@c -*- 1917 -*-
*09/ Frsta Samuelsboken
*09/01 Frsta Samuelsboken, 1 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 1 Kapitlet

                           Samuels fdelse.

  1.  I Ramataim-Sofim, i Efraims bergsbygd, levde en man som hette
      Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son
      till Suf, en efraimit.
      >1 Krn. 6,27, 33 f.
  2.  Han hade tv hustrur; den ena hette Hanna, den andra Peninna.
      Och Peninna hade barn, men Hanna var barnls.
  3.  Den mannen begav sig r efter r upp frn sin stad fr att
      tillbedja och offra t HERREN Sebaot i Silo, dr Elis bda
      sner, Hofni och Pinehas, d voro HERRENS prster.
      >2 Mos. 23,17. 5 Mos. 16,16. Jos. 18,1.
  4.  En dag offrade nu Elkana.  Och han plgade giva sin hustru
      Peninna och alla hennes sner och dttrar var sin andel av
      offret;
      >3 Mos. 7,15. 5 Mos. 27,7.
  5.  men t Hanna gav han d en dubbelt s stor andel, ty han hade
      Hanna kr, fastn HERREN hade gjort henne ofruktsam.
  6.  Men hennes medtvlerska plgade, fr att vcka hennes vrede,
      mycket retas med henne, drfr att HERREN hade gjort henne
      ofruktsam.
  7.  Fr vart r, s ofta hon hade kommit upp till HERRENS hus,
      gjorde han p samma stt, och den andra retades d med henne p
      samma stt.  Och nu grt hon och t intet.
  8.  D sade hennes man Elkana till henne: Hanna, varfr grter du?
      Varfr ter du icke?  Varfr r du s sorgsen?  r jag icke mer
      fr dig n tio sner?

  9.  En gng nr de hade tit och druckit i Silo hnde sig, medan
      prsten Eli satt p sin stol vid drren till HERRENS tempel, att
      Hanna stod upp
 10.  och i sin djupa bedrvelse begynte bedja till HERREN under
      bitter grt.
 11.  Och hon gjorde ett lfte och sade: HERRE Sebaot, om du vill se
      till din tjnarinnas lidande och tnka p mig och icke frgta
      din tjnarinna, utan giva din tjnarinna en manlig avkomling, s
      vill jag giva denne t HERREN fr hela hans liv, och ingen
      rakkniv skall komma p hans huvud.
      >4 Mos. 6,5. 30,7 f. Dom. 13,6.
 12.  Nr hon nu lnge s bad infr HERREN och Eli drvid gav akt p
      hennes mun
 13.  -- Hanna talade nmligen i sitt hjrta; allenast hennes
      lppar rrde sig, men hennes rst hrdes icke -- d trodde Eli
      att hon var drucken.
 14.  Drfr sade Eli till henne: Huru lnge skall du bete dig ssom
      en drucken?  Laga s, att ruset gr av dig.
 15.  Men Hanna svarade och sade: Nej, min herre, jag r en hrt
      prvad kvinna; vin och starka drycker har jag icke druckit, men
      jag utgt nu min sjl fr HERREN.
      >Ps. 42,5. 62,9.
 16.  Anse icke din tjnarinna fr en ond kvinna, ty det r mitt
      myckna bekymmer och min myckna sorg som har drivit mig att tala
      nda till denna stund.
 17.  D svarade Eli och sade: G i frid.  Israels Gud skall giva dig
      vad du har utbett dig av honom.
 18.  Hon sade: Lt din tjnarinna finna nd fr dina gon.  S gick
      kvinnan sin vg och fick sig mat, och hon sg sedan icke mer s
      sorgsen ut.

 19.  Bittida fljande morgon, sedan de hade tillbett infr HERREN,
      vnde de tillbaka och kommo hem igen till Rama.  Och Elkana knde
      sin hustru Hanna, och HERREN tnkte p henne,
 20.  Och Hanna blev havande och fdde en son, nr tiden hade gtt om;
      denne gav hon namnet Samuel, ty, sade hon, av HERREN har jag
      utbett mig honom.[1]
 21.  Nr sedan mannen Elkana med hela sitt hus begav sig upp fr att
      offra t HERREN sitt rliga slaktoffer och sitt lftesoffer,
 22.  gick Hanna icke med ditupp, utan sade till sin man: Jag vill
      vnta, till dess att gossen har blivit avvand, d skall jag fra
      honom med mig, fr att han m stllas fram infr HERRENS ansikte
      och sedan stanna dr fr alltid.
 23.  Hennes man Elkana sade till henne: Gr vad du finner fr gott;
      stanna, till dess du har avvant honom; m HERREN allenast
      uppfylla sitt ord.  S stannade d hustrun hemma och gav sin son
      di, till dess hon skulle avvnja honom.

 24.  Men sedan hon hade avvant[2] honom, tog hon honom med sig
      ditupp, jmte tre tjurar, en efa mjl och en vinlgel; s frde
      hon honom in i HERRENS hus i Silo.  Men gossen var nnu helt ung.
 25.  Och de slaktade tjuren och frde s gossen fram till Eli.
 26.  Och hon sade: Hr mig, min herre; s sant du lever, min herre,
      jag r den kvinna som stod hr bredvid dig och bad till HERREN.
 27.  Om denne gosse bad jag; nu har HERREN givit mig vad jag utbad
      mig av honom.
 28.  Drfr vill ock jag nu giva honom tillbaka t HERREN; s lnge
      han lever, skall han vara given t HERREN.  Och de tillbdo dr
      HERREN.

[1]  Namnet Samuel r sammansatt av tv hebreiska ord som betyda hra
     och Gud.
[2]  Se Avvnja i Ordfrkl.
*09/02 Frsta Samuelsboken, 2 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 2 Kapitlet

                Hannas lovsng.  Samuel i Herrens hus.
                   Elis sner.  Domsordet ver Eli.

  1.  Och Hanna bad och sade:

        Mitt hjrta frjdar sig i HERREN;
        mitt horn r upphjt genom HERREN.
        Min mun r vitt upplten mot mina fiender;
        ty jag glder mig ver din frlsning.
      >Luk. 1,46 f.
  2.    Ingen r helig ssom HERREN
        ty ingen finnes frutom dig;
        ingen klippa r ssom vr Gud.
      >Ps. 86,8. Jes. 44,8.

  3.    Fren icke bestndigt s mycket hgmodigt tal;
        vad frckt r gnge icke ut ur eder mun.
        Ty HERREN r en Gud som vet allt,
        och hos honom vgas grningarna.
  4.    Hjltarnas bgar ro snderbrutna,
        men de stapplande omgjorda sig med kraft.
  5.    De som voro mtta mste taga lega fr brd,
        men de som ledo hunger hungra icke mer.
        Ja, den ofruktsamma fder sju barn,
        men den moder som fick mnga
        barn vissnar bort.
      >Ps. 34,11.

  6.    HERREN ddar och gr levande,
        han fr ned i ddsriket och upp
        drifrn.
      >5 Mos. 32,39. Ps. 71,20. Vish. 16,13. Tob. 13,2.
  7.    HERREN gr fattig, han gr ock rik;
        han dmjukar, men han upphjer ock.
      >Syr. 7,11. 11,l4.
  8.    Han upprttar den ringe ur stoftet,
        ur dyn lyfter han den fattige upp,
        ty han vill lta dem sitta bredvid furstar,
        och en hrlig tron giver han dem till arvedel.
        Ty jordens grundfsten ro HERRENS,
        och jordkretsen har han stllt p dem.
      >Job 5,11. Ps. 24,1 f. 75,8. 102,26. 104,5. 113,7 f.

  9.    Sina frommas ftter bevarar han,
        men de ogudaktiga frgras i mrkret,
        ty ingen frmr ngot genom egen kraft.
      >Ps. 91,11. 97,10. 121,8. 145,20.
 10.    De som strida mot HERREN bliva krossade,
        ovan dem dundrar han i himmelen;
        ja, HERREN dmer jordens ndar.
        Men han giver makt t sin konung,
        han upphjer sin smordes horn.
      >2 Mos. 9,23 f. Dom. 5,20. 1 Sam. 7,10. Ps. 89,25.

 11.  Och Elkana gick hem igen till Rama; gossen dremot gjorde tjnst
      infr HERREN under prsten Eli.
 12.  Men Elis sner voro onda mn, de ville icke veta av HERREN.
      >Jer. 2,8.
 13.  P fljande stt plgade nmligen prsterna g till vga med
      folket: s ofta ngon offrade ett slaktoffer, kom prstens
      tjnare, medan kttet koktes, och hade en treuddig gaffel i sin
      hand;
      >3 Mos. 7,34. 10,14.
 14.  den stack han ned i kitteln eller pannan eller krukan eller
      grytan, och allt vad han s fick upp med gaffeln, det tog
      prsten.  S gjorde de mot alla israeliter som kommo dit till
      Silo.
 15.  Ja, till och med innan man hade frbrnt det feta, kom prstens
      tjnare och sade till den som offrade: Giv hit ktt, s att jag
      kan steka det t prsten, ty han vill icke hava kokt ktt av
      dig, utan rtt.
      >3 Mos. 3,3 f. 7,31.
 16.  Om d mannen svarade honom: Frst skall man nu frbrnna det
      feta; tag sedan vad dig lyster, s sade han: Nej, nu strax
      skall du lmna det, eljest tager jag det med vld.
 17.  Och de unga mnnens synd var s mycket strre infr HERREN som
      folket drigenom lrde sig att frakta HERRENS offer.

 18.  Men Samuel gjorde tjnst infr HERRENS ansikte, och var redan
      ssom gosse ikldd linne-efod.
      >2 Mos. 28,4, 6 f.
 19.  Drtill plgade hans moder vart r gra t honom en liten kpa,
      som hon hade med sig till honom, nr hon jmte sin man begav sig
      upp fr att offra det rliga slaktoffret.
 20.  D plgade Eli vlsigna Elkana jmte hans hustru och sga:
      HERREN sknke dig ytterligare avkomma med denna kvinna, i
      stllet fr den som hon utbad sig genom sin bn till HERREN.
      Och s gingo de hem igen.
 21.  Och HERREN sg till Hanna, och hon blev havande och fdde tre
      sner och tv dttrar.  Men gossen Samuel vxte upp i HERRENS
      hus.

 22.  D nu Eli, som var mycket gammal, fick hra allt vad hans sner
      gjorde mot hela Israel, och att de lgo hos de kvinnor som hade
      tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet,
      >2 Mos. 38,8. 1 Sam. 4,15.
 23.  sade han till dem: Varfr gren sdant, allt detta onda som jag
      hr allt folket hr tala om eder?
 24.  Icke s, mina sner!  Det rykte jag hr vara gngse bland HERRENS
      folk r icke gott.
 25.  Om en mnniska frsyndar sig mot en annan, s kan Gud medla fr
      henne; men om en mnniska frsyndar sig mot HERREN, vem kan d
      gra sig till medlare fr henne?  Men de lyssnade icke till sin
      faders ord, ty HERREN ville dda dem.
 26.  Gossen Samuel dremot vxte till i lder och vlbehag bde fr
      HERREN och fr mnniskor.
      >Luk 2,40, 52.

 27.  Och en gudsman kom till Eli och sade till honom: S sger
      HERREN: Har jag icke uppenbarat mig fr din faders hus, nr de
      nnu voro i Egypten och tjnade Faraos hus?
 28.  Och har jag icke utvalt honom bland alla Israels stammar till
      prst t mig, till att offra p mitt altare och antnda rkelse
      och bra efod infr mitt ansikte?  Och gav jag icke t din faders
      hus Israels barns alla eldsoffer?
 29.  Varfr frtrampen I d de slaktoffer och spisoffer som jag har
      pbjudit i min boning?  Och huru kan du ra dina sner mer n
      mig, s att I gden eder med det bsta av var offergva som mitt
      folk Israel br fram?
 30.  Drfr sger HERREN, Israels Gud: Vl har jag sagt att ditt och
      din faders hus skulle f gra tjnst infr mig evrdligen.  Men
      nu sger HERREN: Bort det!  Ty dem som ra mig vill jag ock ra,
      men de som frakta mig skola komma p skam.
      >1 Kon. 2,27.
 31.  Se, dagar skola komma, d jag skall avhugga din arm och din
      faders hus' arm, s att ingen skall bliva gammal i ditt hus.
 32.  Och du skall f se min boning lida nd, trots allt det goda som
      vederfares Israel.  Och ingen skall ngonsin bliva gammal i ditt
      eget hus.
 33.  Dock vill jag icke frn mitt altare utrota var man av din slakt,
      s att jag kommer dina gon att frtvina och din sjl att
      frsmkta; men alla som vxa upp i ditt hus skola d, nr de
      hava hunnit till manlig lder.
 34.  Och tecknet hrtill skall fr dig vara det som skall verg dina
      bda sner Hofni och Pinehas: p en och samma dag skola de bda
      d.
      >1 Sam. 4,11.
 35.  Men jag skall lta en prst uppst t mig, som bliver
      bestndande, en som gr efter vad i mitt hjrta och min sjl r;
      t honom skall jag bygga ett hus som bliver bestndande, och han
      skall gra tjnst infr min smorde bestndigt.
      >1 Kon. 2,35. 1 Krn. 29,22.
 36.  Och var och en som bliver kvar: av ditt hus skall komma och
      falla ned fr honom, fr att f en silverpenning eller en kaka
      brd; han skall sga: 'Anstll mig vid ngon prstsyssla, s att
      jag fr en bit brd att ta.'
*09/03 Frsta Samuelsboken, 3 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 3 Kapitlet

                  Herren uppenbarar sig fr Samuel.

  1.  S gjorde nu den unge Samuel tjnst infr HERREN under Eli.  Och
      HERRENS ord var sllsynt p den tiden, profetsyner voro icke
      vanliga.
      >Ps. 74,9. Klag. 2,9. Am. 8,11.
  2.  D nu en gng Eli, vilkens gon hade begynt att bliva skumma, s
      att han icke kunde se, lg och sov p sin plats,
      >1 Sam. 1,15.
  3.  innan nnu Guds lampa hade slocknat, och medan ocks Samuel lg
      och sov, d hnde sig i HERRENS tempel, dr Guds ark stod,
      >2 Mos. 27,20 f. 3 Mos. 24,2 f.
  4.  att HERREN ropade p Samuel Denne svarade: Hr r jag.
  5.  Drefter skyndade han till Eli och sade: Hr r jag; du ropade
      ju p mig.  Men han svarade: Jag har icke ropat; g tillbaka
      och lgg dig.  Och han gick och lade sig.
  6.  Men HERREN ropade nnu en gng p Samuel; och Samuel stod upp
      och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju p mig.
      Men han svarade: Jag har icke ropat, min son; g tillbaka och
      lgg dig.
  7.  Samuel hade nmligen nnu icke lrt att knna igen HERREN, och
      nnu hade icke ngot HERRENS ord blivit uppenbarat fr honom.
  8.  Men HERREN ropade ter p Samuel, fr tredje gngen; och han
      stod upp och gick till Eli och sade: Hr r jag; du ropade ju
      p mig.  D frstod Eli att det var HERREN som ropade p
      ynglingen.
  9.  Drfr sade Eli till Samuel: G och lgg dig; och om han vidare
      ropar p dig, s sg: 'Tala, HERRE; din tjnare hr.  Och Samuel
      gick och lade sig p sin plats.

 10.  D kom HERREN och stllde sig dr och ropade ssom de frra
      gngerna: Samuel!  Samuel!  Samuel svarade: Tala, din tjnare
      hr.
 11.  D sade HERREN till Samuel: Se, jag skall i Israel gra ngot
      som kommer att genljuda i bda ronen p var och en som fr hra
      det.
      >2 Kon. 21,12. Jer. 19,3.
 12.  P den dagen skall jag lta komma ver Eli allt vad jag har
      uttalat ver hans hus, det frsta till det sista.
      >1 Sam. 2,30 f.
 13.  Ty jag har frkunnat fr honom att jag skall vara domare ver
      hans hus till evig tid, drfr att han har syndat, i det han
      visste huru hans sner drogo frbannelse ver sig och dock icke
      hll dem tillbaka.
 14.  Drfr har jag ock med ed betygat om Elis hus: Sannerligen, Elis
      hus' missgrning skall icke ngonsin kunna frsonas, vare sig
      med slaktoffer eller med ngon annat offergva.
      >3 Mos. 4,8 f.

 15.  Och Samuel lg kvar nda tills morgonen, d han ppnade
      drrarna till HERRENS hus.  Och Samuel fruktade fr att omtala
      synen for Eli.
 16.  Men Eli ropade p Samuel och sade: Samuel, min son!  Denne
      svarade: Hr r jag.
 17.  Han sade: Vad var det han ta lade till dig?  Dlj det icke fr
      mig.  Gud straffe dig nu och framgent, om du dljer for mig
      ngot enda ord av det han talade till dig.
 18.  D omtalade Samuel fr honom alltsammans och dolde intet fr
      honom.  Och han sade: Han r HERREN; han gre vad honom tckes.

 19.  Men Samuel vxte upp, och HERREN var med honom och lt intet av
      allt vad han hade talat falla till jorden.
      >1 Sam. 2,21 26. Judit 6,9
 20.  Och hela Israel, frn Dan nda till Beer-Seba, frstod att
      Samuel var betrodd att vara HERRENS profet.
      >Dom. 20,1. Syr. 46,15
 21.  Och HERREN fortfor att lta se sig i Silo; ty HERREN uppenbarade
      sig fr Samuel i Silo genom HERRENS ord.
 22.  Och Samuels ord kom till hela Israel.
*09/04 Frsta Samuelsboken, 4 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 4 Kapitlet

                    Israels nederlag i striden mot
               filisterna; arken tagen och Elis sner
                      ddade.  Elis dd.  I-Kabod.

  1.  Och Israel drog ut till strid mot filisterna och lgrade sig
      vid Eben-Haeser, under det filisterna hade lgrat sig vid
      Afek.
      >1 Sam. 7,12
  2.  Filisterna stllde d upp sig i slagordning mot Israel, och
      striden utbredde sig, och israeliterna blevo slagna av
      filisterna; dessa nedgjorde p slagfltet vid pass fyra tusen
      man.
  3.  Nr folket kom tillbaka till lgret sade de ldste i Israel:
      Varfr har HERREN i dag ltit oss bliva slagna av filisterna?
      Lt oss hmta hit till oss frn Silo HERRENS frbundsark, fr
      att den m komma och vara ibland oss och frlsa oss frn vra
      fienders hand.
      >1 Sam. 14,18.
  4.  S snde d folket till Silo, och de buro drifrn HERREN
      Sebaots frbundsark, hans som tronar p keruberna; och Elis bda
      sner, Hofni och Pinehas, fljde drvid med Guds frbundsark.
      >2 Mos. 25,17 f. 2 Sam. 6,2. Ps. 80,2. 99,1.

  5.  D nu HERRENS frbundsark kom in i lgret, hov hela Israel upp
      ett stort jubelrop, s att det dnade i marken.
  6.  Nr d filisterna hrde jubelropet, sade de: Vad betyder detta
      stora jubelrop i hebrernas lger?  Och de fingo veta att
      HERRENS ark hade kommit in i lgret.
  7.  D blevo filisterna frskrckta, ty de tnkte: Gud har kommit
      in i lgret.  Och de sade: Ve oss!  Ngot sdant har frut icke
      hnt.
  8.  Ve oss!  Vem kan rdda oss frn denne vldige Guds hand?  Det var
      denne Gud som slog egyptierna med alla slags plgor i knen.
      >2 Mos. 7-10.
  9.  Men fatten dock mod och varen mn, I filister, s att I icke
      bliven trlar t hebrerna, ssom de hava varit trlar t
      eder.  Ja, varen mn och striden.
      >Dom. 13,1. 15,11.
 10.  S stridde nu filisterna, och israeliterna blevo slagna och
      flydde var och en till sin hydda, och nederlaget blev mycket
      stort: av Israel fllo trettio tusen man fotfolk.
 11.  Drtill blev Guds ark tagen, och Elis bda sner, Hofni och
      Pinehas, blevo ddade.
      >1 Sam. 2,34. Ps. 78,61.
 12.  Och en benjaminit sprang frn slagfltet och kom till Silo samma
      dag, med snderrivna klder och med jord p sitt huvud.
      >Jos. 7,G. 2 Sam. 1,2.
 13.  Och nr han kom dit, satt Eli p sin stol vid sidan av vgen och
      sg utt, ty hans hjrta bvade av oro fr Guds ark.  D nu
      mannen kom in i staden med budskapet, hjde hela staden upp
      klagorop.
 14.  Och nr Eli hrde klagoropet, sade han: Vad betyder detta
      larm?  D kom mannen skyndsamt dit och berttade det fr Eli.
 15.  Men Eli var nittiotta r gammal och hans gon voro starrblinda,
      s att han icke kunde se.
      >1 Sam. 3,2. 1 Kon. 14,4;
 16.  Och mannen sade till Eli: Jag r den som har kommit frn
      slagfltet; jag har i dag flytt ifrn slagfltet.  D sade han:
      Huru har det gtt, min son?
 17.  Budbraren svarade och sade: Israel har flytt fr filisterna,
      mycket folk har ocks stupat; dina bda sner, Hofni och
      Pinehas, ro ock dda, och drtill har Guds ark blivit tagen.
 18.  Nr han nmnde om Guds ark, fll Eli baklnges av stolen vid
      sidan av porten och brt nacken av sig och dog; ty mannen var
      gammal och tung.  Han hade d varit domare i Israel i fyrtio r.
 19.  Och nr hans sonhustru, Pinehas' hustru, som var havande och
      nra att fda, fick hra ryktet om att Guds ark var tagen, och
      att hennes svrfader och hennes man voro dda, sjnk hon ned och
      fdde sitt barn, ty fdslovndorna kommo ver henne.
 20.  Och nr hon d hll p att d, sade kvinnorna som stodo omkring
      henne: Frukta icke; du har ftt en son.  Men hon svarade intet
      och aktade icke drp.
      >1 Mos. 35,17.
 21.  Och hon kallade gossen I-Kabod[1], och sade: Hrligheten r
      borta frn Israel.  Drmed syftade hon p att Guds ark var
      tagen, s ock p sin svrfader och sin man.
 22.  Hon sade: Hrligheten r borta frn Israel, eftersom Guds ark
      var tagen.

[1]  Namnet kan versttas med utan hrlighet
*09/05 Frsta Samuelsboken, 5 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 5 Kapitlet

               Herrens ark i Dagons tempel.  Filisterna
                      hemskta av Herrens hand.

  1.  Nr filisterna hade tagit Guds ark, frde de den frn
      Eben-Haeser till Asdod.
  2.  Dr togo filisterna Guds ark och frde in den i Dagons tempel
      och stllde den bredvid Dagon.
      >Dom. 16,23.
  3.  Men nr asdoditerna bittida dagen drefter kommo dit, fingo de
      se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS ark.  D togo
      de Dagon och satte honom upp igen p hans plats.
  4.  Men nr de dagen drefter ter kommo dit bittida om morgonen,
      fingo de nyo se Dagon ligga framstupa p jorden framfr HERRENS
      ark; och Dagons huvud och hans bda hnder lgo avslagna p
      trskeln, allenast fiskdelen[1] satt kvar p honom.
  5.  I Asdod trampar drfr nnu i dag ingen p Dagons trskel,
      varken ngon av Dagons prster, ej heller ngon annan som gr in
      i Dagons tempel.
  6.  Och HERRENS hand var tung ver asdoditerna; han anstllde
      frdelse bland dem, i det han slog dem med blder, svl i
      Asdod som inom tillhrande omrden.
  7.  D nu invnarna i Asdod sgo att s skedde, sade de: Israels
      Guds ark fr icke stanna hos oss, ty hans hand vilar hrt p oss
      och p vr gud Dagon.
  8.  Och de snde bud och lto frsamla till sig alla filisternas
      hvdingar och sade: Vad skola vi gra med Israels Guds ark?  De
      svarade: Israels Guds ark m flyttas till Gat.  D flyttade de
      Israels Guds ark dit.
  9.  Men sedan de hade flyttat den dit, kom genom HERRENS hand en
      mycket stor frvirring i staden; han slog invnarna i staden,
      bde sm och stora, s att blder slogo upp p dem.
 10.  D snde de Guds ark till Ekron.  Men nr Guds ark kom till
      Ekron, ropade ekroniterna: De hava flyttat Israels Guds ark
      till oss fr att dda oss och vrt folk.
 11.  Och de snde bud och lto fr samla alla filisternas hvdingar
      och sade: Snden bort Israels Guds ark, s att den fr komma
      tillbaka till sin plats igen och icke ddar oss och vrt folk.
      Ty en ddlig frvirring hade uppsttt i hela staden; Guds hand
      lg mycket tung p den.
 12.  De av invnarna som icke dogo blevo slagna med blder; och ropet
      frn staden steg upp mot himmelen.

[1]  Se Dagon i Ordfrkl.
*09/06 Frsta Samuelsboken, 6 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 6 Kapitlet

               Herrens ark fres tillbaka till Israels
                                land.

  1.  Sedan nu HERRENS ark hade varit i filisternas land i sju
      mnader,
  2.  tillkallade filisterna sina prster och spmn och sade: Vad
      skola vi gra med HERRENS ark?  Lten oss veta p vilket stt vi
      skola snda den till dess plats igen.
  3.  De svarade: Om I viljen snda bort Israels Guds ark, skolen I
      icke snda bort den utan sknker; I msten giva t honom ett
      skuldoffer.  D skolen I bliva botade, och det skall d ocks
      bliva eder kunnigt varfr hans hand icke drager sig tillbaka
      frn eder.
  4.  D frgade de: Vad fr ett skuldoffer skola vi giva t honom?
      De svarade: Fem blder av guld och fem jordrttor av guld, lika
      mnga som filisternas hvdingar; ty en och samma hemskelse har
      trffat alla, ocks edra hvdingar.
  5.  I skolen gra avbildningar av edra blder och avbildningar av
      jordrttorna som frdrva edert land; given s ra t Israels
      Gud.  Kanhnda tager han d bort sin tunga hand frn eder, s ock
      frn eder gud och frn edert land.
      >1 Sam. 5,6.
  6.  Varfr tillsluten I edra hjrtan, ssom egyptierna och Farao
      tillslto sina hjrtan?  Mste icke dessa, sedan han hade utfrt
      stora grningar bland dem, slppa israeliterna, s att de fingo
      g?
      >1 Mos 7,13, 22. 8,15. 12,29 f.
  7.  S gren eder nu en ny vagn, och tagen tv kor som giva di, och
      som icke hava burit ngot ok, och spnnen korna fr vagnen, men
      skiljen deras kalvar ifrn dem och lten dem stanna hemma.
  8.  Tagen s HERRENS ark och stten den p vagnen, och lggen de
      gyllene klenoder I given honom ssom skuldoffer ned i ett skrin
      vid sidan av den, och lten den s g stad.
  9.  Sedan skolen I se efter: om den tager vgen till sitt land, upp
      mot Bet-Semes, s var det han som gjorde oss allt detta stora
      onda; men om s icke sker, d veta vi att det icke var hans hand
      som hemskte oss.  Detta har d trffat oss allenast av en
      hndelse.

 10.  Mnnen gjorde s; de togo tv kor som gvo di och spnde dem fr
      vagnen; men deras kalvar behllo de hemma.
 11.  Och de satte HERRENS ark p vagnen, drtill ock skrinet med
      jordrttorna av guld och med avbildningarna av svulsterna.
 12.  Och korna gingo raka vgen fram t Bet-Semes till; de hllo
      alltjmt samma strt och gingo dr rmande, utan att vika av
      vare sig till hger eller till vnster.  Och filisternas
      hvdingar gingo efter dem nda till Bet-Semes' omrde.
 13.  Men betsemesiterna hllo p med veteskrd i dalen.  Nr de nu
      lyfte upp sina gon, fingo de se arken; och de blevo glada, d
      de sgo den.
 14.  Men nr vagnen kom till betsemesiten Josuas ker, stannade den
      dr; och dr lg en stor sten.  D hggo de snder trvirket p
      vagnen och offrade korna till brnnoffer t HERREN.
 15.  Leviterna hade nmligen lyft ned HERRENS ark jmte skrinet som
      stod drbredvid, det vari de gyllene klenoderna funnos, och hade
      satt detta p den stora stenen.  Sedan offrade invnarna i
      Bet-Semes p den dagen brnnoffer och slaktoffer t HERREN.
 16.  Och nr filisternas fem hvdingar hade sett detta, vnde de
      samma dag tillbaka till Ekron.

 17.  De svulster av guld som filisterna gvo ssom skuldoffer t
      HERREN utgjorde: fr Asdod en, fr Gasa en, fr Askelon en, fr
      Gat en, fr Ekron en.
 18.  Men jordrttorna av guld voro lika mnga som filisternas alla
      stder under de fem hvdingarna, varvid medrknas bde befsta
      stder och landsbygdens byar, intill den stora Sorgestenen, p
      vilken de satte ned HERRENS ark, och som finnes kvar nnu i dag,
      p betsemesiten Josuas ker.
 19.  Av invnarna i Bet-Semes blevo ock mnga slagna, drfr att de
      hade sett p HERRENS ark; han slog sjuttio man bland folket,
      femtio tusen man.  Och folket srjde drver att HERREN hade
      slagit s mnga bland folket.
      >4 Mos. 4,6 f., 20.
 20.  Och invnarna i Bet-Semes sade: Vem kan best infr HERREN,
      denne helige Gud?  Och till vem skall han draga bort ifrn oss?
 21.  Och de skickade sndebud till dem som bodde i Kirjat-Jearim och
      lto sga: Filisterna hava snt tillbaka HERRENS ark; kommen
      hitned och hmten den upp till eder.
*09/07 Frsta Samuelsboken, 7 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 7 Kapitlet

               Arken i Kirjat-Jearim.  Vattensningen i
                Mispa.  Seger ver filisterna.  Samuel
                            ssom domare.

  1.  D kommo Kirjat-Jearims mn och hmtade HERRENS ark ditupp och
      frde den in i Abinadabs hus p hjden.  Och hans son Eleasar
      helgade de till att hava vrden om HERRENS ark.
      >2 Sam. 6,4.
  2.  Och frn den dag d arken fick sin plats i Kirjat-Jearim frflt
      en lng tid: tjugu r frgingo; och hela Israels hus suckade nu
      efter HERREN.
  3.  Men Samuel sade till hela Israels hus: Om I av allt edert
      hjrta viljen vnda om till HERREN, s skaffen bort ifrn eder
      de frmmande gudarna och Astarterna, och rikten edra hjrtan
      till HERREN och tjnen honom allena, s skall han rdda eder
      ifrn filisternas hand.
      >1 Mos. 35,2. 5 Mos. 6,4 f. Jos. 24,23. Matt. 4,10. Luk. 4,8.
  4.  D skaffade Israels barn bort Baalerna och Astarterna och
      tjnade HERREN allena.
      >Dom. 10,16.

  5.  Och Samuel sade: Frsamlen hela Israel i Mispa, s vill jag dr
      bedja till HERREN fr eder.
      >Dom. 20,1. 1 Sam. 10,l7.
  6.  D frsamlade de sig i Mispa och ste upp vatten och gto ut det
      in.  fr HERREN och fastade den dagen; och de sade dr: Vi hava
      syndat mot HERREN.  Och Samuel dmde Israels barn i Mispa.
      >Klag.2,19.

  7.  Men nr filisterna hrde att Israels barn hade frsamlat sig i
      Mispa, drogo filisternas hvdingar ditupp mot Israel.  D
      Israels barn hrde detta, blevo de frskrckta fr filisterna.
  8.  Och Israels barn sade till Samuel: Hr icke upp att ropa fr
      oss till HERREN, vr Gud, att han m frlsa oss ifrn
      filisternas hand.
      >Syr. 46,16.
  9.  D tog Samuel ett dilamm och offrade det ssom ett heloffer,
      till brnnoffer t HERREN; och Samuel ropade till HERREN fr
      Israel, och HERREN bnhrde honom.
 10.  Under det att Samuel offrade brnnoffret, ryckte nmligen
      filisterna fram till strid mot Israel; men HERREN lt ett
      starkt tordn dundra ver filisterna p den dagen och
      frvirrade dem, s att de blevo slagna av Israel.
      >Jos. 1O,10. 1 Sam. 2,10. 2 Sam. 22,14.
 11.  Och Israels mn drogo ut frn Mispa och frfljde filisterna
      och nedgjorde dem, under det att de frfljde dem nda till
      trakten nedanfr Bet-Kar.
 12.  D tog Samuel en sten och reste den mellan Mispa och Sen och gav
      den namnet Eben-Haeser[1], i det han sade: Allt hrintill har
      HERREN hjlpt oss.
      >1 Sam. 4,2.

 13.  S blevo filisterna kuvade och kommo icke mer in i Israels land
      Och HERRENS hand var emot filisterna, s lnge Samuel levde.
 14.  Och de stder som filisterna hade tagit frn Israel kommo
      tillbaka till Israel, allasammans, frn Ekron nda till Gat; och
      det tillhrande omrdet tog Israel ocks igen ifrn
      filisterna.  Och mellan Israel och amorerna blev fred.
 15.  Och Samuel var domare i Israel, s lnge han levde.
 16.  Vart r frdades han omkring till Betel, Gilgal och Mispa; och
      han dmde Israel p alla dessa platser.
 17.  Sedan plgade han vnda tillbaka till Rama, ty dr var hans hem,
      och dr dmde han eljest Israel dr byggde han ock ett altare t
      HERREN.

[1]  D. . hjlpstenen.
*09/08 Frsta Samuelsboken, 8 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 8 Kapitlet

               Samuels sner.  Israels barns nskan att
                            f en konung.

  1.  Men nr Samuel blev gammal, satte han sina sner till domare
      ver Israel
  2.  Hans frstfdde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade
      sitt domarste i Beer-Seba.
      >1 Krn. 6,28.
  3.  Men hans sner vandrade icke p hans vg, utan veko av drifrn
      och skte ortt vinning; de togo mutor och vrngde rtten.
      >2 Mos. 23,8. 5 Mos. 16,19. 24,17.

  4.  D frsamlade sig alla de ldste i Israel och kommo till Samuel
      i Rama.
      >1 Sam. 7,17.
  5.  Och de sade till honom: Du r ju nu gammal, och dina sner
      vandra icke p dina vgar.  S stt nu en konung ver oss till
      att dma oss, ssom alla andra folk hava.
      >5 Mos. 17,14 f. Hos. 13,10 f. Apg. 13,21.
  6.  Men det misshagade Samuel, detta att de sade d: Giv oss en
      konung, for att han m dma oss.  Och Samuel bad till HERREN.
      >1 Sam. 12,l7.
  7.  D sade HERREN till Samuel Lyssna till folkets ord, och gr
      allt vad de begra av dig; ty det r icke dig de hava frkastat,
      nej, mig hava de frkastat, i det de icke vilja att jag skall
      vara konung ver dem.
      >1 Sam. 10,l9. Hos. 8,4.
  8.  Ssom de alltid hava gjort, frn den dag d jag frde dem upp ur
      Egypten nda till denna dag, i det att de hava vergivit mig och
      tjnat andra gudar, s gra de nu ock mot dig.
  9.  S lyssna nu till deras ord.  Dock m du hgtidligt varna dem och
      frkunna fr dem den konungs rtt, som kommer att regera ver
      dem.
      >5 Mos. 17,14 f.

 10.  Och Samuel sade till folket, som hade begrt en konung av honom,
      allt vad HERREN hade talat.
 11.  Han sade: Detta bliver den konungs rtt, som kommer att regera
      ver eder: Edra sner skall han taga och skall stta dem p sina
      vagnar och hstar, till sin tjnst, eller ock skola de ndgas
      lpa framfr hans vagnar.
      >2 Sam. 15,1.
 12.  Andra av dem skall han taga och stta till sina ver- och
      underhvitsmn, och andra skola ndgas plja hans kerjord och
      inbrga hans skrd och frfrdiga hans krigsredskap och hans
      vagnsredskap.
 13.  Edra dttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och
      bagerskor.
 14.  Edra bsta krar, vingrdar och olivplanteringar skall han taga
      och skall giva dem t sina tjnare;
 15.  och han skall taga tionde av edra sdesflt och edra vingrdar
      och giva t sina hovmn och tjnare.
 16.  Drtill skall han taga edra tjnare och edra tjnarinnor och
      edra bsta ynglingar, s ock edra snor, och bruka dem fr sitt
      behov.
 17.  Av eder smboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans
      trlar.
 18.  Nr I d ropen om hjlp fr dem konungs skull som I sjlva haven
      utvalt t eder, d skall HERREN icke svara eder.

 19.  Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: Nej,
      en konung mste vi hava ver oss.
 20.  Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som
      dmer oss, och som drager ut i spetsen fr oss till att fra
      vra krig.
 21.  D nu Samuel hrde allt detta som folket sade, framfrde han det
      till HERREN.
 22.  Men HERREN sade till Samuel: Lyssna till deras ord, och stt en
      konung ver dem.  D sade Samuel till Israels mn: Gn hem, var
      och en till sin stad.
*09/09 Frsta Samuelsboken, 9 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 9 Kapitlet

                Saul utses av Herren till konung genom
                               Samuel.

  1.  I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till
      Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit;
      och han var en rik man.
      >1 Sam. 14,61.
  2.  Han hade en son som hette Saul, en sttlig och fager man; bland
      Israels barn fanns ingen man som var fagrare n han; han var
      huvudet hgre n allt folket.
  3.  Nu hade Kis', Sauls faders, sninnor kommit bort fr honom;
      drfr sade Kis till sin son Saul: Tag med dig en av tjnarna
      och st upp och g stad och sk efter sninnorna.
  4.  D gick han genom Efraims bergsbygd och drefter genom
      Salisalandet; men de funno dem icke.  S gingo de genom
      Saalimslandet, men dr voro de icke; sedan gick han genom
      Benjamins land, men de funno dem icke heller dr.
  5.  Nr de s hade kommit in i Sufs land, sade Saul till tjnaren
      som han hade med sig: Kom, lt oss g hem igen; min fader kunde
      eljest, stllet fr att tnka p sninnorna, bliva orolig fr
      vr skull.
  6.  Men han svarade honom: Se, i denna stad finnes en gudsman; han
      r en ansedd man; allt vad han sger, det sker.  Lt oss nu g
      dit; mhnda kan han sga oss ngot om den frd vi hava
      fretagit oss.
  7.  D sade Saul till sin tjnare: Men om vi g dit, vad skola vi
      d taga med oss t mannen?  Brdet r ju slut i vra rnslar, och
      vi hava icke heller ngon annan gva att taga med oss t
      gudsmannen.  Eller vad hava vi vl?
      >1 Kon. 14,3. 2 Kon. 4,42.
  8.  Tjnaren svarade Saul nnu en gng och sade: Se, hr har jag i
      min go en fjrdedels sikel silver; den vill jag giva t
      gudsmannen, fr att han m sga oss vilken vg vi bra g.
  9.  (Fordom sade man s i Israel, nr man gick fr att frga Gud:
      Kom, lt oss g till siaren.  Ty den som man nu kallar profet
      kallade man fordom siare.)
      >4 Mos. 12,6.
 10.  Saul sade till sin tjnare: Ditt frslag r gott; kom, lt oss
      g.  S gingo de till staden dr gudsmannen fanns.

 11.  Nr de nu gingo uppfr hjden dr staden lg, trffade de ngra
      flickor som hade gtt ut fr att hmta vatten; dem frgade de:
      r siaren hr?
 12.  De svarade dem och sade: Ja, helt nra.  Skynda dig nu, ty han
      har i dag kommit till staden; folket firar nmligen i dag en
      offerfest p offerhjden.
 13.  Om I nu gn in i staden, trffen I honom, innan han gr upp p
      hjden till mltiden, ty folket ter icke, frrn han
      kommer.  Han skall vlsigna offret; frst sedan begynna de
      inbjudna att ta.  Gn drfr nu ditupp, ty just nu kunnen I
      trffa honom.
 14.  S gingo de upp till staden.  Och just nr de kommo in i staden,
      mtte de Samuel, som var stadd p vg upp till offerhjden.

 15.  Men dagen innan Saul kom hade HERREN uppenbarat fr Samuel och
      sagt:
 16.  I morgon vid denna tid skall jag snda till dig en man frn
      Benjamins land, och honom skall du smrja till furste ver mitt
      folk Israel; han skall frlsa mitt folk ifrn filisternas
      hand.  Ty jag har sett till mitt folk, eftersom deras rop har
      kommit till mig.
      >2 Mos. 3,9.
 17.  Nr nu Samuel fick se Saul, gav HERREN honom den uppenbarelsen:
      Se dr r den man om vilken jag sade till dig: Denne skall
      styra mitt folk.

 18.  Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: Sg mig var
      siaren bor.
 19.  Samuel svarade Saul och sade: Jag r siaren.  G fre mig upp p
      offerhjden, ty I skolen ta dr med mig i dag.  Men i morgon
      vill jag lta dig g; och om allt vad du har p hjrtat vill jag
      giva dig besked.
 20.  Och vad angr sninnorna, som nu i tre dagar hava varit borta
      fr dig, skall du icke bekymra dig fr dem, ty de ro
      terfunna.  Vem tillhr fr vrigt allt vad hrligt r i Israel,
      om icke dig och hela din faders hus?
 21.  Saul svarade och sade: Jag r ju en benjaminit, frn en av de
      minsta stammarna i Israel, och min slkt r ju den ringaste
      bland alla slkter i Benjamins stammar.  Varfr talar du d till
      mig p det sttet?
 22.  Men Samuel tog Saul och hans tjnare och frde dem upp i salen
      och gav dem plats verst bland de inbjudna, vilka voro vid pass
      trettio mn.
 23.  Och Samuel sade till kocken: Giv hit det stycke som jag gav
      dig, och som jag sade att du skulle frvara hos dig.
 24.  D tog kocken fram lrstycket med vad drtill hrde, och satte
      det fram fr Saul; och Samuel sade: Se, hr sttes nu fram fr
      dig det som har blivit sparat; t drav.  Ty just fr denna stund
      blev det undanlagt t dig, d nr jag sade att jag hade inbjudit
      folket.  S t Saul den dagen med Samuel.

 25.  Drefter gingo de ned frn offerhjden och in i staden.  Sedan
      samtalade han med Saul uppe p taket.
 26.  Men bittida fljande dag, nr morgonrodnaden gick upp, ropade
      Samuel uppt taket till Saul och sade: St upp, s vill jag
      ledsaga dig till vgs.  D stod Saul upp, och de gingo bda
      stad, han och Samuel.
      >5 Mos. 22,8.
 27.  Nr de s voro p vg ned mot ndan av staden, sade Samuel till
      Saul: Sg till tjnaren att han skall g fre oss -- och han
      fick g -- men du sjlv m nu stanna hr, s vill jag lta dig
      hra vad Gud har talat.
*09/10 Frsta Samuelsboken, 10 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 10 Kapitlet

                  Saul smord till konung av Samuel.
                        Konungavalet i Mispa.

  1.  Och Samuel tog sin oljeflaska och gt olja p hans huvud och
      kysste honom och sade: Se, HERREN har smort dig till furste
      ver sin arvedel.
      >5 Mos. 9,26. 32,9.
  2.  Nr du nu gr ifrn mig, skall du invid Rakels grav, vid
      Benjamins grns, vid Selsa, trffa tv mn; dessa skola sga
      till dig: 'sninnorna som du gick stad att ska ro terfunna;
      din fader tnker drfr icke mer p sninnorna, men han r
      orolig fr eder skull och sger: Vad skall jag gra fr att
      finna min son?'
      >1 Mos. 35,19. 1 Sam. 9,5.
  3.  Och nr du har gtt drifrn ett stycke fram och kommit till
      Tabors terebint skall du dr mta tre mn som ro p vg upp
      till Gud i Betel.  En br tre killingar, en bar tre brdkakor,
      och en br en vinlgel.
  4.  Dessa skola hlsa dig och giv dig tv brd, och du skall taga
      emot vad de giva.
  5.  Sedan kommer du till Guds Gibea, dr filisternas fogdar
      ro.  Och nr du kommer dit in i staden, skall du trffa p en
      skara profeter, som komma ned frn offerhjden dr, med
      psaltare, puka, fljt och harpa fre sig, under det att de
      sjlva ro i profetisk hnryckning.
  6.  Och HERRENS Ande skall komma ver dig, s att ocks du fattas av
      hnryckning likasom de; och du skall d bliva frvandlad till en
      annan mnniska.
  7.  Nr du nu ser att dessa tecken intrffa, d m du gra vad
      tillfllet giver vid handen, ty Gud r med dig.
  8.  Sedan m du g ned fre mig till Gilgal, s skall jag komma
      ditned till dig, fr att offra brnnoffer och tackoffer; sju
      dagar skall du vnta till dess jag kommer till dig och frkunnar
      fr dig vad du skall gra.
      >1 Sam. 13,8.

  9.  I det han nu vnde sig om fr att g ifrn Samuel, frvandlade
      Gud hans sinne och gav honom ett annat hjrta; och alla dessa
      tecken intrffade samma dag.
 10.  Nr de kommo till Gibea, mtte honom dr en skara profeter; d
      kom Guds Ande ver honom, s att han, mitt ibland dem, sjlv
      fattades av profetisk hnryckning.
 11.  D nu alla som frut knde honom fingo se honom vara i
      hnryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: Vad
      har skett med Kis' son?  r ock Saul bland profeterna?
 12.  Men en av mnnen drifrn svarade och sade: Vem r d dessas
      fader?  -- Hrav uppkom ordsprket: r ock Saul bland
      profeterna?
      >1 Sam. 19,24.

 13.  Men nr hans profetiska hnryckning hade upphrt, gick han upp
      p offerhjden.
 14.  D frgade Sauls farbroder honom och hans tjnare: Var haven I
      varit?  Han svarade: Borta fr att ska sninnorna.  Men nr vi
      sgo att de ingenstdes voro att finna, gingo vi till Samuel.
      >1 Sam. 14,50.
 15.  D sade Sauls farbroder: Tala om for mig vad Samuel sade till
      eder.
 16.  Saul svarade sin farbroder: Han omtalade fr oss att sninnorna
      voro terfunna.  Men vad Samuel hade sagt om konungadmet
      omtalade han icke fr honom.

 17.  Drefter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
 18.  Och han sade till Israels barn: S sger HERREN, Israels Gud:
      Jag har frt Israel upp ur Egypten, och jag rddade eder icke
      allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadmen
      som frtryckte eder.
 19.  Men nu haven I frkastat eder Gud, som sjlv frlste eder ur
      alla edra olyckor och trngml, och haven sagt till honom: 'Stt
      en konung ver oss.'  S trden nu fram infr HERREN efter edra
      stammar och edra tter.
      >1 Sam. 8,7,19 f. l2,12.
 20.  Drp lt Samuel alla Israels stammar g fram; d trffades
      Benjamin stam av lotten.
      >Jos. 7,14.
 21.  Nr han sedan lt Benjamins stam g fram efter dess slkter,
      trffade Matris slkt av lotten; drp trffades Saul, Kis' son,
      av lotten, men nr de d skte efter honom, stod han icke att
      finna.
 22.  D frgade de HERREN nnu en gng: Har ngon mer kommit hit?
      HERREN svarade: Han har gmt sig bland trossen.
 23.  D skyndade de dit och hmtad honom drifrn, och nr han nu
      trdde fram bland folket, var han huvudet hgre n allt folket.
      >1 Sam. 9,2.
 24.  Och Samuel sade till allt folket: Hr sen I nu den som HERREN
      har utvalt; ingen r honom lik bland allt folket.  D jublade
      allt folket och ropade: Leve konungen!
      >1 Kon. 1,25,39 2 Kon. 11,12.

 25.  Och Samuel kungjorde fr folket konungadmets rtt och tecknade
      upp den i en bok och lade ned den infr HERREN.  Sedan lt Samuel
      allt folket g hem, var och en till sitt.
      >5 Mos. 17,14 f. 1 Sam. 8,11 f.
 26.  Ocks Saul gick hem till Gibea; och honom fljde en hrskara av
      mn vilkas hjrtan Gud hade rrt.
 27.  Men ngra onda mn sade: Vad hjlp skulle denne kunna giva
      oss?  Och de fraktade honom och buro icke fram sknker till
      honom.  Men han ltsade som om han icke mrkte det.
      >2 Krn. 17,5.
*09/11 Frsta Samuelsboken, 11 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 11 Kapitlet

               Saul besegrar ammoniterna.  Han fr sitt
                         konungadme frnyat.

  1.  Och ammoniten Nahas drog upp och belgrade Jabes i Gilead.  D
      sade alla mn i Jabes till Nahas: Slut frdrag med oss, s
      vilja vi bliva dig underdniga.
  2.  Men ammoniten Nahas svarade dem: P det villkoret vill jag
      sluta frdrag med eder, att jag fr sticka ut hgra gat p eder
      alla och drmed tillfoga hela Israel smlek.
  3.  De ldste i Jabes sade till honom: Giv oss sju dagars uppskov,
      s att vi kunna skicka sndebud ver hela Israels land; om d
      ingen vill hjlpa oss, s skola vi giva oss t dig.

  4.  S kommo nu sndebuden till Sauls Gibea och omtalade detta fr
      folket.  D brast allt folket ut i grt.
  5.  Men just d kom Saul gende bakom sina oxar frn kern.  Och Saul
      frgade: Vad fattas folket, eftersom de grta?  Och de
      frtljde fr honom vad mannen frn Jabes hade sagt.
  6.  D kom Guds Ande ver Saul, nr han hrde detta, och hans vrede
      upptndes hgeligen.
      >Dom. 14,6. 1 Sam. 10,10
  7.  Och han tog ett par oxar och styckade dem och snde styckena
      omkring ver hela Israels land med sndebuden och lt sga: Den
      som icke drager ut efter Saul och Samuel, med hans oxar skall s
      gras.  D fll en frskrckelse ifrn HERREN ver folket, s
      att de drogo ut ssom en man.
      >Dom. 20,1.
  8.  Och han mnstrade dem i Besek, och Israels barn utgjorde d tre
      hundra tusen, och Juda mn trettio tusen.

  9.  Och de sade till sndebuden som hade kommit: S skolen I sga
      till mnnen i Jabes i Gilead: I morgon skolen I f hjlp, nr
      solen brnner som hetast.  Och sndebuden kommo och frkunnade
      detta fr mnnen i Jabes; och dessa blevo glada drver.
 10.  Nu lto mnnen i Jabes sga: I morgon vilja vi giva oss t
      eder, och I mn d gra med oss vadhelst I finnen fr gott.
 11.  Dagen drefter frdelade Saul folket i tre hopar; och de trngde
      in i lgret vid morgonvkten och nedgjorde ammoniterna, och
      upphrde frst nr det var som hetast p dagen.  Och de som kommo
      undan blevo s kringspridda, att icke tv av dem kommo undan
      tillsammans.
 12.  D sade folket till Samuel: Vilka voro de som sade: 'Skulle
      Saul bliva konung ver oss!'  Given hit dessa mn, s att vi f
      dda dem.
      >1 Sam. 10,27.
 13.  Men Saul sade: P denna dag skall ingen ddas, ty i dag har
      HERREN givit seger t Israel.
      >2 Sam. 19,22.

 14.  Och Samuel sade till folket: Kom, lt oss g till Gilgal och
      dr frnya konungadmet.
 15.  D gick allt folket till Gilgal och gjorde Saul till konung dr,
      infr HERRENS ansikte, i Gilgal; och de offrade dr tackoffer
      infr HERRENS ansikte.  Och Saul och alla Israels mn voro dr
      uppfyllda av gldje.
*09/12 Frsta Samuelsboken, 12 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 12 Kapitlet

                  Samuel avlgger rkenskap fr sin
                  frvaltning och talar till folket.

  1.  Och Samuel sade till hela Israel: Se, jag har lyssnat till edra
      ord och gjort allt vad I haven begrt av mig; jag har satt en
      konung ver eder.
      >1 Sam 8,7,22.
  2.  Nu r det eder konung som skall vara eder ledare, nu d jag r
      gammal och gr; I haven ju redan mina sner ibland
      eder.  Hittills r det jag som har varit eder ledare, frn min
      ungdom nda till denna dag.
  3.  Se har str jag, vittnen nu mot mig infr HERREN och infr hans
      smorde.  Har jag tagit ngons oxe, eller har jag tagit ngons
      sna?  Har jag frtryckt ngon eller vat vld mot ngon?  Har
      jag tagit mutor av ngon, fr att jag skulle se genom fingrarna
      med honom?  Jag vill d giva eder ersttning drfr.
      >Syr. 46,19. Apg. 20,33.
  4.  De svarade: Du har icke frtryckt oss, du har icke vat vld
      mot oss; och frn ingen mnniska har du tagit ngot.
  5.  D sade han till dem: HERREN vare vittne mot -- eder, och hans
      smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit ngot
      i min hand.  De svarade: Ja, vare det s.

  6.  Samuel sade till folket: Ja, HERREN vare vittne, han som lt
      Mose och Aron uppst och frde edra fder upp ur Egyptens land.
  7.  S trden nu fram, fr att jag m g till rtta med eder infr
      HERREN angende allt gott som HERREN i sin rttfrdighet har
      gjort mot eder och mot edra fder.
  8.  Nr Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fder till
      HERREN, och HERREN snde Mose och Aron, som frde edra fder ut
      ur Egypten och lto dem bostta sig hr i landet.
      >1 Mos. 46,6. 2 Mos. 2,23 f. 3,9 f. 4,14f. Jos.24,5.
  9.  Men nr de glmde HERREN, sin Gud, slde han dem i Siseras hand,
      hrhvitsmannens i Hasor, och i filisternas hand och i Moabs
      konungs hand, och dessa stridde mot dem.
      >Dom. 3,12 f.4,1 f. 10,6 f. 13,1. Ps. 44,13.
 10.  Men d ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava
      vergivit HERREN och tjnat Baalerna och Astarterna; men rdda
      oss nu frn vra fienders hand, s vilja vi tjna dig.'
      >Dom. 10,10.
 11.  D snde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och
      rddade eder frn edra fienders hand runt omkring, s att I
      fingen bo i trygghet.
      >Dom. 6,11 f. 11,1 f. 1 Sam. 7,5 f., 7 f.
 12.  Men nr I sgen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder,
      saden I till mig: 'Nej, en konung mste regera ver oss', fastn
      det r HERREN, eder Gud, som r eder konung.
      >1 Sam. 8,5 f., 19 f.
 13.  Och se, hr r nu den konung I haven utvalt, den som I haven
      begrt; se, HERREN har satt en konung ver eder.
      >1 Sam. 10,19.
 14.  Allenast man I nu frukta HERREN och tjna honom och hra hans
      rst och icke vara genstrviga mot HERRENS befallning.  Ja, bde
      I och den konung som regerar ver eder mn flja HERREN, eder
      Gud.
 15.  Men om I icke hren HERRENS rst, utan ren genstrviga mot
      HERRENS befallning, d skall HERRENS hand drabba eder likasom
      edra fder.
 16.  Trden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall gra
      infr edra gon.
 17.  Nu r ju tiden fr veteskrden; men jag vill ropa till HERREN
      att han m lta det dundra och regna.  S skolen I mrka och se
      huru mycket ont I haven gjort i HERRENS gon genom eder begran
      att f en konung.
      >1 Sam. 8,6.

 18.  Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lt det dundra och
      regna p den dagen.  D betogs allt folket av stor fruktan fr
      HERREN och fr Samuel.
 19.  Och allt folket sade till Samuel: Bed fr dina tjnare till
      HERREN, din Gud, att vi icke m d, eftersom vi till alla vra
      andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begrt att f en
      konung.
 20.  Samuel sade till folket: Frukten icke.  Vl haven I gjort allt
      detta onda; men viken nu blott icke av ifrn HERREN, utan tjnen
      HERREN av allt edert hjrta.
      >5 Mos. 6,3.
 21.  Viken icke av; ty d fljen I tomma avgudar, som varken kunna
      hjlpa eller rdda, eftersom de ro allenast tomhet.
      >Jes. 44,9 f.
 22.  Ty HERREN skall icke frskjuta sitt folk, fr sitt stora namns
      skull, eftersom HERREN har behagat att gra eder till sitt
      folk.
      >Ps. 100,3.
 23.  Vare det ock fjrran ifrn mig att jag skulle s synda mot
      HERREN, att jag upphrde att bedja fr eder!  Jag vill fastmer
      lra eder den goda och rtta vgen.
 24.  Allenast frukten HERREN och tjnen honom troget av allt edert
      hjrta.  Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
 25.  Men om I gren vad ont r, s skolen bde I och eder konung
      frgs.
*09/13 Frsta Samuelsboken, 13 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 13 Kapitlet

                    Kriget mot filisterna.  Sauls
                 egenmktiga offer.  Israels betryck.

  1.  Saul hade varit konung ett r, och nr han nu regerade ver
      Israel p andra ret,
  2.  utvalde han t sig tre tusen mn ur Israel.  Av dessa hade Saul
      sjlv hos sig tv tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett
      tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin.  Men det vriga
      folket hade han ltit g hem, var och en till sin hydda.
  3.  Och Jonatan drpte filisternas fogde i Geba; och filisterna
      fingo hra det.  Men Saul lt stta i basun ver hela landet och
      sga: Detta m hebrerna hra.
  4.  S fick hela Israel hra omtalas att Saul hade drpt
      filisternas fogde, och att Israel drigenom hade blivit
      frhatligt fr filisterna.  Och folket bdades upp att flja
      Saul till Gilgal.
  5.  Under tiden hade filisterna frsamlat sig fr att strida mot
      Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk
      s talrikt som sanden p havets strand; och de drogo upp och
      lgrade sig vid Mikmas, ster om Bet-Aven.
  6.  D nu israeliterna sgo sig vara i nd, i det att folket svrt
      ansattes, gmde sig folket i grottor, i skogssnr och bland
      klippor, i fasta valv och i gropar.
  7.  Och somliga av hebrerna gingo ver Jordan in i Gads och Gileads
      land.  Men Saul var nnu kvar i Gilgal; och allt folket fljde
      honom med bvan.
  8.  Nr han nu hade vntat sju dagar, intill den tid Samuel hade
      bestmt men Samuel likvl icke kom till Gilgal, begynte folket
      skingra sig och g ifrn honom.
      >1 Sam. 10,8.
  9.  D sade Saul: Fren fram till mig brnnoffers- och
      tackoffersdjuren.  Drp frambar han brnnoffret.
 10.  Men just nr han hade slutat att frambra brnnoffret, kom
      Samuel.  D gick Saul honom till mtes fr att hlsa honom.
 11.  Men Samuel sade: Vad har du gjort!  Saul svarade: Nr jag sg
      att folket skingrade sig och gick ifrn mig, under det att du
      icke kom inom den bestmda tiden, fastn filisterna voro
      frsamlade vid Mikmas,
 12.  d tnkte jag: Nu komma filisterna hitned mot mig i Gilgal, och
      jag har nnu icke bnfallit infr HERREN.  D tog jag mod till
      mig och offrade brnnoffret.
 13.  Samuel sade till Saul: Du har handlat draktigt.  Du har icke
      hllit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle
      HERREN hava befst ditt konungadme ver Israel fr evig tid.
 14.  Men nu skall ditt konungadme icke bliva bestndande.  HERREN har
      skt sig en man efter sitt hjrta, och honom har HERREN
      frordnat till furste ver sitt folk, eftersom du icke har
      hllit vad HERREN bjd dig.
      >Ps. 89,20 f. Apg. 13,22.

 15.  Drefter stod Samuel upp och gick frn Gilgal till Gibea i
      Benjamin.  Men Saul mnstrade det folk som fanns hos honom: vid
      pass sex hundra man.
 16.  Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det
      folk som fanns hos dem, under det att filisterna hade lgrat
      sig vid Mikmas.
 17.  Och en hrskara, delad i tre hopar, drog ut ur filisternas lger
      fr att hrja: en hop tog vgen till Ofra i Sualslandet,
 18.  en hop tog vgen till Bet-Horon, och en hop tog vgen till det
      omrde som vetter t Seboimsdalen, t knen till.

 19.  Ingen smed fanns d i hela Israels land, ty filisterna fruktade
      att hebrerna skulle lta gra sig svrd eller spjut.
      >Dom. 5,8
 20.  Och s mste en israelit alltid begiva sig ned till filisterna,
      om han ville lta vssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa
      eller sin skra,
 21.  nr det hade blivit ngot fel med eggen p skrorna eller
      plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller nr
      oxpikarnas uddar behvde rtas.
 22.  Hrav kom sig, att nr striden skulle st, ingen enda av Sauls
      och Jonatans folk hade ett svrd eller ett spjut; allenast Saul
      sjlv och hans son Jonatan hade sdana.

 23.  Men filisterna lto en utpost rycka fram till passet vid
      Mikmas.
*09/14 Frsta Samuelsboken, 14 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 14 Kapitlet

                Jonatans tappra bedrift.  Filisternas
                 nederlag.  Sauls obetnksamma frbud.
                  Hans strider med grannfolken.  Hans
                          slktfrhllanden.

  1.  S hnde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin
      vapendragare: Kom, lt oss g ver till filisternas utpost dr
      p andra sidan.  Men han omtalade det icke fr sin fader.
  2.  Saul vistades d vid Gibeas grns, under granattrdet i Migron,
      och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra
      man;
      >1 Sam. 13,15.
  3.  och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till
      Pinehas, son till Eli, HERRENS prst i Silo, har d efoden.  Och
      folket visste icke om, att Jonatan hade gtt bort.
      >1 Sam 4,19 f.
  4.  Men i passet, dr Jonatan skte g ver fr att komma till
      filisternas utpost, lg p vardera sidan en brant klippa; den
      ena hette Boses och den andra Sene.
      >1 Sam. 13,23.
  5.  Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i
      sder, mitt emot Geba.
  6.  Och Jonatan sade till sin vapendragare: Kom, lt oss g ver
      till dessa oomskurnas utpost, kanhnda skall HERREN gra ngot
      fr oss.  Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom f
      likasvl som genom mnga.
      >Dom. 7,4, 7. 2 Krn. 14,11. 1 Mack. 3,18.
  7.  Hans vapendragare svarade honom: Gr allt vad du har i sinnet.
      G du stad; jag fljer dig vart du vill.
  8.  D sade Jonatan: Vlan, vi skola g ver till mnnen dr och
      laga s, att de f se oss.
  9.  Om de d sga till oss s: 'Stn stilla, till dess vi komma fram
      till eder', d skola vi stanna dr vi ro och icke stiga upp
      till dem.
      >1 Mos. 24,12 f.
 10.  Om de dremot sga s: 'Kommen hitupp till oss', d skola vi
      stiga ditupp, ty d har HERREN givit dem i vr hand; detta skall
      fr oss vara tecknet hrtill.
 11.  Nr nu de tv hade blivit synliga fr filisternas utpost, sade
      filisterna: Se, hebrerna krypa ut ur hlen dr de hava gmt
      sig.
      >1 Sam. 13,6.
 12.  Drp ropade utpostens manskap till Jonatan och hans
      vapendragare och sade: Kommen hitupp till oss, s skola vi vl
      lra eder!  D sade Jonatan till sin vapendragare: Flj mig
      ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.
 13.  Och Jonatan klttrade p hnder och ftter uppfr, och hans
      vapendragare fljde honom.  Och de fllo fr Jonatan; och hans
      vapendragare gick efter honom och gav dem ddsstten.
      >3 Mos. 26,7 f.
 14.  I det frsta anfallet nedgjorde s Jonatan och hans
      vapendragare vid pass tjugu mn, p en strcka av vid pass ett
      halvt plogland.
 15.  D uppstod frskrckelse i lgret p fltet och bland allt
      folket; utposterna och de som hade gtt ut fr att hrja grepos
      ock av frskrckelse.  Och marken darrade, s att en
      frskrckelse ifrn Gud uppstod.
      >1 Mos. 35,5. 2 Mos. 14,24 f. 1 Sam. 7,10. 13,16 f. Ps. 76,13.

 16.  Och Sauls vktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i
      upplsning, och att man sprang hit och dit.
 17.  D sade Saul till folket som han hade hos sig: Hllen mnstring
      och sen efter, vem som har gtt ifrn oss.  Nr de d hllo
      mnstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro
      dr.
 18.  D sade Saul till Ahia: Fr hit Guds ark.  Ty Guds ark fanns p
      den tiden bland Israels barn.
      >1 Sam. 4,3 f.
 19.  Medan Saul nnu talade med prsten, tilltog larmet i
      filisternas lger allt mer och mer.  D sade Saul till prsten:
      Lt det vara.
 20.  Och Saul och allt det folk som han hade hos sig frsamlade sig
      och drogo till stridsplatsen; dr fingo de se att den ene hade
      lyft sitt svrd mot den andre, s att en mycket stor frvirring
      hade uppsttt.
      >Dom. 7,22. 2 Krn. 20,23.
 21.  Och de hebrer som sedan gammalt lydde under filisterna, och
      som hade dragit hitupp med dem och voro hr och dr i lgret,
      dessa slto sig nu ock till de israeliter som anfrdes av Saul
      och Jonatan.
 22.  Och nr de israeliter som hade gmt sig i Efraims bergsbygd
      hrde att filisterna flydde, satte alla dessa ocks efter dem
      och deltogo i striden.
 23.  S gav HERREN Israel seger p den dagen, och striden fortsattes
      nda bortom Bet-Aven.

 24.  Nr nu Israels mn p den dagen voro hrt anstrngda, band Saul
      folket med fljande ed: Frbannad vare den man som frtr ngon
      fda fre aftonen, och innan jag har tagit hmnd p mina
      fiender.  S smakade d ingen av folket ngon fda.
 25.  Och nr de allasammans kommo in i skogsbygden, lg honung p
      marken.
 26.  Men nr folket hade kommit in i skogsbygden och ftt se den
      utflutna honungen, vgade dock ingen fra handen upp till
      munnen, ty folket fruktade fr eden.
 27.  Jonatan dremot hade icke hrt, nr hans fader band folket med
      eden; drfr rckte han ut staven som han hade i sin hand och
      doppade dess nda i honungskakan, och frde s handen till
      munnen; d kunde hans gon ter se klart.
 28.  Men en man bland folket tog till orda och sade: Din fader har
      bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Frbannad vare den man
      som dag frtr ngon fda.'  Och folket var uttrttat.
 29.  Jonatan svarade: Min fader har drmed dragit olycka ver
      landet.  Sen huru klara mina gon hava blivit, drfr att jag
      smakade ngot litet av honungen hr.
 30.  Huru mycket mer, om folket i dag hade ftt ta sig mtta av
      bytet som de hade tagit frn sina fiender -- huru mycket strre
      skulle icke d filisternas nederlag hava blivit!
 31.  Emellertid slogo de filisterna p den dagen och frfljde dem
      frn Mikmas till Ajalon.  Och folket var mycket uttrttat.
 32.  Drfr kastade sig folket ver bytet och tog fr, oxar och
      kalvar och slaktade dem p marken; och folket t sedan kttet
      med blodet i.
 33.  Nr man berttade detta fr Saul och sade: Se, folket syndar
      mot HERREN genom att ta ktt med blodet i, utropade han: I
      haven handlat brottsligt.  Vltren nu fram till mig en stor
      sten.
      >1 Mos. 9,4. 3 Mos. 3,17. 7,26 f. 17 10 f. 13 f. 19,26.
      >5 Mos. 12,16,23 f. 15,23.
 34.  Och Saul sade vidare: Gn ut bland folket och sgen till dem
      'Var och en fre fram till mig sin oxe och sitt fr, och slakten
      dem hr och ten; synden icke mot HERREN genom att ta kttet
      med blodet i.'  D frde allt folket, var och en med egen hand,
      om natten fram sina oxar och slaktade dem dr.
 35.  Och Saul byggde ett altare t HERREN; detta var det frsta
      altare som han byggde t HERREN.

 36.  Och Saul sade: Lt oss i natt draga ned och frflja
      filisterna och anstlla plundring bland dem, nda till dess det
      bliver dager i morgon, och lt oss laga s, att ingen av dem
      bliver kvar.  De svarade: Gr allt vad dig tckes.  Men prsten
      sade: Lt oss trda fram hit till Gud.
 37.  D frgade Saul Gud: Skall jag draga ned och frflja
      filisterna?  Vill du d giva dem i Israels hand?  Men han gav
      honom intet svar den dagen.
      >1 Sam. 28,6.
 38.  D sade Saul: Kommen hitfram, alla I folkets frnmsta mn, fr
      att I mn f veta och se vari den synd bestr, som i dag har
      blivit begngen.
 39.  Ty s sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den
      ock vore begngen av min son Jonatan, skall han dden d.  Men
      ingen bland allt folket svarade honom.
 40.  D sade han till hela Israel: Stllen I eder p ena sidan, s
      vill jag med min son Jonatan stlla mig p andra sidan.  Folket
      svarade Saul: Gr vad dig tckes.
 41.  Och Saul sade till HERREN, Israels Gud: Lt sanningen komma i
      dagen.  D trffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick
      fritt.
      >Jos. 7,14 f. Jon. 1,7.
 42.  Saul sade: Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.  D
      trffades Jonatan av lotten.
 43.  Saul sade till Jonatan: Omtala fr mig vad du har gjort.  D
      omtalade Jonatan det fr honom och sade: Med ndan av staven
      som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade drp
      -- och s skall jag nu d!
 44.  Saul svarade: Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du mste
      dden d, Jonatan.
 45.  Men folket sade till Saul: Skulle Jonatan d, han som har
      frskaffat Israel denna stora seger?  Bort det!  S sant HERREN
      lever, icke ett hr frn hans huvud skall falla till jorden; ty
      med Guds hjlp har han i dag utfrt detta.  Och folket kpte
      Jonatan fri ifrn dden.
 46.  Och Saul drog hem, utan att vidare frflja filisterna;
      filisterna begvo sig ock hem till sitt.

 47.  Nr Saul nu hade tagit konungadmet ver Israel i besittning,
      frde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot
      Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot
      filisterna; och vart han vnde sig tuktade han dem.
 48.  Han gjorde mktiga ting och slog Amalek och rddade s Israel
      frn dess plundrares hand.
 49.  Sauls sner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans bda
      dttrar hette den ldre Merab och den yngre Mikal.
      >1 Sam. 31,2. 1 Krn. 8,33. 9,39.
 50.  Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter.  Hans hrhvitsman
      hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.
 51.  Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro sner till
      Abiel.
      >1 Sam. 9,1

 52.  Men kriget mot filisterna pgick hftigt, s lnge Saul
      levde.  Och varhelst Saul sg ngon rask och krigsduglig man tog
      han honom i sin tjnst.
*09/15 Frsta Samuelsboken, 15 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 15 Kapitlet

                 Sauls seger ver amalekiterna.  Hans
                ohrsamhet och frkastelse.  Samuel och
                                Agag.

  1.  Men Samuel sade till Saul: Det var mig HERREN snde att smrja
      dig till konung ver sitt folk Israel.  S hr nu HERRENS ord.
      >1 Sam. 9,15 f. 10,1.
  2.  S sger HERREN Sebaot: Jag vill hemska Amalek fr det som han
      gjorde mot Israel, att han lade sig i vgen fr honom, nr han
      drog upp ur Egypten.
      >2 Mos. 17,8 f. 5 Mos. 25,17 f.
  3.  S drag nu stad och sl amalekiterna och giv dem till spillo,
      med allt vad de hava, och skona dem icke, utan dda bde mn och
      kvinnor, bde barn och spenabarn, bde fkreatur och fr, bde
      kameler och snor.
  4.  D bdade Saul upp folket och mnstrade dem i Telaim: tv hundra
      tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man frn Juda.

  5.  Nr Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhll i
      dalen.
  6.  Men till kainerna lt Saul sga: Skiljen eder frn
      amalekiterna och dragen ned, fr att jag icke m utrota eder
      tillsammans med dem.  I bevisaden ju barmhrtighet mot alla
      Israels barn, nr de drogo ut ur Egypten.  D skilde sig
      kainerna frn amalekiterna.
      >4 Mos. 10,29. 24,21. Dom. 1,16. 4,11.
  7.  Och Saul slog amalekiterna och frfljde dem frn Havila fram
      emot Sur, som ligger ster om Egypten.
      >1 Mos. 25,18.
  8.  Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fnga, och allt
      folket gav han till spillo, och han slog dem med
      svrdsegg.
      >4 Mos. 24,7.
  9.  Men Saul och folket skonade Agag, s ock det bsta och det nst
      bsta av fr och fkreatur jmte lammen, korteligen, allt som
      var av vrde; sdant ville de icke giva till spillo.  All boskap
      dremot, som var dlig och mager, gvo de till spillo.

 10.  D kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
 11.  Jag ngrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vnt
      sig bort ifrn mig och icke fullgjort mina befallningar.  Detta
      gick Samuel hrt till sinnes, och han ropade till HERREN hela
      den natten.
      >1 Mos. 6,6 f.
 12.  Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick fr att mta
      Saul.  D blev det berttat fr Samuel att Saul hade kommit till
      Karmel och dr rest t sig en minnesstod, och att han sedan hade
      vnt om och dragit drifrn ned till Gilgal.
 13.  Nr nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Vlsignad
      vare du av HERREN.  Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.
 14.  Men Samuel sade: Vad r det d fr ett lte av fr som ljuder i
      mina ron, och vad r det fr ett lte av fkreatur som jag
      hr?
 15.  Saul svarade: Frn amalekiterna hava de frt dem med sig, ty
      folket skonade det bsta av fren och fkreaturen fr att offra
      det t HERREN, din Gud; men det vriga hava vi givit till
      spillo.
 16.  D sade Samuel till Saul: Hll nu upp, s vill jag frkunna fr
      dig vad HERREN i natt har talat till mig.  Han sade till honom:
      Tala.
 17.  Samuel sade: Se, fastn du var ringa i dina egna gon, har du
      blivit ett huvud fr Israels stammar, ty HERREN smorde dig till
      konung ver Israel.
      >1 Sam. 9,21. 10,1
 18.  Och HERREN snde dig stad och sade: 'G och giv till spillo
      amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du
      har frgjort dem.'
 19.  Varfr har du d icke hrt HERRENS rst, utan kastat dig ver
      bytet och gjort vad ont r i HERRENS gon?
 20.  Saul svarade Samuel: Jag har ju hrt HERRENS rst och gtt den
      vg p vilken HERREN har snt mig.  Jag har frt hit Agag,
      Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
 21.  Men folket tog av bytet far och fkreatur, det bsta av det
      tillspillogivna, fr att offra det t HERREN din Gud, i Gilgal.
 22.  D sade Samuel: Menar du att HERREN har samma behag till
      brnnoffer och slaktoffer som drtill att man hr HERRENS rst?
        Nej, lydnad r bttre n offer,
        och hrsamhet bttre n det feta av vdurar.
      >Pred. 4,l7. Hos. 6,6. Syr. 35,1 f. Matt. 9,13. 12,7.
 23.    Ty genstrvighet r trolldomssynd,
        och motspnstighet r avguderi och husgudsdyrkan.

      Eftersom du har frkastat HERRENS ord, har han ock frkastat
      dig, och du skall icke lngre vara konung.
      >Hos. 4,6.
 24.  Saul sade till Samuel: Jag har syndat drmed att jag har
      vertrtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag
      fruktade fr folket och lyssnade till deras ord.
 25.  Men frlt mig nu min synd, och vnd tillbaka med mig, s att
      jag fr tillbedja HERREN.
 26.  Samuel sade till Saul: Jag vnder icke tillbaka med dig; ty d
      du har frkastat HERRENS ord, har HERREN ock frkastat dig, s
      att du icke lngre fr vara konung ver Israel.
      >1 Sam. 16,1.
 27.  Nr nu Samuel vnde sig om fr att g, fattade han i hrnet p
      hans mantel, och den rycktes snder.
 28.  Och Samuel sade till honom: HERREN har i dag ryckt Israels
      konungarike frn dig och givit det t en annan, som r bttre n
      du.
      >1 Sam. 28,17.
 29.  Och den Hrlige i Israel ljuger icke och ngrar sig icke; ty han
      r icke en mnniska, s att han skulle kunna ngra sig.
      >4 Mos. 23,19. Ps. 33,4.
 30.  Han svarade: Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den ran
      infr de ldste i mitt folk och infr Israel, att du vnder
      tillbaka med mig, s att jag fr tillbedja HERREN, din Gud.
 31.  D vnde Samuel tillbaka och fljde med Saul; och Saul tillbad
      HERREN.

 32.  Och Samuel sade: Fren fram till mig Agag, Amaleks konung.  D
      gick Agag med glatt mod fram till honom.  Och Agag sade: Vlan,
      snart r ddens bitterhet verstnden.
 33.  Men Samuel sade: Ssom ditt svrd har gjort kvinnor barnlsa s
      skall ock din moder bliva barnls framfr andra kvinnor.  Drp
      hgg Samuel Agag i stycken infr HERREN, i Gilgal.
 34.  Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt
      hem i Sauls Gibea.
 35.  Och Samuel ville icke mer se Saul s lnge han levde, ty Samuel
      srjde ver Saul, eftersom HERREN ngrade att han hade gjort
      Saul till konung ver Israel.
*09/16 Frsta Samuelsboken, 16 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 16 Kapitlet

                David smrjes till konung.  Han kommer
                           till Sauls hov.

  1.  Och HERREN sade till Samuel: Huru lnge tnker du srja ver
      Saul?  Jag har ju frkastat honom, ty jag vill icke lngre att
      han skall vara konung ver Israel.  Fyll ditt horn med olja och
      g stad jag vill snda dig till betlehemiten Isai, ty en av
      hans sner har jag utsett t mig till konung.
      >1 Sam. 15,26. 17,12. Apg. 13,22.
  2.  Men Samuel sade: Huru skall jag kunna g dit?  Om Saul fr hra
      det, s drper han mig.  HERREN svarade: Tag en kviga med dig
      och sg: 'Jag har kommit fr att offra t HERREN.'
  3.  Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall d sjlv
      lta dig veta vad du br gra, och du skall smrja t mig den
      jag sger dig.
  4.  Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom s till Bet-Lehem
      Men nr de ldste i staden fingo se honom, blevo de frskrckta
      och frgade: Allt str vl rtt till?
  5.  Han svarade: Ja.  Jag har kommit fr att offra t HERREN.  Helgen
      eder och kommen med mig tid offret.  Och han helgade Isai och
      hans sner och inbjd dem till offret.
      >2 Mos. 19,10.

  6.  Nr de nu kommo dit och han fick se Eliab, tnkte han: Frvisso
      str HERRENS smorde hr infr honom.
      >1 Sam. 17,13 f.
  7.  Men HERREN sade till Samuel Skda icke p hans utseende och p
      hans hgvxta gestalt, ty jag har frkastat honom.  Ty det r
      icke ssom en mnniska ser; en mnniska ser p det som r fr
      gonen men HERREN ser till hjrtat.
      >5 Mos. 10,17. 1 Krn. 28,9. 2 Krn.19,7. Ps. 7,10.
      >Jer. 11,20. 17,10. 20,12. Apg. 10,34.
  8.  D kallade Isai p Abinadab och lt honom g fram fr
      Samuel.  Men han sade: Icke heller denne har HERREN utvalt.
  9.  D lt Isai Samma g fram.  Men han sade: Icke heller denne har
      HERREN utvalt.
 10.  P detta stt lt Isai sju av sina sner g fram fr Samuel; men
      Samuel sade till Isai: HERREN har icke utvalt ngon av dessa.
 11.  Och Samuel frgade Isai: r detta alla ynglingarna?  Han
      svarade: nnu terstr den yngste, men han gr nu i vall med
      fren.  D sade Samuel till Isai: Snd stad och hmta hit
      honom, ty vi skola icke stta oss till bords, frrn han kommer
      hit.
      >2 Sam. 7,8. Ps. 78,70 f. 89,20 f.
 12.  D snde han stad och lt hmta honom, och han var ljusltt och
      hade skna gon och ett fagert utseende.  Och HERREN sade: St
      upp och smrj honom, ty denne r det.
 13.  D tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans
      brder; och HERRENS Ande kom ver David, frn den dagen och allt
      framgent.  Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.
      >1 Sam. 11,6.

 14.  Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrn Saul, kvaldes han av en
      ond ande frn HERREN.
 15.  D sade Sauls tjnare till honom: Eftersom en ond ande frn Gud
      kvljer dig,
 16.  m du, vr herre, tillsga dina tjnare, som st infr dig, att
      de ska upp en man som r kunnig i harpospel, p det att han m
      spela p harpan, nr den onde anden frn Gud kommer ver dig; s
      skall det bliva bttre med dig.
 17.  D sade Saul till sina tjnare: Sen eder fr min rkning om
      efter en man som r skicklig i strngaspel, och fren honom till
      mig.
 18.  En av mnnen svarade d och sade: Betlehemiten Isai har en son
      som jag har funnit vara kunnig i strngaspel, en kck stridsman
      och en frstndig man, drtill en fager man; och HERREN r med
      honom.
 19.  S snde d Saul bud till Isai och lt sga: Snd till mig din
      son David, som vaktar fren.
 20.  D tog Isai en sna, som han lastade med brd, vidare en
      vinlgel och en killing, och snde detta med sin son David till
      Saul.
 21.  S kom David till Saul och trdde i hans tjnst och blev honom
      mycket kr, s att han fick bliva hans vapendragare.
 22.  Och Saul snde till Isai och lt sga: Lt David stanna kvar i
      min tjnst, ty han har funnit nd fr mina gon.
 23.  Nr nu anden frn Gud kom ver Saul, tog David harpan och
      spelade; d knde Saul lindring, och det blev bttre med honom,
      och den onde anden vek ifrn honom.
*09/17 Frsta Samuelsboken, 17 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 17 Kapitlet

                    David ddar filisten Goljat.

  1.  Men filisterna frsamlade sina hrar till strid; de frsamlade
      sig vid det Soko som hr till Juda.  Och de lgrade sig mellan
      Soko och Aseka, vid Efes-Dammim.
  2.  Saul och Israels mn hade ock frsamlat sig och lgrat sig i
      Terebintdalen; och de stllde upp sig till strid mot
      filisterna.
  3.  Filisterna stodo vid berget p ena sidan, och israeliterna
      stodo vid berget p andra sidan, s att de hade dalen emellan
      sig.
  4.  D framtrdde ur filisternas skaror en envigeskmpe vid namn
      Goljat, frn Gat; han var sex alnar och ett kvarter lng.
      >Jos. 11,22.
  5.  Han hade en kopparhjlm p sitt huvud och var kldd i ett
      fjllpansar, och hans pansar hade en vikt av fem tusen siklar
      koppar.
  6.  Och han hade benskenor av koppar och bar en lans av koppar p
      sin rygg.
  7.  Skaftet p hans spjut liknade en vvbom, och spetsen p spjutet
      hll sex hundra siklar jrn.  Och hans skldbrare gick framfr
      honom.
      >2 Sam. 21,19. 1 Krn. 20,5.
  8.  Han trdde nu fram och ropade till Israels hr och sade till
      dem: Varfr dragen I ut och stllen upp eder till strid?  Jag
      str hr p filisternas vgnar, och I ren Sauls tjnare;
      vljen nu ut t eder en man som m komma hitned till mig.
  9.  Om han frmr strida mot mig och slr ned mig, s skola vi vara
      eder underdniga; men om jag bliver hans verman och slr ned
      honom, s skolen I vara oss underdniga och tjna oss.
 10.  Och filisten sade ytterligare: Jag har i dag smdat Israels
      hr.  Skaffen nu hit ngon, s att vi f strida med varandra!
 11.  D Saul och hela Israel hrde dessa filistens ord, blevo de
      gripna av frfran och stor fruktan.

 12.  Men David var son till den omtalade efratiten frn Bet-Lehem i
      Juda, som hette Isai och hade tta sner; denne var p Sauls tid
      en gammal man vid framskriden lder.
      >1 Sam. 16,1.
 13.  Nu hade Isais tre ldsta sner dragit stad och fljt med Saul
      ut i kriget.  Av dessa hans tre sner, som hade dragit ut i
      kriget, hette den frstfdde Eliab, hans andre son Abinadab och
      den tredje Samma.
      >1 Sam. 16,6 f.
 14.  David var den yngste.  De tre ldsta hade nu fljt med Saul.
      >1 Sam. 16,11.
 15.  Men David lmnade understundom Saul och gick hem fr att vakta
      sin faders fr i Bet-Lehem.
 16.  Och filisten kom fram bde bittida och sent; i fyrtio dagar kom
      han och stllde sig dr.
 17.  Nu sade Isai en gng till sin son David: Tag fr dina brders
      rkning en efa av dessa rostade ax jmte dessa tio brd, och
      skaffa detta skyndsamt till dina brder i lgret.
 18.  Och dessa tio ostar skall du fra till deras verhvitsman.  Du
      skall se efter, om det str vl till med dina brder, och begra
      av dem en mottagningspant.
 19.  Saul och de och alla Israels mn ro nmligen i Terebintdalen
      och strida mot filisterna.

 20.  Bittida fljande morgon verlmnade David fren t en vaktare,
      tog med sig vad han skulle och begav sig stad, ssom Isai hade
      bjudit honom.  Nr han kom fram till vagnborgen, hov hren, som
      d skulle draga ut i slagordning, upp sitt hrskri.
 21.  Och Israel och filisterna stllde upp sig i slagordning mot
      varandra.
 22.  D lmnade David ifrn sig sakerna t trossvaktaren och skyndade
      bort till hren; och nr han kom dit, hlsade han sina brder.
 23.  Under det att han talade med dem, trdde nu envigeskmpen, han
      som hette Goljat, filisten ifrn Gat, fram ur filisternas hr
      och talade ssom frut; och David hrde det.
 24.  Och alla Israels mn flydde fr mannen, nr de fingo se honom
      och fruktade storligen.
 25.  Och Israels mn sade: Sen I mannen dr, som nu trder upp?  Han
      trder upp fr att smda Israel.  Men den man som slr ned honom
      vill konungen begva med stor rikedom, och t honom vill han
      giva sin dotter, och hans faders hus vill han gra skattefritt i
      Israel.
 26.  Och David sade till de man som stodo bredvid honom: Vad fr den
      man som slr ned denne filist och drmed tager bort sdan
      smlek frn Israel?  Ty vem r denne oomskurne filist, som vgar
      smda den levande Gudens hr?
 27.  Folket upprepade d fr honom det som nyss hade blivit sagt; de
      sade: Detta fr den man som slr ned honom.
 28.  Men Eliab, hans ldste broder, hrde huru han talade med mnnen;
      d upptndes Eliabs vrede mot David, och han sade: Varfr har
      du kommit hitned, och t vem har du verlmnat den lilla
      frhjorden dr i knen?  Jag knner ditt vermod och ditt hjrtas
      ondska; fr att se p striden r det som du har kommit hitned.
      >1 Sam. 16,6 f.
 29.  David svarade: Vad har jag d gjort?  Det var ju allenast en
      frga.
 30.  Sedan vnde han sig ifrn honom till en annan och upprepade sin
      frga, och folket gav honom samma svar som frut.
 31.  Men vad David hade talat blev bekant; och man berttade det fr
      Saul, och denne lt hmta honom.

 32.  Och David sade till Saul: M ingen lta sitt mod falla.  Din
      tjnare vill g stad och strida mot denne filist.
 33.  Saul sade till David: Icke kan du g stad mot denne filist
      och strida mot honom; du r du ju allenast en yngling, och han
      r en stridsman allt ifrn ungdomen.
 34.  Men David svarade Saul: Din tjnare har gtt i vall med sin
      faders fr; om d ett lejon eller en bjrn kom och tog bort ett
      fr av hjorden,
      >Syr. 47,3 f.
 35.  s fljde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet
      ur munnen p det; och om det d reste sig upp mot mig, s
      fattade jag det i skgget och slog ned det och ddade det.
 36.  Har nu din tjnare slagit ned bde lejon och bjrn, s skall det
      g denne oomskurne filist ssom det gick vart och ett av dessa
      djur, ty han har smdat den levande Gudens hr.
 37.  Och David sade ytterligare: HERREN, som rddade mig undan lejon
      och bjrn, han skall ock rdda mig undan denne filist.  D sade
      Saul till David: G d stad; HERREN skall vara med dig.
 38.  Och Saul kldde p David sina egna klder och satte en
      kopparhjlm p hans huvud och kldde p honom ett pansar.
 39.  Och David omgjordade sig med hans svrd utanp klderna och
      prvade p att g drmed, ty han hade aldrig frskt ngot
      sdant.  Och David sade till Saul: Jag kan icke g s kldd, ty
      jag har aldrig frskt sdant.  Drp lade David det av sig.
 40.  Och han tog sin stav i handen och valde ut t sig fem slta
      stenar ur bcken och lade dem i sin herdevska och i barmen, och
      tog sin slunga i handen; drefter gick han fram mot filisten.
 41.  Och filisten gick framt och kom David allt nrmare, och hans
      skld brare gick framfr honom.
 42.  D nu filisten sg upp och fick se David, fraktade han honom;
      ty denne var nnu en yngling, ljusltt och skn.
      >1 Sam. 16,12.
 43.  Och filisten sade till David: Menar du att jag r en hund,
      eftersom du kommer emot mig med kppar?  Och filisten
      frbannade David, i det han svor vid sina gudar.
 44.  Sedan sade filisten till David: Kom hit till mig, s skall jag
      giva ditt ktt t himmelens fglar och t markens djur.
 45.  David svarade filisten: Du kommer mot mig med svrd och spjut
      och lans, men jag kommer mot dig i HERREN Sebaots namn, hans som
      r Israels hrs Gud, den hrs som du har smdat.
      >Ps. 20,8. 118,10 f.
 46.  HERREN skall denna dag verlmna dig i min hand, s att jag
      skall sl ned dig och taga ditt huvud av dig, och jag skall
      denna dag giva de filisteiska krigarnas dda kroppar t
      himmelens fglar och t jordens vilda djur; s skola alla lnder
      frnimma att Israel har en Gud.
 47.  Och hela denna hop skall frnimma att det icke r genom svrd
      och spjut som HERREN giver seger; ty striden r HERRENS, och han
      skall giva eder i vr hand.

 48.  Nr d filisten gjorde sig redo och gick framt och nrmade sig
      David, sprang David med hast fram mot hren, filisten till
      mtes.
 49.  Och David stack sin hand i vskan och tog drur en sten och
      slungade och trffade filisten i pannan; och stenen trngde in
      i pannan, s att han fll omkull med ansiktet mot jorden.
 50.  S vervann David filisten med slunga och sten och slog
      filisten till dds,
 51.  utan att David drvid hade ngot svrd i sin hand.  Sedan sprang
      David fram och stllde sig invid filisten och fattade i hans
      svrd; och nr han hade dragit det ut ur skidan, gav han honom
      ddsstten och hgg av hans huvud drmed.  Nr filisterna nu
      sgo att deras kmpe var dd, flydde de.
      >1 Mack. 4,30.
 52.  Men Israels och Juda man stodo upp och hjde ett hrskri och
      frfljde filisterna nda dit dr vgen gr till Gai, och nda
      intill Ekrons portar; och filister fllo och lgo slagna p
      vgen till Saaraim, och sedan nda till Gat och nda till Ekron.
 53.  Sedan Israels barn slunda hftigt hade frfljt filisterna,
      vnde de tillbaka och plundrade deras lger.
 54.  Och David tog filistens huvud och frde det till Jerusalem, men
      hans vapen lade han i sitt tlt.
      >1 Sam. 21,9.

 55.  Nr Saul sg David g ut mot filisten, frgade han
      hrhvitsmannen Abner: Vems son r denne yngling, Abner?  Abner
      svarade: S sant du lever, konung, jag vet det icke.
 56.  D sade konungen: Hr d efter, vems son den unge mannen r.
 57.  Nr sedan David vnde tillbaka, efter att hava slagit ihjl
      filisten, tog Abner honom med sig och frde honom infr Saul,
      medan han nnu hade filistens huvud i sin hand.
 58.  D sade Saul till honom: Vems son r du, yngling David
      svarade: Din tjnare Isais, betlehemitens, son.
*09/18 Frsta Samuelsboken, 18 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 18 Kapitlet

               Jonatans och Davids vnskap.  Sauls avund
                 och mordiska anslag.  Mikal given t
                         David ssom hustru.

  1.  Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fste sig
      Jonatans hjrta s vid Davids hjrta, att Jonatan hade honom
      lika kr som sitt eget liv.
      >1 Sam. 19,1. 20,17.
  2.  Och Saul tog honom till sig p den dagen och lt honom icke mer
      vnda tillbaka till sin faders hus.
      >1 Sam. 17,15.
  3.  Och Jonatan slt ett frbund med David, d han nu hade honom
      lika kr som sitt eget liv.
      >1 Sam. 20,16 f. 23,18.
  4.  Och Jonatan tog av sig manteln som han hade p sig och gav den
      t David, s ock sina vriga klder, nda till sitt svrd, sin
      bge och sitt blte
  5.  Och nr David drog ut, hade han framgng verallt dit Saul snde
      honom; Saul satte honom drfr ver krigsfolket.  Och allt folket
      fann behag i honom, ocks de som voro Sauls tjnare.

  6.  Och nr de kommo hem, d David vnde tillbaka, efter att hava
      slagit ned filisten, gingo kvinnorna ut frn alla Israels
      stder, under sng och dans, fr att mta konung Saul med jubel,
      med pukor och trianglar.
      >2 Mos. 15,20. Dom. 11,34.
  7.  Och kvinnorna sjngo med frjd slunda:
        Saul har slagit sina tusen,
        men David sina tio tusen.
      >2 Mos. 15,2l. 1 Sam. 21,11. 29,5.

  8.  D blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han
      sade: t David hava de givit tio tusen, och t mig hava de
      givit tusen; nu fattas honom allenast konungadmet.
  9.  Och Saul sg med ont ga p David frn den dagen och allt
      framgent.

 10.  Dagen drefter kom en ond ande frn Gud ver Saul, s att han
      rasade i sitt hus; men David spelade p harpan, ssom han
      dagligen plgade.  Och Saul hade sitt spjut i handen.
      >1 Sam. 16,14 f. 19,9 f.
 11.  Och Saul svngde spjutet och tnkte: Jag skall spetsa David
      fast vid vggen.  Men David bjde sig undan fr honom, tv
      gnger.

 12.  Och Saul fruktade fr David, eftersom HERREN var med honom,
      sedan han hade vikit ifrn Saul.
 13.  Drfr avlgsnade Saul honom ifrn sig, i det att han gjorde
      honom till verhvitsman i sin hr; han blev s folkets ledare
      och anfrare.
 14.  Och David hade framgng p alla sina vgar, och HERREN var med
      honom.
 15.  D nu Saul sg att han hade s stor framgng, fruktade han honom
      n mer.
 16.  Men hela Israel och Juda hade David kr, eftersom han var deras
      ledare och anfrare.

 17.  Och Saul sade till David: Se, min ldsta dotter, Merab, vill
      jag giva dig till hustru; skicka dig allenast ssom en tapper
      man i min tjnst, och fr HERRENS krig.  Ty Saul tnkte: Min
      hand m icke drabba honom, filisternas hand m drabba honom.
 18.  Men David svarade Saul: Vem r jag, vilka hava mina
      levnadsfrhllanden varit, och vad r min faders slkt i Israel,
      eftersom jag skulle bliva konungens mg?
 19.  Nr tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits t
      David, blev hon emellertid given till hustru t meholatiten
      Adriel.  --
      >2 Sam. 21,8.
 20.  Men Sauls dotter Mikal hade David kr.  Och nr man omtalade
      detta fr Saul, behagade det honom.
 21.  Saul tnkte nmligen: Jag skall giva henne t honom, fr att
      hon m bliva honom en snara, s att filisternas hand drabbar
      honom.  Och Saul sade till David: Fr andra gngen kan du nu
      bliva min mg.
 22.  Och Saul bjd sina tjnare att de hemligen skulle tala s med
      David: Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjnare
      hava dig kr; du hr nu bliva konungens mg.
 23.  Och Sauls tjnare talade dessa ord i Davids ron.  Men David
      sade: Tyckes det eder vara en s ringa sak att bliva konungens
      mg?  Jag r ju en fattig och ringa man.
 24.  Detta omtalade Sauls tjnare fr honom och sade: S har David
      sagt.
 25.  D tillsade Saul dem att de skulle sga s till David: Konungen
      begr ingen annan brudgva n frhudarna av ett hundra
      filister, fr att hmnd s m tagas p konungens fiender.  Saul
      hoppades nmligen att han skulle f David flld genom
      filisternas hand.
      >1 Mos. 34,12. 2 Mos. 22,16 f.
 26.  Nr s hans tjnare omtalade fr David vad han hade sagt, ville
      David grna p det villkoret bliva konungens mg; och innan
      tiden nnu var frlupen,
 27.  stod David upp och drog stad med sina mn och slog av
      filisterna tv hundra man.  Och David tog deras frhudar med
      sig, och fulla antalet blev verlmnat t konungen, fr att han
      skulle bliva konungens mg.  Och Saul gav honom s sin dotter
      Mikal till hustru.
      >2 Sam. 3,14.
 28.  Men Saul sg och frstod att HERREN var med David; Och Sauls
      dotter Mikal hade honom kr.
 29.  D fruktade Saul nnu mer fr David, och s blev Saul Davids
      fiende fr hela livet.

 30.  Men filisternas furstar drogo i flt; och s ofta de drogo ut,
      hade David strre framgng n ngon annan av Sauls tjnare, s
      att hans namn blev mycket bermt.
*09/19 Frsta Samuelsboken, 19 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 19 Kapitlet

                Jonatans frsk att blidka sin fader.
                 Sauls frnyade mordanslag och Davids
               flykt.  David hos Samuel i Rama och bland
                             profeterna.

  1.  Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjnare om
      att dda David; men Sauls son Jonatan var David mycket
      tillgiven.
      >1 Sam. 18,1. 20,17.
  2.  Drfr omtalade Jonatan detta fr David och sade: Min fader
      Saul sker att dda dig.  Tag dig allts till vara i morgon och
      hll dig gmd p ngon plats dr du kan vara dold.
  3.  Men sjlv vill jag g ut och stlla mig bredvid min fader p
      marken, dr du r, och jag vill tala om dig med min fader; om
      jag d mrker ngot, skall jag sedan omtala det fr dig.
  4.  Och Jonatan talade till Davids bsta med sin fader Saul och sade
      till honom: Konungen m icke frsynda sig p sin tjnare David
      ty han har icke frsyndat sig mot dig, utan vad han har gjort
      har varit till stort gagn fr dig.
  5.  Han tog ju sin sjl[1] i sin hand och slog ned filisten, och
      HERREN gav s hela Israel en stor seger; du har sjlv sett det
      och glatt dig drt.  Varfr skulle du d frsynda dig p
      oskyldigt blod genom att dda David utan sak?
      >Dom. 12,3. 1 Sam. 17,48 f. 28,21. Ps 119,109.
  6.  Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: S sant
      HERREN lever, han skall icke ddas.
  7.  Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade fr
      honom allt som hade blivit sagt.  Drefter frde Jonatan David
      till Saul, och han var i hans tjnst ssom frut.
      >1 Sam. 18,2.

  8.  Nr s kriget ter begynte, drog David ut och stridde mot
      filisterna och tillfogade dem ett stort nederlag, s att de
      flydde fr honom.

  9.  Men en ond ande frn HERREN kom ver Saul, dr han satt i sitt
      hus med spjutet i handen, under det att David spelade p harpan.
      >1 Sam. 16,14 f. 18,10 f.
 10.  D skte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vggen; men
      denne vek undan fr Saul, s att han allenast sttte spjutet in
      i vggen.  Och David flydde och kom undan samma natt.
 11.  Emellertid snde Saul till Davids hus ngra mn med uppdrag att
      vakta p honom och att sedan om morgonen dda honom.  Men Mikal,
      Davids hustru, omtalade detta fr honom och sade: Om du icke i
      natt rddar ditt liv, s r du i morgon ddens man.
      >Ps. 59,1 f.
 12.  Drefter slppte Mikal ned David genom fnstret; och han begav
      sig p flykten och kom s undan.
      >Apg. 9,25.
 13.  Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sngen och satte
      myggntet av gethr ver huvudgrden och hljde tcket ver
      honom.
 14.  Nr sedan Saul snde sina mn med uppdrag att hmta David, sade
      hon: Han r sjuk.
 15.  D snde Saul dit mnnen med uppdrag att skaffa sig tilltrde
      till David sjlv och sade: Bren honom i sngen hitupp till
      mig, s att jag fr dda honom.
 16.  Men nr mnnen kommo in, fingo de se att det var husguden som
      lg i sngen, med myggntet ver huvudgrden.
 17.  D sade Saul till Mikal: Varfr har du s bedragit mig och
      slppt min fiende, s att han har kommit undan?  Mikal svarade
      Saul: Han sade till mig: 'Slpp mig; eljest ddar jag dig.'

 18.  Nr David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till
      Samuel i Rama och omtalade fr denne allt vad Saul hade gjort
      honom.  Och han och Samuel gingo till Najot och stannade dr.
 19.  Och det blev berttat fr Saul att David var i Najot vid Rama.
 20.  D snde Saul dit ngra mn med uppdrag att hmta David.  Men nr
      Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk
      hnryckning, och fingo se Samuel st dr ssom deras anfrare,
      kom Guds Ande ver dem, s att ocks de fattades av hnryckning.
      >1 Sam. 10,10 f.
 21.  Nr man omtalade detta fr Saul, snde han dit andra mn; men
      ocks de fattades av hnryckning.  Och nr han d ytterligare,
      fr tredje gngen, snde dit mn med samma uppdrag, fattades
      ocks dessa av hnryckning.
 22.  D begav han sig sjlv till Rama; och nr han kom till den stora
      brunnen i Seku, frgade han: Var ro Samuel och David?  Man
      svarade: De ro i Najot vid Rama.
 23.  D begav han sig dit, till Najot vid Rama.  Men Guds Ande kom
      ocks ver honom, s att han hela vgen gick i profetisk
      hnryckning, nda till dess att han kom fram till Najot vid
      Rama.
 24.  D kastade ocks han av sig sina klder, i det att ocks han
      blev fattad av hnryckning infr Samuel; och han fll ned och
      lg dr naken hela den dagen och hela natten.  Drfr plgar man
      sga: r ock Saul bland profeterna?
      >1 Sam. 10,12.

[1]  Se sjl i Ordfrkl.
*09/20 Frsta Samuelsboken, 20 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 20 Kapitlet

                Jonatans sista frsk att frsona sin
                fader med David.  Frnyelse av Jonatans
                     och Davids vnskapsfrbund.

  1.  Men David flydde frn Najot vid Rama och kom till Jonatan och
      sade: Vad har jag gjort?  Vilken missgrning, vilken synd har
      jag begtt mot dig fader, eftersom han str efter mitt liv?
  2.  Han svarade honom: Bort det!  Du skall icke d.  Min fader gr
      ju intet, varken ngot viktigt eller ngot oviktigt, utan att
      uppenbara det fr mig.  Varfr skulle d min fader dlja detta
      fr mig?  Nej, s skall icke ske.
  3.  Men David betygade ytterligare med ed och sade: Din fader vet
      vl att jag har funnit nd fr dina gon; drfr tnker han:
      'Jonatan skall icke f veta detta, p det att han icke m bliva
      bedrvad.'  Men s sant HERREN lever, och s sant du sjlv lever:
      det r icke mer n ett steg mellan mig och dden.
  4.  D sade Jonatan till David: Vadhelst du nskar skall jag gra
      fr dig.
  5.  David sade till Jonatan: I morgon r ju nymnad, och jag skulle
      d rtteligen sitta till bords med konungen; men lt mig nu g
      och gmma mig ute p marken till i vermorgon afton.
      >4 Mos. 10.10. 28,11 f. Ps. 81.4.
  6.  Om d din fader saknar mig, s sg: 'David utbad sig tillstnd
      av mig att f gra ett hastigt besk i sin stad, Bet-Lehem, dr
      hela slkten nu firar sin rliga offerfest.'
  7.  Om han d sger: 'Gott!', s kan din tjnare vara trygg.  Men om
      han bliver vred, s mrker du drav att han har beslutit min
      ofrd.
  8.  Visa s din nd mot din tjnare, eftersom du har ltit din
      tjnare ing ett HERRENS frbund med dig.  Men om det finnes
      ngon missgrning hos mig, s dda mig du, ty varfr skulle du
      fra mig till din fader?
      >1 Sam. 18,8 f.
  9.  D sade Jonatan: Bort det!  Om jag mrker att min fader har
      beslutit att lta ofrd komma ver dig, skall jag frvisso
      omtala det fr dig.
 10.  Men David sade till Jonatan: Vem skall omtala fr mig detta,
      eller sga mig om din fader giver dig ett hrt svar?
 11.  Jonatan sade till David: Kom, lt oss g ut p marken.  Och de
      gingo bda ut p marken.

 12.  Och Jonatan sade till David: Vid HERREN Israels Gud: om jag
      finner att det lter gott fr David, nr jag i morgon eller i
      vermorgon vid denna tid utforskar min fader, s skall jag
      frvisso snda bud till dig och uppenbara det fr dig.
 13.  HERREN straffe Jonatan nu och framgent, om jag, sframt min
      fader stundar din ofrd, icke uppenbarar det fr dig och lter
      dig komma undan, s att du fr g dina frde i trygghet.  Och
      HERREN vare d med dig, ssom han har varit med min fader.
 14.  Och nog skall du vl, om jag d nnu r i livet, ja, nog skall
      du vl bevisa barmhrtighet mot mig, ssom HERREN r barmhrtig,
      s att jag slipper att d?
 15.  Icke skall du vl ngonsin taga bort din barmhrtighet frn mitt
      hus, icke ens d nr HERREN har tagit bort alla Davids fiender
      ifrn jorden?
 16.  Jonatan slt d ett frbund med Davids hus; och HERREN utkrvde
      sedan av Davids fiender vad de hade frskyllt.
      >1 Sam. 18,3 f. 23,18.
 17.  Och Jonatan besvor David ytterligare vid sin krlek till honom,
      ty han hade honom lika kr som han hade sitt eget liv;
      >1 Sam. 18,1. 19,1.
 18.  Jonatan sade till honom: I morgon r nymnad, och du skall d
      saknas, ty din plats kommer ju att st tom.
 19.  Men g i vermorgon skyndsamt ned till den plats dr du gmde
      dig den dag d ogrningen skulle hava skett, och uppehll dig
      bredvid Eselstenen.
      >1 Sam. 19,2 f.
 20.  Jag vill d sjlv i dess nrhet avskjuta mina tre pilar, ssom
      skte jag till mls.
 21.  Sedan skall jag skicka min tjnare att g och ska upp
      pilarna.  Om jag d sger till tjnaren: Se, pilarna ligga bakom
      dig, nrmare hitt', s tag du upp dem och kom fram, ty d kan
      du vara trygg och ingenting r p frde, s sant HERREN lever.
 22.  Men om jag sger s till den unge mannen: 'Se, pilarna ligga
      framfr dig, lngre bort', s g dina frde, ty d snder HERREN
      dig bort.
 23.  Och i frga om det som jag och du nu hava talat, r HERREN
      vittne mellan mig och dig till evig tid.
 24.  Och David gmde sig ute p marken.  Och nr nymnaden var inne,
      satte konungen sig till bords fr att ta.
 25.  Konungen satte sig p sin vanliga sittplats, platsen vid vggen;
      och Jonatan stod upp, och Abner satte sig vid Sauls sida.  Men
      Davids plats stod tom.
 26.  Saul sade dock intet den dagen, ty han tnkte: Ngot har hnt
      honom; han r nog icke ren, skerligen r han icke ren.
      >3 Mos. 7,19 f. 11,24 f. 15,16 f. 5 Mos. 23,10 f.
 27.  Men nr Davids plats stod tom ocks dagen efter nymnadsdagen,
      dagen drefter, sade Saul till sin son Jonatan: Varfr har
      Isais son varken i gr eller i dag kommit till mltiden?
 28.  Jonatan svarade Saul: David utbad sig tillstnd av mig att f
      g till Bet-Lehem;
 29.  han sade: 'Lt mig g, ty vi fira en slktofferfest i staden,
      och min broder har sjlv bjudit mig att komma; om jag har funnit
      nd fr dina gon, s lt mig nu slippa hrifrn fr att beska
      mina brder.'  Drfr har han icke kommit till konungens bord.
 30.  D upptndes Sauls vrede mot Jonatan, och han sade till honom:
      Du son till en otuktig kvinna!  Visste jag d icke att du hade
      funnit behag i Isais son, till skam fr dig sjlv och till skam
      fr din moders blygd!
 31.  Ty s lnge Isais son lever p jorden, r varken du eller din
      konungamakt sker.  Snd drfr nu stad och lt hmta honom hit
      till mig, ty han r ddens barn.
      >1 Sam. 15,28.
 32.  Jonatan svarade sin fader Saul och sade till honom: Varfr
      skall han ddas?  Vad har han gjort?
      >1 Sam. 19,4.
 33.  D svngde Saul spjutet mot honom fr att genomborra honom; och
      nu mrkte Jonatan att hans fader hade beslutit att dda David.
 34.  Och Jonatan stod upp frn bordet i vredesmod och t intet p den
      andra nymnadsdagen, ty han var bedrvad fr Davids skull,
      drfr att hans fader hade gjort sdan ortt mot denne.

 35.  Fljande morgon gick Jonatan ut p marken, vid den tid han hade
      utsatt fr David; och han hade en liten gosse med sig.
 36.  Och han sade till gossen: Spring och sk reda p pilarna som
      jag skjuter av.  Medan nu gossen sprang, skt han pilen ver
      honom.
 37.  Och nr gossen kom till det stlle dit Jonatan hade avskjutit
      pilen, ropade Jonatan efter gossen och sade: Pilen ligger ju
      framfr dig, lngre bort.
 38.  Och Jonatan ropade ytterligare efter gossen: Fort, skynda dig,
      stanna icke!  Och gossen som Jonatan hade med sig tog upp pilen
      och kom till sin herre.
 39.  Men gossen visste icke varom frga var; allenast Jonatan och
      David visste det.
 40.  Och Jonatan lmnade sina vapen t gossen som han hade med sig
      och sade till honom: G och br dem in i staden.
 41.  Men sedan gossen hade gtt, reste David sig upp p sdra sidan;
      och han fll ned till jorden p sitt ansikte och bugade sig tre
      gnger; och de kysste varandra och grto med varandra, och David
      grt verljutt.
 42.  Och Jonatan sade till David: G i frid.  Blive det ssom vi bda
      svuro vid HERRENS namn, nr vi sade: 'HERREN vare vittne mellan
      mig och dig, mellan mina efterkommande och dina, till evig
      tid.'
 43.  Sedan stod han upp och gick sina frde, men Jonatan gick in i
      staden igen.
*09/21 Frsta Samuelsboken, 21 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 21 Kapitlet

                David hos prsten Ahimelek i Nob.  Hans
                    flykt till konung Akis i Gat.

  1.  Och David kom till prsten Ahimelek i Nob.  Men Ahimelek blev
      frskrckt, nr han fick se David, och frgade honom: Varfr
      kommer du ensam och har ingen med dig?
  2.  David svarade prsten Ahimelek: Konungen har givit mig ett
      uppdrag, men han sade till mig: 'Ingen fr veta ngot om det
      uppdrag vari jag snder dig, och som jag har givit dig.'  Och
      mina mn har jag visat till det och det stllet.
  3.  Giv mig nu vad du har till hands, fem brd eller vad som kan
      finnas.
  4.  Prsten svarade David och sade Vanligt brd har jag icke till
      hands; allenast heligt brd finnes -- om eljest dina mn hava
      avhllit sig frn kvinnor.
      >2 Mos. 19,16. 3 Mos. 24,5 f.
  5.  David svarade prsten och sade till honom: Ja, sannerligen,
      kvinnor hava p sista tiden varit skilda frn oss; nr jag drog
      stad, voro ock mina mns tillhrigheter heliga.  Drfr, om
      ocks vrt frehavande r av helt vanligt slag, r det dock i
      dag heligt, vad vra tillhrigheter angr.
      >3 Mos. 15,16 f.
  6.  D gav prsten honom av det heliga; ty dr fanns icke ngot
      annat brd n skdebrden, som hade legat infr HERRENS ansikte,
      men som man hade burit undan, fr att lgga fram nybakat brd
      samma dag det gamla togs bort.
      >Matt. 12,3 f. Mark. 2,25 f. Luk. 6,3 f.
  7.  Men dr befann sig den dagen en av Sauls tjnare, som var satt i
      frvar infr HERREN, en edom vid namn Doeg, den frnmste av
      Sauls herdar.
      >1 Sam. 22,9. Ps. 52,1 f.
  8.  Och David frgade Ahimelek ytterligare: Har du icke hr till
      hands ngot spjut eller ngot svrd?  Ty varken mitt svrd eller
      mina andra vapen tog jag med mig, eftersom konungens uppdrag
      krvde s stor skyndsamhet.
  9.  Prsten svarade: Jo, det svrd som har tillhrt filisten
      Goljat, honom som du slog ned i Terebintdalen; det finnes,
      inhljt i ett klde, dr bakom efoden.  Vill du taga det med dig,
      s tag det; ty ngot annat n det har jag icke.  David sade:
      Dess like finnes icke; giv mig det.
      >1 Sam. 17,54. 22,10. 23,6.

 10.  Och David stod upp och flydde samma dag fr Saul och kom till
      Akis, konungen i Gat.
      >1 Sam. 27,2. Ps. 56,1.
 11.  Men Akis' tjnare sade till honom: Detta r ju David, landets
      konung!  Det r ju till dennes ra man sjunger s under dansen:
        'Saul har slagit sina tusen,
        men David sina tio tusen.'
      >1 Sam. 18,7. 29,5.

 12.  David lade mrke till dessa ord, och han begynte storligen
      frukta fr Akis, konungen i Gat.
 13.  Drfr stllde han sig vansinnig infr deras gon och betedde
      sig ssom en ursinnig, nr de ville fasthlla honom, och ritade
      p drrarna i porten och lt spotten rinna ned i sitt skgg.
      >Ps. 34,1.
 14.  D sade Akis till sina tjnare: I sen ju huru vanvettigt mannen
      beter sig.  Varfr fren I honom till mig?
 15.  Har jag d sdan brist p vanvettiga mnniskor, att I behvden
      fra denne hit, fr att han skulle bete sig vanvettigt infr
      mig?  Skulle en sdan f komma in i mitt hus?
*09/22 Frsta Samuelsboken, 22 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 22 Kapitlet

                David flykting i Juda och Moab.  Doegs
                   angivelse.  Mordet p prsterna.

  1.  D begav sig David drifrn och flydde undan till Adullams
      grotta.  Och nr hans brder och hela hans faders hus fingo hra
      detta, kommo de ditned till honom.
      >Ps. 57,1. 142,1.
  2.  Och till honom frsamlade sig alla slags mn som voro i ngot
      trngml, alla som ansattes av fordringsgare och alla
      missnjda, och han blev deras hvding; vid pass fyra hundra man
      slto sig s till honom.
  3.  Drifrn begav sig David till Mispe i Moab.  Och han sade till
      konungen i Moab: Lt min fader och min moder f komma hitver
      och vara hos eder till dess jag fr veta vad Gud vill gra med
      mig.
  4.  Och han frde dem fram infr konungen i Moab; och de fingo
      stanna hos denne, s lnge David var p borgen.
  5.  Men profeten Gad sade till David: Du skall icke stanna hr p
      borgen; drag bort hrifrn och begiv dig in i Juda land.  D
      drog David bort drifrn och kom till Heretskogen.
      >Ps. 63,1.

  6.  Och Saul fick hra att man hade ftt spaning p David och de mn
      som voro med honom.  D nu Saul en dag satt i Gibea under
      tamarisken p hjden, med sitt spjut i handen, under det att
      alla hans tjnare stodo omkring honom,
  7.  sade han till sina tjnare, dr de stodo omkring honom: Hren,
      I benjaminiter.  Skall d ocks Isais son t eder alla giva
      krar och vingrdar och gra eder alla till ver- och
      underhvitsmn?
      >1 Sam. 8,14.
  8.  Ty I haven ju alla sammansvurit eder mot mig, och ingen har
      uppenbarat fr mig att min son har slutit frbund med Isais
      son.  Ingen av eder bekymrar sig s mycket om mig, att han har
      uppenbarat det fr mig.  Min son har ju uppeggat min tjnare till
      att stmpla mot mig, ssom nu sker.
      >1 Sam. 18,3. 20,16.
  9.  Edomen Doeg, som ock stod dr bland Sauls tjnare, svarade d
      och sade: Jag har sett Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs
      son, i Nob.
      >1 Sam. 21,7. Ps. 52,1 f.
 10.  Denne frgade d HERREN fr honom och gav honom reskost; han gav
      honom ock filisten Goljats svrd.
      >1 Sam. 21,6,9.

 11.  D snde konungen och lt kalla till sig prsten Ahimelek,
      Ahitubs son, och hela hans faders hus, prsterna i Nob.  Och de
      kommo alla till konungen.
 12.  D sade Saul: Hr mig, du Ahitubs son.  Han svarade: Jag hr
      dig, min herre.
 13.  Saul sade till honom: Varfr haven I sammansvurit eder mot mig,
      du och Isais son, i det att du har givit honom brd och svrd
      och frgat Gud fr honom, s att han skulle kunna stta sig upp
      mot mig och stmpla mot mig, ssom nu sker?
 14.  Ahimelek svarade konungen och sade: Vem bland alla dina tjnare
      r vl s betrodd som David, han som drtill r konungens mg
      och hvding fr din livvakt och hgt rad i ditt hus?
      >1 Sam. 18,27.
 15.  r det d nu fr frsta gngen som jag har frgat Gud fr honom?
      Bort det!  Icke m konungen lgga mig, sin tjnare, och hela min
      faders hus ngot till last, ty din tjnare visste alls intet om
      allt detta.
 16.  Men konungen sade: Du mste dden d, Ahimelek, du sjlv och
      hela din faders hus.
 17.  Och konungen sade till drabanterna som stodo dr omkring honom:
      Trden fram och dden HERRENS prster; ty ocks de hlla med
      David; och fastn de visste att han flydde, uppenbarade de det
      icke fr mig.  Men konungens tjnare ville icke utrcka sina
      hnder till att stta ned HERRENS prster.
 18.  D sade konungen till Doeg: Trd du fram och stt ned
      prsterna.  Edomen Doeg trdde d fram och sttte ned prsterna
      och ddade p den dagen ttiofem mn som buro linne-efod.
      >2 Mos. 28,40.
 19.  Och invnarna i prststaden Nob blevo slagna med svrdsegg, bde
      mn och kvinnor, bde barn och spenabarn; ocks fkreatur, snor
      och fr blevo slagna med svrdsegg.
      >1 Sam. 21,1.
 20.  Allenast en son till Ahimelek, Ahitubs son, vid namn Ebjatar,
      kom undan, och denne flydde bort till David.
 21.  Och Ebjatar omtalade fr David att Saul hade drpt HERRENS
      prster.
 22.  D sade David till Ebjatar: Jag frstod redan d att edomen
      Doeg, eftersom han var dr, skulle omtala allt fr Saul.  Det r
      jag som r orsaken till att hela din faders hus har frgtts.
      >1 Sam. 21,7.
 23.  Bliv kvar hos mig, frukta intet; ty den som str efter mitt liv,
      han str ock efter ditt liv.  Hos mig r du i gott frvar.
*09/23 Frsta Samuelsboken, 23 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 23 Kapitlet

                Kegilas rddning genom David.  Jonatan
               hos David.  Sifiternas frrderi.  David
                            i knen Maon.

  1.  Och man berttade fr David: Filisterna hlla nu p att
      belgra Kegila, och de plundra logarna.
  2.  D frgade David HERREN: Skall jag draga stad och sl dessa
      filister?  HERREN svarade David: Drag stad och sl
      filisterna och frls Kegila.
      >1 Sam. 30,7 f. 2 Sam. 5,19.
  3.  Men Davids mn sade till honom: Vi leva ju i fruktan redan hr
      i Juda.  Och nu skulla vi drtill draga stad till Kegila, mot
      filisternas hr!
  4.  D frgade David HERREN nnu en gng, och HERREN svarade honom
      och sade: St upp och drag ned till Kegila; ty jag vill giva
      filisterna i din hand.
  5.  D drog David med sina mn till Kegila och stridde mot
      filisterna och frde bort deras boskap och tillfogade dem ett
      stort nederlag.  S frlste David invnarna i Kegila.

  6.  Nr Ebjatar, Ahimeleks son, flydde till David i Kegila, frde
      han efoden med sig ditned.
      >1 Sam. 21,9. 22,20.

  7.  Och det blev berttat fr Saul att David hade dragit in i
      Kegila.  D sade Saul: Gud har frkastat honom och givit honom i
      min hand, ty han har sjlv stngt in sig genom att g in i en
      stad med portar och bommar.
  8.  Drefter bdade Saul upp allt folket till strid, fr att draga
      ned till Kegila och dr innesluta David och hans man.
  9.  Men nr David fick veta att Saul stmplade ont mot honom, sade
      han till prsten Ebjatar: Br hit efoden.
      >1 Sam. 30,7.
 10.  Och David sade: HERRE, Israels Gud, din tjnare har hrt att
      Saul har i sinnet att komma mot Kegila och frdrva staden fr
      min skull.
 11.  Skola Kegilas borgare d utlmna mig t honom?  Skall Saul komma
      hitned, ssom din tjnare har hrt?  HERRE, Israels Gud,
      frkunna det fr din tjnare.  HERREN svarade: Han skall komma
      hitned.
 12.  David frgade ytterligare: Skola Kegilas borgare d utlmna mig
      och mina man t Saul?  HERREN svarade: De skola utlmna eder.
 13.  D brt David upp med sitt folk, som utgjorde vid pass sex
      hundra man, och de drogo ut frn Kegila och vandrade vart de
      kunde.  Nr det d blev berttat fr Saul att David hade flytt
      undan frn Kegila avstod han frn att draga ut.

 14.  S uppehll sig nu David i knen p bergfstena; han uppehll
      sig bland bergen i knen Sif.  Och Saul skte alltjmt efter
      honom, men Gud gav honom icke i hans hand.
 15.  Och medan David var i Hores i knen Sif, frnam han att Saul
      hade dragit ut fr att ska dda honom.
 16.  Men Jonatan, Sauls son, stod upp och gick till David i Hores och
      styrkte hans mod i Gud.
 17.  Han sade till honom: Frukta icke; ty min fader Sauls hand skall
      icke trffa dig, utan du skall bliva konung ver Israel, och jag
      skall d hava andra platsen, nst efter dig.  Detta vet ock min
      fader Saul.
      >1 Sam. 15,28. 20,31. 24,21.
 18.  Sedan slto de bda ett frbund infr HERREN.  Och David stannade
      kvar i Hores, men Jonatan gick hem igen.
      >1 Sam. 18,3 f. 20,16.

 19.  Men ngra sifiter drogo upp till Saul i Gibea och sade: David
      hller sig nu gmd hos oss p bergfstena i Hores, p
      Hakilahjden, som ligger sder om demarken.
      >1 Sam. 26,1. Ps. 54,1 f.
 20.  S drag nu ditned, o konung, s snart det lyster dig att gra
      det.  str sak bliver det d att utlmna honom t konungen.
 21.  D sade Saul: Varen vlsignade av HERREN, drfr att I haven
      velat spara mig bekymmer.
 22.  Men gn nu och skaffen eder ytterligare visshet, och tagen reda
      p och sen efter, p vilket stlle han nu vistas, och vem som
      har sett honom dr; ty man har sagt mig att han r mycket
      listig.
 23.  Och sen efter och tagen reda p alla gmstllen dr han kan
      gmma sig; och kommen s igen till mig, nr I haven ftt
      visshet, s vill jag sedan g med eder.  Ty finnes han i landet,
      skall jag veta att ska upp honom, om jag n mste ska bland
      alla Juda tter.
 24.  D stodo de upp och gingo till Sif fre Saul.  Men David och hans
      mn voro i knen Maon, p hedmarken, sder om demarken.

 25.  Nr nu Saul drog stad med sina mn fr att ska efter David, om
      talade man det fr denne, och han drog d ned till klippan och
      stannade s i knen Maon.  Nr Saul hrde detta, satte han efter
      David in i knen Maon.
 26.  Och Saul gick p ena sidan om berget, och David med sina mn p
      andra sidan.  Men just som David var stadd p flykt fr att komma
      undan Saul, under det att Saul och hans mn skte kringrnna
      David och hans mn fr att taga dem till fnga
 27.  kom en budbrare till Saul och sade: Skynda dig och kom, ty
      filisterna hava fallit in i landet.
 28.  D upphrde Saul att frflja David och drog mot
      filisterna.  Drav fick det stllet namnet Sela-Hammalekot[1].

[1]  Betydelsen oviss; mjligen skiljeklippan.
*09/24 Frsta Samuelsboken, 24 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 24 Kapitlet

                      David och Saul i grottan.

  1.  Men David drog upp drifrn och uppehll sig sedan p En-Gedis
      bergfsten.
  2.  Och nr Saul kom tillbaka frn tget mot filisterna, omtalade
      man fr honom att David var i En-Gedis ken.
      >1 Sam. 23,27 f.
  3.  D tog Saul tre tusen mn, utvalda ur hela Israel, och drog
      stad fr att ska efter David och hans mn p
      Stenbocksklipporna.
      >1 Sam. 26,2.
  4.  Och nr han kom till boskapsgrdarna vid vgen, fanns dr en
      grotta; d gick han ditin fr ngot avsides bestyr.  Men David
      och hans mn sutto lngst inne i grottan.
      >Dom. 3,24.
  5.  D sade Davids mn till honom: Se, detta r den dag om vilken
      HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din
      hand, s att du far gra med honom vad du finner fr gott.  D
      stod David upp och skar ofrmrkt av en flik p Sauls mantel.
      >1 Sam. 26,8.
  6.  Men drefter slog Davids samvete honom, drfr att han hade
      skurit av fliken p Sauls mantel.
  7.  Och han sade till sina mn: HERREN lte det vara fjrran ifrn
      mig att jag skulle gra detta mot min herre, mot HERRENS smorde,
      att jag skulle utrcka min hand mot honom; han r ju HERRENS
      Smorde.
      >2 Sam. 1,14 f.
  8.  Och David hll sina mn tillbaka med strnga ord och tillstadde
      dem icke att verfalla Saul.  Men nr Saul hade sttt upp och
      gtt ut ur grottan och fortsatt sin frd,
  9.  d stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter
      Saul: Min herre konung!  Nr d Saul sg sig tillbaka, bjde
      David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
 10.  Och David sade till Saul: Varfr hr du p sdana mnniskors
      ord, som sga att David sker din ofrd?
 11.  Du har ju i dag med egna gon sett hurusom jag skonade dig, nr
      HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man
      uppmanade mig att drpa dig; jag tnkte: 'Jag vill icke utrcka
      min hand mot min herre; han r ju HERRENS Smorde.
 12.  Se sjlv, min fader, ja, se hr fliken av din mantel i min
      hand.  Ty drav att jag skar av fliken p din mantel, men icke
      drpte dig, m du mrka och se att jag icke har velat gra ngot
      ont eller beg ngon frbrytelse, och att jag icke har frsyndat
      mig mot dig, fastn du traktar efter att taga mitt liv.
 13.  HERREN skall dma mellan mig och dig, och HERREN skall hmnas
      mig p dig, men min hand skall icke rra dig.
      >3 Mos. 19,18. Rom. 12,19. 1 Petr. 2,23.
 14.  Det r ssom det gamla ordsprket sger: 'Frn de ogudaktiga
      kommer vad ogudaktigt r'; drfr skall hand icke rra dig.
 15.  Efter vem har Israels konung dragit ut?  Efter vem r det du
      jagar?  Efter en dd hund, efter en enda liten loppa!
      >1 Sam. 26,20.
 16.  S vare d HERREN domare och dme mellan mig och dig; m han se
      hrtill och utfra min sak, ja, m han dma mig fri ifrn din
      hand.
      >Ps. 43,1

 17.  Nr David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: De r ju
      din rst, min son David.  Och Saul brast ut i grt.
      >1 Sam. 26,17.
 18.  Och han sade till David: Du r rttfrdigare n jag, ty du har
      bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
 19.  Du har i dag ltit mig se din godhet mot mig, drigenom att du
      icke har drpt mig, fastn HERREN hade verlmnat mig i din
      hand.
      >1 Sam. 26,21.
 20.  Ty nr ngon trffar p sin fiende, plgar han d lta honom g
      sin vg i ro?  HERREN vederglle dig med sitt goda fr vad du
      denna dag har gjort mig.
 21.  Och nu vet jag vl att du skall bliva konung, och att Israels
      konungadme skall frbliva i din hand.
      >1 Sam. 23,17.
 22.  Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina
      avkomlingar efter mig och icke utplnar mitt namn ur min faders
      hus.
 23.  D svor David Saul denna ed.  Drefter drog Saul hem; men David
      och hans mn drogo upp till borgen.
*09/25 Frsta Samuelsboken, 25 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 25 Kapitlet

                Samuels dd och begravning.  Nabal och
                       Abigail.  Davids hustrur.

  1.  Och Samuel dog, och hela Israel frsamlade sig och hll
      ddsklagan efter honom; och de begrovo honom dr han bodde i
      Rama.

      Och David stod upp och drog ned till knen Paran.
      >1 Sam. 7,17. 28,3.
  2.  I Maon fanns d en man som hade sin boskapssktsel i Karmel, och
      den mannen var mycket rik; han gde tre tusen fr och ett tusen
      getter.  Och han hll just d p att klippa sina fr i
      Karmel.
      >Jos. 15,55.
  3.  Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail.  Hustrun hade
      ett gott frstnd och ett sknt utseende; men mannen var hrd
      och ondskefull; och han var en avkomling av Kaleb.
  4.  Nr nu David i knen fick hra att Nabal klippte sina fr,
  5.  snde han dit tio unga mn; och David sade till mnnen: Gn upp
      till Karmel och begiven eder till Nabal och hlsen honom frn
      mig.
  6.  Och I skolen sga till mina brder dr: Frid vare med dig sjlv
      frid vare med ditt hus, och frid vare med allt vad du har.
  7.  Jag har nu hrt att du hller p med frklippning.  Nu r det s
      att dina herdar hava vistats i vrt grannskap, utan att vi hava
      gjort dem ngot frfng, och utan att ngot har kommit bort fr
      dem under hela den tid de hava varit i Karmel.
  8.  Frga dina tjnare drom, s skola de sjlva sga dig det.  Lt
      nu vra mn finna nd fr dina gon.  Vi hava ju kommit hit p
      en glad dag.  Giv drfr t dina tjnare och t din son David vad
      du kan hava till hands.
  9.  Nr nu Davids mn kommo dit, talade de p Davids vgnar till
      Nabal alldeles ssom det var dem befallt, och sedan vntade de
      stilla.
 10.  Men Nabal svarade Davids tjnare och sade: Vem r David, vem r
      Isais son?  I denna tid r det mnga tjnare som rymma frn sina
      herrar.
 11.  Skulle jag taga min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag
      har slaktat t mina frklippare, och giva detta t mn om vilka
      jag icke ens vet varifrn de ro?
 12.  D vnde Davids mn om och gingo sin vg; och nr de hade kommit
      tillbaka, berttade de for honom allt, ssom det hade tillgtt.
 13.  D sade David till sina mn: Var och en omgjorde sig med sitt
      svrd.  Och var och en omgjordade sig med sitt svrd; jmvl
      David sjlv omgjordade sig med sitt svrd.  Och vid pass fyra
      hundra man fljde med David ditupp, men tv hundra stannade vid
      trossen.
 14.  Men en av tjnarna berttade fr Abigail, Nabals hustru, och
      sade: David har skickat sndebud hit frn knen och ltit hlsa
      vr herre, men han visade av dem.
 15.  Dessa mn hava likvl varit oss mycket nyttiga; vi hava aldrig
      lidit ngot frfng, och aldrig har ngot kommit bort fr oss
      under hela den tid vi drogo omkring i deras nrhet, medan vi
      voro drute p marken.
 16.  De voro en mur fr oss bde dag och natt under hela den tid vi
      vistades i deras grannskap, medan vi vaktade hjorden.
 17.  S betnk nu och se till, vad du br gra, ty ngot ont r nog
      beslutet mot vr herre och ver hela hans hus; och han r ju en
      ond man, s att ingen vgar sga ngot t honom.

 18.  D gick Abigail strax och tog tv hundra brd, tv vinlglar,
      fem tillredda fr, fem sea-mtt rostade ax, ett hundra
      russinkakor och tv hundra fikonkakor, och lastade detta p
      snor.
 19.  Och hon sade till sina tjnare: Gn framfr mig, jag vill komma
      efter eder.  Men fr sin man Nabal sade hon intet hrom.
 20.  Nr hon nu red p sin sna och kom ned i en hlvg i berget,
      fick hon se David och hans mn komma ned frn motsatta sidan, s
      att hon mste mta dem.
 21.  Men David hade sagt: Frgves har jag skyddat allt vad den
      mannen hade i knen, s att intet av allt vad han gde har
      kommit bort; men har har vedergllt mig med ont fr gott.
      >Ps. 35,12.
 22.  S sant Gud m straffa Davids fiender nu och framgent, jag skall
      av allt som tillhr honom icke lta ngon av mankn leva kvar
      till i morgon.
 23.  D nu Abigail fick se David, steg hon strax ned frn snan och
      fll ned infr David p sitt ansikte och bugade sig mot jorden.
 24.  Hon fll till hans ftter och sade: P mig vilar denna
      missgrning, herre.  Men lt din tjnarinna f tala infr dig,
      och hr p din tjnarinnas ord.
 25.  Icke m min herre fsta ngot avseende vid Nabal, den onde
      mannen, ty vad hans namn betyder, det r han; Nabal heter han,
      och drskap[1] bor i honom.  Men jag, din tjnarinna, har icke
      sett de mn som du, min herre, snde.
 26.  Och nu, min herre, s sant HERREN lever, och s sant du sjlv
      lever, du som av HERREN har avhllits frn att draga dig
      blodskuld och skaffa dig rtt med egen hand: m det nu g dina
      fiender och dem som ska bereda min herre ofrd ssom det m g
      Nabal.
 27.  Och lt nu dessa hlsningssknker, som din trlinna har medfrt
      till min herre, givas t de mn som flja min herre.
      >1 Mos. 33,11.
 28.  Frlt din tjnarinna vad hon har brutit.  Ty HERREN skall
      frvisso t min herre uppbygga ett hus som bliver bestndande,
      eftersom min herre fr HERRENS krig; och du skall icke bliva
      skyldig till ngot ont, s lnge du lever.
 29.  Och om ngon str upp fr att frflja dig och ska dda dig, s
      m min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN,
      din Gud; men dina fienders liv m han lgga i sin slunga och
      slunga det bort.
      >Ps. 6,11. 31,21. 73,19. 97,10.
 30.  Nr nu HERREN gr med min herre allt det goda varom han har
      talat till dig, och frordnar dig till furste ver Israel,
 31.  skall allts detta icke bliva dig en sttesten eller vara till
      hjrtengest fr min herre, att du har utgjutit blod utan sak,
      och att min herre sjlv har skaffat sig rtt.  Men nr HERREN gr
      min herre gott, s tnk p din tjnarinna.
 32.  D sade David till Abigal: Vlsignad vare HERREN, Israels Gud
      som i dag har snt dig mig till mtes!
 33.  Och vlsignat vare ditt frstnd, och vlsignad vare du sjlv,
      som i dag har hindrat mig frn att draga mig blodskuld och
      skaffa mig rtt med egen hand!
 34.  Men s sant HERREN, Israels Gud, lever, han som har avhllit mig
      frn att gra dig ngot ont: om du icke strax hade kommit mig
      till mtes, s skulle i morgon, nr det hade blivit dager, ingen
      av mankn hava funnits kvar av Nabals hus.
 35.  Drefter tog David emot av henne vad hon hade medfrt t honom;
      och han sade till henne: Far i frid hem igen.  Se, jag har
      lyssnat till dina ord och gjort dig till viljes.
      >Ords. 15,1.

 36.  Nr sedan Abigail kom hem till Nabal, hll denne just i sitt hus
      ett gstabud, som var ssom en konungs gstabud; och Nabals
      hjrta var glatt i honom, och han var mycket drucken.  Drfr
      omtalade hon alls intet fr honom frrn om morgonen, nr det
      blev dager.
 37.  Men om morgonen, nr ruset hade gtt av Nabal, omtalade hans
      hustru fr honom vad som hade hnt.  D blev hans hjrta ssom
      dtt i hans brst, och han blev ssom en sten.
 38.  Och vid pass tio dagar drefter slog HERREN Nabal, s att han
      dog.

 39.  Nr David hrde att Nabal var dd, sade han: Lovad vare HERREN,
      som p Nabal har hmnats den smlek han tillfogade mig, och som
      har bevarat sin tjnare frn att gra vad ont var, under det att
      HERREN lt Nabals ondska komma tillbaka ver hans eget huvud!
      Och David snde stad och lt sga Abigail att han nskade f
      henne till sin hustru.
 40.  Nr s Davids tjnare kommo till Abigail i Karmel, talade de
      till henne och sade: David har snt oss till dig fr att f dig
      till hustru t sig.
 41.  D stod hon upp och fll ned till jorden p sitt ansikte och
      sade: M din tjnarinna bliva en trlinna, som tvr min herres
      tjnares ftter.
 42.  Drefter stod Abigail upp med hast och satte sig p sin sna,
      likaledes de fem trnor som utgjorde hennes flje.  Och hon
      fljde med dem som David hade snt till henne och blev hans
      hustru.
 43.  David hade ock tagit till hustru Ahinoam frn Jisreel, s att
      dessa bda blevo hans hustrur.
 44.  Men Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, t Palti,
      Lais' son, frn Gallim.
      >2 Sam. 3,15.

[1]  Hebr. nebal.
*09/26 Frsta Samuelsboken, 26 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 26 Kapitlet

               David skonar fr andra gngen Sauls liv.

  1.  Och sifiterna kommo till Saul i Gibea och sade: David hller
      sig nu gmd p Hakilahjden, gent emot demarken.
      >1 Sam. 23,19. Ps. 54,1 f.
  2.  D brt Saul upp och drog ned till knen Sif med tre tusen mn
      utvalda ur Israel, fr att ska efter David i knen Sif.
      >1 Sam. 24,3.
  3.  Och Saul lgrade sig p Hakilahjden, som ligger gent emot
      demarken, vid vgen.  Men David uppehll sig d i knen.  Och nr
      David frnam att Saul hade kommit efter honom in i knen,
  4.  snde han ut spejare och fick s full visshet om att Saul hade
      kommit.
  5.  D brt David upp och begav sig till det stlle dr Saul hade
      lgrat sig; och David sg platsen dr Saul lg med sin
      hrhvitsman Abner, Ners son.  Saul lg nmligen i vagnborgen,
      och folket var lgrat runt
  6.  Och David tog till orda och sade I till hetiten Ahimelek och
      till Abisai, Serujas son, Joabs broder: Vem vill g med mig ned
      till Saul i lgret?  D svarade Abisai: Jag vill g med dig
      ditned.
      >1 Krn. 2,16.
  7.  S kommo d David och Abisai om natten till folket dr, och sgo
      Saul ligga och sova i vagnborgen, med spjutet nedsttt i jorden
      invid huvudgrden; och Abner och folket lgo runt omkring honom.
  8.  D sade Abisai till David: Gud har i dag verlmnat din fiende
      i din hand; s lt mig nu f spetsa honom fast i jorden med
      spjutet; det skall ske genom en enda stt, jag skall icke behva
      giva honom mer n den.
      >1 Sam. 24,5. 2 Sam.16,9.
  9.  Men David svarade Abisai: Du fr icke frgra honom; ty vem har
      utrckt sin hand mot HERRENS smorde och frblivit ostraffad?
 10.  Och David sade ytterligare: S sant HERREN lever, HERREN m
      sjlv sl honom, eller ock m hans ddsdag komma i vanlig
      ordning, eller m han draga ut i strid och s f sin bane;
      >Rom. 12,19.
 11.  men HERREN lte det vara fjrran ifrn mig att jag skulle
      utrcka min hand mot HERRENS smorde.  Tag nu likvl spjutet som
      str vid hans huvudgrd och vattenkruset; och lt oss sedan g
      vr vg.
 12.  Och David tog spjutet och vattenkruset frn Sauls huvudgrd, och
      sedan gingo de sin vg.  Men ingen sg eller mrkte det eller ens
      vaknade, utan allasammans sovo; ty HERREN hade ltit en tung
      smn falla ver dem.

 13.  Sedan, nr David hade kommit ver p andra sidan, stllde han
      sig p toppen av berget, lngt ifrn s att avstndet var stort
      mellan dem.
 14.  Och David ropade till folket och till Abner, Ners son, och sade:
      Vill du icke svara, Abner?  Abner svarade och sade: Vem r du
      som s ropar till konungen?
 15.  David sade till Abner: Du r ju en man som icke har sin like i
      Israel.  Varfr har du d icke vakat ver din herre, konungen?  En
      av folket har ju kommit in fr att frgra konungen, din herre.
 16.  Vad du har gjort r icke vl gjort.  S sant HERREN lever, I
      haden frtjnat att d, drfr att I icke haven vakat ver eder
      herre, HERRENS smorde.  Se nu efter: var ro konungens spjut och
      vattenkruset som stodo vid hans huvudgrd?
 17.  D knde Saul igen Davids rst och sade: Det r ju din rst,
      min son David.  David svarade: Ja, min herre konung.
      >1 Sam. 24,17.
 18.  Och han sade ytterligare: Varfr jagar min herre s efter sin
      tjnare?  Vad har jag d gjort, och vad fr ont r i min hand?
 19.  M nu min herre konungen hra sin tjnares ord: Om det r HERREN
      som har uppeggat dig emot mig, s lt honom f knna lukten av
      en offergva; men om det r mnniskor, s vare de frbannade
      infr HERREN, drfr att de nu hava drivit mig bort, s att jag
      icke fr uppehlla mig i HERRENS arvedel.  De sga ju: 'G bort
      och tjna andra gudar.'
 20.  Och m nu icke mitt blod falla p jorden fjrran ifrn HERRENS
      ansikte, d Israels konung har dragit ut fr att ska efter en
      enda liten loppa, ssom man jagar rapphns p bergen.
      >1 Sam. 24,15.
 21.  D sade Saul: Jag har syndat.  Kom tillbaka, min son David; ty
      jag vill icke mer gra dig ngot ont, eftersom mitt liv i dag
      har varit dyrt aktat i dina gon.  Se, ja har handlat i mycket
      stor drskap och frvillelse.
      >1 Sam. 24,18 f.
 22.  David svarade och sade: Se hr r spjutet, o konung; lt nu en
      av dina mn komma hitver och hmta det.
 23.  Och HERREN skall vederglla var och en fr hans rttfrdighet
      och trofasthet.  HERREN gav dig ju dag i min hand, men jag ville
      icke utrcka min hand mot HERRENS smorde.
 24.  Och likasom ditt liv i dag har varit hgt aktat i mina gon, s
      s ock mitt liv vara hgt aktat i HERRENS gon, s att han
      rddar mig ur all nd.
 25.  Saul sade till David: Vlsignad vare du, min son David!  Vad du
      fretager dig, det skall du ock frm utfra.  Drefter gick
      David sin vg, och Saul vnde tillbaka hem igen.
*09/27 Frsta Samuelsboken, 27 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 27 Kapitlet

                  David hos Akis i Gat och i Siklag.

  1.  Men David sade till sig sjlv: En dag skall jag nu i alla fall
      omkomma genom Sauls hand.  Ingen annan rddning finnes fr mig n
      att fly undan till filisternas land; d mste Saul avst ifrn
      att vidare ska efter mig ver hela Israels omrde, och s
      undkommer jag hans hand.
  2.  Och David brt upp och drog med sina sex hundra man ver till
      Akis, Maoks son, konungen i Gat.
      >1 Sam. 21,10.
  3.  Och David stannade hos Akis i Gat med sina mn, var och en med
      sitt husfolk, David med sina bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel
      och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
      >1 Sam. 25,42 f.
  4.  Och nr det blev berttat fr Saul att David hade flytt till
      Gat, skte han icke vidare efter honom.
  5.  Men David sade till Akis: Om jag har funnit nd fr dina gon,
      s lt mig f min bostad i ngon av landsortsstderna, s att
      jag fr vistas dr.  Varfr skulle din tjnare bo i huvudstaden
      hos dig?
  6.  D gav Akis honom samma dag Siklag.  Drfr hr Siklag nnu i dag
      under Juda konungar.
  7.  Den tid David bodde i filisternas land var sammanrknat ett r
      och fyra mnader.
      >1 Sam. 29,3.

  8.  Men David drog upp med sina mn, och de fretogo plundringstg i
      gesurernas, girsiternas och amalekiternas land.  Ty dessa
      stammar bodde sedan gammalt dr i landet, fram emot Sur och nda
      intill Egyptens land.
      >1 Sam. 15,7.
  9.  Och s ofta David hrjade i landet, lt han varken mn eller
      kvinnor bliva vid liv; men fr och fkreatur och snor och
      kameler och klder tog han med sig och vnde s tillbaka och kom
      till Akis.
      >2 Mos. 17,14. 5 Mos. 25,19.
 10.  Nr d Akis sade: Haven I vl i dag fretagit ngot
      plundringstg?, svarade David: Ja, i den del av Sydlandet, som
      tillhr Juda, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
      jerameeliterna, eller: I den del av Sydlandet, som tillhr
      kainerna.
      >Dom. 1,16.
 11.  Men att David lt varken mn eller kvinnor bliva vid liv och
      komma till Gat, det skedde drfr att han tnkte: De kunde
      eljest frrda oss och sga: 'S och s har David gjort, s har
      han betett sig under hela den tid han har bott i filisternas
      land.'
 12.  Drfr trodde Akis David och tnkte: Han har nu gjort sig
      frhatlig fr sitt folk Israel och kommer att bliva min tjnare
      fr alltid.
*09/28 Frsta Samuelsboken, 28 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 28 Kapitlet

                  David i filisternas hr.  Saul hos
                     andebesvrjerskan i En-Dor.

  1.  Vid den tiden frsamlade filisterna sina krigshrar fr att
      strida mot Israel.  Och Akis sade till David: Du m veta att du
      med dina mn nu mste draga ut med mig i hrnad.
  2.  David svarade Akis: Vlan, d skall du ock f mrka vad din
      tjnare kan utrtta.  Akis sade till David Vlan, jag stter
      dig allts till vktare ver mitt huvud fr bestndigt.

  3.  Samuel var nu dd, och hela Israel hade hllit ddsklagan efter
      honom; och de hade begravit honom i hans stad, i Rama.  Och Saul
      hade utdrivit andebesvrjare och spmn ur landet.
      >2 Mos. 22,18. 3 Mos. 19,31. 20,27.  5 Mos. 18,10 f.
      >1 Sam. 25,1.

  4.  S frsamlade sig nu filisterna och kommo och lgrade sig vid
      Sunem.  D frsamlade ock Saul hela Israel, och de lgrade sig
      vid Gilboa.
  5.  Men nr Saul sg filisternas lger, fruktade han och
      frskrcktes hgeligen i sitt hjrta.
  6.  Och Saul frgade HERREN, men HERREN svarade honom icke, varken
      genom drmmar eller genom urim eller genom profeter.
      >2 Mos. 28,30. 4 Mos. 12,6. 27,21. 1 Sam. 14,37.
  7.  D sade Saul till sina tjnare: Sken upp t mig ngon
      andebesvrjerska, s vill jag g till henne och frga henne.
      Hans tjnare svarade honom: I En-Dor finnes en
      andebesvrjerska.

  8.  D gjorde Saul sig oigenknnlig och tog p sig andra klder och
      gick stad med tv mn; och de kommo till kvinnan om natten.  Och
      han sade: Sp t mig genom anden, och mana upp t mig den jag
      sger dig.
  9.  Men kvinnan svarade honom: Du vet ju sjlv vad Saul har gjort,
      huru han har utrotat andebesvrjare och spmn ur landet.  Varfr
      lgger du d ut en snara fr mitt liv och vill dda mig?
 10.  D svor Saul henne en ed vid HERREN och sade: S sant HERREN
      lever, i denna sak skall intet tillrknas dig ssom
      missgrning.
 11.  Kvinnan frgade: Vem skall jag d mana upp t dig?  Han
      svarade: Mana upp Samuel t mig.
 12.  Men nr kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett hgt rop.  Och
      kvinnan sade till Saul: Varfr har du bedragit mig?  Du r ju
      Saul.
 13.  Konungen sade till henne: Frukta icke.  Vad r det d du ser?
      Kvinnan svarade Saul: Jag ser ett gudavsen komma upp ur
      jorden.
 14.  Han frgade henne: Huru ser han ut?  Hon svarade: Det r en
      gammal man som kommer upp, hljd i en kpa.  D frstod Saul att
      det var Samuel, och bjde sig ned med ansiktet mot jorden och
      bugade sig.
 15.  Och Samuel sade till Saul: Varfr har du strt min ro och manat
      mig upp?  Saul svarade: Jag r i stor nd: filisterna hava
      begynt krig mot mig, och Gud har vikit ifrn mig och svarar mig
      icke mer, varken genom profeter eller genom drmmar.  Drfr har
      jag kallat dig upp, p det att du m lta mig veta vad jag skall
      gra.
      >1 Sam. 18,12.
 16.  Men Samuel svarade: Varfr frgar du mig, d nu HERREN har
      vikit ifrn dig och blivit din fiende?
      >1 Sam. 16,14.
 17.  HERREN har efter sitt behag gjort vad han hade sagt genom mig:
      HERREN har ryckt riket ur din hand och givit det t en annan, t
      David.
      >1 Sam. 15,28. 1 Kon. 11,11.
 18.  Eftersom du icke hrde HERRENS rst och icke lt Amalek knna
      hans vredes gld, drfr har HERREN nu gjort dig detta.
      >1 Sam. 15,18 f.
 19.  HERREN skall giva bde dig och Israel i filisternas hand, och i
      morgon skall du med dina sner vara hos mig; ja, ocks Israels
      lger skall HERREN giva i filisternas hand.
      >1 Sam. 31,6 f.
 20.  D fll Saul strax raklng till jorden; s frfrad blev han
      ver Samuels ord.  Ocks voro hans krafter uttmda, ty p ett
      helt dygn hade han ingenting tit.
 21.  Men kvinnan gick fram till Saul, och nr hon sg huru hgeligen
      frskrckt han var, sade hon till honom: Se, din tjnarinna
      lyssnade till din begran; Jag tog min sjl[1] i min hand och
      hrsammade den nskan du uttalade till mig.
      >Dom. 12,3. 1 Sam. 19,5. Ps. 119,109.
 22.  S lyssna nu ocks du till dina tjnarinnas ord och lt mig
      stta fram litet mat fr dig, och t, s att du hmtar krafter,
      innan du gr dina frde.
 23.  Men han vgrade och sade: Jag vill icke ta.  D bdo honom
      hans tjnare jmte kvinnan s entrget, att han lyssnade till
      deras ord; han stod upp frn jorden och satte sig p vilobdden.
 24.  Och kvinnan hade en gdd kalv i huset; den slaktade hon nu i
      hast.  Drp tog hon mjl och kndade det och bakade drav
      osyrat brd.
 25.  Sedan satte hon fram det fr Saul: och hans tjnare, och de
      to.  Drefter stodo de upp och gingo samma natt sina frde.

[1]  Se sjl i Ordfrkl.
*09/29 Frsta Samuelsboken, 29 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 29 Kapitlet

                   David misstnkes av filisternas
                       hvdingar och bortvisas.

  1.  Filisterna frsamlade nu alla sina hrar i Afek, medan
      israeliterna voro lgrade vid kllan i Jisreel.
      >1 Sam. 4,1.
  2.  D nu filisternas hvdingar tgade fram med avdelningar p
      hundra och tusen, och David och hans mn drvid tgade sist
      fram, tillika med Akis,
  3.  sade filisternas furstar: Vad hava dessa hebrer hr att
      gra?  Men Akis svarade filisternas furstar: Denne David r ju
      Sauls, Israels konungs, tjnare, som nu har varit hos mig ver
      r och dag, och jag har icke funnit ngot ont hos honom, frn
      den dag han gick ver till mig nda till denna dag.
      >1 Sam. 27,7.
  4.  D blevo filisternas furstar frtrnade p honom; och
      filisternas furstar sade till honom: Lt mannen vnda om och
      g tillbaka till den ort du har anvisat honom; han fr icke
      draga med med oss till strid, fr att han icke under striden m
      bliva vr motstndare.  Ty varigenom skulle han vl bttre kunna
      gra sig behaglig fr sin herre n genom dessa mns huvuden?
      >1 Krn. 12,19.
  5.  Han r ju den David till vilkens ra man sjunger s under
      dansen:
        'Saul har slagit sina tusen,
        men David sina tio tusen.'
      >1 Sam. 18,7. 21,11.

  6.  D kallade Akis David till sig och sade till honom: S sant
      HERREN lever, du r en redlig man, och att du gr ut och in hr
      hos mig i lgret r mig vlbehagligt, ty jag har icke funnit
      ngot ont hos dig, frn den dag du kom till mig nda till denna
      dag; men fr hvdingarna r du icke vlbehaglig.
  7.  S vnd nu tillbaka och g i frid, fr att du icke m gra ngot
      som misshagar filisternas hvdingar.
  8.  David sade till Akis: Vad har jag d gjort, och vad har du
      funnit hos din tjnare, frn den dag jag kom i din tjnst nda
      till denna dag, eftersom jag icke fr g stad och strida mot
      min herre konungens fiender?
  9.  Akis svarade och sade till David: Jag vet bst att du r mig
      vlbehaglig ssom en Guds ngel; men filisternas furstar sga:
      'Han fr icke draga upp med oss i striden.'
 10.  S st nu upp bittida i morgon, jmte din herres tjnare som
      hava kommit hit med dig; och nr morgon haven sttt bittida upp,
      mn I draga edra frde, s snart det har blivit dager.
 11.  D stod David bittida upp med sina mn fr att om morgonen drag
      tillbaka till filisternas land.  Men filisterna drogo upp till
      Jisreel.
*09/30 Frsta Samuelsboken, 30 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 30 Kapitlet

                Siklags frstring genom amalekiterna
                       och Davids hmnd p dem.

  1.  Nr David med sina mn p tredje dagen kom till Siklag, hade
      amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade
      intagit Siklag och brnt upp det i eld.
      >1 Sam. 27,8 f
  2.  Och kvinnorna som voro drinne, bde sm och stora, hade de frt
      bort ssom fngar, utan att dda ngon; de hade allenast frt
      bort dem och gtt sin vg.
  3.  Nr nu David med sina mn kom till staden och fick se att den
      var uppbrnd i eld, och att deras hustrur jmte deras sner och
      dttrar voro bortfrda ssom fngar,
  4.  brast han ut i grt, s ock hans folk; och de grto, till dess
      att de icke frmdde grta mer.
  5.  Davids bda hustrur, Ahinoam frn Jisreel och Abigail,
      karmeliten Nabals hustru, voro ocks fngna.
      >1 Sam. 25,42 f. 27,3.
  6.  Och David kom i stor nd, ty folket tnkte stena honom; s
      frbittrat var allt folket, var och en fr sina sners och
      dttrars skull.  Men David hmtade styrka hos HERREN, sin Gud.
  7.  Och David sade till prsten Ebjatar, Ahimeleks son: Br hit
      till mig efoden.  D bar Ebjatar fram efoden till David.
      >1 Sam. 23,9.
  8.  David frgade nu HERREN: Skall jag stta efter denna
      rvarskara?  Kan jag d hinna upp den?  Han svarade honom: Stt
      efter dem; ty du skall frvisso hinna upp dem och skaffa
      rddning.
      >1 Sam. 23,2. 2 Sam.5,19.

  9.  D begav sig David stad med sina sex hundra man, och de kommo
      till bcken Besor; dr stannade de som ndgades bliva efter.
 10.  Men David fortsatte frfljelsen med fyra hundra man; ty de som
      sade blivit fr trtta, och som drfr stannade, utan att g
      ver bcken Besor, utgjorde tv hundra man.

 11.  Sedan trffade de p fltet en egyptisk man; honom togo de med
      sig till David.  Och nr de hade givit honom brd att ta och
      vatten att dricka
 12.  och nr de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och
      tv russinkakor att ta, kom livskraften tillbaka i honom
      igen.  P tre dygn hade han nmligen varken tit eller druckit.
 13.  Och David frgade honom: Vem tillhr du, och varifrn r du?
      Han svarade: Jag r en egyptisk yngling, tjnare t en
      amalekitisk man; men min herre vergav mig fr tre dagar sedan,
      drfr att jag blev sjuk.
 14.  Vi hade nmligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhr
      kereterna, och i det omrde som tillhr Juda, och i den del av
      Sydlandet, som tillhr Kaleb, och vi hade brnt upp Siklag i
      eld.
      >Jos 14,13 f. 15,13 f. Hes. 25,16. Sef. 2,5.
 15.  David sade till honom: Vill du fra mig ned till den
      rvarskaran?  Han svarade: Lova mig med ed vid Gud att du icke
      ddar mig eller utlmnar mig t min herre, s vill jag fra dig
      ned till den rvarskaran.
 16.  S frde han honom ditned, och de lgo d kringspridda verallt
      p marken och to och drucko och frlustade sig med allt det
      stora byte som de hade tagit ur filisternas land och ur Juda
      land.
 17.  Och nda frn skymningen intill nsta dags afton hll David p
      med att nedgra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra
      hundra tjnare som satte sig upp p kamelerna och flydde.
 18.  Och David rddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bda
      hustrur rddade David ocks.
 19.  Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens
      dotter, ej heller ngot av bytet eller ngot av det som de hade
      tagit med sig; David frde alltsammans tillbaka.
 20.  David tog ock alla fr och fkreatur, och man drev dessa framfr
      den vriga boskapen och ropade: Detta r Davids byte.

 21.  Och nr David kom tillbaka till de tv hundra man som hade varit
      fr trtta att flja honom, och som drfr hade ftt stanna kvar
      vid bcken Besor, gingo dessa stad fr att mta David och det
      folk som han hade med sig; d gick David fram till folket och
      hlsade dem.
 22.  Men allahanda onda och illasinnade mn, bland dem som hade fljt
      med David, togo till orda och sade: Eftersom dessa icke fljde
      med oss, skola vi icke giva dem ngot av bytet som vi hava
      rddat; var och en av dem m allenast taga sin hustru och sina
      barn med sig och g hem.
 23.  Men David svarade: S skolen I icke gra, mina brder, med det
      som HERREN har givit oss, d han bevarade oss och gav i vr hand
      denna rvarskara, som kom ver oss.
 24.  Och vem skulle fr vrigt hrutinnan vilja lyssna till eder?
      Nej, sdan deras lott r, som draga med i striden, sdan skall
      deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jmnt med
      varandra.
      >4 Mos. 31,26 f. Jos. 22,8.
 25.  Och drvid blev det, frn den dagen och allt framgent; ty han
      gjorde detta till lag och rtt i Israel, ssom det r nnu i
      dag.
 26.  Nr sedan David kom till Siklag, snde han en del av bytet till
      de ldste i Juda, sina vnner, i det han lt sga: Detta r en
      sknk till eder av bytet frn HERRENS fiender.
 27.  Han snde till de ldste i Betel, de ldste i Ramot i Sydlandet
      och de ldste i Jattir;
 28.  till de ldste i Aroer, de ldste i Sifamot och de ldste i
      Estemoa;
 29.  till de ldste i Rakal, de ldste i jerameeliternas stder och
      de ldste i kainernas stder;
 30.  till de ldste i Horma, de ldste i Bor-Asan och de ldste i
      Atak;
 31.  till de ldste i Hebron och till alla de orter dr David hade
      vandrat omkring med sina mn.
*09/31 Frsta Samuelsboken, 31 Kapitlet
                   Frsta Samuelsboken, 31 Kapitlet

               Sauls och hans sners dd i striden mot
                    filisterna.  Deras begravning.

  1.  Och filisterna stridde mot Israel; och Israels mn flydde fr
      filisterna och fllo slagna p berget Gilboa.
      >1 Sam. 28,4. 1 Krn. 10,1 f.
  2.  Och filisterna ansatte ivrigt Saul och hans sner.  Och
      filisterna ddade Jonatan, Abinadab och Malki-Sua, Sauls sner.
      >1 Sam. 14,49. 1 Krn. 8,33. 9,39.
  3.  Nr d Saul sjlv blev hftigt anfallen och bgskyttarna kommo
      ver honom, greps han av stor frskrckelse fr skyttarna.
  4.  Och Saul sade till sin vapendragare: Drag ut ditt svrd och
      genomborra mig drmed, s att icke dessa oomskurna komma och
      genomborra mig och hantera mig skndligt.  Men hans vapendragare
      ville det icke, ty han fruktade storligen.  D tog Saul sjlv
      svrdet och strtade sig drp.
      >Dom. 9,54.
  5.  Men nr vapendragaren sg att Saul var dd, strtade han sig ock
      p sitt svrd och fljde honom i dden.

  6.  S dogo d med varandra p den dagen Saul och hans tre sner och
      hans vapendragare, och drjmte alla hans mn.
  7.  Och nr israeliterna p andra sidan dalen och p andra sidan
      Jordan frnummo att Israels mn hade flytt, och att Saul och
      hans sner voro dda, vergvo de stderna och flydde; sedan
      kommo filisterna och bosatte sig i dem.

  8.  Dagen drefter kommo filisterna fr att plundra de slagna och
      funno d Saul och hans tre sner, dr de lgo fallna p berget
      Gilboa.
  9.  D hggo de av hans huvud och drogo av honom hans vapen och
      snde dem omkring i filisternas land och lto frkunna det
      glada budskapet i sitt avgudahus och bland folket.
 10.  Och de lade hans vapen i Astartetemplet, men hans kropp hngde
      de upp p Bet-Sans mur.

 11.  Men nr invnarna i Jabes i Gilead hrde vad filisterna hade
      gjort med Saul,
 12.  stodo de upp, alla stridbara mn, och gingo hela natten och togo
      Sauls och hans sners kroppar ned frn Bet-Sans mur, och begvo
      sig drefter till Jabes och frbrnde dem dr.
      >2 Krn. 16,14. 21,19. Jer. 34,5.
 13.  Sedan togo de deras ben och begrovo dem under tamarisken i Jabes
      och fastade s i sju dagar.
