@c -*- 1917 -*-
*06/ Josua
*06/01 Josua, 1 Kapitlet
                          Josua, 1 Kapitlet

                 Herrens befallning till Josua att g
                ver Jordan.  Josuas uppmaning till de
                tre stjordanska stammarna att hjlpa
                    sina brder med ervringen av
                          Vstjordanlandet.

  1.  Efter HERRENS tjnare Moses dd sade HERREN till Josua, Nuns
      son, Moses tjnare:
  2.  Min tjnare Mose r dd; s st nu upp och g ver denna
      Jordan, du med allt detta folk, in i det land som jag vill giva
      dem, giva t Israels barn.
  3.  Var ort som eder fot betrder har jag givit eder, ssom jag
      lovade Mose.
  4.  Frn knen till Libanon druppe och nda till den stora floden,
      floden Frat, ver hetiternas land och nda till Stora havet
      vsterut skall edert omrde strcka sig.
  5.  Ingen skall kunna st dig emot i alla dina livsdagar; ssom jag
      har varit med Mose, s skall jag ock vara med dig; jag skall
      icke lmna dig eller vergiva dig.
  6.  Var frimodig och ofrfrad; ty du skall utskifta t detta folk
      ssom arv det land som jag med ed har lovat deras fder att giva
      dem.
  7.  Allenast m du vara helt frimodig och ofrfrad till att i alla
      stycken hlla den lag som min tjnare Mose har givit dig och
      gra efter den; vik icke av drifrn vare sig till hger eller
      till vnster; p det att du m hava framgng i allt vad du
      fretager dig.
  8.  Lt icke denna lagbok vara skild frn din mun; tnk p den bde
      dag och natt, s att du i alla stycken hller det som r skrivet
      i den och gr drefter; ty d skola dina vgar vara lyckosamma,
      och d skall du hava framgng.
  9.  Se, jag har bjudit dig att vara frimodig och ofrfrad; s var
      nu icke frskrckt eller frsagd.  Ty HERREN, din Gud, r med dig
      i allt vad du fretager dig.
 10.  D bjd Josua folkets tillsyningsmn och sade:
 11.  Gn igenom lgret och bjuden folket och sgen: 'Reden till
      reskost t eder; ty om tre dagar skolen I g ver denna Jordan,
      fr att komma in i och taga i besittning det land som HERREN,
      eder Gud, vill giva eder till besittning.'
 12.  Men till rubeniterna och gaditerna och ena hlften av Manasse
      stam sade Josua:
 13.  Tnken p det som HERRENS tjnare Mose bjd eder, nr han sade:
      'HERREN, eder Gud, vill lta eder komma till ro och giva eder
      detta land.'
 14.  Edra hustrur, edra barn och eder boskap m nu stanna kvar i det
      land som Mose har givit eder hr p andra sidan Jordan; men I
      sjlva, s mnga av eder som ro tappra stridsmn, skolen draga
      vpnade stad i spetsen fr edra brder och hjlpa dem,
 15.  till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro svl
      som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
      HERREN, eder Gud, vill giva dem.  Sedan mn I vnda tillbaka till
      det land som skall vara eder besittning; det mn I d taga i
      besittning, det land som HERRENS tjnare Mose har givit eder hr
      p andra sidan Jordan, p stra sidan.
 16.  D svarade de Josua och sade: Allt vad du har bjudit oss vilja
      vi gra, och varthelst du snder oss, dit vilja vi g.
 17.  Ssom vi i allt hava lytt Mose, s vilja vi ock lyda dig;
      allenast m HERREN, din Gud, vara med dig, ssom han var med
      Mose.
 18.  Var och en som r genstrvig mot dina befallningar och icke
      lyssnar till dina ord, vadhelst du bjuder honom, han skall bliva
      ddad.  Allenast m du vara frimodig och ofrfrad.
*06/02 Josua, 2 Kapitlet
                          Josua, 2 Kapitlet

               Spejare sndas till Jeriko och mottagas
                              av Rahab.

  1.  Josua, Nuns son, snde hemligen ut tv spejare frn Sittim och
      sade: Gn och besen landet och Jeriko.  De gingo stad och
      kommo in i ett hus dr en skka bodde, vid namn Rahab, och dr
      lade de sig till vila.
  2.  Men fr konungen i Jeriko blev inberttat: I natt hava ngra
      mn kommit hit frn Israels barn fr att utforska landet.
  3.  D snde konungen i Jeriko till Rahab och lt sga: Lmna ut de
      mn som hava kommit till dig och tagit in i ditt hus, ty de hava
      kommit hit fr att utforska hela landet.
  4.  Men kvinnan tog de bda mnnen och dolde dem; sedan svarade hon:
      Ja, mnnen kommo till mig, men jag visste icke varifrn de
      voro;
  5.  och nr porten skulle stngas, sedan det hade blivit mrkt,
      gingo mnnen ut, och jag vet icke vart de togo vgen; skynden
      eder att stta efter dem, s fn I nog fatt i dem.
  6.  Men hon hade frt dem upp p taket och gmt dem under
      linstjlkar, som hon hade dr, utbredda p taket.
  7.  S satte nu mnnen efter dem t Jordan till, bort emot
      vadstllena; och man stngde stadsporten s snart frfljarna
      hade begivit sig stad.
  8.  Men innan de frmmande mnnen hade lagt sig, steg hon upp till
      dem p taket
  9.  och sade till dem: Jag vet att HERREN har givit eder detta
      land, och att frskrckelse fr eder har fallit ver oss, ja,
      att alla landets inbyggare ro i ngest fr eder.
 10.  Ty vi hava hrt huru HERREN lt vattnet i Rda havet torka ut
      framfr eder, nr I drogen ut ur Egypten, och vad I haven gjort
      med amorernas konungar, de tv p andra sidan Jordan, Sihon och
      Og, huru I gven dem till spillo.
 11.  D vi hrde detta, blevo vra hjrtan frfrade, och numera har
      ingen mod att st eder emot; ty HERREN, eder Gud, r Gud, uppe i
      himmelen och nere p jorden.
 12.  S loven mig nu med ed vid HERREN, att eftersom jag har gjort
      barmhrtighet med min faders hus och giva mig ett skert tecken
      drp,
 13.  och lta min fader och min moder, mina brder och mina systrar
      leva, s ock alla som tillhra dem, och rdda oss frn dden.
 14.  Mnnen sade till henne: Med vrt eget liv svara vi fr edert,
      sframt I icke frrden vrt frehavande; nr HERREN giver oss
      landet, skola vi bevisa dig barmhrtighet och trofasthet.
 15.  D slppte hon ned dem genom fnstret med ett tg; ty hennes hus
      lg invid stadsmuren, s att hon bodde invid sjlva muren.
 16.  Och hon sade till dem: Gn upp i bergsbygden, s att edra
      frfljare icke trffa p eder; och hllen eder gmda dr i tre
      dagar, till dess edra frfljare hava kommit tillbaka, s kunnen
      I sedan fortstta eder frd.
 17.  Och mnnen sade till henne: Vi vilja likvl vara fria ifrn den
      ed som du nu har tagit av oss,
 18.  om du, nr vi komma in i landet, underlter att binda detta rda
      snre i det fnster genom vilket du har slppt ned oss, och
      likaledes om du icke har din fader och din moder och dina
      brder, alla av din faders hus, samlade hemma hos dig.
 19.  Dock, om ngon gr stad, utom drrarna till ditt hus, s komme
      hans blod ver hans huvud, och vi ro utan skuld; om dremot
      ngons hand kommer vid en av dem som ro inne i ditt hus, s m
      dennes blod komma ver vrt huvud.
 20.  Och om du frrder vrt frehavande, s ro vi likaledes fria
      ifrn den ed som du har tagit av oss.
 21.  Hon svarade: Vare det ssom I haven sagt.  Och s lt hon dem
      g, och de drogo stad.  Men hon band det rda snret i fnstret.
 22.  S drogo de nu stad och kommo upp i bergsbygden och stannade
      dr i tre dagar, till dess att deras frfljare hade vnt
      tillbaka; ty dessa hade skt efter dem verallt p vgarna, men
      hade icke funnit dem.
 23.  Sedan vnde de bda mnnen tillbaka och kommo ned frn
      bergsbygden och gingo ver floden och kommo s till Josua, Nuns
      son; och de frtljde fr honom allt vad som hade vederfarits
      dem.
 24.  Och de sade till Josua: HERREN har givit hela landet i vr
      hand; alla landets inbyggare ro i ngest fr oss.
*06/03 Josua, 3 Kapitlet
                          Josua, 3 Kapitlet

                        vergngen av Jordan.

  1.  Bittida fljande morgon brt Josua med alla Israels barn upp
      frn Sittim och kom till Jordan; dr stannade de om natten,
      innan de gingo ver.
  2.  Men efter tre dagar gingo tillsyningsmnnen genom lgret
  3.  och bjdo folket och sade: S snart I fn se HERRENS, eder
      Guds, frbundsark, och att de levitiska prsterna bra den,
      skolen ock I bryta upp frn eder plats och flja efter den
  4.  -- lten dock mellan den och eder vara ett avstnd av vid pass
      tv tusen alnar; nrmare mn I icke komma den -- p det att I
      mn kunna veta vilken vg I skolen g, ty I haven icke frut
      dragit den vgen fram.
  5.  Och Josua sade till folket: Helgen eder, ty i morgon skall
      HERREN gra under bland eder.
  6.  Drefter sade Josua till prsterna: Tagen frbundsarken och
      dragen stad framfr folket.  D togo de frbundsarken och gingo
      framfr folket.
  7.  Och HERREN sade till Josua: I dag skall jag begynna att gra
      dig stor i hela Israels gon, p det att de m frnimma, att
      ssom jag har varit med Mose, s vill jag ock vara med dig.
  8.  Bjud du nu prsterna som bra frbundsarken och sg: 'S snart I
      kommen till den yttersta randen av Jordans vatten, skolen I
      stanna dr, vid Jordan.'
  9.  D sade Josua till Israels barn: Trden fram hit och hren
      HERRENS, eder Guds, ord.
 10.  Och Josua sade: Hrav skolen I frnimma att en levande Gud r
      mitt ibland eder, och att han frvisso vill frdriva fr eder
      kananerna, hetiterna, hiverna, perisserna, girgaserna,
      amorerna och jebuserna:
 11.  frbundsarken, hela jordens Herres frbundsark, drager nu
      framfr eder ver Jordan.
 12.  Vljen allts ut tolv mn ur Israels stammar, en man fr var
      stam.
 13.  S snart d prsterna som bra HERRENS, hela jordens Herres, ark
      st stilla med sina ftter i Jordans vatten, det vatten som
      kommer uppifrn, bliva avskuret i sitt lopp, och det skall st
      ssom en samlad hg.
 14.  Folket brt d upp frn sina tlt fr att g ver Jordan, och
      prsterna som buro frbundsarken gingo framfr folket.
 15.  Nr nu de som buro arken kommo till Jordan, s att prsterna,
      som buro arken, med sina ftter vidrrde yttersta randen av
      vattnet i Jordan, vilken under hela skrdetiden r full ver
      alla sina brddar,
 16.  d stannade det vatten som kom uppifrn, och blev stende ssom
      en samlad hg lngt borta, uppe vid Adam, staden som ligger
      bredvid Saretan; och det vatten som flt ned mot Hedmarkshavet,
      Salthavet, blev slunda helt och hllet avskuret.  Och folket
      gick ver mitt emot Jeriko.
 17.  Men prsterna som buro HERRENS frbundsark stodo orrliga p
      torr mark mitt i Jordan; och hela Israel gick ver p torr mark,
      till dess att allt folket helt och hllet hade kommit ver
      Jordan.
*06/04 Josua, 4 Kapitlet
                          Josua, 4 Kapitlet

                minnelsestenar i Gilgal och i Jordan.

  1.  D nu allt folket helt och hllet hade kommit ver Jordan, sade
      HERREN till Josua:
  2.  Vljen ut bland folket tolv mn, en man ur var stam,
  3.  och bjuden dem och sgen: 'Tagen hr ur Jordan, frn den plats
      dr prsterna stodo med sina ftter, tolv stenar, och lyften upp
      dem och fren dem ver med eder, och lggen ned dem p det
      stlle, dr I skolen lgra eder i natt.'
  4.  D kallade Josua till sig de tolv mn som han hade utsett bland
      Israels barn, en man ur var stam.
  5.  Och Josua sade till dem: Dragen stad framfr HERRENS, eder
      Guds, ark, och gn ut mitt i Jordan; och var och en av eder m
      dr lyfta upp en sten p axeln, efter antalet av Israels barns
      stammar.
  6.  Detta skall nmligen bliva ett minnesmrke bland eder.  Nr d
      edra barn i framtiden frga: 'Vad betyda dessa stenar?',
  7.  skolen I svara dem s: 'De betyda att Jordans vatten hr blev
      avskuret i sitt lopp, framfr HERRENS frbundsark; ja, nr den
      gick ver Jordan, blev Jordans vatten avskuret i sitt lopp.
      Drfr skola dessa stenar vara ett minnelsemrke fr Israels
      barn till evrdlig tid.'
  8.  D gjorde Israels barn ssom Josua bjd dem; de togo upp tolv
      stenar ur Jordan, ssom HERREN hade tillsagt Josua, efter
      antalet av Israels barns stammar; och de frde dem ver med sig
      till lgerstllet och lade ned dem dr.
  9.  Tillika reste Josua tolv stenar mitt i Jordan, p samma plats
      dr prsterna som buro frbundsarken hade sttt med sina ftter;
      och de finnas kvar dr nnu i dag.
 10.  Och prsterna som buro arken blevo stende mitt i Jordan, till
      dess att allt det var fullgjort, som HERREN hade bjudit Josua
      att tillsga folket, alldeles i enlighet med vad Mose frut hade
      bjudit Josua; och folket gick ver med hast.
 11.  Men nr allt folket helt och hllet hade kommit ver, gick ock
      HERRENS ark ver, jmte prsterna, och tog plats framfr folket.
 12.  Och Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
      drogo vpnade stad i spetsen fr Israels barn, ssom Mose hade
      tillsagt dem.
 13.  Det var vid pass fyrtio tusen mn som s drogo stad, vpnade
      till strid, fr att kmpa infr HERREN p Jerikos hedmarker.
 14.  P den dagen gjorde HERREN Josua stor i hela Israels gon, och
      de fruktade honom, ssom de fruktat Mose, s lnge denne levde.
 15.  Och HERREN sade till Josua:
 16.  Bjud prsterna som bra vittnesbrdets ark att stiga upp ur
      Jordan.
 17.  Och Josua bjd prsterna och sade: Stigen upp ur Jordan.
 18.  Nr d prsterna som buro HERRENS frbundsark stego upp ur
      Jordan, hade deras ftter knappt hunnit upp p torra landet,
      frrn Jordans vatten vnde tillbaka till sin plats och ndde,
      ssom frut, upp ver alla sina brddar.
 19.  Det var p tionde dagen i frsta mnaden som folket steg upp ur
      Jordan; och de lgrade sig i Gilgal, p grnsen av stra
      Jerikoomrdet.
 20.  Och de tolv stenarna som de hade tagit ur Jordan reste Josua i
      Gilgal.
 21.  Och han sade till Israels barn: Nr nu edra barn i framtiden
      frga sina fder: 'Vad betyda dessa stenar?',
 22.  d skolen I gra det kunnigt fr edra barn och sga: 'Israel
      gick p torr mark ver denna Jordan,
 23.  i det att HERREN, eder Gud, lt vattnet i Jordan torka ut
      framfr eder, till dess I haden gtt ver den, likasom HERREN,
      eder Gud, gjorde med Rda havet, som han lt torka ut framfr
      oss, till dess vi hade gtt ver det;
 24.  p det att alla folk p jorden m frnimma huru stark HERRENS
      hand r, s att I frukten HERREN, eder Gud, alltid.'
*06/05 Josua, 5 Kapitlet
                          Josua, 5 Kapitlet

               Israels barn omskras.  Pskhgtid hlles
                     i Kanaan, och mannat upphr.
                    Hvitsmannen ver Herrens hr.

  1.  D nu alla amorernas konungar p andra sidan Jordan, p vstra
      sidan, och alla kananernas konungar vid havet hrde huru HERREN
      hade ltit vattnet i Jordan torka ut framfr Israels barn, medan
      vi gingo ver den, blevo deras hjrtan frfrade, och de hade
      icke lngre mod att st emot Israels barn.
  2.  Vid den tiden sade HERREN till Josua: Gr dig stenknivar och
      omskr ter Israels barn, fr andra gngen.
  3.  D gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid
      Frhudshjden.
  4.  Och orsaken varfr Josua omskar dem var denna: allt det folk av
      mankn, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara mn, hade
      dtt i knen under vgen, efter uttget ur Egypten.
  5.  Ty vl hade bland folket alla de som voro med under uttget
      blivit omskurna, men de bland folket, som voro fdda i knen
      under vgen, efter uttget ur Egypten, de voro alla oomskurna.
  6.  Ty Israels barn vandrade i knen i fyrtio r, under vilken tid
      alla stridbara mn i folket, som hade dragit ut ur Egypten,
      frgingos, eftersom de icke hrde HERRENS rst, varfr ock
      HERREN svor att han icke skulle lta dem se det land som han med
      ed hade lovat deras fder att giva oss, ett land som flyter av
      mjlk och honung.
  7.  Men deras barn, som han hade ltit uppst i deras stlle, dem
      omskar nu Josua, ty de hade frhud, eftersom de icke hade blivit
      omskurna under vgen.
  8.  Och nr allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar dr
      de voro i lgret, till dess de hade blivit lkta.
  9.  Och HERREN sade till Josua: I dag har jag avvltrat[1] frn
      eder Egyptens smlek.  Och detta stlle fick namnet Gilgal[1],
      ssom det heter nnu i dag.
 10.  Medan nu Israels barn voro lgrade i Gilgal, hllo de pskhgtid
      den fjortonde dagen i mnaden, om aftonen, p Jerikos hedmarker.
 11.  Och dagen efter pskhgtiden to de osyrat brd och rostade ax
      av landets sd, just p den dagen.
 12.  Och mannat upphrde dagen drefter, d de nu to av landets sd,
      och Israels barn fingo icke manna mer, utan de to det ret av
      landet Kanaans avkastning.
 13.  Och medan Josua var vid Jeriko, hnde sig att han, i det han
      lyfte upp sina gon, fick se en man st dr framfr sig med ett
      draget svrd i sin hand.  D gick Josua fram till honom och
      frgade honom: Tillhr du oss eller vra ovnner?
 14.  Han svarade: Nej, jag r hvitsman ver HERRENS hr, och jag
      har just nu kommit hit.  D fll Josua ned till jorden p sitt
      ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: Vad har min
      herre att sga till sin tjnare?
 15.  Hvitsmannen ver HERRENS hr sade d till Josua: Drag dina
      skor av dina ftter, ty platsen dr du str r helig.  Och Josua
      gjorde s.

[1]  De bda orden hava i hebreiskan likhet med varandra.
*06/06 Josua, 6 Kapitlet
                          Josua, 6 Kapitlet

                          Jerikos ervring.

  1.  Och Jeriko hade sina portar stngda, det hll sig tillstngt fr
      Israels barn; ingen gick ut eller in.
  2.  Men HERREN sade till Josua: Se, jag har givit Jeriko med dess
      konung, med dess tappra stridsmn, i din hand.
  3.  Tgen nu omkring staden, s mnga stridbara mn I ren, runt
      omkring staden en gng; s skall du gra i sex dagar.
  4.  Och sju prster skola bra de sju jubelbasunerna framfr arken;
      men p sjunde dagen skolen I tga omkring staden sju gnger; och
      prsterna skola stta i basunerna.
  5.  Och nr det blses i jubelhornet med utdragen ton, och I hren
      basunljudet, skall allt folket upphva ett stort hrskri; d
      skola stadsmurarna falla p stllet, och folket skall draga in
      ver dem, var och en rtt fram.
  6.  D kallade Josua, Nuns son, till sig prsterna och sade till
      dem: Tagen frbundsarken, och sju prster skola bra sju
      jubelbasuner framfr HERRENS ark.
  7.  Och till folket blev sagt: Dragen ut och tgen omkring staden;
      och den vpnade skaran skall draga framfr HERRENS ark.
  8.  D nu Josua hade sagt detta till folket, drogo de sju prster
      som buro jubelbasunerna framfr HERREN stad och sttte i
      basunerna; och HERRENS frbundsark fljde efter dem.
  9.  Och den vpnade skaran gick framfr prsterna som sttte i
      basunerna, och den vriga hopen slutade tget och fljde efter
      arken, under det att man alltjmt sttte i basunerna.
 10.  Men Josua hade bjudit folket och sagt: I skolen icke upphva
      ngot hrskri eller lta hra eder rst eller ens lta ngot ord
      utg av eder mun, frrn den dag d jag sger till eder: 'Hven
      upp ett hrskri'; d skolen I upphva ett hrskri.
 11.  Och nr han s hade ltit bra HERRENS ark omkring staden, runt
      omkring den en gng, gingo de in i lgret och stannade i lgret
      ver natten.
 12.  Och fljande morgon stod Josua bittida upp, och prsterna togo
      HERRENS ark.
 13.  Och de sju prster som buro de sju jubelbasunerna framfr
      HERRENS ark gingo alltjmt och sttte i basunerna; och den
      vpnade skaran gick framfr dem, och den vriga hopen slutade
      tget och fljde efter HERRENS ark, under det att man alltjmt
      sttte i basunerna.
 14.  De tgade ocks nu p andra dagen en gng omkring staden och
      tervnde sedan till lgret; s gjorde de i sex dagar.
 15.  Men p sjunde dagen stodo de bittida upp vid morgonrodnadens
      uppgng och tgade d sju gnger omkring staden p samma stt;
      endast denna dag tgade de sju gnger omkring staden.
 16.  Och nr prsterna sjunde gngen sttte i basunerna, sade Josua
      till folket: Hven upp ett hrskri, ty HERREN har givit eder
      staden.
 17.  Men staden med allt vad dri r skall givas till spillo t
      HERREN; allenast skkan Rahab skall f leva, jmte alla som ro
      inne i hennes hus, drfr att hon gmde de utskickade som vi
      hade snt stad.
 18.  Men tagen eder vl till vara fr det tillspillogivna, s att I
      icke, sedan I haven givit det till spillo, nd tagen ngot av
      det tillspillogivna och drigenom kommen Israels lger att
      hemfalla t tillspillogivning, och s dragen olycka ver det.
 19.  Allt silver och guld och allt som r av koppar eller jrn skall
      vara helgat t HERREN och ing till HERRENS skatt.
 20.  D hov folket upp ett hrskri, och man sttte i basunerna.  Ja,
      nr folket hrde basunljudet, hov det upp ett stort hrskri; d
      fllo murarna p stllet, och folket drog ver dem in i staden,
      var och en rtt fram; s intogo de staden.
 21.  Och de gvo till spillo allt vad som fanns i staden, bde mn
      och kvinnor, bde unga och gamla, s ock oxar, fr och snor,
      och slogo dem med svrdsegg.
 22.  Men till de bda mn som hade bespejat landet sade Josua: Gn
      in i skkans hus och fren kvinnan, jmte alla som tillhra
      henne, ut drifrn, ssom I med ed haven lovat henne.
 23.  D gingo de unga mn som hade varit dr ssom spejare ditin och
      frde ut Rahab, jmte hennes fader och moder och hennes brder
      och alla som tillhrde henne; hela hennes slkt frde de ut.  Och
      de slppte dem utanfr Israels lger.
 24.  Men staden med allt vad som fanns dri brnde de upp i eld;
      allenast silvret och guldet och det som var av koppar eller jrn
      lade de till skatten i HERRENS hus.
 25.  Men skkan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhrde
      henne lt Josua leva, och hon fick bo bland Israels folk, intill
      denna dag; detta drfr att hon gmde de utskickade som Josua
      hade snt stad fr att bespeja Jeriko.
 26.  P den tiden lt Josua folket svrja denna ed: Frbannad vare
      infr HERREN den man som tager sig fre att ter bygga upp denna
      stad, Jeriko.  Nr han lgger dess grund, m detta kosta honom
      hans ldste son, och nr han stter upp dess portar, m detta
      kosta honom hans yngste son.
 27.  Och HERREN var med Josua, s att ryktet om honom gick ut ver
      hela landet.
*06/07 Josua, 7 Kapitlet
                          Josua, 7 Kapitlet

                      Akan frgriper sig p det
                 tillspillogivna och bliver straffad.

  1.  Men Israels barn frgrepo sig trolst p det tillspillogivna; ty
      Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son till Sera, av Juda
      stam, tog ngot av det tillspillogivna.  D upptndes HERRENS
      vrede mot Israels barn.
  2.  Och Josua snde frn Jeriko ngra mn stad till Ai, som ligger
      vid Bet-Aven, ster om Betel, och sade till dem: Dragen ditupp
      och bespejen landet.  S drogo d mnnen upp och bespejade Ai.
  3.  Och nr de kommo tillbaka till Josua, sade de till honom: Allt
      folket behver icke draga ditupp; om vid pass tv eller tre
      tusen man draga upp, skola de nog intaga Ai.  Du behver icke
      lta allt folket gra sig mdan att tga dit, ty dess invnare
      ro f.
  4.  Allts fingo vid pass tre tusen man av folket draga ditupp; men
      dessa mste fly fr ajiterna.
  5.  Och sedan ajiterna hade slagit vid pass trettiosex man av dem,
      frfljde de de vriga utanfr stadsporten nda till Sebarim och
      slogo dem p sluttningen dr.  D blev folkets hjrta frfrat,
      det blev ssom vatten.
  6.  Och Josua med de ldste i Israel rev snder sina klder, och
      fll ned p sitt ansikte till jorden framfr HERRENS ark och lg
      dr nda till aftonen, och de strdde stoft p sina huvuden.
  7.  Och Josua sade: Ack, Herre, HERRE, varfr har du d frt detta
      folk ver Jordan, om du vill giva i amorernas hand och s
      frgra oss?  O att vi hade beslutit oss fr att stanna p andra
      sidan Jordan!
  8.  Ack Herre, vad skall jag nu sga, sedan Israel har tagit till
      flykten fr sina fiender?
  9.  Nr kananerna och landets alla vriga inbyggare f hra detta,
      skola de omringa oss och utrota till och med vrt namn frn
      jorden.  Vad vill du d gra fr ditt stora namns ra?
 10.  Men HERREN svarade Josua: St upp.  Varfr ligger du s p ditt
      ansikte?
 11.  Israel har syndat, de hava vertrtt det frbund[1] som jag
      stadgade fr dem; de hava tagit av det tillspillogivna, de hava
      stulit, de hava ljugit, de hava gmt det bland sitt eget gods.
 12.  Drfr kunna Israels barn icke st emot sina fiender, utan de
      mste taga till flykten fr sina fiender, ty de ro nu sjlva
      hemfallna t tillspillogivning.  Jag vill icke mer vara med eder,
      om I icke alldeles skaffen bort ifrn eder det tillspillogivna.
 13.  St nu upp och helga folket och sg: Helgen eder till i morgon.
      Ty s sger HERREN, Israels Gud: Ngot tillspillogivet finnes
      hos dig, Israel; du skall icke kunna st emot dina fiender,
      frrn I skiljen det tillspillogivna frn eder.
 14.  I morgon skolen I trda fram, den ena stammen efter den andra; i
      den stam som HERREN d lter trffas av lotten skall den ena
      slkten efter den andra trda fram; och i den slkt som HERREN
      lter trffas av lotten skall den ena familjen efter den andra
      trda fram; och i den familj som HERREN lter trffas av lotten
      skall den ena mannen efter den andra trda fram.
 15.  Och den som d trffas av lotten ssom skyldig till frgripelse
      p det tillspillogivna, han skall brnnas upp i eld med allt vad
      han har, drfr att han vertrdde HERRENS frbund och gjorde
      vad som var en galenskap i Israel.
 16.  S lt nu Josua bittida fljande morgon Israel trda fram, den
      ena stammen efter den andra; d trffades Juda stam av lotten.
 17.  Nr han d lt Juda slkter trda fram, trffade lotten
      seraiternas slkt; och nr han lt seraiternas slkt trda fram,
      den ena mannen efter den andra, trffades Sabdi av lotten.
 18.  Nr han d lt hans familj trda fram, den ena mannen efter den
      andra, trffade lotten Akan, son till Karmi, son till Sabdi, son
      till Sera av Juda stam.
 19.  D sade Josua till Akan: Min son, giv ra t HERREN, Israels
      Gud, och beknn, honom till pris: sg mig vad du gjort och dlj
      intet fr mig.
 20.  Akan svarade Josua och sade: Det r sant, jag har syndat mot
      HERREN, Israels Gud, ty s har jag gjort:
 21.  jag sg ibland bytet en dyrbar mantel frn Sinear och tv hundra
      siklar silver och en guldplatta, femtio siklar i vikt, och till
      detta fick begrelse och tog det; se, det r gmt i jorden, i
      mitten av mitt tlt, och silvret underst.
 22.  D snde Josua ngra mn dit fr att se efter, och de skyndade
      till tltet; och de funno det gmt dr i hans tlt, och silvret
      underst.
 23.  Och de togo det ur tltet och buro det till Josua och Israels
      barns menighet och lade det ned infr HERREN.
 24.  D tog Josua och Israels menighet med honom Akan, Seras son, och
      silvret och manteln och guldplattan, och hans sner och dttrar,
      hans oxar, snor och fr, och hans tlt, och allt vrigt som han
      hade, och frde alltsammans upp till Akors dal.
@c "drog du olycka ver" r skrivet i sprrad stil.
 25.  Och Josua sade: Varfr drog du olycka ver oss?  Nu skall ock
@c "lta olycka komma ver" r skrivet i sprrad stil.
      HERREN i dag lta olycka komma ver[1] dig.  Och Israels
      menighet stenade honom; de brnde upp dem i eld och kastade
      stenar p dem.
 26.  Och de uppkastade ver honom ett stort stenrse, som finnes kvar
      nnu i dag; och s vnde sig HERREN ifrn sin vredes gld.  Drav
      fick det stllet namnet Akors dal, ssom det heter nnu i dag.

[1]  Se Frbund i Ordfrkl.
[2]  Hebr. akr.
*06/08 Josua, 8 Kapitlet
                          Josua, 8 Kapitlet

                Ai ervrat.  Altaret p Ebal och lagens
                        stenar.  Lagen upplst.

  1.  Och HERREN sade till Josua: Frukta icke och var icke frfrad;
      tag med dig allt krigsfolket och st upp och drag stad mot Ai.
      Se, i din hand har jag givit konungen i Ai med hans folk, hans
      stad och hans land.
  2.  Och du skall gra med Ai och dess konung p samma stt som du
      gjorde med Jeriko och dess konung; dock mn I behlla rovet
      drifrn och boskapen, ssom edert byte.  Lgg nu ett bakhll mot
      staden, p andra sidan drom.
  3.  D brt Josua upp med allt krigsfolket fr att draga stad mot
      Ai.  Och Josua utvalde trettio tusen man, de tappraste
      stridsmnnen, och snde dem ut om natten.
  4.  Och han bjd dem och sade: Given akt: I skolen lgga eder i
      bakhll mot staden, p andra sidan drom, men lggen eder icke
      alltfr lngt ifrn staden; och hllen eder alla redo.
  5.  Sjlv skall jag, med allt det folk som r kvar hos mig, rycka
      fram mot staden.  Nr de d draga ut mot oss ssom frra gngen,
      vilja vi fly fr dem.
  6.  D skola de draga efter oss, till dess vi hava lockat dem lngt
      bort ifrn staden; ty de skola tnka: 'De flyr fr oss, nu ssom
      frra gngen.'
  7.  Men under det att vi fly fr dem, skolen I bryta fram ifrn
      bakhllet och intaga staden, ty HERREN, eder Gud, har givit den
      i eder hand.
  8.  Och s snart I haven ftt staden i edert vld, skolen I tnda
      eld p den; efter HERRENS ord skolen I s gra.  Given akt p vad
      jag nu har bjudit eder.
  9.  S snde Josua dem stad, och de gingo och lade sig i bakhll
      mellan Betel och Ai, vster om Ai.  Men Josua stannade ver
      natten bland folket.
 10.  Och bittida fljande morgon mnstrade Josua folket och drog s,
      med de ldste i Israel i spetsen fr folket, upp till Ai.
 11.  Och allt det krigsfolk som var kvar hos honom drog med ditupp
      och ryckte allt nrmare, till dess de kommo mitt emot staden;
      dr lgrade de sig norr om Ai, med dalen mellan sig och Ai.
 12.  Men han tog vid pass fem tusen man och lade dem i bakhll mellan
      Betel och Ai, vster om staden.
 13.  Och sedan folket hade blivit uppstllt, svl hela lgret, norr
      om staden, gick Josua den natten fram till mitten av dalen.
 14.  Nr konungen i Ai sg detta, skyndade sig mnnen i staden, han
      sjlv med allt sitt folk, och drogo bittida om morgonen ut till
      strid mot Israel, bort till den utsedda platsen, framfr
      hedmarken; han sjlv visste nmligen icke att ett bakhll var
      lagt mot honom p andra sidan om staden.
 15.  Och Josua och hela Israel lto sl sig av dem och flydde t
      knen till.
 16.  D uppbdades allt folket i staden till att frflja dem; och
      under det att de frfljde Josua, blevo de lockade lngt bort
      ifrn staden.
 17.  Icke en enda man blev kvar i Ai eller i Betel, utan alla drogo
      ut efter Israel och lmnade staden ppen, i det att de frfljde
      Israel.

 18.  Och HERREN sade till Josua: Rck ut lansen, som du har i din
      hand, mot Ai, ty jag skall giva det i din hand.  D rckte Josua
      ut lansen, som han hade i sin hand, mot staden.
 19.  Och de som lgo i bakhll brto med hast upp frn sin plats och
      skyndade stad, s snart han rckte ut sin hand, och kommo in i
      staden och intogo den; och de tnde strax eld p staden.
 20.  Nr d mnnen frn Ai vnde sig om, fingo de se rken frn
      staden stiga upp mot himmelen; och de hade ingen utvg att fly,
      vare sig hit eller dit, d nu det folk som flydde t knen vnde
      sig mot sina frfljare.
 21.  Ty nr Josua och hela Israel sgo att de som lgo i bakhll hade
      intagit staden, och att rken steg upp frn staden, vnde de om
      och angrepo ajiterna.
 22.  De andra drogo nu ocks ut frn staden emot dem, s att de kommo
      mitt emellan israeliterna och fingo dem p bda sidor om sig,
      och dessa nedgjorde dem d och lto ingen av dem slippa undan
      och rdda sig.
 23.  Men konungen i Ai blev levande tagen till fnga och frd till
      Josua.
 24.  Och nr Israel hade drpt alla Ais invnare ute p fltet, i
      knen, dit de hade frfljt dem, och dessa allasammans s hade
      fallit fr svrdsegg och blivit nedgjorda, d vnde hela Israel
      tillbaka till Ai och slog med svrdsegg ocks dem som voro dr.
 25.  Och de som fllo p den dagen, mn och kvinnor, utgjorde
      tillsammans tolv tusen personer, allt folket i Ai.
 26.  Ty Josua drog icke tillbaka sin hand, med vilken han hade rckt
      ut lansen, frrn alla Ais invnare hade blivit givna till
      spillo.
 27.  Allenast boskapen och rovet frn denna stad togo israeliterna
      ssom sitt byte, efter den befallning som HERREN hade givit
      Josua.
 28.  Och Josua brnde upp Ai och gjorde det till en grushg fr
      evrdlig tid, till en demark, ssom det r nnu i dag.
 29.  Och konungen i Ai lt han hnga upp p en ple, dr han fick
      hnga nda till aftonen.  Men nr solen gick ned, tog man p
      Josuas befallning hans dda kropp ned frn plen och kastade den
      vid ingngen till stadsporten; och man uppkastade ver den ett
      stort stenrse, som finnes kvar nnu i dag.
 30.  D byggde Josua t HERREN, Israels Gud, ett altare p berget
      Ebal,
 31.  ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit Israels barn, och ssom
      det var freskrivet i Moses lagbok: ett altare av ohuggna
      stenar, vid vilka man icke hade kommit med ngot jrn; och p
      det offrade de brnnoffer t HERREN och slaktade tackoffer.
 32.  Och han lt dr p stenarna stta en avskrift av Moses lag, den
      lag som Mose hade skrivit och frelagt Israels barn.
 33.  Och Israels menighet, med dess ldste och tillsyningsmn och
      domare, stod p bda sidor om arken, s att de hade framfr sig
      de levitiska prsterna som buro HERRENS frbundsark, menigheten,
      frmlingar svl som infdingar, den ena hlften vnd mot berget
      Gerissim och den andra hlften mot berget Ebal, i enlighet med
      vad HERRENS tjnare Mose hade bjudit, nmligen att man frst
      skulle vlsigna Israels folk.
 34.  Drefter lste han upp alla lagens ord, vlsignelsen och
      frbannelsen, alldeles ssom det var skrivet i lagboken.
 35.  Icke ett ord av allt det som Mose hade bjudit underlt Josua att
      upplsa infr Israels hela frsamling, med kvinnor och barn, och
      infr de frmlingar som fljde med dem.
*06/09 Josua, 9 Kapitlet
                          Josua, 9 Kapitlet

                         Gibeoniternas list.

  1.  D nu alla de konungar som bodde p andra sidan Jordan, i
      Bergsbygden, i Lglandet och i hela kustlandet vid Stora havet
      upp emot Libanon, hrde vad som hade skett -- hetiterna,
      amorerna, kananerna, perisserna, hiverna och jebuserna --
  2.  slto de sig endrktigt tillhopa fr att strida mot Josua och
      Israel.

  3.  Men nr invnarna i Gibeon hrde vad Josua hade gjort med Jeriko
      och Ai,
  4.  togo ocks de sin tillflykt till list: de gingo stad och
      fregvo sig vara sndebud; de lade utslitna packsckar p sina
      snor, s ock utslitna, snderspruckna och hopflickade vinlglar
      av skinn,
  5.  och togo utslitna, lappade skor p sina ftter och kldde sig i
      utslitna klder, varjmte allt det brd de togo med sig till
      reskost var torrt och sndersmulat.
  6.  S gingo de till Josua i lgret vid Gilgal och sade till honom
      och Israels mn: Vi hava kommit hit frn ett avlgset land;
      sluten nu frbund med oss.
  7.  Men Israels mn svarade hiverna: Kanhnda bon I hr mitt
      ibland oss; huru skulle vi d kunna sluta frbund med eder?
  8.  D sade de till Josua: Vi vilja bliva dig underdniga.  Josua
      frgade dem: Vilka ren I d, och varifrn kommen I?
  9.  De svarade honom: Dina tjnare hava kommit frn ett mycket
      avlgset land fr HERRENS, din Guds, namns skull; ty vi hava
      hrt ryktet om honom och allt vad han har gjort i Egypten
 10.  och allt vad han har gjort med amorernas konungar, de tv p
      andra sidan Jordan, Sihon, konungen i Hesbon, och Og, konungen i
      Basan, som bodde i Astarot.
 11.  Drfr sade vra ldste och alla vrt lands inbyggare till oss:
      'Tagen reskost med eder och gn dem till mtes och sgen till
      dem: Vi vilja bliva eder underdniga, sluten nu frbund med
      oss.'
 12.  Detta vrt brd var nybakat, nr vi togo det med oss till
      reskost hemifrn, den dag vi gvo oss i vg fr att g till
      eder; men se, nu r det torrt och sndersmulat.
 13.  Dessa vinlglar, som voro nya, nr vi fyllde dem, se, de ro nu
      snderspruckna.  Och dessa klder och skor som vi hava p oss
      hava blivit utslitna under vr mycket lnga resa.
 14.  D togo mnnen av deras reskost, men rdfrgade icke HERRENS
      mun.
 15.  Och Josua tillfrskrade dem fred och slt ett frbund med dem,
      att de skulle f leva; och menighetens hvdingar gvo dem sin
      ed.

 16.  Men nr tre dagar voro frlidna, sedan de hade slutit frbund
      med dem, fingo de hra att de voro frn grannskapet, ja, att de
      bodde mitt ibland dem.
 17.  D brto Israels barn upp och kommo p tredje dagen till deras
      stder; och deras stder voro: Gibeon, Kefira, Beerot och
      Kirjat-Jearim.
 18.  Likvl angrepo Israels barn dem icke, eftersom menighetens
      hvdingar hade givit dem sin ed vid HERREN, Israels Gud.  Men
      hela menigheten knorrade mot hvdingarna.
 19.  D sade alla hvdingarna till menigheten: Vi hava givit dem vr
      ed vid HERREN, Israels Gud; drfr kunna vi nu icke komma vid
      dem.
 20.  Detta r vad vi vilja gra med dem, i det att vi lta dem leva,
      p det att icke frtrnelse m komma ver oss, fr edens skull
      som vi hava svurit dem.
 21.  Och hvdingarna sade till dem att de skulle f leva; men de
      mste bliva vedhuggare och vattenbrare t hela menigheten,
      ssom hvdingarna hade sagt till dem.
 22.  Och Josua kallade dem till sig och talade till dem och sade:
      Varfr haven I bedragit oss och sagt: 'Vi bo mycket lngt borta
      frn eder', fastn I bon mitt ibland oss?
 23.  S varen I drfr nu frbannade; I skolen aldrig upphra att
      vara trlar, vedhuggare och vattenbrare vid min Guds hus.
 24.  De svarade Josua och sade: Det hade blivit berttat fr dina
      tjnare huru HERREN, din Gud, hade tillsagt sin tjnare Mose att
      han ville giva eder hela detta land och frgra alla landets
      inbyggare fr eder; drfr fruktade vi storligen fr vra liv,
      nr I kommen, och s gjorde vi detta.
 25.  Och se, nu ro vi i din hand.  Vad dig synes gott och rtt att
      gra med oss, det m du gra.
 26.  Och han gjorde s med dem; han friade dem frn Israels barns
      hand, s att de icke drpte dem;
 27.  men tillika bestmde Josua p den dagen att de skulle bliva
      vedhuggare och vattenbrare och vid HERRENS altare -- ssom de
      ro nnu i dag -- p den plats som han skulle utvlja.
*06/10 Josua, 10 Kapitlet
                          Josua, 10 Kapitlet

                 Segern vid Gibeon ver fem konungar.
                  Ervringen av det sydliga Kanaan.

  1.  D nu Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, hrde att Josua hade
      intagit Ai och givit det till spillo, och att han hade gjort med
      Ai och dess konung p samma stt som han hade gjort med Jeriko
      och dess konung, och att invnarna i Gibeon hade ingtt fred med
      Israel och fingo bo mitt ibland dem,
  2.  fruktade han och hans folk storligen, ty Gibeon var en stor
      stad, ssom en av konungastderna, ja, det var strre n Ai, och
      dess mn voro alla tappra.
  3.  Och Adoni-Sedek, konungen i Jerusalem, snde till Hoham,
      konungen i Hebron, till Piram, konungen i Jarmut, till Jafia,
      konungen i Lakis, och till Debir, konungen i Eglon, och lt
      sga:
  4.  Kommen hitupp till mig och hjlpen mig, s att vi kunna sl
      gibeoniterna, ty de hava ingtt fred med Josua och Israels
      barn.
  5.  S frsamlade sig d de fem amoreiska konungarna, konungen i
      Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i Jarmut, konungen i
      Lakis, konungen i Eglon, och drogo ditupp med alla sina hrar;
      och de belgrade Gibeon och angrepo det.
  6.  Men gibeoniterna snde till Josua i lgret vid Gilgal och lto
      sga: Drag icke din hand frn dina tjnare, utan kom hitupp
      till oss med hast och undstt oss och hjlp oss, ty konungarna
      ver amorerna, som bo i bergsbygden, hava frsamlat sig mot
      oss.
  7.  D drog Josua ditupp frn Gilgal med allt sitt krigsfolk och
      alla sina tappraste stridsmn.
  8.  Och HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty jag har
      givit dem i dina hnder; ingen av dem skall kunna st dig emot.
  9.  Och Josua kom pltsligt ver dem, ty han tgade hela natten,
      sedan han hade brutit upp frn Gilgal.
 10.  Och HERREN snde en sdan frvirring bland dem, nr de fingo se
      israeliterna, att dessa tillfogade dem ett stort nederlag vid
      Gibeon; drefter frfljde de dem p vgen upp till Bet-Horon
      och nedgjorde dem, och drevo dem nda till Aseka och Mackeda.
 11.  Och nr de s, under sin flykt fr Israel, hade kommit till den
      sluttning som gr ned frn Bet-Horon, lt HERREN stora stenar
      falla ver dem frn himmelen, hela vgen nda till Aseka, s att
      de blevo ddade; de som ddades genom hagelstenarna voro till
      och med flera n de som Israels barn drpte med svrd.

 12.  Och Josua talade till HERREN p den dag d HERREN gav amorerna
      i Israels barns vld; han sade infr Israel:
        Du sol, st stilla i Gibeon,
        du mne, i Ajalons dal!

 13.  D stod solen stilla, och mnen blev stende, till dess folket
      hade tagit hmnd p sina fiender.

      Detta finnes ju upptecknat i Den redliges bok.  Solen blev
      stende mitt p himmelen nstan en hel dag och hastade icke att
      g ned.
 14.  Aldrig har ngon dag, varken frr eller senare, varit lik denna,
      i det att HERREN d lydde en mans ord; ty HERREN stridde fr
      Israel.

 15.  Och Josua med hela Israel vnde tillbaka till lgret vid Gilgal.

 16.  Men de fem konungarna flydde och gmde sig i grottan vid
      Mackeda.
 17.  D blev det inberttat fr Josua: Man har funnit de fem
      konungarna gmda i grottan till Mackeda.
 18.  Josua sade: Vltren stora stenar framfr ingngen till grottan,
      och stten dit folk fr att bevaka den.
 19.  Men I andra, stannen icke, utan frfljen edra fiender, och
      nedgren dem som bliva efter; lten dem icke komma in i sina
      stder, ty HERREN, eder Gud har givit dem i eder hand.

 20.  D nu Josua och Israels barn hade tillfogat dem ett mycket stort
      nederlag och nedgjort dem -- varvid dock ngra av dem lyckades
      rdda sig och komma in i de befsta stderna --
 21.  vnde allt folket vlbehllet tillbaka till Josua i lgret vid
      Mackeda, ty ingen vgade mer ens rra sin tunga mot ngon av
      Israels barn.
 22.  D sade Josua: ppnen grottan och fren de fem konungarna till
      mig, ut ur grottan.
 23.  De gjorde s och frde de fem konungarna ut till honom ur
      grottan: konungen i Jerusalem, konungen i Hebron, konungen i
      Jarmut, konungen i Lakis, och konungen i Eglon.
 24.  Nr dessa konungar hade blivit frda ut till Josua, kallade
      Josua till sig alla Israels mn och sade till anfrarna fr
      krigsfolket som hade dragit med honom: Trden fram och stt
      edra ftter p dessa konungars halsar.  Och de trdde fram och
      satte sina ftter p deras halsar.
 25.  Sedan sade Josua till dem: Frukten icke och varen icke
      frsagda, utan varen frimodiga och ofrfrade, ty s skall
      HERREN gra med alla sina fiender som I kommen i strid med.
 26.  Drefter lt Josua sl dem till dds och hnga upp dem p fem
      plar; och de fingo p plarna nda till aftonen.
 27.  Men vid solnedgngen togos de p Josuas befallning ned frn
      plarna och kastades in i grottan dr de hade varit gmda; och
      framfr ingngen till grottan lade man stora stenar, som ligga
      kvar dr nnu i denna dag.
 28.  Och Josua intog Mackeda p den dagen och slog dess invnare och
      dess konung med svrdsegg; han gav det till spillo med alla dem
      som voro drinne och lt ingen slippa undan.  Och han gjorde med
      konungen i Mackeda p samma stt som han hade gjort med konungen
      i Jeriko.
 29.  Drefter drog Josua med hela Israel frn Mackeda till Libna och
      belgrade Libna.
 30.  Och HERREN gav ocks det och dess konung i Israels hand; och de
      slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem som voro drinne,
      och lto ingen drinne slippa undan.  Och han gjorde med dess
      konung p samma stt som han hade gjort med konungen i Jeriko.
 31.  Sedan drog Josua med hela Israel frn Libna till Lakis och
      belgrade och angrep det.
 32.  Och HERREN gav Lakis i Israels hand, s att de intogo det p
      andra dagen; och de slogo dess invnare med svrdsegg, alla dem
      som voro drinne -- alldeles ssom de hade gjort med Libna.
 33.  D drog Horam, konungen i Geser, upp fr att hjlpa Lakis; men
      Josua slog honom och hans folk och lt ingen av dem slippa
      undan.
 34.  Och frn Lakis drog Josua med hela Israel till Eglon, och de
      belgrade och angrepo det.
 35.  Och de intogo det samma dag och slogo dess invnare med
      svrdsegg, och han gav p den dagen till spillo alla dem som
      voro drinne -- alldeles ssom han hade gjort med Lakis.
 36.  Sedan drog Josua med hela Israel frn Eglon upp till Hebron och
      belgrade det.
 37.  Och de intogo det och slogo dess invnare och dess konung med
      svrdsegg, s ock alla dess lydstder och alla dem som voro
      drinne, och han lt ingen slippa undan -- alldeles ssom han
      hade gjort med Eglon.  Han gav det till spillo med alla dem som
      voro drinne.
 38.  Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till Debir och
      belgrade det.
 39.  Och han underkuvade det med dess konung och alla dess lydstder,
      och de slogo deras invnare med svrdsegg; de gvo till spillo
      alla dem som voro drinne, och han lt ingen slippa undan.  Han
      gjorde med Debir och dess konung p samma stt som han hade
      gjort med Hebron, och ssom han hade gjort med Libna och dess
      konung.
 40.  S intog Josua hela landet, Bergsbygden, Sydlandet, Lglandet
      och Bergssluttningarna, och slog alla konungar dr och lt ingen
      slippa undan; han gav till spillo allt vad andra hade, ssom
      HERREN, Israels Gud, hade bjudit.
 41.  Josua intog allt som fanns mellan Kades-Barnea och Gasa, s ock
      hela landet Gosen nda till Gibeon.
 42.  Alla dessa konungar och deras land underkuvade Josua p en gng,
      ty HERREN, Israels Gud, stridde fr Israel.
 43.  Drefter vnde Josua med hela Israel tillbaka till lgret vid
      Gilgal.
*06/11 Josua, 11 Kapitlet
                          Josua, 11 Kapitlet

                Det nordliga Kanaan intaget.  terblick
                      p de gjorda ervringarna.

  1.  D nu Jabin, konungen i Hasor, hrde detta, snde han bud till
      Jobab, konungen i Madon, och till konungen i Simron och konungen
      i Aksaf
  2.  och till de konungar som bodde norrut, i Bergsbygden och p
      Hedmarken, sder om Kinarot, och i Lglandet, s ock i
      Nafot-Dor, vsterut,
  3.  vidare till kananerna sterut och vsterut och till amorerna,
      hetiterna, perisserna och jebuserna i Bergsbygden, s och till
      hiverna nedanfr Hermon, i Mispalandet.
  4.  Dessa drogo nu ut med alla sina hrar, en folkskara s talrik
      som sanden p havets strand, jmte hstar och vagnar i stor
      myckenhet.
  5.  Alla dessa konungar rotade sig samman; och de kommo och lgrade
      sig tillhopa vid Meroms vatten, fr att strida mot Israel.
  6.  Men HERREN sade till Josua: Frukta icke fr dem, ty i morgon
      vid denna tid vill jag sjlv giva dem allasammans slagna i
      Israels vld.  P deras hstar skall du avskra fotsenorna, och
      deras vagnar skall du brnna upp i eld.

  7.  Och Josua kom med allt sitt krigsfolk pltsligt ver dem vid
      Meroms vatten och anfll dem.
  8.  Och HERREN gav dem i Israels hand, och de slogo dem och
      frfljde dem nda till Stora Sidon, till Misrefot-Maim och till
      Mispedalen, sterut; de slogo dem och lto ingen slippa undan.
  9.  Och Josua gjorde med dem ssom HERREN hade befallt honom: p
      deras hstar lt han avskra fotsenorna, och deras vagnar lt
      han brnna upp i eld.
 10.  Drefter, vid samma tid, vnde Josua tillbaka och intog Hasor
      och slog dess konung med svrd; ty Hasor var fordom huvudstaden
      fr alla dessa riken.
 11.  Alla de som voro drinne blevo slagna med svrdsegg och givna
      till spillo, s att intet som anda hade lmnades kvar; och
      sjlva Hasor brnde han upp i eld.
 12.  Likaledes underkuvade Josua alla de andra konungastderna med
      alla deras konungar, och han slog deras invnare med svrdsegg
      och gav dem till spillo, ssom HERRENS tjnare Mose hade bjudit.
 13.  Dock brnde Israel icke upp ngon av de stder som lgo p
      hjder, utom Hasor allena, ty det uppbrndes av Josua.
 14.  Och allt rovet frn dessa stder, s ock boskapen, togo Israels
      barn ssom sitt byte; men alla mnniskor i dem slogo de med
      svrdsegg, till dess att de hade frgjort dem; de lto intet som
      anda hade bliva kvar.
 15.  Ssom HERREN hade bjudit sin tjnare Mose, s hade Mose bjudit
      Josua, och s gjorde Josua; han underlt icke ngot av allt det
      som HERREN hade bjudit Mose.
 16.  S intog Josua hela detta land: Bergsbygden, hela Sydlandet och
      hela landet Gosen, Lglandet och Hedmarken, s ock Israels
      bergsbygd och dess lgland,
 17.  landet frn Halakberget, som hjer sig mot Seir, nda till
      Baal-Gad i Libanonsdalen nedanfr berget Hermon; och alla
      konungar dr tog han till fnga och slog dem till dds.
 18.  I lng tid frde Josua krig mot alla dessa konungar.
 19.  Om man undantager de hiver som bodde i Gibeon, fanns ingen stad
      som ingick fred med Israels barn, utan dessa intogo dem alla med
      strid.
 20.  Ty frn HERREN kom det att de frstockade sina hjrtan och
      mtte Israel med krig, fr att de skulle givas till spillo, och
      fr att nd icke skulle vederfaras dem; i stllet skulle de
      frgras, ssom HERREN hade bjudit Mose.
 21.  Under denna tid drog Josua stad och utrotade anakiterna i
      Bergsbygden, i Hebron, Debir och Anab, i hela Juda bergsbygd och
      i hela Israels bergsbygd; Josua gav dem med deras stder till
      spillo.
 22.  I Israels barns land lmnades inga anakiter kvar; allenast i
      Gasa, Gat och Asdod blevo ngra kvar.
 23.  S intog Josua hela landet, alldeles ssom HERREN hade lovat
      Mose; och Josua gav det till arvedel t Israel, efter deras
      avdelningar och stammar.  Och landet hade nu ro frn krig.
*06/12 Josua, 12 Kapitlet
                          Josua, 12 Kapitlet

                  De besegrade konungarna upprknas.

  1.  Dessa voro de konungar i landet, som Israels barn slogo, och
      vilkas land de togo i besittning p andra sidan Jordan, p stra
      sidan, landet frn bcken Arnon nda till berget Hermon, s ock
      hela Hedmarken p stra sidan:
  2.  Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon och rdde ver
      landet Aroer vid bcken Arnons strand och frn dalens mitt, samt
      ver ena hlften av Gilead nda till bcken Jabbok, som r
      Ammons barns grns,
  3.  vensom ver Hedmarken nda upp till Kinarotsjn, p stra
      sidan, och nda ned till Hedmarkshavet, Salthavet, p stra
      sidan, t Bet-Hajesimot till, och lngre sderut till trakten
      nedanfr Pisgas sluttningar.
  4.  Vidare intogo de Ogs omrde, konungens i Basan, vilken var en av
      de sista rafaerna och bodde i Astarot och Edrei.
  5.  Han rdde ver Hermons bergsbygd och ver Salka och hela Basan
      nda till gesurernas och maakaternas omrde, s ock ver andra
      hlften av Gilead, till Sihons omrde, konungens i Hesbon.
  6.  HERRENS tjnare Mose och Israels barn hade slagit dessa; och
      HERRENS tjnare Mose hade givit landet till besittning t
      rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
  7.  Och fljande voro de konungar i landet, som Josua och Israels
      barn slogo p andra sidan Jordan, p vstra sidan, frn Baal-Gad
      i Libanonsdalen nda till Halakberget, som hjer sig mot Seir.
      (Josua gav sedan landet till besittning t Israels stammar,
      efter deras avdelningar,
  8.  svl Bergsbygden, Lglandet, Hedmarken och Bergssluttningarna
      som ock knen och Sydlandet, hetiternas, amorernas,
      kananernas, perissernas, hivernas och jebusernas land.)
  9.  De voro: konungen i Jeriko en, konungen i Ai, som ligger bredvid
      Betel, en,
 10.  konungen i Jerusalem en, konungen i Hebron en,
 11.  konungen i Jarmut en, konungen i Lakis en,
 12.  konungen i Eglon en, konungen i Geser en,
 13.  konungen i Debir en, konungen i Geder en,
 14.  konungen i Horma en, konungen i Arad en,
 15.  konungen i Libna en, konungen i Adullam en,
 16.  konungen i Mackeda en, konungen i Betel en,
 17.  konungen i Tappua en, konungen i Hefer en,
 18.  konungen i Afek en, konungen i Lassaron en,
 19.  konungen i Madon en, konungen i Hasor en,
 20.  konungen i Simron-Meron en, konungen i Aksaf en,
 21.  konungen i Taanak en, konungen i Megiddo en,
 22.  konungen i Kedes en, konungen i Jokneam vid Karmel en,
 23.  konungen ver Dor i Nafat-Dor en, konungen ver Goim vid Gilgal
      en,
 24.  konungen i Tirsa en -- tillsammans trettioen konungar.
*06/13 Josua, 13 Kapitlet
                          Josua, 13 Kapitlet

                  Herrens befallning till Josua att
               frdela landet.  Rubens och Gads stammars
               och halva Manasse stams omrden ster om
                               Jordan.

  1.  D nu Josua var gammal och kommen till hg lder, sade HERREN
      till honom: Du r gammal och kommen till hg lder, men nnu
      terstr av landet en mycket stor del som skall intagas.
  2.  Detta r nmligen vad som terstr av landet: alla filisternas
      kretsar och hela gesurernas land.
  3.  Ty allt som finnes mellan Sihor, ster om Egypten, och Ekrons
      omrde norrut rknas till Kananernas land, nmligen vad
      filisternas fem hvdingar innehava -- den i Gasa, den i Asdod,
      den i Askelon, den i Gat och den i Ekron -- s ock avernas
      omrde,
  4.  hela kananernas land sderut, vidare Meara, som tillhr
      sidonierna, nda till Afek, nda till amorernas omrde.
  5.  och gebalernas land samt hela Libanonstrakten sterut, frn
      Baal-Gad, nedanfr berget Hermon, nda dit dr vgen gr till
      Hamat --
  6.  alla inbyggarna i bergsbygden, frn Libanon nda till
      Misrefot-Maim, alla sidonier: dessa skall jag sjlv frdriva fr
      Israels barn.  Men frdela du genom lottkastning landet t Israel
      till arvedel, ssom jag har bjudit dig.
  7.  Ja, redan nu m du utskifta detta land till arvedel t de nio
      stammarna och t ena hlften av Manasse stam.
  8.  Jmte Manasse hade ock rubeniterna och gaditerna ftt sin
      arvedel, den som Mose gav dem p andra sidan Jordan, p stra
      sidan, just ssom HERRENS tjnare Mose gav den t dem:
  9.  landet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i
      dalens mitt, s ock hela Medebasltten nda till Dibon,
 10.  jmte alla vriga stder som hade tillhrt Sihon, amorernas
      konung, vilken regerade i Hesbon, nda till Ammons barns omrde,
 11.  vidare Gilead och gesurernas och maakaternas omrde och hela
      Hermons bergsbygd och hela Basan nda till Salka,
 12.  hela Ogs rike i Basan, hans som regerade i Astarot och Edrei,
      och som levde kvar ssom en av de sista rafaerna, sedan Mose
      hade slagit och frdrivit dem.
 13.  Dock frdrevo Israels barn icke gesurerna och maakaterna;
      drfr bodde ock gesurer och maakater kvar bland Israels folk,
      ssom de gra nnu i dag.
 14.  (Men t Levi stam gav han icke ngon arvedel.  HERRENS, Israels
      Guds, eldsoffer ro hans arvedel, ssom han har sagt honom.)
 15.  Mose gav allts land t Rubens barns stam, efter deras slkter.
 16.  De fingo omrdet frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn
      staden i dalens mitt, s ock hela sltten vid Medeba,
 17.  Hesbon med alla dess lydstder p sltten, Dibon, Bamot-Baal,
      Bet-Baal-Meon,
 18.  Jahas, Kedemot, Mefaat,
 19.  Kirjataim, Sibma, Seret-Hassahar p Dalberget,
 20.  Bet-Peor samt Pisgas sluttningar och Bet-Hajesimot,
 21.  alla stderna p sltten, hela Sihons rike, amorernas konungs,
      hans som regerade i Hesbon, och som hade blivit slagen av Mose
      jmte de midjanitiska hvdingarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba,
      Sihons lydfurstar, som bodde dr i landet.
 22.  Bileam, Beors son, spmannen, drptes ock av Israels barn med
      svrd, jmte andra som d blevo slagna av dem.
 23.  Och grnsen fr Rubens barn var Jordan; den utgjorde grnsen.
      Detta r Rubens barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
      sina byar.
 24.  Likaledes gav Mose land t Gads stam, t Gads barn, efter deras
      slkter.
 25.  De fingo till sitt omrde Jaeser och alla stder i Gilead och
      hlften av Ammons barns land, nda till det Aroer som ligger
      gent emot Rabba,
 26.  vidare landet frn Hesbon nda till Ramat-Hammispe och Betonim,
      och frn Mahanaim nda till Lidebirs omrde,
 27.  samt i dalen: Bet-Haram, Bet-Nimra, Suckot och Safon, det vriga
      av Sihons rike, konungens i Hesbon, intill Jordan, som utgjorde
      grnsen, upp till ndan av Kinneretsjn, landet p andra sidan
      Jordan, p stra sidan.
 28.  Detta r Gads barns arvedel, efter deras slkter, stderna med
      sina byar.
 29.  Och Mose gav ocks land t ena hlften av Manasse stam, s
      att denna hlft av Manasse barns stam fick land, efter sina
      slkter.
 30.  Deras omrde utgjordes av landet frn Mahanaim, av hela Basan,
      hela Ogs rike, konungens i Basan, med alla Jairs byar i Basan,
      sextio stder,
 31.  allts ock av halva Gilead jmte Astarot och Edrei, Ogs
      huvudstder i Basan; detta gavs t Makirs, Manasses sons, barn,
      nmligen t ena hlften av Makirs barn, efter deras slkter.
 32.  Dessa voro de arvslotter som Mose utskiftade p Moabs hedar, p
      andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan.
 33.  Men t Levi stam gav Mose icke ngon arvedel.  HERREN, Israels
      Gud, r deras arvedel, ssom han har sagt dem.
*06/14 Josua, 14 Kapitlet
                          Josua, 14 Kapitlet

                 Vstjordanlandets frdelning.  Kalebs
                               arvedel.

  1.  Och dessa ro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans
      land, de som prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
      huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar utskiftade
      t dem,
  2.  nmligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, ssom
      HERREN hade bjudit genom Mose angende de nio stammarna och den
      ena halva stammen.
  3.  Ty de tv vriga stammarna och den andra halva stammen hade av
      Mose ftt sin arvedel p andra sidan Jordan, men leviterna hade
      han icke givit ngon arvedel bland dem.
  4.  Ty Josefs barn utgjorde tv stammar, Manasse och Efraim; och t
      leviterna gav man icke ngon srskild del av landet, utan
      allenast ngra stder att bo i, med tillhrande utmarker fr
      deras boskap och deras vriga egendom.
  5.  Ssom HERREN hade bjudit Mose, s gjorde Israels barn, nr de
      utskiftade landet
  6.  Men Juda barn trdde fram infr Josua i Gilgal, och kenasen
      Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: Du vet sjlv vad HERREN
      sade till gudsmannen Mose angende mig och dig i Kades-Barnea.
  7.  Jag var fyrtio r gammal, nr HERRENS tjnare Mose snde mig
      stad frn Kades-Barnea fr att bespeja landet, och jag avgav
      sedan min berttelse drom infr honom efter bsta frstnd.
  8.  Mina brder, som hade varit druppe med mig, gjorde folkets
      hjrtan frsagda, men jag efterfljde i allt HERREN, min Gud.
  9.  D betygade Mose p den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det
      land som din fot har betrtt skall vara din och dina barns
      arvedel fr evrdlig tid, drfr att du i allt har efterfljt
      HERREN, min Gud.'
 10.  Och se, nu har HERREN ltit mig leva, ssom han lovade, i
      ytterligare fyrtiofem r, sedan HERREN talade s till Mose -- de
      r Israel vandrade i knen; se, jag r nu ttiofem r gammal.
 11.  nnu i dag r jag lika stark som jag var den dag d Mose snde
      mig stad, ja, sdan min kraft d var, sdan r den nnu, vare
      sig det gller att strida eller att vara ledare och anfrare.
 12.  S giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade p den
      dagen.  Du hrde ju sjlv d att anakiterna bo dr, och att dr
      finnas stora befsta stder; mhnda r HERREN med mig, s att
      jag kan frdriva dem, ssom HERREN har lovat.
 13.  D vlsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron
      till arvedel.
 14.  Allts fick d kenasen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till
      arvedel, ssom det r nnu i dag, drfr att han i allt hade
      efterfljt HERREN, Israels Gud.
 15.  Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den strste mannen
      bland anakiterna.  Och landet hade nu ro frn krig.
*06/15 Josua, 15 Kapitlet
                          Josua, 15 Kapitlet

                    Juda stams grnser och stder.

  1.  Juda barns stam fick, efter sina slkter, sin lott sderut
      intill Edoms grns, intill knen Sin, lngst ned i sder.
  2.  Och deras sdra grns begynte vid ndan av Salthavet, vid dess
      sydligaste vik,
  3.  gick vidare sder om Skorpionhjden och fram till Sin, drog sig
      s upp sder om Kades-Barnea, gick drefter framom Hesron och
      drog sig upp till Addar samt bjde sig sedan mot Karka.
  4.  Vidare gick den fram till Asmon och drifrn ut till Egyptens
      bck; sedan gick grnsen ut vid havet.  Detta, sade han, skall
      vara eder grns i sder.
  5.  Grnsen i ster var Salthavet nda till Jordans utlopp.  Och
      grnsen p norra sidan begynte vid den vik av detta hav, dr
      Jordan har sitt utlopp.
  6.  Drifrn drog sig grnsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr
      om Bet-Haaraba; vidare drog sig grnsen upp till Bohans, Rubens
      sons, sten.
  7.  Drefter drog sig grnsen upp till Debir frn Akors dal i
      nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot
      Adummimshjden, sder om bcken; sedan gick grnsen fram till
      Semeskllans vatten och s ut till Rogelskllan.
  8.  Vidare drog sig grnsen uppt Hinnoms sons dal, sder om Jebus'
      hjd, det r Jerusalem; drefter drog sig grnsen upp till
      toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, vsterut,
      i norra ndan av Refaimsdalen.
  9.  Och frn toppen av detta berg drog sig grnsen fram till
      Neftoavattnets klla och vidare till stderna i Efrons
      bergsbygd; sedan drog sig grnsen till Baala, det r
      Kirjat-Jearim.
 10.  Och frn Baala bjde sig grnsen t vster mot Seirs bergsbygd
      och gick fram till Jearims bergshjd, det r Kesalon, norr om
      denna, och gick s ned till Bet-Semes och framom Timna.
 11.  Vidare gick grnsen till Ekrons hjd, norrut; drefter drog sig
      grnsen till Sickeron, gick s framom berget Baala och drifrn
      ut till Jabneel; sedan gick grnsen ut vid havet.
 12.  Och grnsen i vster fljde Stora havet; det utgjorde grnsen.
      Dessa voro Juda barns grnser runt omkring, efter deras slkter.
 13.  Men t Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till
      Josua, en srskild del bland Juda barn, nmligen Arbas, Anaks
      faders, stad, det r Hebron.
 14.  Och Kaleb frdrev drifrn Anaks tre sner, Sesai, Ahiman och
      Talmai, Anaks avkomlingar.
 15.  Drifrn drog han upp mot Debirs invnare.  Men Debir hette
      fordom Kirjat-Sefer.
 16.  Och Kaleb sade: t den som angriper Kirjat-Sefer och intager
      det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.
 17.  Nr d Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han
      honom sin dotter Aksa till hustru.
 18.  Och nr hon kom till honom, intalade hon honom att begra ett
      stycke kermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned frn
      snan.  D sade Kaleb till henne: Vad nskar du?
 19.  Hon sade: Giv mig en avskedssknk; eftersom du har gift bort
      mig till det torra Sydlandet, m du giva mig vattenkllor.  D
      gav han henne Illiotkllorna och Tatiotkllorna.
 20.  Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras slkter.
 21.  Och de stder som lgo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms
      grns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,
 22.  Kina, Dimona, Adada,
 23.  Kedes, Hasor och Jitnan,
 24.  Sif, Telem, Bealot,
 25.  Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det r Hasor,
 26.  Amam, Sema, Molada,
 27.  Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,
 28.  Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,
 29.  Baala, Ijim, Esem,
 30.  Eltolad, Kesil, Horma,
 31.  Siklag, Madmanna, Sansanna,
 32.  Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio stder
      med sina byar.
 33.  I Lglandet: Estaol, Sorga, Asna,
 34.  Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
 35.  Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
 36.  Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton stder med
      sina byar;
 37.  Senan, Hadasa, Migdal-Gad,
 38.  Dilean, Mispe, Jokteel,
 39.  Lakis, Boskat, Eglon,
 40.  Kabbon, Lamas, Kitlis,
 41.  Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton stder med sina
      byar;
 42.  Libna, Eter, Asan,
 43.  Jifta, Asna, Nesib,
 44.  Kegila, Aksib och Maresa -- nio stder med sina byar;
 45.  Ekron med underlydande stder och byar;
 46.  frn Ekron till havet allt vad som ligger p sidan om Asdod samt
      dithrande byar;
 47.  vidare Asdod med underlydande stder och byar, Gasa med
      underlydande stder och byar nda till Egyptens bck och fram
      till Stora havet, som utgjorde grnsen.
 48.  Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,
 49.  Danna, Kirjat-Sanna, det r Debir,
 50.  Anab, Estemo, Anim,
 51.  Gosen, Holon och Gilo -- elva stder med sina byar;
 52.  Arab, Ruma, Esean,
 53.  Janum, Bet-Tappua, Afeka,
 54.  Humta, Kirjat-Arba, det r Hebron, och Sior -- nio stder med
      sina byar;
 55.  Maon, Karmel, Sif, Juta,
 56.  Jisreel, Jokdeam och Sanoa,
 57.  Kain, Gibea och Timna -- tio stder med sina byar;
 58.  Halhul, Bet-Sur, Gedor,
 59.  Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex stder med sina byar;
 60.  Kirjat-Baal, det r Kirjat-Jearim, och Rabba -- tv stder med
      sina byar;
 61.  I knen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,
 62.  Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex stder med sina byar.
 63.  Men jebuserna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke
      frdriva; drfr bodde ock jebuserna kvar bland Juda barn i
      Jerusalem, ssom de gra nnu i dag.
*06/16 Josua, 16 Kapitlet
                          Josua, 16 Kapitlet

               Josefs barns och srskilt Efraims barns
                               arvedel.

  1.  Och lotten fll ut fr Josefs barn slunda: Landet frn Jordan
      vid Jeriko till Jerikos vatten sterut, knen, som frn Jeriko
      hjer sig uppt Bergsbygden mot Betel.
  2.  Och grnsen gick vidare frn Betel till Lus och s fram till
      arkiternas omrde, mot Atarot.
  3.  Drefter gick den vsterut ned till jafletiternas omrde, nda
      till Nedre Bet-Horons omrde och till Geser; sedan gick den ut
      vid havet.
  4.  Detta fingo nu Josefs barn, Manasse och Efraim, till arvedel.
  5.  Efraims barn fingo, efter sina slkter, sina grnser slunda:
      Grnsen fr deras arvedel i ster gick frn Atrot-Addar nda
      till vre Bet-Horon.
  6.  Sedan gick grnsen ut vid havet.  I norr var Mikmetat grns.
      Drifrn bjde sig grnsen sterut till Taanat-Silo.  Drefter
      gick den fram dr i ster till Janoa.
  7.  Frn Janoa gick den ned till Atarot och Naara, trffade s
      Jeriko och gick ut vid Jordan.
  8.  Frn Tappua gick grnsen vsterut till Kanabcken och gick sedan
      ut vid havet.  Detta var Efraims barns stams arvedel, efter deras
      slkter.
  9.  Dit hrde ock de stder som avsndrades t Efraims barn inom
      Manasse barns arvedel, alla dessa stder med sina byar.
 10.  Men de frdrevo icke kananerna som bodde i Geser; drfr bodde
      ock kananerna kvar bland Efraims barn, ssom de gra nnu i
      dag, men de blevo arbetspliktiga tjnare under dem.
*06/17 Josua, 17 Kapitlet
                          Josua, 17 Kapitlet

                  Manasse arvedel vster om Jordan.

  1.  Och Manasse stam fick sin lott slunda, ty han var Josefs
      frstfdde: Makir, Manasses frstfdde, Gileads fader, fick
      Gilead och Basan, ty han var en stridsman.
  2.  Manasses vriga barn fingo ock land, efter sina slkter:
      Abiesers barn, Heleks barn, Asriels barn, Sikems barn, Hefers
      barn, och Semidas barn.  Dessa voro Manasses, Josefs sons,
      manliga avkomlingar, efter deras slkter.
  3.  Men Selofhad, son till Hefer, son till Gilead, son till Makir,
      son till Manasse, hade inga sner, utan allenast dttrar; och
      hans dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
  4.  Dessa trdde fram infr prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och
      stamhvdingarna och sade: HERREN bjd Mose att giva oss en
      arvedel bland vra brder.  D gav man dem, efter HERRENS
      befallning, en arvedel bland deras faders brder.
  5.  Allts blevo de lotter som tillfllo Manasse tio -- frutom
      Gileads land och Basan p andra sidan Jordan --
  6.  eftersom Manasses dttrar fingo en arvedel bland hans sner.  Men
      Gileads land hade Manasses vriga barn ftt.
  7.  Och Manasse fick sin grns bestmd slunda: Den gick frn Aser
      till Mikmetat, som ligger gent emot Sikem; drefter gick grnsen
      t hger, till En-Tappuas inbyggare.
  8.  (Tappuas land tillfll nmligen Manasse, men sjlva Tappua,
      inemot Manasse grns, tillfll Efraims barn.)
  9.  Och grnsen gick vidare ned till Kanabcken, sder om bcken;
      men stderna dr tillfllo Efraim, fastn de lgo bland Manasse
      stder.  Manasse grns gick vidare norr om bcken och gick sedan
      ut vid havet.
 10.  Det som lg sder om den tillfll Efraim, men det som lg norr
      om den tillfll Manasse, och deras grns var havet; och i norr
      ndde de till Aser och i ster till Isaskar.
 11.  Och inom Isaskar och Aser fick Manasse Bet-Sean med underlydande
      orter, Jibleam med underlydande orter, invnarna i Dor och
      underlydande orter, invnarna i En-Dor och underlydande orter,
      invnarna i Taanak och underlydande orter, invnarna i Megiddo
      och underlydande orter, de tre hjdernas land.
 12.  Men Manasse barn kunde icke intaga dessa stder, utan kananerna
      frmdde hlla sig kvar dr i landet.
 13.  Nr sedan Israels barn blevo de starkare, gjorde de kananerna
      arbetspliktiga under sig; de frdrevo dem icke heller d.
 14.  Och Josefs barn talade till Josua och sade: Varfr har du givit
      oss till arvedel allenast en lott och ett skifte, fastn vi ro
      ett talrikt folk, d ju HERREN hitintills har vlsignat oss?
 15.  D svarade Josua dem: Om du r ett fr talrikt folk, s drag
      upp till skogsbygden och rj dig dr mark i perissernas och
      rafaernas land, eftersom Efraims bergsbygd r dig fr trng.
 16.  Men Josefs barn sade: I bergsbygden finnes icke rum nog fr
      oss; och de kananer som bo i dalbygden hava allasammans
      stridsvagnar av jrn, bde de som bo i Bet-Sean och underlydande
      orter och de som bo i Jisreels dal.
 17.  Josua sade till Josefs hus, till Efraim och Manasse: Du r ett
      talrikt folk och har stor kraft, drfr skall du icke hava
      allenast en lott;
 18.  utan du skall f en bergsbygd, som ju ock r en skogsbygd, men
      som du skall rja upp, s att till och med utkanterna drav
      skola tillhra dig.  Ty du mste frdriva kananerna, eftersom de
      hava stridsvagnar av jrn och ro s starka.
*06/18 Josua, 18 Kapitlet
                          Josua, 18 Kapitlet

                Uppenbarelsetltet i Silo.  Anordningar
               till frdelning av landomrden t de sju
                 stammar som nnu ej hade ftt ngon
                  arvedel.  Benjamins stams arvedel.

  1.  Och Israels barns hela menighet frsamlade sig i Silo och
      uppsatte dr uppenbarelsetltet, d nu landet var dem
      underdnigt.
  2.  Men nnu terstodo av Israels barn sju stammar som icke hade
      ftt sin arvedel sig tillskiftad.
  3.  Drfr sade Josua till Israels barn: Huru lnge viljen I
      frsumma att g stad och taga i besittning det land som HERREN,
      edra fders Gud, har givit eder?
  4.  Utsen t eder tre mn fr var stam, s skall jag snda dem
      stad, fr att de m st upp och draga omkring i landet och
      stta upp en beskrivning drver, efter som vars och ens arvedel
      skall bliva, och s komma tillbaka till mig.
  5.  De skola nmligen uppdela det t sig i sju delar, varvid Juda
      skall frbliva vid sitt omrde i sder och Josefs hus frbliva
      vid sitt omrde i norr.
  6.  Och sedan skolen I stta upp beskrivningen ver landet, efter
      dessa sju delar, och bra den hit till mig, s vill jag kasta
      lott fr eder hr infr HERREN, vr Gud.
  7.  Ty leviterna f ingen srskild del bland eder, utan HERRENS
      prstadme r deras arvedel; och Gad och Ruben och ena hlften
      av Manasse stam hava redan ftt sin arvedel p andra sidan
      Jordan, p stra sidan, den arvedel som HERRENS tjnare Mose gav
      dem.
  8.  Och mnnen stodo upp och gingo stad; och nr de gingo stad
      bjd Josua dem att de skulle stta upp en beskrivning ver
      landet, i det han sade: Gn stad och dragen omkring i landet
      och stten upp en beskrivning drver, och vnden sedan tillbaka
      till mig, s vill jag kasta lott fr eder hr infr HERREN i
      Silo.
  9.  S gingo d mnnen stad och drogo genom landet och satte upp en
      beskrivning ver det, efter dess sju delar, med dess stder, och
      kommo s tillbaka till Josua i lgret vid Silo.
 10.  Sedan kastade Josua lott fr dem i Silo infr HERREN, och Josua
      utskiftade dr landet t Israels barn, efter deras avdelningar.
 11.  D nu lotten drogs fr Benjamins barns stam, efter deras
      slkter, fll den ut s, att det omrde som lotten gav dem lg
      mellan Juda barns och Josefs barns omrden.
 12.  Deras grns p norra sidan begynte vid Jordan, och grnsen drog
      sig s upp mot Jerikos hjd i norr och uppt bergsbygden
      vsterut och gick s ut i knen vid Bet-Aven.
 13.  Drifrn gick grnsen fram till Lus, till hjden sder om Lus,
      det r Betel; sedan gick grnsen ned till Atrot-Addar ver
      berget sder om Nedre Bet-Horon.
 14.  Och grnsen drog sig vidare framt och bjde sig p vstra sidan
      sderut frn berget som ligger gent emot Bet-Horon, sder drom,
      och gick s ut till Kirjat-Baal, det r staden Kirjat-Jearim
      inom Juda barns omrde.  Detta var vstra sidan.
 15.  Och sdra sidan begynte vid ndan av Kirjat-Jearims omrde, och
      grnsen gick s t vster fram till Neftoavattnets klla.
 16.  Sedan gick grnsen ned till ndan av det berg som ligger gent
      emot Hinnoms sons dal, norrut i Refaimsdalen, och drefter ned i
      Hinnomsdalen, p sdra sidan om Jebus' hjd, och gick s ned
      till Rogelskllan.
 17.  Drefter drog den sig norrut och gick fram till Semeskllan och
      vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshjden, och
      gick s ned till Bohans, Rubens sons, sten.
 18.  Vidare gick den fram till den hjd som ligger framfr Hedmarken,
      norrut, och s ned till Hedmarken.
 19.  Sedan gick grnsen fram till Bet-Hoglas hjd, norrut, och s
      gick grnsen ut till Salthavets norra vik, vid Jordans sdra
      nda.  Detta var sdra grnsen.
 20.  Men p stra sidan var Jordan grnsen.  Detta var Benjamins barns
      arvedel med dess grnser runt omkring, efter deras slkter.
 21.  Och de stder som tillfllo Benjamins barns stam, efter deras
      slkter, voro: Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis,
 22.  Bet-Haaraba, Semaraim, Betel,
 23.  Avim, Para, Ofra,
 24.  Kefar-Haammoni, Ofni och Geba -- tolv stder med sina byar;
 25.  Gibeon, Rama, Beerot,
 26.  Mispe, Kefira, Mosa,
 27.  Rekem, Jirpeel, Tarala,
 28.  Sela, Elef, Jebus, det r Jerusalem, Gibeat och Kirjat --
      fjorton stder med sina byar.  Detta var nu Benjamins barns
      arvedel, efter deras slkter.
*06/19 Josua, 19 Kapitlet
                          Josua, 19 Kapitlet

                 Simeons, Sebulons, Isaskars, Asers,
                Naftalis och Dans stammars arvslotter.
                      Josuas srskilda arvedel.

  1.  Och den andra lotten fll ut fr Simeon, fr Simeons barns stam,
      efter deras slkter; och de fingo sin arvedel inom Juda barns
      arvedel.
  2.  De fingo inom dessas arvedel Beer-Seba, Seba, Molada,
  3.  Hasar-Sual, Bala, Esem,
  4.  Eltolad, Betul, Horma,
  5.  Siklag, Bet-Hammarkabot, Hasar-Susa,
  6.  Bet-Lebaot och Saruhen -- tretton stder med deras byar;
  7.  Ain, Rimmon, Eter och Asan -- fyra stder med deras byar;
  8.  drtill alla de byar som lgo runt omkring dessa stder, nda
      till Baalat-Beer, det sydliga Rama.  Detta var Simeons barns
      arvedel, efter deras slkter.
  9.  Ur Juda barns skifte fingo Simeons barn sin arvedel, ty Juda
      barns lott var fr stor fr dem; drfr fingo Simeons barn sin
      arvedel inom deras arvedel.
 10.  Den tredje lotten drogs ut fr Sebulons barn, efter deras
      slkter; och grnsen fr deras arvedel gick nda till Sarid.
 11.  Drifrn drog sig deras grns vsterut uppt till Mareala och
      trffade Dabbeset och trffade vidare dalen som ligger gent emot
      Jokneam.
 12.  P andra sidan frn Sarid, sterut mot solens uppgng, vnde den
      sig t Kislot-Tabors omrde och gick vidare till Dobrat och upp
      till Jafia.
 13.  Drifrn gick den fram sterut mot solens uppgng till Gat-Hefer
      och Et-Kasin och vidare till det Rimmon som strcker sig till
      Nea.
 14.  Hrfrbi bjde sig grnsen i norr till Hannaton och gick s ut
      vid Jifta-Els dal.
 15.  Och den omfattade Kattat, Nahalal, Simron, Jidala och Bet-Lehem
      -- tolv stder med deras byar.
 16.  Detta var Sebulons barns arvedel, efter deras slkter, de nmnda
      stderna med sina byar.
 17.  Fr Isaskar fll den fjrde lotten ut, fr Isaskars barn, efter
      deras slkter.
 18.  Och deras grns omfattade Jisreel, Kesullot, Sunem,
 19.  Hafaraim, Sion, Anaharat,
 20.  Rabbit, Kisjon, Ebes,
 21.  Remet, En-Gannim, En-Hadda och Bet-Passes;
 22.  och grnsen trffade Tabor, Sahasuma och Bet-Semes; och deras
      grns gick ut vid Jordan -- sexton stder med deras byar.
 23.  Detta var Isaskars barns stams arvedel, efter deras slkter,
      stderna med sina byar.
 24.  Den femte lotten fll ut fr Asers barns stam, efter deras
      slkter.
 25.  Och deras grns omfattade Helkat, Hali, Beten, Aksaf,
 26.  Alammelek, Amead och Miseal; och vid havet trffade den Karmel
      och Sihor-Libnat.
 27.  Drefter vnde den sig t ster till Bet-Dagon och trffade
      Sebulon och Jifta-Els dal i norr, vidare Bet-Haemek och Negiel
      och gick s ut till Kabul i norr.
 28.  Och den omfattade Ebron, Rehob, Hammon och Kana, nda upp till
      Stora Sidon.
 29.  Och grnsen vnde sig till Rama och gick fram till den befsta
      staden Tyrus; sedan vnde sig grnsen till Hosa och gick s ut
      vid havet dr landstrckan vid Aksib begynner.
 30.  Och den omfattade Umma, Afek och Rehob -- tjugutv stder med
      deras byar.
 31.  Detta var Asers barns stams arvedel, efter deras slkter, de
      nmnda stderna med sina byar.
 32.  Fr Naftali barn fll den sjtte lotten ut, fr Naftali barn,
      efter deras slkter.
 33.  Och deras grns gick frn Helef, frn terebinten i Saanannim
      till Adami-Hannekeb och Jabneel, nda till Lackum, och gick s
      ut vid Jordan.
 34.  Och grnsen vnde sig vsterut till Asnot-Tabor och gick vidare
      drifrn till Huckok; den trffade Sebulon i sder, och Aser
      trffade den i vster och Juda med Jordan i ster.
 35.  Och den omfattade de befsta stderna Siddim, Ser och Hammat,
      Rackat och Kinneret,
 36.  Adama, Rama, Hasor,
 37.  Kedes, Edrei, En-Hasor,
 38.  Jireon och Migdal-El, Horem, Bet-Anat och Bet-Semes -- nitton
      stder med deras byar.
 39.  Detta var Naftali barns stams arvedel efter deras slkter,
      stderna med sina byar.
 40.  Fr Dans barns stam, efter deras slkter, fll den sjunde lotten
      ut.
 41.  Och grnsen fr deras arvedel omfattade Sorga, Estaol, Ir-Semes,
 42.  Saalabbin, Ajalon, Jitla,
 43.  Elon, Timna, Ekron,
 44.  Elteke, Gibbeton, Baalat,
 45.  Jehud, Bene-Berak, Gat-Rimmon,
 46.  Me-Hajarkon och Harackon, tillika med omrdet framfr Jafo.
 47.  (Men nr sedan Dans barns omrde gick frlorat fr dem, drogo
      Dans barn upp och belgrade Lesem och intogo det och slogo dess
      invnare med svrdsegg; och sedan de s hade tagit det i
      besittning, bosatte de sig dr och kallade Lesem fr Dan, efter
      Dans, sin faders, namn.)
 48.  Detta var Dans barns stams arvedel, efter deras slkter, de
      nmnda stderna med sina byar.
 49.  Nr Israels barn s hade utskiftat landet efter dess grnser,
      gvo de t Josua, Nuns son, en srskild arvedel ibland sig.
 50.  Efter HERRENS befallning gvo de honom nmligen den stad som han
      begrde, Timnat-Sera i Efraims bergsbygd; och han bebyggde
      staden och bosatte sig dr.
 51.  Dessa voro de arvslotter som prsten Eleasar och Josua, Nuns
      son, och huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns stammar
      utskiftade genom lottkastning i Silo infr HERRENS ansikte, vid
      ingngen till uppenbarelsetltet.  S avslutade de nu
      frdelningen av landet.
*06/20 Josua, 20 Kapitlet
                          Josua, 20 Kapitlet

                         De sex fristderna.

  1.  Och HERREN talade till Josua och sade:
  2.  Tala till Israels barn och sg: Utsen t eder de fristder om
      vilka jag har talat till eder genom Mose,
  3.  de stder till vilka en drpare som ouppstligen, utan vett och
      vilja, har ddat ngon m kunna fly; och I skolen hava dem ssom
      tillflyktsorter undan blodshmnaren.
  4.  Och nr ngon flyr till en av dessa stder, skall han stanna vid
      ingngen till stadsporten och omtala sin sak fr de ldste i den
      staden; drefter m de taga honom in i staden till sig och giva
      honom en plats dr han fr bo ibland dem.
  5.  Och om blodshmnaren frfljer honom, skola de icke verlmna
      drparen i hans hand, eftersom han utan vett och vilja har ddat
      sin nsta, och utan att frut hava burit hat till honom.
  6.  Och han skall stanna kvar dr i staden, till dess han har sttt
      till rtta infr menigheten, och till dess den dvarande
      versteprsten har dtt; sedan m drparen vnda tillbaka och
      komma till sin stad frn vilken han har flytt.
  7.  S helgade de d drtill Kedes i Galileen, i Naftali bergsbygd,
      Sikem i Efraims bergsbygd och Kirjat-Arba, det r Hebron, i Juda
      bergsbygd.
  8.  Och p andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, p stra sidan,
      utsgo de drtill inom Rubens stam Beser i knen p sltten,
      inom Gads stam Ramot i Gilead, och inom Manasse stam Golan i
      Basan.
  9.  Dessa voro de stder som fr alla Israels barn, och fr de
      frmlingar som bodde ibland dem, bestmdes att vara orter till
      vilka var och en som ouppstligen hade ddat ngon finge fly, s
      att han skulle slippa d fr blodshmnarens hand, innan han hade
      sttt till rtta infr menigheten.
*06/21 Josua, 21 Kapitlet
                          Josua, 21 Kapitlet

               Leviternas fyrtiotta stder; bland dem
                         tretton prststder.

  1.  Och huvudmnnen fr leviternas familjer trdde fram infr
      prsten Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmnnen fr
      familjerna inom Israels barns stammar
  2.  och talade till dem i Silo i Kanaans land, och sade: HERREN
      bjd genom Mose att man skulle giva oss stder att bo i, med
      tillhrande utmarker fr vr boskap.
  3.  S gvo d Israels barn, efter HERRES befallning, av sina
      arvslotter t leviterna fljande stder med tillhrande
      utmarker.
  4.  Fr kehatiternas slkter fll lotten ut s, att bland dessa
      leviter prsten Arons sner genom lotten fingo ur Juda stam, ur
      simeoniternas stam och ur Benjamins stam tretton stder.
  5.  Och Kehats vriga barn fingo genom lotten ur Efraims stams
      slkter, ur Dans stam och ur ena hlften av Manasse stam tio
      stder.
  6.  Gersons barn ter fingo genom lotten ur Isaskars stams slkter,
      ur Asers stam, ur Naftali stam och ur andra hlften av Manasse
      stam, i Basan, tretton stder.
  7.  Meraris barn fingo, efter sina slkter, ur Rubens stam, ur Gads
      stam och ur Sebulons stam tolv stder.
  8.  Israels barn gvo nu t leviterna dessa stder med tillhrande
      utmarker, genom lottkastning, ssom HERREN hade bjudit genom
      Mose.
  9.  Ur Juda barns stam och ur Simeons barns stam gav man fljande
      hr namngivna stder:
 10.  Bland kehatiternas slkter bland Levi barn fingo Arons sner
      fljande, ty dem trffade lotten frst:
 11.  Man gav dem Arbas, Anoks faders, stad, det r Hebron, i Juda
      bergsbygd, med dess utmarker runt omkring.
 12.  Men kerjorden och byarna som hrde till staden gav man till
      besittning t Kaleb, Jefunnes son.
 13.  t prsten Arons sner gav man allts drparfristaden Hebron med
      dess utmarker, vidare Libna med dess utmarker,
 14.  Jattir med dess utmarker, Estemoa med dess utmarker,
 15.  Holon med dess utmarker, Debir med dess utmarker,
 16.  Ain med dess utmarker, Jutta med dess utmarker och Bet-Semes med
      dess utmarker -- nio stder ur dessa tv stammar;
 17.  och ur Benjamins stam Gibeon med dess utmarker, Geba med dess
      utmarker,
 18.  Anatot med dess utmarker och Almon med dess utmarker -- fyra
      stder.
 19.  De stder som Arons sner, prsterna, fingo utgjorde allts
      tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
 20.  Och Kehats barns slkter av leviterna, nmligen de vriga Kehats
      barn, fingo ur Efraims stam fljande stder, som lotten bestmde
      t dem:
 21.  Man gav dem drparfristaden Sikem med dess utmarker i Efraims
      bergsbygd, Geser med dess utmarker,
 22.  Kibsaim med dess utmarker och Bet-Horon med dess utmarker --
      fyra stder;
 23.  och ur Dans stam Elteke med dess utmarker, Gibbeton med dess
      utmarker,
 24.  Ajalon med dess utmarker och Gat-Rimmon med dess utmarker --
      fyra stder;
 25.  och ur ena hlften av Manasse stam Taanak med dess utmarker och
      Gat-Rimmon med dess utmarker -- tv stder.
 26.  De stder som de vriga Kehats barns slkter fingo utgjorde
      allts tillsammans tio, med tillhrande utmarker.
 27.  Bland leviternas slkter fingo vidare Gersons barn ur ena
      hlften av Manasse stam drparfristaden Golan i Basan med dess
      utmarker och Beestera med dess utmarker -- tv stder;
 28.  och ur Isaskars stam Kisjon med dess utmarker, Dobrat med dess
      utmarker,
 29.  Jarmut med dess utmarker och En-Gannim med dess utmarker -- fyra
      stder;
 30.  och ur Asers stam Miseal med dess utmarker, Abdon med dess
      utmarker,
 31.  Helkat med dess utmarker och Rehob med dess utmarker -- fyra
      stder;
 32.  och ur Naftali stam drparfristaden Kedes i Galileen med dess
      utmarker, Hammot-Dor med dess utmarker och Kartan med dess
      utmarker -- tre stder.
 33.  Gersoniternas stder, efter deras slkter, utgjorde allts
      tillsammans tretton stder, med tillhrande utmarker.
 34.  Och de vriga leviterna, Meraris barns slkter, fingo ur
      Sebulons stam Jokneam med dess utmarker, Karta med dess
      utmarker,
 35.  Dimna med dess utmarker och Nahalal med dess utmarker -- fyra
      stder.
 36.  [1]
 37.  [1]
 38.  och ur Gads stam drparfristaden Ramot i Gilead med dess
      utmarker, Mahanaim med dess utmarker,
 39.  Hesbon med dess utmarker och Jaeser med dess utmarker --
      tillsammans fyra stder.
 40.  De stder som dessa de vriga leviternas slkter, Meraris barn,
      fingo p sin lott, efter sina slkter, utgjorde allts
      tillsammans tolv stder.
 41.  Tillsammans utgjorde levitstderna inom Israels barns
      besittningsomrde fyrtiotta stder med tillhrande utmarker.
 42.  Var och en av dessa stder skulle best av sjlva staden och
      tillhrande utmarker runt omkring.  S var det med alla dessa
      stder.
 43.  S gav d HERREN t Israel hela det land som han med ed hade
      lovat giva t deras fder; och de togo det i besittning och
      bosatte sig dr.
 44.  Och HERREN lt dem hava ro p alla sidor, alldeles ssom han med
      ed hade lovat deras fder; och ingen av deras fiender kunde st
      dem emot, utan HERREN gav alla deras fiender i deras hand.
 45.  Intet uteblev av allt det goda som HERREN hade lovat Israels
      hus; det gick allt i fullbordan.

[1]  V. 36--37 se Gamla testamentets text i Ordfrkl.
*06/22 Josua, 22 Kapitlet
                          Josua, 22 Kapitlet

                         Altaret vid Jordan.

  1.  D kallade Josua till sig rubeniterna och gaditerna och ena
      hlften av Manasse stam
  2.  och sade till dem: I haven hllit allt vad HERRENS tjnare Mose
      har bjudit eder; I haven ock lyssnat till mina ord, vadhelst jag
      har befallt eder.
  3.  I haven under denna lnga tid, nda till denna dag, icke
      vergivit edra brder, och I haven hllit vad HERRENS, eder
      Guds, bud har befallt eder hlla.
  4.  Och nu har HERREN, eder Gud, ltit edra brder komma till ro,
      ssom han lovade dem; s vnden nu om och gn hem till edra
      hyddor i det land I haven ftt till besittning, det som HERRENS
      tjnare Mose har givit eder p andra sidan Jordan.
  5.  Allenast mn I noga hlla och gra efter de bud och den lag som
      HERRENS tjnare Mose har givit eder, s att I lsken HERREN,
      eder Gud, och alltid vandren p hans vgar och iakttagen hans
      bud och hllen eder till honom och tjnen honom av allt edert
      hjrta och av all eder sjl.
  6.  Och Josua vlsignade dem och lt dem g, och s gingo de hem
      till sina hyddor.
  7.  Ty t ena hlften av Manasse stam hade Mose givit land i Basan,
      och t andra hlften hade Josua givit land jmte deras brder p
      andra sidan Jordan, p vstra sidan.  D nu Josua lt dem g hem
      till sina hyddor, vlsignade han dem
  8.  och sade till dem: Vnden tillbaka till edra hyddor med de
      stora skatter I haven ftt, med boskap i stor myckenhet, med
      silver, guld, koppar och jrn och klder i stor myckenhet;
      skiften s med edra brder bytet frn edra fiender.
  9.  S vnde d Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
      stam tillbaka, och gingo bort ifrn de vriga israeliterna, bort
      ifrn Silo i Kanaans land, fr att begiva sig till Gileads land,
      det land de hade ftt till besittning, och dr de skulle hava
      sina besittningar, efter HERRENS befallning genom Mose.
 10.  Nr s Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse stam
      kommo till stenkretsarna vid Jordan i Kanaans land, byggde de
      dr ett altare vid Jordan, ett ansenligt altare.
 11.  Och de vriga israeliterna fingo hra sgas: Se, Rubens barn
      och Gads barn och ena hlften av Manasse stam hava byggt ett
      altare mitt emot Kanaans land, i stenkretsarna vid Jordan, p
      andra sidan om de vriga israeliternas omrde.
 12.  Nr Israels barn hrde detta, frsamlade sig deras hela menighet
      i Silo fr att draga upp till strid mot dem.
 13.  Drefter snde Israels barn Pinehas till Rubens barn och Gads
      barn och ena hlften av Manasse stam, i Gileads land, Pinehas,
      prsten Eleasars son,
 14.  och med honom tio hvdingar, en hvding fr var stamfamilj inom
      Israels alla stammar; var och en av dem var huvudman fr sin
      familj inom Israels tter.
 15.  Och nr dessa kommo till Rubens barn och Gads barn och ena
      hlften av Manasse stam, i Gileads land, talade de till dem och
      sade:
 16.  S sger hela HERRENS menighet: Vad r detta fr en otrohet som
      I haven begtt mot Israels Gud, d I haven vnt eder bort ifrn
      HERREN, drigenom att I haven byggt eder ett altare och slunda
      nu satt eder upp mot HERREN?
 17.  r det icke nog att vi hava begtt missgrningen med Peor, frn
      vilken vi nnu i dag icke hava blivit renade, och fr vilken en
      hemskelse drabbade HERRENS menighet?
 18.  Viljen I nu ytterligare vnda eder bort ifrn HERREN?  Om I i dag
      stten eder upp mot HERREN, s skall frvisso i morgon hans
      frtrnelse drabba Israels hela menighet.
 19.  Men om det land I haven ftt till besittning tyckes eder vara
      orent, s dragen ver till det land HERREN har tagit till
      besittning, dr HERRENS tabernakel har sin plats, och haven edra
      besittningar dr bland oss.  Stten eder icke upp mot HERREN och
      stten eder icke upp mot oss genom att bygga eder ett altare,
      ett annat n HERRENS, vr Guds, altare.
 20.  Nr Akan, Seras son, hade trolst frgripit sig p det
      tillspillogivna, kom icke d frtrnelse ver Israels hela
      menighet, s att han sjlv icke blev den ende som frgicks genom
      den missgrningen?
 21.  D svarade Rubens barn och Gads barn och ena hlften av Manasse
      stam och talade till huvudmnnen fr Israels tter:
 22.  Gud, HERREN Gud, ja, Gud, HERREN Gud, han vet det, och Israel
      m ock veta det: Sannerligen, om detta har skett i upproriskhet
      och otrohet mot HERREN -- du m d i dag undandraga oss din
      hjlp!  --
 23.  om vi hava byggt altaret t oss, drfr att vi vilja vnda oss
      bort ifrn HERREN, och om vi vilja offra drp brnnoffer eller
      spisoffer eller frambra tackoffer drp, d m HERREN sjlv
      utkrva vad vi hava frskyllt.
 24.  Nej, vi hava sannerligen gjort s av fruktan fr vad som kunde
      hnda, i det att vi tnkte att edra barn i framtiden skulle
      kunna sga till vra barn: 'Vad haven I att gra med HERREN,
      Israels Gud?
 25.  HERREN har ju satt Jordan till grns mellan oss och eder, I
      Rubens barn och Gads barn; allts haven I ingen del i HERREN.'
      Och s skulle edra barn kunna hindra vra barn frn att frukta
      HERREN.
 26.  Drfr sade vi: M vi gripa oss an och bygga detta altare, men
      icke till brnnoffer eller till slaktoffer,
 27.  utan till att vara ett vittne mellan oss och eder, och mellan
      bdas efterkommande efter oss, att vi vilja frrtta HERRENS
      tjnst infr hans ansikte med vra brnnoffer och slaktoffer och
      tackoffer, s att edra barn i framtiden icke kunna sga till
      vra barn: 'I haven ingen del i HERREN.'
 28.  Och vi tnkte: Om det i framtiden hnder att de s sga till oss
      och vra efterkommande, d kunna vi svara: 'Sen p den bild av
      HERRENS altare, som vra fder hava gjort, men icke till
      brnnoffer eller till slaktoffer, utan till att vara ett vittne
      mellan oss och eder.'
 29.  Bort det, att vi skulle stta oss upp mot HERREN och nu vnda
      oss bort ifrn HERREN genom att bygga ett altare till brnnoffer
      eller till spisoffer eller slaktoffer, ett annat n HERRENS, vr
      Guds, altare, som str framfr hans tabernakel.
 30.  D nu prsten Pinehas och menighetens hvdingar, nmligen
      huvudmnnen fr Israels tter, som voro med honom, hrde vad
      Rubens barn, Gads barn och Manasse barn talade, behagade det
      dem.
 31.  Och Pinehas, prsten Eleasars son, sade till Rubens barn, Gads
      barn och Manasse barn: Nu hava vi frnummit att HERREN r mitt
      ibland oss, drav nmligen, att I icke haven velat beg en sdan
      otrohet mot HERREN.  Drmed haven I ock rddat Israels barn undan
      HERRENS hand.
 32.  Drefter vnde Pinehas, prsten Eleasars son, jmte hvdingarna
      tillbaka frn Rubens barn och Gads barn, i Gileads land, in i
      Kanaans land till de vriga israeliterna och avgvo sin
      berttelse hrom infr dem.
 33.  Denna behagade Israels barn, och Israels barn lovade Gud; och de
      tnkte icke mer p att draga upp till strid mot dem, fr att
      frdrva det land dr Rubens barn och Gads barn bodde.
 34.  Och Rubens barn och Gads barn gvo namn t altaret; de sade:
      Ett vittne r det mellan oss, att HERREN r Gud.
*06/23 Josua, 23 Kapitlet
                          Josua, 23 Kapitlet

                        Josua frmanar folket.

  1.  En lng tid hrefter, nr HERREN hade ltit Israel f ro fr
      alla dess fiender runt omkring, och d Josua var gammal och
      kommen till hg lder,
  2.  kallade han till sig hela Israel, dess ldste, dess huvudmn,
      dess domare och tillsyningsmn och sade till dem: Jag r nu
      gammal och kommen till hg lder.
  3.  Och I haven sjlva sett allt vad HERREN, eder Gud, gjorde med
      alla dessa folk, nr I drogen hrin, ty HERREN eder Gud, stridde
      sjlv fr eder.
  4.  Se, dessa folk som nnu ro kvar har jag genom lottkastning
      frdelat t eder till arvedel, efter edra stammar, allt ifrn
      Jordan intill Stora havet vsterut, fr att icke nmna alla de
      folk jag har utrotat.
  5.  Och HERREN, eder Gud, skall sjlv driva dem undan fr eder och
      frjaga dem fr eder, s att I skolen taga deras land i
      besittning, ssom HERREN, eder Gud, har lovat eder.
  6.  Men varen I nu stndaktiga i att hlla och gra allt vad som r
      freskrivet i Moses lagbok, s att I icke viken av drifrn vare
      sig till hger eller till vnster,
  7.  och icke trden i gemenskap med dessa folk som nnu ro kvar hr
      jmte eder, ej heller nmnen deras gudars namn eller svrjen vid
      dem eller tjnen och tillbedjen dem.
  8.  Nej, till HERREN, eder Gud, skolen I hlla eder, ssom I haven
      gjort nda till denna dag,
  9.  varfr ock HERREN har frdrivit fr eder stora och mktiga folk,
      s att ingen har kunnat st eder emot nda till denna dag.
 10.  En enda man bland eder jagade tusen framfr sig, ty HERREN, eder
      Gud, stridde sjlv fr eder, ssom han hade lovat eder.
 11.  S haven nu noga akt p eder sjlva, s att I lsken HERREN,
      eder Gud.
 12.  Ty om I vnden eder bort ifrn honom, och hllen eder till
      terstoden av dessa folk som nnu ro kvar hr jmte eder, och
      befrynden eder med dem, s att I trden i gemenskap med dem och
      de med eder,
 13.  d mn I frvisso veta att HERREN, eder Gud, icke mer skall
      frdriva dessa folk undan fr eder, utan de skola bliva eder
      till en snara och ett giller och bliva ett gissel fr edra sidor
      och taggar i edra gon, till dess I bliven utrotade ur detta
      goda land, som HERREN, eder Gud, har givit eder.
 14.  Se, jag gr nu all vrldens vg.  S besinnen d av allt edert
      hjrta och av all eder sjl att intet har uteblivit av allt det
      goda som HERREN, eder Gud, har lovat angende eder; det har allt
      gtt i fullbordan fr eder, intet drav har uteblivit.
 15.  Men likasom allt det goda som HERREN, eder Gud, lovade eder har
      kommit ver eder, s skall ock HERREN lta allt det onda komma
      ver eder, till dess han har frgjort eder ur detta goda land,
      som HERREN, eder Gud, har givit eder.
 16.  Om I nmligen vertrden HERRENS, eder Guds, frbund, det som
      han har stadgat fr eder, och gn stad och tjnen andra gudar
      och tillbedjen dem, s skall HERRENS vrede upptndas mot eder,
      och I skolen med hast bliva utrotade ur det goda land som han
      har givit eder.
*06/24 Josua, 24 Kapitlet
                          Josua, 24 Kapitlet

               Josuas sista tal till folket.  Frnyelse
                av frbundet.  Josuas dd.  Josefs ben
                       begravas.  Eleasars dd.

  1.  Och Josua frsamlade alla Israels stammar till Sikem; och han
      kallade till sig de ldste i Israel, dess huvudmn, dess domare
      och dess tillsyningsmn, och de trdde fram infr Gud.
  2.  Och Josua sade till allt folket: S sger HERREN, Israels Gud:
      P andra sidan floden bodde edra fder i forna tider; s gjorde
      ock Tera, Abrahams och Nahors fader.  Och de tjnade dr andra
      gudar.
  3.  Men jag hmtade eder fader Abraham frn andra sidan floden och
      lt honom vandra omkring i hela Kanaans land.  Och jag gjorde
      hans sd talrik; jag gav honom Isak,
  4.  och t Isak gav jag Jakob och Esau.  Och jag gav Seirs bergsbygd
      till besittning t Esau; men Jakob och hans sner drogo ned till
      Egypten.
  5.  Sedan snde jag Mose och Aron och hemskte Egypten med de
      grningar jag dr gjorde, och drefter frde jag eder ut.
  6.  Och nr jag frde edra fder ut ur Egypten och I haden kommit
      till havet, frfljde egyptierna edra fder med vagnar och
      ryttare ned i Rda havet.
  7.  D ropade de till HERREN, och han satte ett tjockt mrker mellan
      eder och egyptierna och lt havet komma ver dem, s att det
      vertckte dem; ja, I sgen med egna gon vad jag gjorde med
      egyptierna.  Sedan bodden I i knen en lng tid.
  8.  Drefter frde jag eder in i amorernas land, vilka bodde p
      andra sidan Jordan, och de inlto sig i strid med eder; men jag
      gav dem i eder hand, s att I intogen deras land, och jag
      frgjorde dem fr eder.
  9.  D uppreste sig Balak, Sippors son, konungen i Moab, och gav sig
      i strid med Israel.  Och han snde och lt kalla till sig Bileam,
      Beors son, fr att denne skulle frbanna eder.
 10.  Men jag ville icke hra p Bileam, utan han mste vlsigna eder,
      och jag rddade eder ur hans hand.
 11.  Och nr I haden gtt ver Jordan och kommit till Jeriko, gvo
      sig Jerikos borgare i strid med eder, s och amorerna,
      perisserna, kananerna, hetiterna och girgaserna, hiverna och
      jebuserna; men jag gav dem i eder hand.
 12.  Och jag snde getingar framfr eder, och genom dessa frjagades
      amorernas tv konungar fr eder, icke genom ditt svrd eller
      din bge.
 13.  Och jag gav eder ett land varp du icke hade nedlagt ngot
      arbete, s ock stder som I icke haden byggt, och i dem fingen I
      bo; och av vingrdar och olivplanteringar som I icke haden
      planterat fingen I ta.
 14.  S frukten nu HERREN och tjnen honom ostraffligt och troget;
      skaffen bort de gudar som edra fder tjnade p andra sidan
      floden och i Egypten, och tjnen HERREN.
 15.  Men om det misshagar eder att tjna HERREN, s utvljen t eder
      i dag vem I viljen tjna, antingen de gudar som edra fder
      tjnade, nr de bodde p andra sidan floden, eller de gudar som
      dyrkas av amorerna, i vilkas land I sjlva bon.  Men jag och
      mitt hus, vi vilja tjna HERREN.
 16.  D svarade folket och sade: Bort det, att vi skulle vergiva
      HERREN och tjna andra gudar!
 17.  Nej, HERREN r vr Gud, han r den som har frt oss och vra
      fder upp ur Egyptens land, ur trldomshuset, och som infr vra
      gon har gjort dessa stora under, och bevarat oss p hela den
      vg vi hava vandrat och bland alla de folk genom vilkas land vi
      hava dragit fram.
 18.  HERREN har frjagat fr oss alla dessa folk, s ock amorerna som
      bodde i landet.  Drfr vilja vi ock tjna HERREN; ty an r vr
      Gud.
 19.  Josua sade till folket: I kunnen icke tjna HERREN, ty han r
      en helig Gud; han r en nitlskande Gud, han skall icke hava
      frdrag med edra vertrdelser och synder.
 20.  Om I vergiven HERREN och tjnen frmmande gudar, s skall han
      vnda sig bort och lta det g eder illa och frgra eder, i
      stllet fr att han hittills har ltit det g eder vl.
 21.  Men folket sade till Josua: Icke s, utan vi vilja tjna
      HERREN.
 22.  D sade Josua till folket: I ren nu sjlva vittnen mot eder,
      att I haven utvalt HERREN t eder, fr att tjna honom.  De
      svarade: Ja.
 23.  Han sade: S skaffen nu bort de frmmande gudar som I haven
      bland eder, och bjen edra hjrtan till HERREN, Israels Gud.
 24.  Folket svarade Josua: HERREN, vr Gud, vilja vi tjna, och hans
      rst vilja vi hra.
 25.  S slt d Josua p den dagen ett frbund med folket och
      frelade dem lag och rtt i Sikem.
 26.  Och Josua tecknade upp allt detta i Guds lagbok.  Och han tog en
      stor sten och reste den dr, under eken som stod vid HERRENS
      helgedom.
 27.  Och Josua sade till allt folket: Se, denna sten skall vara
      vittne mot oss, ty den har hrt alla de ord som HERREN har talat
      med oss; den skall vara vittne mot eder, s att I icke frneken
      eder Gud.
 28.  Sedan lt Josua folket g, var och en till sin arvedel.
 29.  En tid hrefter dog HERRENS tjnare Josua, Nuns son, ett hundra
      tio r gammal.
 30.  Och man begrov honom p hans arvedels omrde, i Timnat-Sera i
      Efraims bergsbygd, norr om berget Gaas.
 31.  Och Israel tjnade HERREN, s lnge Josua levde, och s lnge de
      ldste levde, de som voro kvar efter Josua, och som visste av
      alla de grningar HERREN hade gjort fr Israel.
 32.  Och Josefs ben, som Israels barn hade frt upp ur Egypten,
      begrovo de i Sikem, p det jordstycke som Jakob hade kpt av
      Hamors, Sikems faders, barn fr hundra kesitor; Josefs barn
      fingo detta till arvedel.
 33.  Och Eleasar, Arons son, dog, och man begrov honom i hans son
      Pinehas' stad, Gibea, som hade blivit denne given i Efraims
      bergsbygd.
