@c -*-1917-*-
*13/ Frsta Krnikeboken
*13/01 Frsta Krnikeboken, 1 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 1 Kapitlet

                Adams, Noas, Sems, Abrahams och Esaus
                        sner.  Edoms konungar.

  1.  Adam, Set, Enos,
      >1 Mos 5,3 f.
  2.  Kenan, Mahalalel, Jered,
  3.  Hanok, Metusela, Lemek,
  4.  Noa, Sem, Ham och Jafet.
      >1 Mos. 9,18.

  5.  Jafets sner voro Gomer, Magog, Madai, Javan, Tubal, Mesek och
      Tiras.
      >1 Mos. 10,2 f.
  6.  Gomers sner voro Askenas, Difat och Togarma.
  7.  Javans sner voro Elisa och Tarsisa, kitterna och rodanerna.
  8.  Hams sner voro Kus, Misraim, Put och Kanaan.
  9.  Kus' sner voro Seba, Havila, Sabta, Raema och Sabteka.  Raemas
      sner voro Saba och Dedan.

 10.  Men Kus fdde Nimrod; han var den frste som upprttade ett
      vlde p jorden.
 11.  Och Misraim fdde luderna, anamerna, lehaberna, naftuherna,
 12.  patroserna, kasluherna, frn vilka filisterna hava utgtt,
      och kaftorerna.
 13.  Och Kanaan fdde Sidon, som var hans frstfdde, och Het,
 14.  s ock jebuserna, amorerna och girgaserna,
 15.  hiverna, arkerna, sinerna,
 16.  arvaderna, semarerna och hamaterna.

 17.  Sems sner voro Elam, Assur, Arpaksad, Lud och Aram, s ock Us,
      Hul, Geter och Mesek.
 18.  Arpaksad fdde Sela, och Sela fdde Eber.
 19.  Men t Eber fddes tv sner; den ene hette Peleg[1], ty i hans
      tid blev jorden frdelad; och hans broder hette Joktan.
 20.  Och Joktan fdde Almodad, Selef, Hasarmavet, Jera,
 21.  Hadoram, Usal, Dikla,
 22.  Ebal, Abimael, Saba,
 23.  Ofir, Havila och Jobab; alla dessa voro Joktans sner.

 24.  Sem, Arpaksad, Sela,
      >1 Mos. 11,10 f.
 25.  Eber, Peleg, Regu,
 26.  Serug, Nahor, Tera,
 27.  Abram, det r Abraham
      >1 Mos. 17,11.
 28.  Abrahams sner voro Isak och Ismael.
      >1 Mos. 16,15. 21,2 f.
 29.  Detta r deras slkttavla: Nebajot, Ismaels frstfdde, vidare
      Kedar, Adbeel och Mibsam,
      >1 Mos. 25,13 f.
 30.  Misma och Duma, Massa, Hadad och Tema,
 31.  Jetur, Nafis och Kedma.  Dessa voro Ismaels sner.
 32.  Och de sner som Ketura, Abrahams bihustru, fdde voro Simran,
      Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.  Joksans sner voro Saba
      och Dedan.
      >1 Mos. 25,2 f.
 33.  Och Midjans sner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa.  Alla
      dessa voro Keturas sner.
 34.  Och Abraham fdde Isak.  Isaks sner voro Esau och Israel.
      >1 Mos. 25,19 f.

 35.  Esaus sner voro Elifas, Reguel, Jeus, Jaelam och Kora.
      >1 Mos. 36,1 f.
 36.  Elifas' sner voro Teman och Omar, Sefi och Gaetam, Kenas, Timna
      och Amalek
 37.  Reguels sner voro Nahat, Sera, Samma och Missa.

 38.  Men Seirs sner voro Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och
      Disan.
 39.  Lotans sner voro Hori och Homam; och Lotans syster var Timna.
 40.  Sobals sner voro Aljan, Manahat och Ebal, Sefi och Onam.  Och
      Sibeons sner voro Aja och Ana.
 41.  Anas sner voro Dison.  Och Disons sner voro Hamran, Esban,
      Jitran och Keran.
 42.  Esers sner voro Bilhan, Saavan, Jaakan.  Disans sner voro Us
      och Aran.

 43.  Och dessa voro de konungar som regerade i Edoms land, innan nnu
      ngon israelitisk konung var konung dr: Bela, Beors son, och
      hans stad hette Dinhaba.
 44.  Nr Bela dog, blev Jobab, Seras son, frn Bosra, konung efter
      honom.
 45.  Nr Jobab dog, blev Husam frn temanernas land konung efter
      honom.
 46.  Nr Husam dog, blev Hadad, Bedads son, konung efter honom, han
      som slog midjaniterna p Moabs mark; och hans stad hette Avit.
 47.  Nr Hadad dog, blev Samla frn Masreka konung efter honom.
 48.  Nr Samla dog, blev Saul, frn Rehobot vid floden, konung efter
      honom.
 49.  Nr Saul dog, blev Baal-Hanan, Akbors son, konung efter honom
 50.  Nr Baal-Hanan dog, blev Hadad konung efter honom; och hans stad
      hette Pagi, och hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred,
      var dotter till Me-Sahab.
 51.  Men nr Hadad hade dtt, voro dessa Edoms stamfurstar: fursten
      Timna, fursten Alja, fursten Jetet,
 52.  fursten Oholibama, fursten Ela, fursten Pinon,
 53.  fursten Kenas, fursten Teman, fursten Mibsar,
 54.  fursten Magdiel, fursten Iram.  Dessa voro Edoms stamfurstar.

[1]  D. . delning.
*13/02 Frsta Krnikeboken, 2 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 2 Kapitlet

               Jakobs, Judas, Hesrons och Kalebs sner.

  1.  Dessa voro Israels sner: Ruben, Simeon, Levi och Juda, Isaskar
      och Sebulon,
      >1 Mos. 29,32 f. 30,3 f. 35,22 f. 46,8 f.
  2.  Dan, Josef och Benjamin, Naftali, Gad och Aser.

  3.  Judas sner voro Er, Onan och Sela; dessa tre fddes t honom av
      Suas dotter, kananeiskan.  Men Er, Judas frstfdde, misshagade
      HERREN; drfr ddade han honom.
      >1 Mos. 38,2 f.
  4.  Och Tamar, hans sonhustru, fdde t honom Peres och Sera, s att
      Judas sner voro tillsammans fem.
      >1 Mos. 38,27 f.

  5.  Peres' sner voro Hesron och Hamul.
      >Rut. 4,18 f. Matt. 1,3 f.
  6.  Seras sner voro Simri, Etan, Heman, Kalkol och Dara,
      tillsammans fem.
  7.  Men Karmis sner voro Akar, som drog olycka ver Israel, nr han
      trolst frgrep sig p det tillspillogivna.
      >Jos. 7,1 f.
  8.  Och Etans sner voro Asarja.

  9.  Och de sner som fddes t Hesron voro Jerameel, Ram och
      Kelubai.
 10.  Och Ram fdde Amminadab, och Amminadab fdde Naheson, hvding
      fr Juda barn.
      >4 Mos. 1,7.
 11.  Naheson fdde Salma, och Salma fdde Boas.
 12.  Boas fdde Obed, och Obed fdde Isai.
 13.  Isai fdde Eliab, som var hans frstfdde, Abinadab, den andre,
      och Simea, den tredje,
      >1 Sam. 16,6 f. 17,12 f. 2 Sam. 13,3.
 14.  Netanel, den fjrde, Raddai, den femte,
 15.  Osem, den sjtte, David, den sjunde.
 16.  Och deras systrar voro Seruja och Abigail.  Och Serujas sner
      voro Absai, Joab och Asael, tillsammans tre.
      >1 Sam. 26,6. 2 Sam. 2,18.
 17.  Och Abigail fdde Amasa, och Amasas fader var ismaeliten Jeter.
      >2 Sam. 17,26.

 18.  Och Kaleb, Hesrons son, fdde ett barn av kvinnkn, Asuba,
      drtill ock Jeriot; och dessa voro henne sner: Jeser, Sobab och
      Ardon.
 19.  Och nr Asuba dog, tog Kaleb Efrat till hustru t sig, och hon
      fdde t honom Hur.
      >1 Krn. 4,4.
 20.  Och Hur fdde Uri, och Uri fdde Besalel.
      >2 Mos. 31,2.
 21.  Drefter gick Hesron in till Makirs, Gileads faders, dotter;
      henne tog han till hustru, nr han var sextio r gammal.  Och hon
      fdde t honom Segub.
 22.  Och Segub fdde Jair; denne hade tjugutre stder i Gileads land.
      >Dom. 10,3 f.
 23.  Men gesurerna och aramerna togo ifrn dem Jairs byar jmte
      Kenat med underlydande orter, sextio stder.  Alla dessa voro
      sner till Makir, Gileads fader.
      >4 Mos. 32,41 f.
 24.  Och sedan Hesron hade dtt i Kaleb-Efrata, fdde Hesrons hustru
      Abia t honom Ashur, Tekoas fader.

 25.  Och Jerameels, Hesrons frstfddes, sner voro Ram, den
      frstfdde, vidare Buna, Oren och Osem samt Ahia.
 26.  Men Jerameel hade en annan hustru som hette Atara; hon var moder
      till Onam.
 27.  Och Rams, Jerameels frstfddes, sner voro Maas, Jamin och
      Eker.
 28.  Onams sner voro Sammai och Jada; och Sammais sner voro Nadab
      och Abisur.
 29.  Och Abisurs hustru hette Abihail; hon fdde t honom Aban och
      Molid.
 30.  Nadabs sner voro Seled och Appaim.  Seled dog barnls.
 31.  Men Appaims sner voro Jisei; Jiseis sner voro Sesan; Sesans
      sner voro Alai.
 32.  Jadas, Sammais broders, sner voro Jeter och Jonatan.  Jeter dog
      barnls.
 33.  Men Jonatans sner voro Pelet och Sasa.  Dessa voro Jerameels
      sner.
 34.  Men Sesan hade inga sner, utan allenast dttrar.  Nu hade Sesan
      en egyptisk tjnare som hette Jarha.
 35.  Och Sesan gav sin dotter till hustru t sin tjnare Jarha, och
      hon fdde t honom Attai.
 36.  Attai fdde Natan, och Natan fdde Sabad.
 37.  Sabad fdde Eflal, och Eflal fdde Obed.
 38.  Obed fdde Jehu, och Jehu fdde Asarja.
 39.  Asarja fdde Heles, och Heles fdde Eleasa.
 40.  Eleasa fdde Sisamai, och Sisamai fdde Sallum.
 41.  Sallum fdde Jekamja, och Jekamja fdde Elisama.

 42.  Och Kalebs, Jerameels broders, sner voro Mesa, hans frstfdde,
      som var Sifs fader, och Maresas, Hebrons faders, sner.
 43.  Men Hebrons sner voro Kora, Tappua, Rekem och Sema.
 44.  Sema fdde Raham, Jorkeams fader.  Men Rekem fdde Sammai.
 45.  Sammais son var Maon, och Maon var Bet-Surs fader.

 46.  Och Efa, Kalebs bihustru, fdde Haran, Mosa och Gases; och Haran
      fdde Gases.
 47.  Och Jadais sner voro Regem, Jotam, Gesan, Pelet, Efa och Saaf.
 48.  Kalebs bihustru Maaka fdde Seber och Tirhana.
 49.  Hon fdde ock Saaf, Madmannas fader, Seva, Makbenas fader och
      Gibeas fader.  Och Kalebs dotter var Aksa.
      >Jos. 15,16.

 50.  Dessa voro Kalebs sner: Hurs, Efratas frstfddes, son var
      Sobal Kirjat-Jearims fader,
 51.  vidare Salma, Bet-Lehems fader, och Haref, Bet-Gaders fader.
 52.  Sner till Sobal, Kirjat-Jearims fader, voro Haroe och hlften
      av Hammenuhot-slkten.
      >1 Krn. 4,2.
 53.  Men Kirjat-Jearims slkter voro jeteriterna, putiterna,
      sumatiterna och misraiterna.  Frn dem utgingo sorgatiterna och
      estaoliterna.
 54.  Salmas sner voro Bet-Lehem och netofatiterna, Atrot-Bet-Joab,
      s ock hlften av manahatiterna, sorgiterna.
 55.  Och de skriftlrdes slkter, deras som bodde i Jaebes, voro
      tireatiterna, simeatiterna, sukatiterna.  Dessa voro de kainer
      som hrstammade frn Hammat, fader till Rekabs slkt.
      >Dom. 1,16. Jer. 35,2 f.
*13/03 Frsta Krnikeboken, 3 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 3 Kapitlet

                 Davids barn.  Juda konungar.  Jekonjas
                                sner.

  1.  Dessa voro de sner som fddes t David i Hebron: Amnon, den
      frstfdde, av Ahinoam frn Jisreel; Daniel, den andre, av
      Abigail frn Karmel;
      >2 Sam. 3,2 f.
  2.  Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmai,
      konungen i Gesur; Adonia, den fjrde, Haggits son;
  3.  Sefatja, den femte, av Abital; Jitream, den sjtte, av hans
      hustru Egla.
  4.  Dessa sex fddes t honom i Hebron, dr han regerade i sju r
      och sex mnader.  I Jerusalem ter regerade han i trettiotre r.
      >2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Krn. 29,27.

  5.  Och dessa sner fddes t honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan
      och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter;
      >2 Sam. 5,14 f.
  6.  vidare Jibhar, Elisama, Elifelet,
  7.  Noga, Nefeg, Jafia,
  8.  Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio.

  9.  Detta var alla Davids sner, frutom snerna med bihustrurna;
      och Tamar var deras syster.
      >2 Sam. 13,1.
 10.  Salomos son var Rehabeam.  Hans son var Abia; hans son var Asa;
      hans son var Josafat.
      >1 Kon. 11,43. 14,31. Matt. 1,7 f.
 11.  Hans son var Joram; hans son var Ahasja; hans son var Joas.
      >2 Kon. 8,16, 24. 11,2.
 12.  Hans son var Amasja; hans son var Asarja; hans son var Jotam.
      >2 Kon. 12,21. 15,1, 7.
 13.  Hans son var Ahas; hans son var Hiskia; hans son var Manasse.
      >2 Kon. 15,38. 16,20. 20,21.
 14.  Hans son var Amon; hans son var Josia.
      >2 Kon. 21,18, 26.
 15.  Josias sner voro Johanan den frstfdde, Jojakim, den andre,
      Sidkia, den tredje, Sallum, den fjrde.
      >2 Kon. 23,30, 34. 24,17.
 16.  Jojakims sner voro hans son Jekonja och dennes son Sidkia.

 17.  Jekonjas sner voro Assir och dennes son Sealtiel,
 18.  vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja.
 19.  Pedajas sner voro Serubbabel och Simei.  Serubbabels sner voro
      Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit,
 20.  vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed,
      tillsammans fem.
 21.  Hananjas sner voro Pelatja och Jesaja, vidare Refajas sner,
      Arnans sner, Obadjas sner och Sekanjas sner.
 22.  Sekanjas sner voro Semaja, Semajas sner voro Hattus, Jigeal,
      Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex.
 23.  Nearjas sner voro Eljoenai, Hiskia och Asrikam, tillsammans
      tre.
 24.  Eljoenais sner voro Hodauja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan,
      Delaja och Anani, tillsammans sju.
*13/04 Frsta Krnikeboken, 4 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 4 Kapitlet

                Tillgg till Judas slkttavla.  Simeons
                                sner.

  1.  Judas sner voro Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal.
      >1 Mos. 38,29. 46,12. 1 Krn. 2,4.
  2.  Och Reaja, Sobals son, fdde Jahat, och Jahat fdde Ahumai och
      Lahad.  Dessa voro sorgatiternas slkter.
      >1 Krn. 2,52 f.
  3.  Och dessa voro Abi-Etams sner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och
      deras syster hette Hasselelponi,
  4.  vidare Penuel, Gedors fader, och Eser, Husas fader.  Dessa voro
      sner till Hur, Efratas frstfdde, Bet-Lehems fader.
      >1 Krn. 2,19

  5.  Och Ashur, Tekoas fader, hade tv hustrur, Helea och Naara.
      >1 Krn. 2,24
  6.  Naara fdde t honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna.
      Dessa voro Naaras sner.
  7.  Och Heleas sner voro Seret, Jishar och Etnan.
  8.  Och Kos fdde Anub och Hassobeba, s ock Aharhels, Harums sons,
      slkter.

  9.  Men Jaebes var mer ansedd n sina brder; hans moder hade givit
      honom namnet Jaebes, i det hon sade: Jag har ftt honom
      med smrta[1].
 10.  Och Jaebes kallade Israels Gud och sade: O att du ville
      vlsigna mig och utvidga mitt omrde och lta din hand vara med
      mig!  O att du ville avvnda vad ont r, s att jag sluppe att
      knna ngon smrta!  Och Gud lt det ske, som han begrde.

 11.  Och Kelub, Suhas broder, fdde Mehir; han var Estons fader.
 12.  Och Eston fdde Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas'
      fader.  Dessa voro mnnen frn Reka.

 13.  Och Kenas sner voro Otniel och Seraja.  Otniels sner voro
      Hatat.
      >Jos. 15,17. Dom. 3,9.
 14.  Och Meonotai fdde Ofra.  Och Seraja fdde Joab, fader till
      Timmermansdalens slkt, ty dessa voro timmermn.
      >Neh. 11,35.
 15.  Och Kalebs, Jefunnes sons, sner voro Iru, Ela och Naam, s ock
      Elas sner och Kenas.
      >4 Mos. 32,12.

 16.  Och Jehallelels sner voro Sif och Sifa, Tirja och Asarel.

 17.  Och Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon.  Och
      kvinnan blev havande och fdde Mirjam, Sammai och Jisba,
      Estemoas fader.
 18.  Och hans judiska hustru fdde Jered, Gedors fader, och Heber,
      Sokos fader, och Jekutiel, Sanoas fader.  Men de andra voro
      sner till Bitja, Faraos dotter, som Mered hade tagit till
      hustru.

 19.  Och sner till Hodias hustru, Nahams syster, voro Kegilas fader,
      garmiten, och maakatiten Estemoa.

 20.  Och Simons sner voro Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.

      Och Jiseis sner voro Sohet och Sohets son.

 21.  Sner till Sela, Judas son, voro Er, Lekas fader, och Laeda,
      Maresas fader, och de slkter som tillhrde linnearbetarnas hus,
      av Asbeas hus,
      >1 Mos. 38,5.
 22.  vidare Jokim och mnnen i Koseba samt Joas och Saraf, som blevo
      herrar ver Moab, s ock Jasubi-Lehem.  Men detta tillhr en
      avlgsen tid.
 23.  Dessa voro krukmakarna och invnarna i Netaim och Gedera; de
      bodde dr hos konungen och voro i hans arbete.

 24.  Simeons sner voro Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul.
      >1 Mos. 46,10.
 25.  Hans son var Sallum; hans son var Mibsam; hans son var Misma.
 26.  Mismas sner voro hans son Hammuel, dennes son Sackur och
      dennes son Simei.
 27.  Och Simei hade sexton sner och sex dttrar; men hans brder
      hade icke mnga barn.  Och deras slkt i sin helhet frkade sig
      icke s mycket som Juda barn.
 28.  Och de bodde i Beer-Seba, Molada och Hasar-Sual,
      >Jos. 19,1 f.
 29.  i Bilha, i Esem och i Tolad,
 30.  i Betuel, i Horma och i Siklag,
 31.  i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim.  Dessa
      voro deras stder, till dess att David blev konung.
 32.  Och deras byar voro Etam och Ain, Rimmon, Token och Asan -- fem
      stder;
 33.  drtill alla deras byar, som lgo runt omkring dessa stder,
      nda till Baal.  Dessa voro deras boningsorter; och de hade sitt
      srskilda slktregister.

 34.  Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son,
 35.  och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till
      Asiel,
 36.  och Eljoenai, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och
      Benaja,
 37.  s ock Sisa, son till Sifei, son till Allon, son till Jedaja, son
      till Simri son till Semaja.
 38.  Dessa nu nmnda voro hvdingar i sina slkter, och deras
      familjer utbredde sig och blevo talrika.
 39.  Och de drogo fram mot Gedor, nda till stra sidan av dalen, fr
      att ska bete fr sin boskap.
 40.  Och de funno fett och gott bete, och landet hade utrymme nog,
      och dr var stilla och lugnt, ty de som frut bodde dr voro
      hamiter.
 41.  Men dessa som hr hava blivit upptecknade vid namn kommo i
      Hiskias, Juda konungs, tid och frstrde deras tlt och slogo de
      meiniter som funnos dr och gvo dem till spillo, s att de nu
      icke mer ro till, och bosatte sig i deras land; ty dr fanns
      bete fr deras boskap.
 42.  Och av dem, av Simeons barn, drogo fem hundra man till Seirs
      bergsbygd; och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jiseis sner,
      stodo i spetsen fr dem.
 43.  Och de slogo den sista kvarlevan av amalekiterna; sedan bosatte
      de sig dr och bo dr nnu i dag.

[1]  Hebr beseb.
*13/05 Frsta Krnikeboken, 5 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 5 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar och ena hlften
                 av Manasse stam.  Deras bortfrande i
                            fngenskapen.

  1.  Och Rubens sner, Israels frstfddes -- han var nmligen den
      frstfdde, men drfr att han oskrade sin faders bdd, blev
      hans frstfdslortt given t Josefs, Israels sons, sner, dock
      icke s, att denne skulle upptagas i slktregistret ssom den
      frstfdde;
      >1 Mos. 29,32. 35,22. 48,5 f. 49,4.
  2.  ty vl var Juda den mktigaste bland sina brder, och furste
      blev en av hans avkomlingar, men frstfdslortten blev dock
      Josefs --
      >1 Mos. 49,8 f.
  3.  Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
      och Karmi.
      >1 Mos. 46,9. 2 Mos. 6,14. 4 Mos. 26,5 f.
  4.  Joels sner voro hans son Semaja, dennes son Gog, dennes son
      Simei,
  5.  dennes son Mika, dennes son Reaja, dennes son Baal,
  6.  s ock dennes son Beera, som Tillegat-Pilneeser, konungen i
      Assyrien, frde bort i fngenskap; han var hvding fr
      rubeniterna.
      >2 Kon. 15,29.
  7.  Och hans brder voro, efter sina slkter, nr de upptecknades i
      slktregistret efter sin ttfljd: Jegiel, huvudmannen, Sakarja
  8.  och Bela, son till Asas, son till Sema, son till Joel; han bodde
      i Aroer, och hans boningsplatser ndde nda till Nebo och
      Baal-Meon.
      >4 Mos. 32,38.
  9.  Och sterut ndde hans boningsplatser nda fram till knen som
      strcker sig ifrn floden Frat; ty de hade stora boskapshjordar
      i Gileads land.
 10.  Men i Sauls tid frde de krig mot hagariterna, och dessa fllo
      fr deras hand; d bosatte de sig i deras hyddor utefter hela
      stra sidan av Gilead.

 11.  Och Gads barn hade sina boningsplatser gent emot dem i landet
      Basan nda till Salka:
      >Jos. 13,24 f.
 12.  Joel, huvudmannen, och Safam drnst, och vidare Jaanai och
      Safat i Basan.
 13.  Och deras brder voro, efter sina familjer, Mikael, Mesullam,
      Seba, Jorai, Jaekan, Sia och Eber, tillsammans sju.
 14.  Dessa voro sner till Abihail, son till Huri, son till Jaroa,
      son till Gilead, son till Mikael, son till Jesisai, son till
      Jado, son till Bus.
 15.  Men Ahi, son till Abdiel, son till Guni, var huvudman fr deras
      familjer.
 16.  Och de bodde i Gilead i Basan och underlydande orter, s ock p
      alla Sarons utmarker, s lngt de strckte sig.
 17.  Alla dessa blevo upptecknade i slktregistret i Jotams, Juda
      konungs, och i Jerobeams, Israels konungs, tid.
      >2 Kon. 14,23. 15,7.

 18.  Rubens barn och gaditerna och ena hlften av Manasse stam, de av
      dem, som voro krigsdugliga och buro skld och svrd och spnde
      bge och voro stridskunniga, utgjorde fyrtiofyra tusen sju
      hundra sextio stridbara mn.
 19.  Och de frde krig mot hagariterna och mot Jetur, Nafis och
      Nodab.
      >1 Mos. 25,15. 1 Krn. 1,31.
 20.  Och seger beskrdes dem i striden mot dessa, s att hagariterna
      och alla som voro med dem blevo givna i deras hand; ty de ropade
      till Gud under striden, och han bnhrde dem, drfr att de
      frtrstade p honom.
 21.  Och ssom byte frde de bort deras boskapshjordar, femtio tusen
      kameler, tv hundra femtio tusen fr och tv tusen snor, s ock
      ett hundra tusen mnniskor.
 22.  Ty mnga hade fallit slagna, eftersom striden var av Gud.  Sedan
      bosatte de sig i deras land och bodde dr nda till
      fngenskapen.
      >2 Kon. 17.6.

 23.  Halva Manasse stams barn bodde ock dr i landet, frn Basan nda
      till Baal-Hermon och Senir och Hermons berg, och de voro
      talrika.
 24.  Och dessa voro huvudmn fr sina familjer: Efer, Jisei, Eliel,
      Asriel, Jeremia, Hodauja och Jadiel, tappra stridsmn,
      namnkunniga mn, huvudmn fr sina familjer.

 25.  Men de blevo otrogna mot sina fders Gud, i det att de i trols
      avfllighet lupo efter de gudar som dyrkades av de folk dr i
      landet, som Gud hade frgjort fr dem.
      >2 Mos. 34,15 f.
 26.  D uppvckte Israels Gud den assyriske konungen Puls ande och
      den assyriske konungen Tillegat-Pilnesers ande och lt folket
      fras bort i fngenskap, svl rubeniterna och gaditerna som ena
      hlften av Manasse stam, och lt dem komma till Hala, Habor,
      Hara och Gosans strm, dr de ro nnu i dag.
      >2 Kon. 15,19, 29. 17,6.
*13/06 Frsta Krnikeboken, 6 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 6 Kapitlet

                     Levi stam och dess bostder.

  1.  Levis sner voro Gerson, Kehat och Merari.
      >1 Mos. 46,11. 2 Mos. 6,16 f. 4 Mos. 26,57 f. 1 Krn. 23,6 f
  2.  Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
  3.  Amrams barn voro Aron, Mose och Mirjam.  Arons sner voro Nadab
      och Abihu, Eleasar och Itamar.
      >2 Mos. 2,1 f. 4 Mos. 3,2.
  4.  Eleasar fdde Pinehas, Pinehas fdde Abisua.
  5.  Abisua fdde Bucki, och Bucki fdde Ussi.
  6.  Ussi fdde Seraja, och Seraja fdde Merajot.
  7.  Merajot fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
  8.  Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Ahimaas.
      >2 Sam. 8,17. 15,27
  9.  Ahimaas fdde Asarja, och Asarja fdde Johanan.
 10.  Johanan fdde Asarja; det var han som var prst i det tempel som
      Salomo byggde i Jerusalem.
 11.  Asarja fdde Amarja, och Amarja fdde Ahitub.
 12.  Ahitub fdde Sadok, och Sadok fdde Sallum.
 13.  Sallum fdde Hilkia, och Hilkia fdde Asarja.
      >2 Kon. 22,4.
 14.  Asarja fdde Seraja, och Seraja fdde Josadak.
 15.  Men Josadak mste g med i fngenskap, nr HERREN lt Juda och
      Jerusalem fras bort genom Nebukadnessar.
      >2 Kon. 25,1 f.

 16.  Levis sner voro Gersom, Kehat och Merari.
      >4 Mos. 3,16 f.
 17.  Och dessa voro namnen p Gersoms sner: Libni och Simei.
 18.  Och Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.
 19.  Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
      slkter, efter deras fder.
 20.  Frn Gersom hrstammade hans son Libni, dennes son Jahat, dennes
      son Simma,
 21.  dennes son Joa, dennes son Iddo, dennes son Sera, dennes son
      Jeaterai.
 22.  Kehats sner voro hans son Amminadab, dennes son Kora, dennes
      son Assir,
 23.  dennes son Elkana, dennes son Ebjasaf, dennes son Assir,
 24.  dennes son Tahat, dennes son Uriel, dennes son Ussia och dennes
      son Saul.
 25.  Elkanas sner voro Amasai och Ahimot.
 26.  Hans son var Elkana; hans son var Elkana-Sofai; hans son var
      Nahat.
 27.  Hans son var Eliab; hans son var Jeroham; hans son var Elkana.
      >1 Sam. 1,1.
 28.  Och Samuels sner voro Vasni, den frstfdde, och Abia.
      >1 Sam. 8,2.
 29.  Meraris sner voro Maheli, dennes son Libni, dennes son Simei,
      dennes son Ussa,
 30.  dennes son Simea, dennes son Haggia, dennes son Asaja.

 31.  Och dessa voro de som David anstllde fr att ombesrja sngen i
      HERRENS hus, sedan arken hade ftt en vilostad.
 32.  De gjorde tjnst infr uppenbarelsetltets tabernakel ssom
      sngare, till dess att Salomo byggde HERRENS hus i Jerusalem; de
      stodo dr och frrttade sin tjnst, ssom det var freskrivet
      fr dem.
 33.  Dessa voro de som s tjnstgjorde, och dessa voro deras sner:

      Av kehatiternas barn: Heman, sngaren, son till Joel, son till
      Samuel,
 34.  son till Elkana, son till Jeroham, son till Eliel, son till Toa,
 35.  son till Sif, son till Elkana, son till Mahat, son till Amasai,
 36.  son till Elkana, son till Joel, son till Asarja, son till
      Sefanja,
 37.  son till Tahat, son till Assir, son till Ebjasaf, son till Kora,
 38.  son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, son till Israel;
 39.  vidare hans broder Asaf, som hade sin plats p hans hgra sida,
      Asaf, son till Berekja, son till Simea,
 40.  son till Mikael, son till Baaseja, son till Malkia,
 41.  son till Etni, son till Sera, son till Adaja,
 42.  son till Etan, son till Simma, son till Simei,
 43.  son till Jahat, son till Gersom, son till Levi.
 44.  Och deras brder, Meraris barn stodo p den vnstra sidan: Etan
      son till Kisi, son till Abdi, son till Malluk,
 45.  son till Hasabja, son till Amasja, son till Hilkia,
 46.  son till Amsi, son till Bani, son till Semer,
 47.  son till Maheli, son till Musi, son till Merari, son till Levi.

 48.  Och deras brder, de vriga leviterna, hade blivit givna till
      allt slags tjnstgring vid tabernaklet, Guds hus.
 49.  Men Aron och hans sner ombesrjde offren p brnnoffersaltaret
      och p rkelsealtaret, och skulle utfra all frrttning i det
      allraheligaste och bringa frsoning fr Israel, alldeles ssom
      Mose, Guds tjnare, hade bjudit.
      >2 Mos. 30,7 f. 4 Mos. 4,16.
 50.  Och dessa voro Arons sner: hans son Eleasar, dennes son
      Pinehas, dennes son Abisua,
 51.  dennes son Bucki, dennes son Ussi, dennes son Seraja,
 52.  dennes son Merajot, dennes son Amarja, dennes son Ahitub,
 53.  dennes son Sadok, dennes son Ahimaas.

 54.  Och dessa voro deras boningsorter, efter deras tltlger inom
      deras omrde: t Arons sner av kehatiternas slkt -- ty dem
      trffade nu lotten --
      >Jos. 21,9 f.
 55.  t dem gav man Hebron i Juda land med dess utmarker runt
      omkring.
 56.  Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man t
      Kaleb, Jefunnes son.
 57.  t Arons sner gav man allts fristderna Hebron och Libna med
      dess utmarker, vidare Jattir och Estemoa med dess utmarker.
      >5 Mos. 19,1 f.
 58.  Hilen med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
 59.  Asan med dess utmarker och Bet-Semes med dess utmarker;
 60.  och ur Benjamins stam Geba med dess utmarker, Alemet med dess
      utmarker och Anatot med dess utmarker, s att deras stder
      tillsammans utgjorde tretton stder, efter deras slkter.

 61.  Och Kehats vriga barn fingo ur en stamslkt, nmligen den
      stamhalva som utgjorde ena hlften av Manasse stam, genom
      lottkastning tio stder.
 62.  Gersoms barn ter fingo, efter sina slkter, ur Isaskars stam,
      ur Asers stam, ur Naftali stam och ur Manasse stam i Basan
      tretton stder.
 63.  Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
      stam och ur Sebulons stam genom lottkastning tolv stder.

 64.  S gvo Israels barn t leviterna dessa stder med deras
      utmarker.
 65.  Genom lottkastning gvo de t dem ur Juda barns stam, ur Simeons
      barns stam och ur Benjamins barns stam dessa stder, som de
      namngvo.

 66.  Och bland Kehats barns slkter fingo ngra fljande stder ur
      Efraims stam ssom sitt omrde:
      >Jos. 21,20 f.
 67.  Man gav dem fristderna Sikem med dess utmarker i Efraims
      bergsbygd, Geser med dess utmarker,
 68.  Jokmeam med dess utmarker, Bet-Horon med dess utmarker;
 69.  vidare Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess
      utmarker;
 70.  och ur ena hlften av Manasse stam Aner med dess utmarker och
      Bileam med dess utmarker.  Detta tillfll Kehats vriga barns
      slkt.

 71.  Gersoms barn fingo ur den slkt som utgjorde ena hlften av
      Manasse stam Golan i Basan med dess utmarker och Astarot med
      dess utmarker;
      >Jos. 21,27 f.
 72.  och ur Isaskars stam Kedes med dess utmarker, Dobrat med dess
      utmarker,
 73.  Ramot med dess utmarker och Anem med dess utmarker;
 74.  och ur Asers stam Masal med dess utmarker, Abdon med dess
      utmarker,
 75.  Hukok med dess utmarker och Rehob med dess utmarker;
 76.  och ur Naftali stam Kedes i Galileen med dess utmarker, Hammon
      med dess utmarker och Kirjataim med dess utmarker.

 77.  Meraris vriga barn fingo ur Sebulons stam Rimmono med dess
      utmarker och Tabor med dess utmarker,
      >Jos. 21,34 f.
 78.  och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, ster om Jordan, ur
      Rubens stam Beser i knen med dess utmarker, Jahas med dess
      utmarker,
 79.  Kedemot med dess utmarker och Mefaat med dess utmarker;
 80.  och ur Gads stam Ramot i Gilead med dess utmarker, Mahanaim med
      dess utmarker,
 81.  Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker.
*13/07 Frsta Krnikeboken, 7 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 7 Kapitlet

                Isaskars, Benjamins, (Dans,) Naftalis,
                 Manasses, Efraims och Asers stammar.

  1.  Och Isaskars sner voro Tola och Pua, Jasib och Simron,
      tillsammans fyra.
      >1 Mos. 46,13. 4 Mos. 26,23 f.
  2.  Tolas sner voro Ussi, Refaja, Jeriel, Jamai, Jibsam och Samuel,
      huvudmn fr sina familjer, ttlingar av Tola, tappra stridsmn,
      upptecknade efter sin ttfljd.  I Davids tid var deras antal
      tjugutv tusen sex hundra.
  3.  Ussis sner voro Jisraja, och Jisrajas sner voro Mikael, Obadja
      och Joel samt Jissia, tillhopa fem, allasammans huvudmn.
  4.  Och med dem fljde stridbara hrskaror, trettiosex tusen man,
      efter sin ttfljd och sina familjer; ty de hade mnga hustrur
      och barn.
  5.  Och deras brder i alla Isaskars slkter voro tappra stridsmn;
      ttiosju tusen utgjorde tillsammans de som voro upptecknade i
      deras slktregister.

  6.  Benjamins sner voro Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
      >1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Krn. 8,1 f.
  7.  Belas sner voro Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri,
      tillsammans fem, huvudmn fr sina familjer, tappra stridsmn;
      de som voro upptecknade i deras slktregister utgjorde tjugutv
      tusen trettiofyra.
  8.  Bekers sner voro Semira, Joas, Elieser, Eljoenai, Omri,
      Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.  Alla dessa voro Bekers sner.
  9.  De som voro upptecknade i deras slktregister, efter sin
      ttfljd, efter huvudmannen fr sina familjer, tappra stridsmn,
      utgjorde tjugu tusen tv hundra.
 10.  Jediaels sner voro Bilhan; Bilhans sner voro Jeus, Benjamin,
      Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar.
 11.  Alla dessa voro Jediaels sner, upptecknade efter huvudmnnen
      fr sina familjer, tappra stridsmn, sjutton tusen tv hundra
      stridbara krigsmn.
 12.  Och Suppim och Huppim voro Irs sner.  -- Men Husim voro Ahers
      sner.
      >1 Mos. 46,23.

 13.  Naftalis sner voro Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas
      sner.
      >1 Mos. 46,24. 4 Mos. 26,48 f.
 14.  Manasses sner voro Asriel, som kvinnan fdde; hans arameiska
      bihustru fdde Makir, Gileads fader.
 15.  Och Makir tog hustru t Huppim och Suppim.  Hans syster hette
      Maaka.  Och den andre hette Selofhad.  Och Selofhad hade dttrar.
      >4 Mos. 26,33. 27,1.
 16.  Och Maaka, Makirs hustru, fdde en son och gav honom namnet
      Peres, men hans broder hette Seres.  Hans sner voro Ulam och
      Rekem.
 17.  Ulams sner voro Bedan.  Dessa voro sner till Gilead, son till
      Makir, son till Manasse.
 18.  Och hans syster var Hammoleket; hon fdde Is-Hod, Abieser och
      Mahela.
 19.  Och Semidas sner voro Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.

 20.  Och Efraims sner voro Sutela, dennes son Bered, dennes son
      Tahat, dennes son Eleada, dennes son Tahat,
      >4 Mos. 26,35 f.
 21.  dennes son Sabad och dennes son Sutela, s ock Eser och
      Elead.  Och mn frn Gat, som voro fdda dr i landet, drpte dem,
      drfr att de hade dragit ned fr att taga deras boskapshjordar.
 22.  D srjde Efraim, deras fader, i lng tid, och hans brder kommo
      fr att trsta honom.
 23.  Och han gick in till sin hustru, och hon blev havande och fdde
      en son; och han gav honom namnet <sprr>Beria</sprr>, drfr
      att det hade skett <sprr>under en olyckstid</sprr>[1] fr hans
      hus.
 24.  Hans dotter var Seera; hon byggde Nedre och vre Bet-Horon, s
      ock Ussen-Seera.
 25.  Och hans son var Refa; hans son var Resef, vensom Tela; hans
      son var Tahan.
 26.  Hans son var Laedan; hans son var Ammihud; hans son var Elisama.
      >4 Mos. 1,10.
 27.  Hans son var Non; hans son var Josua.
      >Jos. 1,1.
 28.  Och deras besittning och deras boningsorter voro Betel med
      underlydande orter, sterut Naaran och vsterut Geser med
      underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter, nda
      till Aja med underlydande orter.
 29.  Men i Manasse barns go voro Bet-Sean med underlydande orter,
      Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter,
      Dor med underlydande orter.  Hr bodde nu Josefs, Israels sons,
      barn.
      >Jos. 17,11.

 30.  Asers sner voro Jimna, Jisva, Jisvi och Beria; och deras syster
      var Sera.
      >1 Mos. 46,17. 4 Mos. 26,44 f.
 31.  Berias sner voro Heber och Malkiel; han var Birsaits fader.
 32.  Och Heber fdde Jaflet, Somer och Hotam, s ock Sua, deras
      syster.
 33.  Och Jaflets sner voro Pasak, Bimhal och Asvat.  Dessa voro
      Jaflets sner.
 34.  Semers sner voro Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
 35.  Hans broder Helems sner voro Sofa, Jimna, Seles och Amal.
 36.  Sofas sner voro Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra,
 37.  Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
 38.  Jeters sner voro Jefunne, Pispa och Ara.
 39.  Och Ullas sner voro Ara, Hanniel och Risja.
 40.  Alla dessa voro Asers sner, huvudmn fr sina familjer, utvalda
      tappra stridsmn, huvudmn bland hvdingarna; och de som voro
      upptecknade i deras slktregister ssom dugliga till krigstjnst
      utgjorde ett antal av tjugusex tusen man.

[1]  Hebr. bera.
*13/08 Frsta Krnikeboken, 8 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 8 Kapitlet

                   Benjamins stam med Sauls slkt.

  1.  Och Benjamin fdde Bela, sin frstfdde, Asbel, den andre, och
      Ahara, den tredje,
      >1 Mos. 46,21. 4 Mos. 26,38 f. 1 Krn. 7,6 f.
  2.  Noha, den fjrde, och Rafa, den femte.
  3.  Bela hade fljande sner: Addar, Gera, Abihud,
  4.  Abisua, Naaman, Ahoa,
  5.  Gera, Sefufan och Huram.

  6.  Och dessa voro Ehuds sner, och de voro familjehuvudmn fr dem
      som bodde i Geba, och som blevo bortfrda till Manahat,
  7.  dit Gera jmte Naaman och Ahia frde bort dem: han fdde Ussa
      och Ahihud.

  8.  Och Saharaim fdde barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig
      frn sina hustrur, Husim och Baara;
  9.  med sin hustru Hodes fdde han dr Jobab, Sibja, Mesa, Malkam,
 10.  Jeus, Sakeja och Mirma.  Dessa voro hans sner, huvudmn fr
      familjer.
 11.  Med Husim hade han ftt Abitub och Elpaal.
 12.  Och Elpaals sner voro Eber, Miseam och Semed.  Han var den som
      byggde Ono och Lod med underlydande orter.

 13.  Beria och Sema -- vilka voro familjehuvudmn fr Ajalons
      invnare och frjagade Gats invnare --
 14.  s ock Ajo, Sasak och Jeremot.
 15.  Och Sebadja, Arad, Eder,
 16.  Mikael, Jispa och Joha voro Berias sner.
 17.  Och Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber,
 18.  Jismerai, Jislia och Jobab voro Elpaals sner.
 19.  Och Jakim, Sikri, Sabdi,
 20.  Elienai, Silletai, Eliel,
 21.  Adaja, Beraja och Simrat voro Simeis sner.
 22.  Och Jispan, Eber, Eliel,
 23.  Abdon, Sikri, Hanan,
 24.  Hananja, Elam, Antotja,
 25.  Jifdeja och Peniel voro Sasaks sner.
 26.  Och Samserai, Seharja, Atalja,
 27.  Jaaresja, Elia och Sikri voro Jerohams sner.
 28.  Dessa vore huvudman fr familjer, huvudmn efter sin ttfljd;
      de bodde i Jerusalem.

 29.  I Gibeon bodde Gibeons fader, vilkens hustru hette Maaka.
      >1 Krn. 9,35 f.
 30.  Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Nadab,
 31.  Gedor, Ajo och Seker.
 32.  Men Miklot fdde Simea.  Ocks dessa bodde jmte sina brder i
      Jerusalem, gent emot sina brder.

 33.  Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
      Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
      >1 Sam. 9,1. 14,49 f.
 34.  Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
      >2 Sam. 4,4.
 35.  Mikas sner voro Piton, Melek, Taarea och Ahas.
 36.  Ahas fdde Joadda, Joadda fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
      Simri fdde Mosa.
 37.  Mosa fdde Binea.  Hans son var Rafa; hans son var Eleasa; hans
      son var Asel.
 38.  Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
      Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Alla dessa voro Asels sner.
 39.  Och hans broder Eseks sner voro Ulam, hans frstfdde, Jeus,
      den andre, och Elifelet, den tredje.
 40.  Och Ulams sner voro tappra stridsmn, som voro skickliga i att
      spnna bge; och de hade mnga sner och sonsner: ett hundra
      femtio.

      Alla dessa voro av Benjamins barn
      >Dom. 20,16.
*13/09 Frsta Krnikeboken, 9 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 9 Kapitlet

               Jerusalems invnare.  Tjnstgringen vid
               helgedomen.  Ytterligare om Sauls slkt.

  1.  Och hela Israel blev upptecknat i slktregister, och de finnas
      uppskrivna i boken om Israels konungar.  Och Juda frdes i
      fngenskap bort till Babel fr sin otrohets skull.
      >2 Sam. 24,9. 2 Kon. 24,10 f. 25,1 f.
  2.  Men de frra invnarna som bodde dr de hade sin arvsbesittning,
      i sina stder, utgjordes av vanliga israeliter, prster, leviter
      och tempeltrlar.

  3.  I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av
      Efraims och Manasse barn, nmligen:
      >Neh. 11,4 f.
  4.  Utai, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till
      Bani, av Peres', Judas sons, barn;
  5.  av siloniterna Asaja, den frstfdde, och hans sner;
  6.  av Seras barn Jeguel och deras broder, sex hundra nittio;
  7.  av Benjamins barn Sallu, son till Mesullam, son till Hodauja,
      son till Hassenua,
  8.  vidare Jibneja, Jerohams son, och Ela, son till Ussi, son till
      Mikri, och Mesullam, son till Sefatja, son till Reguel, son till
      Jibneja,
  9.  s ock deras brder, efter deras ttfljd, nio hundra
      femtiosex.  Alla dessa mn voro huvudmn fr familjer, var och en
      fr sin familj.
 10.  Och av prsterna: Jedaja, Jojarib och Jakin,
      >Neh. 11,10 f.
 11.  vidare Asarja, son till Hilkia, son till Mesullam, son till
      Sadok, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus,
      >1 Krn. 6,12 f. Neh. 11,11 f.
 12.  vidare Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till
      Malkia, vidare Maasai, son till Adiel, son till Jasera, son till
      Mesullam, son till Mesillemit, son till Immer,
 13.  s ock deras brder, huvudmn fr sina familjer, ett tusen sju
      hundra sextio, dugande mn i de sysslor som hrde till
      tjnstgringen i Guds hus.

 14.  Och av leviterna: Semaja, som till Hassub, son till Asrikam, son
      till Hasabja, av Meraris barn,
 15.  vidare Bakbackar, Heres och Galal, s ock Mattanja, son till
      Mika, son till Sikri, son till Asaf,
 16.  vidare Obadja, son till Semaja, son till Galal, son till
      Jedutun, s ock Berekja, son till Asa, son till Elkana, som
      bodde i netofatiternas byar.
 17.  Och drrvaktarna: Sallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina
      brder; men Sallum var huvudmannen.
 18.  Och nda till nu gra de tjnst vid Konungsporten, p stra
      sidan.  Dessa voro drrvaktarna i Levi barns lger.
 19.  Men Sallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Kora, hade
      jmte sina brder, dem som voro av hans familj, koraiterna, till
      tjnstgringssyssla att hlla vakt vid tltets trsklar; deras
      fder hade nmligen i HERRENS lger hllit vakt vid ingngen.
 20.  Och Pinehas, Eleasars son, hade frut varit furste ver dem --
      med honom vare HERREN!
 21.  Sakarja, Meselemjas son, var drrvaktare vid ingngen till
      uppenbarelsetltet.
 22.  Alla dessa voro utvalda till drrvaktare vid trsklarna: tv
      hundra tolv.  De blevo i sina byar upptecknade i
      slktregistret.  David och siaren Samuel hade tillsatt dem att
      tjna p heder och tro.
      >1 Sam. 9,9.
 23.  De och deras sner stodo drfr vid portarna till HERRENS hus,
      tlthuset, och hllo vakt.
 24.  Efter de fyra vderstrecken hade drrvaktarna sina platser: i
      ster, vster, norr och sder.
 25.  Och deras brder, de som fingo bo i sina byar, skulle var sjunde
      dag, alltid p samma timme, infinna sig hos dem.
 26.  Ty p heder och tro voro dessa fyra anstllda ssom frmn fr
      drrvaktarna.  Detta var nu leviterna.  De hade ock uppsikten
      ver kamrarna och frvaringsrummen i Guds hus.
 27.  Och de vistades om natten runt omkring Guds hus, ty dem lg att
      hlla vakt, och de skulle ppna drrarna var morgon.
 28.  Somliga av dem hade uppsikten ver de krl som anvndes vid
      tjnstgringen.  De buro nmligen in dem, efter att hava rknat
      dem, och buro sedan ut dem, efter att ter hava rknat dem.
 29.  Och somliga av dem voro frordnade till att hava uppsikten ver
      de andra krlen, ver alla andra helgedomens krl, s ock ver
      det fina mjlet och vinet och oljan och rkelsen och de
      vlluktande kryddorna.
 30.  Men somliga av prsternas sner beredde salvan av de vlluktande
      kryddorna.
      >2 Mos. 30,25.
 31.  Och Mattitja, en av leviterna, koraiten Sallums frstfdde, hade
      p heder och tro uppsikten ver bakverket.
 32.  Och somliga av deras brder, kehatiternas sner, hade uppsikten
      ver skdebrden och skulle tillreda dem fr var sabbat.
      >3 Mos. 24,5 f.
 33.  Men de andra, nmligen sngarna, huvudmn fr levitiska
      familjer, vistades i kamrarna, fria ifrn annan tjnstgring, ty
      dag och natt voro de upptagna av sina egna sysslor.

 34.  Dessa voro huvudmnnen fr de levitiska familjerna, huvudman
      efter sin ttfljd; de bodde i Jerusalem.

 35.  I Gibeon bodde Gibeons fader Jeguel, vilkens hustru hette Maaka.
      >1 Krn. 8,29 f.
 36.  Och hans frstfdde son var Abdon; vidare Sur, Kis, Baal, Ner,
      Nadab
 37.  Gedor, Ajo, Sakarja och Miklot.
 38.  Men Miklot fdde Simeam.  Ocks de bodde jmte sina brder i
      Jerusalem, gent emot sina brder.
 39.  Och Ner fdde Kis, Kis fdde Saul, och Saul fdde Jonatan,
      Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
      >1 Sam. 14,49 f.
 40.  Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal fdde Mika.
 41.  Mikas sner voro Piton, Melek och Taharea.
 42.  Ahas fdde Jaera, Jaera fdde Alemet, Asmavet och Simri, och
      Simri fdde Mosa.
 43.  Mosa fdde Binea.  Hans son var Refaja; hans son var Eleasa; hans
      son var Asel.
 44.  Och Asel hade sex sner, och dessa hette Asrikam, Bokeru,
      Ismael, Searja, Obadja och Hanan.  Dessa voro Asels sner
*13/10 Frsta Krnikeboken, 10 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 10 Kapitlet

               Sauls och hans sners dd i striden mot
                    filisterna.  Deras begravning.

  1.  Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
      filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
      >1 Sam. 31,1 f.
  2.  Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
      filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
  3.  Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
      ver honom, greps han av frskrckelse fr skyttarna.
  4.  Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
      genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
      hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare ville det icke, ty
      han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv svrdet och strtade
      sig drp.
  5.  Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
      p sitt svrd och dog.

  6.  S dogo d Saul och hans tre sner; och alla som hrde till hans
      hus dogo p samma gng.
  7.  Och nr alla israeliterna i dalen frnummo att deras hr hade
      flytt, och att Saul och hans sner voro dda, vergvo de sina
      stder och flydde; sedan kommo filisterna och bosatte sig i
      dem.

  8.  Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
      funno d Saul och hans sner, dr de lgo fallna p berget
      Gilboa.
  9.  Och de plundrade honom och togo med sig hans huvud och hans
      vapen och snde dem omkring i filisternas land och lto
      frkunna det glada budskapet fr sina avgudar och fr folket.
 10.  Och de lade hans vapen i sitt gudahus, men hans huvudskl hngde
      de upp i Dagons tempel.

 11.  Men nr allt folket i Jabes i Gilead hrde allt vad filisterna
      hade gjort med Saul,
 12.  stodo de upp, alla stridbara mn, och togo Sauls och hans sners
      lik och frde dem till Jabes; och de begrovo deras ben under
      terebinten i Jabes och fastade s i sju dagar.

 13.  Detta blev Sauls dd, drfr att han hade begtt otrohet mot
      HERREN, i det att han icke hade hllit HERRENS ord, s ock
      drfr att han hade frgat en ande och skt svar hos en sdan.
      >1 Sam. 15,10 f. 28,7 f.
 14.  Han hade icke skt svar hos HERREN; drfr ddade HERREN
      honom.  Och sedan verflyttade han konungadmet p David, Isais
      son.
*13/11 Frsta Krnikeboken, 11 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 11 Kapitlet

                 David konung ver hela Israel.  Hans
                ervring av Jerusalem.  Frteckning p
                            hans hjltar.

  1.  D frsamlade sig hela Israel till David i Hebron och sade: Vi
      ro ju ditt ktt och ben.
      >2 Sam. 5,1 f. 1 Krn. 12,23 f.
  2.  Redan fr lnge sedan, redan d Saul nnu var konung, var det du
      som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har HERREN,
      din Gud, sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja,
      du skall vara en furste ver mitt folk Israel.
      >1 Sam. 13,14. 18,5 f. 19,8.
  3.  Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
      slt David ett frbund med dem dr i Hebron, infr HERREN; och
      sedan smorde de David till konung ver Israel, i enlighet med
      HERRENS ord genom Samuel.
      >1 Sam. 16,18.

  4.  Och David drog med hela Israel till Jerusalem, det r Jebus; dr
      befunno sig jebuserna, som nnu bodde kvar i landet.
      >2 Sam. 5,6 f.
  5.  Och invnarna i Jebus sade till David: Hitin kommer du icke.
      Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad
  6.  Och David sade: Vemhelst som frst slr ihjl en jebus, han
      skall bliva hvding och anfrare.  Och Joab, Serujas son, kom
      frst ditupp och blev s hvding.
  7.  Sedan tog David sin boning i bergfstet; drfr kallade man det
      Davids stad.
  8.  Och han uppfrde befstningsverk runt omkring staden, frn Millo
      och allt omkring; och Joab terstllde det vriga av staden.
  9.  Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN Sebaot
      var med honom

 10.  Och dessa ro de frnmsta bland Davids hjltar, vilka gvo
      honom kraftig hjlp att bliva konung, de jmte hela Israel, och
      s skaffade honom konungavldet, enligt HERRENS ord angende
      Israel.
      >2 Sam. 23,8 f.
 11.  Detta r frteckningen p Davids hjltar: Jasobeam, son till en
      hakmonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
      spjut ver tre hundra som hade blivit slagna p en gng.
      >1 Krn. 27,2.
 12.  Och efter honom kom ahoaiten Eleasar, son till Dodo; han var en
      av de tre hjltarna.
      >1 Krn. 27,4.
 13.  Han var med David vid Pas-Dammim, nr filisterna dr hade
      frsamlat sig till strid.  Och dr var ett kerstycke, fullt med
      korn.  Och folket flydde fr filisterna.
 14.  D stllde de sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
      slogo filisterna; och HERREN lt dem s vinna en stor seger.

 15.  En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned ver
      klippan till David vid Adullams grotta, medan en avdelning
      filister var lgrad i Refaimsdalen.
      >1 Sam. 22,1.
 16.  Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
      fanns i Bet-Lehem.
 17.  Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
      mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
 18.  D brto de tre sig igenom filisternas lger och hmtade vatten
      ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det och buro det
      till David.  Men David ville icke dricka det, utan gt ut det
      ssom ett drickoffer t HERREN.
 19.  Han sade nmligen: Gud lte det vara fjrran ifrn mig att jag
      skulle gra detta!  Skulle jag dricka dessa mns blod, som hava
      vgat sina liv?  Ty med fara fr sina liv hava de burit det
      hit.  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de tre
      hjltarna gjort.

 20.  Absai, Joabs broder, var den frnmste av tre andra; han svngde
      en gng sitt spjut ver tre hundra som hade blivit slagna.  Och
      han hade ett stort namn bland de tre.
 21.  Han var dubbelt mer ansedd n ngon annan i detta tretal, och
      han var deras hvitsman, men upp till de tre frsta kom han dock
      icke.
 22.  Vidare Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
      segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
      och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
      lejonet i brunnen.
      >1 Krn. 27,5 f.
 23.  Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s reslig: fem
      alnar lng.  Fastn egyptiern i handen hade ett spjut som liknade
      en vvbom, gick han ned mot honom, vpnad allenast med sin
      stav.  Och han ryckte spjutet ur egyptiern hand och drpte honom
      med hans eget spjut.
 24.  Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
      stort namn bland de tre hjltarna.
 25.  Ja, han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de
      tre frsta kom han icke.  Och David satte honom till anfrare fr
      sin livvakt.

 26.  De tappra hjltarna voro: Asael, Joabs broder, Elhanan, Dodos
      son, frn Bet-Lehem;
      >2 Sam. 2,18. f Krn. 27,7 f.
 27.  haroriten Sammot; peloniten Heles;
 28.  tekoaiten Ira, Ickes' son; anatotiten Abieser;
 29.  husatiten Sibbekai; ahoaiten Ilai;
 30.  netofatiten Maherai; netofatiten Heled, Baanas son;
 31.  Itai, Ribais son, frn Gibea i Benjamins barns stam;
      pirgatoniten Benaja;
 32.  Hurai frn Gaas' dalar; arabatiten Abiel;
 33.  baharumiten Asmavet; saalboniten Eljaba;
 34.  gisoniten Bene-Hasem; harariten Jonatan, Sages son;
 35.  harariten Ahiam, Sakars son; Elifal, Urs son;
 36.  mekeratiten Hefer; peloniten Ahia;
 37.  Hesro frn Karmel; Naarai, Esbais son;
 38.  Joel, broder till Natan; Mibhar, Hagris son;
 39.  ammoniten Selek; berotiten Naherai, vapendragare t Joab,
      Serujas son;
 40.  jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
 41.  hetiten Uria; Sabad, Alais son;
      >2 Sam. 11,3, 6 f.
 42.  rubeniten Adina, Sisas son, en huvudman bland rubeniterna, och
      jmte honom trettio andra;
 43.  Hanan, Maakas son, och mitniten Josafat;
 44.  astarotiten Ussia; Sama och Jeguel, aroeriten Hotams sner;
 45.  Jediael, Simris son, och hans broder Joha, tisiten;
 46.  Eliel-Hammahavim samt Jeribai och Josauja, Elnaams sner, och
      moabiten Jitma;
 47.  slutligen Eliel, Obed och Jaasiel-Hammesobaja.
*13/12 Frsta Krnikeboken, 12 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 12 Kapitlet

                Frteckning p dem som gingo ver till
               David i Sauls tid.  Antalet av de krigare
                som gjorde David till konung i Hebron.

  1.  Och dessa voro de som kommo till David i Siklag, medan han nnu
      hll sig undan fr Saul, Kis' son; de hrde till de hjltar som
      bistodo honom under kriget.
      >1 Sam. 27,6.
  2.  De voro vpnade med bge och skickliga i att, bde med hger och
      med vnster hand, slunga stenar och avskjuta pilar frn
      bgen.  Av Sauls stamfrnder, benjaminiterna, kommo:
      >Dom. 20,16.
  3.  Ahieser, den frnmste, och Joas, gibeatiten Hassemaas sner;
      Jesuel och Pelet, Asmavets sner; Beraka; anatotiten Jehu;
  4.  gibeoniten Jismaja, en av de trettio hjltarna, anfrare fr de
      trettio; Jeremia; Jahasiel; Johanan; gederatiten Josabad;
  5.  Eleusai; Jerimot; Bealja; Semarja; harufiten Sefatja;
  6.  koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam;
  7.  Joela och Sebadja, sner till Jeroham, av strvskaran.

  8.  Och av gaditerna avfllo ngra och gingo till David i bergfstet
      i knen, tappra mn, krigsmn skickliga att strida, rustade med
      skld och spjut; de hade en uppsyn ssom lejon och voro snabba
      ssom gaseller p bergen:
  9.  Eser, den frnmste, Obadja, den andre, Eliab, den tredje,
 10.  Masmanna, den fjrde, Jeremia, den femte,
 11.  Attai, den sjtte, Eliel, den sjunde,
 12.  Johanan, den ttonde, Elsabad, den nionde,
 13.  Jeremia, den tionde, Makbannai, den elfte.
 14.  Dessa hrde till Gads barn och till de frnmsta i hren; den
      ringaste av dem var ensam s god som hundra, men den ypperste s
      god som tusen.
 15.  Dessa voro de som i frsta mnaden gingo ver Jordan, nr den
      var full ver alla sina brddar, och som frjagade alla dem som
      bodde i dalarna, t ster och t vster.

 16.  Av Benjamins och Juda barn kommo ngra mn till David nda till
      bergfstet.
 17.  D gick David ut emot dem och tog till orda och sade till dem:
      Om I kommen till mig i fredlig avsikt och viljen bist mig, s
      r mitt hjrta redo till frening med eder; men om I kommen fr
      att frrda mig t mina ovnner, fastn ingen ortt r i mina
      hnder, d m vra fders Gud se drtill och straffa det.
 18.  Men Amasai, den frnmste bland de trettio, hade blivit bekldd
      med andekraft, och han sade:

         Dina ro vi, David,
             och med dig st vi, du Isais son.
         Frid vare med dig, frid,
             och frid vare med dem som bist dig
         ty din Gud har bisttt dig!

      Och David tog emot dem och gav dem plats bland de frnmsta i
      sin skara.
      >Dom. 6,34. 2 Krn. 24,80. Luk. 24,49.

 19.  Frn Manasse gingo ngra ver till David, nr han med
      filisterna drog ut i strid mot Saul, dock fingo de icke bist
      dessa; ty nr filisternas hvdingar hade rdplgat, skickade de
      bort honom, i det de sade: Det gller huvudet fr oss, om han
      gr ver till sin herre Saul.
      >1 Sam. 29,4.
 20.  Nr han d drog till Siklag, gingo dessa frn Manasse ver till
      honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och
      Silletai, huvudmn fr de tter som tillhrde Manasse.
 21.  Dessa bistodo David mot strvskaran, ty de voro allasammans
      tappra stridsmn och blevo hvitsmn i hren.
      >1 Sam. 30,15 f.
 22.  Dag efter dag kommo nmligen allt flera till David fr att bist
      honom, s att hans lger blev vermttan stort.

 23.  Detta r de tal som angiva summorna av det vpnade krigsfolk som
      kom till David i Hebron, fr att efter HERRENS befallning flytta
      Sauls konungamakt ver p honom:
      >2 Sam. 5,1 f. 1 Krn. 11,1 f.
 24.  Juda barn, som buro skld och spjut, sex tusen tta hundra,
      vpnade till strid;
 25.  av Simeons barn tappra krigsmn, sju tusen ett hundra;
 26.  av Levi barn fyra tusen sex hundra;
 27.  drtill Jojada, fursten inom Arons slkt, och med honom tre
      tusen sju hundra;
 28.  s ock Sadok, en tapper yngling, med sin familj, tjugutv
      hvitsmn;
 29.  av Benjamins barn, Sauls stamfrnder, tre tusen (ty nnu vid den
      tiden hllo de flesta av dem troget med Sauls hus);
      >2 Sam. 3,19.
 30.  av Efraims barn tjugu tusen tta hundra, tappra stridsmn,
      namnkunniga mn i sina familjer;
 31.  av ena hlften av Manasse stam aderton tusen namngivna mn, som
      kommo fr att gra David till konung;
 32.  av Isaskars barn kommo mn som vl frstodo tidstecknen och
      insgo vad Israel borde gra, tv hundra huvudmn, drtill alla
      deras stamfrnder under deras befl;
 33.  av Sebulon stridbara mn, rustade till krig med alla slags
      vapen, femtio tusen, som samlades endrktigt;
 34.  av Naftali ett tusen hvitsmn, och med dem trettiosju tusen,
      vpnade med skld och spjut;
 35.  av daniterna krigsrustade mn, tjugutta tusen sex hundra;
 36.  av Aser stridbara mn, rustade till krig, fyrtio tusen;
 37.  och frn andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra
      hlften av Manasse stam, ett hundra tjugu tusen, vpnade med
      alla slags vapen som brukas vid krigfring.
 38.  Alla dessa krigsmn, ordnade till strid, kommo i sina hjrtans
      hngivenhet till Hebron fr att gra David till konung ver hela
      Israel.  Ocks hela det vriga Israel var enigt i att gra David
      till konung.
 39.  Och de voro dr hos David i tre dagar och to och drucko, ty
      deras brder hade frsett dem med livsmedel.
 40.  De som bodde nrmast dem, nda upp till Isaskar, Sebulon och
      Naftali, tillfrde dem ock p snor, kameler, mulsnor och oxar
      livsmedel i myckenhet till fda: mjl, fikonkakor och
      russinkakor, vin och olja, fkreatur och smboskap; ty gldje
      rdde i Israel.
*13/13 Frsta Krnikeboken, 13 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 13 Kapitlet

                Guds ark fres ifrn Kirjat-Jearim och
                     sttes in i Obed-Edoms hus.

  1.  Och David rdfrde sig med ver- och underhvitsmnnen, med alla
      furstarna.
      >2 Sam. 6,1 f.
  2.  Sedan sade David till Israels hela frsamling: Om I s finnen
      fr gott, och om detta r frn HERREN, vr Gud, s lt oss snda
      bud t alla hll till vra vriga brder i alla Israels
      landsndar, och drjmte till prsterna och leviterna i de
      stder kring vilka de hava sina utmarker, att de m frsamla sig
      till oss;
  3.  och lt oss flytta vr Guds ark till oss, ty i Sauls tid frgade
      vi icke efter den.
  4.  Och hela frsamlingen svarade att man skulle gra s, ty
      frslaget behagade hela folket.
  5.  S frsamlade d David hela Israel, frn Sihor i Egypten nda
      dit dr vgen gr till Hamat, fr att hmta Guds ark frn
      Kirjat-Jearim.
      >Jos. 13,3, 5.
  6.  Och David drog med hela Israel upp till Baala, det r
      Kirjat-Jearim, som hr till Juda, fr att drifrn fra upp
      Guds, HERRENS, ark, hans som tronar p keruberna, och efter
      vilken den hade ftt sitt namn.
      >Jos. 15,9, 60.
  7.  Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
      Abinadabs hus; och Ussa och Ajo krde vagnen.
      >1 Sam. 7,1.
  8.  Och David och hela Israel frjdade sig infr Gud av all makt,
      med snger och med harpor, psaltare, pukor, cymbaler och
      trumpeter.
  9.  Men nr de kommo till Kidonslogen, rckte Ussa ut sin hand fr
      att fatta I arken, ty oxarna snavade.
 10.  D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och drfr att han hade
      rckt ut sin hand mot arken, slog han honom, s att han fll ned
      dd dr infr Gud.
      >4 Mos. 4,15, 19 f. 1 Krn. 15,13.
 11.  Men det gick David hrt till sinnes att HERREN s <sprr>hade
      brutit ned Ussa</sprr>[1]; och han kallade det stllet
      <sprr>Peres-Ussa</sprr>, ssom det heter nnu i dag.
 12.  Och David betogs av sdan fruktan fr Gud p den dagen, att han
      sade: Huru skulle jag tras lta fra Guds ark till mig?
 13.  Drfr lt David icke flytta in arken till sig i Davids stad,
      utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
 14.  Sedan blev Guds ark kvar vid Obed-Edoms hus, dr den stod i sitt
      eget hus, i tre mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edoms hus
      och allt vad som hrde honom till.

[1]  Hebr. pars pres be-Uss.
*13/14 Frsta Krnikeboken, 14 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 14 Kapitlet

               Davids vnskap med Hiram.  Davids hustrur
                  och sner.  Filisternas anfall och
                              nederlag.

  1.  Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
      cedertr, drjmte ock murare och timmermn, fr att de skulle
      bygga honom ett hus.
      >2 Sam. 5,11 f.
  2.  Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
      Israel; ty han hade ltit hans rike bliva vermttan upphjt,
      fr sitt folk Israels skull.
  3.  Och David tog sig nnu flera hustrur i Jerusalem, och David
      fdde nnu flera sner och dttrar.
  4.  Dessa ro namnen p de sner som han fick i Jerusalem: Sammua,
      Sobab, Natan, Salomo,
      >2 Sam. 5,13 f. 1 Krn. 3,6 f.
  5.  Jibhar, Elisua, Elpelet,
  6.  Noga, Nefeg, Jafia,
  7.  Elisama, Beeljada och Elifelet.

  8.  Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
      konung ver hela Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
      David.  Nr David hrde detta, drog han ut mot dem.
      >2 Sam. 5,17 f.
  9.  D nu filisterna hade fallit in i Refaimsdalen och dr fretogo
      plundringstg,
 10.  frgade David Gud: Skall jag draga upp mot filisterna?  Vill du
      d giva dem i min hand?  HERREN svarade honom: Drag upp; jag
      vill giva dem i din hand.
 11.  Och de drogo upp till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D
      sade David: Gud <sprr>har brutit ned</sprr>[1] mina fiender
      genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned. Drav fick
      det stllet namnet <sprr>Baal-Perasim</sprr>.
      >Jes. 28,21.
 12.  De lmnade dr efter sig sina gudar; och David befallde att
      dessa skulle brnnas upp i eld.
      >5 Mos. 7,5, 25.
 13.  Men filisterna fretogo nnu en gng plundringstg i dalen.
      >2 Sam. 5,22 f.
 14.  Nr David d ter frgade Gud, svarade Gud honom: Du skall icke
      draga upp efter dem; du m kringg dem p en omvg, s att du
      kommer ver dem frn det hll dr bakatrden st.
 15.  S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar, drag
      d ut till strid, ty d har Gud dragit ut framfr dig till att
      sl filisternas hr.
 16.  David gjorde ssom Gud hade bjudit honom; och de slogo
      filisternas hr och frfljde dem frn Gibeon nda till Geser.
 17.  Och ryktet om David gick ut i alla lnder, och HERREN lt
      fruktan fr honom komma ver alla folk.

[1]  Hebr. pars.
*13/15 Frsta Krnikeboken, 15 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 15 Kapitlet

                Efter ndiga frberedelser fres Guds
               ark till Jerusalem.  Mikal fr frakt fr
                                David.

  1.  Och han uppfrde t sig hus i Davids stad; sedan beredde han en
      plats t Guds ark och slog upp ett tlt t den.
      >2 Sam. 6,17. 1 Krn. 16,1.
  2.  Drvid befallde David: Inga andra n leviterna m bra Guds
      ark; ty dem har HERREN utvalt till att bra Guds ark och till
      att gra tjnst infr honom fr evrdlig tid.
      >4 Mos. 4,15.
  3.  Och David frsamlade hela Israel till Jerusalem fr att hmta
      HERRENS ark upp till den plats som han hade berett t den.
  4.  Och David samlade tillhopa Arons barn och leviterna;
  5.  av Kehats barn: Uriel, deras verste, och hans brder, ett
      hundra tjugu;
  6.  av Meraris barn: Asaja, deras verste, och hans brder, tv
      hundra tjugu;
  7.  av Gersoms barn: Joel, deras verste, och hans brder, ett
      hundra trettio;
  8.  av Elisafans barn: Semaja, deras verste, och hans brder, tv
      hundra;
  9.  av Hebrons barn: Eliel, deras verste, och hans brder, ttio;
 10.  av Ussiels barn: Amminadab, deras verste, och hans brder, ett
      hundra tolv.

 11.  Och David kallade till sig prsterna Sadok och Ebjatar jmte
      leviterna Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
 12.  Och han sade till dem: I ren huvudmn fr leviternas familjer.
      Helgen eder tillika med edra brder, och hmten s HERRENS,
      Israels Guds, ark upp till den plats som jag har berett t
      den.
      >2 Mos. 19,10.
 13.  Ty drfr att I frra gngen icke voren tillstdes var det som
      HERREN, vr Gud, brt ned en av oss, till straff fr att vi icke
      skte honom s, som tillbrligt var.
      >2 Sam. 6,6 f. 1 Krn. 13,10 f.
 14.  D helgade prsterna och leviterna sig till att hmta upp
      HERRENS, Israels Guds, ark.
 15.  Och ssom Mose hade bjudit i enlighet med HERRENS ord, buro nu
      Levi barn Guds ark med stnger, som vilade p deras axlar.
      >2 Mos. 25,14. 4 Mos. 7,9.

 16.  Och David sade till de versta bland leviterna att de skulle
      frordna sina brder sngarna till tjnstgring med
      musikinstrumenter, psaltare, harpor och cymbaler, som de skulle
      lta ljuda, under det att de hjde gldjesngen.
 17.  Leviterna frordnade d Heman, Joels son, och av hans brder
      Asaf, Berekjas son, och av dessas brder, Meraris barn, Etan,
      Kusajas son,
 18.  och jmte dem deras brder av andra ordningen Sakarja, Ben,
      Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja,
      Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och Jegiel,
      drrvaktarna.
 19.  Och sngarna, Heman, Asaf och Etan, skulle sl kopparcymbaler.
 20.  Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och
      Benaja skulle spela p psaltare, till Alamt.
 21.  Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja
      skulle leda sngen med harpor, till Seminit.
 22.  Kenanja, leviternas anfrare, nr de buro, skulle undervisa i
      att bra, ty han var kunnig i sdant.
 23.  Berekja och Elkana skulle vara drrvaktare vid arken.
 24.  Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser,
      prsterna, skulle blsa i trumpeter framfr Guds ark.  Slutligen
      skulle Obed-Edom och Jehia vara drrvaktare vid arken.
 25.  S gingo d David och de ldste i Israel och verhvitsmnnen
      stad fr att hmta HERRENS frbundsark upp ur Obed-Edoms hus,
      under jubel.
      >2 Sam. 6,12 f.
 26.  Och d Gud skyddade leviterna som buro HERRENS frbundsark,
      offrade man sju tjurar och sju vdurar.
 27.  Drvid var David kldd i en kpa av fint linne; s voro ock alla
      leviterna som buro arken, s ock sngarna och Kenanja, som
      anfrde sngarna, nr de buro.  Och drjmte bar David en
      linne-efod.
 28.  Och hela Israel hmtade upp HERRENS frbundsark under jubel och
      basuners ljud; och man blste i trumpeter och slog cymbaler och
      lt psaltare och harpor ljuda.

 29.  Nr d HERRENS frbundsark kom till Davids stad, blickade Mikal,
      Sauls dotter, ut genom fnstret, och d hon sg konung David
      dansa och gra sig glad, fick hon frakt fr honom i sitt
      hjrta.
*13/16 Frsta Krnikeboken, 16 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 16 Kapitlet

               Offer och lovsnger, nr arken fres in
                     i Jerusalem.  Anordningar fr
                       gudstjnsten vid arken.

  1.  Sedan de hade frt Guds ark ditin, stllde de den i tltet som
      David hade slagit upp t den, och framburo drefter brnnoffer
      och tackoffer infr Guds ansikte.
      >2 Sam. 6,17 f. 1 Krn. 15,1.
  2.  Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret, vlsignade han
      folket i HERRENS namn.
      >4 Mos. 6,23 f.
  3.  Och t var och en av alla israeliterna, bde man och kvinna, gav
      han en kaka brd, ett stycke ktt och en druvkaka.

  4.  Och han frordnade vissa leviter till att gra tjnst infr
      HERRENS ark, fr att de skulle prisa, tacka och lova HERREN,
      Israels Gud:
      >Syr. 47,9 f.
  5.  Asaf ssom anfrare, nst efter honom Sakarja, och vidare
      Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom
      och Jegiel med psaltare och harpor; och Asaf skulle sl
      cymbaler.
  6.  Men prsterna Benaja och Jahasiel skulle bestndigt st med sina
      trumpeter framfr Guds frbundsark.
  7.  P den dagen var det som David frst faststllde den ordningen
      att man genom Asaf och hans brder skulle tacka HERREN p detta
      stt:

  8.    Tacken HERREN,
             kallen hans namn,
         gren hans grningar kunniga bland folken.
      >Ps. 105,1 f. Jes. 12,4.
  9.    Sjungen till hans ra,
             lovsgen honom,
         talen om alla hans under.
 10.    Bermmen eder av hans heliga namn;
         gldje sig av hjrtat
             de som ska HERREN.

 11.    Frgen efter HERREN och hans makt,
         sken hans ansikte bestndigt.
 12.    Tnken p de underbara verk som han har gjort,
         p hans under och hans muns domar,
      >5 Mos. 26,8.
 13.    I Israels, hans tjnares, sd,
         I Jakobs barn, hans utvalda.

 14.    Han r HERREN, vr Gud;
         ver hela jorden g hans domar.
 15.    Tnken evinnerligen p hans frbund,
         intill tusen slkten p vad han har stadgat,
 16.    p det frbund han slt med Abraham
         och p hans ed till Isak.
      >1 Mos 15,18. 17,1 f. 22,16 f. 26,2 f. Luk. 1,72 f.

 17.    Han faststllde det fr Jakob till en stadga,
         fr Israel till ett evigt frbund;
 18.    han sade: 't dig vill jag giva Kanaans land,
         det skall bliva eder arvedels lott.'
      >1 Mos. 13,13. 28,13. 35,12.
 19.    D voren I nnu en liten hop,
         I voren ringa och frmlingar drinne.

 20.    Och de vandrade stad ifrn folk till folk
         ifrn ett rike bort till ett annat.
 21.    Han tillstadde ingen att gra dem skada,
         han straffade konungar fr deras skull:
      >1 Mos. 12,17. 20,3, 7, 18.
 22.    'Kommen icke vid mina smorda,
         och gren ej mina profeter ngot ont.'

 23.    Sjungen till HERRENS ra,
             alla lnder,
         bden gldje var dag,
             frkunnen hans frlsning.
      >Ps. 96,1 f.
 24.    Frtljen bland hedningarna hans ra,
         bland alla folk hans under.

 25.    Ty stor r HERREN
             och hgt lovad,
         och fruktansvrd r han
             mer n alla gudar.
      >2 Mos. 15,11. Ps. 86,8.
 26.    Ty folkens alla gudar ro avgudar,
         men HERREN r den som har gjort himmelen.
 27.    Majestt och hrlighet ro infr hans ansikte,
         makt och frjd i hans boning.

 28.    Given t HERREN,
             I folkens slkter,
         given t HERREN
             ra och makt;
 29.    given t HERREN
             hans namns ra,
         bren fram sknker
             och kommen infr hans ansikte,
         tillbedjen HERREN
             i helig skrud.
      >Ps. 29,1 f.
 30.    Bven fr hans ansikte,
             alla lnder;
         se, jordkretsen str fast
             och vacklar icke.

 31.    Himmelen vare glad,
             och jorden frjde sig,
         och bland hedningarna sge man:
         'HERREN r nu konung!'
      >Ps. 97,1.
 32.    Havet bruse
             och allt vad dri r,
         marken gldje sig
             och allt som r drp;
      >Ps. 98,7 f.
 33.    ja, d juble
             skogens trd
         infr HERREN, ty han kommer
             fr att dma jorden.

 34.    Tacken HERREN, ty han r god,
         ty hans nd varar evinnerligen,
      >Ps. 106,1. 107,1. 118,1. 136,1.
 35.    och sgen: 'Frls oss, du vr frlsnings Gud,
         frsamla oss och rdda oss frn hedningarna,
         s att vi f prisa ditt heliga namn
         och bermma oss av ditt lov.'
      >Ps. 106,47 f.

 36.  Lovad vare HERREN, Israels Gud,
      frn evighet till evighet!

      Och allt folket sade: Amen, och lovade HERREN.
      >PS. 41,14 . 72,18.

 37.  Och han gav dr, infr HERRENS frbundsark, t Asaf och hans
      brder uppdraget att bestndigt gra tjnst infr arken, var dag
      med de fr den dagen bestmda sysslorna.
 38.  Men Obed-Edom och deras brder voro sextiotta; och Obed-Edom,
      Jedituns son, och Hosa gjorde han till drrvaktare.
 39.  Och prsten Sadok och hans brder, prsterna, anstllde han
      infr HERRENS tabernakel, p offerhjden i Gibeon,
      >1 Kon. 3,4. 1 Krn. 21,29. 2 Krn. 1,3.
 40.  fr att de bestndigt skulle offra t HERREN brnnoffer p
      brnnoffersaltaret, morgon och afton, och gra allt vad som var
      freskrivet i HERRENS lag, den som han hade givit t Israel;
      >2 Mos. 29,38 f. 4 Mos. 28,3 f.
 41.  och jmte dem Heman och Jedutun och de vriga namngivna utvalda,
      p det att de skulle tacka HERREN, drfr att hans nd varar
      evinnerligen.
 42.  Och hos dessa, nmligen Heman och Jedutun, frvarades trumpeter
      och cymbaler t dem som skulle spela, s ock andra instrumenter
      som hrde till gudstjnsten.  Och Jedutuns sner gjorde han till
      drrvaktare.
 43.  Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt; men David
      vnde om fr att hlsa sitt husfolk.
      >2 Sam. 6,19 f.
*13/17 Frsta Krnikeboken, 17 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 17 Kapitlet

               David vill bygga ett hus t Herren, men
               Herren frkunnar att han i stllet skall
                    bygga ett hus t David.  Davids
                         tacksgelse och bn.

  1.  D nu David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: Se,
      jag bor i ett hus av cedertr, under det att HERRENS frbundsark
      str under ett tlt.
      >2 Sam. 7,1 f.
  2.  Natan sade till David: Gr allt vad du har i sinnet; ty Gud r
      med dig.
  3.  Men om natten kom Guds ord till Natan; han sade:
  4.  G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Icke du
      skall bygga mig det hus som jag skall bo i.
  5.  Jag har ju icke bott i ngot hus, frn den dag d jag frde
      Israel hitupp nda till denna dag, utan jag har flyttat ifrn
      tlt till tlt, ifrn tabernakel till tabernakel.
  6.  Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med hela
      Israel, talat och sagt s till ngon enda av Israels domare, som
      jag har frordnat till herde fr mitt folk: 'Varfr haven I icke
      byggt mig ett hus av cedertr?'
  7.  Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
      Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
      dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
      >1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
  8.  Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
      dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, sdant som
      de strstes namn p jorden.
  9.  Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
      s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva oroat.
      Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frda det, ssom fordom
      skedde,
 10.  och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
      domare ver mitt folk Israel; och jag skall kuva alla dina
      fiender.  S frkunnar jag nu fr dig att HERREN skall bygga ett
      hus t dig.
 11.  Ty det skall ske, att nr din tid r ute och du gr till dina
      fder skall jag efter dig upphja din son, en av dina
      avkomlingar; och jag skall befsta hans konungamakt.
 12.  Han skall bygga ett hus t mig, och jag skall befsta hans tron
      fr evig tid.
      >1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krn. 28,6 f. Ps. 89,4 f. 132,13.
 13.  Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och min
      nd skall jag icke lta vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
      ifrn din fretrdare.
      >Ps. 89,27. Hebr. 1,5.
 14.  Jag skall hlla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike fr
      evig tid, och hans tron skall vara befst fr evig tid.
      >Luk. 1,32 f.

 15.  Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
      talade nu Natan till David.
 16.  D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
      och sade: Vem r jag, HERRE Gud, och vad r mitt hus, eftersom
      du har ltit mig komma hrtill?
 17.  Och detta har likvl synts dig vara fr litet, o Gud; du har
      talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt fram i
      tiden.  Ja, du har sett till mig p mnniskostt, for att upphja
      mig, HERRE Gud.
 18.  Vad skall nu David vidare sga till dig om den ra du har
      bevisat din tjnare?  Du knner ju din tjnare.
 19.  HERRE, fr din tjnares skull och efter ditt hjrta har du gjort
      allt detta stora och frkunnat alla dessa stora ting.
 20.  HERRE, ingen r dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter
      allt vad vi hava hrt med vra ron.
      >5 Mos. 3,24. 4,32 f. 1 Kon. 8,23. Ps. 86,8.  Jes. 37,16.
      >Dan. 3,29. Hos. 13,4.
 21.  Och var finnes p jorden ngot enda folk som r likt ditt folk
      Israel, vilket Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig till
      ett folk -- fr att s gra dig ett stort och fruktansvrt namn,
      i det att du frjagade hedningarna fr ditt folk, det som du
      hade frlossat ifrn Egypten?
      >5 Mos. 4,7 f.
 22.  Och du har gjort ditt folk Israel till ett folk t dig fr evig
      tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud
 23.  S m nu, HERRE, vad du har talat om din tjnare och om hans hus
      bliva fast fr evig tid; gr ssom du har talat.
 24.  D skall ditt namn anses fast och bliva stort till evig tid, s
      att man skall sga: 'HERREN Sebaot, Israels Gud, r Gud ver
      Israel.'  Och s skall din tjnare Davids hus best infr dig.
 25.  Ty du, min Gud, har uppenbarat fr din tjnare att du skall
      bygga honom ett hus; drfr har din tjnare dristat att bedja
      infr dig.
 26.  Och nu, HERRE, du r Gud; och d du har lovat din tjnare detta
      goda,
 27.  s m du nu ock vrdigas vlsigna din tjnares hus, s att det
      frbliver evinnerligen infr dig.  Ty vad du, HERRE, vlsignar,
      det r vlsignat evinnerligen.
*13/18 Frsta Krnikeboken, 18 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 18 Kapitlet

                  Davids segrar och byte.  Hans inre
                     styrelse och hans mbetsmn.

  1.  En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
      tog han Gat med underlydande orter ur filisternas hand.
      >2 Sam. 8,1 f.
  2.  Han slog ock moabiterna; s blevo moabiterna David underdniga
      och frde till honom sknker.
      >4 Mos. 24,17.
  3.  Likaledes slog David Hadareser, konungen i Soba, vid Hamat, nr
      denne hade dragit stad fr att befsta sitt vlde vid floden
      Frat.
  4.  Och David tog ifrn honom ett tusen vagnar och tog till fnga
      sju tusen ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt
      avskra fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra
      hstar, som han skonade.
      >Jos. 11,6, 9.

  5.  Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
      Hadareser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
      av dem.
  6.  Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus; och
      aramerna blevo David underdniga och frde till honom
      sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
  7.  Och David tog de gyllene skldar som Hadaresers tjnare hade
      burit och frde dem till Jerusalem.
  8.  Och frn Hadaresers stder Tibhat och Kun tog David koppar i
      stor myckenhet; drav gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna
      och kopparkrlen.
      >1 Kon. 7,15, 23, 45.

  9.  D nu Tou, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
      Hadaresers, konungens i Soba, hela hr,
 10.  snde han sin son Hadoram till konung David fr att hlsa honom
      och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
      Hadareser och slagit honom; ty Hadareser hade varit Tous
      fiende.  Han snde ock alla slags krl av guld, silver och
      koppar.
 11.  Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
      gjort med det silver och guld han hade hemfrt frn alla andra
      folk: frn edomerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
      amalekiterna.

 12.  Och sedan Absai, Serujas son, hade slagit edomerna i Saltdalen,
      aderton tusen man,
      >Ps. 60,2.
 13.  insatte han fogdar i Edom; och alla edomer blevo David
      underdniga.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog
      fram.
      >4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.

 14.  David regerade nu ver hela Israel; och han skipade lag och rtt
      t allt sitt folk.
 15.  Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat,
      Ahiluds son, var kansler.
      >2 Sam. 20,23 f.
 16.  Sadok, Ahitubs son, och Abimelek, Ebjatars son, voro prster,
      och Sausa var sekreterare.
 17.  Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
      peleterna; men Davids sner voro de frnmste vid konungens
      sida.
      >1 Kon. 1,38.
*13/19 Frsta Krnikeboken, 19 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 19 Kapitlet

                 Ammons barn vanra Davids sndebud.
               David slr dem och deras bundsfrvanter
                              aramerna.

  1.  En tid hrefter dog Nahas, Ammons barns konung, och hans son
      blev konung efter honom.
      >2 Sam. 10,1 f.
  2.  D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
      eftersom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David skickade
      sndebud fr att trsta honom i hans sorg efter fadern.  Nr s
      Davids tjnare kommo till Ammons barns land, till Hanun, fr att
      trsta honom,
  3.  sade Ammons barns furstar till Hanun: Menar du att David drmed
      att han snder trstare till dig vill visa dig att han rar din
      fader?  Nej, fr att underska och frdrva och bespeja landet
      hava hans tjnare kommit till dig.
  4.  D tog Hanun Davids tjnare och lt raka dem och skra av deras
      klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt dem s g.
  5.  Och man kom och berttade fr David vad som hade hnt mnnen; d
      snde han bud emot dem, ty mnnen voro ju mycket vanrade.  Och
      konungen lt sga: Stannen i Jeriko, till dess edert skgg
      hinner vxa ut, och kommen s tillbaka.

  6.  D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
      David, snde Hanun och Ammons barn ett tusen talenter silver fr
      att leja sig vagnar och ryttare frn Aram-Naharaim, frn
      Aram-Maaka och frn Soba.
  7.  De lejde sig trettiotv tusen vagnar, vensom hjlp av konungen
      i Maaka med hans folk; dessa kommo och lgrade sig framfr
      Medeba.  Ammons barn frsamlade sig ock frn sina stder och
      kommo fr att strida.
  8.  Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
      tappraste krigarna.
  9.  Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid vid
      ingngen till staden; men de konungar som hade kommit dit
      stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
 10.  D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
      sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
      stllde sedan upp sig mot aramerna.
 11.  Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai, och
      dessa fingo stlla upp sig mot Ammons barn.
 12.  Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
      komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
      s vill jag hjlpa dig.
 13.  Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
      folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
      tckes.
 14.  Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot
      aramerna, och de flydde fr honom.
 15.  Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
      fr hans broder Absai och begvo sig in i staden.  D begav sig
      Joab till Jerusalem.

 16.  D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
      snde de bud att de aramer som bodde p andra sidan floden
      skulle rycka ut, anfrda av Sofak, Hadaresers hrhvitsman.
 17.  Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
      och gick ver Jordan, och d han kom fram till dem, stllde han
      upp sig i slagordning mot dem; och nr David hade stllt upp sig
      till strid mot aramerna, gvo dessa sig i strid med honom.
 18.  Men aramerna flydde undan fr Israel, och David drpte av
      aramerna manskapet p sju tusen vagnar, s ock fyrtio tusen man
      fotfolk; hrhvitsmannen Sofak ddade han ock.
 19.  D, allts Hadaresers tjnare sgo att de hade blivit slagna av
      israeliterna, ingingo de fred med David och blevo honom
      underdniga.  Efter detta ville aramerna icke vidare hjlpa
      Ammons barn.
*13/20 Frsta Krnikeboken, 20 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 20 Kapitlet

                Rabbas belgring och ervring.  Strider
                           med filisterna.

  1.  Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
      tgade Joab ut med krigshren och hrjade Ammons barns land, och
      kom s och belgrade Rabba, medan David stannade kvar i
      Jerusalem.  Och Joab intog Rabba och frstrde det.
      >2 Sam. 11,1. 12,26 f.
  2.  Och David tog deras konungs krona frn hans huvud, den befanns
      vga en talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes
      nu p Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
      myckenhet.
  3.  Och folket drinne frde han ut och sndersargade dem med sgar
      och trskvagnar av jrn och med bilor.  S gjorde David mot
      Ammons barns alla stder.  Sedan vnde David med allt folket
      tillbaka till Jerusalem.

  4.  Drefter uppstod en strid med filisterna vid Geser; husatiten
      Sibbekai slog d ned Sippai, en av rafaernas avkomlingar; s
      blevo de kuvade.
      >2 Sam. 21,18. 1 Krn. 11,29. 27,11,

  5.  ter stod en strid med filisterna; Elhanan, Jaurs son, slog d
      ned Lami, gatiten Goljats broder, som hade ett spjut vars skaft
      liknade en vvbom.
      >1 Sam. 17,7. 2 Sam. 21,19.

  6.  ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
      fingrar och sex tr, tillsammans tjugufyra; han var ock en
      avkomling av rafaerna.
      >2 Sam. 21,20 f.
  7.  Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
      Simea, Davids broder.

  8.  Dessa voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
      Davids och hans tjnares hand.
      >2 Sam. 21,22.
*13/21 Frsta Krnikeboken, 21 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 21 Kapitlet

                Folkrkning.  Pest.  Altaret p Ornans
                             trskplats.

  1.  Men Satan trdde upp mot Israel och uppeggade David till att
      rkna Israel.
      >2 Sam. 24,1 f.
  2.  D sade David till Joab och till folkets andra hvitsman: Gn
      stad och rknen Israel, frn Beer-Seba nda till Dan, och given
      mig besked drom, s att jag fr veta huru mnga de ro.
  3.  Joab svarade: M HERREN n vidare frka sitt folk hundrafalt.
      ro de d icke, min herre konung, allasammans min herres
      tjnare?  Varfr begr d min herre sdant?  Varfr skulle man
      drmed draga skuld ver Israel?
  4.  Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab.  Allts
      drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom s hem igen
      till Jerusalem.

  5.  Och Joab uppgav fr David vilken slutsumma folkrkningen
      utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen
      svrdbevpnade mn, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen
      svrdbevpnade man.
  6.  Men Levi och Benjamin hade han icke rknat jmte de andra, ty
      konungens befallning var en styggelse fr Joab.
      >1 Krn. 27,24.

  7.  Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemskte Israel.
  8.  D sade David till Gud: Jag har syndat storligen dri att jag
      har gjort detta; men tillgiv nu din tjnares missgrning, ty jag
      har handlat mycket draktigt.
  9.  Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
 10.  G och tala till David och sg: S sger HERREN: Tre ting
      lgger jag fram fr dig; vlj bland dem ut t dig ett som du
      vill att jag skall gra dig.
 11.  D gick Gad in till David och sade till honom: S sger HERREN:
 12.  Tag vilketdera du vill: antingen hungersnd i tre r, eller
      frdelse i tre mnader genom dina ovnners anfall, utan att du
      kan undkomma dina fienders svrd, eller HERRENS svrd och pest i
      landet under tre dagar, i det att HERRENS ngel sprider frdrv
      inom hela Israels omrde.  Eftersinna nu vilket svar jag skall
      giva honom som har snt mig.
 13.  David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt mig d falla i
      HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r mycket stor; i
      mnniskohand vill jag icke falla.
 14.  S lt d HERREN pest komma i Israel, s att sjuttio tusen mn
      av Israel fllo.
 15.  Och Gud snde en ngel mot Jerusalem till att frdrva det.  Men
      nr denne hll p att frdrva, sg HERREN drtill och ngrade
      det onda, s att han sade till ngeln, Frdrvaren[1]: Det r
      nog; drag nu din hand tillbaka.  Och HERRENS ngel stod d vid
      jebusen Ornans trskplats.
 16.  Nr nu David lyfte upp sina gon och fick se HERRENS ngel
      stende mellan jorden och himmelen med ett blottat svrd i sin
      hand, utrckt ver Jerusalem, d fllo han och de ldste, hljda
      i sorgdrkt, ned p sina ansikten.
 17.  Och David sade till Gud: Det var ju jag som befallde att folket
      skulle rknas.  Det r d jag som har syndat och gjort vad ont
      r; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  HERRE, min Gud, m
      din hand vnda sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt
      folk, s att det bliver hemskt.

 18.  Men HERRENS ngel befallde Gad att sga till David att David
      skulle g stad och resa ett altare t HERREN p jebusen Ornans
      trskplats.
 19.  Och David gick stad p grund av det ord som Gad hade talat i
      HERRENS namn.
 20.  D Ornan nu vnde sig om, fick han se ngeln; och hans fyra
      sner som voro med honom, gmde sig.  Men Ornan hll p att
      trska vete.
 21.  Och David kom till Ornan; nr d Ornan sg upp och fick se
      David, gick han fram ifrn trskplatsen och fll ned till jorden
      p sitt ansikte fr David.
 22.  Och David sade till Ornan: Giv mig den plats dr du trskar din
      sd, s att jag dr kan bygga ett altare t HERREN; giv mig den
      fr full betalning; och m s hemskelsen upphra bland folket.
 23.  D sade Ornan till David: Tag den, och m sedan min herre
      konungen gra vad honom tckes.  Se, hr giver jag dig
      fkreaturen till brnnoffer och trskvagnarna till ved och vetet
      till spisoffer; alltsammans giver jag.
 24.  Men konung David svarade Ornan: Nej, jag vill kpa det fr full
      betalning; ty jag vill icke taga t HERREN det som r ditt, och
      offra brnnoffer som jag har ftt fr intet.
 25.  Och David gav t Ornan fr platsen sex hundra siklar guld, i
      full vikt.
 26.  Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
      och tackoffer.  Han ropade till HERREN, och han svarade honom med
      eld frn himmelen p brnnoffersaltaret.
      >3 Mos. 9,24. 1 Kon. 18,38.
 27.  Och p HERRENS befallning stack ngeln sitt svrd tillbaka i
      skidan.

 28.  D, nr David frnam att HERREN hade bnhrt honom p jebusen
      Ornans trskplats, offrade han dr.
 29.  Men HERRENS tabernakel, som Mose hade ltit gra i knen, stod
      jmte brnnoffersaltaret, vid den tiden p offerhjden i Gibeon.
      >1 Krn. 16,39.
 30.  Dock vgade David icke komma infr Guds ansikte fr att ska
      honom; s frskrckt var han fr HERRENS ngels svrd.

[1]  Se Frdrvaren i Ordfrkl.
*13/22 Frsta Krnikeboken, 22 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 22 Kapitlet

                      Davids frberedelser till
                           tempelbyggnaden.

  1.  Och David sade: Hr skall HERREN Guds hus st, och hr altaret
      fr Israels brnnoffer.

  2.  Och David befallde att man skulle samla tillhopa de frmlingar
      som funnos i Israels land; och han anstllde hantverkare, som
      skulle hugga ut stenar fr att drmed bygga Guds hus.
      >2 Krn. 2,17 f.
  3.  Och David anskaffade jrn i myckenhet till spikar p drrarna i
      portarna och till krampor, s ock koppar i sdan myckenhet att
      den icke kunde vgas,
  4.  och cederbjlkar i otalig mngd; ty sidonierna och tyrierna
      frde cedertr i myckenhet till David.
  5.  David tnkte nmligen: Min son Salomo r ung och spd, men
      huset som skall byggas t HERREN mste gras vermttan stort,
      s att det bliver namnkunnigt och prisat i alla lnder; jag vill
      drfr skaffa frrd t honom.  S skaffade David frrd i
      myckenhet fre sin dd.
      >1 Krn. 29,1.

  6.  Och han kallade till sig sin son Salomo och bjd honom att bygga
      ett hus t HERREN, Israels Gud.
  7.  Och David sade till sin son Salomo: Jag hade sjlv i sinnet att
      bygga ett hus t HERRENS, min Guds, namn.
      >2 Sam. 7,2 f. 1 Krn. 17,1 f.
  8.  Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i
      myckenhet och frt stora krig; du skall icke bygga ett hus t
      mitt namn, eftersom du har utgjutit s mycket blod p jorden, i
      min syn.
      >1 Kon. 5,2. 1 Krn. 28,3.
  9.  Men se, t dig skall fdas en son; han skall bliva en fridsll
      man, och jag skall lta honom f fred med alla sina fiender runt
      omkring; ty <sprr>Salomo</sprr>[1] skall han heta, och
      <sprr>frid</sprr>[2] och ro skall jag lta vila ver Israel i
      hans dagar.
 10.  Han skall bygga ett hus t mitt namn; han skall vara min son,
      och jag skall vara hans fader.  Och jag skall befsta hans
      konungatron ver Israel fr evig tid.
      >2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 1 Krn. 17,11 f.Ps. 89,27.
      >Hebr. 1,5.
 11.  S vare nu HERREN med dig, min son; m du bliva lyckosam och f
      bygga HERRENS, din Guds, hus, ssom han har lovat om dig.
 12.  M HERREN allenast giva dig klokhet och frstnd, nr han stter
      dig till hrskare ver Israel, och frhjlpa dig till att hlla
      HERRENS, din Guds, lag.
 13.  D skall du bliva lyckosam, om du hller och gr efter de
      stadgar och rtter som HERREN har bjudit Mose att lgga
      Israel.  Var frimodig och ofrfrad; frukta icke och var icke
      frsagd.
      >5 Mos. 31,7 f. Jos. 1,7. 1 Kon. 2,2 f. 1 Krn. 28,20.
 14.  Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus
      ett hundra tusen talenter guld och tusen gnger tusen talenter
      silver, drtill av koppar och jrn mer n som kan vgas, ty s
      mycket r det; trvirke och sten har jag ock anskaffat, och mer
      m du sjlv anskaffa.
      >1 Krn. 29,2.
 15.  Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och
      timmermn, och drtill allahanda folk som r kunnigt i allt
      slags annat arbete.
 16.  P guldet, silvret, kopparen och jrnet kan ingen rkning
      hllas.  Upp d och g till verket; och vare HERREN med dig!

 17.  Drefter bjd David alla Israels furstar att de skulle
      understdja hans son Salomo; han sade:
 18.  HERREN, eder Gud, r ju med eder och har ltit eder f ro p
      alla sidor; ty han har givit landets frra inbyggare i min hand,
      och landet har blivit HERREN och hans folk underdnigt.
      >1 Krn. 23,25.
 19.  S vnden nu edert hjrta och eder sjl till att ska HERREN,
      eder Gud; och stn upp och byggen HERREN Guds helgedom, s att
      man kan fra HERRENS frbundsark och vad annat som hr till Guds
      helgedom in i det hus som skall byggas t HERRENS namn.

[1]  Hebr. Schelom.
[2]  Hebr. schalm.
*13/23 Frsta Krnikeboken, 23 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 23 Kapitlet

                   Leviternas antal, indelning och
                            mbetsgroml.

  1.  Och nr David blev gammal och levnadsmtt, gjorde han sin son
      Salomo till konung ver Israel.
      >1 Kon. 1,13, 33 f.

  2.  Och han frsamlade alla Israels furstar, s ock prsterna och
      leviterna.
  3.  Och leviterna blevo rknade, de nmligen som voro trettio r
      gamla eller drutver; och deras antal, antalet av alla personer
      av mankn, utgjorde trettiotta tusen.
  4.  Av dessa, sade han, skola tjugufyra tusen frest sysslorna
      vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmn och domare;
      >5 Mos. 16,18.
  5.  fyra tusen skola vara drrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga
      HERREN till de instrumenter som jag har ltit gra fr
      lovsngen.
      >2 Krn. 29,25.
  6.  Och David delade dem i avdelningar efter Levis sner, Gerson
      Kehat och Merari.
      >1 Mos. 46,11. 1 Krn. 6,1.

  7.  Till gersoniterna hrde Laedan och Simei.
      >2 Mos. 6,17. 4 Mos. 3,18. 1 Krn. 6,16 f.
  8.  Laedans sner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel,
      tillsammans tre.
  9.  Simeis sner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans
      tre.  Dessa voro huvudmn fr Laedans familjer.
 10.  Och Simeis sner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria.  Dessa voro
      Simeis sner, tillsammans fyra.
 11.  Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre.  Men Jeus och
      Beria hade icke mnga barn; drfr fingo de utgra allenast en
      familj, en ordning.

 12.  Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans
      fyra.
      >2 Mos. 6,18.
 13.  Amrams sner voro Aron och Mose.  Och Aron blev jmte sina sner
      fr evrdlig tid avskild till att helgas ssom hghelig, till
      att fr evrdlig tid antnda rkelse infr HERREN och gra tjnst
      infr honom och vlsigna i hans namn.
      >2 Mos. 6,20. 28,1. 4 Mos. 6,23 f. 5 Mos, 10,8. 21,5. Hebr. 5,4.
 14.  Men gudsmannen Moses sner rknades till Levi stam.
 15.  Moses sner voro Gersom och Elieser.
      >2 Mos. 2,22. 18,3 f.
 16.  Gersoms sner voro Sebuel, huvudmannen.
 17.  Och Eliesers sner voro Rehabja, huvudmannen.  Elieser hade inga
      andra sner; men Rehabjas sner voro vermttan talrika.
 18.  Jishars sner voro Selomit, huvudmannen.
 19.  Hebrons sner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre,
      Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjrde.
      >1 Krn. 24,23.
 20.  Ussiels sner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.

 21.  Meraris sner voro Maheli och Musi.  Mahelis sner voro Eleasar
      och Kis.
 22.  Nr Eleasar dog, lmnade han inga sner efter sig, utan allenast
      dttrar; men Kis' sner, deras frnder, togo dessa till hustrur.
      >1 Krn. 24,28.
 23.  Musis sner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
      >1 Krn. 24,30.

 24.  Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmnnen fr
      familjerna, s mnga av dem som inmnstrades, vart namn rknat
      srskilt, var person fr sig, de som kunde frrtta sysslor vid
      tjnstgringen i HERRENS hus, nmligen de som voro tjugu r
      gamla eller drutver.
 25.  Ty David sade: HERREN, Israels Gud, har ltit sitt folk komma
      till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
      >1 Krn. 22,18.
 26.  drfr behva icke heller leviterna mer bra tabernaklet och
      alla redskap till tjnstgringen drvid.
 27.  (Enligt berttelsen om Davids sista tid rknades nmligen av
      Levi barn de som voro tjugu r gamla eller drutver.)
 28.  De fingo i stllet sin plats vid Arons sners sida fr
      tjnstgringen i HERRENS hus, i vad som rrde frgrdarna och
      kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid
      tjnstgringen i Guds hus,
 29.  vare sig det gllde skdebrden eller det fina mjlet till
      spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller pltarna eller det
      hopkndade mjlet, eller ngot mtt och ml,
 30.  eller att var morgon gra tjnst genom att tacka och lova
      HERREN, och likaledes var afton,
 31.  eller att offra alla brnnoffer t HERREN p sabbaterna, vid
      nymnaderna och vid hgtiderna, till bestmt antal och ssom det
      var freskrivet fr dem, bestndigt, infr HERRENS ansikte.
 32.  De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
      uppenbarelsetltet och vid det heliga, vad Arons sner, deras
      brder, hade att iakttaga vid tjnstgringen i HERRENS hus.
      >4 Mos. 18,4.
*13/24 Frsta Krnikeboken, 24 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 24 Kapitlet

                Prsternas och leviternas avdelningar.

  1.  Och Arons sner hade fljande avdelningar: Arons sner voro
      Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
  2.  Men Nadab och Abihu dogo fre sin fader; och de hade inga
      sner.  S blevo allenast Eleasar och Itamar prster.
      >3 Mos. 1O,1 f. 4 Mos. 3,4. 26,61.
  3.  Och David jmte Sadok, av Eleasars sner, och Ahimelek, av
      Itamars sner, indelade dem och bestmde den ordning i vilken de
      skulle gra tjnst.
      >2 Krn. 8,14.
  4.  D nu Eleasars sner befunnos hava flera huvudmn n Itamars
      sner, indelade man dem s, att Eleasars sner fingo sexton
      huvudmn fr sina familjer och Itamars sner tta huvudmn fr
      sina familjer.
  5.  Man indelade dem genom lottkastning, de frra svl som de
      senare, ty helgedomens furstar och Guds furstar togos bde av
      Eleasars sner och av Itamars sner.
  6.  Och Semaja, Netanels son, sekreteraren, av Levi stam, tecknade
      upp dem i nrvaro av konungen, furstarna och prsten Sadok och
      Ahimelek, Ebjatars son, och i nrvaro av huvudmnnen fr
      prsternas och leviternas familjer.  Lotterna drogos skiftevis
      fr Eleasars och fr Itamars familjer.
  7.  Den frsta lotten fll ut fr Jojarib, den andra fr Jedaja,
  8.  den tredje fr Harim, den fjrde fr Seorim,
  9.  den femte fr Malkia, den sjtte fr Mijamin,
 10.  den sjunde fr Hackos, den ttonde fr Abia,
      >Luk. 1,6.
 11.  den nionde fr Jesua, den tionde fr Sekanja,
 12.  den elfte fr Eljasib, den tolfte fr Jakim,
 13.  den trettonde fr Huppa, den fjortonde fr Jesebab,
 14.  den femtonde fr Bilga, den sextonde fr Immer,
 15.  den sjuttonde fr Hesir, den adertonde fr Happisses,
 16.  den nittonde fr Petaja, den tjugonde fr Hesekiel,
 17.  den tjugufrsta fr Jakin, den tjuguandra fr Gamul,
 18.  den tjugutredje for Delaja, den tjugufjrde fr Maasja.
 19.  Detta blev den ordning i vilken de skulle gra tjnst, nr de
      gingo in i HERRENS hus, ssom det var freskrivet fr dem genom
      deras fader Aron, i enlighet med vad HERREN, Israels Gud, hade
      bjudit honom.

 20.  Vad angr de vriga Levi barn, s hrde till Amrams barn Subael,
      till Subaels barn Jedeja,
 21.  till Rehabja, det r till Rehabjas barn, huvudmannen Jissia,
 22.  till jishariterna Selomot, till Selomots barn Jahat.
 23.  Och benajiter voro Jeria, Amarja, den andre, Jahasiel, den
      tredje, och Jekameam, den fjrde.
      >1 Krn. 23,19 f.
 24.  Ussiels barn voro Mika; till Mikas barn hrde Samur.
 25.  Mikas broder var Jissia; till Jissias barn hrde Sakarja.
 26.  Meraris barn voro Maheli och Musi, Jaasia-Benos sner.
 27.  Meraris barn voro dessa av Jaasia-Beno, och vidare Soham, Sackur
      och Ibri.
 28.  Mahelis son var Eleasar, men denne hade inga sner.
 29.  Till Kis, det r Kis' barn, hrde Jerameel.
 30.  Men Musis barn voro Maheli, Eder och Jerimot.  Dessa voro
      leviternas barn, efter deras familjer.
 31.  Ocks dessa kastade lott likasvl som deras brder, Arons
      sner, i nrvaro av konung David, Sadok, Ahimelek och
      huvudmnnen fr prsternas och leviternas familjer, huvudmnnen
      fr familjerna likasvl som deras yngsta brder.
      >1 Krn. 25,8. 26,13.
*13/25 Frsta Krnikeboken, 25 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 25 Kapitlet

                     Tempelsngarnas avdelningar.

  1.  Och David jmte hrhvitsmnnen avskilde till tjnstgring
      Asafs, Hemans och Jedutuns sner, som hade profetisk anda till
      att spela p harpor, psaltare och cymbaler.  Och detta r
      frteckningen p dem, p de mn som fingo denna tjnstgring
      till liggande.
  2.  Av Asafs sner: Sackur, Josef, Netanja och Asarela, Asafs sner,
      under ledning av Asaf, som hade profetisk anda till att spela,
      under konungens ledning.
  3.  Av Jedutun: Jedutuns sner Gedalja, Seri, Jesaja, Hasabja och
      Mattitja, tillsammans sex, med harpor, under ledning av sin
      fader Jedutun, som hade profetisk anda till att spela tack- och
      lovsnger till HERREN.
  4.  Av Heman: Hemans sner Buckia, Mattanja, Ussiel, Sebuel och
      Jerimot, Hananja, Hanani, Eliata, Giddalti och Romamti-Eser,
      Josbekasa, Malloti, Hotir, Mahasiot.
  5.  Alla dessa voro sner till Heman, som var konungens siare,
      enligt det lfte Gud hade givit, att han ville upphja hans
      horn; drfr gav Gud Heman fjorton sner och tre dttrar.

  6.  Alla dessa stodo var och en under sin faders ledning, nr de
      utfrde sngen i HERRENS hus till cymbaler, psaltare och harpor
      och s gjorde tjnst i Guds hus; de stodo under konungens,
      Asafs, Jedutuns och Hemans ledning.

  7.  Och antalet av dem jmte deras brder, av dem som hade blivit
      undervisade i sngen till HERREN ra, alla de dri kunniga,
      utgjorde tv hundra ttiotta.

  8.  Och de kastade lott om tjnstgringen, alla, den minste
      likasvl som den strste, den kunnige jmte lrjungen.
      >1 Krn. 24,31
  9.  Den frsta lotten kom ut fr Asaf och fll p Josef; den andre
      blev Gedalja, han sjlv med sina brder och sner, tillsammans
      tolv;
 10.  den tredje blev Sackur, med sin sner och brder, tillsammans
      tolv
 11.  den fjrde lotten kom ut fr Jisri, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv;
 12.  den femte blev Netanja, med sina sner och brder, tillsammans
      tolv;
 13.  den sjtte blev Buckia, med sina sner och brder, tillsammans
      tolv;
 14.  den sjunde blev Jesarela, med sina sner och brder, tillsammans
      tolv;
 15.  den ttonde blev Jesaja, med sin sner och brder, tillsammans
      tolv
 16.  den nionde blev Mattanja, med sina sner och brder, tillsammans
      tolv;
 17.  den tionde blev Simei, med sina sner och brder, tillsammans
      tolv
 18.  den elfte blev Asarel, med sin sner och brder, tillsammans
      tolv
 19.  den tolfte lotten kom ut fr Hasabja, med hans sner och brder
      tillsammans tolv;
 20.  den trettonde blev Subael, med sina sner och brder,
      tillsammans tolv;
 21.  den fjortonde blev Mattitja, med sina sner och brder,
      tillsammans tolv;
 22.  den femtonde lotten kom ut fr Jeremot, med hans sner och
      brder, tillsammans tolv;
 23.  den sextonde fr Hananja, med hans sner och brder, tillsammans
      tolv;
 24.  den sjuttonde fr Josbekasa, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv;
 25.  den adertonde fr Hanani, med hans sner och brder, tillsammans
      tolv;
 26.  den nittonde fr Malloti, med hans sner och brder, tillsammans
      tolv;
 27.  den tjugonde fr Elijata, med hans sner och brder, tillsammans
      tolv;
 28.  den tjugufrsta fr Hotir, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv;
 29.  den tjuguandra fr Giddalti, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv;
 30.  den tjugutredje fr Mahasiot, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv;
 31.  den tjugufjrde fr Romamti-Eser, med hans sner och brder,
      tillsammans tolv.
*13/26 Frsta Krnikeboken, 26 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 26 Kapitlet

                      Drrvaktarnas avdelningar.
               Tillsyningsmnnen ver tempelskatterna.
               Innehavarna av de vrldsliga sysslorna.

  1.  Vad angr drrvaktarnas avdelningar, s hrde till koraiterna
      Meselemja, Kores son, av Asafs barn.
  2.  Och Meselemja hade sner: Sakarja var den frstfdde, Jediael
      den andre, Sebadja den tredje, Jatniel den fjrde,
  3.  Elam den femte, Johanan den sjtte, Eljoenai den sjunde.
  4.  Och Obed-Edom hade sner: Semaja var den frstfdde, Josabad den
      andre, Joa den tredje, Sakar den fjrde, Netanel den femte,
  5.  Ammiel den sjtte, Isaskar den sjunde, Peulletai den ttonde; ty
      Gud hade vlsignat honom.
  6.  t hans son Semaja fddes ock sner, som blevo furstar inom sin
      familj, ty de voro dugande mn.
  7.  Semajas sner voro Otni, Refael och Obed, Elsabad och hans
      brder, dugliga mn, Elihu och Semakja.
  8.  Alla dessa hrde till Obed-Edoms avkomlingar, de sjlva och
      deras sner och brder, dugliga och kraftfulla mn i tjnsten,
      tillsammans sextiotv avkomlingar av Obed-Edom.
  9.  Meselemja hade ock sner och brder, dugliga mn, tillsammans
      aderton.
 10.  Och Hosa, av Meraris barn, hade sner: Simri var huvudmannen, ty
      visserligen var han icke frstfdd, men hans fader insatte honom
      till huvudman;
 11.  Hilkia var den andre, Tebalja den tredje, Sakarja den
      fjrde.  Hosas sner och brder voro tillsammans tretton.

 12.  Dessa avdelningar av drrvaktarna, nmligen dessa deras
      huvudmn, fingo nu, likasvl som deras brder, sina ligganden
      fr att gra tjnst i HERRENS hus.
 13.  Och om var port kastade de lott, den minste svl som den
      strste, efter sina familjer.
      >1 Krn. 24,31. 25,8.
 14.  Den lott som angav ster fll d p Selemja; och fr hans son
      Sakarja, en rdklok man, kastade man lott, och fr honom kom ut
      den lott som angav norr;
 15.  fr Obed-Edom den lott som angav sder, under det att hans sner
      fingo p sin del frrdshuset;
 16.  fr Suppim och fr Hosa den lott som angav platsen vsterut, vid
      Salleketporten, dr vgen hjer sig uppt, det ena vaktstllet
      invid det andra.
 17.  sterut voro sex leviter, norrut fyra fr var dag, sderut fyra
      fr var dag, och vid frrdshuset tv i snder;
 18.  vid Parbar vsterut voro fyra vid vgen och tv vid sjlva
      Parbar.
      >2 Kon. 23,11.
 19.  Dessa voro drrvaktarnas avdelningar, av koraiternas barn och
      av Meraris barn.

 20.  Och av leviterna hade Ahia uppsikten ver Guds hus skatter och
      vrden om de frrd som utgjordes av vad som hade blivit helgat
      t HERREN.
 21.  Laedans barn, nmligen gersoniternas barn av Laedans slkt,
      huvudmannen fr gersoniten Laedans familj, jehieliterna,
      >1 Krn. 23,7 f.
 22.  det r jehieliternas barn, Setam och hans broder Joel, hade
      uppsikten ver skatterna i HERRENS hus.
 23.  Vad angr amramiterna, jishariterna, hebroniterna och
      ossieliterna,
 24.  s var Sebuel, son till Gersom, son till Mose, veruppsyningsman
      ver skatterna.
      >1 Krn. 23,16 f.
 25.  Och hans brder av Eliesers slkt voro dennes son Rehabja, dennes
      son Jesaja, dennes son Joram, dennes son Sikri och dennes son
      Selomot.
      >1 Krn. 24,21.
 26.  Denne Selomot och hans brder hade uppsikten ver alla frrd
      som utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN av konung
      David, s ock av huvudmnnen fr familjerna, vensom av ver-
      och underhvitsmnnen och av hrhvitsmnnen.
 27.  Frn krigen och av bytet hade de helgat detta fr att hlla
      HERRENS hus vid makt;
      >4 Mos. 31,25 f.
 28.  likaledes allt vad siaren Samuel och Saul, Kis' son, och Abner,
      Ners son, och Joab, Serujas son, hade helgat -- korteligen, var
      och en som helgade ngot lmnade det under Selomits och hans
      brders vrd.
      >1 Sam. 9,9.

 29.  Av jishariterna togos Kenanja och hans sner till de vrldsliga
      sysslorna i Israel, till att vara tillsyningsmn och domare.
 30.  Av hebroniterna togos Hasabja och hans brder, dugliga mn, ett
      tusen sju hundra, till mbetsfrvaltningen i Israel p andra
      sidan Jordan, p vstra sidan, till alla slags sysslor t HERREN
      och till konungens tjnst.
 31.  Fr hebroniterna var Jeria huvudman, fr hebroniterna efter
      deras ttfljd och familjer.  (I Davids fyrtionde regeringsr
      anstlldes underskning rrande dem; och bland dem funnos d
      dugande mn i Jaeser i Gilead.)
 32.  Hans brder, dugliga mn, vore tv tusen sju hundra, huvudmn
      fr familjer.  Dem satte konung David ver rubeniterna, gaditerna
      och ena hlften av Manasse stam, fr att ombesrja alla Guds och
      konungens angelgenheter.
*13/27 Frsta Krnikeboken, 27 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 27 Kapitlet

                  De tolv hravdelningarna.  Israels
                stamhvdingar.  Tillsyningsmnnen ver
               konungens skatter och jordegendom.  Andra
                              mbetsmn.

  1.  Och detta r frteckningen p Israels barn, efter deras antal
      med huvudmnnen fr deras familjer och med ver- och
      underhvitsmnnen och med deras tillsyningsmn vilka tjnade
      konungen i allt som rrde krigsfolkets avdelningar, vilka
      avdelningar kommo och avgingo skiftevis fr var och en av rets
      alla mnader, var avdelning tjugufyra tusen man stark.

  2.  ver den frsta avdelningen, den som tjnstgjorde under frsta
      mnaden, hade Jasobeam, Sabdiels son, beflet.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >1 Krn. 11,11.
  3.  Han hrde till Peres' barn och var huvudanfrare fr alla
      hrhvitsmn som tjnstgjorde under frsta mnaden.
  4.  ver den andra mnadens avdelning hade ahoaiten Dodai beflet,
      det var hans avdelning; dr var ock fursten Miklot.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 23,9 f. 1 Krn. 11,12.
  5.  Den tredje hrhvitsmannen, den som tjnstgjorde under tredje
      mnaden, var Benaja, prsten Jojadas son, ssom
      huvudanfrare.  Och i hans avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 23,29 f. 1 Krn. 11,22 f.
  6.  Denne Benaja var en hjlte bland de trettio och hade beflet
      ver de trettio.  Och vid hans avdelning var hans son Ammisabad.
  7.  Den fjrde, den som tjnstgjorde under fjrde mnaden, var
      Asael, Joabs broder, och efter honom hans son Sebadja.  Och i
      hans avdelning voro tjugufyra tusen
      >2 Sam. 2,18 f. 23,24 f. 1 Krn. 11,26 f.
  8.  Den femte, den som tjnstgjorde under femte mnaden, var
      hvitsmannen Samhut, jisraiten.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
  9.  Den sjtte, den som tjnstgjorde under sjtte mnaden, var
      tekoaiten Ira, Ickes' son.  Och i hans avdelning voro tjugufyra
      tusen.
 10.  Den sjunde, den som tjnstgjorde under sjunde mnaden, var
      peloniten Heles, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
 11.  Den ttonde, den som tjnstgjorde under ttonde mnaden, var
      husatiten Sibbekai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
      >2 Sam. 21,18. 1 Krn. 20,4.
 12.  Den nionde, den som tjnstgjorde under nionde mnaden, var
      anatotiten Abieser, som hrde till benjaminiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
 13.  Den tionde, den som tjnstgjorde under tionde mnaden, var
      netofatiten Maherai, som hrde till seraiterna.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.
 14.  Den elfte, den som tjnstgjorde under elfte mnaden, var
      pirgatoniten Benaja, av Efraims barn.  Och i hans avdelning voro
      tjugufyra tusen.
 15.  Den tolfte, den som tjnstgjorde under tolfte mnaden, var
      netofatiten Heldai, som hrde till Otniels slkt.  Och i hans
      avdelning voro tjugufyra tusen.

 16.  Och Israels stamhvdingar voro dessa: furste fr rubeniterna var
      Elieser, Sikris son; fr simeoniterna Sefatja, Maakas son;
 17.  fr Levi Hasabja, Kemuels son; fr Arons slkt Sadok;
 18.  fr Juda Elihu, en av Davids brder; fr Isaskar Omri, Mikaels
      son;
 19.  fr Sebulon Jismaja, Obadjas son; fr Naftali Jerimot, Asriels
      son;
 20.  fr Efraims barn Hosea, Asasjas son; fr ena hlften av Manasse
      stam Joel, Pedajas son;
 21.  fr andra hlften av Manasse, den i Gilead, Jiddo, Sakarjas son;
      fr Benjamin Jaasiel, Abners son;
 22.  fr Dan Asarel, Jerohams son.  Dessa voro Israels stamhvdingar.

 23.  Men David tog i frteckningen icke upp dem som voro under tjugu
      r, ty HERREN hade lovat att han ville frka Israel ssom
      stjrnorna p himmelen.
      >1 Mos. 15,5. 22,17. 26,4. 4 Mos. 1,2 f.
 24.  Joab, Serujas son, begynte rkningen, men fullbordade den icke,
      ty genom den kom frtrnelse ver Israel; och antalet togs icke
      upp i ngon frteckning i konung Davids krnika.
      >2 Sam. 24,13 f. 1 Krn. 21,4 f.

 25.  Uppsikten ver konungens skatter hade Asmavet, Adiels son; ver
      frrden p flten, i stderna och byarna och fstningstornen
      Jonatan, Ussias son;
 26.  ver dem som arbetade p fltet med jordbruket Esri, Kelubs son;
 27.  ver vingrdarna ramatiten Simei; ver de vinfrrd som man hade
      samlat i vingrdarna sifmiten Sabdi;
 28.  ver olivplanteringarna och mullbrsfikontrden i Lglandet
      gaderiten Baal-Hanan; ver oljefrrden Joas.
 29.  ver de fkreatur som betade i Saron saroniten Sitrai, och ver
      fkreaturen i dalarna Safat, Adlais son;
 30.  ver kamelerna ismaeliten Obil; ver sninnorna meronotiten
      Jedeja;
 31.  ver smboskapen hagariten Jasis.  Alla dessa voro uppsyningsmn
      ver konung Davids godelar.
 32.  Men Jonatan, Davids farbroder, var rdgivare; han var en
      frstndig och skriftlrd man.  Jehiel, Hakmonis son, var
      anstlld hos konungens sner.
 33.  Ahitofel var konungens rdgivare, och arkiten Husai var
      konungens vn[1].
      >2 Sam. 15,12, 37.
 34.  Efter Ahitofel kom Jojada, Benajas son, och Ebjatar.  Och Joab
      var konungens hrhvitsman.
      >2 Sam. 8,16 f. 1 Krn. 18,15 f.

[1]  Se Vn i Ordfrkl.
*13/28 Frsta Krnikeboken, 28 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 28 Kapitlet

                David stller Salomo fram fr folket;
                    giver honom mnsterbilder och
                    beskrivningar till ledning vid
                            tempelbygget.

  1.  Och David frsamlade till Jerusalem alla Israels hvdingar,
      stamhvdingarna och hravdelningarnas hvitsmn, dem som voro i
      konungens tjnst, och ver- och underhvitsmnnen och
      uppsyningsmnnen ver alla konungens och hans sners godelar
      och boskap, s ock hovmnnen och hjltarna och alla tappra
      stridsmn.
  2.  Och konung David stod upp frn sin plats och sade: Hren mig,
      mina brder och mitt folk.  Jag hade sjlv i sinnet att bygga ett
      hus till vilostad fr HERRENS frbundsark och fr vr Guds
      fotapall, och jag hade skaffat frrd till byggnadsverket.
      >2 Sam. 7,2 f. 1 Kon. 8,17 f. 1 Krn 17,1 f. 22,7 f.
  3.  Men Gud sade till mig: 'Du skall icke bygga ett hus t mitt
      namn, ty du r en krigsman och har utgjutit blod.'
      >1 Kon. 5,3.
  4.  Dock utvalde HERREN, Israels Gud mig ur hela min faders hus till
      att vara konung ver Israel evrdligen.  Ty Juda utvalde han
      till furste, och i Juda hus min faders hus, och bland min faders
      sner hade han behag till mig, s att han gjorde mig till konung
      ver hela Israel.
      >1 Mos. 49,8 f. 1 Sam. 16,1, 12 f. 1 Krn. 5,2.
  5.  Och bland alla mina sner -- ty HERREN har givit mig mnga sner
      -- utvalde han min son Salomo till att sitta p HERRENS
      konungatron och hrska ver Israel.
      >1 Krn. 17,11 f.
  6.  Och han sade till mig: 'Din son Salomo r den som skall bygga
      mitt hus och mina frgrdar; ty honom har jag utvalt till min
      son, och jag skall vara hans fader.
      >2 Sam. 7,13 f. 1 Kon. 5,5. 6,12. Ps. 89,4 f.
  7.  Och jag skall befsta hans konungamakt fr evigt, om han r
      stndaktig i att gra efter mina bud och rtter, ssom han nu
      gr.'
  8.  Och nu sger jag infr hela Israel, HERRENS frsamling, och
      infr vr Gud, som hr det: Hllen och akten p alla HERRENS,
      eder Guds, bud, s att I fn besitta det goda landet och lmna
      det ssom arv t edra barn efter eder till evrdlig tid.
  9.  Och du, min son Salomo, m lra knna din faders Gud och tjna
      honom med hngivet hjrta och med villig sjl; ty HERREN
      rannsakar alla hjrtan och frstr alla uppst och tankar.  Om du
      sker honom, s lter han sig finnas av dig, men om du vergiver
      honom, d frkastar han dig evinnerligen.
      >5 Mos. 1O,17. 1 Sam. 16,7. 2 Krn. 15,2. Ps. 7,10. Jes. 55,6.
      >Jer. 11,20. 17,1O. 20,12. Upp. 2,23.
 10.  S se nu till; ty HERREN har utvalt dig att bygga ett hus till
      helgedomen.  Var frimodig och g till verket.

 11.  Och David gav t sin son Salomo en mnsterbild av frhuset och
      tempelbyggnaderna, och av frrdskamrarna, de vre salarna och
      de inre rummen, och av ndastolens[1] boning;
 12.  vidare en mnsterbild av allt som han hade tnkt ut i sitt sinne
      rrande frgrdarna till HERRENS hus, och rrande alla kamrarna
      runt omkring fr Guds hus' skatter och fr de frrd som
      utgjordes av vad som hade blivit helgat t HERREN;
 13.  vidare freskrifter rrande prsternas och leviternas
      avdelningar och alla sysslor som skulle frekomma vid
      tjnstgringen i HERRENS hus, och rrande alla krl som skulle
      anvndas vid tjnstgringen i HERRENS hus,
 14.  och rrande guldet, med uppgift p den vikt i guld, som kom p
      vart srskilt krl till tjnstgringen, och rrande alla krl av
      silver, med uppgift p den vikt som kom p vart srskilt krl
      till tjnstgringen.
 15.  Och han angav vikten p de gyllene ljusstakarna med tillhrande
      lampor av guld, med uppgift p vikten i var srskild ljusstake
      med dess lampor, s ock rrande silverljusstakarna, med uppgift
      p vikten i var ljusstake med dess lampor, alltefter
      beskaffenheten av den tjnstfrrttning vid vilken ljusstaken
      skulle anvndas;
 16.  likaledes rrande vikten p guldet till skdebrdsborden, vart
      bord fr sig, och rrande silvret till silverborden.
 17.  Och han gav honom freskrifter rrande gafflarna och sklarna
      och kannorna av rent guld, och rrande de gyllene bgarna, med
      uppgift p vikten i var srskild bgare, och rrande
      silverbgarna, med uppgift p vikten i var srskild bgare;
 18.  likas rrande rkelsealtaret av rent guld, med uppgift p
      vikten; s ock en mnsterbild av vagnen, de gyllene keruberna,
      som skulle breda ut sina vingar och vertcka HERRENS
      frbundsark.
      >Ps. 18,11.
 19.  Om alltsammans, sade han, har HERREN undervisat mig genom en
      skrift av sin hand, om allt som skall utfras enligt
      mnsterbilden.

 20.  Och David sade till sin son Salomo: Var frimodig och ofrfrad
      och g till verket; frukta icke och var icke frsagd.  Ty HERREN
      Gud, min Gud, skall vara med dig.  Han skall icke lmna dig och
      icke vergiva dig, till dess att allt som skall utfras fr
      tjnstgringen i HERRENS hus har blivit fullbordat.
      >5 Mos. 31,6 f. Jos. 1,7, 9. I Krn. 22,13.
 21.  Och se, hr ro prsternas och leviternas avdelningar, som skola
      frrtta allt slags tjnst i Guds hus.  Och till allt som skall
      utfras har du hos dig allahanda villigt folk, utrustat med
      vishet till allt slags arbete; drjmte ro hvdingarna och allt
      folket redo till allt vad du befaller.

[1]  Se Ndastolen i Ordfrkl.
*13/29 Frsta Krnikeboken, 29 Kapitlet
                   Frsta Krnikeboken, 29 Kapitlet

                   Davids och furstarnas gvor till
                 templet.  Davids bn och tacksgelse.
                              Hans dd.

  1.  Och konung David sade till hela frsamlingen: Min son Salomo
      den ende som Gud har utvalt, r ung och spd, och arbetet r
      stort, ty denna borg r icke avsedd fr en mnniska, utan fr
      HERREN Gud.
      >1 Krn. 22,5.
  2.  Drfr har jag, s vitt jag har frmtt, fr min Guds hus
      anskaffat guld till det som skall vara av guld, silver till det
      som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av
      koppar, jrn till det som skall vara av jrn, och tr till det
      som skall vara av tr, dessutom onyxstenar och andra
      infattningsstenar, svartglnsande och brokiga stenar,
      korteligen, alla slags dyrbara stenar, s ock marmor i
      myckenhet.
      >1 Krn. 22,14.
  3.  Och drjmte, eftersom jag har min Guds hus krt, giver jag nu
      vad jag sjlv ger i guld och silver till min Guds hus, utver
      allt vad jag frut har anskaffat fr det heliga huset:
  4.  tre tusen talenter guld, guld frn Ofir, och sju tusen talenter
      renat silver till att drmed verdraga byggnadernas vggar,
  5.  till att gra av guld vad som skall vara av guld, och till att
      gra av silver vad som skall vara av silver, ja, till allt slags
      arbete som utfres av konstnrer.  Vill d ngon annan nu i dag
      frivilligt fylla sin hand med gvor t HERREN?
      >2 Mos. 35,4 f.

  6.  D kommo frivilligt familjehvdingarna och Israels
      stamhvdingar, s ock ver- och underhvitsmnnen och tillika
      uppsyningsmnnen ver konungens arbeten,
      >2 Mos. 35,21 f., 27 f. 4 Mos. 7,2 f., 10 f. 1 Krn. 28,1 f.
  7.  och de gvo till arbetet p Guds hus fem tusen talenter guld,
      tio tusen dariker, tio tusen talenter silver, aderton tusen
      talenter koppar och ett hundra tusen talenter jrn.
  8.  Och var och en som hade dla stenar i sin go gav dem till
      skatten i HERRENS hus, under gersoniten Jehiels vrd.
      >1 Krn. 26,21 f.
  9.  D gladde sig folket ver deras frivilliga gvor, ty av hngivet
      hjrta buro de fram sina frivilliga gvor t HERREN; konung
      David gladde sig ock hgeligen.

 10.  Och David lovade HERREN infr hela frsamlingen; David sade:
      Lovad vare du, HERRE, vr fader Israels Gud, frn evighet till
      evighet!
 11.  Dig, HERRE, tillhr storhet och makt och hrlighet och glans och
      majestt, ja, allt vad i himmelen och p jorden r.  Ditt, o
      HERRE, r riket, och du har upphjt dig till ett huvud ver
      allt.
      >1 Tim. 1,17. Upp. 4,11. 5,12 f.
 12.  Rikedom och ra komma frn dig, du rder ver allt, och i din
      hand r kraft och makt; det str i din hand att gra vad som
      helst stort och starkt.
      >2 Krn. 20,6.
 13.  S tacka vi dig nu, vr Gud, och lova ditt hrliga namn.
 14.  Ty vad r vl jag, och vad r mitt folk, att vi sjlva skulle
      frm att giva sdana frivilliga gvor?  Nej, frn dig kommer
      allt, och ur din hand hava vi givit det t dig.
 15.  Ty vi ro frmlingar hos dig och gster ssom alla vra fder;
      ssom en skugga ro vra dagar p jorden, och intet r hr att
      lita p.
      >3 Mos. 25,23. Job 8,9. 14,1 f. Ps. 39,13. 90,5 f. 102,12.
      >119,19. Pred. 7,1. Vish. 2,5.  Hebr. 11,13.
 16.  HERRE, vr Gud, alla dessa hvor som vi hava anskaffat fr att
      bygga dig ett hus t ditt heliga namn -- frn din hand hava de
      kommit, och ditt r alltsammans.
 17.  Och jag vet, min Gud, att du prvar hjrtat och har behag till
      vad rtt r.  Med rttsinnigt hjrta har jag burit fram alla
      dessa frivilliga gvor; och nu har jag ock sett med gldje huru
      ditt folk, som str har, har burit fram t dig sina frivilliga
      gvor.
      >1 Krn. 28,9. Ps. 7,10. Upp. 2,23.
 18.  HERRE, Abrahams, Isaks och Israels, vra fders, Gud, lt
      evinnerligen ditt folks hjrtas hg och tankar vara redo till
      sdant, och vnd deras hjrtan till dig.
 19.  Och giv min son Salomo ett hngivet hjrta, s att han hller
      dina bud, dina vittnesbrd och dina stadgar, och utfr allt
      detta och bygger denna borg, vartill jag har skaffat frrd.

 20.  Drefter sade David till hela frsamlingen: Loven HERREN, eder
      Gud.  D lovade hela frsamlingen HERREN, sina fders Gud, och
      de bugade sig och fllo ned fr HERREN och fr konungen.
 21.  Och dagen efter denna dag slaktade de slaktoffer t HERREN och
      offrade brnnoffer t HERREN: tusen tjurar, tusen vdurar och
      tusen lamm med tillhrande drickoffer, drtill slaktoffer i
      myckenhet fr hela Israel.
 22.  Och de to och drucko infr HERRENS ansikte p den dagen med
      stor gldje.  Och de gjorde fr andra gngen Salomo, Davids son,
      till konung; de smorde honom till en HERRENS furste, och Sadok
      till prst.
 23.  Och s satt Salomo p HERRENS tron ssom konung efter sin fader
      David, och han blev lyckosam; och hela Israel lydde honom.
      >1 Kon. 1,35.
 24.  Och alla hvdingarna och hjltarna och drjmte alla konung
      Davids sner underkastade sig konung Salomo.
 25.  Och HERREN gjorde Salomo vermttan stor infr hela Israel, och
      lt hans konungsliga hrlighet bliva strre n ngons som fre
      honom hade varit konung ver Israel.
      >1 Kon. 2,12. 10,23 f. 2 Krn. 1,1.

 26.  Men David, Isais son, hade regerat ver hela Israel.
 27.  Den tid han regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
      regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
      r.
      >2 Sam. 5,4 f. 1 Kon. 2,11. 1 Krn. 3,4.
 28.  Och han dog i en god lder, mtt p att leva och mtt p rikedom
      och ra.  Och hans son Salomo blev konung efter honom.

 29.  Och vad som r att sga om konung David, om hans frsta tid
      svl som om hans sista, det finnes upptecknat i siaren Samuels
      krnika, i profeten Natans krnika och i siaren Gads krnika,
      >1 Krn.  21,9.
 30.  tillika med hela hans regering och hans bedrifter och de
      skickelser som vergingo honom och Israel och alla andra lnder
      och riken.
