@c -*- 1917 -*-
*04/ Fjrde Mosebok (Numeri)
*04/01 Fjrde Mosebok (Numeri), 1 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 1 Kapitlet

                Mnstring av Israels stammar i Sinais
                                ken.

  1.  Och HERREN talade till Mose i Sinais ken, i uppenbarelsetltet,
      p frsta dagen i andra mnaden av det andra ret efter deras
      uttg ur Egyptens land; han sade:
  2.  Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, efter
      deras slkter och efter deras familjer, vart namn rknat
      srskilt, allt mankn, var person fr sig;
  3.  alla stridbara mn i Israel, de mn som ro tjugu r gamla eller
      drutver, dem skolen I inmnstra efter deras hravdelningar, du
      och Aron.
  4.  I skolen drvid taga till eder en man av var stam, den som r
      huvudman fr sin stams familjer.
  5.  Och dessa ro namnen p de mn som skola bitrda eder: av Ruben:
      Elisur, Sedeurs son;
  6.  av Simeon: Selumiel, Surisaddais son;
  7.  av Juda: Naheson, Amminadabs son;
  8.  av Isaskar: Netanel, Suars son;
  9.  av Sebulon: Eliab, Helons son;
 10.  av Josefs barn: av Efraim: Elisama, Ammihuds son; av Manasse:
      Gamliel, Pedasurs son;
 11.  av Benjamin: Abidan, Gideonis son;
 12.  av Dan: Ahieser, Ammisaddais son;
 13.  av Aser: Pagiel, Okrans son;
 14.  av Gad: Eljasaf, Deguels son;
 15.  av Naftali: Ahira, Enans son.
 16.  Dessa voro ombud fr menigheten, hvdingar fr sina
      fdernestammar, huvudmn fr Israels tter.

 17.  Och Mose och Aron togo till sig dessa namngivna mn;
 18.  och sedan de hade frsamlat hela menigheten p frsta dagen i
      andra mnaden, blev folket infrt i frteckningen efter sina
      slkter och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de
      som voro tjugu r gamla eller drutver, var person fr sig,
 19.  allt ssom HERREN hade bjudit Mose; och han mnstrade dem i
      Sinais ken.

 20.  Och avkomlingarna av Rubens, Israels frstfddes, sner,
      upptecknade efter sina slkter och efter sina familjer, vart
      namn rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som
      voro tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 21.  s mnga av Rubens stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiosex
      tusen fem hundra.

 22.  Avkomlingarna av Simeons sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, s mnga som inmnstrades, vart namn
      rknat srskilt, var person fr sig, alla av mankn som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 23.  s mnga av Simeons stam som inmnstrades, utgjorde femtionio
      tusen tre hundra.

 24.  Avkomlingarna av Gads sner, upptecknade efter sina slkter och
      efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 25.  s mnga av Gads stam som inmnstrades, utgjorde fyrtiofem tusen
      sex hundra femtio.

 26.  Avkomlingarna av Judas sner, upptecknade efter sina slkter och
      efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 27.  s mnga av Juda stam som inmnstrades, utgjorde sjuttiofyra
      tusen sex hundra.

 28.  Avkomlingarna av Isaskars sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 29.  s mnga av Isaskars stam son inmnstrades, utgjorde femtiofyra
      tusen fyra hundra.

 30.  Avkomlingarna av Sebulons sner upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 31.  s mnga av Sebulons stam som inmnstrades, utgjorde femtiosju
      tusen fyra hundra.

 32.  Avkomlingarna av Josefs sner:

      Avkomlingarna av Efraims sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 33.  s mnga av Efraims stam som inmnstrades; utgjorde fyrtio tusen
      fem hundra.

 34.  Avkomlingarna av Manasses sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 35.  s mnga av Manasse stam som inmnstrades, utgjorde trettiotv
      tusen tv hundra.

 36.  Avkomlingarna av Benjamins sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 37.  s mnga av Benjamins stam som inmnstrades, utgjorde trettiofem
      tusen fyra hundra.

 38.  Avkomlingarna av Dans sner, upptecknade efter sina slkter och
      efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 39.  s mnga av Dans stam som inmnstrades, utgjorde sextiotv tusen
      sju hundra.

 40.  Avkomlingarna av Asers sner, upptecknade efter sina slkter och
      efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 41.  s mnga av Asers stam som inmnstrades, utgjorde fyrtioett
      tusen fem hundra.

 42.  Avkomlingarna av Naftalis sner, upptecknade efter sina slkter
      och efter sina familjer, vart namn rknat srskilt, de som voro
      tjugu r gamla eller drutver, alla stridbara mn,
 43.  s mnga av Naftali stam som inmnstrades, utgjorde femtiotre
      tusen fyra hundra.

 44.  Dessa voro de inmnstrade, de som blevo inmnstrade av Mose och
      Aron och Israels hvdingar, tolv mn, som fretrdde var och en
      sin stamfamilj.
 45.  Och alla de av Israels barn som inmnstrades, efter deras
      familjer, de som voro tjugu r gamla eller drutver, alla
      stridbara mn i Israel,
 46.  alla dessa inmnstrade utgjorde sex hundra tre tusen fem hundra
      femtio.
 47.  Men leviterna i sin fdernestam blevo icke inmnstrade med de
      vriga.

 48.  Ty HERREN talade till Mose och sade:
 49.  Levi stam allenast skall du icke inmnstra, och du skall icke
      rkna antalet av dem med de vriga israeliterna;
 50.  utan du skall frordna leviterna att frest vittnesbrdets
      tabernakel med alla dess redskap och alla dess tillbehr.  De
      skola bra tabernaklet och alla dess redskap och gra tjnst
      drvid; och runt omkring tabernaklet skola de hava sitt lger.
 51.  Nr tabernaklet skall bryta upp, skola leviterna nedtaga det,
      och nr tabernaklet skall sls upp, skola leviterna uppstta
      det; men om ngon frmmande kommer drvid, skall han ddas.
 52.  De vriga israeliterna skola lgra sig var och en i sitt lger,
      och var och en under sitt baner, efter sina hravdelningar;
 53.  men leviterna skola lgra sig runt omkring vittnesbrdets
      tabernakel, fr att icke frtrnelse m komma ver Israels barns
      menighet; och leviterna skola iakttaga vad som r att iakttaga
      vid vittnesbrdets tabernakel.

 54.  Och Israels barn gjorde s; de gjorde i alla stycken ssom
      HERREN hade bjudit Mose.

*04/02 Fjrde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 2 Kapitlet

                  Freskrifter om stammarnas plats i
                       lgret och under tget.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  2.  Israels barn skola lgra sig var och en under sitt baner, vid de
      flttecken som hra till deras srskilda familjer; runt omkring
      uppenbarelsetltet skola de lgra sig s, att de hava det
      framfr sig.

  3.  P framsidan, sterut, skall Juda lgra sig under sitt baner,
      efter sina hravdelningar: Juda barns hvding Naheson,
      Amminadabs son
  4.  med de inmnstrade som utgra hans hr, sjuttiofyra tusen sex
      hundra man.
  5.  Bredvid honom skall Isaskars stam lgra sig: Isaskars barns
      hvding Netanel, Suars son,
  6.  med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiofyra tusen fyra
      hundra man.
  7.  Drnst Sebulons stam: Sebulons barns hvding Eliab, Helons son,
  8.  med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiosju tusen fyra
      hundra man.
  9.  De inmnstrade som tillhra Juda lger utgra allts tillsammans
      ett hundra ttiosex tusen fyra hundra man, delade i sina
      hravdelningar.  De skola vid uppbrott tga frmst.

 10.  Ruben skall lgra sig under sitt baner sderut, efter sina
      hravdelningar: Rubens barns hvding Elisur, Sedeurs son,
 11.  med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiosex tusen fem
      hundra man.
 12.  Bredvid honom skall Simeons stam lgra sig: Simeons barns
      hvding Selumiel, Surisaddais son,
 13.  med de inmnstrade som utgra hans hr, femtionio tusen tre
      hundra man.
 14.  Drnst Gads stam: Gads barns hvding Eljasaf, Reguels son
 15.  med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtiofem tusen sex
      hundra femtio man.
 16.  De inmnstrade som tillhra Rubens lger utgra allts
      tillsammans ett hundra femtioett tusen fyra hundra femtio man,
      delade i sina hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i
      andra rummet.

 17.  Sedan skall uppenbarelsetltet med leviternas lger hava sin
      plats i tget, mitt emellan de vriga lgren.  I den ordning de
      lgra sig skola de ock tga, var och en p sin plats, under sina
      baner.

 18.  Efraim skall lgra sig under sitt baner vsterut, efter sina
      hravdelningar: Efraims barns hvding Elisama, Ammihuds son,
 19.  med de inmnstrade som utgra hans hr, fyrtio tusen fem hundra
      man.
 20.  Bredvid honom skall Manasse stam lgra sig: Manasse barns
      hvding Gamliel, Pedasurs son,
 21.  med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiotv tusen tv
      hundra man.
 22.  Drnst Benjamins stam: Benjamins barns hvding Abidan, Gideonis
      son,
 23.  med de inmnstrade som utgra hans hr, trettiofem tusen fyra
      hundra man.
 24.  De inmnstrade som tillhra Efraims lger utgra allts
      tillsammans ett hundra tta tusen ett hundra man, delade i sina
      hravdelningar.  Och de skola vid uppbrott tga i tredje rummet.

 25.  Dan skall lgra sig under sitt baner norrut, efter sina
      hravdelningar: Dans barns hvding Ahieser, Ammisaddais son,
 26.  med de inmnstrade som utgra hans hr, sextiotv tusen sju
      hundra man.
 27.  Bredvid honom skall Asers stam lgra sig: Asers barns hvding
      Pagiel, Okrans son,
 28.  med de inmnstrade som utgra hans har, fyrtioett tusen fem
      hundra man.
 29.  Drnst Naftali stam: Naftali barns hvding Ahira, Enans son,
 30.  med de inmnstrade som utgra hans hr, femtiotre tusen fyra
      hundra man.
 31.  De inmnstrade som tillhra Dans lger utgra allts tillsammans
      ett hundra femtiosju tusen sex hundra man.  De skola vid uppbrott
      tga sist, under sina baner.

 32.  Dessa voro, efter sina familjer, de av Israels barn som
      inmnstrades.  De som inmnstrades i lgren, efter sina
      hravdelningar, utgjorde tillsammans sex hundra tre tusen fem
      hundra femtio man.
 33.  Men leviterna blevo icke inmnstrade med de vriga israeliterna,
      ty s hade HERREN: bjudit Mose.

 34.  Och Israels barn gjorde s; alldeles s, som HERREN hade bjudit
      Mose, lgrade de sig under sina baner, och s tgade de ock, var
      och en i sin slkt, efter sin familj.

*04/03 Fjrde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 3 Kapitlet

                    Rkning av leviterna och av de
                frstfdde.  Freskrifter om leviternas
                     tjnstgring vid helgedomen.

  1.  Detta r berttelsen om Arons och Moses slkt, vid den tid d
      HERREN talade med Mose p Sinai berg.
  2.  Dessa ro namnen p Arons sner: Nadab, den frstfdde, och
      Abihu, Eleasar och Itamar.
  3.  Dessa voro namnen p Arons sner, de smorda prsterna, som hade
      mottagit handfyllning till att vara prster.
  4.  Men Nadab och Abihu fllo dda ned infr HERRENS ansikte, nr de
      framburo frmmande eld infr HERRENS ansikte i Sinais ken; och
      de hade inga sner.  Sedan voro Eleasar och Itamar prster under
      sin fader Aron.

  5.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  6.  Levi stam skall du lta f tilltrde hit; du skall lta dem st
      infr prsten Aron fr att betjna honom.
  7.  De skola iakttaga vad han har att iakttaga, och vad hela
      menigheten har att iakttaga, infr uppenbarelsetltet, i det att
      de frrtta tjnsten vid tabernaklet.
  8.  Och de skola hava vrden om alla uppenbarelsetltets tillbehr,
      och iakttaga vad Israels barn hava att iakttaga, i det att de
      frrtta tjnsten vid tabernaklet.
  9.  Allts skall du giva leviterna t Aron och hans sner; de skola
      vara honom givna ssom gva av Israels barn.
 10.  Men Aron och hans sner skall du anbefalla att iakttaga vad som
      hr till deras prstmbete.  Om ngon frmmande kommer drvid,
      skall han ddas.
 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  Se, jag har sjlv bland Israels barn uttagit leviterna i stllet
      fr allt frstftt bland Israels barn, allt som ppnar
      moderlivet, s att leviterna skola tillhra mig.
 13.  Ty mig tillhr allt frstftt; p den dag d jag slog allt
      frstftt i Egyptens land helgade jag t mig allt frstftt i
      Israel, svl mnniskor som boskap.  Mig skola de tillhra.  Jag
      r HERREN.

 14.  Och HERREN talade till Mose i Sinais ken och sade:
 15.  Mnstra Levi barn, efter deras familjer och efter deras slkter;
      alla av mankn som ro en mnad gamla eller drutver skall du
      inmnstra.
 16.  och Mose inmnstrade dem efter HERRENS befallning, ssom honom
      hade blivit bjudet.
 17.  Och dessa voro Levis sner, efter deras namn: Gerson, Kehat och
      Merari.
 18.  Och dessa voro namnen p Gersons sner, efter deras slkter:
      Libni och Simei.
 19.  Och Kehats sner efter sina slkter voro Amram och Jishar,
      Hebron och Ussiel.
 20.  Och Meraris sner efter sina slkter voro Maheli och Musi.  Dessa
      voro leviternas slkter, efter deras familjer.

 21.  Frn Gerson hrstammade libniternas slkt och simeiternas slkt;
      dessa voro gersoniternas slkter.
 22.  De av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem av
      mankn som voro en mnad gamla eller drutver dessa inmnstrade
      utgjorde sju tusen fem hundra.
 23.  Gersoniternas slkter hade sitt lger bakom tabernaklet,
      vsterut.
 24.  Och hvding fr gersoniternas stamfamilj var Eljasaf, Laels son.
 25.  Och Gersons barn skulle vid uppenbarelsetltet hava vrden om
      sjlva tabernaklet och dess tckelse, om dess verdrag och om
      frhnget fr ingngen till uppenbarelsetltet,
 26.  vidare om frgrdens omhngen och om frhnget fr ingngen till
      frgrden, som omgav tabernaklet och altaret, s ock om dess
      streck -- vad arbete nu kunde frekomma drvid.

 27.  Frn Kehat hrstammade amramiternas slkt, jishariternas slkt
      hebroniternas slkt och ussieliternas slkt; dessa voro
      kehatiternas slkter.
 28.  Nr man rknade alla dem av mankn som voro en mnad gamla eller
      drutver, utgjorde de tta tusen sex hundra; dessa voro de som
      skulle hava vrden om de heliga fremlen.
 29.  Kehats barns slkter hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
      sderut.
 30.  Och hvding fr de kehatitiska slkternas stamfamilj; var
      Elisafan, Ussiels son.
 31.  De skulle hava vrden om arken, bordet, ljusstaken, altarna och
      de tillbehr till de heliga fremlen, som begagnades vid
      gudstjnsten, s ock om frhnget och om allt arbete drvid.
 32.  Men verhvding ver alla leviterna var Eleasar, prsten Arons
      son; han var frman fr dem som skulle hava vrden om de heliga
      fremlen.

 33.  Frn Merari hrstammade maheliternas slkt och musiternas slkt;
      dessa voro merariternas slkter.
 34.  Och de av dem som inmnstrades, i det att man rknade alla dem
      av mankn som voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde sex
      tusen tv hundra.
 35.  Och hvding fr de meraritiska slkternas stamfamilj var Suriel,
      Abihails son.  De hade sitt lger vid sidan av tabernaklet,
      norrut.
 36.  Och Meraris barn fingo till liggande att hava vrden om
      brderna till tabernaklet, om dess tvrstnger, stolpar och
      fotstycken och om alla dess tillbehr och om allt arbete drvid,
 37.  s ock om stolparna till frgrden runt omkring med deras
      fotstycken, deras pluggar och streck.

 38.  Men mitt fr tabernaklet, p framsidan, mitt fr
      uppenbarelsetltet, sterut, hade Mose och Aron och hans sner
      sitt lger; dessa skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid
      helgedomen, vad Israels barn hade att iakttaga; men om ngon
      frmmande kom drvid, skulle han ddas.

 39.  De inmnstrade av leviterna som Mose och Aron inmnstrade efter
      deras slkter, enligt HERRENS befallning, alla av mankn som
      voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde tillsammans
      tjugutv tusen.

 40.  Och HERREN sade till Mose: Mnstra allt frstftt av mankn
      bland Israels barn, alla som ro en mnad gamla eller drutver,
      och rkna antalet av deras namn.
 41.  Och tag ut t mig -- ty jag r HERREN -- leviterna i stllet fr
      allt frstftt bland Israels barn, s ock leviternas boskap i
      stllet fr allt frstftt bland Israels barns boskap.

 42.  Och Mose mnstrade allt frstftt bland Israels barn, ssom
      HERREN hade bjudit honom.
 43.  Och de frstfdde av mankn, vart namn rknat srskilt, de som
      voro en mnad gamla eller drutver, utgjorde, s mnga som
      inmnstrades, tillsammans tjugutv tusen tv hundra sjuttiotre.

 44.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 45.  Du skall uttaga leviterna i stllet fr allt frstftt bland
      Israels barn, s ock leviternas boskap i stllet fr dessas
      boskap; s att leviterna skola tillhra mig.  Jag r HERREN.
 46.  Men till lsen fr de tv hundra sjuttiotre personer med vilka
      antalet av Israels barns frstfdde verstiger leviternas antal,
 47.  skall du taga fem siklar fr var person; du skall taga upp dessa
      efter helgedomssikelns vikt, sikeln rknad till tjugu gera.
 48.  Och du skall giva penningarna t Aron och hans sner ssom lsen
      fr de vertaliga bland folket.

 49.  Och Mose tog lsesumman av dem som voro vertaliga, nr man
      rknade dem som voro lsta genom leviterna.
 50.  Av Israels barns frstfdde tog han penningarna, ett tusen tre
      hundra sextiofem siklar, efter helgedomssikelns vikt.
 51.  Och Mose gav lsesumman t Aron och hans sner, efter HERRENS
      befallning, ssom HERREN hade bjudit Mose.

*04/04 Fjrde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 4 Kapitlet

                    Leviternas tjnsteligganden.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  2.  Rknen bland Levi barn antalet av Kehats barn, efter deras
      slkter och efter deras familjer,
  3.  dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, alla tjnstbara mn som kunna frrtta sysslor vid
      uppenbarelsetltet.
  4.  Och detta skall vara Kehats barns tjnstgring vid
      uppenbarelsetltet: de skola hava hand om de hgheliga
      fremlen.
  5.  Nr lgret skall bryta upp, skola Aron och hans sner g in och
      taga ned den frlt som hnger framfr arken och med den
      vertcka vittnesbrdets ark;
  6.  drver skola de lgga ett verdrag av tahasskinn och ver detta
      ytterligare breda ett klde, helt och hllet mrkbltt; sedan
      skola de stta in stngerna.
  7.  Och ver skdebrdsbordet skola de breda ett mrkbltt klde och
      stlla drp faten, sklarna och bgarna, vensom kannorna till
      drickoffren; det bestndiga brdet skall ock lggas drp.
  8.  Hrver skola de breda ett rosenrtt klde och betcka detta med
      ett verdrag av tahasskinn; sedan skola de stta in stngerna.
  9.  Och de skola taga ett mrkbltt klde och drmed vertcka
      ljusstaken och dess lampor, lamptnger och brickor, s ock alla
      tillhrande oljekrl som begagnas under tjnstgringen drvid;
 10.  och de skola lgga den med alla dess tillbehr i ett verdrag av
      tahasskinn och sedan lgga alltsammans p en br.
 11.  ver det gyllene altaret skola de likaledes breda ett mrkbltt
      klde och betcka detta med ett verdrag av tahasskinn, sedan
      skola de stta in stngerna.
 12.  Och de skola taga alla gudstjnstredskap, som begagnas vid
      tjnstgringen i helgedomen, och lgga dem i ett mrkbltt klde
      och betcka dem med ett verdrag av tahasskinn, och sedan lgga
      dem p en br.
 13.  Och de skola taga bort askan frn altaret och breda ver det ett
      purpurrtt klde
 14.  och lgga drp alla tillbehr som begagnas under tjnstgringen
      drvid, fyrfaten, gafflarna, skovlarna och sklarna, korteligen,
      altarets alla tillbehr; och drver skola de breda ett verdrag
      av tahasskinn och s stta in stngerna.

 15.  Sedan nu Aron och hans sner, nr lgret skall bryta upp, s
      hava vertckt de heliga fremlen och alla tillbehr till dessa
      heliga freml, skola drefter Kehats barn komma fr att bra;
      men de m icke rra vid de heliga fremlen, ty d skola de
      d.  Detta r vad Kehats barn hava att bra av det som hr till
      uppenbarelsetltet.

 16.  Och Eleasars, prsten Arons sons liggande skall vara att hava
      vrden om oljan till ljusstaken, om den vlluktande rkelsen, om
      det dagliga spisoffret och om smrjelseoljan; hans liggande
      skall vara att hava vrden om hela tabernaklet och om allt vad
      dri r, de heliga fremlen och deras tillbehr.

 17.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
 18.  Lten icke kehatiternas slktgren utrotas ur leviternas stam.
 19.  Utan gren p fljande stt med dem, fr att de m leva och icke
      d, nr de nalkas de hgheliga fremlen: Aron och hans sner
      skola g in och anvisa var och en av dem vad han har att gra
      eller bra
 20.  men sjlva m de icke g in och se de heliga fremlen, icke ens
      ett gonblick, ty d skola de d.

 21.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 22.  Rkna ock antalet av Gersons barn, efter deras familjer och
      efter deras slkter.
 23.  Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
      arbete vid uppenbarelsetltet.
 24.  Detta skall vara gersoniternas slkters tjnstgring, vad de
      hava att gra och vad de hava att bra:
 25.  de skola bra de tygvder av vilka tabernaklet bildas,
      uppenbarelsetltets tckelse, dess verdrag och det verdrag av
      tahasskinn som ligger ovanp detta, frhnget fr ingngen till
      uppenbarelsetltet,
 26.  vidare omhngena till frgrden, frhnget fr porten till
      frgrden, som omgiver tabernaklet och altaret, s ock
      tillhrande streck och alla redskap till arbetet drvid; och
      allt som hrvid r att gra skola de frrtta.
 27.  P det stt Aron och hans sner bestmma skall Gersons barns
      hela tjnstgring frsigg, i frga om allt vad de hava att bra
      och gra; och I skolen verlmna i deras vrd allt vad de hava
      att bra.
 28.  Detta r den tjnstgring som Gersons barns slkter skola hava
      vid uppenbarelsetltet; och vad de hava att iakttaga skola de
      utfra under ledning av Itamar, prsten Arons son

 29.  Meraris barn skall du inmnstra, efter deras slkter och efter
      deras familjer.
 30.  Dem som ro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, skall du inmnstra, alla tjnstbara mn som kunna frrtta
      arbete vid uppenbarelsetltet.
 31.  Och detta r vad som skall ligga dem att bra, allt vad som hr
      till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet: brderna till
      tabernaklet, dess tvrstnger, stolpar och fotstycken,
 32.  s ock stolparna till frgrden runt omkring med deras
      fotstycken, pluggar och streck, korteligen, alla deras tillbehr
      och allt som hr till arbetet drvid; och I skolen lmna dem
      uppgift p de srskilda freml som det ligger dem att bra.
 33.  Detta skall vara de meraritiska slkternas tjnstgring, allt
      vad som hr till deras tjnstgring vid uppenbarelsetltet; och
      det skall utfras under ledning av Itamar, prsten Arons son.

 34.  Och Mose och Aron och menighetens hvdingar inmnstrade Kehats
      barn, efter deras slkter och efter deras familjer,
 35.  dem som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
      uppenbarelsetltet.
 36.  Och de av dem som inmnstrades, efter deras slkter, utgjorde
      tv tusen sju hundra femtio.
 37.  S mnga voro de av kehatiternas slkter som inmnstrades,
      summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
      som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning genom
      Mose.

 38.  Och de av Gersons barn som inmnstrades, efter deras slkter och
      efter deras familjer,
 39.  de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
      uppenbarelsetltet,
 40.  dessa som inmnstrades efter sina slkter och efter sina
      familjer utgjorde tv tusen sex hundra trettio.
 41.  S mnga voro de av Gersons barns slkter som inmnstrades,
      summan av dem som skulle gra tjnst vid uppenbarelsetltet, de
      som Mose och Aron inmnstrade, efter HERRENS befallning.

 42.  Och de av Meraris barns slkter som inmnstrades, efter deras
      slkter och efter deras familjer,
 43.  de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, alla tjnstbara mn som kunde gra arbete vid
      uppenbarelsetltet,
 44.  dessa som inmnstrades efter sina slkter utgjorde tre tusen tv
      hundra.
 45.  S mnga voro de av Meraris barns slkter som inmnstrades, de
      som Mose och Aron inmnstrade efter HERRENS befallning genom
      Mose.

 46.  De av leviterna som Mose och Aron och Israels hvdingar
      inmnstrade, efter deras slkter och efter deras familjer,
 47.  de som voro trettio r gamla eller drutver, nda till femtio
      r, alla som kunde frrtta ngot tjnstgringsarbete eller
      ngot brarearbete vid uppenbarelsetltet,
 48.  dessa som inmnstrades utgjorde tillsammans tta tusen fem
      hundra ttio.
 49.  Efter HERRENS befallning blevo de inmnstrade genom Mose, var
      och en till det som han hade att gra eller bra, och var och en
      fick det liggande som HERREN hade bjudit Mose.

*04/05 Fjrde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 5 Kapitlet

                 tgrder fr lgrets renhet.  Lag om
               orttrdighet mot Herren.  Lag om hustru
                     som misstnkes fr otrohet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Bjud Israels barn att de skaffa bort ur lgret var och en som r
      spetlsk eller har flytning och var och en som har blivit oren
      genom ngon dd.
  3.  En sdan, vare sig man eller kvinna, skolen I skaffa bort; till
      ngot stlle utanfr lgret skolen I skicka honom, fr att han
      icke m orena deras lger; jag har ju min boning mitt ibland
      dem.

  4.  Och Israels barn gjorde s; de skickade dem till ett stlle
      utanfr lgret; ssom HERREN hade tillsagt Mose, s gjorde
      Israels barn.

  5.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  6.  Tala till Israels barn: Om ngon, vare sig man eller kvinna,
      begr ngon synd -- vad det nu m vara, vari en mnniska kan
      frsynda sig -- i det han gr sig skyldig till en orttrdighet
      mot HERREN, och denna person allts drager sig skuld,
  7.  s skall han beknna den synd han har begtt, och erstta det
      han har frbrutit sig p till dess fulla belopp och lgga
      femtedelen av vrdet drtill; och detta skall han giva t den
      som han har frbrutit sig emot.
  8.  Men om denne icke har efterlmnat ngon brdeman, t vilken
      ersttning kan givas fr det han har frbrutit sig p, d skall
      ersttningen fr detta givas t HERREN och tillhra prsten,
      utom frsoningsvduren, med vilken frsoning bringas fr den
      skyldige.
  9.  Och alla heliga gvor som Israels barn giva ssom en grd,
      vilken de bra fram till prsten, skola tillhra denne;
 10.  honom skola allas heliga gvor tillhra; vad ngon giver t
      prsten skall tillhra denne.

 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  Tala till Israels barn och sg till dem: Om en hustru har svikit
      sin man och varit honom otrogen,
 13.  i det att ngon annan har legat hos henne och beblandat sig med
      henne, utan att hennes man har ftt veta drav, och utan att hon
      har blivit rjd, fastn hon verkligen har ltit sknda sig; om
      allts intet vittne finnes mot henne och hon icke har blivit
      gripen p bar grning,
 14.  men misstankens ande likvl kommer ver honom, s att han fr
      misstanke mot sin hustru, och det verkligen r s, att hon har
      ltit sknda sig; eller om misstankens ande kommer ver honom,
      s att han fr misstanke mot sin hustru, och detta fastn hon
      icke har ltit sknda sig:
 15.  s skall mannen fra sin hustru till prsten och ssom offer fr
      henne bra fram en tiondedels efa kornmjl, men ingen olja skall
      han gjuta drp och ingen rkelse lgga drp, ty det r ett
      misstankeoffer, ett minnelseoffer, som bringar en missgrning i
      minnelse.
 16.  Och prsten skall fra henne fram och stlla henne infr HERRENS
      ansikte.
 17.  Och prsten skall taga heligt vatten i ett lerkrl, och sedan
      skall prsten taga ngot av stoftet p tabernaklets golv och
      lgga i vattnet.
 18.  Och prsten skall stlla kvinnan fram infr HERRENS ansikte och
      lsa upp kvinnans hr och lgga p hennes hnder
      minnelseoffret, det r misstankeoffret; men prsten sjlv skall
      hlla i sin hand det frbannelsebringande olycksvattnet.
 19.  Drefter skall prsten besvrja kvinnan och sga till henne: Om
      ingen har lgrat dig och du icke har svikit din man genom att
      lta sknda dig, s m detta frbannelsebringande olycksvatten
      icke skada dig.
 20.  Men om du har svikit din man och ltit sknda dig, i det att
      ngon annan n din man har beblandat sig med dig
 21.  (prsten besvrjer nu kvinnan med frbannelsens ed, i det han
      sger till kvinnan:) D m HERREN gra dig till ett exempel som
      man nmner, nr man frbannar och svr bland ditt folk; HERREN
      m d lta din lnd frvissna och din buk svlla upp;
 22.  ja, nr du har ftt detta frbannelsebringande vatten in i ditt
      liv, d m det komma din buk att svlla upp och din lnd att
      frvissna.  Och kvinnan skall sga: Amen, amen.
 23.  Sedan skall prsten skriva upp dessa frbannelser p ett blad
      och drefter avtv dem i olycksvattnet
 24.  och giva kvinnan det frbannelsebringande olycksvattnet att
      dricka, fr att detta frbannelsebringande vatten m bliva henne
      till olycka, nr hon har ftt det i sig.
 25.  Och prsten skall taga misstankeoffret ur kvinnans hand och
      vifta detta offer infr HERRENS ansikte och bra det fram till
      altaret.
 26.  Och prsten skall av offret taga en handfull, det som utgr
      sjlva altaroffret, och frbrnna det p altaret; drefter skall
      han giva kvinnan vattnet att dricka.
 27.  Och nr han s har givit henne vattnet att dricka, d skall
      detta ske: om hon har ltit sknda sig och varit sin man
      otrogen, s skall det frbannelsebringande vattnet, nr hon har
      ftt det i sig, bliva henne till olycka, i det att hennes buk
      svller upp och hennes lnd frvissnar; och kvinnan skall bliva
      ett exempel som man nmner, nr man frbannar bland hennes folk.
 28.  Men om kvinnan icke har ltit sknda sig, utan r ren, d skall
      hon frbliva oskadd och kunna undf livsfrukt.

 29.  Detta r misstankelagen, om huru frfaras skall, nr en kvinna
      har svikit sin man och ltit sknda sig,
 30.  eller nr eljest misstankens ande kommer ver en man, s att han
      misstnker sin hustru; han skall d stlla hustrun fram infr
      HERRENS ansikte, och prsten skall med henne gra allt vad denna
      lag stadgar.
 31.  S skall mannen vara fri ifrn missgrning, men hustrun kommer
      att bra p missgrning.

*04/06 Fjrde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 6 Kapitlet

                     Nasirlften.  Den prsterliga
                            vlsignelsen.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och sg till dem:

      Om ngon, vare sig man eller kvinna, har att fullgra ett
      nasirlfte, ett lfte att vara HERRENS nasir,
  3.  s skall han avhlla sig frn vin och starka drycker; han skall
      icke dricka ngon syrad dryck av vin eller ngon annan syrad
      stark dryck; intet slags druvsaft skall han dricka, ej heller
      skall han ta druvor, vare sig friska eller torra.
  4.  S lnge hans nasirtid varar, skall han icke ta ngot som
      kommer av vintrdet, icke ens dess kartar eller spda skott.
  5.  S lnge hans nasirlfte varar, skall ingen rakkniv komma p
      hans huvud; till dess att den tid r ute, under vilken han skall
      vara HERRENS nasir, skall han vara helig och lte hret vxa
      lngt p sitt huvud.
  6.  S lnge han r HERRENS nasir, skall han icke nalkas ngon dd.
  7.  Icke ens genom sin fader eller sin moder, sin broder eller sin
      syster fr han draga sig orenhet, om de d ty han br p sitt
      huvud tecknet till att han r sin Guds nasir;
  8.  s lnge hans nasirtid varar, r han helgad t HERREN.
  9.  Men om ngon ofrtnkt och pltsligt dr i hans nrhet, och
      drmed orenar hans huvud, p vilket han br nasirtecknet, s
      skall han raka sitt huvud den dag han bliver ren; han skall raka
      det p sjunde dagen.
 10.  Och p ttonde dagen skall han bra fram till prsten tv
      turturduvor eller tv unga duvor, till uppenbarelsetltets
      ingng.
 11.  Och prsten skall offra en till syndoffer och en till brnnoffer
      och bringa frsoning fr honom, till rening frn den synd han
      har dragit ver sig genom den dde; sedan skall han samma dag
      ter helga sitt huvud;
 12.  han skall inviga sig till nasir t HERREN fr lika lng tid som
      han frut hade lovat.  Och han skall fra fram ett rsgammalt
      lamm till skuldoffer.  Den frra lftestiden skall vara ogill,
      drfr att hans nasirat blev orenat.

 13.  Och detta r lagen om en nasir: Den dag hans nasirtid r ute
      skall han fras fram till uppenbarelsetltets ingng;
 14.  och han skall ssom sitt offer t HERREN frambra ett rsgammalt
      felfritt lamm av hankn till brnnoffer och ett rsgammalt
      felfritt lamm av honkn till syndoffer och en felfri vdur till
      tackoffer,
 15.  drjmte en korg med osyrat brd, kakor av fint mjl, begjutna
      med olja, och osyrade tunnkakor, smorda med olja, s ock
      tillhrande spis offer och drickoffer.
 16.  Och prsten skall bra fram detta infr HERRENS ansikte och
      offra hans syndoffer och hans brnnoffer.
 17.  Och vduren skall han offra till tackoffer t HERREN, jmte
      korgen med de osyrade brden; prsten skall ock offra
      tillhrande spisoffer och drickoffer.
 18.  Och nasiren skall vid ingngen till uppenbarelsetltet raka sitt
      huvud, p vilket han br nasirtecknet, och taga sitt huvudhr,
      sitt nasirtecken, och lgga det p elden som brinner under
      tackoffret.
 19.  Och prsten skall taga den kokta vdursbogen, och drjmte ur
      korgen en osyrad kaka och en osyrad tunnkaka, och lgga detta p
      nasirens hnder, sedan denne har rakat av sig nasirtecknet.
 20.  Och prsten skall vifta detta ssom ett viftoffer infr HERRENS
      ansikte; det skall vara helgat t prsten, jmte
      viftoffersbringan och offergrdslret.  Sedan fr nasiren ter
      dricka vin.

 21.  Detta r lagen om den som har avlagt ett nasirlfte, och om vad
      han p grund av nasirlftet skall offra t HERREN, frutom vad
      han eljest kan anskaffa; efter innehllet i det lfte han har
      avlagt skall han gra, enligt lagen om hans nasirat.

 22.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 23.  Tala till Aron och hans sner och sg: Nr I vlsignen Israels
      barn, skolen I sga s till dem:
 24.  HERREN vlsigne dig och bevare dig.
 25.  HERREN lte sitt ansikte lysa ver dig och vare dig ndig.
 26.  HERREN vnde sitt ansikte till dig och give dig frid.

 27.  S skola de lgga mitt namn p Israels barn, och jag skall d
      vlsigna dem.
*04/07 Fjrde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 7 Kapitlet

                    Stamhvdingarnas sknker till
                             helgedomen.

  1.  D nu Mose hade satt upp tabernaklet och smort och helgat det,
      med alla dess tillbehr, och hade satt upp altaret med alla dess
      tillbehr, och smort och helgat detta,
  2.  framburos offergvor av Israels hvdingar, huvudmnnen fr
      stamfamiljerna, det r stamhvdingarna, som stodo i spetsen fr
      de inmnstrade.
  3.  De frde fram ssom sin offergva infr HERRENS ansikte sex
      vertckta vagnar och tolv oxar: tv hvdingar tillhopa en vagn
      och var hvding en oxe; dessa frde de fram infr tabernaklet.
  4.  Och HERREN sade till Mose:
  5.  Tag emot detta av dem fr att bruka det till
      uppenbarelsetltets tjnst; och lmna det t leviterna,
      alltefter beskaffenheten av vars och ens tjnst.
  6.  Och Mose tog emot vagnarna och oxarna och gav dem t leviterna.
  7.  Tv vagnar och fyra oxar gav han t Gersons barn, efter
      beskaffenheten av deras tjnst;
  8.  fyra vagnar och tta oxar gav han t Meraris barn, efter
      beskaffenheten av den tjnst de frrttade under ledning av
      Itamar, prsten Arons son;
  9.  men t Kehats barn gav han icke ngot, ty dem lg att hava hand
      om de heliga fremlen, och dessa skulle bras p axlarna.

 10.  Och hvdingarna frde fram sknker till altarets invigning, nr
      det smordes; hvdingarna frde fram dessa sina offergvor infr
      altaret.
 11.  Och HERREN sade till Mose: Lt hvdingarna, en i snder, var
      och en p sin dag, fra fram sina offergvor till altarets
      invigning.

 12.  Och den som p frsta dagen frde fram sin offergva var
      Naheson, Amminadabs son, av Juda stam
 13.  Hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 14.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 15.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 16.  och en bock till syndoffer,
 17.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Nahesons, Amminadabs sons, offergva.

 18.  P andra dagen frde Netanel, Suars son, hvdingen fr Isaskar,
      fram sin gva;
 19.  han framfrde ssom sin offergva ett silverfat, ett hundra
      trettio siklar i vikt, och en silverskl om sjuttio siklar,
      efter helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet
      med olja, till spisoffer,
 20.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 21.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 22.  och en bock till syndoffer,
 23.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Netanels, Suars sons, offergva.

 24.  P tredje dagen kom hvdingen fr Sebulons barn, Eliab, Helons
      son;
 25.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer
 26.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 27.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 28.  och en bock till syndoffer,
 29.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Eliabs, Helons sons, offergva.

 30.  P fjrde dagen kom hvdingen fr Rubens barn, Elisur, Sedeurs
      son;
 31.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 32.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 33.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 34.  och en bock till syndoffer,
 35.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Elisurs, Sedeurs sons, offergva.

 36.  P femte dagen kom hvdingen fr Simeons barn, Selumiel,
      Surisaddais son;
 37.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 38.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 39.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 40.  och en bock till syndoffer,
 41.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Selumiels, Surisaddais sons, offergva.

 42.  P sjtte dagen kom hvdingen fr Gads barn, Eljasaf, Deguels
      son;
 43.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 44.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 45.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 46.  och en bock till syndoffer,
 47.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Eljasafs, Deguels sons, offergva.

 48.  P sjunde dagen kom hvdingen fr Efraims barn, Elisama,
      Ammihuds son;
 49.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 50.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 51.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 52.  och en bock till syndoffer,
 53.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Elisamas, Ammihuds sons, offergva.

 54.  P ttonde dagen kom hvdingen fr Manasse barn, Gamliel,
      Pedasurs son;
 55.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 56.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 57.  vidare en ungtjur en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 58.  och en bock till syndoffer,
 59.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Gamliels Pedasurs sons, offergva.

 60.  P nionde dagen kom hvdingen fr Benjamins barn, Abidan,
      Gideonis son;
 61.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 62.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 63.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 64.  och en bock till syndoffer,
 65.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Abidans, Gideonis sons, offergva.

 66.  P tionde dagen kom hvdingen fr Dans barn, Ahieser,
      Ammisaddais son;
 67.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 68.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 69.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 70.  och en bock till syndoffer,
 71.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Ahiesers, Ammisaddais sons, offergva.

 72.  P elfte dagen kom hvdingen fr Asers barn, Pagiel, Okrans son;
 73.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 74.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 75.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 76.  och en bock till syndoffer,
 77.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Pagiels, Okrans sons, offergva.

 78.  P tolfte dagen kom hvdingen fr Naftali barn, Ahira, Enans
      son;
 79.  hans offergva var ett silverfat, ett hundra trettio siklar i
      vikt, och en silverskl om sjuttio siklar, efter
      helgedomssikelns vikt, bda fulla med fint mjl, begjutet med
      olja, till spisoffer,
 80.  vidare en skl av guld om tio siklar, full med rkelse,
 81.  vidare en ungtjur, en vdur och ett rsgammalt lamm till
      brnnoffer
 82.  och en bock till syndoffer,
 83.  samt till tackoffret tv tjurar, fem vdurar, fem bockar och fem
      rsgamla lamm.  Detta var Ahiras, Enans sons, offergva.

 84.  Detta var vad Israels hvdingar sknkte till altarets invigning,
      nr det smordes: tolv silverfat, tolv silversklar och tolv
      guldsklar.
 85.  Vart fat kom p ett hundra trettio silversiklar och var skl p
      sjuttio siklar, s att silvret i dessa krl sammanlagt utgjorde
      tv tusen fyra hundra siklar, efter helgedomssikelns vikt.
 86.  Av de tolv guldsklarna, som voro fulla med rkelse, vgde var
      och en tio siklar, efter helgedomssikelns vikt, s att guldet i
      sklarna sammanlagt utgjorde ett hundra tjugu siklar.
 87.  Brnnoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tolv tjurar,
      vartill kommo tolv vdurar, tolv rsgamla lamm, med tillhrande
      spisoffer, och tolv bockar till syndoffer.
 88.  Och tackoffers-fkreaturen utgjorde tillsammans tjugufyra
      tjurar, vartill kommo sextio vdurar, sextio bockar och sextio
      rsgamla lamm.  Detta var vad som sknktes till altarets
      invigning, sedan det hade blivit smort.

 89.  Och nr Mose gick in i uppenbarelsetltet fr att tala med
      honom, hrde han rsten tala till sig frn ndastolen ovanp
      vittnesbrdets ark, frn platsen mellan de tv keruberna; dr
      talade rsten till honom.

*04/08 Fjrde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 8 Kapitlet

                  Lamporna p ljusstaken.  Leviternas
                  invigning; deras tjnstgringstid.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Aron och sg till honom: Nr du stter upp lamporna,
      skall detta ske s, att de sju lamporna kasta sitt sken ver
      platsen framfr ljusstaken.
  3.  Och Aron gjorde s; han satte upp lamporna s, att de kastade
      sitt sken ver platsen framfr ljusstaken, ssom HERREN hade
      bjudit Mose.
  4.  Och ljusstaken var gjord p fljande stt: den var av guld i
      drivet arbete; ocks dess fotstllning och blommorna drp voro
      i drivet arbete.  Efter det mnster som HERREN hade visat Mose
      hade denne ltit gra ljusstaken.

  5.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  6.  Du skall bland Israels barn uttaga leviterna och rena dem.
  7.  Och p fljande stt skall du gra med dem fr att rena dem: Du
      skall stnka reningsvatten p dem; och de skola lta raka hela
      sin kropp och tv sina klder och skola s rena sig.
  8.  Sedan skola de taga en ungtjur, med tillhrande spisoffer av
      fint mjl, begjutet med olja; drjmte skall du taga en annan
      ungtjur till syndoffer.
  9.  Och du skall fra leviterna fram infr uppenbarelsetltet, och
      du skall frsamla Israels barns hela menighet
 10.  Och nr du har frt leviterna fram infr HERRENS ansikte, skola
      Israels barn lgga sina hnder p dem.
 11.  Och Aron skall vifta leviterna infr HERRENS ansikte ssom ett
      viftoffer frn Israels barn, och de skola sedan hava till
      liggande att frrtta HERRENS tjnst.
 12.  Och leviterna skola lgga sina hnder p tjurarnas huvuden, och
      den ena skall du offra till syndoffer och den andra till
      brnnoffer t HERREN, fr att bringa frsoning fr leviterna.
 13.  S skall du stlla leviterna infr Aron och hans sner och
      vifta dem ssom ett viftoffer t HERREN.
 14.  P detta stt skall du bland Israels barn avskilja leviterna, s
      att leviterna skola tillhra mig.
 15.  Drefter skola leviterna g in och gra tjnst vid
      uppenbarelsetltet, sedan du har renat dem och viftat dem ssom
      ett viftoffer;
 16.  ty bland Israels barn ro de givna t mig ssom gva; i stllet
      fr allt som ppnar moderlivet, allt frstftt bland Israels
      barn, har jag uttagit dem t mig.
 17.  Ty mig tillhr allt frstftt bland, Israels barn, bde
      mnniskor och boskap; p den dag d jag slog allt frstftt i
      Egyptens land helgade jag det t mig.
 18.  Och jag har tagit leviterna i stllet fr allt frstftt bland
      Israels barn.
 19.  Och jag har bland Israels barn givit leviterna ssom gva t
      Aron och hans sner, till att frrtta Israels barns tjnst vid
      uppenbarelsetltet och bringa frsoning fr Israels barn, p det
      att ingen hemskelse m drabba Israels barn, drigenom att
      Israels barn nalkas helgedomen.

 20.  Och Mose och Aron och Israels barns hela menighet gjorde s med
      leviterna; Israels barn gjorde med leviterna i alla stycken
      ssom HERREN hade bjudit Mose angende dem.
 21.  Och leviterna renade sig och tvdde sina klder, och Aron
      viftade dem ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och Aron
      bragte frsoning fr dem och renade dem.
 22.  Drefter gingo leviterna in och frrttade sin tjnst vid
      uppenbarelsetltet under Aron och hans sner.  Ssom HERREN hade
      bjudit Mose angende leviterna, s gjorde de med dem.

 23.  och HERREN talade till Mose och sade:
 24.  Detta r vad som skall glla angende leviterna: Den som r
      tjugufem r gammal eller drutver skall infinna sig och gra
      tjnst med arbete vid uppenbarelsetltet.
 25.  Men nr leviten bliver femtio r gammal, skall han vara fri
      ifrn att tjna med arbete; han skall d icke lngre arbeta.
 26.  Han m betjna sina brder vid uppenbarelsetltet med att
      iakttaga vad som dr r att iakttaga; men ngot bestmt arbete
      skall han icke frrtta.  S skall du frfara med leviterna i vad
      som angr deras ligganden.

*04/09 Fjrde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 9 Kapitlet

                  Pskhgtid i knen.  Molnskyn ver
                             tabernaklet.

  1.  Och HERREN talade till Mose Sinais ken, i frsta mnaden av det
      andra ret efter deras uttg ur Egyptens land; han sade:
  2.  Israels barn skola ock hlla psk hgtid p den bestmda tiden.
  3.  P fjortonde dagen i denna mnad, vid aftontiden, skolen I hlla
      den, p bestmd tid.  Enligt alla stadgar och freskrifter drom
      skolen I hlla den.

  4.  S sade d Mose till Israels barn att de skulle hlla
      pskhgtid.
  5.  Och de hllo pskhgtid i frst mnaden, p fjortonde dagen i
      mnaden, vid aftontiden, i Sinais ken Israels barn gjorde i
      alla stycken ssom HERREN hade bjudit Mose

  6.  Men dr voro ngra mn som hade blivit orena genom en dd
      mnniska, s att de icke kunde hlla pskhgtid p den dagen;
      dessa trdde p den dagen fram infr Mose och Aron.
  7.  Och mnnen sade till honom: Vi hava blivit orena genom en dd
      mnniska; skall det drfr frmenas oss att bland Israels barn
      bra fram HERRENS offergva p bestmd?
  8.  Mose svarade dem: Stannen s vill jag hra vad HERREN bjuder
      angende eder.

  9.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 10.  Tala till Israels barn och sg: Om ngon bland eder eller edra
      efterkommande har blivit oren genom en dd, eller r ute p resa
      lngt borta, och han nd vill hlla HERRENS pskhgtid
 11.  s skall han hlla den i andra mnaden, p fjortonde dagen, vid
      aftontiden.  Med osyrat brd och bittra rter skall han ta
      pskalammet.
 12.  Intet drav skall lmnas kvar till morgonen, och intet ben skall
      sndersls drp.  I alla stycken skall pskhgtiden hllas ssom
      stadgat r drom.
 13.  Men om ngon som r ren, och som icke r ute p resa nd
      underlter att hlla pskhgtid, s skall han utrotas ur sin
      slkt, eftersom han icke har burit fram HERRENS offergva p
      bestmd tid; den mannen br p synd.
 14.  Och om ngon frmling bor hos eder och vill hlla HERRENS
      pskhgtid, s skall han hlla den enligt den stadga och
      freskrift som gller fr pskhgtiden.  En och samma stadga
      skall glla fr eder, lika vl fr frmlingen som fr infdingen
      i landet.

 15.  Och p den dag d tabernaklet sattes upp vertckte molnskyn
      tabernaklet, vittnesbrdets tlt, och om aftonen, och sedan nda
      till morgonen, var det ssom sge man en eld ver tabernaklet.
 16.  S var det bestndigt: molnskyn vertckte det, och om natten
      var det ssom sge man en eld.
 17.  Och s ofta molnskyn hjde sig frn tltet, brto Israels barn
      strax upp, och p det stlle dr molnskyn stannade, dr slogo
      Israels barn lger.
 18.  Efter HERRENS befallning brto Israels barn upp, och efter
      HERRENS befallning slogo de lger.  S lnge molnskyn vilade ver
      tabernaklet, lgo de i lger.
 19.  Och om molnskyn en lngre tid frblev ver tabernaklet, s
      iakttogo Israels barn vad HERREN bjd dem iakttaga och brto
      icke upp.
 20.  Stundom kunde det hnda att molnskyn allenast ngra f dagar
      stannade ver tabernaklet; d lgo de efter HERRENS befallning i
      lger och brto sedan upp efter HERRENS befallning.
 21.  Stundom kunde det ock hnda att molnskyn stannade allenast frn
      aftonen till morgonen; nr d molnskyn om morgonen hjde sig,
      brto de upp; eller om s var, att molnskyn stannade en dag och
      en natt och sedan hjde sig, s brto de upp d.
 22.  Eller om den stannade tv dagar, eller en mnad, eller vilken
      tid som helst, s att molnskyn lnge frblev vilande ver
      tabernaklet, s lgo Israels barn stilla i lger och brto icke
      upp; men nr den sedan hjde sig, brto de upp.
 23.  Efter HERRENS befallning slogo de lger, och efter HERRENS
      befallning brto de upp.  Vad HERREN bjd dem iakttaga, det
      iakttogo de, efter HERRENS befallning genom Mose.

*04/10 Fjrde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 10 Kapitlet

                  Silvertrumpeterna.  Uppbrottet frn
                 Sinai.  Frhandling med Hobab.  Moses
                 bn, nr arken brt upp, och nr den
                             sattes ned.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Gr dig tv trumpeter av silver; i drivet arbete skall du gra
      dem.  Dessa skall du bruka, nr menigheten skall sammankallas,
      och nr lgren skola bryta upp.

  3.  Nr man stter i dem bda, skall hela menigheten frsamla sig
      till dig, vid ingngen till uppenbarelsetltet.
  4.  Men nr man stter allenast i den ena, skola hvdingarna,
      huvudmnnen fr Israels tter, frsamla sig till dig.
  5.  Och nr I blsen en larmsignal, skola de lger bryta upp, som
      ligga sterut.
  6.  Men nr I blsen larmsignal fr andra gngen, skola de lger
      bryta upp, som ligga sderut.  Nr lgren skola bryta upp, skall
      man blsa larmsignal,
  7.  men nr frsamlingen skall sammankallas, skolen I icke blsa
      larmsignal, utan stta i trumpeterna.
  8.  Och Arons sner, prsterna, ro de som skola blsa i
      trumpeterna.  Detta skall vara en evrdlig stadga fr eder frn
      slkte till slkte.
  9.  Och om I, i edert land, dragen ut till strid mot ngon eder ovn
      som angriper eder, s skolen I blsa larmsignal med trumpeterna;
      hrigenom skolen I d bringas i minnelse infr HERRENS, eder
      Guds, ansikte, och I skolen s bliva frlsta ifrn edra fiender.
 10.  Och nr I haven en gldjedag och haven edra hgtider och
      nymnader, skolen I stta i trumpeterna, d I offren edra
      brnnoffer och tackoffer; s skola de bringa eder i minnelse
      infr eder Guds ansikte.  Jag r HERREN, eder Gud.
 11.  I andra ret, i andra mnaden, p tjugonde dagen i mnaden hjde
      sig molnskyn frn vittnesbrdets tabernakel.
 12.  D brto Israels barn upp frn Sinais ken och tgade frn
      lgerplats till lgerplats; och molnskyn stannade i knen Paran.
 13.  Och nr de nu frsta gngen brto upp, efter HERRENS befallning
      genom Mose,
 14.  var Juda barns lger under sitt baner det frsta som brt upp,
      hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
      Naheson, Amminadabs son.
 15.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Isaskars barns stam
      var Netanel, Suars son.
 16.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Sebulons barns stam
      var Eliab, Helons son.
 17.  Drefter, sedan tabernaklet hade blivit nedtaget, brto Gersons
      barn och Meraris barn upp och buro tabernaklet.
 18.  Drefter brt Rubens lger upp under sitt baner, hravdelning
      efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var Elisur,
      Sedeurs son.
 19.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Simeons barns stam var
      Selumiel, Surisaddais son.
 20.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Gads barns stam var
      Eljasaf, Deguels son.
 21.  Drefter brto kehatiterna upp och buro de heliga tingen, och de
      andra satte upp tabernaklet, innan dessa hunno fram.
 22.  Drefter brt Efraims barns lger upp under sitt baner,
      hravdelning efter hravdelning; och anfrare fr denna hr var
      Elisama, Ammihuds son.
 23.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Manasse barns stam var
      Gamliel, Pedasurs son.
 24.  Och anfrare for den hr som utgjordes av Benjamins barns stam
      var Abidan, Gideonis son.
 25.  Drefter brt Dans barns lger upp under sitt baner, ssom
      eftertrupp i hela lgertget, hravdelning efter hravdelning;
      och anfrare fr denna hr var Ahieser, Ammisaddais son.
 26.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Asers barns stam var
      Pagiel, Okrans son.
 27.  Och anfrare fr den hr som utgjordes av Naftali barns stam var
      Ahira, Enans son.
 28.  I denna ordning brto Israels barn upp, hravdelning efter
      hravdelning.  Och de brto nu upp.

 29.  Och Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel,
      Moses svrfader: Vi bryta nu upp och tga till det land om
      vilket HERREN har sagt: 'Det vill jag giva eder.'  Flj du med
      oss, s vilja vi gra dig gott, ty HERREN har lovat Israel vad
      gott r.
 30.  Men han svarade honom: Jag vill icke flja med, utan jag vill
      g hem till mitt land och till min slkt.
 31.  D sade han: Ack nej, vergiv oss icke.  Du vet ju bst var vi
      kunna lgra oss i knen; bliv du drfr nu vrt ga.
 32.  Om du fljer med oss, skola vi lta ocks dig f gott av det
      goda som HERREN gr mot oss.

 33.  S brto de upp och tgade frn HERRENS berg tre dagsresor.  Och
      HERRENS frbundsark gick framfr dem tre dagsresor, fr att utse
      viloplats t dem.
 34.  Och HERRENS molnsky svvade ver dem om dagen, nr de brto upp
      frn sitt lgerstlle.
 35.  Och s ofta arken brt upp, sade Mose:
        St upp, HERRE;
            m dina fiender varda frskingrade,
        och m de som hata dig fly fr ditt ansikte.
 36.  Och nr den sattes ned, sade han:
        Kom tillbaka, HERRE,
        till Israels tters mngtusenden.
*04/11 Fjrde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 11 Kapitlet

                   Folkets knorrande i Tabeera och
                 Kibrot-Hattaava.  De sjuttio ldste.
                               Vaktlar.

  1.  Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN.  Ty nr HERREN
      hrde det, upptndes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna
      ibland dem och frtrde de som voro ytterst i lgret.
  2.  D ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och s
      stannade elden av.
  3.  Och detta stlle fick namnet Tabeera, drfr att HERRENS eld
      hade brunnit ibland dem.

  4.  Och den blandade folkhop som tfljde dem greps av lystnad;
      Israels barn sjlva begynte d ock ter att grta och sade: Ack
      om vi hade ktt att ta!
  5.  Vi komma ihg fisken som vi t i Egypten fr intet, s ock
      gurkorna, melonerna, purjolken, rdlken och vitlken.
  6.  Men nu frsmkta vra sjlar, ty hr finnes alls intet; vi f
      intet annat se n manna.

  7.  Men mannat liknade korianderfr och hade samma utseende som
      bdelliumharts.
  8.  Folket gick omkring och samlade sdant, och malde det drefter
      p handkvarn eller sttte snder det i mortel, och kokte det
      sedan i gryta och bakade kakor drav; och det smakade ssom fint
      bakverk med olja.
  9.  Nr daggen om natten fll ver lgret, fll ock mannat dr.

 10.  Och Mose hrde huru folket i sina srskilda slkter grt, var
      och en vid ingngen till sitt tlt; och HERRENS vrede upptndes
      storligen, och Mose sjlv blev misslynt.
 11.  Och Mose sade till HERREN: Varfr har du gjort s illa mot din
      tjnare, och varfr har jag s litet funnit nd fr dina gon,
      att du har lagt p mig brdan av hela detta folk?
 12.  r d jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du
      sger till mig att jag skall bra det i min famn, ssom
      spenabarnet bres av sin vrdare, in i det land som du med ed
      har lovat t deras fder?
 13.  Varifrn skall jag f ktt att giva t hela detta folk?  De grta
      ju och vnda sig mot mig och sga: 'Giv oss ktt, s att vi f
      ta.'
 14.  Jag frmr icke ensam bra hela detta folk, ty det bliver mig
      fr tungt.
 15.  Vill du s handla mot mig, s drp mig hellre med ens, om jag
      har funnit nd fr dina gon, och lt mig slippa detta elnde.

 16.  D sade HERREN till Mose: Samla ihop t mig sjuttio mn av de
      ldste i Israel, dem som du vet hra till de ldste i folket och
      till dess tillsyningsmn; och fr dessa fram till
      uppenbarelsetltet och lt dem stlla sig dr hos dig.
 17.  Dr vill jag d stiga ned och tala med dig, och jag vill taga av
      den ande som r ver dig och lta komma ver dem; sedan skola de
      bist dig med att bra p brdan av folket, s att du slipper
      bra den ensam.
 18.  Och till folket skall du sga: Helgen eder till i morgon, s
      skolen I f ktt att ta, eftersom I haven grtit infr HERREN
      och sagt: 'Ack om vi hade ktt att ta!  I Egypten var oss gott
      att vara!'  S skall nu HERREN giva eder ktt att ta.
 19.  Icke allenast en dag eller tv dagar skolen I f ta det, icke
      allenast fem dagar eller tio dagar eller tjugu dagar,
 20.  utan en hel mnads tid, till dess att det gr ut genom nsan p
      eder och bliver eder vmjeligt; detta drfr att I haven
      frkastat HERREN, som r mitt ibland eder, och haven grtit
      infr hans ansikte och sagt: 'Varfr drogo vi d ut ur
      Egypten?'
 21.  Mose sade: Av sex hundra tusen man till fots utgres det folk
      som jag har omkring mig, och dock sger du: 'Ktt vill jag giva
      dem, s att de hava att ta en mnads tid!'
 22.  Finnas d fr och fkreatur att slakta t dem i sdan mngd att
      det rcker till fr dem?  Eller skall man samla ihop alla havets
      fiskar t dem, s att det rcker till fr dem?
 23.  HERREN svarade Mose: r d HERRENS arm fr kort?  Du skall nu f
      se om det som jag har sagt skall vederfaras dig eller icke.

 24.  Och Mose gick ut och frkunnade fr folket vad HERREN hade sagt.
      Sedan samlade han ihop sjuttio mn av de ldste i folket och lt
      dem stlla sig runt omkring tltet.
 25.  D steg HERREN ned i molnskyn och talade till honom, och tog av
      den ande som var ver honom och lt komma ver de sjuttio
      ldste.  D nu anden fll p dem, begynte de profetera, vilket
      de sedan icke mer gjorde.
 26.  Och tv mn hade stannat kvar i lgret; den ene hette Eldad och
      den andre Medad.  Ocks p dem fll anden, ty de voro bland de
      uppskrivna, men hade likvl icke gtt ut till tltet; och de
      profeterade i lgret.
 27.  D skyndade en ung man bort och berttade detta fr Mose och
      sade: Eldad och Medad profetera i lgret.
 28.  Josua, Nuns son, som hade varit Moses tjnare allt ifrn sin
      ungdom, tog d till orda och sade: Mose, min herre, frbjud dem
      det.
 29.  Men Mose sade till honom: Skall du s nitlska fr mig?  Ack att
      fastmer allt HERRENS folk bleve profeter, drigenom att HERREN
      lte sin Ande komma ver dem!
 30.  Sedan gick Mose tillbaka till lgret med de ldste i Israel.

 31.  Och en stormvind for ut ifrn HERREN, och den frde med sig
      vaktlar frn havet och drev dem ver lgret, en dagsresa vitt p
      vardera sidan, runt omkring lgret, och vid pass tv alnar hgt
      ver marken.
 32.  D stod folket upp och gick hela den dagen och sedan hela natten
      och hela den fljande dagen och samlade ihop vaktlar; det minsta
      ngon samlade var tio homer.  Och de bredde ut dem runt omkring
      lgret.
 33.  Men under det att de nnu hade kttet mellan tnderna, innan det
      var frtrt, upptndes HERRENS vrede mot folket, och HERREN
      anstllde ett mycket stort nederlag bland folket.
 34.  Och detta stlle fick namnet Kibrot-Hattaava, ty dr begrov man
      dem av folket, som hade gripits av lystnad.

 35.  Frn Kibrot-Hattaava brt folket upp och tgade till Haserot;
      och i Haserot stannade de.

*04/12 Fjrde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 12 Kapitlet

               Mirjam och Aron stta sig upp emot Mose.
                           Mirjam straffas.

  1.  Och Mirjam jmte Aron talade illa om Mose fr den etiopiska
      kvinnans skull som han hade tagit till hustru; han hade nmligen
      tagit en etiopisk kvinna till hustru.
  2.  Och de sade: r d Mose den ende som HERREN talar med?  Talar
      han icke ocks med oss?  Och HERREN hrde detta.
  3.  Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer n ngon annan
      mnniska p jorden.
  4.  Och strax sade HERREN till Mose, Aron och Mirjam: Gn ut, I
      tre, till uppenbarelsetltet.  Och de gingo ditut, alla tre.
  5.  D steg HERREN ned i en molnstod och blev stende vid ingngen
      till tltet; och han kallade p Aron och Mirjam, och de gingo
      bda ditut.
  6.  Och han sade: Hren nu mina ord.  Eljest om ngon r en profet
      bland eder, giver jag, HERREN, mig till knna fr honom i syner
      och talar med honom i drmmar.
  7.  Men s gr jag icke med min tjnare Mose; i hela mitt hus r han
      betrodd.
  8.  Muntligen talar jag med honom, ppet och icke i frtckta ord,
      och han fr skda HERRENS gestalt.  Varfr haven I d icke haft
      frsyn fr att tala illa om min tjnare Mose?
  9.  Och HERRENS vrede upptndes mot dem, och han vergav dem.
 10.  Nr s molnskyn drog sig tillbaka frn tltet, se, d var Mirjam
      vit ssom sn av spetlska; nr Aron vnde sig till Mirjam, fick
      han se att hon var spetlsk.
 11.  D sade Aron till Mose: Ack, min herre, lgg icke p oss brdan
      av en synd som vi i vr drskap hava begtt.
 12.  Lt henne icke bliva lik ett ddftt foster, vars kropp r till
      hlften frstrd, nr det kommer ut ur sin moders liv.
 13.  D ropade Mose till HERREN och sade: O Gud, gr henne ter
      frisk.
 14.  HERREN svarade Mose: Om hennes fader hade spottat henne i
      ansiktet, skulle hon ju hava ftt sitta med skam i sju dagar.  M
      hon allts nu hllas innestngd i sju dagar utanfr lgret;
      sedan fr hon komma tillbaka dit igen.
 15.  S hlls d Mirjam innestngd i sju dagar utanfr lgret, och
      folket brt icke upp, frrn Mirjam hade kommit tillbaka.

*04/13 Fjrde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 13 Kapitlet

                          De tolv spejarna.

  1.  Drefter brt folket upp frn Haserot och lgrade sig i knen
      Paran.
  2.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  3.  Snd stad ngra mn fr att bespeja Kanaans land, som jag vill
      giva t Israels barn.  En man ur var fdernestam skolen I snda,
      men allenast sdana som ro hvdingar bland dem.
  4.  Och Mose snde frn knen Paran stad sdana mn, efter HERRENS
      befallning; allasammans hrde de till huvudmnnen bland Israels
      barn.
  5.  Och dessa voro namnen p dem: Av Rubens stam: Sammua, Sackurs
      son;
  6.  av Simeons stam: Safat, Horis son;
  7.  av Juda stam: Kaleb, Jefunnes son;
  8.  av Isaskars stam: Jigeal, Josefs son;
  9.  av Efraims stam: Hosea, Nuns son;
 10.  av Benjamins stam: Palti, Rafus son;
 11.  av Sebulons stam: Gaddiel, Sodis son;
 12.  av Josefs stam: av Manasse stam: Gaddi, Susis son;
 13.  av Dans stam: Ammiel, Gemallis son;
 14.  av Asers stam: Setur, Mikaels son;
 15.  av Naftali stam: Nahebi, Vofsis son;
 16.  av Gads stam; Geuel, Makis son.
 17.  Dessa voro namnen p de mn som Mose snde stad fr att bespeja
      landet.  Men Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
 18.  Och Mose snde dessa stad fr att bespeja Kanaans land.

      Och han sade till dem: Dragen nu upp till Sydlandet, och dragen
      vidare upp till Bergsbygden.
 19.  Och sen efter, hurudant landet r, och om folket som bor dri r
      starkt eller svagt, om det r litet eller stort,
 20.  och hurudant landet r, vari de bo, om det r gott eller dligt,
      och hurudana de platser ro, dr de bo, om de bo i lger eller i
      befsta stder,
 21.  och hurudant sjlva landet r, om det r fett eller magert, om
      trd finnas dr eller icke.  Varen vid gott mod, och tagen med
      eder hit av landets frukt.  Det var nmligen vid den tid d de
      frsta druvorna voro mogna

 22.  S drogo de stad och bespejade landet frn knen Sin nda till
      Rehob, dr vgen gr till Hamat.
 23.  De drogo upp till Sydlandet och kommo till Hebron; dr bodde
      Ahiman, Sesai och Talmai, Anaks avkomlingar.  Men Hebron byggdes
      sju r fre Soan i Egypten.
 24.  Och de kommo till Druvdalen; dr skuro de av en kvist med en
      ensam druvklase p, och denna bars sedan p en stng av tv
      man.  Drtill togo de granatpplen och fikon.
 25.  Detta stlle blev kallat Druvdalen fr den druvklases skull som
      Israels barn dr skuro av.
 26.  Och efter fyrtio dagar vnde de tillbaka, sedan de hade bespejat
      landet.
 27.  De gingo stad och kommo till Mose och Aron och Israels barns
      hela menighet i knen Paran, i Kades, och avgvo sin berttelse
      infr dem och hela menigheten och visade dem landets frukt.
 28.  De frtljde fr honom och sade: Vi kommo till det land dit du
      snde oss.  Och det flyter i sanning av mjlk och honung, och hr
      r dess frukt.
 29.  Men folket som bor i landet r starkt, och stderna ro
      vlbefsta och mycket stora; ja, vi sgo dr ocks avkomlingar
      av Anak.
 30.  Amalekiterna bo i Sydlandet, hetiterna, jebuserna och amorerna
      bo i Bergsbygden, och kananerna bo vid havet och utmed Jordan.

 31.  Men Kaleb skte stilla folket, s att de icke skulle knota emot
      Mose; han sade: Lt oss nd draga ditupp och intaga det, ty
      frvisso skola vi bliva det vermktiga.
 32.  Men de mn som hade varit druppe med honom sade: Vi kunna icke
      draga upp mot detta folk, ty de ro oss fr starka.
 33.  Och de talade bland Israels barn illa om landet som de hade
      bespejat; de sade: Det land som vi hava genomvandrat och
      bespejat r ett land som frtr sina inbyggare, och alla
      mnniskor, som vi dr sgo, voro resligt folk.
 34.  Vi sgo dr ock jttarna, Anaks barn, av jttestammen; vi tyckte
      d att vi sjlva voro ssom grshoppor, och sammalunda tyckte de
      om oss.

*04/14 Fjrde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 14 Kapitlet

                Folkets knorrande.  Spejarnas straff.  De
               knorrandes frsk att sderifrn trnga
                          in i Kanaans land.

  1.  D begynte hela menigheten ropa och skria, och folket grt den
      natten.
  2.  Och alla Israels barn knorrade emot Mose och Aron, och hela
      menigheten sade till dem: O att vi hade ftt d i Egyptens
      land, eller att vi hade ftt d hr i knen!
  3.  Varfr vill d HERREN fra oss in i detta andra land, dr vi
      mste falla fr svrd, och dr vra hustrur och barn skola bliva
      fiendens byte?  Det vore frvisso bttre fr oss att vnda
      tillbaka till Egypten.
  4.  Och de sade till varandra: Lt oss vlja en anfrare och vnda
      tillbaka till Egypten.
  5.  D fllo Mose och Aron ned p sina ansikten infr Israels barns
      hela frsamlade menighet.
  6.  Och Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vilka voro bland
      dem som hade bespejat landet, revo snder sina klder
  7.  och sade till Israels barns hela menighet: Det land som vi hava
      genomvandrat och bespejat r ett vermttan gott land.
  8.  Om HERREN har behag till oss, s skall han fra oss in i det
      landet och giva det t oss -- ett land som flyter av mjlk och
      honung.
  9.  Allenast mn I icke stta eder upp mot HERREN; och fr folket i
      landet mn I icke frukta, ty de skola bliva ssom en munsbit fr
      oss.  Deras beskrm har vikit ifrn dem, men med oss r HERREN;
      frukten icke fr dem.

 10.  Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem.  D visade
      sig HERRENS hrlighet i uppenbarelsetltet fr alla Israels
      barn.
 11.  Och HERREN sade till Mose: Huru lnge skall detta folk frakta
      mig, och huru lnge skola de framhrda i att icke vilja tro p
      mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?
 12.  Jag skall sl dem med pest och frgra dem, men dig vill jag
      gra till ett folk, strre och mktigare n detta.
 13.  Mose sade till HERREN: Egyptierna hava ju frnummit att du med
      din kraft har frt detta folk ut ifrn dem hitupp,
 14.  och de hava omtalat det fr inbyggarna hr i landet, s att de
      hava ftt hra att du r HERREN mitt ibland detta folk, att du,
      HERRE, visar dig fr dem ansikte mot ansikte, att din molnsky
      str ver dem, och att du gr framfr dem i en molnstod om dagen
      och i en eldstod om natten.
 15.  Om du nu ddade detta folk, alla tillsammans, d skulle
      hedningarna, som finge hra detta berttas om dig, sga s:
 16.  'Drfr att HERREN icke frmdde fra detta folk in i det land
      som han med ed hade lovat t dem, drfr har han slaktat dem i
      knen.'
 17.  Nej, m nu Herrens kraft bevisa sig stor, ssom du har talat och
      sagt:
 18.  'HERREN r lngmodig och stor i mildhet, han frlter
      missgrning och vertrdelse, fastn han icke lter ngon bliva
      ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
      efterkommande i tredje och fjrde led.'
 19.  S tillgiv nu detta folk dess missgrning, enligt din stora nd,
      ssom du har ltit din frltelse flja detta folk allt ifrn
      Egypten och nda hit.
 20.  D sade HERREN: Jag vill tillgiva dem efter din bn.
 21.  Men s sant jag lever, och s sant hela jorden skall bliva full
      av HERRENS hrlighet:
 22.  av alla de mn som hava sett min hrlighet och de tecken jag har
      gjort i Egypten och i knen, och som dock nu tio gnger hava
      frestat mig och icke velat hra min rst,
 23.  av dem skall ingen f se det land som jag med ed har lovat t
      deras fder; ingen av dem som hava fraktat mig skall f se det.
 24.  Men eftersom i min tjnare Kaleb r en annan ande, s att han i
      allt har efterfljt mig, drfr vill jag lta honom komma in i
      det land dr han nu har varit, och hans avkomlingar skola
      besitta det.
 25.  Men d nu amalekiterna och kananerna bo i dalbygden, s vnden
      eder i morgon t annat hll bryten upp och tagen vgen mot
      knen, t Rda havet till.

 26.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
 27.  Huru lnge skall denna onda menighet fortfara att knorra mot
      mig?  Ty jag har hrt huru Israels barn knorra mot mig.
 28.  Sg nu till dem: 'S sant jag lever, sger HERREN, jag skall
      gra med eder ssom I sjlva haven sagt infr mig.
 29.  Hr i knen skola edra dda kroppar bliva liggande; s skall det
      g eder alla, s mnga I ren som haren blivit inmnstrade, alla
      som ro tjugu r gamla eller drutver, eftersom I haven knorrat
      mot mig.
 30.  Sannerligen, ingen av eder skall komma in i det land som jag med
      upplyft hand har lovat giva eder till boning, ingen frutom
      Kaleb, Jefunnes son, och Josua, Nuns son.
 31.  Men edra barn, om vilka I saden att de skulle bliva fiendens
      byte?  dem skall jag lta komma ditin, och de skola lra knna
      det land som I haven fraktat.
 32.  I sjlva dremot -- edra dda kroppar skola bliva liggande hr i
      knen.
 33.  Och edra barn skola draga omkring ssom herdar i knen i fyrtio
      r, och skola bra p brdan av eder trolsa avfllighet, till
      dess att edra dda kroppar hava frgtts i knen.
 34.  Ssom I under fyrtio dagar haven bespejat landet, s skolen I
      under fyrtio r -- ett r fr var dag -- komma att bra p edra
      missgrningar; I skolen d frnimma vad det r att jag tager min
      hand ifrn eder.'
 35.  Jag, HERREN, talar; jag skall frvisso gra s med hela denna
      onda menighet, som har rotat sig samman mot mig; hr i knen
      skola de frgs, hr skola de d.

 36.  Och de mn som Mose hade snt stad fr att bespeja landet, och
      som vid sin terkomst hade frlett hela menigheten att knorra
      mot honom, drigenom att de talade illa om landet,
 37.  dessa mn som hade talat illa om landet trffades nu av dden
      genom en hemskelse, infr HERRENS ansikte.
 38.  Av de mn som hade gtt stad fr att bespeja landet blevo dock
      Josua, Nuns son, och Kaleb, Jefunnes son, vid liv.

 39.  Och Mose talade detta till alla Israels barn.  D blev folket
      mycket sorgset.
 40.  Och de stodo upp bittida fljande morgon fr att draga stad upp
      mot den vre bergsbygden; och de sade: Se, hr ro vi; vi vilja
      nu draga upp till det land som HERREN har talat om; ty vi hava
      syndat.
 41.  Men Mose sade: Varfr viljen I s vertrda HERRENS befallning?
      Det kan ju icke lyckas vl.
 42.  HERREN r icke med bland eder; dragen drfr icke ditupp, p det
      att I icke mn bliva slagna av edra fiender.
 43.  Ty amalekiterna och kananerna skola dr mta eder, och I skolen
      falla fr svrd; I haven ju vnt eder bort ifrn HERREN, och
      HERREN skall drfr icke vara med eder.
 44.  Likvl drogo de i sitt vermod upp mot den vre bergsbygden; men
      HERRENS frbundsark och Mose lmnade icke lgret.
 45.  D kommo amalekiterna och kananerna, som bodde dr i
      bergsbygden, ned och slogo dem och frskingrade dem och drevo
      dem nda till Horma.

*04/15 Fjrde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 15 Kapitlet

                  Tillgg till lagarna om offer och
                  frstlingsgvor.  En sabbatsbrytare
                    stenad.  Stadga om tofsarna p
                        israeliternas klder.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn och sg till dem: Om I, nr I kommen in i
      det land som jag vill giva eder, och dr I skolen bo,
  3.  viljen offra ett eldsoffer t HERREN, ett brnnoffer eller ett
      slaktoffer -- vare sig det gller att fullgra ett lfte, eller
      det gller ett frivilligt offer, eller det gller edra
      hgtidsoffer -- fr att bereda HERREN en vlbehaglig lukt, genom
      fkreatur eller smboskap,
  4.  s skall den som vill offra t HERREN ett sdant offer bra fram
      ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
      fjrdedels hin olja;
  5.  och ssom drickoffer skall du offra en fjrdedels hin vin till
      vart lamm, vare sig det r ett brnnoffer som offras, eller det
      r ett slaktoffer.
  6.  Men till en vdur skall du ssom spisoffer offra tv tiondedels
      efa fint mjl, begjutet med en tredjedels hin olja,
  7.  och ssom drickoffer skall du bra fram en tredjedels hin vin,
      till er vlbehaglig lukt fr HERREN.
  8.  Och nr du offrar en ungtjur till brnnoffer eller till
      slaktoffer, vare sig det gller att fullgra ett lfte eller det
      gller tackoffer t HERREN.
  9.  S skall, jmte ungtjuren, ssom spisoffer frambras tre
      tiondedels efa fint mjl, begjutet med en halv in olja,
 10.  och ssom drickoffer skall du bra fram en halv hin vin: ett
      eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

 11.  Vad hr r sagt skall offras till var tjur, var vdur, vart djur
      av smboskapen, vare sig fr eller get.
 12.  Efter antalet av de djur I offren skolen I offra till vart och
      ett vad hr r sagt, efter deras antal.
 13.  Var infding skall offra detta, ssom hr r sagt, nr han vill
      offra ett eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
 14.  Och nr en frmling som vistas hos eder, eller som i kommande
      slkten bor ibland eder, vill offra ett eldsoffer till en
      vlbehaglig lukt fr HERREN, s skall han offra p samma stt
      som I offren.
 15.  Inom frsamlingen skall en och samma stadga glla fr eder och
      fr frmlingen som bor ibland eder.  Detta skall vara en
      evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte: I sjlva och
      frmlingen skolen frfara p samma stt infr HERRENS ansikte.
 16.  Samma lag och samma rtt skall glla fr eder och fr frmlingen
      som bor hos eder.

 17.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 18.  Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I kommen in i det
      land dit jag vill fra eder,
 19.  skolen I, d I ten av landets brd, giva t HERREN en offergrd
      drav.
 20.  Ssom frstling av edert mjl skolen I giva en kaka till
      offergrd; I skolen giva den, likasom I given en offergrd frn
      eder loge.
 21.  Av frstlingen av edert mjl skolen I giva t HERREN en
      offergrd, slkte efter slkte.

 22.  Och om I begn synd ouppstligen, i det att I underlten att
      gra efter ngot av dessa bud som HERREN har kungjort fr Mose,
 23.  efter ngot av det som HERRENS har bjudit eder genom Mose, frn
      den dag d HERREN gav sina bud och allt framgent, slkte efter
      slkte,
 24.  s skall, om synden har blivit begngen ouppstligen, utan att
      menigheten visste det, hela menigheten offra en ungtjur ssom
      brnnoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN, med det
      spisoffer och det drickoffer som p freskrivet stt skall
      offras drtill, och tillika en bock ssom syndoffer.
 25.  Och prsten skall bringa frsoning fr Israels barns hela
      menighet, och s bliver dem frltet; ty det var en ouppstlig
      synd, och de hava burit fram sitt offer, ett eldsoffer t
      HERREN, och sitt syndoffer infr HERRENS ansikte fr sin
      ouppstliga synd.
 26.  Ja, s bliver dem frltet, Israels barns hela menighet och
      frmlingen som bor ibland dem; ty hela folket var delaktigt i
      den ouppstliga synden.

 27.  Och om ngon enskild syndar ouppstligen, skall han ssom
      syndoffer fra fram en rsgammal get.
 28.  Och prsten skall bringa frsoning fr denne som har frsyndat
      sig genom ouppstlig synd, infr HERRENS ansikte; p det att
      honom m bliva frltet, nr frsoning bringas fr honom.
 29.  Fr infdingen bland Israels barn och fr frmlingen som bor
      ibland dem, fr eder alla skall glla en och samma lag, nr
      ngon begr synd ouppstligen.
 30.  Men den som begr ngot med upplyft hand, evad han r infding
      eller frmling, han hnar HERREN, och han skall utrotas ur sitt
      folk.
 31.  Ty HERRENS ord har han fraktat, och mot hans bud har han
      brutit; utan frskoning skall han utrotas; missgrning vilar p
      honom.

 32.  Medan nu Israels barn voro i knen, ertappades en man med att
      samla ihop ved p sabbatsdagen.
 33.  Och de som ertappade honom med att samla ihop ved frde honom
      fram infr Mose och Aron och hela menigheten.
 34.  Och d det icke var bestmt vad som borde gras med honom, satte
      de honom i frvar.
 35.  Och HERREN sade till Mose: Mannen skall straffas med dden;
      hela menigheten skall stena honom utanfr lgret.
 36.  D frde hela menigheten ut honom utanfr lgret och stenade
      honom till dds, ssom HERREN hade bjudit Mose.

 37.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 38.  Tala till Israels barn och sg till dem att de och deras
      efterkommande skola gra sig tofsar i hrnen p sina klder och
      stta ett mrkbltt snre p var hrntofs.
 39.  Och detta skolen I hava till tofsprydnad, fr att I, nr I sen
      drp, mn tnka p alla HERRENS bud och gra efter dem, och
      icke svva omkring efter edra hjrtans och gons lustar, som I
      nu lpen efter i trols avfllighet.
 40.  Ty jag vill att I skolen tnka p och gra efter alla mina bud
      och vara helgade t eder Gud.
 41.  Jag r HERREN, eder Gud, som har frt eder ut ur Egyptens land,
      fr att jag skall vara eder Gud Jag r HERREN, eder Gud.

*04/16 Fjrde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 16 Kapitlet

                  Koras, Datans och Abirams uppror.

  1.  Och Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, samt
      Datan och Abiram, Eliabs sner, och On, Pelets son, av Rubens
      sner, dessa togo till sig folk
  2.  och gjorde uppror emot Mose; och dem fljde tv hundra femtio
      mn av Israels barn, hvdingar i menigheten, ombud i
      folkfrsamlingen, ansedda mn.
  3.  Och de frsamlade sig emot Mose och Aron och sade till dem: Nu
      m det vara nog.  Hela menigheten r ju helig, alla ro det, och
      HERREN r mitt ibland dem; varfr upphven I eder d ver
      HERRENS frsamling?
  4.  Nr Mose hrde detta, fll han ned p sitt ansikte.
  5.  Sedan talade han till Kora och hela hans hop och sade: I morgon
      skall HERREN gra kunnigt vem som hr honom till, och vem som r
      den helige t vilken han giver tilltrde till sig.  Och den han
      utvljer, honom skall han giva tilltrde till sig.
  6.  Gren nu p detta stt: tagen edra fyrfat, du Kora och hela din
      hop,
  7.  och lggen eld i dem och strn rkelse p dem infr HERRENS
      ansikte i morgon; den man som HERREN d utvljer, han r den
      helige.  Ja, nu m det vara nog, I Levi sner.

  8.  Ytterligare sade Mose till Kora: Hren nu, I Levi sner.
  9.  r det eder icke nog att Israels Gud har avskilt eder frn
      Israels menighet och givit eder tilltrde till sig, s att I fn
      frrtta tjnsten i HERRENS tabernakel och st infr menigheten
      och betjna den?
 10.  t dig, och t alla dina brder, Levi sner, jmte dig, har han
      givit tilltrde till sig; och nu stn I ocks efter prstadmet!
 11.  Drfr, tagen eder till vara, du och hela din hop, I som haven
      rotat eder samman mot HERREN -- ty vad r Aron, att I knorren
      mot honom?

 12.  Och Mose snde och lt kalla till sig Datan och Abiram, Eliabs
      sner.  Men de sade: vi komma icke.
 13.  r det icke nog att du har frt oss hitupp ur ett land som flt
      av mjlk och honung, fr att lta oss d I knen?  Vill du nu ock
      upphva dig till herre ver oss?
 14.  Ingalunda har du frt oss in i ett land som flyter av mjlk och
      honung, eller givit oss krar och vingrdar till arvedel.  Eller
      tror du att du kan sticka ut gonen p dessa mnniskor?  Nej, vi
      komma icke.
 15.  D blev Mose mycket vred och sade till HERREN: Se icke till
      deras offergva.  Icke s mycket som en enda sna har jag tagit
      av dem, och ingen av dem har jag gjort ngot ont.

 16.  Och Mose sade till Kora: Du och hela din hop mn instlla eder
      infr HERRENS ansikte i morgon, du sjlv och de, s ock Aron.
 17.  Och var och en av eder m taga sitt fyrfat och lgga rkelse
      drp, och sedan bra sitt fyrfat fram infr HERRENS ansikte,
      tv hundra femtio fyrfat; du sjlv och Aron mn ock taga var
      sitt fyrfat.
 18.  Och de togo var och en sitt fyrfat och lade eld drp och
      strdde rkelse drp, och stllde sig vid ingngen till
      uppenbarelsetltet; och Mose och Aron likas.
 19.  Och Kora frsamlade mot dem hela menigheten vid ingngen till
      uppenbarelsetltet.  D visade sig HERRENS hrlighet fr hela
      menigheten.
 20.  och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
 21.  Skiljen eder frn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
      frgra dem.
 22.  D fllo de ned p sina ansikten och sade: O Gud, du Gud som
      rder ver allt ktts anda, skall du frtrnas p hela
      menigheten, drfr att en enda man syndar?
 23.  D talade HERREN till Mose och sade:
 24.  Tala till menigheten och sg: Dragen eder bort ifrn platsen
      runt omkring Koras, Datans och Abirams lgerstlle.

 25.  Och Mose stod upp och gick till Datan och Abiram, och de ldste
      i Israel fljde honom.
 26.  Och han talade till menigheten och sade: Viken bort ifrn dessa
      ogudaktiga mnniskors tlt, och kommen icke vid ngot som
      tillhr dem, p det att I icke mn frgs genom alla deras
      synder.
 27.  D drogo de sig bort ifrn platsen runt omkring Koras, Datans
      och Abirams lgerstlle; men Datan och Abiram hade gtt ut och
      stllt sig vid ingngen till sina tlt med sina hustrur och
      barn, bde stora och sm.
 28.  Och Mose sade: Drav skolen I frnimma att det r HERREN som
      har snt mig fr att gra alla dessa grningar, och att jag icke
      har handlat efter eget tycke:
 29.  om dessa d p samma stt som andra mnniskor d, eller drabbas
      av hemskelse p samma stt som andra mnniskor, s har HERREN
      icke snt mig;
 30.  men om HERREN hr lter ngot alldeles nytt ske, i det att
      marken ppnar sin mun och uppslukar dem med allt vad de hava, s
      att de levande fara ned i ddsriket, d skolen I drav veta att
      dessa mnniskor hava fraktat HERREN.
 31.  Och just som han hade slutat att tala allt detta, rmnade marken
      under dem,
 32.  och jorden ppnade sin mun och uppslukade dem och deras hus och
      allt Koras folk och alla deras godelar;
 33.  och de foro levande ned i ddsriket, de med allt vad de hade,
      och jorden vertckte dem, och s utrotades de ur frsamlingen.
 34.  Och hela Israel, som stod runt omkring dem, flydde vid deras
      rop, ty de fruktade att bliva uppslukade av jorden.
 35.  Men eld gick ut frn HERREN och frtrde de tv hundra femtio
      mnnen som hade burit fram rkelse.

 36.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 37.  Sg till Eleasar, prsten Arons son, att han skall taga
      fyrfaten ut ur branden, men kasta ut elden i dem lngt bort,
 38.  ty de hava blivit heliga.  Och dessa fyrfat -- de mns som genom
      sin synd frverkade sina liv -- dem skall man hamra ut till
      pltar fr att drmed verdraga altaret; ty de hava varit
      framburna infr HERRENS ansikte och hava drigenom blivit
      heliga.  Och de skola s vara ett tecken fr Israels barn.
 39.  D tog prsten Eleasar kopparfyrfaten som de uppbrnda mnnen
      hade burit fram, och man hamrade ut dem fr att drmed verdraga
      altaret,
 40.  till en pminnelse fr Israels barn att ingen frmmande, ingen
      som icke vore av Arons sd, mtte trda fram fr att antnda
      rkelse infr HERRENS ansikte, p det att det icke skulle g
      honom ssom det gick Kora och hans hop: allt i enlighet med vad
      HERREN hade sagt honom genom Mose.

 41.  Men dagen drefter knorrade Israels barns hela menighet emot
      Mose och Aron och sade: Det r I som haven ddat HERRENS folk.
 42.  D nu menigheten frsamlade sig emot Mose och Aron, vnde dessa
      sig mot uppenbarelsetltet och fingo d se molnskyn vertcka
      det; och HERRENS hrlighet visade sig.
 43.  D gingo Mose och Aron fram infr uppenbarelsetltet.
 44.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 45.  Gn bort ifrn denna menighet, s skall jag i ett gonblick
      frgra dem.  D fllo de ned p sina ansikten.
 46.  Och Mose sade till Aron: Tag ditt fyrfat och lgg eld frn
      altaret drp och str rkelse drp, och br det s med hast
      bort till menigheten och bringa frsoning fr dem; ty
      frtrnelse har gtt ut frn HERRENS ansikte, och hemskelsen
      har begynt.
 47.  D tog Aron det som Mose hade tillsagt honom och skyndade mitt
      in i frsamlingen, och se, hemskelsen hade redan begynt ibland
      folket, men han lade rkelsen p och bragte frsoning fr
      folket.
 48.  Nr han s stod mellan de dda och de levande, upphrde
      hemskelsen.
 49.  Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde fjorton
      tusen sju hundra, frutom dem som hade omkommit fr Koras skull.
 50.  Sedan vnde Aron tillbaka till Mose vid uppenbarelsetltets
      ingng; och hemskelsen hade upphrt.

*04/17 Fjrde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 17 Kapitlet

                         Arons stav grnskar.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Tala till Israels barn, och tag av dem, av alla som bland dem
      ro hvdingar fr stamfamiljer, en stav fr var stamfamilj,
      tillsammans tolv stavar.  Vars och ens namn skall du skriva p
      hans stav.
  3.  Och Arons namn skall du skriva p Levi stav; ty huvudmannen fr
      denna stams familjer skall hava sin srskilda stav.
  4.  Sedan skall du lgga in dem i uppenbarelsetltet framfr
      vittnesbrdet, dr jag uppenbarar mig fr eder.
  5.  D skall ske att den man som jag utvljer, hans stav skall
      grnska.  Och s skall jag gra slut p Israels barns knorrande,
      s att jag slipper hra huru de knorra mot eder.
  6.  Och Mose talade till Israels barn, och hvdingarna fr deras
      stamfamiljer gvo honom alla var och en sin stav, tillsammans
      tolv stavar; och Arons stav var med bland deras stavar.
  7.  Och Mose lade stavarna infr HERRENS ansikte i vittnesbrdets
      tlt.

  8.  Nr nu Mose dagen drefter gick in i vittnesbrdets tlt, se, d
      grnskade Arons stav, som var dr fr Levi hus, den hade knoppar
      och utslagna blommor och mogna mandlar.
  9.  Och Mose bar alla stavarna ut frn HERRENS ansikte till alla
      Israels barn; och de sgo p dem och togo var och en sin stav.
 10.  Och HERREN sade till Mose: Lgg Arons stav tillbaka framfr
      vittnesbrdet, fr att den dr m frvaras ssom ett tecken fr
      de genstrviga; s skall du gra en nde p deras knorrande, s
      att jag slipper hra det, p det att de icke m d.
 11.  Och Mose gjorde s; ssom HERREN hade bjudit honom, s gjorde
      han.

 12.  Och Israels barn ropade till Mose: Se, vi omkomma, vi frgs,
      vi frgs allasammans!
 13.  Var och en som kommer drvid, som kommer vid HERRENS tabernakel,
      han dr.  Skola vi d verkligen alla omkomma?

*04/18 Fjrde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 18 Kapitlet

               Prsternas och leviternas ligganden och
                             rttigheter.

  1.  Och HERREN sade till Aron: Du och dina sner, och din faders hus
      jmte dig, skolen bra den missgrning som vidlder helgedomen;
      och du och dina sner jmte dig skolen bra den missgrning som
      vidlder edert prstmbete.
  2.  Men ocks dina frnder, Levi stam, din faders stam, skall du
      lta f tilltrde dit jmte dig, och de skola hlla sig till dig
      och betjna dig, under det att du och dina sner jmte dig gren
      tjnst infr vittnesbrdets tlt.
  3.  Och de skola iakttaga vad du har att iakttaga, och vad som
      eljest r att iakttaga vid hela tltet; men de m icke komma vid
      de heliga redskapen eller altaret, p det att icke bde de och I
      mn d.
  4.  De skola hlla sig till dig och iakttaga vad som r att iakttaga
      vid uppenbarelsetltet, under all tjnstgring vid tltet; men
      ingen frmmande fr komma eder nra.
  5.  Och I skolen iakttaga vad som r att iakttaga vid helgedomen och
      vid altaret, p det att icke frtrnelse ter m komma ver
      Israels barn.
  6.  Se, jag har uttagit edra brder, leviterna, bland Israels barn;
      en gva ro de t eder, givna t HERREN, till att frrtta
      tjnsten vid uppenbarelsetltet.
  7.  Men du och dina sner jmte dig skolen iakttaga vad som hr till
      edert prstmbete, i allt vad som angr altaret och det som r
      innanfr frlten, och skolen s gra tjnst.  Jag giver eder
      edert prstmbete ssom en gvotjnst; men om ngon frmmande
      kommer drvid, skall han ddas.

  8.  Och HERREN talade till Aron: Se, jag giver t dig vad som skall
      frvaras av det som gives mig ssom grd.  Av Israels barns alla
      heliga gvor giver jag detta till mbetslott t dig och dina
      sner, ssom en evrdlig rtt.
  9.  Detta skall tillhra dig av det!  hgheliga som icke lmnas t
      elden: alla deras offergvor, s ofta de frambra spisoffer
      eller syndoffer, eller frambra skuldoffer till ersttning t
      mig, detta skall ssom hgheligt tillhra dig och dina sner.
 10.  P en hghelig plats skall du ta detta; allt mankn m ta det,
      det skall vara dig heligt.
 11.  Och detta r rad som skall tillhra dig ssom en grd av Israels
      barns gvor, s ofta de frambra viftoffer; t dig och t dina
      sner och dttrar jmte dig giver jag det till en evrdlig rtt;
      var och en i ditt hus som r ren m ta det:
 12.  allt det bsta av olja och allt det bsta av vin och av sd,
      frstlingen drav, som de giva t HERREN, detta giver jag t
      dig.
 13.  Frstlingsfrukterna av allt som vxer i deras land, vilka de
      bra fram t HERREN, skola tillhra dig; var och en i ditt hus
      som r ren m ta drav.
 14.  Allt tillspillogivet i Israel skall tillhra dig.
 15.  Allt det som ppnar moderlivet, vad ktt det vara m, evad det
      r mnniskor eller boskap som de fra fram till HERREN, det
      skall tillhra dig; dock s, att du tager lsen fr det som r
      frstftt bland mnniskor, och likaledes tager lsen fr det som
      r frstftt bland orena djur.
 16.  Och vad angr dem som skola lsas, skall du taga lsen fr dem,
      nr de ro en mnad gamla, och detta efter det vrde du har
      bestmt: fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, denna
      rknad till tjugu gera.
 17.  Men fr det som r frstftt bland fkreatur eller fr eller
      getter m du icke taga lsen; det r heligt.  Deras blod skall
      du stnka p altaret, och deras fett skall du frbrnna ssom
      ett eldsoffer, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.
 18.  Men deras ktt skall tillhra dig; det skall tillhra dig
      likasom viftoffersbringan och det hgra lrstycket.
 19.  Alla heliga gvor som Israels barn giva t HERREN ssom grd,
      dem giver jag t dig och t dina sner och dttrar jmte dig,
      ssom en evrdlig rtt.  Ett evrdligt saltfrbund[1] infr
      HERRENS ansikte skall detta vara fr dig och fr dina
      avkomlingar jmte dig.
 20.  och HERREN sade till Aron: I deras land skall du icke hava ngon
      arvedel, och du skall icke hava ngon lott bland dem; jag skall
      vara din lott och arvedel bland Israels barn.

 21.  Och se, t Levi barn giver jag all tionde i Israel till arvedel,
      ssom ln fr den tjnst de frrtta, tjnsten vid
      uppenbarelsetltet.
 22.  Men de vriga israeliterna m hdanefter icke komma vid
      uppenbarelsetltet, ty de skola drigenom komma att bra p synd
      och s trffas av dden;
 23.  utan leviterna skola frrtta tjnsten vid uppenbarelsetltet,
      och de skola bra de missgrningar som begs.  Detta skall vara
      en evrdlig stadga fr eder frn slkte till slkte; bland
      Israels barn skola de icke hava ngon arvedel.
 24.  Ty den tionde som Israels barn giva t HERREN ssom grd, den
      giver jag t leviterna till arvedel.  Drfr r det som jag
      sger om dem att de icke skola hava ngon arvedel bland Israels
      barn.

 25.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 26.  Till leviterna skall du s tala och sga: Nr I av Israels barn
      mottagen den tionde som jag har bestmt att I skolen f av dem
      ssom eder arvedel, d skolen I drav giva en grd t HERREN, en
      tionde av tionden.
 27.  Och denna eder grd skall s anses, som nr andra giva sd frn
      logen och vin och olja frn pressen.
 28.  P detta stt skolen ock I av all tionde som I mottagen av
      Israels barn giva en grd t HERREN; och denna HERRENS grd av
      tionden skolen I giva t prsten Aron.
 29.  Av alla gvor som I fn skolen giva t HERREN hela den grd som
      tillkommer honom; av allt det bsta av gvorna skolen I giva
      den, sdant bland dessa som passar till heliga gvor.
 30.  Och du skall sga till dem: Nr I nu given ssom grd det bsta
      av dem, skall denna leviternas gva s anses, som nr andra giva
      vad loge och press avkasta.
 31.  I med edert husfolk mn ta det p vilken plats som helst; ty
      det r eder ln fr eder tjnstgring vid uppenbarelsetltet.
 32.  Nr I s given det bsta av dem ssom grd, skolen I icke fr
      deras skull komma att bra p synd; och d skolen I icke ohelga
      Israels barns heliga gvor och s trffas av dden.
      
[1]  Se Saltfrbund i Ordfrkl.
*04/19 Fjrde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 19 Kapitlet

                   Den rda kon.  Stnkelsevattnet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:

  2.  Detta r den lagstadga som HERREN har pbjudit: Sg till Israels
      barn att de skaffa fram till dig en rd, felfri ko, en som icke
      har ngot lyte, och som icke har burit ngot ok.
  3.  Denna skolen I lmna t prsten Eleasar; och man skall fra ut
      henne utanfr lgret och slakta henne i hans syn.
  4.  Och prsten Eleasar skall taga ngot av hennes blod p sitt
      finger, och stnka med hennes blod sju gnger mot framsidan av
      uppenbarelsetltet.
  5.  Sedan skall man brnna upp kon infr hans gon; hennes hud och
      ktt och blod jmte hennes orenlighet skall man brnna upp.
  6.  Och prsten skall taga cedertr, isop och rosenrtt garn och
      kasta det i elden vari kon brnnes upp.
  7.  Och prsten skall tv sina klder och bada sin kropp i vatten;
      drefter fr han g in i lgret.  Dock skall prsten vara oren
      nda till aftonen.
  8.  Ocks den som brnde upp henne skall tv sina klder i vatten
      och bada sin kropp i vatten, och vara oren nda till aftonen.
  9.  Och en man som r ren skall samla ihop askan efter kon och lgga
      den utanfr lgret p en ren plats.  Den skall frvaras t
      Israels barns menighet, till stnkelsevatten.  Det r ett
      syndoffer.
 10.  Och mannen som samlade ihop askan efter kon skall tv sina
      klder och vara oren nda till aftonen.  Detta skall vara en
      evrdlig stadga fr Israels barn och fr frmlingen som bor
      ibland dem.
 11.  Den som kommer vid ngon dd, vid en mnniskas lik, han skall
      vara oren i sju dagar.
 12.  Han skall rena sig hrmed p tredje dagen och p sjunde dagen,
      s bliver han ren.  Men om han icke renar sig p tredje dagen och
      p sjunde dagen, s bliver han icke ren.
 13.  Var och en som kommer vid ngon dd, vid liket av en mnniska
      som har dtt, och sedan icke renar sig, han orenar HERRENS
      tabernakel, och han skall utrotas ur Israel.  Drfr att
      stnkelsevatten icke har blivit stnkt p honom, skall han vara
      oren; orenhet lder alltjmt vid honom.

 14.  Detta r lagen: Nr en mnniska dr i ett tlt, skall var och en
      som kommer in i tltet och var och en som redan r i tltet vara
      oren i sju dagar.
 15.  Och alla ppna krl, alla som icke hava sttt verbundna, skola
      vara orena.
 16.  Och var och en som ute p marken kommer vid ngon som har fallit
      fr svrd eller p annat stt trffats av dden, eller vid
      mnniskoben eller vid en grav, han skall vara oren i sju dagar.
 17.  Och fr att rena den som s har blivit oren skall man taga av
      askan efter det uppbrnda syndoffret och gjuta friskt vatten
      drp i ett krl.
 18.  Och en man som r ren skall taga isop och doppa i vattnet och
      stnka p tltet och p allt bohaget, och p de personer som
      hava varit drinne, och p honom som har kommit vid benen eller
      vid den fallne eller vid den som har dtt p annat stt, eller
      vid graven.
 19.  Och mannen som r ren skall p tredje dagen och p sjunde dagen
      bestnka den som har blivit oren.  Nr s p sjunde dagen hans
      rening r avslutad, skall han tv sina klder och bada sig i
      vatten, s bliver han ren om aftonen.
 20.  Men om ngon har blivit oren och sedan icke renar sig, skall han
      utrotas ur frsamlingen; ty han har orenat HERRENS helgedom;
      stnkelsevatten har icke blivit stnkt p honom, han r oren.
 21.  Och detta skall vara fr dem en evrdlig stadga.  Mannen som
      stnkte stnkelsevattnet skall tv sina klder; och om ngon
      annan kommer vid stnkelsevattnet, skall han vara oren nda till
      aftonen.
 22.  Och allt som den orene kommer vid skall vara orent, och den som
      kommer vid honom skall vara oren nda till aftonen.

*04/20 Fjrde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 20 Kapitlet

                  Mirjams dd.  Vattnet ur klippan i
                Meriba.  Edomernas avoghet.  Arons dd.

  1.  Och Israels barn, hela menigheten, kommo in i knen Sin i den
      frsta mnaden, och folket stannade i Kades; dr dog Mirjam och
      blev dr ocks begraven.

  2.  Och menigheten hade intet vatten; d frsamlade de sig emot Mose
      och Aron.
  3.  Och folket begynte tvista med Mose och sade: O att ocks vi
      hade ftt frgs, nr vra broder frgingos infr HERRENS
      ansikte!
  4.  Varfr haven I frt HERRENS frsamling in i denna ken, s att
      vi och vr boskap mste d hr?
  5.  Och varfr haven I frt oss upp ur Egypten och ltit oss komma
      till denna svra plats, dr varken sd eller fikontrd eller
      vintrd eller granattrd vxa, och dr intet vatten finnes att
      dricka?
  6.  Men Mose och Aron gingo bort ifrn frsamlingen till
      uppenbarelsetltets ingng och fllo ned p sina ansikten.  D
      visade sig HERRENS hrlighet fr dem.
  7.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  8.  Tag staven, och frsamla menigheten, du med din broder Aron,
      och talen till klippan infr deras gon, s skall den giva
      vatten ifrn sig; s skaffar du fram vatten t dem ur klippan
      och giver menigheten och dess boskap att dricka.
  9.  D tog Mose stav en frn dess plats infr HERRENS ansikte, ssom
      han hade bjudit honom.
 10.  Och Mose och Aron sammankallade frsamlingen framfr klippan;
      dr sade han till dem: Hren nu, I genstrvige; kunna vi vl ur
      denna klippa skaffa fram vatten t eder?
 11.  Och Mose lyfte upp sin hand och slog p klippan med sin stav tv
      gnger; d kom mycket vatten ut, s att menigheten och dess
      boskap fick dricka.
 12.  Men HERREN sade till Mose och Aron: Eftersom I icke trodden p
      mig och icke hllen mig helig infr Israels barns gon, drfr
      skolen I icke f fra denna frsamling in i det land som jag har
      givit dem.
 13.  Detta var Meribas vatten, dr Israels barn tvistade med HERREN,
      och dr han bevisade sig helig p dem.

 14.  Och Mose skickade sndebud frn Kades till konungen i Edom och
      lt sga: S sger din broder Israel: Du knner alla de
      vedermdor som vi hava haft att utst,
 15.  huru vra fder drogo ned till Egypten, och huru vi bodde i
      Egypten i lng tid, och huru vi och vra fder blevo illa
      behandlade av egyptierna.
 16.  Men vi ropade till HERREN, och han hrde vr rst och snde en
      ngel som frde oss ut ur Egypten; och se, vi ro nu i Kades,
      staden som ligger vid grnsen till ditt omrde.
 17.  Lt oss tga genom ditt land.  Vi skola icke taga vgen ver
      krar och vingrdar, och icke dricka vatten ur brunnarna; stora
      vgen skola vi g, utan att vika av vare sig till hger eller
      till vnster, till dess vi hava kommit igenom ditt omrde.
 18.  Men Edom svarade honom: Du fr icke tga genom mitt land.  Om du
      det gr, skall jag draga ut emot dig med svrd.
 19.  Men Israels barn sade till honom: P den allmnna farvgen
      skola vi draga fram, och om jag eller min boskap dricker av ditt
      vatten, skall jag betala det.  Jag begr ju ingenting: allenast
      att f tga vgen fram hrigenom.
 20.  Han svarade: Nej, du fr icke tga hrigenom.  Och Edom drog ut
      mot honom med mycket folk och ned stor makt.
 21.  D allts Edom icke tillstadde Israel att tga genom sitt
      omrde, vek Israel av och gick undan fr honom.

 22.  Och de brto upp frn Kades.  Och Israels barn, hela menigheten,
      kommo till berget Hor.
 23.  Och HERREN talade till Aron p berget Hor, vid grnsen till
      Edoms land, och sade:
 24.  Aron skall samlas till sina fder: han skall icke komma in i
      det land som jag har givit t Israels barn; ty I voren
      genstrviga mot min befallning vid Meribas vatten.
 25.  Tag nu Aron och hans son Eleasar med dig, och fr dem upp p
      berget Hor,
 26.  och tag av Aron hans klder och stt dem p hans son Eleasar.  S
      skall Aron samlas till sina fder och I d dr.
 27.  Och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit; och de stego upp p
      berget Hor infr hela menighetens gon.
 28.  Och Mose tog av Aron hans klder och satte dem p hans son
      Eleasar.  Och Aron dog dr uppe p bergets topp; men Mose och
      Eleasar stego ned frn berget.
 29.  Och nr hela menigheten frnam att Aron hade givit upp andan,
      begrto de honom i trettio dagar, hela Israels hus.

*04/21 Fjrde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 21 Kapitlet

                Konungen i Arad besegrad.  Kopparormen.
                         Sihon och Og slagna.

  1.  D nu konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet, hrde
      att Israel var i antgande p Atarimvgen, gav han sig i strid
      med Israel och tog ngra av dem till fnga.
  2.  D gjorde Israel ett lfte t HERREN och sade: Om du giver
      detta folk i min hand, s skall jag giva deras stder till
      spillo.
  3.  Och HERREN hrde Israels rst och gav kananerna i deras hand,
      och de gvo dem och deras stder till spillo; s fick stllet
      namnet Horma.

  4.  Och de brto upp frn berget Hor och togo vgen t Rda havet
      till, fr att g omkring Edoms land.  Men under vgen blev
      folket otligt.
  5.  Och folket talade emot Gud och emot Mose och sade: Varfr haven
      I frt oss upp ur Egypten, s att vi mste d i knen?  Hr
      finnes ju varken brd eller vatten, och vr sjl vmjes vid den
      usla fda vi f.
  6.  D snde HERREN giftiga ormar bland folket, och dessa stungo
      folket; och mycket folk i Israel blev ddat.
  7.  D kom folket till Mose och sade: Vi hava syndat drmed att vi
      talade mot HERREN och mot dig.  Bed till HERREN att han tager
      bort dessa ormar ifrn oss.  Och Mose bad fr folket.
  8.  D sade HERREN till Mose: Gr dig en orm och stt upp den p en
      stng; sedan m var och en som har blivit ormstungen se p den,
      s skall han bliva vid liv.
  9.  D gjorde Mose en orm av koppar och satte upp den p en stng;
      nr sedan ngon hade blivit stungen av en orm, sg han upp p
      kopparormen och blev s vid liv.

 10.  Och Israels barn brto upp och lgrade sig i Obot;
 11.  och frn Obot brto de upp och lgrade sig vid Ije-Haabarim i
      knen som ligger framfr Moab, sterut.
 12.  Drifrn brto de upp och lgrade sig i Sereds dal.
 13.  Drifrn brto de upp och lgrade sig p andra sidan Arnon, dr
      denna bck frn amorernas omrde, dr den har runnit upp,
      flyter fram i knen; ty Arnon r Moabs grns och flyter fram
      mellan Moabs land och amorernas.
 14.  Drfr heter det i Boken om HERRENS krig:
        Vaheb i Sufa
        och dalarna dr Arnon gr fram,
 15.    och dalarnas sluttning,
        som snker sig mot Ars bygd
        och stder sig mot Moabs grns.

 16.  Drifrn drogo de till Beeri om brunnen dr var det som HERREN
      sade till Mose: Frsamla folket, s vill jag giva dem vatten.
 17.  D sjng Israel denna sng:

        Flda, du brunn!  Ja, sjungen om den,
 18.    om brunnen som furstar grvde,
        som folkets ypperste borrade,
        med spiran, med sina stavar.

 19.  Frn knen drogo de till Mattana, frn Mattana till Nahaliel,
      frn: Nahaliel till Bamot,
 20.  frn Bamot till den dal som ligger: p Moabs mark uppe p Pisga,
      dr man kan se ut ver demarken.

 21.  Och Israel skickade sndebud till Sihon, amorernas konung, och
      lt sga:
 22.  Lt mig taga genom ditt land.  Vi skola icke vika av ifrn
      vgen in i krar eller vingrdar, och icke dricka vatten ur
      brunnarna.  Stora vgen skola vi g, till dess vi hava kommit
      igenom ditt omrde.
 23.  Men Sihon tillstadde icke Israel att tga genom sitt omrde,
      utan frsamlade allt sitt folk och drog ut mot Israel i knen,
      till dess han kom till Jahas; dr gav han sig i strid med
      Israel.
 24.  Men Israel slog honom med svrdsegg och intog hans land frn
      Arnon nda till Jabbok, nda till Ammons barns land, ty Ammons
      barns grns var befst.
 25.  Och Israel intog alla stderna dr; och Israel bosatte sig i
      amorernas alla stder, i Hesbon och alla underlydande orter.
 26.  Hesbon var nmligen Sihons, amorernas konungs, stad, ty denne
      hade frt krig med den frre konungen i Moab och tagit ifrn
      honom hela hans land nda till Arnon.
 27.  Drfr sga skalderna:

        Kommen till Hesbon!
        Byggas och befstas
            skall Sihons stad.
 28.    Ty eld gick ut frn Hesbon,
        en lga frn Sihons stad;
        den frtrde Ar i Moab,
        dem som bodde p Arnons hjder.
 29.    Ve dig, Moab!
        Frlorat r du, Kemos' folk!
        Han lt sina sner bliva slagna p flykten
        och sina dttrar fras bort i fngenskap,
        bort till amorernas konung, Sihon.
 30.    Vi skto ned dem -- frlorat var Hesbon,
        landet nda till Dibon;
        vi hrjade nda till Nofa,
        Nofa, som nr till Medeba.

 31.  S bosatte sig d Israel i amorernas land.
 32.  Och Mose snde ut och lt bespeja Jaeser, och de intogo dess
      underlydande orter; och han frdrev amorerna som bodde dr.
 33.  Sedan vnde de sig t annat hl.  och drogo upp t Basan
      till.  Och Og, konungen i Basan, drog med allt sitt folk ut till
      strid mot dem, till Edrei.
 34.  Men HERREN sade till Mose: Frukta icke fr honom, ty i din hand
      har jag givit honom och allt hans folk och hans land.  Och du
      skall gra med honom p samma stt som du gjorde med Sihon,
      amorernas konung, som bodde i Hesbon.
 35.  Och de slogo honom jmte hans sner och allt hans folk, och lto
      ingen av dem slippa undan.  S intogo de hans land.

*04/22 Fjrde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 22 Kapitlet

                      Balak lter hmta Bileam.

  1.  Och Israels barn brto upp och lgrade sig p Moabs hedar, p
      andra sidan Jordan mitt emot Jeriko.

  2.  Och Balak, Sippors son, sg allt vad Israel hade gjort mot
      amorerna.
  3.  Och Moab bvade storligen fr folket, drfr att det var s
      talrikt; Moab gruvade sig fr Israels barn.
  4.  Och Moab sade till de ldste i Midjan: Nu kommer denna hop att
      ta upp allt som finnes hr runt omkring oss, likasom oxen ter
      upp vad grnt som finnes p marken.  Och Balak, Sippors son,
      var p den tiden konung i Moab.
  5.  Och han skickade sndebud till Bileam, Beors son, i Petor vid
      floden, i hans stamfrnders land, fr att kalla honom till sig;
      han lt sga: Se, hr r ett folk som har dragit ut ur Egypten;
      se, det vertcker marken, och det har lgrat sig mitt emot mig.
  6.  S kom nu och frbanna t mig detta folk, ty det r mig fr
      mktigt; kanhnda skall jag d kunna sl det och frjaga det ur
      landet.  Ty jag vet att den du vlsignar, han r vlsignad, och
      den du frbannar, han bliver frbannad.
  7.  S gingo nu de ldste i Moab och de ldste i Midjan stad och
      hade med sig spdomsln; och de kommo till Bileam och framfrde
      till honom Balaks ord.
  8.  Och han sade till dem: Stannen hr ver natten, s vill jag
      sedan giva eder svar efter vad HERREN talar till mig.  D
      stannade Moabs furstar kvar hos Bileam.
  9.  Och Gud kom till Bileam; han sade: Vad r det fr mn som du
      har hos dig?
 10.  Bileam svarade Gud: Balak, Sippors son, konungen i Moab, har
      snt till mig detta bud:
 11.  'Se, hr r det folk som har dragit ut ur Egypten, och det
      vertcker marken.  S kom nu och frbanna det t mig; kanhnda
      skall jag d kunna giva mig i strid med det och frjaga det.'
 12.  D sade Gud till Bileam: Du skall icke g med dem; du skall
      icke frbanna detta folk, ty det r vlsignat.
 13.  Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sade han allts till
      Balaks furstar: Gn hem till edert land, ty HERREN vill icke
      tillstdja mig att flja med eder.
 14.  D stodo Moabs furstar upp och gingo hem till Balak och sade:
      Bileam vgrade att flja med oss.

 15.  Men Balak snde nnu en gng stad furstar, flera och
      frnmligare n de frra.
 16.  Och de kommo till Bileam och sade till honom: S sger Balak
      Sippors son: 'Lt dig icke avhllas frn att komma till mig;
 17.  ty jag vill bevisa dig vermttan stor ra, och allt vad du
      begr av mig skall jag gra.  Kom nu och frbanna t mig detta
      folk.'
 18.  D svarade Bileam och sade till Balaks tjnare: Om Balak n
      gve mig s mycket silver och guld som hans hus rymmer, kunde
      jag dock icke vertrda HERRENS min Guds befallning, s att jag
      gjorde ngot dremot, vare sig litet eller stort.
 19.  Men stannen nu ocks I kvar har ver natten, fr att jag m
      frnimma vad HERREN ytterligare kan vilja tala till mig.
 20.  Och Gud kom till Bileam om natten och sade till honom: Om dessa
      mn hava kommit fr att kalla dig, s st upp och flj med dem.
      Men allenast vad jag sger dig skall du gra.
 21.  Om morgonen, nr Bileam hade sttt upp, sadlade han allts sin
      sninna och fljde med Moabs furstar.

 22.  Men d han nu fljde med, upptndes Guds vrede, och HERRENS
      ngel stllde sig p vgen fr att hindra honom, dr han red p
      sin sninna, tfljd av tv sina tjnare.
 23.  Nr d sninnan sg HERRENS ngel st p vgen med ett draget
      svrd i sin hand, vek hon av ifrn vgen och gick in p kern;
      men Bileam slog sninnan fr att driva henne tillbaka in p
      vgen.
 24.  Drefter stllde sig HERRENS ngel i en smal gata mellan
      vingrdarna, dr murar funnos p bda sidor.
 25.  Nr nu sninnan sg HERRENS ngel, trngde hon sig mot muren och
      klmde s Bileams ben mot muren; och han slog henne nnu en
      gng.
 26.  D gick HERRENS ngel lngre fram och stllde sig p ett trngt
      stlle, dr ingen utvg fanns att vika undan, vare sig till
      hger eller till vnster.
 27.  Nr sninnan nu sg HERRENS ngel, lade hon sig ned under
      Bileam.  D upptndes Bileams vrede och han slog sninnan med sin
      stav.
 28.  Men HERREN ppnade sninnans mun, och hon sade till Bileam: Vad
      har jag gjort dig, eftersom du nu tre gnger har slagit mig?
 29.  Bileam svarade sninnan: Du har ju handlat skamligt mot mig; om
      jag hade haft ett svrd i min hand, skulle jag nu hava drpt
      dig.
 30.  Men sninnan sade till Bileam: r icke jag din egen sninna,
      som du har ridit p i all din tid intill denna dag?  Och har jag
      ngonsin frut plgat gra s mot dig?  Han svarade: Nej.
 31.  Och HERREN ppnade Bileams gon, s att han sg HERRENS ngel
      st p vgen med ett draget svrd i sin hand.  D bugade han sig
      och fll ned p sitt ansikte.
 32.  Och HERRENS ngel sade till honom: Varfr har du nu tre gnger
      slagit din sninna?  Se, jag har gtt ut fr att hindra dig, ty
      denna vg leder till frdrv och r mig emot.
 33.  Och sninnan sg mig, och hon har nu tre gnger vikit undan for
      mig.  Om hon icke hade vikit undan fr mig, s skulle jag nu hava
      drpt dig, men ltit henne leva.
 34.  D sade Bileam till HERRENS ngel: Jag har syndat, ty jag
      visste icke att du stod mig emot p vgen.  Om nu min resa
      misshagar dig, s vill jag vnda tillbaka.
 35.  Men HERRENS ngel svarade Bileam: Flj med dessa mn; men intet
      annat n vad jag sger dig skall du tala.  S fljde d Bileam
      med Balaks furstar.

 36.  Nr Balak hrde att Bileam kom, gick han honom till mtes till
      Ir i Moab, vid grnsen dr Arnon flyter, vid yttersta grnsen.
 37.  Och Balak sade till Bileam: Snde jag icke entrget bud till
      dig fr att kalla dig hit?  Varfr ville du d icke begiva dig
      till mig?  Skulle jag icke kunna bevisa dig tillrcklig ra?
 38.  Bileam svarade Balak: Du ser nu att jag har kommit till
      dig.  Men det str ingalunda i min egen makt att tala ngot.  Vad
      Gud lgger i min mun, det mste jag tala.
 39.  Sedan fljde Bileam med Balak, och de kommo till Kirjat-Husot.
 40.  Och Balak slaktade fkreatur och smboskap och snde till Bileam
      och de furstar som voro med honom.
 41.  Och fljande morgon tog Balak Bileam med sig och frde honom upp
      p Bamot-Baal; och han kunde frn denna plats se en del av
      folket.

*04/23 Fjrde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 23 Kapitlet

                       Bileam vlsignar Israel.

  1.  Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
      skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
  2.  Balak gjorde ssom Bileam sade; och Balak och Bileam offrade en
      tjur och en vdur p vart altare
  3.  Drefter sade Bileam till Balak Stanna kvar vid ditt
      brnnoffer; jag vill g bort och se om till ventyrs HERREN
      visar sig fr mig; och vad helst han uppenbarar fr mig, det
      skall jag frkunna fr dig.  Och han gick upp p en kal hjd.
  4.  Och Gud visade sig fr Bileam; d sade denne till honom: De sju
      altarna har jag uppfrt, och p vart altare har jag offrat en
      tjur och en vdur.
  5.  Och HERREN lade i Bileams mun vad han skulle tala; han sade: G
      tillbaka till Balak och tala s och s.
  6.  Nr han nu kom tillbaka till honom, fann han honom stende vid
      sitt brnnoffer tillsammans med alla Moabs furstar.
  7.  D hr han upp sin rst och kvad:

        Frn Aram hmtade mig Balak,
        frn sterns berg Moabs konung:
        'Kom och frbanna t mig Jakob,
        kom och tala ofrd ver Israel.
  8.    Huru kan jag frbanna den gud ej frbannar,
        och tala ofrd ver den som HERREN ej talar ofrd ver?
  9.    Frn klippornas topp ser jag ju honom,
        och frn hjderna skdar jag honom:
        se, det r ett folk som bor fr sig sjlvt
        och icke anser sig likt andra folkslag.
 10.    Vem kan rkna Jakob, talls ssom stoftet,
        eller tlja ens fjrdedelen av Israel?
        M jag f d de rttfrdigas dd,
        och blive mitt slut ssom deras!

 11.  D sade Balak till Bileam: Vad har du gjort mot mig!  Till att
      frbanna mina fiender hmtade jag dig, och nu har du i stllet
      vlsignat dem.
 12.  Men han svarade och sade: Skulle jag d icke akta p vad HERREN
      lgger i min mun, och tala det?

 13.  Och Balak sade till honom: Flj nu med mig till ett annat
      stlle, varifrn du ser dem; du ser hr allenast en del av dem,
      du ser dem icke allasammans.  Frn det stllet m du frbanna dem
      t mig.
 14.  Och han tog honom med sig till Vktarplanen p toppen av Pisga.
      Dr byggde han sju altaren och offrade en tjur och en vdur p
      vart altare.
 15.  Drefter sade han till Balak: Stanna kvar har vid ditt
      brnnoffer; jag sjlv vill drborta se till, om ngot visar
      sig.
 16.  Och HERREN visade sig fr Bileam och lade i hans mun vad han
      skulle tala; han sade: G tillbaka till Balak och tala s och
      s.
 17.  Nr han nu kom till honom, fann han honom stende vid sitt
      brnnoffer, och Moabs furstar stodo dr med honom.  Och Balak
      frgade honom: Vad har HERREN talat?
 18.  D hov han upp sin rst och kvad:

        St upp, Balak, och hr;
        lyssna till mig, du Sippors son.
 19.    Gud r icke en mnniska, s att han kan ljuga,
        icke en mnniskoson, s att han kan ngra ngot.
        Skulle han sga ngot och icke gra det,
        tala ngot och icke fullborda det?
 20.    Se, att vlsigna har jag ftt i uppdrag;
        han har vlsignat, och jag kan icke rygga det.
 21.    Ofrd r icke att skda i Jakob
        och olycka icke att se i Israel.
        HERREN, hans Gud, r med honom,
        och jubel ssom mot en konung hres dr.
 22.    Det r Gud som har frt dem ut ur Egypten;
        deras styrka r ssom vildoxars.
 23.    Ty trolldom btar intet mot Jakob,
        ej heller spdom mot Israel.
        Nej, nu mste sgas om Jakob
        och om Israel: 'Vad gr icke Gud!'
 24.    Se, det r ett folk som str upp likt en lejoninna,
        ett folk som reser sig likasom ett lejon.
        Det lgger sig ej ned, frrn det har tit rov
        och druckit blod av slagna man.

 25.  D sade Balak till Bileam: Om du nu icke vill frbanna dem, s
      m du tminstone icke vlsigna dem.
 26.  Men Bileam svarade och sade till Balak: Sade jag icke till dig:
      'Allt vad HERREN sger, det mste jag gra'?

 27.  Och Balak sade till Bileam: Kom, jag vill taga dig med mig till
      ett annat stlle.  Kanhnda skall det behaga Gud att du drifrn
      frbannar dem t mig.
 28.  Och Balak tog Bileam med sig upp p toppen av Peor, dr man kan
      se ut ver demarken.
 29.  Och Bileam sade till Balak: Bygg hr t mig sju altaren, och
      skaffa hit t mig sju tjurar och sju vdurar.
 30.  Och Balak gjorde ssom Bileam sade; och han offrade en tjur och
      en vdur p vart altare.

*04/24 Fjrde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 24 Kapitlet

               Bileam vlsignar ytterligare Israel och
                           tervnder hem.

  1.  D nu Bileam sg att det var: HERRENS vilja att han skulle
      vlsigna Israel, gick han icke, ssom de frra gngerna, bort
      och sg efter tecken, utan vnde sitt ansikte mot knen.
  2.  Och nr Bileam lyfte upp sina gon och sg Israel lgrad efter
      sina stammar, kom Guds Ande ver honom.
  3.  Och han hov upp sin rst och kvad:
        S sger Bileam, Beors son,
        s sger mannen med det slutna gat,
  4.    s sger han som hr Guds tal,
        han som skdar syner frn den Allsmktige,
        i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
  5.    Huru skna ro icke dina tlt, du Jakob,
        dina boningar, du Israel!
  6.    De likna dalar som utbreda sig vida,
        de ro ssom lustgrdar invid en strm,
        ssom aloetrd, planterade av HERREN,
        ssom cedrar invid vatten.
  7.    Vatten fldar ur hans mbar,
        hans sdd bliver rikligen vattnad.
        Strre n Agag skall hans konung vara,
        ja, upphjd bliver hans konungamakt.
  8.    Det r Gud som har frt honom ut ur Egypten.
        Hans styrka r ssom en vildoxes.
        Han skall uppsluka de folk som st honom emot,
        deras ben skall han snderkrossa,
        och med sina pilar skall han genomborra dem.
  9.  Han har lagt sig ned, han vilar ssom ett lejon, ssom en
      lejoninna -- vem vgar oroa honom?  Vlsignad vare den som
      vlsignar dig, och frbannad vare den som frbannar dig!

 10.  D upptndes Balaks vrede mot Bileam, och han slog ihop
      hnderna.  Och Balak sade till Bileam: Till att frbanna mina
      fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stllet nu tre
      gnger vlsignat dem.
 11.  Giv dig nu av hem igen.  Jag tnkte att jag skulle f bevisa dig
      stor ra; men se, HERREN har frmenat dig att bliva rad.
 12.  Bileam svarade Balak: Sade jag icke redan till sndebuden som
      du skickade till mig:
 13.  'Om Balak n gve mig s mycket silver och guld som hans hus
      rymmer, kunde jag dock icke vertrda HERRENS befallning, s att
      jag efter eget tycke gjorde ngot, vad det vara m.'  Vad HERREN
      sger, det mste jag tala.
 14.  Se, jag gr nu hem till mitt folk; men jag vill varsko dig om
      vad detta folk skall gra mot ditt folk i kommande dagar.
 15.  Och han hov upp sin rst och kvad:
        S sger Bileam, Beors son,
        s sger mannen med det slutna gat,
 16.    s sger han som hr Guds tal
        och har kunskap frn den Hgste,
        han som skdar syner frn den Allsmktige,
        i det han sjunker ned och fr sina gon ppnade:
 17.    Jag ser honom, men icke denna tid,
        jag skdar honom, men icke nra.
        En stjrna trder fram ur Jakob,
        och en spira hjer sig ur Israel.
        Den krossar Moabs tinningar
        och slr ned alla sner till Set.
 18.    Edom skall han f till besittning
        till besittning Seir -- sina fienders lnder.
        Ty Israel skall gra mktiga ting;
 19.    ur Jakob skall en hrskare komma;
        han skall frgra i stderna dem som rdda sig dit.

 20.  Och han fick se Amalek; d hov han upp sin rst och kvad:
        En frstling bland folken r Amalek,
         men p sistone hemfaller han t undergng.

 21.  Och han fick se kainerna; d hov han upp sin rst och kvad:
        Fast r din boning,
        och lagt p klippan r ditt nste.
 22.    Likvl skall Kain bliva utrotad;
        ja, Assur skall omsider fra dig i fngenskap.

 23.  Och han lov ter upp sin rst och kvad:

        O ve!  Vem skall bliva vid liv,
        nr Gud lter detta ske?
 24.    Skepp skola komma frn kitternas kust,
        de skola tukta Assur, tukta Eber;
        ocks han skall hemfalla t undergng.

 25.  Och Bileam stod upp och vnde tillbaka hem; ocks Balak for sin
      vg.

*04/25 Fjrde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 25 Kapitlet

               Israeliternas synd med Moabs dttrar och
               deras avgudadyrkan.  Pinehas' nitlskan.

  1.  Och medan Israel uppehll sig i Sittim, begynte folket bedriva
      otukt med Moabs dttrar.
  2.  Dessa inbjdo folket till sina gudars offermltider,
  3.  Och folket t och tillbad deras gudar.  Och Israel slt sig till
      Baal-Peor.  D upptndes HERRENS vrede mot Israel.
  4.  Och HERREN sade till Mose: Hmta folkets alla huvudman, och lt
      upphnga sdana i solen fr HERREN, p det att HERRENS vredes
      gld m vndas ifrn Israel.
  5.  D sade Mose till Israels domare: Var och en av eder drpe
      bland sina mn dem som hava slutit sig till Baal-Peor.

  6.  Nu kom en man av Israels barn och frde in bland sina brder en
      midjanitisk kvinna, infr Moses och Israels barns hela menighets
      gon, under det att dessa stodo grtande vid ingngen till
      uppenbarelsetltet.
  7.  Nr Pinehas, son till Eleasar, son till prsten Aron, sg
      detta, stod han upp i menigheten och tog ett spjut i sin hand
  8.  och fljde efter den israelitiske mannen in i tltets sovrum och
      genomborrade dem bda, svl den israelitiske mannen som ock
      kvinnan, i det att han stack henne genom underlivet.  S upphrde
      hemskelsen bland Israels barn.
  9.  Men de som hade omkommit genom hemskelsen utgjorde tjugufyra
      tusen.

 10.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 11.  Pinehas, han som r son till prsten Arons son Eleasar, har
      avvnt min vrede frn Israels barn, i det att han har nitlskat
      bland dem ssom jag nitlskar; drfr har jag icke i min
      nitlskan frgjort Israels barn.
 12.  Sg frdenskull: Se, jag gr med honom ett fridsfrbund;
 13.  och fr honom, och fr hans avkomlingar efter honom, skall detta
      vara ett frbund genom vilket han fr ett evrdligt prstadme,
      till ln fr att han nitlskade fr sin Gud och bragte frsoning
      fr Israels barn.
 14.  Och den ddade israelitiske mannen, han som ddades jmte den
      midjanitiska kvinnan, hette Simri, Salus son, och var hvding
      fr en familj bland simeoniterna.
 15.  Och den ddade midjanitiska kvinnan hette Kosbi, dotter till
      Sur; denne var stamhvding, hvding fr en stamfamilj i Midjan.

 16.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 17.  Angripen midjaniterna och sln dem.
 18.  Ty de hava angripit eder genom de onda rd som de lade mot eder
      i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska
      hvdingdottern, deras syster, vilken ddades p den dag d
      hemskelsen drabbade eder fr Peors skull.
*04/26 Fjrde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 26 Kapitlet

                 Ny mnstring av Israels stammar, p
                             Moabs hedar.

  1.  Efter denna hemskelse talade HERREN till Mose och till Eleasar,
      prsten Arons son, och sade:
  2.  Rknen antalet av Israels barn, deras hela menighet, dem som
      ro tjugu r gamla eller drutver, efter deras familjer, alla
      stridbara mn i Israel.
  3.  Och Mose och prsten Eleasar talade till dem p Moabs hedar, vid
      Jordan mitt emot Jeriko, och sade:
  4.  De som ro tjugu r gamla eller drutver skola rknas.  S
      hade ju HERREN bjudit Mose och Israels barn, dem som hade dragit
      ut ur Egyptens land.

  5.  Ruben var Israels frstfdde.  Rubens barn voro: Av Hanok
      hanokiternas slkt, av Pallu palluiternas slkt,
  6.  av Hesron hesroniternas slkt, av Karmi karmiternas slkt.
  7.  Dessa voro rubeniternas slkter.  Och de av dem som inmnstrades
      utgjorde fyrtiotre tusen sju hundra trettio.
  8.  Men Pallus sner voro Eliab.
  9.  Och Eliabs sner voro Nemuel, Datan och Abiram; det var den
      Datan och den Abiram, bda ombud fr menigheten, som satte sig
      upp emot Mose och Aron, tillika med Koras hop, nr dessa satte
      sig upp emot HERREN,
 10.  varvid jorden ppnade sin mun och uppslukade dem jmte Kora, vid
      det tillflle d dennes hop omkom, i det att elden frtrde de
      tv hundra femtio mnnen, s att de blevo till en varnagel.
 11.  Men Koras sner omkommo icke.

 12.  Simeons barn, efter deras slkter, voro: Av Nemuel nemueliternas
      slkt, av Jamin jaminiternas slkt, av Jakin jakiniternas slkt,
 13.  av Sera seraiternas slkt, av Saul sauliternas slkt.
 14.  Dessa voro simeoniternas slkter, tjugutv tusen tv hundra.

 15.  Gads barn, efter deras slkter, voro: Av Sefon sefoniternas
      slkt, av Haggi haggiternas slkt, av Suni suniternas slkt,
 16.  av Osni osniternas slkt, av Eri eriternas slkt,
 17.  av Arod aroditernas slkt, av Areli areliternas slkt.
 18.  Dessa voro Gads barns slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
      fyrtio tusen fem hundra.

 19.  Judas sner voro Er och Onan; men Er och Onan dogo i Kanaans
      land.
 20.  Och Juda barn, efter deras slkter, voro: Av Sela selaniternas
      slkt, av Peres peresiternas slkt, av Sera seraiternas slkt.
 21.  Men Peres' barn voro: Av Hesron hesroniternas slkt, av Hamul
      hamuliternas slkt.
 22.  Dessa voro Juda slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
      sjuttiosex tusen fem hundra.

 23.  Isaskars barn, efter deras slkter, voro: Av Tola tolaiternas
      slkt, av Puva puniternas slkt,
 24.  av Jasub jasubiternas slkt, av Simron simroniternas slkt.
 25.  Dessa voro Isaskars slkter, s mnga av dem som inmnstrades,
      sextiofyra tusen tre hundra.

 26.  Sebulons barn, efter deras slkter, voro: Av Sered serediternas
      slkt, av Elon eloniternas slkt, av Jaleel jaleeliternas slkt.
 27.  Dessa voro sebuloniternas slkter, s mnga av dem som
      inmnstrades, sextio tusen fem hundra.

 28.  Josefs barn, efter deras slkter voro Manasse och Efraim.

 29.  Manasse barn voro: Av Makir makiriternas slkt; men Makir fdde
      Gilead; av Gilead kom gileaditernas slkt.
 30.  Dessa voro Gileads barn: Av Ieser ieseriternas slkt, av Helek
      helekiternas slkt,
 31.  av Asriel asrieliternas slkt, av Sikem sikemiternas slkt,
 32.  av Semida semidaiternas slkt och av Hefer heferiternas slkt.
 33.  Men Selofhad, Hefers son, hade inga sner, utan allenast
      dttrar; och Selofhads dttrar hette Mahela, Noa, Hogla, Milka
      och Tirsa.
 34.  Dessa voro Manasse slkter, och de av dem som inmnstrades
      utgjorde femtiotv tusen sju hundra.

 35.  Dessa voro Efraims barn, efter deras slkter: Av Sutela
      sutelaiternas slkt, av Beker bekeriternas slkt, av Tahan
      tahaniternas slkt.
 36.  Men dessa voro Sutelas barn: Av Eran eraniternas slkt
 37.  Dessa voro Efraims barns slkter, s mnga av dem som
      inmnstrades trettiotv tusen fem hundra.

      Dessa voro Josefs barn, efter deras slkter.

 38.  Benjamins barn, efter deras slkter, voro: Av Bela belaiternas
      slkt, av Asbel asbeliternas slkt, av Ahiram ahiramiternas
      slkt,
 39.  av Sefufam sufamiternas slkt, av Hufam hufamiternas slkt.
 40.  Men Belas sner voro Ard och Naaman; arditernas slkt; av Naaman
      naamiternas slkt.
 41.  Dessa voro Benjamins barn, efter deras slkter, och de av dem
      som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen sex hundra.

 42.  Dessa voro Dans barn, efter deras slkter: Av Suham suhamiternas
      slkt.  Dessa voro Dans slkter, efter deras slkter.
 43.  Suhamiternas slkter, s mnga av dem som inmnstrades, utgjorde
      tillsammans sextiofyra tusen fyra hundra.

 44.  Asers barn, efter deras slkter, voro: Av Jimna Jimnaslkten, av
      Jisvi jisviternas slkt, av Beria beriaiternas slkt.
 45.  Av Berias barn: Av Heber heberiternas slkt, av Malkiel
      malkieliternas slkt.
 46.  Och Asers dotter hette Sera.
 47.  Dessa voro Asers barns slkter, s mnga av dem som
      inmnstrades, femtiotre tusen fyra hundra.

 48.  Naftali barn, efter deras slkter, voro: Av Jaseel jaseeliternas
      slkt, av Guni guniternas slkt,
 49.  av Jeser jeseriternas slkt, av Sillem sillemiternas slkt.
 50.  Dessa voro Naftali slkter, efter deras slkter; och de av dem
      som inmnstrades utgjorde fyrtiofem tusen fyra hundra.

 51.  Dessa voro de av Israels barn som inmnstrades, sen hundra ett
      tusen sju hundra trettio.

 52.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 53.  t dessa skall landet utskiftas till arvedel, efter personernas
      antal.
 54.  t en strre stam skall du giva en strre arvedel, och t en
      mindre stam en mindre arvedel; t var stam skall arvedel givas
      efter antalet av dess inmnstrade.
 55.  Men genom lottkastning skall landet utskiftas.  Efter namnen p
      sina fdernestammar skola de f sina arvedelar.
 56.  Efter lottens utslag skall var stam strre eller mindre, f sin
      arvedel sig tillskiftad.

 57.  Och dessa voro de av Levi stam som inmnstrades, efter deras
      slkter: Av Gerson gersoniternas slkt av Kehat kehatiternas
      slkt, av Merari merariternas slkt.
 58.  Dessa voro leviternas slkter: libniternas slkt, hebroniternas
      slkt maheliternas slkt, musiternas slkt koraiternas
      slkt.  Men Kehat fdde Amram.
 59.  Och Amrams hustru hette Jokebed, Levis dotter, som fddes t
      Levi i Egypten; och hon fdde t Amram Aron och Mose och deras
      syster Mirjam.
 60.  Och t Aron fddes Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.
 61.  Men Nadab och Abihu trffades av dden, nr de buro fram
      frmmande eld infr HERRENS ansikte.
 62.  Och de av dem som inmnstrades utgjorde tjugutre tusen, alla av
      mankn som voro en mnad gamla eller drutver.  De hade nmligen
      icke blivit inmnstrade bland Israels barn, eftersom icke ngon
      arvedel var given t dem bland Israels barn.

 63.  Dessa voro de som inmnstrades av Mose och prsten Eleasar, nr
      dessa mnstrade Israels barn p Moabs hedar, vid Jordan mitt
      emot Jeriko.
 64.  Bland dessa var ingen av dem som frut hade blivit inmnstrade
      av Mose och prsten Aron, nr dessa mnstrade Israels barn i
      Sinais ken,
 65.  ty om dem hade HERREN sagt: De skola dden d i knen.  Drfr
      var ingen kvar av dem, frutom Kaleb, Jefunnes son, och Josua,
      Nuns son.

*04/27 Fjrde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 27 Kapitlet

                Selofhads dttrar.  Josua frordnad att
                           eftertrda Mose.

  1.  Och Selofhads dttrar trdde fram Selofhads, som var son till
      Hefer, son till Gilead, son till Makir son till Manasse, av
      Manasses, Josefs sons, slkter.  Och hans dttrar hette Mahela,
      Noa, Hogla, Milka och Tirsa.
  2.  Dessa kommo nu infr Mose och prsten Eleasar och
      stamhvdingarna och hela menigheten, vid ingngen till
      uppenbarelsetltet, och sade:
  3.  Vr fader har dtt i knen, men han var icke med i den hop som
      rotade sig samman mot HERREN, Koras hop, utan han dog genom egen
      synd, och han hade inga sner.
  4.  Icke skall nu vr faders namn utplnas ur hans slkt fr det att
      han icke hade ngon son?  Giv t oss en besittning ibland vr
      faders brder.
  5.  och Mose bar fram deras sak infr HERREN.
  6.  D talade HERREN till Mose och sade:
  7.  Selofhads dttrar hava talat rtt.  Du skall giva ocks dem en
      arvsbesittning bland deras faders brder genom att lta deras
      faders arvedel verg till dem.
  8.  Och till Israels barn skall du tala och sga: Nr ngon dr utan
      att efterlmna ngon son, skolen I lta hans arvedel verg till
      hans dotter.
  9.  Men om han icke har ngon dotter, s skolen I giva hans arvedel
      t hans brder.
 10.  Har han icke heller ngra brder, s skolen I giva hans arvedel
      t hans faders brder.
 11.  Men om hans fader icke har ngra broder, s skolen I giva hans
      arvedel t nrmaste blodsfrvant inom hans slkt, och denne
      skall d taga den i besittning.

      Detta skall vara en rttsstadga fr Israels barn, ssom HERREN
      har bjudit Mose.

 12.  Och HERREN sade till Mose: Stig upp hr p Abarimberget, s
      skall du f se det land som jag har givit t Israels barn.
 13.  Men nr du har sett det, skall ocks du samlas till dina fder,
      likasom din broder Aron har blivit samlad till sina fder;
 14.  detta drfr att I, i knen Sin, nr menigheten tvistade med
      mig, voren genstrviga mot min befallning och icke villen hlla
      mig helig genom att skaffa fram vatten infr deras gon.  Detta
      gllde Meribas vatten vid Kades, i knen Sin.

 15.  Och Mose talade till HERREN och sade:
 16.  M HERREN, den Gud som rder ver allt ktts anda, stta en man
      ver menigheten,
 17.  som kan g i spetsen fr dem, nr de draga ut eller vnda ter,
      och som kan vara deras ledare och anfrare, s att icke HERRENS
      menighet kommer att likna fr som icke hava ngon herde.
 18.  HERREN svarade Mose: Tag till dig Josua, Nuns son, ty han r en
      man i vilken ande r, och lgg din hand p honom.
 19.  Och fr honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten,
      och instt honom i hans mbete infr deras gon,
 20.  och lgg ngot av din vrdighet p honom, fr att Israels barns
      hela menighet m lyda honom.
 21.  Och hos prsten Eleasar skall han sedan hava att instlla sig,
      fr att denne genom urims[1] dom m hmta svar t honom infr
      HERRENS ansikte.  Efter hans ord skola de draga ut och vnda
      ter, han sjlv och alla Israels barn med honom, hela
      menigheten.

 22.  och Mose gjorde ssom HERREN hade bjudit honom; han tog Josua
      och frde honom fram infr prsten Eleasar och hela menigheten.
 23.  Och denne lade sina hnder p honom och insatte honom i hans
      mbete, ssom HERREN hade befallt genom Mose.

[1]  Se Urim och tummim i Ordfrkl.
*04/28 Fjrde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 28 Kapitlet

                    Lagar om de dagliga offren och
                            hgtidsoffren.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:

  2.  Bjud Israels barn och sg till dem: Mina offer, det som r min
      spis av mina eldsoffer, en vlbehaglig lukt fr mig, dem skolen
      I akta p, s att I offren dem t mig p bestmd tid.
  3.  Och sg till dem: Detta r vad I skolen offra t HERREN ssom
      eldsoffer: tv rsgamla felfria lamm till brnnoffer fr var dag
      bestndigt.
  4.  Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
      skall du offra vid aftontiden,
  5.  och ssom spisoffer en tiondedels efa fint mjl, begjutet med en
      fjrdedels hin olja av sttta oliver.
  6.  Detta r det dagliga brnnoffret, som offrades p Sinai berg,
      till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
  7.  Och ssom drickoffer drtill skall du offra en fjrdedels hin,
      till det frsta lammet; i helgedomen skall drickoffer av stark
      dryck utgjutas t HERREN.
  8.  Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
      spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det: ett
      eldsoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN.

  9.  Men p sabbatsdagen skall du offra tv rsgamla felfria lamm, s
      ock tv tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
      spisoffer, samt tillhrande drickoffer.
 10.  Detta r sabbatsbrnnoffret, som skall offras var sabbat, jmte
      det dagliga brnnoffret med tillhrande drickoffer.

 11.  Och p edra nymnadsdagar skolen I offra till brnnoffer t
      HERREN tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla felfria lamm,
 12.  s ock tre tiondedels efa fint mjl, begjutet med olja, ssom
      spisoffer till var tjur, tv tiondedels efa fint mjl, begjutet
      med olja, ssom spisoffer till vduren,
 13.  och en tiondedels efa fint mjl begjutet med olja, ssom
      spisoffer till vart lamm: ett brnnoffer till en vlbehaglig
      lukt, ett eldsoffer t HERREN.
 14.  Och de tillhrande drickoffren skola utgras av en halv hin vin
      till var tjur och en tredjedels hin till vduren och en
      fjrdedels hin till vart lamm.  Detta r nymnadsbrnnoffret, som
      skall offras i var och en av rets mnader.
 15.  Tillika skolen I offra en bock till syndoffer t HERREN; den
      skall offras jmte det dagliga brnnoffret med tillhrande
      drickoffer.

 16.  Och i frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, r HERRENS
      psk.
 17.  Och p femtonde dagen i samma mnad r hgtid; d skall man ta
      osyrat brd, i sju dagar.
 18.  P den frsta dagen skall man hlla en helig sammankomst; ingen
      arbetssyssla skolen I d gra.
 19.  Och ssom eldsoffer, ssom brnnoffer t HERREN, skolen I offra
      tv ungtjurar och en vdur och sju rsgamla lamm; felfria skola
      de vara.
 20.  Och ssom spisoffer drtill skolen I offra fint mjl, begjutet
      med olja; tre tiondedels efa skolen I offra till var ungtjur och
      tv tiondedels efa till vduren;
 21.  en tiondedels efa skall du offra till vart och ett av de sju
      lammen;
 22.  tillika skolen I offra en syndoffersbock till att bringa
      frsoning fr eder.
 23.  Frutom morgonens brnnoffer, som utgr det dagliga brnnoffret,
      skolen I offra detta.
 24.  Likadana offer skolen I offra var dag i sju dagar: en
      eldsoffersspis, till en vlbehaglig lukt fr HERREN.  Jmte det
      dagliga brnnoffret skall detta offras, med tillhrande
      drickoffer.
 25.  Och p den sjunde dagen skolen I hlla en helig sammankomst;
      ingen arbetssyssla skolen I d gra.

 26.  Och p frstlingsdagen, d I bren fram ett offer av den nya
      grdan t HERREN, vid eder veckohgtid, skolen I hlla en
      helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.
 27.  Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
      offra tv ungtjurar, en vdur, sju rsgamla lamm,
 28.  och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
      tiondedels efa till var tjur, tv tiondedels efa till vduren,
 29.  en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
 30.  tillika skolen I offra en bock till att bringa frsoning fr
      eder.
 31.  Frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer skolen
      I offra detta -- felfria skola djuren vara -- och drjmte
      tillhrande drickoffer.

*04/29 Fjrde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 29 Kapitlet

                    Fortsttning av offerlagarna.

  1.  Och i sjunde mnaden, p frsta dagen i mnaden, skolen I hlla
      en helig sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  En
      basunklangens dag skall den vara fr eder.
  2.  Ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen I d
      offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla felfria lamm,
  3.  och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
      tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren
  4.  och en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
  5.  tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer, till att bringa
      frsoning fr eder --
  6.  detta frutom nymnadsbrnnoffret med tillhrande spisoffer, och
      frutom det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer, och
      frutom de drickoffer som p freskrivet stt skola offras till
      bda: allt till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.

  7.  P tionde dagen i samma sjunde mnad skolen I ock hlla en helig
      sammankomst, och I skolen d spka eder; intet arbete skolen I
      d gra.
  8.  Och ssom brnnoffer till en vlbehaglig lukt fr HERREN skolen
      I d offra en ungtjur, en vdur, sju rsgamla lamm -- felfria
      skola de vara --
  9.  och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
      tiondedels efa till tjuren, tv tiondedels efa till vduren,
 10.  en tiondedels efa till vart och ett av de sju lammen;
 11.  tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom
      frsoningssyndoffret och det dagliga brnnoffret med tillhrande
      spisoffer, och frutom de drickoffer som hra till bda.

 12.  P femtonde dagen i sjunde mnaden skolen I ock hlla en helig
      sammankomst; ingen arbetssyssla skolen I d gra.  D skolen I
      fira en HERRENS hgtid, i sju dagar.
 13.  Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
      vlbehaglig lukt fr HERREN tretton ungtjurar, tv vdurar,
      fjorton rsgamla lamm -- felfria skola de vara --
 14.  och ssom spisoffer drtill fint mjl, begjutet med olja: tre
      tiondedels efa till var och en av de tretton tjurarna, tv
      tiondedels efa till var och en av de tv vdurarna,
 15.  en tiondedels efa till vart och ett av de fjorton lammen;
 16.  tillika skolen I offra en bock ssom syndoffer -- detta frutom
      det dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och
      drickoffer.
 17.  Och p den andra dagen: tolv ungtjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 18.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 19.  tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det
      dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och det drickoffer
      som hr till dem.
 20.  Och p den tredje dagen: elva tjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 21.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 22.  tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
      brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
 23.  Och p den fjrde dagen; tio tjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 24.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet satt,
 25.  tillika ocks en bock ssom syndoffer -- detta frutom det
      dagliga brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
 26.  Och p den femte dagen: nio tjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 27.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 28.  tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
      brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
 29.  Och p den sjtte dagen: tta tjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 30.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 31.  tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
      brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
 32.  Och p den sjunde dagen: sju tjurar, tv vdurar, fjorton
      rsgamla felfria lamm,
 33.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjurarna, vdurarna och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 34.  tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
      brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.
 35.  P den ttonde dagen skolen I hlla en hgtidsfrsamling; ingen
      arbetssyssla skolen I d gra.
 36.  Och ssom brnnoffer, ssom eldsoffer, skolen I d offra till en
      vlbehaglig lukt fr HERREN en tjur, en vdur, sju rsgamla
      felfria lamm,
 37.  med det spisoffer och de drickoffer som skola offras till dem,
      till tjuren, vduren och lammen, efter deras antal, p
      freskrivet stt,
 38.  tillika ocks en syndoffersbock -- detta frutom det dagliga
      brnnoffret med tillhrande spisoffer och drickoffer.

 39.  Dessa offer skolen I offra t HERREN vid edra hgtider, frutom
      edra lftesoffer och frivilliga offer, dessa m nu vara
      brnnoffer eller spisoffer eller drickoffer eller tackoffer.

30:1. [1]

[1]  4 Mos 30:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*04/30 Fjrde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet
  1.  Och Mose sade detta till Israels barn, alldeles ssom HERREN
      hade bjudit honom.

                 Fjrde Mosebok (Numeri), 30 Kapitlet

                           Lagar om lften.

  2.  Och Mose talade till Israels barns stamhvdingar och sade: Detta
      r vad HERREN har bjudit:
  3.  om ngon gr ett lfte t HERREN, eller svr en ed genom vilken
      han frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke, s skall
      han icke sedan bryta sitt ord; han skall i alla stycken gra vad
      hans mun har talat.

  4.  Och om en kvinna, medan hon vistas i sin faders hus och nnu r
      ung, gr ett lfte t HERREN och frbinder sig till
      terhllsamhet i ngot stycke,
  5.  och hennes fader hr hennes lfte och huru hon frbinder sig
      till terhllsamhet, och hennes fader icke sger ngot till
      henne drom, s skola alla hennes lften hava gllande kraft,
      och alla hennes frbindelser till terhllsamhet skola hava
      gllande kraft.
  6.  Men om hennes fader samma dag han hr det sger nej drtill, d
      skola hennes lften och hennes frbindelser till terhllsamhet
      alla vara utan gllande kraft; och HERREN skall frlta henne,
      eftersom hennes fader sade nej till henne.
  7.  Och om hon bliver gift, och lften d vila p henne, eller ngot
      obetnksamt ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig,
  8.  och hennes man fr hra drom, men icke sger ngot till henne
      drom samma dag han hr det, s skola hennes lften hava
      gllande kraft, och hennes frbindelser till terhllsamhet
      skola hava gllande kraft.
  9.  Men om hennes man samma dag han fr hra det sger nej drtill,
      d upphver han drmed hennes givna lfte och det obetnksamma
      ord frn hennes lppar, varmed hon har bundit sig; och HERREN
      skall frlta henne det.
 10.  Men en nkas eller en frskjuten hustrus lfte skall hava
      gllande kraft fr henne, vartill hon n m hava frbundit sig.

 11.  Och om en kvinna i sin mans hus gr ett lfte, eller med ed
      frbinder sig till terhllsamhet i ngot stycke,
 12.  och hennes man hr det, men icke sger ngot till henne drom --
      icke sger nej till henne -- s skola alla hennes lften hava
      gllande kraft, och alla hennes frbindelser till terhllsamhet
      skola hava gllande kraft.
 13.  Men om hennes man upphver dem samma dag han hr dem, d skall
      allt som hennes lppar hava talat vara utan gllande kraft, det
      m nu vara lften eller ngon frbindelse till terhllsamhet;
      hennes man har upphvt dem, drfr skall HERREN frlta henne.
 14.  t alla hennes lften och t alla hennes edliga frbindelser
      till att spka sig kan hennes man giva gllande kraft, och
      hennes man kan ock upphva dem.
 15.  Men om hennes man icke fre pfljande dags ingng sger
      ngonting till henne drom, s giver han gllande kraft t alla
      hennes lften och t alla de frbindelser till terhllsamhet,
      som vila p henne; han giver dem gllande kraft drigenom att
      han icke sger ngot till henne drom samma dag han hr dem.
 16.  Men om han upphver dem frst ngon tid efter det han har hrt
      dem, d kommer han att bra p hennes missgrning.

 17.  Dessa ro de stadgar som HERREN av Mose angende frhllandet
      mellan en man och hans hustru, och angende frhllandet mellan
      en fader och hans dotter, medan denna nnu r ung och vistas i
      sin faders hus.

*04/31 Fjrde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 31 Kapitlet

                 Hmnd p midjaniterna.  Frdelning av
                                bytet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Krv ut hmnd fr Israels barn midjaniterna; sedan skall du
      samlas till dina fder.
  3.  D talade Mose till folket och sade: Lten en del av edra mn
      vpna sig till strid; dessa skola tga mot Midjan och utfra
      HERRENS hmnd p Midjan.
  4.  Tusen man ur var och en srskild av Israels alla stammar skolen
      I snda ut i striden.
  5.  S avlmnades d ur Israels tter tusen man av var stam: tolv
      tusen man, vpnade till strid.
  6.  Och Mose snde dessa, tusen man av var stam, ut i striden; han
      snde med dem Pinehas, prsten Eleasars son, ut i striden, och
      denne tog med sig de heliga redskapen och larmtrumpeterna.
  7.  Och de gingo till strids emot Midjan, ssom HERREN hade bjudit
      Mose, och drpte allt mankn.
  8.  Och jmte andra som d blevo slagna av dem drptes ock de
      midjanitiska konungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem
      midjanitiska konungar; Bileam, Beors son, drpte de ock med
      svrd.
  9.  Och Israels barn frde Midjans kvinnor och barn bort ssom
      fngar; och alla deras dragare och all deras boskap och allt
      deras vriga gods togo de ssom byte.
 10.  Och alla deras stder, i de trakter dr de bodde, och alla deras
      tltlger brnde de upp i eld.
 11.  Och de togo med sig allt bytet, och allt vad de hade rvat, bde
      mnniskor och boskap.
 12.  Och de frde fngarna och det rvade och bytet fram till Mose
      och prsten Eleasar och Israels barns menighet i lgret p Moabs
      hedar, som ligga vid Jordan mitt emot Jeriko.

 13.  Och Mose och prsten Eleasar och alla menighetens hvdingar
      gingo dem till mtes utanfr lgret.
 14.  Men Mose frtrnades p krigsbeflet, ver- och
      underhvitsmnnen, nr de kommo tillbaka frn sitt krigstg.
 15.  Mose sade till dem: Haven I d ltit alla kvinnorna leva?
 16.  Det var ju de som, p Bileams inrdan, frledde Israels barn
      till att beg otrohet mot HERREN i saken med Peor, och som
      drigenom vllade att en hemskelse kom ver HERRENS menighet.
 17.  S drpen nu alla gossebarn, och drpen alla kvinnor som hava
      haft med mn, med mankn, att skaffa.
 18.  Men alla flickebarn som icke hava haft med mankn att skaffa,
      dem mn I lta leva fr eder rkning.
 19.  Sjlva skolen I nu lgra eder utanfr lgret, i sju dagar.  Var
      och en av eder som har drpt ngon mnniska, och var och en som
      har kommit vid ngon slagen skall rena sig p tredje dagen och
      p sjunde dagen -- svl I sjlva som edra fngar.
 20.  Alla klder och allt som r frfrdigat av skinn och allt som r
      gjort av gethr och alla redskap av tr skolen I ock rena t
      eder.

 21.  Och prsten Eleasar sade till stridsmnnen som hade deltagit i
      kriget: Detta r den lagstadga som HERREN har givit Mose:
 22.  Guld och silver, koppar, jrn, tenn och bly,
 23.  allt sdant som tl eld, skolen I lta g genom eld, s bliver
      det rent; dock br det tillika renas med stnkelsevatten.  Men
      allt som icke tl eld skolen I lta g genom vatten.
 24.  Och I skolen tv edra klder p sjunde dagen, s bliven I rena;
      drefter fn I g in i lgret.

 25.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 26.  ver det tagna rovet, bde mnniskor och boskap, skall du gra
      en berkning, du tillsammans med prsten Eleasar och huvudmnnen
      fr menighetens familjer;
 27.  sedan skall du dela rovet i tv delar, mellan de krigare som
      hava varit med i striden och hela den vriga menigheten.
 28.  Och du skall lta det krigsfolk som har varit med i striden giva
      var femhundrade av mnniskor, fkreatur, snor och fr ssom
      skatt t HERREN.
 29.  S mycket skall tagas av den hlft som tillfaller dem, och du
      skall giva detta t prsten Eleasar ssom en grd t HERREN.
 30.  Men ur den hlft som tillfaller de vriga israeliterna skall du
      uttaga var femtionde av mnniskor, sammalunda av fkreatur,
      snor och fr, korteligen, av all boskap, och detta skall du
      giva t leviterna, som det ligger att iakttaga vad som r att
      iakttaga vid HERRENS tabernakel.

 31.  Och Mose och prsten Eleasar gjorde ssom HERREN hade bjudit
      Mose.
 32.  Och rovet, nmligen terstoden av det byte som krigsfolket hade
      tagit utgjorde: av fr sex hundra sjuttiofem tusen,
 33.  av fkreatur sjuttiotv tusen,
 34.  av snor sextioett tusen,
 35.  och av mnniskor, sdana kvinnor som icke hade haft med mankn
      att skaffa, tillsammans trettiotv tusen personer.
 36.  Och hlften drav, eller den del om tillfll dem som hade varit
      med striden, utgjorde: av fr ett antal av tre hundra trettiosju
      tusen fem hundra,
 37.  varav skatten t HERREN utgjorde sex hundra sjuttiofem fr;
 38.  av fkreatur trettiosex tusen, varav skatten t HERREN
      sjuttiotv;
 39.  av snor trettio tusen fem hundra, varav skatten t HERREN
      sextioen;
 40.  av mnniskor sexton tusen, varav skatten t HERREN trettiotv
      personer.
 41.  Och skatten, den fr HERREN bestmda grden, gav Mose t prsten
      Eleasar, ssom HERREN hade bjudit Mose.
 42.  Och den hlft, som tillfll de vriga israeliterna, och som Mose
      hade avskilt frn krigsfolkets,
 43.  denna hlft, den som tillfll menigheten, utgjorde: av fr tre
      hundra trettiosju tusen fem hundra,
 44.  av fkreatur trettiosex tusen,
 45.  av snor trettio tusen fem hundra
 46.  och av mnniskor sexton tusen.
 47.  Och ur denna hlft, som tillfll de vriga israeliterna, uttog
      Mose var femtionde, bde av mnniskor och av boskap, och gav
      detta t leviterna, som det lg att iakttaga vad som var att
      iakttaga vid HERRENS tabernakel, allt ssom HERREN hade bjudit
      Mose.

 48.  Och beflhavarna ver hrens avdelningar, ver- och
      underhvitsmnnen, trdde fram till Mose.
 49.  Och de sade till Mose: Dina tjnare hava rknat antalet av de
      krigsmn som vi hava haft under vrt befl, och icke en enda
      fattas bland oss.
 50.  Drfr hava vi nu ssom en offergva t HERREN burit fram var
      och en del som han har kommit ver av gyllene klenoder, armband
      av olika slag, ringar, rhngen och halssmycken, detta fr att
      bringa frsoning fr oss infr HERRENS ansikte.
 51.  Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av dem, alla slags
      klenoder.
 52.  Och guldet som gavs ssom grd t HERREN av ver- och
      underhvitsmnnen utgjorde sammanlagt sexton tusen sju hundra
      femtio siklar.
 53.  Manskapet hade tagit byte var och en fr sig.
 54.  Och Mose och prsten Eleasar togo emot guldet av ver- och
      underhvitsmnnen och buro in det i uppenbarelsetltet, fr att
      det skulle bringa Israels barn i minnelse infr HERRENS
      ansikte.

*04/32 Fjrde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 32 Kapitlet

               Rubens och Gads stammar samt ena hlften
               av Manasse stam f till besittning landet
                           ster om Jordan.

  1.  Och Rubens barn och Gads barn hade stora och mycket talrika
      boskapshjordar; och nr de sgo Jaesers land och Gileads land,
      funno de att detta var en trakt fr boskap.
  2.  D kommo Gads barn och Rubens barn och sade till Mose och
      prsten Eleasar och menighetens hvdingar:
  3.  Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och
      Beon,
  4.  det land som HERREN har ltit Israels menighet intaga, r ett
      land fr boskap, och dina tjnare hava boskap.
  5.  Och de sade ytterligare: Om vi hava funnit nd infr dina gon
      s m detta land givas t dina tjnare till besittning.  Lt oss
      slippa att g ver Jordan.
  6.  Men Mose sade till Gads barn och Rubens barn: Skolen d I
      stanna hr, under det att edra brder draga ut i krig?
  7.  Varfr viljen I avvnda Israels barns hjrtan frn att g ver
      floden, in i det land som HERREN har givit t dem?
  8.  S gjorde ock edra fder, nr jag snde dem frn Kades-Barnea
      fr att bese landet:
  9.  sedan de hade dragit upp till Druvdalen och besett landet,
      avvnde de Israels barns hjrtan frn att g in i det land som
      HERREN hade givit t dem.
 10.  Och p den dagen upptndes HERRENS vrede, och han svor och sade:
 11.  'Av de mn som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som r
      tjugu r gammal eller drutver f se det land som jag med ed
      har lovat t Abraham, Isak och Jakob -- eftersom de icke i allt
      hava efterfljt mig
 12.  ingen frutom Kaleb, Jefunnes son, kenasen, och Josua, Nuns
      son; ty de hava i allt efterfljt HERREN.'
 13.  S upptndes HERRENS vrede mot Israel, och han lt dem driva
      omkring i knen i fyrtio r, till dess att hela det slkte hade
      dtt bort som hade gjort vad ont var i HERRENS gon.
 14.  Och se, nu haven I trtt i edra fders fotspr, I, syndiga mns
      avfda, och ken s nnu mer HERRENS vredes gld mot Israel.
 15.  D I nu vnden eder bort ifrn honom, skall han lta Israel nnu
      lngre bliva kvar i knen, och I dragen s frdrv ver allt
      detta folk.

 16.  D trdde de fram till honom och sade: Lt oss hr bygga grdar
      t var boskap och stder t vra kvinnor och barn.
 17.  Sjlva vilja vi sedan skyndsamt vpna oss och g stad i spetsen
      fr Israels barn, till dess vi hava frt dem dit de skola.  Under
      tiden kunna vra kvinnor och barn bo i de befsta stderna och
      s vara skyddade mot landets inbyggare.
 18.  Vi skola icke vnda tillbaka hem, frrn Israels barn hava ftt
      var och en sin arvedel.
 19.  Ty vi vilja icke taga vr arvedel jmte dem, p andra sidan
      Jordan och lngre bort, utan vr arvedel har tillfallit oss hr
      p andra sidan Jordan, p stra sidan.
 20.  Mose svarade dem: Om I gren ssom I nu haven sagt, om I vpnen
      eder infr HERREN till kriget,
 21.  s att alla edra vpnade mn g ver Jordan infr HERREN och
      stanna dr, till dess han har frdrivit sina fiender fr sig,
 22.  om I allts vnden tillbaka frst d landet har blivit HERREN
      underdnigt, s skolen I vara utan skuld mot HERREN och Israel,
      och detta land skall d bliva eder besittning infr HERREN.
 23.  Men om I icke s gren, se, d synden I mot HERREN, och I skolen
      d komma att frnimma eder synd, ty den skall drabba eder.
 24.  Byggen eder nu stder t edra kvinnor och barn, och grdar t
      eder boskap, och gren vad eder mun har talat.
 25.  Och Gads barn och Rubens barn talade till Mose och sade: Dina
      tjnare skola gra ssom min herre bjuder.
 26.  Vra barn vra hustrur, vr boskap och alla vra dragare skola
      bliva kvar hr i Gileads stder.
 27.  Men dina tjnare, vi s mnga som ro vpnade till strid, skola
      draga ditver och kmpa infr HERREN, ssom min herre har sagt.

 28.  Och Mose gav befallning om dem t prsten Eleasar och t Josua,
      Nuns son, och t huvudmnnen fr familjerna inom Israels barns
      stammar.
 29.  Mose sade till dem: Om Gads barn och Rubens barn g ver Jordan
      med eder, s mnga som ro vpnade till att kmpa infr HERREN,
      och landet s bliver eder underdnigt, d skolen I t dem giva
      landet Gilead till besittning.
 30.  Men om de icke draga vpnade ditver med eder, s skola de f
      sin besittning ibland eder i Kanaans land.
 31.  Och Gads barn och Rubens barn svarade och sade: Vad HERREN har
      sagt till dina tjnare, det vilja vi gra.
 32.  Vi vilja draga vpnade ver till Kanaans land infr HERREN, och
      s f vr arvsbesittning har p andra sidan Jordan.

 33.  S gav d Mose t dem, t Gads barn, Rubens barn och ena hlften
      av Manasses, Josefs sons, stam, Sihons, amorernas konungs, rike
      och Ogs rike, konungens i Basan: sjlva landet med dess stder
      och dessas omrden, landets stder runt omkring.
 34.  Och Gads barn byggde upp Dibon, Atarot, Aroer,
 35.  Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha,
 36.  Bet-Nimra och Bet-Haran, befsta stder och boskapsgrdar.
 37.  Och Rubens barn byggde upp Hesbon, Eleale, Kirjataim,
 38.  Nebo och Baal-Meon -- vilkas namn hava ndrats -- och Sibma.
      Och de gvo namn t stderna som de byggde upp.
 39.  Och Makirs, Manasses sons, barn gingo stad till Gilead och
      intogo det och frdrevo amorerna som bodde dr.
 40.  Och Mose gav Gilead t Makir, Manasses son, och han bosatte sig
      dr.
 41.  Och Jair, Manasses son, gick stad och intog deras byar och
      kallade dem Jairs byar.
 42.  Och Noba gick stad och intog Kenat, med underlydande orter, och
      kallade det Noba, efter sitt eget namn.

*04/33 Fjrde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 33 Kapitlet

                   Israeliternas lgerplatser under
                           kenvandringen.

  1.  Dessa voro Israels barns lgerplatser, nr de drogo ut ur
      Egyptens land, efter sina hrskaror, anfrda av Mose och Aron.
  2.  Och Mose upptecknade p HERRENS befallning deras uppbrottsorter,
      alltefter som de ndrade lgerplats.  Och dessa voro nu deras
      lgerplatser, alltefter som uppbrottsorterna fljde p varandra:

  3.  De brto upp frn Rameses i frsta mnaden, p femtonde dagen i
      frsta mnaden.  Dagen efter pskhgtiden drogo Israels barn ut
      med upplyft hand infr alla egyptiers gon,
  4.  under det att egyptierna begrovo dem som HERREN hade slagit
      bland dem, alla de frstfdda, d nr HERREN hll dom ver deras
      gudar.
  5.  S brto nu Israels barn upp frn Rameses och lgrade sig i
      Suckot.
  6.  Och de brto upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
      begynte.
  7.  Och de brto upp frn Etam och vnde om till Pi-Hahirot, som
      ligger mitt emot Baal-Sefon, och lgrade sig framfr Migdol.
  8.  Och de brto upp frn Hahirot och gingo mitt igenom havet in i
      knen och tgade s tre dagsresor i Etams ken och lgrade sig i
      Mara.
  9.  Och de brto upp frn Mara och kommo till Elim; och i Elim
      funnos tolv vattenkllor och sjuttio palmtrd, och de lgrade sig
      dr.
 10.  Och de brto upp frn Elim och lgrade sig vid Rda havet.
 11.  Och de brto upp frn Rda havet och lgrade sig i knen Sin.
 12.  Och de brto upp frn knen Sin och lgrade sig i Dofka.
 13.  Och de brto upp frn Dofka och lgrade sig i Alus.
 14.  Och de brto upp frn Alus och lgrade sig i Refidim, och dr
      fanns intet vatten t folket att dricka.
 15.  Och de brto upp frn Refidim och lgrade sig i Sinais ken.
 16.  Och de brto upp frn Sinais ken och lgrade sig i
      Kibrot-Hattaava.
 17.  Och de brto upp frn Kibrot-Hattaava och lgrade sig i Haserot.
 18.  Och de brto upp frn Haserot och lgrade sig i Ritma.
 19.  Och de brto upp frn Ritma och lgrade sig i Rimmon-Peres.
 20.  Och de brto upp frn Rimmon-Peres och lgrade sig i Libna.
 21.  Och de brto upp frn Libna och lgrade sig i Rissa.
 22.  Och de brto upp frn Rissa och lgrade sig i Kehelata.
 23.  Och de brto upp frn Kehelata och lgrade sig vid berget Sefer.
 24.  Och de brto upp frn berget Sefer och lgrade sig i Harada.
 25.  Och de brto upp frn Harada och lgrade sig i Makhelot.
 26.  Och de brto upp frn Makhelot och lgrade sig i Tahat.
 27.  Och de brto upp frn Tahat och lgrade sig i Tera.
 28.  Och de brto upp frn Tera och lgrade sig i Mitka.
 29.  Och de brto upp frn Mitka och lgrade sig i Hasmona.
 30.  Och de brto upp frn Hasmona och lgrade sig i Moserot.
 31.  Och de brto upp frn Moserot och lgrade sig i Bene-Jaakan.
 32.  Och de brto upp frn Bene-Jaakan och lgrade sig i
      Hor-Haggidgad.
 33.  Och de brto upp frn Hor-Haggidgad och lgrade sig i Jotbata.
 34.  Och de brto upp frn Jotbata och lgrade sig i Abrona.
 35.  och de brto upp frn Abrona och lgrade sig i Esjon-Geber.
 36.  Och de brto upp frn Esjon-Geber och lgrade sig i knen Sin,
      det r Kades.
 37.  Och de brto upp frn Kades och lgrade sig vid berget Hor, p
      grnsen till Edoms land.

 38.  Och prsten Aron steg upp p berget Hor, efter HERRENS
      befallning, och dog dr i det fyrtionde ret efter Israels barns
      uttg ur Egyptens land, i femte mnaden, p frsta dagen i
      mnaden.
 39.  Och Aron var ett hundra tjugutre r gammal, nr han dog p
      berget Hor.

 40.  Och konungen i Arad, kananen, som bodde i Sydlandet i Kanaans
      land, fick nu hra att Israels barn voro i antgande.
 41.  Och de brto upp frn berget Hor och lgrade sig i Salmona.
 42.  Och de brto upp frn Salmona och lgrade sig i Punon.
 43.  Och de brto upp frn Punon och lgrade sig i Obot.
 44.  Och de brto upp frn Obot och lgrade sig i Ije-Haabarim vid
      Moabs grns.
 45.  Och de brto upp frn Ijim och lgrade sig i Dibon-Gad.
 46.  Och de brto upp frn Dibon-Gad och lgrade sig i
      Almon-Diblataima.
 47.  Och de brto upp frn Almon-Diblataima och lgrade sig vid
      Abarimbergen, framfr Nebo.
 48.  Och de brto upp frn Abarimbergen och lgrade sig p Moabs
      hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
 49.  Och deras lger vid Jordan strckte sig frn Bet-Hajesimot nda
      till Abel-Hassitim p Moabs hedar.

 50.  Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
      Jeriko, och sade:
 51.  Tala till Israels barn och sg till dem: Nr I haven gtt ver
      Jordan, in i Kanaans land,
 52.  skolen I frdriva landets alla inbyggare fr eder, och I skolen
      frstra alla deras stenar med inhuggna bilder, och alla deras
      gjutna belten skolen I frstra, och alla deras offerhjder
      skolen I delgga.
 53.  Och I skolen intaga landet och bostta eder dr, ty t eder har
      jag givit landet till besittning.
 54.  Och I skolen utskifta landet ssom arvedel t eder genom
      lottkastning efter edra slkter; t en strre stam skolen I giva
      en strre arvedel, och t en mindre stam en mindre arvedel; var
      och en skall f sin del dr lotten bestmmer att han skall hava
      den; efter edra fdernestammar skolen I utskifta landet ssom
      arvedel t eder.
 55.  Men om I icke frdriven landets inbyggare fr eder, s skola de
      som I lten vara kvar av dem bliva trnen i edra gon och taggar
      i edra sidor, och skola trnga eder i landet dr I bon.
 56.  Och d skall jag gra med eder s, som jag hade tnkt gra med
      dem.

*04/34 Fjrde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 34 Kapitlet

                Landets grnser bestmmas.  Skiftesmn
                                utses.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Bjud Israels barn och sg till dem:
      Nr I kommen till Kanaans land, d r detta det land som skall
      tillfalla eder ssom arvedel: Kanaans land, s lngt dess
      grnser n.
  3.  Edert land skall p sdra sidan strcka sig frn knen Sin utmed
      Edom; och eder sdra grns skall i ster begynna vid ndan av
      Salthavet.
  4.  Sedan skall eder grns bja sig sder om Skorpionhjden och g
      fram till Sin och g ut sder om Kades-Barnea.  Och den skall g
      vidare ut till Hasar-Addar och fram till Asmon.
  5.  Och frn Asmon skall grnsen bja sig mot Egyptens bck och g
      ut vid havet.
  6.  Och eder grns i vster skall vara Stora havet; det skall utgra
      grnsen.  Detta skall vara eder grns i vster.
  7.  Och detta skall vara eder grns i norr: Frn Stora havet skolen
      I draga eder grnslinje fram vid berget Hor.
  8.  Frn berget Hor skolen I draga eder grnslinje dit dr vgen gr
      till Hamat, och grnsen skall g ut vid Sedad.
  9.  Sedan skall grnsen g till Sifron och drifrn ut vid
      Hasar-Enan.  Detta skall vara eder grns i norr.
 10.  och ssom eder grns i ster skolen I draga upp en linje frn
      Hasar-Enan fram till Sefam.
 11.  Och frn Sefam skall grnsen g ned till Haribla, ster om Ain,
      och grnsen skall g vidare ned och intill bergsluttningen vid
      Kinneretsjn, sterut.
 12.  Sedan skall grnsen g ned till Jordan och ut vid Salthavet.

      Detta skall vara edert land, med dess grnser runt omkring.

 13.  Och Mose bjd Israels barn och sade: Detta r det land som I
      genom lottkastning skolen utskifta ssom arvedel t eder, det
      land om vilket HERREN har bjudit att det skall givas t de nio
      stammarna och den ena halva stammen.
 14.  Ty rubeniternas barns stam, efter dess familjer, och gaditernas
      barns stam, efter dess familjer, och den andra hlften av
      Manasse stam, dessa hava redan ftt sin arvedel.
 15.  Dessa tv stammar och denna halva stam hava ftt sin arvedel p
      andra sidan Jordan mitt emot Jeriko, sterut mot solens uppgng.
 16.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 17.  Dessa ro namnen p de mn som skola t eder utskifta landet i
      arvslotter: frst och frmst prsten Eleasar och Josua, Nuns
      son;
 18.  vidare skolen I taga en hvding ur var stam till att utskifta
      landet,
 19.  och dessa ro de mnnens namn: av Juda stam Kaleb, Jefunnes son;
 20.  av Simeons barns stam Samuel Ammihuds son;
 21.  av Benjamins stam Elidad, Kislons son;
 22.  av Dans barns stam en hvding, Bucki, Joglis son;
 23.  av Josefs barn: av Manasse barns stam en hvding, Hanniel, Efods
      son,
 24.  och av Efraims barn stam en hvding, Kemuel, Siftans son;
 25.  av Sebulons barns stam en hvding, Elisafan, Parnaks son;
 26.  av Isaskars barns stam en hvding, Paltiel, Assans son;
 27.  av Asers barns stam en hvding, Ahihud, Selomis son;
 28.  av Naftali barns stam en hvding, Pedael, Ammihuds son.
 29.  Dessa ro de som HERREN bjd att utskifta arvslotterna t
      Israels barn i Kanaans land.

*04/35 Fjrde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 35 Kapitlet

                  Leviternas fyrtiotta stder.  Sex
                     fristder.  Lagar om drpare.

  1.  Och HERREN talade till Mose p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot
      Jeriko, och sade:
  2.  Bjud Israels barn att de av de arvslotter de f till besittning
      skola t leviterna giva stder att bo i; utmarker runt omkring
      dessa stder skolen I ock giva t leviterna.
  3.  Stderna skola de sjlva hava att bo i, men de tillhrande
      utmarkerna skola vara fr deras dragare och deras boskap och
      alla deras vriga djur.
  4.  Och stdernas utmarker, som I skolen giva t leviterna, skola
      strcka sig tusen alnar frn stadsmuren utt p alla sidor.
  5.  Och utanfr staden skolen I mta upp p stra sidan tv tusen
      alnar, p vstra sidan tv tusen alnar, p sdra sidan tv tusen
      alnar och p norra sidan tv tusen alnar, med staden i
      mitten.  Detta skola de f ssom utmarker till sina stder.
  6.  Och de stder som I given t leviterna skola frst och frmst
      vara de sex fristderna, vilka I skolen giva till det ndamlet
      att en drpare m kunna fly till dem; vidare skolen I jmte
      dessa stder giva dem fyrtiotv andra,
  7.  s att de stder som I given t leviterna tillsammans utgra
      fyrtiotta stder, med tillhrande utmarker.
  8.  Och av dessa stder, som I skolen giva av Israels barns
      besittningsomrde, skolen I taga flera ur den stam som r
      strre, och frre ur den som r mindre.  Var stam skall t
      leviterna giva ett antal av sina stder, som svarar mot den
      arvedel han sjlv har ftt.

  9.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 10.  Tala till Israels barn och sg till dem:

      Nr I haven gtt ver Jordan, in i Kanaans land,
 11.  skolen I utse t eder vissa stder, som I skolen hava till
      fristder, till vilka en drpare som ouppstligen har ddat
      ngon m kunna fly.
 12.  Och dessa stder skolen I hava ssom tillflyktsorter undan
      blodshmnaren, s att drparen slipper d, frrn han har sttt
      till rtta infr menigheten.
 13.  Och de stder som I skolen giva till fristder skola vara sex.
 14.  Tre av stderna skolen I giva p andra sidan Jordan, och de tre
      vriga stderna skolen I giva i sjlva Kanaans land;
 15.  dessa skola vara fristder.  Israels barn, svl som frmlingen
      och inhysesmannen som bor ibland dem skola hava dessa sex stder
      ssom tillflyktsorter, till vilka var och er som ouppstligen
      har ddat ngon m kunna fly.

 16.  Men om ngon slr en annan till dds med ett freml av jrn, s
      r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
      dden.
 17.  Likaledes, om ngon i sin hand har en sten med vilken ett
      drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
      r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
      dden.
 18.  Eller om ngon i sin hand har ett freml av tr varmed ett
      drpslag kan givas, och han drmed slr en annan till dds, s
      r han en sannskyldig drpare; en sdan skall straffas med
      dden.
 19.  Blodshmnaren m dda den drparen; varhelst han trffar p
      honom m han dda honom.
 20.  Likaledes om ngon av hat stter till en annan, eller med bertt
      mod kastar ngot p honom; s att han dr,
 21.  eller av fiendskap slr honom till dds med handen, d skall den
      som gav slaget straffas med dden, ty han r en sannskyldig
      drpare; blodshmnaren m dda den drparen, varhelst han
      trffar p honom

 22.  Men om ngon av vda, utan fiendskap, stter till en annan,
      eller utan bertt mod kastar p honom ngot freml, vad det
      vara m;
 23.  eller om han, utan att se honom, med ngon sten varmed drpslag
      kan givas trffar honom, s att han dr, och detta utan att han
      var hans fiende eller hade fr avsikt att skada honom,
 24.  d skall menigheten dma mellan den som gav slaget och
      blodshmnaren, enligt hr givna freskrifter.
 25.  Och menigheten skall rdda drparen ur blodshmnarens hand, och
      menigheten skall lta honom vnda tillbaka till fristaden dit
      han hade flytt, och dr skall han stanna kvar, till dess den med
      helig olja smorde versteprsten dr.
 26.  Men om drparen gr utom omrdet fr den fristad dit han har
      flytt,
 27.  och blodshmnaren d, nr han trffar p honom utom hans
      fristads omrde, drper drparen, s vilar ingen blodskuld p
      honom.
 28.  Ty i sin fristad skall en drpare stanna kvar, till dess
      versteprsten dr; men efter versteprstens dd m han vnda
      tillbaka till den ort dr han har sin besittning.
 29.  Och detta skall vara en rttsstadga fr eder frn slkte till
      slkte, var I n ren bosatta.

 30.  Om ngon slr ihjl en annan, skall man, efter vittnens utsago,
      drpa drparen; men en enda persons vittnesml r icke nog fr
      att man skall kunna dma ngon till dden.
 31.  I skolen icke taga lsen fr en drpares liv, om han r skyldig
      till dden, utan han skall straffas med dden.
 32.  Ej heller skolen I taga lsen fr att den som har flytt till en
      fristad skall fre prstens dd f vnda tillbaka och bo i
      landet.
 33.  I skolen icke ohelga det land dr I ren; genom blod ohelgas
      landet, och frsoning kan icke bringas fr landet fr det blod
      som har blivit utgjutet dri, annat n genom dens blod, som har
      utgjutit det.
 34.  I skolen icke orena landet dr I bon, det i vars mitt jag har
      min boning, ty jag, HERREN, har min boning mitt ibland Israels
      barn.

*04/36 Fjrde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet
                 Fjrde Mosebok (Numeri), 36 Kapitlet

                    Selofhads dttrars gifterml.

  1.  Och huvudmnnen fr familjerna i Gileads barns slkt -- Gileads,
      som var son till Makir, Manasses son, av Josefs barns slkter --
      trdde fram och talade infr Mose och de hvdingar som voro
      huvudmn fr Israels barns familjer.
  2.  De sade: HERREN har bjudit min herre att genom lottkastning
      gra landet ssom arvedel t Israels barn och HERREN har vidare
      bjudit min herre att giva Selofhads, vr broders, arvedel t
      hans dttrar.
  3.  Men om nu dessa bliva gifta med ngon ur Israels barns andra
      stammar, s tages deras arvedel bort ifrn vra fders arvedel,
      under det att den stam de komma att tillhra fr sin arvedel
      kad; p detta stt bliver en del av vr arvslott oss frntagen.
  4.  Nr sedan jubelret intrder fr Israels barn, bliver deras
      arvedel lagd till den stams arvedel, som de komma att tillhra,
      men frn vr fdernestams arvedel tages deras arvedel bort.

  5.  D bjd Mose Israels barn, efter HERRENS befallning, och sade:
      Josefs barns stam har talat rtt.
  6.  Detta r vad HERREN bjuder angende Selofhads dttrar; han
      sger: De m gifta sig med vem de finna fr gott, allenast de
      gifta sig inom en slkt som hr till deras egen fdernestam.
  7.  Ty en arvedel som tillhr ngon, av Israels barn m icke g ver
      frn en stam till en annan, utan Israels barn skola behlla kvar
      var och en sin fdernestams arvedel.
  8.  Och nr en kvinna som inom ngon av Israels barns stammar har
      kommit i besittning av en arvedel gifter sig, skall det vara med
      en man av ngon slkt som hr till hennes egen fdernestam, s
      att Israels barn frbliva i besittning var och en av sina fders
      arvedel.
  9.  Ty ingen arvedel m g ver frn en stam till en annan, utan
      Israels barns stammar skola behlla kvar var och en sin
      arvedel.

 10.  Selofhads dttrar gjorde ssom HERREN hade bjudit Mose.
 11.  Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa, Selofhads dttrar, gifte
      sig med sina farbrders sner.
 12.  De blevo allts gifta inom Manasses, Josefs sons, barns slkter,
      och deras arvedel stannade s kvar inom deras fderneslkts
      stam.

 13.  Dessa ro de bud och rtter som HERREN genom Mose gav Israels
      barn, p Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.
