@c -*- 1917 -*-
*02/ Andra Mosebok (Exodus)
*02/01 Andra Mosebok (Exodus), 1 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 1 Kapitlet

               Israeliterna frkas och bliva trlar i
                               Egypten.

  1.  Och dessa ro namnen p Israels sner, som kommo till Egypten;
      med Jakob kommo de, var och en med sitt hus:
      >1 Mos. 46,8 f.
  2.  Ruben, Simeon, Levi och Juda,
  3.  Isaskar, Sebulon och Benjamin,
  4.  Dan och Naftali, Gad och Aser.
  5.  Tillsammans utgjorde de som hade utgtt frn Jakobs lnd sjuttio
      personer; men Josef var redan frut i Egypten.
      >1 Mos. 46,27 5 Mos. 10,22.
  6.  Och Josef dog och alla hans brder och hela det slktet.
  7.  Men Israels barn voro fruktsamma och vxte till och frkade sig
      och blevo vermttan talrika, s att landet blev uppfyllt av
      dem.
      >1 Mos. 18,18. Ps. 105,24. Apg. 7,17.

  8.  D uppstod en ny konung ver Egypten, en som icke visste av
      Josef.
  9.  Och denne sade till sitt folk: Se, Israels barns folk r oss
      fr stort och mktigt.
 10.  Vlan, lt oss d g klokt till vga med dem; eljest kunde de
      nnu mer frka sig; och om ett krig komme p, kunde de frena
      sig med vra fiender och begynna krig mot oss och sedan draga
      bort ur landet.
 11.  Allts satte man arbetsfogdar ver dem och frtryckte dem med
      trlarbeten.  Och de mste bygga t Farao frrdsstder, Pitom
      och Raamses.
 12.  Men ju mer man frtryckte dem, dess mer frkade de sig, och
      dess mer utbredde de sig, s att man begynte gruva sig fr
      Israels barn.
 13.  Drfr plade egyptierna Israels barn ytterligare tvngsarbeten
      >1 Mos. 15,13. 4 Mos. 20,15.
 14.  och frbittrade deras liv med hrt arbete p murbruk och tegel
      och med alla slags arbeten p marken korteligen, med
      tvngsarbeten av alla slag, som de lto dem utfra

 15.  Och konungen i Egypten talade till de hebreiska kvinnor -- den
      ena hette Sifra, den andra Pua -- som hjlpte barnafderskorna,
 16.  han sade: Nr I frlsen de hebreiska kvinnorna, s sen efter,
      d de fda: om det r ett gossebarn, s dden det; r det ett
      flickebarn, s m det leva.
 17.  Men hjlpkvinnorna fruktade Gud och gjorde icke ssom konungen i
      Egypten hade sagt till dem, utan lto barnen leva.
      >Apg. 5,29.
 18.  D kallade konungen i Egypten hjlpkvinnorna till sig och sade
      till dem: Varfr gren I s och lten barnen leva?
 19.  Hjlpkvinnorna svarade Farao: De hebreiska kvinnorna ro icke
      ssom de egyptiska.  De ro kraftigare; frrn hjlpkvinnan
      kommer till dem, hava de ftt.
 20.  Och Gud lt det g vl fr hjlpkvinnorna; och folket frkade
      sig och blev mycket talrikt.
 21.  Eftersom hjlpkvinnorna fruktade Gud, lt han deras hus
      frkovras.
 22.  D bjd Farao allt sitt folk och sade: Alla nyfdda gossebarn-
      skolen I kasta i Nilfloden, men all flickebarn mn I lta leva.
      >Apg. 7,19.
*02/02 Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 2 Kapitlet

               Moses fdelse, rddning, uppfostran och
                                flykt.

  1.  Och en man av Levis hus gick stad och tog till hustru Levis
      dotter.
      >2 Mos. 6,20. 4 Mos. 26,59
  2.  Och hustrun blev havande och fdde en son.  Och hon sg att det
      var ett vackert barn och dolde honom i tre mnader.
      >1 Krn. 6,3. Apg. 7,20. Hebr. 11,23.
  3.  Men nr hon icke lngre kunde dlja honom, tog hon en kista av
      rr, bestrk den med jordbeck och tjra och lade barnet dri och
      satte den s i vassen vid stranden av Nilfloden.
  4.  Och hans syster stllde sig ett stycke drifrn, fr att se huru
      det skulle g med honom.

  5.  Och Faraos dotter kom ned till floden fr att bada, och hennes
      trnor gingo utmed floden.  Nr hon nu fick se kistan i vassen,
      snde hon sin tjnarinna dit och lt hmta den till sig.
  6.  Och nr hon ppnade den, fick hon se barnet och sg att det var
      en gosse, och han grt.  D mkade hon sig ver honom och sade:
      Detta r ett av de hebreiska barnen.
  7.  Men hans syster frgade Faraos dotter: Vill du att jag skall g
      och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet
      t dig?
  8.  Faraos dotter svarade henne: Ja, g.  D gick flickan och
      kallade dit barnets moder.
  9.  Och Faraos dotter sade till henne: Tag detta barn med dig, och
      amma upp det t mig, s vill jag giva dig ln drfr.  Och
      kvinnan tog barnet och ammade upp det.
 10.  Nr sedan gossen hade vuxit upp; frde hon honom till Faraos
      dotter, och denna upptog honom ssom sin son och gav honom
      namnet <sprr>Mose</sprr>[1], ty, sade hon, ur vattnet har
      jag <sprr>dragit upp</sprr>[2] honom.
      >Apg. 7,21.

 11.  P den tiden hnde sig att Mose, sedan han hade blivit stor,
      gick ut till sina brder och sg p deras trlarbete.  Och han
      fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans
      brder.
      >Apg. 7,23 f. Hebr. 11,24 f.
 12.  d vnde han sig t alla sidor, och nr han sg att ingen annan
      mnniska fanns dr, slog han ihjl egyptiern och gmde honom i
      sanden.
 13.  Dagen drefter gick han ter ut och fick d se tv hebreiska mn
      trta med varandra.  D sade han till den som gjorde ortt:
      Skall du sl din landsman?
 14.  Han svarade: Vem har satt dig till hvding och domare ver oss?
      Vill du drpa mig, ssom du drpte egyptiern?  D blev Mose
      frskrckt och tnkte: S har d saken blivit knd.
 15.  Ocks fick Farao hra om denna sak och ville drpa Mose.  Men
      Mose flydde bort undan Farao; och han stannade i Midjans land;
      dr satte han sig vid en brunn.

 16.  Och prsten i Midjan hade sju dttrar.  Dessa kommo nu fr att
      hmta upp vatten och skulle fylla hoarna fr att vattna sin
      faders fr.
 17.  D kommo herdarna och ville driva bort dem; men Mose stod upp
      och hjlpte dem och vattnade deras fr.
 18.  Nr de sedan kommo hem till sin fader Reguel, sade han: Varfr
      kommen I s snart hem i dag?
 19.  De svarade: En egyptisk man hjlpte oss mot herdarna; drtill
      hmtade han upp vatten t oss och vattnade fren.
 20.  D sade han till sina dttrar: Var r han d?  Varfr lten I
      mannen bliva kvar dr?  Inbjuden honom att komma och ta med
      oss.
 21.  Och Mose beslt sig fr att stanna hos mannen, och denne gav t
      Mose sin dotter Sippora till hustru.
 22.  Hon fdde en son, och han gav honom namnet Gersom, ty, sade
      han, jag r en frmling[3] i ett land som icke r mitt.
      >2 Mos. 18,3.

 23.  S frflt en lng tid, och drunder dog konungen i Egypten.
      Men Israels barn suckade ver sin trldom och klagade; och deras
      rop ver trldomen steg upp till Gud.
      >4 Mos. 20,16
 24.  Och Gud hrde deras jmmer, och Gud tnkte p sitt frbund med
      Abraham, Isak och Jakob.
 25.  Och Gud sg till Israels barn, och Gud lt sig vrda om dem.

[1]  Hebr. Mosch.
[2]  Hebr. masch.
[3]  Hebr. ger.
*02/03 Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 3 Kapitlet

                Gud visar sig i den brinnande busken,
                  kallar Mose, uppenbarar sitt namn
                              HERREN.

  1.  Och Mose vaktade fren t sin svrfader Jetro, prsten i
      Midjan.  Och han drev en gng fren bortom knen och kom s till
      Guds berg Horeb.
  2.  Dr uppenbarade sig HERRENS ngel fr honom i en eldslga som
      slog upp ur en buske.  Han sg att busken brann av elden, och att
      busken dock icke blev frtrd.
      >5 Mos. 33,16. Apg. 7,30 f.
  3.  D tnkte Mose: Jag vill g ditbort och betrakta den underbara
      synen och se varfr busken icke brinner upp.
  4.  Nr d HERREN sg att han gick stad fr att se, ropade Gud till
      honom ur busken och sade: Mose!  Mose!  Han svarade: Hr r
      jag.
  5.  D sade han: Trd icke hit; drag dina skor av dina ftter, ty
      platsen dr du str r helig mark.
      >Jos. 5,15.
  6.  Och han sade ytterligare: Jag r din faders Gud, Abrahams Gud,
      Isaks Gud och Jakobs Gud.  D skylde Mose sitt ansikte, ty han
      fruktade fr att se p Gud.
      >Matt. 22,32. Mark. 12,26. Luk. 20,37.
  7.  Och HERREN sade: Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i
      Egypten, och jag har hrt huru de ropa ver sina plgare; jag
      vet vad de mste lida.
  8.  Drfr har jag stigit ned fr att rdda dem ur egyptiernas vld
      och fra dem frn det landet upp till ett gott och rymligt land,
      ett land som flyter av mjlk och honung, det land dr kananer,
      hetiter, amorer, perisser, hiver och jebuser bo.
      >1 Mos. 15,18 f.
  9.  Frdenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och
      jag drjmte har sett huru egyptierna frtrycka dem,
 10.  drfr m du nu g stad, jag vill snda dig till Farao; och du
      skall fra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten
 11.  Men Mose sade till Gud: Vem r jag, att jag skulle g till
      Farao, och att jag skulle fra Israels barn ut ur Egypten?
 12.  Han svarade: Jag vill vara med dig.  Och detta skall fr dig
      vara tecknet p att det r jag som har snt dig: nr du har frt
      folket ut ur Egypten, skolen I hlla gudstjnst p detta berg.
 13.  D sade Mose till Gud: Nr jag nu kommer till Israels barn och
      sger till dem: 'Edra fders Gud har snt mig till eder', och de
      frga mig; 'Vad r hans namn?', vad skall jag d svara dem?
 14.  Gud sade till Mose: Jag r den jag r.  Och han sade vidare:
      S skall du sga till Israels barn: 'Jag r'[1] har snt mig
      till eder.
      >Vish. 13,1. Upp. 1,4,8.
 15.  Och Gud sade ytterligare till Mose: S skall du sga till
      Israels barn: HERREN, edra fders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
      och Jakobs Gud, har snt mig till eder.  Detta skall vara mitt
      namn evinnerligen, och s skall man nmna mig frn slkte till
      slkte.
 16.  G nu stad och frsamla de ldste i Israel, och sg till dem:
      HERREN, edra fders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har
      uppenbarat sig fr mig, och han har sagt: 'Jag har sett till
      eder och har sett det som vederfares eder Egypten;
      >1 Mos. 50,24.
 17.  drfr r nu mitt ord: jag vill fra eder bort ifrn betrycket i
      Egypten upp till kananernas, hetiternas, amorernas,
      perissernas, hivernas och jebusernas land, ett land som
      flyter av mjlk och honung.'
 18.  Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de
      ldste i Israel g till konungen i Egypten, och I skolen sga
      till honom: HERREN, hebrernas Gud, har visat sig fr oss, s
      lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr
      Gud.'
 19.  Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstdja eder
      att g, icke ens nr han fr knna min starka hand.
 20.  Men jag skall rcka ut min hand och sl Egypten med alla slags
      under, som jag vill gra dr; sedan skall han slppa eder.
 21.  Och jag vill lta detta folk finna nd fr egyptiernas gon, s
      att I, nr I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma
      hnder;
      >1 Mos 15,14. 2 Mos. 11,2. 12,35 f.
 22.  utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den frmmande
      kvinna som bor i hennes hus begra klenoder av silver och guld,
      s ock klder.  Dessa skolen I stta p edra sner och
      dttrar.  S skolen I taga byte frn egyptierna.

[1]  D. . Han som kallar sig 'Jag r' har snt mig.  Det hr
     syftade hebreiska uttrycket fr HERREN, egentligen
     <sprr>Jahv</sprr>, hos oss vanligen uttalat
     <sprr>Jehov</sprr>, kan versttas med '<sprr>Han
     r</sprr>'.
*02/04 Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 4 Kapitlet

                   Mose fr makt att gra under och
                       tervnder till Egypten.

  1.  Mose svarade och sade: Men om de nu icke tro mig eller lyssna
      till mina ord, utan sga: 'HERREN har icke uppenbarat sig fr
      dig'?
  2.  D sade HERREN till honom: Vad r det du har i din hand?
  3.  Han svarade: En stav.  Han sade: Kasta den p marken.  Nr han
      d kastade den p marken, frvandlades den till en orm; och Mose
      flydde fr honom.
  4.  Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand och tag honom i
      stjrten.  D rckte han ut sin hand och grep honom; och han
      frvandlades ter till en stav i hans hand.
  5.  Och HERREN sade: S skola de.  tro att HERREN, deras fders
      Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har uppenbarat sig
      fr dig.
  6.  Och HERREN sade ytterligare till honom: Stick din hand i
      barmen.  Och han stack sin hand i barmen.  Nr han sedan drog ut
      den, se, d var handen vit ssom sn av spetlska.
  7.  ter sade han.  Stick din hand tillbaka i barmen.  Och han stack
      sin hand tillbaka i barmen.  Nr han sedan drog ut den igen ur
      barmen, se, d var den ter lik hans vriga kropp.
  8.  Och HERREN sade: Om de icke vilja tro dig eller akta p det
      frsta tecknet, s mste de tro det andra tecknet.
  9.  Men om de icke ens tro dessa tv tecken eller lyssna till dina
      ord, s tag av Nilflodens vatten och gjut ut det p torra
      landet, s skall vattnet, som du har tagit ur floden, frvandlas
      till blod p torra landet.

 10.  D sade Mose till HERREN: Ack I Herre, jag r ingen talfr man;
      jag har icke varit det frut, och jag r det icke heller nu,
      sedan du har talat till din tjnare, ty jag har ett trgt
      mlfre och en trg tunga.
      >2 Mos. 6,12, 30.
 11.  HERREN sade till honom: Vem har givit mnniskan munnen, eller
      vem gr henne stum eller dv, seende eller blind?  r det icke
      jag, HERREN?
      >Hes. 3,26 f.
 12.  S g nu stad, jag skall vara med din mun och lra dig vad du
      skall tala.
      >Matt. 10,19.
 13.  Men han sade: Ack Herre, snd ditt budskap med vilken annan du
      vill.
 14.  D upptndes HERRENS vrede mot Mose, och han sade: Har du icke
      din broder Aron, leviten?  Jag vet att han r en man som kan
      tala.  Och han gr nu stad fr att mta dig, och nr han fr se
      dig, skall han gldjas i sitt hjrta.
 15.  Och du skall tala till honom och lgga orden i hans mun; och jag
      skall vara med din mun och med hans mun, och jag skall lra eder
      vad I skolen gra.
      >2 Mos. 7,1 f.
 16.  Och han skall tala fr dig till folket; allts skall han vara
      fr dig ssom mun, och du skall vara fr honom ssom en gud.
 17.  Och du skall taga i din hand denna stav, med vilken du skall
      gra dina tecken.

 18.  Drefter vnde Mose tillbaka till sin svrfader Jeter och sade
      till honom: Lt mig vnda tillbaka till mina brder i Egypten,
      fr att se om de nnu leva.  Jetro sade till Mose: G i frid.
 19.  Och HERREN sade till Mose i Midjan: Vnd tillbaka till Egypten,
      ty alla de mn ro dda, som stodo efter ditt liv.
 20.  D tog Mose sin hustru och sina sner och satte dem p sin sna
      och for tillbaka till Egyptens land; och Mose tog Guds stav i
      sin hand.
      >2 Mos. 2,21 f. 18,2 f.

 21.  Och HERREN sade till Mose: Nr du nu vnder tillbaka till
      Egypten s se till, att du infr Farao gr alla de under som jag
      har givit dig makt att gra.  Men jag skall frstocka hans
      hjrta, s att han icke slpper folket.
 22.  Och d skall du sga till Farao: S sger HERREN: Israel r min
      frstfdde son,
      >Vish. 18,13. Syr. 36,14. Matt. 2,15.
 23.  och jag har sagt till dig: 'Slpp min son, s att han kan hlla
      gudstjnst t mig.'  Men du har icke velat slppa honom.  Drfr
      skall jag nu drpa din frstfdde son.
      >2 Mos. 11,4 f. 12,29.

 24.  Och under resan hnde sig att HERREN p ett vilostlle kom emot
      honom och ville dda honom.
 25.  D tog Sippora en skarp sten och skar bort frhuden p sin son
      och berrde honom drmed nedtill och sade: Du r mig en
      blodsbrudgum.
      >1 Mos. 17,14.
 26.  S lt han honom vara.  D sade hon ter: Ja, en blodsbrudgum
      till omskrelse.

 27.  Och HERREN sade till Aron: G stad och mt Mose i knen.  D
      gick han stad och trffade honom p Guds berg; och han kysste
      honom.
 28.  Och Mose berttade fr Aron allt vad HERREN hade talat, nr han
      snde honom, och om alla de tecken som han hade bjudit honom att
      gra.
 29.  Sedan gingo Mose och Aron stad och frsamlade alla Israels
      barns ldste.
 30.  Och Aron omtalade allt vad HERREN hade talat till Mose; och han
      gjorde tecknen infr folkets gon.
 31.  D trodde folket; och nr de hrde att HERREN hade sett till
      Israels barn, och att han hade sett deras betryck, bjde de sig
      ned och tillbdo.
*02/05 Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 5 Kapitlet

               Mose och Aron infr Farao.  Israels barns
                           kade frtryck.

  1.  Drefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: S sger
      HERREN, Israels Gud: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
      hgtid t mig i knen.
  2.  Men Farao svarade: Vem r HERREN, eftersom jag p hans
      befallning skulle slppa Israel?  Jag vet icke av HERREN och vill
      ej heller slppa Israel.
  3.  D sade de: Hebrernas Gud har visat sig fr oss.  S lt oss nu
      g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN, vr Gud, fr
      att han icke m komma ver oss med pest eller med svrd.
      >2 Mos. 3,18.
  4.  Men konungen i Egypten svarade dem: Mose och Aron, varfr
      dragen I folket ifrn dess arbete?  Gn bort till edra
      dagsverken.
  5.  Ytterligare sade Farao: Folket r ju redan alltfr talrikt i
      landet, och likvl viljen I skaffa dem frihet ifrn deras
      dagsverken!

  6.  Drefter bjd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmnnen
      ver folket och sade:
  7.  I skolen icke vidare ssom frut giva folket halm till att gra
      tegel.  Lten dem sjlva g och skaffa sig halm.
  8.  Men samma antal tegel som de frut hava gjort skolen I nd
      lgga dem, utan ngot avdrag; ty de ro lata, drfr ropa de
      och sga: 'Lt oss g och offra t vr Gud.'
  9.  Man mste lgga tungt arbete p dessa mnniskor, s att de
      drigenom f ngot att gra och icke akta p lgnaktigt tal.
 10.  D gingo fogdarna och tillsyningsmnnen ver folket ut och sade
      till folket: S sger Farao: Jag vill icke lngre giva eder
      halm.
 11.  Gn sjlva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sdan; men
      i edert arbete skall intet avdrag gras.
 12.  D spridde sig folket ver hela Egyptens land och samlade str
      fr att bruka det ssom halm.
 13.  Och fogdarna drevo p dem och sade: Fullgren edert arbete, var
      dag det fr den dagen bestmda, likasom nr man gav eder halm.
 14.  Och Israels barns tillsyningsmn, de som Faraos fogdar hade satt
      ver dem, fingo uppbra hugg och slag, och man sade till dem:
      Varfr haven I icke ssom frut fullgjort edert frelagda
      dagsverke i tegel, varken i gr eller i dag?
 15.  D kommo Israels barns tillsyningsmn och ropade till Farao och
      sade: Varfr gr du s mot dina tjnare?
 16.  Ingen halm giver man t dina tjnare, och likvl sger man till
      oss: 'Skaffen fram tegel.'  Och se, dina tjnare f nu uppbra
      hugg och slag, fastn skulden ligger hos ditt eget folk.
 17.  Men han svarade: I ren lata, ja lata ren I.  Drfr sgen I:
      'Lt oss g och offra t HERREN.'
 18.  Nej, gn i stllet till edert arbete.  Halm skall man icke giva
      eder, men det bestmda antalet tegel msten I nd lmna.

 19.  D mrkte Israels barns tillsyningsmn att det var illa stllt
      fr dem, eftersom de hade ftt det svaret att de icke skulle f
      ngot avdrag i det antal tegel, som de skulle lmna fr var dag.
 20.  Och nr de kommo ut ifrn Farao, trffade de Mose och Aron, som
      stodo dr fr att mta dem;
 21.  och de sade till dem: M HERREN hemska eder och dma eder,
      eftersom I haven gjort oss frhatliga fr Farao och hans tjnare
      och satt dem svrdet i hand till att drpa oss.
 22.  D vnde sig Mose ter till HERREN och sade: Herre, varfr har
      du gjort s illa mot detta folk?  Varfr har du snt mig?
 23.  Allt ifrn den tid d jag gick till Farao fr att tala i ditt
      namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda
      rddat ditt folk.
*02/06 Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 6 Kapitlet

                Frnyade lften och uppdrag till Mose.
                     Moses och Arons slkttavla.

  1.  Men HERREN sade till Mose: Nu skall du f se vad jag skall gra
      med Farao; ty genom min starka hand skall han ndgas slppa dem,
      ja, han skall genom min starka hand ndgas driva dem ut ur sitt
      land.
      >2 Mos. 11,1. 12,33.
  2.  Och Gud talade till Mose och sade till honom: Jag r HERREN.
  3.  Fr Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig ssom 'Gud den
      Allsmktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke knd av
      dem.
      >1 Mos. 17,1. 26,24. 35,11.
  4.  Och jag upprttade ett frbund med dem och lovade att giva dem
      Kanaans land, det land dr de bodde ssom frmlingar.
  5.  Och nu har jag hrt Israels barns jmmer ver att egyptierna
      hlla dem i trldom, och jag har kommit ihg mitt frbund.
  6.  Sg drfr till Israels barn: 'Jag r HERREN, och jag skall fra
      eder ut frn trlarbetet hos egyptierna och rdda eder frn
      trldomen under dem, och jag skall frlossa eder med utrckt arm
      och genom stora straffdomar.
  7.  Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I
      skolen frnimma att jag r HERREN eder Gud, han som fr eder ut
      frn trlarbetet hos egyptierna.
  8.  Och jag skall fra eder till det land som jag med upplyft hand
      har lovat giva t Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva
      eder till besittning.  Jag r HERREN.'
      >Hes. 20,5 f.
  9.  Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hrde icke p
      Mose, av otlighet och fr det hrda arbetets skull.

 10.  Drefter talade HERREN till Mose och sade:
 11.  G och tala med Farao, konungen i Egypten, att han slpper
      Israels barn ut ur sitt land.
 12.  Men Mose talade infr HERREN och sade: Israels barn hra ju
      icke p mig; huru skulle d Farao vilja hra mig -- mig som har
      oomskurna lppar?
      >2 Mos. 4,10.
 13.  Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till
      Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels
      barn skulle fras ut ur Egyptens land.

 14.  Dessa voro huvudmnnen fr deras familjer.

      Rubens, Israels frstfddes, sner voro Hanok och Pallu, Hesron
      och Karmi.  Dessa voro Rubens slkter.
      >1 Mos. 46,9 f. 4 Mos. 26,5 f. 1 Krn. 5,1 f.

 15.  Simeons sner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul,
      den kananeiska kvinnans son.  Dessa voro Simeons slkter.

 16.  Och dessa voro namnen p Levis sner, efter deras ttfljd:
      Gerson, Kehat och Merari.  Och Levi blev ett hundra trettiosju r
      gammal.
      >4 Mos. 3,17 f. 26,57 f. 1 Krn. 6,1 f. 23,6 f.
 17.  Gersons sner voro Libni och Simei, efter deras slkter.
 18.  Kehats sner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel.  Och Kehat
      blev ett hundra trettiotre r gammal.
 19.  Meraris sner voro Maheli och Musi.  Dessa voro leviternas
      slkter, efter deras ttfljd.
 20.  Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon
      fdde t honom Aron och Mose.  Och Amram blev ett hundra
      trettiosju r gammal.
 21.  Jishars sner voro Kora, Nefeg och Sikri.
 22.  Ussiels sner voro Misael, Elsafan och Sitri.
 23.  Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons
      syster, och hon fdde t honom Nadab och Abihu, Eleasar och
      Itamar.
      >4 Mos. 3,1 f.
 24.  Koras sner voro Assir, Elkana och Abiasaf.  Dessa voro
      koraiternas slkter.
 25.  Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels dttrar till hustru,
      och hon fdde t honom Pinehas.  Dessa voro huvudmnnen fr
      leviternas familjer, efter deras slkter.
 26.  S frhll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN
      sade: Fren Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras
      hrskaror.
      >Apg. 7,36.
 27.  Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att
      de skulle fra Israels barn ut ur Egypten.  S frhll det sig
      med Mose och Aron,
 28.  Och nr HERREN talade till Mose i Egyptens land,
 29.  talade han s till Mose: Jag r HERREN.  Tala till Farao,
      konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.
 30.  Men Mose sade infr HERREN: Se, jag har oomskurna lppar; huru
      skulle d Farao vilja hra p mig?
*02/07 Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 7 Kapitlet

                   Undret med Moses stav.  Vattnets
                        frvandling till blod.

  1.  Men HERREN sade till Mose: Se, jag har satt dig att vara ssom
      en gud fr Farao, och din broder Aron skall vara din profet.
      >2 Mos. 4,15 f.
  2.  Du skall tala allt vad jag bjuder dig; sedan skall din broder
      Aron tala med Farao om att han mste slppa Israels barn ut ur
      sitt land.
  3.  Men jag skall frhrda Faraos hjrta och skall gra mnga tecken
      och under i Egyptens land.
  4.  Farao skall icke hra p eder; men jag skall lgga min hand p
      Egypten och skall fra mina hrskaror, mitt folk, Israels barn,
      ut ur Egyptens land, genom stora straffdomar.
  5.  Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag rcker
      ut min hand ver Egypten och fr Israels barn ut frn dem.

  6.  Och Mose och Aron gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade bjudit
      dem.
  7.  Men Mose var ttio r gammal och Aron ttiotre r gammal, nr de
      talade med Farao.

  8.  Och HERREN talade till Mose och Aron och sade:
  9.  Nr Farao talar till eder och sger: 'Lten oss se ngot
      under', d skall du sga till Aron: 'Tag din stav och kasta den
      infr Farao', s skall den bliva en stor orm.
 10.  D gingo Mose och Aron till Farao och gjorde ssom HERREN hade
      bjudit.  Aron kastade sin stav infr Farao och hans tjnare, och
      den blev en stor orm.
      >Vish. 10,16.
 11.  D kallade ocks Farao till sig sina vise och trollkarlar; och
      dessa, de egyptiska spmnnen, gjorde ock detsamma genom sina
      hemliga konster:
      >2 Tim. 3,8.
 12.  de kastade var och en sin stav, och dessa blevo stora ormar.  Men
      Arons stav uppslukade deras stavar.
 13.  Dock frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke p
      dem, ssom HERREN hade sagt.

 14.  Drefter sade HERREN till Mose: Faraos hjrta r tillslutet,
      han vill icke slppa folket.
 15.  G till Farao i morgon bittida -- han gr nmligen d ut till
      vattnet -- och stll dig i hans vg, p stranden av
      Nilfloden.  Och tag i din hand staven som frvandlades till en
      orm.
 16.  Och sg till honom: HERREN, hebrernas Gud, snde mig till dig
      och lt sga dig: 'Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
      gudstjnst t mig i knen.'  Men se, du har hitintills icke velat
      hra.
 17.  Drfr sger nu HERREN s: 'Hrav skall du frnimma att jag r
      HERREN: se, med staven som jag hller i min hand vill jag sl p
      vattnet i Nilfloden, och d skall det frvandlas till blod.
 18.  Och fiskarna i floden skola d, och floden skall bliva
      stinkande, s att egyptierna skola vmjas vid att dricka vatten
      ifrn floden.'
 19.  Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Tag din stav, och
      rck ut din hand ver egyptiernas vatten, ver deras strmmar,
      kanaler och sjar och alla andra vattensamlingar, s skola de
      bliva blod; ver hela Egyptens land skall vara blod, bde i
      trkrl och i stenkrl.
 20.  Och Mose och Aron gjorde ssom HERREN hade bjudit.  Han lyfte upp
      staven och slog vattnet i Nilfloden infr Faraos och hans
      tjnares gon; d frvandlades allt vatten floden till blod.
      >Ps. 78,44. 105,29.
 21.  Och fiskarna i floden dogo, och floden blev stinkande, s att
      egyptierna icke kunde dricka vatten ifrn floden; och blodet var
      ver hela Egyptens land.
 22.  Men de egyptiska spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga
      konster.  S frblev Faraos hjrta frstockat, och han hrde icke
      p dem, ssom HERREN hade sagt.
 23.  Och Farao vnde om och gick hem och aktade icke heller p detta.
 24.  Men i hela Egypten grvde man runt omkring Nilfloden efter
      vatten till att dricka; ty vattnet i floden kunde man icke
      dricka.
 25.  Och s frgingo sju dagar efter det att HERREN hade slagit
      Nilfloden.
*02/08 Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 8 Kapitlet

                Egypten hemskes med paddor, med mygg
                         och med flugsvrmar.

  1.  Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och sg till
      honom: S sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna hlla
      gudstjnst t mig.
  2.  Men om du icke vill slppa dem, se, d skall jag hemska hela
      ditt land med paddor.
  3.  Nilfloden skall frambringa ett vimmel av paddor, och de skola
      stiga upp och komma in i ditt hus och i din sovkammare och upp i
      din sng, och in i dina tjnares hus och bland ditt folk, och i
      dina bakugnar och baktrg.
  4.  Ja, p dig sjlv och ditt folk och alla dina tjnare skola
      paddorna stiga upp.
  5.  Och HERREN sade till Mose: Sg till Aron: Rck ut din hand med
      din stav ver strmmarna, kanalerna och sjarna, och lt s
      paddor stiga upp ver Egyptens land.
  6.  D rckte Aron ut sin hand ver Egyptens vatten, och paddor
      stego upp och vertckte Egyptens land.
      >Ps. 78,45. 105,30.
  7.  Men spmnnen gjorde detsamma genom sina hemliga konster och
      lto paddor stiga upp ver Egyptens land.

  8.  D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Bedjen till
      HERREN, att han tager bort paddorna frn mig och mitt folk, s
      skall jag slppa folket, s att de kunna offra t HERREN.
  9.  Mose sade till Farao: Dig vare tillstatt att frelgga mig en
      tid inom vilken jag, genom att bedja fr dig och dina tjnare
      och ditt folk, skall skaffa bort paddorna frn dig och dina hus,
      s att de finnas kvar allenast i Nilfloden.
 10.  Han svarade: Till i morgon.  D sade han: M det ske ssom du
      har sagt, s att du fr frnimma att ingen r ssom HERREN, vr
      Gud.
 11.  Paddorna skola vika bort ifrn dig och dina hus och ifrn dina
      tjnare och ditt folk och skola finnas kvar allenast i
      Nilfloden.
 12.  S gingo Mose och Aron ut ifrn Farao.  Och Mose ropade till
      HERREN om hjlp mot paddorna som han hade ltit komma ver
      Farao.
 13.  Och HERREN gjorde ssom Mose hade begrt: paddorna dogo och
      frsvunno ifrn husen, grdarna och flten.
 14.  Och man kastade dem tillsammans i hgar, hr en och dr en; och
      landet uppfylldes av stank.
 15.  Men nr Farao sg att han hade ftt lttnad, tillslt han sitt
      hjrta och hrde icke p dem, ssom HERREN hade sagt.

 16.  Drefter sade HERREN till Mose: Sg till Aron: Rck ut din stav
      och sl i stoftet p jorden, s skall drav bliva mygg i hela
      Egyptens land.
 17.  Och de gjorde s: Aron rckte ut sin hand med sin stav och slog
      i stoftet p jorden; d kom mygg p mnniskor och boskap.  Av
      allt stoft p marken blev mygg i hela Egyptens land.
 18.  Och spmnnen ville gra detsamma genom sina hemliga konster och
      frskte skaffa fram mygg, men de kunde icke.  Och myggen kom p
      mnniskor och boskap.
      >Vish.17,7.
 19.  D sade spmnnen till Farao: Detta r Guds finger.  Men Faraos
      hjrta frblev frstockat, och han hrde icke p dem, ssom
      HERREN hade sagt.
      >Luk. 11,20.

 20.  Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
      infr Farao -- han gr nmligen d ut till vattnet -- och sg
      till honom: s sger HERREN: Slpp mitt folk, s att de kunna
      hlla guds tjnst t mig.
 21.  Ty om du icke slpper mitt folk, de, d skall jag snda svrmar
      av flugor ver dig och dina tjnare och ditt folk och dina hus,
      s att egyptiernas hus skola bliva uppfyllda av flugsvrmar, ja,
      sjlva marken p vilken de st.
 22.  Men p den dagen skall jag gra ett undantag fr landet Gosen,
      dr mitt folk bor, s att inga flugsvrmar skola finnas dr, p
      det att du m frnimma att jag r HERREN hr i landet.
 23.  S skall jag frlossa mitt folk och gra en tskillnad mellan
      mitt folk och ditt.  I morgon skall detta tecken ske.
 24.  Och HERREN gjorde s: stora flugsvrmar kommo in i Faraos och i
      hans tjnares hus; och verallt i Egypten blev landet frdrvat
      av flugsvrmarna.
      >Ps. 78,45. Vish. 16,9.

 25.  D kallade Farao Mose och Aron till sig och sade: Gn stad och
      offren t eder Gud hr i landet.
 26.  Men Mose svarade: Det gr icke an att vi gra s; ty vi offra
      t HERREN, vr Gud, sdant som fr egyptierna r en
      styggelse.  Om vi nu infr egyptiernas gon offra sdant som fr
      dem r en styggelse, skola de skert stena oss.
      >1 Mos. 46,34.
 27.  S lt oss nu g tre dagsresor in i knen och offra t HERREN,
      vr Gud, ssom han befaller oss.
      >2 Mos. 3,18.
 28.  D sade Farao: Jag vill slppa eder, s att I kunnen offra t
      HERREN, eder Gud, i knen; allenast mn I icke g alltfr lngt
      bort.  Bedjen fr mig.
 29.  Mose svarade: Ja, nr jag kommer ut frn dig, skall jag bedja
      till HERREN, s att flugsvrmarna i morgon vika bort ifrn
      Farao, ifrn hans tjnare och hans folk.  Allenast m Farao icke
      mer handla svikligt och vgra att slppa folket, s att de kunna
      offra t HERREN.
 30.  Och Mose gick ut ifrn Farao och bad till HERREN.
 31.  Och HERREN gjorde ssom Mose sade begrt: han skaffade bort
      flugsvrmarna ifrn Farao, ifrn hans tjnare och hans folk, s
      att icke en enda fluga blev kvar.
 32.  Men Farao tillslt sitt hjrta ocks denna gng och slppte icke
      folket.
*02/09 Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet
                  Andra Mosebok (Exodus), 9 Kapitlet

                Egypten hemskes med boskapspest, med
                        blder och med hagel.

  1.  Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao och tala till
      honom: S sger HERREN, hebrernas Gud: Slpp mitt folk, s att
      de kunna hlla gudstjnst t mig.
  2.  Ty om du icke vill slppa dem, utan kvarhller dem lngre,
  3.  se, d skall HERRENS hand med en mycket svr pest komma ver din
      boskap p marken, ver hstar, snor och kameler, ver fkreatur
      och fr.
  4.  Men HERREN skall drvid gra en tskillnad mellan israeliternas
      boskap och egyptiernas, s att intet av de djur som tillhra
      Israels barn skall d.
  5.  Och HERREN bestmde en tid och sade: I morgon skall HERREN gra
      s i landet.
  6.  Och dagen drefter gjorde HERREN s, och all egyptiernas boskap
      dog.  Men av Israels barns boskap dog icke ett enda djur;
  7.  nr Farao snde och hrde efter, se, d hade icke s mycket som
      ett enda djur av Israels boskap dtt.  Men Faraos hjrta var
      tillslutet, och han slppte icke folket

  8.  Drefter sade HERREN till Mose och Aron: Tagen edra hnder
      fulla med sot ur smltugnen, och m sedan Mose str ut det, upp
      mot himmelen, infr Faraos gon,
  9.  s skall drav bliva ett damm ver hela Egyptens land, och drav
      skola uppst bulnader, som sl ut med blsor, p mnniskor och
      boskap i hela Egyptens land.
 10.  D togo de sot ur smltugnen och trdde infr Farao, och Mose
      strdde ut det, upp mot himmelen; och drav uppstodo bulnader,
      som slogo ut med blsor, p mnniskor och boskap.
 11.  Och spmnnen kunde icke hlla stnd mot Mose fr bulnadernas
      skull, ty bulnader uppstodo p spmnnen svl som p alla andra
      egyptier.
 12.  Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke hrde p
      dem, ssom HERREN hade sagt till Mose.

 13.  Drefter sade HERREN till Mose: Trd i morgon bittida fram
      infr Farao och sg till honom: S sger HERREN, hebrernas Gud:
      Slpp mitt folk, s att de kunna hlla gudstjnst t mig.
 14.  Annars skall jag nu snda alla mina hemskelser ver dig sjlv
      och ver dina tjnare och ditt folk, p det att du m frnimma
      att ingen r ssom jag p hela jorden.
 15.  Ty jag hade redan rckt ut min land fr att sl dig och ditt
      folk med pest, s att du skulle bliva utrotad frn jorden;
 16.  men jag skonade dig, just drfr att jag ville lta min kraft
      bliva uppenbarad fr dig och mitt namn bliva frkunnat p hela
      jorden.
      >Rom. 9,17.
 17.  Om du ytterligare lgger hinder i vgen fr mitt folk och icke
      slpper dem,
 18.  se, d skall jag i morgon vid denna tid lta ett mycket svrt
      hagel komma, sdant att dess like icke har varit i Egypten, allt
      ifrn den dag dess grund blev lagd nda till nu.
 19.  S snd nu bort och lt brga din boskap och allt vad du annars
      har ute p marken.  Ty alla mnniskor och all boskap som d
      finnas ute p marken och icke hava kommit under tak, de skola
      trffas av haglet och bliva ddade.
 20.  Den som nu bland Faraos tjnare fruktade HERRENS ord, han lt
      sina tjnare och sin boskap ska skydd i husen;
 21.  men den som icke aktade p HERRENS ord, han lt sina tjnare och
      sin boskap bliva kvar ute p marken.

 22.  Och HERREN sade till Mose: Rck din hand upp mot himmelen, s
      skall hagel falla ver hela Egyptens land, ver mnniskor och
      boskap och ver alla markens rter i Egyptens land.
 23.  D rckte Mose sin stav upp mot himmelen, och HERREN lt det
      dundra och hagla, och eld for ned mot jorden, s lt HERREN
      hagel komma ver Egyptens land.
      >Ps. 78,47 f. 105,32 f. Vish. 16,16.
 24.  Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld; och
      haglet var s svrt, att dess like icke hade varit i hela
      Egyptens land frn den tid det blev befolkat.
 25.  Och i hela Egyptens land slog haglet ned allt som fanns p
      marken, bde mnniskor och djur; och haglet slog ned alla
      markens rter och slog snder alla markens trd.
 26.  Allenast i landet Gosen, dr Israels barn voro, haglade det
      icke.

 27.  D snde Farao och lt kalla till sig Mose och Aron och sade
      till dem: Jag har syndat denna gng.  Det r HERREN som r
      rttfrdig; jag och mitt folk hava gjort ortt.
 28.  Bedjen till HERREN, ty hans dunder och hagel har varat lnge
      nog; s skall jag slppa eder, och I skolen icke behva bliva
      kvar lngre.
 29.  Mose svarade honom: Nr jag kommer ut ur staden, skall jag
      utrcka mina hnder till HERREN; d skall dundret upphra och
      intet hagel mer komma, p det att du m frnimma att landet r
      HERRENS.
      >Ps. 24,1.
 30.  Dock vet jag vl att du och dina tjnare nnu icke frukten fr
      HERREN Gud.
 31.  S slogos d linet och kornet ned, ty kornet hade gtt i ax och
      linet stod i knopp;
 32.  men vetet och splten slogos icke ned, ty de ro sensd.
 33.  Och Mose gick ifrn Farao ut ur staden och utrckte sina hnder
      till HERREN; och dundret och haglet upphrde, och regnet
      strmmade icke mer ned p jorden.
 34.  Men nr Farao sg att regnet och haglet och dundret hade
      upphrt, framhrdade han i sin synd och tillslt sitt hjrta,
      han sjlv svl som hans tjnare.
 35.  S frblev Faraos hjrta frstockat, och han slppte icke
      Israels barn, ssom HERREN hade sagt genom Mose.
*02/10 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 10 Kapitlet

               Egypten hemskes med grshoppor och med
                               mrker.

  1.  Drefter sade HERREN till Mose: G till Farao; ty jag har
      tillslutit hans och hans tjnares hjrtan, fr att jag skulle
      gra dessa mina tecken mitt ibland dem,
  2.  och fr att du sedan skulle kunna frtlja fr din son och din
      sonson vilka stora grningar jag har utfrt bland egyptierna,
      och vilka tecken jag har gjort bland dem, s att I frnimmen att
      jag r HERREN.
  3.  D gingo Mose och Aron till Farao och sade till honom: S sger
      HERREN, hebrernas Gud: Huru lnge vill du vara motstrvig och
      icke dmjuka dig infr mig?  Slpp mitt folk, s att de kunna
      hlla gudstjnst t mig.
  4.  Ty om du icke vill slppa mitt folk, se, d skall jag i morgon
      lta grshoppor komma ver ditt land.
  5.  Och de skola vertcka marken s att man icke kan se marken; och
      de skola ta upp terstoden av den kvarleva som har blivit ver
      t eder efter haglet, och de skola avta alla edra trd, som
      vxa p marken.
  6.  Och dina hus skola bliva uppfyllda av dem, s ock alla dina
      tjnares hus och alla egyptiers hus, s att dina fder och dina
      faders fder icke hava sett ngot sdant, frn den dag de blevo
      till p jorden nda till denna dag.  Och han vnde sig om och
      gick ut ifrn Farao.

  7.  Men Faraos tjnare sade till honom: Huru lnge skall denne vara
      oss till frfng?  Slpp mnnen, s att de kunna hlla gudstjnst
      t HERREN, sin Gud.  Inser du icke nnu att Egypten bliver
      frdrvat?
  8.  D hmtade man Mose och Aron tillbaka till Farao.  Och han sade
      till dem: I mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN, eder
      Gud.  Men vilka ro nu de som skola g?
  9.  Mose svarade: Vi vilja g bde unga och gamla; vi vilja g med
      sner och dttrar, med fr och fkreatur; ty en HERRENS hgtid
      skola vi hlla.
 10.  D sade han till dem: M HERREN: vara med eder lika visst som
      jag slpper eder med edra kvinnor och barn!  Dr ser man att I
      haven ont i sinnet!
 11.  Nej; I mn mn g stad och hlla gudstjnst t HERREN; det var
      ju detta som I begrden.  Och man drev dem ut ifrn Farao.

 12.  Och HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver Egyptens land,
      s att grshoppor komma ver Egyptens land och ta upp alla
      rter i landet, allt vad haglet har lmnat kvar.
 13.  D rckte Mose ut sin stav ver Egyptens land, och HERREN lt en
      stanvind blsa ver landet hela den dagen och hela natten; och
      nr det blev morgon, frde stanvinden grshopporna fram med
      sig.
      >Ps. 78,46. 105,34 f. Joel 1,4. Vish. 16,9.
 14.  Och grshopporna kommo ver hela Egyptens land och slogo i stor
      mngd ned ver hela Egyptens omrde; en sdan myckenhet av
      grshoppor hade aldrig tillfrne kommit och skall icke heller
      hdanefter komma.
 15.  De vertckte hela marken, s att marken blev mrk; och de to
      upp alla rter i landet och all frukt p trden, allt som haglet
      hade lmnat kvar; intet grnt blev kvar p trden eller p
      markens rter i hela Egyptens land.

 16.  D kallade Farao med hast Mose och Aron till sig och sade: Jag
      har syndat mot HERREN, eder Gud, och mot eder.
 17.  Men frlt nu min synd denna enda gng; och bedjen till HERREN,
      eder Gud, att han avvnder allenast denna ddsplga ifrn mig.
 18.  D gick han ut ifrn Farao och bad till HERREN.
 19.  Och HERREN vnde om vinden och lt en mycket stark vstanvind
      komma; denna fattade i grshopporna och kastade dem i Rda
      havet, s att icke en enda grshoppa blev kvar inom Egyptens
      hela omrde.
 20.  Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
      Israels barn.

 21.  Drefter sade HERREN till Mose: Rck din hand upp mot himmelen,
      s skall ver Egyptens land komma ett sdant mrker, att man kan
      taga p det.
 22.  D rckte Mose sin hand upp mot himmelen, och ett tjockt mrker
      kom ver hela Egyptens land i tre dagar.
      >Ps. 105,28. Vish. 17,2.
 23.  Ingen kunde se den andre, och ingen kunde rra sig frn sin
      plats i tre dagar.  Men alla Israels barn hade ljust dr de
      bodde.
      >Vish. 17,20 f. 18,1.
 24.  D kallade Farao Mose till sig och sade: Gn stad och hllen
      gudstjnst t HERREN; lten allenast edra fr och fkreatur
      bliva kvar.  Ocks edra kvinnor och barn m g med eder.
 25.  Men Mose sade: Du mste ock lta oss f slaktoffer och
      brnnoffer att offra t HERREN, vr Gud.
 26.  Ocks vr boskap mste g med oss, och icke en klv fr bliva
      kvar; ty drav mste vi taga det varmed vi skola hlla
      gudstjnst t HERREN, vr Gud.  Och frrn vi komma dit, veta vi
      sjlva icke vad vi bra offra t HERREN.
 27.  Men HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke ville
      slppa dem.
 28.  Och Farao sade till honom: G bort ifrn mig, och tag dig till
      vara fr att nnu en gng komma infr mitt ansikte; ty p den
      dag du kommer infr mitt ansikte skall du d.
 29.  Mose svarade: Du har talat rtt; jag skall icke vidare komma
      infr ditt ansikte.
*02/11 Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 11 Kapitlet

                     Den sista plgan frkunnas.

  1.  Drefter sade HERREN till Mose: nnu en plga skall jag lta
      komma ver Farao och ver Egypten; sedan skall han slppa eder
      hrifrn; ja, han skall till och med driva eder ut hrifrn, nr
      han slpper eder.
      >2 Mos. 6,1.
  2.  S tala nu till folket, och sg att var och en av dem, man svl
      som kvinna, skall av sin nsta begra klenoder av silver och
      guld.
      >2 Mos. 3,21 f. 12,35 f.
  3.  Och HERREN lt folket finna nd fr egyptiernas gon.  Ja, mannen
      Mose hade stort anseende i Egyptens land, bde hos Faraos
      tjnare och hos folket.
      >Syr. 45,1 f.

  4.  Och Mose sade: S sger HERREN: Vid midnattstid skall jag g
      fram genom Egypten.
  5.  Och d skall allt frstftt i Egyptens land d, frn den
      frstfdde hos Farao, som sitter p tronen, nda till den
      frstfdde hos tjnstekvinnan, som arbetar vid handkvarnen, s
      ock allt frstftt ibland boskapen.
      >2 Mos. 12,29.
  6.  Och ett stort klagorop skall upphvas i hela Egyptens land,
      sdant att dess like aldrig har varit hrt och aldrig mer skall
      hras.
  7.  Men icke en hund skall glfsa mot ngon av Israels barn, varken
      mot mnniskor eller mot boskap.  S skolen I frnimma att HERREN
      gr en tskillnad mellan Egypten och Israel.
  8.  D skola alla dina tjnare hr komma ned till mig och buga sig
      fr mig och sga: 'Drag ut, du sjlv med allt folket som fljer
      dig.'  Och sedan skall jag draga ut.  Drefter gick han bort
      ifrn Farao i vredesmod.

  9.  Men HERREN sade till Mose: Farao skall neka att hra eder, p
      det att jag m lta mnga under ske i Egyptens land.
      >2 Mos. 7,3.
 10.  Och Mose och Aron gjorde alla dessa under infr Farao; men
      HERREN frstockade Faraos hjrta, s att han icke slppte
      Israels barn ut ur sitt land.
      >1 Sam. 6,6.
*02/12 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 12 Kapitlet

                 Pskhgtiden instiftas.  Egyptiernas
               frstfdda ddas.  Israeliterna bryta upp
                            frn Egypten.

  1.  Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade:

  2.  Denna mnad skall hos eder vara den frmsta mnaden, den skall
      hos eder vara den frsta av rets mnader.
  3.  Talen till Israels hela menighet och sgen: P tionde dagen i
      denna mnad skall var husfader taga sig ett lamm, s att vart
      hushll fr ett lamm.
  4.  Men om hushllet r fr litet till ett lamm, s skola husfadern
      och hans nrmaste granne taga ett lamm tillsammans, efter
      personernas antal.  Fr vart lamm skolen I berkna ett visst
      antal, i mn av vad var och en ter.
  5.  Ett felfritt rsgammalt lamm av hankn skolen I utvlja; av
      fren eller av getterna skolen I taga det.
  6.  Och I skolen frvara det intill fjortonde dagen i denna mnad;
      d skall man -- Israels hela frsamlade menighet -- slakta det
      vid aftontiden.
      >5 Mos. 16,6.
  7.  Och man skall taga av blodet och stryka p bda drrposterna och
      p vre drrtret i husen dr man ter det.
  8.  Och man skall ta kttet samma natt; det skall vara stekt p
      eld, och man skall ta det med osyrat brd jmte bittra rter.
      >1 Kor. 5,8.
  9.  I skolen icke ta ngot drav rtt eller kokt i vatten, utan det
      skall vara stekt p eld, med huvud, ftter och innanmte.
 10.  Och I skolen icke lmna ngot drav kvar till morgonen; skulle
      ngot drav bliva kvar till morgonen, skolen I brnna upp det i
      eld.
 11.  Och I skolen ta det s: I skolen vara omgjordade kring edra
      lnder, hava edra skor p ftterna och edra stavar i
      hnderna.  Och I skolen ta det med hast.  Detta r HERRENS
      Psk[1].
 12.  Ty jag skall p den natten g fram genom Egyptens land och sl
      allt frstftt i Egyptens land, bde mnniskor och boskap; och
      ver Egyptens alla gudar skall jag hlla dom; jag r HERREN.
      >4 Mos. 33,4.
 13.  Och blodet skall vara ett tecken, eder till rddning, p de hus
      i vilka I ren; ty nr jag ser blodet, skall jag g frbi
      eder.  Och ingen hemskelse skall drabba eder med frdrv, nr
      jag slr Egyptens land.

 14.  Och I skolen hava denna dag till en minnelsedag och fira den
      ssom en HERRENS hgtid.  Ssom en evrdlig stiftelse skolen I
      fira den, slkte efter slkte.
 15.  I sju dagar skolen I ta osyrat brd; redan p frsta dagen
      skolen I skaffa bort all surdeg ur edra hus.  Ty var och en som
      ter ngot syrat, frn den frsta dagen till den sjunde, han
      skall utrotas ur Israel.
      >2 Mos. 23,15. 34,18. 5 Mos. 16,16.
 16.  P den frsta dagen skolen I hlla en helig sammankomst; I
      skolen ock p den sjunde dagen hlla en helig sammankomst.  P
      dem skall intet arbete gras; allenast det som var och en
      behver till mat, det och intet annat m av eder tillredas.
 17.  Och I skolen hlla det osyrade brdets hgtid, eftersom jag p
      denna samma dag har frt edra hrskaror ut ur Egyptens
      land.  Drfr skolen I, slkte efter slkte, hlla denna dag
      ssom en evrdlig stiftelse.
 18.  I frsta mnaden, p fjortonde dagen i mnaden, om aftonen,
      skolen I ta osyrat brd, och I skolen fortfara drmed nda till
      aftonen p tjugufrsta dagen i mnaden.
      >3 Mos. 23,5 f. 4 Mos. 28,16 f. Jos. 5,10.
 19.  I sju dagar m ingen surdeg finnas i edra hus; ty var och en son
      ter ngot syrligt, han skall utrotas ur Israels menighet, evad
      han r frmling eller infding i landet.
 20.  Intet syrligt skolen I ta; var I n ren bosatta skolen I ta
      osyrat brd.

 21.  Och Mose kallade till sig alla de ldste i Israel och sade till
      dem: Begiven eder hem, och tagen eder ett lamm fr vart hushll
      och slakten pskalammet.
      >Hebr. 11,28.
 22.  Och tagen en knippa isop och doppen den i blodet som r i
      sklen, och bestryken det vre drr tret och bda drrposterna
      med blodet som r i sklen; och ingen av eder m g ut genom sin
      hus drr intill morgonen.
 23.  Ty HERREN skall g fram fr att hemska Egypten; men nr ha ser
      blodet p det vre drrtret och p de tv drrposterna, skall
      HERREN g frbi drren och icke tillstdja Frdrvaren[2] att
      komma i i edra hus och hemska eder.
 24.  Detta skolen I hlla; det skall vara en stadga fr dig och dina
      barn till evrdlig tid.
 25.  Och nr I kommen in i det land som HERREN skall giva t eder,
      ssom han har lovat, skolen I hlla denna gudstjnst.
 26.  Nr d edra barn frga eder: 'Vad betyder denna eder
      gudstjnst?',
 27.  skolen I svara: 'Det r ett pskoffer t HERREN, drfr att han
      gick frbi Israels barns hus i Egypten, nr han hemskte
      Egypten, men skonade vra hus.'  D bjde folket sig ned och
      tillbad.
 28.  Och Israels barn gingo stad och gjorde s; de gjorde ssom
      HERREN hade bjudit Mose och Aron.

 29.  Och vid midnattstiden slog HERREN allt frstftt i Egyptens
      land, frn den frstfdde hos Farao, som satt p tronen, nda
      till den frstfdde hos fngen, som satt i fngelset, s ock
      allt frstftt ibland boskapen.
      >Ps. 78,51. 105,36. 136,10. Vish. 18,10 f.
 30.  D stod Farao upp om natten jmte alla sina tjnare och alla
      egyptier, och ett stort klagorop upphvdes i Egypten; ty intet
      hus fanns, dr icke ngon dd lg.
 31.  Och han kallade Mose och Aron till sig om natten och sade: Stn
      upp och dragen ut frn mitt folk, I sjlva och Israels barn; och
      gn stad och hllen gudstjnst t HERREN, ssom I haven begrt.
 32.  Tagen ock edra fr och edra fkreatur, ssom I haven begrt, och
      gn stad, och vlsignen drvid mig.
 33.  Och egyptierna trngde p folket fr att med hast f dem ut ur
      landet, ty de tnkte: Eljest d vi allasammans.
 34.  Och folket tog med sig sin deg, innan den nnu hade blivit
      syrad; de togo sina baktrg och lindade in dem i mantlarna och
      buro dem p sina axlar.
 35.  Och Israels barn hade gjort ssom Mose sade: de hade av
      egyptierna begrt deras klenoder av silver och guld, s ock
      klder.
      >2 Mos. 3,22. 11,2. Ps. 105,37.
 36.  Och HERREN hade ltit folket finna nd fr egyptiernas gon, s
      att de gvo dem vad de begrde.  S togo de byte frn
      egyptierna.

 37.  Och Israels barn brto upp och drogo frn Rameses till Suckot,
      vid pass sex hundra tusen mn till fots, frutom kvinnor och
      barn.
      >1 Mos. 47,11. 4 Mos. 1,46. 2,32. 33,5.
 38.  En hop folk av allahanda slag drog ock stad med dem, drtill
      fr och fkreatur, boskap i stor myckenhet.
 39.  Och av degen som de hade frt med sig ur Egypten bakade de
      osyrade kakor, ty den hade icke blivit syrad; de hade ju drivits
      ut ur Egypten utan att f drja; ej heller hade de kunnat
      tillreda ngon reskost t sig.

 40.  Men den tid Israels barn hade bott i Egypten var fyra hundra
      trettio r.
      >1 Mos 15,13. Apg. 7,6. Gal. 3,17.
 41.  Just p den dag d de fyra hundra trettio ren voro frlidna
      drogo alla HERRENS hrskaror ut ur Egyptens land.
 42.  En HERRENS vakenatt var detta, nr han skulle fra dem ut ur
      Egyptens land; denna samma natt r HERRENS, en hgtidsvaka fr
      alla Israels barn, slkte efter slkte.

 43.  Och HERREN sade till Mose och Aron: Detta r stadgan om
      pskalammet: Ingen utlnning skall ta drav;
 44.  men en trl som r kpt fr penningar m ta drav, sedan du ha
      omskurit honom.
 45.  En inhysesman och en legodrng m icke ta drav.
 46.  I ett och samma hus skall det tas; du skall icke fra ngot av
      kttet ut ur huset, och intet ben skolen I sndersl drp.
      >Mos. 9,12. Joh. 19,36.
 47.  Israels hela menighet skall iakttaga detta.
 48.  Och om ngon frmling bor hos dig och vill hlla HERRENS
      pskhgtid, s skall allt mankn hos honom omskras, och sedan
      m han komma och hlla den; han skall d vara ssom en infding
      i landet.  Men ingen oomskuren m ta drav.
 49.  En och samma lag skall glla fr infdingen och fr frmlingen
      som bor ibland eder.

 50.  Och alla Israels barn gjorde s; de gjorde ssom HERREN hade
      bjudit Mose och Aron.
 51.  S frde d HERREN p denna samma dag Israels barn ut ur
      Egyptens land, efter deras hrskaror.

[1]  Hebr. psach, av pasch g frbi, skona; jfr v. 13.
[2]  Se Frdrvaren i Ordfrkl.
*02/13 Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 13 Kapitlet

                   Allt frstftt helgat t Herren.
               Israeliternas tg till Rda havet.  Moln-
                            och eldstoden.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Helga t mig allt frstftt, allt hos Israels barn, som ppnar
      moderlivet, evad det r mnniskor eller boskap; mig tillhr
      det.
      >2 Mos. 22,29. 34,19. 4 Mos. 3,13. 8,17. Luk. 2,23.

  3.  Och Mose sade till folket: Kommen ihg denna dag, p vilken I
      haven dragit ut ur Egypten, ur trldomshuset; ty med stark hand
      har HERREN frt eder ut drifrn.  Frdenskull m intet syrat
      tas.
  4.  P denna dag i mnaden Abib dragen I nu ut.
  5.  Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas, hetiternas,
      amorernas, hivernas och jebusernas land, som han med ed har
      lovat dina fder att giva dig, ett land som flyter av mjlk och
      honung, d skall du hlla denna gudstjnst i denna mnad:
      >1 Mos. 50,24. 2 Mos. 3,8.
  6.  I sju dagar skall du ta osyrat brd, och p sjunde dagen skall
      hllas en HERRENS hgtid.
      >2 Mos. 34,18.
  7.  Under de sju dagarna skall man ta osyrat brd; intet syrat
      skall man se hos dig, ej heller skall man se ngon surdeg hos
      dig, i hela ditt land.
  8.  Och du skall p den dagen bertta fr din son och sga: 'Sdant
      gr jag av tacksamhet fr vad HERREN gjorde med mig, nr jag
      drog ut ur Egypten.'
  9.  Och det skall vara fr dig ssom ett tecken p din hand och
      ssom ett pminnelsemrke p din panna, fr att HERRENS lag m
      vara i din mun; ty med stark hand har HERREN frt dig ut ur
      Egypten.
      >5 Mos. 6,8. 11,18 f.
 10.  Och denna stadga skall du hlla p bestmd tid, r efter r.
 11.  Och nr HERREN lter dig komma in i kananernas land, ssom han
      med ed har lovat dig och dina fder, och giver det t dig,
 12.  d skall du verlmna t HERREN allt det som ppnar
      moderlivet.  Allt som ppnar moderlivet av det som fdes bland
      din boskap skall, om det r hankn, hra HERREN till.
      >2 Mos. 34,19 f. 4 Mos. 18,15 f.
 13.  Men allt bland snor som ppnar moderlivet skall du lsa med ett
      fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
      det.  Och allt frstftt av mnniska bland dina sner skall du
      lsa.
 14.  Och nr din son i framtiden frgar dig: 'Vad betyder detta?',
      skall du svara honom s: 'Med stark hand har HERREN frt oss ut
      ur Egypten, ur trldomshuset;
 15.  ty d Farao i sin hrdnackenhet icke ville slppa oss, drpte
      HERREN allt frstftt i Egyptens land, det frstfdda svl
      ibland mnniskor som ibland boskap.  Drfr offrar jag t HERREN
      allt som ppnar moderlivet och r hankn, och allt frstftt
      bland mina sner lser jag.'
 16.  Och det skall vara ssom ett tecken p din hand och ssom ett
      mrke p din panna; ty med stark hand har HERREN frt oss ut ur
      Egypten.

 17.  Nr Farao nu hade slppt folket, frde Gud dem icke p den vg
      som gick igenom filisternas land, fastn denna var den genaste;
      ty Gud tnkte att folket, nr det fick se krig hota, kunde ngra
      sig och vnda tillbaka till Egypten;
 18.  drfr lt Gud folket taga en omvg genom knen t Rda havet
      till.  Och Israels barn drogo vpnade upp ur Egyptens land.

 19.  Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av
      Israels barn och sagt: Nr Gud ser till eder, fren d mina ben
      hrifrn med eder.
      >1 Mos. 50,25. Jos. 24,32. Hebr. 11,22.

 20.  S brto de upp frn Suckot och lgrade sig i Etam, dr knen
      begynte.
      >4 Mos. 33,6.
 21.  Och HERREN gick framfr dem, om dagen i en molnstod, fr att
      leda dem p vgen, och om natten i en eldstod, fr att lysa dem;
      s kunde de tga bde dag och natt.
      >4 Mos. 14,14. Neh. 9,12. Ps. 78,14. 105,39. Vish. 10,17. 18,3.
      >1 Kor. 10,1.
 22.  Molnstoden upphrde icke om dagen att g framfr folket, ej
      heller eldstoden om natten.
*02/14 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 14 Kapitlet

                 Egyptiernas undergng i Rda havet.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Sg till Israels barn att de skola vnda om och lgra sig
      framfr Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framfr
      Baal-Sefon skolen I lgra eder vid havet.
      >4 Mos. 33,7.
  3.  Men Farao skall tnka att Israels barn hava farit vilse i landet
      och blivit instngda i knen.
  4.  Och jag skall frstocka Faraos hjrta, s att han frfljer dem;
      och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans hr, p det
      att egyptierna m frnimma att jag r HERREN.  Och de gjorde s.

  5.  D man nu berttade fr konungen i Egypten att folket hade
      flytt, frvandlades Faraos och hans tjnares hjrtan mot folket,
      och de sade: Huru illa gjorde vi icke, nr vi slppte Israel,
      s att de nu icke mer skola tjna oss!
  6.  Och han lt spnna fr sina vagnar och tog sitt folk med sig;
  7.  han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest
      funnos i Egypten, och kmpar p dem alla.
  8.  Ty HERREN frstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjrta,
      s att han frfljde Israels barn, nr de nu drogo ut med
      upplyft hand.
      >4 Mos. 33,3.
  9.  Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare och hela
      hans hr, frfljde dem och hunno upp dem, dr de voro lgrade
      vid havet, vid Pi-Hahirot, framfr Baal-Sefon.
 10.  Nr s Farao var helt nra, lyfte Israels barn upp sina gon och
      fingo se att egyptierna kommo tgande efter dem.  D blevo
      Israels barn mycket frskrckta och ropade till HERREN.
 11.  Och de sade till Mose: Funnos d inga gravar i Egypten,
      eftersom du har frt oss hit till att d i knen?  Huru illa
      gjorde du icke mot oss, nr du frde oss ut ur Egypten!
      >Ps. 106,7.
 12.  Var det icke det vi sade till dig i Egypten?  Vi sade ju: 'Lt
      oss vara, s att vi f tjna egyptierna.'  Ty det vore oss
      bttre att tjna egyptierna n att d i knen.
 13.  D svarade Mose folket: Frukten icke; stn fasta, s skolen I
      se vilken frlsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig
      ngonsin skolen I mer f se egyptierna s, som I sen dem i dag.
 14.  HERREN skall strida fr eder, och I skolen vara stilla drvid.
      >5 Mos. 1,30.

 15.  Och HERREN sade till Mose: Varfr ropar du till mig?  Sg till
      Israels barn att de draga vidare.
 16.  Men lyft du upp din stav, och rck ut din hand ver havet, och
      klyv det itu, s att Israels barn kunna g mitt igenom havet p
      torr mark.
 17.  Och se, jag skall frstocka egyptiernas hjrtan, s att de flja
      efter dem; och jag skall frhrliga mig p Farao och hela hans
      hr, p hans vagnar och ryttare.
 18.  Och egyptierna skola frnimma att jag r HERREN, nr jag
      frhrligar mig p Farao, p hans vagnar och ryttare.

 19.  Och Guds ngel, som hade gtt framfr Israels hr, flyttade sig
      nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gtt framfr dem,
      flyttade sig och tog plats bakom dem.
 20.  Den kom s emellan egyptiernas hr och Israels hr; och molnet
      var dr med mrker, men tillika upplyste det natten.  S kunde
      den ena hren icke komma inp den andra under hela natten.

 21.  Och Mose rckte ut sin hand ver havet; d drev HERREN undan
      havet genom en stark stanvind som blste hela natten, och han
      gjorde s havet till torrt land; och vattnet klvs itu.
      >Jos. 4,23.  Ps. 66,6. 77,16 f. 78,13. 106,9. Jes. 63,12 f.
 22.  Och Israels barn gingo mitt igenom havet p torr mark, under det
      att vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om
      dem.
      >1 Kor. 10,1. Hebr. 11,29.
 23.  Och egyptierna, alla Faraos hstar, vagnar och ryttare,
      frfljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.
 24.  Men nr morgonvkten var inne, blickade HERREN p egyptiernas
      hr ur eldstoden och molnskyn och snde frvirring i egyptiernas
      hr;
 25.  och han lt hjulen falla ifrn deras vagnar, s att det blev dem
      svrt att komma framt.  D sade egyptierna: Lt oss fly fr
      Israel, ty HERREN strider fr dem mot egyptierna.

 26.  Men HERREN sade till Mose: Rck ut din hand ver havet, s att
      vattnet vnder tillbaka och kommer ver egyptierna, ver deras
      vagnar och ryttare.
 27.  D rckte Mose ut sin hand ver havet, och mot morgonen vnde
      havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde
      mttes drav; och HERREN kringstrdde egyptierna mitt i havet.
 28.  Och vattnet som vnde tillbaka vertckte vagnarna och ryttarna,
      hela Faraos hr, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en
      enda av dem kom undan.
      >Jos. 24,7. Vish. 18,5.
 29.  Men Israels barn gingo p torr mark mitt igenom havet, och
      vattnet stod ssom en mur till hger och till vnster om dem.
 30.  S frlste HERREN p den dagen Israel frn egyptiernas hand, och
      Israel sg egyptierna ligga dda p havsstranden.
 31.  Och nr Israel sg huru HERREN hade bevisat sin stora makt p
      egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde p HERREN och
      p hans tjnare Mose.
*02/15 Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 15 Kapitlet

               Israels lovsng.  Det bittra vattnet vid
                        Mara.  Lgret vid Elim.

  1.  D sjngo Mose och Israels barn denna lovsng till HERRENS ra;
      de sade:
        Jag vill sjunga till HERRENS ra,
            ty hgt r han upphjd.
        Hst och man
            strtade han i havet.
      >Vish. 10,19.
  2.    HERREN r min starkhet och min lovsng,
        Och han blev mig till frlsning.
        Han r min Gud, jag vill ra honom,
        min faders Gud, jag vill upphja honom.
      >Ps. 118,14 f. Jes. 12,2 f.
  3.    HERREN r en stridsman,
            'HERREN' r hans namn.
      >Hos. 12,6.
  4.    Faraos vagnar och hrsmakt
            kastade han i havet,
        hans utvalda kmpar
            drnktes i Rda havet.
  5.    De vertcktes av vattenmassor,
            sjnko i djupet ssom stenar.

  6.    Din hgra hand, HERRE,
            du hrlige och starke,
        din hgra hand, HERRE,
            krossar fienden.
  7.    Genom din stora hghet
            slr du ned dina motstndare;
        du slpper ls din frgrymmelse,
            den frtr dem ssom str.

  8.    Fr en fnysning av din nsa
            uppdmdes vattnen,
        bljorna reste sig och samlades hg,
        vattenmassorna stelnade i havets djup.

  9.    Fienden sade:
            'Jag vill frflja dem, hinna upp dem,
        jag vill utskifta byte,
            slcka min hmnd p dem;
        jag vill draga ut mitt svrd,
            min hand skall frgra dem.'

 10.    Du andades p dem,
            d vertckte dem havet;
        de sjnko ssom bly
            i de vldiga vattnen.

 11.    Vilken bland gudar
            liknar dig, HERRE?
        Vem r dig lik,
            du hrlige och helige,
        du fruktansvrde och hgtlovade,
            du som gr under?
      >1 Krn. 16,25. Ps. 96,4. Jes. 40,18.
 12.    Du rckte ut din hgra hand,
            d uppslukades de av jorden.
 13.    Men du ledde med din nd
            det folk du hade frlossat,
        du frde dem med din makt
            till din heliga boning.
 14.    Folken hrde det
            och mste d darra,
        av ngest grepos
            Filisteens inbyggare.
      >Jos. 2,9 f.
 15.    D frskrcktes
            Edoms furstar,
        Moabs hvdingar
            grepos av bvan,
        alla Kanaans inbyggare
            frsmlte av ngest.
 16.    Ja, ver dem faller
            frskrckelse och fruktan;
        fr din arms vldighet
            st de ssom frstenade,
        medan ditt folk
            tgar fram, o HERRE
        medan det tgar fram,
            det folk du har frvrvat.
 17.    Du fr dem in och planterar dem
            p din arvedels berg,
        p den plats, o HERRE,
            som du har gjort till din boning,
        i den helgedom, Herre,
            som dina hnder hava berett.
      >Ps. 44,3. 78,54. 80,9. 2 Mack. 1,29.

 18.    HERREN r konung
            alltid och evinnerligen!
      >Ps. 93,1.

 19.  Ty nr Faraos hstar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned
      i havet, lt HERREN havets vatten vnda tillbaka och komma ver
      dem, sedan Israels barn p torr mark hade gtt mitt igenom
      havet.
 20.  Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand,
      och alla kvinnorna fljde efter henne med pukor och dans.
 21.  Och Mirjam sjng fr dem: Sjungen till HERRENS ra, ty hgt r
      han upphjd.  Hst och man strtade han i havet.

 22.  Drefter lt Mose israeliterna bryta upp frn Rda havet, och de
      drogo ut i knen Sur; och tre dagar vandrade de i knen utan att
      finna vatten.
      >4 Mos. 33,8.
 23.  S kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara,
      ty det var bittert.  Drav fick stllet namnet Mara[1].
 24.  D knorrade folket emot Mose och sade: Vad skola vi dricka?
 25.  Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst
      slags tr, som han kastade i vattnet, och s blev vattnet stt.

      Dr frelade han folket lag och rtt, och dr satte han det p
      prov.
      >Syr. 38,5.
 26.  Han sade: Om du hr HERRENS, din Guds, rst och gr vad rtt r
      i hans gon och lyssnar till hans bud och hller alla hans
      stadgar, s skall jag icke lgga p dig ngon av de sjukdomar
      som jag lade p egyptierna, ty jag r HERREN, din lkare.
      >2 Mos. 23,25.
 27.  Sedan kommo de till Elim; dr funnos tolv vattenkllor och
      sjuttio palmtrd.  Och de lgrade sig dr vid vattnet.
      >4 Mos. 33,9. Ps. 23,2.

[1]  D. . bitterhet.
*02/16 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 16 Kapitlet

                Folket knorrar i knen Sin.  Mttas med
                          vaktlar och manna.

  1.  Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn Elim och kom
      till knen Sin, mellan Elim och Sinai, p femtonde dagen i andra
      mnaden efter sitt uttg ur Egyptens land.
      >4 Mos. 33,10 f.
  2.  Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i
      knen;
  3.  Israels barn sade till dem: Ack att vi hade ftt d fr HERRENS
      hand i Egyptens land, dr vi sutto vid kttgrytorna och hade mat
      nog att ta!  Men I haven frt oss hitut i knen fr att lta
      hela denna hop d av hunger.
      >2 Mos. 14,11. 4 Mos. 11,4 f.

  4.  D sade HERREN till Mose: Se, jag vill lta brd frn himmelen
      regna t eder.  Och folket skall g ut och samla fr var dag s
      mycket som behves.  S skall jag stta dem p prov, fr att se
      om de vilja vandra efter min lag eller icke.
  5.  Och nr de p den sjtte dagen tillreda vad de hava frt hem,
      skall det vara dubbelt mot vad de eljest fr var dag samla in.
  6.  Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: I afton skolen I
      frnimma att det r HERREN som har frt eder ut ur Egyptens
      land,
  7.  och i morgon skolen I se HERRENS hrlighet, HERREN har nmligen
      hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad ro vi, att I knorren mot
      oss?
  8.  Och Mose sade ytterligare: Detta skall ske drigenom att HERREN
      i afton giver eder ktt att ta, och i morgon brd att mtta
      eder med d nu HERREN har hrt huru I knorren mot honom.  Ty vad
      ro vi?  Det r icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.

  9.  Och Mose sade till Aron: Sg till Israels barns hela menighet
      Trden fram infr HERREN, ty han har hrt huru I knorren.
 10.  Nr sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vnde de
      sig mot knen, och se, d visade sig HERRENS hrlighet i
      molnskyn.
      >2 Mos. 13,21.
 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  Jag har hrt huru Israels barn knorra.  Tala till dem och sg:
      Vid aftontiden skolen I f ktt att ta och i morgon skolen I f
      brd att mtta eder med; s skolen I frnimma att jag r HERREN,
      eder Gud.
 13.  Och om aftonen kommo vaktlar och vertckte lgret, och fljande
      morgon lg dagg fallen runt omkring lgret.
      >4 Mos. 11,31. Ps. 78,24. 105,40. Vish. 16,20. Joh. 6,31.
      >1 Kor. 10,3.
 14.  Och nr daggen som hade fallit gick bort, se, d lg ver knen
      p jorden ngot fint, ssom fjll, ngot fint, likt
      rimfrost.
      >4 Mos. 11,7.
 15.  Nr Israels barn sgo detta, frgade de varandra: Vad[1] r
      det?  Ty de visste icke vad det var.  Men Mose sade till dem:
      Detta r brdet som HERREN har givit eder till fda.
 16.  Och s har HERREN bjudit: Samlen drav, var och en s mycket han
      behver till mat; en gomer p var person skolen I taga, efter
      antalet av edert husfolk, var och en t s mnga som han har i
      sitt tlt.
 17.  Och Israels barn gjorde s, och den ene samlade mer, den andre
      mindre.
 18.  Men nr de mtte upp det med gomer-mtt, hade den som hade
      samlat mycket intet till verlopps, och de som hade samlat
      litet, honom fattades intet; var och en hade s mycket samlat,
      som han behvde till mat.
      >2 Kor. 8,15.
 19.  Och Mose sade till dem: Ingen m behlla ngot kvar hrav till
      i morgon.
 20.  Men de lydde icke Mose, utan somliga behllo ngot drav kvar
      till fljande morgon.  D vxte maskar dri, och det blev
      illaluktande.  Och Mose blev frtrnad p dem.
 21.  S samlade de drav var morgon, var och en s mycket han behvde
      till mat.  Men nr solhettan kom smlte det bort.

 22.  P den sjtte dagen hade de samlat dubbelt s mycket av brdet,
      tv gomer fr var och en.  Och menighetens hvdingar kommo alla
      och omtalade detta fr Mose.
 23.  D sade han till dem: Detta r efter HERRENS ord; i morgon r
      sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat.  Baken nu vad I viljen
      baka, och koken vad I viljen koka, men allt som r till
      verlopps skolen I stlla i frvar hos eder till i morgon.
 24.  Och de stllde det i frvar till fljande morgon, ssom Mose
      hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom
      mask dri.
 25.  Och Mose sade: ten det i dag, ty i dag r HERRENS sabbat; i
      dag skolen I intet finna p marken.
 26.  I sex dagar skolen I samla drav, men p sjunde dagen r sabbat;
      d skall intet vara att finna.
 27.  Likvl gingo ngra av folket p den sjunde dagen ut fr att
      samla, men de funno intet.
 28.  D sade HERREN till Mose: Huru lnge viljen I vara motstrviga
      och icke hlla mina bud och lagar?
 29.  Se, HERREN har givit eder sabbaten; drfr giver han eder p den
      sjtte dagen brd fr tv dagar.  S stannen d hemma, var och
      en hos sig; ingen m g hemifrn p den sjunde dagen.
      >1 Mos. 2,3. 2 Mos. 20,8 f.
 30.  Allts hll folket sabbat p den sjunde dagen.

 31.  Och Israels barn kallade det <sprr>manna</sprr>[2].  Och det
      liknade korianderfr, det var vitt, och det smakade ssom semla
      med honung.
 32.  Och Mose sade: S har HERREN bjudit: En gomer hrav skall
      frvaras t edra efterkommande, fr att de m se det brd som
      jag gav eder att ta i knen, nr jag frde eder ut ur Egyptens
      land.
      >Hebr. 9,4.
 33.  Och Mose sade till Aron: Tag ett krl och lgg dri en gomer
      manna, och stll det infr HERREN till att frvaras t edra
      efterkommande.
 34.  D gjorde man ssom HERREN hade bjudit Mose, och Aron stllde
      det framfr vittnesbrdet[3] till att frvaras.
 35.  Och Israels barn to manna i fyrtio r, till dess de kommo till
      bebott land; de to manna, till dess de kommo till grnsen av
      Kanaans land.  --
      >Jos. 5,12. Neh. 9,15
 36.  En gomer r tiondedelen av en efa.

[1]  Hebr. man; jfr v. 31.
[2]  Hebr. man; jfr v. 15.
[3]  Se Vittnesbrdet i Ordfrkl.
*02/17 Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 17 Kapitlet

                Folket knorrar vid Massa.  Strider med
                               Amalek.

  1.  Drefter brt Israels barns hela menighet upp frn knen Sin och
      tgade frn lgerplats till lgerplats, efter HERRENS
      befallning.  Och de lgrade sig i Refidim; dr hade folket intet
      vatten att dricka.
      >4 Mos. 33,12 f.
  2.  D begynte folket tvista med Mose och sade: Given oss vatten
      att dricka.  Mose svarade dem: Varfr tvisten I med mig?  Varfr
      fresten I HERREN?
      >4 Mos. 20,3 f. Vish. 11,4.
  3.  Men eftersom folket dr trstade efter vatten, knorrade de
      ytterligare emot Mose och sade: Varfr har du frt oss upp ur
      Egypten, s att vi, vra barn och vr boskap nu mste d av
      trst?
  4.  D ropade Mose till HERREN och sade: Vad skall jag gra med
      detta folk?  Det fattas icke mycket i att de stena mig.
  5.  HERREN svarade Mose: G framfr folket, och tag med dig ngra
      av de ldste i Israel.  Och tag i din hand staven med vilken du
      slog Nilfloden, och begiv dig stad.
      >2 Mos. 7,20. 14,16.
  6.  Se, jag vill st dr framfr dig p Horebs klippa, och du skall
      sl p klippan, och vatten skall d komma ut ur den, s att
      folket fr dricka.  Och Mose gjorde s infr de ldste i Israel.
      >4 Mos. 20,11.  PS. 78,15 f. 105,41. Jes. 48,21. 1 Kor. 10,4.
  7.  Och han gav stllet namnet <sprr>Massa</sprr>[1] och
      <sprr>Meriba</sprr>[2], drfr att Israels barn hade tvistat
      och frestat HERREN och sagt: r HERREN ibland oss eller icke?
      >5 Mos. 6,16. Ps. 81,8. 95,8 f.

  8.  Drefter kom Amalek och gav sig i strid med Israel i Refidim.
      >5 Mos. 25,17 f. 1 Sam. 15,2.
  9.  D sade Mose till Josua: Vlj ut manskap t oss, och drag s
      stad till strid mot Amalek.  I morgon skall jag stlla mig
      verst p hjden, med Guds stav i min hand.
 10.  Och Josua gjorde ssom Mose hade tillsagt honom, och gav sig i
      strid med Amalek.  Men Mose, Aron och Hur stego upp verst p
      hjden.
 11.  Och s lnge Mose hll upp sin hand, rdde Israel, men nr han
      lt sin hand sjunka, rdde Amalek.
 12.  Och nr Moses hnder blevo tunga, togo de en sten och lade under
      honom, och p den satte han sig; sedan stdde Aron och Hur hans
      hnder, en p vardera sidan.  S hllos hans hnder stadiga, till
      dess solen gick ned.
 13.  Och Josua slog Amalek och dess folk med svrdsegg.

 14.  Och HERREN sade till Mose: Teckna upp detta till en minnelse i
      en bok, och inprgla det hos Josua, ty jag skall s i grund
      utplna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
      himmelen.
      >1 Mos. 24,20.
 15.  Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner.
 16.  Och han sade: Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och
      betygar att HERREN skall strida mot Amalek frn slkte till
      slkte.

[1]  D. . frestelse.
[2]  D. . tvist.
*02/18 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 18 Kapitlet

                Jetro besker Mose.  Domare insttas i
                               Israel.

  1.  Och Jetro, prsten i Midjan, Moses svrfader, fick hra allt vad
      Gud hade gjort med Mose och med sitt folk Israel, huru HERREN
      hade frt Israel ut ur Egypten.
  2.  D tog Jetro, Moses svrfader, med sig Sippora, Moses hustru,
      som denne frut hade snt hem,
  3.  s ock hennes tv sner -- av dessa hade den ene ftt namnet
      Gersom[1], ty, sade Mose, jag r en frmling i ett land som
      icke r mitt,
      >1 Krn. 23,15.
  4.  och den andre namnet Elieser[2], ty, sade han, min faders Gud
      blev mig till hjlp och rddade mig ifrn Faraos svrd.  --
  5.  D s Jetro, Moses svrfader, kom med Moses sner och hans
      hustru till honom i knen, dr han hade slagit upp sitt lger
      vid Guds berg,
      >2 Mos. 3,1.
  6.  lt han sga till Mose: Jag, din svrfader Jetro, kommer till
      dig med din hustru och hennes bda sner.
  7.  D gick Mose sin svrfader till mtes och bugade sig fr honom
      och kysste honom.  Och nr de hade hlsat varandra, gingo de in i
      tltet.
  8.  Och Mose frtljde fr sin svrfader allt vad HERREN hade gjort
      med Farao och egyptierna, fr Israels skull, och alla de
      vedermdor som de hade haft att utst p vgen, och huru HERREN
      hade rddat dem.
  9.  Och Jetro frjdade sig ver allt det goda som HERREN hade gjort
      mot Israel, i det han hade rddat dem ur egyptiernas hand.
 10.  Och Jetro sade: Lovad vare HERREN, som har rddat eder ur
      egyptiernas hand och ur Faraos hand, HERREN, som har rddat
      folket undan egyptiernas hand!
 11.  Nu vet jag att HERREN r strre n alla andra gudar, ty s
      bevisade han sig, nr man handlade vermodigt mot detta folk.
      >2 Mos. 1,13 f. 5,6 f. 14,18, 27 f. 15,11. Neh. 9,10. Ps. 86,8.
 12.  Och Jetro, Moses svrfader, frambar ett brnnoffer och ngra
      slaktoffer t Gud; och Aron och alla de ldste i Israel kommo
      och hllo mltid med Moses svrfader infr Gud.

 13.  Dagen drefter satte Mose sig fr att dma folket, och folket
      stod omkring Mose frn morgonen nda till aftonen.
 14.  D nu Moses svrfader sg allt vad han hade att bestlla med
      folket, sade han: Vad r det allt du har att bestyra med
      folket?  Varfr sitter du hr till doms ensam under det att allt
      folket mste st omkring dig frn morgonen nda till aftonen?
 15.  Mose svarade sin svrfader: Folket kommer till mig fr att
      frga Gud.
 16.  De komma till mig, nr de hava ngon rttssak, och jag dmer d
      mellan dem; och jag kungr d fr dem Guds stadgar och lagar.
 17.  D sade Moses svrfader till honom: Du gr icke till vga p
      det rtta sttet.
 18.  Bde du sjlv och folket omkring dig msten ju bliva uttrttade;
      ett sdant frfaringsstt r dig fr svrt, du kan icke ensam
      bestyra detta.
      >5 Mos. 1,9.
 19.  S lyssna nu till mina ord; jag vill giva dig ett rd, och Gud
      skall vara med dig.  Du m vara folkets mlsman infr Gud och
      framlgga deras renden infr Gud.
 20.  Och du m upplysa dem om stadgar och lagar och kungra dem den
      vg de skola vandra och vad de skola gra.
 21.  Men sk ut t dig bland allt folket dugande mn som frukta Gud,
      plitliga mn som hata ortt vinning, och stt dessa till
      frestndare fr dem, somliga ver tusen, andra ver hundra,
      andra ver femtio och andra ver tio.
      >4 Mos. 11,16 f. 5 Mos. 1,13.
 22.  Dessa m alltid dma folket.  Kommer ngot viktigare rende fre,
      m de hnskjuta det till dig, men alla ringare renden m de
      sjlva avdma.  S skall du gra din brda lttare, drigenom att
      de bra den med dig.
 23.  Om du vill s gra och Gud s bjuder dig, skall du kunna hlla
      ut; och allt folket hr skall d kunna g hem i frid.

 24.  Och Mose lyssnade till sin svrfaders ord och gjorde allt vad
      denne hade sagt.
 25.  Mose utvalde dugande mn ur hela Israel och gjorde dem till
      huvudmn fr folket, till frestndare somliga ver tusen, andra
      ver hundra, andra ver femtio och andra ver tio.
 26.  Dessa skulle alltid dma folket.  Alla svrare renden skulle de
      hnskjuta till Mose, men alla ringare renden skulle de sjlva
      avdma.
 27.  Drefter lt Mose sin svrfader fara hem, och denne begav sig
      till sitt land igen.

[1]  Se 2:22.
[2]  Av hebr. el Gud och ser hjlp.
*02/19 Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 19 Kapitlet

               Ankomsten till Sinai.  Herrens lfte att
                 taga Israel till sitt egendomsfolk.

  1.  P den dag d den tredje mnaden ingick efter Israels barns
      uttg ur Egyptens land kommo de in i Sinais ken.
  2.  Ty de brto upp frn Refidim och kommo s till Sinais ken och
      lgrade sig i knen; Israel lgrade sig dr mitt emot berget.
      >4 Mos. 33,15.
  3.  Och Mose steg upp till Gud; d ropade HERREN till honom uppifrn
      berget och sade: S skall du sga till Jakobs hus, s skall du
      frkunna fr Israels barn:
      >Apg. 7,38.
  4.  'I haven sjlva sett vad jag har gjort med egyptierna, och huru
      jag har burit eder p rnvingar och frt eder till mig.
      >5 Mos. 29,2 f. 32,11 f.
  5.  Om I nu hren min rst och hllen mitt frbund, s skolen I vara
      min egendom framfr alla andra folk, ty hela jorden r min;
      >5 Mos. 5,2 f. Ps. 24,1. 50,12. 1 Kor. 10,26. Tit. 2,14.
  6.  Och I skolen vara mig ett rike av prster och ett heligt folk.'
      Detta r vad du skall tala till Israels barn.
      >2 Mos. 22,31. 5 Mos. 7,6. 1 Petr. 2,9.  Upp. 1,6. 5,10.

  7.  Nr Mose kom tillbaka, sammankallade han de ldste i folket och
      frelade dem allt detta som HERREN hade bjudit honom.
  8.  D svarade allt folket med en mun och sade: Allt vad HERREN har
      talat vilja vi gra.  Och Mose gick tillbaka till HERREN med
      folkets svar.
      >2 Mos. 24,3. 5 Mos. 5,27.
  9.  Och HERREN sade till Mose: Se, jag skall komma till dig i en
      tjock molnsky, fr att folket skall hra, nr jag talar med dig,
      och s tro p dig evrdligen.  Och Mose framfrde folkets svar
      till HERREN.
 10.  D sade HERREN till Mose: G till folket, och helga dem i dag
      och i morgon, och I t dem tv sina klder.
 11.  Och m de hlla sig redo till i vermorgon; ty i vermorgon
      skall HERREN stiga ned p Sinai berg infr allt folkets gon.
 12.  Och du skall mrka ut en grns fr folket runt omkring och sga:
      'Tagen eder till vara fr att stiga upp p berget eller komma
      vid dess fot.  Var och en som kommer vid berget skall straffas
      med dden;
 13.  men ingen hand m komma vid honom, utan han skall stenas eller
      skjutas ihjl.  Evad det r djur eller mnniska, skall en sdan
      mista livet.'  Nr jubelhornet ljuder med utdragen ton, d m de
      stiga upp p berget.
      >2 Mos. 24,1. Hebr. 12,20.
 14.  Och Mose steg ned frn berget till folket och helgade folket,
      och de tvdde sina klder.
 15.  Och han sade till folket: Hllen eder redo till i vermorgon;
      ingen komme vid en kvinna.

 16.  P tredje dagen, nr det hade blivit morgon, begynte det dundra
      och blixtra, och en tung molnsky kom ver berget, och ett mycket
      starkt basunljud hrdes; och allt folket i lgret bvade.
      >5 Mos. 33,2.
 17.  Men Mose frde folket ut ur lgret, Gud till mtes; och de
      stllde sig nedanfr berget.
 18.  Och hela Sinai berg hljdes i rk, vid det att HERREN kom ned
      drp i eld; och en rk steg upp drifrn, lik rken frn en
      smltugn, och hela berget bvade storligen.
      >5 Mos. 4,11 f. Hebr. 12,18 f.
 19.  Och basunljudet blev allt starkare och starkare.  Mose talade,
      och Gud svarade honom med hg rst.
 20.  Och HERREN steg ned p Sinai berg, p toppen av berget, och
      HERREN kallade Mose upp till bergets topp; d steg Mose ditupp.
 21.  Och HERREN sade till Mose: Stig ned och varna folket, s att de
      icke trnga sig fram fr att se HERREN, ty d skola mnga av dem
      falla.
      >2 Mos. 33,20.
 22.  Jmvl prsterna, som f nalkas HERREN, skola helga sig, fr att
      HERREN icke m lta dem drabbas av frdrv.
 23.  Men Mose svarade HERREN: Folket kan icke stiga upp p Sinai
      berg, ty du har sjlv varnat oss och sagt att jag skulle mrka
      ut en grns omkring berget och helga det.
 24.  D sade HERREN till honom: G ditned, och kom sedan ter upp
      och hav Aron med dig.  Men prsterna och folket m icke trnga
      sig fram fr att stiga upp till HERREN p det att han icke m
      lta dem drabbas av frdrv.
 25.  Och Mose steg ned till folket och sade dem detta.
*02/20 Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 20 Kapitlet

                  De tio budorden.  Folkets frfran.
                          Lagen om altaret.

  1.  Och Gud talade alla dessa ord och sade:
  2.  Jag r HERREN, din Gud, som har frt dig ut ur Egyptens land, ur
      trldomshuset.
      >5 Mos. 5,6 f. Ps. 81,10 f.
  3.  Du skall inga andra gudar hava jmte mig.
  4.  Du skall icke gra dig ngot belte eller ngon bild, vare sig
      av det som r uppe i himmelen, eller av det som r nere p
      jorden, eller av det som r i vattnet under jorden.
      >3 Mos. 26,1. 5 Mos. 4,15 f. 27,15 f.
  5.  Du skall icke tillbedja sdana, ej heller tjna dem; ty jag,
      HERREN, din Gud, r en nitlskande Gud, som hemsker fdernas
      missgrning p barn och efterkommande i tredje och fjrde led,
      nr man hatar mig,
      >Mos. 34,7,14. 3 Mos. 26,39 f. 4 Mos. 14,18. 5 Mos. 24,16.
      >Jer. 31,29 f. Hes. 18,19 f.
  6.  men som gr nd med tusenden, nr man lskar mig och hller mina
      bud.
      >5 Mos. 5,9 f. 7,9 f.  Ps. 1O3,17 f. 105,8. Jer. 32,18.
  7.  Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall
      icke lta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.
      >3 Mos. 19,12. 24,16. Matt. 5,33 f.
  8.  Tnk p sabbatsdagen, s att du helgar den.
      >2 Mos. 23,12. 31,13 f. 34,21. 35,2 f. Jer. 17,21 f. Hes. 20,12.
  9.  Sex dagar skall du arbeta och frrtta alla dina sysslor;
 10.  men den sjunde dagen r HERRENS, din Guds, sabbat; d skall du
      ingen syssla frrtta, ej heller din son eller din dotter, ej
      heller din tjnare eller din tjnarinna eller din dragare, ej
      heller frmlingen som r hos dig inom dina portar.
 11.  Ty p sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och
      allt vad i dem r, men han vilade p sjunde dagen; drfr har
      HERREN vlsignat sabbatsdagen och helgat den.
      >1 Mos. 2,2 f.
 12.  Hedra din fader och din moder, fr att du m lnge leva i det
      land som HERREN, din Gud, vill giva dig.
      >Syr. 3,1 f. Matt. 15,4. Mark. 7,10 f. Ef. 6,2 f.
 13.  Du skall icke drpa.
      >Matt. 5,21 f.
 14.  Du skall icke beg ktenskapsbrott.
      >3 Mos. 20,10 f. Matt. 5,27 f. 19,9. Hebr. 13,4.
 15.  Du skall icke stjla.
      >Ef. 4,28.
 16.  Du skall icke bra falskt vittnesbrd mot din nsta.
      >Ords. 19,5.
 17.  Du skall icke hava begrelse till din nstas hus.  Du skall icke
      hava begrelse till din nstas hustru, ej heller till hans
      tjnare eller hans tjnarinna, ej heller till hans oxe eller
      hans sna, ej heller till ngot annat som tillhr din nsta.
      >Rom. 7,7. 13,9.

 18.  Och allt folket frnam dundret och eldslgorna och basunljudet
      och rken frn berget; och nr folket frnam detta, bvade de
      och hllo sig p avstnd.
      >Hebr. 12,18 f.
 19.  Och de sade till Mose: Tala du till oss, s vilja vi hra, men
      lt icke Gud tala till oss, p det att vi icke m d.
      >5 Mos. 5,25 f. 18,16.
 20.  Men Mose sade till folket: Frukten icke, ty Gud har kommit fr
      att stta eder p prov, och fr att I skolen hava hans fruktan
      fr gonen, s att I icke synden.
 21.  Allts hll folket sig p avstnd, under det att Mose gick
      nrmare till tcknet i vilket Gud var.

 22.  Och HERREN sade till Mose: S skall du sga till Israels barn: I
      haven sjlva frnummit att jag har talat till eder frn
      himmelen.
 23.  I skolen icke gra eder gudar jmte mig; gudar av silver eller
      guld skolen I icke gra t eder.
 24.  Ett altare av jord skall du gra t mig och offra drp dina
      brnnoffer och tackoffer, din smboskap och dina
      fkreatur.  verallt p den plats dr jag stiftar en minnelse t
      mitt namn skall jag komma till dig och vlsigna dig.
 25.  Men om du vill gra t mig ett altare av stenar, s m du icke
      bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din
      mejsel, s oskrar du den.
      >5 Mos. 27,5 f. Jos. 8,31.
 26.  Icke heller m du stiga upp till mitt altare p trappor, p det
      att icke din blygd m blottas drinvid.
      >2 Mos. 28,42 f.
*02/21 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 21 Kapitlet

               Lagar om trlar och om skador till liv,
                           lem och egendom.

  1.  Dessa ro de rtter som du skall frelgga dem:
  2.  Om du kper en hebreisk trl, skall han tjna i sex r, men p
      det sjunde skall han givas fri, utan lsen.
      >3 Mos. 25,40. 5 Mos. 15,12. Jer. 34,14.
  3.  Har han kommit allena, s skall han givas fri allena; var han
      gift, s skall hans hustru givas fri med honom.
  4.  Har hans herre givit honom en hustru, och har denna ftt honom
      sner eller dttrar, s skola hustrun och hennes barn tillhra
      hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.
  5.  Men om trlen sger: Jag har min herre, min hustru och mina
      barn s kra, att jag icke vill givas fri,
  6.  d skall hans herre fra honom fram fr Gud och stlla honom vid
      drren eller drrposten, och hans herre skall genomborra hans
      ra med en syl; drefter vare han hans trl evrdligen.
      >5 Mos. 16,17.

  7.  Om ngon sljer sin dotter till trlinna, s skall hon icke
      givas fri ssom trlarna givas fria.
  8.  Misshagar hon sin herre, sedan denne frut har ingtt
      frbindelse med henne, s lte han henne kpas fri.  Till
      frmmande folk have han icke makt att slja henne, nr han s
      har handlat trolst mot henne.
  9.  Men om han lter sin son ing frbindelse med henne, s frunne
      han henne dttrars rtt.
 10.  Tager han sig nnu en hustru, s gre han icke ngon minskning i
      den frras kost, bekldnad eller ktenskapsrtt.
 11.  Om han icke lter henne njuta sin rtt i dessa tre stycken, s
      skall hon givas fri, utan lsen och betalning.

 12.  Den som slr ngon, s att han dr, han skall straffas med
      dden.
      >1 Mos. 9,6. 3 Mos. 24,17. 4 Mos. 36,16 f. Matt. 26,52.
 13.  Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lt
      denne ofrvarandes trffas av hans hand, s skall jag anvisa dig
      en ort dit han kan fly.
      >4 Mos. 36,6,22 f. 5 Mos. 4,41 f. 19,1 f. Jos. 20,2 f.
 14.  Men om ngon begr det ddet att han drper sin nsta med list,
      s skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han
      mste d.
      >1 Kon. 2,28 f.
 15.  Den som slr sin fader eller sin moder, han skall straffas med
      dden.
 16.  Den som stjl en mnniska, vare sig han sedan sljer den stulne,
      eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med dden.
      >5 Mos. 24,7.
 17.  Den som uttalar frbannelser ver sin fader eller sin moder, han
      skall straffas med dden.
      >3 Mos. 20,9. 5 Mos. 21,18 f. 27,16. Ords. 20,20.  30,17.
      >Matt. 15,4. Mark. 7,10.

 18.  Om mn tvista med varandra, och den ene slr den andre med en
      sten eller med knuten hand, s att denne vl icke dr, men
      bliver sngliggande,
 19.  dock att han sedan kommer sig och kan g ute, stdd vid sin
      stav, s skall den som slog honom vara fri ifrn straff;
      allenast erstte han honom fr den tid han har frlorat och
      besrje sjukvrd t honom.
 20.  Om ngon slr sin trl eller sin trlinna med en kpp, s att
      den slagne dr under hans hand, s skall han straffas drfr.
 21.  Men om den slagne lever en eller tv dagar, skall han icke
      straffas, ty det var hans egna penningar.
 22.  Om mn trta med varandra, och ngon av dem stter till en
      havande kvinna, s att hon fder fram sitt foster, men eljest
      ingen olycka sker, s bte han vad kvinnans man lgger honom
      och betale efter skiljedomares prvning.
 23.  Men om olycka sker, skall liv givas fr liv,
      >3 Mos. 24,20 f. 5 Mos 19,21. Matt. 5,38 f.
 24.  ga fr ga, tand fr tand, hand fr hand, fot fr fot,
 25.  brnnskada fr brnnskada, sr fr sr, blnad fr blnad.
 26.  Om ngon slr sin trl eller sin trlinna i gat och frdrvar
      det, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr gat.
 27.  Sammalunda, om ngon slr ut en tand p sin trl eller sin
      trlinna, s slppe han den skadade fri, till ersttning fr
      tanden.

 28.  Om en oxe stngar ngon till dds, man eller kvinna, s skall
      oxen stenas, och kttet m icke tas; men oxens gare vara fri
      ifrn straff.
 29.  Men om oxen frut har haft vanan att stngas, och hans gare har
      blivit varnad, men denne nd icke tager vara p honom, och oxen
      s ddar ngon, man eller kvinna, d skall oxen stenas, och hans
      gare skall ock ddas.
      >1 Mos. 9,5.
 30.  Men skulle lsepenning bliva denne lagd, s give han till lsen
      fr sitt liv s mycket som lgges honom.
 31.  r det en gosse eller en flicka som har blivit stngad av oxen,
      s skall med denne frfaras efter samma lag.
 32.  Men om oxen stngar en trl eller en trlinna, s skall garen
      giva t den stngades herre trettio siklar silver, och oxen
      skall stenas.

 33.  Om ngon ppnar en brunn, eller om ngon grver en ny brunn och
      icke tcker ver den, och sedan en oxe eller en sna faller
      dri,
 34.  s skall brunnens gare giva ersttning i penningar t djurets
      gare, men den dda kroppen skall vara hans.
 35.  Om ngons oxe stngar en annans oxe, s att denne dr, s skola
      de slja den levande oxen och dela betalningen fr honom och
      drjmte dela den dda kroppen.
 36.  Var det dremot knt att oxen frut hade vanan att stngas, men
      tog hans gare nd icke vara p honom, s skall han erstta oxe
      med oxe, men den dda kroppen skall vara hans.
*02/22 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 22 Kapitlet

                  Lagar om tjuvnad, anfrtrott gods,
                    vrnlsa, frstlingsgvor m. m.

  1.  Om ngon stjl en oxe eller ett fr och slaktar eller sljer
      djuret, s skall han giva fem oxar i ersttning fr oxen, och
      fyra fr fr fret.
      >2 Sam. 12,6
  2.  Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till dds, s
      vilar ingen blodskuld p drparen.
  3.  Men hade solen gtt upp, nr de skedde, d r det
      blodskuld.  Tjuven skall giva full ersttning; ger han intet, s
      skall han sljas, till gldande av vad han har stulit.
  4.  Om det stulna djuret, det m vara oxe eller sna eller fr,
      ptrffas levande i hans vld, skall han giva dubbel ersttning.

  5.  Om ngon lter avbeta en ker eller vingrd, eller slpper sin
      boskap ls, s att denna betar p en annans ker, d skall han
      erstta skadan med det bsta frn sin ker och med det bsta
      frn sin vingrd.
  6.  Om eld kommer ls och fattar i trnhckar, och drvid
      sdesskylar bliva uppbrnda eller oskuren sd eller annat p
      kern, s skall den som har vllat branden giva full ersttning.
  7.  Om ngon giver t en annan penningar eller gods att frvara, och
      detta bliver stulet ur hans hus, s skall tjuven, om han
      ertappas, giva dubbel ersttning.
  8.  Ertappas icke tjuven, d skall man fra husets gare fram fr
      Gud, p det att det m utrnas om han icke har frgripit sig p
      sin nstas tillhrighet.
  9.  Om frga uppstr angende orttrdigt tillgrepp -- det m glla
      oxe eller sna eller fr eller klder eller ngot annat som har
      frlorats -- och ngon pstr att en orttrdighet verkligen har
      gt rum, s skall bda parternas sak komma infr Gud.  Den som
      Gud dmer skyldig, han skall erstta den andre dubbelt.
 10.  Om ngon giver t en annan i frvar en sna eller en oxe eller
      ett fr, eller vilket annat husdjur det vara m, och detta dr
      eller bliver skadat eller bortrvat, utan att ngon ser det,
 11.  S skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, fr att
      det m utrnas om den ene icke har frgripit sig p den andres
      tillhrighet; denna ed skall garen antaga och den andre behver
      icke giva ngon ersttning.
 12.  Men om det har blivit bortstulet frn honom, d skall han
      erstta garen drfr.
 13.  Har det blivit ihjlrivet, skall han fra fram det ihjlrivna
      djuret ssom bevis; han behver d icke giva ersttning drfr.
      >1 Mos. 31,39.

 14.  Om ngon lnar ett djur av en annan, och detta bliver skadat
      eller dr, och dess gare drvid icke r tillstdes, s skall
      han giva full ersttning.
 15.  r dess gare tillstdes, d behver han icke giva
      ersttning.  Var djuret lejt, d r legan ersttning.

 16.  Om ngon frfr en jungfru som icke r trolovad och lgrar
      henne, s skall han giva brudgva fr henne och taga henne till
      hustru.
      >5 Mos. 22,28 f.
 17.  Vgrar hennes fader att giva henne t honom, d skall han glda
      en s stor penningsumma som man plgar giva i brudgva fr en
      jungfru.

 18.  En trollkvinna skall du icke lta leva.
      >3 Mos. 20,27.

 19.  Var och en som beblandar sig med ngot djur skall straffas med
      dden.
      >3 Mos. 18,23. 20,15. 5 Mos. 27,21.

 20.  Den som offrar t andra gudar n t HERREN allena, han skall
      givas till spillo.

 21.  En frmling skall du icke frortta eller frtrycka; I haven ju
      sjlva varit frmlingar i Egyptens land.
      >2 Mos. 23,9.  3 Mos. 19,33. 5 Mos. 24,17 f.
 22.  nkor och faderlsa skolen I icke behandla illa.
      >Sak. 7,10.
 23.  Behandlar du dem illa, s skall jag frvisso hra deras rop, nr
      de ropa till mig;
      >5 Mos. 10,18
 24.  och min vrede skall upptndas, och jag skall drpa eder med
      svrd; s att edra egna hustrur bliva nkor och edra barn
      faderlsa.

 25.  Lnar du penningar t ngon fattig hos dig bland mitt folk, s
      skall du icke handla mot honom ssom en ockrare; I skolen icke
      plgga honom ngon rnta.
      >3 Mos. 25,36 f. 5 Mos. 23,19 f. Ps. 15,5.
 26.  Har du av din nsta tagit hans mantel i pant, s skall du giva
      den tillbaka t honom, innan solen gr ned;
 27.  den r ju det enda tcke han har, och med den skyler han sin
      kropp.  Vad skall han eljest hava p sig, nr han ligger och
      sover?  Om han mste ropa till mig, s skall jag hra, ty jag r
      barmhrtig.

 28.  Gud skall du icke hda, och ver en hvding i ditt folk skall du
      icke uttala frbannelser.
      >Apg. 23,5.

 29.  Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrn din press
      skall du utan drjsml frambra din gva.  Den frstfdde bland
      dina sner skall du giva t mig.
      >2 Mos. 13,2. 34,19.
 30.  P samma stt skall du gra med dina fkreatur och din
      smboskap.  I sju dagar skola de stanna hos sina mdrar; p
      ttonde dagen skall du giva dem t mig.
      >3 Mos. 22,27.

 31.  Och I skolen vara mig ett heligt: folk; ktt av ett djur som har
      blivit ihjlrivet p marken skolen I icke ta, t hundarna
      skolen I kasta det.
      >2 Mos. 19,6. 3 Mos. 22,8. Hes. 44,31.
*02/23 Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 23 Kapitlet

               Lagar om rttrdighet och barmhrtighet
                 och om de stora hgtiderna.  Lfte om
                            Kanaans land.

  1.  Du skall icke utsprida falskt rykte; t den som har en ortt sak
      skall du icke giva ditt bistnd genom att bliva ett orttfrdigt
      vittne.
      >2 Mos. 20,16. 3 Mos. 19,16.
  2.  Du skall icke flja med hopen i vad ont r, eller vittna s i
      ngon sak, att du bjer dig efter hopen och vrnger rtten.
  3.  Du skall icke vara partisk fr den ringe i ngon hans sak.
      >3 Mos. 19,15. 5 Mos. 1,17.

  4.  Om du trffar p din fiendes oxe eller sna som har kommit
      vilse, s skall du fra djuret tillbaka till honom.
      >5 Mos. 22,1 f.
  5.  Om du ser din ovns sna ligga dignad under sin brda, s skall
      du ingalunda lmna mannen ohulpen, utan hjlpa honom att lsa av
      brdan.
      >5 Mos. 22,4.

  6.  Du skall icke i ngon sak vrnga rtten fr den fattige som du
      har hos dig.
  7.  Du skall hlla dig fjrran ifrn ortt sak; du skall icke drpa
      den som r oskyldig och har rtt, ty jag skall icke giva rtt t
      ngon som r skyldig.
  8.  Du skall icke taga mutor, ty mutor frblinda de seende och
      frvrida de rttfrdigas sak.
      >5 Mos. 16,19. 27,20. Syr. 20,29.
  9.  En frmling skall du icke frtrycka; I veten ju huru frmlingen
      knner det, eftersom I sjlva haven varit frmlingar i Egyptens
      land.
      >2 Mos. 22,21. 3 Mos. 19,33. 5 Mos. 10,19.

 10.  I sex r skall du bes din jord och inbrga dess grda;
      >3 Mos. 25,3 f.
 11.  men under det sjunde ret skall du lta den vila och ligga
      orrd, fr att de fattiga bland ditt folk m ta drav; vad de
      lmna kvar, det m tas av markens djur.  S skall du ock gra
      med din vingrd och med din olivplantering.
 12.  Sex dagar skall du gra ditt arbete, men p sjunde dagen skall
      du hlla vilodag, fr att din oxe och din sna m hava ro, och
      din tjnstekvinnas son och frmlingen m njuta vila.
      >2 Mos. 20,8 f.

 13.  I alla de stycken om vilka jag har talat till eder skolen I taga
      eder till vara.  Och andra gudars namn skolen I icke nmna; de
      skola icke hras i din mun.
      >2 Mos. 20,3. Jos. 23,7.

 14.  Tre gnger om ret skall du hlla hgtid t mig.
      >2 Mos. 34,23. 3 Mos. 23,4 f. 5 Mos. 16,16.
 15.  Det osyrade brdets hgtid skall du hlla: i sju dagar skall du
      ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
      i mnaden Abib, eftersom du d drog ut ur Egypten; men med tomma
      hnder skall ingen trda fram infr mitt ansikte.
      >2 Mos. 12,14 f. 34,18.
 16.  Du skall ock hlla skrdehgtiden, nr du skrdar frstlingen av
      ditt arbete, av det du har stt p marken.  Brgningshgtiden
      skall du ock hlla, vid rets utgng, nr du inbrgar frukten av
      ditt arbete frn marken.
 17.  Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
      HERRENS, din Herres, ansikte.

 18.  Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
      syrat.  Och det feta av mitt hgtidsoffer skall icke lmnas kvar
      ver natten till morgonen.
      >2 Mos. 12,10,15. 34,25.

 19.  Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
      HERRENS, din Guds, hus.

      Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.
      >2 Mos. 34,26. 5 Mos. 14,21. 26,1 f.
 20.  Se, jag skall snda en ngel framfr dig, som skall bevara dig
      p vgen och fra dig till den plats som jag har utsett.
      >2 Mos. 32,34. 33,2. 5 Mos. 31,3 f. Jes. 63,9.
 21.  Tag dig till vara infr honom och hr hans rst, var icke
      genstrvig mot honom, han skall icke hava frdrag med edra
      vertrdelser, ty mitt namn r i honom.
      >Jos. 24,19.
 22.  Men om du hr hans rst och gr allt vad jag sger, s skall jag
      bliva en fiende till dina fiender och en ovn till dina ovnner.
 23.  Ty min ngel skall g framfr dig och skall fra dig till
      amorernas, hetiternas, perissernas, kananernas, hivernas och
      jebusernas land, och jag skall utrota dem.
 24.  Du m icke tillbedja deras gudar eller tjna dem eller gra
      ssom man dr gr, utan du skall sl dem ned i grund och bryta
      snder deras stoder.
      >2 Mos. 20,5. 34,18. 5 Mos. 7,5.
 25.  Men HERREN, eder Gud, skolen I tjna, s skall han fr dig
      vlsigna bde mat och dryck; sjukdom skall jag d ock avvnda
      frn dig.
      >2 Mos. 15,26;. 5 Mos. 7,15.
 26.  I ditt land skall d icke finnas ngon kvinna som fder i otid
      eller r ofruktsam.  Dina dagars mtt skall jag gra fullt.
      >5 Mos. 7,14.
 27.  Frskrckelse fr mig skall jag snda framfr dig och vlla
      frvirring bland alla de folk som du kommer till, och jag skall
      driva alla dina fiender p flykten fr dig.
      >5 Mos. 11,25.
 28.  Jag skall snda getingar framfr dig, och de skola frjaga
      hiverna, kananerna och hetiterna undan fr dig.
      >5 Mos. 7,20. Jos. 24,12. Vish. 12,8.
 29.  Dock skall jag icke p ett och samma r frjaga dem fr dig, p
      det att icke landet s m bliva en demark och vilddjuren frka
      sig till din skada;
 30.  utan smningom skall jag frjaga dem fr dig, till dess du har
      frkat dig, s att du kan taga landet till din arvedel.
 31.  Och jag skall lta ditt lands grnser g frn Rda havet till
      filisternas hav, och frn knen till floden; ty jag skall giva
      landets inbyggare i eder hand, och du skall frjaga dem, s att
      de fly fr dig.
      >1 Mos. 15,18. 5 Mos. 11,24. 1 Kon. 4,21. Ps. 80,12.
 32.  Du m icke sluta frbund med dem eller deras gudar.
      >2 Mos. 34,12. 5 Mos. 7,2 f. Jos. 23,12 f. Dom. 2,2 f.
 33.  De skola icke f bo kvar i ditt land, p det att de icke m
      frleda dig till synd mot mig; ty du kunde ju komma att tjna
      deras gudar, och detta skulle bliva dig till en snara.
*02/24 Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 24 Kapitlet

               Frbundet upprttas.  Mose stiger upp p
                                Sinai.

  1.  Och han sade till Mose: Stig upp till HERREN, du sjlv jmte
      Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i Israel; och I
      skolen tillbedja p avstnd.
  2.  Mose allena m trda fram till HERREN, de andra m icke trda
      fram; ej heller m folket stiga ditupp med honom.
  3.  Och Mose kom till folket och frkunnade fr det alla HERRENS ord
      och alla hans rtter.  D svarade allt folket med en mun och
      sade: Efter alla de ord HERREN har talat vilja vi gra.
      >2 Mos. 19,8. 5 Mos. 5,27.
  4.  Drefter upptecknade Mose alla HERRENS ord.  Och fljande morgon
      stod han bittida upp och byggde ett altare nedanfr berget.  Och
      han reste dr tolv stoder, efter Israels tolv stammar.
  5.  Och han snde israeliternas unga mn stad till att offra
      brnnoffer, s ock slaktoffer av tjurar till tackoffer t
      HERREN.
  6.  Och Mose tog hlften av blodet och slog det i sklarna, och den
      andra hlften av blodet stnkte han p altaret.
  7.  Och han tog frbundsboken och, frelste den fr folket.  Och de
      sade: Allt vad HERREN har sagt vilja vi gra och lyda.
  8.  D tog Mose blodet och stnkte drav p folket och sade: Se,
      detta r frbundets blod, det frbunds som HERREN har slutit med
      eder, i enlighet med alla dessa ord.
      >Matt. 26,28 . 1 Kor. 11,25. Hebr. 9,16 f. 1 Petr. 1,2.

  9.  Och Mose och Aron, Nadab och Abihu och sjuttio av de ldste i
      Israel stego ditupp.
 10.  Och de fingo se Israels Gud; och under hans ftter var likasom
      ett inlagt golv av safirer, likt sjlva himmelen i klarhet.
      >Hes. 1,26.
 11.  Men han lt icke sin hand drabba Israels barns ypperste, utan
      sedan de hade skdat Gud, to de och drucko.

 12.  Och HERREN sade till Mose: Stig upp till mig p berget och bliv
      kvar dr, s skall jag giva dig stentavlorna och lagen och
      budorden som jag har skrivit, till undervisning fr dessa.
 13.  D begav sig Mose stad med sin tjnare Josua; och Mose steg upp
      p Guds berg.
 14.  Men till de ldste sade han: Vnten hr p oss, till dess att
      vi komma tillbaka till eder.  Se, Aron och Hur ro hos eder; den
      som har ngot att andraga, han m vnda sig till dem.
 15.  S steg Mose upp p berget, och molnskyn vertckte berget.
 16.  Och HERRENS hrlighet vilade p Sinai berg, och molnskyn
      vertckte det i sex dagar; men den sjunde dagen kallade han p
      Mose ur skyn.
 17.  Och HERRENS hrlighet tedde sig infr Israels barns gon ssom
      en frtrande eld, p toppen av berget.
      >5 Mos. 4,24. Hebr. 12,29.
 18.  Och Mose gick mitt in i skyn och steg upp p berget.  Sedan blev
      Mose kvar p berget i fyrtio dagar och fyrtio ntter.
      >2 Mos. 34,28. 5 Mos. 9,9,18.
*02/25 Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 25 Kapitlet

                Pbud om sammanskott till tabernaklet
                och om frfrdigande av frbundsarken,
                   skdebrdsbordet och ljusstaken.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Sg till Israels barn att de upptaga en grd t mig; av var och
      en som har ett drtill villigt hjrta skolen I upptaga denna
      grd t mig.
      >2 Mos. 35,5 f.
  3.  Och detta r vad I skolen upptaga av dem ssom grd: guld,
      silver och koppar
  4.  mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
  5.  rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
  6.  olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
      vlluktande rkelsen,
  7.  ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
      efoden och fr brstsklden.

  8.  Och de skola gra t mig en helgedom, fr att jag m bo mitt
      ibland dem.
      >Hebr. 9,2 f.
  9.  Tabernaklet och alla dess tillbehr skolen I gra alldeles efter
      de mnsterbilder som jag visar dig.

 10.  De skola gra en ark av akacietr, tv och en halv aln lng, en
      och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
      >2 Mos. 37,1 f.
 11.  Och du skall verdraga den med rent guld, innan och utan skall
      du verdraga den; och du skall p den gra en rand av guld runt
      omkring.
 12.  Och du skall till den gjuta fyra ringar av guld och stta dem
      ver de fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p
      andra sidan.
 13.  Och du skall gra stnger av akacietr och verdraga dem med
      guld.
 14.  Och stngerna skall du skjuta in i ringarna, p sidorna av
      arken, s att man med dem kan bra arken.
 15.  Stngerna skola sitta kvar i ringarna p arken; de f icke
      dragas ut ur dem.
 16.  Och i arken skall du lgga vittnesbrdet[1], som jag skall giva
      dig.
      >2 Mos. 40,20. 1 Kon. 8,9.
 17.  Och du skall gra en ndastol[2] av rent guld, tv och en halv
      aln lng och en och en halv aln bred.
 18.  Och du skall gra tv keruber av guld; i drivet arbete skall du
      gra dem och stta dem vid de bda ndarna av ndastolen.
 19.  Du skall gra en kerub till att stta vid ena ndan, och en
      kerub till att stta vid andra ndan.  I ett stycke med
      ndastolen skolen I gra keruberna vid dess bda ndar.
 20.  Och keruberna skola breda ut sina vingar och hlla dem uppt, s
      att de vertcka ndastolen med sina vingar, under det att de
      hava sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen skola
      keruberna vnda sina ansikten.
      >Hebr. 9,5.
 21.  Och du skall stta ndastolen ovanp arken, och i arken skall du
      lgga vittnesbrdet, som jag skall giva dig.
 22.  Och dr skall jag uppenbara mig fr dig; frn ndastolen, frn
      platsen mellan de tv keruberna, som st p vittnesbrdets ark,
      skall jag tala med dig om alla bud som jag genom dig vill giva
      Israels barn.
      >2 Mos. 29,42. 4 Mos. 7,89.

 23.  Du skall ock gra ett bord av akacietr, tv alnar lngt, en aln
      brett och en och en halv aln hgt.
      >2 Mos. 37,10 f.
 24.  Och du skall verdraga det med rent guld; och du skall gra en
      rand av guld drp runt omkring
 25.  Och runt omkring det skall du gra en list av en hands bredd,
      och runt omkring listen skall du gra en rand av guld.
 26.  Och du skall till bordet gra fyra ringar av guld och stta
      ringarna i de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
 27.  Invid listen skola ringarna sitta, fr att stnger m skjutas in
      i dem, s att man kan bra bordet.
 28.  Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
      guld, och med dem skall bordet bras.
 29.  Du skall ock gra drtill fat och sklar, kannor och bgare, med
      vilka man skall utgjuta drickoffer; av rent guld skall du gra
      dem.
 30.  Och du skall bestndigt hava skdebrd liggande p bordet infr
      mitt ansikte.
      >3 Mos. 24,5 f. 1 Sam. 21,6.

 31.  Du skall ock gra en ljusstake av rent guld.  I drivet arbete
      skall ljusstaken gras, med sin fotstllning och sitt mittelrr;
      kalkarna drp, kulor och blommor skola vara i ett stycke med
      den.
      >2 Mos. 37,17 f.
 32.  Och sex armar skola utg frn ljusstakens sidor, tre armar frn
      ena sidan och tre armar frn andra sidan.
 33.  P den ena armen skola vara tre kalkar, liknande mandelblommor,
      vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
      armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
      bestende av en kula och en blomma s skall det vara p de sex
      arma som utg frn ljusstaken.
 34.  Men p sjlva ljusstaken skola vara fyra kalkar, liknande
      mandelblommor, med sina kulor och blommor.
 35.  En kula skall sttas under del frsta armparet som utgr frn
      ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
      armparet som utgr frn ljusstaken, i ett stycke med den, och en
      kula under det tredje armparet som utgr frn ljusstaken, i ett
      stycke med den: allts under de sex armar som utg frn
      ljusstaken.
 36.  Deras kulor och armar skola vara: i ett stycke med den,
      alltsammans ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
 37.  Och du skall till den gra sju lampor, och lamporna skall man
      stta upp s, att den kastar sitt sken ver platsen drframfr.
      >4 Mos. 8,2.
 38.  Och lamptnger och brickor till den skall du gra av rent guld.
 39.  Av en talent rent guld skall man gra den med alla dessa
      tillbehr.

 40.  Och se till, att du gr detta efter de mnsterbilder som hava
      blivit dig visade p berget.
      >Apg. 7,44. Hebr. 8,5.

[1]  Se Vittnesbrdet i Ordfrkl.
*02/26 Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 26 Kapitlet

                Tabernaklet, dess tckelse, verdrag,
                 brdstllning, frlt och frhnge.

  1.  Tabernaklet skall du gra av tio tygvder; av tvinnat vitt garn
      och av mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn skall du gra
      dem, med keruber p, i konstvvnad.
      >2 Mos. 36,8 f.
  2.  Var vd skall vara tjugutta alnar lng och fyra alnar bred;
      alla vderna skola hava samma mtt.
  3.  Fem av vderna skola fogas tillhopa med varandra; likas skola
      de fem vriga vderna fogas tillhopa med varandra.
  4.  Och du skall stta glor av mrkbltt garn i kanten p den ena
      vden, ytterst p det hopfogade stycket; s skall du ock gra i
      kanten p den vd som sitter ytterst i det andra hopfogade
      stycket.
  5.  Femtio glor skall du stta p den ena vden, och femtio glor
      skall du stta ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade
      stycket, s att glorna svara emot varandra.
  6.  Och du skall gra femtio hktor av guld och foga tillhopa
      vderna med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgr
      ett helt.

  7.  Du skall ock gra tygvder av gethr till ett tckelse ver
      tabernaklet; elva sdana vder skall du gra.
      >2 Mos. 36,14 f.
  8.  Var vad skall vara trettio alnar lng och fyra alnar bred; de
      elva vderna skola hava samma mtt.
  9.  Fem av vderna skall du foga tillhopa till ett srskilt stycke,
      och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt stycke,
      och den sjtte vden skall du lgga dubbel p framsidan av
      tltet.
 10.  Och du skall satta femtio glor i kanten p den ena vden, den
      som sitter ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor
      i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
 11.  Och du skall gra femtio hktor av koppar och haka in hktorna i
      glorna och foga tckelset tillhopa, s att det utgr ett helt.
 12.  Men vad verskottet av tckelsets vder angr, det som rcker
      ver, s skall den halva vd som rcker ver hnga ned p
      baksidan av tabernaklet.
 13.  Och den aln p vardera sidan, som p lngden av tckelsets vder
      rcker ver, skall hnga ned p bda sidorna av tabernaklet fr
      att vertcka det.
 14.  Vidare skall du gra ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
      tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
      ovanp detta.

 15.  Brderna till tabernaklet skall du gra av akacietr, och de
      skola stllas upprtt.
      >2 Mos. 36,20 f.
 16.  Tio alnar lngt och en och en halv aln brett skall vart brde
      vara.
 17.  Vart brde skall hava tv tappar, frbundna sinsemellan med en
      list; s skall du gra p alla brderna till tabernaklet.
 18.  Och av tabernaklets brder skall du stta tjugu p sdra sidan,
      sderut.
 19.  Och du skall gra fyrtio fotstycken av silver att stta under de
      tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
      tappar.
 20.  Likaledes skall du p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
      stta tjugu brder,
 21.  med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
      brde.
 22.  Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, skall du stta sex
      brder.
 23.  Och tv brder skall du stta p tabernaklets hrn, p baksidan;
 24.  och vartdera av dessa skall vara sammanfogat av tv nedtill, och
      likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
      skall det vara med dem bda.  Dessa skola sttas i de bda
      hrnen.
 25.  Sledes bliver det tta brder med tillhrande fotstycken av
      silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
      brde.
 26.  Och du skall gra tvrstnger av akacietr, fem till de brder
      som ro p tabernaklets ena sida
 27.  och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets andra
      sida, och fem tvrstnger till de brder som ro p tabernaklets
      baksida, vsterut.
 28.  Och den mellersta tvrstngen, den som sitter mitt p brderna,
      skall g tvrs ver, frn den ena ndan till den andra.
 29.  Och brderna skall du verdraga med guld, och ringarna p dem, i
      vilka tvrstngerna skola skjutas in, skall du gra av guld, och
      tvrstngerna skall du verdraga med guld.
 30.  Och du skall stta upp tabernaklet, sdant det skall vara, ssom
      det har blivit dig visat p berget.
      >2 Mos. 25,9, 40.

 31.  Du skall ock gra en frlt av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt
      och tvinnat vitt garn; den skall gras i konstvvnad, med keruber
      p.
      >2 Mos. 36,35 f.
 32.  Och du skall hnga upp den p fyra stolpar av akacietr, som
      skola vara verdragna med guld och hava bakar av guld och st p
      fyra fotstycken av silver.
 33.  Och du skall hnga upp frlten under hktorna, och fra dit
      vittnesbrdets ark och stlla den innanfr frlten; och s
      skall frlten fr eder vara en skiljevgg mellan det heliga och
      det allraheligaste.
 34.  Och du skall stta ndastolen p vittnesbrdets ark inne i det
      allraheligaste.
 35.  Men bordet skall du stlla utanfr frlten, och ljusstaken mitt
      emot bordet, p tabernaklets sdra sida; bordet skall du allts
      stlla p norra sidan.
 36.  Och du skall gra ett frhnge fr ingngen till tltet, i
      brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat
      vitt garn.
 37.  Och du skall till frhnget gra fem stolpar av akacietr och
      verdraga dem med guld, och hakarna p dem skola vara av guld,
      och du skall till dem gjuta fem fotstycken av koppar.
*02/27 Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 27 Kapitlet

               Brnnoffersaltaret, frgrden och oljan
                           till ljusstaken.

  1.  Du skall ock gra ett altare av akacietr, fem alnar lngt och
      fem alnar brett -- s att altaret bildar en liksidig fyrkant --
      och tre alnar hgt.
      >2 Mos. 38,1 f.
  2.  Och du skall gra hrn drtill, Som skola sitta i dess fyra
      hrn; i ett stycke drmed skola hrnen vara.  Och du skall
      verdraga det med koppar.
  3.  Och krl till att fra bort askan skall du gra drtill, s ock
      skovlar, sklar, gafflar och fyrfat.  Alla dess tillbehr skall
      du gra av koppar.
  4.  Och du skall gra ett galler drtill, ett ntverk av koppar, och
      p ntet skall du stta fyra ringar av koppar i dess fyra hrn.
  5.  Och du skall stta det under avsatsen p altaret, nedtill, s
      att ntet rcker upp till mitten av altaret.
  6.  Och du skall gra stnger till altaret, stnger av akacietr,
      och verdraga dem med koppar.
  7.  Och stngerna skola skjutas in i ringarna, s att stngerna
      sitta p altarets bda sidor, nr man br det.
  8.  Ihligt skall du gra det, av plankor.  Ssom det har blivit dig
      visat p berget, s skall det gras.

  9.  Du skall ock gra en frgrd till tabernaklet.  Fr den sdra
      sidan, sderut, skola omhngen till frgrden gras av tvinnat
      vitt garn, hundra alnar lnga -- detta fr den ena sidan;
      >2 Mos. 38,9 f.
 10.  Och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas fotstycken
      tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar skola vara av
      silver.
 11.  Likaledes skola fr norra lngsidan omhngen gras, hundra alnar
      lnga; och stolparna till dem skola vara tjugu och dessas
      fotstycken tjugu, av koppar, men stolparnas hakar och kransar
      skola vara av silver.
 12.  Och frgrdens vstra kortsida skall hava omhngen som ro
      femtio alnar lnga; stolparna till dem skola vara tio och dessas
      fotstycken tio.
 13.  Och frgrdens bredd p fram sidan, sterut, skall vara femtio
      alnar
 14.  Och omhngena skola vara femton alnar lnga p ena sidan drav,
      med tre stolpar p tre fotstycken;
 15.  likaledes skola omhngena p andra sidan vara femton alnar lnga
      med tre stolpar p tre fotstycken.
 16.  Och till frgrdens port skall gras ett frhnge, tjugu alnar
      lngt i brokig vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
      tvinnat vitt garn, med fyra stolpar p fyra fotstycken.
 17.  Alla stolparna runt omkring fr grden skola vara frsedda med
      kransar av silver och hava hakar av silver; men deras fotstycken
      skola vara av koppar.
 18.  Frgrden skall vara hundra alnar lng och femtio alnar bred
      utefter hela lngden; omhgnaden skall vara fem alnar hg, av
      tvinnat vitt garn; och fotstyckena skola vara av koppar.
 19.  Alla tabernaklets tillbehr fr allt arbete drvid, s ock alla
      dess pluggar och alla frgrdens pluggar skola vara av koppar.

 20.  Och du skall bjuda Israels barn att bra till dig ren olja, av
      sttta oliver, till ljusstaken, s att lamporna dagligen kunna
      sttas upp.
      >3 Mos. 24,2 f.
 21.  I uppenbarelsetltet, utanfr den frlt som hnger framfr
      vittnesbrdet, skola Aron och hans sner skta den, frn aftonen
      till morgonen, infr HERRENS ansikte.  Detta skall vara en
      evrdlig stadga frn slkte till slkte, en grd av Israels
      barn.
*02/28 Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 28 Kapitlet

               Arons och hans sners prsterliga drkt.

  1.  Och du skall lta din broder Aron och hans sner med honom, trd
      fram till dig ur Israels barns krets fr att de m bliva plster
      t mig Aron sjlv och hans sner: Nadab och Abihu, Eleasar och
      Itamar.
  2.  Och du skall gra t din broder Aron heliga klder, till ra och
      prydnad.
      >2 Mos. 39,1 f. Syr. 45,7 f.
  3.  Och du skall tillsga alla edra konstfrfarna mn, som jag har
      uppfyllt med vishetens ande, att de skola gra klder t Aron,
      fr att har m helgas till att bliva prst t mig.
      >2 Mos. 31,2 f.
  4.  Och dessa ro de klder som de skola gra: brstskld, efod,
      kpa, rutig livkldnad, huvudbindel och blte.  De skola gra
      heliga klder t din broder Aron och hans sner, fr att han m
      bliva prst t mig.
  5.  Och hrtill skola de taga av guldet och av det mrkbla, det
      purpurrda, det rosenrda och det vita garnet.

  6.  Efoden skola de gra av guld och av mrkbltt purpurrtt,
      rosenrtt och tvinnat vitt garn, i konstvvnad.
      >2 Mos. 39,2 f.
  7.  Den skall vid sina bda ndar hava tv axelstycken, som skola
      fstas ihop, s att den hllen hopfst.
  8.  Och skrpet, som skall sitta p efoden och sammanhlla den,
      skall vara av samma slags vvnad och i ett stycke med den: av
      guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
      garn.
  9.  Och du skall taga tv onyxstenar och p dem inrista Israels
      sners namn,
 10.  sex av namnen p den ena stenen och de sex vrigas namn p den
      andra stenen, efter ttfljd.
 11.  Med stensnidarkonst, ssom man graverar signetringar, skall du
      inrista Israels sners namn p de tv stenarna.  Med ntverk av
      guld skall du omgiva dessa.
 12.  Och du skall satta de bda stenarna p efodens axelstycken, fr
      att stenarna m bringa Israels barn i minnelse; Aron skall bra
      deras namn infr HERRENS ansikte p sina bda axlar, fr att
      bringa dem i minnelse.
 13.  Och du skall gra fltverk av guld,
 14.  s ock tv kedjor av rent guld; i virat arbete skall du gra
      dessa, ssom man gr snodder.  Och du skall fsta de snodda
      kedjorna vid fltverken.

 15.  En domsskld skall du gra i konstvvnad; du skall gra den i
      samma slags vvnad som efoden: av guld och av mrkbltt,
      purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn skall du gra den.
      >2 Mos. 39,8 f.

 16.  Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en vska,
      ett kvarter lng och ett kvarter bred.
 17.  Och du skall bestta den med infattade stenar, ordnade p fyra
      rader: i frsta raden en karneol, en topas och en smaragd;
 18.  i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
 19.  i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
 20.  i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Omgivna med
      fltverk av guld skola de sitta i sin infattning.
 21.  Stenarna skola vara tolv, efter Israels sners namn, en fr vart
      namn; var sten skall bra namnet p en av de tolv stammarna,
      inristat p samma stt som man graverar signetringar.
 22.  Och du skall till brstsklden gra kedjor i virat arbete, ssom
      man gr snodder, av rent guld.
 23.  Vidare skall du till brstsklden gra tv ringar av guld och
      stta dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
 24.  Och du skall fsta de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
      brstskldens hrn.
 25.  Och de tv snoddernas bda andra ndar skall du fsta vid de tv
      fltverken och s fsta dem vid efodens axelstycken p dess
      framsida.
 26.  Och du skall gra tv andra ringar av guld och stta dem i
      brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som r vnd
      int mot efoden.
 27.  Och ytterligare skall du gra tv ringar av guld och fsta dem
      vid efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
      fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
 28.  Och man skall knyta fast brstsklden med ett mrkbltt snre,
      Som gr frn dess ringar in i efodens ringar, s att den sitter
      ovanfr efodens skrp, p det att brstsklden icke m lossna
      frn efoden.
 29.  Aron skall s bra Israels sners namn i domssklden p sitt
      hjrta, nr han gr in helgedomen, fr att bringa dem i
      minnelse infr HERRENS ansikte bestndigt.
 30.  Och du skall lgga urim[1] och tummim[1] in i domssklden, s
      att de ligga p Arons hjrta, nr han ingr infr HERRENS
      ansikte; och Aron skall s bra Israels barns dom p sitt hjrta
      infr HERRENS ansikte bestndigt.
      >3 Mos. 8,8. 4 Mos. 27,21. 5 Mos. 33,8. 1 Sam. 28,6. Esr. 2,63.
      >Neh. 7,65.

 31.  Efodkpan skall du gra helt och hllet av mrkbltt tyg;
      >2 Mos. 39,22 f.
 32.  och mitt p den skall vara en ppning fr huvudet, och denna
      ppning skall omgivas med en vvd kant, likasom ppningen p en
      pansarskjorta, fr att den icke slitas snder.
 33.  Och p dess nedre fll skall du stta granatpplen, gjorda av
      mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt garn, runt omkring fllen,
      och bjllror av guld mellan dessa runt omkring:
 34.  en bjllra av guld och s ett granatpple, sedan en bjllra av
      guld och s ter ett granatpple, runt omkring fllen p kpan.
 35.  Och denna skall Aron hava p sig, nr han gr tjnst, s att det
      hres, nr han gr in i helgedomen infr HERRENS ansikte, och
      nr han gr ut -- detta p det att han icke m d.

 36.  Du skall ock gra en plt av rent guld, och p den skall du
      rista, ssom man graverar signetringar: Helgad t HERREN.
      >2 Mos. 39,30 f.
 37.  Och du skall fsta den vid ett mrkbltt snre, och den skall
      sitta p huvudbindeln; p framsidan av huvudbindeln skall den
      sitta.
 38.  Den skall sitta p Arons panna, och Aron skall bra den
      missgrning som vidlder de heliga gvor Israels barn bra fram,
      nr de giva ngra heliga gvor; den skall sitta p hans panna
      bestndigt, fr att de m bliva vlbehagliga infr HERRENS
      ansikte.

 39.  Du skall ock vva en rutig livkldnad av vitt garn, och du skall
      gra en huvudbindel av vitt garn; och ett blte skall du gra i
      brokig vvnad.
      >2 Mos. 39,27 f.
 40.  Ocks t Arons sner skall du gra livkldnader, och du skall
      gra blten t dem; och huvor skall du gra t dem, till ra och
      prydnad.  Och detta skall du klda p din broder Aron och hans
      sner jmte honom;
 41.  och du skall smrja dem och fretaga handfyllning med dem och
      helga dem till att bliva prster t mig.
      >3 Mos. 8,12.
 42.  Och du skall gra t dem benklder av linne, som skyla deras
      blygd; dessa skola rcka frn lnderna ned p lren.
 43.  Och Aron och hans sner skola hava dem p sig, nr de g in i
      uppenbarelsetltet eller trda fram till altaret fr att gra
      tjnst i helgedomen -- detta p det att de icke m komma att
      bra p missgrning och s trffas av dden.  Detta skall vara en
      evrdlig stadga fr honom och hans avkomlingar efter honom.

[1]  Se Urim och tummim I Ordfrkl.
*02/29 Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 29 Kapitlet

               Freskrifter om prsternas invigning och
                        om det dagliga offret.

  1.  Och detta r vad du skall gra med dem fr att helga dem till
      att bliva prster t mig:
      Tag en ungtjur och tv vdurar, felfria djur,
      >3 Mos. 8,2 f.
  2.  och osyrat brd och osyrade kakor, begjutna med olja, och
      osyrade tunnkakor, smorda med olja; av fint vetemjl skall du
      baka dem.
  3.  Och du skall lgga dem i en och samma korg och bra fram dem i
      korgen ssom offergva, nr du fr fram tjuren och de tv
      vdurarna.
  4.  Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
      uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
      >2 Mos. 40,12 f.
  5.  Och du skall taga klderna och stta p Aron livkldnaden och
      efodkpan och sjlva efoden och brstsklden; och du skall fsta
      ihop alltsammans p honom med efodens skrp.
  6.  Och du skall stta huvudbindeln p hans huvud och fsta det
      heliga diademet p huvudbindeln.
  7.  Och du skall taga smrjelseoljan och gjuta p hans huvud och
      smrja honom.
  8.  Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.

  9.  Och du skall omgjorda dem, Aron och hans sner, med blten och
      binda huvor p dem.  Och de skola hava prstadmet ssom en
      evrdlig rtt.  S skall du fretaga handfyllning med Aron och
      hans sner.
 10.  Och du skall fra tjuren fram infr uppenbarelsetltet, och Aron
      och hans sner skola lgga sina hnder p tjurens huvud.
      >3 Mos. 8,14f.
 11.  Sedan skall du slakta tjuren infr HERRENS ansikte, vid ingngen
      till uppenbarelsetltet.
 12.  Och du skall taga av tjurens blod och stryka med ditt finger p
      altarets hrn; men allt det vriga skall du gjuta ut vid foten
      av altaret.
 13.  Och du skall taga allt det fett som omsluter inlvorna, s ock
      leverfettet och bda njurarna med det fett som sitter p dem,
      och frbrnna det p altaret.
      >3 Mos. 3,3 f.
 14.  Men kttet av tjuren och hans hud och hans orenlighet skall du
      brnna upp i eld utanfr lgret.  Det r ett syndoffer.
      >3 Mos. 4,12. Hebr. 13,11

 15.  Och du skall taga den ena vduren, och Aron och hans sner skola
      lgga sina hnder p vdurens huvud.
      >3 Mos. 8,18 f.
 16.  Sedan skall du slakta vduren och taga hans blod och stnka p
      altaret runt omkring;
 17.  men sjlva vduren skall du dela i dess stycken, och du skall
      tv inlvorna och ftterna och lgga dem p styckena och
      huvudet.
 18.  Och du skall frbrnna hela vduren p altaret; det r ett
      brnnoffer t HERREN.  En vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t
      HERREN r det.

 19.  Drefter skall du taga den andra vduren, och Aron och hans
      sner skola lgga sina hnder p vdurens huvud.
      >3 Mos. 8,22 f.
 20.  Sedan skall du slakta vduren och taga av hans blod och bestryka
      Arons hgra rsnibb och hans sners hgra rsnibb och tummen p
      deras hgra hand och stortn p deras hgra fot; men det vriga
      blodet skall det stnka p altaret runt omkring.
 21.  Och du skall taga av blodet p altaret och av smrjelseoljan och
      stnka p Aron och hans klder, och likaledes p hans sner och
      hans sners klder; s bliver han helig, han sjlv svl som
      hans klder, och likaledes hans sner svl som hans sners
      klder.
 22.  Och du skall taga fettet av vduren, svansen och det fett som
      omsluter inlvorna, s ock leverfettet och bda njurarna med
      fettet p dem, drtill det hgra lrstycket ty detta r
      handfyllningsvduren.
 23.  Och du skall taga en rundkaka, en oljebrdskaka och en tunnkaka
      ur korgen med de osyrade brden, som str infr HERRENS ansikte.
 24.  Och du skall lgga alltsammans p Arons och hans sners hnder
      och vifta det ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte.
 25.  Sedan skall du taga det ur deras: hnder och frbrnna det p
      altaret ovanp brnnoffret, till en vlbehaglig lukt infr
      HERREN; det r ett eldsoffer t HERREN.
 26.  Och du skall taga bringan av Arons handfyllningsvdur och vifta
      den ssom ett viftoffer infr HERRENS ansikte, och detta skall
      vara din del.
 27.  S skall du helga viftoffersbringan och offergrdslret, det som
      viftas och det som gives ssom offergrd, de delar av
      handfyllningsvduren, som skola tillhra Aron och hans sner.
 28.  Och detta skall tillhra Aron och; hans sner ssom en evrdlig
      rtt av Israels barn, ty det r en offergrd.  Det skall vara en
      grd av Israels barn, av deras tackoffer, en grd av dem t
      HERREN.
      >3 Mos. 7,31 f. 10,14.
 29.  Och Arons heliga klder skola hans sner hava efter honom, fr
      att de i dem m bliva smorda och mottaga handfyllning.
 30.  I sju dagar skall den av hans sner, som bliver prst i hans
      stlle, iklda sig dem, den som skall g in i uppenbarelsetltet
      fr att gra tjnst i helgedomen.
 31.  Och du skall taga handfyllningsvduren och koka hans ktt p en
      helig plats.
 32.  Och vdurens ktt jmte brdet: som r i korgen skola Aron och
      hans sner ta vid ingngen till uppenbarelsetltet; de skola
      ta detta,
      >3 Mos. 8,31 f. 24,9.
 33.  det som har anvnts till att bringa frsoning vid deras
      handfyllning och helgande, men ingen frmmande fr ta drav, ty
      det r heligt.
 34.  Och om ngot av handfyllningskttet eller av brdet bliver ver
      till fljande morgon, s skall du i eld brnna upp detta som har
      blivit ver; det fr icke tas, ty det r heligt.

 35.  S skall du gra med Aron och hans sner, i alla stycken ssom
      jag har bjudit dig.  Sju dagar skall deras handfyllning vara.
 36.  Och var dag skall du offra en tjur ssom syndoffer till
      frsoning och rena altaret, i det du bringar frsoning fr det;
      och du skall smrja det fr att helga det.
 37.  I sju dagar skall du bringa frsoning fr altaret och helga det.
      S bliver altaret hgheligt; var och en som kommer vid altaret
      bliver helig.

 38.  Och detta r vad du skall offra p altaret: tv rsgamla lamm
      fr var dag bestndigt.
      >4 Mos. 28,3 f.
 39.  Det ena lammet skall du offra om morgonen, och det andra lammet
      skall du offra vid aftontiden,
 40.  och till det frsta lammet en tiondedels efa fint mjl, begjutet
      med en fjrdedels hin olja av sttta oliver, och ssom
      drickoffer en fjrdedels hin vin.
 41.  Det andra lammet skall du offra vid aftontiden; med likadant
      spisoffer och drickoffer som om morgonen skall du offra det,
      till en vlbehaglig lukt, ett eldsoffer t HERREN.
 42.  Detta skall vara edert dagliga brnnoffer frn slkte till
      slkte, vid ingngen till uppenbarelsetltet, infr HERRENS
      ansikte, dr jag skall uppenbara mig fr eder, fr att dr tala
      med dig.
      >2 Mos. 25,22.
 43.  Dr skall jag uppenbara mig fr Israels barn, och det rummet
      skall bliva helgat av min hrlighet.
      >2 Mos. 40,34 f.
 44.  Och jag skall helga uppenbarelsetltet och altaret, och Aron och
      hans sner skall jag helga till att bliva prster t mig.
 45.  Och jag skall bo mitt ibland Israels barn och vara deras Gud.
      >3 Mos. 26,11 f. 2 Kor. 6,16.
 46.  Och de skola frnimma att jag r HERREN, deras Gud, som frde
      dem ut ur Egyptens land, fr att jag skulle bo mitt ibland
      dem.  Jag r HERREN, deras Gud.
*02/30 Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 30 Kapitlet

                   Freskrifter om rkelsealtaret,
                 frsoningspenningen, kopparbckenet,
                      smrjelseoljan, rkelsen.

  1.  Och du skall gra ett altare fr att antnda rkelse drp, av
      akacietr skall du gra det.
      >2 Mos. 37,25 f.
  2.  Det skall vara en aln lngt och en aln brett -- en liksidig
      fyrkant -- och tv alnar hgt; dess horn skola vara i ett stycke
      drmed.
  3.  Och du skall verdraga det med rent guld, dess skiva, dess
      vggar runt omkring och dess hrn; och du skall gra en rand av
      guld drp runt omkring.
  4.  Och du skall till det gra tv ringar av guld och stta dem
      nedanfr randen, p dess bda sidor; p de bda sidostyckena
      skall du stta dem.  De skola vara dr, fr att stnger m
      skjutas in i dem, s att man med dem kan bra altaret.
  5.  Och du skall gra stngerna av akacietr och verdraga dem med
      guld.
  6.  Och du skall stlla det framfr den frlt som hnger framfr
      vittnesbrdets ark, s att det str framfr ndastolen, som r
      ovanp vittnesbrdet, dr jag skall uppenbara mig fr dig.
      >2 Mos. 25,22.
  7.  Och Aron skall antnda vlluktande rkelse drp; var morgon,
      nr han tillreder lamporna, skall han antnda rkelse;
  8.  och likaledes skall Aron antnda rkelse, nr han vid aftontiden
      stter upp lamporna.  Detta skall vara det dagliga rkoffret
      infr HERRENS ansikte, frn slkte till slkte.
  9.  I skolen icke lta ngon frmmande rkelse komma drp, ej
      heller brnnoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen
      utgjuta drp.
      >3 Mos. 10,1 f.
 10.  Och Aron skall en gng om ret bringa frsoning fr dess horn;
      med blod av frsoningssyndoffret skall han en gng om ret
      bringa frsoning fr det, slkte efter slkte.  Det r hgheligt
      fr HERREN.
      >3 Mos. 16,18 f. Hebr. 9,7. 10,14.

 11.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 12.  Nr du rknar antalet av Israels barn, nmligen av dem som
      inmnstras, skall vid mnstringen var och en giva t HERREN en
      frsoningsgva fr sig, p det att ingen hemskelse m drabba
      dem vid mnstringen.
      >4 Mos. 1,2 f.
 13.  Detta r vad var och en som upptages bland de inmnstrade skall
      giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln
      rknad till tjugu gera -- en halv sikel ssom offergrd t
      HERREN,
 14.  Var och en som upptages bland de inmnstrade, var och en som r
      tjugu r gammal eller drutver, skall giva detta ssom
      offergrd t HERREN.
 15.  Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre n en
      halv sikel, nr I given offergrden t HERREN, till att bringa
      frsoning fr eder.
 16.  Och du skall taga frsoningspenningarna av Israels barn och
      anvnda dem till arbetet vid uppenbarelsetltet.  S skall ske,
      fr att Israels barn m vara i minnelse infr HERRENS ansikte,
      och fr att frsoning m bringas fr eder.

 17.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 18.  Du skall ock gra ett bcken av koppar med en fotstllning av
      koppar, till tvagning, och stlla det mellan uppenbarelsetltet
      och altaret och gjuta vatten dri.
      >2 Mos. 38,8. 40,30 f.
 19.  Och Aron och hans sner skola tv sina hnder och ftter med
      vatten drur.
 20.  Nr de g in i uppenbarelsetltet, skola de tv sig med vatten,
      p del att de icke m d; s ock nr de trda fram till altaret
      fr att gra tjnst genom att antnda eldsoffer t HERREN.
 21.  De skola tv sina hnder och ftter, p det att de icke m
      d.  Och detta skall vara en evrdlig stadga fr dem: fr honom
      sjlv och hans avkomlingar frn slkte till slkte.

 22.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 23.  Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar
      myrradropp, hlften s mycket kanel av finaste slag, allts tv
      hundra femtio siklar, likaledes tv hundra femtio siklar kalmus
      av finaste slag,
      >2 Mos. 37,29.
 24.  drtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt,
      och en hin olivolja.
 25.  Och du skall av detta gra en helig smrjelseolja, en
      konstmssigt beredd salva; det skall vara en helig
      smrjelseolja.
 26.  Och du skall drmed smrja uppenbarelsetltet, vittnesbrdets
      ark,
      >2 Mos. 40,9 f.
 27.  bordet med alla dess tillbehr, ljusstaken med dess tillbehr,
      rkelsealtaret,
 28.  brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, ntligen bckenet
      med dess fotstllning.
 29.  Och du skall helga dem, s att de bliva hgheliga; var och en
      som sedan kommer vid dem bliver helig.
 30.  Och Aron och hans sner skall du smrja, och du skall helga dem
      till att bliva prster t mig.
 31.  Och till Israels barn skall du tala och sga: Detta skall vara
      min heliga smrjelseolja hos eder, frn slkte till slkte.
 32.  P ingen annan mnniskas kropp m den komma, ej heller mn I
      gra ngon annan s sammansatt som denna.  Helig r den, helig
      skall den vara fr eder.
 33.  Den som bereder en sdan salva, och den som anvnder ngot drav
      p ngon frmmande, han skall utrotas ur sin slkt.

 34.  Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig vlluktande kryddor,
      stakte och sjnagel och galban, och jmte dessa vllukter rent
      rkelseharts, lika mycket av vart slag,
      >2 Mos. 37,29.
 35.  och gr drav rkelse, en konstmssigt beredd blandning, saltad,
      ren, helig.
 36.  Och en del av den skall du stta till pulver och lgga framfr
      vittnesbrdet i uppenbarelsetltet, dr jag vill uppenbara mig
      fr dig.  Hghelig skall den vara fr eder.
 37.  Och ingen annan rkelse mn I gra t eder s sammansatt som
      denna skall vara.  Helig skall den vara dig fr HERREN.
 38.  Den som gr sdan fr att njuta av dess lukt, han skall utrotas
      ur sin slkt.
*02/31 Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 31 Kapitlet

                 Frestndare fr arbetet frordnas.
                Sabbatsbudet inskrpes.  Mose mottager
                             lagtavlorna.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Se, jag har kallat och nmnt Besalel, son till Uri, son till
      Hur, av Juda stam;
      >Mos. 35,30 f. 36,1 f. 38,22 f. 1 Krn. 2,20.
  3.  och jag har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet och
      frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
  4.  till att tnka ut konstarbeten, till att arbeta i guld, silver
      och koppar,
  5.  till att snida stenar fr infattning och till att snida i tr,
      korteligen, till att utfra alla slags arbeten.
  6.  Och se, jag har givit honom till medhjlpare Oholiab, Ahisamaks
      son, av Dans stam, och t alla edra konstfrfarna mn har jag
      givit vishet i hjrtat.  Dessa skola kunna gra allt vad jag har
      bjudit dig:
  7.  uppenbarelsetltet, vittnesbrdets ark, ndastolen drp, alla
      uppenbarelsetltets tillbehr,
      >2 Mos. 35,11 f. 39,33 f.
  8.  bordet med dess tillbehr, den gyllene ljusstaken med alla dess
      tillbehr, rkelsealtaret,
  9.  brnnoffersaltaret med alla dess tillbehr, bckenet med dess
      fotstllning,
 10.  de stickade klderna och prsten Arons andra heliga klder, s
      och hans sners prstklder,
 11.  ntligen smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen till
      helgedomen.  De skola utfra sitt arbete i alla stycken ssom jag
      har bjudit dig.

 12.  Och HERREN talade till Mose och sade:
 13.  Tala du till Israels barn och sg: Mina sabbater skolen I hlla,
      ty de ro ett tecken mellan mig och eder, frn slkte till
      slkte, fr att I skolen veta att jag r HERREN, som helgar
      eder.
      >1 Mos. 2,2. 2 Mos. 20,8 f. Hes. 20,12.
 14.  S hllen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig.  Den som
      ohelgar den skall straffas med dden; ty var och en som p den
      dagen gr ngot arbete, han skall utrotas ur sin slkt.
      >4 Mos. 15,32 f. Matt. 12,1 f.
 15.  Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen r vilosabbat,
      en HERRENS helgdag.  Var och en som gr ngot arbete p
      sabbatsdagen skall straffas med dden.
      >2 Mos. 23,12.
 16.  Och Israels barn skola hlla sabbaten, s att de fira den slkte
      efter slkte, ssom ett evigt frbund.
 17.  Den skall vara ett evrdligt tecken mellan mig och Israels barn;
      ty p sex dagar gjorde HERREN himmel och jord, men p sjunde
      dagen vilade han och tog sig ro.

 18.  Nr han nu hade talat ut med; Mose p Sinai berg, gav han honom
      vittnesbrdets tv tavlor, tavlor av sten, p vilka Gud hade
      skrivit med sitt finger.
      >2 Mos. 32,16. Mos. 4,13. 9,10.
*02/32 Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 32 Kapitlet

                 Guldkalven.  Herrens vrede och Moses
                       frbn.  Folkets straff.

  1.  Men nr folket sg att Mose drjde att komma ned frn berget,
      frsamlade de sig omkring Aron och sade till honom: Upp, gr
      oss en gud som kan g framfr oss; ty vi veta icke vad som har
      vederfarits denne Mose, honom som frde oss upp ur Egyptens
      land.
      >Apg. 7,40.
  2.  D sade Aron till dem: Tagen guldringarna ut ur ronen p edra
      hustrur, edra sner och edra dttrar, och bren dem till mig.
  3.  D tog allt folket av sig guldringarna som de hade i ronen, och
      de buro dem till Aron;
  4.  och han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och
      gjorde drav en gjuten kalv.  Och de sade: Detta r din Gud,
      Israel, han som har frt dig upp ur Egyptens land.
      >Ps. 106,19 f.
  5.  Nr Aron sg detta, byggde han ett altare t honom.  Och Aron lt
      utropa och sga: I morgon bliver en HERRENS hgtid.
  6.  Dagen drefter stodo de bittida upp och offrade brnnoffer och
      buro fram tackoffer, och folket satte sig ned till att ta och
      dricka, och drp stodo de upp till att leka.
      >1 Kor. 10,7.

  7.  D sade HERREN till Mose: G ditned, ty ditt folk, som du har
      frt upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad frdrvligt
      r.
      >5 Mos. 9,12 f.
  8.  De hava redan vikit av ifrn den vg som jag bjd dem g; de
      hava gjort sig en gjuten kalv.  Den hava de tillbett, t den hava
      de offrat, och sagt: 'Detta r din Gud, Israel, han som har frt
      dig upp ur Egyptens land.
  9.  Och HERREN sade ytterligare till Mose: Jag ser att detta folk
      r ett hrdnackat folk.
      >2 Mos. 33,3.
 10.  S lt mig nu vara, p det att min vrede m brinna mot dem, och
      p det att jag m frgra dem; dig vill jag sedan gra till ett
      stort folk.
 11.  Men Mose bnfll infr HERREN, sin Gud, och sade: HERRE, varfr
      skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och
      stark hand har frt ut ur Egyptens land?
      >5 Mos. 9,26 f. Ps. 106,23.
 12.  Varfr skulle egyptierna f sga: 'Till deras olycka har han
      frt dem ut, till att drpa dem bland bergen och frgra dem
      frn jorden'?  Vnd dig ifrn din vredes gld, och ngra det onda
      du nu har i sinnet mot ditt folk.
      >4 Mos. 14,15 f. Ps. 85,4.
 13.  Tnk p Abraham, Isak och Israel, dina tjnare, t vilka du med
      ed vid dig sjlv har givit det lftet: 'Jag skall gra eder sd
      talrik ssom stjrnorna p himmelen, och hela det land som jag
      har talat om skall jag giva t eder sd, och de skola f det
      till evrdlig arvedel.'
      >1 Mos. 12,7. 15,5. 22,16 f. 26,4. 28,13 f.  Hebr. 6,13 f.
 14.  D ngrade HERREN det onda som han hade hotat att gra mot sitt
      folk.

 15.  Och Mose vnde sig om och steg ned frn berget, och han hade med
      sig vittnesbrdets tv tavlor.  Och p tavlornas bda sidor var
      skrivet bde p den ena sidan och p den andra var skrivet.
      >2 Mos. 34,29.
 16.  Och tavlorna voro gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift,
      inristad p tavlorna.
      >2 Mos. 31,18.
 17.  Nr Josua nu hrde huru folket skriade, sade han till Mose:
      Krigsrop hres i lgret.
 18.  Men han svarade: Det r varken segerrop som hres, ej heller r
      det ett ropande ssom efter nederlag; det r sng jag hr.
 19.  Nr sedan Mose kom nrmare lgret och fick se kalven och dansen,
      upptndes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrn sig och
      slog snder dem nedanfr berget.
      >5 Mos. 9,17.
 20.  Sedan tog han kalven som de hade gjort, och brnde den i eld och
      krossade den till stoft; detta strdde han i vattnet och gav det
      t Israels barn att dricka.
      >5 Mos. 9,21.
 21.  Och Mose sade till Aron: Vad har folket gjort dig, eftersom du
      har kommit dem att beg en s stor synd?
 22.  Aron svarade: Min herres vrede m icke upptndas; du vet sjlv
      att detta folk r ont.
 23.  De sade till mig: 'Gr oss en gud som kan g framfr oss; ty vi
      veta icke vad som har vederfarits denne Mose, honom som frde
      oss upp ur Egyptens land.'
 24.  D sade jag till dem: 'Den som har guld tage det av sig'; och de
      gvo det t mig.  Och jag kastade det i elden, och s kom kalven
      till.

 25.  D nu Mose sg att folket var lsslppt, eftersom Aron, till
      skadegldje fr deras fiender, hade slppt dem lsa,
 26.  stllde han sig i porten till lgret och ropade: Var och en som
      hr HERREN till komme hit till mig.  D frsamlade sig till
      honom alla Levi barn.
 27.  Och han sade till dem: S sger HERREN, Israels Gud: Var och en
      binde sitt svrd vid sin lnd.  Gn s igenom lgret, fram och
      tillbaka, frn den ena porten till den andra, Och drpen vem I
      finnen, vore det ocks broder eller vn eller frnde.
      >5 Mos. 33.9.
 28.  Och Levi barn gjorde ssom Mose hade sagt; och p den dagen
      fllo av folket vid pass tre tusen mn.
 29.  Och Mose sade: Eftersom I nu haven sttt emot edra egna sner
      och brder, mn I i dag taga handfyllning till HERRENS tjnst,
      fr att vlsignelse i dag m komma ver eder.

 30.  Dagen drefter sade Mose till folket: I haven begtt en stor
      synd.  Jag vill nu stiga upp till HERREN och se till, om jag kan
      bringa frsoning fr eder synd.
 31.  Och Mose gick tillbaka till HERREN och sade: Ack, detta folk
      har begtt en stor synd; de hava gjort sig en gud av guld.
 32.  Men frlt dem nu deras synd; varom icke, s utplna mig ur
      boken som du skriver i.
      >Ps. 69,29. Rom. 9,3.
 33.  Men HERREN svarade Mose: Den som har syndat mot mig, honom
      skall jag utplna ur min bok.
 34.  G nu och fr folket dit jag har sagt dig; se, min ngel skall
      g framfr dig.  Men nr min hemskelses dag kommer, skall jag p
      dem hemska deras synd.
      >2 Mos. 23,20.
 35.  S straffade HERREN folket, drfr att de hade gjort kalven, den
      som Aron gjorde.
*02/33 Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 33 Kapitlet

                     Folkets sorg.  Molnstoden vid
                uppenbarelsetltet utom lgret.  Moses
                 begran att f se Herrens hrlighet.

  1.  Och HERREN sade till Mose: Upp, drag stad hrifrn med folket
      som du har frt upp ur Egyptens land, och begiv dig till det
      land som jag med ed har lovat t Abraham, Isak och Jakob, i det
      jag sade: 't din sd skall jag giva det.'
      >1 Mos. 12,7.
  2.  Jag skall snda en ngel framfr dig och frjaga kananerna,
      amorerna, hetiterna, perisserna, hiverna och jebuserna,
      >2 Mos. 23,20. 32,34.
  3.  fr att du m komma till ett land som flyter av mjlk och
      honung.  Ty eftersom du r ett hrdnackat folk, vill jag icke
      sjlv draga upp med dig; jag kunde d frgra dig under vgen.
      >2 Mos. 32,9. 5 Mos. 9,13.
  4.  Nr folket hrde detta strnga tal, blevo de sorgsna, och ingen
      tog sina smycken p sig.

  5.  Och HERREN sade till Mose: Sg till Israels barn: I ren ett
      hrdnackat folk.  Om jag allenast ett gonblick droge med dig,
      skulle jag frgra dig.  Men lgg nu av dig dina smycken, s vill
      jag se till, vad jag skall gra med dig.
  6.  S togo d Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem
      allt ifrn vistelsen vid Horebs berg.

  7.  Men Mose hade fr sed att taga tltet och sl upp det ett stycke
      utanfr lgret; och han kallade det uppenbarelsetltet.  Och
      var och en som ville rdfrga HERREN mste g ut till
      uppenbarelsetltet utanfr lgret.
  8.  Och s ofta Mose gick ut till tltet, stod allt folket upp, och
      var och en stllde sig vid ingngen till sitt tlt och skdade
      efter Mose, till dess han hade kommit in i tltet.
  9.  Och s ofta Mose kom in i tltet, steg molnstoden ned och blev
      stende vid ingngen till tltet; och han talade med Mose.
 10.  Och allt folket sg molnstoden st vid ingngen till tltet; d
      fll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingngen till
      sitt tlt.
 11.  Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, ssom nr den
      ena mnniskan talar med den andra.  Sedan vnde Mose tillbaka
      till lgret; men hans tjnare Josua, Nuns son, en ung man,
      lmnade icke tltet.
      >4 Mos. 12,8.

 12.  Och Mose sade till HERREN: Vl sger du till mig: 'Fr detta
      folk ditupp'; men du har icke ltit mig veta vem du vill snda
      med mig Du har dock sagt: 'Jag knner dig vid namn, och du har
      funnit nd fr mina gon.'
 13.  Om jag allts har funnit nd fr dina gon, s lt mig se dina
      vgar och lra knna dig; jag vill ju finna nd fr dina
      gon.  Och se drtill, att detta folk r ditt folk.
      >2 Mos. 19,6. Ps. 103,7.
 14.  Han sade: Skall jag d sjlv g med och fra dig till ro?
 15.  Han svarade honom: Om du icke sjlv vill g med, s lt oss
      alls icke draga upp hrifrn.
 16.  Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava
      funnit nd fr dina gon, om icke drigenom att du gr med oss,
      s att vi, jag och ditt folk, utmrkas framfr alla andra folk
      p jorden?
 17.  HERREN svarade Mose: Vad du nu har begrt skall jag ock gra;
      ty du har funnit nd fr mina gon, och jag knner dig vid
      namn.
 18.  D sade han: Lt mig allts se din hrlighet.
 19.  Han svarade: Jag skall lta all min sknhet g frbi dig dr du
      str, och jag skall utropa namnet 'HERREN' infr dig; jag skall
      vara ndig mot den jag vill vara ndig emot, och skall frbarma
      mig ver den jag vill frbarma mig ver.
      >2 Mos. 34,6. Rom. 9,15.
 20.  Ytterligare sade han: Mitt ansikte kan du dock icke f se, ty
      ingen mnniska kan se mig och leva.
      >Dom. 13,22.
 21.  Drefter sade HERREN: Se, hr r en plats nra intill mig;
      stll dig dr p klippan.
 22.  Nr nu min hrlighet gr frbi, skall jag lta dig st dr i en
      klyfta p berget, och jag skall vertcka dig med min hand, till
      dess jag har gtt frbi.
 23.  Sedan skall jag taga bort min hand, och d skall du f se mig p
      ryggen; men mitt ansikte kan ingen se.
*02/34 Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 34 Kapitlet

                  Mose nyo p Sinai.  Nya lagtavlor.
                   Strlglansen frn Moses ansikte.

  1.  Och HERREN sade till Mose: Hugg ut t dig tv stentavlor,
      likadana som de frra voro, s vill jag skriva p tavlorna samma
      ord som stodo p de frra tavlorna, vilka du slog snder.
      >5 Mos. 10,1 f.
  2.  Och var redo till i morgon, du skall d p morgonen stiga upp p
      Sinai berg och stlla dig p toppen av berget, mig till mtes,
  3.  men ingen m stiga upp med dig, och p hela berget fr ingen
      annan visa sig; ej heller m fr och fkreatur g i bet framemot
      detta berg.

  4.  Och han hgg ut tv stentavlor likadana som de frra voro.  Och
      bittida fljande morgon begav sig Mose upp p Sinai berg, ssom
      HERREN hade bjudit honom, och tog de tv stentavlorna med sig.
  5.  D steg HERREN ned i molnskyn.  Och han stllde sig dr nra
      intill honom och kallade HERRENS namn.
  6.  Och HERREN gick frbi honom, dr han stod, och utropade:
      HERREN!  HERREN!  -- en Gud, barmhrtig och ndig, lngmodig och
      stor i mildhet och trofasthet,
      >2 Mos. 33,19. 4 Mos. 14,18. Neh. 9,17 f. Ps. 86,15. 103,8.
      >145,8. Joel 2,13. Jon. 4,2.  Vish. 15,1. Syr. 2,11. Man. bn v.7.
  7.  som bevarar nd mot tusenden, som frlter missgrning och
      vertrdelse och synd, men som ingalunda lter ngon bliva
      ostraffad, utan hemsker fdernas missgrning p barn och
      barnbarn och efterkommande i tredje och fjrde led.
      >2 Mos. 20,5 f. 5 Mos. 5,9 f. 7,9 f. 24,16. Job 9,2.
      >Jer. 32,18 f. Nah. 1,3.
  8.  D bjde Mose sig med hast ned mot jorden och tillbad
  9.  och sade: Om jag har funnit nd fr dina gon, Herre, s m
      Herren g med oss.  Ty vl r det ett hrdnackat folk, men du
      vill ju frlta oss vr missgrning och synd och taga oss till
      din arvedel.

 10.  Han svarade: Vlan, jag vill sluta ett frbund.  Infr hela ditt
      folk skall jag gra under, sdana som icke hava blivit gjorda i
      ngot land eller bland ngot folk.  Och hela det folk som du
      tillhr skall se att HERRENS grningar ro underbara, de som jag
      skall gra med dig.
      >5 Mos. 5,2.
 11.  Hll de bud som jag i dag giver dig.  Se, jag skall frjaga fr
      dig amorerna, kananerna, hetiterna, perisserna, hiverna och
      jebuserna.
 12.  Tag dig till vara fr att sluta frbund med inbyggarna i det
      land dit du kommer, och lt dem icke bliva till en snara bland
      eder.
      >2 Mos. 23,32 f. 5 Mos. 7,2 f.
 13.  Fastmer skolen I bryta ned deras altaren och sl snder deras
      stoder och hugga ned deras Aseror.
      >2 Mos. 23,24.
 14.  Ja, du skall icke tillbedja ngon annan gud, ty HERREN heter
      Nitlskare; en nitlskande Gud r han.
      >2 Mos. 20,5. Nah. 1,2.
 15.  Du m icke sluta ngot frbund med landets inbyggare.  Ty i
      trols avfllighet lpa de efter sina gudar och offra t sina
      gudar; och nr de d inbjuda dig, kommer du att ta av deras
      offer;
 16.  du tager ock deras dttrar till hustrur t dina sner, och nr
      d deras dttrar i avfllighet lpa efter sina gudar, skola de
      frleda dina sner till att likaledes lpa efter deras gudar.
      >4 Mos. 25,1 f. Dom. 3,6. 1 Kon. 11,2 f.

 17.  Gjutna gudar skall du icke gra t dig.
      >2 Mos. 20,4, 23. 3 Mos. 19,4.

 18.  Det osyrade brdets hgtid skall, du hlla: i sju dagar skall du
      ta osyrat brd, ssom jag har bjudit dig, p den bestmda tiden
      i mnaden Abib; ty i mnaden Abib drog du ut ur Egypten.
      >2 Mos. 12,15. 23,15. 5 Mos. 16,1 f.

 19.  Allt det som ppnar moderlivet skall hra mig till, ocks allt
      hankn bland din boskap, som ppnar moderlivet, svl av
      fkreaturen som av smboskapen.
      >2 Mos. 13,2, 12 f. 22,29 f. 4 Mos. 18,15 f. Luk. 2,23.
 20.  Men vad som bland snor ppnar moderlivet skall du lsa med ett
      fr, och om du icke vill lsa det, skall du krossa nacken p
      det.  Var frstfdd bland dina sner skall du lsa.  Och ingen
      skall med tomma hnder trda fram infr mitt ansikte.
      >5 Mos. 16,16. Syr. 35,6.

 21.  Sex dagar skall du arbeta, men p sjunde dagen skall du hlla
      vilodag; bde under pljningstiden och under skrdetiden skall
      du hlla vilodag.
      >2 Mos. 23,12. 31,15 35,2. 5 Mos. 5,12 f. Luk. 13,14 f.

 22.  Och veckohgtiden skall du hlla, fr frstlingen av
      veteskrden, s ock brgningshgtiden, nr ret har gtt till
      nda.
      >2 Mos. 23,16. 5 Mos. 16,10 f.
 23.  Tre gnger om ret skall allt ditt mankn trda fram infr
      HERRENS, din herres, Israels Guds, ansikte.
      >2 Mos. 23,17. 5 Mos. 16,16.
 24.  Ty jag skall frdriva folk fr dig och utvidga ditt omrde; och
      ingen skall st efter ditt land, nr du drager upp, tre gnger
      om ret, fr att trda fram infr HERRENS, din Guds, ansikte.

 25.  Du skall icke offra blodet av mitt slaktoffer jmte ngot som r
      syrat.  Och pskhgtidens slaktoffer skall icke lmnas kvar ver
      natten till morgonen.
      >2 Mos. 12,10. 23,18.

 26.  Det frsta av din marks frstlingsfrukter skall du fra till
      HERRENS, din Guds, hus.

      Du skall icke koka en killing i dess moders mjlk.
      >2 Mos. 23,19. 5 Mos. 14,21. 26,1 f.

 27.  Och HERREN sade till Mose: Teckna upp t dig dessa ord; ty i
      enlighet med dessa ord har jag slutit ett frbund med dig och
      med Israel.
      >2 Mos. 24,4.
 28.  Och han blev kvar dr hos HERREN i fyrtio dagar och fyrtio
      ntter, utan att ta och utan att dricka.  Och han skrev p
      tavlorna frbundets ord, de tio orden.
      >2 Mos. 24,18. 5 Mos. 4,13. 9,9,18.

 29.  Nr sedan Mose steg ned frn Sinai berg, och p vgen ned frn
      berget hade vittnesbrdets tv tavlor med sig, visste han icke
      att hans ansiktes hy hade blivit strlande drav att han hade
      talat med honom.
      >2 Kor. 3,7.
 30.  Och nr Aron och alla Israels barn sgo huru Moses ansiktes hy
      strlade, fruktade de fr att komma honom nra.
 31.  Men Mose ropade till dem; d vnde Aron och menighetens alla
      hvdingar tillbaka till honom, och Mose talade till dem.
 32.  Drefter kommo alla Israels barn fram till honom, och han gav
      dem alla de bud som HERREN hade frkunnat fr honom p Sinai
      berg.
 33.  Och nr Mose hade slutat sitt tal till dem, hngde han ett
      tckelse fr sitt ansikte.
      >2 Kor. 3.13.
 34.  Men s ofta Mose skulle trda infr HERRENS ansikte fr att tala
      med honom, lade han av tckelset, till dess han ter gick
      ut.  Och sedan han hade kommit ut, frkunnade han fr Israels
      barn det som hade blivit honom bjudet.
 35.  D sgo Israels barn var gng huru Moses ansiktes by strlade,
      och Mose hngde d ter tckelset ver sitt ansikte, till dess
      han nyo skulle g in fr att tala med honom.
*02/35 Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 35 Kapitlet

                    Sabbatsbudet.  Sammanskott till
               tabernaklet.  Frestndarna fr arbetet.

  1.  Och Mose frsamlade Israels barns hela menighet och sade till
      dem: Detta r vad HERREN har bjudit eder att gra:
  2.  Sex dagar skall arbete gras, men p sjunde dagen skolen I hava
      helgdag, en HERRENS vilosabbat.  Var och en som p den dagen gr
      ngot arbete skall ddas.
      >2 Mos. 20,9 f. 23,12. 31,16.
  3.  I skolen icke tnda upp eld p: sabbatsdagen, var I n ren
      bosatta.

  4.  Och Mose sade till Israels barns hela menighet: Detta r vad
      HERREN har bjudit och sagt:
  5.  Lten bland eder upptaga en grd t HERREN, s att var och en
      som har ett drtill villigt hjrta br fram denna grd t
      HERREN: guld, silver och koppar,
      >2 Mos. 25,2 f.
  6.  mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och gethr,
  7.  rdfrgade vdurskinn, tahasskinn, akacietr,
  8.  olja till ljusstaken, kryddor till smrjelseoljan och till den
      vlluktande rkelsen,
  9.  ntligen onyxstenar och infattningsstenar, till att anvndas fr
      efoden och fr brstsklden.
 10.  Och alla konstfrfarna mn bland eder m komma och frfrdiga
      allt vad HERREN har bjudit:
 11.  tabernaklet, dess tckelse och verdraget till detta, dess
      hktor, brder, tvrstnger, stolpar och fotstycken,
      >2 Mos. 31,7 f. 39,33 f.
 12.  arken med dess stnger, ndastolen och den frlt som skall
      hnga framfr den,
 13.  bordet med dess stnger och alla dess tillbehr och skdebrden,
 14.  ljusstaken med dess tillbehr och dess lampor, oljan till
      ljusstaken,
 15.  rkelsealtaret med dess stnger, smrjelseoljan och den
      vlluktande rkelsen, frhnget fr ingngen till tabernaklet,
 16.  brnnoffersaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger
      och alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning,
 17.  omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
      fr porten till frgrden,
 18.  tabernaklets pluggar och frgrdens pluggar med deras streck,
 19.  ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
      prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
      prstklder.

 20.  Och Israels barns hela menighet gick sin vg bort ifrn Mose.
 21.  Sedan kommo de tillbaka, var och en som av sitt hjrta manades
      drtill; och var och en som hade en drtill villig ande bar fram
      en grd t HERREN till frfrdigande av uppenbarelsetltet och
      till allt arbete drvid och till de heliga klderna.
 22.  De kommo, bde mn och kvinnor, och framburo, var och en efter
      sitt hjrtas villighet, spnnen, rringar, fingerringar och
      halssmycken, alla slags klenoder av guld, var och en som kunde
      offra t HERREN ngon gva av guld.
 23.  Och var och en som hade i sin go mrkbltt, purpurrtt,
      rosenrtt eller vitt garn eller gethr eller rdfrgade
      vdurskinn eller tahasskinn bar fram det.
 24.  Och var och en som kunde giva ssom grd ngot av silver eller
      koppar bar fram sin grd t HERREN.  Och var och en som hade i
      sin go akacietr till frfrdigande av ngot slags arbete bar
      fram det.
 25.  Och alla konstfrfarna kvinnor spunno med sina hnder mrkbltt,
      purpurrtt, rosenrtt och vitt garn och buro fram sin spnad;
 26.  och alla kvinnor som av sitt hjrta manades drtill och hade
      lrt konsten spunno gethr.
 27.  Och hvdingarna buro fram onyxstenar och infattningsstenar, till
      att anvndas fr efoden och fr brstsklden,
 28.  vidare kryddor och olja, till att anvndas fr ljusstaken och
      smrjelseoljan och den vlluktande rkelsen.
 29.  Var och en av Israels barn, man eller kvinna, vilkens hjrta var
      villigt att bra fram ngot till frfrdigande av allt det som
      HERREN genom Mose hade bjudit att man skulle gra, bar fram sin
      frivilliga gva t HERREN.
 30.  och Mose sade till Israels barn: Sen, HERREN har kallat och
      nmnt Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam;
      >2 Mos. 31,2 f.
 31.  och han har uppfyllt honom med Guds Ande, med vishet, med
      frstnd och kunskap och med allt slags sljdskicklighet,
 32.  bde till att tnka ut konstarbeten och till att arbeta i guld,
      silver och koppar,
 33.  till att smida stenar fr infattning: och till att snida i tr,
      korteligen, till att utfra alla slags konstarbeten.
 34.  t honom och t Oholiab, Ahisamaks son, av Dans stam, har han
      ock givit frmga att undervisa andra.
 35.  Han har uppfyllt deras hjrtan med vishet till att utfra alla
      slags snideriarbeten och konstvvnader och brokiga vvnader av
      mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn, s ock andra
      vvnader, korteligen, alla slags arbeten och srskilt
      konstvvnadsarbeten.

36:1. [1]

[1]  2 Mos 36:1 hr egentligen hit, men terfinns nedan.  --Red fr
     den elektroniska utgvan.
*02/36 Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet
  1.  Och Besalel och Oholiab och alla andra konstfrfarna mn, t
      vilka HERREN har givit vishet och frstnd till att veta huru de
      skola utfra allt arbete vid helgedomens frfrdigande, skola
      utfra det, i alla stycken ssom HERREN har bjudit.

                 Andra Mosebok (Exodus), 36 Kapitlet

                 Frfrdigandet av tabernaklet, dess
                  tckelse, verdrag, brdstllning,
                         frlt och frhnge.

  2.  Drefter kallade Mose till sig Besalel och Oholiab och alla de
      andra konstfrfarna mnnen, t vilka HERREN hade givit vishet i
      hjrtat, alla som av sitt hjrta manades att trda fram fr att
      utfra arbetet.
  3.  Och de mottogo frn Mose hela den grd som Israels barn hade
      burit fram till utfrande av arbetet vid helgedomens
      frfrdigande.  Men man fortfor att bra fram till honom
      frivilliga gvor, morgon efter morgon.
  4.  D kommo alla de konstfrfarna mn som utfrde allt arbetet till
      helgedomen, var och en frn det arbete som han utfrde,
  5.  och sade till Mose: Folket br fram mer n som behves fr att
      verkstlla det arbete som HERREN har bjudit oss att utfra.
  6.  D bjd Mose att man skulle lta utropa i lgret: Ingen, vare
      sig man eller kvinna, m vidare arbeta fr att gra ngot till
      helgedomen.  S avhlls folket ifrn att bra fram flera gvor.
  7.  Ty vad man hade skaffat samman var tillrckligt fr allt det
      arbete som skulle gras, och man hade till och med ver.

  8.  S gjorde nu alla de konstfrfarna arbetarna tabernaklet av tio
      tygvder; av tvinnat vitt garn och av mrkbltt, purpurrtt och
      rosenrtt garn gjorde man dem, med keruber p, i konstvvnad.
      >2 Mos. 26,1 f.
  9.  Var vd gjordes tjugutta alnar lng och fyra alnar bred; alla
      vderna fingo samma mtt.
 10.  Och man fogade tillhopa fem av vderna med varandra; likas
      fogade man tillhopa de fem vriga vderna med varandra.
 11.  Och man satte glor av mrkbltt garn i kanten p den ena vden,
      ytterst p det hopfogade stycket; s gjorde man ock i kanten p
      den vd som satt ytterst i det andra hopfogade stycket.
 12.  Femtio glor satte man p den ena vden, och femtio glor satte
      man ytterst p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket, s
      att glorna svarade emot varandra.
 13.  Och man gjorde femtio hktor av guld och fogade vderna tillhopa
      med varandra medelst hktorna, s att tabernaklet utgjorde ett
      helt.

 14.  Man gjorde och tygvder av gethr till ett tckelse ver
      tabernaklet; elva sdana vder gjorde man.
      >2 Mos. 26,7 f.
 15.  Var vd gjordes trettio alnar lng och fyra alnar bred, de elva
      vderna fingo samma mtt.
 16.  Fem av vderna fogade man tillhopa till ett srskilt stycke,
 17.  och likaledes de sex vriga vderna till ett srskilt
      stycke.  Och man satte femtio glor i kanten p den vd som satt
      ytterst i det ena hopfogade stycket, och femtio glor satte man
      i kanten p motsvarande vd i det andra hopfogade stycket.
 18.  Och man gjorde femtio hktor av koppar fr att foga tillhopa
      tckelset, s att det kom att utgra ett helt.
 19.  Vidare gjorde man ett verdrag av rdfrgade vdurskinn till
      tckelset, och ytterligare ett verdrag av tahasskinn att lgga
      ovanp detta.

 20.  Brderna till tabernaklet gjorde man av akacietr och stllde
      dem upprtt.
      >2 Mos. 26,15 f.
 21.  Tio alnar lngt och en och en halv aln brett gjordes vart brde.
 22.  P vart brde sattes tv tappar, frbundna sinsemellan med en
      list; s gjorde man p alla brderna till tabernaklet.
 23.  Och av tabernaklets brder satte man tjugu p sdra sidan,
      sderut.
 24.  Och man gjorde fyrtio fotstycken av silver att stta under de
      tjugu brderna, tv fotstycken under vart brde fr dess tv
      tappar.
 25.  Likaledes satte man p tabernaklets andra sida, den norra sidan,
      tjugu brder,
 26.  med deras fyrtio fotstycken av silver, tv fotstycken under vart
      brde.
 27.  Men p baksidan av tabernaklet, vsterut, satte man sex brder.
 28.  Och tv brder satte man p tabernaklets hrn, p baksidan;
 29.  och vartdera av dessa var sammanfogat av tv nedtill, och
      likaledes sammanhngande upptill, till den frsta ringen.  S
      gjorde man med dem bda, i de bda hrnen.
 30.  Sledes blev det tta brder med tillhrande fotstycken av
      silver, sexton fotstycken, nmligen tv fotstycken under vart
      brde.
 31.  Och man gjorde tvrstnger av akacietr, fem till de brder som
      voro p tabernaklets ena sida,
 32.  och fem tvrstnger till de brder som voro p tabernaklets
      andra sida, och fem tvrstnger till de brder som voro p
      tabernaklets baksida, vsterut.
 33.  Och man satte den mellersta tvrstngen s, att den gick tvrs
      ver, mitt p brderna, frn den ena ndan till den andra.
 34.  Och brderna verdrog man med guld, och ringarna p dem, i vilka
      tvrstngerna skulle skjutas in, gjorde man av guld, och
      tvrstngerna verdrog man med guld.

 35.  Man gjorde ock frlten av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
      tvinnat vitt garn; man gjorde den i konstvvnad, med keruber p.
      >2 Mos. 26,31 f.
 36.  Och man gjorde till den fyra stolpar av akacietr och verdrog
      dem med guld, och hakarna till dem gjordes av guld, och man gt
      till dem fyra fotstycken av silver.
 37.  Och man gjorde ett frhnge fr ingngen till tltet, i brokig
      vvnad av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt
      garn,
 38.  och till detta fem stolpar med deras hakar; och deras knoppar
      och deras kransar verdrog man med guld, och deras fem
      fotstycken gjordes av koppar.
*02/37 Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 37 Kapitlet

                Arken, ndastolen, bordet, ljusstaken
                   och rkelsealtaret frfrdigas.

  1.  Och Besalel gjorde arken av akacietr, tv och en halv aln lng,
      en och en halv aln bred och en och en halv aln hg.
      >2 Mos. 25,10 f.
  2.  Och han verdrog den med rent guld innan och utan; och han
      gjorde p den en rand av guld runt omkring.
  3.  Och han gt till den fyra ringar: av guld och satte dem ver de
      fyra ftterna, tv ringar p ena sidan och tv ringar p andra
      sidan.
  4.  Och han gjorde stnger av akacietr och verdrog dem med guld.
  5.  Och stngerna skt han in i ringarna, p sidorna av arken, s
      att man kunde bra arken.
  6.  Och han gjorde en ndastol av rent guld, tv och en halv aln
      lng och en och en halv aln bred.
  7.  Och han gjorde tv keruber av guld; i drivet arbete gjorde han
      dem och satte dem vid de bda ndarna av ndastolen,
  8.  en kerub vid ena ndan och en kerub vid andra ndan.  I ett
      stycke med ndastolen gjorde han keruberna vid dess bda ndar.
  9.  Och keruberna bredde ut sina vingar och hllo dem uppt, s att
      de vertckte ndastolen med sina vingar, under det att de hade
      sina ansikten vnda mot varandra; ned mot ndastolen vnde
      keruberna sina ansikten.

 10.  Han gjorde ock bordet av akacietr, tv alnar lngt, en aln
      brett och en och en halv aln hgt.
      >2 Mos. 25,23 f.
 11.  Och han verdrog det med rent guld; och han gjorde en rand av
      guld drp runt omkring.
 12.  Och runt omkring det gjorde han en list av en hands bredd, och
      runt omkring listen gjorde han en rand av guld.
 13.  Och han gt till bordet fyra ringar av guld och satte ringarna i
      de fyra hrnen vid de fyra ftterna.
 14.  Invid listen sattes ringarna, fr att stngerna skulle skjutas
      in i dem, s att man kunde bra bordet.
 15.  Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld;
      s kunde man bra bordet.
 16.  Och han gjorde krlen till bordet av rent guld, faten och
      sklarna, bgarna och kannorna med vilka man skulle utgjuta
      drickoffer.

 17.  Han gjorde ock ljusstaken av rent guld.  I drivet arbete gjorde
      han ljusstaken med dess fotstllning och dess mittelrr;
      kalkarna drp, kulor och blommor, gjordes i ett stycke med den.
      >2 Mos. 25,31 f.
 18.  Och sex armar utgingo frn ljusstakens sidor, tre armar frn ena
      sidan och tre armar frn andra sidan.
 19.  P den ena armen sattes tre kalkar, liknande mandelblommor,
      vardera bestende av en kula och en blomma, och p den andra
      armen sammalunda tre kalkar, liknande mandelblommor, vardera
      bestende av en kula och en blomma; s gjordes p de sex armar
      som utgingo frn ljusstaken
 20.  Men p sjlva ljusstaken sattes fyra kalkar, liknande
      mandelblommor, med sina kulor och blommor.
 21.  En kula sattes under det frsta armparet som utgick frn
      ljusstaken, i ett stycke med den, och en kula under det andra
      armparet som utgick frn ljusstaken, i ett stycke med den, och
      en kula under det tredje armparet som utgick frn ljusstaken, i
      ett stycke med den: allts under de sex armar som utgingo frn
      den.
 22.  Deras kulor och armar gjordes i ett stycke med den, alltsammans
      ett enda stycke i drivet arbete av rent guld.
 23.  Och han gjorde till den sju lampor, s ock lamptnger och
      brickor till den av rent guld.
 24.  Av en talent rent guld gjorde han den med alla dess tillbehr.

 25.  Och han gjorde rkelsealtaret av akacietr, en aln lngt och en
      aln brett -- en liksidig fyrkant -- och tv alnar hgt; dess
      horn gjordes i ett stycke drmed.
      >2 Mos. 30,1 f.
 26.  Och han verdrog det med rent guld, dess skiva, dess vggar runt
      omkring och dess hrn; och han gjorde en rand av guld drp runt
      omkring.
 27.  Och han gjorde till det tv ringar av guld och satte dem
      nedanfr randen, p dess bda sidor, p de bda sidostyckena,
      fr att stnger skulle skjutas in i dem, s att mn med dem
      kunde bra altaret.
 28.  Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med guld.

 29.  Han gjorde ock den heliga smrjelseoljan och den rena,
      vlluktande rkelsen, konstmssigt beredda.
      >2 Mos. 30,23 f., 34 f.
*02/38 Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 38 Kapitlet

                Brnnoffersaltaret, kopparbckenet och
                  frgrdens tillbehr frfrdigas.
                       Kostnaden fr det hela.

  1.  Han gjorde ock brnnoffersaltaret av akacietr, fem alnar lngt
      och fem alnar brett -- en liksidig fyrkant -- och tre alnar
      hgt.
      >2 Mos. 27,1 f.
  2.  Och han gjorde hrn drtill och satte dem i dess fyra hrn; i
      ett stycke drmed gjordes hrnen.  Och han verdrog det med
      koppar.
  3.  Och han gjorde altarets alla tillbehr, askkrlen, skovlarna,
      sklarna, gafflarna och fyrfaten.  Alla dess tillbehr gjorde han
      av koppar.
  4.  Och han gjorde till altaret ett galler, ett ntverk av koppar,
      och satte det under dess avsats, nedtill, s att det rckte upp
      till mitten.
  5.  Och han gt fyra ringar och satte dem i de fyra hrnen p
      koppargallret, fr att stngerna skulle skjutas in i dem.
  6.  Och han gjorde stngerna av akacietr och verdrog dem med
      koppar.
  7.  Och han skt stngerna in i ringarna p altarets sidor, s att
      man kunde bra det med dem.  Ihligt gjorde han det, av plankor.

  8.  Han gjorde ock bckenet av koppar med dess fotstllning av
      koppar och anvnde drtill speglar, som hade tillhrt de kvinnor
      vilka hade tjnstgring vid ingngen till uppenbarelsetltet.
      >2 Mos 30,18 f.

  9.  Han gjorde ock frgrden.  Fr den sdra sidan, sderut, gjordes
      omhngena till frgrden av tvinnat sitt garn, hundra alnar
      lnga;
      >2 Mos. 27,9.
 10.  till dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken,
      av koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
 11.  Likaledes gjordes de fr norra sidan hundra alnar lnga; till
      dem gjordes tjugu stolpar, och till dessa tjugu fotstycken, av
      koppar, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
 12.  Och fr vstra sidan gjordes omhngen som voro femtio alnar
      lnga; till dem gjordes tio stolpar, och till dessa tio
      fotstycken, men stolparnas hakar och kransar gjordes av silver.
 13.  Och fr framsidan, sterut, gjordes de femtio alnar lnga.
 14.  Omhngena gjordes femton alnar lnga p ena sidan drav, med tre
      stolpar p tre fotstycken; likaledes gjordes omhngena p andra
      sidan femton alnar lnga -- allts lika p bda sidor om porten
      till frgrden -- med tre stolpar p tre fotstycken.
 15.  Alla omhngena runt omkring frgrden gjordes av tvinnat vitt
      garn;
 16.  och fotstyckena till stolparna gjordes av koppar, men stolparnas
      hakar och kransar gjordes av silver, och deras knoppar
      verdrogos med silver;
 17.  alla frgrdens stolpar frsgos med kransar av silver.
 18.  Och frhnget fr porten till frgrden gjordes i brokig vvnad
      av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn, tjugu
      alnar lngt och fem alnar hgt, efter tygets bredd, i likhet med
      frgrdens omhngen;
 19.  och till det gjordes fyra stolpar p fyra fotstycken, av koppar;
      men deras hakar gjordes av silver, och deras knoppar verdrogos
      med silver, och deras kransar gjordes av silver.
 20.  Alla pluggarna till tabernaklet och till frgrden runt omkring
      gjordes av koppar.

 21.  Fljande r vad som berknas hava tgtt till tabernaklet,
      vittnesbrdets tabernakel, vilken berkning gjordes efter Moses
      befallning genom leviternas frsorg, under ledning av Itamar,
      prsten Arons son;
 22.  och Besalel, son till Uri, son till Hur, av Juda stam,
      frfrdigade allt vad HERREN hade bjudit Mose,
 23.  och till medhjlpare hade han Oholiab, Ahisamaks son, av Dans
      stam, en man kunnig i snideri och konstvvnad och i konsten att
      vva brokigt med mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och vitt garn.
 24.  Det guld som anvndes till arbetet, vid frfrdigandet av hela
      helgedomen, det guld som hade blivit givet ssom offer, utgjorde
      sammanlagt tjugunio talenter och sju hundra trettio siklar,
      efter helgedomssikelns vikt.
 25.  Och det silver som gavs av dem i menigheten, vilka inmnstrades,
      utgjorde ett hundra talenter och ett tusen sju hundra sjuttiofem
      siklar, efter helgedomssikelns vikt.
 26.  En beka, det r en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt, kom
      p var person, p var och en som upptogs bland de inmnstrade,
      var och en som var tjugu r gammal eller drutver: sex hundra
      tre tusen fem hundra femtio personer.
      >2 Mos. 30,13 f. 4 Mos. 1,46.
 27.  Och de hundra talenterna silver anvndes till gjutningen av
      fotstyckena fr helgedomen och av fotstyckena fr frlten, ett
      hundra talenter till ett hundra fotstycken, en talent till vart
      fotstycke.
 28.  Och de ett tusen sju hundra sjuttiofem siklarna anvndes till
      att gra hakar till stolparna och till att verdraga deras
      knoppar och gra kransar till dem.
 29.  Och den koppar som hade blivit given ssom offer utgjorde
      sjuttio talenter och tv tusen fyra hundra siklar.
 30.  Drav gjorde man fotstyckena till uppenbarelsetltets ingng, s
      ock kopparaltaret med tillhrande koppargaller och altarets alla
      tillbehr,
 31.  vidare fotstyckena till frgrden, runt omkring, och fotstyckena
      till frgrdens port, ntligen alla tabernaklets pluggar och
      alla frgrdens pluggar, runt omkring.
*02/39 Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 39 Kapitlet

               Prstklderna frfrdigas.  Tabernaklets
                         tillbehr avlmnas.

  1.  Och av det mrkbla, det purpurrda och det rosenrda garnet
      gjorde man stickade klder till tjnsten i helgedomen; och man
      gjorde de andra heliga klderna som Aron skulle hava, ssom
      HERREN hade bjudit Mose.
      >2 Mos. 28,2 f.

  2.  Efoden gjorde man av guld och av mrkbltt, purpurrtt,
      rosenrtt och tvinnat vitt garn.
      >2 Mos. 28,6 f
  3.  Man hamrade ut guldet till tunna pltar och skar dessa i trdar,
      s att man kunde vva in det i det mrkbla, det purpurrda, det
      rosenrda och det vita garnet, med konstvvnad.
  4.  Till den gjorde man axelstycken, som skulle fstas ihop; vid
      sina bda ndar fstes den ihop.
  5.  Och skrpet, som skulle sitta p efoden och sammanhlla den,
      gjordes i ett stycke med den och av samma slags vvnad: av guld
      och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och tvinnat vitt garn,
      allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
  6.  Och onyxstenarna omgav man med fltverk av guld; p dem voro
      Israels sners namn inristade, p samma stt som man graverar
      signetringar.
  7.  Och man satte dem p efodens axelstycken, fr att stenarna
      skulle bringa Israels barn i minnelse, allt ssom HERREN hade
      bjudit Mose.

  8.  Brstsklden gjorde man i konstvvnad, i samma slags vvnad som
      efoden: av guld och av mrkbltt, purpurrtt, rosenrtt och
      tvinnat vitt garn.
      >2 Mos. 28,15 f.
  9.  Brstsklden gjordes liksidigt fyrkantig, i form av en vska
      gjorde man den: ett kvarter lng och ett kvarter bred, i form av
      en vska.
 10.  Och man besatte den med fyra rader stenar: i frsta raden en
      karneol, en topas och en smaragd;
 11.  i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;
 12.  i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;
 13.  i fjrde raden en krysolit, en onyx och en jaspis.  Med fltverk
      av guld blevo de omgivna i sina infattningar.
 14.  Stenarna voro tolv, efter Israels sners namn, en fr vart namn;
      var sten bar namnet p en av de tolv stammarna, inristat p
      samma stt som man graverar signetringar.
 15.  Och man gjorde till brstsklden kedjor i virat arbete, ssom
      man gr snodder, av rent guld.
 16.  Man gjorde vidare tv fltverk av guld och tv ringar av guld
      och satte dessa bda ringar i tv av brstskldens hrn.
 17.  Och man fste de bda guldsnodderna vid de bda ringarna, i
      brstskldens hrn.
 18.  Och de tv snoddernas bda andra ndar fste man vid de tv
      fltverken och fste dem s vid efodens axelstycken p dess
      framsida.
 19.  Och man gjorde tv andra ringar av guld och satte dem i
      brstskldens bda andra hrn, vid den kant drp, som var vnd
      int mot efoden.
 20.  Och ytterligare gjorde man tv ringar av guld och fste dem vid
      efodens bda axelstycken, nedtill p dess framsida, dr den
      fstes ihop, ovanfr efodens skrp.
 21.  Och man knt fast brstsklden med ett mrkbltt snre, som gick
      frn dess ringar in i efodens ringar, s att den satt ovanfr
      efodens skrp, p det att brstsklden icke skulle lossna frn
      efoden, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.

 22.  Efodkpan gjorde man av vvt tyg, helt och hllet mrkbltt.
      >2 Mos. 28,31 f.
 23.  Och mitt p kpan gjordes en ppning, lik ppningen p en
      pansarskjorta; ppningen omgavs nmligen med en kant, fr att
      den icke skulle slitas snder.
 24.  Och p kpans nedre fll satte man granatpplen, gjorda av
      mrkbltt, purpurrtt och rosenrtt tvinnat garn.
 25.  Och man gjorde bjllror av rent guld och satte dessa bjllror
      mellan granatpplena runt omkring fllen p kpan, mellan
      granatpplena:
 26.  en bjllra och s ett granatpple, sedan en bjllra och s ter
      ett granatpple, runt omkring fllen p kpan, att bras vid
      tjnstgringen, ssom HERREN hade bjudit Mose.

 27.  Och man gjorde t Aron och hans sner livkldnaderna av vitt
      garn, i vvt arbete,
      >2 Mos. 28,39 f.
 28.  huvudbindeln av vitt garn, hgtidshuvorna av vitt garn och
      linnebenklderna av tvinnat vitt garn,
 29.  ntligen bltet av tvinnat vitt garn och av mrkbltt,
      purpurrtt och rosenrtt garn, i brokig vvnad, allt ssom
      HERREN hade bjudit Mose.
 30.  Och man gjorde plten till det heliga diademet av rent guld, och
      p den skrev man, ssom man graverar signetringar: Helgad t
      HERREN.
      >2 Mos. 28,36 f.
 31.  Och man fste vid den ett mrkbltt snre och satte den ovanp
      huvudbindeln, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
 32.  S blev d allt arbetet p uppenbarelsetltets tabernakel
      fullbordat.  Israels barn utfrde det; de gjorde i alla stycken
      ssom HERREN hade bjudit Mose.

 33.  Och de frde fram till Mose tabernaklet, dess tckelse och alla
      dess tillbehr, dess hktor, brder, tvrstnger, stol par och
      fotstycken,
      >2 Mos. 31,7 f. 35,11 f.
 34.  verdraget av rdfrgade vdurskinn och verdraget av tahasskinn
      och den frlt som skulle hnga framfr arken,
 35.  vidare vittnesbrdets ark med dess stnger, s ock ndastolen,
 36.  bordet med alla dess tillbehr och skdebrden,
 37.  den gyllene ljusstaken, lamporna som skulle sttas p den och
      alla dess andra tillbehr, oljan till ljusstaken,
 38.  det gyllene altaret, smrjelseoljan och den vlluktande
      rkelsen, frhnget fr ingngen till tltet,
 39.  kopparaltaret med tillhrande koppargaller, dess stnger och
      alla dess tillbehr, bckenet med dess fotstllning.
 40.  omhngena till frgrden, dess stolpar och fotstycken, frhnget
      fr porten till frgrden, dess streck och pluggar, alla redskap
      till arbetet vid uppenbarelsetltets tabernakel
 41.  ntligen de stickade klderna till tjnsten i helgedomen och
      prsten Arons andra heliga klder, s ock hans sners
      prstklder.
 42.  Ssom HERREN hade bjudit Mose s hade Israels barn i alla
      stycken gjort allt arbete.
 43.  Och Mose besg allt arbetet och fann att de hade utfrt det, att
      de hade gjort ssom HERREN hade bjudit.  Och Mose vlsignade dem
*02/40 Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet
                 Andra Mosebok (Exodus), 40 Kapitlet

                  Tabernaklet sttes upp och helgas.

  1.  Och HERREN talade till Mose och sade:
  2.  Nr den frsta mnaden ingr, skall du p frsta dagen i
      mnaden uppstta uppenbarelsetltets tabernakel.
  3.  Och du skall dri stta vittnesbrdets ark och hnga frlten
      framfr arken.
      >2 Mos. 26,33 f.
  4.  Och du skall fra bordet ditin och lgga upp p detta vad dr
      skall vara upplagt; och du skall fra ditin ljusstaken och stta
      upp lamporna p den.
  5.  Och du skall stlla det gyllene rkelsealtaret framfr
      vittnesbrdets ark; och du skall stta upp frhnget fr
      ingngen till tabernaklet.
      >2 Mos. 30,1 f.
  6.  Och brnnoffersaltaret skall du stlla framfr ingngen till
      uppenbarelsetltets tabernakel.
  7.  Och du skall stlla bckenet mellan uppenbarelsetltet och
      altaret och gjuta vatten dri.
  8.  Och du skall stta upp frgrdshgnaden runt omkring och hnga
      upp frhnget fr porten till frgrden.
  9.  Och du skall taga smrjelseoljan och smrja tabernaklet och allt
      vad dri r och helga det jmte alla dess tillbehr, s att det
      bliver heligt.
      >2 Mos. 30,26 f.
 10.  Du skall ock smrja brnnoffersaltaret jmte alla dess tillbehr
      och helga altaret; s bliver altaret hgheligt.
      >2 Mos. 29,37.
 11.  Du skall ock smrja bckenet jmte dess fotstllning och helga
      det.
 12.  Drefter skall du fra Aron och hans sner fram till
      uppenbarelsetltets ingng och tv dem med vatten.
      >2 Mos. 29,4 f.
 13.  Och du skall stta p Aron del heliga klderna, och smrja honom
      och helga honom till att bliva prst t mig
 14.  Och du skall fra fram hans sner och stta livkldnader p dem.
 15.  Och du skall smrja dem, ssom du smorde deras fader, till att
      bliva prster t mig.  S skall denna deras smrjelse bliva fr
      dem en invigning till ett evrdligt prstadme, slkte efter
      slkte.

 16.  Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken ssom HERREN
      hade bjudit honom.
 17.  S blev d tabernaklet uppsatt i frsta mnaden av andra ret,
      p frsta dagen i mnaden.
 18.  D satte Mose upp tabernaklet.  Han lade ut dess fotstycken,
      stllde fast dess brder, skt in dess tvrstnger och satte upp
      dess stolpar.
 19.  Och han bredde tckelset ver tabernaklet och lade ovanp
      tckelset dess verdrag allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
 20.  Och han tog vittnesbrdet och lade det in i arken och satte
      stngerna p arken; och han satte ndastolen ovanp arken.
      >2 Mos. 25,16. Hebr. 9,4.
 21.  Sedan frde han arken in i tabernaklet och satte upp frlten
      som skulle hnga framfr arken, och hngde s fr vittnesbrdets
      ark, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
      >2 Mos. 26,33.
 22.  Och han satte bordet i uppenbarelsetltet, vid tabernaklets
      norra sida, utanfr frlten,
 23.  och lade upp p detta de brd som skulle vara upplagda infr
      HERRENS ansikte, allt ssom HERREN hade bjudit Mose.
 24.  Och han stllde ljusstaken in i uppenbarelsetltet, mitt emot
      bordet, p tabernaklets sdra sida,
 25.  och satte upp lamporna infr HERRENS ansikte, ssom HERREN hade
      bjudit Mose.
 26.  Och han stllde det gyllene altaret in i uppenbarelsetltet,
      framfr frlten,
 27.  och antnde vlluktande rkelse drp, ssom HERREN hade bjudit
      Mose.
 28.  Och han satte upp frhnget fr ingngen till tabernaklet.
 29.  Och brnnoffersaltaret stllde han vid ingngen till
      uppenbarelsetltets tabernakel och offrade brnnoffer och
      spisoffer drp, ssom HERREN hade bjudit Mose.
 30.  Och han stllde bckenet mellan uppenbarelsetltet och altaret
      och gt vatten till tvagning dri.
      >2 Mos. 30,18 f.
 31.  Och Mose och Aron och hans sner tvdde sedermera sina hnder
      och ftter med vatten drur;
 32.  s ofta de skulle g in i uppenbarelsetltet eller trda fram
      till altaret, tvdde de sig, ssom HERREN hade bjudit Mose.
 33.  Och han satte upp frgrdshgnaden runt omkring tabernaklet och
      altaret, och hngde upp frhnget fr porten till frgrden.  S
      fullbordade Mose allt arbetet.

 34.  D vertckte molnskyn uppenbarelsetltet, och HERRENS hrlighet
      uppfyllde tabernaklet;
      >4 Mos. 9,15 f. 1 Kon. 8,10 f.
 35.  och Mose kunde icke g in i uppenbarelsetltet, eftersom
      molnskyn vilade drver och HERRENS hrlighet uppfyllde
      tabernaklet.

 36.  Och s ofta molnskyn hjde sig frn tabernaklet, brto Israels
      barn upp; s gjorde de under hela sin vandring.
 37.  Men s lnge molnskyn icke hjde sig, brto de icke upp, utan
      stannade nda till den dag d den ter hjde sig.
 38.  Ty HERRENS molnsky vilade om dagen ver tabernaklet, och om
      natten var eld i den; s var det infr alla Israels barns gon
      under hela deras vandring.
      >2Mos. 13,21 f. 4 Mos. 14,14. 5 Mos. 1,33. Neh. 9,19.
      >Ps. 78,14. 105,39. 1 Kor. 10,1.
