@c -*- 1917 -*-
*12/ Andra Konungaboken
*12/01 Andra Konungaboken, 1 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 1 Kapitlet

               Ahasjas sjukdom.  Hans budskickning till
                   guden i Ekron.  Eld frn himmelen
                   nedkallad av Elia.  Ahasjas dd.

  1.  Efter Ahabs dd avfll Moab frn Israel.
      >2 Kon. 3.5.

  2.  Och Ahasja strtade ned genom gallret i sin vre sal i Samaria
      och skadade sig, s att han blev sjuk.  D skickade han stad
      sndebud och sade till dem: Gn och frgen Baal-Sebub, guden i
      Ekron, om jag skall tillfriskna frn denna sjukdom.
  3.  Men HERRENS ngel hade talat s till tisbiten Elia: St upp och
      g emot konungens i Samaria sndebud och tala s till dem: 'r
      det drfr att ingen Gud finnes i Israel som I gn stad och
      frgen Baal-Sebub, guden i Ekron?
  4.  Drfr att I gren detta, sger HERREN s: Du skall icke komma
      upp ur den sng i vilken du har lagt dig, ty du skall dden
      d.'  Och Elia gick.

  5.  Nr sedan sndebuden kommo tillbaka till konungen, frgade han
      dem: Varfr kommen I tillbaka?
  6.  De svarade honom: En man kom emot oss och sade till oss: 'Gn
      tillbaka till konungen, som har snt eder, och talen s till
      honom: S sger HERREN: r det drfr att ingen Gud finnes i
      Israel som du snder bud fr att frga Baal-Sebub, guden i
      Ekron?  Drfr att du s gr skall du icke komma upp ur den sng
      i vilken du har lagt dig, ty du skall dden d.'
  7.  D frgade han dem: Huru sg den mannen ut, som kom emot eder
      och talade till eder p detta stt?
  8.  De svarade honom: Mannen bar en hrmantel och var omgjordad med
      en ldergrdel om sina lnder.  D sade han: Det var tisbiten
      Elia.
      >Sak. 13,4. Matt. 3,4.
  9.  Och han snde till honom en underhvitsman med femtio man.  Och
      nr denne kom upp till honom, dr han satt p toppen av berget,
      sade han till honom: Du gudsman, konungen befaller dig att
      komma ned.
 10.  Men Elia svarade och sade till underhvitsmannen: Om jag r en
      gudsman, s komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina
      femtio.  D kom eld ned frn himmelen och frtrde honom och
      hans femtio.
      >Luk. 9,54.
 11.  Och han snde ter till honom en annan underhvitsman med
      femtio man.  Denne tog till orda och sade till honom: Du
      gudsman, s sger konungen: Kom strax ned.
 12.  Men Elia svarade och sade till dem: Om jag r en gudsman, s
      komme eld ned frn himmelen och frtre dig och dina femtio.  D
      kom Guds eld ned frn himmelen och frtrde honom och hans
      femtio.
 13.  ter snde han stad en tredje underhvitsman med femtio man
      Och denne tredje underhvitsman drog ditupp, och nr han kom
      fram, fll han ned p sina knn fr Elia och bad honom och sade
      till honom: Du gudsman, lt mitt liv och dessa dina femtio
      tjnares liv vara ngot aktat i dina gon.
 14.  Se, eld har kommit ned frn himmelen och frtrt de frsta tv
      underhvitsmnnen med deras femtio man; men lt nu mitt liv vara
      ngot aktat i dina gon.
 15.  Och HERRENS ngel sade till Elia: G ned med honom, frukta icke
      fr honom.  D stod han upp och gick med honom ned till konungen
 16.  Och han sade till denne: S sger HERREN: Eftersom du skickade
      sndebud fr att frga Baal-Sebub, guden i Ekron -- likasom om i
      Israel icke funnes ngon Gud, som du kunde frga hrom --
      frdenskull skall du icke f komma upp ur den sng i vilken du
      har lagt dig, ty du skall dden d.
 17.  Och han dog, i enlighet med det HERRENS ord som Elia hade talat;
      och Joram blev konung efter honom, i Jorams, Josafats sons, Juda
      konungs, andra regeringsr.  Han hade nmligen ingen son.
      >2 Kon. 3,1. 2 Krn. 21,3.

 18.  Vad nu mer r att sga om Ahasja, om vad han gjorde, det finnes
      upptecknat i Israels konungars krnika.
*12/02 Andra Konungaboken, 2 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 2 Kapitlet

               Elias sista besk hos profetlrjungarna.
               Hans himmelsfrd.  Elisa vid Jordan och i
                Jeriko.  Vattnet i Jeriko.  Gossarna vid
                                Betel.

  1.  Vid den tid d HERREN ville upptaga Elia till himmelen i en
      stormvind gingo Elia och Elisa frn Gilgal.
  2.  Och Elia sade till Elisa: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
      till Betel.  Men Elisa svarade: S sant HERREN lever, och s
      sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo ned till
      Betel.
  3.  D kommo profetlrjungarna i Betel ut till Elisa och sade till
      honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn dig,
      upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
      stilla.
  4.  Och Elia sade till honom: Elisa, stanna hr, ty HERREN har snt
      mig till Jeriko.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
      sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de kommo till
      Jeriko.
  5.  D gingo profetlrjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade
      till honom: Vet du att HERREN i dag vill taga din herre ifrn
      dig, upp ver ditt huvud?  Han svarade: Ja, jag vet det; tigen
      stilla.
  6.  Och Elia sade till honom: Stanna hr, ty HERREN har snt mig
      till Jordan.  Men han svarade: S sant HERREN lever, och s
      sant du sjlv lever, jag lmnar dig icke.  Och de gingo bda
      stad.
  7.  Men femtio mn av profetlrjungarna gingo ock stad och stllde
      sig p ngot avstnd, lngre bort, under det att de bda stodo
      vid Jordan.
  8.  Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog p vattnet; d
      delade sig detta t tv sidor.  Och de gingo s bda p torr mark
      drigenom.
      >2 Mos. 14,21 f. Jos. 3,16.

  9.  Nr de hade kommit ver, sade Elia till Elisa: Bed mig om vad
      jag skall gra fr dig, innan jag bliver tagen ifrn dig.  Elisa
      sade M en dubbel arvslott av din ande falla mig till.
      >5 Mos. 21,7. Syr. 48,12.
 10.  Han svarade: Du har bett om ngot svrt.  Men om du ser mig, nr
      jag bliver tagen ifrn dig, d kommer det dock att s ske dig;
      varom icke, s sker det ej.
 11.  Under det att de nu gingo och talade, syntes pltsligt en vagn
      eld, med hstar av eld, och skilde de bda frn varandra; och
      Elia for i stormvinden upp till himmelen.
      >1 Mos. 5,24. 1 Mack. 2,58.
 12.  Och Elisa sg det och ropade: Min fader, min fader!  Du som fr
      Israel r bde vagnar och ryttare!  Sedan sg han honom icke
      mer.  Och han fattade i sina klder och rev snder dem i tv
      stycken.
      >2 Kon. 6,17. 13,14.
 13.  Drefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och
      vnde s om och stllde sig vid Jordans strand.
      >1 Kon. 19,l9.
 14.  Och han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog p
      vattnet och sade: Var r HERREN, Elias Gud?  D nu ocks Elisa
      slog p vattnet, delade det sig t tv sidor, och han gick ver.

 15.  Nr profetlrjungarna, som voro vid Jeriko p ngot avstnd,
      sgo detta, sade de: Elias ande vilar p Elisa.  Och de kommo
      honom till mtes och bugade sig ned till jorden fr honom.
 16.  Och de sade till honom: Se, bland dina tjnare finnas femtio
      raska mn; lt dessa g och ska efter din herre.  Kanhnda har
      HERRENS Ande lyft upp honom och kastat honom p ngot berg eller
      i ngon dal.  Men han svarade: Snden ingen stad.
      >1 Kon. 18,12.
 17.  Men nr de lnge och vl entrget hade bett honom drom, sade
      han: S snden d stad.  D snde de stad femtio mn; och
      dessa skte efter honom i tre dagar, men funno honom icke.
 18.  Nr de sedan kommo tillbaka till honom, medan han nnu vistades
      i Jeriko, sade han till dem: Sade jag icke till eder att I icke
      skullen g?

 19.  Och mnnen i staden sade till Elisa: Stadens lge r ju gott,
      ssom min herre ser, men vattnet r dligt, och drav komma
      missfall i landet.
      >2 Mos. 15,23 f.
 20.  Han sade: Hmten hit t mig en ny skl och lggen salt dri.
      Och de hmtade en t honom.
 21.  Drefter gick han ut till vattenkllan och kastade salt dri och
      sade: S sger HERREN: Jag har nu gjort detta vatten sunt; dd
      och missfall skola icke mer komma drav.
 22.  Och vattnet blev sunt, och har frblivit s nda till denna dag,
      i enlighet med det ord Elisa talade.
 23.  Drifrn begav han sig upp till Betel.  Och under det han var p
      vg ditupp, kom en skara gossar ut ur staden; och de begynte
      driva gck med honom och ropade till honom: Upp med dig, du
      flintskalle!  Upp med dig, du flintskalle!
 24.  Nr han d vnde sig om och fick se dem, uttalade han en
      frbannelse ver dem i HERRENS namn.  D kommo tv bjrninnor ut
      ur skogen och sleto snder fyrtiotv av barnen.
 25.  Drifrn gick han till berget Karmel och vnde sedan drifrn
      tillbaka till Samaria.
*12/03 Andra Konungaboken, 3 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 3 Kapitlet

                 Joram konung i Israel.  Hans krigstg
               tillsammans med Josafat mot konung Mesa
                 i Moab.  Elisas profetia.  Moabiternas
                              nederlag.

  1.  Joram, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i Josafats,
      Juda konungs, adertonde regeringsr, och han regerade i tolv r.
      >2 Kon. 1,17.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; dock icke ssom hans
      fader och moder, ty han skaffade bort den Baalsstod som hans
      fader hade ltit gra.
      >1 Kon. 16,31 f.
  3.  Dock hll han fast vid de Jerobeams, Nebats sons, synder genom
      vilka denne hade kommit Israel att synda; frn dessa avstod han
      icke.
      >1 Kon. 12,28 f.

  4.  Mesa, konungen i Moab, som gde mycken boskap, hade i skatt till
      konungen i Israel erlagt hundra tusen lamm och ull av hundra
      tusen vdurar.
  5.  Men nr Ahab var dd, avfll konungen i Moab frn konungen i
      Israel.
      >2 Kon, 1,1.
  6.  D drog konung Joram ut frn Samaria och mnstrade hela Israel.
  7.  Drefter snde han stad bud till Josafat, konungen i Juda, och
      lt sga honom: Konungen i Moab har avfallit frn mig.  Vill du
      draga med mig fr att strida mot Moab?  Han svarade: Ja, jag
      vill draga ditupp -- jag ssom du, mitt folk ssom ditt folk,
      mina hstar ssom dina hstar!
      >1 Kon. 22,4.
  8.  Och han frgade: Vilken vg skola vi draga ditupp?  Han svarade
      Vgen genom Edoms ken.

  9.  S drogo d konungen i Israel konungen i Juda och konungen i
      Edom stad; men nr de hade frdats sju dagsresor, fanns intet
      vatten fr hren och fr djuren som de hade med sig.
 10.  D sade Israels konung: Ack att HERREN skulle kalla tillhopa
      dessa tre konungar fr att giva dem i Moabs hand!
 11.  Men Josafat sade: Finnes hr ingen HERRENS profet, s att vi
      kunna frga HERREN genom honom?  D svarade en av Israels
      konungs tjnare och sade: Elisa, Safats son, finnes hr, han
      som plgade gjuta vatten p Elias hnder.
      >1 Kon. 22,5, 7.
 12.  Josafat sade: Hos honom r HERRENS ord.  Israels konung och
      Josafat och Edoms konung gingo d ned till honom.
 13.  Men Elisa sade till Israels konung: Vad har du med mig att
      gra?  G du till din faders profeter och till din moders
      profeter.  Israels konung svarade honom: Bort det, att HERREN
      skulle hava kallat tillhopa dessa tre konungar fr att giva dem
      i Moabs hand!
 14.  D sade Elisa: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens tjnare
      jag r: om jag icke hade undseende fr Josafat, Juda konung, s
      skulle jag icke akta p dig eller se till dig.
 15.  Men hmten nu hit t mig en harpospelare.  S ofta harpospelaren
      spelade, kom nmligen HERRENS hand ver honom.
      >1 Sam. 10,5.
 16.  Och han sade: S sger HERREN: Grven i denna dal grop vid
      grop.
 17.  Ty s sger HERREN: I skolen icke mrka ngon vind, ej heller se
      ngot regn, men likvl skall denna dal bliva full med vatten, s
      att bde I sjlva skolen hava att dricka och eder boskap och
      edra vriga djur.
 18.  Dock anser HERREN icke ens detta vara nog, utan han vill ock
      giva Moab i eder hand.
 19.  Och I skolen intaga alla befsta stder och alla andra ansenliga
      stder, I skolen flla alla nyttiga trd och kasta igen alla
      vattenkllor, och alla brdiga kerstycken skolen I frdrva med
      stenar.
 20.  Och se, om morgonen, vid den tid d spisoffret frambres,
      strmmade vatten till frn Edomssidan, s att landet fylldes med
      vatten.
      >2 Mos. 29,39 f.
 21.  Moabiterna hade nu allasammans hrt att konungarna hade dragit
      upp fr att strida mot dem, och alla de som voro vid vapenfr
      lder eller drutver blevo uppbdade och stodo nu vid grnsen.
 22.  Men bittida om morgonen, nr solen gick upp och lyste p
      vattnet, sgo moabiterna vattnet framfr sig rtt ssom blod.
 23.  D sade de: Det r blod!  Konungarna hava helt visst rkat i
      strid och drvid drpt varandra.  Nu till plundring, Moab!
 24.  Men nr de kommo till Israels lger, brto israeliterna fram och
      slogo moabiterna, s att de flydde fr dem.  Och de drogo in i
      landet och slogo ytterligare moabiterna.
 25.  Och stderna frstrde de, och p alla brdiga kerstycken
      kastade de var och en sin sten, till dess de hade verhljt dem,
      och alla vattenkllor tppte de till, och alla nyttiga trd
      fllde de, s att de till slut lmnade kvar allenast stenarna av
      Kir-Hareset.  Men nr slungkastarna omringade staden och beskto
      den
 26.  och Moabs konung sg att han icke kunde hlla stnd i striden,
      tog han med sig sju hundra svrdbevpnade mn fr att sl sig
      igenom till Edoms konung; men de kunde det icke.
 27.  D tog han sin frstfdde son, den som skulle bliva konung efter
      honom, och offrade denne p muren till ett brnnoffer.  D
      drabbades Israel av svr hemskelse, s att de mste bryta upp
      och lmna honom i fred och vnda tillbaka till sitt land igen.
*12/04 Andra Konungaboken, 4 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 4 Kapitlet

                   Elisa och nkans olja.  Elisa hos
                sunemitiskan.  Hennes son teruppvckt
                  genom Elisa.  Dden i grytan.  Ett
                     hundra mn mttade av Elisa.

  1.  Och en kvinna som var hustru till en av profetlrjungarna ropade
      till Elisa och sade: Min man, din tjnare, har dtt, och du vet
      att din tjnare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsgare
      och vill taga mina bda sner till trlar.
      >3 Mos. 25,39 f. Matt. 18,25.
  2.  Elisa sade till henne: Vad kan jag gra fr dig?  Sg mig, vad
      har du i huset?  Hon svarade: Din tjnarinna har intet annat i
      huset n en flaska smrjelseolja.
      >1 Kon. 17,12 f.
  3.  D sade han: G och lna dig krl utifrn av alla dina grannar,
      tomma krl, men icke fr f.
  4.  G s in, och stng igen drren om dig och dina sner, och gjut
      i alla dessa krl; och nr ett krl r fullt, s flytta undan
      det.
  5.  D gick hon ifrn honom.  Och sedan hon hade stngt igen drren
      om sig och sina sner, buro de fram krlen till henne, och hon
      gt i.
  6.  Och nr krlen voro fulla, sade hon till sin son: Br fram t
      mig nnu ett krl.  Men han svarade henne: Hr finnes intet
      krl mer.  D stannade oljan av.
  7.  Och hon kom och berttade detta fr gudsmannen.  D sade han: G
      och slj oljan, och betala din skuld.  Sedan m du med dina
      sner leva av det som bliver ver.

  8.  En dag kom Elisa ver till Sunem.  Dr bodde en rik kvinna, som
      ndgade honom att ta hos sig; och s ofta han sedan kom
      ditver, tog han in dr och t.
  9.  D sade hon en gng till sin man: Se, jag har frnummit att han
      som bestndigt kommer hitver r en helig gudsman.
 10.  S lt oss nu mura upp ett litet rum p taket och dr stta in
      t honom en sng, ett bord, en stol och en ljusstake, s att han
      kan f taga in dr, nr han kommer till oss.
 11.  S kom han dit en dag och fick d taga in i rummet och ligga
      dr.
 12.  Och han sade till sin tjnare Gehasi: Kalla hit sunemitiskan.
      D kallade han dit henne, och hon infann sig dr hos tjnaren.
 13.  Ytterligare tillsade han honom: Sg till henne: 'Se, du har
      haft allt detta besvr fr oss.  Vad kan nu jag gra fr dig?  Har
      du ngot att andraga hos konungen eller hos hrhvitsmannen?'
      Men hon svarade: Nej; jag bor ju hr mitt ibland mitt folk.
 14.  Sedan frgade han: Vad kan jag d gra fr henne?  Gehasi
      svarade: Jo, hon har ingen son, och hennes man r gammal.
 15.  S sade han d: Kalla henne hitin.  D kallade han dit henne,
      och hon stannade i drren.
 16.  Och han sade: Nsta r vid just denna tid skall du hava en son
      i famnen.  Hon svarade: Nej, min herre, du gudsman, inbilla
      icke din tjnarinna ngot sdant.
      >1 Mos. 18,10.
 17.  Men kvinnan blev havande och fdde en son fljande r, just vid
      den tid som Elisa hade sagt henne.

 18.  Och nr gossen blev strre, hnde sig en dag att han gick ut
      till sin fader hos skrdemnnen.
 19.  D begynte han klaga fr sin fader: Mitt huvud!  Mitt huvud!
      Denne sade till sin tjnare: Tag honom och br honom till hans
      moder.
 20.  Han tog honom d och frde honom till hans moder.  Och han satt i
      hennes kn till middagstiden; d gav han upp andan.
 21.  Men hon gick upp och lade honom p gudsmannens sng och stngde
      igen om honom och gick ut.
 22.  Drefter kallade hon p sin man och sade: Snd till mig en av
      tjnarna med en sninna, s vill jag skynda till gudsmannen;
      sedan kommer jag strax tillbaka.
 23.  Han sade: Varfr vill du i dag fara till honom?  Det r ju
      varken nymnad eller sabbat.  Hon svarade: Oroa dig icke!
 24.  Sedan lt hon sadla sninnan och sade till sin tjnare: Driv p
      framt, och gr icke ngot uppehll i min frd, frrn jag sger
      dig till.
 25.  S begav hon sig stad och kom till gudsmannen p berget Karmel.
      D nu gudsmannen fick se henne p ngot avstnd, sade han till
      sin tjnare Gehasi: Se, dr r sunemitiskan.
      >2 Kon. 2,25.
 26.  Skynda nu emot henne och frga henne: 'Allt str vl rtt till
      med dig och med din man och med gossen?'  Hon svarade: Ja.
 27.  Men nr hon kom upp till gudsmannen p berget, fattade hon om
      hans ftter.  D gick Gehasi fram och ville driva henne undan;
      men gudsmannen sade: Lt henne vara, ty hennes sjl r
      bedrvad; men HERREN hade frdolt detta fr mig och icke ltit
      mig f veta det.
 28.  Och hon sade: Hade jag vl bett min herre om en son?  Sade jag
      icke fastmer att du icke skulle inbilla mig ngot?
 29.  D sade han till Gehasi: Omgjorda dina lnder och tag min stav
      i din hand och g stad; om du mter ngon, s hlsa icke p
      honom, och om ngon hlsar p dig, s besvara icke hans
      hlsning.  Och lgg sedan min stav p gossens ansikte.
      >Luk. 10,4.
 30.  Men gossens moder sade: S sant HERREN lever, och s sant du
      sjlv lever, jag slpper dig icke.  D stod han upp och fljde
      med henne.
 31.  Men Gehasi hade redan gtt fre dem och lagt staven p gossens
      ansikte; dock hrdes icke ett ljud, och intet spr av
      frnimmelse kunde mrkas.  D vnde han om och gick honom till
      mtes och berttade det fr honom och sade: Gossen har icke
      vaknat upp.
 32.  Och nr Elisa kom in i huset, fick han se att gossen lg dd p
      hans sng.
 33.  D gick han in och stngde igen drren om dem bda och bad till
      HERREN.
      >Matt. 6,6. Apg. 9,40.
 34.  Och han steg upp i sngen och lade sig ver gossen, s att han
      hade sin mun p hans mun, sina gon p hans gon och sina hnder
      p hans hnder.  Nr han s lutade sig ned ver gossen, blev
      kroppen varm.
      >1 Kon. 17,21 f. Apg. 20,10 f.
 35.  Drefter gick han ter fram och tillbaka i rummet och steg s
      ter upp i sngen och lutade sig ned ver honom.  D ns gossen,
      nda till sju gnger.  Och drp slog gossen upp gonen.
 36.  Sedan ropade han p Gehasi och sade: Kalla hit sunemitiskan.
      D kallade han in henne, och nr hon kom in till honom, sade
      han: Tag din son.
 37.  D kom hon fram och fll ned fr hans ftter och bugade sig mot
      jorden.  Drefter tog hon sin son och gick ut.

 38.  Och Elisa kom ter till Gilgal, medan hungersnden var i landet.
      Nr d profetlrjungarna sutto dr infr honom, sade han till
      sin tjnare Stt p den stora grytan och koka ngot till soppa
      t profetlrjungarna.
      >2 Kon. 2,1. 6,1.
 39.  Och en av dem gick ut p marken fr att plocka ngot grnt; d
      fick han se en vild slingervxt, och av den plockade han ngot
      som liknade gurkor, sin mantel full.  Nr han sedan kom in, skar
      han snder dem och lade dem i soppgrytan; ty de knde icke till
      dem.
 40.  Och de ste upp t mnnen, fr att de skulle ta.  Men s snart
      de hade begynt ta av soppan, gvo de upp ett rop och sade:
      Dden r i grytan, du gudsman!  Och de kunde icke ta.
 41.  D sade han: Skaffen hit mjl.  Detta kastade han i
      grytan.  Drefter sade han: s upp t folket och lt dem ta.
      Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.

 42.  Och en man kom frn Baal-Salisa och frde med sig t gudsmannen
      frstlingsbrd; tjugu kornbrd, och ax av grnskuren sd i sin
      pse.  D sade han: Giv det t folket att ta.
      >4 Mos. 18,31. Matt. 14,15 f. 15,32 f. Mark. 6,35 f. 8,1 f.
      >Luk. 9,12 f. Joh. 6,5 f.
 43.  Men hans tjnare sade: Huru skall jag kunna stta fram detta
      fr hundra mn?  Han sade: Giv det t folket att ta; ty s
      sger HERREN: De skola ta och f ver.
 44.  D satte han fram det fr dem.  Och de to och fingo ver, ssom
      HERREN hade sagt.
*12/05 Andra Konungaboken, 5 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 5 Kapitlet

               Naaman botad frn spetlska genom Elisa.
                 Gehasis oredlighet och hans straff.

  1.  Naaman, den arameiske konungens hrhvitsman, hade stort
      anseende hos sin herre och var hgt aktad, ty genom honom hade
      HERREN givit seger t Aram; och han var en tapper stridsman, men
      spetlsk.
  2.  Nu hade aramerna, en gng d de drogo ut p strvtg, frt med
      sig ssom fnge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjnst
      hos Naamans hustru.
  3.  Denna sade till sin fru: Ack att min herre vore hos profeten i
      Samaria, s skulle denne nog befria honom frn hans spetlska!
  4.  D gick hon stad och berttade detta fr sin herre och sade:
      S och s har flickan ifrn Israels land sagt.
  5.  Konungen i Aram svarade: Far dit, s skall jag snda brev till
      konungen i Israel.  S for han d och tog med sig tio talenter
      silver och sex tusen siklar guld, s ock tio hgtidsdrkter.
  6.  Och han verlmnade brevet till Israels konung, och dri stod
      det: Nu, nr detta brev kommer dig till handa, m du veta att
      jag har snt till dig min tjnare Naaman, fr att du m befria
      honom frn hans spetlska.
  7.  Nr Israels konung hade lst brevet, rev han snder sina klder
      och sade: r jag d Gud, s att jag skulle kunna dda och gra
      levande, eftersom denne snder bud till mig att jag skall befria
      en man frn hans spetlska?  Mrken nu och sen huru han sker sak
      med mig.
      >5 Mos. 32,39. 1 Sam. 2,6.

  8.  Men nr gudsmannen Elisa hrde att Israels konung hade rivit
      snder sina klder, snde han till konungen och lt sga:
      Varfr har du rivit snder dina klder?  Lt honom komma till
      mig, s skall han frnimma att en profet finnes i Israel.
  9.  S kom d Naaman med sina hstar och vagnar och stannade vid
      drren till Elisas hus.
 10.  D snde Elisa ett bud ut till honom och lt sga: G bort och
      bada dig sju gnger i Jordan, s skall ditt ktt ter bliva sig
      likt, och du skall bliva ren.
      >Joh. 9,7.
 11.  Men Naaman blev vred och for sin vg, i det han sade: Jag
      tnkte att han skulle g ut till mig och trda fram och kalla
      HERRENS, sin Guds, namn och fra sin hand fram och ter ver
      stllet och s taga bort spetlskan.
 12.  ro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bttre n alla
      vatten Israel?  D kunde jag ju lika grna bada mig i dem fr att
      bliva ren.  S vnde han om och for sin vg i vrede.
 13.  Men hans tjnare gingo fram och talade till honom och sade: Min
      fader, om profeten hade frelagt dig ngot svrt, skulle du d
      icke hava gjort det?  Huru mycket mer nu, d han allenast har
      sagt till dig: 'Bada dig, s bliver du ren'!
 14.  D for han ned och doppade sig i Jordan sju gnger, ssom
      gudsmannen hade sagt; och hans ktt blev d ter sig likt,
      friskt ssom en ung gosses ktt, och han blev ren.
      >Luk. 4,27.

 15.  Drefter vnde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara
      och gick in och trdde fram fr honom och sade: Se, nu vet jag
      att ingen Gud finnes p hela jorden utom i Israel.  S tag nu
      emot en tacksamhetssknk av din tjnare.
 16.  Men han svarade: S sant HERREN lever, han vilkens tjnare jag
      r, jag vill icke taga emot den.  Och fastn han entrget bad
      honom att taga emot den, ville han icke.
 17.  D sade Naaman: Om du icke vill detta, s lt d din tjnare f
      s mycket jord som ett par mulsnor kunna bra.  Ty din tjnare
      vill icke mer offra brnnoffer och slaktoffer t andra gudar,
      utan allenast t HERREN.
 18.  Detta m dock HERREN frlta din tjnare: nr min herre gr in i
      Rimmons tempel fr att dr bja kn, och han d stder sig vid
      min hand, och jag ocks bjer kn dr i Rimmons tempel, m d
      HERREN frlta din tjnare, nr jag s bjer kn i Rimmons
      tempel.
 19.  Han sade till honom: Far i frid.

      Men nr hn hade lmnat honom och farit ett stycke vg framt,
 20.  tnkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjnare: Se, min herre har
      slppt denne Naaman frn Aram, utan att taga emot av honom vad
      han hade frt med sig.  S sant HERREN lever, jag vill skynda
      efter honom och ska f ngot av honom.
 21.  S gav sig d Gehasi stad efter Naaman.  Men nr Naaman sg
      ngon skynda efter sig, steg han med hast ned frn vagnen och
      gick emot honom och sade: Allt str vl rtt till?
 22.  Han svarade: Ja; men min herre har snt mig och lter sga:
      'Just nu hava tv unga mn, profetlrjungar, kommit till mig
      frn Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tv
      hgtidsdrkter.'
 23.  Naaman svarade: Vrdes taga tv talenter.  Och han bad honom
      entrget och knt s in tv talenter silver i tv pungar och tog
      fram tv hgtidsdrkter, och lmnade detta t tv av sina
      tjnare, och dessa buro det framfr honom.
 24.  Men nr han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade
      det i frvar i huset; sedan lt han mnnen g sin vg.
 25.  Drefter gick han in och trdde fram fr sin herre.  D frgade
      Elisa honom: Varifrn kommer du, Gehasi?  Han svarade: Din
      tjnare har ingenstdes varit.
 26.  D sade han till honom: Menar du att jag icke i min ande var
      med, nr en man vnde om frn sin vagn och gick emot dig?  r det
      nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klder, s ock
      olivplanteringar, vingrdar, fr och fkreatur, tjnare och
      tjnarinnor,
 27.  nu d Naamans spetlska kommer att lda vid dig och vid dina
      efterkommande fr evigt?  S gick denne ut ifrn honom, vit
      ssom sn av spetlska.
      >2 Mos. 4,6. 4 Mos 12,10.
*12/06 Andra Konungaboken, 6 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 6 Kapitlet

                Elisa och den tappade yxan.  Kriget med
               aramerna.  Deras hr slagen av Elisa med
                   blindhet.  Svr hungersnd i det
               belgrade Samaria.  Profetia om rddning.

  1.  Profetlrjungarna sade till Elisa: Se, rummet dr vi sitta
      infr dig r fr trngt fr oss.
      >2 Kon. 4,38.
  2.  Lt oss drfr g till Jordan och drifrn hmta var sin
      timmerstock, s att vi dr kunna bygga oss ett annat hus att
      sitta i.  Han svarade: Gn stad.
  3.  Men en av dem sade: Vrdes sjlv g med dina tjnaren.  Han
      varade: Ja, jag skall g med.
  4.  S gick han med dem.  Och nr de kommo till Jordan, begynte de
      hugga ned trd.
  5.  Men under det att en av dem hll p att flla en stock, fll
      yxjrnet i vattnet.  D gav han upp ett rop och sade: Ack, min
      herre, yxan var ju lnad.
  6.  Gudsmannen frgade: Var fll den i?  Och han visade honom
      stllet.  D hgg han av ett stycke tr och kastade det i dr
      och fick s jrnet att flyta upp.
  7.  Sedan sade han: Tag nu upp det.  D rckte mannen ut sin hand
      och tog det.

  8.  Och konungen i Aram lg i krig med Israel.  Men nr han rdfrde
      sig med sina tjnare och sade: P det och det stllet vill jag
      lgra mig,
  9.  d snde gudsmannen bud till Israels konung och lt sga: Tag
      dig till vara fr att tga fram vid det stllet, ty aramerna
      ligga dr.
 10.  D snde Israels konung till det stlle som gudsmannen hade
      angivit fr honom och varnat honom fr; och han tog sig till
      vara dr.  Detta skedde icke allenast en gng eller tv gnger.
 11.  Hrver blev konungen i Aram mycket orolig; och han kallade till
      sig sina tjnare och sade till dem: Kunnen I icke sga mig vem
      av de vra det r som hller med Israels konung?
 12.  D svarade en av hans tjnare: Icke s, min herre konung; men
      Elisa, profeten i Israel, kungr fr Israels konung vart ord som
      du talar i din sovkammare.
 13.  Han sade: Gn och sen till, var han finnes, s att jag kan
      snda stad och gripa honom.  Och man berttade fr honom att
      han var i Dotan.

 14.  D snde han dit hstar och vagnar och en stor hr; och de kommo
      dit om natten och omringade staden.
 15.  Nr nu gudsmannens tjnare bittida om morgonen stod upp och gick
      ut, fick han se att en hr hade lgrat sig runt omkring staden
      med hstar och vagnar.  D sade tjnaren till honom: Ack, min
      herre, huru skola vi nu gra?
 16.  Han svarade: Frukta icke; ty de som ro med oss ro flera n de
      som ro med dem.
      >2 Krn. 32,7. 1 Joh. 4,4.
 17.  Och Elisa bad och sade: HERRE, ppna hans gon, s att han
      ser.  D ppnade HERREN tjnarens gon, och han fick se att
      berget var fullt med hstar och vagnar av eld, runt omkring
      Elisa.
      >1 Mos. 32,1 f. 2 Kon. 2,11 f. 13,14. Ps. 34,8.

 18.  Nr de nu drogo ned mot honom, bad Elisa till HERREN och sade:
      Sl detta folk med blindhet.  D slog han dem med blindhet,
      ssom Elisa bad.
      >1 Mos. 19,11.
 19.  Och Elisa sade till dem: Detta r icke den rtta vgen eller
      den rtta staden.  Fljen mig, s skall jag fra eder till den
      man som I sken.  Drefter frde han dem till Samaria.
 20.  Men nr de kommo till Samaria, sade Elisa: HERRE, ppna dessas
      gon, s att de se.  D ppnade HERREN deras gon, och de fingo
      se att de voro mitt i Samaria.
 21.  Nr d Israels konung sg dem, sade han till Elisa: Skall jag
      hugga ned dem, min fader, skall jag hugga ned dem?
 22.  Han svarade: Du skall icke hugga ned dem.  Du plgar ju icke ens
      hugga ned dem som du har tagit till fnga med svrd och
      bge.  Stt fram fr dem mat och dryck och lt dem ta och
      dricka, och lt dem sedan g till sin herre igen
 23.  D tillredde han t dem en stor mltid, och nr de hade tit och
      druckit, lt han dem g; och de gingo till sin herre igen.  Sedan
      kommo icke vidare ngra arameiska strvskaror in i Israels land.

 24.  Drefter hnde sig att Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela
      sin hr och drog upp och belgrade Samaria.
 25.  Och medan de belgrade Samaria, uppstod dr en s stor
      hungersnd, att man betalade ttio siklar silver fr ett
      snehuvud och fem siklar silver fr en fjrdedels kab duvotrck.
 26.  Och en gng d Israels konung gick omkring p muren ropade en
      kvinna till honom och sade: Hjlp, min herre konung!
 27.  Han svarade: Hjlper icke HERREN dig, varifrn skall d jag
      kunna skaffa hjlp t dig?  Frn logen eller frn vinpressen?
 28.  Och konungen frgade henne: Vad fattas dig?  Hon svarade:
      Kvinnan dr sade till mig: 'Giv hit din son, s att vi f ta
      honom i dag, s skola vi ta min son i morgon.'
      >3 Mos. 26,29. 5 Mos. 28,53, 57. Klag. 4,10.
 29.  S kokade vi min son och to upp honom.  Nsta dag sade jag till
      henne: 'Giv nu hit din son, s att vi f ta honom.'  Men d
      gmde hon undan sin son.
 30.  Nr konungen hrde kvinnans ord, rev han snder sina klder, dr
      han gick p muren.  D fick folket se att han hade scktyg
      inunder, nrmast kroppen.
 31.  Och han sade: Gud straffe mig nu och framgent, om Elisas,
      Safats sons, huvud i dag fr sitta kvar p honom.
      >1 Kon. 19,2.

 32.  S snde han d dit en man fre sig, under det att Elisa satt i
      sitt hus och de ldste sutto dr hos honom.  Men innan den
      utskickade hann fram till honom, sade han till de ldste: Sen I
      huru denne mrdarson snder hit en man fr att taga mitt huvud?
      Men sen nu till, att I stngen igen drren, nr den utskickade
      kommer; och sprren s vgen fr honom med den.  Jag hr nu ock
      ljudet av hans herres steg efter honom.
 33.  Medan han nnu talade med dem, kom den utskickade ned till
      honom.  Och denne sade: Se, detta r en olycka som kommer frn
      HERREN; huru skall jag d lngre kunna hoppas p HERREN?
      >1 Kon. 21,19.
7:1.  [1]
7:2.  [1]

[1]  2 Kon 7:1--2 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*12/07 Andra Konungaboken, 7 Kapitlet
  1.  Men Elisa svarade: Hren HERRENS ord.  S sger HERREN: I morgon
      vid denna tid skall man f ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
      s ock tv sea-mtt korn fr en sikel, i Samarias port.
  2.  Den kmpe vid vilkens hand konungen stdde sig svarade d
      gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde fnster p
      himmelen, huru skulle vl detta kunna ske?  Han sade: Du skall
      f se det med egna gon, men du skall icke f ta drav.

                    Andra Konungaboken, 7 Kapitlet

                 De spetlska vid Samarias stadsport.
                 Aramernas flykt.  Tvivlarens straff.

  3.  Utanfr stadsporten uppehllo sig d fyra spetlska mn.  Dessa
      sade till varandra: Varfr skola vi stanna kvar hr, till dess
      vi d?
      >3 Mos 13,46.
  4.  Om vi besluta oss fr att g in i staden nu d hungersnd r i
      staden, s skola vi d dr, och om vi stanna hr, skola vi ock
      d.  Vlan d, lt oss g ver till aramernas lger; lta de oss
      leva, s f vi leva, och dda de oss, s m vi d.
  5.  S stodo de d upp i skymningen fr att g in i aramernas
      lger.  Men nr de kommo till utkanten av aramernas lger, se,
      d fanns ingen mnniska dr.
  6.  Ty Herren hade ltit ett dn av vagnar och hstar hras i
      aramernas lger, ett dn ssom av en stor hr, s att de hade
      sagt till varandra: Frvisso har Israels konung lejt hjlp mot
      oss av hetiternas och egyptiernas konungar, fr att dessa skola
      komma ver oss.
      >Jes. 13,4.
  7.  Drfr hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade
      vergivit sina tlt, sina hstar och snor, lgret sdant det
      stod; de hade flytt fr att rdda sina liv.
  8.  Nr de spetlska nu kommo till utkanten av lgret, gingo de in i
      ett tlt och to och drucko, och togo drur silver och guld och
      klder, och gingo s bort och gmde det.  Sedan vnde de
      tillbaka och gingo in i ett annat tlt och togo vad dr fanns,
      och gingo s bort och gmde det.
  9.  Men drefter sade de till varandra: Vi bete oss icke rtt.  I
      dag kunna vi frambra ett gldjebudskap.  Men om vi nu tiga och
      vnta till i morgon, nr det bliver dager, s skall det
      tillrknas oss ssom missgrning.  Vlan d, lt oss g och
      bertta detta i konungens hus.
 10.  S gingo de stad och ropade an vakten vid stadsporten och
      berttade fr dem och sade: Vi kommo till aramernas lger, men
      dr fanns ingen mnniska, och icke ett ljud av ngon mnniska
      hrdes; dr stodo allenast hstarna och snorna bundna och
      tlten ssom de plga st.
 11.  Detta ropades sedan ut av dem som hllo vakt vid porten, och man
      frkunnade det ocks inne i konungens hus.
 12.  Konungen stod d upp om natten och sade till sina tjnare: Jag
      vill sga eder vad aramerna hava fr hnder mot oss.  De veta
      att vi lida hungersnd, drfr hava de gtt ut ur lgret och
      gmt sig ute p marken, i det de tnka att de skola gripa oss
      levande, nr vi nu g ut ur staden, och att de s skola komma in
      i staden.
 13.  Men en av hans tjnare svarade och sade: Lt oss taga fem av de
      terstende hstarna, dem som nnu finnas kvar hrinne -- det
      skall ju eljest g dem ssom det gr hela hopen av israeliter
      som nnu ro kvar hrinne, eller ssom det har gtt hela hopen
      av israeliter som redan hava omkommit -- och lt oss snda stad
      och se efter.
 14.  S tog man d tv vagnar med hstar fr, och konungen snde dem
      stad efter aramernas hr och sade: Faren stad och sen
      efter.
 15.  Dessa foro nu efter dem nda till Jordan; och se, hela vgen var
      full med klder och andra saker som aramerna hade kastat ifrn
      sig, nr de hastade bort.  Och de utskickade kommo tillbaka och
      berttade detta fr konungen.
 16.  D drog folket ut och plundrade Aramernas lger; och nu fick
      man ett sea-mtt fint mjl fr en sikel och likas tv sea-mtt
      korn fr en sikel, ssom HERREN hade sagt.

 17.  Och den kmpe vid vilkens hand konungen plgade stdja sig hade
      av honom blivit satt till att hlla ordning vid stadsporten; men
      folket trampade honom till dds i porten, detta i enlighet med
      gudsmannens ord, vad denne hade sagt, nr konungen kom ned till
      honom.
 18.  Ty nr gudsmannen sade till konungen: I morgon vid denna tid
      skall man i Samarias port f tv sea-mtt korn fr en sikel och
      likas ett sea-mtt fint mjl fr en sikel,
 19.  d svarade kmpen gudsmannen och sade: Om HERREN ocks gjorde
      fnster p himmelen, huru skulle vl ngot sdant kunna ske?  D
      sade han: Du skall f se det med egna gon, men du skall icke
      f ta drav.
 20.  S gick det honom ock, ty folket trampade honom till dds i
      porten.
*12/08 Andra Konungaboken, 8 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 8 Kapitlet

                 Sunemitiskan och de sju hungerren.
                  Elisa och Hasael.  Joram och Ahasja
                   konungar i Juda.  Krig med Edom.

  1.  Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort
      levande, han sade: St upp och drag bort med ditt husfolk och
      vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnden komma, och
      den har redan kommit in i landet och skall rcka i sju r.
      >Rut 1,1. 2 Kon 4,33 f.
  2.  D stod kvinnan upp och gjorde ssom gudsmannen sade; hon drog
      bort med sitt husfolk och vistades i filisternas land i sju r.
  3.  Men nr de sju ren voro frlidna, kom kvinnan tillbaka ifrn
      filisternas land; och hon gick stad fr att anropa konungen om
      att terf sitt hus och sin ker.
  4.  Och konungen hll d p att tala med Gehasi, gudsmannens
      tjnare, och sade: Frtlj fr mig alla de stora ting som Elisa
      har gjort.
  5.  Och just som han frtljde fr konungen huru han hade gjort en
      dd levande, d kom den kvinna vilkens son han hade gjort
      levande och anropade konungen om att terf sitt hus och sin
      ker.  D sade Gehasi: Min herre konung, detta r kvinnan, och
      detta r hennes son, den som Elisa har gjort levande.
  6.  D frgade konungen kvinnan, och hon frtljde allt fr
      honom.  Sedan lt konungen henne f en hovman med sig och sade:
      Skaffa tillbaka allt vad som tillhr henne, och drtill all
      avkastning av kern, frn den dag d hon lmnade landet nda
      till nu.
  7.  Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i
      Aram, lg sjuk.  Nr man nu berttade fr denne att gudsmannen
      hade kommit dit,
  8.  sade konungen till Hasael: Tag sknker med dig och g
      gudsmannen till mtes, och frga HERREN genom honom om jag skall
      tillfriskna frn denna sjukdom.
      >1 Kon. 14,2 f. 2 Kon. 1,2.
  9.  S gick d Hasael honom till mtes och tog med sig sknker, allt
      det bsta som fanns i Damaskus, s mycket som fyrtio kameler
      kunde bra.  Och han kom och trdde fram fr honom och sade: Din
      son Ben-Hadad, konungen i Aram, har snt mig till dig och lter
      frga: 'Skall jag tillfriskna frn denna sjukdom?'
 10.  Elisa svarade honom: G och sg till honom: 'Du skall
      tillfriskna.'  Men HERREN har uppenbarat fr mig att han likvl
      skall d.
 11.  Och gudsmannen stirrade framfr sig och betraktade honom lnge
      och vl; drefter begynte han grta.
 12.  D sade Hasael: Varfr grter min herre?  Han svarade: Drfr
      att jag vet huru mycket ont du skall gra Israels barn: du skall
      stta eld p deras fsten, deras unga mn skall du drpa med
      svrd, deras spda barn skall du krossa, och deras havande
      kvinnor skall du upprista.
      >2 Kon. 10,32 f. 12,17 f. 13,7.
 13.  Hasael sade: Vad r vl din tjnare, den hunden, eftersom han
      skulle kunna gra s stora ting?  Elisa svarade: HERREN har
      uppenbarat fr mig att du skall bliva konung ver Aram.
      >1 Sam. 24,15. 2 Sam. 9,8. 1 Kon. 19,15 f.
 14.  Och han gick ifrn Elisa och kom till sin herre.  D frgade
      denne honom: Vad sade Elisa till dig?  Han svarade: Han sade
      till mig att du skall tillfriskna.
 15.  Men dagen drefter tog han tcket och doppade det i vatten och
      bredde ut det ver hans ansikte; detta blev hans dd.  Och Hasael
      blev konung efter honom.

 16.  I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsr, medan
      Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i
      Juda.
      >2 Krn. 21,1 f.
 17.  Han var trettiotv r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tta r i Jerusalem.
 18.  Men han vandrade p Israels konungars vg, ssom Ahabs hus hade
      gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad
      ont var i HERRENS gon.
 19.  Dock ville HERREN icke frdrva Juda, fr sin tjnare Davids
      skull, enligt sitt lfte till honom, att han skulle lta honom
      och hans sner hava en lampa fr alltid.
      >2 Sam. 7,13, 16. 1 Kon. 11,36. 15,4. Ps 132,17. Ord.s 13,9.

 20.  I hans tid avfll Edom frn Juda vlde och satte en egen konung
      ver sig.
      >2 Sam. 8,14. 1 Kon. 22,48. 2 Kon. 3,9. 1 Krn. 18,12 f.
 21.  D drog Joram ver till Sair med alla sina stridsvagnar.  Och om
      natten gjorde han ett anfall p edomerna, som hade omringat
      honom, och slog dem och hvitsmannen ver deras vagnar, men
      folket flydde till sina hyddor.
 22.  S avfll Edom frn Juda vlde, och det har varit skilt drifrn
      nda till denna dag.  Vid just samma tid avfll ock Libna.
      >1 Mos. 27,40. Jos. 21,13.

 23.  Vad nu mer r att sga om Joram och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
 24.  Och Joram gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i Davids stad.  Och hans son Ahasja blev konung efter
      honom.
      >2 Krn. 22,1 f.

 25.  I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsr blev
      Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
      >2 Kon 9,29.
 26.  Tjugutv r gammal var Ahasja, nr han blev konung, och han
      regerade ett r i Jerusalem.  Hans moder hette Atalja, dotter
      till Omri, Israels konung.
      >1 Kon. 16,29. 2 Krn. 21,8.
 27.  Han vandrade p Ahabs hus' vg och gjorde vad ont var i HERRENS
      gon likasom Ahabs hus; han var ju nra beslktad med Ahabs hus.
 28.  Och han drog stad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael,
      konungen i Aram, vid Ramot Gilead.  Men Joram blev srad av
      aramerna.
 29.  D vnde konung Joram tillbaka, fr att i Jisreel lta hela sig
      frn de sr som aramerna hade tillfogat honom vid Rama, i
      striden mot Hasael, konungen i Aram.  Och Ahasja, Jorams son,
      Juda konung, for ned fr att beska Joram, Ahabs son, i Jisreel,
      eftersom denne lg sjuk.
      >2 Kon. 9,15 f.
*12/09 Andra Konungaboken, 9 Kapitlet
                    Andra Konungaboken, 9 Kapitlet

                Jehu smrjes och utropas till konung.
                 Han ddar Joram, Ahasja och Isebel.

  1.  Profeten Elisa kallade till sig en av profetlrjungarna och sade
      till honom: Omgjorda dina lnder och tag denna oljeflaska med
      dig, och g till Ramot i Gilead.
  2.  Och nr du har kommit dit, s sk upp Jehu, son till Josafat,
      son till Nimsi, och g in och bed honom st upp, dr han sitter
      bland sina brder, och fr honom in i den innersta kammaren.
      >1 Kon. 19,16.
  3.  Tag s oljeflaskan och gjut olja p hans huvud och sg: 'S
      sger HERREN: Jag har smort dig till konung ver Israel.'  ppna
      sedan drren och fly, utan att drja.
  4.  S gick d den unge mannen, profetens tjnare, stad till Ramot
      i Gilead.
  5.  Och nr han kom dit, fick han se hrens hvitsmn sitta dr.  D
      sade han: Jag har ett rende till dig, hvitsman.  Jehu
      frgade: Till vem av oss alla hr?  Han svarade: Till dig
      sjlv, hvitsman.
  6.  D stod han upp och gick in i huset; och han gt oljan p hans
      huvud och sade till honom: S sger HERREN Israels Gud: Jag har
      smort dig till konung ver HERRENS folk, ver Israel.
      >2 Krn. 22,7.
  7.  Och du skall frgra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill p
      Isebel hmnas mina tjnare profeterna blod, ja, alla HERRENS
      tjnares blod.
      >1 Kon 18,4. 19,10.
  8.  Och Ahabs hela hus skall frgs jag skall utrota allt mankn av
      Ahab hus, bde sm och stora i Israel.
      >1 Kon. 14,10. 21,21 f.
  9.  Och jag skall gra med Ahab hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
      Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
      hus.
      >1 Kon. 15,29. 16,3, 11.
 10.  Och hundarna skola ta upp Isebel p Jisreels kerflt, och
      ingen skall begrava henne.  Drefter ppnade han drren och
      flydde.

 11.  Nr sedan Jehu ter kom ut till sin herres tjnare, frgade man
      honom: Allt str vl rtt till?  Varfr kom denne vanvetting
      till dig?  Han svarade dem: I knnen ju den mannen och hans
      tal.
      >Jer. 29,26 f. Hos. 9,7.
 12.  Men de sade: Du vill bedraga oss; sg oss sanningen.  D sade
      han: S och s talade han till mig och sade: 'S sger HERREN:
      Jag har smort dig till konung ver Israel.'
 13.  Strax tog d var och en av dem sin mantel och lade den under
      honom p sjlva trappan; och de sttte i basun och ropade: Jehu
      har blivit konung.
      >Matt. 21,8.

 14.  Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en
      sammansvrjning mot Joram.  (Joram hade d med hela Israel legat
      vid Ramot i Gilead fr att frsvara det mot Hasael, konungen i
      Aram;
 15.  men sjlv hade konung Joram vnt tillbaka, fr att i Jisreel
      lta hela sig frn de sr som aramerna hade tillfogat honom
      under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade:
      Om I s viljen, s lten ingen slippa ut ur staden, som kan g
      stad och bertta detta i Jisreel.
      >2 Kon. 8,28 f.
 16.  Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lg
      sjuk dr; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned fr att
      beska Joram.
 17.  Nr nu vktaren som stod p tornet i Jisreel fick se Jehus
      skara, d han kom, sade han: Jag ser en skara.  D bjd Joram
      att man skulle taga en ryttare och snda honom dem till mtes
      och lta honom frga om allt stode rtt till.
 18.  Ryttaren red honom d till mtes och sade: Konungen lter frga
      'Allt str vl rtt till?'  D svarade Jehu: Vad kommer den
      saken dig vid?  Vnd, och flj efter mig.  Och vktaren berttade
      och sade: Den utskickade har hunnit fram till dem, men han
      kommer icke tillbaka.
 19.  D snde han en annan ryttare.  nr denne hade hunnit fram till
      dem, sade han: Konungen lter frga: 'Allt str vl rtt
      till?'  Jehu svarade: Vad kommer den saken dig vid?  Vnd, och
      flj efter mig.
 20.  Vktaren berttade ter och sade: Han har hunnit fram till dem
      men han kommer icke tillbaka.  P deras stt att fara fram ser
      det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram ssom en
      vanvetting.

 21.  D sade Joram: Spnn fr.  Och man spnde fr hans vagn.  Och
      Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var
      och en i sin vagn; de foro ut fr att mta Jehu.  Och de trffade
      tillsammans med honom p jisreeliten Nabots kerstycke.
      >1 Kon. 21,1
 22.  Nr Joram nu fick se Jehu, sade han: Allt str vl rtt till,
      Jehu?  Denne svarade: Huru skulle det kunna st rtt till, s
      lnge som du tl din moder Isebels avgudiska vsen och hennes
      mnga trolldomskonster?
 23.  D svngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till
      Ahasja: Frrderi, Ahasja!
 24.  Men Jehu hade fattat bgen i sin hand och skt Joram i ryggen,
      att pilen gick ut genom hjrtat, och han sjnk ned i sin vagn.
 25.  Drefter sade han till sin livkmpe Bidkar: Tag honom och kasta
      ut honom p jisreeliten Nabots kerstycke; kom ihg huru HERREN,
      nr jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om
      denne uttalade den utsagan:
      >1 Kon. 21,19. 22,38.
 26.  'Sannerligen, s visst som jag i gr sg Nabots och hans sners
      blod, sger HERREN, skall jag just p detta kerstycke
      vederglla dig, sger HERREN.'  Tag drfr honom nu och kasta ut
      honom hr p kerstycket, i enlighet med HERRENS ord.

 27.  Nr Ahasja, Juda konung, sg detta, flydde han t Trdgrdshuset
      till.  Men Jehu jagade efter honom och ropade: Skjuten ned ocks
      honom i vagnen.  S skedde ock p Gurhjden vid Jibleam; men han
      flydde vidare till Megiddo och dog dr.
      >2 Krn. 22,9.
 28.  Sedan frde hans tjnare honom i vagnen till Jerusalem; och man
      begrov honom i hans grav hos hans fder, i Davids stad.
 29.  Ahasja hade blivit konung ver Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte
      regeringsr.
      >2 Kon. 8,25.

 30.  S kom nu Jehu till Jisreel.  Nr Isebel fick hra detta,
      sminkade hon sig kring gonen och smyckade sitt huvud och sg ut
      genom fnstret.
 31.  Och nr Jehu kom in genom porten, ropade hon: Allt str vl
      rtt till, du, Simri, som har drpt din herre?
      >1 Kon. 16,10, 18.
 32.  Han lyfte sitt ansikte upp mot fnstret och sade: Vem hller
      med mig?  Vem?  D sgo tv eller tre hovmn ut, ned p honom.
 33.  Han sade: Strten ned henne.  Och de strtade ned henne, s att
      hennes blod stnkte p vggen och p hstarna; och han krde
      ver henne.
 34.  Drefter gick han in och t och drack.  Sedan sade han: Tagen
      vara p henne, den frbannade, och begraven henne, ty hon r
      dock en konungadotter.
      >1 Kon. 16,31.
 35.  Men nr de d gingo stad fr att begrava henne, funno de av
      henne intet annat n huvudsklen, ftterna och hnderna.
 36.  och de vnde tillbaka och berttade detta fr honom.  D sade
      han: Detta r vad HERREN talade genom sin tjnare tisbiten
      Elia, i det han sade: 'P Jisreels kerflt skola hundarna ta
      upp Isebels ktt;
      >1 Kon. 21,23.
 37.  och Isebels dda kropp skall ligga ssom gdsel p marken p
      Jisreels kerflt, s att ingen skall kunna sga: Detta r
      Isebel.'
*12/10 Andra Konungaboken, 10 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 10 Kapitlet

               Jehu frgr Ahabs hus och utrotar Baals
                  tjnare.  Hasael intager stycken av
                       Israels land.  Jehu dr.

  1.  Men Ahab hade sjuttio sner i Samaria.  Och Jehu skrev brev och
      snde till Samaria, till de verste i Jisreel, de ldste, och
      till de fostrare som Ahab hade utsett;
  2.  han skrev: Nu, nr detta brev kommer eder till handa, I som
      haven eder herres sner hos eder, och som haven vagnarna och
      hstarna hos eder, och drtill en befst stad och vapen,
  3.  mn I utse den som r bst och lmpligast av eder herres sner
      och stta honom p hans faders tron och strida fr eder herres
      hus.
  4.  Men de blevo vermttan frskrckta och sade: De tv konungarna
      hava ju icke kunnat hlla stnd mot honom; huru skulle d vi
      kunna hlla stnd!
      >2 Kon. 9,24 27.
  5.  Och verhovmstaren och hvdingen ver staden och de ldste och
      konungasnernas fostrare snde till Jehu och lto sga: Vi ro
      dina tjnare; allt vad du sger oss villa vi gra.  Vi vilja icke
      gra ngon till konung; gr vad dig tckes.

  6.  D skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: Om I
      hllen med mig och viljen lyssna till mina ord, s tagen
      huvudena av eder herres sner och kommen i morgon vid denna tid
      till mig i Jisreel.  De sjuttio konungasnerna bodde nmligen
      hos de store i staden, vilka fostrade dem.
  7.  D nu brevet kom dem till handa, togo de konungasnerna och
      slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och
      snde dem till honom i Jisreel.
      >Dom. 9,5.
  8.  Nr d ett bud kom och berttade fr honom att de hade frt dit
      konungasnernas huvuden, sade han: Lggen dem till i morgon i
      tv hgar vid ingngen till porten.
  9.  Och om morgonen gick han ut och stllde sig dr och sade till
      allt folket: I ren utan skuld.  Det r jag som har anstiftat
      sammansvrjningen mot min herre och drpt honom; men vem har
      slagit ihjl alla dessa?
 10.  Mrken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet
      som HERREN har talat mot Ahabs hus.  Ja, HERREN har gjort vad han
      har sagt genom sin tjnare Elia.
      >1 Kon. 21,19, 21 f.
 11.  Sedan, drpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, s
      ock alla hans store och hans frtrogne och hans prster; han lt
      ingen slippa undan.

 12.  Drefter stod han upp och begav sig stad till Samaria; men
      under vgen, nr Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
 13.  trffade han p Ahasjas, Juda konungs, brder.  Han frgade dem:
      Vilka ren I?  De svarade: Vi ro Ahasjas brder, och vi ro
      p vg ned fr att hlsa p konungasnerna och konungamoderns
      sner.
      >2 Krn. 22,8.
 14.  Han sade: Gripen dem levande.  D grepo de dem levande och
      slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotv;
      han lt ingen av dem bliva kvar.
 15.  Nr han sedan begav sig drifrn, trffade han Jonadab, Rekabs
      son, som kom honom till mtes; och han hlsade p honom och sade
      till honom: r du lika redligt sinnad mot mig som jag r mot
      dig?  Jonadab svarade: Ja.  r det s, sade han, s rck mig
      din hand.  D rckte han honom sin hand; och han lt honom stiga
      upp till sig i vagnen.
      >Jer. 35,6.
 16.  Och han sade: Far med mig och se huru jag nitlskar fr
      HERREN.  S krde man stad med honom i hans vagn.
 17.  Och nr han kom till Samaria, drpte han alla som voro kvar av
      Ahabs hus i Samaria och frgjorde det s, i enlighet med det ord
      som HERREN hade talat till Elia.

 18.  Och Jehu frsamlade allt folket och sade till dem: Ahab har
      tjnat Baal litet; Jehu skall tjna honom mycket.
      >1 Kon. 16,31 f.
 19.  S kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjnare
      och alla hans prster -- ingen fr saknas -- ty jag har ett
      stort offer t Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista
      livet.  Men Jehu gjorde s med led list, i avsikt att utrota
      Baals tjnare.
 20.  Drefter sade Jehu: Plysen en helig hgtidsfrsamling t
      Baal.  D lyste man ut en sdan.
 21.  Och Jehu snde bud ver hela Israel, och alla Baals tjnare
      kommo; Ingen underlt att komma.  Och de gingo in i Baals tempel,
      och Baals tempel blev fullt, ifrn den ena ndan till den andra.
 22.  Sedan sade han till frestndaren fr kldkammaren: Tag fram
      klder t alla Baals tjnare.  Och han tog fram klderna t dem.
 23.  Drefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs
      son.  Och han sade till Baals tjnare: Sen nu noga efter, att
      hr bland eder icke finnes ngon HERRENS tjnare, utan allenast
      sdana som tjna Baal.

 24.  De gingo allts in fr att offra slaktoffer och brnnoffer.  Men
      Jehu hade drutanfr stllt ttio man och sagt: Om ngon
      slipper undan av de mn som jag nu verlmnar i edra hnder, s
      skall liv givas fr liv.
 25.  Och nr man hade offrat brnnoffret, sade Jehu till drabanterna
      och kmparna: Gn in och sln ned dem; lten ingen komma ut.
      Och de slogo dem med svrdsegg, och drabanterna och kmparna
      kastade undan deras kroppar.  Drefter gingo de in i det inre av
      Baals tempel
      >1 Kon. 18,40.
 26.  och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brnde upp dem.
      >2 Kon. 11,18.
 27.  Och sjlva Baalsstoden brto de ned; de brto ock ned Baals
      tempel och gjorde drav avtrden, som finnas kvar nnu i dag.

 28.  S utrotade Jehu Baal ur Israel.
 29.  Men frn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
      hade kommit Israel att synda, frn dem avstod icke Jehu, icke
      frn guldkalvarna i Betel och Dan.
      >1 Kon. 12,28 f.
 30.  Och HERREN sade till Jehu: Drfr att du har vl utfrt vad
      rtt var i mina gon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade
      i sinnet, drfr skola dina sner till fjrde led sitta p
      Israels tron.
      >2 Kon. 15,12.
 31.  Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels
      Guds, lag av allt sitt hjrta; han avstod icke frn de Jerobeams
      synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.

 32.  Vid denna tid begynte HERREN skra bort stycken frn Israel, ty
      Hasael slog israeliterna utefter hela deras grns
      >1 Kon. 19,17. 2 Kon. 8,12.
 33.  och intog stra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas,
      rubeniternas och manassiternas land, omrdet frn Aroer vid
      bcken Arnon, bde Gilead och Basan.

 34.  Vad nu mer r att sga om Jehu, om allt vad han gjorde och om
      alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krnika.
 35.  Och Jehu gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Samaria.  Och hans son Joahas blev konung efter honom.
      >2 Kon. 13,1.
 36.  Den tid Jehu regerade ver Israel Samaria var tjugutta r.
*12/11 Andra Konungaboken, 11 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 11 Kapitlet

                Atalja upphver sig till regentinna i
                  Juda.  Prsten Jojada gr Joas till
                       konung och ddar Atalja.

  1.  Nr Atalja, Ahasjas moder, frnam att hennes son var dd, stod
      hon upp och frgjorde hela konungaslkten.
      >2 Krn. 22,10 f.
  2.  Men just nr konungabarnen skulle ddas, tog Joseba, konung
      Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade
      honom jmte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; dr hll
      man honom dold fr Atalja, s att han icke blev ddad.
  3.  Sedan var han hos henne i HERRENS hus, dr han frblev gmd i
      sex r, medan Atalja regerade i landet.

  4.  Men i det sjunde ret snde Jojada stad och lt hmta karernas
      och drabanternas underhvitsmn och frde dem in till sig i
      HERRENS hus; och sedan han hade gjort en verenskommelse med dem
      och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens
      son.
      >2 Krn. 23,1 f.
  5.  Drefter bjd han dem och sade: Detta r vad I skolen gra: en
      tredjedel av eder, I som haven att intrda i vakthllningen p
      sabbaten, skall hlla vakt i konungshuset
  6.  och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom
      drabanterna; s skolen hlla vakt vid huset var i sin ordning.
  7.  Men de bda andra avdelningarna av eder, nmligen alla som hava
      att avg frn vakthllningen p sabbaten, de skola hlla vakt i
      HERRENS hus hos konungen.
  8.  I skolen stlla eder runt omkring; konungen, var och en med sina
      vapen i handen; och om ngon vill trnga sig inom leden, skall
      han ddas.  Och I skolen flja konungen, vare sig han gr ut
      eller in.

  9.  Underhvitsmnnen gjorde allt vad prsten Jojada hade bjudit
      dem; var och en av dem tog sina mn, bde de som skulle intrda
      i vakthllningen p sabbaten och de som skulle avg drifrn p
      sabbaten, och de kommo s till prsten Jojada.
 10.  Och prsten gav t underhvitsmnnen det spjut och de skldar
      som hade tillhrt konung David, och som funnos i HERRENS hus.
 11.  Och drabanterna stllde upp sig, var och en med sina vapen i
      handen, frn husets sdra sida till husets norra sida, mot
      altaret och mot huset, runt omkring konungen.
 12.  Drefter frde han ut konungasonen och satte p honom kronan och
      gav honom vittnesbrdet[1]; och de gjorde honom till konung och
      smorde honom.  Och de klappade i hnderna och ropade: Leve
      konungen!
      >5 Mos. 17,18 f. 1 Sam. 10,24. 1 Kon. 1,25, 39.

 13.  Nr Atalja nu hrde drabanternas och folkets rop, gick hon in i
      HERRENS hus till folket.
 14.  Dr fick hon d se konungen st vid pelaren, ssom vligt var,
      och hvitsmnnen och trumpetblsarna bredvid konungen, och fick
      hra huru hela folkmngden jublade och sttte i trumpeterna.  D
      rev Atalja snder sina klder och utropade: Sammansvrjning!
      Sammansvrjning!
 15.  Men prsten Jojada gav underhvitsmnnen som anfrde skaran
      denna befallning: Fren henne ut mellan leden, och om ngon
      fljer henne, s m han ddas med svrd.  Prsten ville nmligen
      frhindra att hon ddades i HERRENS hus.
 16.  Allts grepo de henne, och nr hon hade kommit till den plats
      dr hstarna plgade fras in i konungshuset, ddades hon dr.
 17.  Och Jojada slt det frbundet mellan HERREN, konungen och
      folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slt ock ett
      frbund mellan konungen och folket.
 18.  Och hela folkmngden begav sig till Baals tempel och rev ned det
      och frstrde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan,
      Baals prst, drpte de framfr altarna.  Drefter stllde
      prsten ut vakter vid HERRENS hus.
      >2 Kon. 10,26 f. 2 Krn. 31,1.
 19.  Och han tog med sig underhvitsmnnen jmte karerna och
      drabanterna och hela folkmngden, och de frde konungen ned frn
      HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och
      han satte sig p konungatronen.
 20.  Och hela folkmngden gladde sig, och staden frblev lugn.  Men
      Atalja hade de ddat med svrd i konungshuset.

                   Andra Konungaboken, 12 Kapitlet

                Joas konung i Juda.  Insamling fr att
                stta templet i stnd.  Hasaels tg mot
                    Jerusalem.  Joas ddad genom en
                           sammansvrjning.

 21.  Joas var sju r gammal, nr han blev konung.

[1]  Se vittnesbrdet i Ordfrkl.
*12/12 Andra Konungaboken, 12 Kapitlet
  1.  I Jehus sjunde regeringsr blev Joas konung, och han regerade
      fyrtio r i Jerusalem.  Hans moder hette Sibja, frn Beer-Seba.
      >2 Krn. 24,1 f.
  2.  Och Joas gjorde vad rtt var HERRENS gon, s lnge han levde,
      prsten Jojada hade varit hans lrare.
  3.  Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
      >1 Kon. 15,14.

  4.  Och Joas sade till prsterna: Alla penningar vilka ssom heliga
      gvor inflyta till HERRENS hus, gngbara penningar, sdana som
      utgra lsen fr personer, efter det vrde som fr var och en
      bestmmes, och alla penningar som ngon av sitt hjrta manas att
      bra till HERRENS hus,
      >3 Mos. 27,2 f. 2 Kon. 22,4.
  5.  dem skola prsterna taga emot, var och en av sina bekanta, och
      de skola drmed stta i stnd vad som r frfallet p HERRENS
      hus, verallt dr ngot frfallet finnes.
  6.  Men i konung Joas' tjugutredje regeringsr hade prsterna nnu
      icke satt i stnd vad som var frfallet p huset.
  7.  D kallade konung Joas till sig prsten Jojada och de vriga
      prsterna och sade till dem: Varfr stten I icke i stnd vad
      som r frfallet p huset?  Nu fn I icke lngre taga emot
      penningar av edra bekanta, utan I skolen lmna dem ifrn eder
      till det som r frfallet p huset.
  8.  Och prsterna samtyckte till att icke taga emot penningar av
      folket, och ej heller befatta sig med att stta i stnd vad som
      var frfallet p huset.
  9.  D tog prsten Jojada en kista och borrade ett hl p locket och
      stllde den bredvid altaret, p hgra sidan, nr man gr in i
      HERRENS hus.  Och prsterna som hllo vakt vid trskeln lade dit
      alla penningar som inflto till HERRENS hus.
      >2 Krn. 24,8 f.
 10.  Men s snart de d mrkte att mycket penningar fanns i kistan,
      gick konungens sekreterare ditupp jmte versteprsten, och de
      knto in och rknade sedan de penningar som funnos i HERRENS
      hus.
 11.  Drefter verlmnades de uppvgda penningarna t de mn som
      frrttade arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus, och
      dessa betalade ut dem t de timmermn och byggningsmn som
      arbetade p HERRENS hus,
 12.  och t murarna och stenhuggarna, s ock till inkp av trvirke
      och huggen sten fr att stta i stnd vad som var frfallet p
      HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter fr att stta huset i
      stnd.
 13.  Men man gjorde inga silverfat fr HERRENS hus, ej heller
      knivar, sklar, trumpeter eller andra freml av guld eller av
      silver, fr de penningar som inflto till HERRENS hus,
      >1 Kon. 7,50.
 14.  utan man gav dem t arbetarna, och dessa satte drfr HERRENS
      hus i stnd.
 15.  Och man hll icke ngon rkenskap med de mn t vilka
      penningarna verlmnades, fr att de skulle giva dem t
      arbetarna, utan de fingo handla p heder och tro.
 16.  Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till
      HERRENS hus utan tillfllo prsterna.
      >3 Mos. 5,15 f. 7,7. 4 Mos. 5,9 f.

 17.  P den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belgrade Gat
      och intog det, drefter stllde Hasael sitt tg upp mot
      Jerusalem.
      >2 Kon. 8,12. 2 Krn. 24,23 f.
 18.  D tog Joas, Juda konung, allt vad hans fder Josafat, Joram och
      Ahasja, Juda konungar, hade helgat t HERREN, och vad han sjlv
      hade helgat t HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i
      HERRENS hus och i konungshuset, och snde det till Hasael,
      konungen i Aram, och d lmnade denne Jerusalem i fred.
      >1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 16,8. 18,15.

 19.  Vad nu mer r att sga om Joas och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
 20.  Och hans tjnare uppreste sig och sammansvuro sig och drpte
      Joas i Millobyggnaden, som strcker sig ned mot Silla.
      >2 Kon. 14,5.
 21.  Det var hans tjnare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers
      son, som slogo honom till dds.  Och man begrov honom hos hans
      fder i Davids stad.  Och hans son Amasja blev konung efter honom
*12/13 Andra Konungaboken, 13 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 13 Kapitlet

               Joahas konung i Israel; Israels betryck
                 och rddning.  Joas konung i Israel.
               Elisas sjukdom, profetia och dd.  Undret
                    i hans grav.  Joas' segrar ver
                              aramerna.

  1.  I Joas', Ahasjas sons, Juda konungs, tjugutredje regeringsr
      blev Joahas, Jehus son, konung ver Israel i Samaria och
      regerade i sjutton r.
      >2 Kon. 10,35.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde efter de
      Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
      Israel att synda; frn dem avstod han icke.
      >1 Kon 12,28 f.
  3.  D upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han gav dem i
      Hasaels, den arameiske konungens, hand och i Ben-Hadads, Hasaels
      sons, hand hela denna tid.
      >Dom. 2,14.  1 Kon. 19,15. 2 Kon. 8,12 f. 1O,32 f.
  4.  (Men Joahas bnfll infr HERREN, och HERREN hrde honom,
      eftersom han sg Israels betryck, d nu konungen i Aram
      frtryckte dem.
  5.  Och HERREN gav t Israel en frlsare, s att de blevo rddade ur
      aramernas hand; sedan bodde Israels barn i sina hyddor ssom
      frut.
  6.  Dock avstodo de icke frn de Jerobeams hus' synder genom vilka
      denne hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.  Aseran
      fick ocks st kvar i Samaria.)
      >1 Kon. 16,33.
  7.  Ty han hade icke ltit Joahas behlla mer folk n femtio
      ryttare, tio vagnar och tio tusen man fotfolk; s illa frgjorde
      dem konungen i Aram; han slog dem, s att de blevo ssom stoft,
      nr man trskar.

  8.  Vad nu mer r att sga om Joahas, om allt vad han gjorde och om
      hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krnika.
  9.  Och Joahas gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Samaria.  Och hans son Joas blev konung efter honom.
 10.  I Joas', Juda konungs, trettiosjunde regeringsr blev Joas,
      Joahas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i sexton
      r.
 11.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
      ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
      hade kommit Israel att synda, utan vandrade i dem.
      >1 Kon. 12,28 f.

 12.  Vad nu mer r att sga om Joas, om allt vad han gjorde och om
      hans bedrifter, om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
      upptecknat i Israels konungars krnika.
      >2 Kon. 14,8 f. 15 f. 2 Krn. 25,17 f.
 13.  Och Joas gick till vila hos sina fder, och Jerobeam besteg hans
      tron.  Och Joas blev begraven i Samaria, hos Israels konungar.

 14.  Men nr Elisa lg sjuk i den sjukdom varav han dog, kom Joas,
      Israels konung, ned till honom.  Och han satt hos honom grtande
      och sade: Min fader, min fader!  Du som fr Israel r bde
      vagnar och ryttare!
      >2 Kon. 2,12.
 15.  D sade Elisa till honom: Hmta en bge och pilar.  Och han
      hmtade t honom en bge och pilar.
 16.  D sade han till Israels konung: Fatta i bgen med din hand.
      Och nr han hade gjort detta, lade Elisa sina hnder p
      konungens hnder.
 17.  Drefter sade han: ppna fnstret mot ster.  Och nr han hade
      ppnat det, sade Elisa: Skjut.  Och han skt.  D sade han: En
      HERRENS segerpil, en segerpil mot Aram!  Du skall sl aramerna
      vid Afek, s att de frgras.
 18.  Drefter sade han: Tag pilarna.  Och nr han hade tagit dem,
      sade han till Israels konung: Sl p jorden.  D slog han tre
      gnger och sedan hll han upp.
 19.  D blev gudsmannen vred p honom och sade: Du skulle slagit fem
      eller sex gnger, ty d skulle du hava slagit aramerna s, att
      de hade blivit frgjorda; men nu kommer du att sl aramerna
      allenast tre gnger.

 20.  S dog d Elisa, och man begrov honom.  Men moabitiska
      strvskaror plgade falla in i landet, vid rets ingng.
 21.  S hnde sig, att just nr ngra hllo p att begrava en man,
      fingo de se en strvskara; d kastade de mannen i Elisas
      grav.  Nr d mannen kom i berring med Elisas ben, fick han liv
      igen och reste sig upp p sina ftter.

 22.  Och Hasael, konungen i Aram, hade frtryckt Israel, s lnge
      Joahas levde.
 23.  Men HERREN blev dem ndig och frbarmade sig ver dem och vnde
      sig till dem, fr det frbunds skull som han hade slutit med
      Abraham, Isak och Jakob; ty han ville icke frdrva dem, och han
      hade nnu icke kastat dem bort ifrn sitt ansikte.
      >1 Mos. 17,7 f. 2 Mos. 2,24. 3 Mos. 26,42.
 24.  Och Hasael, konungen i Aram, dog, och hans son Ben-Hadad blev
      konung efter honom.
 25.  D tog Joas, Joahas' son, tillbaka frn Ben-Hadad, Hasaels son,
      de stder som denne i krig hade tagit ifrn hans fader
      Joahas.  Tre gnger slog Joas honom och tertog s Israels
      stder.
*12/14 Andra Konungaboken, 14 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 14 Kapitlet

                   Amasja bliver konung i Juda och
                  bestraffar sin faders mrdare.  Han
                 segrar ver edomerna.  Han frklarar
                 Israels konung Joas krig, men bliver
                      slagen.  Han ddas genom en
               sammansvrjning.  Asarja bliver konung i
               Juda.  Jerobeam II bliver konung i Israel
                 och terstller sitt rikes grnser.

  1.  I Joas', Joahas' sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
      Amasja, Joas' son, konung i Juda.
      >2 Kon, 12,21. 2 Krn. 25,1 f.
  2.  Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Joaddin, frn
      Jerusalem.
  3.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, dock icke ssom hans
      fader David; men han gjorde i allt ssom hans fader Joas hade
      gjort.
      >2 Kon. 12,2 f.
  4.  Offerhjderna blevo likvl icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
  5.  Och sedan konungadmet hade blivit befst i hans hand, lt han
      drpa dem av sina tjnare, som hade drpt hans fader, konungen.
      >2 Kon. 12,20 f.
  6.  Men mrdarnas barn ddade han icke, i enlighet med vad
      freskrivet var i Moses lagbok, dr HERREN hade bjudit och sagt:
      Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull, och barnen
      skola icke ddas fr sina frldrars skull, utan var och en
      skall d genom sin egen synd.
      >5 Mos. 24,16. Hes. 18,20.
  7.  Han slog edomerna i Saltdalen, tio tusen man, och intog Sela
      med strid och gav det namnet Jokteel, ssom det heter nnu i
      dag.
  8.  Drefter skickade Amasja sndebud till Joas, son till Joahas,
      son till Jehu, Israels konung, och lt sga: Kom, lt oss
      drabba samman med varandra.
  9.  Men Joas, Israels konung, snde d till Amasja, Juda konung, och
      lt svara: Trnbusken p Libanon snde en gng bud till cedern
      p Libanon och lt sga: 'Giv din dotter t min son till
      hustru.'  Men sedan gingo markens djur p Libanon fram ver
      trnbusken och trampade ned den.
      >Dom. 9,8 f.
 10.  Du har slagit Edom, och drver frhver du dig i ditt hjrta.
      Men lt dig nja med den ran, och stanna hemma.  Varfr utmanar
      du olyckan, dig sjlv och Juda med dig till fall?
 11.  Men Amasja ville icke hra hrp, och Joas, Israels konung, drog
      d upp, och de drabbade samman med varandra, han och Amasja,
      Juda konung, vid det Bet-Semes som hr till Juda.
 12.  Och Juda mn blevo slagna av Israels mn och flydde, var och en
      till sin hydda.
 13.  Och Amasja, Juda konung, son till Joas, son till Ahasja, blev
      tagen till fnga i Bet-Semes av Joas, Israels konung.  Och nr de
      kommo till Jerusalem, brt han ned ett stycke av Jerusalems mur
      vid Efraimsporten, och drifrn nda till Hrnporten, fyra
      hundra alnar.
 14.  Och han tog allt guld och silver och alla krl som funnos i
      HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar, drtill ock
      gisslan, och vnde s tillbaka till Samaria.

 15.  Vad nu mer r att sga om Joas, om vad han gjorde och om hans
      bedrifter och om hans krig mot Amasja, Juda konung, det finnes
      upptecknat i Israels konungars krnika.
      >2 Kon. 13,12 f.
 16.  Och Joas gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      Samaria, hos Israels konungar.  Och hans son Jerobeam blev konung
      efter honom.
 17.  Men Amasja, Joas' son, Juda konung, levde i femton r efter
      Joas', Joahas' sons, Israels konungs, dd.
 18.  Vad nu mer r att sga om Amasja, det finnes upptecknat i Juda
      konungars krnika.
 19.  Och en sammansvrjning anstiftades mot honom i Jerusalem, s att
      han mste fly till Lakis.  D sndes mn efter honom till Lakis,
      och dessa ddade honom dr.
 20.  Sedan frde man honom drifrn p hstar; och han blev begraven
      i Jerusalem hos sina fder i Davids stad.

 21.  Och allt folket i Juda tog Asarja som d var sexton r gammal,
      och gjorde honom till konung i hans fader Amasjas stlle.
      >2 Kon. 15,1 f. 2 Krn. 26,1 f.
 22.  Det var han som befste Elat; ock han lade det ter under Juda,
      sedan konungen hade gtt till vila hos sina fder.

 23.  I Amasjas, Joas' sons, Juda konungs, femtonde regeringsr blev
      Jerobeam, Joas' son, konung ver Israel i Samaria och regerade i
      fyrtioett r.
 24.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn
      ngon av de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne
      hade kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 25.  Han tervann Israels omrde, frn det stlle dr vgen gr till
      Hamat nda till Hedmarkshavet, i enlighet med det ord som
      HERREN, Israels Gud, hade talat genom sin tjnare profeten Jona,
      Amittais son, frn Gat-Hahefer.
      >Jon. 1,1.
 26.  Ty HERREN sg att Israels betryck var mycket svrt, och att det
      var ute med alla och envar, och att Israel icke hade ngon
      hjlpare.
      >5 Mos. 32,36.
 27.  Och HERREN hade nnu icke beslutit att utplna Israels namn
      under himmelen; drfr frlste han dem genom Jerobeam, Joas'
      son.

 28.  Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om allt vad han gjorde och
      om hans bedrifter och hans krig, s ock om huru han t Israel
      tervann den del av Damaskus och Hamat, som en gng hade
      tillhrt Juda, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krnika.
      >2 Sam. 8,6.
 29.  Och Jerobeam gick till vila hos sina fder, Israels
      konungar.  Och hans son Sakarja blev konung efter honom.
      >2 Kon. 15,8.
*12/15 Andra Konungaboken, 15 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 15 Kapitlet

                  Asarja (Ussia) konung i Juda; hans
                 spetlska.  Sakarja konung i Israel;
                       ddad av Sallum genom en
               sammansvrjning.  Sallum konung i Israel;
                  ddad av Menahem.  Menahem konung i
                Israel; Puls infall i Israel.  Pekaja
               konung i Israel; ddad av Peka genom en
                sammansvrjning.  Peka konung i Israel;
                Tiglat-Pilesers infall i Israel; Peka
               ddad av Hosea genom en sammansvrjning.
                         Jotam konung i Juda.

  1.  I Jerobeams, Israels konungs, tjugusjunde regeringsr blev
      Asarja, Amasjas son, konung i Juda.
      >2 Kon. 14,21.
  2.  Han var sexton r gammal, nr han blev konung, och han regerade
      femtiotv r i Jerusalem.  Hans moder hette Jekolja, frn
      Jerusalem.
      >2 Krn. 26,3 f.
  3.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
      fader Amasja hade gjort.
      >2 Kon. 14,3 f.
  4.  Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
  5.  Men HERREN hemskte konungen, s att han blev spetlsk fr hela
      sitt liv; och han bodde sedan i ett srskilt hus.  Jotam,
      konungens son, frestod d hans hus och dmde folket i landet.
      >3 Mos. 13,46.

  6.  Vad nu mer r att sga om Asarja och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
  7.  Och Asarja gick till vila hos sina fder, och man begrov honom
      hos hans fder i Davids stad.  Och hans son Jotam blev konung
      efter honom.

  8.  I Asarjas, Juda konungs, trettiottonde regeringsr blev
      Sakarja, Jerobeams son, konung ver Israel i Samaria och
      regerade i sex mnader.
      >2 Kon. 14,29.
  9.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fder hade
      gjort; han avstod icke frn de Jerobeams, Nebats sons, synder
      genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 10.  Och Sallum, Jabes' son, anstiftade en sammansvrjning mot honom
      och slog honom till dds i folkets syn, och blev s konung i
      hans stlle

 11.  Vad nu mer r att sga om Sakarja, det finnes upptecknat i
      Israels konungars krnika.
 12.  S, uppfylldes det ord som HERREN, hade talat till Jehu, nr han
      sade: Dina sner till fjrde led skola sitta p Israels tron.
      Det skedde s.
      >2 Kon. 10,30.

 13.  Sallum, Jabes' son, blev konung i Ussias, Juda konungs,
      trettionionde regeringsr, och han regerade en mnads tid i
      Samaria.
 14.  Men d drog Menahem, Gadis son, upp frn Tirsa och kom till
      Samaria och slog Sallum, Jabes' son, till dds i Samaria, och
      blev s konung i hans stlle
 15.  Vad nu mer r att sga om Sallum och om den sammansvrjning han
      anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
 16.  Vid den tiden frhrjade Menahem Tifsa med allt vad drinne var,
      s ock hela dess omrde, frn Tirsa; ty staden hade icke ppnat
      portarna, drfr hrjade han den, och alla dess havande kvinnor
      lt han upprista.

 17.  I Asarjas, Juda konungs, trettionionde regeringsr blev Menahem,
      Gadis son, konung ver Israel och regerade i tio r, i Samaria.
 18.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke, s lnge
      han levde, frn de Jerobeams Nebats sons, synder genom vilka
      denne hade kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 19.  Och Pul, konungen i Assyrien, fll in i landet; d gav Menahem
      t Pul tusen talenter silver, fr att han skulle understdja
      honom och befsta konungadmet i hans hand.
      >1 Krn. 5,26.
 20.  Och de penningar som Menahem skulle giva t konungen i Assyrien
      tog han ut genom att lgga skatt p alla rika mn i Israel, en
      skatt av femtio siklar silver p var och en.  S vnde d
      konungen i Assyrien tillbaka och stannade icke dr i landet.
      >2 Kon. 23,35.

 21.  Vad nu mer r att sga om Menahem och om allt vad han gjorde,
      det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
 22.  Och Menahem gick till vila hos sina fder.  Och hans son Pekaja
      blev konung efter honom.

 23.  I Asarjas, Juda konungs, femtionde regeringsr blev Pekaja,
      Menahems son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tv
      r.
 24.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
      Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
      Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 25.  Och Peka, Remaljas son, hans livkmpe, anstiftade en
      sammansvrjning mot honom och drpte honom i Samaria, i
      konungshusets palatsbyggnad, han tillika med Argob och Arje;
      drvid hade han med sig femtio gileaditer.  S ddade han honom
      och blev konung i hans stlle.

 26.  Vad nu mer r att sga om Pekaja och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

 27.  I Asarjas, Juda konungs, femtioandra regeringsr blev Peka,
      Remaljas son, konung ver Israel i Samaria och regerade i tjugu
      r.
 28.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon; han avstod icke frn de
      Jerobeams; Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit
      Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 29.  I Pekas, Israels konungs, tid kom Tiglat-Pileser, konungen i
      Assyrien, och intog Ijon, Abel-Bet-Maaka, Janoa, Kedes, Hasor,
      Gilead och Galileen, hela Naftali land, och frde folket bort
      till Assyrien.
      >1 Kon. 15,20.
 30.  Och Hosea, Elas son, anstiftade en sammansvrjning mot Peka,
      Remaljas son, och slog honom till dds och blev s konung i hans
      stlle, i Jotams, Ussias sons, tjugonde regeringsr.
      >2 Kon. 17,1.

 31.  Vad nu mer r att sga om Peka och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
      >2 Krn. 28,6.

 32.  I Pekas, Remaljas sons, Israels konungs, andra regeringsr blev
      Jotam, Ussias son, konung i Juda.
      >2 Krn. 27,1 f.
 33.  Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade sexton r i Jerusalem.  Hans moder hette Jerusa, Sadoks
      dotter.
 34.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon; han gjorde alldeles
      ssom hans fader Ussia hade gjort.
 35.  Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambra offer och tnda offereld p hjderna.  Han byggde
      vre porten till HERRENS hus.

 36.  Vad nu mer r att sga om Jotam, om vad han gjorde, det finnes
      upptecknat i Juda konungars krnika.
 37.  Vid den tiden begynte HERREN att lta Juda hemskas av Resin,
      konungen i Aram, och av Peka, Remaljas son.
      >2 Kon. 16,5. Jes. 7,1.
 38.  Och Jotam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Ahas blev
      konung efter honom.
*12/16 Andra Konungaboken, 16 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 16 Kapitlet

               Ahas konung i Juda.  Resins och Pekas tg
                 mot Jerusalem och Ahas' frbund med
                 Tiglat-Pileser.  Ahas' nya altare och
                     olagliga offer; hans vriga
                            frsyndelser.

  1.  I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsr blev Ahas, Jotams
      son, konung i Juda.
      >2 Krn. 28,1 f.
  2.  Tjugu r gammal var Ahas, nr han blev konung, och han regerade
      sexton r i Jerusalem.  Han gjorde icke vad rtt var i HERRENS,
      sin Guds, gon, ssom hans fader David,
  3.  utan vandrade p Israels konungars vg; ja, han lt ock sin son
      g genom eld, efter den styggeliga seden hos de folk som HERREN
      hade frdrivit fr Israels barn.
      >3 Mos. 18,21. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 8,18.
  4.  Och han frambar offer och tnde offereld p hjderna och
      kullarna och under alla grna trd.

  5.  P den tiden drogo Resin, konungen i Aram, och Peka, Remaljas
      son, Israels konung, upp fr att ervra Jerusalem; och de
      inneslto Ahas, men kunde icke ervra staden.
      >2 Kon. 15,37. Jes. 7,1
  6.  Vid samma tid tervann Resin, konungen i Aram, Elat t Aram och
      jagade Juda mn bort ifrn Elot.  Drefter kommo aramerna till
      Elat och bosatte sig dr, och dr bo de nnu i dag.
      >1 Kon. 9,26. 2 Kon. 14,22.
  7.  Men Ahas skickade sndebud till Tiglat-Pileser, konungen i
      Assyrien, och lt sga: Jag r din tjnare och din son.  Drag
      hitupp och frls mig frn Arams konung och frn Israels konung,
      ty de hava verfallit mig.
  8.  Och Ahas tog det silver och guld som fanns i HERRENS hus och i
      konungshusets skattkamrar, och snde det ssom sknk till
      konungen i Assyrien.
      >1 Kon. 15,18 f. 2 Kon. 12,18. 18,15.
  9.  Och konungen i Assyrien lyssnade till honom: konungen i Assyrien
      drog upp mot Damaskus och intog det och frde bort folket till
      Kir och ddade Resin.
      >Am. 1,5.
 10.  Sedan for konung Ahas till Damaskus fr att dr mta
      Tiglat-Pileser, konungen i Assyrien.  Och nr konung Ahas fick se
      altaret i Damaskus, snde han till prsten Uria en avteckning av
      altaret och en mnsterbild till ett sdant, alldeles ssom det
      var gjort.
 11.  Sedan byggde prsten Uria altaret; alldeles efter den freskrift
      som konung Ahas hade snt till honom frn Damaskus gjorde
      prsten Uria det frdigt, till dess konung Ahas kom tillbaka
      frn Damaskus.
 12.  Nr s konungen efter sin hemkomst frn Damaskus fick se
      altaret, trdde han fram till altaret och steg upp till det.
 13.  Drefter frbrnde han sitt brnnoffer och sitt spisoffer och
      utgt sitt drickoffer; och blodet av det tackoffer som han
      offrade stnkte han p altaret.
 14.  Men kopparaltaret, som stod infr HERRENS ansikte, flyttade han
      undan frn husets framsida, frn platsen mellan det nya altaret
      och HERRENS hus, och stllde det p norra sidan om detta altare.
      >2 Krn 4,1.
 15.  Och konung Ahas bjd prsten Uria och sade: P det stora
      altaret skall du frbrnna morgonens brnnoffer och aftonens
      spisoffer, vensom konungens brnnoffer jmte hans spisoffer,
      s ock brnnoffer, spisoffer och drickoffer fr allt folket i
      landet; och allt blodet, svl av brnnoffer som av slaktoffer,
      skall du stnka drp.  Men vad Jag skall gra med kopparaltaret,
      det vill jag nrmare betnka.
 16.  Och prsten Uria gjorde alldeles ssom konung Ahas bjd honom.
 17.  Konung Ahas lsbrt ock sidolisterna p bckenstllen och tog
      bort bckenet frn dem; och havet lyfte han ned frn
      kopparoxarna som stodo drunder och stllde det p ett stengolv.
      >1 Kon. 7,27 f.
 18.  Och den tckta sabbatsgngen som man hade byggt vid huset, s
      ock konungens yttre ingngsvg, frlade han inom HERRENS hus,
      fr den assyriske konungens skull.
 19.  Vad nu mer r att sga om Ahas, om vad han gjorde, det finnes
      upptecknat i Juda konungars krnika.
 20.  Och Ahab gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i Davids stad.  Och hans son Hiskia blev konung efter
      honom.
      >2 Kon. 18,1.
*12/17 Andra Konungaboken, 17 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 17 Kapitlet

                    Israels rikes undergng genom
                  assyrierna.  Samariterna och deras
                         blandade gudsdyrkan.

  1.  I Ahas', Juda konungs, tolfte regeringsr blev Hosea, Elas son,
      konung i Samaria ver Israel och regerade i nio r.
      >2 Kon. 15,30.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS; gon, dock icke ssom de
      israelitiska konungar som hade varit fre honom
  3.  Mot honom drog den assyriske konungen Salmaneser upp; och Hosea
      mste bliva honom underdnig och giva honom sknker.
  4.  Men sedan mrkte konungen i Assyrien att Hosea frehade
      stmplingar, i det att han skickade sndebud till So, konungen i
      Egypten och icke, ssom frut, vart r snde sknker till
      konungen i Assyrien D lt konungen i Assyrien sprra in honom
      och hlla honom bunden i fngelse.
  5.  Ty konungen i Assyrien drog upp och angrep hela landet, och drog
      upp mot Samaria och belgrade det i tre r.
      >2 Kon. 18,9 f.
  6.  I Hoseas nionde regeringsr intog konungen i Assyrien Samaria
      och frde Israel bort till Assyrien och lt dem bo i Hala och
      vid Habor -- en strm i Gosan -- och i Mediens stder.

  7.  Israels barn hade ju syndat mot HERREN, sin Gud, honom som hade
      frt dem upp ur Egyptens land, undan Faraos, den egyptiske
      konungens, hand, och de hade fruktat andra gudar.
      >3 Mos.18,3.
  8.  De hade ock vandrat efter de folks stadgar, som HERREN hade
      frdrivit fr Israels barn, och efter de stadgar som Israels
      konungar hade uppgjort.
      >1 Kon. 14,24. 2 Kon. 16,3.
  9.  Ja, Israels barn hade bedrivit otillbrliga ting mot HERREN, sin
      Gud; de hade byggt sig offerhjder p alla sina boningsorter,
      vid vktartornen svl som i de befsta stderna.
 10.  De hade rest stoder och Aseror t sig p alla hga kullar och
      under alla grna trd.
      >2 Kon. 16,4.
 11.  Dr hade de p alla offerhjder tnt offereld, likasom de folk
      som HERREN hade drivit bort fr dem, och hade gjort onda ting,
      s att de frtrnade HERREN.
 12.  De hade tjnat de elndiga avgudarna, fastn HERREN hade sagt
      till dem: I skolen icke gra s.
      >2 Mos. 20,2 f. 23,12, 24. 5 Mos 5,7 f.
 13.  Och HERREN hade varnat bde Israel och Juda genom alla sina
      profeter och siare och sagt: Vnden om frn edra onda vgar och
      hllen mina bud och stadgar -- efter hela den lag som jag gav
      edra fder -- s ock vad jag har ltit sga eder genom mina
      tjnare profeterna.
      >1 Sam. 9,9.
 14.  Men de ville icke hra, utan voro hrdnackade ssom deras fder,
      vilka icke trodde p HERREN, sin Gud.
      >2 Mos. 34,9. 5 Mos. 31,27. Mal. 3,6.
 15.  De frkastade hans stadgar och det frbund som han hade slutit
      med deras fder, och de frordningar som han hade givit dem, och
      fljde efter ffngliga avgudar och bedrevo ffnglighet,
      likasom de folk som voro omkring dem, fastn HERREN hade
      frbjudit dem att gra ssom dessa.
      >3 Mos. 18,3, 24. Rom. 1,21 f.
 16.  De vergvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna
      belten, tv kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbdo
      himmelens hela hrskara och tjnade Baal.
      >2 Mos. 32,4, 8. 1 Kon. 12,28 f. 16,31 f.
 17.  Och de lto sina sner och dttrar g genom eld och befattade
      sig med spdom och vade trolldom de slde sig till att gra vad
      ont var i HERRENS gon och frtrnade honom drmed.
      >3 Mos. 18,21. 20,3 f. 5 Mos. 18,10. 2 Kon. 16,3.

 18.  Drfr blev ock HERREN mycket vred p Israel och frskt dem
      frn sitt ansikte, s att icke ngot annat blev kvar n Juda
      stam allena.
      >1 Kon. 14,15 f, Hos. 1,6.
 19.  Dock hll icke heller Juda HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade
      efter de stadgar som Israel hade uppgjort.
      >2 Kon. 8,18.
 20.  S frkastade d HERREN all Israels sd och tuktade dem och gav
      dem i plundrares hand, till dess att han kastade dem bort ifrn
      sitt ansikte.
      >Dom. 2,14.
 21.  Ty nr han hade ryckt Israel frn Davids hus och de hade gjort
      Jerobeam, Nebats son, till konung, frfrde Jerobeam Israel till
      att avfalla frn HERREN och kom dem att beg en stor synd.
      >1 Kon. 12,16 f., 20, 28 f.
 22.  Och Israels barn vandrade i alla de synder son Jerobeam hade
      gjort; de avstodo icke frn dem.
 23.  Men till slut frskt HERREN Israel frn sitt ansikte, ssom har
      hade hotat genom alla sina tjnare profeterna.  S blev Israel;
      bortfrt frn sitt land till Assyrien, dr de ro nnu i dag.
      >5 Mos. 28,36 f., 63 f. Am. 5,27.

 24.  Och konungen i Assyrien lt folk komma frn Babel, Kuta, Ava,
      Hamat och Sefarvaim och bostta sig i Samariens stder, i
      Israels barns stlle.  S togo d dessa Samarien i besittning och
      bosatte sig i dess stder.
 25.  Men d de under den frsta tiden av sin vistelse dr icke
      fruktade HERREN, snde HERREN bland dem lejon, som anstllde
      frdelse bland dem.
      >3 Mos. 26,21 f.
 26.  Och man omtalade detta fr konungen i Assyrien och sade: De
      folk som du har frt bort och ltit bostta sig i Samariens
      stder veta icke huru landets Gud skall dyrkas drfr har han
      snt lejon ibland dem, och dessa dda dem nu, eftersom de icke
      veta huru landets Gud skall dyrkas.
 27.  D bjd konungen i Assyrien och sade: Lten en av de prster
      som I haven frt bort drifrn fara dit; m de fara dit och
      bostta sig dr.  Och m han lra dem huru landets Gud skall
      dyrkas.
 28.  S kom d en av de prster som: de hade frt bort ifrn Samarien
      och bosatte sig i Betel; och han lrde dem huru de skulle frukta
      HERREN.

 29.  Vl gjorde sig vart folk sin egen gud och stllde upp denne i de
      offerhjdshus som samariterna hade uppbyggt, vart folk fr sig,
      i de stder dr det bodde.
 30.  Folket ifrn Babel gjorde sig en Suckot-Benot, folket ifrn Kut
      gjorde sig en Nergal, och folket ifrn Hamat gjorde sig en
      Asima;
 31.  aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och sefarviterna
      brnde upp sina barn i eld t Adrammelek och Anammelek,
      Sefarvaims gudar.
 32.  Men de fruktade ocks HERREN.  Och de gjorde mn ur sin egen
      krets till offerhjdsprster t sig, och dessa offrade t dem i
      offerhjdshusen.
      >1 Kon. 12,31.
 33.  S fruktade de visserligen HERREN, men de tjnade drjmte sina
      egna gudar, p samma stt som de folk ifrn vilka man hade frt
      bort dem.
 34.  nnu i dag gra de likasom frut: de frukta icke HERREN och gra
      icke efter de stadgar och den rtt som de hava ftt, icke efter
      den lag och de bud som HERREN har givit Jakobs barn, den mans t
      vilken han gav namnet Israel.
      >1 Mos. 32,28. 35,10. 1 Kon. 18,31.
 35.  Ty HERREN slt ett frbund med dem och bjd dem och sade: I
      skolen icke frukta andra gudar, ej heller tillbedja dem eller
      tjna dem eller offra t dem.
      >2 Mos. 23,13. Dom. 6,10.
 36.  Nej, HERREN allena, som frde eder upp ur Egyptens land med stor
      makt och utrckt arm, honom skolen I frukta, honom skolen I
      tillbedja och t honom skolen I offra.
 37.  Och de stadgar och rtter, den lag och de bud som han har
      freskrivit eder, dem skolen I hlla och gra i all tid; men I
      skolen icke frukta andra gudar.
 38.  Det frbund som jag har slutit med eder skolen I icke frgta; I
      skolen icke frukta andra gudar.
 39.  Allenast HERREN, eder Gud, skolen I frukta, s skall han rdda
      eder ur alla edra fienders hand.
 40.  Men de ville icke hra hrp, utan gjorde likasom frut.
 41.  S fruktade d dessa folk HERREN, men tjnade drjmte sina
      belten.  Ocks deras barn och deras barnbarn gra nnu i dag
      ssom deras fder gjorde.
*12/18 Andra Konungaboken, 18 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 18 Kapitlet

               Hiskia konung i Juda.  Sanheribs tg mot
                      Jerusalem.  Rab-Sakes tal.

  1.  I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsr blev
      Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
      >2 Kon. 16,20. 2 Krn. 28,27. 29,1 f.
  2.  Han var tjugufem r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tjugunio r i Jerusalem.  Hans moder hette Abi, Sakarjas
      dotter.
  3.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon, alldeles ssom hans
      fader David hade gjort.
  4.  Han avskaffade offerhjderna, slog snder stoderna och hgg ned
      Aseran.  Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty
      nda till denna tid hade Israels barn tnt offereld t
      denne.  Man kallade honom Nehustan.
      >2 Mos. 34,13. 4 Mos. 21,9. 5 Mos. 7,5. 2 Krn. 31,1.
  5.  P HERREN, Israels Gud, frtrstade han, s att ingen var honom
      lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem
      som hade varit fre honom.
      >2 Kon. 23,25.
  6.  Han hll sig till HERREN och vek icke av ifrn honom, utan hll
      hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
      >5 Mos. 10,20. 11,22 f. Ps. 119,51, 102.
  7.  Och HERREN var med honom, s att han hade framgng i allt vad
      han fretog sig.  Han avfll frn konungen i Assyrien och
      upphrde att vara honom underdnig.
      >Jos. 1,7. 1 Sam. 18,14. 2 Kon. 16,7 f.
  8.  Han slog ock filisterna och intog deras land nda till Gasa med
      dess omrde, svl vktartorn som befsta stder.

  9.  I konung Hiskias fjrde regeringsr, som var Hoseas, Elas sons,
      Israels konungs, sjunde regeringsr, drog Salmaneser, konungen i
      Assyrien, upp mot Samaria och belgrade det.
      >2 Kon. 17,5 f.
 10.  Och de intogo det efter tre r, i Hiskias sjtte regeringsr;
      under detta r, som var Hoseas, Israels konungs, nionde
      regeringsr, blev Samaria intaget.
 11.  Och konungen i Assyrien frde Israel bort till Assyrien och
      frflyttade dem till Hala och till Habor, en strm i Gosan, och
      till Mediens stder --
 12.  detta drfr att de icke hrde HERRENS, sin Guds, rst, utan
      vertrdde hans frbund, allt vad HERRENS tjnare Mose hade
      bjudit; de ville varken hra eller gra det.

 13.  Och i konung Hiskias fjortonde regeringsr drog Sanherib,
      konungen i Assyrien, upp och angrep alla befsta stder i Juda
      och intog dem.
      >2 Krn. 32,1 f. Jes. 36,1 f. Syr. 48,18 f.
 14.  D snde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och
      lt sga: Jag har frsyndat mig; vnd om och lmna mig i fred.
      Vad du lgger p mig vill jag bra.  D lade konungen i
      Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter
      silver och trettio talenter guld.
 15.  Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och
      i konungshusets skattkamrar.
      >1 Kon. 15,18. 2 Kon. 12,18. 16,8.
 16.  Vid detta tillflle lsbrt ock Hiskia frn drrarna till
      HERRENS tempel och frn drrposterna den belggning som Hiskia,
      Juda konung, hade verdragit dem med, och gav detta t konungen
      i Assyrien.

 17.  Men konungen i Assyrien snde frn Lakis stad Tartan, Rab-Saris
      och Rab-Sake med en stor hr mot konung Hiskia i
      Jerusalem.  Dessa drogo d upp och kommo till Jerusalem; och nr
      de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid vre
      dammens vattenledning, p vgen till Valkarfltet.
      >Jes. 7,3.
 18.  Och de begrde att f tala med konungen.  D gingo
      verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och
      kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
      >Jes. 22,20 f.
 19.  Och Rab-Sake sade till dem: Sgen till Hiskia: S sger den
      store konungen, konungen i Assyrien: Vad r det fr en
      frtrstan som du nu har hngivit dig t?
 20.  Du menar vl att allenast munvder behvs fr att veta rd och
      hava makt att fra krig.  P vem frtrstar du d, eftersom du
      har satt dig upp mot mig?
 21.  Du frtrstar val nu p den brckta rrstaven Egypten, men se,
      nr ngon stder sig p den, gr den in i hans hand och
      genomborrar den.  Ty sdan r Farao, konungen i Egypten, fr
      alla som frtrsta p honom.
      >Hes. 29,6 f.
 22.  Eller sgen I kanhnda till mig: 'Vi frtrsta p HERREN, vr
      Gud'?  Var det d icke hans offerhjder och altaren Hiskia
      avskaffade, nr han sade till Juda och Jerusalem: 'Infr detta
      altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
 23.  Men ing nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill
      giva dig tv tusen hstar, om du kan skaffa dig ryttare till
      dem.
 24.  Huru skulle du d kunna sl tillbaka en enda stthllare, en av
      min herres ringaste tjnare?  Och du stter din frtrstan till
      Egypten, i hopp om att s f vagnar och ryttare!
 25.  Menar du d att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta
      stlle fr att frdrva det?  Nej, det r HERREN som har sagt
      till mig: Drag upp mot detta land och frdrva det.

 26.  D sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake:
      Tala till dina tjnare p arameiska, ty vi frst det sprket,
      och tala icke med oss p judiska infr folket som str p
      muren.
 27.  Men Rab-Sake svarade dem: r det d till din herre och till dig
      som min herre har snt mig att tala dessa ord?  r det icke
      fastmer till de mn som sitta p muren, och som jmte eder skola
      ndgas ta sin egen trck och dricka sitt eget vatten?
 28.  Drefter trdde Rab-Sake nrmare och ropade med hg rst p
      judiska och talade och sade: Hren den store konungens, den
      assyriske konungens, ord.
 29.  S sger konungen: Lten icke Hiskia bedraga eder, ty han frmr
      icke rdda eder ur min hand
 30.  Och lten icke Hiskia frleda eder att frtrsta p HERREN,
      drmed att han sger: 'HERREN skall frvisso rdda oss, och
      denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens
      hand.'
      >2 Kon. 19,10.
 31.  Hren icke p Hiskia.  Ty s sger konungen i Assyrien: Gren upp
      i godo med mig och given eder t mig, s skolen I f ta var och
      en av sitt vintrd och av sitt fikontrd och dricka var och en
      ur sin brunn,
 32.  till dess jag kommer och hmtar eder till ett land som r likt
      edert eget land, ett land med sd och vin, ett land med brd och
      vingrdar, ett land med dla olivtrd och honung; s skolen I f
      leva och icke d.  Men hren icke p Hiskia; ty han vill frleda
      eder, nr han sger: 'HERREN skall rdda oss.'
 33.  Har vl ngon av de andra folkens gudar ngonsin rddat sitt
      land ur den assyriske konungens hand?
      >2 Kon. 19,12 f. Jes. 10,10 f.
 34.  Var ro Hamats och Arpads gudar?  Var ro Sefarvaims, Henas och
      Ivas gudar?  Eller hava de rddat Samaria ur min hand?
 35.  Vilken bland andra lnders alla gudar har vl rddat sitt land
      ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rdda Jerusalem
      ur min hand?
 36.  Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade
      s bjudit och sagt: Svaren honom icke.
 37.  Och verhovmstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna
      och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med snderrivna
      klder och berttade fr honom vad Rab-Sake hade sagt.
      >1 Mos. 37,29, 34. 2 Sam. 1,11. Matt. 26,65.
*12/19 Andra Konungaboken, 19 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 19 Kapitlet

                   Jesajas profetia mot assyrierna.
                           Sanheribs fall.

  1.  D nu konung Hiskia hrde detta, rev han snder sina klder och
      hljde sig i sorgdrkt och gick in i HERRENS hus.
      >Jes. 37,1 f.
  2.  Och verhovmstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de ldste
      bland prsterna snde han, hljda i sorgdrkt, till profeten
      Jesaja, Amos' son.
  3.  Och de sade till denne: S sger Hiskia: En ndens, tuktans och
      smlekens dag r denna dag, ty fostren hava vl kommit fram till
      fdseln, men kraft att fda finnes icke.
      >Hos 13,13.
  4.  Kanhnda skall HERREN, din Gud, hra alla Rab-Sakes ord, med
      vilka hans herre, konungen i Assyrien, har snt honom till att
      smda den levande Guden, s att han straffar honom fr dessa
      ord, som han, HERREN, din Gud, har hrt.  S bed nu en bn fr
      den kvarleva som nnu finnes.
      >2 Kon. 18,28 f.
  5.  Nr nu konung Hiskias tjnare kommo till Jesaja,
  6.  sade Jesaja till dem: S skolen I sga till eder herre: S
      sger HERREN: Frukta icke fr de ord som du har hrt, dem med
      vilka den assyriske konungens tjnare hava hdat mig.
  7.  Se, jag skall lta en sdan ande komma in i honom, att han, p
      grund av ett rykte som han skall f hra, vnder tillbaka till
      sitt land; och jag skall lta honom falla fr svrd i hans eget
      land.
  8.  Och Rab-Sake vnde tillbaka och fann den assyriske konungen
      upptagen med att belgra Libna; ty han hade hrt att han hade
      brutit upp frn Lakis.

  9.  Men nr Sanherib fick hra sga om Tirhaka, konungen i Etiopien,
      att denne hade dragit ut fr att strida mot honom, skickade han
      ter sndebud till Hiskia och sade:
 10.  S skolen I sga till Hiskia, Juda konung: Lt icke din Gud,
      som du frtrstar p, bedraga dig, i det att du tnker:
      'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens
      hand.'
      >2 Kon. 18,30 f.
 11.  Du har nu hrt vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla
      andra lnder, huru de hava givit dem till spillo.  Och du skulle
      nu bliva rddad!
 12.  Hava vl de folk som mina fder frdrvade, Gosan, Haran, Resef
      och Edens barn i Telassar, blivit rddade av sina gudar?
 13.  Var r Hamats konung och Arpads konung och konungen ver
      Sefarvaims stad, ver Hena och Iva?

 14.  Nr Hiskia hade mottagit brevet av sndebuden och lst det, gick
      han upp i HERRENS hus, och dr bredde Hiskia ut det infr
      HERRENS ansikte.
 15.  Och Hiskia bad infr HERRENS ansikte och sade: HERRE, Israels
      Gud, du som tronar p keruberna, du allena r Gud, den som rder
      ver alla riken p jorden; du har gjort himmel och jord.
      >1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
 16.  HERRE, bj ditt ra hrtill och hr; HERRE, ppna dina gon och
      se.  Ja, hr Sanheribs ord, det budskap varmed han har smdat den
      levande Guden.
 17.  Det r sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava frtt folken
      och deras land.
 18.  Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga
      gudar, utan verk av mnniskohnder, tr och sten; drfr kunde
      de frgra dem.
      >Ps. 115,4. 135,15 f.
 19.  Men frls oss nu, HERRE, vr Gud, ur hans hand, s att alla
      riken p jorden frnimma att du, HERRE, allena r Gud.

 20.  D snde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lt sga: S
      sger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angende
      Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hrt.
 21.  S r nu detta det ord som HERREN har talat om honom:

        Hon fraktar dig och bespottar dig,
            jungfrun dottern Sion;
        hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
 22.    vem har du smdat och hdat,
            och mot vem har du upphvt din rst?
        Alltfr hgt har du upplyft dina gon --
            Ja, mot Israels Helige.
 23.    Genom dina sndebud smdade du Herren,
            nr du sade: 'Med mina mnga vagnar
        drog jag upp p bergens hjder,
            lngst upp p Libanon;
        jag hgg ned dess hga cedrar
            och vldiga cypresser;
        jag trngde fram till dess innersta gmslen,
            dess frodigaste skog;
 24.    jag grvde brunnar och drack ut
            frmmande vatten,
        och med min fot uttorkade jag
            alla Egyptens strmmar.'
 25.    Har du icke hrt att jag fr lnge sedan
            beredde detta?
        Av lder bestmde jag ju s;
            och nu har jag frt det fram:
        du fick makt att delgga befsta stder
            till grusade stenhopar.
 26.    Deras invnare blevo maktlsa,
            de frfrades och stodo med skam.
        Det gick dem ssom grset p marken
            och grna rter,
        ssom det som vxer p taken,
            och sd som frbrnnes,
        frrn stret har vuxit upp.
      >Ps. 129,6.
 27.    Om du sitter eller gr ut
        eller gr in, s vet jag det,
        och huru du rasar mot mig.
      >Ps. 139,2
 28.    Men d du nu s rasar mot mig,
            och d ditt vermod har ntt till mina ron,
        skall jag stta min krok i din nsa
            och mitt betsel i din mun
        och fra dig tillbaka samma vg
        som du har kommit p.
      >Hes. 29,4. 38,4.

 29.  Och detta skall fr dig vara tecknet: man skall detta r ta vad
      som vxer upp av spillsd, och nsta r sjlvvuxen sd; men det
      tredje ret skolen I f s och skrda och plantera vingrdar och
      ta deras frukt.
      >3 Mos. 25,5.
 30.  Och den rddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall ter
      skjuta rot nedtill och bra frukt upptill.
 31.  Ty frn Jerusalem skall utg en kvarleva, en rddad skara frn
      Sions berg.  HERRENS nitlskan skall gra detta.
 32.  Drfr sger HERREN s om konungen i Assyrien:

        Han skall icke komma in i denna stad
        och icke skjuta ngon pil ditin;
        han skall icke mot den fra fram ngon skld
        eller kasta upp ngon vall mot den.
 33.    Samma vg han kom skall han vnda tillbaka,
        och in i denna stad skall han icke komma, sger HERREN.
 34.    Ty jag skall beskrma och frlsa denna stad
        fr min och min tjnare Davids skull.
      >2 Kon. 20,6.

 35.  Och samma natt gick HERRENS ngel ut och slog i assyriernas
      lger ett hundra ttiofem tusen man; och nr man bittida
      fljande morgon kom ut, fick man se dda kroppar ligga dr
      verallt
      >2 Krn. 32,20 f.  Syr. 48,21. 1 Mack. 7,41. 2 Mack. 8,19.
 36.  D brt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tgade tillbaka;
      och han stannade sedan i Nineve.
 37.  Men nr han en gng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han
      drpt med svrd av Adrammelek och Sareser; drefter flydde dessa
      undan till Ararats land.  Och hans son Esarhaddon blev konung
      efter honom.
      >Tob. 1,21.
*12/20 Andra Konungaboken, 20 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 20 Kapitlet

               Hiskias sjukdom.  Sndebuden frn Babel.
                             Hiskias dd.

  1.  Vid den tiden blev Hiskia ddssjuk; och profeten Jesaja, Amos'
      son, kom till honom och sade till honom: S sger HERREN:
      Bestll om ditt hus; ty du mste d och skall icke tillfriskna.
      >2 Krn. 32,24 f. Jes. 38,1 f.
  2.  D vnde han sitt ansikte mot vggen och bad till HERREN och
      sade:
  3.  Ack HERRE, tnk dock p huru jag har vandrat infr dig i trohet
      och med hngivet hjrta och gjort vad gott r i dina gon.  Och
      Hiskia grt bitterligen.
  4.  Men innan Jesaja hade hunnit ut ur den inre staden, kom HERRENS
      ord till honom; han sade:
  5.  Vnd om och sg till Hiskia, fursten ver mitt folk: S sger
      HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hrt din bn, jag har sett
      dina trar.  Se, jag vill gra dig frisk; i vermorgon skall du
      f g upp i HERRENS hus.
  6.  Och jag skall frka din livstid med femton r; jag skall ock
      rdda dig och denna stad ur den assyriske konungens hand.  Ja,
      jag skall beskrma denna stad, fr min skull och fr min tjnare
      Davids skull.
      >2 Kon. 19,34.
  7.  Och Jesaja sade: Hmten hit en fikonkaka.  D hmtade man en
      sdan och lade den p bulnaden.  Och han tillfrisknade.

  8.  Och Hiskia sade till Jesaja: Vad fr ett tecken gives mig
      drp att HERREN skall gra mig frisk, s att jag i vermorgon
      fr g upp i HERRENS hus?
  9.  Jesaja svarade: Detta skall fr dig vara tecknet frn HERREN
      drp att HERREN skall gra vad han har lovat: skuggan har gtt
      tio steg framt; skall den nu g tio steg tillbaka?
 10.  Hiskia sade: Det r ltt fr skuggan att strcka sig tio steg
      framt.  Nej, lt skuggan g tio steg tillbaka.
 11.  D ropade profeten Jesaja till HERREN, och han lt skuggan p
      Ahas' solvisare g tillbaka de tio steg som den redan hade lagt
      till rygga.
      >Syr. 48,23.

 12.  Vid samma tid snde Berodak-Baladan, Baladans son, konungen i
      Babel, brev och sknker till Hiskia, ty han hade sport att
      Hiskia hade varit sjuk.
      >Jes. 39,1 f.
 13.  Och nr Hiskia hade hrt p dem, visade han dem hela sitt
      frrdshus, sitt silver och guld, sina vlluktande kryddor och
      sina dyrbara oljor, och hela sitt tyghus och allt vad som fanns
      i hans skattkamrar.  Intet fanns i Hiskias hus eller eljest i
      hans go, som han icke visade dem.

 14.  Men profeten Jesaja kom till konung Hiskia och sade till honom:
      Vad hava dessa mn sagt, och varifrn hava de kommit till dig?
      Hiskia svarade: De hava kommit ifrn fjrran land, ifrn
      Babel.
 15.  Han sade vidare: Vad hava de sett i ditt hus?  Hiskia svarade:
      Allt som r i mitt hus hava de sett; intet finnes i mina
      skattkamrar, som jag icke har visat dem.
 16.  D sade Jesaja till Hiskia: Hr HERRENS ord:
 17.  Se, dagar skola komma, d allt som finnes i ditt hus, och som
      dina fder hava samlat nda till denna dag skall fras bort till
      Babel; intet skall bliva kvar, sger HERREN.
      >2 Kon. 24,13 f.
 18.  Och sner till dig, de som skola utg av dig, och som du skall
      fda, dem skall man taga, och de skola bliva hovtjnare i den
      babyloniske konungens palats.
      >Dan. 1,3 f.
 19.  Hiskia sade till Jesaja: Gott r det HERRENS ord som du har
      talat.  Och han sade ytterligare: Ja, om nu blott frid och
      trygghet f rda i min tid.
 20.  Vad nu mer r att sga om Hiskia och om alla hans bedrifter,
      och om huru han anlade dammen och vattenledningen och ledde
      vatten in i staden, det finnes upptecknat Juda konungars
      krnika.
      >Syr. 48,17.
 21.  Och Hiskia gick till vila hos sina fder.  Och hans son Manasse
      blev konung efter honom.
*12/21 Andra Konungaboken, 21 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 21 Kapitlet

               Manasse konung i Juda.  Profetiskt ord om
                 Juda rikes undergng.  Amon konung i
                                Juda.

  1.  Manasse var tolv r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade femtiofem r i Jerusalem.  Hans moder hette Hefsi-Ba.
      >2 Krn. 33,1 f.
  2.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, efter den styggeliga
      seden hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels barn.
  3.  Han byggde ter upp de offerhjder som hans fader Hiskia hade
      frstrt, och reste altaren t Baal och gjorde en Asera, likasom
      Ahab, Israels konung, hade gjort, och tillbad och tjnade
      himmelens hela hrskara.
      >1 Kon. 16,33. 2 Kon. 18,4.
  4.  Ja, han byggde altaren i HERRENS hus, det om vilket HERREN hade
      sagt: Vid Jerusalem vill jag fsta mitt namn.
      >5 Mos. 12,5. 1 Kon. 8,29. 9,3. 2 Krn. 7,12.
  5.  Han byggde altaren t himmelens hela hrskara p de bda
      frgrdarna till HERRENS hus.
  6.  Han lt ock sin son g genom eld och vade teckentyderi och
      svartkonst och skaffade sig andebesvrjare och spmn och gjorde
      mycket som var ont i HERRENS gon, s att han frtrnade
      honom.
      >3 Mos. 18,21. 19,26. 20,2, 27. 5 Mos. 18,10 f. 1 Sam. 28,9. Jer 32,35.
  7.  Och Aserabeltet som han hade ltit gra satte han i det hus om
      vilket HERREN hade sagt till David och till hans son Salomo:
      Vid detta hus och vid Jerusalem som jag har utvalt bland alla
      Israels stammar, vill jag fsta mitt namn fr evig tid
      >2 Sam. 7,10, 13. Ps. 132,13.
  8.  Och jag skall icke mer lta Israel vandra flyktig bort ifrn det
      land som jag har givit t deras fder, om de allenast hlla och
      gra allt vad jag har bjudit dem, och det alldeles efter den lag
      som min tjnare Mose har givit dem.
  9.  Men de lyssnade icke hrtill, och Manasse frfrde dem, s att
      de gjorde mer ont n de folk som HERREN hade frgjort fr
      Israels barn.
 10.  D talade HERREN genom sina tjnare profeterna och sade:
 11.  Eftersom Manasse, Juda konung, har bedrivit dessa styggelser
      och s gjort mer ont, n allt vad amorerna som voro fre honom
      hava gjort, s att han med sina elndiga avgudar har kommit
      ocks Juda att synda,
      >Jer. 15,4.
 12.  drfr sger HERREN, Israels Gud, s: 'Se, jag skall lta en
      sdan olycka komma ver Jerusalem och Juda, att det skall
      genljuda i bda ronen p var och en som fr hra det.
      >1 Sam. 3,11. Jer. 19,3.
 13.  Och mot Jerusalem skall jag bruka det mtsnre[1] som jag
      brukade mot Samaria, och det snklod som jag brukade mot Ahabs
      hus; och jag skall sklja Jerusalem tomt, ssom man skljer ett
      fat och, sedan man har skljt det, vnder det upp och ned.
      >2 Kon. 10,11, 17. 17,6, 23.  Jes. 34,11. Klag. 2,8.
 14.  Och jag skall frskjuta kvarlevan av min arvedel och giva dem i
      deras fienders hand, s att de skola bliva ett rov och ett byte
      fr alla sina fiender --
 15.  detta drfr att de hava gjort vad ont r i mina gon och
      bestndigt frtrnat mig, frn den dag d deras fader drogo ut
      ur Egypten nda till denna dag.'
 16.  Drtill utgt ock Manasse oskyldigt blod i s stor myckenhet,
      att han drmed uppfyllde Jerusalem frn den ena ndan till den
      andra -- detta frutom den srskilda syns genom vilken han kom
      Juda att synda och gra vad ont var i HERRENS gon.
      >2 Kon. 24,3 f.

 17.  Vad nu mer r att sga om Manasse och om allt vad han gjorde s
      ock om den synd han begick det finnes upptecknat i Juda
      konungars krnika.
 18.  Och Manasse gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      trdgrden till sitt hus, i Ussas trdgrd.  Och hans son Amon
      blev konung efter honom.

 19.  Amon var tjugutv r gammal nr han blev konung, och han
      regerade tv r i Jerusalem.  Hans moder hette Mesullemet, Harus'
      dotter, frn Jotba.
 20.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, ssom hans fader Manasse
      hade gjort.
 21.  Han vandrade i allt p samma vg som hans fader hade vandrat,
      och tjnade och tillbad de elndiga avgudar som hans fader hade
      tjnat.
 22.  Han vergav HERREN, sina fders Gud, och vandrade icke p
      HERRENS vg.
 23.  Och Amons tjnare sammansvuro sig mot honom och ddade konungen
      hemma i hans hus.
 24.  Men folket i landet drpte alla som hade sammansvurit sig mot
      konung Amon.  Drefter gjorde folket i landet hans son Josia till
      konung efter honom.
 25.  Vad nu mer r att sga om Amon, om vad han gjorde, det finnes
      upptecknat i Juda konungars krnika.  Och man begrov honom i
      hans grav i Ussas trdgrd.  Och hans son Josia blev konung efter
      honom.

[1]  Se Mtsnre i Ordfrkl.
*12/22 Andra Konungaboken, 22 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 22 Kapitlet

               Josia konung i Juda.  Anordningar fr att
               stta templet i stnd.  Lagboken funnen
                av versteprsten Hilkia.  Profetissan
                      Huldas svar till konungen.

  1.  Josia var tta r gammal, nr han blev konung, och han regerade
      trettioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Jedida, Adajas
      dotter, frn Boskat.
      >2 Krn. 34,1 f.
  2.  Han gjorde vad rtt var i HERRENS gon och vandrade i allt p
      sin fader Davids vg och vek icke av vare sig till hger eller
      till vnster.
      >Syr. 49,1 f.

  3.  I sitt adertonde regeringsr snde konung Josia sekreteraren
      Safan, son till Asalja, Mesullams son, stad till HERRENS hus
      och sade:
  4.  G upp till versteprsten Hilkia, och bjud honom att gra i
      ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan
      de hava blivit insamlade ifrn folket av dem som hlla vakt vid
      trskeln.
      >2 Kon. 12,4 f.
  5.  Och han skall verlmna dem t de mn som frrtta arbete ssom
      tillsyningsmn vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem t de
      mn som arbeta vid HERRENS hus, fr att stta i stnd vad som r
      frfallet p huset,
  6.  nmligen t timmermnnen, byggningsmnnen och murarna, s ock
      till att inkpa trvirke och huggen sten fr att stta huset i
      stnd.
  7.  Dock skall man icke hlla ngon rkenskap med dem angende de
      penningar som verlmnas t dem, utan de skola f handla p
      heder och tro.

  8.  Och versteprsten Hilkia sade till sekreteraren Safan: Jag har
      funnit lagboken i HERRENS hus.  Och Hilkia gav boken t Safan,
      och han lste den.
      >5 Mos. 31,24 f.
  9.  Drefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin
      berttelse infr konungen; han sade: Dina tjnare hava tmt ut
      de penningar som funnos i templet, och hava verlmnat dem t de
      mn som frrtta arbete ssom tillsyningsmn vid HERRENS hus.
 10.  Vidare berttade sekreteraren Safan fr konungen och sade:
      Prsten Hilkia har givit mig en bok.  Och Safan frelste den
      fr konungen.
 11.  Nr konungen nu hrde lagbokens ord, rev han snder sina klder.
 12.  Och konungen bjd prsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och
      Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens
      tjnare, och sade:
 13.  Gn och frgen HERREN fr mig och fr folket, ja, fr hela
      Juda, angende det som str i denna bok som nu har blivit
      funnen.  Ty stor r HERRENS vrede, den som r upptnd mot oss,
      drfr att vra fder icke hava velat lyssna till denna boks ord
      och icke hava gjort allt som r oss freskrivet.

 14.  D gingo prsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till
      profetissan Hulda, hustru t Sallum, kldkammarvaktaren, som var
      son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya
      staden.  Och de talade med henne.
 15.  D sade hon till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Sgen till
      den man som har snt eder till mig:
 16.  S sger HERREN: Se, ver denna plats och ver dess invnare
      skall jag lta olycka komma, allt vad som str i den bok som
      Juda konung har lst --
 17.  detta drfr att de hava vergivit mig och tnt offereld t
      andra gudar, och s hava frtrnat mig med alla sina hnders
      verk.  Min vrede skall upptndas mot denna plats och skall icke
      bliva utslckt.
 18.  Men till Juda konung, som har snt eder fr att frga HERREN,
      till honom skolen I sga s: S sger HERRES, Israels Gud,
 19.  angende de ord som du har hrt: Eftersom ditt hjrta blev
      bevekt och du dmjukade dig infr HERREN, nr du hrde vad jag
      har talat mot denna plats och mot dess invnare, nmligen att de
      skola bliva ett freml fr hpnad och ett exempel som man
      nmner, nr man frbannar, och eftersom du rev snder dina
      klder och grt infr mig, frdenskull har jag ock hrt dig,
      sger HERREN.
 20.  Drfr vill jag samla dig till dina fder, s att du fr samlas
      till dem i din grav med frid; och dina gon skola slippa att se
      all den olycka som jag skall lta komma ver denna plats.  Och
      de vnde till baka till konungen med detta svar.
*12/23 Andra Konungaboken, 23 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 23 Kapitlet

                   Josias reformation.  Hans dd vid
                Megiddo.  Joahas och Jojakim konungar i
                                Juda.

  1.  D snde konungen stad mn som frsamlade till honom alla de
      ldste i Juda och Jerusalem.
      >2 Krn. 34,29 f.
  2.  Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda mn och alla
      Jerusalems invnare fljde honom, ocks prsterna och
      profeterna, ja, allt folket, ifrn den minste till den
      strste.  Och han lste upp fr dem allt vad som stod i
      frbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
      >2 Kon. 22,8.
  3.  Och konungen trdde fram till pelaren och slt infr HERRENS
      ansikte det frbundet, att de skulle flja efter HERREN och
      hlla hans bud, hans vittnesbrd och hans stadgar, av allt
      hjrta och av all sjl, och upprtthlla detta frbunds ord, dem
      som voro skrivna i denna bok.  Och allt folket trdde in i
      frbundet.
      >Jos. 24,25 f. 2 Kon. 11,14.

  4.  Drefter bjd konungen versteprsten Hilkia och prsterna nst
      under honom, s ock dem som hllo vakt vid trskeln, att de
      skulle fra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro
      gjorda t Baal och Aseran och t himmelens hela hrskara.  Och
      han lt brnna upp dem utanfr Jerusalem p Kidrons flt, men
      askan efter dem lt han fra till Betel.
      >2 Kon. 21,7.
  5.  Han avsatte ock de avgudaprster som Juda konungar hade
      tillsatt, fr att tnda offereld p offerhjderna i Juda stder
      och runt omkring Jerusalem, s ock dem som tnde offereld t
      Baal, t solen, t mnen, t stjrnbilderna och t himmelens
      hela hrskara.
      >2 Kon. 21,3.
  6.  Och han tog Aseran ur HERRENS hus och frde bort den utanfr
      Jerusalem till Kidrons dal, och brnde upp den dr i Kidrons
      dal, han sttte snder den till stoft och kastade stoftet p den
      allmnna begravningsplatsen.
      >2 Krn. 34,4.
  7.  Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus,
      dem i vilka kvinnor vvde tyg till tlt t Aseran.
      >1 Kon. 14,24.
  8.  Och han lt fra alla prsterna bort ifrn Juda stder och
      orenade de offerhjder dr prsterna hade tnt offereld, frn
      Geba nda till Beer-Seba; och han brt ned offerhjderna vid
      stadsportarna, bde den som lg vid ingngen till
      stadshvitsmannen Josuas port och den som lg till vnster, nr
      man gick in genom stadsporten.
      >Jer. 11,13.
  9.  Dock fingo offerhjdsprsterna icke stiga upp till HERRENS
      altare i Jerusalem; de fingo allenast ta osyrat brd ibland
      sina brder.
      >Hes. 44,10 f.
 10.  Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, fr att ingen skulle
      lta sin son eller dotter g genom eld, till offer t Molok.
      >3 Mos. 18,21. Jer. 7,31.
 11.  Och han skaffade bort de hstar som Juda konungar hade invigt t
      solen och stllt upp s, att man icke kunde g in i HERRENS hus,
      vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar
      brnde han upp i eld.
 12.  Och altarna p taket ver Ahas' sal, vilka Juda konungar hade
      ltit gra, och de altaren som Manasse hade ltit gra p de
      bda frgrdarna till HERRENS hus, dem brt konungen ned; sedan
      skyndade han bort drifrn och kastade stoftet av dem i Kidrons
      dal.
      >2 Kon. 21,5.  2 Krn. 30,14. Jer. 19,13. Sef. 1,5.
 13.  Och offerhjderna ster om Jerusalem och sder om Frdrvets
      berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt t Astarte,
      sidoniernas styggelse, t Kemos, Moabs styggelse, och t Milkom,
      Ammons barns skndlighet, dem orenade konungen.
      >4 Mos. 21,29. 1 Kon. 11,5, 7.
 14.  Han slog snder stoderna och hgg ned Aserorna; och platsen dr
      de hade sttt fyllde han med mnniskoben.
      >2 Mos. 34,13. 5 Mos. 7,5.
 15.  Ocks altaret i Betel, den offerhjd som Jerobeam, Nebats son,
      hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocks detta altare
      med offerhjden brt han ned; drefter brnde han upp
      offerhjden[1] och sttte snder den till stoft och brnde
      tillika upp Aseran.
      >1 Kon. 12,28 f. 13,2, 32.
 16.  Nr d Josia sg sig om och fick se gravarna som voro dr p
      berget, snde han stad och lt hmta benen ur gravarna och
      brnde upp dem p altaret och orenade det s -- i enlighet med
      det HERRENS ord som hade blivit frkunnat av gudsmannen som
      frkunnade att detta skulle ske.
      >2 Krn. 34,5.
 17.  Och han frgade: Vad r det fr en vrd som jag ser dr?
      Folket i staden svarade honom: Det r den gudsmans grav, som
      kom frn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske,
      som du nu har gjort.
      >1 Kon. 13,29 f.
 18.  D sade han: Lten honom vara; ingen m rra hans ben.  S
      lmnade man d hans ben i fred, och tillika benen av den profet
      som hade kommit dit frn Samarien.
      >1 Kon. 13,11 f.
 19.  Drjmte skaffade Josia bort alla de offerhjdshus i Samariens
      stder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de
      hade kommit frtrnelse stad; och han gjorde med dem alldeles
      p samma stt som han hade gjort i Betel.
 20.  Och alla offerhjdsprster som funnos dr slaktade han p
      altarna och brnde mnniskoben ovanp dem.  Drefter vnde han
      tillbaka till Jerusalem.
      >1 Kon. 18,40.

 21.  Och konungen bjd allt folket och sade: Hllen HERRENS, eder
      Guds, pskhgtid, ssom det r freskrivet i denna frbundsbok.
      >2 Mos. 12,3 f. 5 Mos. 16,2 f. 2 Krn. 35,1 f.
 22.  Ty en sdan pskhgtid hade icke blivit hllen sedan den tid d
      domarna dmde Israel, icke under Israels konungars och Juda
      konungars hela tid.
 23.  Frst i konung Josias adertonde regeringsr hlls en sdan
      HERRENS pskhgtid i Jerusalem.
 24.  Drjmte skaffade Josia bort andebesvrjarna och spmnnen,
      husgudarna och de elndiga avgudarna, och alla styggelser som
      voro att se i Juda land och i Jerusalem, p det att han skulle
      upprtthlla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som
      prsten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
      >3 Mos. 19,31. 20,27. 5 Mos. 18,10 f. Jes. 8,19.
 25.  Ingen konung lik honom hade funnits fre honom, ingen som s av
      allt sitt hjrta och av all sin sjl och av all sin kraft hade
      vnt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter
      honom uppstod ej heller ngon som var honom lik.
      >2 Kon. 18,5.
 26.  Dock vnde HERREN sig icke ifrn sin stora vredes gld, d nu
      hans vrede hade blivit upptnd mot Juda, fr allt det varmed
      Manasse hade frtrnat honom.
      >2 Kon. 21,2 f.
 27.  Och HERREN sade: Ocks Juda vill jag frskjuta ifrn mitt
      ansikte, likasom jag har frskjutit Israel; ja, jag vill
      frkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, s ock det
      hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara dr.
      >1 Kon. 8,29. 9,3. 2 Kon 24,3 f.

 28.  Vad nu mer r att sga om Josia och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krnika.

 29.  I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen
      i Assyrien, till floden Frat.  D tgade konung Josia emot honom,
      men blev ddad av honom vid Megiddo, under frsta
      sammandrabbningen.
      >2 Krn. 35,20 f. Jer. 46,2.
 30.  Och hans tjnare frde hans dda kropp i en vagn bort ifrn
      Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav.  Men folket
      i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom
      till konung efter hans fader.
      >2 Krn. 36,1 f. Jer. 22,11 f.
 31.  Joahas var tjugutre r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Hamutal,
      Jeremias dotter, frn Libna.
      >2 Kon. 24,18.
 32.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
      hade gjort.
 33.  Och Farao Neko lt stta honom i fngelse i Ribla i Hamats land
      och gjorde s slut p hans regering i Jerusalem; och han plade
      landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent
      guld.
 34.  Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans
      fader Josias stlle och frndrade hans namn till Jojakim.  Men
      Joahas tog han med sig, och denne kom s till Egypten och dog
      dr.
 35.  Och Jojakim betalade ut silvret och guldet t Farao; men han
      mste skattlgga landet fr att kunna utbetala dessa penningar
      enligt Faraos befallning.  Efter som var och en av folket i
      landet blev uppskattad, indrevs frn dem silvret och guldet, fr
      att sedan utbetalas t Farao Neko.
      >2 Kon. 15,20.

 36.  Jojakim var tjugufem r gammal, nr han blev konung; och han
      regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Sebida, Pedajas
      dotter, frn Ruma.
 37.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fder
      hade gjort.

[1]  Se Hjd i Ordfrkl.
*12/24 Andra Konungaboken, 24 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 24 Kapitlet

                  Jojakims fall.  Jojakin och Sidkia
                           konungar i Juda.

  1.  I hans tid drog Nebukadnessar, konungen i Babel, upp, och
      Jojakim blev honom underdnig och frblev s i tre r; men sedan
      avfll han frn honom.
      >2 Krn. 36,6 f.
  2.  D snde HERREN ver honom kaldernas; aramernas, moabiternas
      och Ammons barns hrskaror; han snde dem ver Juda fr att
      frgra det -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat
      genom sina tjnare profeterna.
      >2 Kon. 20,17. 22,15 f. Jer. 13,9 f.
  3.  Ja, det var efter HERRENS ord som detta kom ver Juda, i det att
      han frskt det frn sitt ansikte fr de synder Manasse hade
      begtt och fr allt vad denne hade frvat,
      >2 Kon. 21,11 f. 23,27. Jer. 15,4.
  4.  jmvl fr det oskyldiga blod som han utgt, ty han uppfyllde
      Jerusalem med oskyldigt blod; det ville HERREN icke frlta.
      >2 Kon. 21,16.

  5.  Vad nu mer r att sga om Jojakim och om allt vad han gjorde,
      det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
  6.  Och Jojakim gick till vila hos sina fder.  Och hans son Jojakin
      blev konung efter honom.

  7.  Drefter drog konungen i Egypten icke vidare ut ur sitt land, ty
      konungen i Babel hade intagit allt som tillhrde konungen i
      Egypten, frn Egyptens bck nda till floden Frat.

  8.  Jojakin var aderton r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade tre mnader i Jerusalem.  Hans moder hette Nehusta,
      Elnatans dotter, frn Jerusalem.
      >2 Krn. 36,9 f.
  9.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom hans fader
      hade gjort.

 10.  P den tiden drogo den babyloniske konungen Nebukadnessars
      tjnare upp till Jerusalem, och staden blev belgrad.
 11.  Och Nebukadnessar, konungen i Babel, kom till staden, medan hans
      tjnare belgrade den.
 12.  D gav sig Jojakin, Juda konung, t konungen i Babel, med sin
      moder och med sina tjnare, sina hvitsmn och hovmn; och
      konungen i Babel tog honom s till fnga i sitt ttonde
      regeringsr.
 13.  Och han frde bort drifrn alla skatter i HERRENS hus och
      skatterna i konungshuset, han lsbrt ock belggningen frn alla
      gyllene freml som Salomo, Israels konung, hade ltit gra fr
      HERRENS tempel, detta i enlighet med vad HERREN hade hotat.
      >2 Kon. 20,17. Jes. 30,6.
 14.  Och han frde bort i fngenskap hela Jerusalem, alla hvitsmn
      och alla tappra stridsmn; tio tusen frde han bort, jmvl alla
      timmermn och smeder.  Inga andra lmnades kvar n de ringaste av
      folket i landet.
      >1 Sam. 13,19.
 15.  Han frde Jojakin bort till Babel; drjmte frde han konungens
      moder, konungens hustrur och hans hovmn samt de mktige i
      landet ssom fngar bort ifrn Jerusalem till Babel,
      >Jer. 22,26.
 16.  s ock alla stridsmnnen, sju tusen, och timmermnnen och
      smederna, ett tusen, allasammans raska och krigsdugliga
      mn.  Dessa frdes nu av den babyloniske konungen i fngenskap
      till Babel.
      >Jer. 52,28 f.
 17.  Men konungen i Babel gjorde hans farbroder Mattanja till konung
      i hans stlle och frndrade dennes namn till Sidkia.
      >Jer. 37,1 f.

 18.  Sidkia var tjuguett r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade elva r i Jerusalem.  Hans moder hette Hamital, Jeremias
      dotter, frn Libna.
      >2 Kon. 23,31. 1 Krn. 3,15. 2 Krn. 36,11 f. Jer. 52,1 f.
 19.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon, alldeles ssom Jojakim
      hade gjort.
 20.  Ty p grund av HERRENS vrede skedde vad som skedde med Jerusalem
      och Juda, till dess att han kastade dem bort ifrn sitt ansikte.
*12/25 Andra Konungaboken, 25 Kapitlet
                   Andra Konungaboken, 25 Kapitlet

                     Jerusalems frstring genom
               Nebukadnessar och Juda rikes undergng.
                     Gedalja.  Jojakins bendning.

      Och Sidkia avfll frn konungen i Babel.

  1.  D, i hans nionde regeringsr, i tionde mnaden; p tionde dagen
      i mnaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin hr
      till Jerusalem och belgrade det; och de byggde en belgringsmur
      runt omkring det.
      >2 Krn. 36,17 f. Jer. 39,1 f. 52,4 f.
  2.  S blev staden belgrad och frblev s nda till konung Sidkias
      elfte regeringsr.
  3.  Men p nionde dagen i mnaden var hungersnden s stor i staden,
      att mngden av folket icke hade ngot att ta.
  4.  Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten
      genom porten mellan de bda murarna (den port som ledde till den
      kungliga trdgrden), medan kalderna lgo runt omkring staden;
      och folket tog vgen t Hedmarken till.
  5.  Men kaldernas hr frfljde konungen, och de hunno upp honom p
      Jerikos hedmarker, sedan hela hans hr hade vergivit honom och
      skingrat sig.
  6.  Och de grepo konungen och frde honom till den babyloniske
      konungen i Ribla; dr hll man rannsakning och dom med honom.
  7.  Och Sidkias barn slaktade man infr hans gon, och p Sidkia
      sjlv stack man ut gonen; och man fngslade honom med
      kopparfjttrar och frde honom till Babel.

  8.  I femte mnaden, p sjunde dagen i mnaden, detta i den
      babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsr, kom
      den babyloniske konungens tjnare Nebusaradan, versten fr
      drabanterna, till Jerusalem.
  9.  Denne brnde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i
      Jerusalem, i synnerhet alla de frnmas hus, brnde han upp i
      eld.
 10.  Och murarna runt omkring Jerusalem brtos ned av hela den hr av
      kalder, som versten fr drabanterna hade med sig,
 11.  och terstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de
      verlpare som hade gtt ver till konungen i Babel, s ock den
      vriga hopen, dem frde Nebusaradan, versten fr drabanterna,
      bort i fngenskap.
 12.  Men av de ringaste i landet lmnade versten fr drabanterna
      ngra kvar till vingrdsmn och kermn.
      >2 Kon. 24,14.

 13.  Kopparpelarna i HERRENS hus, bckenstllen och kopparhavet i
      HERRENS hus slogo kalderna snder och frde kopparen till
      Babel.
      >1 Kon. 7,15 f., 23 f., 27 f. Jer. 27,19 f.
 14.  Och askkrlen, skovlarna, knivarna, sklarna och alla kopparkrl
      som hade begagnats vid gudstjnsten togo de bort.
 15.  Likaledes tog versten fr drabanterna bort fyrfaten och
      offersklarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
      >1 Kon. 7,50.
 16.  Vad angr de tv pelarna, havet, som var allenast ett, och
      bckenstllen, som Salomo hade ltit gra till HERRENS hus, s
      kunde kopparen i alla dessa freml icke vgas.
 17.  Aderton alnar hg var den ena pelaren, och ovanp den var ett
      pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar hgt, och
      ett ntverk och granatpplen funnos p pelarhuvudet runt
      omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det p den
      andra pelaren, ver ntverket.
      >2 Krn. 3,15 f.

 18.  Och versten fr drabanterna tog versteprsten Seraja jmte
      Sefanja, prsten nst under honom, s ock de tre som hllo vakt
      vid trskeln,
 19.  och frn staden tog han en hovman, den som var anfrare fr
      krigsfolket, och fem av konungens nrmaste mn, som ptrffades
      i staden, s ock sekreteraren, den hrhvitsman som plgade
      utskriva folket i landet till krigstjnst, och sextio andra mn
      av landets folk, som ptrffades i staden --
 20.  dessa tog Nebusaradan, versten fr drabanterna, och frde dem
      till den babyloniske konungen i Ribla.
 21.  Och konungen i Babel lt avliva dem dr, i Ribla i Hamats land.
      blev Juda bortfrt frn sitt land.

 22.  Men ver det folk som blev kvar i Juda land, det folk som
      Nebukadnessar, konungen i Babel, lt bliva kvar dr, satte han
      Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
      >Jer. 40,5 f.
 23.  Nr d alla krigshvitsmnnen jmte sina mn fingo hra att
      konungen i Babel hade satt Gedalja ver landet, kommo de till
      Gedalja i Mispa, nmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas
      son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja,
      maakatitens son, med sina mn.
 24.  Och Gedalja gav dem och deras mn sin ed och sade till dem:
      Frukten icke fr kaldernas tjnare.  Stannen kvar i landet,
      och tjnen konungen i Babel, s skall det g eder vl.

 25.  Men i sjunde mnaden kom Ismael, son till Netanja, son till
      Elisama, av konungslig brd, och hade med sig tio mn, och de
      slogo ihjl Gedalja, s ock de judar och kalder som voro hos
      honom i Mispa.
      >Jer. 41,1 f.
 26.  D brt allt folket upp, frn den minste till den strste,
      tillika med krigshvitsmnnen, och begav sig till Egypten; ty de
      fruktade fr kalderna.

 27.  Men i det trettiosjunde ret sedan Jojakin, Juda konung, hade
      blivit bortfrd i fngenskap, i tolfte mnaden, p tjugusjunde
      dagen i mnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma r
      han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nder och befriade
      honom ur fngelset;
 28.  Och han talade vnligt med honom och gav honom frmsta platsen
      bland de konungar som voro hos honom i Babel.
 29.  Han fick lgga av sin fngdrkt och bestndigt ta vid hans bord,
      s lnge han levde.
 30.  Och ett stndigt underhll gavs honom frn konungen, visst fr
      var dag, s lnge han levde.
