@c -*- 1917 -*-@c
@c Det str genomgende "Herren" i stllet fr "HERREN" i kap 14,
@c kanske p fler stllen. /ceder
*05/ Femte Mosebok (Deuteronomium)
*05/01 Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 1 Kapitlet

                Mose talar till folket om vad som har
                     skett under kenvandringen.

  1.  Dessa ro de ord som Mose talade till hela Israel p andra sidan
      Jordan, i knen, p Hedmarken mitt emot Suf, mellan Paran och
      Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab
  2.  -- elva dagsresor frn Horeb, t Seirs bergsbygd till, fram till
      Kades-Barnea.
  3.  I det fyrtionde ret, i elfte mnaden.  p frsta dagen i
      mnaden, talade Mose till Israels barn, alldeles ssom Herren
      hade bjudit honom tala till dem.
  4.  Detta skedde sedan han hade slagit Sihon, amorernas konung, som
      bodde i Hesbon, och Og, konungen i Basan, som bodde i Astarot,
      vid Edrei.
  5.  P andra sidan Jordan.  i Moabs land, begynte Mose denna
      lagutlggning och sade:
  6.  HERREN, vr Gud, talade till oss p Horeb och sade: Lnge nog
      haven I uppehllit eder vid detta berg.
  7.  Vnden eder nu t annat hll och bryten upp, och begiven eder
      till amorernas bergsbygd och till alla deras grannfolk p
      Hedmarken, i Bergsbygden, i Lglandet, i Sydlandet och i
      Kustlandet vid havet -- in i kananernas land och upp p Libanon,
      nda till den stora floden, floden Frat.
  8.  Se, jag har givit landet i edert vld.  Gn nu och intagen detta
      land, som HERREN med ed har lovat edra fder, Abraham, Isak och
      Jakob, att giva t dem och t deras sd efter dem.
  9.  Och jag talade till eder p den tiden och sade: Jag frmr icke
      ensam bra eder.
 10.  HERREN, eder Gud, har frkat eder, och se, I ren nu talrika
      ssom stjrnorna p himmelen.
 11.  M Herren, edra fders Gud, n vidare frka eder tusenfalt och
      vlsigna eder, ssom han har lovat eder.
 12.  Men huru skall jag ensam kunna bra tyngden och brdan av eder
      och edert tvistande?
 13.  Utsen t eder visa, frstndiga och vlknda mn inom edra
      srskilda stammar, s skall jag stta dem till huvudmn ver
      eder.
 14.  I svaraden mig och saden: Ditt frslag r gott.
 15.  D tog jag huvudmnnen i edra stammar, visa och vlknda mn,
      och satte dem till huvudmn ver eder, till frestndare,
      somliga ver tusen, andra ver hundra, andra ver femtio och
      somliga ver tio, och till tillsyningsmn i edra srskilda
      stammar.
 16.  Och jag bjd d ocks edra domare och sade: Hren efter, vad
      edra brder hava sig emellan; och om ngon har en sak med sin
      broder eller med en frmling som bor hos honom, s dmen
      rttvist mellan dem.
 17.  I skolen icke hava anseende till personen, nr I dmen, utan
      hra den ringe likavl dom den hgre; I skolen icke frukta fr
      ngon mnniska, ty domen hr Gud till.  Men om ngot rende
      bliven eder fr svrt, skolen I hnskjuta det till mig, s att
      jag fr hra det.
 18.  S bjd jag eder p den tiden allt vad I skullen gra.
 19.  Och vi brto upp frn Horeb, och genom hela den stora och
      fruktansvrda ken som I haven sett vandrande vi stad till
      amorernas bergsbygd, ssom HERREN, vr Gud, hade bjudit oss;
      och vi kommo s till Kades-Barnea.
 20.  Och jag sade till eder: I haven nu kommit till amorernas
      bergsbygd, som HERREN vr Gud, vill giva oss.
 21.  Se, HERREN, din Gud, har givit landet i ditt vld.  Drag ditupp
      och intag det, ssom HERREN, dina fders Gud, har tillsagt dig.
      Frukta icke och var icke frfrad.
 22.  D trdden I fram till mig allasammans och saden: Lt oss snda
      stad ngra mn framfr oss, fr att de m utforska landet t
      oss och sedan avgiva sin berttelse infr oss, angende vgen p
      vilken vi skola draga ditupp, och angende de stder som vi
      skola komma till.
 23.  Detta frslag behagade mig, och jag tog tolv mn bland eder, en
      fr var stam.
 24.  Dessa begvo sig stad och drogo upp till Bergsbygden och kommo
      till Druvdalen och bespejade landet.
 25.  Och de togo med sig av landets frukt ned till oss och avgvo sin
      berttelse infr oss och sade: Det land som Herren, vr Gud,
      vill giva oss r gott.
 26.  Men I villen icke draga ditupp, utan voren genstrviga mot
      HERRENS, eder Guds, befallning.
 27.  Och I knorraden i edra tlt och saden: Herren hatar oss, drfr
      har han frt oss ut ur Egyptens land fr att giva oss i
      amorernas hand och s frgra oss.
 28.  Varthn skola vi d draga?  Vra brder hava frfrat vra
      hjrtan, ty de sga: 'Dr r ett folk, strre och resligare n
      vi, dr ro stder, stora och befsta upp mot himmelen; ja, vi
      sgo dr ocks anakiter.'
 29.  D svarade jag eder: I skolen icke frskrckas och icke frukta
      fr dem.
 30.  HERREN, eder Gud, som gr framfr eder, skall sjlv strida fr
      eder, alldeles ssom han handlade mot eder i Egypten infr edra
      gon,
 31.  och alldeles ssom i knen som du har sett, dr HERREN, din Gud,
      bar dig, ssom en man br sin son, hela den vg I haven vandrat,
      nda till dess att I nu haven kommit hit.
 32.  Men detta oaktat trodden I icke p HERREN, eder Gud,
 33.  som gick framfr eder p vgen, fr att utse lgerplatser t
      eder: om natten i eld, fr att lysa eder p den vg I skullen
      g, och om dagen i molnskyn.
 34.  D nu HERREN hrde edra ord, blev han frtrnad och svor och
      sade:
 35.  Sannerligen, ingen av dessa mn, i detta onda slkte, skall f
      se det goda land som jag med ed har lovat giva t edra fder,
 36.  ingen utom Kaleb, Jefunnes son; han skall f se det, och t
      honom och t hans barn skall jag giva det land han har betrtt,
      drfr att han i allt har efterfljt Herren.
 37.  Ocks p mig vredgades HERREN, fr eder skull, och sade: Icke
      heller du skall komma ditin.
 38.  Josua, Nuns son, han som r din tjnare, han skall komma ditin.
      Styrk honom att vara frimodig, ty han skall utskifta landet t
      Israel ssom arv.
 39.  Och edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
      byte, och skola komma ditin, t dem skall jag giva landet, och
      de skola taga det i besittning.
 40.  Men I sjlva mn vnda eder t annat hll; bryten nu upp och
      tagen vgen mot knen, t Rda havet till.
 41.  D svaraden I och saden till mig: Vi hava syndat mot HERREN.
      Vi vilja nu draga upp och strida, alldeles ssom HERREN, vr
      Gud, har bjudit oss.  Och I omgjordaden eder, var och en tog
      sina vapen, och med ltt mod drogen I upp mot bergsbygden.
 42.  Men HERREN sade till mig: Sg till dem: I skolen icke draga
      ditupp och giva eder i strid, ty jag r icke med bland eder;
      gren icke s, p det att I icke mn bliva slagna av edra
      fiender.
 43.  Och jag talade till eder, men I hrden icke drp, utan voren
      genstrviga mot HERRENS befallning och drogen i edert vermod
      upp mot bergsbygden.
 44.  Och amorerna som bodde dr i bergsbygden drogo mot eder och
      jagade eder, ssom bin gra, och slogo och frskingrade eder i
      Seir och drevo eder nda till Horma.
 45.  D vnden I tillbaka och grten infr HERRENS ansikte.  Men
      HERREN hrde icke eder rst och lyssnade icke till eder.
 46.  Och I stannaden lnge i Kades, s lnge det nu var.
*05/02 Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 2 Kapitlet

                Fortsttning av Moses tal: Edom, Moab
                och Ammon angripas icke; amoren Sihon
                              besegras.

  1.  Sedan vnde vi oss t annat hll, vi brto upp och togo vgen
      mot knen, t Rda havet till, ssom Herren hade tillsagt mig,
      och vi hllo en lng tid p med att tga omkring Seirs
      bergsbygd.
  2.  Och HERREN talade till mig och sade:
  3.  Lnge nog haven I hllit p med att tga omkring denna
      bergsbygd; vnden eder nu mot norr.
  4.  Och bjud folket och sg: I kommen nu att draga fram genom det
      omrde som tillhr edra brder, Esaus barn, vilka bo i Seir; men
      fastn de skola frukta fr eder, mn I taga eder vl till vara.
  5.  I skolen icke inlta eder i strid med dem, ty av deras land
      skall jag icke giva eder ens s mycket som en fotsbredd,
      eftersom jag redan har givit Seirs bergsbygd till besittning t
      Esau.
  6.  Mat att ta skolen I kpa av dem fr penningar; vatten att
      dricka skolen I ock kpa av dem fr penningar.
  7.  HERREN, din Gud, har ju vlsignat dig i alla dina hnders verk;
      han har ltit sig vrda om din vandring i denna stora ken; nu i
      fyrtio r har HERREN, din Gud, varit med dig, och intet har
      fattats dig.
  8.  S drog vi d stad bort ifrn vra brder, Esaus barn, som
      bodde i Seir, och lmnade Hedmarksvgen och Elat och
      Esjon-Geber.  Vi vnde oss nu t annat hll och drogo fram p
      vgen till Moabs ken.
  9.  Och Herren sade till mig: Du skall icke angripa Moab eller
      inlta dig i strid med dem, ty av deras land skall jag icke giva
      dig ngot till besittning, eftersom jag redan har givit Ar t
      Lots barn till besittning.
 10.  (Emerna bodde dr fordom, ett stort och talrikt och resligt
      folk, sdant som anakiterna.
 11.  Och likasom anakiterna rknas ocks de fr rafaer; men
      moabiterna kalla dem emer.
 12.  I Seir bodde dremot fordom horerna, men Esaus barn frdrevo
      dem fr sig och frgjorde dem och bosatte sig p det land som
      Herren hade givit dem till besittning.)
 13.  Stn nu upp och gn ver bcken Sered.  S gingo vi d ver
      bcken Sered.
 14.  Och den tid som tgick fr vr vandring frn Kades-Barnea, till
      dess vi gingo ver bcken Sered.  var trettiotta r, och under
      denna tid frgicks hela den slktet, alla stridbara mn i
      lgret, ssom Herren hade svurit att det skulle g dem.
 15.  Ja, Herrens hand drabbade dem, och han snde frdelse i lgret
      bland dem och ryckte dem bort drur, s att de frgingos.

 16.  D nu alla stridbara mn i folket hade dtt ut,
 17.  talade HERREN till mig och sade:
 18.  Du drager nu ver Moabs grns, genom Ar,
 19.  och skall s komma i nrheten av Ammons barn; men du m icke
      angripa dessa, ej heller inlta dig i strid med dem, ty av
      Ammons barns land skall jag icke giva dig ngot till besittning,
      eftersom jag redan har givit det t Lots barn till
      besittning.
 20.  (Ssom ett rafaernas land rknas ocks detta; rafaer bodde
      fordom dr; men ammoniterna kalla dem samsummiter.
 21.  De voro ett stort och talrikt och resligt folk, sdant som
      anakiterna.  Men Herren frgjorde dessa fr dem; de frdrevo dem
      och bosatte sig i deras land.
 22.  P samma stt hade han gjort fr Esaus barn, som bo i Seir, i
      det han fr dem frgjorde horerna; de frdrevo dem och bosatte
      sig i deras land, dr de bo nnu i dag.
 23.  Likas blevo averna, som bodde i byar nda fram till Gasa,
      frgjorda av kaftorerna, som drogo ut frn Kaftor och sedan
      bosatte sig i deras land.)
 24.  Stn nu upp, bryten upp och gn ver bcken Arnon.  Se, jag har
      givit Sihon, konungen i Hesbon, amoren, och hans land i ditt
      vld.  S begynn nu att intaga det, och bekriga honom.
 25.  Redan i dag vill jag begynna att lta frskrckelse och fruktan
      fr dig komma ver alla folk under himmelen, s att de skola
      darra och bva fr dig, nr de hra berttas om dig.
 26.  Och jag skickade sndebud frn Kedemots ken till Sihon,
      konungen i Hesbon, med fridsam hlsning och lt sga:
 27.  Lt mig tga genom ditt land.  Raka vgen skall g, utan att
      vika av vare sig till hger eller till vnster.
 28.  Mat att ta m du lta mig kpa fr penningar; jag begr
      allenast att f tga vgen fram hrigenom
 29.  -- detsamma som tillstaddes mig av Esaus barn, Seirs inbyggare,
      och av moabiterna, Ars inbyggare -- s att jag kan g ver
      Jordan in i det land som HERREN, vr Gud, vill giva oss.
 30.  Men Sihon, konungen i Hesbon, ville icke lta oss tga genom
      sitt land, ty HERREN, din Gud, frhrdade hans sinne och
      frstockade hans hjrta, fr att han skulle giva honom i din
      hand, ssom ock nu har skett.
 31.  Och Herren sade till mig: Se, jag begynner nu att giva Sihon
      och hans land i ditt vld.  Begynn allts du nu att intaga det,
      s att du fr hans land till besittning.
 32.  Och Sihon drog med allt sitt folk ut till strid mot oss, till
      Jahas.
 33.  Men HERREN, vr Gud, gav honom i vrt vld, och vi slogo honom
      jmte hans sner och allt hans folk.
 34.  Och vi intogo d alla hans stder och gvo hela den manliga
      stadsbefolkningen till spillo, s ock kvinnor och barn; vi lto
      ingen slippa undan.
 35.  Allenast boskapen togo vi ssom byte, jmte rovet frn de stder
      vi intogo.
 36.  Frn Aroer, vid bcken Arnons strand, och frn staden i dalen
      nda till Gilead fanns ingen stad vars murar voro fr hga fr
      oss; allasammans gav HERREN, vr Gud, i vrt vld.
 37.  Men Ammons barns land lt du vara, hela landstrckan utefter
      bcken Jabbok, och stderna i bergsbygden, och allt vrigt varom
      HERREN, vr Gud, hade s bjudit.
*05/03 Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 3 Kapitlet

                  Fortsttning av Moses tal: de tre
                 stjordanska stammarnas arvslotter;
                Moses ord till Josua; hans bn att f
                          komma in i Kanaan.

  1.  Sedan vnde vi oss t annat hll och drogo upp t Basan till.
      Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut i strid mot
      oss, till Edrei.
  2.  Men HERREN sade till mig: Frukta icke fr honom, ty i din hand
      har jag givit honom och allt hans folk och honom p samma stt
      som du gjorde med Sihon, amorernas konung, som bodde i Hesbon.
  3.  S gav HERREN, vr GUD, i vr hand ocks Og, konungen i Basan,
      och allt hans folk, och vi slogo honom och lto ingen av dem
      slippa undan.
  4.  Och vi intogo d alla hans stder, ingen stad fanns, som vi icke
      togo ifrn dem: sextio stder, hela landstrckan Argob, Ogs rike
      i Basan.
  5.  Alla dessa stder voro befsta med hga murar, med portar och
      bommar.  Drtill kom en stor mngd smstder.
  6.  Och vi gvo dem till spillo, likasom vi hade gjort med Sihon,
      konungen i Hesbon; hela den manliga stadsbefolkningen gvo vi
      till spillo, s ock kvinnor och barn.
  7.  Men all boskapen och rovet frn stderna togo vi ssom byte.
  8.  Frn amorernas tv konungar, som hrskade p andra sidan
      Jordan, togo vi allts d deras land, frn bcken Arnon nda
      till berget Hermon
  9.  -- vilket av sidonierna kallas fr Sirjon, men av amorerna
      kallas fr Senir --
 10.  alla stderna p sltten och hela Gilead och hela Basan, nda
      till Salka och Edrei, stderna i Ogs rike, i Basan.
 11.  Ty Og, konungen i Basan, var den ende som fanns kvar av de sista
      rafaerna; hans gravkista, gjord av basalt, finnes, ssom knt
      r, i Rabba i Ammons barns land; den r nio alnar lng och fyra
      alnar bred, alnen berknad efter lngden av en mans underarm.
 12.  Nr vi d hade intagit detta land, gav jag den del drav, som
      strcker sig frn Aroer vid bcken Arnon, samt hlften av
      Gileads bergsbygd med dess stder t rubeniterna och gaditerna.
 13.  terstoden av Gilead och hela Basan, Ogs rike, gav jag t ena
      hlften av Manasse stam, hela landstrckan Argob, hela Basan;
      detta kallas rafaernas land.
 14.  Jair, Manasses son, fick hela landstrckan Argob, nda till
      gesurernas och maakaternas omrde, och efter sitt eget namn
      kallade han landet -- nmligen Basan -- fr Jairs byar, ssom
      det heter nnu i dag.
 15.  Och t Makir gav jag Gilead.
 16.  Och t rubeniterna och gaditerna gav jag landet frn Gilead nda
      till Arnons dal, till dalens mitt -- den utgjorde grnsen -- och
      till bcken Jabbok, som r Ammons barns grns,
 17.  vidare Hedmarken med Jordan, som utgr grnsen, frn Kinneret
      nda till Pisgas sluttningar, p stra sidan.
 18.  Och jag bjd eder p den tiden och sade: HERREN, eder Gud, har
      givit eder detta land till besittning.  Men nu skolen alla I som
      ren stridbara mn draga vpnade stad i spetsen fr edra
      brder, Israels barn.
 19.  Allenast edra hustrur och barn och eder boskap -- jag vet ju att
      I haven mycken boskap -- m stanna kvar i de stder som jag har
      givit eder,
 20.  till dess att HERREN har ltit edra brder komma till ro, svl
      som eder, nr ocks de hava tagit i besittning det land som
      HERREN, eder Gud, vill giva dem p andra sidan Jordan; sedan mn
      I vnda tillbaka till de besittningar jag har givit eder, var
      och en till sin besittning.
 21.  Och jag bjd Josua p den tiden och sade: Du har med egna gon
      sett allt vad HERREN, eder Gud, har gjort med dessa tv
      konungar.  P samma stt skall HERREN gra med alla riken dr du
      drager fram.
 22.  Frukten icke fr dem, ty HERREN, eder Gud, skall sjlv strida
      fr eder.
 23.  Och p den tiden bad jag till HERREN och sade:
 24.  Herre, HERRE, du har begynt att lta sin tjnare se din storhet
      och din starka hand; ty vilken r den gud i himmelen eller p
      jorden, som kan gra sdana verk och sdana vldiga grningar
      som du?
 25.  S lt mig nu f g ditver och se det goda landet p andra
      sidan Jordan, det goda berglandet dr och Libanon.
 26.  Men HERREN hade blivit frgrymmad p mig fr eder skull och
      ville icke hra mig, utan sade till mig: Lt det vara nog; tala
      icke vidare till mig om denna sak.
 27.  Stig nu upp p toppen av Pisga, och lyft upp dina gon mot
      vster och norr och sder och ster, och se med dina gon; ty
      ver denna Jordan skall du icke komma.
 28.  Och instt Josua i hans mbete, och styrk honom att vara
      frimodig och ofrfrad; ty det r han som skall g ditver i
      spetsen fr detta folk, och det r han som skall utskifta t dem
      ssom arv det land du ser.
 29.  Och s stannade vi i dalen mitt emot Bet-Peor.
*05/04 Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 4 Kapitlet

                Fortsttning av Moses tal: frmaningar
                     till folket.  Tre fristder.

  1.  Och nu, Israel, hr de stadgar och rtter som jag vill lra
      eder, fr att I mn gra efter dem, p det att I mn leva och
      komma in i och taga i besittning det land som HERREN, edra
      fders Gud, vill giva eder.
  2.  I skolen icke lgga ngot till det som jag bjuder eder, och I
      skolen icke taga ngot drifrn; I skolen hlla HERRENS, eder
      Guds, bud, som jag giver eder.
  3.  I haven med egna gon sett vad HERREN har gjort i frga om
      Baal-Peor, huru HERREN, din Gud, utrotade ur ditt folk var man
      som fljde efter Baal-Peor.
  4.  Men I som hllen eder till HERREN, eder Gud, I leven alla nnu
      i dag.
  5.  Se, jag har lrt eder stadgar och rtter ssom HERREN, min Gud,
      har bjudit mig, p det att I mn gra efter dem i det land dit I
      nu kommen, fr att taga det i besittning.
  6.  I skolen hlla dem och gra efter dem, ty det skall tillrknas
      eder ssom vishet och frstnd av andra folk.  Nr de f hra
      alla dessa stadgar, skola sga: I sanning, ett vist och
      frstndigt folk r detta stora folk.
  7.  Ty vilket annat stort folk finnes, vars gudar ro det s nra
      som HERREN, vr Gud, r oss, s ofta vi kalla honom?
  8.  Och vilket annat stort folk finnes, som har stadgar och rtter
      s rttfrdiga som hela denna lag, vilken jag i dag frelgger
      eder?
  9.  Allenast tag dig till vara och akta dig vl, s att du icke
      frgter vad dina gon sgo, och icke lter vika ifrn ditt
      hjrta i all dina livsdagar, utan kungr det fr dina barn och
      dina barnbarn:
 10.  vad som skedde den dag d du stod infr HERREN, din Gud, vid
      Horeb, d HERREN sade till mig: Frsamla folket till mig, fr
      att jag m lta dem hra mina ord; m de s lra sig att
      frukta mig, s lnge de leva p jorden, och de lra sina barn
      detsamma.
 11.  Och I trdden fram och blevo stende nedanfr berget; och berget
      brann i eld nda upp till himmelen, och dr var mrker, moln
      och tcken.
 12.  Och HERREN talade till eder ur elden orden hrden I, men I sgen
      ingen gestalt, I hrden allenast en rst.
 13.  Och han frkunnade eder sitt frbund, som han bjd eder att
      hlla nmligen de tio orden; och han skrev dem p tv
      stentavlor.
 14.  Och mig bjd HERREN d att jag skulle lra eder stadgar och
      rtter, fr att I skullen gra efter dem i det land dit I nu
      dragen, till att taga det i besittning.
 15.  Och eftersom I icke sgen ngon gestalt den dag d HERREN talade
      till eder p Horeb ur elden, drfr mn I nu noga hava akt p
      eder sjlva.
 16.  s att I icke tagen eder till, vad frdrvligt r, genom att
      gra eder ngon belte, ngot slags avgudabild, ngot bild av
      man eller av kvinna.
 17.  eller ngon bild av ngot fyrfotadjur eller av ngon bevingad
      fgel som flyger under himmelen,
 18.  eller av ngot krldjur p marken eller av ngon fisk i vattnet
      under jorden.
 19.  Och nr du lyfter dina gon upp till himmelen och ser solen,
      mnen och stjrnorna, himmelens hela hrskara, d m du icke
      heller lta frfra dig att tillbedja dem och tjna dem; ty
      HERREN, din Gud, har givit dem t alla folk under hela himmelen
      till deras del.
 20.  Men eder har HERREN tagit, och han har frt eder ut ur
      smltugnen, ur Egypten, fr att I skullen bliva hans arvfolk,
      ssom nu har skett.
 21.  Och HERREN vredgades p mig fr eder skull, och svor att jag
      icke skulle f g ver Jordan och komma in i de goda land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
 22.  Ty jag skall d i detta land och icke g ver Jordan, men I
      skolen g ver den och taga detta goda land i besittning.
 23.  Tagen eder d till vara fr att frgta det frbund som HERREN,
      eder Gud, har slutit med eder, drigenom att I, alldeles emot
      HERRENS, eder Guds, bud, gren eder ngot belte, ngot slags
      bild.
 24.  Ty, HERREN, din Gud, r en frtrande eld, en nitlskande Gud.
 25.  Om nu s sker, nr du har ftt barn och barnbarn och I haven
      blivit gamla i landet, att I tagen eder till, vad frdrvligt
      r, genom att gra eder ngot belte, ngot slags bild, s att I
      gren vad som r ont i HERRENS, din Guds, gon och drmed
      frtrnen honom,
 26.  d tager jag i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att I
      med hast skolen frgs och utrotas ur det land dit I nu gn ver
      Jordan, fr att taga det i besittning; I skolen d icke lngre
      leva dr, utan skolen frvisso frgras.
 27.  Och HERREN skall frstr eder bland folken, och allenast en
      ringa hop av eder skall bliva kvar bland de folk till vilka
      HERREN skall fra eder.
 28.  Och dr skolen I tjna gudar, gjorda av mnniskohnder, gudar av
      tr och sten, som varken se eller hra eller ta eller lukta.
 29.  Men nr I dr sken HERREN, din Gud, d skall du finna honom, om
      du frgar efter honom av allt ditt hjrta och av all din sjl.
 30.  Nr du r i nd och allt detta vederfares dig, i kommande dagar,
      d skall du vnda ter till HERREN, din Gud, och hra hans rst.
 31.  Ty HERREN, din Gud, r en barmhrtig Gud.  Han skall icke frgta
      eller frdrva dig; han skall icke frgta det frbund han har
      ingtt med dina fder och med ed bekrftat.
 32.  Ty frga framfarna tider, dem som hava varit fre dig, frn den
      dag d Gud skapade mnniskor p jorden, frga ifrn himmelens
      ena nda till den andra om ngonsin ngot s stort som detta har
      skett, eller om man har hrt talas om ngot som r detta likt,
 33.  om ngot folk har hrt Guds rst tala ur elden, ssom du har
      hrt, och dock har blivit vid liv,
 34.  eller om ngon gud har frskt att komma och hmta ett folk t
      sig ut frn ett annat folk, genom hemskelser, tecken och under,
      genom krig, genom stark hand och utrckt arm, och genom stora,
      fruktansvrda grningar, vilket allt HERREN, eder Guds, har gjort
      med eder i Egypten, infr dina gon.
 35.  Du har sjlv ftt se det, fr att du skulle veta att HERREN r
      Gud, och ingen annan n han.
 36.  Frn himmelen har han ltit dig hra sin rst fr att undervisa
      dig, och p jorden har han ltit dig se sin stora eld, och du
      har hrt hans ord ur elden.
 37.  Eftersom han nu lskade dina fder och utvalde deras avkomlingar
      efter dem, och sjlv med sin stora kraft frde dig ut ur
      Egypten,
 38.  och frdrev fr dig folk som voro strre och mktigare n du,
      och lt dig komma in i deras land och gav det t dig till
      arvedel, ssom nu har skett,
 39.  drfr skall du i dag veta och lgga p hjrtat att HERREN r
      Gud, uppe i himmelen och nere p jorden, han och ingen annan;
 40.  och du skall hlla hans stadgar och bud, som jag i dag giver
      dig, p det att det m g dig vl och dina barn efter dig, och
      p det att du m lnge leva i det land som HERREN, din Gud, vill
      giva dig fr all tid.
 41.  Vid denna tid avskilde Mose tre stder p andra sidan Jordan, p
      stra sidan,
 42.  till vilka en drpare skulle kunna fly, om han hade drpt ngon
      utan vett och vilja, och utan att frut hava burit hat till
      honom; om han flydde till ngon av dessa stder, skulle han f
      bliva vid liv.
 43.  De voro: Beser i knen p slttlandet fr Rubens stam, Ramot i
      Gilead fr Gads stam och Golan i Basan fr Manasse stam.
 44.  Och detta r den lag som Mose frelade Israels barn,
 45.  dessa ro de vittnesbrd och stadgar och rtter som Mose
      fredrog fr Israels barn, sedan de hade dragit ut ur Egypten,
 46.  p andra sidan Jordan i dalen, mitt emot Bet-Peor, i Sihons
      land, amorernas konungs, som bodde i Hesbon, och som Mose och
      Israels barn slogo, nr de hade dragit ut ur Egypten.
 47.  Ty de intogo hans land och Ogs land, konungens i Basan,
      amorernas tv konungars lnder, p andra sidan Jordan, p
      stra sidan,
 48.  frn Aroer vid bcken Arnons strand nda till berget Sion, det
      r Hermon,
 49.  och hela Hedmarken p andra sidan Jordan p stra sidan, nda
      till Hedmarkshavet, nedanfr Pisgas sluttningar.
*05/05 Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 5 Kapitlet

                 Frbundet p Horeb.  De tio budorden.
                     Mose infr Herren p berget.

  1.  Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem:

      Hr, Israel, de stadgar och rtter som jag i dag framstller fr
      eder, och lren eder dem och hllen dem och gren efter dem.
  2.  HERREN, vr Gud, slt ett frbund med oss p Horeb.
  3.  Icke med vra fder slt HERREN detta frbund, utan med oss
      sjlva som st hr i dag, oss alla som nu leva.
  4.  Ansikte mot ansikte talade HERREN till eder p berget ur elden.
  5.  Jag stod d mellan HERREN och eder, fr att frkunna eder vad
      HERREN talade, ty I fruktaden fr elden och stegen icke upp p
      berget.  Han sade:

  6.  Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
      trldomshuset.
  7.  Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
  8.  Du skall icke gra dig ngot belte, som r en bild vare sig av
      det som r uppe i himmelen, eller av det som r i vattnet under
      jorden.
  9.  Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
      HERREN, sin Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
      missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
      nr man hatar mig,
 10.  men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
      bud.
 11.  Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall
      icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
 12.  Hll sabbatsdagen, s att du helgar den, ssom HERREN, din Gud,
      har bjudit dig.
 13.  Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
 14.  men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
      ingen syssla frrtta, ej heller din son eller sin dotter, eller
      din tjnare eller din tjnarinna, eller din oxe eller din sna
      eller ngon av dina dragare, ej heller frmlingen som r hos dig
      inom dina portar; p det att din tjnare och din tjnarinna m
      hava ro svl som du.
 15.  Du skall komma ihg att du sjlv har varit trl i Egyptens land,
      och att HERREN, din Gud, har frt dig ut drifrn med stark hand
      och utrckt arm; drfr har HERREN, din Gud bjudit dig att hlla
      sabbatsdagen.
 16.  Hedra din fader och din moder, ssom HERREN, din Gud har bjudit
      dig, p det att du m lnge leva och det m g dig vl i det
      land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
 17.  Du skall icke drpa.
 18.  Du skall icke heller beg ktenskapsbrott.
 19.  Du skall icke heller stjla.
 20.  Du skall icke heller bra falsk vittnesbrd mot din nsta.
 21.  Du skall icke heller hava begrelse till din nstas hustru.  Du
      skall icke heller hava lust till din nstas hus, ej heller till
      hans ker eller hans tjnare eller hans tjnarinna, ej heller
      till hans oxe eller hans sna, ej heller till ngot som tillhr
      din nsta.
 22.  Dessa ord talade HERREN till hela eder frsamling p berget, ur
      elden, molnskyn och tcknet, med hg rst, och han talade s
      intet mer.  Och han skrev dem p tv stentavlor, som han gav t
      mig.
 23.  Nr I hrden rsten ur mrkret, medan berget brann i eld,
      trdden I fram till mig, alla I som voren huvudmn fr edra
      stammar, s ock edra ldste.
 24.  Och I saden: Se, HERREN, vr Gud, har ltit oss se sin
      hrlighet och sin storhet, och vi hava hrt hans rst ur elden.
      I dag hava vi sett att Gud kan tala med en mnniska och dock
      lta henne bliva vid liv.
 25.  Varfr skola vi d likvl d?  Denna stora eld kommer ju att
      frtra oss.  Om vi n vidare f hra HERRENS, vr Guds, rst, s
      mste vi d.
 26.  Ty vem finnes vl bland allt ktt som kan, ssom vi hava gjort,
      hra den levande Gudens rst tala ur elden och dock bliva vid
      liv?
 27.  Trd du fram och hr allt vad HERREN, vr Gud, sger, och tala
      du till oss allt vad HERREN, vr Gud, talar till dig, s vilja
      vi hra det och gra drefter.
 28.  Och HERREN hrde edra ord, nr I s taladen till mig; och HERREN
      sade till mig: Jag har hrt de ord som detta folk har talat till
      dig.  De hava rtt i allt vad de hava talat.
 29.  Ack att de hade sdana hjrtan, att de fruktade mig och hlle
      alla mina bud alltid!  Det skulle ju d g dem och deras barn vl
      evinnerligen.
 30.  G nu och sg till dem: 'Vnden tillbaka till edra tlt.'
 31.  Men du sjlv m stanna kvar hr hos mig, s skall frkunna fr
      dig alla de bud och stadgar och rtter som du skall lra dem,
      fr att de m gra efter dem i det land som jag vill giva dem
      till besittning.
 32.  S hllen nu och gren vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder.  I
      skolen icke vika av vare sig till hger eller till vnster.
 33.  P de vgar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder g skolen I
      alltid vandra, fr att I mn bliva vid liv och det m g eder
      vl, och fr att I mn lnge leva i det land som I skolen taga i
      besittning.
*05/06 Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 6 Kapitlet

                         Plikter mot Herren.

  1.  Och dessa ro de bud, stadgar och rtter som HERREN, eder Gud,
      har bjudit mig att lra eder, fr att I skolen gra efter dem i
      det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --
  2.  detta p det att du m frukta HERREN, din Gud, s att du hller
      alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och
      din sonson, i all dina livsdagar, och p det att du m lnge
      leva.
  3.  S skall du nu hra, Israel, och hlla dem och gra efter dem,
      fr att det m g dig vl, och fr att I mn frka eder mycket,
      ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig -- ett land som
      flyter av mjlk och honung.

  4.  Hr, Israel!  HERREN, vr gud, HERREN r en.
  5.  Och du skall lska HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av
      all din sjl och av all din kraft.
  6.  Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lgga p ditt hjrta.
  7.  Och du skall inskrpa dem hos dina barn och tala om fr dem, nr
      du sitter i ditt hus och nr du gr p vgen, nr du lgger dig
      och nr du str upp.
  8.  Och du skall binda dem ssom ett tecken p din hand, och de
      skola vara ssom ett mrke p din panna.
  9.  Och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
      portar.

 10.  Nr nu HERREN, din Gud, lter dig komma in i det land som han
      med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva
      dig -- stora och vackra stder, som du icke har byggt,
 11.  och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och
      uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingrdar och
      olivplanteringar, som du icke har planterat -- och nr du d
      ter och bliver mtt,
 12.  s tag dig till vara fr att frgta HERREN, som har frt dig ut
      ur Egyptens land, ur trldomshuset.
 13.  HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjna, och
      vid hans namn skall du svrja.
 14.  I skolen icke flja efter andra gudar, ngon av de folks gudar,
      som bo runt omkring eder,
 15.  ty en nitlskande Gud r HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och
      du m taga dig till vara, s att icke HERRENS, din Guds, vrede
      upptndes mot dig, och han utrotar dig frn jorden.
 16.  I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, ssom I frestaden honom i
      Massa.
 17.  I skolen troget hlla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbrd
      och stadgar som han hat givit dig.
 18.  Och du skall gra vad rtt och gott r i HERRENS gon, fr att
      det m g dig vl, och fr att du m komma in i det goda land
      som HERREN med ed har lovat t dina fder, och taga det i
      besittning,
 19.  drigenom att han driver undan fr dig all dina fiender, ssom
      HERREN har lovat.
 20.  Nr din son i framtiden frgar dig: Vad betyda de vittnesbrd
      och stadgar och rtter som HERREN, vr Gud, har givit eder?
 21.  d skall du svara din son: Vi voro Faraos trlar i Egypten, men
      med stark hand frde HERREN oss ut ur Egypten.
 22.  Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten
      p Farao och hela hans hus infr vra gon.
 23.  Men oss frde han ut drifrn, fr att lta oss komma in och
      giva oss det land som han med ed har lovat t vra fder.
 24.  Och HERREN bjd oss att gra efter all dessa stadgar och att
      frukta HERREN, vr Gud, fr att det alltid skulle g oss vl, i
      det att han behlle oss vid liv, ssom ock hittills har skett.
 25.  Och det skall lnda oss till rttfrdighet, nr vi hlla och
      gra efter alla dessa bud, infr HERREN, vr Guds, ansikte,
      ssom han har bjudit oss.
*05/07 Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 7 Kapitlet

                      Befallning om kananernas
                          tillspillogivning.

  1.  Nr HERREN, din Gud lter dig komma in i det land di du nu gr,
      fr att taga i besittning, och nr han fr dig frjagar stora
      folk -- hetiterna, girgaserna, amorerna, kananerna,
      perisserna, hiverna och jebuserna, sju folk, strre och
      mktigare n du --
  2.  nr HERREN, din Gud, giver dessa i ditt vld och du slr dem, d
      skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta frbund med
      dem eller visa dem nd.
  3.  Du skall icke befrynda dig med dem; dina dttrar skall du icke
      giva t deras sner, och deras dttrar skall du icke taga till
      hustrur t dina sner.
  4.  Ty de skola d frleda dina sner att vika av ifrn mig och
      tjna andra gudar, och HERRENS vrede skall d upptndas mot eder
      och han skall med hast frgra dig.
  5.  Utan s skolen I gra med dem I skolen bryta ned deras altaren
      och sl snder deras stoder och hugga ned deras Aseror och
      brnna upp deras belten i eld.
  6.  Ty du r ett folk som r helgat t HERREN, din Gud; dig har
      HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framfr
      alla andra folk p jorden.
  7.  Icke drfr att I voren strre n alla andra folk var det som
      HERREN fste sig vid eder och utvalde eder, ty I ren ju mindre
      n alla andra folk;
  8.  utan drfr att HERREN lskade eder och ville hlla den ed som
      han hade svurit fder, drfr frde HERREN eder ut med stark
      hand och frlossade dig ur trldomshuset, ur Faraos, den
      egyptiske konungens, hand.
  9.  S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den rtte Guden, den
      trofaste Guden, som hller frbund och bevarar nd intill
      tusende led, nr man lskar honom och hller hans bud,
 10.  men som utan frskoning vedergller och frgr dem som hata
      honom.  Han drjer icke, nr det gller dem som hata honom; utan
      frskoning vedergller han dem.
 11.  S hll nu de bud och stadgar och rtter som jag i dag giver
      dig, och gr efter dem.
 12.  Om I nu hren dessa rtter och hllen dem och gren efter dem,
      s skall HERREN, din Gud, till ln drfr lta sitt frbund och
      sin nd best, vad han med ed lovade dina fder.
 13.  Han skall d lska dig och vlsigna sitt livs frukt och din
      marks frukt, din sd, ditt vin och din olja, dina fkreaturs
      avfda och din smboskaps avel, i det land som han med ed har
      lovat dina fder att giva dig.
 14.  Vlsignad skall du bliva framfr alla andra folk; bland dina mn
      och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din
      boskap.
 15.  Och HERREN skall avvnda frn dig all krankhet; ingen av
      Egyptens alla svra sjukdomar, som du vl knner, skall han
      lgga p dig; han skall i stllet lta dem komma ver alla dem
      som hata dig.
 16.  Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du
      utrota; du skall icke visa dem ngon skonsamhet.  Du skall icke
      heller tjna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara fr dig.
 17.  Om du ock sger vid dig sjlv: Dessa folk ro strre n jag;
      huru skall jag kunna frdriva dem?,
 18.  s m du dock icke frukta fr dem; du skall tnka p vad HERREN,
      din Gud gjorde med Farao och med all egyptierna,
 19.  p de stora hemskelser som du med egna gon sg, och p de
      tecken och under och p den starka hand och utrckta arm varmed
      HERREN, din Gud, frde dig ut.  P samma stt skall HERREN, din
      Gud, nu gra med alla de folk som du fruktar fr.
 20.  Drtill skall HERREN, din Gud, snda getingar ver dem, till
      dess att de som ro kvar och hlla sig gmda fr dig hava blivit
      utrotade.
 21.  Du m icke frskrckas fr dem, ty HERREN, din Gud, r mitt
      ibland dig, en stod och fruktansvrd Gud.
 22.  Och HERREN, din Gud, skall frjaga dessa hedningar fr dig, men
      blott smningom.  Du skall icke med hast f frgra dem, p det
      att vilddjuren icke m frka sig till din skada.
 23.  HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt vld och snda stor
      frvirring bland dem, till dess att de frgras.
 24.  Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall
      utrota till och med deras namn, s att de icke mer finnas under
      himmelen.  Ingen skall kunna st dig emot, till dess du har
      frgjort dem.
 25.  Deras gudabelten skola I brnna upp i eld.  Du skall icke hava
      begrelse till det silver och det guld som finnes p dem, och
      icke taga ngot av detta fr din rkning, p det att du icke m
      snrjas drav; ty en styggelse r det fr HERREN, din Gud.
 26.  Och du skall icke lta ngon styggelse komma in i ditt hus, p det
      att du icke ocks sjlv m bliva given till spillo.  Du skall
      rkna det ssom en skndlighet och en styggelse, ty det r givet
      till spillo.
*05/08 Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 8 Kapitlet

                Herrens vlgrningar mot Israel under
               kenvandringen.  Varning fr vermod och
                            ogudaktighet.

  1.  Alla de bud som jag i dag giver dig skolen I hllen, och efter
      dem skolen I gra, fr att I mn komma in i och taga i
      besittning det land som HERREN med ed har lovat t edra
      fder.
  2.  Och du skall komma ihg allt vad som har skett p den vg HERREN,
      din Gud, nu i fyrtio t har ltit dig vandra i knen, fr att
      tukta dig och prva dig, s att han kunde frnimma vad som var i
      ditt hjrta: om du ville hlla hans bud eller icke.
  3.  Ja, han tuktade dig och lt dig hungra, och han gav dig manna
      att ta, en mat som du frut icke visste av, och som icke heller
      dina fder visste av; p det att han skulle lra dig frst att
      mnniskan lever icke allenast av brd, utan att hon lever av
      allt det som utgr av HERRENS mun.
  4.  Dina klder blevo icke utslitna p dig, och din fot svullnade
      icke under dessa fyrtio r.
  5.  S skall du d frst i ditt hjrta att HERREN, din Gud, fostrar
      dig, ssom en man fostrar sin son;
  6.  och du skall hlla HERRENS, din Guds, bud, s att du vandrar p
      hans vgar och fruktar honom.
  7.  Ty HERREN, din Gud, lter dig nu komma in i ett gott land, ett
      land dr vattenbckar, kllor och djupa vatten flda fram i
      dalar och p berg,
  8.  ett land med vete och korn, med vintrd, fikontrd och
      granattrd, ett land med dla olivtrd och med honung,
  9.  ett land dr du icke skall ta ditt brd i torftighet, dr intet
      skall fattas dig, ett land vars stenar innehlla jrn, och ur
      vars berg du skall bryta koppar.
 10.  Dr skall du ta och bliva mtt, och du skall s lova HERREN,
      din Gud, fr det goda land som han har givit dig.
 11.  Tag dig d till vara fr att frgta HERREN, din Gud, s att du
      icke hller hans bud och rtter och stadgar, som jag i dag giver
      dig.
 12.  Ja, nr du ter och bliver mtt, och bygger vackra hus och bor i
      dem,
 13.  nr dina fkreatur och din smboskap frkas, och ditt silver
      och guld frkas, och allt annat du har frkas,
 14.  d m ditt hjrta icke bliva hgmodigt, s att du frgter
      HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
      trldomshuset.
 15.  och som har lett dig genom den stora och fruktansvrda knen,
      bland giftiga ormar och skorpioner, ver frtorkad mark, dr
      intet vatten t dig komma ut ur den hrda klippan,
 16.  och som gav dig manna att ta i knen, en mat som dina fder
      icke visste av -- detta p det att han skulle tukta dig och
      prva dig, fr att sedan kunna gra dig gott.
 17.  Du m icke sga vid dig sjlv: Min egen kraft och min hands
      styrka har frskaffat mig denna rikedom,
 18.  utan du m komma ihg att det r HERREN, din Gud, som giver dig
      kraft att frvrva rikedom, drfr att han vill upprtta det
      frbund som han med ed har ingtt med dina fder -- ssom och
      hittills har skett.
 19.  Men om du frgter HERREN, din Gud, och fljer efter andra gudar
      och tjnar dem och tillbeder dem, s betygar jag i dag infr eder
      att I frvisso skolen frgs.
 20.  P samma stt som hedningarna som HERREN frgr fr eder skolen
      ocks I d frgs, drfr att I icke hrden HERRENS, eder Guds
      rst.
*05/09 Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 9 Kapitlet

                Israels olydnad under kenvandringen.

  1.  Hr, Israel!  Du gr nu ver Jordan, fr att komma ditin och
      underlgga dig folk, strre och mktigare n du, stder, stora
      och befsta upp mot himmelen,
  2.  anakiternas stora och resliga folkstam, som du sjlv knner, och
      om vilken du har hrt att man sger: Vem kan st emot Anaks
      barn!
  3.  S skall du nu veta att HERREN, din Gud, r den som gr framfr
      dig, ssom en frtrande eld; han skall frgra dem, och han
      skall frgra dem, och han skall dmjuka dem fr dig, och du
      skall frdriva dem och utrota dem med hast, ssom HERREN har
      lovat dig.
  4.  D nu HERREN, din Gud, driver dem undan fr dig, m du icke sga
      vid dig sjlv: Fr min rttfrdighets skull har HERREN ltit
      mig komma in i detta land och taga det i besittning.  Ty dessa
      hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN frdriver dem
      fr dig.
  5.  Icke din rttfrdighet och din rttsinnighet r det som gr att
      du fr komma in i deras land och taga det i besittning, utan
      dessa hedningars ogudaktighet r det som gr att HERREN, din
      Gud, frdriver dem fr dig.  S vill ock HERREN uppfylla vad han
      med ed har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
  6.  Drfr m du nu veta att det icke r din rttfrdighet som gr
      att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till
      besittning; ty du r ett hrdnackat folk.
  7.  Kom ihg, frgt icke, huru du i knen frtrnade HERREN, din
      Gud.  Allt ifrn den dag d du drog ut ur Egyptens land, nda
      till dess I nu haven kommit hit, haven I varit genstrviga mot
      HERREN.
  8.  Vid Horeb frtrnaden I HERREN, och HERREN vredgades p eder, s
      att han ville frgra eder.
  9.  Nr jag hade stigit upp p berget fr att taga emot
      stentavlorna, det frbunds tavlor, som HERREN hade slutit med
      eder, stannade jag p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter,
      utan att ta och utan att dricka.
 10.  Och HERREN gav mig de tv stentavlorna, p vilka Gud hade
      skrivit med sitt finger; vad dr stod var alldeles lika med de
      ord HERREN hade talat med eder p berget ur elden, den dag d I
      voren frsamlade dr.
 11.  Och nr de fyrtio dagarna och de fyrtio ntterna voro frlidna,
      gav HERREN mig de tv stentavlorna, frbundets tavlor.
 12.  Och HERREN sade till mig: St upp och g med hast ned
      hrifrn, ty ditt folk, som du har frt ut ur Egypten, har tagit
      sig till, vad frdrvligt r.  De hava redan vikit av ifrn den
      vg som jag bjd dem g; de hava gjort sig ett gjutet belte.
 13.  Och HERREN talade till mig och sade: jag har sett att detta
      folk r ett hrdnackat folk.
 14.  Lmna mig i fred, ty jag vill frgra dem och utplna deras
      namn, s att det icke mer finnes under himmelen; dig vill jag
      sedan gra till ett folk som r mktigare och strre n detta.
 15.  D vnde jag mig om och steg ned frn berget, som brann i eld;
      och jag hade i mina bda hnder frbundets tv tavlor.
 16.  Och jag fick d se att I haven syndat mot HERREN, eder Gud: I
      haden gjort eder en gjuten kalv; s haden I redan vikit av ifrn
      den vg som HERREN hade bjudit eder g.
 17.  D fattade jag i de bda tavlorna och kastade dem ifrn mig med
      bda hnderna och slog snder dem infr edra gon.
 18.  Och jag fll ned infr HERRENS ansikte och lg s, likasom frra
      gngen i fyrtio dagar och fyrtio ntter, utan att ta och utan
      att dricka, fr all den synds skulle som I haden begtt genom
      att gra vad ont var i HERRENS gon, till att frtrna honom.
 19.  Ty jag fruktade fr den vrede och frbittring mot eder, av
      vilken HERREN hade blivit s uppfylld att han ville frgra
      eder.  Och HERREN hrde mig ven denna gng.
 20.  Ocks p Aron blev HERREN mycket vred, s att han ville frgra
      honom, och jag bad d jmvl fr Aron.
 21.  Sedan tog jag kalven, syndabeltet som I haden gjort, och brnde
      den i eld och krossade snder den vl, till dess att den blev
      fint stoft, och det stoftet kastade jag i bcken som flt ned
      frn berget.
 22.  I Tabeera, i Massa och i Kibrot-Hattaava frtrnaden I ock
      HERREN.
 23.  Och nr HERREN ville snda eder stad frn Kades-Barnea och
      sade: Dragen upp och intagen det land som jag har givit
      eder, d voren I genstrviga mot HERREN, eder Guds, befallning
      och trodden honom icke och hrden icke hans rst.
 24.  Ja, genstrviga haven I varit mot HERREN allt ifrn den dag d
      jag lrde knna eder.
 25.  S fll jag d ned infr HERRENS ansikte och lg s i de fyrtio
      dagarna och de fyrtio ntterna; ty HERREN hade sagt att han
      ville frgra eder.
 26.  Och jag bad till HERREN och sade: Herre, HERRE, frdrva icke
      ditt folk och din arvedel, som du har frlossat med din stora
      makt, och som du med stark hand har frt ut ur Egypten.
 27.  Tnk p dina tjnare Abraham, Isak och Jakob, se icke p detta
      folks hrdhet, ogudaktighet och synd;
 28.  p det att man icke m sga i det land varur du har frt oss ut:
      'Drfr att HERREN, icke frmdde fra dem in i det land som han
      hade lovat t dem, och drfr att han hatade dem, frde han dem
      ut och lt dem d i knen.'
 29.  De ro ju ditt folk och din arvedel, som du har frt ut med din
      stora kraft och din utrckta arm.
*05/10 Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 10 Kapitlet

                     De nya tavlorna.  Arons dd.
                 Avskiljandet av Levi stam.  Uppmaning
                     till lydnad mot Herrens bud.

  1.  P den tiden sade HERREN till mig: Hugg ut t dig tv
      stentavlor, likadana som de frra voro, och stig upp till mig p
      berget; gr dig och en ark av tr.
  2.  Och sedan jag har skrivit p tavlorna samma ord som stodo p de
      frra tavlorna, vilka du slog snder, skall du lgga dem i
      arken.
  3.  S gjorde jag d en ark av akacietr och hgg ut tv stentavlor,
      likadana som de frra voro.  Och jag steg upp p berget och hade
      med mig de tv tavlorna.
  4.  Och han skrev p tavlorna detsamma som var skrivet frra gngen,
      de tio ord som HERREN hade talat till eder p berget ur elden,
      den dag d I voren frsamlade dr.  Och HERREN gav dem t mig.
  5.  Sedan vnda jag mig om och steg ned frn berget och lade
      tavlorna i arken som jag hade gjort, och dr fingo de ligga,
      ssom HERREN hade bjudit mig.
  6.  Och Israels barn brto upp frn Beerot-Bene-Jaakan och tgade
      till Mosera.  Dr dog Aron och blev dr ocks begraven; och hans
      som Eleasar blev prst i hans stlle.
  7.  Drifrn brto de upp och tgade till Gudgoda, och frn Gudgoda,
      och frn Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik p
      vattenbckar.
  8.  P den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bra HERRENS
      frbundsark, till att st infr HERRENS ansikte och gra tjnst
      infr honom, och till att vlsigna i hans namn, ssom den har
      att gra nnu i dag.
  9.  Drfr fick Levi ingen lott eller arvedel jmte sina brder.
      HERREN r hans arvedel, ssom HERREN, din Gud, har sagt honom.
 10.  Och jag stannade p berget lika lnge som frra gngen, fyrtio
      dagar och fyrtio ntter; och HERREN hrde mig ocks denna gng:
      HERREN ville icke frdrva mig.
 11.  Och HERREN sade till mig: St upp och g stad framfr folket,
      och lt dem bryta upp, fr att de m komma in i och taga i
      besittning det land som jag med ed har lovat deras fder att
      giva dem.
 12.  Och nu Israel, var r det som HERREN, din Gud, fordrar av dig
      annat n att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar
      p hans vgar och lskar honom, och att du tjnar HERREN, din
      Gud, av allt ditt hjrta och av all din sjl,
 13.  s att du hller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver
      dig, p det att det m g dig vl?
 14.  Se, HERREN, din Gud, tillhr himlarna och himlarnas himmel,
      jorden och allt vad drp r;
 15.  men allenast vid dina fder fste sig HERREN och lskade dem;
      och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder
      bland alla folk, ssom I nu sjlva sen.
 16.  Omskren drfr edert hjrtas frhud, och varen icke lnge
      hrdnackade.
 17.  Ty HERREN, eder Gud, r gudarnas Gud och herrarnas Herre, den
      store, den vldige och fruktansvrde Guden, som icke har
      anseende till personen och icke tager mutor;
 18.  som skaffar den faderlse och nkan rtt, och som lskar
      frmlingen och giver honom mat och klder.
 19.  Drfr skolen ocks I lska frmlingen; I haven ju sjlva varit
      frmlingar i Egyptens land.
 20.  HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjna, och till
      honom skall du hlla dig, och vid hans namn skall du svrja.
 21.  Han r ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora
      och underbara grningar som du med egna gon har sett.
 22.  Sjuttio personer voro dina fder, som drogo ned till Egypten,
      men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik ssom himmelens
      stjrnor.
*05/11 Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 11 Kapitlet

                  Fortsatt uppmaning till lydnad mot
                             Herrens bud.

  1.  S skall du nu lska HERREN, din Gud, och hlla vad han bjuder
      dig hlla, hans stadgar och rtter och bud, alltid.
  2.  Och besinnen i dag -- jag talar nu icke om edra barn, som icke
      hava frnummit och sett det -- huru HERREN, eder Gud, har
      fostrat eder, besinnen hans storhet, hans starka hand och hans
      utrckta arm,
  3.  de tecken och grningar som han gjorde i Egypten, med Farao,
      konungen i Egypten, och med hela hans land,
  4.  och vad han gjorde med egyptiernas hr, med deras hstar och
      vagnar, huru han lt Rda havets vatten strmma ver dem, nr de
      frfljde eder, och huru HERREN d frgjorde dem, s att de nu
      icke mer ro till;
  5.  och vad han gjorde med eder i knen, nda till dess I kommen
      hit,
  6.  och vad han gjorde med Datan och Abiram, Eliabs, Rubens sons,
      sner, huru jorden ppnade sin mun och uppslukade dem med deras
      hus och deras tlt och allt levande som fljde dem, och detta
      mitt i hela Israel.
  7.  Ty I haven ju med egna gon sett alla de stora grningar som
      HERREN har gjort.
  8.  S hllen d alla de bud som jag i dag giver dig, p det att I
      med frimodighet mn kunna g in i och intaga det land dit I nu
      dragen, fr att taga det i besittning,
  9.  och p det att I mn lnge leva i det land som HERREN med ed har
      lovat edra fder att giva t dem och deras efterkommande, ett
      land som flyter av mjlk och honung.
 10.  Ty det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning, r
      icke ssom Egyptens land, varifrn I haven dragit ut, dr du
      mste trampa upp vatten till den sd du sdde, ssom man gr i
      en kkstrdgrd;
 11.  nej, det land dit I nu dragen, fr att taga det i besittning, r
      ett land med berg och dalar, som fr vatten att dricka genom
      himmelens regn,
 12.  ett land som HERREN, din Gud, lter sig vrda om, och p vilket
      HERRENS, din Guds, gon bestndigt vila, frn rets begynnelse
      till rets slut.
 13.  Om i nu hren de bud som jag i dag giver eder, s att I lsken
      HERREN, eder Gud, och tjnen honom av allt edert hjrta och av
      all eder sjl,
 14.  s skall jag giva t edert land regn i rtt tid, hstregn och
      vrregn, och du skall f inbrga din sd och ditt vin och din
      olja.
 15.  Och jag skall giva din boskap grs p din mark; och du skall ta
      och bliva mtt.
 16.  Men tagen eder till vara, lten icke edra hjrtan bliva
      frfrda, s att I viken av och tjnen andra gudar och
      tillbedjen dem;
 17.  ty d skall HERRENS vrede upptndas mot eder, och han skall
      tillsluta himmelen, s att regn icke faller och marken icke
      giver sin grda; och I skolen med hast bliva utrotade ur det
      goda land som HERREN vill giva eder.
 18.  S skolen I nu lgga dessa mina ord p edert hjrta och edert
      sinne, och I skolen binda dem ssom ett tecken p eder hand, och
      de skola vara ssom ett mrke p eder panna;
 19.  och I skolen lra edra barn dem, i det att du talar om dem, nr
      du sitter i ditt hus och nr du str upp.
 20.  och du skall skriva dem p drrposterna i ditt hus och p dina
      portar;
 21.  p det att I och edra barn mn lnge f bo i det land som HERREN
      med ed har lovat edra fder att giva dem, lika lnge som
      himmelen vlver sig ver jorden.
 22.  Ty om I hllen alla dessa bud som jag giver eder och gren efter
      dem, s att I lsken HERREN, eder Gud, och alltid vandren p
      hans vgar och hllen eder till honom,
 23.  d skall HERREN frdriva alla dessa folk fr eder, och I skolen
      underlgga eder folk som ro strre och mktigare n I.
 24.  Var ort eder fot betrder skall bliva eder.  Frn knen till
      Libanon, ifrn floden -- floden Frat -- nda till Vstra havet
      skall edert omrde strcka sig.
 25.  Ingen skall kunna st eder emot.  Fruktan och frskrckelse fr
      eder skall HERREN, eder Gud, lta komma ver hela det land I
      betrden, ssom han har lovat eder.
 26.  Se, jag frelgger eder i dag vlsignelse och frbannelse:
 27.  vlsignelse, om I hren HERRENS eder Guds, bud, som jag i dag
      giver eder,
 28.  och frbannelse, om I icke hren HERRENS, eder Guds, bud, utan
      viken av ifrn den vg jag i dag bjuder eder g och fljen efter
      andra gudar, som I icke knnen.
 29.  Och nr HERREN, din Gud, har ltit dig komma in i det land dit
      du nu gr, fr att taga det i besittning, skall du lta berget
      Gerissim bliva platsen fr vlsignelsen och berget Ebal platsen
      fr frbannelsen.
 30.  (Dessa berg ligga, ssom knt r, p andra sidan Jordan, bortom
      Vstra vgen, i hedmarkskananernas land, mitt emot Gilgal,
      bredvid Mores terebintlund.)
 31.  Ty I gn nu ver Jordan, fr att komma in i och taga i
      besittning det land som HERREN, eder Gud, vill giva eder; I
      skolen taga det i besittning och bo dr.
 32.  Hllen d alla de stadgar och rtter som jag i dag frelgger
      eder, och gren efter dem.
*05/12 Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 12 Kapitlet

                Gudstjnsten bunden vid en enda plats.
                        Varning fr avguderi.

  1.  Dessa ro de stadgar och rtter som I skolen hlla och iakttaga
      i det land som HERREN, dina fders Gud, har givit dig till
      besittning; s lnge I leven p jorden skolen I hlla dem.
  2.  I skolen i grund frda alla platser dr de folk som I
      frdriven hava hllit sin gudstjnst, vare sig detta har skett
      p hga berg och hjder eller ngonstdes under grna trd.
  3.  I skolen bryta ned deras altaren och sl snder deras stoder och
      brnna upp deras Aseror i eld och hugga ned deras gudabelten,
      och I skolen utrota deras namn frn sdana platser.
  4.  Nr I tillbedjen HERREN, eder Gud, skolen I icke gra ssom de,
  5.  utan den plats som HERREN, eder Gud, utvljer inom ngon av edra
      stammar till att dr fsta sitt namn, denna boning skolen I ska
      och dit skall du g.
  6.  Och dit skolen I fra edra brnnoffer och slaktoffer, eder
      tionde, vad edra hnder bra fram ssom offergrd, edra
      lftesoffer och frivilliga offer och det frstfdda av edra
      fkreatur och eder smboskap.
  7.  Och dr skolen I ta infr HERRENS, eder Guds, ansikte, och
      gldja eder med edert husfolk ver allt vad I haven frvrvat,
      allt varmed HERREN, din Gud, vara rttast;
  8.  I skolen d icke gra ssom vi nu gra hr, var och en vad honom
      tyckes vara rttast.
  9.  I haven ju nnu icke kommit till ro och till den arvedel som
      HERREN, din Gud, vill giva dig.
 10.  Men nr I haven gtt ver Jordan och bon i det land som HERREN,
      eder Gud, vill giva eder till arvedel, och nr han har ltit
      eder f ro fr alla edra fiender runt omkring, d att I bon i
      trygghet,
 11.  d skolen I till den plats som HERREN, eder Gud, utvljer till
      boning t sitt namn fra allt vad jag nu bjuder eder: edra
      brnnoffer och slaktoffer, eder tionde, vad edra hnder bra
      fram ssom offergrd, s ock alla de utvalda lftesoffer som I
      loven HERREN.
 12.  Och s skolen I gldja eder infr HERREN, eder Guds, ansikte,
      med edra sner och dttrar, edra tjnare och tjnarinnor, och
      med leviten som bor inom edra portar, ty han har ju ingen lott
      eller arvedel med eder.
 13.  Tag dig till vara fr att offra dina brnnoffer p ngon annan
      plats som kan falla din in;
 14.  nej, p den plats HERREN utvljer inom en av dina stammar, dr
      skall du offra dina brnnoffer, och dr skall du gra allt vad
      jag eljest bjuder dig.
 15.  Dock fr du, s mycket dig lyster, slakta och ta ktt inom
      vilken som helst av dina stder, i mn av den vlsignelse som
      HERREN, din Gud, giver dig.  Bde den som r oren och den som r
      ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
 16.  Men blodet skolen I icke frtra I skolen gjuta ut det p jorden
      ssom vatten.
 17.  Du fr allts icke hemma inom dina portar ta tionde av din sd,
      ditt vin och din olja, ej heller det frstfdda av dina
      fkreatur och din smboskap, ej heller ngot av de lftesoffer
      som du lovar, eller av dina frivilliga offer, eller av det din
      hand br fram ssom offergrd;
 18.  utan infr HERREN, din Guds, ansikte, p den plats som HERREN,
      din Gud, utvljer skall du ta sdant, med din son och din
      dotter, din tjnare och din tjnarinna, och med leviten som bor
      inom dina portar; och s skall du gldja dig infr HERRENS, din
      Guds, ansikte ver allt vad du har frvrvat.
 19.  Tag dig till vara fr att glmma bort leviten, s lnge du lever
      i ditt land.
 20.  Om du allts, nr HERREN, din Gud, har utvidgat ditt omrde,
      ssom han har lovat dig, tnker s: Jag vill ta ktt -- ifall
      det nu lyster fr dig att ta ktt -- s m du d ta ktt, s
      mycket dig lyster.
 21.  Om den plats som HERREN, din Gud, utvljer till att dr fsta
      sitt namn ligger fr avlgset fr dig, s m du, i enlighet med
      vad jag har bjudit dig, slakta av de fkreatur och av den
      smboskap som HERREN har givit dig, och ta drav hemma inom
      dina portar, s mycket av din lyster.
 22.  Men du skall ta p samma stt som man ter gasell- eller
      hjortktt; bde den som r oren och den som r ren m ta drav.
 23.  Allenast skall du vara stndaktig i att icke frtra blodet; ty
      blodet r sjlen, och sjlen skall du icke frtra med kttet.
 24.  Du skall icke frtra det; du skall gjuta ut det p jorden ssom
      vatten.
 25.  Du skall icke frtra det, p det att det m g dig vl och dina
      barn efter dig, nr du gra vad rtt r i HERRENS gon.
 26.  Men de heliga gvor som du vill bra fram, och dina lftesoffer,
      dem skall du fra med dig till den plats som HERREN utvljer.
 27.  Och av dina brnnoffer skall du offra bde kttet och blodet p
      HERRENS, din Guds, altare.  Av dina slaktoffer dremot skall vl
      blodet gjutas ut p HERRENS, din Guds, altare, men kttet m du
      ta.
 28.  Alla dessa bud som jag giver dig skall du hlla och hra, fr
      att det m g dig vl och dina barn efter dig, till evig tid,
      nr du gr var gott och rtt r i HERRENS, din Guds, gon.
 29.  Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk till vilka du nu
      kommer, fr att frdriva dem fr dig, nr du allts har
      frdrivit dessa och bosatt dig i deras land,
 30.  tag dig d till vara fr att bliva snrjd, s att du efterfljer
      dem, sedan de hava blivit frgjorda fr dig; frga icke efter
      deras gudar, s att du sger: P vad stt hllo dessa folk sin
      gudstjnst?  S vill ocks jag gra.
 31.  Nej, p det sttet skall icke du gra, nr du tillbeder HERREN,
      din Gud, ty allt som r en styggelse fr HERREN, och som han
      hatar, det hava de gjort till sina gudars ra; ja, de g s
      lngt att de brnna upp sina sner och dttrar i eld t sina
      gudar.

 32.  Allt vad jag bjuder eder, det skolen I hlla och gra.  Du skall
      icke lgga ngot drtill och icke taga ngot drifrn.
*05/13 Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 13 Kapitlet

                     Om frfrelse till avguderi.

  1.  Om en profet eller en som har drmmar uppstr bland dig, och han
      utlovar t dig ngot tecken eller under,
  2.  och sedan det tecken eller under, verkligen intrffar, varom han
      talade med dig, i det att han sade: Lt oss efterflja och
      tjna andra gudar, som I icke knnen,
  3.  s skall du nd icke hra p den profetens ord eller p den
      drmmaren, ty HERREN, eder Gud, stter eder drmed allenast p
      prov, fr att frnimma om I lsken HERREN, eder Gud, av allt
      edert hjrta och av all eder sjl.
  4.  HERREN, eder Gud, skolen I efterflja, honom skolen I frukta,
      hans bud skolen I hlla, hans rst skolen I hra, honom skolen I
      tjna, och till honom skolen I hlla eder.
  5.  Men den profeten eller drmmaren skall ddas, ty han predikade
      avfall frn HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens
      land och frlossat dig ur trldomshuset; och han ville frfra
      dig till att vergiva den vg som HERREN, din Gud, har bjudit
      dig att vandra.  Du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
  6.  Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter,
      eller hustrun i din famn, eller din vn som r fr dig ssom
      ditt eget liv, om ngon av dessa i hemlighet vill frleda dig, i
      det han sger: Lt oss g stad och tjna andra gudar, som
      varken du eller dina fder hava knt
  7.  -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nra dig eller
      fjrran ifrn dig, frn jordens ena nda till den andra --
  8.  s skall du icke gra honom till viljes eller hra p honom.  Du
      skall icke visa honom ngon skonsamhet eller hava misskund och
      undseende med honom,
  9.  utan du skall drpa honom: frst skall din egen hand lyftas mot
      honom fr att dda honom, och sedan hela folkets hand.
 10.  Och du skall stena honom till dds, drfr att han skte frfra
      dig till att vergiva HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur
      Egyptens land, ur trldomshuset.
 11.  Och hela Israel skall hra detta och frukta, och man skall sedan
      icke mer gra ngot sdant ont bland dig.
 12.  Om du fr hra att man i ngon av de stder, som HERREN vill
      giva dig till att bo i, berttar
 13.  att mn hava uppsttt bland dig, onda mn som frfra invnarna
      i sin stad, i det att de sga: Lt oss g stad och tjna andra
      gudar, som I icke knnen,
 14.  s skall du noga underska och rannsaka och efterforska; om det
      d befinnes vara sant och visst att en sdan styggelse har
      blivit frvad bland dig,
 15.  s skall du sl den stadens invnare med svrdsegg; du skall
      giva den och allt vad dri r till spillo; ocks boskapen dr
      skall du sl med svrdsegg.
 16.  Och allt byte du fr dr skall du samla ihop mitt p torget, och
      drefter skall du brnna upp staden i eld, med allt byte du fr
      dr, ssom ett heloffer t HERREN, din Gud; den skall bliva en
      grushg fr evrdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
 17.  Lt intet av det tillspillogivna lda vi din hand, p det att
      HERREN m vnda sig ifrn sin vredes gld och lta barmhrtighet
      vederfaras dig och frbarma sig ver dig och frka dig, ssom
      han med ed har lovat dina fder att gra,
 18.  om du nmligen hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller
      alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gr vad rtt r i
      HERRENS, din Guds, gon.
*05/14 Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 14 Kapitlet

                Frbjudna sorgetecken.  Rena och orena
                            djur.  Tionde.

  1.  I ren Herrens, eder Guds, barn.  I skolen icke rista ngra
      mrken p eder eller gra eder skalliga ovanfr pannan fr ngon
      dd;
  2.  ty du r ett folk som r helgat t Herren, din Gud, och dig
      har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framfr alla
      andra folk p jorden.
  3.  Du skall icke ta ngot som r en styggelse.
  4.  Dessa ro de fyrfotadjur som I fn ta: fkreatur, fr och
      getter, hjort,
  5.  gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och
      semer,
  6.  alla de fyrfotadjur som hava klvar och hava dem helkluvna
      i tv hlfter, och som idissla; sdana fyrfotadjur fn I
      ta.
  7.  Men dessa skolen I icke ta av de idisslande djuren och av
      dem som hava genomkluvna klvar: kamelen, haren och klippdassen,
      ty de idissla vl, men de hava icke klvar, de skola glla fr
      eder som orena;
  8.  svinet, ty det har vl klvar, men det idisslar icke, det skall
      glla fr eder ssom orent.  Av dessa djurs ktt skolen I icke
      ta, ej heller skolen I komma vid deras dda kroppar.
  9.  Detta r vad I fn ta av allt det som lever i vattnet: allt det
      som har fenor och fjll fn I ta.
 10.  Men intet som icke har fenor och fjll skolen I ta; det skall
      glla fr eder s som orent.
 11.  Alla rena fglar fn I ta.
 12.  Men dessa fglar skolen I icke ta: rnen, lammgamen, havsrnen,
 13.  raafgeln, falken, gladan med dess arter,
 14.  alla slags korpar efter deras arter,
 15.  strutsen tahemasfgeln, fiskmsen, hken med dess arter,
 16.  ugglan, uven tinsemetfgeln,
 17.  pelikanen, asgamen, dykfgeln,
 18.  hgern, regnpiparen med dess arter, hrfgeln och fldermusen.
 19.  Alla flygande smdjur skola ock glla fr eder ssom orena, de
      skola icke tas.
 20.  Men alla rena flygande djur fn I ta.
 21.  I skolen icke ta ngot sjlvdtt; t frmlingen som bo inom
      dina portar m du giva sdant, och han m ta det; eller ock m
      du slja det t en utlnning.  Ty du r ett folk som r helgat
      HERREN, din Gud.

      Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.

 22.  Tionde skall du giva av all sdesgrda som fr vart r vxer p
      din ker,
 23.  och du skall ta den infr Herrens, din Guds, ansikte, p den
      plats som han utvljer till boning t sitt namn: tionden av din
      sd, ditt vin och din olja, s ock din frstfdda av dina
      fkreatur och din smboskap; ty du skall lra att frukta Herren,
      din Gud, alltid.
 24.  Men om vgen r dig fr lng, s att du icke frmr fra det
      dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utvljer till att
      dr fsta sitt namn ligger fr avlgset fr dig -- d nu Herren,
      din Gud, vlsigna dig --
 25.  s m du slja det och knyta in penningarna och taga dem med dig
      och g till den plats som Herren, din Gud, utvljer.
 26.  Och du m kpa fr penningarna vadhelst dig lyster fkreatur
      eller smboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad
      du eljest kan stunda; och s skall du hlla mltid dr infr
      HERRENS, din Guds, ansikte och gldja dig med ditt husfolk.
 27.  Och leviten som bor inom dina portar skall du d icke glmma
      bort, ty han har ingen lott eller arvedel jmte dig.
 28.  Vid slutet av vart tredje r skall du avskilja all tionde av vad
      du har ftt i avkastning under det ret och lgga upp det inom
      dina stder.
 29.  Och sedan skall leviten f komma, han som ingen lott eller
      arvedel har jmte dig, s ock frmlingen och den faderlse och
      nkan som bo inom dina portar; och d skola ta och bliva
      mtta.  S skall du gra, fr att Herren din Gud, m vlsigna dig
      i alla dina hnders verk, i allt vad du gr.
*05/15 Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 15 Kapitlet

                Frir.  Det frstfdda bland husdjuren.

  1.  Vart sjunde r skall du lta vara ett frir.
  2.  Och s skall frhlla sig med det friret: Var lngivare som har
      lnat ngot t sin nsta skall d eftersknka sin fordran.  Han
      fr d icke krva sin nsta och broder, ty ett HERRENS frir
      har d blivit utlyst.
  3.  En utlnning m du krva, men om du har ngot att fordra av din
      broder, skall du eftersknka det.
  4.  Dock borde rtteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren
      skall rikligen vlsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill
      giva dig till besittning, ssom din arvedel,
  5.  allenast du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla
      dessa bud som jag i dag giver dig och gr efter dem.
  6.  Ty Herren, din Gud, skall vlsigna dig, ssom han har lovat dig;
      och du skall giva ln t mnga folk, men sjlv skall du icke
      behva lna av ngon, och du skall rda ver mnga folk, men de
      skola icke rda ver dig.
  7.  Om ngon fattig finnes hos dig, en av dina brder inom ngon av
      dina stder, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, s
      skall du icke frstocka ditt hjrta och tillsluta din hand fr
      denne din fattige broder,
  8.  utan du skall grna ppna din hand fr honom och grna lna
      honom vad han behver i sin brist.
  9.  Tag dig till vara, s att icke den onda tanken uppstr i ditt
      hjrta: Det sjunde ret, friret, r nra, och att du s ser
      med ont ga p din fattige broder och icke giver honom ngot;
      han kan d ropa ver dig till Herren, och s kommer synd att
      vila p dig.
 10.  Grna skall du giva t honom, och ditt hjrta skall icke vara
      motvilligt, nr du giver t honom, ty fr en sdan gvas skull
      skall Herren, din Gud, vlsigna dig i alla dina verk, i allt vad
      du fretager dig.
 11.  Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, drfr bjuder jag dig
      och sger: Du skall grna ppna din hand fr din broder, fr de
      arma och fattiga som du har i ditt land.
 12.  Om ngon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna,
      har slt sig till dig och tjnat dig i sex r, s skall du p
      det sjunde ret slppa honom fri ur din tjnst;
 13.  och nr du slpper honom fri ur din tjnst, skall du icke lta
      honom g med tomma hnder.
 14.  Du skall fastmer frse honom med gvor frn din hjord, frn din
      loge och frn din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har
      vlsignat dig skall du giva honom.
 15.  Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
      land, och att Herren, din Gud, har frlossat dig; drfr bjuder
      jag dig detta i dag.
 16.  Men om s skulle hnda, att han sger till dig att han icke vill
      lmna dig, drfr att han lskar dig och ditt hus, eftersom han
      har haft det gott hos dig,
 17.  s skall du taga en syl och sticka den genom hans ra in i
      drren; drefter skall han vara din trl evrdligen.  Med din
      tjnarinna skall du gra p samma stt.
 18.  Du skall icke tycka det vara hrt att du mste slppa din
      tjnare fri ur din tjnst; i sex r har han ju berett dig
      dubbelt s stor frmn som ngon avlnad legodrng.  S skall
      Herren, din Gud, vlsigna dig i allt vad du gr.
 19.  Allt frstftt av hankn, som fdes bland dina fkreatur och din
      smboskap, skall du helga t Herren, din Gud; du skall icke vid
      ditt arbete begagna det som r frstftt bland dina fkreatur,
      icke heller skall du klippa ullen p det som r frstftt bland
      din smboskap.
 20.  Infr Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk fr
      vart r ta det p den plats som Herren utvljer.
 21.  Men om djuret har ngot lyte, om det r halt eller blint eller
      har ngot annat ont lyte, s skall du icke offra det t Herren,
      din Gud.
 22.  Inom dina stder m du d ta det; bde den som r oren och den
      som r ren m ta drav, ssom vore det gasell- eller hjortktt.
 23.  Men blodet skall du icke frtra; du skall gjuta ut det p
      jorden ssom vatten.
*05/16 Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 16 Kapitlet

               De tre stora hgtiderna.  Domare.  Aseror
                             och stoder.

  1.  Tag i akt mnaden Abib och hll Herrens, din Guds, pskhgtid;
      ty i mnaden Abib frde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om
      natten.
  2.  Du skall d slakta pskoffer t Herren.  din Gud, av smboskap
      och fkreatur, p den plats som Herren utvljer till boning t
      sitt namn.
  3.  Du skall icke ta ngot syrat drtill; i sju dagar skall du ta
      osyrat brd drtill, betryckets brd.  Ty med hast mste du draga
      ut ur Egyptens land.  I alla dina livsdagar m du drfr komma
      ihg den dag d du drog ut ur Egyptens land.
  4.  I sju dagar m man icke se ngon surdeg hos dig, i hela ditt
      land; och av det som du slaktar om aftonen p den frsta dagen
      skall intet ktt lmnas kvar ver natten till morgonen.
  5.  Du fr icke slakta pskoffret inom vilken som helst av de stder
      som Herren, din Gud, vill giva dig,
  6.  utan du skall g till den plats som Herren, din Gud, utvljer
      till boning t sitt namn, och dr skall du slakta pskoffret om
      aftonen, nr solen gr ned den tid p dagen, d den drog ut ur
      Egypten.
  7.  Och du skall koka det och ta det p den plats som Herren, din
      Gud, utvljer; sedan m du om morgonen vnda tillbaka och g hem
      till dina hyddor.
  8.  I sex dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen r
      Herrens, din Guds, hgtidsfrsamling; d skall du icke gra
      ngot arbete.
  9.  Sju veckor skall du rkna t dig; frn den dag d man begynner
      skra sden skall du rkna sju veckor.
 10.  Drefter skall du hlla Herrens, din Guds, veckohgtid och bra
      fram din hands frivilliga gva, som du m giva efter rd och
      lgenhet, alltefter mttet av den vlsignelse som Herren, din
      Gud, har givit dig.
 11.  Och infr Herrens, din Guds, ansikte skall du gldja dig p den
      plats som Herren, din Gud, utvljer till boning t sitt namn, du
      sjlv med din son och din dotter, din tjnare och tjnarinna,
      och med leviten som bor inom dina portar, och frmlingen, den
      faderlse och nkan som du har hos dig.
 12.  Och du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i
      Egypten, och s hlla dessa stadgar och gra efter dem.
 13.  Lvhyddohgtiden skall du hlla, i sju dagar, nr du inbrgar
      avkastningen av din loge och av din vinpress.
 14.  Och du skall gldja dig vid denna din hgtid, med din son och
      din dotter, din tjnare och din tjnarinna, med leviten, med
      frmlingen, den faderlse och nkan som bo inom dina portar.
 15.  I sju dagar skall du hlla Herrens, din Guds, hgtid, p den
      plats som Herren utvljer; ty Herren, din Gud, skall vlsigna
      dig i all den avkastning du fr och i dina hnders alla verk,
      och du skall vara uppfylld av gldje.
 16.  Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
      Herrens, din Guds, ansikte, p den plats som han utvljer: vid
      det osyrade brdets hgtid, vid veckohgtiden och vid
      lvhyddohgtiden.  Men med tomma hnder skall ingen trda fram
      infr Herrens ansikte,
 17.  utan var och en skall: giva vad hans hand frmr, alltefter
      mttet av den vlsignelse som Herren, din Gud, har givit dig.
 18.  Domare och tillsyningsmn skall du tillstta t dig inom alla de
      stder som Herren, din Gud, vill giva dig, fr dina srskilda
      stammar; de skola dma folket med rttvis dom.
 19.  Du skall icke vrnga rtten och icke hava anseende till
      personen; och du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de
      visas gon och frvrida de rttfrdigas sak.
 20.  Rttfrdighet, rttfrdighet skall du eftertrakta, fr att du m
      leva och taga i besittning det land som Herren, din Gud, vill
      giva dig.
 21.  Du skall icke plantera t dig Aseror av ngot slags trd, vid
      sidan av Herrens, din Guds, altare, det som du skall gra t
      dig;
 22.  icke heller skall du resa t dig ngon stod, ty sdant hatar
      Herren, din Gud.
*05/17 Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 17 Kapitlet

                 Straff fr avguderi.  Freskrifter om
                         domare och konungar.

  1.  Du skall icke offra t Herren, din Gud, ngot djur av
      fkreaturen eller av smboskapen, som har ngot lyte eller ngot
      annat fel, ty sdant r en styggelse fr Herren, din Gud.
  2.  Om bland dig, inom ngon av de stder som Herren, din Gud, vill
      giva dig, ngon man eller kvinna befinnes gra vad ont r i
      Herrens, din Guds, gon, i det att han vertrder hans frbund,
  3.  och gr stad och tjnar andra gudar och tillbeder dem, eller
      ock solen eller mnen eller himmelens hela hrskara, mot mitt
      bud,
  4.  och detta bliver berttat fr dig, s att du fr hra drom, d
      skall du noga underska saken; om det d befinnes vara sant och
      visst att en sdan styggelse har blivit frvad i Israel,
  5.  s skall du fra den man eller den kvinna som har gjort denna
      onda grning ut till din stadsport det m nu vara en man eller
      en kvinna-och stena den skyldige till dds.
  6.  Efter tv eller tre vittnens utsago skall han ddas; ingen skall
      dmas till dden efter allenast ett vittnes utsago.
  7.  Frst skall vittnenas hand lyftas mot honom fr att dda honom,
      och sedan hela folkets hand: du skall skaffa bort ifrn dig vad
      ont r.
  8.  Om det i ngot fall bliver dig fr svrt att sjlv dma i en
      blodssak eller i en rttsfrga eller i ett misshandlingsml
      eller verhuvud i ngon sak varom man tvistar i dina portar, s
      skall du-st upp och begiva dig till den plats som HERREN, din
      Gud, utvljer,
  9.  och g till de levitiska prsterna, och till den som p den
      tiden r domare; dem skall du frga, och de skola frkunna fr
      dig vad som r rtt.
 10.  Och i enlighet med vad de frkunna fr dig dr, p den plats som
      Herren utvljer.  skall du gra; du skall i alla stycken hlla
      och gra vad de lra dig.
 11.  Efter den lag som de lra dig, och efter den dom som de avkunna
      fr dig skall du gra.  Frn det som de frkunna fr dig skall du
      icke vika av, vare sig till hger eller till vnster.
 12.  Men om ngon gr sig skyldig till den frmtenheten att icke
      vilja lyssna till prsten, som str och gr tjnst dr infr
      Herren, din Gud, eller till domaren, s skall den mannen d: du
      skall skaffa bort ifrn Israel vad ont r.
 13.  Och allt folket skall hra det och frukta, och de skola icke mer
      gra sig skyldiga till sdan frmtenhet.

 14.  Nr du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill giva dig,
      och du tager det i besittning och bor dr om du d sger: Jag
      vill stta en konung ver mig, ssom alla folk omkring mig
      hava,
 15.  s skall du till konung ver dig stta den som Herren, din Gud,
      utvljer.  En av dina brder skall du stta till konung ver dig;
      du fr icke stta till konung ver dig en utlndsk man, som icke
      r din broder.
 16.  Men han m icke skaffa sig hstar i mngd, och icke snda sitt
      folk tillbaka till Egypten fr att skaffa de mnga hstarna, ty
      Herren har ju sagt till eder: I skolen icke mer tervnda denna
      vg.
 17.  Icke heller skall han skaffa sig hustrur i mngd, p det att
      hans hjrta icke m bliva avflligt; och icke heller skall han
      skaffa sig alltfr mycket silver och guld.
 18.  Och nr han har blivit uppsatt p sin konungatron, skall han
      hmta denna lag frn de levitiska prsterna och taga en avskrift
      drav t sig i en bok.
 19.  Och den skall han hava hos sig och lsa i den i alla sina
      livsdagar, fr att han m lra att frukta Herren, sin Gud, s
      att han hller alla denna lags ord och dessa stadgar och gr
      efter dem.
 20.  S skall han gra, fr att hans hjrta icke m frhva sig ver
      hans brder, och fr att han icke m vika av ifrn buden, vare
      sig till hger eller till vnster; p det att han och hans sner
      m lnge regera; sitt rike, bland Israels folk.
*05/18 Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 18 Kapitlet

                    Prsternas inkomster.  Hednisk
                   vidskepelse och falska profeter.

  1.  De levitiska prsterna, hela Levi stam, skola ingen lott eller
      arvedel hava med det vriga Israel; av HERRENS eldsoffer och
      hans arvedel skola de hava sitt underhll.
  2.  De skola icke hava ngon arvedel bland sina brder; Herren r
      deras arvedel, ssom han har sagt dem.
  3.  Och detta skall vara vad prsterna hava rtt att f av folket,
      av dem som offra ett slaktoffer, vare sig av fkreaturen eller
      av smboskapen: man skall giva prsten bogen, kkstyckena och
@c "skd-46": vmmen
      vommen.
  4.  Frstlingen av din sd, ditt vin och din olja, och frstlingen
      av dina frs ull skall du giva honom.
  5.  Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar,
      fr att han och hans sner alltid skola st och gra tjnst i
      Herrens namn.
  6.  Och om leviten vill komma frn ngon av dina stder, inom vilken
      han vistas ngonstdes i Israel, s m det st honom fritt att
      komma, ssom honom lyster, till den plats som Herren utvljer,
  7.  och han m d gra tjnst i HERRENS, sin Guds, namn, likasom
      alla hans brder, leviterna, som st dr infr HERRENS ansikte.
  8.  De skola alla hava lika mycket till sitt underhll, oberknat
      vad ngon kan ga genom frsljning av sitt fdernearv.
  9.  Nr du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig,
      skall du icke lra dig att gra efter hedningarnas styggelser.
 10.  Hos dig m icke finnas ngon som lter sin son eller dotter g
      genom eld, eller som befattar sig med trolldom eller
      teckentydning eller svartkonst eller hxeri,
 11.  ingen som frehar besvrjelsekonster, ingen som frgar andar,
      eller som r en spman, eller som sker rd hos de dda.
 12.  Ty en styggelse fr Herren r var och en som gr sdant, och fr
      sdana styggelsers skull frdriver HERREN, din Gud, dem fr dig.
 13.  Du skall vara ostrafflig infr HERREN, din Gud.
 14.  Hedningarna som du nu frdriver lyssna vl till sdana som va
      teckentydning och trolldom, men dig har HERREN, din Gud, icke
      tillstatt sdant.
 15.  En profet bland ditt folk, av dina brder, en som r mig lik,
      skall HERREN, din Gud, lta uppst t dig; honom skolen I lyssna
      till.
 16.  Det skall bliva alldeles ssom du begrde av HERREN, din Gud,
      vid Horeb, den dag d I voren dr frsamlade och du sade: Lt
      mig icke vidare hra HERRENS, min Guds, rst, och lt mig slippa
      att lngre se denna stora eld, p det att jag icke m d.
 17.  Och HERREN sade till mig: De hava rtt i vad de hava talat.
 18.  En profet skall jag lta uppst t dem bland deras brder, en
      som r dig lik, och jag skall lgga mina ord i hans mun, och han
      skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.
 19.  Och om ngon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt
      namn, s skall jag sjlv utkrva det av honom.
 20.  Men den profet som r s frmten, att han i mitt namn talar vad
      jag icke har bjudit honom tala, eller som talar i andra gudars
      namn, den profeten skall d.
 21.  Och om du sger vid dig sjlv: 'Huru skola vi knna igen det som
      icke r talat av HERREN?',
 22.  s m du veta: nr profeten talar i HERRENS namn, och det som
      han har talat icke sker och icke intrffar, d r detta ngot
      som HERREN icke har talat; i frmtenhet har d profeten talat
      det; du skall icke frukta fr honom.
*05/19 Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 19 Kapitlet

                   Fristder.  Rmrken.  Vittnesml.

  1.  Nr HERREN, din Gud, har utrotat de folk vilkas land HERREN, din
      Gud, vill giva dig, och nr du har frdrivit dem och bosatt dig
      i deras stder och i deras hus,
  2.  d skall du avskilja t dig tre stder i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
  3.  Du skall frstta vgarna till dem i gott skick t dig; och du
      skall dela i tre delar det landomrde som HERREN, din Gud, giver
      dig till arvedel.  S skall du gra, fr att var och en som har
      drpt ngon m kunna fly dit.
  4.  Och under fljande villkor m en drpare fly till ngon av dem
      och s bliva vid liv; om ngon ddar sin nsta utan vett och
      vilja, och utan att frut hava burit hat till honom
  5.  -- ssom nr ngon gr med sin nsta ut i skogen fr att hugga
      ved, och hans hand hugger till med yxan fr att flla trdet,
      och jrnet d far av skaftet och trffar den andre, s att denne
      dr -- d m en sdan fly till ngon av dessa stder och s
      bliva vid liv.
  6.  Detta vare stadgat, fr att blodshmnaren, om han i sitt hjrtas
      vrede frfljer drparen, icke m hinna upp honom, ifall vgen
      r fr lng, och sl ihjl honom, fastn han icke hade frtjnat
      dden, eftersom han icke frut hade burit hat till den andre.
  7.  Drfr r det som jag bjuder dig och sger: Tre stder skall du
      avskilja t dig.
  8.  Och nr HERREN, din Gud, utvidgar ditt omrde, ssom han med ed
      har lovat dina fder, och giver dig allt det land som han har
      sagt att han skulle giva t dina fder --
  9.  om du d hller och gr efter alla dessa bud som jag i dag giver
      dig, s att du lskar HERREN, din Gud, och alltid vandrar p
      hans vgar, d skall du lgga nnu tre stder till dessa tre,
 10.  fr att oskyldigt blod icke m utgjutas i ditt land, det som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel, och blodskuld s
      komma att vila p dig.
 11.  Men om ngon br hat till sin nsta och lgger sig i frst fr
      honom och verfaller honom och slr honom till dds, och sedan
      flyr till ngon av dessa stder,
 12.  d skola de ldste i hans stad snda bort och hmta honom
      drifrn och lmna honom i blodshmnarens hand, och han skall
      d.
 13.  Du skall icke visa honom ngon skonsamhet, utan du skall skaffa
      bort ifrn Israel skulden fr den oskyldiges blod, fr att det
      m g dig vl.
 14.  Du skall icke flytta din nstas rmrke, ngot rmrke som
      frfderna hava satt upp i den arvedel du fr i det land som
      HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning.
 15.  Det r icke nog att allenast ett vittne trder upp mot ngon
      angende ngon missgrning eller synd, vad det nu m vara fr en
      synd som ngon kan hava begtt.  Efter tv eller efter tre
      vittnens utsago skall var sak avgras.
 16.  Om ett orttfrdigt vittne trder upp mot ngon fr att vittna
      mot honom angende ngon frbrytelse,
 17.  s skola bda parterna trda fram infr HERRENS ansikte, infr
      de mn som p den tiden ro prster och domare.
 18.  Och domarna skola noga underska saken; om d vittnet befinnes
      vara ett falskt vittne, som har burit falskt vittnesbrd mot sin
      broder,
 19.  s skolen I lta detsamma vederfaras honom som han hade
      tilltnkt sin broder: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
 20.  Och det vriga folket skall hra det och frukta, och man skall
      icke vidare gra ngot sdant ont bland eder.
 21.  Du skall icke visa honom ngon skonsamhet: liv fr liv, ga for
      ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot.
*05/20 Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 20 Kapitlet

                             Krigslagar.

  1.  Om du drager ut i krig mot dina fiender, och du d fr se hstar
      och vagnar och ett folk som r strre n du.  s skall du dock
      icke frukta fr dem, ty HERREN, din Gud, r med dig, han som har
      frt dig upp ur Egyptens land.
  2.  Nr I d stn frdiga att g i striden, skall prsten trda fram
      och tala till folket;
  3.  han skall sga till dem: Hr, Israel!  I stn nu frdiga att g
      i strid mot edra fiender.  Edra hjrtan vare icke frsagda;
      frukten icke och ngslens icke, och varen icke frskrckta fr
      dem,
  4.  ty HERREN, eder Gud, gr sjlv med eder; till att strida fr
      eder mot edra fiender och giva eder seger.
  5.  Och tillsyningsmnnen skola tala till folket och sga: Om ngon
      finnes hr, som har byggt sig ett nytt hus, men nnu icke invigt
      det, s m han vnda tillbaka hem, fr att icke.  om han faller
      i striden, en annan m komma att inviga det.
  6.  Och om ngon finnes hr, som har planterat en vingrd, men nnu
      icke ftt skrda ngon frukt drav, s m han vnda tillbaka
      hem, fr att icke, om han faller i striden, en annan m komma
      att hmta frsta skrden av den.
  7.  Och om ngon finnes hr, som har trolovat sig med en kvinna, men
      nnu icke tagit henne till sig, s m han vnda tillbaka hem,
      fr att icke om han faller i striden, en annan man m taga henne
      till sig.
  8.  Vidare skola tillsyningsmnnen tala till folket och sga: Om
      ngon finnes hr, som fruktar och har ett frsagt hjrta, s m
      han vnda tillbaka hem, fr att icke ocks hans brders hjrtan
      m bliva uppfyllda av rddhga, ssom hans eget hjrta r.
  9.  Och nr tillsyningsmnnen s hava talat till folket, skola
      hvitsmn tillsttas var hrens avdelningar, till att g i
      spetsen fr folket.
 10.  Nr du kommer till ngon stad fr att belgra den, skall du
      frst tillbjuda den fred.
 11.  Om den d giver dig ett fridsamt svar och ppnar sina portar fr
      dig, s skall allt folket som finnes dr bliva arbetspliktigt t
      dig och vara dina tjnare.
 12.  Men om den icke vill hava fred med dig, utan vill fra krig mot
      dig, s m du belgra den.
 13.  Och om HERREN, din Gud, d giver den i din hand, skall du sl
      allt mankn dr med svrdsegg.
 14.  Men kvinnorna och barnen och boskapen och allt annat som finnes
      i staden, allt rov du fr dr, skall du hava ssom ditt byte;
      och du m d njuta av det rov som HERREN.  din Gud, lter dig
      taga frn dina fiender.
 15.  S skall du gra med alla de stder som ro mer avlgsna frn
      dig, och som icke hra till dessa folks stder.
 16.  Men i de stder som tillhra dessa folk, och som HERREN, din
      Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke lta ngot som
      anda har bliva vid liv,
 17.  utan du skall giva dem alla till spillo: hetiterna och
      amorerna, kananerna och perisserna, hiverna och jebuserna,
      ssom HERREN din Gud, har bjudit dig.
 18.  S skall du gra, fr att de icke m lra eder att bedriva alla
      de styggelser som de sjlva hava bedrivit till sina gudars ra,
      och s komma eder att synda mot HERREN, eder Gud.
 19.  Om du mste lnge belgra en stad fr att ervra och intaga den,
      s skall du icke frstra trden dromkring genom att hja din
      yxa mot dem; du m ta av deras frukt, men du skall icke hugga
      ned dem; trden p marken ro ju icke mnniskor som skola
      belgras av dig.
 20.  Men de trd om vilka du vet att de icke bra tbar frukt, dem m
      du frstra och hugga ned fr att av dem bygga blverk mot den
      fientliga staden, till dess att den faller
*05/21 Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 21 Kapitlet

                Mord av obekant grningsman.  ktenskap
                 med fngen kvinna.  Frstfdslortt.
                Vanartig son.  Hngd missddares kropp.

  1.  Om i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning
      en ihjlslagen mnniska ptrffas liggande p marken, och man
      icke vet vem som har ddat honom,
  2.  s skola dina ldste och dina domare g ut och mta upp
      avstndet frn platsen dr den ihjlslagne ptrffas till de
      stder som ligga dr runt omkring.
  3.  Och de ldste i den stad som ligger nrmast denna plats skola
      taga en kviga som icke har blivit begagnad till arbete, och som
      icke ssom dragare har gtt under ok.
  4.  Och de ldste i staden skola fra kvigan ned till en dalgng som
      icke har varit pljd eller besdd; och dr i dalen skola de
      krossa nacken p kvigan.
  5.  Och prsterna, Levi sner, skola trda fram, ty dem har HERREN,
      din Gud, utvalt till att gra tjnst infr honom och till att
      vlsigna i HERRENS namn, och ssom de bestmma skola alla
      tvister och alla misshandlingsml behandlas.
  6.  Och alla de ldste i den staden, de som bo nrmast platsen dr
      den ihjlslagne ptrffades, skola tv sina hnder ver kvigan
      p vilken man hade krossat nacken i dalen;
  7.  och de skola betyga och sga: Vra hnder hava icke utgjutit
      detta blod, och vra gon hava icke sett ddet.
  8.  Frlt ditt folk Israel, som du har frlossat, HERRE, och lt
      icke oskyldigt blod komma ver ngon i ditt folk Israel.  S
      bliver denna blodskuld dem frlten.
  9.  Du skall skaffa bort ifrn dig skulden fr det oskyldiga blodet,
      ty du skall gra vad rtt r i HERRENS gon.
 10.  Om HERREN, din Gud, nr du drager ut i krig mot dina fiender,
      giver dem i din hand, s att du tager fngar,
 11.  och du d bland fngarna fr se ngon skn kvinna som du fster
      dig vid, och som du vill taga till hustru t dig,
 12.  s skall du fra henne in i ditt hus, och hon skall raka sitt
      huvud och ansa sina naglar.
 13.  Och hon skall lgga av de klder hon bar ssom fnge och skall
      bo i ditt hus och f begrta sin fader och sin moder en mnads
      tid; drefter m du g in till henne och kta henne, s att hon
      bliver din hustru.
 14.  Och om du sedan icke mer finner behag i henne, s m du lta
      henne g vart hon vill; du fr icke slja henne fr
      penningar.  Du fr icke heller behandla henne ssom trlinna, d
      du nu har krnkt henne.
 15.  Om en man har tv hustrur, en som han lskar och en som han
      frsmr, och bda hava ftt honom sner, svl den han lskar
      som den han frsmr, och hans frstfdde son till den frsmdda,
 16.  s fr mannen icke, nr han t sina sner utskiftar sin egendom
      ssom arv, giva frstfdslortten t sonen till den lskar, till
      frfng fr sonen till den han frsmr, d nu denne r den
      frstfdde,
 17.  utan han skall ssom sin frstfdde erknna sonen till den
      frsmdda och giva honom dubbel lott av allt vad han ger.  Ty
      denne r frstlingen av hans kraft; honom tillhr
      frstfdslortten.
 18.  Om ngon har en vanartig och uppstudsig son, som icke lyssnar
      till sin faders och sin moders ord, och som, fastn de tukta
      honom, nd icke hr p dem,
 19.  s skola hans fader och hans moder taga honom och fra honom ut
      till de ldste i staden, till stadens port.
 20.  Och de skola sga till de ldste i staden: Denne vr son r
      vanartig och uppstudsig och vill icke lyssna till vra ord, utan
      r en frossare och drinkare.
 21.  D skall allt folket i staden stena honom till dds: du skall
      skaffa bort ifrn dig vad ont r.  Och hela Israel skall hra det
      och frukta.
 22.  Om p ngon vilar en sdan synd som frtjnar dden, och han s
      bliver ddad och du hnger upp honom p tr,
 23.  s skall den dda kroppen icke lmnas kvar p tret ver natten,
      utan du skall begrava den p samma dag, ty en Guds frbannelse
      r den som har blivit upphngd; och du skall icke orena det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
*05/22 Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 22 Kapitlet

               Freskrifter om hjlpsamhet, mildhet mot
                       djur m. m.  Kyskhetsbrott.

  1.  Om du ser din broders oxe eller fr g vilse, skall du icke
      undandraga dig att taga vara p djuret; du skall fra det
      tillbaka till din broder.
  2.  Och om din broder icke bor i din nrhet, eller om du icke vet
      vem det r, s skall du taga djuret in i ditt hus, och det skall
      vara hos dig, till dess din broder frgar efter det; d skall du
      lmna det tillbaka t honom.
  3.  P samma stt skall du gra med hans sna, p samma stt med
      hans klder, och p samma stt skall du gra med allt annat som
      din broder kan hava frlorat, och som du hittar; du fr icke
      draga dig undan.
  4.  Om du ser din broders sna eller oxe falla p vgen, skall du
      icke undandraga dig att bist djuret; du skall hjlpa honom att
      resa upp det.
  5.  En kvinna skall icke bra vad till en man hr, ej heller skall
      en man stta p sig kvinnoklder; ty var och en som s gr r en
      styggelse fr HERREN, din Gud.
  6.  Om du p din vg trffar p ett fgelbo, i ngot trd eller p
      marken, med ungar eller gg i, och modern ligger p ungarna
      eller p ggen, s skall du icke taga bde modern och ungarna.
  7.  Du skall lta modern flyga och taga allenast ungarna; s skall
      du gra, fr att det m g dig vl och du m lnge leva.
  8.  Nr du bygger ett nytt hus, skall du frse taket med brstvrn,
      fr att du icke m draga blodskuld ver ditt hus, om ngon
      faller ned drifrn.
  9.  Du skall icke, fr att f tv slags skrd i din vingrd, s sd
      dri, p det att icke alltsammans, bde vad du har stt och vad
      sjlva vingrden avkastar, m hemfalla till helgedomen.
 10.  Du skall icke plja med oxe och sna tillsammans.
 11.  Du skall icke klda dig i tyg av olika garn, av ull och lin
      tillsammans.
 12.  Du skall gra dig tofsar i de fyra hrnen p verkldnaden som
      du hljer dig i.
 13.  Om en man har tagit sig en hustru och gtt in till henne, men
      sedan fr motvilja mot henne,
 14.  och d pbrdar henne skamliga ting och sprider ut ont rykte om
      henne och sger: Denna kvinna tog jag till hustru; men nr jag
      lg hos henne, fann jag icke tecknen till att hon var jungfru,
 15.  s skola flickans fader och moder taga tecknen till att flickan
      var jungfru och bra dem ut till de ldste i staden, dr de
      sitta i porten.
 16.  Och flickans fader skall sga till de ldste: Jag gav min
      dotter till hustru t denne man, men han har ftt motvilja mot
      henne.
 17.  Och nu pbrdar han henne skamliga ting och sger: 'Jag har icke
      funnit tecknen till att din dotter var jungfru'; men hr ro
      tecknen till att min dotter var jungfru.  Och de skola breda ut
      kldet infr de ldste i staden.
 18.  D skola de ldste i staden taga mannen och tukta honom.
 19.  Och de skola lgga honom att bta hundra siklar silver, vilka
      han skall giva t flickans fader, drfr att han har spritt ut
      ont rykte om en jungfru i Israel.  Och hon skall vara hans
      hustru, och han fr icke skilja sig frn henne, s lnge han
      lever.
 20.  Men om det var sanning, om tecknen till att flickan var jungfru
      icke funnos,
 21.  d skall man fra ut flickan utanfr drren till hennes faders
      hus, och mnnen i staden skola stena henne till dds drfr att
      hon har gjort vad som var en galenskap i Israel, d hon bedrev
      otukt i sin faders hus: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont
      r.
 22.  Om en man ertappas med att ligga hos en kvinna som r en annan
      mans kta hustru, s skola bda d, bde mannen som lg hos
      kvinnan, och jmvl kvinnan: du skall skaffa bort ifrn Israel
      vad ont r.
 23.  Om en jungfru r trolovad med en man, och en annan man trffar
      henne i staden och lgrar henne,
 24.  s skolen I fra dem bda ut till stadens port och stena dem
      till dds, flickan, drfr att hon icke ropade p hjlp i
      staden, och mannen, drfr att han krnkte en annans trolovade:
      du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
 25.  Men om det var ute p marken som mannen trffade den trolovade
      flickan, och han dr tog henne med vld och lgrade henne, s
      skall mannen som lgrade henne ensam d.
 26.  Men flickan skall du icke gra ngot, flickan har icke begtt
      ngon synd som frtjnar dden; utan det r med denna sak, ssom
      nr en man verfaller en annan och drper honom.
 27.  Ty d det var ute p marken som han trffade den trolovade
      flickan, kan hon hava ropat, utan att ngon fanns dr, som kunde
      frlsa henne.

 28.  Om dremot en man trffar en jungfru som icke r trolovad, och
      han tager fatt henne och lgrar henne, och de ertappas,
 29.  s skall mannen som lgrade flickan giva t flickans fader
      femtio siklar silver och taga henne sjlv till sin hustru,
      drfr att han har krnkt henne; han fr icke skilja sig frn
      henne, s lnge han lever.

 30.  Ingen skall taga sin faders hustru och lyfta p sin faders
      tcke.
*05/23 Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 23 Kapitlet

                   Freskrifter om renhet i HERRENS
               frsamling och i lgret.  Lag om frrymda
                 slavar.  Frbud mot tempelboleri och
               ocker.  Lften.  Druv- och axplockning p
                             annans mark.

  1.  Ingen som r snpt, vare sig genom krossning eller genom
      stympning, skall komma in i HERRENS frsamling.
  2.  Ingen som r fdd i ktenskapsbrott eller blodskam skall komma
      in i HERRENS frsamling; icke ens den som i tionde led r
      avkomling av en sdan skall komma in i HERRENS frsamling.
  3.  Ingen ammonit eller moabit skall komma in i HERRENS frsamling;
      icke ens den som i tionde led r avkomling av en sdan skall
      ngonsin komma in i HERRENS frsamling --
  4.  detta drfr att de icke kommo eder till mtes med mat och dryck
      p vgen, nr I drogen ut ur Egypten, och drfr att han mot dig
      lejde, Bileam, Beors son, frn Petor i Aram-Naharaim, fr att
      denne skulle frbanna dig.
  5.  Men HERREN, din Gud, ville icke hra p Bileam, utan HERREN, din
      Gud, frvandlade frbannelsen till vlsignelse fr dig, ty
      HERREN, din Gud, lskade dig.
  6.  Du skall aldrig, i all din tid, frga efter deras vlfrd och
      lycka.
  7.  Edomen skall dremot icke fr dig vara en styggelse, ty han r
      din broder.  Egyptiern skall icke heller fr dig vara en
      styggelse, ty i hans land har du bott ssom frmling.
  8.  Barn som fdas av dessa i tredje led m komma in i HERRENS
      frsamling.
  9.  Nr du drager ut mot dina fiender och slr lger, skall du taga,
      dig till vara fr allt vad orent r.
 10.  Om bland dig finnes ngon som icke r ren, drigenom att ngot
      har hnt honom under natten, s skall han g ut till ngot
      stlle utanfr lgret; han fr icke komma in i lgret.
 11.  Och mot aftonen skall han bada sig i vatten, och nr solen gr
      ned, fr han g in i lgret.  --
 12.  Du skall hava en srskild plats utanfr lgret, dit du kan g
      avsides.
 13.  Och du skall jmte annat som du br hava en pinne, och nr du
      vill stta dig drute, skall du med den grva en grop och sedan
      ter tcka ver din uttmning.
 14.  Ty HERREN, din Gud, vandrar fram i ditt lger fr att hjlpa dig
      och giva dina fiender i ditt vld; drfr skall ditt lger vara
      heligt, s att han icke hos dig ser ngot som vcker hans leda
      och frdenskull vnder sig bort ifrn dig.
 15.  En trl som har flytt till dig frn sin herre skall du icke
      utlmna till hans herre.
 16.  Han skall f stanna hos dig, mitt ibland dig, p det stlle som
      han utvljer inom ngon av dina stder, var han finner fr gott;
      och du skall icke frtrycka honom.
 17.  Ingen tempeltrna skall finnas bland Israels dttrar, och ingen
      tempelbolare bland Israels sner.
 18.  Du skall icke bra skkoln och hundpenningar in i HERRENS, din
      Guds, hus, till gldande av ngot lfte; ty det ena som det
      andra r en styggelse fr HERREN, din Gud.
 19.  Du skall icke taga rnta av din broder, varken p penningar
      eller p livsmedel eller p ngot annat varp rnta kan tagas.
 20.  Av utlnningen m du taga rnta, men icke av din broder, p det
      att HERREN, din Gud, i allt vad du fretager dig, m vlsigna
      dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i besittning.
 21.  Om du har gjort ett lfte t HERREN, din Gud, skall du icke
      drja att infria det, ty HERREN, din Gud, skall frvisso utkrva
      det av dig, och synd kommer att vila p dig.
 22.  Men om du underlter att gra ngot lfte, s kommer icke
      drigenom synd att vila p dig.
 23.  Vad dina lppar hava talat skall du hlla och gra, i enlighet
      med det frivilliga lfte du har givit HERREN, din Gud, och
      uttalat med din mun.
 24.  Nr du kommer in i din nstas vingrd, fr du dr ta druvor,
      s mycket dig lyster, till dess du bliver mtt, men du fr icke
      lgga ngot i ditt krl.
 25.  Nr du kommer in p din nstas sdesflt, fr du plocka ax med
      din hand, men med skra fr du icke komma vid din nstas sd.
*05/24 Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 24 Kapitlet

                    Frnskild hustru.  Nygift man.
                   Freskrifter angende pantning,
               mnniskotjuvnad, spetlska.  De fattigas
                              rtt m. m.

  1.  Om en man har tagit sig en hustru och ktat henne, men hon sedan
      icke lngre finner nd fr hans gon, drfr att han hos henne
      har funnit ngot som vcker hans leda, och om han frdenskull
      har skrivit skiljebrev t henne och givit henne det i handen och
      skickat bort henne frn sitt hus,
  2.  och kvinnan sedan, nr hon har lmnat hans hus, gr stad och
      bliver en annans hustru,
  3.  och nu ocks denne andre man fr motvilja mot henne och skriver
      skiljebrev t henne och giver henne det i handen och skickar
      henne bort ifrn sitt hus, eller om denne andre man som har
      tagit henne till sin hustru dr,
  4.  d fr icke hennes frste man, som skickade bort henne, ter
      taga henne till sin hustru, sedan hon har ltit orena sig, ty
      detta vore en styggelse infr HERREN; du skall icke draga synd
      ver det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till arvedel.
  5.  Om en man nyligen har tagit sig hustru, behver han icke g i
      krigstjnst, ej heller m ngon annan tjnstgring lggas
      honom.  Han skall vara fri ett r fr att stanna hemma och gldja
      den hustru han har tagit.
  6.  Man skall icke taga handkvarnen eller ens kvarnens versten i
      pant, ty den s gr tager livet i pant.
  7.  Om en man befinnes hava stulit ngon av sina brder, Israels
      barn, och han behandlar denne ssom trl eller sljer honom, s
      skall tjuven d: du skall skaffa bort ifrn dig vad ont r.
  8.  Tag dig till vara, s att du, nr ngon bliver angripen av
      spetlska, noga hller och gr allt som de levitiska prsterna
      lra eder.  Vad jag har bjudit dem skolen I hlla och gra.
  9.  Kom ihg vad HERREN, din Gud, gjorde med Mirjam p vgen, nr I
      drogen ut ur Egypten.
 10.  Om du giver ngot ln t din nsta, s skall du icke g in i
      hans hus och taga pant av honom.
 11.  Du skall stanna utanfr, och mannen som du har lnat t skall
      bra ut panten till dig.
 12.  Och om det r en fattig man, s skall du icke hava hans pant
      till tcke, nr du ligger och sover.
 13.  Du skall giva honom panten tillbaka, nr solen gr ned, s att
      han kan hava sin mantel p sig nr han ligger och sover, och s
      vlsigna dig; och detta skall lnda dig till rttfrdighet infr
      HERREN, din Gud.
 14.  Du skall icke gra en arm och fattig daglnare ortt, evad han
      r en dina brder, eller han r en av frmlingarna som ro hos
      dig i ditt land, inom dina portar.
 15.  Samma dag han har gjort sitt arbete skall du giva honom hans ln
      och icke lta solen g ned drver, eftersom han r arm och
      lngtar efter sin ln; han kan eljest ropa ver dig till HERREN,
      och s kommer synd att vila p dig.
 16.  Frldrarna skola icke ddas fr sina barns skull och barnen
      skola icke ddas fr sina frldrars skull; var och en skall
      lida dden genom sin egen synd.
 17.  Du skall icke vrnga rtten fr frmlingen eller den faderlse,
      och en nkas klder skall du icke taga i pant;
 18.  du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egypten,
      och att HERREN, din Gud, har frlossat dig drifrn; drfr
      bjuder jag dig att iakttaga detta.
 19.  Om du, nr du inbrgar skrden p din ker, glmmer en krve
      kvar p kern, skall du icke g tillbaka fr att hmta den, ty
      den skall tillhra frmlingen, den faderlse och nkan.  Detta
      skall du iakttaga, fr att HERREN, din Gud, m vlsigna dig i
      alla dina hnders verk.
 20.  Nr du har slagit ned dina oliver, skall du icke sedan genomska
      grenarna; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen den
      faderlse och nkan.
 21.  Nr du har avbrgat din vingrd, skall du sedan icke gra ngon
      efterskrd; vad dr finnes kvar skall tillhra frmlingen, den
      faderlse och nkan.
 22.  Du skall komma ihg att du sjlv har varit en trl i Egyptens
      land; drfr bjuder jag dig att iakttaga detta.
*05/25 Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 25 Kapitlet

               Freskrifter angende avstraffning infr
                   domstol, mildhet mot arbetsdjur,
                 svgerktenskap, mtt och vikt m. m.
                            Amaleks skuld.

  1.  Om en tvist uppstr mellan mn, och de komma infr rtta, fr
      att man dr skall dma mellan dem, s skall man fria den
      oskyldige och flla den skyldige.
  2.  Om d den skyldige dmes till hudflngning, skall domaren
      befalla honom att lgga sig ned, och skall i sin syn lta giva
      honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet.
  3.  Fyrtio slag fr han giva honom, men icke mer, s att din
      broder icke bliver vanrad i dina gon, drigenom att man giver
      honom oskligt mnga slag, flera n som sades.
  4.  Du skall icke binda munnen till p oxen som trskar.
  5.  Nr brder bo tillsammans, och en av dem dr barnls, d skall
      den ddes hustru icke gifta sig med ngon frmmande man utom
      slkten; hennes svger skall g in till henne och taga henne
      till hustru, och s kta henne i sin broders stlle.
  6.  Och den frste son hon fder skall upptaga den dde broderns
      namn, fr att dennes namn icke m utplnas ur Israel.
  7.  Men om mannen icke vill taga sin svgerska till kta, s skall
      svgerskan g upp i porten, till de ldste, och sga: Min svger
      vgrar att upprtthlla sin broders namn i Israel; han vill icke
      kta mig i sin broders stlle.
  8.  D skola de ldste i staden dr han bor kalla honom till sig och
      tala med honom.  Om han d str fast och sger: Jag vill icke
      taga henne till kta,
  9.  s skall hans svgerska trda fram till honom infr de ldstes
      gon och draga skon av hans fot och spotta honom i ansiktet och
      betyga och sga: S gr man med den man som icke vill uppbygga
      sin broders hus.
 10.  Och hans hus skall sedan i Israel heta den barfotades hus.
 11.  Om tv mn trta med varandra, och den enes hustru kommer fr
      att hjlpa sin man mot den andre, nr denne slr honom, och hon
      drvid rcker ut sin hand och fattar i hans blygd,
 12.  s skall du hugga av henne handen, utan att visa henne ngon
      skonsamhet.
 13.  Du skall icke hava tv slags vikt i din pung, ett strre slag
      och ett mindre,
 14.  ej heller skall du i ditt hus hava tv slags efa-mtt, ett
      strre och ett mindre.
 15.  Full och riktig vikt skall du hava, fullmligt och riktigt
      efa-mtt skall du ock hava, fr att du m lnge leva i det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig.
 16.  Ty en styggelse fr HERREN, din Gud, r var och en som s gr,
      var och en som gr ortt.
 17.  Kom ihg vad Amalek gjorde mot dig p vgen, nr I drogen ut ur
      Egypten,
 18.  huru han, utan att frukta Gud, gick emot dig p vgen och slog
      din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du
      var trtt och utmattad.
 19.  Drfr, nr HERREN, din Gud, har ltit dig f ro fr alla dina
      fiender runt omkring, i det land som HERREN, din Gud, vill giva
      dig till besittning ssom din arvedel, skall du s utplna
      minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
      himmelen.  Frgt icke detta.
*05/26 Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 26 Kapitlet

                       Frstlingsfrukt.  Tionde.

  1.  Nr du du kommer in i det land som HERREN, din Gud, vill giva
      dig till arvedel, och du tager det i besittning och bor dr,
  2.  d skall du taga frstling av all markens frukt, av vad du fr i
      avkastning av landet som HERREN, din Gud, vill giva dig, och
      lgga detta i en korg och g drmed till den plats som HERREN,
      din Gud, utvljer till boning t sitt namn.
  3.  Och du skall g till den som p den tiden r prst och sga till
      honom: Jag frklarar i dag fr HERREN, din Gud, att jag har
      kommit in i det land som HERREN med ed har lovat vra fder att
      giva oss.
  4.  Och prsten skall taga korgen ur din hand och stta den ned
      infr HERRENS, din Guds, altare.
  5.  Och du skall betyga och sga infr HERRENS, din Guds, ansikte:
      Min fader var en hemls aram, som drog ned till Egypten och
      bodde dr ssom frmling med en ringa hop, och dr blev av honom
      ett stort, mktigt och talrikt folk.
  6.  Men sedan behandlade egyptierna oss illa och frtryckte oss och
      lade hrt arbete p oss.
  7.  D ropade vi till HERREN, vra fders Gud, och HERREN hrde vr
      rst och sg vrt lidande och vr vedermda och vrt betryck.
  8.  Och HERREN frde oss ut ur Egypten med stark hand och utrckt
      arm, med stora och fruktansvrda grningar, med tecken och
      under.
  9.  Och han lt oss komma hit och gav oss detta land, ett land som
      flyter av mjlk och honung.
 10.  Och hr br jag nu fram frstlingen av frukten p den mark som
      du, HERRE, har givit mig.  Och du skall stta korgen ned infr
      HERRENS, din Guds, ansikte och tillbedja infr HERRENS, din
      Guds, ansikte.
 11.  Och ver allt det goda som HERREN, din Gud har givit t dig och
      ditt hus skall du gldja dig, och jmte dig leviten och
      frmlingen som bor hos dig.
 12.  Nr du under det tredje ret, tionderet, har lagt av all tionde
      av vad du d har ftt i avkastning och givit den t leviten,
      frmlingen, den faderlse och nkan, och de hava tit drav inom
      dina portar och blivit mtta,
 13.  d skall du s sga infr HERRENS, din Guds, ansikte: Jag har
      nu frt bort ur mitt hus det heliga, och jag har givit det t
      leviten och frmlingen, t den faderlse och nkan, alldeles
      ssom du har bjudit mig; jag har icke vertrtt eller frgtit
      ngot av dina bud.
 14.  Jag t intet drav, nr jag hade sorg, och jag frde icke bort
      ngot drav, nr jag var oren, ej heller anvnde jag ngot drav
      fr ngon dd.  Jag har lyssnat till HERRENS, min Guds, rst; jag
      har i alla stycken gjort ssom du har bjudit mig.
 15.  Skda nu ned frn din heliga boning, himmelen, och vlsigna ditt
      folk Israel och det land som du har givit oss, ssom du med ed
      lovade vra fder, ett land som flyter av mjlk och honung.
 16.  I dag bjuder dig HERREN, din Gud, att gra efter dessa stadgar
      och rtter; du skall hlla dem och gra efter dem av allt ditt
      hjrta och av all din sjl.
 17.  Du har i dag hrt HERREN frklara att han vill vara din Gud, och
      att du skall vandra p hans vgar och hlla hans stadgar och bud
      och rtter och lyssna till hans rst.
 18.  Och HERREN har i dag hrt dig frklara att du vill vara hans
      egendomsfolk, ssom han har sagt till dig, och att du vill hlla
      alla hans bud;
 19.  p det att han ver alla folk som han har gjort m upphja dig
      till lov, bermmelse och ra, och p det att du m vara ett folk
      som r helgat t HERREN, din Gud, ssom han har sagt.
*05/27 Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 27 Kapitlet

                Lagens stenar.  Frbannelsen p berget
                                Ebal.

  1.  Och Mose och de ldste i Israel bjdo folket och sade: Hllen
      alla de bud som jag i dag giver eder.
  2.  Och nr I kommen ver Jordan, in i det land som HERREN, din Gud,
      vill giva dig, d skall du resa t dig stora stenar och bestryka
      dem med kalk.
  3.  P dessa skall du, nr du har gtt ver floden, skriva alla
      denna lags ord, fr att du m komma in i det land som HERREN,
      din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjlk och honung,
      ssom HERREN, dina fders Gud, har lovat dig.
  4.  Och nr I haven gtt ver Jordan, skolen I p berget Ebal resa
      dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du
      skall bestryka dem med kalk.
  5.  Och du skall dr t HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett
      altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med ngot jrn.
  6.  Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och
      du skall p det offra brnnoffer t HERREN, din Gud.
  7.  Du skall dr ock offra tackoffer och skall ta och gldja dig
      infr HERRENS, din Guds.  ansikte.
  8.  Och du skall p stenarna skriva alla denna lags ord, klart och
      tydligt.
  9.  Och Mose och de levitiska prsterna talade till hela Israel och
      sade: Var stilla och hr, Israel!  I dag har du blivit HERRENS,
      din Guds, folk.
 10.  S skall du d hra HERRENS, din Gud rst och gra efter hans
      bud och stadgar, som jag i dag giver dig.
 11.  Och Mose bjd folket p den dagen och sade:
 12.  Dessa stammar skola st och vlsigna folket p berget Gerissim,
      nr I haven gtt ver Jordan: Simeon, Levi, Juda.  Isaskar,
      Josef och Benjamin.
 13.  Och dessa skola st och uttala frbannelsen p berget Ebal:
      Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.
 14.  Och leviterna skola taga till orda och skola med hg rst infr
      var man i Israel sga s:
 15.  Frbannad vare den man som gr ett belte, skuret eller gjutet,
      en styggelse fr HERREN, ett verk av en konstarbetares hnder,
      och som sedan i hemlighet stter upp det.  Och allt folket skall
      svara och sga: Amen.
 16.  Frbannad vare den som visar frakt fr sin fader eller sin
      moder.  Och allt folket skall sga: Amen.
 17.  Frbannad vare den som flyttar sin nstas rmrke.  Och allt
      folket skall sga: Amen.
 18.  Frbannad vare den som leder en blind vilse p vgen.  Och allt
      folket skall sga: Amen.
 19.  Frbannad vare den som vrnger rtten fr frmlingen, den
      faderlse och nkan.  Och allt folket skall sga: Amen.
 20.  Frbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han
      lyfter p sin faders tcke.  Och allt folket skall sga: Amen.
 21.  Frbannad vare den som beblandar sig med ngot djur Och allt
      folket skall sga: Amen.
 22.  Frbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter
      eller sin moders dotter.  Och allt folket skall sga: Amen.
 23.  Frbannad vare den som ligger hos sin svrmoder.  Och allt folket
      skall sga: Amen.
 24.  Frbannad vare den som lnnligen mrdar sin nsta.  Och allt
      folket skall sga: Amen.
 25.  Frbannad vare den som tager mutor fr att sl ihjl en oskyldig
      och utgjuta hans blod.  Och allt folket skall sga: Amen.
 26.  Frbannad vare den som icke hller denna lags ord och icke gr
      efter dem.  Och allt folket skall sga: Amen.
*05/28 Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 28 Kapitlet

                     Vlsignelse och frbannelse.

  1.  Om du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller alla hans
      bud, som jag i dag giver dig, och gr efter dem, s skall
      HERREN, din Gud, upphja dig ver alla folk p jorden.
  2.  Och alla dessa vlsignelser skola d komma ver dig och trffa
      dig nr du hr HERRENS, din Guds, rst:
  3.  Vlsignad skall du vara i staden, och vlsignad skall du vara p
      marken.
  4.  Vlsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och
      din boskaps frukt, dina fkreaturs avfda och din smboskaps
      avel.
  5.  Vlsignad skall din korg vara, och vlsignat ditt baktrg.
  6.  Vlsignad skall du vara vid din ingng.  och vlsignad skall du
      vara vid din utgng.
  7.  Nr dina fiender resa sig upp mot dig, skall HERREN lta dem
      bliva slagna av dig; p en vg skola de draga ut mot dig, men p
      sju vgar skola de fly fr dig.
  8.  HERREN skall bjuda vlsignelsen vara med dig i dina visthus och
      i allt vad du fretager dig; han skall vlsigna dig i det land
      som HERREN, din Gud, vill giva dig.
  9.  HERREN skall upphja dig till ett folk som r helgat t honom,
      ssom han med ed har lovat dig, om du hller HERRENS, din Guds,
      bud och vandrar p hans vgar.
 10.  Och alla folk p jorden skola se att du r uppkallad efter
      HERRENS namn; och de skola frukta dig.
 11.  Och HERREN skall giva dig verfld och lycka i ditt livs frukt
      och i din boskaps frukt och i din marks frukt, i det land som
      HERREN med ed har lovat dina fder att giva dig.
 12.  HERREN skall ppna fr dig sitt rika frrdshus, himmelen, till
      att giva t ditt land regn i rtt tid, och till att vlsigna
      alla dina hnders verk; och du skall giva ln t mnga folk, men
      sjlv skall du icke behva lna av ngon.
 13.  Och HERREN skall gra dig till huvud och icke till svans, du
      skall alltid ligga ver och aldrig ligga under, om du hr
      HERRENS, din Guds, bud, som jag i dag giver dig, fr att du
      skall hlla och gra efter dem,
 14.  och om du icke viker av, vare sig till hger eller till vnster,
      frn ngot av alla de bud som jag i dag giver eder, s att du
      fljer efter andra gudar och tjnar dem.
 15.  Men om du icke hr HERRENS, din Guds, rst och icke hller alla
      hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig, och gr efter
      dem, s skola alla dessa frbannelser komma ver dig och trffa
      dig:
 16.  Frbannad skall du vara i staden, och frbannad skall du vara p
      marken.
 17.  Frbannad skall din korg vara, och frbannat ditt baktrg.
 18.  Frbannad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt, dina
      fkreaturs avfda och din smboskaps avel.
 19.  Frbannad skall du vara vid din ingng, och frbannad skall du
      vara vid din utgng.
 20.  HERREN skall snda ver dig frbannelse, frvirring och npst,
      vad det n m vara som du fretager dig, till dess du frgres
      och med hast frgs, fr ditt onda vsendes skull, d du nu har
      vergivit mig.
 21.  HERREN skall lta dig bliva ansatt av pest, till dess han har
      utrotat dig ur det land dit du nu kommer, fr att taga det i
      besittning.
 22.  HERREN skall sl dig med trande sjukdom, feber och hetta, med
      brand och med svrd, med sot och rost; och av sdant skall du
      frfljas, till dess du frgs.
 23.  Och himmelen ver ditt huvud skall vara ssom koppar, och jorden
      under dig skall vara ssom jrn.
 24.  Damm och stoft skall vara det regn HERREN giver t ditt land;
      frn himmelen skall det komma ned ver dig, till dess du
      frgres.
 25.  HERREN skall lta dig bliva slagen av dina fiender; p en vg
      skall du draga ut mot dem, men p sju vgar skall du fly fr
      dem; och du skall bliva en varnagel fr alla riken p jorden.
 26.  Och dina ddas kroppar skola bliva mat t alla himmelens fglar
      och t markens djur, och ingen skall skrmma bort dem.
 27.  HERREN skall sl dig med Egyptens bulnader och med blder, med
      skabb och skorv, s att du icke skall kunna botas.
 28.  HERREN skall sl dig med vanvett och blindhet och
      sinnesfrvirring.
 29.  Du skall famla mitt p ljusa dagen, ssom en blind famlar i
      mrkret, och du skall icke lyckas finna vgen; frtryck allenast
      och plundring skall du utst i all din tid, och ingen skall
      frlsa dig.
 30.  Du skall trolova dig med en kvinna, men en annan man skall sova
      hos henne; du skall bygga ett hus, men icke f bo dri; du skall
      plantera en vingrd, men icke f skrda dess frukt.
 31.  Din oxe skall slaktas infr dina gon, men du skall icke f ta
      av den; din sna skall i din syn rvas ifrn dig och icke givas
      tillbaka t dig; dina fr skola komma i dina fienders vld, och
      ingen skall hjlpa dig.
 32.  Dina sner och dttrar skola komma i frmmande folks vld, och
      dina gon skola se det och frsmkta av lngtan efter dem
      bestndigt, men du skall icke frm gra ngot drvid.
 33.  Frukten av din mark och av allt ditt arbete skall frtras av
      ett folk som du icke knner; frtryck allenast och vervld
      skall du lida i all din tid.
 34.  Och du skall bliva vanvettig av de ting du skall se fr dina
      gon.
 35.  HERREN skall sl dig med svra bulnader p knn och ben, ja,
      ifrn fotbladet nda till hjssan, s att du icke skall kunna
      botas.
 36.  HERREN skall fra dig och den konung som du stter ver dig bort
      till ett folk som varken du eller dina fder hava knt, och dr
      skall du f tjna andra gudar, gudar av tr och sten.
 37.  Och du skall bliva ett freml fr hpnad, ett ordsprk och en
      visa bland alla de folk till vilka HERREN skall fra dig.
 38.  Mycken sd skall du fra ut p kern, men litet skall du
      inbrga, ty grshoppor skola frtra den.
 39.  Vingrdar skall du plantera och skall arbeta i dem, men intet
      vin skall du f att dricka och intet att lgga i frvar, ty
      maskar skola ta upp allt.
 40.  Olivplanteringar skall du hava verallt inom ditt land, men med
      oljan skall du icke f smrja din kropp, ty oliverna skola falla
      av.
 41.  Sner och dttrar skall du fda, men du skall icke f behlla
      dem, ty de skola draga bort i fngenskap.
 42.  Alla dina trd och din marks frukt skall ohyra taga i
      besittning.
 43.  Frmlingen som bor hos dig skall hja sig ver dig, allt mer och
      mer, men du skall stiga ned, allt djupare och djupare.
 44.  Han skall giva ln t dig, och du skall icke giva ln t
      honom.  Han skall bliva huvudet, och du skall bliva svansen.
 45.  Alla dessa frbannelser skola komma ver dig och frflja dig
      och trffa dig, till dess du frgres, drfr att du icke hrde
      HERRENS, din Guds, rst och icke hll de bud och stadgar som han
      har givit dig.
 46.  De skola komma ver dig ssom tecken och under, och ver dina
      efterkommande till evig tid.
 47.  Eftersom du icke tjnade HERREN, din Gud, med gldje och
      hjrtans lust, medan du hade verfld p allt,
 48.  skall du f tjna fiender som HERREN skall snda mot dig, under
      hunger och trst och nakenhet och brist p allt; och han skall
      lgga ett jrnok p din hals, till dess han har frgjort dig.
 49.  HERREN skall skicka ver dig ett folk fjrran ifrn, ifrn
      jordens nda.  likt rnen i sin flykt,
 50.  ett folk vars sprk du icke frstr, ett folk med grym uppsyn,
      utan frsyn fr de gamla och utan misskund med de unga.
 51.  Det skall ta upp frukten av din boskap och frukten av din mark,
      till dess du frgres, ty det skall icke lmna kvar t dig vare
      sig sd eller vin eller olja, icke dina fkreaturs avfda eller
      dina frs avel, till dess det har gjort slut p dig.
 52.  Och det skall trnga dig i alla dina portar, till dess dina hga
      och fasta murar, som du frtrstade p, falla i hela ditt
      land.  Ja, det skall trnga dig i alla dina portar ver hela ditt
      land, det land som HERREN, din Gud, har givit dig.
 53.  Och d skall du ndgas ta din egen livsfrukt, kttet av dina
      sner och dttrar, dem som HERREN, din Gud, har givit dig.  I
      sdan nd och sdant trngml skall din fiende frstta dig.
 54.  En man hos dig, som levde i veklighet och stor yppighet, skall
      d s missunnsamt se p sin broder och p hustrun i sin famn och
      p de barn han nnu har kvar,
 55.  att han icke skall vilja t ngon av dem dela med sig av sina
      barns ktt, ty han ter det sjlv, eftersom han icke har ngot
      annat kvar.  I sdan nd och sdant trngml skall din fiende
      frstta dig i alla dina portar.
 56.  En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sdan
      yppighet och veklighet, att hon icke ens frskte stta sin fot
      p jorden, hon skall d s missunnsamt se p mannen i sin famn
      och p sin son och sin dotter,
 57.  att hon missunnar dem efterbrden som kommer fram ur hennes liv,
      och barnen som hon fder; ty d hon nu lider brist p allt
      annat, skall hon sjlv i hemlighet ta detta.  I sdan nd och
      sdant trngml skall din fiende frstta dig i dina portar.
 58.  Om du icke hller alla denna lags ord, som ro skrivna i denna
      bok, och gr efter dem, s att du fruktar detta hrliga och
      fruktansvrda namn HERREN, din Gud,
 59.  s skall HERREN snda underliga plgor ver dig och dina
      efterkommande, stora och lngvariga plgor, svra och lngvariga
      krankheter.
 60.  Han skall lta komma ver dig alla Egyptens sjukdomar, som du
      fruktar fr, och de skola anstta dig.
 61.  Och allahanda andra krankheter och plgor, om vilka icke r
      skrivet i denna lagbok, skall HERREN ock lta g ver dig, till
      dess du frgres.
 62.  Och allenast en ringa hop skall bliva kvar av eder, i stllet
      fr att I frut haven varit talrika ssom stjrnorna p
      himmelen; s skall det g dig, drfr att du icke hrde HERRENS.
      din Guds, rst.
 63.  Och det skall ske, att likasom HERREN frut frjdade sig ver
      eder nr han fick gra eder gott och frka eder, s skall
      HERREN nu frjda sig ver eder, nr han utrotar och frgr
      eder.  Och I skolen ryckas bort ur det land dit du nu kommer, fr
      att taga det i besittning.
 64.  Och HERREN skall frstr dig bland alla folk, ifrn jordens ena
      nda till den andra, och dr skall du tjna andra gudar, som
      varken du eller dina fder hava knt, gudar av tr och sten.
 65.  Och bland de folken skall du icke f ngon ro eller ngon vila
      fr din fot; HERREN skall dr giva dig ett bvande hjrta och
      frtvinande gon och en frsmktande sjl.
 66.  Och ditt liv skall synas dig likasom hnga p ett hr; du skall
      knna fruktan bde natt och dag och icke vara sker fr ditt
      liv.
 67.  Om morgonen skall du sga: Ack att det vore afton!, och om
      aftonen skall du sga: Ack att det vore morgon!  Sdan fruktan
      skall du knna i ditt hjrta, och sdana ting skall du se fr
      dina gon.
 68.  Och HERREN skall fra dig tillbaka till Egypten p skepp, p den
      vg om vilken jag sade dig: Du skall icke se den mer.  Och dr
      skolen I ndgas bjuda ut eder till salu t edra fiender, till
      trlar och trlinnor; men ingen skall finnas, som vill kpa.
*05/29 Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 29 Kapitlet

                       Frmaningstal av Mose.

  1.  Dessa ro frbundets ord, det frbunds som HERREN bjd Mose att
      sluta med Israels barn i Moabs land, ett annat frbund n det
      som han hade slutit med dem p Horeb.
  2.  Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: I haven
      sett allt vad HERREN har gjort infr edra gon i Egyptens land,
      med Farao och alla hans tjnare och hela hans land,
  3.  de stora hemskelser som du med egna gon sg, de stora tecknen
      och undren.
  4.  Men HERREN har nnu intill denna dag icke givit eder hjrtan att
      frst med, gon att se med och ron att hra med.
  5.  Och jag lt eder vandra i knen i fyrtio r; edra klder blevo
      icke utslitna p eder, och din sko blev icke utsliten p din
      fot.
  6.  Brd fingen I icke att ta, icke vin eller starka drycker att
      dricka, p det att I skullen veta att jag r HERREN, eder Gud.
  7.  Och nr I kommen till dessa trakter, drogo Sihon, konungen i
      Hesbon, och Og, konungen i Basan, ut till strid mot oss, men vi
      slogo dem.
  8.  Och vi intogo deras land och gvo det till arvedel t
      rubeniterna, gaditerna och ena hlften av Manasse stam.
  9.  S hllen nu detta frbunds ord och gren efter dem, fr att I
      mn hava framgng i allt vad I gren.
 10.  I stn i dag allasammans infr HERREN, eder Gud: edra huvudmn,
      edra stammar, edra ldste och edra tillsyningsmn, var man i
      Israel,
 11.  s ock edra barn och hustrur, och frmlingen som r hos dig i
      ditt lger, din vedhuggare svl som din vattenbrare,
 12.  fr att du m intrda i HERRENS, din Guds, frbund, det
      edsfrbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig.
 13.  Ty han vill i dag upphja dig, s att du skall vara hans folk
      och han din Gud, ssom han har sagt dig, och ssom han med ed
      har lovat dina fder, Abraham, Isak och Jakob.
 14.  Och det r icke med eder allenast som jag i dag sluter detta
      frbund, detta edsfrbund,
 15.  utan jag gr det bde med dem som i dag st hr med oss infr
      HERREN, vr Gud, och med dem som icke ro hr med oss i dag.
 16.  I veten ju sjlva huru vi bodde i Egyptens land, och huru vi
      drogo mitt igenom de folks land, som I nu haven lmnat
 17.  Och I sgen deras styggelser och elndiga avgudar, de gudar av
      tr och sten, silver och guld, som funnos hos dem.
 18.  S m d bland eder icke finnas ngon man eller kvinna, ngon
      slkt eller stam vars hjrta i dag vnder sig bort ifrn HERREN,
      vr Gud, fr att g stad och tjna dessa folks gudar; bland
      eder m icke finnas ngon rot varifrn gift och malrt vxer
      upp,
 19.  s att ngon som hr detta edsfrbunds ord vlsignar sig i sitt
      hjrta och tnker att det skall g honom vl, dr han vandrar i
      sitt hjrtas hrdhet.  Ty d skall hela landet, bde vtt och
      torrt, frgs.
 20.  HERREN skall icke vilja frlta honom; nej, Herrens vrede och
      nitlskan skall d vara ssom en rykande eld mot de mnnen, och
      all den frbannelse som r uppskriven i denna bok skall komma
      att vila p honom, och Herren skall s utplna hans namn, att
      det icke mer skall finnas under himmelen.
 21.  Och HERREN skall avskilja honom frn alla Israels stammar till
      att drabbas av olycka, efter alla de frbannelser som ro fsta
      vid det frbund som r uppskrivet i denna lagbok.
 22.  Och ett kommande slkte, edra barn som uppst efter eder, och
      frmlingen, som kommer ifrn fjrran land, de skola sga, nr de
      se de plgor och sjukdomar som HERREN har skickat ver detta
      land,
 23.  nr de se huru all jord dr r frbrnd och frvandlad till
      svavel och salt, s att den icke kan bess eller framalstra
      vxter, och s att inga rter dr kunna komma upp -- ssom det
      blev, nr Sodom och Gomorra, Adma och Seboim omstrtades, d
      HERREN i sin vrede och harm omstrtade dem --
 24.  ja, alla folk skola d sga: Varfr har Herren gjort s mot
      detta land?  Varfr brinner hans vrede s starkt?
 25.  Och man skall svara: Drfr att de vergvo HERRENS, sina
      fders Guds, frbund, det som han slt med dem, nr han frde
      dem ut ur Egyptens land,
 26.  och drfr att de gingo stad och tjnade andra gudar och
      tillbdo dem, gudar som de icke knde, och som han icke hade
      givit dem till deras del,
 27.  drfr upptndes HERRENS vrede mot detta land, s att han lt
      komma ver det all den frbannelse som r uppskriven i denna
      bok.
 28.  Ja, drfr ryckte HERREN dem upp ur deras land, med vrede och
      harm och stor frtrnelse, och kastade dem bort till ett annat
      land, ssom nu har skett.
 29.  Vad som nnu r frdolt hr HERREN, vr Gud, till; men vad som
      r uppenbarat, det gller fr oss och vra barn till evig tid,
      fr att vi skola gra efter alla denna lags ord.
*05/30 Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 30 Kapitlet

                 Fortsttning av Moses frmaningstal.

  1.  Om du nu, nr allt detta kommer ver dig -- vlsignelsen och
      frbannelsen som jag har frelagt dig -- om du lgger detta p
      hjrtat bland alla de folk till vilka HERREN, din Gud, d har
      drivit dig bort,
  2.  och du s vnder ter till HERREN, din Gud, och hr hans rst,
      du med dina barn, av allt ditt hjrta och av all din sjl, i
      alla stycken ssom jag i dag bjuder dig,
  3.  d skall HERREN, din Gud, ter upprtta dig och frbarma sig
      ver dig; HERREN, din Gud, skall d ter frsamla dig frn alla
      folk bland vilka han har frstrtt dig.
  4.  Om ock dina frdrivna vore vid himmelens nda, skulle HERREN,
      din Gud, frsamla dig drifrn och hmta dig drifrn.
  5.  Och HERREN, din Gud, skall lta dig komma in i det land som dina
      fder hava haft till besittning; och du skall taga det i
      besittning, och han skall gra dig gott och skall frka dig mer
      n han har gjort med dina fder.
  6.  Och HERREN, din Gud.  skall omskra ditt hjrta och dina
      efterkommandes hjrtan, s att du skall lska HERREN, din Gud,
      av allt ditt hjrta och av all din sjl, fr att du m leva.
  7.  Och HERREN, din Gud, skall lgga alla dessa frbannelser p dina
      fiender och p dem som hata och frflja dig.
  8.  Och du skall ter hra HERRENS rst och gra efter alla hans
      bud, som jag i dag giver dig.
  9.  Och HERREN, din Gud, skall giva dig verfld och lycka i alla
      dina hnders verk, i ditt livs frukt och i din boskaps frukt och
      i din marks frukt.  Ty ssom HERREN frjdade sig ver dina fder,
      skall han d ter frjda sig ver dig och gra dig gott,
 10.  nr du hr HERRENS, din Guds, rst, s att du hller hans bud
      och stadgar, det som r skrivet i denna lagbok, och nr du
      vnder ter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjrta och av all
      din sjl.
 11.  Ty det bud som jag i dag giver dig r dig icke fr svrt och r
      icke lngt borta.
 12.  Det r icke i himmelen, s att du skulle behva sga: Vem vill
      fr oss fara upp till himmelen och hmta det t oss och lta oss
      hra det, s att vi kunna gra drefter?
 13.  Det r icke heller p andra sidan havet, s att du skulle behva
      sga: Vem vill fr oss fara ver till andra sidan havet och
      hmta det t oss och lta oss hra det, s att vi kunna gra
      drefter?
 14.  Nej, ordet r dig mycket nra, i din mun och i ditt hjrta, s
      att du kan gra drefter.
 15.  Se, jag frelgger dig i dag livet och vad gott r, dden och
      vad ont r,
 16.  d jag nu i dag bjuder dig att lska HERREN, din Gud, att vandra
      p hans vgar och hlla hans bud och stadgar och rtter, fr att
      du m leva och frka dig, och fr att HERREN, din Gud, m
      vlsigna dig i det land dit du nu kommer, fr att taga det i
      besittning.
 17.  Men om ditt hjrta vnder sig bort och du icke vill hra, om du
      lter frfra dig, s att du tillbeder andra gudar och tjnar
      dem,
 18.  s frkunnar jag eder i dag att I frvisso skolen frgs.  I
      skolen d icke lnge leva i det land dit du nu drager ver
      Jordan, fr att komma och taga det i besittning.
 19.  Jag tager i dag himmel och jord till vittnen mot eder, att jag
      har frelagt dig liv och dd, vlsignelse och frbannelse, S m
      du d vlja livet, fr att du och dina efterkommande mn leva,
 20.  i det att du lskar HERREN, din Gud, och hr hans rst och
      hller dig till honom; ty detta betyder fr dig liv och lng
      levnad, s att du fr bo i det land som HERREN med ed har lovat
      dina fder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dem.
*05/31 Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 31 Kapitlet

               Josua frordnad till Moses eftertrdare.
                  Lagboken verlmnad t leviterna.

  1.  Och Mose gick stad och talade fljande till hela Israel;
  2.  han sade till dem: Jag r nu ett hundra tjugu r gammal; jag
      kan icke mer vara ledare och anfrare, och HERREN har sagt till
      mig: 'Du skall icke komma ver denna Jordan.'
  3.  Men HERREN, din Gud, gr framfr dig; han skall frgra dessa
      folk fr dig, och du skall frdriva dem, och Josua skall anfra
      dig, ssom HERREN har sagt.
  4.  Och HERREN skall gra med dem ssom han gjorde med Sihon och Og,
      amorernas konungar.  vilka han lt frgs, och ssom han gjorde
      med deras land.
  5.  HERREN skall giva dem i edert vld, och I skolen gra med dem
      alldeles ssom jag har bjudit eder.
  6.  Varen frimodiga och ofrfrade, frukten icke och varen icke
      frskrckta fr dem; ty HERREN, din Gud, gr sjlv med dig; han
      skall icke lmna dig eller vergiva dig.
  7.  Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom infr hela
      Israel: Var frimodig och ofrfrad; ty du skall med detta folk
      g in i det land som HERREN med ed har lovat deras fder att
      giva dem; och du skall utskifta det t dem ssom arv.
  8.  Och HERREN r den som gr framfr dig, han skall vara med dig,
      han skall icke lmna dig eller vergiva dig; du m icke frukta
      och icke vara frfrad.
  9.  Och Mose skrev upp denna lag och gav den t prsterna, Levi
      sner, som buro HERRENS frbundsark, och t alla de ldste i
      Israel.
 10.  Och Mose bjd dem och sade: Vid slutet av vart sjunde r, nr
      friret r inne, vid lvhyddohgtiden,
 11.  d hela Israel kommer fr att trda fram infr HERRENS, din
      Guds, ansikte, p den plats som han utvljer, d skall du lsa
      upp denna lag infr hela Israel, s att de hra den.
 12.  Frsamla d folket, mn, kvinnor och barn, och frmlingarna som
      ro hos dig inom dina portar, p det att de m hra och lra,
      och p det att de m frukta HERREN, eder Gud, och hlla och gra
      efter alla denna lags ord;
 13.  och p det att deras barn, som d nnu icke knna den, m hra
      den och lra den, s att de frukta HERREN, eder Gud.  Detta
      skolen I gra, s lnge I leven i det land dit I nu dragen ver
      Jordan, fr att taga det i besittning.
 14.  Och HERREN sade till Mose: Se, tiden nrmar sig att du skall
      d.  Kalla till dig Josua, och instllen eder drefter i
      uppenbarelsetltet, s vill jag instta honom i hans mbete.
      Och Mose gick stad med Josua, och de instllde sig i
      uppenbarelsetltet.
 15.  D visade sig HERREN i tltet i en molnstod, och molnstoden blev
      stende vid ingngen till tltet.
 16.  Och HERREN sade till Mose: Se, nr du vilar hos dina fder,
      skall detta folk st upp och i trols avfllighet lpa efter
      frmmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de
      skola vergiva mig och bryta det frbund som jag har slutit med
      dem.
 17.  Och min vrede skall d upptndas mot dem, och jag skall vergiva
      dem och frdlja mitt ansikte fr dem, och de skola frgras,
      och mycken olycka och nd skall trffa dem; och d skola de
      sga: 'Frvisso r det drfr att vr Gud icke r ibland oss som
      dessa olyckor hava trffat oss.'
 18.  Men jag skall p den tiden alldeles frdlja mitt ansikte, fr
      allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vnt
      sig till andra gudar.

 19.  S tecknen nu upp t eder fljande sng.  Och du skall lra
      Israels barn den och lgga den i deras mun.  Och s skall denna
      sng vara mig ett vittne mot Israels barn.
 20.  Ty jag skall lta dem komma in i det land som jag med ed har
      lovat t deras fder, ett land som flyter av mjlk och honung,
      och de skola ta och bliva mtta och feta; men de skola d vnda
      sig till andra gudar och tjna dem och frakta mig och bryta
      mitt frbund.
 21.  Och nr d mycken olycka och nd trffar dem, skall denna sng
      avlgga sitt vittnesbrd infr dem; ty den skall icke frgtas
      och frsvinna ur deras avkomlingars mun.  Jag vet ju med vilka
      tankar de umgs redan nu, innan jag har ltit dem komma in i det
      land som jag med ed lovade dem.

 22.  S tecknade d Mose upp sngen p den dagen och lt Israels barn
      lra den.

 23.  Och han insatte Josua, Nuns son, i hans mbete och sade: Var
      frimodig och ofrfrad; ty du skall fra Israels barn in i det
      land som jag med ed har lovat t dem, och jag skall vara med
      dig.

 24.  D nu Mose hade fullstndigt tecknat upp denna lags ord i en
      bok,
 25.  bjd han leviterna som buro HERRENS frbundsark och sade:
 26.  Tagen denna lagbok och lggen den vid sidan av HERRENS, eder
      Guds, frbundsark, s att den ligger dr till ett vittne mot
      dig.
 27.  Ty jag knner din genstrvighet och hrdnackenhet.  Se, nnu
      medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit genstrviga
      mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej d bliva det efter min
      dd!
 28.  Frsamlen nu till mig alla de ldste i edra stammar, s ock edra
      tillsyningsmn, fr att jag m infr dem tala dessa ord och taga
      himmel och jord till vittnen mot dem.
 29.  Ty jag vet att I efter min dd skolen taga eder till, vad
      frdrvligt r, och vika av ifrn den vg som jag har bjudit
      eder g; drfr skall olycka trffa eder i kommande dagar, nr I
      gren vad ont r i HERRENS gon, s att I frtrnen honom genom
      edra hnders verk.

 30.  Och Mose fredrog infr Israels hela frsamling fljande sng
      frn brjan till slutet.
*05/32 Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 32 Kapitlet

                          Moses avskedssng.

  1.    Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala;
        och jorden hre min muns ord.
  2.    Ssom regnet drype min lra,
        ssom daggen flde mitt tal,
        ssom rikligt regn p grnska
        och ssom en regnskur p grsets brodd.
  3.    Ty HERRENS namn vill jag frkunna;
        ja, given ra t vr Gud.

  4.    Vr klippa -- ostraffliga ro hans grningar,
        ty alla hans vgar ro rtta.
        En trofast Gud och utan svek,
        rttfrdig och rttvis r han.
  5.    De ter handlade illa mot honom;
        de voro icke hans barn, utan en skam fr Israel,
        det vrnga och avoga slktet!
  6.    r det s du lnar HERREN,
        du draktiga och ovisa folk?
        r han d icke din fader, som skapade dig?
        Han danade ju dig och beredde dig.

  7.    Tnk p de dagar som fordom voro;
        akta p frgngna slktens r.
        Frga din fader, han skall frkunna dig det,
        dina ldste, de skola sga dig det.
  8.    Nr den Hgste gav arvslotter t folken,
        nr han frdelade mnniskors barn,
        d utstakade han grnserna fr folken
        efter antalet av Israels barn.
  9.    Ty HERRENS folk r hans del,
        Jakob r hans arvedels lott.
 10.    Han fann honom i knens land,
        i dsligheten, dr kendjuren tjto.
        D tog han honom i sitt beskrm och sin vrd,
        han bevarade honom ssom sin gonsten.
 11.    Likasom en rn lockar sin avkomma ut till flykt
        och svvar upp ovanfr sina ungar,
        s bredde han ut sina vingar och tog honom
        och bar honom p sina fjdrar.
 12.    HERREN allena ledsagade honom,
        och ingen frmmande gud jmte honom.
 13.    Han frde honom fram ver landets hjder
        och lt honom ta av markens grda;
        han lt honom suga honung ur hlleberget
        och olja ur den hrda klippan.
 14.    Grddmjlk av kor, st mjlk av fr,
        fett av lamm fick du ock,
        vdurar frn Basan och bockar,
        drtill fetaste mrg av vete;
        och av druvors blod drack du vin.

 15.    D blev Jesurun[1] fet och istadig;
        du blev fet och tjock och stinn.
        Han vergav Gud, sin skapare,
        och fraktade sin frlsnings klippa.
 16.    Ja, de retade honom genom sina frmmande gudar,
        med styggelser frtrnade de honom.
 17.    De offrade t onda andar, skengudar,
        t gudar som de frut icke knde,
        nya, som nyss hade kommit till,
        och som edra fder ej fruktade fr.
 18.    Din klippa, som hade ftt dig, vergav du,
        du glmde Gud, som hade givit dig livet.

 19.    Nr HERREN sg detta, frkastade han dem,
        ty han frtrnades p sina sner och dttrar.
 20.    Han sade: Jag vill frdlja mitt ansikte fr dem,
        jag vill se vilket slut de f;
        ty ett frvnt slkte ro de,
        barn i vilka ingen trohet r.
 21.    De hava retat mig med gudar som icke ro gudar,
        frtrnat mig med de ffngligheter de dyrka;
        drfr skall jag reta dem med ett folk som icke r ett folk,
        med ett draktigt hednafolk skall jag frtrna dem.
 22.    Ty eld lgar fram ur min nsa,
        och den brinner nda till ddsrikets djup;
        den frtr jorden med dess grda
        och frbrnner bergens grundvalar.
 23.    Jag skall hopa olyckor ver dem,
        alla mina pilar skall jag avskjuta p dem.
 24.    De skola utsugas av hunger och frtras av febergld,
        av farsoter som bittert pina;
        jag skall snda ver dem vilddjurs tnder
        och stoftkrlande ormars gift.
 25.    Ute skall svrdet frgra deras barn,
        och inomhus skall frskrckelsen gra det:
        ynglingar svl som jungfrur,
        spenabarn tillsammans med grhrsmn.
 26.    Jag skulle sga: 'Jag vill blsa bort dem,
        gra slut p deras minnelse bland mnniskor',
 27.    om jag icke fruktade att deras fiender d skulle vlla mig grmelse,
        att deras ovnner skulle misstyda det,
        att de skulle sga: 'Vr hand var s stark,
        det var icke HERREN som gjorde allt detta.'

 28.    Ty ett rdlst folk ro de,
        och frstnd finnes icke i dem.
 29.    Vore de visa, s skulle de begripa detta,
        de skulle frsta vilket slut de mste f.
 30.    Huru kunde en jaga tusen framfr sig
        och tv driva tiotusen p flykten,
        om icke deras klippa hade slt dem,
        och om icke HERREN hade prisgivit dem?
 31.    Ty de andras klippa r icke ssom vr klippa;
        vra fiender kunna sjlva dma drom.
 32.    Ty av Sodoms vintrd r deras ett skott,
        det stammar frn Gomorras flt;
        deras druvor ro giftiga druvor,
        deras klasar hava bitter smak.
 33.    Deras vin r drakars etter,
        huggormars gruvligaste gift.

 34.    Ja, sdant ligger frvarat hos mig,
        frseglat i mina frrdshus.
 35.    Min r hmnden och vedergllningen,
        sparad till den tid d deras fot skall vackla.
        Ty nra r deras ofrds dag,
        och vad dem vntar kommer med hast.
 36.    Ty HERREN skall skaffa rtt t sitt folk,
        och ver sina tjnare skall han frbarma sig,
        nr han ser att deras kraft r borta,
        och att det r ute med alla och envar.
 37.    D skall han frga: Var ro nu deras gudar,
        klippan till vilken de togo sin tillflykt?
 38.    Var ro de som to deras slaktoffers fett
        och drucko deras drickoffers vin?
        M de st upp och hjlpa eder,
        m de vara edert beskrm.
 39.    Sen nu att jag allena r det,
        och att ingen Gud finnes jmte mig.
        Jag ddar, och jag gr levande,
        jag har slagit, men jag helar ock.
        Ingen finnes, som kan rdda ur min hand.

 40.    Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen,
        jag sger: S sant jag lever evinnerligen:
 41.    nr jag har vsst mitt ljungande svrd
        och min hand tager till att skipa rtt,
        d skall jag utkrva hmnd av mina ovnner
        och vedergllning av dem som hata mig.
 42.    Jag skall lta mina pilar bliva druckna av blod,
        och mitt svrd skall mtta sig av ktt,
        av de slagnas och fngnas blod,
        av fiendehvdingars huvuden.

 43.    Jublen, I hedningar, ver hans folk,
        ty han hmnas sina tjnares blod,
        han utkrver hmnd av sina ovnner
        och bringar frsoning fr sitt land, fr sitt folk.

 44.  Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och fredrog hela denna sng
      infr folket.
 45.  Och nr Mose hade fredragit alltsammans till slut fr hela
      Israel,
 46.  sade han till dem: Akten p alla de ord som jag i dag gr till
      vittnen mot eder, s att I given edra barn befallning om dem,
      att de skola hlla alla denna lags ord och gra efter dem.
 47.  Ty det r icke ett tomt ord, som ej angr eder, utan det gller
      edert liv; och genom detta ord skolen I lnge leva i det land
      dit I nu dragen ver Jordan, fr att taga det i besittning.
 48.  Och HERREN talade till Mose p denna samma dag och sade:
 49.  Stig upp hr p Abarimberget, p berget Nebo i Moabs land, gent
      emot Jeriko, s skall du f se Kanaans land, som jag vill giva
      t Israels barn till besittning.
 50.  Och du skall d dr p berget, dit du stiger upp, och du skall
      samlas till dina fder, likasom din broder Aron dog p berget
      Hor och blev samlad till sina fder;
 51.  detta drfr att I handladen trolst mot mig bland Israels barn
      vid Meribas vatten vid Kades, i knen Sin, i det att I icke
      hllen mig helig bland Israels barn.
 52.  Mitt framfr dig skall du se landet; men du skall icke komma
      dit, in i det land som jag vill giva t Israels barn.

[1]  Se Jesurun i Ordfrkl
*05/33 Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 33 Kapitlet

               Moses vlsignelse ver Israels stammar.

  1.  Och detta r den vlsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn
      fre sin dd;
  2.  han sade:
        HERREN kom frn Sinai,
        och frn Seir gick hans sken upp fr dem;
        man kom fram i glans frn berget Paran,
        ut ur hopen av mngtusen heliga;
        p hans hgra sida brann i eld en lag fr dem.
  3.    Ja, han vrdar sig om folken;
        folkets heliga ro alla under din hand.
        De ligga vid din fot,
        de hmta upp av dina ord.

  4.    Mose gav t oss en lag,
        en arvedel for Jakobs menighet.
  5.    Och Jesurun fick en konung,
        nr folkets hvdingar frsamlades,
        Israels stammar allasammans.

  6.    M Ruben leva och icke d;
        dock blive hans mn en ringa hop.

  7.  Och detta sade han om Juda:
        Hr, o HERRE, Judas rst,
        och lt honom komma till sitt folk.
        Med sina hnder utfrde han dess sak;
        bliv du honom en hjlp mot hans ovnner.

  8.  Och om Levi sade han:
        Dina tummim och dina urim,
        de tillhra din frommes skara,
        dem du frestade i Massa,
        dem du tvistade med vid Meribas vatten,
  9.    dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke',
        och som icke ville knnas vid sina brder,
        ej heller veta av sina barn.
        Ty de aktade p ditt tal,
        och ditt frbund hllo de.
 10.    De lra Jakob dina rtter och Israel din lag,
        de bra fram rkverk fr din nsa
        och heloffer p ditt altare.
 11.    Vlsigna, HERRE, hans kraft,
        och lt hans hnders verk behaga dig.
        Krossa lnderna p hans motstndare,
        p hans fiender, s att de icke kunna resa sig.

 12.  Om Benjamin sade han:
        HERRENS vn r han,
        han skall bo i trygghet hos honom,
        hos honom som verskygger honom alltid,
        och som har sin boning mellan hans hjder.

 13.  Och om Josef sade han:
        Vlsignat av HERREN vare hans land
        med himmelens dlaste gvor, med dagg,
        med gvor frn djupet som utbreder sig drnere,
 14.    med solens dlaste alster
        och mnvarvens dlaste frukter,
 15.    med de urldriga bergens yppersta skatter
        och de eviga hjdernas dlaste frukt,
 16.    med jordens dlaste frukt och allt vad hon br,
        och med nd frn honom som bodde i busken.
        Detta komme ver Josefs huvud,
        ver hans hjssa, furstens bland brder.
 17.    Hrlig r den frstfdde bland hans tjurar,
        ssom en vildoxes ro hans horn;
        med dem stngar han ned alla folk,
        ja ock dem som bo vid jordens ndar.
        Sdana ro Efraims tiotusenden.
        sdana Manasses tusenden.

 18.  Och om Sebulon sade han:
        Gld dig, Sebulon, nr du drager ut,
        och du, Isaskar, i dina tlt.
 19.    Folk inbjuda de till sitt berg;
        dr offra de rtta offer.
        Ty havens rikedom f de suga,
        och de skatter som sanden dljer.

 20.  Och om Gad sade han:
        Lovad vare han som gav s rymligt land t Gad!
        Lik en lejoninna har han lgrat sig,
        han krossar bde arm och hjssa.
 21.    Han utsg t sig frstlingslandet,
        ty dr var hans hrskarlott frvarad.
        Dock drog han med bland folkets hvdingar;
        HERRENS rtt utfrde han
        och hans domar, tillsammans med det vriga Israel.

 22.  Och om Dan sade han:
        Dan r ett ungt lejon,
        som rusar ned frn Basan.

 23.  Och om Naftali sade han:
        Naftali har ftt riklig nd
        och vlsignelse till fyllest av HERREN.
        Vstern och sdern tage du i besittning.

 24.  Och om Aser sade han:
        Vlsignad bland sner vare Aser!
        Han blive lskad av sina brder,
        och han doppe sin fot i olja.
 25.    Av jrn och koppar vare dina riglar;
        och s lnge du lever, m din kraft best.

 26.    Ingen r lik Gud, o Jesurun;
        till din hjlp far han fram p himmelen
        och i sin hghet p skyarna.
 27.    En tillflykt r han, urtidens Gud,
        och hrnere rda hans eviga armar.
        Han frjagade fienderna fr dig,
        han sade: Frgr dem.
 28.    S fick Israel bo i trygghet,
        Jakobs klla vara i ro,
        i ett land med sd och vin,
        under en himmel som dryper av dagg.
 29.    Sll r du, Israel; ja, vem r dig lik?
        Du r ett folk som fr seger genom HERREN,
        genom honom som r din skyddande skld,
        honom som r ditt rorika svrd.
        Ja, dina fiender skola visa dig underdnighet,
        och du skall g fram ver deras hjder.
*05/34 Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet
              Femte Mosebok (Deuteronomium), 34 Kapitlet

                              Moses dd.

  1.  Och Mose gick frn Moabs hedar upp p berget Nebo, p toppen av
      Pisga, gent emot Jeriko.  Och HERREN lt honom se hela landet:
      Gilead nda till Dan,
  2.  och hela Naftali och Efraims och Manasses land, och hela Juda
      land, nda till Vstra havet,
  3.  och Sydlandet och Jordansltten, det r lgsltten vid Jeriko --
      Palmstaden -- nda till Soar.
  4.  Och HERREN sade till honom: Detta r det land som jag med ed
      har lovat t Abraham.  Isak och Jakob, i det jag sade: 't din
      sd skall jag giva det.'  Jag har nu ltit dig se det med dina
      gon, men ditin skall du icke komma.
  5.  Och HERRENS tjnare Mose dog dr i Moabs land, ssom HERREN hade
      sagt.
  6.  Och han begrov honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor;
      men nnu intill denna dag har ingen ftt veta var hans grav r.
  7.  Och Mose var ett hundra tjugu r gammal, nr han dog, men hans
      gon voro icke skumma, och hans livskraft hade icke frsvunnit.
  8.  Och Israels barn begrto Mose p Moabs hedar i trettio dagar;
      drmed voro grtodagarna ute, vid sorgefesten efter Mose.
  9.  Och Josua, Nuns son, var full med vishetens ande, ty Mose hade
      lagt sina hnder p honom; och Israels barn lydde honom och
      gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
 10.  Men i Israel uppstod icke mer ngon profet sdan som Mose, med
      vilken HERREN hade umgtts ansikte mot ansikte --
 11.  ingen, om man tnker p alla de tecken och under som HERREN hade
      snt honom att gra i Egyptens land, med Farao och alla hans
      tjnare och med hela hans land,
 12.  och om man tnker p all den vldiga kraft som Mose visade, och
      p alla de stora och fruktansvrda grningar som han gjorde
      infr hela Israel.
