@c -*-1917-*-
*11/ Frsta Konungaboken
*11/01 Frsta Konungaboken, 1 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 1 Kapitlet

                 Abisag frn Sunem hos konung David.
                 Adonias frsk att upphva sig till
                konung.  Salomo Davids eftertrdare p
                               tronen.

  1.  Konung David var nu gammal och kommen till hg lder; och ehuru
      man hljde tcken ver honom, kunde han dock icke hlla sig
      varm.
  2.  D sade hans tjnare till honom: M man fr min herre konungens
      rkning ska upp en ung kvinna, en jungfru, som kan bliva
      konungens tjnarinna och skta honom.  Om hon fr ligga i din
      famn, s bliver min herre konungen varm
  3.  S skte de d ver hela Israels land efter en skn flicka; och
      de funno Abisag frn Sunem och frde henne till konungen.
  4.  Hon var en mycket skn flicka, och hon sktte nu konungen och
      betjnade honom, men konungen hade intet umgnge med henne.
  5.  Men Adonia, Haggits son, hov sig upp och sade: Det r jag som
      skall bliva konung.  Och han skaffade sig vagnar och ryttare,
      drtill ock femtio man som lpte framfr honom.
      >2 Sam. 3,4. 15,1. 1 Krn. 3,2.
  6.  Hans fader hade aldrig velat bedrva honom med att sga: Varfr
      gr du s?  Han var ock mycket fager; och hans moder hade ftt
      honom nst efter Absalom.
      >2 Sam. 14,25.
  7.  Och han begynte underhandla med Joab, Serujas son, och med
      prstens Ebjatar, och dessa slto sig till Adonia och
      understdde honom.
      >1 Kon. 2,22, 28.
  8.  Men prsten Sadok och Benaja, Jojadas son, samt profeten Natan,
      Simei, Rei och Davids hjltar hllo icke med Adonia.
      >2 Sam. 23,8, f.

  9.  Och Adonia slaktade fr och fkreatur och gdkalvar vid
      Soheletstenen, som ligger vid Rogelskllan; och han inbjd dit
      alla sina brder, konungens sner, och alla de Juda mn som voro
      i konungens tjnst.
      >Jos. 15,7. 18,l6.
 10.  Men profeten Natan, Benaja, hjltarna och sin broder Salomo
      inbjd han icke.

 11.  D sade Natan s till Bat-Seba, Salomos moder: Du har vl hrt
      att Adonia, Haggits son, har blivit konung, utan att vr herre
      David vet drom?
 12.  Men jag vill nu giva dig ett rd, fr att du m kunna rdda ditt
      liv och din son Salomos liv.
 13.  G in till konung David och sg till honom: 'Har du icke, min
      herre konung, sjlv med ed lovat din tjnarinna och sagt: Din
      son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall sitta p min
      tron?  Varfr har d Adonia blivit konung?'
 14.  Och medan du nnu r dr och talar med konungen, skall jag efter
      dig komma in och bekrfta dina ord.

 15.  S gick d Bat-Seba in till konungen, i kammaren.  Konungen var
      nu mycket gammal; och Abisag frn Sunem betjnade konungen.
 16.  Och Bat-Seba bugade sig och fll ned fr konungen.  D frgade
      konungen: Vad nskar du?
 17.  Hon sade till honom: Min herre, du har ju sjlv lovat din
      tjnarinna med en ed vid HERREN, din Gud: 'Din son Salomo skall
      bliva konung efter mig; han skall sitta p min tron.'
 18.  Men se, nu har Adonia blivit konung, fastn du, min herre
      konung, nnu icke har ftt veta det.
 19.  Och han har slaktat tjurar och gdkalvar och fr i myckenhet,
      och han har inbjudit alla konungens sner och prsten Ebjatar
      och hrhvitsmannen Joab; men din tjnare Salomo har han icke
      inbjudit.
 20.  P dig, min herre konung, ro nu hela Israels gon riktade, i
      frvntan att du skall kungra fr dem vem som skall sitta p
      min herre konungens tron efter honom.
 21.  Eljest torde hnda, att nr min herre konungen har gtt till
      vila hos sina fder, d bliva jag och min son Salomo hllna
      ssom brottslingar.

 22.  Medan hon nnu hll p att tala med konungen, kom profeten
      Natan.
 23.  Och man anmlde det fr konungen och sade: Profeten Natan r
      hr.  Nr han s kom infr konungen, fll han ned till jorden p
      sitt ansikte fr konungen.
 24.  Och Natan sade: Min herre konung, r det vl du som har sagt
      att Adonia skall bliva konung efter dig, och att han skall sitta
      p din tron?
 25.  Ty han har i dag gtt ned och slaktat tjurar och gdkalvar och
      fr i myckenhet, och har inbjudit alla konungens sner och
      hrhvitsmnnen och prsten Ebjatar, och de hlla nu p med att
      ta och dricka hos honom; och de ropa: 'Leve konung Adonia!'
 26.  Men mig, din tjnare, och prsten Sadok och Benaja, Jojadas son,
      och din tjnare Salomo har han icke inbjudit.
 27.  Kan vl detta hava utgtt frn min herre konungen, utan att du
      har ltit dina tjnare vet vem som skall sitta p min herre
      konungens tron efter honom?

 28.  D svarade konung David och sade: Kallen hit till mig
      Bat-Seba.  Nr hon nu kom infr konungen och stod infr
      konungen,
 29.  betygade konungen med ed och sade: S sant HERREN lever, han
      som har frlossat mig frn all nd:
      >2 Sam. 4,9.
 30.  ssom jag lovade dig med ed vid HERREN, Israels Gud, d jag
      sade: 'Din son Salomo skall bliva konung efter mig; han skall
      sitta p min tron i mitt stlle', s vill jag denna dag gra.
 31.  D bugade sig Bat-Seba, med ansiktet mot jorden, och fll ned
      fr konungen och sade: M min herre, konung David, leva
      evinnerligen!
 32.  Och konung David sade: Kallen till mig prsten Sadok och
      profeten Natan och Benaja, Jojadas son.  Nr dessa kommo infr
      konungen,
 33.  sade konungen till dem: Tagen eder herres tjnare med eder och
      stten min son Salomo p min egen mulsna och fren honom med
      till Gihon.
      >2 Krn 32,30. 33,14.
 34.  Dr m prsten Sadok och profeten Natan smrja honom till konung
      ver Israel; sedan skolen I stta i basun och ropa: 'Leve konung
      Salomo!'
 35.  Drefter skolen I flja honom hitupp, och nr han kommer hit,
      skall han stta sig p min tron, och s skall han vara konung i
      mitt stlle.  Ty det r honom jag har frordnat att vara furste
      ver Israel och Juda.
 36.  D svarade Benaja, Jojadas son, konungen och sade: Amen.  S
      bjude ock HERREN, min herre konungens Gud.
 37.  Ssom HERREN har varit med min herre konungen, s vare han ock
      med Salomo.  Ja, m han gra hans tron nnu mktigare n min
      herres, konung Davids, tron.
 38.  S gingo nu prsten Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas
      son, ditned, jmte kereterna och peleterna, och satte Salomo
      p konung Davids mulsna och frde honom till Gihon.
      >2 Sam. 8,18. 1 Krn. 18,l7.
 39.  Och prsten Sadok tog oljehornet ur tltet och smorde
      Salomo.  Drefter sttte de i basun, och allt folket ropade:
      Leve konung Salomo!
      >1 Sam. 10,24. 2 Kon. 11,l2. 1 Krn. 29,22.
 40.  Sedan fljde allt folket honom upp, under det att de blste p
      fljter och visade sin gldje med ett s stort jubel, att jorden
      kunde rmna av deras rop.
 41.  Men Adonia och alla de inbjudna som han hade hos sig hrde
      detta, just d de hade slutat att ta.  Nr Joab nu hrde
      basunljudet, sade han: Varfr hres detta larm frn staden?
 42.  Medan han nnu talade, kom Jonatan, prsten Ebjatars son; och
      Adonia sade: Kom hit, ty du r en rttskaffens man och har nog
      ett gott gldjebudskap att frkunna.
 43.  Jonatan svarade och sade till Adonia: Nej, vr herre, konung
      David, har gjort Salomo till konung.
 44.  Och konungen har med honom snt stad prsten Sadok och profeten
      Natan och Benaja, Jojadas son, jmte kereterna och peleterna,
      och de hava satt honom p konungens mulsna.
 45.  Drefter hava prsten Sadok och profeten Natan i Gihon smort
      honom till konung, och sedan hava de dragit upp drifrn under
      jubel, och hela staden har kommit i rrelse.  Hrav kommer det
      buller som I haven hrt.
 46.  Salomo sitter nu ock p konungatronen.
 47.  Vidare hava konungens tjnare kommit och lycknskat vr herre
      konung David, och sagt: 'Din Gud lte Salomos namn bliva nnu
      strre n ditt namn, och hans tron nnu mktigare n din tron.'
      Och konungen har tillbett, nedbjd p sin sng;
 48.  ja, konungen har sagt s: 'Lovas vare HERREN, Israels Gud, som i
      dag har satt en eftertrdare p min tron, s att jag med egna
      gon har ftt se det!
 49.  D blevo alla de inbjudna som voro hos Adonia frskrckta och
      stodo upp och gingo bort, var och en sin vg.
 50.  Men Adonia fruktade s fr Salomo, att han stod upp och gick
      bort och fattade i hornen p altaret.
      >2 Mos. 27,2.
 51.  Och det blev berttat fr Salomo: Se, Adonia fruktar fr konung
      Salomo; drfr har han fattat i hornen p altaret och sagt:
      'Konung Salomo mste lova mig i dag med ed att han icke skall
      dda sin tjnare med svrd.'
 52.  D sade Salomo: Om han vill vara en rttskaffens man, s skall
      icke ett hr av hans huvud falla till jorden; men om ngot ont
      bliver funnet hos honom, s skall han d.
      >1 Sam. 14,45.
 53.  Drefter snde konung Salomo stad och lt hmta honom frn
      altaret; och han kom och fll ned fr konung Salomo.  D sade
      Salomo till honom: G hem till ditt.
*11/02 Frsta Konungaboken, 2 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 2 Kapitlet

                Davids sista ord till Salomo.  Hans dd
               och begravning.  Adonias, Ebjatars, Joabs
                          och Simeis straff.

  1.  D nu tiden tillstundade att David skulle d, bjd han sin son
      Salomo och sade:
  2.  Jag gr nu all vrldens vg; s var d frimodig och visa dig
      ssom en man.
      >Jos. 23,14.
  3.  Och hll vad HERREN, din Gud, bjuder dig hlla, s att du vandrar
      p hans vgar och hller hans stadgar, hans bud och rtter och
      vittnesbrd, ssom det r skrivet i Moses lag, p det att du m
      hava framgng i allt vad du gr, och verallt dit du vnder dig;
      >5 Mos. 17,l8 f. 29,9. Jos. 1,7 f. 23,6.
  4.  s att HERREN fr uppfylla det ord som han talade om mig, d han
      sade: 'Om dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra infr
      mig i trohet och av allt sitt hjrta och av all sin sjl, d' --
      sade han -- 'skall p Israels tron aldrig saknas en avkomling av
      dig.'
      >2 Sam. 7,12 f. Ps. 132,11 f.
  5.  Vidare: du vet vl vad Joab, Serujas son, har gjort mot mig,
      huru han gjorde mot de tv hrhvitsmnnen i Israel, Abner, Ners
      son, och Amasa, Jeters son, huru han drpte dem, s att han i
      fredstid utgt blod, likasom hade det varit krig, och, likasom
      hade det varit krig, lt blod komma p bltet som han hade
      omkring sina lnder, och p skorna som han hade p sina ftter.
      >2 Sam 3,27. 20,9 f.
  6.  S gr nu efter din vishet, och lt icke hans gr hr f med
      frid fara ned i ddsriket.
  7.  Men mot gileaditen Barsillais sner skall du bevisa godhet, s
      att de f vara med bland dem som ta vid ditt bord; ty p sdant
      stt bemtte de mig, nr jag flydde fr din broder Absalom.
      >2 Sam. 17,27 f. 19,31 f.
  8.  Vidare har du hos dig Simei, Geras son, benjaminiten frn
      Bahurim, som for ut mot mig i gruvliga frbannelser p den dag
      d jag gick till Mahanaim, men som sedan kom ned till Jordan mig
      till mtes, varvid jag med en ed vid HERREN lovade honom och
      sade: 'Jag skall icke dda dig med svrd.'
      >2 Sam. 16,5 f. 19,16 f.
  9.  Men nu m du icke lta honom bliva ostraffad, ty du r en vis
      man och vet vl vad du br gra med honom, s att du lter hans
      gr hr med blod fara ned i ddsriket.
 10.  och David gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      Davids stad.
      >2 Sam. 5,7. Apg. 2,29. 13,36.
 11.  Den tid David regerade ver Israel var fyrtio r; i Hebron
      regerade han i sju r, och i Jerusalem regerade han i trettiotre
      r.
      >2 Sam. 5,4 f. 1 Krn. 3,4. 29,26 f.
 12.  Och Salomo satte sig p sin fader Davids tron, och han
      konungamakt blev starkt befst.

 13.  Men Adonia, Haggits son, kom till Bat-Seba, Salomos moder.  Hon
      frgade d: Har du gott att meddela?  Han svarade: Ja.
 14.  Drefter sade han: Jag har ngot att tala med dig om.  Hon
      svarade: Tala.
 15.  D sade han: Du vet sjlv att konungadmet tillhrde mig, och
      att hela Israel fste sina blickar p mig, i frvntan att jag
      skulle bliva konung.  Men s gick konungadmet ifrn mig och blev
      min broders; genom HERRENS skickelse blev det hans.
      >1 Kon. 1,5 f. 1 Krn. 22,9 f. 28,5.
 16.  Nu har jag en enda bn till dig.  Visa icke bort mig.  Hon
      svarade honom: Tala.
 17.  D sade han: Sg till konung Salomo -- dig visar han ju icke
      bort -- att han giver mig Abisag frn Sunem till hustru.
      >1 Kon. 1,3 f.
 18.  Bat-Seba svarade: Gott!  Jag skall sjlv tala med konungen om
      dig.

 19.  S gick d Bat-Seba in till konung Salomo fr att tala med honom
      om Adonia.  D stod konungen upp och gick emot henne och bugade
      sig fr henne och satte sig drefter p sin stol; man stllde
      ock fram en stol t konungens moder, och hon satte sig p hans
      hgra sida.
 20.  Drefter sade hon: Jag har en enda liten bn till dig.  Visa
      icke bort mig.  Konungen svarade henne: Framstll din bn, min
      moder; jag vill ingalunda visa bort dig.
 21.  D sade hon: Lt giva Abisag frn Sunem t din broder Adonia
      till hustru.
 22.  Men konung Salomo svarade och sade till sin moder: Varfr begr
      du endast Abisag frn Sunem t Adonia?  Du kunde lika grna
      begra konungadmet t honom -- han r ju min ldste broder --
      ja, t honom och t prsten Ebjatar och t Joab, Serujas son.
      >1 Kon. 1,7, 19.
 23.  Och konung Salomo betygade med ed vid HERREN och sade: Gud
      straffe mig nu och framgent, om icke Adonia med sitt liv skall
      f umglla att han har talat detta.
 24.  Och nu, s sant HERREN lever, han som har utsett mig och uppsatt
      mig p min fader Davids tron, och som, enligt sitt lfte, har
      uppbyggt t mig ett hus: i dag skall Adonia ddas.
 25.  Drefter snde konung Salomo stad och lt utfra detta genom
      Benaja, Jojadas son; denne sttte ned honom, s att han dog.
 26.  Och till prsten Ebjatar sade konungen: G bort till ditt
      jordagods i Anatot, ty du har frtjnat dden; men i dag vill
      jag icke dda dig, eftersom du har burit Herrens, HERRENS ark
      framfr min fader David, och eftersom du med min fader har lidit
      allt vad han har ftt lida.
      >1 Sam. 22,20 f. 2 Sam. 15,24.
 27.  S drev Salomo bort Ebjatar och lt honom icke lngre vara
      HERRENS prst, fr att HERRENS ord skulle uppfyllas, det som han
      hade talat i Silo ver Elis hus.
      >1 Sam. 2,30 f.
 28.  D nu ryktet hrom kom till Joab -- som ju hade slutit sig till
      Adonia, om han ock icke hade slutit sig till Absalom -- flydde
      han till HERRENS tlt och fattade i hornen p altaret.
 29.  Men nr det blev berttat fr konung Salomo att Joab hade flytt
      till HERRENS tlt, och att han stod invid altaret, snde Salomo
      stad Benaja, Jojadas son, och sade: G och stt ned honom.
      >1 Kon. 1,50.
 30.  Nr Benaja s kom till HERRENS tlt, sade han till honom: S
      sger konungen: G bort hrifrn.  Men han svarade: Nej; hr
      vill jag d.  Nr Benaja framfrde detta till konungen och sade:
      S och s har Joab sagt, s har han svarat mig,
 31.  sade konungen till honom: Gr ssom han har sagt, stt ned
      honom och begrav honom, s att du befriar mig och min faders hus
      frn skulden fr det blod som Joab utan sak har utgjutit.
      >2 Mos. 21,14.
 32.  Och m HERREN lta hans blod komma tillbaka ver hans eget
      huvud, drfr att han sttte ned tv mn som voro rttfrdigare
      och bttre n han sjlv, och drpte dem med svrd, utan att min
      fader David visste det, nmligen Abner, Ners son,
      hrhvitsmannen i Israel, och Amasa, Jeters son, hrhvitsmannen
      i Juda.
      >2 Sam. 3,27. 20,9 f.
 33.  Ja, deras blod skall komma tillbaka ver Joabs och hans
      efterkommandes huvud fr evigt.  Men t David och hans
      efterkommande, hans hus och hans tron skall HERREN giva frid
      till evig tid.
      >2 Sam. 3,29.
 34.  S gick d Benaja, Jojadas son, ditupp och sttte ned honom och
      ddade honom; och han blev begraven dr han bodde i knen.
 35.  Och konungen satte Benaja, Jojadas son, i hans stlle ver
      hren; och prsten Sadok hade konungen satt i Ebjatars stlle.
      >1 Sam. 2,35. 1 Kon. 4,4. 1 Krn. 29,22.

 36.  Drefter snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade
      till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo dr, och
      drifrn fr du icke g ut, varken hit eller dit.
 37.  Ty det m du veta, att p den dag du gr ut och gr ver bcken
      Kidron skall du dden d.  Ditt blod kommer d ver ditt eget
      huvud.
 38.  Simei sade till konungen: Vad du har talat r gott; ssom min
      herre konungen har sagt, s skall din tjnare gra.  Och Simei
      bodde i Jerusalem en lng tid.
 39.  Men tre r drefter hnde sig att tv tjnare flydde ifrn Simei
      till Akis, Maakas son, konungen i Gat.  Och man berttade fr
      Simei och sade: Dina tjnare ro i Gat.
      >1 Sam. 27,2.
 40.  D stod Simei upp och sadlade sin sna och begav sig till Akis i
      Gat fr att ska efter sina tjnare.  Simei begav sig allts
      stad och hmtade sina tjnare frn Gat.
 41.  Men nr det blev berttat fr Salomo att Simei hade begivit sig
      frn Jerusalem till Gat och kommit tillbaka,
 42.  snde konungen och lt kalla till sig Simei och sade till honom:
      Har jag icke bundit dig med ed vid HERREN och varnat dig och
      sagt till dig: 'Det m du veta, att p den dag du gr ut och
      begiver dig hit eller dit skall du dden d'?  Och du svarade
      mig: 'Vad du har sagt r gott, och jag har hrt det.'
 43.  Varfr har du d icke aktat p din ed vid HERREN och p det bud
      som jag har givit dig?
 44.  Och konungen sade ytterligare till Simei: Du knner sjlv allt
      det onda som ditt hjrta vet med sig att du har gjort min fader
      David.  HERREN skall nu lta din ondska komma tillbaka ver ditt
      eget huvud.
      >2 Sam. 16,5 f. Ps. 54,7. 62,13.
 45.  Men konung Salomo skall bliva vlsignad, och Davids tron skall
      bliva befst infr HERREN till evig tid.
 46.  P konungens befallning gick drefter Benaja, Jojadas son, fram
      och sttte ned honom, s att han dog.  Och konungadmet blev
      befst i Salomos hand.
*11/03 Frsta Konungaboken, 3 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 3 Kapitlet

               Salomos frmlning.  Hans offer och drm
                     i Gibeon.  Hans domarvishet.

  1.  Och Salomo befryndade sig med Farao, konungen i Egypten; han tog
      Faraos dotter till hustru och frde henne in i Davids stad, och
      dr fick hon bo, till dess han hade byggt sitt hus frdigt, s
      ock HERRENS hus och muren runt omkring Jerusalem.
      >1 Kon. 7,8. 9,24.
  2.  Emellertid offrade folket p hjderna, eftersom nnu vid denna
      tid intet hus hade blivit byggt t HERRENS namn.
      >2 Krn. 33,17.
  3.  Och Salomo lskade HERREN och vandrade efter sin fader Davids
      stadgar, utom att han frambar offer p hjderna och tnde
      offereld dr.

  4.  Och konungen begav sig till Gibeon fr att offra dr, ty detta
      var den frnmsta offerhjden; tusen brnnoffer offrade Salomo
      p altaret dr.
      >1 Krn. 16,39 f. 21,29. 2 Krn. 1,3 f.
  5.  I Gibeon uppenbarade sig nu HERREN fr Salomo i en drm om
      natten; Gud sade: Bed mig om vad du vill att jag skall giva
      dig.
      >2 Krn. 1,7 f.
  6.  Salomo svarade: Du har gjort stor nd med din tjnare, min
      fader David, eftersom han vandrade infr dig i trohet,
      rttfrdighet och rttsinnighet mot dig.  Och du bevarade t
      honom denna stora nd och gav honom en son till eftertrdare p
      hans tron, ssom ju nu har skett.
      >1 Kon. 1,48.
  7.  Ja, nu har du, HERRE, min Gud, gjort din tjnare till konung
      efter min fader David; men jag r en helt ung man, som icke rtt
      frstr att vara ledare och anfrare.
  8.  Och din tjnare r hr bland ditt folk, det som du har utvalt,
      ett folk som r s talrikt att det icke kan rknas eller tljas
      fr sin myckenhets skull.
      >1 Mos. 13,16. 1 Kon. 4,20.
  9.  S giv nu din tjnare ett hrsamt hjrta, s att han kan vara
      domare fr ditt folk och skilja mellan gott och ont; ty vem
      frmr vl eljest att vara domare fr detta ditt stora folk?
 10.  Detta, att Salomo bad om sdant, tcktes Herren.
 11.  Och Gud sade till honom: Eftersom du har bett om sdant och
      icke bett om ett lngt liv, ej heller bett om rikedom eller bett
      om dina fienders liv, utan har bett om att f frstnd till att
      akta p vad rtt r,
 12.  se, drfr vill jag gra ssom du nskar; se, jag giver dig ett
      s vist och frstndigt hjrta, att din like icke har funnits
      fre dig, och att din like ej heller skall uppst efter dig.
      >1 Kon. 4,31. 10,23 f. Pred. 1,16.
 13.  Drtill giver jag dig ock vad du icke har bett om, nmligen
      bde rikedom och ra, s att i all din tid ingen konung skall
      vara din like.
      >Vish. 7,11. Matt. 6,33.
 14.  Och om du vandrar p mina vgar, s att du hller mina stadgar
      och bud, ssom din fader David gjorde, d skall jag lta dig
      lnge leva.
      >5 Mos. 4,40.
 15.  Drefter vaknade Salomo och fann att det var en drm.  Och nr
      han kom till Jerusalem, trdde han fram infr Herrens
      frbundsark och offrade brnnoffer och frambar tackoffer; och
      drefter gjorde han ett gstabud fr alla sina tjnare.

 16.  Vid den tiden kommo tv skkor till konungen och trdde fram
      infr honom.
 17.  Och den ena kvinnan sade: Hr mig, herre.  Jag och denna kvinna
      bo i samma hus.  Och jag fdde barn dr i huset hos henne.
 18.  Sedan, p tredje dagen efter det jag hade ftt mitt barn, fdde
      ock denna kvinna ett barn.  Och vi voro tillsammans, utan att
      ngon frmmande var hos oss i huset; allenast vi bda voro i
      huset.
 19.  Men en natt dog denna kvinnas son, ty hon hade legat ihjl
      honom.
 20.  D stod hon upp om natten och tog min son frn min sida, under
      det att din tjnarinna sov, och lade honom i sin famn, men sin
      dde son lade hon i min famn.
 21.  Nr jag d om morgonen reste mig upp fr att giva min son di,
      fick jag se att han var dd.  Men nr jag sg nogare p honom om
      morgonen, fick jag se att det icke var min son, den som jag hade
      ftt.
 22.  D sade den andra kvinnan: Det r icke s.  Min son r den som
      lever, och din son r den som r dd.  Men den frsta svarade:
      Det r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den
      som lever.  S tvistade de infr konungen.
 23.  D sade konungen: Den ena sger: 'Denne, den som lever, r min
      son, och din son r den som r dd.'  Och den andra sger: 'Det
      r icke s.  Din son r den som r dd, och min son r den som
      lever.'
 24.  Drefter sade konungen: Tagen hit ett svrd.  Och nr man hade
      burit svrdet fram till konungen,
 25.  sade konungen: Huggen det levande barnet i tv delar, och given
      den ena hlften t den ena och den andra hlften t den andra.
 26.  Men d sade den kvinna vilkens son det levande barnet var till
      konungen -- ty hennes hjrta upprrdes av krlek till sonen --
      hon sade: Hr mig, herre; given henne det levande barnet; dden
      det icke.  Men den andra sade: M det vara varken mitt eller
      ditt; huggen det itu.
      >Jes. 49,15.
 27.  D tog konungen till orda och sade: Given henne det levande
      barnet; dden det icke.  Hon r dess moder.
 28.  Nr nu hela Israel fick hra talas om den dom som konungen hade
      fllt, hpnade de ver konungen, ty de sgo att Guds vishet var
      i honom till att skipa rtt.
*11/04 Frsta Konungaboken, 4 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 4 Kapitlet

                 Salomos mbetsmn och hovstat.  Hans
                               vishet.

  1.  Konung Salomo var nu konung ver hela Israel.
  2.  Och dessa voro hans frnmsta mn: Asarja, Sadoks son, var
      prst;
  3.  Elihoref och Ahia, Sisas sner, voro sekreterare; Josafat,
      Ahiluds son, var kansler;
  4.  Benaja, Jojadas son, var verbeflhavare; Sadok och Ebjatar voro
      prster;
      >1 Kon. 2,26 f., 35.
  5.  Asarja, Natans son, var verfogde; Sabud, Natans son, en prst,
      var konungens vn[1];
  6.  Ahisar var verhovmstare; Adoniram, Abdas son, hade uppsikten
      ver de allmnna arbetena.
      >2 Sam. 20,24. 1 Kon. 5,13 f.

  7.  Och Salomo hade satt ver hela Israel tolv fogdar, som skulle
      srja fr vad konungen och hans hus behvde; var och en hade
      rligen sin mnad, d han skulle srja fr dessa behov.
  8.  Och fljande voro deras namn: Ben-Hur i Efraims bergsbygd;
  9.  Ben-Deker i Makas, Saalbim, Bet-Semes, Elon, Bet-Hanan;
 10.  Ben-Hesed i Arubbot, vilken hade Soko och hela Heferlandet;
 11.  Ben-Abinadab i hela Nafat-Dor -- denne fick Salomos dotter Tafat
      till hustru --;
 12.  Baana, Ahiluds son, i Taanak och Megiddo och i hela den del av
      Bet-Sean, som ligger p sidan om Saretan, nedanfr Jisreel, frn
      Bet-Sean nda till Abel-Mehola och bortom Jokmeam;
 13.  Ben-Geber i Ramot i Gilead; han hade Manasses son Jairs byar,
      som ligga i Gilead; han hade ock landstrckan Argob, som ligger
      i Basan, sextio stora stder med murar och kopparbommar;
 14.  Ahinadab, Iddos son, i Mahanaim;
 15.  Ahimaas i Naftali; ocks han hade tagit en dotter av Salomo,
      Basemat, till hustru;
 16.  Baana, Husais son, i Aser och Alot;
 17.  Josafat, Paruas son, i Isaskar;
 18.  Simei, Elas son, i Benjamin;
 19.  Geber, Uris son, i Gileads land, det land som hade tillhrt
      Sihon, amorernas konung, och Og, konungen i Basan; ty allenast
      en enda fogde fanns i det landet.
 20.  Juda och Israel voro d talrika, s talrika som sanden vid
      havet; och man t och drack och var glad.
      >1 Mos. 13,16. 22,17. 2 Sam. 17,11. 1 Kon. 3,8.

 21.  S var nu Salomo herre ver alla riken ifrn floden till
      filisternas land och nda ned till Egyptens grns; de frde
      sknker till Salomo och voro honom underdniga, s lnge han
      levde.
      >2 Krn. 9,26.
 22.  Och vad Salomo fr var dag behvde av livsmedel var: trettio
      korer fint mjl och sextio korer vanligt mjl,
 23.  tio gdda oxar, tjugu valloxar och hundra far, frutom hjortar,
      gaseller, dovhjortar och gdda fglar.
 24.  Ty han rdde ver hela landet p andra sidan floden, ifrn Tifsa
      nda till Gasa, ver alla konungar p andra sidan floden; och
      han hade fred p alla sidor, runt omkring,
 25.  S att Juda och Israel sutto i trygghet, var och en under sitt
      vintrd och sitt fikontrd, ifrn Dan nda till Beer-Seba, s
      lnge Salomo levde.
      >3 Mos. 26,5. Dom. 20,1 Mik. 4,4. Sak. 3,10.
 26.  Och Salomo hade fyrtio tusen spann vagnshstar och tolv tusen
      ridhstar.
      >1 Kon. 10,26. 2 Krn. 1,14. 9,25.
 27.  Och de nmnda fogdarna srjde var sin mnad fr konung Salomos
      behov, och fr allas som hade tilltrde till konung Salomos
      bord; de lto intet fattas.
 28.  Och kornet och halmen fr hstarna och travarna frde de, var
      och en i sin ordning, till det stlle dr han uppehll sig.

 29.  Och Gud gav Salomo vishet och frstnd i mycket rikt mtt och s
      mycken insikt, att den kunde liknas vid sanden p havets strand,
 30.  s att Salomos vishet var strre n alla sterlnningars vishet
      och all Egyptens vishet.
 31.  Han var visare n alla andra mnniskor, visare n esraiten Etan
      och Heman och Kalkol och Darda, Mahols sner; och ryktet om
      honom gick ut bland alla folk runt omkring.
      >1 Krn. 2,6. Ps. 88,1. 89,1.
 32.  Han diktade tre tusen ordsprk[2], och hans snger voro ett
      tusen fem.
 33.  Han talade om trden, frn cedern p Libanon nda till isopen,
      som vxer fram ur vggen.  Han talade ock om fyrfotadjuren, om
      fglarna, om krldjuren och om fiskarna.
      >Vish. 7,20.
 34.  Och frn alla folk kom man fr att hra Salomos visdom, frn
      alla konungar p jorden, som hade hrt talas om hans visdom.
      >1 Kon. 10,1 f., 24.

[1]  Se Vn i Ordfrkl.
[2]  Se Ordsprk i Ordfrkl.
*11/05 Frsta Konungaboken, 5 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 5 Kapitlet

                  Vnskapen mellan Hiram och Salomo.
                 Frberedelser till tempelbyggnaden.

  1.  Och Hiram, konungen i Tyrus, snde sina tjnare till Salomo,
      sedan han hade ftt hra att denne hade blivit smord till konung
      efter sin fader; ty Hiram hade alltid varit Davids vn.
      >2 Sam. 5,11. 1 Krn. 14,1. 2 Krn. 2,3 f.
  2.  Och Salomo snde till Hiram och lt sga:
  3.  Du vet sjlv att min fader David icke kunde bygga ngot hus t
      HERRENS, sin Guds, namn, fr de krigs skull med vilka fienderna
      runt omkring ansatte honom, till dess att HERREN lade dem under
      hans ftter
  4.  Men nu har HERREN, min Gud, ltit mig f ro p alla sidor; ingen
      motstndare finnes, och ingen olycka r p frde.
  5.  Drfr tnker jag nu p att bygga ett hus t HERRENS, min Guds,
      namn, ssom HERREN talade till min fader David, i det han sade:
      'Din son, den som jag skall stta p din tron efter dig, han
      skall bygga huset t mitt namn.'
      >2 Sam. 7,13. 1 Krn. 22,10. 28,6.
  6.  S bjud nu att man hugger t mig cedrar p Libanon.  Hrvid skola
      mina tjnare vara dina tjnare behjlpliga; och jag vill giva
      dig betalning fr dina tjnares arbete, alldeles ssom du sjlv
      begr.  Ty du vet sjlv att bland oss icke finnes ngon som r s
      skicklig att hugga virke som sidonierna.

  7.  D nu Hiram hrde Salomos ord, blev han mycket glad; och han
      sade: Lovad vare HERREN i dag, han som har givit David en s
      vis son till att regera ver detta talrika folk!
      >1 Kon. 10,9.
  8.  Och Hiram snde till Salomo och lt sga: Jag har hrt det
      budskap du har snt till mig.  Jag vill gra allt vad du begr i
      frga om cedertr och cypresstr.
  9.  Mina tjnare skola fra virket frn Libanon ned till havet, och
      jag skall lta lgga det i flottar p havet och fra det till
      det stlle som du anvisar mig, och lossa det dr; men du m
      sjlv avhmta det.  Du ter skall gra vad jag begr, nmligen
      frse mitt hus med livsmedel.
 10.  S gav d Hirom t Salomo cedertr och cypresstr, s mycket han
      begrde.
 11.  Men Salomo gav t Hiram tjugu tusen korer vete, till fda fr
      hans hus, och tjugu korer olja av sttta oliver.  Detta gav
      Salomo t Hiram fr vart r.
 12.  Och HERREN hade givit Salomo vishet, ssom han hade lovat
      honom.  Och vnskap rdde mellan Hiram och Salomo; och de slto
      frbund med varandra.
      >1 Kon. 3,12.

 13.  Och konung Salomo bdade upp arbetsfolk ur hela Israel, och
      arbetsfolket utgjorde trettio tusen man.
 14.  Dessa snde han till Libanon, tio tusen i vr mnad, skiftevis,
      s att de voro en mnad p Libanon och tv mnader hemma; och
      Adoniram hade uppsikten ver de allmnna arbetena.
      >1 Kon. 4,6.
 15.  Och Salomo hade sjuttio tusen mn som buro brdor, och ttio
      tusen som hggo sten i bergen,
      >2 Krn. 2,2, 18.
 16.  frutom de verfogdar som av Salomo voro anstllda ver
      arbetet, tre tusen tre hundra, vilka hade beflet ver folket
      som utfrde arbetet.
 17.  Och p konungens befallning brto de stora och dyrbara stenar,
      fr att husets grund skulle kunna lggas med huggen sten,
 18.  Och Salomos byggningsmn och Hiroms byggningsmn och mnnen
      frn Gebal hggo och tillredde bde det trvirke och de stenar
      som behvdes till att bygga huset.
      >Hes. 27,9.
*11/06 Frsta Konungaboken, 6 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 6 Kapitlet

                           Tempelbyggnaden.

  1.  I det fyra hundra ttionde ret efter Israels barns uttg ur
      Egyptens land, i det fjrde ret av Salomos regering ver
      Israel, i mnaden Siv, det r den andra mnaden, begynte han
      bygga huset t HERREN.
      >2 Krn. 3,1 f.
  2.  Huset som konung Salomo byggde t HERREN var sextio alnar lngt,
      tjugu alnar brett och trettio alnar hgt.
  3.  Frhuset framfr tempelsalen var tjugu alnar lngt, framfr
      husets kortsida, och tio alnar brett, dr det lg framfr huset.
  4.  Och han gjorde fnster p huset, slutna fnster, med bjlkramar.
  5.  Och runt omkring huset, utmed dess vgg, uppfrde han en
      ytterbyggnad, som gick runt omkring husets vggar, bde utmed
      tempelsalen och utmed koret; och han gjorde dri sidokamrar runt
      omkring.
  6.  Den nedersta vningen i ytterbyggnaden var fem alnar bred, den
      mellersta sex alnar bred och den tredje sju alnar bred; ty han
      hade gjort avsatser p huset runt omkring utvndigt, fr att
      icke behva gra fsthl i husets vggar.
  7.  Och nr huset uppfrdes, byggdes det av sten som hade blivit
      frdighuggen vid stenbrottet; allts hrdes varken hammare eller
      yxa eller andra jrnverktyg vid huset, nr det byggdes.
      >1 Kon. 5,17 f.
  8.  Drren till mellersta sidokammaren hade sin plats p husets
      sdra sida, och genom en trappgng kom man upp till den
      mellersta vningen, och frn den mellersta vningen upp till den
      tredje.
  9.  S byggde han huset och fullbordade det.  Och han panelade huset
      med inlggningar och med cederplankor i rader.
 10.  Och i ytterbyggnaden utmed hela huset byggde han vningarna fem
      alnar hga; och den var fst vid huset med cederbjlkar.

 11.  Och HERRENS ord kom till Salomo; han sade:
 12.  Med detta hus som du nu bygger skall s ske: om du vandrar
      efter mina stadgar och gr efter mina rtter och hller alla
      mina bud och vandrar efter dem, s skall jag p dig uppfylla
      mitt ord, det som jag talade till din fader David:
      >2 Sam. 7,12 f. 1 Kon. 2,4. 9,4 f.
 13.  jag skall bo mitt ibland Israels barn och skall icke vergiva
      mitt folk Israel.
      >2 Mos. 29,45. 3 Mos. 26,11.

 14.  S byggde nu Salomo huset och fullbordade det.
 15.  Han tckte husets vggar invndigt med brder av cedertr.  Frn
      husets golv nda upp till takbjlkarna verkldde han det med
      tr invndigt; husets golv verkldde han med brder av
      cypresstr.
 16.  Och han tckte de tjugu alnarna i det innersta av huset med
      brder av cedertr, frn golvet nda upp till bjlkarna; s
      inrttade han rummet drinne t sig till ett kor: det
      allraheligaste.
 17.  Och fyrtio alnar mtte den del av huset, som utgjorde
      tempelsalen drframfr.
 18.  Och innantill hade huset en belggning av cedertr med
      utsirningar i form av gurkfrukter och blomsterband; alltsammans
      var dr av cedertr, ingen sten syntes.
 19.  Och ett kor inredde han i det inre av huset fr att dr stlla
      HERRENS frbundsark.
 20.  Och framfr koret, som var tjugu alnar lngt, tjugu alnar brett
      och tjugu alnar hgt, och som han verdrog med fint guld, satte
      han ett altare, verkltt med cedertr.
 21.  Och Salomo verdrog det inre av huset med fint guld.  Och med
      kedjor av guld stngde han fr koret; och jmvl detta verdrog
      han med guld.
 22.  Allts verdrog han hela huset med guld, till dess att hela
      huset var helt och hllet verdraget med guld.  Han verdrog ock
      med guld hela det altare som hrde till koret.
 23.  Och till koret gjorde han tv keruber av olivtr.  Den ena av dem
      var tio alnar hg;
      >2 Mos. 25,18 f. 37,7 f.
 24.  och den kerubens ena vinge var fem alnar, och kerubens andra
      vinge var ock fem alnar, s att det var tio alnar frn den ena
      vingspetsen till den andra.
 25.  Den andra keruben var ock tio alnar.  Bda keruberna hade samma
      mtt och samma form:
 26.  den ena keruben var tio alnar hg och likas den andra keruben.
 27.  Och han stllde keruberna i de innersta av huset, och keruberna
      bredde ut sina vingar, s att den enas ena vinge rrde vid den
      ena vggen och den andra kerubens ena vinge rrde vid den andra
      vggen; och mitt i huset rrde deras bda andra vingar vid
      varandra.
 28.  Och han verdrog keruberna med guld.

 29.  Och alla husets vggar runt omkring utsirade han med snidverk i
      form av keruber, palmer och blomsterband; s bde i det inre
      rummet och i det yttre.
 30.  Och husets golv verdrog han med guld; s bde i det inre rummet
      och i det yttre.
 31.  Fr ingngen till koret gjorde han drrar av
      olivtr.  Drrinfattningen hade formen av en femkant.
 32.  Och de bda drrarna av olivtr prydde han med utsirningar i
      form av keruber, palmer och blomsterband, och verdrog dem med
      guld; han lade ut guldet ver keruberna och palmerna.
 33.  Likas gjorde han fr ingngen till tempelsalen drrposter av
      olivtr, i fyrkant,
 34.  och tv drrar av cypresstr, var drr bestende av tv
      drrhalvor som kunde vridas.
 35.  Och han utsirade dem med keruber, palmer och blomsterband, och
      verdrog dem med guld, som lades jmnt ver snidverken.

 36.  Vidare byggde han den inre frgrdsmuren av tre varv huggna
      stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.

 37.  I det fjrde ret blev grunden lagd till HERRENS hus, i mnaden
      Siv.
 38.  Och i det elfte ret, mnaden Bul, det r den ttonde mnaden,
      var huset frdigt till alla sina delar alldeles ssom det skulle
      vara.  Han byggde allts drp i sju r.
*11/07 Frsta Konungaboken, 7 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 7 Kapitlet

                   Salomos palats.  Jakin och Boas;
                kopparhavet; de tio bckenstllen med
                 sina bcken; andra freml som hrde
                          till Herrens hus.

  1.  Men p sitt eget hus byggde Salomo i tretton r, innan han fick
      hela sitt hus frdigt.
  2.  Han byggde Libanonskogshuset, hundra alnar lngt, femtio alnar
      brett och trettio alnar hgt, med fyra rader pelare av cedertr
      och med huggna bjlkar av cedertr ovanp pelarna.
  3.  Det hade ock ett tak av cedertr ver sidokamrarna, vilka vilade
      p pelarna, som tillsammans voro fyrtiofem, femton i var rad.
  4.  Och det hade bjlklag i tre rader; och fnsterppningarna sutto
      mitt emot varandra i tre omgngar.
  5.  Alla drrppningar och drrposter voro fyrkantiga, av bjlkar;
      och fnsterppningarna sutto alldeles mitt emot varandra i tre
      omgngar.
  6.  Vidare gjorde han pelarfrhuset, femtio alnar lngt och trettio
      alnar brett, och framfr detta ocks ett frhus med pelare, och
      med ett trapphus framfr dessa.
  7.  Och han gjorde tronfrhuset, dr han skulle skipa rtt,
      domsfrhuset; det var belagt med cedertr frn golv till tak.
  8.  Och hans eget hus, dr han sjlv skulle bo, p den andra grden,
      innanfr frhuset, var byggt p samma stt.  Salomo byggde ock
      ett hus, likadant som detta frhus, t Faraos dotter, som han
      hade tagit till hustru.
      >1 Kon. 3,1. 9,24.

  9.  Allt detta var av dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock
      och sgade med sg invndigt och utvndigt, alltsammans, nda
      ifrn grunden upp till taklisterna; och likas allt drutanfr,
      nda till den stora frgrdsmuren.
 10.  Och grunden var lagd med dyrbara och stora stenar, stenar av tio
      alnars lngd och av tta alnars lngd.
 11.  Drovanp lgo dyrbara stenar, avmtta ssom byggnadsblock,
      vensom cederbjlkar.
 12.  Och den stora frgrdsmuren dr runt omkring var uppfrd av tre
      varv huggna stenar och ett varv huggna bjlkar av cedertr.  S
      var det ock med den inre frgrdsmuren till HERRENS hus, s
      jmvl med husets frhus.
 13.  Och konung Salomo snde och lt hmta Hiram frn Tyrus.
      >2 Krn. 2,13 f.
 14.  Denne var son till en nka av Naftali stam, och hans fader var
      en tyrisk man, en kopparsmed; han hade konstskicklighet och
      frstnd och kunskap i fullt mtt till att utfra alla slags
      arbeten av koppar.  Han kom nu till konung Salomo och utfrde
      alla hans arbeten.
      >2 Mos. 31,3 f.

 15.  Han frfrdigade de bda pelarna av koppar.  Aderton alnar hg
      var den ena pelaren, och en tolv alnar lng trd mtte omfnget
      av den andra pelaren.
      >2 Kon. 25,17. 2 Krn. 3,15 f. Jer. 52,21 f.
 16.  Han gjorde ock tv pelarhuvuden, gjutna av koppar, till att
      stta ovanp pelarna; vart pelarhuvud var fem alnar hgt.
 17.  Ntlika utsirningar, som bildade ett ntverk, hngprydnader i
      form av kedjor funnos p pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna,
      sju p vart pelarhuvud.
 18.  Och han gjorde pelarna s, att tv rader gingo runt omkring ver
      det ena av de ntverk som tjnade till att betcka
      pelarhuvudena, vilka hjde sig ver granatpplena; och likadant
      gjorde han p det andra pelarhuvudet.
 19.  Och pelarhuvudena som sutto ovanp pelarna inne i frhuset voro
      utformade till liljor, och mtte fyra alnar.
 20.  P bda pelarna funnos pelarhuvuden, ocks ovantill invid den
      bukformiga delen inemot ntverket.  Och granatpplena voro tv
      hundra, i rader runt omkring, ver det andra pelarhuvudet.
 21.  Pelarna stllde han upp vid frhuset till tempelsalen.  t den
      pelare han stllde upp p hgra sidan gav han namnet Jakin, och
      t den han stllde upp p vnstra sidan gav han namnet Boas.
 22.  verst voro pelarna utformade till liljor.  S blev d arbetet
      med pelarna fullbordat.

 23.  Han gjorde ock havet, i gjutet arbete.  Det var tio alnar frn
      den ena kanten till den andra, runt allt omkring, och fem alnar
      hgt; och ett trettio alnar lngt snre mtte dess omfng.
      >2 Krn. 4,2 f. Jer. 52,20.
 24.  Och under kanten voro gurklika sirater, som omgvo det runt
      omkring -- tio alnar brett som det var -- s att de gingo runt
      omkring havet.  De gurklika siraterna sutto i tv rader, och de
      voro gjutna i ett stycke med det vriga.
 25.  Det stod p tolv oxar, tre vnda mot norr, tre vnda mot vster,
      tre vnda mot sder och tre vnda mot ster; havet stod ovanp
      dessa, och deras bakdelar voro alla vnda int.
 26.  Dess tjocklek var en handsbredd; och dess kant var gjord ssom
      kanten p en bgare, i form av en utslagen lilja.  Det rymde tv
      tusen bat.

 27.  Vidare gjorde han de tio bckenstllen, av koppar.  Vart stll
      var fyra alnar lngt, fyra alnar brett och tre alnar hgt.
      >2 Krn. 4,14.
 28.  Och p fljande stt voro dessa stll gjorda.  De voro frsedda
      med sidolister, vilka sidolister hade sin plats mellan
      hrnlisterna.
 29.  P dessa sidolister mellan hrnlisterna funnos avbildade lejon,
      tjurar och keruber, och likas p hrnlisterna upptill.  Under
      lejonen och tjurarna sutto nedhngande blomsterslingor.
 30.  Vart stll hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar; och
      dess fyra ftter voro frsedda med brarmar.  Dessa brarmar voro
      gjutna till att sitta under bckenet, och mitt fr var och en
      sutto blomsterslingor.
 31.  Sin ppning hade det inom kransstycket, som hjde sig en aln
      uppt.  ppningen i detta var rund; det var s gjort, att det
      kunde tjna ssom underlag, och det mtte en och en halv
      aln.  Ocks p dess ppning funnos utsirningar.  Men sidolisterna
      drtill voro fyrkantiga, icke runda.
 32.  De fyra hjulen sutto under sidolisterna, och hjulens hllare
      voro fsta vid bckenstllet.  Vart hjul mtte en och en halv
      aln.
 33.  Hjulen voro gjorda ssom vagnshjul; och deras hllare, deras
      ringar, deras ekrar och deras navar voro allasammans gjutna.
 34.  Fyra brarmar funnos p vart stll, i de fyra hrnen; brarmarna
      voro gjorda i ett stycke med sitt stll.
 35.  verst p vart stll var en helt och hllet rund uppsats, en
      halv aln hg; och ovantill p vart stll sutto dess hllare, s
      ock dess sidolister gjorda i ett stycke drmed.
 36.  Och p hllarnas ytor och p sidolisterna inristade han keruber,
      lejon och palmer, alltefter som utrymme fanns p var och en, s
      ock blomsterslingor runt omkring.
 37.  P detta stt gjorde han de tio bckenstllen; de voro alla
      gjutna p samma stt och hade samma mtt och samma form

 38.  Han gjorde ock tio bcken, av koppar.  Fyrtio bat rymde vart
      bcken, och vart bcken mtte fyra alnar; till vart och ett av
      de tio bckenstllen gjordes ett bcken.
      >2 Krn. 4,6.
 39.  Och han stllde fem av bckenstllen p hgra sidan om huset och
      fem p vnstra sidan om huset.  Och havet stllde han p hgra
      sidan om huset, t sydost.
      >2 Krn. 4,10.
 40.  Hirom gjorde dessa bcken, s ock skovlarna och sklarna.

      S frde Hiram allt det arbete till slut, som han fick utfra t
      konung Salomo fr HERRENS hus:
      >2 Mos. 27,3. 2 Krn. 4,11 f.
 41.  nmligen tv pelare, och de tv klotformiga pelarhuvuden som
      sutto ovanp pelarna, och de tv ntverk som skulle betcka de
      bda klotformiga pelarhuvuden som sutto ovanp pelarna,
 42.  drjmte de fyra hundra granatpplena till de bda ntverken,
      tv rader granatpplen till vart ntverk, fr att de bda
      klotformiga pelarhuvuden som sutto uppe p pelarna s skulle
      bliva betckta,
 43.  Vidare de tio bckenstllen och de tio bckenen p
      bckenstllen,
 44.  s ock havet, som var allenast ett, och de tolv oxarna under
      havet,
 45.  vidare askkrlen, skovlarna och sklarna, korteligen, alla redan
      nmnda freml som Hiram gjorde t konung Salomo fr HERRENS
      hus.  Allt var av polerad koppar.
 46.  P Jordansltten lt konungen gjuta det i lerformar, mellan
      Suckot och Saretan.
 47.  Och fr den vermttan stora myckenhetens skull lmnade Salomo
      alla fremlen ovgda, s att kopparens vikt icke blev utrnt.

 48.  Salomo gjorde ock alla vriga freml som skulle finnas i
      HERRENS hus: det gyllene altaret, det gyllene bordet som
      skdebrden skulle ligga p,
      >2 Krn. 4,19 f.
 49.  s ock ljusstakarna, fem p hgra sidan och fem p vnstra
      framfr koret, av fint guld, med blomverket, lamporna och
      lamptngerna av guld,
      >2 Krn. 4,7.
 50.  vidare faten, knivarna, de bda slagen av sklar och fyrfaten,
      av fint guld, ntligen de gyllene gngjrnen till de drrar som
      ledde till det innersta av huset, det allraheligaste, och till
      de drrar i huset, som ledde till tempelsalen.
 51.  Sedan allt det arbete som konung Salomo lt utfra p HERRENS
      hus var frdigt, frde Salomo ditin vad hans fader David hade
      helgat t HERREN: silvret, guldet och krlen; detta lade han in
      i skattkamrarna i HERRENS hus.
      >2 Sam. 8,7,11 f. 2 Krn. 5,1.
*11/08 Frsta Konungaboken, 8 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 8 Kapitlet

               Herrens ark fres in i templet.  Templet
                               inviges.

  1.  Drefter frsamlade Salomo de ldste i Israel, alla huvudmnnen
      fr stammarna, Israels barns familjehvdingar, till konung
      Salomo i Jerusalem, fr att hmta HERRENS frbundsark upp frn
      Davids stad, det r Sion.
      >2 Sam. 5,9. 2 Krn. 5,2 f.
  2.  S frsamlade sig d till konung Salomo alla Israels mn under
      hgtiden i mnaden Etanim, det r den sjunde mnaden.
  3.  Nr d alla de ldste i Israel hade kommit tillstdes, lyfte
      prsterna upp arken.
  4.  Och de hmtade HERRENS ark och uppenbarelsetltet ditupp, jmte
      alla heliga freml som funnos i tltet; prsterna och leviterna
      hmtade det ditupp.
      >4 Mos. 4,15.
  5.  Och konung Salomo stod framfr arken jmte Israels hela
      menighet, som hade frsamlats till honom; och de offrade drvid
      smboskap och fkreatur i sdan myckenhet, att de icke kunde
      tljas eller rknas.
      >2 Sam. 6,13.
  6.  Och prsterna buro in HERRENS frbundsark till dess plats i
      husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas
      vingar.
      >2 Mos. 26,33 f.
  7.  Ty keruberna bredde ut sina vingar fram ver den plats dr arken
      stod, s att arken och dess stnger ovantill betcktes av
      keruberna.
  8.  Och stngerna voro s lnga, att deras ndar vl kunde ses frn
      helgedomen framfr koret, men dremot icke voro synliga lngre
      ute.  Och de hava blivit kvar dr nda till denna dag.
  9.  I arken fanns intet annat n de tv stentavlor som Mose hade
      lagt ned dri vid Horeb, nr HERREN slt frbund med Israels
      barn, sedan de hade dragit ut ur Egyptens land.
      >2 Mos. 25,16, 21. Hebr. 9,4.

 10.  Men nr prsterna gingo ut ur helgedomen, uppfyllde molnskyn
      HERRENS hus,
      >2 Mos. 40,34. 4 Mos. 9,15.
 11.  s att prsterna fr molnskyns skull icke kunde st dr och gra
      tjnst; ty HERRENS hrlighet uppfyllde HERRENS hus.
      >2 Krn. 7,1 f.
 12.  D sade Salomo: HERREN har sagt att han vill bo i tcknet.
      >2 Mos. 19,9. 20,21. 3 Mos. 16,2. 5 Mos. 4,11. 2 Krn. 6,1 f.
 13.  Jag har nu byggt ett hus till boning t dig, berett en plats dr
      du m frbliva till evig tid.
 14.  Sedan vnde konungen sig om och vlsignade Israels hela
      frsamling, under det att Israels hela frsamling frblev
      stende.
 15.  Han sade: Lovad vare HERREN, Israels Gud, som med sin hand har
      fullbordat vad han med sin mun lovade min fader David, i det han
      sade:
 16.  'Frn den dag d jag frde mitt folk Israel ut ur Egypten har
      jag icke i ngon av Israels stammar utvalt en stad, till att i
      den bygga ett hus dr mitt namn skulle vara; men David har jag
      utvalt till att rda ver mitt folk Israel.'
      >2 Sam. 7,6, 13.
 17.  Och min fader David hade vl i sinnet att bygga ett hus t
      HERRENS, Israels Guds, namn;
      >2 Sam. 7,2. 1 Krn. 17,1 28,2.
 18.  men HERREN sade till min fader David: 'D du nu har i sinnet att
      bygga ett hus t mitt namn, s gr du visserligen vl dri att
      du har detta i sinnet;
 19.  dock skall icke du f bygga detta hus, utan din son, den som har
      utgtt frn din lnd, han skall bygga huset t mitt namn.'
      >2 Sam. 7,12 f
 20.  Och HERREN har uppfyllt det lfte han gav; ty jag har kommit upp
      min fader Davids stlle och sitter nu p Israels tron, ssom
      HERREN lovade, och jag har byggt huset t HERRENS, Israels Guds,
      namn.
 21.  Och dr har jag tillrett ett rum fr arken, i vilken frvaras
      det frbund som HERREN slt med vra fder, nr han frde dem ut
      ur Egyptens land.

 22.  Drefter trdde Salomo fram fr HERRENS altare infr Israels
      hela frsamling, och utrckte sina hnder mot himmelen
 23.  och sade: HERRE, Israels Gud, ingen gud r dig lik, uppe i
      himmelen eller nere p jorden, du som hller frbund och bevarar
      nd mot dina tjnare, nr de vandra infr dig av allt sitt
      hjrta,
 24.  du som har hllit vad du lovade din tjnare David, min fader; ty
      vad du med din mun lovade, det fullbordade du med din hand,
      ssom nu har skett.
 25.  S hll nu ock, HERRE, Israels Gud, vad du lovade din tjnare
      David, min fader, i det att du sade: 'Aldrig skall den tid
      komma, d p Israels tron icke infr mig sitter en avkomling av
      dig, om allenast dina barn hava akt p sin vg, s att de vandra
      infr mig, ssom du har vandrat infr mig.'
      >1 Kon. 2,4.
 26.  S lt nu, o Israels Gud, de ord som du har talat till din
      tjnare David, min fader, bliva sanna.
 27.  Men kan d Gud verkligen bo p jorden?  Himlarna och himlarnas
      himmel rymma dig ju icke; huru mycket mindre d detta hus som
      jag har byggt!
      >2 Krn. 2,6. Job 11,7 f. Jes. 66,1. Jer. 23,24.
      >Apg. 7,48 f. 17,24.

 28.  Men vnd dig nd till din tjnares bn och kallan, HERRE, min
      Gud, s att du hr p det rop och den bn som din tjnare nu
      uppsnder till dig,
 29.  och lter dina gon natt och dag vara ppna och vnda mot detta
      hus -- den plats varom du har sagt: 'Mitt namn skall vara dr'
      -- s att du ock hr den bn som din tjnare beder, vnd mot
      denna plats.
      >2 Mos. 20,24. 5 Mos. 12,11. 1 Kon. 9,3. 2 Kon. 21,4.
 30.  Ja, hr p den kallan som din tjnare och ditt folk Israel
      uppsnda, vnda mot denna plats.  M du hra den och lta den
      komma upp till himmelen, dr du bor; och nr du hr, s m du
      frlta.

 31.  Om ngon frsyndar sig mot sin nsta och man lgger honom en ed
      och lter honom svrja, och han s kommer och svr infr ditt
      altare i detta hus,
      >2 Mos. 22,10 f.
 32.  m du d hra det i himmelen och utfra ditt verk och skaffa
      dina tjnare rtt, i det att du dmer den skyldige skyldig och
      lter hans grningar komma ver hans huvud, men skaffar rtt t
      den som har rtt och lter honom f efter hans rttfrdighet.

 33.  Om ditt folk Israel bliver slaget av en fiende, drfr att de
      hava syndat mot dig, men de omvnda sig till dig och prisa ditt
      namn och bedja och kalla dig i detta hus,
 34.  m du d hra det i himmelen och frlta ditt folk Israels synd
      och lta dem komma tillbaka till det land som du har givit t
      deras fder.

 35.  Om himmelen bliver tillsluten, s att regn icke faller, drfr
      att de hava syndat mot dig, men de d bedja, vnda mot denna
      plats, och prisa ditt namn och omvnda sig frn sin synd, nr du
      bnhr dem,
 36.  m du d hra det i himmelen och frlta dina tjnares och ditt
      folk Israels synd, i det att du lr dem den goda vg som de
      skola vandra; och m du lta det regna ver ditt land, det som
      du har givit t ditt folk till arvedel.

 37.  Om hungersnd uppstr i landet, om pest uppstr, om sot eller
      rost, om grshoppor eller grsmaskar komma, om fienden trnger
      folket i det land dr deras stder st, eller om ngon annan
      plga eller sjukdom kommer, vilken det vara m,
 38.  och om d ngon bn och kallan hjes frn ngon mnniska,
      vilken det vara m, eller frn hela ditt folk Israel, nr de var
      fr sig knna plgan drav i sitt hjrta och s utrcka sina
      hnder mot detta hus,
 39.  m du d hra det i himmelen, dr du bor, och frlta och utfra
      ditt verk, i det att du giver var och en efter alla hans
      grningar, eftersom du knner hans hjrta -- ty du allena knner
      alla mnniskors hjrtan --
      >1 Sam. 16,7. 1 Krn. 28,9. Ps. 7,10. Jer. 11,20. 17,10. 20,12.
 40.  p det att de alltid m frukta dig, s lnge de leva i det land
      som du har givit t vra fder.

 41.  Ocks om en frmling, en som icke r av ditt folk Israel, kommer
      ifrn fjrran land fr ditt namns skull
 42.  -- ty man skall ock dr hra talas om ditt stora namn och din
      starka hand och din utrckta arm -- om ngon sdan kommer och
      beder, vnd mot detta hus,
 43.  m du d i himmelen, dr du bor, hra det och gra allt varom
      frmlingen ropar till dig, p det att alla jordens folk m knna
      ditt namn och frukta dig, likasom ditt folk Israel gr, och
      frnimma att detta hus som jag har byggt r uppkallat efter ditt
      namn.
      >Jes. 56,6 f. Matt. 21,13.
 44.  Om ditt folk drager ut i strid mot sin fiende, p den vg du
      snder dem, och de d bedja till HERREN, vnda i riktning mot den
      stad som du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t
      ditt namn,
 45.  m du d i himmelen hra deras bn och kallan och skaffa dem
      rtt.

 46.  Om de synda mot dig -- eftersom ingen mnniska finnes, som icke
      syndar -- och du bliver vred p dem och giver dem i fiendens
      vld, s att man tager dem till fnga och fr dem bort till
      fiendens land, fjrran eller nra,
      >Ords. 20,9. Pred. 7,21. Rom. 3,23. 1 Joh. 1,8. Jak. 3,2.
 47.  men de d besinna sig i det land dr de ro i fngenskap, och
      omvnda sig och kalla dig i landet dr man hller dem fngna
      och sga: 'Vi hava syndat och gjort illa, vi hava varit
      ogudaktiga',
      >Dan. 9,5 f.
 48.  om de s omvnda sig till dig av allt sitt hjrta och av all sin
      sjl, i sina fienders land -- deras som hava frt dem i
      fngenskap -- och bedja till dig, vnda i riktning mot sitt
      land, det som du har givit t deras fder, och mot den stad som
      du har utvalt, och mot det hus som jag har byggt t ditt namn,
      >Dan. 6,10 f.
 49.  m du d i himmelen, dr du bor, hra deras bn och kallan och
      skaffa dem rtt
 50.  och frlta ditt folk vad de hava syndat mot dig, och alla de
      vertrdelser som de hava begtt mot dig, och lta dem finna
      barmhrtighet infr dem som hlla dem fngna, s att dessa
      frbarma sig ver dem.
 51.  Ty de ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut ur
      Egypten, den smltugnen.
      >2 Mos 1,11, 14. 5 Mos. 4,20.
 52.  Ja, lt dina gon vara ppna och vnda till din tjnares och
      ditt folk Israels kallan, s att du hr p dem, s ofta de ropa
      till dig.
      >Ps. 121,4
 53.  Ty du har sjlv avskilt dem t dig till arvedel bland alla folk
      p Jorden, ssom du talade genom din tjnare Mose, nr du frde
      vra fder ut ur Egypten, o Herre, HERRE.
      >2 Mos. 19,5. 5 Mos. 7,6. 14,2.

 54.  Nr Salomo hade slutat att med dessa ord bedja och kalla
      HERREN, stod han upp frn HERRENS altare, dr han hade legat p
      sina knn med hnderna utrckta mot himmelen,
 55.  och trdde fram och vlsignade Israels hela frsamling med hg
      rst och sade:
      >2 Sam. 6,18.
 56.  Lovad vare HERREN, som har givit sitt folk Israel ro, alldeles
      ssom han har sagt!  Alls intet har uteblivit av allt det goda
      som han lovade genom sin tjnare Mose.
      >5 Mos. 12,10. Jos. 21,45. 23,14.
 57.  S vare d HERREN, vr Gud, med oss, ssom han har varit med
      vra fder.  Han m icke vergiva oss och frskjuta oss,
 58.  utan bja vra hjrtan till sig, s att vi alltid vandra p hans
      vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, dem som han har
      givit vra fder.
 59.  Och m dessa mina ord, med vilka jag har bnfallit infr HERRENS
      ansikte, vara nra HERREN, vr Gud, dag och natt, s att han
      skaffar rtt t sin tjnare och rtt t sitt folk Israel, efter
      var dags behov;
 60.  p det att alla folk p jorden m frnimma att HERREN r Gud,
      och ingen annan.
      >5 Mos. 4,35, 39.
 61.  Och m edra hjrtan vara hngivna t HERREN, vr Gud, s att I
      alltjmt vandren efter hans stadgar och hllen hans bud, ssom I
      nu gren.

 62.  Och konungen jmte hela Israel offrade slaktoffer infr HERRENS
      ansikte.
      >2 Krn. 7,4 f.
 63.  Till det tackoffer som Salomo offrade t HERREN tog han tjugutv
      tusen tjurar och ett hundra tjugu tusen av smboskapen.  S
      invigdes HERRENS hus av konungen och alla Israels barn.
 64.  P samma dag helgade konungen den mellersta delen av frgrden
      framfr HERRENS hus, ty dr offrade han brnnoffret, spisoffret
      och fettstyckena av tackoffret, eftersom kopparaltaret, som stod
      infr HERRENS ansikte, var fr litet fr att brnnoffret,
      spisoffret och fettstyckena av tackoffret skulle kunna rymmas
      dr.

 65.  Vid detta tillflle firade Salomo hgtiden, och med honom hela
      Israel -- en stor frsamling ifrn hela landet, allt ifrn det
      stlle dr vgen gr till Hamat nda till Egyptens bck -- infr
      HERRENS, vr Guds, ansikte i sju dagar och ter sju dagar,
      tillsammans fjorton dagar.
      >2 Krn. 7,8 f.
 66.  P ttonde dagen lt han folket g, och de togo avsked av
      konungen.  Sedan gingo de till sina hyddor, fulla av gldje och
      frjd ver allt det goda som HERREN hade gjort mot sin tjnare
      David och sitt folk Israel.
*11/09 Frsta Konungaboken, 9 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 9 Kapitlet

               Ny uppenbarelse fr Salomo.  Uppgrelsen
                  med Hiram.  Salomos arbetsfolk och
                  byggnader.  Hans offerordning.  Hans
                               flotta.

  1.  D nu Salomo hade byggt HERRENS hus frdigt, s ock
      konungshuset, vensom allt annat som han hade knt stundan och
      lust att utfra,
      >2 Krn. 7,11 f
  2.  uppenbarade sig HERREN fr andra gngen fr Salomo, likasom han
      frut hade uppenbarat sig fr honom i Gibeon.
      >1 Kon. 3,5 f
  3.  Och HERREN sade till honom Jag har hrt den bn och kallan som
      du har uppsnt till mig; detta hus som du har byggt har jag
      helgat, till att dr fsta mitt namn fr evig tid.  Och mina gon
      och mitt hjrta skola vara dr alltid.
      >5 Mos 12,11. 1 Kon. 8,22 f. Ps. 132,14.
  4.  Om du nu vandrar infr mig, ssom din fader David vandrade, med
      ostraffligt hjrta och i redlighet, s att du gr allt vad jag
      har bjudit dig och hller mina stadgar och rtter
      >1 Kon. 3,14. 11,38.
  5.  d skall jag upprtthlla din konungatron ver Israel
      evinnerligen, ssom jag lovade angende din fader David, nr jag
      sade: 'Aldrig skall p Israels tron saknas en avkomling av dig.'
      >2 Sam. 7,12 f. 1 Kon. 2,4. 1 Krn. 17,11. 22,10.
  6.  Men om I och edra barn vnden om och vergiven mig, och icke
      hllen de bud och stadgar som jag har frelagt eder, utan gn
      bort och tjnen andra gudar och tillbedjen dem,
      >Jos. 23,16.
  7.  d skall jag utrota Israel ur det land som jag har givit dem;
      och det hus som jag har helgat t mitt namn skall jag frkasta
      ifrn mitt ansikte; och Israel skall bliva ett ordsprk och en
      visa bland alla folk.
      >5 Mos. 28,37. Jer. 7,15. 24,9.
  8.  Och huru upphjt detta hus nu n m vara, skall d var och en
      som gr drfrbi bliva hpen och vissla.  Och nr man frgar:
      'Varfr har HERREN gjort s mot detta land och detta hus?',
      >5 Mos. 29,24 f. Jer. 22,8 f.
  9.  d skall man svara: 'Drfr att de vergvo HERREN, sin Gud, som
      hade frt deras fder ut ur Egyptens land, och hllo sig till
      andra gudar och tillbdo dem och tjnade dem, drfr har HERREN
      ltit allt detta onda komma ver dem.'

 10.  Nr de tjugu r voro frlidna, under vilka Salomo byggde p de
      tv husen, HERRENS hus och konungshuset,
      >1 Kon. 6,38. 7,1. 2 Krn. 8,1 f.
 11.  gav konung Salomo tjugu stder i Galileen t Hiram, konungen i
      Tyrus, som hade frsett honom med cedertr, cypresstr och guld,
      s mycket han begrde.
 12.  Men nr Hiram frn Tyrus begav sig ut fr att bese de stder som
      Salomo hade givit honom, behagade de honom icke,
 13.  utan han sade: Vad r detta fr stder som du har givit mig,
      min broder?  Och han kallade dem Kabuls land, ssom de heta nnu
      i dag.
 14.  Men Hiram snde till konungen ett hundra tjugu talenter guld.

 15.  Och p fljande stt frhll det sig med det arbetsfolk som
      konung Salomo bdade upp fr att bygga HERRENS hus och hans eget
      hus och Millo, vensom Jerusalems murar, s ock Hasor, Megiddo
      och Geser.
      >2 Sam. 5,9. 1 Kon. 5,13.
 16.  (Farao, konungen i Egypten, hade nmligen dragit upp och intagit
      Geser och brnt upp det i eld och drpt de kananer som bodde i
      staden, varefter han hade givit den till hemgift t sin dotter,
      Salomos hustru.
      >Jos. 16,10.
 17.  Men Salomo byggde upp Geser, vensom Nedre Bet-Horon,
 18.  s ock Baalat och Tamar i knen dr i landet,
 19.  vidare alla Salomos frrdsstder, vagnsstderna och
      hststderna, och vad annat Salomo knde stundan att bygga i
      Jerusalem, p Libanon och eljest i hela det land som lydde under
      hans vlde.)
      >1 Kon. 4,26. 10,26.
 20.  Allt det folk som fanns kvar av amorerna, hetiterna,
      perisserna hiverna och jebuserna, korteligen, alla de som
      icke voro av Israels barn --
 21.  deras avkomlingar, s mnga som funnos kvar i landet efter dem,
      i det Israels barn icke hade frmtt giva dem till spillo, dessa
      plade Salomo att vara arbetspliktiga tjnare, ssom de ro nnu
      i dag.
 22.  Men av Israels barn gjorde Salomo ingen till trl, utan de blevo
      krigare och blevo hans tjnare och hvitsman och kmpar, eller
      uppsyningsmn ver hans vagnar och ridhstar.
      >3 Mos. 25,39 f.
 23.  verfogdarna ver Salomos arbeten voro fem hundra femtio; dessa
      hade beflet ver folket som utfrde arbetet.

 24.  Men s snart Faraos dotter hade flyttat upp frn Davids stad
      till det hus som han hade byggt t henne, byggde han ock
      Millo.
      >1 Kon. 3,1. 7,8.
 25.  Och Salomo offrade tre gnger om ret brnnoffer och tackoffer
      p det altare som han hade byggt t HERREN, och tnde drjmte
      rkelsen infr HERRENS ansikte.  S hade han d gjort huset
      frdigt.
      >2 Krn. 4,1. 7,7.
 26.  Konung Salomo byggde ock en flotta i Esjon-Geber, som ligger vid
      Elot, p stranden av Rda havet, i Edoms land.
 27.  P denna flotta snde Hiram av sitt folk sjkunnigt
      skeppsmanskap, som tfljde Salomos folk.
 28.  De foro till Ofir och hmtade drifrn guld, fyra hundra tjugu
      talenter, som de frde till konung Salomo.
*11/10 Frsta Konungaboken, 10 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 10 Kapitlet

                Drottningens av Saba besk hos Salomo.
                Salomos rikedom och prakt, hans vishet
                 och storhet.  Hans vagnar och hstar.

  1.  Nr drottningen av Saba fick hra ryktet om Salomo och vad han
      hade gjort fr HERRENS namn, kom hon fr att stta honom p prov
      med svra frgor.
      >2 Krn. 9,1 f. Matt. 12,42. Luk. 11,31.
  2.  Hon kom till Jerusalem med ett mycket stort flje, med kameler,
      som buro vlluktande kryddor och guld i stor myckenhet, s ock
      dla stenar.  Och nr hon kom infr Salomo, frelade hon honom
      allt vad hon hade i tankarna.
  3.  Men Salomo gav henne svar p alla hennes frgor; intet var
      frborgat fr konungen, utan han kunde giva henne svar p allt.
  4.  Nr nu drottningen av Saba sg all Salomos vishet, och sg huset
      som han hade byggt,
  5.  och sg rtterna p hans bord, och sg huru hans tjnare sutto
      dr, och huru de som betjnade honom utfrde sina ligganden,
      och huru de voro kldda, och vidare sg hans munsknkar, och nr
      hon sg brnnoffren som han offrade i HERRENS hus, d blev hon
      utom sig av frundran.
  6.  Och hon sade till konungen: Sant var det tal som jag hrde i
      mitt land om dig och om din vishet.
  7.  Jag ville icke tro vad man sade, frrn jag sjlv kom och med
      egna gon fick se det; men nu finner jag att det icke ens till
      hlften har blivit omtalat fr mig.  Du har lngt mer vishet och
      rikedom, n jag genom ryktet hade hrt.
  8.  Slla ro dina mn, slla ro dessa dina tjnare, som bestndigt
      f st infr dig och hra din visdom.
  9.  Lovad vare HERREN, din Gud, som har funnit sdant behag i dig,
      att han har satt dig p Israels tron!  Ja, drfr att HERREN
      lskar Israel evinnerligen, drfr har han satt dig till konung,
      fr att du skall skipa lag och rtt.
      >1 Kon. 5,7.

 10.  Och hon gav t konungen ett hundra tjugu talenter guld, s ock
      vlluktande kryddor i stor myckenhet, drtill dla stenar; en s
      stor myckenhet av vlluktande kryddor, som drottningen av Saba
      gav t konung Salomo, har aldrig mer blivit infrd.
 11.  Nr Hirams flotta hmtade guld frn Ofir, hemfrde ocks den
      frn Ofir almugtr i stor myckenhet, vensom dla stenar.
      >1 Kon. 9,26 f.
 12.  Av almugtret lt konungen gra tillbehr till HERRENS hus och
      till konungshuset, s ock harpor och psaltare fr sngarna.  S
      mycket almugtr har sedan intill denna dag icke infrts eller
      blivit sett i landet.
 13.  Konung Salomo ter gav t drottningen av Saba allt vad hon
      stundade och begrde, och sknkte henne i sin konungsliga
      frikostighet ocks annat drutver.  Sedan vnde hon om och for
      till sitt land igen med sina tjnare.

 14.  Det guld som rligen inkom till Salomo vgde sex hundra
      sextiosex talenter,
 15.  frutom det som inkom genom kringresande handelsmn och genom
      krmares kpenskap, s ock frn Erebs alla konungar och frn
      stthllarna i landet.
 16.  Och konung Salomo lt gra tv hundra stora skldar av uthamrat
      guld och anvnde till var sdan skld sex hundra siklar guld;
 17.  likaledes tre hundra mindre skldar av uthamrat guld och anvnde
      till var sdan skld tre minor guld; och konungen satte upp dem
      i Libanonskogshuset.
      >1 Kon. 7,2.
 18.  Vidare lt konungen gra en stor tron av elfenben och verdrog
      den med fint guld.
 19.  Tronen hade sex trappsteg, och tronens ryggstycke var ovantill
      avrundat; p bda sidor om sitsen voro armstd, och tv lejon
      stodo utmed armstden;
 20.  och tolv lejon stodo dr p de sex trappstegen, p bda
      sidor.  Ngot sdant har aldrig blivit frfrdigat i ngot annat
      rike.
 21.  Och alla konung Salomos dryckeskrl voro av guld, och alla krl
      i Libanonskogshuset voro av fint guld; av silver fanns intet,
      det aktades icke fr ngot i Salomos tid.
 22.  Ty konungen hade en egen Tarsisflotta p havet jmte Hirams
      flotta; en gng vart tredje r kom Tarsisflottan hem och frde
      med sig guld och silver, elfenben, apor och pfglar.
 23.  Och konung Salomo blev strre n ngon annan konung p jorden,
      bde i rikedom och i vishet.
      >1 Kon. 3,12 f. 1 Krn. 29,25. 2 Krn. 1,1.
 24.  Frn alla lnder kom man fr att beska Salomo och hra den
      vishet som Gud hade nedlagt i hans hjrta.
      >1 Kon. 4,34.
 25.  Och var och en frde med sig sknker: freml av silver och av
      guld, klder, vapen, vlluktande kryddor, hstar och
      mulsnor.  S skedde r efter r.
 26.  Salomo samlade ock vagnar och ridhstar, s att han hade ett
      tusen fyra hundra vagnar och tolv tusen ridhstar; dem frlade
      han dels i vagnsstderna, dels i Jerusalem, hos konungen sjlv.
      >1 Kon. 4,26. 9,19. 2 Krn. 1,14 f.
 27.  Och konungen styrde s, att silver blev lika vanligt i Jerusalem
      som stenar, och cedertr lika vanligt som mullbrsfikontr i
      Lglandet.
 28.  Och hstarna som Salomo lt anskaffa infrdes frn Egypten; ett
      antal kungliga uppkpare hmtade ett visst antal av dem till
      bestmt pris.
      >2 Krn. 1,16.
 29.  Var vagn som hmtades upp frn Egypten och infrdes kostade sex
      hundra siklar silver, och var hst ett hundra femtio.  Sammalunda
      infrdes ock genom deras frsorg sdana till hetiternas alla
      konungar och till konungarna i Aram.
*11/11 Frsta Konungaboken, 11 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 11 Kapitlet

                 Salomos gemler och bihustrur; hans
                avfall frn Herren.  Uppror mot Salomo;
                     Ahias profetia.  Salomos dd.

  1.  Men konung Salomo hade utom Faraos dotter mnga andra utlndska
      kvinnor som han lskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor,
      sidoniskor och hetitiskor,
  2.  kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn:
      I skolen icke inlta eder med dem, och de f icke inlta sig
      med eder; de skola frvisso eljest frleda edra hjrtan att
      avfalla till deras gudar.  Till dessa hll sig Salomo och
      lskade dem.
      >2 Mos. 34,16. 5 Mos. 7,3 f. 17,17.
  3.  Han hade sju hundra furstliga gemler och tre hundra bihustrur.
      Dessa kvinnor frledde hans hjrta till avfall.
  4.  Ja, nr Salomo blev gammal, frledde kvinnorna hans hjrta att
      avfalla till andra gudar, s att hans hjrta icke frblev
      hngivet t HERREN, hans Gud, ssom hans fader Davids hjrta
      hade varit.
  5.  S kom Salomo att flja efter Astarte, sidoniernas gudinna, och
      Milkom, ammoniternas styggelse.
      >Dom. 2,13. 2 Kon. 23,13.
  6.  Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS gon och fljde icke i
      allt efter HERREN, ssom hans fader David hade gjort.
  7.  Salomo byggde nmligen d en offerhjd t Kemos, moabiternas
      styggelse, p berget ster om Jerusalem, och likas en t Molok,
      Ammons barns styggelse.
      >4 Mos. 21,29. 2 Kon. 23,13.
  8.  P samma stt gjorde han fr alla sina utlndska kvinnor, s att
      de fingo tnda offereld och frambra offer t sina gudar.

  9.  Och HERREN blev vred p Salomo, drfr att hans hjrta hade
      avfallit frn HERREN, Israels Gud, som dock tv gnger hade
      uppenbarat sig fr honom,
      >1 Kon. 3,5. 9,2.
 10.  och som hade givit honom ett srskilt bud angende denna sak,
      att han icke skulle flja efter andra gudar, ett HERRENS bud som
      han icke hade hllit.
      >1 Kon. 6,12.
 11.  Drfr sade HERREN till Salomo: Eftersom det r s med dig, och
      eftersom du icke har hllit det frbund och de stadgar som jag
      har givit dig, skall jag rycka riket ifrn dig och giva det t
      din tjnare.
      >1 Sam. 15,28. 28,17. 1 Kon. 12,15 f. 14,8,
 12.  Men fr din fader Davids skull vill jag icke gra detta i din
      tid; frst ur din sons hand skall jag rycka det.
 13.  Dock skall jag icke rycka hela riket ifrn honom, utan en stam
      skall jag giva t din son, fr min tjnare Davids skull och fr
      Jerusalems skull, som jag har utvalt.

 14.  Och HERREN lt en motstndare till Salomo uppst i edomen
      Hadad.  Denne var av konungaslkten i Edom.
 15.  Ty nr David var i strid med Edom, och hrhvitsmannen Joab drog
      upp fr att begrava de slagna och drvid frgjorde allt mankn i
      Edom
      >2 Sam. 8,14. 1 Krn. 18,12 f.
 16.  -- ty Joab och hela Israel stannade dr i sex mnader, till dess
      att han hade utrotat allt mankn i Edom --
 17.  d flydde Adad jmte ngra edomeiska mn som hade varit i hans
      faders tjnst, och de togo vgen till Egypten; Hadad var d en
      ung gosse.
 18.  De begav sig stad frn Midjan och kommo till Paran; och de togo
      folk med sig frn Paran och kommo s till Egypten, till Farao,
      konungen i Egypten.  Denne gav honom ett hus och anslog ett
      underhll t honom och gav honom land.
 19.  Och Hadad fann mycken nd fr Faraos gon, s att denne gav
      honom till hustru en syster till sin geml, en syster till
      drottning Tapenes.
 20.  Denna syster till Tapenes fdde t honom sonen Genubat, och
      Tapenes lt avvnja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i
      Faraos hus bland Faraos sner.
 21.  D nu Hadad i Egypten hrde att David hade gtt till vila hos
      sina fder, och att hrhvitsmannen Joab var dd, sade han till
      Farao: Lt mig fara hem till mitt land.
 22.  Men Farao sade till honom: Vad fattas dig hr hos mig, eftersom
      du vill fara till ditt land?  Han svarade: Hindra mig icke,
      utan lt mig g.

 23.  Och Gud lt nnu en motstndare till honom uppst i Reson,
      Eljadas son, som hade flytt ifrn sin herre, Hadadeser, konungen
      i Soba.
 24.  Nr David sedan anstllde blodbadet ibland dem, samlade denne
      folk omkring sig och blev hvitsman fr en strvskara; dessa
      drogo drefter till Damaskus och slogo sig ned dr och gjorde
      sig till herrar i Damaskus.
      >2 Sam. 8,3 f. 10,18.
 25.  Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motstndare och
      gjorde det skada, han svl som Hadad.  Han avskydde Israel; och
      han blev konung ver Aram.
 26.  Och en av Salomos tjnare hette Jerobeam; han var son till
      Nebat, en efraimit, frn Sereda, och hans moder hette Seruga och
      var nka.  Denne reste sig upp mot konungen.
      >2 Krn. 13,6.
 27.  Orsaken varfr han reste sig upp mot konungen var
      fljande.  Salomo byggde d p Millo; han ville befsta det
      blottade stllet p sin fader Davids stad.
      >2 Sam. 5,7, 9. 1 Kon. 9,15, 24.
 28.  Nu var Jerobeam en dugande man; och d Salomo sg att den unge
      mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom ver allt det
      arbete som lg Josefs hus.
 29.  Vid den tiden hnde sig en gng att Jerobeam hade begivit sig ut
      ur Jerusalem; d kom profeten Ahia frn Silo emot honom p
      vgen, dr han gick kldd i en ny mantel; och de bda voro
      ensamma p fltet.
 30.  Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade p sig och
      ryckte snder den i tolv stycken.
 31.  Drefter sade han till Jerobeam: Tag hr tio stycken fr
      dig.  Ty s sger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket
      ur Salomos hand och giva tio av stammarna t dig;
 32.  den ena stammen skall han f behlla fr min tjnare Davids
      skull och fr Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur
      alla Israels stammar.
      >Ps. 132,11 f.
 33.  S skall ske, drfr att de hava vergivit mig och tillbett
      Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom,
      Ammons barns gud, och icke vandrat p mina vgar och icke gjort
      vad rtt r i mina gon, efter mina stadgar och rtter, ssom
      hans fader David gjorde.
 34.  Dock skall jag icke taga ifrn honom sjlv det samlade riket,
      utan jag vill lta honom frbliva furste, s lnge han lever,
      fr min tjnare Davids skull, som jag utvalde, drfr att han
      hll mina bud och stadgar.
 35.  Men frn hans son skall jag taga konungadmet och giva det t
      dig, nmligen de tio stammarna.
 36.  En stam skall jag giva t hans son, s att min tjnare David
      alltid har en lampa infr mitt ansikte i Jerusalem, den stad som
      jag har utvalt t mig, till att dr fsta mitt namn.
      >2 Sam. 21,17. 1 Kon. 15,4. 2 Kon. 8,19.  2 Krn. 21,7.
      >Ps. 132,17. Ords. 13,9.
 37.  Dig vill jag allts taga och vill lta dig regera ver allt vad
      dig lyster; du skall bliva konung ver Israel.
 38.  Om du nu hrsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar p mina
      vgar och gr vad rtt r i mina gon, s att du hller mina
      stadgar och bud, ssom min tjnare David gjorde, s skall jag
      vara med dig och bygga t dig ett hus som bliver bestndande,
      ssom jag byggde ett hus t David, och jag skall giva Israel t
      dig.  --
      >1 Kon. 3,14. 9,4.
 39.  Ja, fr den sakens skull skall jag dmjuka Davids sd, dock icke
      fr alltid.

 40.  Och Salomo skte tillflle att dda Jerobeam; men Jerobeam stod
      upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten.  Och
      han stannade i Egypten till Salomos dd.

 41.  Vad nu mer r att sga om Salomo, om allt vad han gjorde och om
      hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krnika.
      >2 Krn. 9,29 f.
 42.  Den tid Salomo regerade i Jerusalem ver hela Israel var fyrtio
      r.
 43.  Och Salomo gick till vila hos sina fder och blev begraven i sin
      fader Davids stad.  Och hans son Rehabeam blev konung efter
      honom.
*11/12 Frsta Konungaboken, 12 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 12 Kapitlet

                  Rehabeam konung.  De tio stammarnas
               avfall frn Davids hus.  Jerobeam konung
                ver Israel.  Profeten Semajas budskap.
                Jerobeams kalvdyrkan i Dan och Betel.

  1.  Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till
      Sikem fr att gra honom till konung.
      >2 Krn. 10,1 f.
  2.  Nr Jerobeam, Nebats son, hrde detta -- han var d nnu kvar i
      Egypten, dit han hade flytt fr konung Salomo; Jerobeam bodde
      allts i Egypten,
      >1 Kon. 11,40.
  3.  men de snde ditbort och lto kalla honom ter -- d kom han
      tillstdes jmte Israels hela frsamling och talade till
      Rehabeam och sade:
  4.  Din fader gjorde vrt ok fr svrt; men ltta nu du det svra
      arbete och det tunga ok som din fader lade p oss, s vilja vi
      tjna dig.
  5.  Han svarade dem: Gn bort och vnten nnu tre dagar, och kommen
      s tillbaka till mig.  Och folket gick.

  6.  D rdfrde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i
      tjnst hos hans fader Salomo, medan denne nnu levde; han sade:
      Vilket svar rden I mig att giva detta folk?
  7.  De svarade honom och sade: Om du i dag underkastar dig detta
      folk och bliver dem till tjnst, om du lyssnar till deras bn
      och talar goda ord till dem, s skola de fr alltid bliva dina
      tjnare.
  8.  Men han aktade icke p det rd som de gamle hade givit honom,
      utan rdfrde sig med de unga mn som hade vuxit upp med honom,
      och som nu voro i hans tjnst.
  9.  Han sade till dem: Vilket svar rden I oss att giva detta folk
      som har talat till mig och sagt: 'Ltta det ok som din fader har
      lagt p oss'?
 10.  De unga mnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom d och
      sade: S br du sga till detta folk som har talat till dig och
      sagt: 'Din fader gjorde vrt ok tungt, men ltta du det fr oss'
      -- s br du tala till dem: 'Mitt minsta finger r tjockare n
      min faders lnd.
 11.  S veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt
      ok, s skall jag gra edert ok nnu tyngre; har min fader tuktat
      eder med ris, s skall jag tukta eder med skorpiongissel.'
 12.  S kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam p tredje
      dagen, ssom konungen hade befallt, i det han sade: Kommen
      tillbaka till mig p tredje dagen.
 13.  D gav konungen folket ett hrt svar; ty han aktade icke p det
      rd som de gamle hade givit honom.
 14.  Han talade till dem efter de unga mnnens rd och sade: Har min
      fader gjort edert ok tungt, s skall jag gra edert ok nnu
      tyngre; har min fader tuktat eder med ris, s skall jag tukta
      eder med skorpiongissel.
 15.  Allts hrde konungen icke p folket; ty det var s skickat av
      HERREN, fr att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade
      talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frn Silo.
      >1 Kon. 11,11, 31 f.
 16.  D nu hela Israel frnam att konungen icke ville hra p dem,
      gav folket konungen detta svar:

      Vad del hava vi i David?  Ingen arvslott hava vi i Isais son.
      Drag hem till dina hyddor, Israel.  Se nu sjlv om ditt hus, du
      David.

      Drefter drog Israel hem till sina hyddor.
      >2 Sam. 20,1. Ords. 15,1.
 17.  Allenast ver de israeliter som bodde i Juda stder frblev
      Rehabeam konung.
 18.  Och nr konung Rehabeam snde stad Adoram, som hade uppsikten
      ver de allmnna arbetena, stenade hela Israel denne till dds;
      och konung Rehabeam sjlv mste med hast stiga upp i sin vagn
      och fly till Jerusalem.
      >2 Sam. 20,24.
 19.  S avfll Israel frn Davids hus och har varit skilt drifrn
      nda till denna dag.
 20.  Men nr hela Israel hrde att Jerobeam hade kommit tillbaka,
      snde de och lto kalla honom till folkfrsamlingen och gjorde
      honom till konung ver hela Israel; ingen hll sig till Davids
      hus, utom Juda stam allena.
 21.  Och nr Rehabeam kom till Jerusalem, frsamlade han hela Juda
      hus och Benjamins stam, ett hundra ttio tusen utvalda krigare,
      fr att de skulle strida mot Israels hus och tervinna
      konungadmet t Rehabeam, Salomos son.
      >2 Krn. 11,1 f.
 22.  Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;
 23.  han sade: Sg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till
      hela Juda hus och Benjamin och till det vriga folket:
 24.  S sger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra
      brder, Israels barn.  Vnden tillbaka hem, var och en till sitt,
      ty vad som har skett har kommit frn mig.  Och de lyssnade till
      HERRENS ord och vnde om och gingo sin vg, ssom HERREN hade
      befallt.
 25.  Men Jerobeam befste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig
      dr.  Drifrn drog han stad och befste Penuel.
      >1 Mos. 32,30.
 26.  Och Jerobeam sade vid sig sjlv: Ssom nu r, kan riket komma
      tillbaka till Davids hus.
 27.  Ty om folket hr fr draga upp och anstlla slaktoffer i HERRENS
      hus i Jerusalem, s kan folkets hjrta vnda tillbaka till deras
      herre Rehabeam, Juda konung; ja, d kunna de drpa mig och vnda
      tillbaka till Rehabeam, Juda konung.
 28.  Sedan nu konungen hade verlagt hrom, lt han gra tv kalvar
      av guld.  Drefter sade han till folket: Nu m det vara nog med
      edra frder upp till Jerusalem.  Se, hr r din Gud, Israel, han
      som har frt dig upp ur Egyptens land.
      >2 Mos. 32,4, 8. 2 Kon. 17,16.
 29.  Och han stllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp
      i Dan.
      >Dom. 18,29 f.
 30.  Detta blev en orsak till synd; folket gick nda till Dan fr att
      trda fram infr den ena av dem.
      >2 Mos. 20,4. 1 Kon. 14,16. 2 Kon. 10,29. 17,21.
 31.  Han byggde ocks upp offerhjdshus och gjorde till prster
      allahanda mn ur folket, sdana som icke voro av Levi barn.
      >1 Kon. 13,33. 2 Krn. 11,15. 13,9.
 32.  Och Jerobeam anordnade en hgtid i ttonde mnaden, p femtonde
      dagen i mnaden, lik hgtiden Juda, och steg d upp till
      altaret; s gjorde han i Betel fr att offra t de kalvar som
      han hade ltit gra.  Och de mn som han hade gjort till
      offerhjdsprster lt han gra tjnst i Betel.
      >3 Mos. 23,34 f.

                   Frsta Konungaboken, 13 Kapitlet

                Gudsmannen frn Juda och hans profetia
               mot altaret i Betel.  Den gamle profeten
                i Betel och gudsmannens dd.  Jerobeams
                       fortsatta frsyndelser.

 33.  Till det altare som han hade gjort i Betel steg han allts upp
      p femtonde dagen i ttonde mnaden, den mnad som han av eget
      pfund hade valt.  Han anordnade nmligen d en hgtid fr
      Israels barn och steg upp till altaret fr att dr tnda
      offereld.
*11/13 Frsta Konungaboken, 13 Kapitlet
  1.  Men d kom p HERRENS befallning en gudsman frn Juda till
      Betel, just nr Jerobeam stod vid altaret fr att dr tnda
      offereld.
  2.  Och mannen ropade mot altaret p HERRENS befallning och sade:
      Altare!  Altare!  S sger HERREN: Se, t Davids hus skall fdas
      en son vid namn Josia, han skall p dig slakta
      offerhjdsprsterna som antnda offereld p dig, och mnniskoben
      skall man d brnna upp p dig.
      >2 Kon. 23,15 f.
  3.  P samma gng angav han ett tecken, i det han sade: Detta r
      tecknet p att det r HERREN som har talat: se, altaret skall
      rmna, och askan drp skall spillas ut.
  4.  Nr konung Jerobeam hrde dessa ord, som gudsmannen ropade mot
      altaret i Betel, rckte han ut sin hand frn altaret och sade:
      Gripen honom.  Men handen som han hade rckt ut mot honom
      frvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig
      igen.
  5.  Och altaret rmnade, och askan p altaret spilldes ut; det var
      det tecken som gudsmannen p HERRENS befallning hade angivit.
  6.  D tog konungen till orda och sade till gudsmannen: Bnfall
      infr HERREN, din Gud, och bed fr mig att jag m kunna draga
      min hand tillbaka till mig igen.  Och gudsmannen bnfll infr
      HERREN; och konungen kunde d draga sin hand tillbaka till sig
      igen, och den var likadan som frut.
      >2 Mos. 8,8. 9,28. 10,17. 4 Mos. 21,7.
  7.  D talade konungen till gudsmannen: Kom hem med mig och
      vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gva.
  8.  Men gudsmannen svarade konungen: Om du n vill giva mig hlften
      av vad som finnes i ditt hus, s kommer jag dock icke med dig;
      hr p orten vill jag varken ta eller dricka.
      >4 Mos. 22,18. 24,13.
  9.  Ty s har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall
      varken ta eller dricka, och ej heller vnda tillbaka samma vg
      du har gtt hit.
 10.  Drefter gick han sina frde en annan vg och vnde icke
      tillbaka samma vg han hade kommit till Betel.

 11.  Men i Betel bodde en gammal profet.  Dennes son kom och frtljde
      fr honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru
      han hade talat till konungen.  Nr de hade frtljt detta fr
      sin fader,
 12.  frgade deras fader dem vilken vg han hade gtt.  Och hans sner
      visste vilken vg gudsmannen som kom frn Juda hade gtt.
 13.  D sade han till sina sner: Sadlen snan t mig.  Nr de d
      hade sadlat snan t honom, satte han sig p den
 14.  och begav dig stad efter gudsmannen och fann honom sittande
      under terebinten; och han frgade honom: r du den gudsman som
      har kommit frn Juda?  Han svarade: Ja.
 15.  D sade han till honom: Kom med mig hem och t med mig.
 16.  Men han svarade: Jag kan icke vnda om med dig och flja dig,
      och jag vill icke ta eller dricka med dig hr p orten;
 17.  ty s har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken ta
      eller dricka dr; du skall icke heller g tillbaka samma vg du
      har gtt dit.
 18.  Han sade till honom: Jag r ock en profet ssom du, och en
      ngel har talat till mig p HERRENS befallning och sagt: 'Fr
      honom tillbaka med dig hem och giv honom att ta och dricka.'
      Men hri ljg han fr honom.
 19.  D vnde han tillbaka med honom och t i hans hus och drack.
 20.  Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till
      profeten som hade frt honom tillbaka.
 21.  Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frn Juda och
      sade: S sger HERREN: Drfr att du har varit genstrvig mot
      HERRENS ord och icke hllit det bud som HERREN, din Gud, har
      givit dig,
 22.  utan vnt tillbaka och tit och druckit p den ort dr han hade
      frbjudit, dig att ta och dricka, drfr skall din dda kropp
      icke komma i dina fders grav.
 23.  Sedan han nu hade tit och druckit, sadlade han snan t honom,
      t profeten som han hade frt tillbaka.
 24.  Och denne begav sig stad; men ett lejon kom emot honom p vgen
      och ddade honom.  Sedan lg hans dda kropp utstrckt dr p
      vgen, under det att snan stod bredvid den; och lejonet stod
      ocks bredvid den dda kroppen.
      >1 Kon. 20,36.
 25.  D nu folk som gick drfrbi fick se den dda kroppen ligga
      utstrckt p vgen och lejonet st bredvid den dda kroppen,
      gingo de in i staden dr den gamle profeten bodde och omtalade
      det dr.
 26.  Nr profeten, som hade frt honom tillbaka frn hans vg, hrde
      det, sade han: Det r gudsmannen, han som var genstrvig mot
      HERRENS ord; drfr har HERREN givit honom i lejonets vld, och
      det har krossat och ddat honom, i enlighet med det ord som
      HERREN hade talat till honom.
 27.  Drefter tillsade han sina sner att de skulle sadla snan t
      honom; och de sadlade den.
 28.  S begav han sig stad och fann den dda kroppen liggande
      utstrckt p vgen och snan och lejonet stende bredvid den
      dda kroppen; lejonet hade icke tit av den dda kroppen och ej
      heller krossat snan.
 29.  D tog profeten upp gudsmannens dda kropp och lade den p snan
      och frde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i
      sin stad fr att hlla ddsklagan och begrava honom.
 30.  Och han lade hans dda kropp i sin egen grav; och de hllo
      ddsklagan efter honom och ropade: Ack ve, min broder!
      >Jer. 22,18.
 31.  D han nu hade begravit honom, sade han till sina sner: Nr
      jag dr, s begraven mig i den grav dr gudsmannen ligger
      begraven; lggen mina ben vid sidan av hans ben.
 32.  Ty frvisso skall det ord g i fullbordan, som han p HERRENS
      befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhjdshus
      i Samariens stder.
      >2 Kon. 23,15 f.

 33.  Dock vnde Jerobeam efter detta icke om frn sin onda vg, utan
      gjorde ter allahanda man ur folket till offerhjdsprster; vem
      som hade lust drtill fick av honom mottaga handfyllning till
      att vara offerhjdsprst.
      >2 Mos. 28,41. 1 Kon. 12,31.
 34.  P detta stt blev han fr Jerobeams hus en orsak till synd, och
      en orsak till att det blev utplnat och utrotat frn jorden.
*11/14 Frsta Konungaboken, 14 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 14 Kapitlet

                  Ahias profetia mot Jerobeams hus.
                 Jerobeams dd.  Rehabeams regering i
               Juda.  Jerusalems plundring genom Sosak.
                            Rehabeams dd.

  1.  Vid den tiden blev Abia, Jerobeams son, sjuk.
  2.  D sade Jerobeam till sin hustru: St upp och frkld dig, s
      att ingen kan mrka att du r Jerobeams hustru, och g till
      Silo, ty dr bor profeten Ahia, han som frkunnade om mig att
      jag skulle bliva konung ver detta folk.
      >1 Kon. 11,29 f. 12,15.
  3.  Och tag med dig tio brd, drtill smtt bakverk och en kruka
      honung, och g in till honom; han skall d frkunna fr dig huru
      det skall g med gossen.
  4.  Jerobeams hustru gjorde s; hon stod upp och gick till Silo och
      kom till Ahias hus.  Och Ahia kunde icke se, ty hans gon voro
      starrblinda av lderdom.
      >1 Sam. 4,15.
  5.  Men HERREN hade sagt till Ahia: Just nu kommer Jerobeams hustru
      fr att frfrga sig hos dig om sin son, ty han r sjuk; s och
      s skall du tala till henne.  Men nr hon kommer, skall hon
      stlla sig frmmande.
  6.  D nu Ahia hrde ljudet av hennes steg, nr hon kom i drren,
      sade han: Kom in, du Jerobeams hustru.  Varfr stller du dig
      frmmande?  Jag har ju ftt uppdrag att giva dig ett hrt
      budskap.
  7.  G och sg Jerobeam: S sger HERREN, Israels Gud: Se, jag har
      upphjt dig ur folket och satt dig till furste ver mitt folk
      Israel
  8.  och har ryckt riket frn Davids hus och givit det t dig.  Men du
      har icke varit sdan som min tjnare David, som hll mina bud
      och fljde efter mig av allt sitt hjrta, s att han gjorde
      allenast vad rtt var i mina gon;
      >1 Kon. 11,11, 31.
  9.  utan du har gjort mer ont n alla som hava varit fre dig och
      har gtt bort och gjort dig andra gudar, nmligen gjutna
      belten, fr att frtrna mig, och har kastat mig bakom din
      rygg.
 10.  Drfr skall jag lta olycka komma ver Jerobeams hus och utrota
      allt mankn av Jerobeams hus, bde sm och stora i Israel; och
      jag skall bortsopa Jerobeams hus, ssom man sopar bort
      orenlighet, till dess det bliver en nde drp.
      >1 Kon. 15,29. 16,3 f. 21,21.
 11.  Den av Jerobeams hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
      och den som dr ute p marken, skola himmelens fglar ta upp.
      Ty s har HERREN talat.
 12.  S st du nu upp och g hem igen.  Nr din fot trder in i
      staden, skall barnet d.
 13.  Och hela Israel skall hlla ddsklagan efter honom, och man
      skall begrava honom; ty av Jerobeams hus skall allenast han
      komma i en grav, drfr att i Jerobeams hus dock hos honom blev
      funnet ngot som var gott infr HERREN, Israels Gud.
 14.  Men HERREN skall lta en konung ver Israel uppst t sig, en
      konung som skall utrota Jerobeams hus.  Detta r den dagen; och
      vad skall icke nu ske!
 15.  HERREN skall sl Israel, s att det bliver likt vassen, som
      vaggar hit och dit i vattnet.  Och han skall rycka upp Israel ur
      detta goda land, som han har givit t deras fder, och skall
      frstr dem p andra sidan floden, drfr att de hava gjort sig
      Aseror och drmed frtrnat HERREN.
      >2 Kon. 17,18, 23,
 16.  Och han skall prisgiva Israel fr de synders skull som Jerobeam
      har begtt, och genom vilka han har kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 17.  D stod Jerobeams hustru upp och gick sin vg och kom till
      Tirsa; och just som hon betrdde husets trskel, gav gossen upp
      andan.
 18.  Och man begrov honom, och hela Israel hll ddsklagan efter
      honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom sin
      tjnare, profeten Ahia.

 19.  Vad nu mer r att sga om Jerobeam, om hans krig och om hans
      regering, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
 20.  Den tid Jerobeam regerade var tjugutv r.  S gick han till vila
      hos sina fder; och hans son Nadab blev konung efter honom.
 21.  Men Rehabeam, Salomos son, var konung i Juda.  Fyrtioett r
      gammal var Rehabeam, nr han blev konung, och han regerade
      sjutton r i Jerusalem, den stad som HERREN hade utvalt ur alla
      Israels stammar, till att dr fsta sitt namn.  Hans moder hette
      Naama, ammonitiskan.
      >2 Krn. 12,13 f.
 22.  Och Juda gjorde vad ont var i HERRENS gon; med de synder som
      de begingo retade de honom lngt mer, n deras fder hade gjort.
 23.  Ty ocks de byggde sig offerhjder och reste stoder och Aseror
      p alla hga kullar och under alla grna trd;
 24.  ja, ocks tempelbolare funnos i landet.  De gjorde efter alla
      styggelser hos de folk som HERREN hade frdrivit fr Israels
      barn.
      >5 Mos. 18,9. 23,17.

 25.  Men i konung Rehabeams femte regeringsr drog Sosak, konungen i
      Egypten, upp mot Jerusalem.
      >1 Kon. 11,40. 2 Krn. 12,2 f., 9 f.
 26.  Och han tog skatterna i HERRENS hus och skatterna i
      konungshuset; alltsammans tog han.  Han tog ock alla de gyllene
      skldar som Salomo hade ltit gra.
      >1 Kon. 10,16 f.
 27.  I deras stlle lt konung Rehabeam gra skldar av koppar, och
      dessa lmnade han i frvar t hvitsmnnen fr drabanterna som
      hllo vakt vid ingngen till konungshuset.
 28.  Och s ofta konungen gick till HERRENS hus, buro drabanterna
      dem; sedan frde de dem tillbaka till drabantsalen.
 29.  Vad nu mer r att sga om Rehabeam och om allt vad han gjorde,
      det finnes upptecknat i Juda konungars krnika.
      >2 Krn. 12,15 f.
 30.  Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge de
      levde.
      >1 Kon. 15,6.
 31.  Och Rehabeam gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i Davids stad.  Hans moder hette Naama,
      ammonitiskan.  Och hans son Abiam blev konung efter honom.
*11/15 Frsta Konungaboken, 15 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 15 Kapitlet

               Abiam konung i Juda.  Asa konung i Juda.
                Asas frbund med Ben-Hadad mot Baesa,
                Israels konung.  Nadab konung i Israel.
                 Baesas sammansvrjning och Jerobeams
                hus' undergng.  Baesa konung i Israel.

  1.  I konung Jerobeams, Nebats sons, adertonde regeringsr blev
      Abiam konung ver Juda.
      >2 Krn. 13,1 f.
  2.  Han regerade tre r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
      Abisaloms dotter.
  3.  Och han vandrade i alla de synder som hans fader hade begtt
      fre honom, och hans hjrta var icke hngivet t HERREN, hans
      Gud, ssom hans fader Davids hjrta hade varit.
      >1 Kon. 12,28 f.
  4.  Allenast fr Davids skull lt HERREN, hans Gud, honom f en
      lampa i Jerusalem, i det att han uppsatte hans son efter honom
      och lt Jerusalem hava bestnd --
      >2 Sam. 21,17. 1 Kon. 11,36. 2 Kon. 8,19. Ps. 132,17. Ords. 13,9.
  5.  detta drfr att David gjorde vad rtt var i HERRENS gon och
      icke vek ifrn ngot som han bjd honom, s lnge han levde,
      utom i saken med hetiten Uria.
      >2 Sam. 11,1 f. 12,9.

  6.  Men Rehabeam och Jerobeam lgo i krig med varandra, s lnge den
      frre levde.
      >1 Kon. 14,30. 2 Krn. 12,15.

  7.  Vad nu mer r att sga om Abiam och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Juda konungars krnika.  Men Abiam och
      Jerobeam lgo i krig med varandra.
  8.  Och Abiam gick till vila hos sina fder, och man begrov honom i
      Davids stad.  Och hans son Asa blev konung efter honom.
      >2 Krn. 14,1 f.
  9.  I Jerobeams, Israels konungs, tjugonde regeringsr blev Asa
      konung ver Juda.
 10.  Han regerade fyrtioett r i Jerusalem.  Hans moder hette Maaka,
      Abisaloms dotter.
 11.  Och Asa gjorde vad rtt var i HERRENS gon, ssom hans fader
      David hade gjort
 12.  Han drev ut tempelbolarna ur landet och skaffade bort alla de
      elndiga avgudabelten som hans fader hade ltit gra.
      >1 Kon. 14,24.
 13.  Ja, sin moder Maaka avsatte han frn hennes drottningsvrdighet,
      drfr att hon hade satt upp en styggelse t Aseran; Asa hgg nu
      ned styggelsen och brnde upp den i Kidrons dal.
      >2 Krn. 15,16 f,
 14.  Men offerhjderna blevo icke avskaffade; dock var Asas hjrta
      hngivet t HERREN, s lnge han levde.
 15.  Och han frde in i HERRENS hus bde vad hans fader och vad han
      sjlv hade helgat t HERREN: silver, guld och krl.
 16.  Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra, s
      lnge de levde.
 17.  Baesa, Israels konung, drog upp mot Juda och begynte befsta
      Rama, fr att hindra att ngon komme vare sig till eller ifrn
      Asa, Juda konung.
      >2 Krn. 16,1 f.
 18.  D tog Asa allt silver och guld som fanns kvar i skattkamrarna i
      HERRENS hus, vensom skatterna i konungshuset, och lmnade detta
      t sina tjnare; drefter snde konung Asa dem till Ben-Hadad,
      son till Tabrimmon, son till Hesjon, konungen i Aram, som bodde
      i Damaskus, och lt sga:
      >2 Kon. 12,18. 16,8. 18,15.
 19.  Ett frbund bestr ju mellan mig och dig, ssom det var mellan
      min fader och din fader.  Se, hr snder jag dig sknker av
      silver och guld, s bryt d nu ditt frbund med Baesa, Israels
      konung, fr att han m lmna mig i fred.
 20.  Och Ben-Hadad lyssnade till konung Asa och snde sina
      krigshvitsmn mot Israels stder och frhrjade Ijon, Dan,
      Abel-Bet-Maaka och hela Kinarot jmte hela Naftali land.
      >2 Kon. 15,29.
 21.  Nr Baesa hrde detta, avstod han frn att befsta Rama och hll
      sig sedan stilla i Tirsa.
 22.  Men konung Asa bdade upp hela Juda, ingen fritagen; och de
      frde bort stenar och trvirke som Baesa anvnde till att
      befsta Rama.  Drmed befste nu konung Asa Geba i Benjamin, s
      ock Mispa.
 23.  Allt vad mer r att sga om Asa, om alla hans bedrifter, om allt
      vad han gjorde och om de stder han byggde, det finnes
      upptecknat i Juda konungars krnika.  Men p sin lderdom fick
      han en sjukdom i sina ftter.
      >2 Krn. 16,11 f.
 24.  Och Asa gick till vila hos sina fder och blev begraven hos sina
      fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Josafat blev konung
      efter honom.
      >2 Krn. 17,1.

 25.  Men Nadab, Jerobeams son, blev konung ver Israel i Asas, Juda
      konungs, andra regeringsr, och han regerade ver Israel i tv
      r.
 26.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
      vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
      synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
 27.  Men Baesa, Ahias son, av Isaskar hus, anstiftade en
      sammansvrjning mot honom, och Baesa drpte honom vid Gibbeton,
      som tillhrde filisterna; Nadab med hela Israel hll nmligen
      p med att belgra Gibbeton.
 28.  I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr var det som Baesa
      ddade honom, och han blev s sjlv konung i hans stlle.
 29.  Och nr han hade blivit konung frgjorde han hela Jerobeams hus;
      han lt intet som anda hade bliva kvar av Jerobeams hus, utan
      utrotade det, i enighet med det ord som HERREN hade talat genom
      sin tjnare Ahia frn Silo --
      >1 Kon 14,10, 14.
 30.  detta fr de synders skull som Jerobeam hade begtt, och genom
      vilka han kom Israel att synda, s att han drmed frtrnade
      HERREN, Israels Gud.
      >1 Kon. 12,28 f.

 31.  Vad nu mer r att sga om Nadab och om allt vad han gjorde det
      finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
 32.  Men Asa och Baesa, Israels konung, lgo i krig med varandra,
      lnge de levde.
 33.  I Asas, Juda konungs, tredje regeringsr blev Baesa, Ahias son,
      konung ver hela Israel i Tirsa och regerade i tjugufyra r.
 34.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams
      vg och i den synd genom vilken denne hade kommit Israel att
      synda.
      >1 Kon. 12,28 f.
*11/16 Frsta Konungaboken, 16 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 16 Kapitlet

                  Jehus profetia mot Baesas hus.  Ela
               konung i Israel.  Simris sammansvrjning
               och Baesas hus' undergng.  Simri konung
                i Israel; inbrdes krig.  Omri och Ahab
                          konungar i Israel.

  1.  Och HERRENS ord kom till Jehu, Hananis son, mot Baesa; han sade:
  2.  Se, jag har lyft dig upp ur stoftet och satt dig till furste
      ver mitt folk Israel.  Men du har vandrat p Jerobeams vg och
      kommit mitt folk Israel att synda, s att de hava frtrnat mig
      genom sina synder.
      >1 Kon. 12,28 f. 14,7 f.
  3.  Drfr vill jag bortsopa Baesa och hans hus; ja, jag vill gra
      med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus.
      >1 Kon. 14,10 f. 15,29. 21,21 f.
  4.  Den av Baesas hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp, och
      den av hans hus, som dr ute p marken, skola himmelens fglar
      ta upp.

  5.  Vad nu mer r att sga om Baesa, om vad han gjorde och om hans
      bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
      >2 Krn. 16,1 f.
  6.  Och Baesa gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      Tirsa.  Och hans son Ela blev konung efter honom.
  7.  Men genom profeten Jehu, Hananis son, hade HERRENS ord kommit
      till Baesa och hans hus, icke allenast fr allt det onda som han
      hade gjort i HERRENS gon, d han frtrnade honom genom sina
      hnders verk, s att det mste g honom ssom det gick Jerobeams
      hus, utan ock drfr att han hade frgjort detta.

  8.  I Asas, Juda konungs, tjugusjtte regeringsr blev Ela, Baesas
      son, konung ver Israel i Tirsa och regerade i tv r.
  9.  Men hans tjnare Simri, som var hvitsman fr den ena hlften av
      stridsvagnarna, anstiftade en sammansvrjning mot honom.  Och en
      gng, d han i Tirsa hade druckit sig drucken i Arsas hus,
      verhovmstarens i Tirsa,
 10.  kom Simri dit och slog honom till dds -- det var i Asas, Juda
      konungs, tjugusjunde regeringsr -- och han sjlv blev s konung
      i hans stlle.
 11.  Och nr han hade blivit konung och intagit sin tron, frgjorde
      han hela Baesas hus, utan att lta ngon av mankn bliva kvar,
      varken hans blodsfrvanter eller hans vnner.
 12.  S utrotade Simri hela Baesas hus, i enlighet med det ord som
      HERREN hade talat till Baesa genom profeten Jehu --
 13.  detta fr alla de synders skull som Baesa och hans son Ela hade
      begtt, och genom vilka de hade kommit Israel att synda, s att
      de frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar som
      de dyrkade.

 14.  Vad nu mer r att sga om Ela och om allt vad han gjorde, det
      finnes upptecknat i Israels konungars krnika.

 15.  I Asas, Juda konungs, tjugusjunde regeringsr blev Simri konung
      och regerade i sju dagar, i Tirsa.  Folket hll d p att belgra
      Gibbeton, som tillhrde filisterna.
 16.  Medan nu folket hll p med belgringen, fingo de hra sgas
      Simri har anstiftat en sammansvrjning; han har ock drpt
      konungen.  D gjorde hela Israel samma dag Omri, den
      israelitiske hrhvitsmannen, till konung, i lgret.
 17.  Drefter drog Omri med hela Israel upp frn Gibbeton, och de
      angrepo Tirsa.
 18.  Men nr Simri sg att staden var intagen, gick han in i
      konungshusets palatsbyggnad och brnde upp konungshuset jmte
      sig sjlv i eld och omkom s --
 19.  detta fr de synders skull som han hade begtt, i det att han
      gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p Jerobeams vg
      och i den synd som denne hade gjort, och genom vilken han hade
      kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f.

 20.  Vad nu mer r att sga om Simri och om den sammansvrjning som
      han anstiftade, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krnika.

 21.  Nu delade sig Israels folk i tv hlfter; den ena hlften av
      folket hll sig till Tibni, Ginats son, och ville gra honom
      till konung, och den andra hlften hll sig till Omri.
 22.  Men den del av folket som hll sig till Omri, fick verhanden
      ver den del som hll sig till Tibni, Ginats son.  Och nr Tibni
      var dd, blev Omri konung.

 23.  I Asas, Juda konungs, trettiofrsta regeringsr blev Omri konung
      ver Israel och regerade i tolv r; i Tirsa regerade han i sex
      r.
 24.  Han kpte berget Samaria av Semer fr tv talenter silver; och
      han bebyggde berget och kallade staden som han byggde dr
      Samaria, efter Semer, den man som hade varit bergets gare.
 25.  Men Omri gjorde vad ont var i HERRENS gon; han gjorde mer ont
      n ngon av dem som hade varit fre honom.
      >Mik. 6,16.
 26.  Han vandrade i allt p Jerobeams, Nebats sons, vg och i de
      synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, s att de
      frtrnade HERREN, Israels Gud, med de ffngliga avgudar de
      dyrkade.
      >1 Kon. 12,28 f.

 27.  Vad nu mer r att sga om Omri, om vad han gjorde och om de
      bedrifter han utfrde, det finnes upptecknat i Israels konungars
      krnika.
 28.  Och Omri gick till vila hos sina fder och blev begraven i
      Samaria.  Och hans son Ahab blev konung efter honom.
 29.  Ahab, Omris son, blev konung ver Israel i Asas, Juda konungs,
      trettiottonde regeringsr; sedan regerade Ahab, Omris son, i
      tjugutv r ver Israel i Samaria.
 30.  Men Ahab, Omris son, gjorde vad ont var i HERRENS gon, mer n
      ngon av dem som hade varit fre honom.
 31.  Det var honom icke nog att vandra i Jerobeams, Nebats sons,
      synder; han tog ock till hustru Isebel, dotter till Etbaal,
      sidoniernas konung, och gick s stad och tjnade Baal och
      tillbad honom.
      >1 Kon. 12,28 f.
 32.  Och han reste ett altare t Baal i Baalstemplet som han hade
      byggt i Samaria.
 33.  Drtill lt Ahab gra Aseran.  S gjorde Ahab mer till att
      frtrna HERREN, Israels Gud, n ngon av de Israels konungar
      som hade varit fre honom.
 34.  Under hans tid byggde beteliten Hiel ter upp Jeriko.  Men nr
      han lade dess grund, kostade det honom hans ldste son Abiram,
      och nr han satte upp dess portar, kostade det honom hans yngste
      son Segib -- i enlighet med det ord som HERREN hade talat genom
      Josua, Nuns son.
      >Jos. 6,26.
*11/17 Frsta Konungaboken, 17 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 17 Kapitlet

                 Profeten Elia infr Ahab, vid bcken
                    Kerit och hos nkan i Sarefat.

  1.  Och tisbiten Elia, en man som frut hade uppehllit sig i
      Gilead, sade till Ahab: S sant HERREN, Israels Gud, lever, han
      vilkens tjnare jag r, under dessa r skall varken dagg eller
      regn falla, med mindre jag sger det.
      >Syr. 48,1 f. Jak. 5,17 f.

  2.  Och HERRENS ord kom till honom; han sade:
  3.  G bort hrifrn och begiv dig sterut, och gm dig vid bcken
      Kerit, som sterifrn rinner ut i Jordan.
  4.  Din dryck skall du f ur bcken, och korparna har jag bjudit att
      dr
        frse dig med fda.
  5.  D gick han bort och gjorde ssom HERREN hade befallt; han gick
      bort och uppehll sig vid bcken Kerit, som sterifrn rinner ut
      i Jordan.
  6.  Och korparna frde till honom brd och ktt om morgonen, och
      brd och ktt om aftonen, och sin dryck fick han ur bcken.

  7.  Men efter ngon tid torkade bcken ut, drfr att det icke
      regnade i landet.
  8.  D kom HERRENS ord till honom; han sade:
  9.  St upp och g till Sarefat, som hr till Sidon, och uppehll
      dig dr.  Se, jag har dr bjudit en nka att frse dig med
      fda.
      >Luk. 4,25 f.
 10.  Han stod upp och gick till Sarefat.  Och nr han kom till
      stadsporten, fick han dr se en nka som samlade ved.  D ropade
      han till henne och sade: Hmta litet vatten t mig i krlet, s
      att jag fr dricka.
 11.  Nr hon nu gick fr att hmta det, ropade han efter henne och
      sade: Tag ock med dig ett stycke brd t mig.
 12.  Men hon svarade: S sant HERREN, din Gud, lever, jag ger icke
      en kaka brd, utan allenast en hand full mjl i krukan och litet
      olja i kruset.  Och se, hr har jag samlat ihop ett par
      vedpinnar, och jag gr nu hem och tillreder det t mig och min
      son, fr att vi m ta det och sedan d.
      >2 Kon. 4,2 f.
 13.  D sade Elia till henne: Frukta icke; g och gr ssom du har
      sagt.  Men red frst till en liten kaka drav t mig, och br ut
      den till mig; red sedan till t dig och din son.
 14.  Ty s sger HERREN, Israels Gud: Mjlet i krukan skall icke taga
      slut, och oljan i kruset skall icke tryta, intill den dag d
      HERREN lter det regna p jorden.
 15.  D gick hon stad och gjorde ssom Elia hade sagt.  Och hon hade
      sedan att ta, hon sjlv och han och hennes husfolk, en lng
      tid.
      >Matt. 10,40 f.
 16.  Mjlet i krukan tog icke slut, och oljan i kruset trt icke, i
      enlighet med det ord som HERREN hade talat genom Elia.

 17.  Men hrefter hnde sig, att kvinnans, hans vrdinnas, son blev
      sjuk; hans sjukdom blev mycket svr, s att han till slut icke
      mer andades.
 18.  D sade hon till Elia: Vad har du med mig att gra, du gudsman?
      Du har kommit till mig, fr att min missgrning skulle bliva
      ihgkommen, s att min son mste d.
      >Luk, 5,8.
 19.  Men han sade till henne: Giv mig din son.  Och han tog honom ur
      hennes famn och bar honom upp i salen dr han bodde och lade
      honom p sin sng.
 20.  Och han ropade till HERREN och sade: HERRE, min Gud, har du vl
      kunnat gra s illa mot denna nka, vilkens gst jag r, att du
      har ddat hennes son?
 21.  Drefter strckte han sig ut ver gossen tre gnger och ropade
      till HERREN och sade: HERRE, min Gud, lt denna gosses sjl
      komma tillbaka in i honom.
      >2 Kon. 4,34 f. Apg. 20,10.
 22.  Och HERREN hrde Elias rst, och gossens sjl kom tillbaka in i
      honom, och han fick liv igen.
 23.  Och Elia tog gossen och bar honom frn salen ned i huset och gav
      honom t hans moder.  Och Elia sade: Se, din son lever.
      >Luk. 7,15.
 24.  D sade kvinnan till Elia: Nu vet jag att du r en gudsman, och
      att HERRENS ord i din mun r sanning.
*11/18 Frsta Konungaboken, 18 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 18 Kapitlet

                Elia och Obadja.  Elias mte med Ahab.
                 Elias och Baalsprofeternas offer p
                    Karmel.  Elias bn om regn och
                             bnhrelsen.

  1.  En lng tid hrefter, p tredje ret, kom HERRENS ord till Elia;
      han sade: G stad och trd fram fr Ahab, s skall jag sedan
      lta det regna p jorden.
      >Jak. 5,17 f.
  2.  D gick Elia stad fr att trda fram fr Ahab.  Men hungersnden
      var d stor i Samaria.
  3.  Och Ahab kallade till sig Obadja, sin verhovmstare; men Obadja
      dyrkade HERREN med stor iver.
  4.  Och nr Isebel utrotade HERRENS profeter, hade Obadja tagit ett
      hundra profeter och gmt dem, femtio man t gngen, i en grotta
      och frsett dem med mat och dryck.
  5.  Ahab sade nu till Obadja: Far igenom landet till alla
      vattenkllor och alla bckar.  Kanhnda skola vi finna grs, s
      att vi kunna behlla hstar och mulsnor vid liv och slippa att
      slakta ned ngon boskap.
  6.  Och de frdelade mellan sig landet som de skulle draga i genom.
      Ahab for en vg fr sig, och Obadja for en annan vg fr sig.
  7.  Nr nu Obadja frdades sin vg fram, fick han se Elia komma emot
      sig.  Och han knde igen denne och fll ned p Sitt ansikte och
      sade: r du hr, min herre Elia?
  8.  Han svarade honom: Ja.  G och sg till din herre: 'Elia r
      hr.'
  9.  D sade han: Varmed har jag frsyndat mig, eftersom du vill
      giva din tjnare i Ahabs hand och lta honom dda mig?
 10.  S sant HERREN, din Gud, lever, det finnes icke ngot folk eller
      ngot rike dit min herre icke har snt fr att ska efter dig;
      och om man har svarat: 'Han r icke hr', s har han av det
      riket eller det folket tagit en ed, att man icke har funnit dig.
 11.  Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'
 12.  Om nu, nr jag gr ifrn dig, HERRENS Ande skulle rycka bort
      dig, jag vet icke vart, och jag likvl komme med ditt budskap
      till Ahab, s skulle han drpa mig, nr han icke funne dig.  Och
      dock har ju jag, din tjnare, fruktat HERREN allt ifrn min
      ungdom.
      >2 Kon. 2,16. Apg. 8,39.
 13.  Har det icke blivit berttat fr min herre vad jag gjorde, nr
      Isebel drpte HERRENS profeter, huru jag gmde ett hundra av
      HERRENS profeter, femtio man och ter femtio, i en grotta och
      frsg dem med mat och dryck?
 14.  Och nu sger du: 'G och sg till din herre: Elia r hr!'  --
      fr att han skall drpa mig.
 15.  Men Elia svarade: S sant HERREN Sebaot lever, han vilkens
      tjnare jag r, redan i dag skall jag trda fram fr honom.

 16.  D gick Obadja Ahab till mtes och frkunnade detta fr honom;
      och Ahab begav sig stad fr att mta Elia.
 17.  Och nr Ahab fick se Elia, sade Ahab till honom: r du hr, du
      som drager olycka ver Israel?
 18.  Han svarade: Det r icke jag, som drager olycka ver Israel,
      utan du och din faders hus, drmed att I vergiven HERRENS bud,
      och drmed att du fljer efter Baalerna.
      >1 Kon, 16.31 f.
 19.  Men snd nu bort och frsamla hela Israel till mig p berget
      Karmel, jmte Baals fyra hundra femtio profeter och Aserans fyra
      hundra profeter, som ta vid Isebels bord.
 20.  D snde Ahab omkring bland Israels barn och lt frsamla
      profeterna p berget Karmel.

 21.  Och Elia trdde fram fr allt folket och sade: Huru lnge
      viljen I halta p bda sidor?  r det HERREN som r Gud, s
      fljen efter honom; men om Baal r det, s fljen efter honom.
      Och folket svarade honom icke ett ord.
      >Jos. 24,15. Dom. 6,31.
 22.  D sade Elia till folket: Jag allena r kvar ssom HERRENS
      Profet, och Baals profeter ro fyra hundra femtio man.
      >1 Kon. 19,10.
 23.  M man nu giva oss tv tjurar, och m de vlja ut t sig den ena
      tjuren och stycka den och lgga den p veden, utan att tnda eld
      drp, s vill jag reda till den andra tjuren och lgga den p
      veden, utan att tnda eld drp.
 24.  Drefter mn I kalla eder guds namn, men sjlv vill jag kalla
      HERRENS namn.  Den gud som d svarar med eld, han vare Gud.
      Allt folket svarade och sade.  Ditt frslag r gott.
 25.  D sade Elia till Baals profeter: Vljen ut t eder den ena
      tjuren och reden till den, I frst, ty I ren flertalet; kallen
      drefter eder guds namn, men eld fn I icke tnda.
 26.  D togo de den tjur som han gav dem och redde till den; sedan
      kallade de Baals namn frn morgonen nda till middagen och
      ropade: Baal, svara oss.  Men icke ett ljud hrdes, och ingen
      svarade.  Och alltjmt haltade de stad kring altaret som man
      hade gjort.
      >Hab. 2,19.
 27.  Nr det s blev middag, gckades Elia med dem och sade: Ropen
      nnu hgre, ty visserligen r han en gud, men han har vl ngot
      att begrunda, eller ock har han gtt avsides, eller r han p
      resa; kanhnda sover han, men d skall han vl vakna.
 28.  D ropade de nnu hgre och ristade sig, ssom deras sed var,
      med svrd och spjut, s att blodet kom ut p dem.
      >5 Mos. 14,1.
 29.  Nr det sedan hade blivit eftermiddag, fattades de av profetiskt
      raseri, och hllo s p nda till den tid d spisoffret
      frambres.  Men icke ett ljud hrdes, ingen svarade, och ingen
      tycktes heller akta p dem.
      >2 Mos. 29,39. 4 Mos. 28,3 f.

 30.  Och Elia sade till allt folket: Trden hitfram till mig.  S
      trdde nu allt folket fram till honom.  D satte han ter i
      stnd HERRENS altare, som hade blivit nedrivet.
 31.  Elia tog tolv stenar, lika mnga som Jakobs sners stammar --
      den mans, till vilken detta HERRENS ord hade kommit: Israel
      skall vara ditt namn.
      >1 Mos. 32,28. 35,10. Jos. 4,5, 20. 2 Kon. 17,34.
 32.  Och han byggde av stenarna ett altare i HERRENS namn och gjorde
      omkring altaret en grav, stor nog fr ett utsde av tv
      sea-mtt.
 33.  Drefter lade han upp veden, styckade tjuren och lade den p
      veden.
 34.  Sedan sade han: Fyllen fyra krukor med vatten, och gjuten ut
      vattnet ver brnnoffret och veden.  Han sade ytterligare:
      Gren s nnu en gng.  Och de gjorde s fr andra
      gngen.  Drefter sade han: Gren s fr tredje gngen.  Och de
      gjorde s fr tredje gngen.
 35.  Och vattnet flt runt omkring altaret; och han lt fylla ocks
      graven med vatten.
 36.  D nu tiden var inne att frambra spisoffret, trdde profeten
      Elia fram och sade: HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, lt
      det i dag bliva kunnigt att du r Gud i Israel, och att jag r
      din tjnare, och att det r p din befallning jag har gjort allt
      detta.
      >2 Mos 3,6. Matt. 22,32.
 37.  Svara mig, HERRE, svara mig, s att detta folk frnimmer att det
      r du, HERRE, som r Gud, i det att du vnder om deras hjrtan.
 38.  D fll HERRENS ed ned och frtrde brnnoffret, veden,
      stenarna och jorden, och uppslickade vattnet som var i graven.
      >3 Mos. 9,24. Dom. 6,21. 2 Krn. 7,1.
 39.  Nr allt folket sg detta, fllo de ned p sina ansikten och
      sade: HERREN r det som r Gud!  HERREN r det som r Gud!
 40.  Men Elia sade till dem: Gripen Baals profeter; lten ingen av
      dem komma undan.  Och de grepo dem.  Och Elia lt fra dem ned
      till bcken Kison och slakta dem dr.
      >6 Mos. 13,5. 18,20.
 41.  Och Elia sade till Ahab: Begiv dig ditupp, t och drick, ty
      jag hr bruset av regn.
 42.  D begav sig Ahab ditupp fr att ta och dricka.  Men Elia steg
      upp p Karmels topp, hukade sig ned mot jorden och snkte sitt
      ansikte mellan sina knn.
 43.  Och han sade till sin tjnare G upp och skda ut t havet.
      Denne gick d upp och skdade ut, men sade: Jag ser ingenting.
      S tillsade han honom sju gnger att g tillbaka.
 44.  Nr han d kom dit sjunde gngen sade han: Nu ser jag ett litet
      moln, icke strre n en mans hand, stiga upp ur havet.  D sade
      han: G upp och sg till Ahab: Spnn fr och far ned, s att
      regnet icke hller dig kvar.
 45.  Och i ett gonblick frmrkades himmelen av moln och storm, och
      ett starkt regn fll.  Och Ahab steg upp i sin vagn och for till
      Jisreel.
      >Jak 5,18.
 46.  Men HERRENS hand hade kommit ver Elia, s att han omgjorde sina
      lnder och sprang framfr Ahab nda inemot Jisreel.
*11/19 Frsta Konungaboken, 19 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 19 Kapitlet

               Elias flykt och uppenbarelse vid Horeb.
                           Elias kallelse.

  1.  Men nr Ahab berttade fr Isebel allt vad Elia hade gjort, och
      huru han hade drpt alla profeterna med svrd,
      >1 Kon 18,40.
  2.  Snde Isebel en budbrare till Elia och lt sga: Gudarna
      straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid
      lter det g med ditt liv ssom det gick med alla dessas liv.
  3.  Nr han frnam detta, stod han upp och begav sig i vg fr att
      rdda sitt liv, och han kom s till Beer-Seba, som hr till Juda;
      dr lmnade han kvar sin tjnare.
  4.  Men sjlv gick han ut i knen en dagsresa.  Dr satte han sig
      under en ginstbuske; och han nskade sig dden och sade: Det r
      nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag r icke frmer n mina
      fder.
      >Jon. 4,3. Tob. 3,6.
  5.  Drefter lade han sig att sova under en ginstbuske.  Men se, d
      rrde en ngel vid honom och sade till honom: St upp och t.
  6.  Nr han d sg upp, fick han vid sin huvudgrd se ett brd,
      sdant som bakas p gldande stenar, och ett krus med
      vatten.  Och han t och drack och lade sig ter ned.
  7.  Men HERRENS ngel rrde ter vid honom, fr andra gngen, och
      sade: St upp och t, ty eljest bliver vgen dig fr lng.
  8.  D stod han upp och t och drack, och gick s, styrkt av den
      maten, i fyrtio dagar och fyrtio ntter, nda till Guds berg
      Horeb.
      >2 Mos. 3,1 f.  24,18. 34,28. 5 Mos 10,4. Matt. 4,2.
  9.  Dr gick han in i en grotta, och i den stannade han ver natten.

      D kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: Vad vill du
      hr, Elia?
 10.  Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.  Ty
      Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina altaren
      och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar, och de
      st efter att taga mitt liv.
      >1 Kon. 18,4, 22. Rom. 11,2 f.
 11.  Han sade: G ut och stll dig p berget infr HERREN.  D gick
      HERREN fram dr, och en stor och stark storm, som ryckte loss
      berg och brt snder klippor, gick fre HERREN; men icke var
      HERREN i stormen.  Efter stormen kom en jordbvning; men icke var
      HERREN i jordbvningen.
      >2 Mos. 34,6. Apg. 2,2.
 12.  Efter jordbvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden.
      Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
 13.  S snart Elia hrde detta, skylde han sitt ansikte med manteln
      och gick ut och stllde sig vid ingngen till grottan.  D kom en
      rst till honom och sade: Vad vill du hr, Elia?
      >2 Mos. 3,6.
 14.  Han svarade: Jag har nitlskat fr HERREN, hrskarornas Gud.
      Ty Israels barn hava vergivit ditt frbund, rivit ned dina
      altaren och drpt dina profeter med svrd; jag allena r kvar,
      och de st efter att taga mitt liv.
 15.  HERREN sade till honom: G nu tillbaka igen, och tag vgen till
      Damaskus' ken, och g in och smrj Hasael till konung ver
      Aram.
      >2 Kon. 8,13.
 16.  Och Jehu, Nimsis son, skall du smrja till konung ver
      Israel.  Och till profet i ditt stlle skall du smrja Elisa,
      Safats son, frn Abel-Mehola.
      >2 Kon. 9,1 f.
 17.  Och s skall ske: den som kommer undan Hasaels svrd, honom
      skall Jehu dda, och den som kommer undan Jehus svrd, honom
      skall Elisa dda.
      >2 Kon. 9,14 f.
 18.  Men jag skall lta sju tusen mn bliva kvar i Israel, alla de
      knn som icke hava bjt sig fr Baal, och var mun som icke har
      givit honom hyllningskyss.
      >Job 31,27. Hos. 13,2. Rom. 11,4.

 19.  Nr han sedan gick drifrn, trffade han p Elisa, Safats son,
      som hll p att plja; tolv par oxar gingo framfr honom, och
      sjlv krde han det tolfte paret.  Och Elia gick fram till honom
      och kastade sin mantel ver honom.
      >2 Kon. 2,13 f.
 20.  D slppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: Lt mig
      frst f kyssa min fader och min moder, s vill jag sedan flja
      dig.  Han sade till honom: Vlan, du m g tillbaka igen; du
      vet ju vad jag har gjort med dig.
      >Luk. 9,61.
 21.  D lmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bda oxar
      och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras ktt;
      detta gav han t folket, och de to.  Drefter stod han upp och
      fljde Elia och blev hans tjnare.
*11/20 Frsta Konungaboken, 20 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 20 Kapitlet

               Ahab besegrar aramerna tv gnger.  Han
                 giver deras konung Ben-Hadad fri och
                   bestraffas drfr av en profet.

  1.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hr; han hade
      med sig trettiotv konungar jmte hstar och vagnar.  Han drog
      upp och belgrade Samaria och ansatte det.
  2.  Och han skickade sndebud in i staden till Ahab, Israels
      konung,
  3.  och lt sga honom: S sger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt
      guld tillhr mig, och det bsta du har av kvinnor och barn
      tillhr mig ock.
  4.  Israels konung svarade och sade: Ssom du har sagt, min herre
      konung: jag sjlv och allt vad jag har tillhr dig.
  5.  Men sndebuden kommo tillbaka och sade: S sger Ben-Hadad: Jag
      har ju snt till dig och ltit sga: 'Ditt silver och ditt guld,
      dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
  6.  Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid snda mina
      tjnare till dig, fr att de m genomska ditt hus och dina
      tjnares hus; och allt som r dina gons lust skola de taga med
      sig och fra bort.

  7.  D kallade Israels konung till sig alla de ldste i landet och
      sade: Mrken och sen huru denne str efter vrt frdrv.  Ty nr
      han snde till mig och begrde mina kvinnor och mina barn, mitt
      silver och mitt guld, vgrade jag ju icke att giva honom det.
  8.  Alla de ldste och allt folket sade till honom: Hr icke p
      honom och gr honom icke till viljes.
  9.  S svarade han d Ben-Hadads sndebud: Sgen till min herre
      konungen: Allt, varom du frra gngen snde bud till din tjnare,
      det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.  Och
      sndebuden vnde tillbaka med detta svar.
 10.  D snde Ben-Hadad till honom och lt sga: Gudarna straffe mig
      nu och framgent, om Samarias grus skall rcka till att fylla
      hnderna p allt det folk som fljer mig.
 11.  Men Israels konung svarade och sade: Sgen s: Icke m den som
      omgjordar sig med svrdet bermma sig likt den som spnner det
      av sig.
 12.  S snart Ben-Hadad hrde detta svar, dr han satt och drack med
      konungarna i lgerhyddorna, sade han till sina tjnare: Gren
      eder redo.  Och de gjorde sig redo till att angripa staden.

 13.  D trdde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade:
      S sger HERREN: Ser du hela denna stor hop?  Se, jag vill i dag
      giva den i din hand, p det att du m frnimma att jag r
      HERREN.
 14.  D frgade Ahab: Genom vem?  Han svarade: S sger HERREN:
      Genom landshvdingarnas mn.  Han frgade ytterligare: Vem
      skall begynna striden?  Han svarade: Du sjlv.
 15.  S mnstrade han d landshvdingarnas mn, och de voro tv
      hundra trettiotv, drefter mnstrade han allt folket, alla
      Israels barn, sju tusen man.
 16.  Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just nr Ben-Hadad
      hll p att dricka sig drucken i lgerhyddorna, tillsammans med
      de trettiotv konungar som sade kommit honom till hjlp.
 17.  Landshvdingarnas mn drogo frst ut.  Och de kunskapare som
      Ben-Hadad snde ut underrttade honom om att folk kom ut frn
      Samaria.
 18.  D sade han: Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, s gripen
      dem levande; och om de hava dragit ut till strid, s gripen dem
      ock levande.
 19.  Men nr dessa -- landshvdingarnas mn och hren som fljde dem
      -- hade kommit ut ur staden,
 20.  hggo de ned var och en sin man, och aramerna flydde, och
      Israel frfljde dem.  Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan
      p en hst, jmte ngra ryttare.
 21.  Och Israels konung drog ut och slog bde ryttarhren och
      vagnshren och tillfogade aramerna ett stort nederlag.
 22.  Men profeten trdde fram till Israels konung och sade till
      honom: Grip dig nu an; och betnk och se till, vad du br gra,
      ty nsta r kommer konungen i Aram att ter draga upp mot dig.

 23.  Men den arameiske konungens tjnare sade till honom: Deras gud
      r en bergsgud; drfr hava de blivit oss vermktiga.  Lt oss
      nu strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva dem
      vermktiga.
 24.  Och vidare mste du gra s: avstt var och en av konungarna
      frn hans plats, och instt stthllare i deras stlle.
 25.  Skaffa dig sedan sjlv en hr, lika stor som den du har
      frlorat, med lika mnga hstar och lika mnga vagnar, och lt
      oss sedan strida mot dem p sltten, s skola vi frvisso bliva
      dem vermktiga.  Och han lyssnade till deras ord och gjorde s.

 26.  Fljande r mnstrade Ben-Hadad aramerna och drog s upp till
      Afek fr att strida mot Israel.
 27.  Israels barn hade ock blivit mnstrade och frsedda med
      livsmedel och tgade drefter emot dem.  Och Israels barn lgrade
      sig gent emot dem, lika tv sm gethjordar, under det att
      aramerna uppfyllde landet.
 28.  D trdde gudsmannen fram och sade till Israels konung: S
      sger HERREN: Drfr att aramerna hava sagt: 'HERREN r en
      bergsgud och icke en dalgud', drfr giver jag hela denna stora
      hop i din hand, p det att I mn frnimma att jag r HERREN.
 29.  Och de voro lgrade mitt emot varandra i sju dagar.  P sjunde
      dagen kom det till strid, och Israels barn slogo d av aramerna
      hundra tusen man fotfolk, detta p en enda dag.
 30.  De terstende flydde in i staden Afek; men stadsmuren fll ned
      ver tjugusju tusen man, dem som terstodo.  Ben-Hadad flydde
      ocks och kom in i staden och sprang frn kammare till
      kammare.
      >1 Kon. 22,25.
 31.  D sade hans tjnare till honom: Vi hava hrt att konungarna av
      Israels hus ro ndiga konungar.  Lt oss drfr stta scktyg
      om vra lnder och rep om vra huvuden och giva oss t Israels
      konung; kanhnda lter han dig d f leva.
 32.  Och de bundo scktyg omkring sina lnder och rep omkring sina
      huvuden och kommo s till Israels konung och sade: Din tjnare
      Ben-Hadad beder: 'Lt mig f leva.'  Han svarade: r han nnu
      vid liv, han min broder?
 33.  Mnnen, som i detta hans ord sgo ett gott varsel, skyndade att
      taga fasta drp och sade: Ja, din broder r Ben-Hadad.  Han
      sade: Gn och hmten honom hit.  D gav sig Ben-Hadad t honom,
      och han lt honom stiga upp i sin vagn.
 34.  Och Ben-Hadad sade till honom: De stder som min fader tog frn
      din fader vill jag giva tillbaka, och du skall fr din rkning
      f inrtta handelskvarter i Damaskus, ssom min fader fick gra
      i Samaria.  Vlan, sade Ahab, p sdana villkor vill jag giva
      dig fri.  Och han slt ett frdrag med honom och gav honom fri.
 35.  Och en av profetlrjungarna sade p HERRENS befallning till en
      annan: Sl till mig.  Men mannen vgrade att sl honom.
 36.  D sade han till honom: Eftersom du icke har lyssnat till
      HERRENS rst, drfr skall ett lejon sl ned dig, nr du gr
      ifrn mig.  Och nr han gick sin vg ifrn honom, kom ett lejon
      emot honom och slog ned honom.
      >1 Kon. 13,24.
 37.  Sedan trffade han en annan man och sade: Sl till mig.  Och
      mannen slog honom s hrt, att sr uppstod drav.
 38.  Drefter gick profeten och stllde sig i konungens vg, sedan
      han hade gjort sig oigenknnlig genom att stta en bindel ver
      gonen.
 39.  Nr nu konungen kom drfram, ropade han till konungen och sade:
      Din tjnare hade givit sig ut i striden, d i detsamma en man
      kom drifrn och frde till mig en annan man och sade: 'Vakta
      denne man; om han kommer bort, skall det g dig ssom det skulle
      hava gtt honom, eller ock mste du betala en talent silver.'
 40.  Nu hnde sig, under det din tjnare hade att syssla n hr n
      dr, att mannen kom undan.  Israels konung sade till honom: Din
      dom r given; du har ju sjlv avkunnat den.
 41.  D tog han skyndsamt bort bindeln frn sina gon, och Israels
      konung knde igen honom och sg att han var en av profeterna.
 42.  Och han sade till konungen: S sger HERREN: Drfr att du har
      slppt ur din hand den man som av mig var given till spillo,
      skall det g dig ssom det skulle hava gtt honom, och ditt folk
      ssom det har gtt hans folk.
      >1 Sam. 15,3, 9, 16. 1 Kon. 22,34.
 43.  Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom
      till Samaria.
*11/21 Frsta Konungaboken, 21 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 21 Kapitlet

                 Nabots vingrd och mordet p Nabot.
                Elias strafftal mot Ahab och hans hus.
                             Ahabs nger.

  1.  Drefter hnde sig fljande.  Jisreeliten Nabot hade en vingrd i
      Jisreel bredvid Ahabs palats, konungens i Samaria.
  2.  Och Ahab talade till Nabot och sade: Lt mig f din vingrd fr
      att drav gra mig en kkstrdgrd, eftersom den ligger s nra
      intill mitt hus; jag vill giva dig en bttre vingrd i stllet,
      eller om dig s behagar, vill jag giva dig penningar ssom
      betalning fr den.
  3.  Men Nabot svarade Ahab: HERREN lte det vara fjrran ifrn mig
      att jag skulle lta dig f mina fders arvedel.
      >3 Mos. 25,23 f. Hes. 46,18.
  4.  D gick Ahab hem till sitt, missmodig och vred fr det svars
      skull som jisreeliten Nabot hade givit honom, nr denne sade:
      Jag vill icke lta dig f mina fders arvedel.  Och han lade
      sig p sin sng och vnde bort sitt ansikte och t intet.
  5.  D kom hans hustru Isebel in till honom och frgade honom:
      Varfr r du s missmodig, och varfr ter du intet?
  6.  Han svarade henne: Drfr att nr jag talade till jisreeliten
      Nabot och sade till honom: 'Lt mig f din vingrd fr
      penningar, eller om du s nskar, vill jag giva dig en annan
      vingrd i stllet', d svarade han: 'Jag vill icke lta dig f
      min vingrd.'
  7.  D sade hans hustru Isebel honom: r det du som nu regerar ver
      Israel?  St upp och t och var vid gott mod; jag skall skaffa
      dig jisreeliten Nabot vingrd.
  8.  Drefter skrev hon ett brev i Ahabs namn och satte sigill under
      det med hans signetring, och snde s brevet till de ldste och
      frnmsta i Nabots stad, de som bodde dr jmte honom.
  9.  Och hon skrev i brevet s: Lysen ut en fasta, och lten Nabot
      sitta lngst fram bland folket.
 10.  Och lten s tv onda mn stta sig mitt emot honom, och lten
      dem vittna emot honom och sga: 'Du har talat frgripligt mot
      Gud och konungen.'  Fren s ut honom och stenen honom till
      dds.
 11.  Och de ldsta och frnmsta mnnen i staden, de som bodde dr i
      hans stad, handlade i enlighet med det bud som Isebel hade snt
      dem, och ssom det var skrivet i brevet som hon hade snt till
      dem.
 12.  De lyste ut en fasta och lto Nabot sitta lngst fram bland
      folket.
 13.  Och de tv onda mnnen kommo och satte sig mitt emot honom; och
      de onda mnnen vittnade mot Nabot infr folket och sade: Nabot
      har talat frgripligt mot Gud och konungen.  D frde man honom
      utanfr staden och stenade honom till dds.
 14.  Drefter snde de bud till Isebel och lto sga: Nabot har
      blivit stenad till dds.
 15.  S snart Isebel hrde att Nabot var stenad till dds, sade hon
      till Ahab: St upp och tag jisreeliten Nabots vingrd i
      besittning, den som han vgrade att lta dig f fr penningar;
      ty Nabot r icke lngre vid liv, utan han r dd.
 16.  S snart Ahab hrde att Nabot var dd, stod han upp och begav
      sig stad ned till jisreeliten Nabots vingrd fr att taga den i
      besittning.
 17.  Men HERRENS ord kom till tisbiten Elia; han sade:
 18.  St upp, g stad och mt Ahab, Israels konung, som bor i
      Samaria.  Du trffar honom i Nabots vingrd, dit han har gtt
      ned fr att taga den i besittning.
 19.  Och du skall tala till honom och sga: 'S sger HERREN: Har du
      till redan hunnit att bde drpa och tilltrda arvet?'  Drefter
      skall du tala till honom och sga: 'S sger HERREN: P samma
      stlle dr hundarna hava slickat Nabots blod skola hundarna
      slicka ocks ditt blod.'
      >1 Kon. 22,38. 2 Kon. 9,25 f. Ps. 68,24.
 20.  Ahab sade till Elia: Har du ntligen funnit mig, du min
      fiende?  Han svarade: Ja, jag har funnit dig.  Eftersom du har
      slt dig till att gra vad ont r i HERRENS gon,
 21.  drfr skall jag ock lta vad ont r komma ver dig och skall
      bortsopa dig, och av Ahabs hus skall jag utrota allt mankn,
      bde sm och stora i Israel.
      >1 Kon. 14,10. 2 Kon. 9,8 f. 10,10 f.
 22.  Och jag skall gra med ditt hus ssom jag gjorde med Jerobeams,
      Nebats sons, hus, och ssom jag gjorde med Baesas, Ahias sons,
      hus, drfr att du har frtrnat mig och kommit Israel att
      synda.
      >1 Kon. 15,29. 16,3, 11.
 23.  Ocks om Isebel har HERREN talat och sagt: Hundarna skola ta
      upp Isebel invid Jisreels murar.
      >2 Kon. 9,10, 33 f.
 24.  Ja, den av Ahabs hus, som dr i staden, skola hundarna ta upp,
      och den som dr ute p marken skola himmelens fglar ta upp.
      >1 Kon. 14,11. 16,4,

 25.  (Ocks har ingen varit ssom Ahab, han som slde sig till att
      gra vad ont var i HERRENS gon, nr hans hustru Isebel
      uppeggade honom drtill.
 26.  Mycken styggelse frvade han, i det han fljde efter de
      elndiga avgudarna, alldeles ssom amorerna hade gjort, vilka
      HERREN frdrev fr Israels barn.)

 27.  Men nr Ahab hrde de orden, rev han snder sina klder och
      svepte scktyg om sin kropp och
      fastade; och han lg hljd i scktyg och gick tyst omkring.
 28.  D kom HERRENS ord till tisbiten Elia; han sade:
 29.  Har du sett huru Ahab dmjukar sig infr mig?  Drfr att han s
      dmjukar sig infr mig, skall jag icke lta olyckan komma i hans
      tid; frst i hans sons tid skall jag lta olyckan komma ver
      hans hus.
      >2 Kon. 9,22 f.
*11/22 Frsta Konungaboken, 22 Kapitlet
                   Frsta Konungaboken, 22 Kapitlet

                Ahabs och Josafats tg mot Aram.  Ahabs
                 dd.  Josafats regering i Juda.  Hans
                     dd.  Ahasja konung i Israel.

  1.  Och de sutto i ro i tre r, under vilka intet krig var mellan
      Aram och Israel.
  2.  Men i det tredje ret for Josafat, Juda konung, ned till Israels
      konung.
      >2 Krn. 18,2 f.
  3.  Och Israels konung sade till sina tjnare: I veten ju att Ramot
      i Gilead tillhr oss.  Och likvl sitta vi stilla och taga det
      icke ifrn konungen i Aram.
  4.  Och han frgade Josafat: Vill du draga med mig fr att belgra
      Ramot i Gilead?  Josafat svarade Israels konung: Jag ssom du,
      mitt folk ssom ditt folk, mina hstar ssom dina hstar!
      >2 Kon. 3,7 f.
  5.  Men Josafat sade ytterligare till Israels konung: Frga dock
      frst HERREN hrom.
      >2 Kon. 3,11.
  6.  D frsamlade Israels konung profeterna, vid pass fyra hundra
      mn, och frgade dem: Skall jag draga stad mot Ramot i Gilead
      fr att belgra det, eller skall jag avst drifrn?  De
      svarade: Drag ditupp; Herren skall giva det i konungens hand.
  7.  Men Josafat sade: Finnes hr ingen annan HERRENS profet, s att
      vi kunna frga genom honom?
  8.  Israels konung svarade Josafat: Hr finnes nnu en man, Mika,
      Jimlas son, genom vilken vi kunna frga HERREN; men han r mig
      frhatlig, ty han profeterar aldrig lycka t mig, utan allenast
      olycka.  Josafat sade: Konungen sge icke s.
  9.  D kallade Israels konung till sig en hovman och sade: Skaffa
      skyndsamt hit Mika, Jimlas son.
 10.  Israels konung och Josafat, Juda konung, sutto nu var och en p
      sin tron, ikldda sina skrudar, p en trskplats vid Samarias
      port, under det att alla profeterna profeterade infr dem.
 11.  D gjorde sig Sidkia, Kenaanas son, horn av jrn och sade: S
      sger HERREN: Med dessa skall du stnga aramerna, s att de
      frgras.
 12.  Och alla profeterna profeterade p samma stt och sade: Drag
      upp mot Ramot i Gilead, s skall du bliva lyckosam; HERREN skall
      giva det i konungens hand.

 13.  Och budet som hade gtt fr att tillkalla Mika talade till honom
      och sade: Det r s, att profeterna med en mun lova konungen
      lycka; lt nu dina ord stmma verens med vad de hava talat, och
      lova ocks du lycka.
 14.  Men Mika svarade: S sant HERREN lever, jag skall allenast tala
      det som HERREN sger till mig.
      >4 Mos. 22,38.
 15.  Nr han sedan kom till konungen, frgade konungen honom: Mika,
      skola vi draga stad till Ramot i Gilead fr att belgra det,
      eller skola vi avst drifrn?  Han svarade honom: Drag ditupp,
      s skall du bliva lyckosam; HERREN skall giva det i konungens
      hand.
 16.  Men konungen sade till honom: Huru mnga gnger skall jag
      besvrja dig att icke tala till mig annat n sanning i HERRENS
      namn?
 17.  D sade han: Jag sg hela Israel frskingrat p bergen, likt
      fr som icke hava ngon herde.  Och HERREN sade: 'Dessa hava icke
      ngon herre; m de vnda tillbaka hem i frid, var och en till
      sitt.'
      >4 Mos. 27,17. Matt. 9,36
 18.  D sade Israels konung till Josafat: Sade jag dig icke att
      denne aldrig profeterar lycka t mig, utan allenast olycka?

 19.  Men han sade: Hr allts HERRENS ord.  Jag sg HERREN sitta p
      sin tron och himmelens hela hrskara st dr hos honom, p hans
      hgra sida och p hans vnstra.
 20.  Och HERREN sade: 'Vem vill locka Ahab att draga upp mot Ramot i
      Gilead, fr att han m falla dr?'  D sade den ene s och den
      andre s.
 21.  Slutligen kom anden fram och stllde sig infr HERREN och sade:
      'Jag vill locka honom drtill.'  HERREN frgade honom: 'P vad
      stt?'
      >Job 1,6.
 22.  Han svarade: 'Jag vill g ut och bliva en lgnens ande i alla
      hans profeters mun.'  D sade han: 'Du m frska att locka
      honom drtill, och du skall ocks lyckas; g ut och gr s.'
 23.  Och se, nu har HERREN lagt en lgnens ande i alla dessa dina
      profeters mun, medan HERREN nd har beslutit att olycka skall
      komma ver dig.

 24.  D trdde Sidkia, Kenaanas son, fram och gav Mika ett slag p
      kinden och sade: P vilken vg har d HERRENS Ande gtt bort
      ifrn mig fr att tala med dig?
 25.  Mika svarade: Du skall f se det p den dag d du ndgas
      springa frn kammare till kammare fr att gmma dig.
      >1 Kon. 20,30.
 26.  Men Israels konung sade: Tag Mika och fr honom tillbaka till
      Amon, hvitsmannen i staden, och till Joas, konungasonen.
 27.  Och sg: S sger konungen: Stten denne i fngelse och bespisen
      honom med fngkost, till dess jag kommer vlbehllen hem.
 28.  Mika svarade: Om du kommer vlbehllen tillbaka, s har HERREN
      icke talat genom mig.  Och han sade ytterligare: Hren detta, I
      folk, allasammans.
      >Mik. 1,2.
 29.  S drog nu Israels konung jmte Josafat, Juda konung, upp till
      Ramot i Gilead.
 30.  Och Israels konung sade till Josafat: Jag vill frklda mig,
      nr jag drager ut i striden, men du m vara kldd i dina egna
      klder.  S frkldde sig Israels konung, nr han drog ut i
      striden.
 31.  Men konungen i Aram hade bjudit och sagt till sina trettiotv
      vagnshvitsmn: I skolen icke giva eder i strid med ngon, vare
      sig liten eller stor, utom med Israels konung allena.
      >1 Kon. 20,16, 24.
 32.  Nr d hvitsmnnen ver vagnarna fingo se Josafat, tnkte de:
      Frvisso r detta Israels konung, och vnde sig drfr till
      anfall mot honom.  D gav Josafat upp ett rop.
 33.  S snart nu hvitsmnnen ver vagnarna mrkte att det icke var
      Israels konung, vnde de om och lto honom vara.
 34.  Men en man som spnde sin bge och skt p mf trffade Israels
      konung i en fog p rustningen.  D sade denne till sin krsven:
      Svng om vagnen och fr mig ut ur hren, ty jag r srad.
      >1 Kon. 20,42.
 35.  Och striden blev p den dagen allt hftigare, och konungen stod
      upprtt i sin vagn, vnd mot aramerna; men om aftonen gav han
      upp andan.  Och blodet frn sret hade runnit ned i vagnen.
 36.  Och vid solnedgngen gick ett rop genom hren: Var och en till
      sin stad igen!  Var och en till sitt land igen!

 37.  S ddades d konungen och blev frd till Samaria; och man
      begrov konungen dr i Samaria.
 38.  Och nr man skljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna
      hans blod, och skkorna badade sig dri -- ssom HERREN hade
      sagt.
      >1 Kon. 21,19 2 Kon. 9,25 f.

 39.  Vad nu mer r att sga om Ahab och om allt vad han gjorde, om
      elfenbenshuset som han byggde, och om alla de stder som han
      byggde, det finnes upptecknat i Israels konungars krnika.
 40.  Och Ahab gick till vila hos sina fder.  Och hans son Ahasja blev
      konung efter honom.

 41.  Men Josafat, Asas sons blev konung ver Juda i Ahabs, Israels
      konungs, fjrde regeringsr.
      >1 Kon 15,24.
 42.  Trettiofem r gammal var Josafat, nr han blev konung, och han
      regerade tjugufem r i Jerusalem.  Hans moder hette Asuba,
      Silhis dotter.
 43.  Och han vandrade i allt p sin fader Asas vg, utan att vika av
      ifrn den; han gjorde nmligen vad rtt var i HERRENS gon.
 44.  Dock blevo offerhjderna icke avskaffade, utan folket fortfor
      att frambra offer och tnda offereld p hjderna.
      >1 Kon. 15,14.
 45.  Och Josafat hll fred med Israels konung.

 46.  Vad nu mer r att sga om Josafat och om de bedrifter han
      utfrde och om hans krig, det finnes upptecknat i Juda konungars
      krnika.
 47.  Han utrotade ock ur landet de tempelbolare som nnu funnos dr,
      vilka hade lmnats kvar i hans fader Asas tid.
      >1 Kon. 15,12.
 48.  I Edom fanns d ingen konung, utan en stthllare regerade dr.
      >2 Sam. 8,14.
 49.  Och Josafat hade ltit bygga Tarsis-skepp, som skulle g till
      Ofir fr att hmta guld; men de kommo aldrig stad, ty de ledo
      skeppsbrott vid Esjon-Geber.
      >1 Kon. 9,28. 2 Krn. 20,36 f.
 50.  D sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: Lt mitt folk fara med
      ditt folk p skeppen.  Men Josafat ville icke.

 51.  Och Josafat gick till vila hos sina fder och blev begraven hos
      sina fder i sin fader Davids stad.  Och hans son Joram blev
      konung efter honom.

 52.  Ahasja, Ahabs son, blev konung ver Israel i Samaria i
      Josafats, Juda konungs, sjuttonde regeringsr, och han regerade
      ver Israel i tv r.
 53.  Han gjorde vad ont var i HERRENS gon och vandrade p sin faders
      och sin moders vg och p Jerobeams, Nebats sons, vg, hans som
      hade kommit Israel att synda.
      >1 Kon. 12,28 f. 16,31.
 54.  Och han tjnade Baal och tillbad honom och frtrnade HERREN,
      Israels Gud, alldeles ssom hans fader hade gjort.
