@c -*-1917-*-
*10/ Andra Samuelsboken
*10/01 Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 1 Kapitlet

               Budskapet om Sauls dd.  Davids klagosng
                        ver Saul och Jonatan.

  1.  Efter Sauls dd, nr David hade kommit tillbaka frn segern ver
      Amalek, och nr David sedan i tv dagar hade uppehllit sig i
      Siklag,
      >1 Sam. 30,17 f., 26.
  2.  d hnde sig p tredje dagen att en man kom frn Sauls lger,
      med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.  Och nr han
      kom in till David, fll han ned till jorden och bugade
      sig.
      >Jos.7,6. 1 Sam. 4,12.
  3.  David frgade honom: Varifrn kommer du?  Han svarade honom:
      Jag kommer ssom flykting ifrn Israels lger.
  4.  D sade David till honom: Huru har det gtt?  Sg mig det.  Han
      svarade: Folket har flytt ur striden, mnga av folket hava
      ocks fallit och dtt; Saul och hans son Jonatan ro ock dda.
  5.  David frgade den unge mannen som berttade detta fr honom:
      Huru vet du att Saul och hans son Jonatan ro dda?
  6.  Den unge mannen som hade framfrt underrttelsen till honom
      svarade: Jag kom av en hndelse upp p berget Gilboa, och dr
      fick jag se Saul stdja sig mot sitt spjut, under det att vagnar
      och ryttare ansatte honom.
      >1 Sam. 31,1 f.
  7.  Nr han d vnde sig om och fick se mig, ropade han p mig, och
      jag svarade: 'Hr r jag.'
  8.  D frgade han mig vem jag var, och jag svarade honom att jag
      var en amalekit.
  9.  Sedan sade han till mig: 'Trd fram hit till mig och giv mig
      ddsstten, ty jag r gripen av ddens vanmakt, om ock livet
      nnu alltjmt r kvar i mig.'
 10.  D trdde jag fram till honom och ddade honom, ty jag visste ju
      att han icke skulle kunna verleva sitt fall.  Och jag tog
      diademet som satt p hans huvud, och ett armband som satt p
      hans arm, och jag bar nu detta hit till min herre.
 11.  D fattade David i sina klder och rev snder dem; s gjorde ock
      alla de mn som voro dr med honom.
 12.  Och de hllo ddsklagan och grto och fastade nda till aftonen
      fr Sauls och hans son Jonatans skull, och fr HERRENS folks och
      fr Israels hus' skull, drfr att de hade fallit fr svrd.
 13.  Och David frgade den unge mannen som hade framfrt
      underrttelsen till honom: Varifrn r du?  Han svarade: Jag
      r son till en amalekit som lever hr ssom frmling.
 14.  David sade till honom: Knde du d ingen fruktan fr att
      utrcka din hand till att frgra HERRENS smorde?
      >1 Sam. 24,7. 26,11. Ps. 105,15.
 15.  Och David kallade p en av sina mn och sade: Kom hit och stt
      ned honom.  Och han slog honom till dds.
 16.  Och David sade till honom: Ditt blod komme ver ditt huvud, ty
      din egen mun har vittnat mot dig, i det att du sade: 'Jag har
      ddat HERRENS smorde.'

 17.  Och David sjng fljande klagosng ver Saul och hans son
      Jonatan,
 18.  och han befallde att man skulle lra Juda barn Bgsngen; den
      r upptecknad i Den redliges bok:
      >Jos. 10,13.

 19.    Din hrlighet, Israel,
            ligger slagen p dina hjder.
        Huru hava icke hjltarna fallit!
      >1 Mack. 9 21.

 20.    Frkunnen det icke i Gat,
        bebden det ej p Askelons gator,
        fr att filisternas dttrar icke m gldja sig,
        de oomskurnas dttrar ej frjda sig.
      >Mik. 1,10.

 21.    I Gilboa berg,
            p eder m ej falla
            dagg eller regn,
        ej ses offergrdsskrdar.
        Ty hjltarnas skld
            blev dr till smlek,
        Sauls skld,
            ej sedan smord med olja.

 22.    Frn slagnas blod,
            frn hjltars hull
        vek Jonatans bge
            icke tillbaka,
        vnde Sauls svrd
            ej omttat ter.
      >1 Sam. 14,6 f., 47 f.

 23.    Saul och Jonatan,
            s kra och ljuvliga
            fr varandra i livet,
        de blevo ej heller
            skilda i dden,
        de tv, som voro snabbare n rnar,
            starka mer n lejon.

 24.    Israels dttrar,
            grten ver Saul,
        ver honom som kldde eder
            i scharlakan och praktskrud
        och prydde edra klder
            med gyllene smycken.

 25.    Huru hava icke hjltarna
            fallit i striden!
        Jonatan ligger slagen
            p dina hjder.

 26.    Jag srjer ver dig,
            du min broder Jonatan;
            mycket ljuvlig var du mig.
        Dyrbar var mig din krlek,
            mer n kvinnokrlek.
      >1 Sam. 18,3. 19,1.

 27.    Huru hava icke hjltarna fallit,
        de bda stridssvrden frgtts!
*10/02 Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet

               David konung ver Juda.  Is-Boset konung
                 ver Israel.  Krig mellan dem.  Asael
                           ddad av Abner.

  1.  Drefter frgade David HERREN: Skall jag draga upp till ngon
      av Juda stder?  HERREN svarade honom: Drag upp.  D frgade
      David: Vart skall jag draga upp?, Han svarade: Till Hebron.
      >1 Sam 23.2 f. 30,7 f.
  2.  S drog d David ditupp jmte sina bda hustrur, Ahinoam frn
      Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
      >1 Sam. 25,40 f. 27,3.
  3.  David lt ock sina mn draga ditupp, var och en med sitt
      husfolk; och de bosatte sig i Hebrons stder.
      >Jos. 21,11.
  4.  Dit kommo nu Juda mn och smorde David till konung ver Juda
      hus.

      Nr man berttade fr David att det var mnnen i Jabes i Gilead
      som hade begravit Saul,
      >1 Sam. 31,13.
  5.  skickade David sndebud till mnnen i Jabes i Gilead och lt
      sga till dem: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
      bevisat eder herre Saul den barmhrtighetstjnsten att begrava
      honom!
  6.  S m nu ock HERREN bevisa barmhrtighet och trofasthet mot
      eder.  Sjlv vill jag ocks gra eder gott, drfr att I haven
      gjort detta.
  7.  Varen allts nu vid gott mod och ofrskrckta, fastn eder herre
      Saul r dd; det r nu jag som av Juda hus har blivit smord till
      konung ver dem.

  8.  Men Abner, Ners son, Sauls hrhvitsman, tog Sauls son Is-Boset
      och frde honom ver till Mahanaim
      >1 Sam. 14,50.
  9.  och gjorde honom till konung i Gilead och asurernas land och
      Jisreel, s ock ver Efraim, Benjamin och hela det vriga
      Israel.
 10.  Sauls son Is-Boset var fyrtio r gammal, nr han blev konung
      ver Israel, och han regerade i tv r.  Allenast Juda hus hll
      sig till David.
 11.  Den tid David var konung i Hebron ver Juda hus utgjorde
      sammanrknat sju r och sex mnader.
      >2 Sam. 5,5.

 12.  Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrn
      Mahanaim till Gibeon.
 13.  Joab, Serujas son, och Davids folk drogo ocks ut; och de mtte
      varandra vid Gibeons damm.  Dr stannade de p var sin sida om
      dammen.
      >1 Krn. 2,16.
 14.  Och Abner sade till Joab: M vi lta ngra unga mn st upp och
      utfra en krigslek i vr syn.  Joab svarade: M s ske.
 15.  D stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv fr Benjamin
      och fr Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
 16.  Och de fattade varandra i huvudet och sttte svrdet i sidan p
      varandra och fllo s allasammans drfr blev detta stlle
      kallat Helkat-Hassurim[1] vid Gibeon.

 17.  Sedan begynte en mycket hrd strid p den dagen; men Abner och
      Israels mn blevo slagna av Davids folk.
 18.  Nu funnos dr tre sner till Seruja: Joab, Abisai och Asael.  Och
      Asael var snabbfotad ssom en gasell p fltet.
 19.  Och Asael frfljde Abner, utan att vika undan vare sig till
      hger eller till vnster frn Abner.
 20.  D vnde Abner sig om och sade: r det du, Asael?  Han svarade:
      Ja.
 21.  D sade Abner till honom: Vnd dig t annat hll, t hger
      eller t vnster.  Angrip ngon av de yngre och frsk att taga
      hans rustning.  Men Asael ville icke lta honom vara.
 22.  D sade Abner nnu en gng till Asael: Lt mig vara.  Du vill
      vl icke att jag skall sl dig till jorden?  Huru skulle jag
      sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?
 23.  Nr han nd icke ville lta honom vara, gav Abner honom med
      bakndan av sitt spjut en stt i underlivet, s att spjutet gick
      ut baktill; och han fll ned dr och dog p stllet.  Och var och
      en som kom till platsen dr Asael hade fallit ned och dtt
      stannade dr.
      >2 Sam. 3,27, 30. 20,12.

 24.  Och Joab och Abisai frfljde Abner.  Men nr solen hade gtt ned
      och de hade kommit till Ammahjden, som ligger gent emot Gia, t
      Gibeons ken till,
 25.  d samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, s att de
      utgjorde en sluten skara, och intogo en stllning p toppen av
      en och samma hjd.
 26.  Och Abner ropade till Joab och sade: Skall d svrdet f
      oavltligen frossa?  Frstr du icke att detta mste leda till
      ett bittert slut?  Huru lnge tnker du drja, innan du befaller
      ditt folk att upphra med att frflja sina brder?
 27.  Joab svarade: S sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, d
      hade folket frst i morgon ftt draga sig tillbaka och upphra
      att frflja sina brder.
 28.  Drefter lt Joab stta i basunen; d stannade allt folket och
      frfljde icke mer Israel.  Och sedan stridde de icke vidare.

 29.  Men Abner och hans mn tgade genom Hedmarken hela den natten;
      drefter gingo de ver Jordan och tgade vidare hela frmiddagen
      och kommo s till Mahanaim.
 30.  Joab ter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphrt
      att frflja Abner; d fattades av Davids folk nitton man utom
      Asael.
 31.  Davids folk hade dremot slagit till dds tre hundra sextio man
      av Benjamin och av Abners folk.
 32.  Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
      Bet-Lehem.  Drefter tgade Joab och hans mn hela natten och
      kommo i dagningen till Hebron.

[1]  Betydelsen oviss; mjligen svrdskern.
*10/03 Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet

               Davids sner.  Abner gr ver till David,
               men ddas av Joab.  David srjer drver.

  1.  Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lngvarigt.  Drunder
      blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
      svagare och svagare.
      >1 Sam. 13,14. 15,23, 28.

  2.  I Hebron fddes sner t David.  hans frstfdde var Amnon, som
      han fick med Ahinoam frn Jisreel.
      >1 Sam. 25,43. 1 Krn. 3,1 f
  3.  Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
      Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
      var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
      >1 Sam. 25,42. 27,3
  4.  Den fjrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
      Abitals son.
  5.  Den sjtte var Jitream, som David fick med sin hustru
      Egla.  Dessa fddes t David i Hebron.

  6.  S lnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
      Abner kraftigt Sauls hus.
  7.  Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
      Is-Boset sade till Abner: Varfr har du gtt in till min faders
      bihustru?
      >2 Sam. 21,8.
  8.  Fr dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: r jag d
      ett hundhuvud frn Juda land?  Just d jag bevisar barmhrtighet
      mot din fader Sauls hus, mot hans brder och hans vnner, och
      icke har ltit dig falla i Davids hand, just d tillvitar du mig
      att hava begtt en missgrning med denna kvinna.
  9.  Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hdanefter
      handlar s mot David som HERREN med ed har lovat honom:
 10.  jag vill gra s, att konungadmet tages ifrn Sauls hus, och
      att i stllet Davids tron bliver upprest ver bde Israel och
      Juda, frn Dan nda till Beer-Seba.
      >Dom. 20,1. 1 Sam. 3 20.
 11.  D tordes han icke sga ett ord mer t Abner, av fruktan fr
      honom.

 12.  Men Abner skickade strax sndebud till David och lt sga: Vem
      tillhr landet?, och lt vidare sga: Slut frbund med mig,
      s skall jag bist dig och gra s, att hela Israel gr ver
      till dig.
 13.  Han svarade: Gott!  Jag vill sluta frbund med dig.  Men en sak
      fordrar jag av dig, nmligen att du icke trder fram infr mitt
      ansikte utan att hit medfra Mikal, Sauls dotter, nr du kommer
      fr att trda fram infr mitt ansikte.
 14.  Drefter skickade David sndebud till Is-Boset, Sauls son, och
      lt sga: Giv mig ter min hustru Mikal, som jag frvrvade mig
      fr ett hundra filisters frhudar.
      >1 Sam. 18,25 f.
 15.  D snde Is-Boset stad och lt taga henne ifrn hennes man,
      Paltiel, Lais' son.
      >1 Sam. 25,44.
 16.  Men hennes man gick med henne och fljde henne under bestndig
      grt nda till Bahurim.  Hr sade Abner till honom: Vnd om och
      g dina frde.  D vnde han om.

 17.  Och Abner hade underhandlat med de ldste i Israel och sagt:
      Sedan lng tid tillbaka haven I skt att f David till konung
      ver eder.
 18.  Fullborden nu edert uppst, ty s har HERREN sagt om David:
      Genom min tjnare Davids hand skall jag frlsa mitt folk Israel
      ifrn filisternas hand och ifrn alla dess fienders hand.
 19.  Likaledes talade Abner hrom med benjaminiterna.  Drefter gick
      Abner ock stad for att tala med David i Hebron om allt vad
      Israel och hela Benjamins hus hade funnit lmpligt att svara.
      >1 Krn 12,29.
 20.  Nr d Abner, tfljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
      gjorde David ett gstabud fr Abner och hans mn.
 21.  Och Abner sade till David: Jag vill st upp och g stad och
      frsamla hela Israel till min herre konungen, fr att de m
      sluta frbund med dig, s att du bliver konung p vad villkor
      dig lyster.  Sedan lt David Abner g, och han drog bort i frid.

 22.  Just d kommo Davids folk och Joab hem frn ett strvtg och
      frde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lngre kvar
      hos David i Hebron, ty denne hade ltit honom g, och han hade
      dragit bort i frid.
 23.  Men nr Joab och hela hans hr kom hem, berttade man fr honom
      och sade: Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lt
      honom g, och han drog bort i frid.
 24.  D gick Joab in till konungen och sade: Vad har du gjort!  D nu
      Abner hade kommit till dig, varfr lt du d honom g, s att
      han fritt kunde draga sina frde?
 25.  Du knner vl Abner, Ners son?  Han kom hit fr att bedraga dig.
      Han ville utforska ditt grande och ltande, och utforska allt
      vad du frehar.
 26.  Sedan, nr Joab hade gtt ut frn David, snde han bud efter
      Abner, och sndebuden frde denne tillbaka frn Bor-Hassira.  Men
      David visste intet drom.
 27.  Nr Abner s hade kommit tillbaka till Hebron, frde Joab honom
      avsides till mitten av porten, under frevndning att tala
      enskilt med honom; dr srade han honom till dds med en stt i
      underlivet -- detta for att hmnas sin broder Asaels blod.
      >2 Sam. 2,23. 20,10. 1 Kon. 2,5.
 28.  Nr David sedan fick hra detta, sade han: Jag och mitt
      konungadme ro oskyldiga infr HERREN evinnerligen till Abners,
      Ners sons blod.
 29.  M det komma ver Joabs huvud och ver hela hans faders hus; och
      m i Joabs hus aldrig fattas mn som hava flytning, eller som
      ro spetlska, eller som stdja sig p krycka, eller som falla
      fr svrd, eller som lida brist p brd.
      >3 Mos 15,2 f. 1 Kon. 2,5 f., 28 f.
 30.  S hade nu Joab och hans broder Abisai drpt Abner, drfr att
      denne hade ddat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.

 31.  Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
      Riven snder edra klder och hljen eder i sorgdrkt och hllen
      ddsklagan efter Abner.  Och konung David gick sjlv bakom
      bren.
 32.  S begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grt vid
      Abners grav, och allt folket grt.
 33.  Och konungen sjng fljande klagosng ver Abner:
        Mste d Abner d en gudls dres dd?
 34.    Dina hnder voro ju ej bundna,
        dina ftter ej slagna i fjttrar.
        Du fll ssom man faller fr ogrningsmn.

      D begrt allt folket honom nnu mer.

 35.  Och allt folket kom fr att frm David att ta ngot under
      dagens lopp; men David betygade med ed och sade: Gud straffe
      mig nu och framgent, om jag smakar brd eller ngot annat,
      frrn solen har gtt ned.
 36.  Nr folket hrde detta, behagade det dem alla vl, likasom allt
      annat som konungen gjorde behagade allt folket vl.
 37.  Och allt folket och hela Israel insg d att konungen ingen del
      hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit ddad.
 38.  Och konungen sade till sina tjnare: I veten nogsamt att en
      furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
 39.  Men jag r nnu svag, fastn jag r smord till konung, och dessa
      mn, Serujas sner, ro starkare n jag.  HERREN vederglle den
      som ont gr, efter hans ondska.
      >Ps. 62,13. 125,5.
*10/04 Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 4 Kapitlet

               Is-Boset mrdas.  Mrdarna bestraffas av
                                David.

  1.  D nu Sauls son hrde att Abner var dd i Hebron, sjnk allt
      hans mod, och hela Israel var frskrckt.
  2.  Men Sauls son hade till hvitsmn fr sina strvskaror tv mn,
      av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, sner till
      Rimmon frn Beerot, av Benjamins barn.  Ty ocks Beerot rknas
      till Benjamin;
      >Jos. 18,25.
  3.  men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dr sedan ssom
      frmlingar, vilket de gra nnu i dag.
      >Neh. 11,33.
  4.  (Ocks Jonatan, Sauls son, hade lmnat efter sig en son, som nu
      var ofrdig i ftterna.  Han var nmligen fem r gammal, nr
      budskapet om Saul och Jonatan kom frn Jisreel, och d tog hans
      skterska honom och flydde; men under hennes brda flykt fll
      han omkull och blev drefter halt; och han hette Mefiboset.)
      >2 Sam. 9,3 f. 1 Krn. 8,34.
  5.  Nu gingo beerotiten Rimmons sner Rekab och Baana stad och
      kommo till Is-Bosets hus, d det var som hetast p dagen, medan
      han lg i sin middagssmn.
  6.  Nr de s, under frevndning att hmta vete, hade kommit in i
      det inre av huset, srade de honom med en stt i underlivet;
      drefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.
  7.  De kommo allts in i huset, nr han lg p sin vilobdd i
      sovkammaren, och srade honom till dds och hggo huvudet av
      honom; drp togo de hans huvud och frdades genom Hedmarken
      hela natten.
  8.  Och de frde s Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade
      till konungen: Se hr r Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes,
      huvud, hans som stod efter ditt liv.  HERREN har i dag givit min
      herre konungen hmnd p Saul och hans efterkommande.

  9.  D svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons
      sner, och sade till dem: S sant HERREN lever, han som har
      frlossat mig frn all nd:
      >1 Kon. 1,29.
 10.  den som frkunnade fr mig och sade: 'Nu r Saul dd', och som
      menade sig vara en gldjebudbrare, honom lt jag gripa och
      drpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit
      budbrarln;
      >2 Sam. 1,15.
 11.  huru mycket mer skall jag icke d nu, nr ogudaktiga mn hava
      drpt en oskyldig man i hans eget hus, p hans sng, utkrva
      hans blod av eder hand och utrota eder frn jorden!
 12.  P Davids befallning drpte hans mn dem sedan och hggo av
      deras hnder och ftter och hngde upp dem vid dammen i Hebron.
      Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i
      Hebron.
      >2 Sam. 3,32.
*10/05 Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 5 Kapitlet

                 David konung ver hela Israel.  Hans
               ervring av Jerusalem.  Hans vnskap med
                   Hiram.  Davids hustrur och sner.
                  Filisternas anfall och nederlag.

  1.  Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade
      s: Vi ro ju ditt ktt och ben.
      >1 Krn. 11,1 f.
  2.  Redan fr lnge sedan, d Saul nnu var konung ver oss, var det
      du som var ledare och anfrare fr Israel.  Och till dig har
      HERREN sagt: Du skall vara en herde fr mitt folk Israel, ja, du
      skall vara en furste ver Israel.
      >1 Sam. 25,30. 2 Sam. 7,8. Ps. 78,71.
  3.  Nr s alla de ldste i Israel kommo till konungen i Hebron,
      slt konung David ett frbund med dem dr i Hebron, infr
      HERREN; och sedan smorde de David till konung ver Israel.
      >1 Sam. 16,13. 2 Sam. 2,4. 1 Krn. 12,23 f.
  4.  David var trettio r gammal, nr han blev konung, och han
      regerade i fyrtio r.
      >1 Kon. 2,11. 1 Krn. 29,27 f.
  5.  I Hebron regerade han ver Juda i sju r och sex mnader, och i
      Jerusalem regerade han i trettiotre r ver hela Israel och
      Juda.
      >2 Sam. 2,11. 1 Krn. 3,4.

  6.  Och konungen drog med sina mn till Jerusalem, mot jebuserna,
      som bodde dr i landet.  De sade d till David: Hitin kommer du
      icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David
      icke skall komma hitin.
      >Jos. 15,63. Dom. 1,21.
  7.  Men David intog likvl Sions borg, det r Davids stad.
  8.  Och David sade p den dagen: Vemhelst som slr ihjl en jebus
      och trnger fram till vattenledningen, han slr ihjl just dessa
      halta och blinda, som David hatar.  Drfr plgar man sga:
      Ingen blind och halt m komma in i huset.
  9.  Sedan tog David sin boning p borgen och kallade den Davids
      stad.  Dr uppfrde David byggnader runt omkring, frn Millo och
      vidare int.
 10.  Och David blev allt mktigare och mktigare, och HERREN,
      hrskarornas Gud, var med honom.
      >2 Sam. 3,1.

 11.  Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sndebud till David med
      cedertr, drjmte ock timmermn och stenhuggare; och de byggde
      ett hus t David.
      >1 Krn. 14,1 f.
 12.  Och David mrkte att HERREN hade befst honom ssom konung ver
      Israel, och att han hade upphjt hans konungadme, fr sitt folk
      Israels skull.

 13.  Och David tog sig nnu flera bihustrur och hustrur frn
      Jerusalem, sedan han hade kommit frn Hebron; och t David
      fddes nnu flera sner och dttrar.
      >1 Krn. 3,9.
 14.  Dessa ro namnen p de sner som fddes t honom i Jerusalem:
      Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
      >1 Krn. 3,5 f.
 15.  Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
 16.  Elisama, Eljada och Elifelet.

 17.  Men nr filisterna hrde att David hade blivit smord till
      konung ver Israel, drogo de allasammans upp fr att fnga
      David.  Nr David hrde detta, drog han ned till borgen.
 18.  Och sedan filisterna hade kommit fram, spridde de sig i
      Refaimsdalen.
 19.  D frgade David HERREN: Skall jag draga upp mot filisterna?
      Vill du d giva dem i min hand?  HERREN svarade David: Drag
      upp; ty jag skall giva filisterna i din hand.
      >1 Sam. 23,2. 30,7 f.
 20.  Och David kom till Baal-Perasim, och dr slog David dem.  D sade
      han: HERREN har brutit ned[1] mina fiender infr mig, likasom
      en vattenflod bryter ned.  Drav fick det stllet namnet
      Baal-Perasim.
      >Jes. 28,21.
 21.  De lmnade dr efter sig sina avgudabilder, och David och hans
      mn togo dessa med sig.

 22.  Men filisterna drogo upp nnu en gng och spridde sig i
      Refaimsdalen.
 23.  Nr David d frgade HERREN, svarade han: Du skall icke draga
      ditupp; du m kringg dem bakifrn, s att du kommer ver dem
      frn det hll dr bakatrden st.
 24.  S snart du sedan hr ljudet av steg i bakatrdens toppar,
      skynda d raskt fram, ty d har HERREN dragit ut framfr dig
      till att sl filisternas hr.
 25.  David gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; och han slog
      filisterna och frfljde dem frn Geba nda fram emot Geser.
*10/06 Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 6 Kapitlet

                Guds ark fres ifrn Abinadabs hus och
                sttes in i Obed-Edoms hus.  Den hmtas
               sedan till Jerusalem.  Mikal visar David
                             missaktning.

  1.  ter frsamlade David allt utvalt manskap i Israel, trettio
      tusen man.
      >1 Krn. 13,l f.
  2.  Och David brt upp och drog stad med allt sitt folk ifrn
      Baale-Juda, fr att drifrn fra upp Guds ark, som hade ftt
      sitt namn efter HERREN Sebaot, honom som tronar p keruberna.
      >2 Mos. 25,17 f. Jos. 15,9,60. 1 Sam. 4,4. Ps. 80,2. 99,1.
  3.  Och de satte Guds ark p en ny vagn och frde den bort ifrn
      Abinadabs hus p hjden; och Ussa och Ajo, Abinadabs sner,
      krde den nya vagnen.
      >1 Sam. 6,7. 7,1.
  4.  S frde de Guds ark bort ifrn Abinadabs hus p hjden, och
      fljde sjlva med, och Ajo gick drvid framfr arken.
  5.  Och David och hela Israels hus frjdade sig infr HERREN, med
      allahanda instrumenter av cypresstr, med harpor, psaltare,
      pukor, skallror och cymbaler.
  6.  Men nr de kommo till Nakonslogen, rckte Ussa ut sin hand mot
      Guds ark och fattade i den, ty oxarna snavade.
  7.  D upptndes HERRENS vrede mot Ussa, och Gud slog honom dr fr
      hans frseelse, s att han fll ned dd dr vid Guds
      ark.
      >4 Mos. 4,15, 20.
  8.  Men det gick David hrt till sinne att HERREN s hade brutit ned
      Ussa[1]; och han kallade det stlle Peres-Ussa, ssom det heter
      nnu i dag.
  9.  Och David betogs av sdan fruktan fr HERREN p den dagen, att
      han sade: Huru skulle jag tras lta HERRENS ark komma till
      mig?
 10.  Drfr ville David icke lta flytta in HERRENS ark till sig i
      David stad, utan lt stta in den i gatiten Obed-Edoms hus.
      >2 Sam 5,7,9.
 11.  Sedan blev HERRES ark kvar i gatiten Obed-Edoms hus i tre
      mnader; men HERREN vlsignade Obed-Edom och hela hans hus.

 12.  Nr det nu blev berttat fr konung David att HERREN hade
      vlsignat Obed-Edoms hus och allt vad han hade, fr Guds arks
      skull, d gick David stad och hmtade Guds ark ur Obed-Edoms
      hus upp till Davids stad under jubel.
      >1 Krn. 15,11 f.
 13.  Och nr de som buro HERRENS ark hade gtt sex steg framt,
      offrade han en tjur och en gdkalv.
      >1 Kon. 8,5.
 14.  Sjlv dansade David med all makt infr HERREN, och drvid var
      David ikldd en linne-efod.
      >Ps. 84,3.
 15.  S hmtade David och hela Israel HERRENS ark ditupp under jubel
      och basuners ljud.
 16.  Nr d HERRENS ark kom in i Davids stad, blickade Mikal, Sauls
      dotter, ut genom fnstret, och nr hon sg konung David hoppa
      och dansa infr HERREN fick hon frakt fr honom i sitt hjrta.
      >1 Krn. 15,29.
 17.  Sedan de hade frt HERRENS ark ditin, stllde de den p dess
      plats i tltet som David hade slagit upp t den; och drefter
      offrade David brnnoffer infr HERREN, s ock tackoffer.
      >Krn 15,1. 16,1 f.
 18.  Nr David hade offrat brnnoffret och tackoffret vlsignade han
      folket i HERREN Sebaots namn.
      >1 Kon. 8,55.
 19.  Och t allt folket, t var och en i hela hopen av israeliter,
      bde man och kvinna, gav han en kaka brd, ett stycke ktt och
      en druvkaka.  Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt.

 20.  Men nr David kom tillbaka fr att hlsa sitt husfolk, gick
      Mikal, Sauls dotter, ut emot honom och sade: Huru hrlig har
      icke Israels konung visat sig i dag, d han i dag har blottat sig
      fr sina tjnares tjnstekvinnors gon, ssom lst folk plgar
      gra!
 21.  D sade David till Mikal: Infr HERREN, som har utvalt mig
      framfr din fader och hela hans hus, och som har frordnat mig
      till furste ver HERRENS folk, ver Israel -- infr HERREN
      frjdade jag mig.
 22.  Dock knde jag mig rtteligen fr ringa till detta, ja, jag var
      i mina gon allt fr lg drtill.  Skulle jag d ska ra hos
      tjnstekvinnorna, om vilka du talade?
 23.  Och Mikal, Sauls dotter, fick inga barn, s lnge hon levde.

[1]  Hebr. pars pres be-Uss.
*10/07 Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 7 Kapitlet

               David vill bygga ett hus t Herren, men
               Herren frkunnar att han i stllet skall
                    bygga ett hus t David.  Davids
                         tacksgelse och bn.

  1.  D nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade ltit honom f
      ro runt omkring fr alla hans fiender,
      >1 Krn. 17,1 f.
  2.  sade han till profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av
      cedertr, under det att Guds ark bor i ett tlt.
      >2 Sam. 5,11. 6,17.
  3.  Natan sade till konungen: Vlan, gr allt vad du har i sinnet;
      ty HERREN r med dig.
  4.  Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
  5.  G och sg till min tjnare David: S sger HERREN: Skulle du
      bygga mig ett hus att bo i?
      >1 Krn. 22,6 f. Jes. 66,1.
  6.  Jag har ju icke bott i ngot hus, allt ifrn den dag d jag
      frde Israels barn upp ur Egypten nda till denna dag, utan jag
      har flyttat omkring i ett tlt, i ett tabernakel.
      >2 Mos. 26,1 f. 1 Kon. 8,16.
  7.  Har jag d ngonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla
      Israels barn, talat och sagt s till ngon enda av Israels
      stammar, som jag har frordnat till herde fr mitt folk Israel:
      'Varfr haven I icke byggt mig ett hus av cedertr?'
  8.  Och nu skall du sga s till min tjnare David: S sger HERREN
      Sebaot: Frn betesmarken, dr du fljde fren, har jag hmtat
      dig, fr att du skulle bliva en furste ver mitt folk Israel.
      >1 Sam. 16,11 f. 2 Sam. 5,2. Ps. 78,70 f.
  9.  Och jag har varit med dig p alla dina vgar och utrotat alla
      dina fiender fr dig.  Och jag vill gra dig ett namn, s stort
      som de strstes namn p jorden.
 10.  Jag skall bereda en plats t mitt folk Israel och plantera det,
      s att det fr bo kvar dr, utan att vidare bliva
      oroat.  Orttfrdiga mnniskor skola icke mer frtrycka det,
      ssom fordom skedde,
      >2 Mos. 15,17. Ps. 44,8. 80,9.
 11.  och ssom det har varit allt ifrn den tid d jag frordnade
      domare ver mitt folk Israel; och jag skall lta dig f ro fr
      alla dina fiender.  S frkunnar nu HERREN fr dig att HERREN
      skall uppbygga ett hus t dig.
 12.  Nr din tid r ute och du vilar hos dina fder, skall jag efter
      dig upphja den son som skall utg ur ditt liv; och jag skall
      befsta hans konungadme.
      >1 Kon. 8,19 f.
 13.  Han skall bygga ett hus t mitt namn, och jag skall befsta hans
      konungatron fr evig tid.
      >1 Kon. 5,5. 6,1. 1 Krn. 28,6 f. Ps. 89,4 f.
 14.  Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, s att
      jag visserligen, om han gr ngot illa, skall straffa honom med
      ris, ssom mnniskor plga tuktas, och med plgor, sdana som
      hemska mnniskors barn;
      >1 Krn. 22,10. Ps. 89,27. Hebr. 1,5. Upp.21,7.
 15.  men min nd skall icke vika ifrn honom, ssom jag lt den vika
      ifrn Saul, vilken jag lt vika undan fr dig.
      >1 Sam. 15,26.
 16.  Ditt hus och ditt konungadme skola bliva bestndande infr dig
      till evig tid; ja, din tron skall vara befst fr evig tid.
 17.  Alldeles i verensstmmelse med dessa ord och med denna syn
      talade nu Natan till David.
 18.  D gick konung David in och satte sig ned infr HERRENS ansikte
      och sade: Vem r jag, Herre, HERRE, och vad r mitt hus,
      eftersom du har ltit mig komma hrtill?
      >1 Mos. 32,10.
 19.  Och detta har nd synts dig vara fr litet, Herre, HERRE; du
      har ock talat angende din tjnares hus om det som ligger lngt
      fram i tiden.  och hrom har du talat p mnniskostt, Herre,
      HERRE!
 20.  Vad skall nu David vidare tala till dig?  Du knner ju din
      tjnare, Herre, HERRE.
      >Ps. 139 1.
 21.  Fr ditt ords skull och efter ditt hjrta har du gjort allt
      detta stora och frkunnat det fr din tjnare.
 22.  Drfr r du ock stor HERRE Gud, ty ingen r dig lik, och ingen
      Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hrt med vra ron.
      >5 Mos. 3,24. 4,35. 32,39. 1 Sam. 2,2. Ps. 83,19. 86,19.
      >Jes. 44,6. 45,21. Mark. 12,29, 32.
 23.  Och var finnes p jorden ngot enda folk likt ditt folk Israel,
      ngot folk som en Gud sjlv har gtt stad att frlossa t sig
      till ett folk, fr att s gra sig ett namn -- ja, fr att gra
      dessa stora ting med eder och dessa fruktansvrda grningar med
      ditt land, infr ditt folk, det som du frlossade t dig frn
      Egypten, frn hedningarna och deras gudar.
      >5 Mos. 4,7 f., 32 f. 33,29. Ps. 147,19 f.
 24.  Och du har berett t dig ditt folk Israel, dig till ett folk fr
      evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
 25.  S uppfyll nu, HERRE Gud, fr evig tid vad du har talat om din
      tjnare och om hans hus; gr ssom du har talat.
 26.  D skall ditt namn bliva stort till evig tid, s att man skall
      sga: 'HERREN Sebaot r Gud ver Israel.'  Och s skall din
      tjnare Davids hus best infr dig.
 27.  Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat fr din tjnare
      och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.'  Drfr har din tjnare
      ftt frimodighet att bedja till dig denna bn.
 28.  Och nu, Herre, HERRE, du r Gud, och dina ord ro sanning; och
      du du har lovat din tjnare detta goda,
 29.  s vrdes nu vlsigna din tjnares hus, s att det frbliver
      evinnerligen infr dig.  Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det,
      och genom din vlsignelse skall din tjnares hus bliva vlsignat
      evinnerligen.
*10/08 Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 8 Kapitlet

                  Davids segrar och byte.  Hans inre
                     styrelse och hans mbetsmn.

  1.  En tid hrefter slog David filisterna och kuvade dem.  Drvid
      bemktigade sig David huvudstaden och tog den ur filisternas
      hand.
      >1 Krn. 18,1 f.
  2.  Han slog ock moabiterna och mtte dem med snre, i det att han
      lt dem lgga sig ned p jorden: med tv snrlngder mtte han
      ut den del av dem, som skulle ddas, och med en full snrlngd
      den del som han lt leva.  S blevo moabiterna David underdniga
      och frde till honom sknker.
      >4 Mos. 24,17.
  3.  Likaledes slog David Hadadeser, Rehobs son, konungen i Soba, nr
      denne hade dragit stad fr att utstrcka sitt vlde till
      floden.
      >1 Sam. 14,47.
  4.  Och David tog till fnga av han folk ett tusen sju hundra
      ryttare och tjugu tusen man fotfolk; och David lt avskra
      fotsenorna p alla vagnshstarna, utom p ett hundra hstar, som
      han skonade.
      >Jos. 11,6.
  5.  Nr sedan aramerna frn Damaskus kommo fr att hjlpa
      Hadadeser, konungen i Soba, nedgjorde David tjugutv tusen man
      av dem.
  6.  Och David insatte fogdar bland aramerna i Damaskus, och
      aramerna blevo David underdniga och frde till honom
      sknker.  S gav HERREN seger t David, varhelst han drog fram.
  7.  Och David tog de gyllene skldar som Hadadesers tjnare hade
      burit och frde dem till Jerusalem.
  8.  Och frn Hadadesers stder Beta och Berotai tog konung David
      koppar i stor myckenhet.

  9.  D nu Toi, konungen i Hamat, hrde att David hade slagit
      Hadadesers hela hr,
 10.  snde han sin son Joram till konung David fr att hlsa honom
      och lycknska honom, drfr att han hade givit sig i strid med
      Hadadeser och slagit honom; ty Hadadeser hade varit Tois
      fiende.  Och han hade med sig krl av silver, av guld och av
      koppar.
 11.  Ocks dessa helgade konung David t HERREN, likasom han hade
      gjort med det silver och guld han hade tagit frn alla de folk
      som han hade underlagt sig:
 12.  frn aramerna, moabiterna, Ammons barn, filisterna och
      amalekiterna, s ock med det byte han hade tagit frn Hadadeser,
      Rehobs son, konungen i Soba.

 13.  Och nr David kom tillbaka frn sin seger ver aramerna, gjorde
      han sig ytterligare ett namn i Saltdalen, dr han slog aderton
      tusen man.
      >Ps. 60,2.
 14.  Och han insatte fogdar i Edom, i hela Edom insatte han fogdar;
      och alla edomer blevo David underdniga.  S gav HERREN seger t
      David, varhelst han drog fram.
      >4 Mos. 24,18. 2 Kon. 8,20 f.

 15.  David regerade nu ver hela Israel; och David skipade lag och
      rtt t allt sitt folk.
 16.  Joab, Serujas son, hade beflet ver krigshren, och Josafat
      Ahiluds son, var kansler.
      >2 Sam. 20,23 f.
 17.  Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, voro prster,
      och Seraja var sekreterare.
 18.  Benaja, Jojadas son, hade beflet ver kereterna och
      peleterna; dessutom voro Davids sner prster.
      >1 Kon. 1,38.
*10/09 Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet
                    Andra Samuelsboken, 9 Kapitlet

                   David bevisar barmhrtighet mot
                              Mefiboset.

  1.  Och David sade: Finnes nnu ngon kvar av Sauls hus, mot vilken
      jag kan bevisa barmhrtighet fr Jonatans skull?
  2.  Nu hade Sauls hus haft en tjnare vid namn Siba; honom hmtade
      man till David.  D sade konungen till honom: r du Siba?  Han
      svarade: Ja, din tjnare.
  3.  Konungen frgade: Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken
      jag kan bevisa barmhrtighet, ssom Gud r barmhrtig?  Siba
      svarade konungen: nnu finnes kvar en son till Jonatan, en som
      r ofrdig i ftterna.
      >1 Sam. 20,14 f. 2 Sam. 4,4.
  4.  Konungen frgade honom Var r han?  Siba svarade konungen: Han
      r nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.
      >2 Sam. 17,27 f.
  5.  D snde konung David och lt hmta honom frn Makirs, Ammiels
      sons, hus i Lo-Debar.
  6.  Nr s Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David,
      fll han ned p sitt ansikte och bugade sig.  D sade David:
      Mefiboset!  Han svarade: Ja, din tjnare hr.
  7.  David sade till honom: Frukta icke, ty jag vill bevisa
      barmhrtighet mot dig fr din fader Jonatans skull, och jag vill
      giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall
      ta vid mitt bord bestndigt.
  8.  D bugade han sig och sade: Vad r jag, din tjnare, eftersom
      du vnder dig till en sdan dd hund som jag r?
      >1 Sam. 24,15. 2 Kon. 8,13.

  9.  Drefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjnare, och sade till
      honom; Allt som Saul och hela hans hus har gt giver jag t
      din herres son.
 10.  Och du med dina sner och dina tjnare skall bruka jorden t
      honom och inbrga skrden, fr att din herres son m hava brd
      att ta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestndigt ta
      vid mitt bord.  Siba hade nmligen femton sner och tjugu
      tjnare.
 11.  D sade Siba till konungen: Din tjnare skall i alla stycken
      gra ssom min herre konungen bjuder sin tjnare.  Ja, svarade
      han, Mefiboset skall ta vid mitt bord, ssom vore han en av
      konungens sner.
 12.  Mefiboset hade en liten son, som hette Mika.  Och alla som bodde
      i Sibas hus blevo Mefibosets tjnare.
 13.  Sjlv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestndigt
      skulle ta vid konungens bord.  Och han var halt p bda
      ftterna.
*10/10 Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 10 Kapitlet

                 Ammons barn vanra Davids sndebud.
               David slr dem och deras bundsfrvanter
                              aramerna.

  1.  En tid hrefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev
      konung efter honom.
      >1 Krn. 19,1 f.
  2.  D sade David: Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vnskap,
      likasom hans fader bevisade mig vnskap.  Och David snde ngra
      av sina tjnare fr att trsta honom i hans sorg efter
      fadern.  Nr s Davids tjnare kommo till Ammons barns land,
  3.  sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: Menar du att
      David drmed att han snder trstare till dig vill visa dig att
      han rar din fader?  Nej, fr att underska staden, fr att
      bespeja och sedan frdrva den har David snt sina tjnare till
      dig.
  4.  D tog Hanun Davids tjnare och lt raka av dem halva skgget
      och skra av deras klder mitt p, nda uppe vid stet, och lt
      dem s g.
  5.  Nr man berttade detta fr David, snde han bud emot dem; ty
      mnnen voro ju mycket vanrade.  Och konungen lt sga: Stannen
      i Jeriko, till dess edert skgg hinner vxa ut, och kommen s
      tillbaka.

  6.  D nu Ammons barn insgo att de hade gjort sig frhatliga fr
      David, snde de bort och lejde frn Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba
      tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och
      av Tobs mn tolv tusen.
  7.  Nr David hrde detta, snde han stad Joab med hela hren, de
      tappraste krigarna.
  8.  Och Ammons barn drogo ut och stllde upp sig till strid framfr
      stadsporten; men de frn Aram-Soba och Rehob, vensom Tobs mn
      och maakaterna, stllde upp sig fr sig sjlva p fltet.
      >Dom. 11,3.
  9.  D Joab nu sg att han hade fiender bde framfr sig och bakom
      sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och
      stllde sedan upp sig mot aramerna.
 10.  Men det vriga folket verlmnade han t sin broder Absai,
      vilken med dem stllde upp sig mot Ammons barn.
 11.  Och han sade: Om aramerna bliva mig vermktiga, s skall du
      komma mig till hjlp; och om Ammons barn bliva dig vermktiga,
      s vill jag tga till din hjlp.
 12.  Var nu vid gott mod; ja, lt oss visa mod i striden fr vrt
      folk och fr vr Guds stder.  Sedan m HERREN gra vad honom
      tckes.
 13.  Drefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot aramerna
      och de flydde fr honom.
 14.  Men nr Ammons barn sgo att aramerna flydde, flydde ocks de
      fr Abisai och begvo sig in i staden.  D drog Joab bort ifrn
      Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
 15.  D allts aramerna sgo att de hade blivit slagna av Israel,
      frsamlade de sig allasammans.
 16.  Och Hadadeser snde bud att de aramer som bodde p andra sidan
      floden skulle rycka ut; dessa kommo d till Helam, anfrda av
      Sobak, Hadadesers hrhvitsman.
 17.  Nr detta blev berttat fr David, frsamlade han hela Israel
      och gick ver Jordan och kom till Helam; och aramerna stllde
      upp sig i slagordning mot David och gvo sig i strid med honom.
 18.  Men aramerna flydde fr Israel, och David drpte av aramerna
      manskapet p sju hundra vagnar, s ock fyrtio tusen ryttare;
      deras hrhvitsman Sobak slog han ock dr till dds.
 19.  D allts Hadadesers alla lydkonungar sgo att de hade blivit
      slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem
      underdniga.  Efter detta fruktade aramerna fr att vidare
      hjlpa Ammons barn.
*10/11 Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 11 Kapitlet

               Rabbas belgring.  Davids ktenskapsbrott
                   med Bat-Seba och hans blodskuld.

  1.  Fljande r, vid den tid d konungarna plgade draga i flt,
      snde David stad Joab och med honom sina tjnare och hela
      Israel; och de hrjade Ammons barns land och belgrade Rabba,
      medan David stannade kvar i Jerusalem.
      >2 Sam. 12,26 f. 1 Krn. 20,1.
  2.  D hnde sig en afton, nr David hade sttt upp frn sitt lger
      och gick omkring p konungshusets tak, att han frn taket fick
      se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skda.
  3.  David snde d stad och frfrgade sig om kvinnan, och man
      sade: Det r Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.
  4.  D snde David ngra mn med uppdrag att hmta henne, och hon
      kom till honom, och han lg hos henne, nr hon hade helgat sig
      frn sin orenhet.  Sedan tervnde hon hem.
      >3 Mos. 15,19.

  5.  Men kvinnan blev havande; hon snde d stad och lt underrtta
      David drom och sga: Jag r havande.
  6.  D snde David till Joab detta bud: Snd till mig hetiten
      Uria.  S snde d Joab Uria till David.
  7.  Och nr Uria kom till David, frgade denne om det stod vl till
      med Joab och med folket, och huru kriget gick.
  8.  Drefter sade David till Uria: G nu ned till ditt hus och tv
      dina ftter.  Nr d Uria gick ut ur konungens hus, sndes en
      gva frn konungen efter honom.
  9.  Men Uria lade sig till vila vid ingngen till konungshuset,
      jmte hans herres alla andra tjnare, och gick icke ned till
      sitt eget hus.
 10.  Detta berttade man fr David och sade: Uria har icke gtt ned
      till sitt hus.  D sade David till Uria: Du kommer ju frn
      resan; varfr har du d icke gtt ned till ditt hus?
 11.  Uria svarade David: Arken och Israel och Juda bo nu i
      lgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjnare ro
      lgrade ute p marken: skulle jag d g in i mitt hus fr att
      ta och dricka och ligga hos min hustru?  S sant du lever, s
      sant din sjl lever: jag vill icke gra s.
      >1 Sam. 4,3 f.
 12.  D sade David till Uria: Stanna hr ocks i dag, s vill jag i
      morgon snda dig stad.  S stannade d Uria i Jerusalem den
      dagen och den fljande.
 13.  Och David inbjd honom till sig och lt honom ta och dricka med
      sig och gjorde honom drucken.  Men om aftonen gick han ut och
      lade sig p sitt lger tillsammans med sin herres tjnare, och
      gick icke ned till sitt hus.
 14.  Fljande morgon skrev David ett brev till Joab och snde det med
      Uria.
 15.  I brevet skrev han s: Stllen Uria lngst fram, dr striden r
      som hftigast, och dragen eder sedan tillbaka frn honom, s att
      han bliver slagen till dds.
 16.  Under belgringen av staden skickade d Joab Uria till den plats
      dr han visste att de tappraste mnnen funnos.
 17.  Och mnnen i staden gjorde ett utfall och gvo sig i strid med
      Joab, och flera av folket, av Davids tjnare, fllo; ocks
      hetiten Uria ddades.
 18.  D snde Joab och lt bertta fr David allt vad som hade hnt
      under striden.
 19.  Och han bjd budbraren och sade: Nr du har omtalat fr
      konungen allt vad som har hnt under striden,
 20.  d upptndes kanske konungens vrede, och han sger till dig:
      'Varfr gingen I under striden s nra intill staden?  Vissten I
      icke att de skulle skjuta uppifrn muren?
 21.  Vem var det som slog ihjl Abimelek, Jerubbesets son?  Var det icke
      en kvinna som kastade en kvarnsten ned p honom frn muren, s
      att han ddades, dr i Tebes?  Varfr gingen I d s nra intill
      muren?'  Men d skall du sga: 'Din tjnare Uria, hetiten, r ock
      dd.'
      >Dom. 9,53.

 22.  Budbraren gick stad och kom och berttade fr David allt vad
      Joab hade snt honom att sga;
 23.  budbraren sade till David: Mnnen blevo oss vermktiga och
      drogo ut mot oss p fltet, men vi slogo dem tillbaka nda till
      stadsporten.
 24.  D skto skyttarna uppifrn muren p dina tjnare, s att flera
      av konungens tjnare ddades; din tjnare Uria, hetiten, r ock
      dd.
 25.  D sade David till budbraren: S skall du sga till Joab: 'Lt
      icke detta frtryta dig, ty svrdet frtr n den ene, n den
      andre; fortsatt med kraft stadens belgring och frstr den.'
      Och intala honom s mod.

 26.  D nu Urias hustru hrde att hennes man Uria var dd, hll hon
      ddsklagan efter sin man.
 27.  Och nr sorgetiden var frbi, snde David och lt hmta henne
      hem till sig, och hon blev hans hustru; drefter fdde hon honom
      en son.  Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
*10/12 Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 12 Kapitlet

                 Natans strafftal till David.  Davids
                 nger.  Barnets dd.  Salomos fdelse.
                           Rabbas ervring.

  1.  Och HERREN snde Natan till David.  Nr han kom in till honom,
      sade han till honom: Tv mn bodde i samma stad; den ene var
      rik och den andre fattig.
  2.  Den rike hade fr och fkreatur i stor myckenhet.
  3.  Men den fattige hade icke mer n ett enda litet lamm, som han
      hade kpt; han uppfdde det, och det vxte upp hos honom och
      hans sner, tillsammans med dem: det t av hans brdstycke och
      drack ur hans bgare och lg i hans famn och var fr honom ssom
      en dotter.
  4.  S kom en vgfarande till den rike mannen; d nndes han icke
      taga av sina fr och fkreatur fr att tillreda t den resande
      som hade kommit till honom, utan han tog den fattige mannens
      lamm och tillredde det t mannen som hade kommit till honom.
  5.  D upptndes Davids vrede storligen mot den mannen, och han sade
      till Natan: S sant HERREN lever: ddens barn r den man som
      har gjort detta.
  6.  Och lammet skall han erstta fyradubbelt, drfr att han gjorde
      sdant, och eftersom han var s obarmhrtig.
      >2 Mos. 22,1.
  7.  Men Natan sade till David: Du r den mannen.  S sger HERREN,
      Israels Gud: Jag har smort dig till konung ver Israel, och jag
      har rddat dig ur Sauls hand.
      >1 Sam. 16,1, 13.
  8.  Jag har givit dig din herres hus och lagt din herres hustrur i
      din famn; ja jag har givit dig Israels hus och Juda.  Och om
      detta skulle vara fr litet, s vore jag villig att ytterligare
      giva dig bde ett och annat.
  9.  Varfr har du d fraktat HERRENS ord och gjort vad ont r i
      hans gon?  Hetiten Uria har du ltit sl ihjl med svrd, och
      hans hustru har du tagit till hustru t dig sjlv; ja, honom har
      du drpt med Ammons barns svrd.
      >2 Sam. 11,15 f., 27.
 10.  S skall nu icke heller svrdet vika ifrn ditt hus till evig
      tid, drfr att du har fraktat mig och tagit hetiten Urias
      hustru till hustru t dig.
 11.  S sger HERREN: Se, jag skall lta olyckor komma ver dig frn
      ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur infr dina gon
      och giva dem t en annan, och han skall ligga hos dina hustrur
      mitt p ljusa dagen.
      >5 Mos. 28,30.  2 Sam. 13,1 f. 15,1 f. 16,22. 18,9 f. 1 Kon. 1,5 f.
 12.  Ty vl har du gjort sdant i hemlighet, men jag vill lta detta
      ske infr hela Israel, och det p ljusa dagen.

 13.  D sade David till Natan: Jag har syndat mot HERREN.  Natan
      sade till David: S har ock HERREN tillgivit dig din synd; du
      skall icke d.
      >Ps. 51,1 f. Syr. 47,11.
 14.  Men eftersom du genom denna grning har kommit HERRENS fiender
      att frakta honom, skall ock den son som har blivit fdd t dig
      dden d.
      >2 Sam. 11,27.
 15.  Sedan gick Natan hem igen.  Och HERREN slog barnet som Urias
      hustru hade ftt t David, han slog det, s att det blev
      ddssjukt.
 16.  D skte David Gud fr gossens skull; och David hll fasta, och
      nr han kom hem, lg han p bara marken ver natten.
 17.  D stodo de ldste i hans hus upp och gingo till honom, fr att
      frm honom att stiga upp frn marken; men han ville icke, och
      han t icke heller ngot med dem.

 18.  Men p sjunde dagen dog barnet.  D fruktade Davids tjnare att
      om tala fr honom att barnet hade dtt, ty de tnkte: Nr vi
      talade till honom, medan barnet nnu levde, ville han ju icke
      lyssna till vra ord.  Huru skulle vi d kunna sga till honom
      att barnet har dtt?  Han kunde gra ngot ont.
 19.  Men nr David sg att hans tjnare viskade med varandra, frstod
      han att barnet hade dtt.  D frgade David sina tjnare: Har
      barnet dtt?  De svarade: Ja.
 20.  D stod David upp frn marken och tvdde sig och smorde sig och
      bytte om klder och gick in i HERRENS hus och tillbad.  Och nr
      han kom hem igen, begrde han att man skulle stta fram mat t
      honom, och han t.
 21.  D sade hans tjnare till honom: Varfr gr du p detta stt?
      Medan barnet levde, fastade du och grt fr dess skull; men s
      snart barnet har dtt, str du upp och ter!
 22.  Han svarade: s lnge barnet nnu levde, fastade och grt jag,
      ty jag tnkte: 'Vem vet, kanhnda bliver HERREN mig ndig och
      lter barnet f leva.'
 23.  Men nu, nr det har dtt, varfr skulle jag d fasta?  Kan jag
      vl skaffa honom tillbaka igen?  Jag gr bort till honom, men han
      kommer icke tillbaka till mig.

 24.  Och David trstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne
      och lg hos henne.  Och hon fdde en son, t vilken han gav
      namnet Salomo.  Och HERREN lskade honom
      >1 Krn. 3,5. 22,9. Matt. 1,6.
 25.  och snde ett budskap med profeten Natan, och denne gav honom
      namnet Jedidja[1], fr HERRENS skull.

 26.  Och Joab angrep Rabba i Ammons barns land och intog
      konungastaden.
      >2 Sam. 11,1. 1 Krn. 20,1.
 27.  Sedan snde Joab bud till David och lt sga honom: Jag har
      angripit Rabba och har redan intagit Vattenstaden.
 28.  S frsamla du nu det vriga folket och belgra staden och intag
      den, s att det icke bliver jag som intager staden och fr bra
      namnet drfr.
 29.  D frsamlade David allt folket och tgade till Rabba och angrep
      det och intog det.
 30.  Och han tog deras konungs krona frn hans huvud; den vgde en
      talent guld och var prydd med en dyrbar sten.  Den sattes nu p
      Davids huvud.  Och han frde ut byte frn staden i stor
      myckenhet.
 31.  Och folket drinne frde han ut och lade dem under sgar och
      trskvagnar av jrn och bilor av jrn och verlmnade dem t
      Molok.  S gjorde han mot Ammons barns alla stder.  Sedan vnde
      David med allt folket tillbaka till Jerusalem.

[1]  D. . Herrens lskling.
*10/13 Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 13 Kapitlet

                   Amnon krnker Tamar och ddas av
                         Absalom; denne flyr.

  1.  Drefter tilldrog sig fljande Davids son Absalom hade en skn
      syster som hette Tamar, och Davids son Amnon fattade krlek till
      henne.
      >2 Sam. 3,2.
  2.  Ja, Amnon kom fr sin syster Tamars skull i en sdan vnda att
      han blev sjuk; ty hon var jungfru, och det syntes Amnon icke
      vara mjligt att gra henne ngot.
  3.  Men Amnon hade en vn, som hette Jonadab, en son till Davids
      broder Simea; och Jonadab var en mycket klok man.
      >1 Sam. 16,9. 2 Sam. 21,21. 1 Krn. 2,13.
  4.  Denne sade nu till honom: Varfr ser du var morgon s avtrd
      ut, du konungens son?  Vill du icke sga mig det?  Amnon
      svarade honom: Jag har fattat krlek till min broder Absaloms
      syster Tamar.
  5.  Jonadab sade till honom: Lgg dig p din sng och gr dig sjuk.
      Nr d din fader kommer fr att beska dig, s sg till honom:
      'Lt min syster Tamar komma och giva mig ngot att ta, men lt
      henne tillreda maten infr mina gon; s att jag ser det och kan
      f den ur hennes hand att ta.'
  6.  D lade Amnon sig och gjorde sig sjuk.  Nr nu konungen kom fr
      att beska honom, sade Amnon till konungen: Lt min syster
      Tamar komma hit och tillaga tv kakor infr mina gon, s att
      jag kan f dem ur hennes hand att ta.

  7.  D snde David bud in i huset till Tamar och lt sga: G till
      din broder Amnons hus och red till t honom ngot att ta.
  8.  Tamar gick d stad till sin broder Amnons hus, dr denne lg
      till sngs.  Och hon tog deg och kndade den och gjorde drav
      kakor infr hans gon och grddade kakorna.
  9.  Drefter tog hon pannan och lade upp dem drur infr hans gon;
      men han ville icke ta.  Och Amnon sade: Lt alla g ut
      hrifrn.  D gingo alla ut drifrn.
 10.  Sedan sade Amnon till Tamar: Br maten hitin i kammaren, s att
      jag fr den ur din hand att ta.  D tog Tamar kakorna som hon
      hade tillrett och bar dem in i kammaren till sin broder Amnon.
 11.  Men nr hon kom fram med dem till honom, fr att han skulle ta,
      fattade han i henne och sade till henne: Kom hit och ligg hos
      mig, min syster.
 12.  Hon sade till honom: Ack nej, min broder, krnk mig icke; ty
      sdant fr icke ske i Israel.  Gr icke en sdan galenskap.
      >3 Mos 18,9. 20,17. 5 Mos. 27,22.
 13.  Vart skulle jag d taga vgen med min skam?  Och du sjlv skulle
      ju sedan i Israel hllas fr en dre.  Tala nu med konungen; han
      vgrar nog icke att giva mig t dig.
 14.  Men han ville icke lyssna till hennes ord och blev henne
      vermktig och krnkte henne och lg hos henne.
 15.  Men drefter fick Amnon en mycket stor motvilja mot henne; ja,
      den motvilja han fick mot henne var strre n den krlek han
      hade haft till henne.  Och Amnon sade till henne: St upp och g
      din vg.
 16.  D sade hon till honom: Gr dig icke skyldig till ett s svrt
      brott som att driva bort mig; det vore vrre n det andra som du
      har gjort med mig.
 17.  Men han ville icke hra p henne, utan ropade p den unge man
      som han hade till tjnare och sade: Driven denna kvinna ut
      hrifrn, och rigla du drren efter henne.
 18.  Och hon hade en fotsid livkldnad p sig; ty i sdana kpor voro
      konungens dttrar kldda, s lnge de voro jungfrur.  Nr
      tjnaren nu hade frt ut Tamar och riglat drren efter henne,
 19.  tog hon aska och strdde p sitt huvud, och den fotsida
      livkldnaden som hon hade p sig rev hon snder; och hon lade
      handen p sitt huvud och gick dr ropande och klagande.
      >Job 2,12. Jer. 2,37.
 20.  D sade hennes broder Absalom till henne: Har din broder Aminon
      varit hos dig?  Tig nu stilla, min syster; han r ju din broder.
      Lgg denna sak icke s p sinnet.  S stannade d Tamar i sin
      broder Absaloms hus i svr sorg.
 21.  Men nr konung David fick hra allt detta, blev han mycket vred.
 22.  Och Absalom talade intet med Amnon, varken gott eller ont, ty
      Absalom hatade Amnon, drfr att denne hade krnkt hans syster
      Tamar.

 23.  Tv r drefter hade Absalom frklippning i Baal-Hasor, som
      ligger vid Efraim.  Och Absalom inbjd d alla konungens sner.
 24.  Absalom kom till konungen och sade: Din tjnare skall nu hava
      frklippning; jag beder att konungen ville jmte sina tjnare g
      med din tjnare.
      >1 Sam. 25,2, 36.
 25.  Men konungen svarade Absalom Nej, min son, vi m icke
      allasammans g med, ty vi vilja icke vara dig till besvr.  Och
      fastn han bad honom entrget, ville han icke g, utan gav honom
      sin avskedshlsning.
 26.  D sade Absalom: Om du icke vill, s lt dock min broder Amnon
      g med oss.  Konungen frgade honom: Varfr skall just han g
      med dig?
 27.  Men Absalom bad honom s entrget, att han lt Amnon och alla de
      vriga konungasnerna g med honom.

 28.  Och Absalom bjd sina tjnare och sade: Sen efter, nr Amnons
      hjrta bliver glatt av vinet; och nr jag d sger till eder:
      'Huggen ned Amnon', s dden honom utan fruktan.  Det r ju jag
      som bjuder eder det, varen frimodiga och skicken eder ssom
      kcka mn.
 29.  Och Absaloms tjnare gjorde med Amnon ssom Absalom hade bjudit.
      D stodo alla konungens sner upp och satte sig var och en p
      sin mulsna och flydde.
 30.  Medan de nnu voro p vg, kom till David ett rykte om att
      Absalom hade huggit ned alla konungens sner, s att icke en
      enda av dem fanns kvar.
 31.  D stod konungen upp och rev snder sina klder och lade sig p
      marken, under det att alla hans tjnare stodo dr med
      snderrivna klder.
 32.  Men Jonadab, som var son till Davids broder Simea, tog till orda
      och sade: Min herre m icke tnka att de hava ddat alla de
      unga mnnen, konungens sner, det r Amnon allena som r dd.
      Ty Absaloms uppsyn har bdat olycka nda ifrn den dag d denne
      krnkte hans syster Tamar.
 33.  S m nu min herre konungen icke akta p detta som har blivit
      sagt, att alla konungens sner ro dda; nej, Amnon allena r
      dd.

 34.  Emellertid flydde Absalom.  -- Nr nu mannen som stod p vakt
      lyfte upp sina gon, fick han se mycket folk komma frn vgen
      bakom honom, vid sidan av berget.
 35.  D sade Jonadab till konungen: Se, dr komma konungens sner.
      Ssom din tjnare sade, s har det gtt till.
 36.  Just nr han hade sagt detta, kommo konungens sner; och de
      brusto ut i grt.  Ocks konungen och alla hans tjnare grto
      hftigt och bitterligen.
 37.  Men Absalom hade flytt och begivit sig till Talmai, Ammihurs
      son, konungen i Gesur.  Och David srjde hela tiden sin son.
      >2 Sam. 3,3.
 38.  Sedan Absalom hade flytt och begivit sig till Gesur, stannade
      han dr i tre r.
 39.  Och konung David avstod ifrn att draga ut mot Absalom, ty han
      trstade sig ver att Amnon var dd.
*10/14 Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 14 Kapitlet

               Kvinnan frn Tekoa infr David.  Absaloms
                       terkomst och bendning.

  1.  Men Joab, Serujas son, mrkte att konungens hjrta var vnt mot
      Absalom.
  2.  D snde Joab till Tekoa och lt drifrn hmta en klok kvinna
      och sade till henne: Ltsa att du har sorg, och kld dig i
      sorgklder och smrj dig icke med olja, utan skicka dig ssom en
      kvinna som i lng tid har haft sorg efter en dd.
  3.  G s in till konungen och tala till honom ssom jag sger dig.
      Joab lade nu orden i hennes mun.
  4.  Och kvinnan frn Tekoa talade med konungen; hon fll ned till
      jorden p sitt ansikte och bugade sig och sade: Hjlp, o
      konung!
  5.  Konungen sade till henne: Vad fattas dig?  Hon svarade: Ack,
      jag r nka; min man r dd.
  6.  Och din tjnarinna hade tv sner; dessa bda kommo i trta med
      varandra ute p marken, dr ingen fanns, som kunde trda emellan
      och hindra dem; den ene slog d ned den andre och ddade honom.
  7.  Och nu har hela slkten rest sig upp mot din tjnarinna, och de
      sga: 'Giv hit honom som slog ned sin broder, s att vi f dda
      honom, drfr att han har tagit sin broders liv och drpt honom;
      p det sttet frgra vi ock arvingen.'  P det att efter min
      man varken namn eller efterkommande m finnas p jorden, vilja
      de utslcka den gnista av mig, som nnu r kvar.
      >5 Mos. 19,11 f.
  8.  D sade konungen till kvinnan: G hem igen; jag vill giva
      befallning om dig.
  9.  Kvinnan frn Tekoa sade till konungen: P mig, o min herre
      konung, och p min faders hus vile missgrningen, men konungen
      och hans tron vare utan skuld.
 10.  Konungen sade: Om ngon sger ngot t dig, s fr honom till
      mig; han skall sedan icke mer antasta dig.
 11.  Hon sade: Ja, m konungen tnka p HERREN, sin Gud, s att
      blodshmnaren icke fr gra olyckan strre, och s att de icke
      frgra min son.  D sade han: S sant HERREN lever, icke ett
      hr av din son skall falla p jorden.
      >4 Mos 35,10 f. 5 Mos. 19,2 f. Jos. 20,1 f.
 12.  Men kvinnan sade: Lt din tjnarinna tala nnu ett ord till min
      herre konungen.  Han sade: Tala.
 13.  D sade kvinnan: Varfr r du d s sinnad mot Guds folk?  Nr
      konungen talar s, d ligger ju dri att han sjlv br p skuld,
      eftersom konungen icke lter sin frskjutne son komma tillbaka.
 14.  Vi mste ju alla d och ro d ssom vatten som spilles p
      jorden, vilket icke kan samlas upp igen.  Men Gud tager icke
      livet bort, utan han tnker ut vad gras kan, fr att den
      frskjutne icke m frbliva frskjuten och skild frn honom.
      >Ps. 89,49. Hes. 18,23, 32.
 15.  Och att jag nu har kommit fr att tala detta till min herre
      konungen, det har skett drfr att folket frskrckte mig.  D
      tnkte din tjnarinna: Jag vill dock tala med konungen; kanhnda
      skall konungen uppfylla sin trlinnas nskan.
 16.  Ja, konungen skall lyssna till sin trlinna och rdda mig frn
      den mans hand, som vill frgra bde mig och min son frn Guds
      arvedel.
 17.  Och din tjnarinna tnkte: Min herre konungens ord skall giva
      mig ro.  Ty min herre konungen r lik Guds ngel dri att han hr
      allt, bde gott och ont.  Och nu vare HERREN, din Gud, med dig.
      >2 Sam. 19,27.

 18.  D svarade konungen och sade till kvinnan: Dlj icke fr mig
      ngot av det varom jag nu vill frga dig.  Kvinnan sade: Min
      herre konungen tale.
 19.  D sade konungen: Har icke Joab sin hand med i allt detta?
      Kvinnan svarade och sade: S sant du lever, min herre konung:
      om min Herre konungen talar ngot, s kan ingen komma undan det,
      vare sig t hger eller t vnster.  Ja, det r din tjnare Joab
      som har bjudit mig detta, och han har lagt i din tjnarinnas mun
      allt vad jag har sagt.
 20.  Fr att giva saken ett annat utseende har din tjnare Joab
      handlat p detta stt; men min herre liknar i vishet Guds ngel
      och vet allt som sker p jorden.

 21.  S sade d konungen till Joab: Vlan, jag vill gra ssom du
      nskar.  G nu och fr tillbaka den unge mannen Absalom.
 22.  D fll Joab ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig och
      vlsignade konungen; och Joab sade: I dag mrker din tjnare
      att jag har funnit nd fr dina gon, min herre konung, eftersom
      konungen uppfyller sin tjnares nskan.
 23.  Och Joab stod upp och begav sig till Gesur och frde Absalom
      till Jerusalem.
      >2 Sam. 13,27.
 24.  Men konungen sade: Han fr begiva sig till sitt hus, men han
      fr icke komma infr mitt ansikte.  D begav sig Absalom till
      sitt hus, och kom icke infr konungens ansikte.

 25.  Men i hela Israel fanns ingen s skn man som Absalom, ingen som
      man s mycket prisade: frn hans fotblad upp till hans hjssa
      fanns icke ngot fel p honom
 26.  Och nr han lt klippa hret p sitt huvud -- vid slutet av vart
      r lt han klippa det, ty det blev honom d s tungt att han
      mste lta klippa det -- s befanns det, att nr man vgde hret
      frn hans huvud, d vgde det tv hundra siklar, efter
      konungsvikt.
 27.  Och t Absalom fddes tre sner och en dotter, som fick namnet
      Tamar; hon var en skn kvinna.
      >2 Sam. 18,18

 28.  Nr Absalom hade bott tv hela r i Jerusalem utan att f komma
      infr konungens ansikte,
 29.  snde han bud efter Joab, i avsikt att skicka denne till
      konungen; men han ville icke komma till honom.  Och han snde
      bud nnu en gng, men han ville nd icke komma.
 30.  D sade han till sina tjnare: I sen att Joab dr har ett
      kerstycke vid sidan av mitt, och p det har han korn; gn nu
      dit och tnden eld drp.  S tnde d Absaloms tjnare eld p
      kerstycket.
 31.  D stod Joab upp och gick hem till Absalom och sade till honom:
      Varfr hava dina tjnare tnt eld p mitt kerstycke?
 32.  Absalom svarade Joab: Jag snde ju till dig och lt sga: Kom
      hit, s att jag kan skicka dig till konungen och lta sga:
      'Varfr fick jag komma hem frn Gesur?  Det hade varit bttre
      fr mig, om jag nnu vore kvar dr.'  Nu vill jag komma infr
      konungens ansikte; och finnes ngon missgrning hos mig, s m
      han dda mig.
 33.  D gick Joab till konungen och sade honom detta.  Denne kallade
      d till sig Absalom, och han kom till konungen; och han fll ned
      fr honom p sitt ansikte och bugade sig till jorden infr
      konungen.  Och konungen kysste Absalom.
*10/15 Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 15 Kapitlet

               Absaloms stmplingar och uppror.  Davids
                                flykt.

  1.  En tid hrefter skaffade Absalom sig vagn och hstar, drtill
      ock femtio man som lpte framfr honom.
      >1 Kon. 1,5.
  2.  Och Absalom plgade bittida om morgonen stlla sig vid sidan av
      vgen som ledde till porten, och s ofta ngon d var p vg
      till konungen med en rttssak som han ville hava avdmd, kallade
      Absalom honom till sig och frgade: Frn vilken stad r du?
      Nr han d svarade: Din tjnare r frn den och den av Israels
      stammar,
  3.  sade Absalom till honom: Din sak r visserligen god och rtt,
      men du har ingen som hr p dig hos konungen.
  4.  Och Absalom tillade: Ack om jag bleve satt till domare i
      landet!  Om d var och en som hade ngon rtts- och domssak komme
      till mig, s skulle jag skaffa honom rttvisa.
  5.  Och nr ngon gick fram fr att buga sig fr honom, rckte han
      ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
  6.  P detta stt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo fr
      att f ngon sak avdmd hos konungen.  S frledde Absalom
      Israels mn.

  7.  Fyrtio r voro nu frlidna, d Absalom en gng sade till
      konungen: Lt mig begiva mig till Hebron fr att dr infria det
      lfte som jag har gjort t HERREN.
  8.  Ty din tjnare gjorde ett lfte, nr jag bodde i Gesur i Aram;
      jag sade: 'Om HERREN lter mig komma tillbaka till Jerusalem, s
      vill jag hlla en gudstjnst t HERREN.'
      >1 Mos. 28,20 f. 2 Sam. 13.37 f
  9.  Konungen sade till honom: G i frid.  D stod han upp och begav
      sig till Hebron.
 10.  Men Absalom snde ut hemliga budbrare till alla Israels stammar
      och lt sga: Nr I hren basunen ljuda, s sgen: 'Nu har
      Absalom blivit konung i Hebron.'
 11.  Och med Absalom hade fljt tv hundra mn frn Jerusalem, som
      voro inbjudna och fljde med i all oskuld, utan att veta om
      ngonting.
 12.  Medan Absalom offrade slaktoffren, snde han ocks och lt hmta
      giloniten Ahitofel, Davids rdgivare, frn hans stad Gilo.  Och
      sammansvrjningen vxte i styrka, och i allt strre myckenhet
      gick folket ver till Absalom.
      >1 Krn. 27,33.

 13.  Men en budbrare kom till David och sade: Israels mn hava vnt
      sina hjrtan till Absalom.
 14.  D sade David till alla sina tjnare, dem som han hade hos sig i
      Jerusalem: Upp, lt oss fly, ty ingen annan rddning finnes fr
      oss undan Absalom.  Skynden eder stad, s att han icke med hast
      kommer ver oss och fr olycka ver oss och slr stadens
      invnare med svrdsegg.
      >Ps. 3,1 f.
 15.  Konungens tjnare svarade konungen: Till allt vad min herre
      konungen behagar ro dina tjnare redo.
 16.  D drog konungen ut, och allt hans husfolk fljde honom; dock
      lmnade konungen kvar tio av sina bihustrur fr att vakta huset.
 17.  S drog d konungen ut, och allt folket fljde honom; men de
      stannade vid Bet-Hammerhak.
 18.  Och alla hans tjnare tgade frbi p sidan om honom, s ock
      alla kereterna och peleterna; och alla gatiterna, sex hundra
      man, som hade fljt med honom frn Gat, tgade likaledes frbi
      framfr konungen.
      >2 Sam. 8,18.
 19.  D sade konungen till gatiten Ittai: Varfr gr ocks du med
      oss?  Vnd om och stanna hos den som nu r konung; du r ju en
      frmling och drtill landsflyktig frn ditt hem.
 20.  I gr kom du; skulle jag d i dag lta dig irra omkring med oss
      p var frd, nu d jag sjlv gr jag vet icke vart?  Vnd
      tillbaka och fr dina brder tillbaka med dig; m nd och
      trofasthet bevisas eder.
 21.  Men Ittai svarade konungen och sade: S sant HERREN lever, och
      s sant min herre konungen lever: p den plats dr min herre
      konungen r, dr vill ock din tjnare vara, det m glla liv
      eller dd.
      >Rut 1,16 f.
 22.  D sade David till Ittai: Kom d och drag med.  Och gatiten
      Ittai drog med jmte alla sina mn och alla kvinnor och barn som
      han hade med sig.
 23.  Och hela landet grt hgljutt, nr allt folket drog fram.  Och
      d nu konungen gick ver bcken Kidron, gick ock allt folket
      ver och tog vgen t knen.
      >Joh. 18,1.
 24.  Bland de andra sg man ock Sadok jmte alla leviterna, och de
      buro med sig Guds frbundsark; men de satte ned Guds ark --
      varvid ocks Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket
      hade hunnit draga fram ur staden.
 25.  D sade konungen till Sadok: Fr Guds ark tillbaka in i
      staden.  Om jag finner nd fr HERRENS gon, lter han mig komma
      tillbaka, s att jag ter fr se honom och hans boning.
      >Ps. 27,4.
 26.  Men om han sger s: 'Jag har icke behag till dig' -- se, d r
      jag redo; han gre d med mig ssom honom tckes.
      >1 Sam. 3,18. 2 Sam. 10,12.
 27.  Och konungen sade till prsten Sadok: Du r ju siare; vnd
      tillbaka till staden i frid.  Och din son Ahimaas och Ebjatars
      son Jonatan, bda edra sner, m flja med eder.
      >1 Sam. 9,9. 2 Sam. 17,17.
 28.  Se, jag vill drja vid frjstllena i knen, till dess att ett
      budskap kommer frn eder med underrttelser till mig.
 29.  D frde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och
      stannade dr.

 30.  Men David gick grtande uppfr Oljeberget med verhljt huvud
      ock bara ftter; och allt folket som fljde med honom hade ock
      hljt ver sina huvuden och gingo ditupp under grt.
      >2 Sam. 19,4. Est. 6,12. Jer. 14,3 f
 31.  Och nr man berttade fr David att Ahitofel var med bland dem
      som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: HERRE, gr
      Ahitofels rd till drskap.
      >Jobs 5,12.
 32.  Nr sedan David hade kommit upp p bergstoppen, dr man plgade
      tillbedja Gud, d kom arkiten Husai emot honom, med snderriven
      livkldnad och med jord p sitt huvud.
 33.  David sade till honom: Om du gr med mig, s bliver du mig till
      besvr.
 34.  Men om du vnder tillbaka till staden och sger till Absalom:
      'Din tjnare vill jag vara, o konung; jag har frut varit din
      faders tjnare, men nu vill jag vara din tjnare', s kan du
      gagna mig med att gra Ahitofels rd om intet.
      >2 Sam. 17,6 f.
 35.  Dr har du ju ock prsterna Sadok och Ebjatar; allt vad du fr
      hra frn konungens hus m du meddela prsterna Sadok och
      Ebjatar.
 36.  De hava ju ock dr sina bda sner hos sig: Sadok har Ahimaas,
      och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I snda mig bud om allt
      vad I fn hra.
 37.  S gick d Husai, Davids vn[1], in i staden.  Och jmvl Absalom
      drog in i Jerusalem.

[1]  Se Vn i Ordfrkl.
*10/16 Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 16 Kapitlet

                Sibas anklagelse mot Mefiboset.  Simeis
                frbannelser.  Husais list.  Ahitofels
                            skndliga rd.

  1.  Nr David hade gtt framt ett litet stycke frn bergstoppen, d
      mtte honom Siba, Mefibosets tjnare, med ett par lastade snor,
      som buro tv hundra brd, ett hundra russinkakor, ett hundra
      fruktkakor och en vinlgel.
      >2 Sam. 9,2 f.
  2.  D sade konungen till Siba: Vad vill du med detta?  Siba
      svarade: snorna skola vara fr konungens husfolk till att rida
      p, brdet och fruktkakorna skola tjnarna hava att ta, och
      vinet skola de trstande hava att dricka i knen.
  3.  Konungen sade: Men var r din herres son?  Siba svarade
      konungen: Han r kvar i Jerusalem; ty han tnkte: 'Nu skall
      Israels hus giva mig tillbaka min faders rike.'
      >2 Sam. 19,27.
  4.  D sade konungen till Siba: Se, allt vad Mefiboset ger skall
      vara ditt.  Siba svarade: Jag faller ned fr dig; lt mig finna
      nd fr dina gon, min herre konung.

  5.  Nr sedan konung David hade kommit till Bahurim, d trdde
      drifrn ut en man som var beslktad med Sauls hus och hette
      Simei, Geras son; han trdde fram och for ut i frbannelser.
      >2 Sam. 19,19. 1 Kon. 2,8 f.
  6.  Och han kastade stenar p David och p alla konung Davids
      tjnare, fastn allt folket och alla hjltarna omgvo denne,
      bde till hger och till vnster.
  7.  Och Simeis ord, nr han frbannade honom, voro dessa: Bort,
      bort, du blodsman, du ogrningsman!
  8.  HERREN lter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka ver dig, du
      som har blivit konung i hans stlle; HERREN giver nu
      konungadmet t din son Absalom.  Se, nu har du kommit i den
      olycka du frtjnade, ty en blodsman r du.
  9.  D sade Abisai, Serujas son, till konungen: Varfr skall den
      dda hunden dr f frbanna min herre konungen?  Lt mig g dit
      och hugga huvudet av honom.
      >1 Sam. 24,15. 26,8. 2 Sam. 9,8. 19,21.
 10.  Men konungen svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
      sner?  Om han frbannar, och om det r HERREN som har bjudit
      honom att frbanna David, vem trs d frga: 'Varfr gr du s?'
      >2 Sam. 19,22. 1 Kon. 2,8 f., 36 f. Joh. 18,11.
 11.  Och David sade ytterligare till Abisai och till alla sina
      tjnare: Min son, han som har utgtt frn mitt eget liv, str
      mig ju efter livet; med huru mycket mer skl d denne
      benjaminit!  Lten honom vara, m han frbanna; ty HERREN har
      befallt honom det.
 12.  Kanhnda skall HERREN se till den ortt mig sker, s att HERREN
      ter giver mig lycka, till gengld fr den frbannelse som i dag
      uttalas ver mig.
 13.  Och David gick med sina mn vgen fram, under det att Simei gick
      lngs utmed berget, jmsides med honom, och for ut i
      frbannelser och kastade stenar och grus, dr han gick jmsides
      med honom.
 14.  Nr s konungen, med allt folket som fljde honom, hade kommit
      till Ajefim, rastade han dr.

 15.  Men Absalom hade med allt sitt folk, Israels mn, kommit till
      Jerusalem; han hade d ocks Ahitofel med sig.
 16.  Nr nu arkiten Husai, Davids vn, kom till Absalom, ropade Husai
      till Absalom: Leve konungen!  Leve konungen!
 17.  Absalom sade till Husai: r det s du visar din krlek mot din
      vn?  Varfr har du icke fljt med din vn?
 18.  Husai svarade Absalom: Nej, den som HERREN och detta folk och
      alla Israels mn hava utvalt, honom vill jag tillhra, och hos
      honom vill jag stanna.
 19.  Och dessutom, vilken br jag tjna?  Br jag icke tjna infr
      hans son?  Jo, ssom jag har tjnat infr din fader, s vill jag
      ock gra det infr dig.
 20.  Och Absalom sade till Ahitofel: Given nu ett rd om vad vi
      skola gra.
 21.  Ahitofel sade till Absalom: G in till din faders bihustrur,
      som han har lmnat kvar fr att vakta huset.  D fr hela Israel
      hra att du har gjort dig frhatlig fr din fader, och s
      styrkes modet hos alla dem som hlla med dig.
      >2 Sam. 15,16.
 22.  Drefter slog man upp ett tlt t Absalom ovanp taket, och s
      gick Absalom in till sin faders bihustrur infr hela Israels
      gon.
      >2 Sam. 12,11 f.
 23.  Den tiden gllde nmligen ett rd som Ahitofel gav lika mycket
      som om man hade frgat Gud till rds; s mycket gllde vart rd
      av Ahitofel bde fr David och fr Absalom.
*10/17 Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 17 Kapitlet

                Ahitofels rd frkastas.  Han ddar sig
                       sjlv.  David i Mahanaim.

  1.  Och Ahitofel sade till Absalom: Lt mig utvlja tolv tusen mn,
      s vill jag bryta upp och frflja David i natt.
  2.  D kan jag komma ver honom och frskrcka honom, medan han r
      utmattad och modls, och allt hans folk skall d taga till
      flykten; sedan kan jag dda konungen, nr han str dr
      vergiven.
  3.  Drefter skall jag fra allt folket tillbaka till dig.  Ty om det
      s gr den man du sker, s r detta som om alla vnde tillbaka;
      allt folket fr d frid.
  4.  Detta behagade Absalom och alla de ldste i Israel.
  5.  Likvl sade Absalom: Kalla ock arkiten Husai hit, s att vi
      ocks f hra vad han har att sga.
      >2 Sam. 16,16.
  6.  Nr d Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: S
      och s har Ahitofel talat.  Skola vi gra ssom han har sagt?
      Varom icke, s tala du.
  7.  Husai svarade Absalom: Det rd som Ahitofel denna gng har givit
      r icke gott.
      >2 Sam. 15,34.
  8.  Och Husai sade ytterligare: Du knner din fader och hans mn,
      och vet att de ro hjltar och bistra ssom en bjrninna frn
      vilken man har tagit ungarna ute p marken.  Och din fader r ju
      en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.
  9.  Nu har han skerligen gmt sig i ngon hla eller p ngot annat
      stlle.  Om nu redan i brjan ngra av folket hr flle, s
      skulle var och en som finge hra talas drom sga att det folk
      som fljer Absalom har lidit ett nederlag;
 10.  och d skulle till och med den tappraste, den som hade mod ssom
      ett lejon, bliva hgeligen frfrad; ty hela Israel vet att din
      fader r en hjlte, och att de som flja honom ro tappra mn.
 11.  Drfr r nu mitt rd: Lt hela Israel frn Dan nda till
      Beer-Seba frsamla sig till dig, s talrikt som sanden vid
      havet; och sjlv m du draga med i striden.
      >Dom. 20,1.
 12.  Nr vi s drabba ihop med honom, varhelst han m ptrffas,
      skola vi sl ned p honom, ssom daggen faller ver marken; och
      d skall intet bliva kvar av honom och alla de mn som ro med
      honom
 13.  Ja, om han ocks droge sig tillbaka in i ngon stad, s skulle
      hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga
      den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna
      drav.
 14.  D sade Absalom och alla Israels mn: Arkiten Husais rd r
      bttre n Ahitofels rd.  HERREN hade nmligen skickat det s,
      att Ahitofels goda rd gjordes om intet, fr att HERREN skulle
      lta olycka komma ver Absalom.
      >Job 5,12 f.

 15.  Och Husai sade till prsterna Sadok och Ebjatar: Det och det
      rdet har Ahitofel givit Absalom och de ldste i Israel, men jag
      har givit det och det rdet.
 16.  S snden nu med hast bud och lten sga David: 'Stanna icke
      ver natten vid frjstllena i knen, utan g hellre ver, fr
      att icke konungen och allt hans folk m drabbas av frdrv.'
 17.  Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhll vid Rogelskllan, och
      en tjnstekvinna gick dit med budskap; sedan plgade de sjlva
      g med budskapet till konung David.  Ty de tordes icke g in i
      staden och visa sig dr.
      >Jos. 15,7. 18,16. 2 Sam. 15,27.
 18.  Men en gosse fick se dem och berttade det fr Absalom.  D gingo
      bda med hast sin vg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som
      p sin grd hade en brunn; i den stego de ned.
 19.  Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det ver
      brunnshlet och strdde gryn drp, s att man icke kunde mrka
      ngot.
      >Jos. 2,4, 6.
 20.  D nu Absaloms tjnare kommo in i huset till hustrun och frgade
      var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: De gingo ver
      bcken dr.  D skte de, men utan att finna, och vnde s
      tillbaka till Jerusalem.
 21.  Men sedan de hade gtt sin vg, stego de andra upp ur brunnen
      och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till
      David: Bryten upp och gn med hast ver vattnet, ty det och det
      rdet har Ahitofel givit, till eder ofrd.
 22.  D brt David upp med allt det folk han hade hos sig, och de
      gingo ver Jordan; och om morgonen, nr det blev dager, saknades
      ingen enda, utan alla hade kommit ver Jordan.

 23.  Men nr Ahitofel sg att man icke fljde hans rd, sadlade han
      sin sna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han
      hade bestllt om sitt hus, hngde han sig.  Och nr han var dd,
      blev han begraven i sin faders grav.

 24.  S hade nu David kommit till Mahanaim, nr Absalom med alla
      Israels mn gick ver Jordan.
 25.  Men Absalom hade satt Amasa i Joabs stlle ver hren.  Och Amasa
      var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gtt
      in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.
      >2 Sam. 19,13. 1 Krn. 2,16 f.
 26.  Och Israel och Absalom lgrade sig i Gileads land.
 27.  Men nr David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, frn
      Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, frn
      Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit frn Rogelim,
      >2 Sam. 9,4. 19,31 f. 1 Kon. 2.7.
 28.  ltit fra dit sngar, sklar, lerkrl, s ock vete, korn, mjl
      och rostade ax, vensom bnor, linsrter och annat rostat,
 29.  drjmte honung, grddmjlk, fr och ntostar till mat t David
      och hans folk; ty de tnkte: Folket r hungrigt, trtt och
      trstigt i knen.
*10/18 Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 18 Kapitlet

                  Striden mellan David och Absalom.
                   Absaloms dd.  Davids klagan vid
                           budskapet drom.

  1.  Och David mnstrade sitt folk och satte ver- och underhvitsmn
      ver dem.
  2.  Drefter lt David folket tga stad: en tredjedel under Joabs
      befl, en tredjedel under Abisais, Serujas sons, Joabs broders,
      befl, och en tredjedel under gatiten Ittais befl.  Och konungen
      sade till folket: Jag vill ock sjlv draga ut med eder.
  3.  Men folket svarade: Du fr icke draga ut; ty om vi mste fly,
      aktar ingen p oss, och om hlften av oss bliver ddad, aktar
      man icke heller p oss, men du r nu s god som tio tusen av
      oss.  Drfr r det nu bttre att du str redo att komma oss till
      hjlp frn staden.
      >2 Sam. 21,17.
  4.  D sade konungen till dem: Vad I ansen vara bst vill jag
      gra.  Och konungen stllde sig vid sidan av porten, under det
      att allt folket drog ut i avdelningar p hundra och tusen.
  5.  Men konungen bjd Joab, Abisai och Ittai och sade: Faren nu
      varligt med den unge mannen Absalom.  Och allt folket hrde huru
      konungen s bjd alla hvitsmnnen angende Absalom.
  6.  S drog d folket ut p fltet mot Israel, och striden stod i
      Efraims skog.
  7.  Dr blev Israels folk slaget av Davids tjnare, och mnga
      stupade dr p den dagen: tjugu tusen man.
  8.  Och striden utbredde sig ver hela den trakten; och skogen
      frgjorde mer folk, n svrdet frgjorde p den dagen.

  9.  Och Absalom kom i Davids tjnares vg.  Absalom red d p sin
      mulsna; och nr mulsnan kom under en stor terebint med tta
      grenar, fastnade hans huvud i terebinten, s att han blev
      hngande mellan himmel och jord, ty mulsnan som han satt p
      sprang sin vg.
      >2 Sam. 14,26.
 10.  Och en man fick se det och berttade fr Joab och sade: Jag sg
      dr borta Absalom hnga i en terebint.
 11.  D sade Joab till mannen som berttade detta fr honom: Om du
      sg det, varfr slog du honom d icke strax till jorden?  Jag
      skulle d grna hava givit dig tio siklar silver och ett blte.
 12.  Men mannen svarade Joab: Om jag ock finge vga upp tusen siklar
      silver i mina hnder, skulle jag dock icke vilja utrcka min
      hand mot konungens son, ty konungen bjd ju dig och Abisai och
      Ittai, s att vi hrde det: 'Tagen vara, I alla, p den unge
      mannen Absalom.'
 13.  Dessutom, om jag lmskt hade frgripit mig p hans liv, s hade
      du skerligen lmnat mig i sticket, eftersom intet kan frbliva
      dolt fr konungen.
 14.  Joab sade: Jag vill icke p detta stt frhala tiden med dig.
      Drefter tog han tre spjut i sin hand och sttte dem i Absaloms
      brst, medan denne nnu var vid liv, dr han hngde under
      terebinten.
 15.  Sedan kommo tio unga mn, Joabs vapendragare, ditfram, och av
      dem blev Absalom till fullo ddad.

 16.  Och Joab lt stta i basunen, och folket upphrde att frflja
      Israel, ty Joab ville skona folket.
 17.  Och de togo Absalom och kastade honom i en stor grop i skogen
      och staplade upp ett mycket stort stenrse ver honom.  Men
      hela Israel flydde, var och en till sin hydda.
      >Jos. 7,26. 8,29.
 18.  Och Absalom hade, medan han nnu levde, ltit resa t sig en
      stod som str i Konungsdalen; ty han tnkte: Jag har ingen son
      som kan bevara mitt namns minnelse.  Den stoden hade han
      uppkallat efter sitt namn, och den heter nnu i dag Absaloms
      minnesvrd.
      >1 Mos. 14,17. 2 Sam. 14,27.

 19.  Och Ahimaas, Sadoks son, sade: Lt mig skynda stad och
      frkunna fr konungen gldjebudskapet att HERREN har dmt honom
      fri ifrn hans fienders hand.
 20.  Men Joab svarade honom: I dag bliver du ingen gldjebudbrare;
      en annan dag m du frkunna gldjebudskap, men denna dag
      frkunnar du icke ngot gldjebudskap, eftersom nu konungens son
      r dd.
 21.  Drefter sade Joab till en etiopier: G och bertta fr
      konungen vad du har sett.  D fll etiopiern ned fr Joab och
      skyndade drp stad.
 22.  Men Ahimaas, Sadoks son; sade nnu en gng till Joab: Lt ocks
      mig, vad n m ske, f skynda stad, efter etiopiern.  Joab
      sade: Varfr vill du skynda stad, min son, d detta ju icke
      kan vara ett gldjebudskap som skaffar dig ngon ln?
 23.  Han svarade: Vad n m ske vill jag skynda stad.  D sade han
      till honom: S skynda d.  Och Ahimaas skyndade stad och tog
      vgen ver Jordansltten och hann om etiopiern.

 24.  Under tiden satt David inne i porten.  Och vktaren gick upp p
      porttaket invid muren; nr han dr lyfte upp sina gon, fick han
      se en man komma ensam springande.
 25.  Vktaren ropade och frkunnade det fr konungen.  D sade
      konungen: r han ensam, s har han ett gldjebudskap att
      kungra.  Och han kom allt nrmare.
 26.  Drefter fick vktaren se en annan man komma springande; d
      ropade vktaren till portvaktaren och sade: Nu ser jag ter en
      man komma ensam springande.  Konungen sade: Denne r ock en
      gldjebudbrare.
 27.  Och vktaren sade: Efter sitt stt att springa tyckes mig den
      frste vara Ahimaas, Sadoks son.  D sade konungen: Det r en
      god man; han kommer skerligen med ett gott gldjebudskap.

 28.  Och Ahimaas ropade och sade till konungen: Allt vl!  Drefter
      fll han ned till Jorden p sitt ansikte infr konungen och
      sade: Lovad vare HERREN, din Gud, som har prisgivit de
      mnniskor som hade upplyft sin hand mot min herre konungen!
 29.  D frgade konungen: Str det vl till med den unge mannen
      Absalom?  Ahimaas svarade: Jag sg en stor hop folk, nr Joab
      avsnde konungens andre tjnare och mig, din tjnare; men jag
      vet icke vad det var.
 30.  Konungen sade: G t sidan och stll dig dr.  D gick han t
      sidan och blev stende dr
 31.  Just d kom etiopiern.  Och etiopiern sade: Mottag, min herre
      konung, det gldjebudskapet att HERREN i dag har dmt dig fri
      ifrn alla de mns hand, som hava rest sig upp mot dig.
 32.  Konungen frgade etiopiern: Str det vl till med den unge
      mannen Absalom?  Etiopiern svarade: M det s g med min herre
      konungens fiender och med alla som resa sig upp mot dig fr att
      gra dig ont, ssom det har gtt med den unge mannen.
 33.  D blev konungen hftigt upprrd och gick upp i salen ver
      porten och grt.  Och under det att han gick, ropade han s: Min
      son Absalom, min son, min son Absalom!  Ack, att jag hade ftt d
      i ditt stlle!  Absalom, min son, min son!
      >2 Sam. 19,4.
*10/19 Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 19 Kapitlet

                 Joabs strafftal till David.  Israels
                nger.  Juda mns uppmaning till David
                att vnda tillbaka.  Simeis bendning.
               Mefibosets sjlvfrsvar.  Barsillai.  Kiv
                       mellan Israel och Juda.

  1.  Och det blev berttat fr Joab att konungen grt och srjde
      Absalom.
  2.  Och segern blev p den dagen frbytt till sorg fr allt folket,
      eftersom folket p den dagen fick hra sgas att konungen var
      bedrvad fr sin sons skull.
  3.  Och folket smg sig p den dagen in i staden, ssom mnniskor
      plga gra, vilka hava vanrat sig, drigenom att de hava flytt
      under striden.
  4.  Men konungen hade skylt sitt ansikte; och konungen klagade med
      hg rst: Min son Absalom!  Absalom, min son, min son!
      >2 Sam. 18,33.
  5.  D gick Joab in i huset till konungen och sade: Du kommer i dag
      alla dina tjnares ansikten att rodna av skam, fastn de i dag
      hava rddat bde ditt eget liv och dina sners och dttrars liv
      och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv.
  6.  Ty du lskar ju dem som hata dig, och hatar dem som lska dig.
      I dag har du nmligen gjort kunnigt att dina hvitsmn och
      tjnare ro intet for dig, ty i dag mrker jag, att om Absalom
      vore vid liv, men alla vi andra i dag hade omkommit, s skulle
      detta hava varit dig mer till behag.
  7.  Men st nu upp, och g ut och tala vnligt med dina tjnare; ty
      jag svr vid HERREN, att om du icke gr det, s skall icke en
      enda man stanna kvar hos dig ver denna natt, och detta skall
      fr dig bliva en strre olycka n alla de olyckor som hava
      vergtt dig frn din ungdom nda till nu.
  8.  D stod konungen upp och satte sig i porten.  Och man gjorde
      kunnigt fr allt folket och sade: Konungen sitter nu i porten.
      D kom allt folket infr konungen.  Men Israel hade flytt, var
      och en till sin hydda.
      >2 Sam. 18,17.

  9.  Och allt folket i alla Israels stammar begynte drefter frebr
      varandra och sga: Konungen har rddat oss frn vara fienders
      hand och hjlpt oss ifrn filisternas hand, och nu har han mst
      fly ur landet fr Absalom.
 10.  Men Absalom, som vi hade smort till konung ver oss, har blivit
      ddad i striden.  Varfr sgen I d icke ett ord om att fra
      konungen tillbaka?

 11.  Under tiden hade konung David snt bud till prsterna Sadok och
      Ebjatar och ltit sga: Talen s till de ldste i Juda: 'Varfr
      skolen I vara de sista att hmta konungen tillbaka hem?  Ty vad
      hela Israel talar har redan kommit fr konungen, dr han bor.
 12.  I ren ju mina brder, I ren ju mitt ktt och ben.  Varfr
      skolen I d vara de sista att hmta konungen tillbaka?'
 13.  Och till Amasa skolen I sga: 'r du icke mitt ktt och ben?  Gud
      straffe mig nu och framgent, om du icke fr all din tid skall
      bliva hrhvitsman hos mig i Joabs stlle.'
      >2 Sam. 17,25. 1 Krn. 2,16 f.
 14.  Hrigenom vann han alla Juda mns hjrtan utan undantag, s att
      de snde detta budskap till konungen: Vnd tillbaka, du sjlv
      med alla dina tjnare.
 15.  D vnde konungen tillbaka och kom till Jordan; men Juda hade
      kommit till Gilgal fr att mta konungen och fra konungen ver
      Jordan.

 16.  Ocks Simei, Geras son, benjaminiten, som var frn Bahurim,
      skyndade sig och drog ned med Juda mn for att mta konung
      David.
 17.  Och med honom fljde tusen man frn Benjamin, vensom Siba,
      vilken hade varit tjnare i Sauls hus, jmte hans femton sner
      och tjugu tjnare.  Dessa hade nu hastat ned till Jordan fre
      konungen.
      >2 Sam. 9,2, 10. 16,1 f.
 18.  Och frjan gick ver fr att verfra konungens familj, och fr
      att anvndas efter hans gottfinnande.  Men Simei, Geras son,
      fll ned infr konungen, nr han skulle fara ver Jordan,
 19.  och sade till konungen: M min herre icke tillrkna mig min
      missgrning, och icke tnka p huru illa din tjnare gjorde p
      den dag d min herre konungen drog ut frn Jerusalem; m
      konungen icke akta drp.
      >2 Sam. 16,5 f.
 20.  Ty din tjnare inser att jag d frsyndade mig; drfr har jag
      nu i dag frst av hela Josefs hus kommit hitned fr att mta min
      herre konungen.
 21.  D tog Abisai, Serujas son, till orda och sade: Skulle icke
      Simei ddas fr detta?  Han har ju frbannat HERRENS smorde.
      >2 Sam. 16,9.
 22.  Men David svarade: Vad haven I med mig att gra, I Serujas
      sner, eftersom I i dag ren mig till hinders?  Skulle vl i dag
      ngon ddas i Israel?  Vet jag d icke att jag i dag har blivit
      konung ver Israel?
      >1 Sam. 11,13.
 23.  Drefter sade konungen till Simei: Du skall icke d.  Och
      konungen gav honom sin ed drp.
      >1 Kon. 2,8 f., 36 f.

 24.  Mefiboset, Sauls son, hade ock kommit ned fr att mta konungen.
      Han hade varken ansat sina ftter eller sitt skgg, ej heller
      hade han ltit tv sina klder allt ifrn den dag d konungen
      drog bort, nda till den dag d han kom igen i frid.
 25.  Nr han nu kom till Jerusalem fr att mta konungen, sade
      konungen till honom: Varfr fljde du icke med mig, Mefiboset?
 26.  Han svarade: Min herre konung, min tjnare bedrog mig.  Ty din
      tjnare sade: 'Jag vill sadla min sna och stta mig p den och
      s begiva mig till konungen'; din tjnare r ju halt.
 27.  Men han har frtalat din tjnare hos min herre konungen.  Min
      herre konungen r ju dock ssom Guds ngel; s gr nu vad dig
      tckes.
      >2 Sam. 14,17, 20. 16,1 f.
 28.  Ty hela min faders hus frtjnade intet annat n dden av min
      herre konungen, och likvl lt du din tjnare sitta bland dem
      som f ta vid ditt bord.  Vad har jag d rtt att ytterligare
      begra, och varom kan jag vl ytterligare ropa till konungen?
      >2 Sam. 9,10 f.
 29.  Konungen sade till honom: Varfr ordar du ytterligare hrom?
      Jag sger att du och Siba skolen dela jordagodset.
      >2 Sam. 16,4.
 30.  D sade Mefiboset till konungen: Han m grna taga alltsammans,
      sedan nu min herre konungen har kommit hem igen i frid.

 31.  Gileaditen Barsillai hade ock farit ned frn Rogelim och drog
      sedan med konungen till Jordan, fr att f ledsaga honom ver
      Jordan.
      >2 Sam. 17,27 f.
 32.  Barsillai var d mycket gammal: ttio r.  Han hade srjt fr
      konungens behov, medan denne uppehll sig i Mahanaim, ty han var
      en mycket rik man.
      >1 Kon. 2,7.
 33.  Konungen sade nu till Barsillai: Du skall draga med mig, s
      skall jag srja fr dina behov hemma hos mig i Jerusalem.
 34.  Men Barsillai svarade konungen: Huru mnga r kan jag vl nnu
      hava att leva, eftersom jag skulle flja med konungen upp till
      Jerusalem?
 35.  Jag r nu ttio r gammal; kan jag d knna skillnad mellan
      bttre och smre, eller har vl din tjnare ngon smak fr vad
      jag ter eller fr vad jag dricker?  Eller kan jag nnu njuta av
      att hra sngare och sngerskor sjunga?  Varfr skulle din
      tjnare d ytterligare bliva min herre konungen till besvr?
 36.  Allenast fr en stund vill din tjnare fara med konungen ver
      Jordan.  Varfr skulle vl konungen giva mig en sdan
      vedergllning?
 37.  Lt din tjnare vnda tillbaka, s att jag fr d i min stad,
      dr jag har min faders och min moders grav.  Men se hr r din
      tjnare Kimham, lt honom f draga med min herre konungen; och
      gr fr honom vad dig tckes.
 38.  D sade konungen: S m d Kimham draga med mig, och jag skall
      gra fr honom vad du vill.  Och allt vad du begr av mig skall
      jag gra dig.
 39.  Drefter gick allt folket ver Jordan, och konungen sjlv gick
      ocks ver.  Och konungen kysste Barsillai och tog avsked av
      honom.  Sedan vnde denne tillbaka hem igen.

 40.  S drog nu konungen till Gilgal, och Kimham fljde med honom, s
      ock allt Juda folk.  Och de, jmte hlften av Israels folk,
      frde konungen ditver.
 41.  Men d kommo alla de vriga israeliterna till konungen och sade
      till honom: Varfr hava vra brder, Juda mn, ftt hemligen
      bemktiga sig dig och fra konungen och hans familj, tillika med
      alla Davids mn, ver Jordan?
 42.  Alla Juda mn svarade Israels mn: Konungen str ju oss
      nrmast; varfr vredgens I d hrver?  Hava vi levat p
      konungen eller skaffat oss ngon vinning genom honom?
 43.  D svarade Israels mn Juda mn och sade: Tio gnger strre del
      n I hava vi i den som r konung, allts ock i David.  Varfr
      haven I d ringaktat oss?  Och voro icke vi de som frst talade
      om att hmta vr konung tillbaka?  Men Juda mn lto nnu
      hrdare ord falla n Israels mn.
      >2 Sam. 5,1 f.
*10/20 Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 20 Kapitlet

                Sebas uppror.  Joabs mordiska falskhet
               mot Amasa.  Sebas dd.  Davids mbetsmn.

  1.  Nu hnde sig att dr fanns en illasinnad man vid namn Seba,
      Bikris son, en benjaminit.  Denne sttte i basun och sade:

        Vi hava ingen del i David
        och ingen arvslott i Isais son.
        Israel drage hem, var och en till sin hydda.
      >1 Kon. 12,16.

  2.  D vergvo alla Israels mn David och fljde Seba, Bikris son;
      men Juda mn hllo sig till sin konung och fljde honom frn
      Jordan nda till Jerusalem.
  3.  S kom David hem igen till Jerusalem.  Och konungen tog d de tio
      bihustrur som han hade lmnat kvar fr att vakta huset, och satte
      in dem i ett srskilt hus till att dr frvaras; och han gav dem
      underhll, men gick icke in till dem.  Dr frblevo de nu
      instngda till sin ddsdag och levde redan under hans livstid
      ssom nkor.
      >2 Sam. 15,16. 16,21 f.

  4.  Och konungen sade till Amasa: Bda upp t mig Juda mn inom tre
      dagar, och instll dig sedan sjlv hr.
      >2 Sam. 19,13.
  5.  Amasa begav sig d stad fr att uppbda Juda; men nr han
      drjde utver den tid som hade blivit honom frelagd,
  6.  sade David till Abisai: Nu kommer Seba, Bikris son, att bliva
      farligare fr oss n Absalom.  Tag du din herres tjnare och stt
      efter honom, s att han icke bemktigar sig ngra befsta stder
      och tillfogar oss fr stor skada.
  7.  Allts drogo Joabs mn tillika med kereterna och peleterna
      och alla hjltarna ut efter honom; de drogo ut frn Jerusalem
      fr att stta efter Seba, Bikris son.
  8.  Men nr de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom
      Amasa emot dem.  Joab var d kldd i livrocken som plgade utgra
      hans drkt, och ovanp den hade han ett blte, med ett svrd i
      skidan, bundet ver sina lnder; men nr han gick fram, fll det
      ut.
  9.  Och Joab sade till Amasa: Str det vl till med dig, min
      broder?  Drvid fattade Joab Amasa i skgget med hgra handen
      ssom fr att kyssa honom.
 10.  Och d Amasa icke tog sig till vara fr det svrd som Joab hade
      i sin andra hand, gav denne honom drmed en stt i underlivet,
      s att hans inlvor runno ut p jorden.  S dog han, utan att
      den andre behvde giva honom ngon ytterligare stt.  Drefter
      fortsatte Joab och hans broder Abisai att frflja Seba, Bikris
      son.
      >2 Sam. 3,27. 1 Kon. 2,5.
 11.  Men en av Joabs tjnare stod kvar drbredvid och ropade: Var
      och en som r Joabs vn och hller med David, han flje efter
      Joab.
 12.  Nu lg Amasa slad i sitt blod mitt p vgen; och mannen sg
      allt folket stannade.  D frde han Amasa undan frn vgen in p
      kern och kastade ett klde ver honom, eftersom han sg huru
      alla de som kommo drfrbi stannade.
 13.  S snart han var bortskaffad frn vgen, drogo alla frbi och
      fljde Joab fr att stta efter Seba, Bikris son.

 14.  Denne drog emellertid genom alla Israels stammar till Abel och
      Bet-Maaka och genom hela Habberim; och folk samlade sig och
      fljde honom nda ditin.
 15.  Men de kommo och belgrade honom dr i Abel vid Bet-Hammaaka och
      kastade upp mot staden en vall, som reste sig inemot yttermuren.
      Och allt Joabs folk arbetade p att frstra muren och
      kullstta den.
 16.  D ropade en klok kvinna frn staden: Hren!  Hren!  Sgen till
      Joab att han kommer hit, s att jag fr tala med honom.
 17.  Nr han d kom fram till kvinnan, frgade hon: r du Joab?  Han
      svarade: Ja.  Hon sade till honom: Hr din tjnarinnas ord.
      Han svarade: Jag hr.
 18.  D sade hon: Fordom plgade man sga s: 'I Abel skall man
      frga till rds'; sedan kunde man utfra sina planer.
 19.  Vi ro de fridsammaste och trognaste i Israel, och du sker att
      frgra en stad som r en moder i Israel.  Varfr vill du
      frstra HERRENS arvedel?
 20.  Joab svarade och sade: Bort det, bort det, att jag skulle vilja
      frstra och frdrva!
 21.  Det r icke s, utan en man frn Efraims bergsbygd vid namn
      Seba, Bikris son, har rest sig upp mot konung David; utlmnen
      allenast honom, s vill jag draga bort ifrn staden.  Kvinnan
      svarade Joab: Hans huvud skall strax bliva utkastat till dig
      ver muren.
 22.  Sedan vnde sig kvinnan med sitt kloka rd till allt folket, och
      de hggo huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till
      Joab.  D sttte denne i basunen, och krigsfolket skingrade sig
      och drog bort ifrn staden, var och en till sin hydda.  Och Joab
      vnde tillbaka till konungen i Jerusalem.

 23.  Joab hade nu beflet ver hela krigshren i Israel, och Benaja,
      Jojadas son, hade beflet ver kereterna och peleterna.
      >2 Sam. 8,16 f. 1 Kon. 4,2 f. 1 Krn. 18,15 f.
 24.  Adoram hade uppsikten ver de allmnna arbetena, och Josafat,
      Ahiluds son, var kansler.
 25.  Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar voro prster.
 26.  Dessutom var ock jairiten Ira prst hos David.
*10/21 Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 21 Kapitlet

               Trerig hungersnd.  Frsoning fr Sauls
               blodsdd mot gibeoniterna.  Strider med
                             filisterna.

  1.  Men under Davids tid uppstod en hungersnd, som varade oavbrutet
      i tre r; d skte David HERRENS ansikte.  HERREN svarade: Fr
      Sauls och hans blodbeflckade hus' skull sker detta, drfr att
      han ddade gibeoniterna.
      >4 Mos. 27,21.
  2.  D kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem.
      Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av
      amorerna och fastn Israels barn hade givit dem sin ed, hade
      Saul, i sin nitlskan fr Israels barn och fr Juda, frskt att
      nedgra dem.
      >Jos. 9,15, 19.
  3.  David sade nu till gibeoniterna: Vad skall jag gra fr eder,
      och varmed skall jag bringa frsoning, s att I vlsignen
      HERRENS arvedel?
  4.  Gibeoniterna svarade honom: Vi fordra icke silver och guld av
      Saul och hans hus, ej heller hava vi rtt att dda ngon man i
      Israel.  Han frgade: Vad begren I d att jag skall gra fr
      eder?
  5.  De svarade konungen: Den man som ville frgra oss, och som
      stmplade mot oss, fr att vi skulle bliva utrotade och icke mer
      hava bestnd ngonstdes inom Israels land,
  6.  av hans sner m sju utlmnas till oss, s att vi f upphnga
      dem fr HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.  Konungen sade:
      Jag skall utlmna dem.
      >4 Mos. 25,4.
  7.  Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, fr den
      ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit
      varandra.
      >1 Sam. 18,3 f. 20,15 f., 23, 42. 23,18.
  8.  Dremot tog konungen de tv sner, Armoni och Mefiboset, som
      Rispa, Ajas dotter, hade ftt t Saul, och de fem sner som
      Mikal, Sauls dotter, hade ftt t meholatiten Adriel, Barsillais
      son
      >1 Sam. 18,19. 2 Sam. 3,7.
  9.  och verlmnade dem t gibeoniterna, och dessa upphngde dem p
      berget infr HERREN, s att de omkommo, alla sju p en gng.  Och
      det var under de frsta skrdedagarna, nr kornskrden begynte,
      som de blevo ddade.
 10.  D tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdrkt och hade den till sitt
      lger ovanp klippan frn det att skrden begynte, nda till
      dess att vattnet strmmade ned ver dem frn himmelen; och hon
      tillstadde icke himmelens fglar att sl ned p dem om dagen, ej
      heller markens vilda djur att gra det om natten.

 11.  Nr det blev berttat fr David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls
      bihustru, hade gjort
 12.  begav sig David stad och hmtade Sauls och hans son Jonatans
      ben frn borgarna i Jabes i Gilead.  Dessa hade nmligen i
      hemlighet tagit deras kroppar bort ifrn den ppna platsen i
      Bet-San, dr filisterna hade hngt upp dem, nr filisterna
      slogo Saul p Gilboa.
      >1 Sam. 31,11 f.
 13.  Och d han hade frt Sauls och hans son Jonatans ben upp
      drifrn, samlade man ock ihop de upphngdas ben.
 14.  Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins
      land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad
      konungen hade bjudit.  Och drefter hrde Gud landets bn.
      >Jos. 18,28.

 15.  ter uppstod krig mellan filisterna och Israel.  Och David drog
      ned med sina tjnare, och de stridde mot filisterna.  Men David
      blev trtt;
 16.  och Jisbo-Benob, en av rafaernas avkomlingar, vilkens lans
      vgde tre hundra siklar koppar, och som var ikldd en ny
      rustning, tnkte d dda David.
 17.  Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjlp och slog filisten
      till dds.  D besvuro Davids mn honom att han icke mer skulle
      draga ut med dem i striden, s att han icke utslckte Israels
      lampa.
      >2 Sam. 18,3. 1 Kon. 11,36. 15,4. 2 Kon. 8,19 Ps. 132,17. Ords. 13,9.
 18.  Drefter stod ter en strid med filisterna vid Gob; husatiten
      Sibbekai slog d ned Saf, en av rafaernas avkomlingar.
      >1 Krn. 20,4.

 19.  ter stod en strid med filisterna vid Gob; Elhanan,
      Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog d ned gatiten Goljat, som
      hade ett spjut vars skaft liknade en vvbom.
      >1 Sam. 17,7. 1 Krn. 20,5.
 20.  ter stod en strid vid Gat.  Dr var en reslig man som hade sex
      fingrar p var hand och sex tr p var fot, eller tillsammans
      tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaerna.
 21.  Denne smdade Israel; d blev han nedgjord av Jonatan, son till
      Simeai, Davids broder.
      >1 Sam. 16,9.  2 Sam. 13,3. 1 Krn. 2,13.

 22.  Dessa fyra voro avkomlingar av rafaerna i Gat; och de fllo fr
      Davids och hans tjnares hand.
*10/22 Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 22 Kapitlet

                    David prisar Herrens frlsande
                             segerkraft.

  1.  Och David talade till HERREN denna sngs ord, nr HERREN hade
      rddat honom frn alla hans fienders hand och frn Sauls hand.
      >Ps. 18,1 f.
  2.  Han sade:

        HERRE, du mitt bergfste, min borg och min rddare,
      >5 Mos. 32,4
  3.    Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt,
        min skld och min frlsnings horn,
          mitt vrn och min tillflykt,
        min frlsare, du som frlsar mig frn vldet!
      >Ps. 3,4. 144,2. Luk. 1,69. Hebr. 2,13.
  4.    HERREN, den hgtlovade, kallar jag,
        och frn mina fiender bliver jag frlst.
      >Ps. 146,2.

  5.    Ty ddens brnningar omvrvde mig,
        frdrvets strmmar frskrckte mig,
      >Ps. 55,5.
  6.    ddsrikets band omslto mig,
        ddens snaror fllo ver mig.
      >Ps. 116,3.
  7.    Men jag kallade HERREN i min nd,
        ja, jag gick med min kallan till min Gud.
        Och han hrde frn sin himmelska boning min rst,
        och mitt rop kom till hans ron.
      >Ps. 3,5. Jon. 2,3 f.

  8.    D skalv jorden och bvade,
        himmelens grundvalar darrade;
        de skakades, ty hans vrede var upptnd.
      >Ps. 68,9.
  9.    Rk steg upp frn hans nsa
        och frtrande eld frn hans mun,
        eldsgld ljungade frn honom.
      >2 Mos. 19,18. 24.17. 5 Mos. 4,24. 32,22.
 10.    Och han snkte himmelen och for ned
        och tcken var under hans ftter.

 11.    Han for p keruben och flg,
        han sgs komma p vindens vingar
      >PS. 99,1. 104,3. Hes. 9,3.
 12.    Och han gjorde mrker till en hydda som omslt honom:
        vattenhopar, tjocka moln.
      >Ps. 97,2. Jes. 45,15. 50,3
 13.    Ur glansen framfr honom ljungade eldsgld.

 14.    HERREN dundrade frn himmelen
        den Hgste lt hra sin rst.
      >Ps. 29,3.
 15.    Han skt pilar och frskingrade dem,
        ljungeld och frvirrade dem.
      >1 Sam. 7,10. Ps. 148,8.
 16.    Havets bddar kommo i dagen,
        jordens grundvalar blottades,
        fr HERRENS npst,
        fr hans vredes stormvind.

 17.    Han rckte ut sin hand frn hjden och fattade mig,
        han drog mig upp ur de stora vattnen.
      >Ps. 32,6. 69,2 f. 144,7.
 18.    Han rddade mig frn min starke fiende,
        frn mina ovnner, ty de voro mig vermktiga.
      >1 Sam. 23,1 f.
 19.    De verfllo mig p min olyckas dag,
        men HERREN blev mitt std.
 20.    Han frde mig ut p rymlig plats
        han rddade mig, ty han hade behag till mig.

 21.    HERREN lnar mig efter min rttfrdighet;
        efter mina hnders renhet vedergller han mig.
      >Job 22,30. Ps. 17,1.
 22.    Ty jag hll mig p HERRENS vgar
        och avfll icke frn min Gud i ogudaktighet;
 23.    nej, alla hans rtter hade jag fr gonen,
        och frn hans stadgar vek jag icke av.
 24.    S var jag ostrafflig fr honom
        och tog mig till vara fr missgrning.
      >1 Kon. 14,8. 15,5.

 25.    Drfr vedergllde mig HERREN efter min rttfrdighet,
        efter min renhet infr hans gon.
      >1 Sam. 26,23 f.
 26.    Mot den fromme bevisar du dig from,
        mot en ostrafflig hjlte bevisar du dig ostrafflig.
 27.    Mot den rene bevisar du dig ren,
        men mot den vrnge bevisar du dig avog.
      >3 Mos. 26,23 f. Ords. 3,34. Hes. 7,27.
 28.    och du frlsar ett betryckt folk,
        men dina gon ro emot de stolta, till att dmjuka dem.
      >Dan. 4,34. Luk. 1,51 f.

 29.    Ja, du, HERRE, r min lampa;
        ty HERREN gr mitt mrker ljust.
      >Ps. 112,4.
 30.    Ja, med dig kan jag nedsl hrskaror,
        med min Gud stormar jag murar.
      >Ps. 60,14. Fil. 4,13.
 31.    Guds vg r ostrafflig,
        HERRENS tal r luttrat.
        En skld r han fr alla
          som taga sin tillflykt till honom.
      >Ps. 12,7. Ords. 30,5.

 32.    Ty vem r Gud frutom HERREN,
        och vem r en klippa frutom vr Gud?
      >5 Mos. 4,35. 32,39. 1 Sam. 2,2. Jes. 43,11. 44,6, 8.
 33.    Gud, du som var mitt starka vrn
        och ledde den ostrafflige p hans vg,
 34.    du som gjorde hans ftter ssom hindens
        och stllde mig p mina hjder,
      >Hab. 3,19.
 35.    du som lrde mina hnder att strida
        och mina armar att spnna kopparbgen!
      >Ps. 144,1.

 36.    Du gav mig din frlsnings skld
        och din bnhrelse gjorde mig stor,
 37.    du skaffade rum fr mina steg, dr jag gick,
        och mina ftter vacklade icke.
      >Ps. 17,5. 31,9.
 38.    Jag frfljde mina fiender och frgjorde dem;
        jag vnde icke tillbaka, frrn jag hade gjort nde p dem.
 39.    Ja, jag gjorde nde p dem och slog dem,
          s att de icke mer reste sig;
        de fllo under mina ftter.

 40.    Du omgjordade mig med kraft till striden,
        du bjde mina motstndare under mig.
 41.    Mina fiender drev du p flykten fr mig,
        dem som hatade mig frgjorde jag.
 42.    De sgo sig omkring, men det fanns ingen som frlste;
        efter HERREN, men han svarade dem icke.
      >Joh. 9,31.
 43.    Och jag sttte dem snder till stoft p jorden,
        jag krossade och frtrampade dem
          ssom orenlighet p gatan.

 44.    Du rddade mig ur mitt folks strider,
        du bevarade mig till ett huvud ver hedningar;
        folkslag som jag ej knde blevo mina tjnare.
 45.    Frmlingar visade mig underdnighet;
        vid blotta ryktet hrsammade de mig.
      >5 Mos 33,29.
 46.    Ja, frmlingarnas mod vissnade bort;
        de omgjordade sig och vergvo sina borgar.

 47.    HERREN lever!  Lovad vare min klippa,
        upphjd vare Gud, min frlsnings klippa!
 48.    Gud, som har givit mig hmnd
        och lagt folken under mig;
 49.    du som har frt mig ut frn mina fiender
        och upphjt mig ver mina motstndare,
        rddat mig frn vldets man!
 50.    Frdenskull vill jag tacka dig,
        HERRE, bland hedningarna,
        och lovsjunga ditt namn.
      >Rom. 15,9.
 51.    Ty du giver din konung stor seger
        och gr nd mot din smorde,
        mot David och hans sd till evig tid.
      >2 Sam. 7,8 f.
*10/23 Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Davids sista ord.  Frteckning p hans
                               hjltar.

  1.  Dessa voro Davids sista ord:

        S sger David, Isais son,
        s sger den man som blev hgt upphjd,
        Jakobs Guds smorde,
        Israels ljuvlige sngare:
  2.    HERRENS Ande har talat genom mig,
        och hans ord r p min tunga;
      >Matt. 22,43. Apg. 1,16.
  3.    Israels Gud har s sagt,
        Israels klippa har s talat till mig:
        Den som rder ver mnniskorna rtt,
        den som rder i Guds fruktan,
  4.    han r lik morgonens ljus,
          nr solen gr upp,
          en morgon utan moln,
        d jorden grnskar
          genom solsken efter regn.
      >Job 22,28. Ps. 97,11.

  5.    Ja, r det icke s
          med mitt hus infr Gud?
        Han har ju upprttat med mig
          ett evigt frbund,
        i allo stadgat och betryggat.
        Ja, visst skall han lta
          all frlsning och gldje
          vxa upp t mig.
      >2 Sam. 7,12 f.

  6.    Men de onda ro allasammans
          lika bortkastade trnen,
        som man ej vill taga i med handen.
  7.    Och mste man rra vid dem,
        s rustar man sig
          med jrn och med spjutskaft,
        och brnner sedan upp dem
          i eld p stllet.

  8.  Dessa ro namnen p Davids hjltar: Joseb-Bassebet, en
      takemonit, den frnmste bland kmparna, han som svngde sitt
      spjut ver tta hundra som hade blivit slagna p en gng.
      >1 Krn. 11,10 f.
  9.  Och nst honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en
      ahoait.  Han var en av de tre hjltar som voro med David, nr de
      blevo smdade av filisterna, som dr hade frsamlat sig till
      strid; Israels mn drogo sig d tillbaka.
      >1 Krn. 27,4.
 10.  Men han hll stnd och hgg in p filisterna, till dess att
      hans hand blev s trtt att den var ssom faststelnad vid
      svrdet; och HERREN beredde s en stor seger p den dagen.  Sedan
      hade folket allenast att vnda om och flja med honom fr att
      plundra.
 11.  Och efter honom kom Samma, son till Age, en hararit.  En gng
      hade filisterna frsamlat sig, s att de utgjorde en hel
      skara.  Och dr var ett kerstycke, fullt med linsrter.  Och
      folket flydde fr filisterna.
 12.  D stllde han sig mitt p kerstycket och frsvarade det och
      slog filisterna; och HERREN beredde s en stor seger.

 13.  En gng drogo tre av de trettio frnmsta mnnen ned och kommo
      vid skrdetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara
      filister var lgrad i Refaimsdalen.
      >1 Sam. 22,1. 2 Sam. 5,18.
 14.  Men David var d p borgen, under det att en filisteisk utpost
      fanns i Bet-Lehem.
 15.  Och David greps av lystnad och sade: Ack att ngon ville giva
      mig vatten att dricka frn brunnen vid Bet-Lehems stadsport!
 16.  D brto de tre hjltarna sig igenom filisternas lger och
      hmtade vatten ur brunnen vid Bet-Lehems stadsport och togo det
      och buro det till David.  Men han ville icke dricka det, utan gt
      ut det ssom ett drickoffer t HERREN.
 17.  Han sade nmligen: Bort det, HERRE, att jag skulle gra detta!
      Skulle jag dricka de mns blod, som gingo stad med fara fr
      sina liv?  Och han ville icke dricka det.  Sdana ting hade de
      tre hjltarna gjort.

 18.  Abisai, broder till Joab, Serujas son, var den frnmste av tre
      andra; han svngde en gng sitt spjut ver tre hundra som hade
      blivit slagna.  Och han hade ett stort namn bland de tre.
 19.  Han var visserligen mer ansedd n ngon annan i detta tretal,
      och han var de andras hvitsman, men upp till de tre frsta kom
      han dock icke.
 20.  Och Benaja, son till Jojada, som var son till en tapper,
      segerrik man frn Kabseel; han slog ned de tv Arielerna i Moab,
      och det var han som en snvdersdag steg ned och slog ihjl
      lejonet i brunnen.
 21.  Han slog ock ned den egyptiske mannen som var s ansenlig att
      skda.  Fastn egyptiern hade ett spjut i handen, gick han ned
      mot honom, vpnad allenast med sin stav.  Och han ryckte spjutet
      ur egyptierns hand och drpte honom med hans eget spjut.
 22.  Sdana ting hade Benaja, Jojadas son, gjort.  Och han hade ett
      stort namn bland de tre hjltarna.
 23.  Han var mer ansedd n ngon av de trettio, men upp till de tre
      frsta kom han icke.  Och David insatte honom i sin livvakt.

 24.  Till de trettio hrde: Asael, Joabs broder; Elhanan, Dodos son,
      frn Bet-Lehem;
      >1 Krn. 27,7.
 25.  haroditen Samma; haroditen Elika;
 26.  peletiten Heles; tekoaiten Ira, Ickes' son;
      >1 Krn. 27,9 f.
 27.  anatotiten Abieser; husatiten Mebunnai;
 28.  ahoaiten Salmon; netofatiten Maherai;
      >1 Krn. 27,13
 29.  netofatiten Heleb, Baanas son; Ittai, Ribais son, frn Gibea i
      Benjamins barns stam;
 30.  Benaja, en pirgatonit; Hiddai frn Gaas' dalar;
      >1 Krn. 27,14.
 31.  arabatiten Abi-Albon; barhumiten Asmavet;
 32.  saalboniten Eljaba; Bene-Jasen; Jonatan;
 33.  harariten Samma; arariten Ahiam, Sarars son;
 34.  Elifelet, son till Ahasbai, maakatitens son; giloniten Eliam,
      Ahitofels son;
      >2 Sam. 15,12.
 35.  Hesro frn Karmel; arabiten Paarai;
 36.  Jigeal, Natans son, frn Soba; gaditen Bani;
 37.  ammoniten Selek; beerotiten Naharai, vapendragare t Joab,
      Serujas son;
 38.  jeteriten Ira; jeteriten Gareb;
 39.  hetiten Uria.

      Tillsammans utgjorde de trettiosju.
      >2 Sam. 11,3, 6 f.
*10/24 Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet
                   Andra Samuelsboken, 24 Kapitlet

                Folkrkning.  Pest.  Altaret p Araunas
                             trskplats.

  1.  Men HERRENS vrede upptndes ter mot Israel, s att han
      uppeggade David mot dem och sade: G stad och rkna Israel och
      Juda.
      >1 Krn. 21,1 f.
  2.  D sade konungen till Joab, hvitsmannen fr hans hr: Far
      igenom alla Israels stammar, frn Dan nda till Beer-Seba, och
      anstllen en folkrkning, s att jag fr veta huru stor
      folkmngden r.
      >2 Mos. 30,12 f. Dom. 20,1.
  3.  Joab svarade konungen: M HERREN, din Gud, frka detta folk
      hundrafalt, huru talrikt det n r, och m min herre konungen f
      se detta med egna gon.  Men varfr har min herre konungen ftt
      lust till sdant?
  4.  Likvl blev konungens befallning gllande, trots Joab och hrens
      andra hvitsmn; allts drog Joab jmte hrens andra hvitsmn
      ut i konungens tjnst fr att anstlla folkrkning i Israel.

  5.  Och de gingo ver Jordan och lgrade sig vid Aroer, p hgra
      sidan om staden i Gads dal, och t Jaeser till.
      >5 Mos. 2,36. Jos. 13,16.
  6.  Drifrn kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo
      de till Dan-Jaan och s runt omkring till Sidon.
  7.  Drefter kommo de till Tyrus' befstningar och till hivernas
      och kananernas alla stder; slutligen drogo de till Beer-Seba i
      Juda sydland.
  8.  Och sedan de s hade farit igenom hela landet, kommo de efter
      nio mnader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
  9.  Och Joab uppgav fr konungen vilken slutsumma folkrkningen
      utvisade: i Israel funnos tta hundra tusen stridbara,
      svrdbevpnade mn, och Juda mn voro fem hundra tusen.
      >1 Krn. 27,24.

 10.  Men Davids samvete slog honom, sedan han hade ltit rkna
      folket, och David sade till HERREN: Jag har syndat storligen i
      vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjnares
      missgrning, ty jag har handlat mycket draktigt.
      >2 Sam. 12,13.
 11.  D nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till
      profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
      >1 Sam. 9,9. 22,5.
 12.  G och tala till David: S sger HERREN: Tre ting frelgger
      jag dig; vlj bland dem ut t dig ett som du vill att jag skall
      gra dig.
 13.  D gick Gad in till David och frkunnade detta fr honom.  Han
      sade till honom: Vill du att hungersnd under sju r skall
      komma i ditt land?  Eller att du i tre mnader skall ndgas fly
      fr dina ovnner, medan de frflja dig?  Eller att pest i tre
      dagar skall hemska ditt land?  Betnk nu och eftersinna vilket
      svar jag skall giva honom som har snt mig.
      >Jer. 29,17. Hes 6,11 f.
 14.  David svarade Gad: Jag r i stor vnda.  Men lt oss d falla i
      HERRENS hand, ty hans barmhrtighet r stor; i mnniskohand vill
      jag icke falla.
      >Syr. 2,18.

 15.  S lt d HERREN pest komma i Israel, frn morgonen intill den
      bestmda tiden; drunder dogo av folket, ifrn Dan nda till
      Beer-Seba, sjuttio tusen mn.
 16.  Men nr ngeln rckte ut sin hand ver Jerusalem fr att
      frdrva det, ngrade HERREN det onda, och han sade till ngeln,
      folkets frdrvare: Det r nog; drag nu din hand tillbaka.  Och
      HERRENS ngel var d vid jebusen Araunas trskplats.
      >2 Mos. 12,23.
 17.  Men nr David fick se ngeln som slog folket, sade han till
      HERREN s: Det r ju jag som har syndat, det r jag som har
      gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort?  M din
      hand vnda sig mot mig och min faders hus.
      >4 Mos 16,22.
 18.  Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: G stad
      och res ett altare t HERREN p jebusen Araunas trskplats.
 19.  Och David gick stad efter Gads ord, ssom HERREN hade bjudit.
 20.  Nr Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans
      tjnare kommo till honom, gick han ut och fll ned till jorden
      p sitt ansikte fr konungen.
 21.  Och Arauna sade: Varfr kommer min herre konungen till sin
      tjnare?  David svarade: Fr att kpa trskplatsen av dig och
      dr bygga ett altare t HERREN; och m s hemskelsen upphra
      bland folket.
 22.  D sade Arauna till David: Min herre konungen tage till sitt
      offer vad honom tckes.  Se hr ro fkreaturen till brnnoffer,
      och hr ro trskvagnarna, jmte fkreaturens ok, till ved.
 23.  Alltsammans, o konung, giver Arauna t konungen.  Och Arauna
      sade ytterligare till konungen: M HERREN, din Gud, vara dig
      ndig.
 24.  Men konungen svarade Arauna: Nej, jag vill kpa det av dig fr
      ett bestmt pris; ty jag vill icke offra t HERREN, min Gud,
      brnnoffer som jag har ftt fr intet.  Och David kpte
      trskplatsen och fkreaturen fr femtio siklar silver.
 25.  Och David byggde dr ett altare t HERREN och offrade brnnoffer
      och tackoffer.  Och HERREN lyssnade till landets bn, och
      hemskelsen upphrde bland Israel.
      >1 Krn. 22,1. 2 Krn. 3,1.
