pskhgtid.
      >2 Kon. 23,21. 2 Krn. 35,1.
  2.  Och konungen och hans frnmsta mn och hela frsamlingen i
      Jerusalem enade sig om att hlla pskhgtiden i andra mnaden;
      >2 Mos. 12,2 f. 4 Mos. 9,10 f.
  3.  ty de kunde icke hlla den nu genast, eftersom prsterna nnu
      icke hade helgat sig i tillrckligt antal och folket icke hade
      hunnit frsamla sig till Jerusalem.
      >2 Krn. 29,34.
  4.  Drfr syntes det konungen och hela frsamlingen rtt att gra
      s.
  5.  Och de beslto att lta utropa i hela Israel, frn Beer-Seba
      nda till Dan, att man skulle komma och hlla HERRENS, Israels
      Guds, pskhgtid i Jerusalem; ty man hade icke eljest hllit den
      samfllt, ssom freskrivet var.

  6.  S begvo sig d ilbuden stad med breven frn konungen och hans
      frnmsta mn och drogo genom hela Israel och Juda, enligt
      konungens befallning, och sade: I Israels barn, vnden om till
      HERREN, Abrahams, Isaks och Israels Gud, p det att han m vnda
      om till den kvarleva av eder, som har rddats undan de assyriska
      konungarnas hand.
      >2 Krn. 28,20 f. Mal. 3,7.
  7.  Och varen icke ssom edra fder och brder, som voro otrogna mot
      HERREN, sina fders Gud, s att han prisgav dem t frdelse,
      ssom I sjlva haven sett.
      >2 Krn. 29,8 f.
  8.  Varen allts nu icke hrdnackade ssom edra fder, utan
      underkasten eder HERREN och kommen till hans helgedom, den som
      han har helgat fr evig tid, och tjnen HERREN, eder Gud, p det
      att hans vredes gld m vnda sig ifrn eder.
  9.  Ty om I vnden om till HERREN, skola edra brder och edra barn
      finna barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att de f
      vnda tillbaka till detta land; ty HERREN, eder Gud, r ndig
      och barmhrtig, och han skall icke vnda sitt ansikte ifrn
      eder, om I vnden om till honom.
      >2 Mos. 34,7.
 10.  Och ilbuden foro ifrn stad till stad i Efraims och Manasse land
      och nda till Sebulon; men man gjorde spe av dem och bespottade
      dem.
 11.  Dock funnos ngra i Aser, Manasse och Sebulon, som dmjukade sig
      och kommo till Jerusalem.
 12.  Ocks i Juda verkade Guds hand, s att han gav dem ett
      endrktigt hjrta till att gra efter vad konungen och de
      verste hade bjudit i kraft av HERRENS ord.

 13.  Och mycket folk kom tillhopa i Jerusalem fr att hlla det
      osyrade brdets hgtid i andra mnaden, en mycket stor
      frsamling.
 14.  Och de stodo upp och skaffade bort de altaren som funnos i
      Jerusalem; ocks alla offereldsaltarna skaffade de bort och
      kastade dem i Kidrons dal.
 15.  Och de slaktade pskalammet p fjortonde dagen i andra mnaden;
      prsterna och leviterna, som nu knde blygsel och drfr hade
      helgat sig, frde drvid fram brnnoffer till HERRENS hus.
      >2 Krn. 29,34.
 16.  Och de instllde sig till tjnstgring p sina platser, ssom
      det var freskrivet fr dem, efter gudsmannen Moses lag; och
      prsterna stnkte med blodet, sedan de hade tagit emot det av
      leviterna.
 17.  Ty mnga funnos i frsamlingen, som icke hade helgat sig; drfr
      mste leviterna slakta pskalammen fr alla som icke voro rena,
      och s helga dem t HERREN.
 18.  Det var nmligen en myckenhet av folket, mnga frn Efraim och
      Manasse, Isaskar och Sebulon, som icke hade renat sig, utan to
      pskalammet p annat stt n freskrivet var.  Men Hiskia hade
      bett fr dem och sagt: HERREN, den gode, frlte var och en
      >3 Mos. 7,21. 4 Mos. 9,6 f.
 19.  som har vnt sitt hjrta till att ska Gud, HERREN, sina fders
      Gud, om han n icke r ren efter helgedomens ordning.
 20.  Och HERREN hrde Hiskia och skonade folket.

 21.  S hllo Israels barn, de som d voro tillstdes i Jerusalem,
      det osyrade brdets hgtid i sju dagar med stor gldje; och
      leviterna och prsterna lovade HERREN var dag med kraftiga
      instrumenter, HERREN till ra.
 22.  Och Hiskia talade vnligt till alla de leviter som voro vl
      frfarna i HERRENS tjnst.  Och de to av hgtidsoffren under de
      sju dagarna, i det att de offrade tackoffer och prisade HERREN,
      sina faders Gud.
 23.  Och hela frsamlingen enade sig om att hlla hgtid under nnu
      sju dagar; och s hll man hgtid med gldje ocks under de sju
      dagarna.
 24.  Ty Hiskia, Juda konung, hade ssom offergrd givit t
      frsamlingen ett tusen tjurar och av smboskapen sju tusen djur,
      och de verste hade ssom offergrd givit t frsamlingen ett
      tusen tjurar och av smboskapen tio tusen djur.  Och ett stort
      antal prster helgade sig.
      >2 Krn. 35,7 f.
 25.  Och hela Juda frsamling gladde sig med prsterna och leviterna,
      s ock hela frsamlingen av dem som hade kommit frn Israel,
      vensom de frmlingar som hade kommit frn Israels land, eller
      som bodde i Juda.
 26.  Och i Jerusalem var stor gldje; ty alltsedan Salomos, Davids
      sons, Israels konungs, tid hade icke ngot sdant som detta
      skett i Jerusalem.
 27.  Och de levitiska prsterna stodo upp och vlsignade folket, och
      deras rst blev hrd, och deras bn kom till himmelen, hans
      heliga boning.
      >4 Mos. 6,23 f.
*14/31 Andra Krnikeboken, 31 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 31 Kapitlet

                 Prsternas och leviternas underhll.

  1.  Nr nu allt detta var till nda, drogo alla israeliter som hade
      varit dr tillstdes ut till Juda stder och slogo snder
      stoderna, hggo ned Aserorna och brto ned offerhjderna och
      altarna i hela Juda och Benjamin och i Efraim och Manasse, till
      dess att de hade gjort nde p dem; sedan vnde alla Israels
      barn tillbaka till sina stder, var och en till sin egendom.
      >2 Kon. 18,4. 2 Krn. 32,12.

  2.  Och Hiskia frordnade om prsternas och leviternas avdelningar,
      alltefter som de tillhrde den ena eller den andra avdelningen,
      s att var och en av svl prsterna som leviterna fick sitt
      bestmda groml, nr brnnoffer och tackoffer skulle offras,
      till att drvid gra tjnst och tacka och lovsjunga i portarna
      till HERRENS lger.
      >3 Mos. 8,35. 4 Mos. 4,3 f.
  3.  Och konungen anslog en del av sin egendom till brnnoffren,
      nmligen till att offra brnnoffer morgon och afton, och till
      att offra brnnoffer p sabbaterna, vid nymnaderna och vid
      hgtiderna, ssom det var freskrivet i HERRENS lag.
      >4 Mos. 28,1 f.
  4.  Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att giva prsterna
      och leviterna deras del, fr att de skulle kunna hlla fast vid
      HERRENS lag.
      >4 Mos. 18,8 f. Neh. 13,10 f.
  5.  Och nr denna befallning blev knd, gvo Israels barn rikligen
      en frstling av sd, vin, olja och honung och av all markens
      avkastning; och tionde av allt frde de fram i myckenhet.
      >2 Mos. 23,19. 5 Mos. 14,22.
  6.  Och de av Israels och Juda barn, som bodde i Juda stder, frde
      ock fram tionde av fkreatur och sm boskap, s ock tionde av
      de heliga gvor som helgades t HERRENS, deras Gud, och lade upp
      dem i srskilda hgar.
  7.  I tredje mnaden begynte de att lgga upp hgarna, och i sjunde
      mnaden hade de slutat drmed.
  8.  Nr d Hiskia och de verste kommo och sgo hgarna, prisade de
      HERREN och hans folk Israel.
  9.  Och Hiskia frgade prsterna och leviterna om hgarna.
 10.  D svarade honom versteprsten Asarja, av Sadoks hus, och sade;
      Alltsedan man begynte fra fram offergrden till HERRENS hus,
      hava vi tit och blivit mtta och dock ftt mycket kvar; ty
      HERREN har vlsignat sitt folk, och vad som r kvar r denna
      stora rikedom.

 11.  Och Hiskia befallde att man skulle inreda frrdskamrar i
      HERRENS hus, och man inredde sdana.
 12.  Och i dem frde man in offergrden och tionden och de heliga
      gvorna, allt p heder och tro.  Och veruppsyningsman drver
      var leviten Konanja, och hans nrmaste man var hans broder
      Simei.
 13.  Men Jehiel, Asasja, Nahat, Asael, Jerimot, Josabad, Eliel,
      Jismakja, Mahat och Benaja voro tillsyningsmn under Konanja och
      hans broder Simei, efter frordnande av konung Hiskia och
      Asarja, fursten i Guds hus.
 14.  Och leviten Kore, Jimnas son, som var drrvaktare p stra
      sidan, hade uppsikten ver de frivilliga gvorna t Gud och
      skulle frdela HERRENS offergrd och det hgheliga av offren.
 15.  Och under honom sattes Eden, Minjamin, Jesua, Semaja, Amarja och
      Sekanja till frtroendemn i prststderna fr att ombesrja
      utdelningen t sina brder, efter deras avdelningar, t den
      minste svl som t den strste.
      >5 Mos. 18,8. Jos. 21,9 f.
 16.  Hrifrn voro undantagna alla sdana i sina slktregister
      upptecknade personer av mankn, frn tre rs lder och
      drutver, som skulle infinna sig i HERRENS hus, dr var dag de
      fr den dagen bestmda sysslorna skulle utfras genom dem som
      hade tjnstgringen, med de srskilda ligganden de hade efter
      sina avdelningar.
 17.  Och vad angick prsternas slktregister, s var det uppgjort
      efter deras familjer; och av leviterna voro de upptagna, som
      voro tjugu r gamla eller drutver, efter sina srskilda
      ligganden, alltefter sina avdelningar.
      >1 Krn. 23,27 f.
 18.  Och i slktregistret skulle de vara upptecknade jmte alla sina
      spda barn, hustrur, sner och dttrar, s mnga de voro.  Ty p
      heder och tro skulle de frvalta det heliga ssom heligt.
 19.  Och fr dem av Arons sner, prsterna, som bodde p sina stders
      utmarker, voro i var srskild stad namngivna mn tillsatta, som
      t allt mankn bland prsterna och t alla de leviter som voro
      upptecknade i slktregistret skulle utdela vad dem tillkom.

 20.  S frfor Hiskia i hela Juda, och han gjorde infr HERREN, sin
      Gud, vad gott och rtt och sant var.
 21.  Och allt som han fretog sig, nr han nu skte sin Gud, allt,
      vare sig det angick tjnstgringen i Guds hus eller det angick
      lagen och budorden, det gjorde han av allt sitt hjrta, och det
      lyckades honom vl.
*14/32 Andra Krnikeboken, 32 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 32 Kapitlet

                Sanheribs tg mot Juda.  Hans tjnares
                tal.  Sanheribs fall.  Hiskias sjukdom.
               Hans rikedom och sndebuden frn Babel.
                             Hiskias dd.

  1.  Sedan han hade utfrt detta och bevisat sdan trohet, kom
      Sanherib, konungen i Assyrien, och drog in i Juda och belgrade
      dess befsta stder och tnkte ervra dem t sig.
      >2 Kon. 18,13 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,17 f.
  2.  D nu Hiskia sg att Sanherib kom, i avsikt att belgra
      Jerusalem,
  3.  rdfrde han sig med sina frnmsta mn och sina hjltar om att
      tppa fr vattnet i de kllor som lgo utom staden; och de
      hjlpte honom hrmed.
  4.  Mycket folk frsamlades och tppte till alla kllorna och dmde
      fr bcken som flt mitt igenom trakten, ty de sade: Nr de
      assyriska konungarna komma, bra de icke finna vatten i sdan
      myckenhet.
  5.  Och han tog mod till sig och byggde upp muren verallt dr den
      var nedbruten, och byggde tornen hgre, och frde upp en annan
      mur drutanfr, och befste Millo i Davids stad, och lt gra
      skjutvapen i myckenhet, s ock skldar.
      >2 Krn. 25,23.
  6.  Och han tillsatte krigshvitsmn ver folket och frsamlade dem
      till sig p den ppna platsen vid stadsporten, och talade
      uppmuntrande till dem och sade:
  7.  Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
      frskrckta fr konungen i Assyrien och fr hela den hop han har
      med sig; ty med oss r en som r strre n den som r med honom.
      >2 Kon. 6,16. 1 Joh. 4,4.
  8.  Med honom r en arm av ktt, men med oss r HERREN, vr Gud, och
      han skall hjlpa oss och fra vra krig.  Och folket tryggade sig
      vid Hiskias, Juda konungs, ord.
      >Jer. 17,5, 7.

  9.  Drefter snde Sanherib, konungen i Assyrien -- som nu med hela
      sin hrsmakt lg framfr Lakis -- sina tjnare till Jerusalem,
      till Hiskia, Juda konung, och till alla dem av Juda, som voro i
      Jerusalem, och lt sga:
 10.  S sger Sanherib, konungen i Assyrien: Varp frtrsten I,
      eftersom I stannen kvar i det belgrade Jerusalem?
 11.  Se, Hiskia uppeggar eder, s att I kommen att d genom hunger
      och trst; han sger: 'HERREN, vr Gud, skall rdda oss ur den
      assyriske konungens hand.'
 12.  Har icke denne samme Hiskia avskaffat hans offerhjder och
      altaren och sagt till Juda och Jerusalem: 'Infr ett enda altare
      skolen I tillbedja, och p detta skolen I tnda offereld'?
      >2 Krn. 31,1.
 13.  Veten I icke vad jag och mina fder hava gjort med andra lnders
      alla folk?  Hava vl de gudar som dyrkas av folken i dessa andra
      lnder ngonsin frmtt rdda sina lnder ur min hand?
 14.  Ja, vilket bland alla dessa folk som mina fder hava givit till
      spillo har vl haft ngon gud som har frmtt rdda sitt folk ur
      min hand eftersom I menen att eder Gud frmr rdda eder ur min
      hand!
 15.  Nej, lten nu icke Hiskia s bedraga och uppegga eder, och tron
      honom icke; ty ingen gud hos ngot folk eller i ngot rike har
      frmtt rdda sitt folk ur min hand eller ur mina fders
      hand.  Huru mycket mindre skall d eder Gud kunna rdda eder ur
      min hand!
 16.  Och hans tjnare talade nnu mer mot HERREN Gud och mot hans
      tjnare Hiskia.
 17.  Han hade ock skrivit ett brev vari han smdade HERREN, Israels
      Gud, och talade mot honom s: Lika litet som de gudar som
      dyrkas av folken i de andra lnderna hava kunnat rdda sina folk
      ur min hand, lika litet skall Hiskias Gud kunna rdda sitt folk
      ur min hand.
 18.  Och till Jerusalems folk, dem som stodo p muren, ropade de med
      hg rst p judiska fr att gra dem modlsa och frskrckta, s
      att man sedan skulle kunna intaga staden.
 19.  Och de talade om Jerusalems Gud p samma stt som om de
      frmmande folkens gudar, vilka ro verk av mnniskohnder.

 20.  Men vid allt detta bdo konung Hiskia och profeten Jesaja, Amos'
      son, och ropade till himmelen.
      >2 Kon. 19,14 f.
 21.  D snde HERREN en ngel, som frgjorde alla de tappra
      stridsmnnen och furstarna och hvitsmnnen i den assyriske
      konungens lger, s att han med skam mste draga tillbaka till
      sitt land.  Och nr han en gng gick in i sin guds hus, blev han
      dr nedhuggen med svrd av sina egna sner.
      >2 Kon. 19,35 f. Jes. 37,36 f.
 22.  S frlste HERREN Hiskia och Jerusalems invnare ur Sanheribs,
      den assyriske konungens, hand och ur alla andras hand; och han
      beskyddade dem p alla sidor.
 23.  Och mnga frde sknker till HERREN i Jerusalem och dyrbara
      gvor till Hiskia, Juda konung; och han blev hrefter hgt aktad
      av alla folk.

 24.  Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk.  D bad han till HERREN, och
      han svarade honom och gav honom ett undertecken.
      >2 Kon. 20,1 f. Jes. 38,1 f.
 25.  Dock tergldade Hiskia icke det goda som hade blivit honom
      bevisat, utan hans hjrta blev hgmodigt; drfr kom frtrnelse
      ver honom och ver Juda och Jerusalem.
 26.  Men d Hiskia dmjukade sig, mitt i sitt hjrtas hgmod, och
      Jerusalems invnare med honom, drabbade HERRENS frtrnelse dem
      icke, s lnge Hiskia levde.

 27.  Och Hiskias rikedom och hrlighet var mycket stor; han hade
      byggt sig skattkamrar fr silver och guld och dla stenar, och
      fr vlluktande kryddor, och fr skldar och fr allahanda
      dyrbara hvor av andra slag,
 28.  s ock frrdshus fr vad som kom in av sd, vin och olja,
      vensom stall fr allt slags boskap; och hjordar hade han
      skaffat fr sina fllor.
 29.  Och han hade byggt sig stder och frvrvat sig stor rikedom p
      fr och fkreatur; ty Gud hade givit honom mycket stora
      godelar.
 30.  Det var ock Hiskia som tppte till Gihonsvattnets vre klla och
      ledde vattnet nedt, vster om Davids stad.  Och Hiskia var
      lyckosam i allt vad han fretog sig.
 31.  Jmvl nr frn Babels furstar de sndebud kommo, som voro
      skickade till honom fr att frga efter det under som hade skett
      i landet, vergav Gud honom allenast fr att prva honom, p det
      att han skulle frnimma allt vad som var i hans hjrta.
      >5 Mos. 8,2. 2 Kon. 20,12 f. Jes. 39,1 f.

 32.  Vad nu mer r att sga om Hiskia och om hans fromma grningar,
      det finnes upptecknat i Profeten Jesajas, Amos' sons, syner, i
      boken om Judas och Israels konungar.
      >2 Kon. 20,20 f.
 33.  Och Hiskia gick till vila hos sina fder, och han begrov honom
      p den plats dr man gr upp till Davids hus' gravar; och hela
      Juda och Jerusalems invnare bevisade honom ra vid hans
      dd.  Och hans son Manasse blev konung efter honom.
*14/33 Andra Krnikeboken, 33 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 33 Kapitlet

                  Manasse och Amon konungar i Juda.

  1.  Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade femtiofem r i Jerusalem.
      >2 Kon. 21,1 f.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
      seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
  3.  Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
      brutit ned, och reste altaren t Baalerna och gjorde Aseror, och
      tillbad och tjnade himmelens hela hrskara.
      >2 Krn. 31,1.
  4.  Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
      sagt: I Jerusalem skall mitt namn vara till evig tid.
      >5 Mos. 12,5. 2 Sam. 7,10, 13. 1 Kon. 8,29, 9,3. 2 Krn. 7,12.
  5.  Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
      frgrdarna till HERRENS hus.
  6.  Han lt ock sina barn g genom eld i Hinnoms sons dal och vade
      teckentyderi, svartkonst och trolldom och skaffade sig
      andebesvrjare och spmn och gjorde mycket som var ont i
      HERRENS gon, s att han frtrnade honom.
  7.  Och avgudabeltet som han hade ltit gra satte han i Guds hus,
      om vilket Gud hade sagt till David och till hans son Salomo:
      Vid detta hus och vid Jerusalem, som jag har utvalt bland alla
      Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid.
      >2 Krn. 7,16.
  8.  Och jag skall icke mer lta Israel vandra bort ifrn det land
      som jag har bestmt t edra fder, om de allenast hlla och gra
      allt vad jag har bjudit dem, alldeles efter den lag, de stadgar
      och rtter som de hava ftt genom Mose.
  9.  Men Manasse frfrde Juda och Jerusalems invnare, s att de
      gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr Israels
      barn.

 10.  Och HERREN talade till Manasse och hans folk, men de aktade icke
      drp.
      >2 Kon. 21,10 f.
 11.  D lt HERREN den assyriske konungens hrhvitsmn komma ver
      dem; de slogo Manasse i bojor och fngslade honom med
      kopparfjttrar och frde honom till Babel.
      >5 Mos. 28,36. 2 Kon. 19,28. Hes. 19,4.
 12.  Men nr han nu var i nd, bn fll han infr HERREN, sin Gud,
      och dmjukade sig storligen fr sina fders Gud.
 13.  Och nr han s bad till honom, lt han beveka sig och hrde hans
      bn och lt honom komma tillbaka till Jerusalem ssom
      konung.  Och d besinnade Manasse att HERREN r Gud.
 14.  Drefter byggde han en yttre mur till Davids stad vsterut mot
      Gihon i dalen, intill Fiskporten, och runt omkring Ofel, och
      gjorde den mycket hg.  Och han insatte krigshvitsmn i alla
      befsta stder i Juda.
 15.  Och han skaffade bort de frmmande gudarna och avgudabeltet ur
      HERRENS hus, s ock alla de altaren som han hade byggt p det
      berg dr HERRENS hus stod och i Jerusalem, och kastade dem
      utanfr staden.
 16.  Och han upprttade HERRENS altare och offrade tackoffer och
      lovoffer drp, och uppmanade Juda att tjna HERREN, Israels
      Gud.
 17.  Men folket offrade nnu p hjderna, dock allenast t HERREN,
      sin Gud.
      >1 Kon. 3,2.

 18.  Vad nu mer r att sga om Manasse och om hans bn till sin Gud
      och om de ord som siarna talade till honom i HERRENS, Israels
      Guds, namn, det str i Israels konungars krnika.
      >2 Kon. 21,17 f.
 19.  Och om hans bn och huru han blev bnhrd, och om all hans synd
      och otrohet, och om de platser p vilka han byggde offerhjder
      och stllde upp sina Aseror och belten, innan han dmjukade sig,
      hrom r skrivet i Hosais krnika.
 20.  Och Manasse gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
      dr han bodde.  Och hans son Amon blev konung efter honom.

 21.  Amon var tjugutv r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tv r i Jerusalem.
      >2 Kon, 21,19 f.
 22.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
      hade gjort; t alla de belten som hans fader Manasse hade ltit
      gra offrade Amon, och han tjnade dem.
 23.  Men han dmjukade sig icke fr HERREN, ssom hans fader Manasse
      hade gjort, utan denne Amon hopade skuld p skuld.
 24.  Och hans tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade honom
      hemma i hans hus.
 25.  Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
      konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
      konung efter honom.
*14/34 Andra Krnikeboken, 34 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 34 Kapitlet

               Josia konung i Juda.  Begynnelsen av hans
                reformation.  Anordningar fr att stta
                 templet i stnd.  Lagboken funnen av
                 versteprsten Hilkia.  Profetissan
                      Huldas svar till konungen.
                Fortsttningen av Josias reformation.

  1.  Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
      trettioett r i Jerusalem.
      >2 Kon. 22,1 f.
  2.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade p sin fader
      Davids vgar och vek icke av vare sig till hger eller till
      vnster.

  3.  I sitt ttonde regeringsr, medan han nnu var en yngling,
      begynte han att ska sin fader Davids Gud; och i det tolfte ret
      begynte han att rena Juda och Jerusalem frn offerhjderna och
      Aserorna och frn de skurna och gjutna beltena.
  4.  Men Baalsaltarna brtos ned i hans syn, och solstoderna som
      voro uppstllda p dem hgg han ned, och Aserorna och de skurna
      och gjutna beltena slog han snder och krossade dem till stoft
      och strdde ut stoftet p de mns gravar, som hade offrat t
      dem.
      >2 Kon. 23,6.
  5.  Och prsternas ben brnde han upp p deras altaren.  S renade
      han Juda och Jerusalem.
      >2 Kon. 23,16.
  6.  Och i Manasses, Efraims och Simeons stder nda till Naftali
      genomskte han verallt husen.
  7.  Och sedan han hade brutit ned altarna och krossat Aserorna och
      beltena snder till stoft och huggit ned alla solstoder i hela
      Israels land, vnde han tillbaka till Jerusalem.

  8.  Och i sitt adertonde regeringsr, medan han hll p med att rena
      landet och templet, snde han Safan, Asaljas son, och Maaseja,
      hvitsmannen i staden, och kansleren Joa, Joahas' son, fr att
      stta HERRENS, sin Guds, hus i stnd.
  9.  Och de gingo till versteprsten Hilkia och avlmnade de
      penningar som hade influtit till Guds hus, sedan de av de
      leviter som hllo vakt vid trskeln hade blivit insamlade frn
      Manasse, Efraim och hela det vriga Israel, s ock frn hela
      Juda och Benjamin och frn Jerusalems invnare;
 10.  de verlmnade dem t de mn som frrttade arbete ssom
      tillsyningsmn vid HERRENS hus.  Sedan gvos penningarna av dessa
      mn, som frrttade arbete och hade befattning vid HERRENS hus
      med att laga huset och stta det i stnd,
 11.  de gvos t timmermnnen och byggningsmnnen, till att inkpa
      huggen sten och trvirke till stockar, fr att man drmed skulle
      timra upp de hus som Juda konungar hade frstrt.
      >2 Krn. 24,7.
 12.  Och mnnen fingo vid sitt arbete handla p heder och tro; och
      tillsyningsmn ver dem och frestndare fr arbetet voro Jahat
      och Obadja, leviter av Meraris barn, och Sakarja och Mesullam,
      av kehatiternas barn, s ock alla de leviter som voro kunniga p
      musikinstrumenter.
 13.  De hade ock tillsynen ver brarna, s att frestndare funnos fr
      alla arbetarna vid de srskilda gromlen.  Av leviterna togos
      ock skrivare, uppsyningsmn och drrvaktare.

 14.  Nr de nu togo ut penningarna som hade influtit till HERRENS
      hus, fann prsten Hilkia HERRENS lagbok, den som hade blivit
      given genom Mose
 15.  D tog Hilkia till orda och sade till sekreteraren Safan: Jag
      har funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t
      Safan.
 16.  Och Safan bar boken till konungen och avgav drjmte sin
      berttelse infr konungen och sade: Allt vad dina tjnare hava
      ftt i uppdrag att gra, det gra de.
 17.  Och de hava tmt ut de penningar som funnos i HERRENS hus, och
      hava verlmnat dem t tillsyningsmnnen och t arbetarna.
 18.  Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
      Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste drur
      fr konungen
 19.  Nr konungen nu hrde lagens ord, rev han snder sina klder.
 20.  Och konungen bjd Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon,
      Mikas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjnare,
      och sade:
 21.  Gn och frgen HERREN fr mig och fr dem som ro kvar av
      Israel och Juda, angende det som str i den bok som nu har
      blivit funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r utgjuten
      ver oss, drfr att vra fder icke hava hllit HERRENS ord och
      icke hava gjort allt som r freskrivet i denna bok.

 22.  D gick Hilkia, tillika med andra som konungen snde stad, till
      profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
      son till Tokehat, Hasras son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
      staden.  Och de talade med henne ssom dem bjudet var.
 23.  D svarade hon dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
      den man som har snt eder till mig:
 24.  S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
      skall jag lta olycka komma, alla de frbannelser som ro
      skrivna i den bok som man har frelst fr Juda konung --
      >3 Mos. 26,14 f. 5 Mos. 28,15 f.
 25.  detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
      andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
      verk.  Min vrede skall utgjutas ver denna plats och skall icke
      bliva utslckt.
 26.  Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
      till honom skolen I sga s: S sger HERREN, Israels Gud,
      angende de ord som du har hrt:
 27.  Eftersom ditt hjrta blev bevekt och du dmjukade dig infr Gud,
      nr du hrde hans ord mot denna plats och mot dess invnare, ja,
      dmjukade dig infr mig och rev snder dina klder och grt
      infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig, sger HERREN.
 28.  Se, jag vill samla dig till dina fder, s att du fr samlas
      till dem i din grav med frid, och dina gon skola slippa att se
      all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats och
      dess invnare.  Och de vnde tillbaka till konungen med detta
      svar.

 29.  D snde konungen stad och lt frsamla alla de ldste i Juda
      och Jerusalem.
      >2 Kon. 23,1 f.
 30.  Och konungen gick upp i HERRENS hus med alla Juda mn och
      Jerusalems invnare, ocks prsterna och leviterna, ja, allt
      folket, ifrn den strste till den minste.  Och han lste upp fr
      dem allt vad som stod i frbundsboken, som hade blivit funnen i
      HERRENS hus.
 31.  Och konungen trdde fram p sin plats och slt infr HERRENS
      ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
      hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt sitt
      hjrta och av all sin sjl, och gra efter frbundets ord, dem
      som voro skrivna i denna bok.
      >2 Krn. 15,12.
 32.  Och han lt alla som funnos i Jerusalem och Benjamin trda in i
      frbundet Och Jerusalems invnare gjorde efter Guds, sina fders
      Guds, frbund.
 33.  Och Josia skaffade bort alla styggelser ur Israels barns alla
      landomrden, och tillhll alla dem som funnos i Israel att tjna
      HERREN, sin Gud.  S lnge han levde, veko de icke av ifrn
      HERREN, sina fders Gud.
*14/35 Andra Krnikeboken, 35 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 35 Kapitlet

               Josias pskhgtid.  Hans dd vid Megiddo.

  1.  Drefter hll Josia HERRENS pskhgtid i Jerusalem; man slaktade
      pskalammet p fjortonde dagen i frsta mnaden.
      >2 Mos. 12,6. 2 Kon. 23,21 f. 2 Krn. 30,1.
  2.  Och han faststllde prsternas ligganden och styrkte dem till
      tjnstgringen i HERRENS hus.
  3.  Och han sade till leviterna som undervisade hela Israel, och som
      voro helgade t HERREN: Stten den heliga arken i det hus som
      Salomo, Davids son, Israels konung, har byggt.  Den skall icke
      mer vara en brda p edra axlar.  Tjnen nu HERREN, eder Gud, och
      hans folk Israel.
      >4 Mos. 7,9.
  4.  Gren eder redo efter edra familjer, i edra avdelningar, enligt
      vad David, Israels konung, har freskrivit, och enligt hans son
      Salomos freskrifter,
  5.  och instllen eder i helgedomen, ordnade efter edra brders, det
      meniga folkets, familjeskiften, s att en avdelning av en
      levitisk familj kommer p vart skifte.
  6.  Och slakten pskalammet och helgen eder och reden till det fr
      edra brder, s att I gren efter HERRENS ord genom Mose.

  7.  Och Josia gav t det meniga folket ssom offergrd smboskap,
      dels lamm och dels killingar, till ett antal av trettio tusen,
      alltsammans till pskoffer, t alla som voro dr tillstdes, s
      ock tre tusen fkreatur, detta allt av konungens enskilda
      egendom.
      >2 Krn. 30,24.
  8.  Och hans frnmsta mn gvo efter sin fria vilja offergvor t
      folket, t prsterna och leviterna.  Hilkia, Sakarja och Jehiel,
      furstarna i Guds hus, gvo t prsterna tv tusen sex hundra
      lamm och killingar till pskoffer, s ock tre hundra fkreatur.
  9.  Men Konanja och hans brder, Semaja och Netanel, jmte Hasabja,
      Jegiel och Josabad, de versta bland leviterna, gvo t
      leviterna ssom offergrd fem tusen lamm och killingar till
      pskoffer, s ock fem hundra fkreatur.

 10.  S blev det d ordnat fr gudstjnsten; och prsterna instllde
      sig till tjnstgring p sina platser och likaledes leviterna,
      efter sina avdelningar, ssom konungen hade bjudit.
 11.  Drefter slaktade de pskalammet, och prsterna stnkte med
      blodet som de togo emot av leviterna; och dessa drogo av huden.
 12.  Och de avskilde brnnoffersstyckena och delade ut dem t det
      meniga folket, efter deras familjeskiften, fr att de skulle
      offra dem t HERREN, ssom det var freskrivet i Moses bok.  P
      samma stt gjorde de ock med fkreaturen.
      >3 Mos. 3,14 f.
 13.  Och de stekte pskalammet p eld, p freskrivet stt; men
      tackofferskttet kokade de i grytor, pannor och kittlar och
      delade ut det med hast t allt det meniga folket.
      >2 Mos. 12,8 f.
 14.  Sedan redde de till t sig sjlva och t prsterna; ty
      prsterna, Arons sner, voro upptagna nda till natten med att
      offra brnnoffret och fettstyckena; drfr mste leviterna reda
      till bde t sig och t prsterna, Arons sner.
 15.  Och sngarna, Asafs barn, stodo p sin plats, ssom David och
      Asaf och Heman och konungens siare Jedutun hade bjudit, och
      drrvaktarna stodo var och en vid sin port; de behvde icke g
      ifrn sin tjnstgring, ty deras brder, de andra leviterna,
      redde till t dem.
      >1 Krn. 25,1 f.

 16.  S blev allt ordnat fr HERRENS tjnst p den dagen, i det att
      man hll pskhgtid och offrade brnnoffer p HERRENS altare,
      ssom konung Josia hade bjudit.
 17.  De israeliter som voro dr tillstdes hllo nu pskhgtid och
      firade det osyrade brdets hgtid i sju dagar.
 18.  En pskhgtid lik denna hade icke blivit hllen i Israel sedan
      profeten Samuels tid; ty ingen av Israels konungar hade hllit
      en sdan pskhgtid som den vilken nu hlls av Josia jmte
      prsterna och leviterna och hela Juda och dem av Israel, som
      voro dr tillstdes, jmvl Jerusalems invnare.
 19.  I Josias adertonde regeringsr hlls denna pskhgtid.

 20.  Efter allt detta, sedan Josia hade frsatt templet i gott stnd,
      drog Neko, konungen i Egypten, upp fr att strida vid Karkemis,
      som ligger vid Frat; och Josia drog ut mot honom.
      >2 Kon. 23,29 f.
 21.  D skickade denne sndebud till honom och lt sga: Vad har du
      med mig att gra, du Juda konung?  Det r icke mot dig jag nu
      kommer, utan mot min arvfiende, och Gud har befallt mig att
      skynda.  Hr upp att trotsa Gud, som r med mig, och tag dig
      till vara, s att han icke frdrvar dig.
 22.  Men i stllet fr att vnda om och lmna honom i fred frkldde
      Josia sig och gick att strida mot honom, utan att hra p Nekos
      ord, som dock kommo frn Guds mun.  Och det kom till strid p
      Megiddos sltt.
 23.  Men skyttarnas skott trffade konung Josia; och konungen sade
      till sina tjnare: Bren mig undan, ty jag r svrt srad.
 24.  D buro hans tjnare honom frn stridsvagnen och satte honom i
      hans andra vagn och frde honom till Jerusalem; och han gav upp
      andan och blev begraven dr hans fder voro begravna.  Och hela
      Juda och Jerusalem srjde Josia.
      >Sak. 12,11.
 25.  Och Jeremia sjng en klagosng ver Josia.  Och alla sngare och
      sngerskor talade sedan i sina klagosnger om Josia, ssom man
      gr nnu i dag; och dessa snger blevo allmnt gngse i
      Israel.  De finnas upptecknade bland Klagosngerna.

 26.  Vad nu mer r att sga om Josia och om de fromma grningar han
      gjorde, efter vad freskrivet var i HERRENS lag,
 27.  och om annat som han fretog sig under sin frsta tid svl som
      under sin sista, det finnes upptecknat i boken om Israels och
      Juda konungar
*14/36 Andra Krnikeboken, 36 Kapitlet
                   Andra Krnikeboken, 36 Kapitlet

                 Joahas, Jojakim, Jojakin och Sidkia
                konungar i Juda.  Jerusalems frstring
                 genom Nebukadnessar.  och Juda rikes
                       undergng.  Kores' pbud.

  1.  Och folket i landet tog Josias son Joahas och gjorde honom till
      konung i Jerusalem efter hans fader.
      >2 Kon. 23,30 f.
  2.  Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tre mnader i Jerusalem.
  3.  Konungen i Egypten avsatte honom i Jerusalem och plade landet
      en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
  4.  Och konungen i Egypten gjorde hans broder Eljakim till konung
      ver Juda och Jerusalem och frndrade hans namn till Jojakim
      men hans broder Joahas, honom tog Neko med sig, och han frde
      honom till Egypten.

  5.  Jojakim var tjugufem r gammal nr han blev konung, och han
      regerade elva r i Jerusalem.  Han gjorde vad ont var i HERRENS,
      sin Guds, gon.
  6.  Och Nebukadnessar, konungen i Babel, drog upp mot honom och
      fngslade honom med kopparfjttrar och frde honom bort till
      Babel.
      >2 Kon. 24,1 f.
  7.  Och en del av krlen i HERRENS hus frde Nebukadnessar till
      Babel, och han satte in dem i sitt tempel i Babel.
      >Dan. 1,2.

  8.  Vad nu mer r att sga om Jojakim och om de styggelser som han
      gjorde, och om vad han eljest har befunnits vara skyldig till,
      det finnes upptecknat i boken om Israels och Juda konungar.  Och
      hans son Jojakin blev konung efter honom.
      >2 Kon. 24,5 f.

  9.  Jojakin var tta r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tre mnader och tio dagar i Jerusalem.  Han gjorde vad
      ont var i HERRENS gon.
      >2 Kon. 24,8 f.
 10.  Och vid fljande rs brjan snde konung Nebukadnessar och lt
      hmta honom till Babel, tillika med de dyrbara krlen i HERRENS
      hus; och han gjorde hans broder Sidkia till konung ver Juda och
      Jerusalem.

 11.  Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade elva r i Jerusalem.
      >2 Kon. 24,18 f. Jer. 37,1 f. 52,1 f.
 12.  Han gjorde vad ont var i HERRENS, sin Guds, gon; han dmjukade
      sig icke fr profeten Jeremia, som talade HERRENS ord.
 13.  Han avfll frn konung Nebukadnessar, som hade tagit ed av honom
      vid Gud.  Och han var hrdnackad och frstockade sitt hjrta, s
      att han icke omvnde sig till HERREN, Israels Gud.
      >Hes. 17,13 f.
 14.  Alla de versta bland prsterna och folket frsyndade sig ock
      storligen i otrohet mot Gud med hedningarnas alla styggelser och
      orenade HERRENS hus, som han hade helgat i Jerusalem.
 15.  Och HERREN, deras faders Gud, skickade sina budskap till dem
      titt och ofta genom sina sndebud, ty han mkade sig ver sitt
      folk och sin boning.
 16.  Men de begabbade Guds sndebud och fraktade hans ord och
      bespottade hans profeter, till dess HERRENS vrede ver hans folk
      vxte s, att ingen bot mer fanns.
 17.  D snde han emot dem kaldernas konung, och denne drpte deras
      unga mn med svrd i deras helgedomshus och skonade varken
      ynglingar eller jungfrur, ej heller gamla och grhrsmn; allt
      blev givet i hans hand.
      >2 Kon. 25.1 f.
 18.  Och alla krl i Guds hus, bde stora och sm, och skatterna i
      HERRENS hus, s ock konungens och hans frnmsta mns skatter,
      allt frde han till Babel.
 19.  Och man brnde upp Guds hus och brt ned Jerusalems mur, och
      alla dess palats brnde man upp i eld och frstrde alla de
      dyrbara freml som funnos dr.
 20.  Och dem som hade undsluppit svrdet frde han bort i fngenskap
      till Babel, och de blevo tjnare t honom och t hans sner,
      till dess att perserna kommo till vldet --
 21.  fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas --
      allts till dess att landet hade ftt gottgrelse fr sina
      sabbater.  Ty medan det lg de, hade det sabbat -- till dess att
      sjuttio r hade gtt till nda.
      >3 Mos. 26,34 f. Jer. 25,12. 29,10. Dan. 9,2.

 22.  Men i den persiske konungens Kores' frsta regeringsr uppvckte
      HERREN -- fr att HERRENS ord genom Jeremias mun skulle
      fullbordas -- den persiske konungen Kores' ande, s att denne
      lt utropa ver hela sitt rike och tillika skriftligen kungra
      fljande:
      >Esr. 1,1 f. Jes. 44,28.
 23.  S sger Kores, konungen i Persien: Alla riken p jorden har
      HERREN, himmelens Gud, givit mig; och han har anbefallt mig att
      bygga honom ett hus i Jerusalem i Juda.  Vemhelst nu bland eder,
      som tillhr hans folk, med honom vare HERREN, hans Gud, och han
      drage ditupp.
